Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
1
N:o 148.
Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1906, kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter skräddaren
Frans Gustaf Oscar Petersson.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 149) af den 27 sist-
lidne april har Kung]. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksda¬
gen medgifva, att kronans rätt till danaarf efter skräddaren Frans
Gustaf Oscar Petersson från Östra Eneby socken måtte efterskänkas till för¬
mån för gårdsägaren Jakob Alfred Eriksson i Norrköping, snickare¬
gesällen Sven Johan Fredrik Holmqvist och Anna Sofia Utterström,
född Holmqvist, sålunda, att dels Eriksson befriades från skyldighet
att gällda honom genom Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och
Memmings häradsrätts utslag den 2 oktober 1905 till utgifvande ådömdt
belopp, ettusen kronor, jämte ränta, dels ock Holmqvist och Anna Sofia
Utterström tillerkändes den återstående delen af danaarfvet, dock med
skyldighet för Eriksson, Holmqvist och Anna Sofia Utterström att gälda
den kammaradvokatfiskalsämbetet tillkommande aktoratsprovision, en
hvar med hvad som belöpte å den honom tillerkända del af arfvet.
I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsråds¬
protokoll anfört följande:
»Skräddaren Frans Gustaf Oscar Petersson från Östra Eneby socken
afled den 26 december 1899 utan att, så vidt vid dödsfallet var bekant,
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 91 Raft. (N:o 148.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
efterlämna arfvingar. I instrumentet öfver den 5 februari 1900 för¬
rättad bouppteckning’ efter den aflidne, upptogs såsom tillgång, bland
annat, en boets fordran å 1,000 kronor jämte ränta bos gårdsägaren
Jakob Alfred Eriksson i Norrköping på grund af en i Eriksson till¬
höriga gården n:o 22 vid Verkstadsgatan i nämnda stad intecknad
skuldsedel.
Med uppgift att den aflidne i lifstiden skulle genom muntligt
testamente frikallat Eriksson från skyldighet att infria berörda skuld¬
sedel, hade denne den 13 mai’s 1900 vid Lösings, Bråbo och Memmings
häradsrätt i sådant hänseende såsom muntligt testamente bevakat åt¬
skilliga dels sistnämnda dag inför bemälda häradsrätt och dels den 29
förutgångna januari vid rådstufvurätten i Norrköping för dödsfalls skull
aflagda vittnesberättelse!’ af följande innehåll, nämligen af:
l:o) gårdsägaren Filip Pettersson: att skräddaren Petersson, med
hvilken vittnet sedan flere år före hans död varit personligen bekant,
vid upprepade tillfällen, senast i november månad 1899, vid besök hos
vittnet yttrat, att efter hans död gårdsägaren Eriksson »skulle få be¬
hålla» ett af Petersson till Eriksson såsom lån lämnadt belopp af 1,000
kronor, med tillägg, att denna bestämmelse innefattade hans yttersta
vilja; att Petersson ej särskilt anmodat vittnet att lägga detta hans
yttrande på minnet, men sagt, »att han ämnade upprätta testamente
för af Eriksson visad vänlighet i många år»; samt att Petersson, som
vid omvittnade tillfället varit ensam med vittnet, vid samtliga dessa
tillfällen varit vid sundt och fullt förstånd;
2:o) skomakaren Hans Gustaf Lundqvist: att skräddaren Petersson,
med hvilken vittnet redan en lång tid före hans död varit personligen
bekant, vid ett tillfälle midsommartiden 1895 infunnit sig i vittnets
bostad i något ärende; att då Peterssons förmögenhetsförhållanden där¬
vid kommit på tal, Petersson i närvaro af vittnet och vittnets hustru
Carolina Bernhardina Lundqvist, efter omnämnande att gårdsägaren
Eriksson af Petersson som lån bekommit 1,000 kronor, yttrat och bedt
vittnet särskilt lägga på minnet, att Eriksson, enär Petersson hos
honom »haft det som ett hem», aldrig behöfde återbetala det lånta
kapitalet, utan blott, så länge Petersson lefde, gälda ränta därå; att
Petersson vid samma tillfälle uttalat sin afsikt att upprätta skriftligt
testamente af samma innebörd som omvittnade yttrande men tillagt:
»det hinner jag nog med»; samt att Petersson sedermera vid flera till¬
fällen under samtal med vittnet i Peterssons bostad, därvid emellertid
ej någon annan än vittnet varit tillstädes, angående Erikssons befrielse
från skyldighet att återgälda berörda lån fällt enahanda yttrande som
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
3
det ofvannämnda, likväl utan att därvid anmoda vittnet att lägga detta
yttrande på minnet;
3:o) Carolina Bernhardina Bandqvist: lika med nästföregående vittne
angående hvad som förelupit i makarna Lundqvists bostad vid skräd¬
daren Peterssons omvittnade besök därstädes midsommartiden 1895,
med tillägg att Petersson därvid särskildt framhållit, att Eriksson ej
behöfde återbetala lånet emedan »han haft som ett hem hos Eriksson»;
och hade vittnet vidare yttrat, att makarna Lundqvist och Petersson
under flera af de närmast före Peterssons död förflutna åren umgåtts
med hvarandra; att vittnet äfven efter ofvannämnda besök flera sär¬
skilda gånger under samtal med vittnet i Peterssons bostad, därvid
dock ej någon annan än vittnet varit närvarande, angående Erikssons
ifrågavarande skuld fällt enahanda yttrande som under ofvannämnda
besök hos makarna Lundqvist; samt att Petersson, som vid samtliga
omvittnade tillfällen varit vid sundt och fullt förstånd, ej särskildt an¬
modat vittnet att lägga sistnämnda yttrande på minnet;
4:o) änkan Augusta Carolina Andersson: att Petersson vid ett besök af
vittnet en söndag under hösten 1898, under anmärkning att gårdsägaren
Eriksson nyss förut besökt Petersson och därvid betalt räntan å ett af
Petersson bekommet penninglån, yttrat till vittnet: »räntan skall han
betala så länge jag lefver, men kapitalet skänker jag Eriksson», med
tillägg, att han härigenom ville gifva ett uttryck af sin tacksamhet
mot Eriksson för dennes ofta visade vänlighet mot Petersson; samt att
denne, som ej särskildt anmodat vittnet att lägga omvittnade yttrande
på minnet, vid sagda tillfälle varit ensam med vittnet; och
5:o) nämndemannen Johan Fredrik Jonsson: att vittnet varit när¬
varande vid ett tillfälle 1893 eller 1894, då Eriksson till skräddaren
Petersson inbetalt ränta å ett lån å 1,000 kronor, som Eriksson mot
skuldebref bekommit af Petersson; att därvid ej gjorts någon anteck¬
ning å skuldebrefvet om räntans erläggande; att Petersson på vittnets
fråga, hvarför ej sådan anteckning gjordes, svarat: »det är ej så kinkigt,
för Eriksson skall ej betala ränta längre än till min död, då skall han
få tillbaka kapitalet, ty jag har inga andra arfvingar»; samt att Peters¬
son jämväl vid senare tillfällen haft liknande yttranden.
Sedan till kammaradvokatfiskalsämbetets kännedom kommit, att
skräddaren Petersson aflidit utan att efterlämna kända arfvingar, äfven¬
som att någon arfvinge ej heller inom laga tid anmält sig, anmodade
ämbetet ofvanbemälde nämndemannen Jonsson, som förordnats till god
man för den aflidnes okända arfvingar, att till ämbetet redovisa kvar-
låtenskapen efter den aflidne, och har i anledning häraf Jonsson till
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
ämbetet aflämnat redovisningsräkning samt behållna danaarfsmedlen,
hvilka af ämbetet inlevererades till statskontoret och, efter afdrag af
den ämbetet tillkommande aktoratsprovision, utgjorde ett belopp af 813
kronor 26 öre.
Enär emellertid i nämnda redogörelse boets ofvanberörda fordran
hos Eriksson redovisats sålunda, att denna fordran angifvits hafva
jämlikt muntligt, vederbörligen bevakadt testamente tillfallit Eriksson,
men detta förmenta testamente, hvarmed åsyftades de i de afgifna
vittnesberättelserna omförmälda yttrandena af skräddaren Petersson,
ej enligt ämbetets åsikt uppfyllde de fordringar, som förutsättas för
ett lagligen tillkommet testamente, anhängiggjorde ämbetet vid Björke-
kinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings häradsrätt rättegång
mot Jonsson och Eriksson med påstående, att de såsom testamente
bevakade yttranden af skräddaren Petersson ej måtte utgöra hinder
för kronan att tillträda jämväl den del af kvarlåtenskapen efter Peters¬
son, som . med samma yttranden åsyftats, samt att Jonsson och Eriks¬
son i följd däraf måtte förpliktas att, hvilkendera bäst gälda kunde,
till kronan utgifva ifrågavarande belopp, 1,000 kronor, jämte ränta,
hvarförutom ämbetet i vissa delar klandrade den afgifna redovisnings-
räkningen.
Sedan under rättegången blifvit upplyst, bland annat, att ifråga¬
varande, af Eriksson utfärdade skuldsedel af Jonsson återlämnats till
Eriksson, samt att den till säkerhet för skuldsedeln meddelade inteck¬
ningen till följd af underlåten förnyelse förfallit, meddelade häradsrät¬
ten den 2 oktober 1905 utslag, som därefter vunnit laga kraft, däri
häradsrätten i fråga om testamentsklandret yttrade, att som de af Peters¬
son till flera personer fällda yttranden, att efter hans död Eriksson skulle
erhålla ifrågavarande, Petersson tillhöriga inteckning å 1,000 kronor
jämte ränta, icke tillkommit i den ordning, som för giltigheten af
muntligt testamente stadgas i 16 kap. 1 § ärfdabalken, förklarades
det efter Peterssons frånfälle bevakade muntliga testamente ej utgöra
hinder för kronan att såsom danaarf komma i åtnjutande af äfven
ifrågavarande del af kvarlåtenskapen efter Petersson; och som vid
sådant förhållande Eriksson ej varit berättigad att erhålla omförmälda
inteckning, och Jonsson genom densammas öfverlämnande till Eriksson,
som densamma förstört, öfverskridit sin befogenhet såsom förvaltare af
boet efter Petersson, förpliktades Jonsson och Eriksson att, hvilkendera
gälda kunde, till kronan utgifva 1,000 kronor jämte ränta. Tillika
och i anledning af det instämda klandret å den af Jonsson afgifna redo¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
5
visningen förpliktades denne att till kronan ytterligare redovisa poster
å tillhopa 43 kr.
Nu har i en den 28 november 1905 till Kungl. Maj:t inkommen
skrift gårdsägaren Eriksson i underdånighet anhållit, att kronans rätt
att såsom danaarf utbekomma stärbhusets ifrågavarande fordran hos
sökanden måtte till dennes förmån efterskänkas, samt såsom skäl här¬
för, jämte åberopande af innehållet i de afgifna vittnesberättelserna,
framhållit, att något tvifvel ej syntes kunna förefinnas därom, att
Peterssons mening varit, att sökandens ifrågavarande skuld skulle efter-
gifvas; att det goda förhållandet dem emellan fortfarit till Peterssons
död, hvadan anledning saknades att antaga, att denne på sistone skulle
kommit på andra tankar; att Petersson efter all sannolikhet skulle be¬
kräftat sin ifrågavarande afsikt genom att upprätta skriftligt testamente,
därest han ej till följd af undergången misshandel plötsligen afiidit;
samt att det för sökanden skulle vara förenadt med hart när oöfver-
stigliga svårigheter att uppbringa det för utslagets fullgörande erforder¬
liga belopp, eller omkring 1,400 kronor, hvarför sökanden, därest hans
förevarande framställning ej vunne bifall, skulle nödgas låta sin hufvud-
sakliga och enda nämnvärda tillgång, gården n:o 22 vid Verkstads¬
gatan i Fredriksdalskvarteret inom Östra Eneby socken, gå till för¬
säljning, möjligen å utmätningsauktion.
Vidare hafva i en den 10 juni 1905 till Kungl. Maj:t inkommen
skrift snickaregesällen Sven Johan Fredrik Holmqvist samt Viktor Filip
Utterström och hans hustru Anna Sofia Utterström, född Holmqvist,
under uppgift att sökandena stått i skyldskapsförhållande till olvan-
bemälde Frans Gustaf Oscar Petersson, och med framhållande af sökan¬
denas fattigdom, i underdånighet anhållit, att kronan måtte till sökan¬
denas förmån afstå från alla anspråk på kvarlåtenskapen efter Petersson,
samt till stöd för den gjorda framställningen åberopat dels följande, af
vederbörande pastorer utfärdade intyg, nämligen:
l:o) af den 24 september 1904, att Petter Magnus Pettersson från
Krogstorp, Sunehult, född den 28 februari 1801, och Nils Fredrik Petters¬
son från Krogstorp, Glabo, född den 2 april 1809, vore söner af Nils
Petter Persson och hans hustru Katarina Nilsdotter; att den förre i sitt
äktenskap, utom öfriga barn, hade sonen Jonas Petter Pettersson, hvilken
åter bland öfriga barn haft sonen Sven Johan Fredrik, född den 24
juni 1866, samt att Nils Fredrik Pettersson, utom öfriga barn, haft
sonen Frans Gustaf Oscar, född den 18 december 1839;
2:o) af den 15 februari 1905, att snickaren Sven Johan Fredrik
Holmqvist, född den 24 juli 1866, åtnjöte medborgerligt förtroende och
vore medellös;
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
3:o) af den 24 februari 1905, att torparen Jonas Peter Petersson,
från Krogstorp, Sunehult, död den 1 juni 1868, i sitt äktenskap med
hustrun Maria Lovisa Johansdotter haft, utom öfriga barn, äfven dottern
Alma Sofia, född den 23 mars 1868; samt
4:o) af den 28 februari 1905, att målaregesällen Filip Teodor
Utterström, född den 15 november 1867, vore i äktenskap förenad med
Alma Sofia Holmqvist, född den 23 mars 1868, samt att makarna, som
åtnjöte medborgerligt förtroende, ägde sju barn;
dels ock följande handlingar:
l:o) ett af E. J. Sundstedt i Norrköping den 18 februari 1905
utfärdadt intyg, att snickaregesällen Joll. Fr. Holmqvist, som sedan
femton år innehade anställning hos Sundstedt, städse iakttagit ett
mycket ärligt och i allo hedrande och mönstergillt uppförande; att på
grund af nedsatt arbetskraft hans årliga inkomst utgjorde ett relativt
lågt belopp; samt att vid sådant förhållande och då familjen bestode,
utom af hustrun, af fem minderåriga barn, Holmqvist, om någon, vore
i behof af pekuniärt tillskott i sin ekonomi; och
2:o) ett af målaren Alb. Antonsson i Norrköping likaledes den
18 februari 1905 meddeladt intyg, att målaren Utterström, som vore
skötsam och ordentlig, iakttagit ett i allo godt uppförande, samt att
han vore i stort behof af medel till sin familjs underhåll.
öfver de gjorda framställningarna har infordradt underdånigt
utlåtande afgifvits åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län, som därvid öfverlämnat yttrande af kronofogden i Björkekinds
m. fl. häraders fögderi, däruti kronofogden, beträffande Erikssons fram¬
ställning, enär handlingarna otvetydigt gåfve vid handen, att skräddaren
Petersson haft för afsikt att till Eriksson testamentera det belopp,
hvarför denne häftade i skuld, och att all anledning funnes att antaga,
att Petersson, därest han ej blifvit utsatt för misshandel, däraf döden
omedelbart följde, skulle fullbordat samma afsikt, förklarat sig anse
billighetsskäl tala för bifall till ansökningen, hvarjämte kronofogden på
grund af inhämtade upplysningar vitsordat, att Eriksson, som vore
redbar och ärlig, ej utan kännbara uppoffringar kunde åstadkomma
det honom till utgifvande ådömda belopp, samt, hvad anginge den af
Holmqvist och hans medsökande gjorda framställning, funnit de af dem
åberopade intyg tala för bifall till framställningen; och har jämväl
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt om aflåtande af nådig pro¬
position till Riksdagen i det af samtliga sökandena afsedda syfte.
Slutligen har kammaradvokatsfiskalsämbetet på nådig befallning
inkommit med särskilda underdåniga utlåtanden och härvid meddelat.
Statsulshottets Utlåtande N:o 148. 7
att ämbetet, efter erhållen kännedom, att Eriksson ingifvit ifrågavarande
ansökning och i enlighet med därom framställd begäran, ansett sig
böra låta anstå med verkställighet af häradsrättens ofvanberörda utslag,
till dess frågan om efterskänkande af danaarfvet efter Petersson blifvit
afgjord; att, hvad anginge Erikssons förmögenhetsvillkor, den honom
tillhöriga, i handlingarna omförmälda fastighet, gården nm 22 vid Verk-
stadsgatan i Norrköpings norra förstads municipalsamhälle i Östra Eneby
socken, år 1904 taxerats till 5,500 kronor, äfvensom att Eriksson, som
år 1904 varit mantalsskrifven inom nämnda municipalsamhälle, ej åter-
funnes i taxeringslängden öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten
inom municipalsamhället för nämnda år; samt att förutom det belopp
med ränta, som Eriksson förpliktats till kronan utgifva, danaarfvet ut¬
gjordes dels af i statskontoret innestående 813 kronor 26 öre och dels
af 43 kronor, som gode mannen Jonsson enligt häradsrättens ofvan¬
berörda utslag förpliktats att till kronan ytterligare redovisa. ^
I fråga om Erikssons ansökning har ämbetet ansett de åberopade
vittnesberättelserna otvetydigt gifva vid handen, att Peterssons mening
varit, att efter hans död Eriksson skulle bekomma det belopp, hvari
denne häftade i skuld till Petersson, samt, med afseende såväl härå som
å hvad kronofogden anfört, tillstyrkt bifall till ansökningen, därvid
ämbetet gjort förbehåll om den ämbetet tillkommande aktoratsprovision
å det belopp med ränta, Eriksson genom häradsrättens utslag förpliktats
till kronan utgifva.
Beträffande den af Holmqvist och hans medsökande gjorda fram¬
ställningen har ämbetet i fråga om de af dem åberopade intyg anmärkt,
att i intyget af den 24 september 1904 Jonas Petter Petterssons son
Sven Johan Fredrik uppgåfves vara född den 24 juni 1866, under det
att i det för Sven Johan Fredrik Holmqvist den 15 februari _ 1905 ut¬
färdade intyget denne vore antecknad såsom född den 24 juli 1866,
hvadan, enligt ämbetets förmenande, bemälde Sven Johan Fredrik ej
enligt intygen vore identisk med Holmqvist och intygen således ej
heller innefattade stöd för Holmqvists uppgifna släktskap med arflåtaren;
att ej heller Anna Sofia Utterströms släktskap med arflåtaren kunde
anses genom de åberopade intygen styrkt, enär i intyget af den 24
februari 1905, genom hvilket, afsetts påvisa, att hon skulle vara dotter
till ofvanbemälde Jonas Petter Pettersson, dennes däri omförmälda
dotter angåfves heta Alma Sofia; att intyget af den 28 februari 1905
innehölle, att målaregesällen Filip Teodor Utterström, med hvilken
enligt ansökningen Anna Sofia Utterström skulle vara gift, vore i äkten¬
skap förenad med Alma Sofia Holmqvist, hvarjemte ansökningen under-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 148.
tecknats, förutom af Holmqvist och Anna Sofia Utterström, af Viktor
Filip Utterström; samt. att den i intyget af den 24 september 1904
omförmälde Nils Fredrik Petterssons i samma intyg omnämnda son,
Frans Gustaf Oscar, med hvilken sökandena velat visa skyldskap, däri
angåfves vara född den 18 december 1839, under det att, enligt ämbetet
tillhandakommet, utlåtandet bifogadt utdrag af Östra Eneby församlings
död- och begrafningsbok af den 19 december 1903, skräddaren Frans
Gustaf Oscar Petersson vore född den 28 december 1839; och bär äm¬
betet, enär med afseende å nu anmärkta förhållanden den af Holmqvist
och hans medsökande åberopade släktskapen med aflidne skräddaren
Petersson ej kunde anses styrkt, hemställt, att ansökningen ej måtte
till nådigt afseende föranleda.
I likhet med de hörda myndigheterna anser jag genom de aflagda
vittnesmålen vara ådagalagdt, att skräddaren Petersson haft för afsikt
att, såsom en gärd af tacksamhet för visad välvilja, till Erikssons
förmån efterskänka _ dennes skuld till Petersson enligt omförmälda, i
Erikssons fastighet intecknade skuldsedel, ehuru Petersson genom den
honom tillfogade misshandeln, som omedelbart medförde döden, hindra¬
des att genom behörigen upprättadt testamente bekräfta sin berörda
afsikt. Jag anser därför med billighet öfverensstämmande, att Eriksson
frikallas från skyldighet att återbetala större del af sin skuld på grund
af nämnda revers, än som motsvarar den kammaradvokatfiskalsämbetet
tillkommande aktoratsprovision å skuldbeloppet.
Hvad därefter angår den af Holmqvist och hans medsökande
gjorda framställning, anser jag ej allt för stor vikt böra tillmätas de
anmärkningar, kammaradvokatfiskalsämbetet framställt i fråga om de
intyg, med hvilka sökandena velat styrka syskonen Holmqvists skyldskap
med arflåtaren. De anmärkta olikheterna i de särskilda intygen synas,
åtminstone delvis, grunda sig på misskrifning, och jag anser intygen
gifva grundadt stöd för det antagande, att sökandenas uppgift om
skyldskapen med Petersson är riktig. Jag finner det därför billigt,
att syskonen Holmqvist tillerkännes den del af danaarfvet, som åter¬
står efter afdrag af går-dsägaren Erikssons skuld.»
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna framställ¬
ning blifvit öfverlämnad, har icke halt något att emot densamma erinra,
hvadan utskottet hemställer
Statsutskottets Utlåtande N:o 148. 9
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 10 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Bih. till Eilcsd. Prof. 1906.
4 Sami,
1 Afd. 91 Raft.
2