Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
3
N:o 73.
Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1906 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning af räckta motioner om ändring af mom. 2
i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående all¬
männa villkor och bestämmelser för egnahem slåne¬
rörelsen. (I. A.)
I särskilda inom Andra Kammaren väckta, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnade motioner har före.-lagits
dels af herr E. Beckman i Djursholm (i motionen n:o 108)
att Riksdagen ville för sin del besluta, att senare delen af
mom. 2 i kungl. kungörelsen den IT juni 1904 angående allmänna
villkor och bestämmelser för den af Kungl. Maj:t och Riksdagen
beslutade egnahemslånerörelse måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfver-
stiger: för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet
4,200 kronor;
dels ock af herrar J. Byström och A. F. Jansson i Bråten
(i motionen n:o 111), att Riksdagen ville för sin del besluta, att
ifrågavarande bestämmelse måtte erhålla följande lydelse:
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfver-
stiger: för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet
4,000 kronor.
Till stöd för förstnämnda framställning har motionären anfört
följande:
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
»I mom. 2 af kling!, kungörelsen den 17 juni 1901 angående
allmänna villkor och bestämmelser för egnakemslånerörelsen är
föreskrifvet, att egnahemslån för bostadslägenhet, hvilka lån, som
bekant, skola utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar af
det enligt vissa grunder beräknade värdet å egendomen, icke må
utgå, där detta värde öfverstiger 3,000 kronor.
Vid 1905 års lagtima riksdag tillät jag mig i motion n:o 119
föreslå, att beloppet skulle höjas från 3,000 kronor till 4,200 kronor.
Denna höjning vore nämligen alldeles oundgänglig, för så
vida man icke skulle från förmånen af egnahemslån till bostads¬
lägenheter helt och hållet utestänga de arbetare, som sökte att för
sådant ändamål förvärfva egna hem i närheten af hufvudstaden och
andra större städer.
Till stöd för denna min uppfattning ingå! jag till utskottet
kostnadsberäkningar, hvilka jag har anledning anse fullt tillförlitliga,
och som utvisa, att eu bostadslägenhet om två rum och kök vid
nuvarande höga materialpris och stegrade arbetslöner icke lär kunna
i hufvudstadens omgifningar uppföras för mindre än 3,500 kronor.
Härtill kommer tomten, som torde böra beräknas till ett värde af
omkring 700 kronor. Tillhopa således 4,200 kronor.
Ur motiveringen till nyssnämnda motion må här anföras
följande:
»Äfven om det skulle anses, att statsmakternas närmaste
omsorg bör vara skapande af s. k. jordbrukslägenheter, så har man
ju dock i lagstiftningen erkänt, att egnahem för icke-jordbrukande
arbetare likaledes bör vara föremål för statens uppmuntran.
Den åt dessa sistnämnda arbetare erbjuda förmånen att äfven
erhålla lån för sina egnahem blir emellertid med nu gällande före¬
skrift rörande lägenhetens värde intet annat än eu förmån på
papperet för alla dem, som äro hänvisade till landsbygden kring
de större städerna. Detta har väl dock icke varit afsikten.
Och redan af denna, grund synes det mig i hög grad önsk-
värdt att undanröja en bestämmelse, som får skenet att gynna ett
visst slag arbetare och tillbakasätta andra. Sådant bör alldeles
särskildt undvikas vid eu social lagstiftning sådan som denna, om
hvilken det ofta framhållits — bland annat i den kung! proposi¬
tionen — att den är ämnad att väcka fosterländsk samhörighetskänsla.
Vidare lär väl ingen bestrida, att den trångboddhet och det
inneboendesystem, som jämte oskäligt uppdrifna hyror och hyres-
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
5
värdarnes ovillighet att uthyra lägenheter till familjer med flera
barn känneteckna vissa af våra större städer, utgöra ett verkligt
samliällsondt, som det allmänna hör med alla lämpliga medel söka
att minska och, om möjligt, undanröja. De hygieniska, moraliska
och sociala vådor, som framkallas af dåliga bostadsförhållanden
bland stads- eller landtbefolkning, behöfva här lika litet närmare
utvecklas som fördelarne äfven för städernas arbetare i industriens
tjänst att för sig och sin familj i stadens närhet förvärfva sig ett
eget hem på landet, där framför allt det uppväxande släktets fysiska
och moraliska utveckling är mindre utsatt för hämmande inflytelser
än i storstaden.
Hufvudsakliga skälet, hvarför man från vissa håll, äfven bland
verkliga vänner till egnahemsrörelsen, motsatt sig en höjning af det
beräknade värdet för egnahemslägenheter af ena eller andra slaget,
synes ha varit farhågan, att arbetaren skulle genom ökad lånemöj-
lighet lockas att åtaga sig större skuldbörda än han antagligen skulle
ha rygg att bära. Härigenom skulle han förlora den själfständighet
och den känsla af ekonomisk trygghet, som det är ett bland egna¬
hemsrörelsens syftemål att skänka.
Men särskildt i fråga om en måttlig höjning af värdet för
de lägenheter, jag här närmast afser, synes en sådan farhåga föga
befogad, ja i vanliga fall fullständigt ogrundad. Redan den om¬
ständigheten, att arbetsförtjänsterna vanligen äro betydligt högre i
närheten af större städer innebär ju eu sannolik borgen för att lån¬
tagaren skall kunna komma ut med det större lån, som betingas
af där rådande högre byggnadskostnader.
Också har man i utlandet stundom vid värdeberäkning för
egnahemslån gjort en väsentlig skillnad mellan landsdelar med olika
ekonomiska förhållanden.
Så mycket mindre synes betänksamhet i nu berörda afseende
böra spela en afgörande roll, som ju lånen utlämnas genom låne-
förmedlare — i detta fall sannolikt till allra största delen de af Kungl.
Maj:t godkända föreningar eller aktiebolag. I dessas eget intresse
ligger uppenbarligen att noga ur olika synpunkter pröfva låntaga¬
rens lämplighet och sannolika utsikter att kunna reda sig med
åtagna förbindelser. Låneansökningarna skola underkastas noggrann
pröfning, och det är låneförmedlaren obetaget att afstå dem eller
att nedsätta lånets belopp från det högsta medgifna — tre fjärde¬
delar af värdet — till det lägsta, d. v. s. hälften. Till yttermera
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
visso skola lån ekon trakten granskas af Konungens befallnings¬
hafvande.
Hvad slutligen angår statsverkets trygghet särskild! för det
fall, att låneförmedlarne utgöras af föreningar eller aktiebolag, så
synes den vara fullt tillgodosedd därigenom att de äro underkastade
den mångsidiga kontroll i fråga om deras lämplighet, ekonomiska
grundvalar och verksamhet, som i lag och författningar föreskrifvits.»
Motionen afstyrktes af statsutskottet. I motiveringen för
af slag förnekade visserligen icke utskottet, att de af motionären
meddelade beräkningar kunde äga tillämplighet på förhållandena i
Stockholms och möjligen några andra större städers omgifningar.
Däremot föreställde sig utskottet, att beträffande andra orter behof vet
af högre värdeberäkning icke gjorde sig gällande »åtminstone ej i
en omfattning, som kunde utgöra tillräckligt skäl för att redan nu,
innan en mera bestämd erfarenhet vunnits angående den utsträck¬
ning, hvari egnahemslånen anlitas», vidtaga ändring i de då så
nyligen af Riksdagen antagna bestämmelser.
Båda kamrarne biföllo utskottets utlåtande, den andra efter
votering med 97 röster mot 63, som afgåfvos för motionen.
Då jag alltjämt är öfvertygad om att något bör göras, och
göras så snart som möjligt, för att bereda ifrågavarande klass af
arbetare tillfälle att begagna sig af den äfven för dem afsedda för¬
månen af egnahemslån, har jag icke tvekat att ånyo draga saken
under Riksdagens ompröfning. Erfarenheten har, såvidt jag kunnat
utfinna, fullständigt bekräftat de farhågor, som jag vid förra lag¬
tima riksdagen i denna fråga uttalade. Exempelvis har det varit
omöjligt för aktiebolaget Hem på landet — hvars förtjänstfulla
arbete i hufvudstadens omgifningar jag i min förra motion om¬
nämnde — att med nu gällande lånevillkor söka lån ur egnahems-
fonden. För öfrigt har åtminstone ett af hushållningssällskapen
beslutat att icke utlämna lån till användning inom »tätare bebyggd!
samhälle» och synes äfven därigenom möjligheten af skuren för
understödjande af just den art af byggnadsverksamhet, som för
ifrågavarande fall är den naturligaste, nämligen s. k. villakolonier
för arbetare.»
I herrar Byströms och Janssons ofvannämnda motion har
till stöd för den däri gjorda framställning anförts följande.
»Den af Kung!. Maj:t 1899 tillsatta egnahemskommittén före-
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
7
slög i sitt utlåtande bland annat, att låneunderstöd åt dem, som
ville skaffa egna hem och därvid låna medel af staten, ej skulle
utgå där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet
4.000 kronor och för bostadslägenhet 3,000 kronor. Båda dessa
siffror voro emellertid för knapphändiga. I Kung! Maj:ts proposi¬
tion till Riksdagen 1904 rörande detta ärende höjdes också den
förstnämnda siffran till 6,000 kronor. Därvid framhöll Kung!
Maj:t, att, »då lånerörelsen till väsentlig del är afsedd just för att
befordra tillkomsten af sådana nya jordbrukslägenheter, är det där¬
för ock angeläget, att värdet ej sättes så lågt, att rörelsen ej kan
som sig bör befordra detta viktiga syfte. För öfrigt är härvid
jämväl att märka, det denna del af lånerörelsen hufvudsakligen
torde komma att omhändertagas af hushållningssällskapen, och att
dessa äro bäst af alla i tillfälle att hvart för sitt område fastlå
gränsen för sin verksamhet på egnahemsområdet uti nu ifråga¬
varande afseende. Någon fara vid att bestämma ett så högt värde,
som 6,000 kronor, synes mig med hänsyn härtill icke förefinnas.»
Den senare siffran däremot fick blifva vid hvad egnahems-
kommittén föreslagit, nämligen 3,000 kronor.
Riksdagen fattade ett beslut i denna sak, som bär följande
lydelse:
»Egnahemslån må ej utgå där det beräknade värdet öfver-
stiger: för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet
3.000 kronor.»
Att dessa siffror böra något höjas har ofta framhållits.
Rörande låneunderstödet för jordbrukslägenheter och det
belopp, som särskilda utskottet därvid föreslog, yttrade herrar
friherre G. O. R. Lagerbring, G. A. E. Kronlund, E. G. Ii. Åker¬
lund och grefve E. T. C. Rosen i en reservation följande:
»Utskottets förslag att nedsätta den af Kung! Maj:t före¬
slagna gränsen å värdet af sådana jordbrukslägenheter, å hvilka
egnahemslån få utlämnas, från 6,000 kronor till 4,500 kronor, hafva
vi icke kunnat biträda. Vore här fråga om att bestämma värdet
å de lägenheter, å hvilka dylika län i regeln böra utlämnas, kunde
möjligen den af utskottet föreslagna siffran vara den rätta, men då
Kung], Maj:ts förslag i sin helhet går ut på att vinna erfarenhet
på ett hittills i vårt land opröfvadt område, har det synts oss, som
det vore af vikt, att sådan erfarenhet vunnes äfven i afseende på
de olika slag af lägenheter, som för arbetarne kunna befinnas vara
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
begärliga. Det bör nämligen, enligt vår åsikt, icke förmenas den
arbetare, som genom omtanke ock sparsamhet kommit i besittning
af ett litet kapital, att på den här föreslagna vägen vinna den själf-
ständiga ställning, ägandet af en jordbrukslägenhet, tillräckligt stor
att skänka sin innehafvare nödtorftig bärgning, alltid medföi\ och
då värdet å sådana lägenheter säkerligen ställer sig mycket olika i
olika delar af vårt vidsträckta land, hafva vi ansett, att den ifråga¬
varande gränsen ej bör dragas allt för snäft, utan att hvad Kungl.
Maj:t i detta afseende föreslagit bör af Biksdagen bifallas.»
Beträffande låneunderstödsbeloppet för bostadslägenheter hafva
bland dem, som söka skaffa sig egna hem eller som söka främja
det vackra sträfvandet att så långt möjligt är få egna hem åt
arbetarebefolkningen, gjorts uttalanden om att beloppet är för litet,
och att på grund däraf det stundom stöter på stora svårigheter för
vederbörande att kunna komma i besittning däraf.
I Biksdagen hafva också flere motioner framkommit med
yrkande på att det måtte höjas. För vår del anse vi, att beloppet
lämpligen kan sättas till 4,000 kronor. Bland skälen för denna
höjning må anföras, att på tätare bebyggda platser eller i närheten
af sådana, där väl bostadslägenheterna i första hand kunna tänkas
blifva uppförda, betinga tomterna ganska höga pris, och enligt
beräkningar, som gjorts af i byggnadsyrket kunniga personer, framgår
det, att med nuvarande materialpris och arbetslöner en bostads¬
lägenhet på två rum och kök gärna vill betinga en kostnad af
minst 3,000 kronor. Priset å så väl tomter som huset är natur¬
ligtvis beroende på platsen där det bygges.
Vid bestämmande af det omordade egendomsvärdet eller
lånebeloppet må också erinras därom, att på de orter, där ett eget
hem kan åstadkommas för mindre summa än den, som föreslås i denna
motion, är det intet som hindrar vederbörande låntagare att skaffa
billigare jordbrukslägenhet eller att bygga billigare bostadslägenhet.
Betydelsen af att äfven mindre bemedlade personer sättas i
tillfälle att, så långt lämpligen kan ske, skaffa sig egna hem, är
så stor för vårt folk så väl i socialt som hygieniskt och moraliskt
afseende, att en hvar bör göra sitt bästa för att främja den saken.»
Såsom i herr Beckmans ofvannämnda motion erinras, af¬
styra statsutskottet vid nästlidna års lagtima riksdag en då af
honom framlagd motion i enahanda syfte som den nu föreliggande
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
9
och blef densamma i enlighet härmed af Riksdagen afslagen. Ut¬
skottets hufvudsakliga skäl till afstyrkande! var att, då ifrågavarande
bestämmelser så nyligen som år 1904 af Riksdagen antagits, en
mera bestämd erfarenhet icke ännu kunnat vinnas angående den
utsträckning, hvari egnahemslånen anlitades. Sedan dess har
emellertid erfarenheten i detta afseende vidgats och den gifver utan
tvifvel vid handen, att, därest åt egnahemsverksamheten må kunna
beredas önskvärd utveckling och omfattning, värdet å de lägen¬
heter, för hvilka egnahemslån må utgå, bör höjas och i följd däraf
höjning äga rum i maximum för lånens belopp. Att, såsom herr
Beckman föreslagit, låta en sådan höjning endast omfatta bostads¬
lägenheter synes icke lämpligt, då, åtminstone hvad vissa orter
beträffar, lika vägande skäl tala för ett ökande af värdet å
jordbrukslägenheter. I propositionen till 1904 års Riksdag an¬
gående egnahemslånerörelsen hemstälde Kung! Maj:t, att värdet
å ifrågavarande jordbrukslägenheter skulle utgöra högst 6,000
kronor; och i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden yttrade departementschefen i denna fråga,
bland annat, att han antoge, att denna del af lånerörelsen hufvud¬
sakligen skulle komma att omhändertagas af hushållningssällskapen
och att dessa vore bäst af alla i tillfälle att hvart för sitt område
fastslå gränsen för sin verksamhet på egnahemsområdet uti nu
ifrågavarande afseende.
Med anslutning härtill och med instämmande i herrar Byströms
och Janssons förslag anser utskottet, att det beräknade maximivärdet
för jordbrukslägenhet, för hvilken egnahemslån må utgå, bör höjas
från nu bestämda belopp 5,000 kronor till 6,000 kronor.
Maximivärdet för bostadslägenheterna synes utskottet i öfver¬
ensstämmelse med sistnämnda motionärers förslag, likaledes böra
höjas med 1,000 kronor, eller till 4,000 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herrar
Beckmans samt Byströms och Janssons ifråga¬
varande motioner, må för sin del besluta, att bland
allmänna villkor och bestämmelser för den af
Kungi. Maj :t och Riksdagen beslutade egnahems¬
lånerörelsen må, med ändring af nu gällande före¬
skrifter, stadgas, att egnahemslån ej må utgå, där
Bill. till Biksd. Prat 1906. 4 Sami, 1 Afd. 42 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 73.
det beräknade värdet öfverstiger: för jordbruks-
lägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet
4,000 kronor, samt härom i skrifvelse till Kungi.
Maj:t göra anmälan.
Stockholm den 30 mars 1906.
På statsutskottets vägnar.
HUGO TAMM.
Reservation:
Af herrar Bohnstedt, friherre Palmstiema, Sjö och L. Eriksson.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri 1906