Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
1
j\:o 3.
Ank. till Eiksd. kansli den 22 mars 1906, kl. 1 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, an¬
gående undervisning i hälsolära vid rikets offentliga
skolor.
Till utskottet liar hänvisats ett af Andra Kammaren bifallet för¬
slag med anledning af herr E. 0. V. Wawrinskys motion n:o 127 i
samma kammare om skrifvelse till Konungen angående undervisning i
hälsolära vid rikets offentliga skolor.
Beträffande den af motionären anförda motiveringen hänvisas till
motionen.
Andra Kammarens första tillfälliga utskott, som i ärendet afgifvit
utlåtande, redogör_ först utförligt för den behandling, som detsamma
fick vid 1905 års riksdag. Därefter anför utskottet:
»Utskottet ansluter sig fullständigt till den uppfattning, som funnit
uttryck i det af Andra Kammarens första tillfälliga utskott år 1905
afgifna här ofvan citerade utlåtande, till hvilket utskottet därför hän¬
visar. Från denna ståndpunkt kan utskottet ej annat än söka främja
det sträfvande, för hvilket motionären gjort sig till målsman. I fråga
om de åtgärder, som för ett bättre tillgodoseende af undervisningen i
hälsolära närmast böra vidtagas, anser utskottet — i likhet äfven med
Första Kammarens tillfälliga utskott år 1905 — att till dem i främsta
rummet bör räknas upprättandet af bestämda läroplaner för undervis¬
ningen i hälsolära inom olika slag af skolor. Därjämte finner utskottet
synnerlig vikt böra läggas därpå, att beträffande lärareutbildningen sådana
anordningar bringas till stånd, hvilka äro ägnade att för både högre
Bih. till Eiksd. Prof. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (Ko 3.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
och lägre skolor bereda tillgång på lärare och lärarinnor, som äro verk¬
ligt kompetenta för meddelandet af ifrågavarande undervisning. Äfven
anser utskottet, att det ifrågavarande ändamålet skulle kunna afsevärdt
främjas, genom att vederbörande skolläkare i någon mån toges i anspråk
för detsamma, exempelvis genom hållande af enstaka föreläsningar öfver
delar af hälsoläran för eleverna i de allmänna läroverkens högre klasser
samt vid seminarierna. Hvad särskild! angår den meningsskiljaktighet,
som år 1905 yppade sig mellan kamrarna i fråga om timantalet för
undervisningen i naturkunnighet, så ställer sig utskottet äfven i detta
afseende på samma ståndpunkt, som intogs af Andra Kammarens till¬
fälliga utskott 1905. Utskottet finner det sålunda icke nödvändigt, att
ifrågavarande timantal ökas speciellt för att undervisningen i hälsolära
måtte kunna bättre tillgodoses, men håller likväl före, att, därest af
hänsyn till de naturvetenskapliga läroämnenas vikt öfverhufvud ett större
timantal framdeles skulle komma att anslås åt dessa ämnen, eu sådan
förändring bör medföra eu i någon mån gynnsammare ställning i detta
afseende äfven för hälsoläran.
Af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har nyligen utarbetats
ett förslag till undervisningsplan för realskolan, som jämlikt beslut af
1904 års Riksdag hädanefter skall utgöra den lägre afdelningen af
rikets allmänna läroverk. I nämnda förslag till undervisningsplan upp¬
tages äfven hälsoläran på sådant sätt, att för klass 6 angifves bland
annat följande kurs i naturlära: »Biologi (2 timmar): läran om männi¬
skokroppen och i sammanhang därmed det allmännaste af hälsoläran,
däri inbegripet de rusgifvande ämnenas samt tobakens natur och verk¬
ningar; hufvuddragen af läran om växternas lefnadsförhållanden, lifs-
företeelser och inre byggnad». — Under rubriken »Metodiska anvis¬
ningar» fogas till denna kursuppgift följande närmare bestämmelser:
»I klass 6 skall människokroppens fysiologi vederbörligen beaktas. Hälsoläran
bör såvidt möjligt läsas i anslutning till de särskilda organens fysiologi; så genom¬
gås födoämnena och födans ändamålsenliga sammansättning lämpligen i anslutning
till matsmältningsprocessen, bostäders ventilation i sammanhang med. lungornas fysi¬
ologi, bad i sammanhang med hudens verksamhet. Äfven böra lärjungarna erhålla
någon kunskap om bakteriernas betydelse och verkningar samt om de samhälls-
hygieniska medlem till svårare bakteriesjukdomars bekämpande.
Vid behandlingen af alkoholhaltiga dryckers inverkan på människokroppen
skall framställningen stödja sig på väl bestyrkta fakta. Följande synpunkter för
ämnets behandling kunna exempelvis omnämnas: alkoholen som näringsämne;
alkoholens inflytande på kroppstemperaturen och våra subjektiva värmeförnimmelser;
alkoholens inflytande på hjärnans verksamhet och arbetsförmågan; alkoholismens in¬
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
verkan på de olika organen och deras funktioner; alkoholförbrukningens sammanhang
med dödlighet, brott och olycksfall; alkoholmissbrukets följder i ekonomiskt afseende.
Äfvenså genomgås tobakens inverkan på nervsystemet, hjärtat och andra
organ.»
Genom detta förslag- bär onekligen ett litet steg tagits till främ¬
jande af en mera tillfredsställande undervisning i hälsolära. Då emeller¬
tid ifrågavarande undervisningsplan, som för öfrigt ännu ej vunnit
stadfästelse, är afsedd att gälla blott för ett enda slag af undervisnings¬
anstalter, kan den omständigheten, att ett sådant förslag blifvit utarbe¬
tad!, ej utgöra grund för ett afböjande af den i förevarande motion
gjorda framställningen.
Motionären hemställer, att Riksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj:t
ville anhålla icke blott att utredning må ske, huru undervisning i hälso¬
lära inom skolorna bäst bör ordnas, utan äfven att framställning må
göras till Riksdagen^ om de åtgärder, som af utredningen kunna föran¬
ledas. I detta afseende kan utskottet icke helt ansluta sig till motionären.
Äfven i fråga om denna punkt finner utskottet lämpligt att vidblifva
den uppfattning, som häfdades af Andra Kammarens tillfälliga utskott
år 1905, hvilket ville öfverlämna åt Kungl. Maj:t att omedelbart vid¬
taga de åtgärder, som kunde finnas erforderliga för att undervisningen
i hälsolära måtte blifva bättre tillgodosedd. Att beträffande hvarje
dylik åtgärd begära aflåtandet af en framställning till Riksdagen torde
icke vara ändamålsenligt. I sakens natur ligger, att en dylik fram¬
ställning måste göras, därest för det ifrågavarande syftet åtgärder skulle
finnas påkallade, som antingen kräfva beviljandet af särskilda anslag,
eller för hvilkas genomförande Riksdagens medverkan i annat afseende
är nödig.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att
Andra Kammaren i anledning af förevarande motion ville för sin del
besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att undervisningen i hälsolära
vid våra offentliga skolor måtte blifva bättre tillgodosedd än hittills
varit fallet.»
Då utskottet nu gå«r att för egen del afgifva utlåtande i ämnet,
vill utskottet till en början erinra om, att enahanda yrkande tvenne
gånger förut, 1904 och 1905, framställts och därvid af Andra Kammaren
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
godkänts, af Första Kammaren afslagits, den senare gången likväl med
blott två rösters Övervikt, 58 mot 56,
Hvad saken själf beträffar, anser utskottet att skäl otvifvelaktigt
finnas, som tala för bifall till densamma. De grunder, hvarpå Första
Kammaren tidigare fotat sitt afslag, voro — efter den därvid förda
diskussionen att döma — hufvudsakligen följande: att det vore olämp¬
ligt att omedelbart efter det den stora läroverksreformen beslutats, be¬
gära ändring uti eller tillägg till den af Kung!. Maj:t uppgjorda under-
visningsplanen för de allmänna läroverken; vidare att man icke borde
belasta skemat med ett nytt läroämne. Slutligen uttalades äfven far¬
hågor för att undervisningen i hälsolära skulle medföra skada, i form
af en obefogad skräck för smitta, i stället för gagn.
Mot det första af nu anförda skäl vill utskottet blott anmärka,
att det icke är de allmänna läroverken allenast, som med detta förslag
afses, utan väl ännu mer folkskolorna. Dessas lärjungar äro i ännu
högre grad i behof af undervisning om kroppens rätta vård än de all¬
männa läroverkens alumner, hvilka som oftast i sina hem få råd och
anvisningar härutinnan.
Utskottet kan icke häller godkänna det andra af ofvan anförda
skäl emot ifrågavarande förslag. Uti läroplanerna för såväl folkskolan
som de högre läroanstalterna har städse ingått undervisning uti
människokroppens byggnad och de olika organens förrättningar. Hit¬
tills har denna undervisning haft endast ett teoretiskt sylte. Men
detta är tydligen en brist och en ofullkomlighet, hvarmed man måst
låta sig nöja, så länge vetenskapen själf icke dragit de praktiska lär-
domarne af sina forskningar på dessa områden. Sedan detta nu mer
skett till största välsignelse för både folk och enskilde, vore det oriktigt
att ej med nämnda teoretiska undervisning förbinda eu hänvisning på
dess praktiska tillämpning. Intill dess detta skett är den i skolorna
meddelade kunskapen om kroppen och dess organ skäligen ofruktbar.
För att den skall blifva af någon nytta för lifvet bör undervisningen
härom omedelbart utmynna uti hälsolära. Hälsolära är således icke ett
nytt ämne, hvarmed skemat skall belastas, utan endast den vidare ut¬
vecklingen och den praktiska tillämpningen af ett gammalt ämne, som
först härigenom får sitt rätta värde och sitt fulla berättigande.
Med afseende slutligen på det tredje af ofvan anförda invänd¬
ningar mot undervisning uti hälsolära i skolorna vill utskottet blott
anmärka, att, om en smittoskräck uppstått hos vårt folk nu, då ingen
undervisning i hälsolära förekommer, detta bör vara ett skäl för, men
icke emot införande af sådan undervisning. Ty icke är det kunskap
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3. 5
om medlen att undgå en fara, som vållar skräck för densamma, utan
okunnighet krom. Och hälsoläran afser ju att bibringa kunskap icke
blott .'in de faror, som hota vårt kroppsliga välbefinnande, utan framför
allt om sätten att skydda oss emot dem.
Sedan utskottet sålunda sökt gendrifva de skäl, som anförts emot
undervisning uti hälsolära vid skolorna, vill utskottet äfven framhålla
några af de många och viktiga grunder, som enligt utskottets mening
tala därför.
Det torde sålunda vara obestridligt, att okunnighet uti ifråga¬
varande ämne varit och alltjämt är en mycket stor anledning till sjuk¬
domar och sjuklighet. Likaså må framhållas, att de stora ansträng¬
ningar, som från det allmännas sida göras för att bekämpa folks juk-
domarne och befordra allmän hälsa, svårligen kunna medföra afsedt
resultat, om de ej mötas af de enskilde med förståelse och kraftig
samverkan. Men detta är ej att vänta, därest nödig insikt saknas uti
betydelsen af de hygieniska anordningar, som af samhället vidtagas.
Kunskap uti hälsolära är därför att betrakta som det bästa komplement
till hälsovårdsstadga och förebyggande sjukvård. Slutligen må äfven
erinras, att kunskapen om kroppens rätta vård och ans utgör ett det
kraftigaste medel till folkets hyfsning och moraliska uppfostran. Be¬
mödandena att motarbeta bruket af alkohol och tobak ha ingen bättre
bundsförvandt än hälsolära. Ty först genom att ställas i samband
med den få maningar till afhållsamhet och måttlighet i dessa afseenden
sin rätta kraft. De bli eljest blott alltför lätt moralpredikningar, som
föga eller ingen inverkan göra.
Tydligt är emellertid att, för att undervisningen i hälsolära skall
bli rätt frukbringande, är det ej nog att studieplanerna uppgöras med
hänsyn härtill, såsom för öfrigt redan Bkett beträffande de allmänna
läroverken. Det fordras framför allt, att läroböckerna i naturkunnighet
omarbetas i de stycken, som handla om människans anatomi, samt att
lärare och lärarinnor få den nödiga utbildningen för att rätt leda under¬
visningen i hälsolära. Men utskottet har ingen anledning att vidare
yttra sig härom, då detta är en senare fråga, som Kungl. Maj:t nog
kommer att behörigen ordna, därest det nu föreliggande yrkandet var¬
der af Riksdagen godkänt.
Slutligen vill utskottet äfven påpeka, att den meningsskiljaktig¬
het, som år 1905 yppade sig mellan kamrarna i fråga om timantalet
för undervisningen i naturkunnighet, såsom af Andra Kammarens första
tillfälliga utskotts ofvan anförda motivering framgår, icke längre utgör
ett hinder för bifall till framställningen.
Bill. till Uiksd. Prof. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.
2.
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Första Kammaren behagade biträda Andra
Kammarens beslut i föreliggande fråga.
Stockholm den 22 mars 1906.
Å utskottets vägnar:
F. C:son WACHTMEISTER.
STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1906.