Statsutskottets Utlåtande N;o 103.
1
N:o 103.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1906, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning af åter¬
stående köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få
till skatte lösas.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 1) kar herr N. Andersson
i Pettersborg kemställt att Riksdagen ville besluta, att den återstående
skatteköpeskillingen skulle afskrifvas för alla de hemman och lägenheter,
som finge till »skatte» lösas, på sätt i Kungl. Maj:ts proposition af den
14 januari 1870 föreslagits.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»Då numera alla andra grundskatter äro afskrida, och då mer än
ett hälft sekel förflutit, sedan frågan om skatteköpens upphörande för första
gången väcktes (hvilket framgår af skattekommitténs i utdrag bifogade
betänkande, bil. Ditt. A), och då mer än 30 år förflutit, sedan Kungl.
Maj:t sist genom proposition till Riksdagen (bil. Litt. B) föreslagit afskrif¬
vande af nämnda grundskatt, så synes mig tiden vara inne, att äfven
denna kvarlefva af gamla orättvisor borttages. Att Kungl. Maj:ts förslag
om skatteköpeskillingens afskrifvande icke vann Riksdagens bifall 1870
hade sin grund däri, att andra grundskatter då ännu icke blifvit afskrida.
Om man jämför skatteköpeskillingen med andra förutvarande grund¬
skatter, så är den en ren obetydlighet och tillför icke statskassan någon
nämnvärd inkomst. Åren 1900—1904 tillfördes statskassan ett belopp
af endast 477 kronor 49 öre i medeltal pr år i skatteköpeskilling (bil.
Litt. C).
Men icke nog med att inkomsten för staten är obetydlig och icke
användes för det ursprungliga ändamålet, hvilket kanske på sin tid be-
Bih. till Biksd. Brok 1906. i Sami. 1 Afd. 62 Käft. (N:o 103). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
rättigade dess tillkomst, utan det är högst sannolikt, att denna inkomst¬
post framdeles blir ännu obetydligare, hvilket 1847 års skattereglerings-
kommitté och kammarkollegium i sitt utlåtande år 1869 sökt visa. Denna
minskning är så mycket säkrare, då det endast är mindre hemmansdelar
och lägenheter, som numera återstå af »krononatur» och få till »skatte»
köpas. Den lilla inkomst, som staten genom afskrifningen ginge miste om,
skulle dessutom blifva fullt ersatt genom stämpelbeläggningen af köpebref
och andra ifrågavarande fastigheter rörande handlingar.
För det första skulle vinnas större enhetlighet i jordnaturen till be¬
tydlig lättnad för Konungens befallningshafvande, häradsskrifvarne m. fl.
Om »krono», som få till skatte lösas, blefve sammanförda med »skatte»,
så komme de i jordeböckerna förekommande (bil. Litt. D) obandterliga
bråktalen att försvinna. Huru lätt kunna ej uppstå fel, som i sin ordning
kunna föranleda till civilrättsliga tvister med kostnader för den enskilde
och till mycket besvär för myndigheterna.
Vidare skulle enligt min mening egna-hems-frägans lösning i hög
grad befrämjas genom den föreslagna afskrifningen. Dessa smålägenheter,
hvarom är fråga, kunna nämligen icke såsom »krono» belastas med inteck¬
ning, men öfverförda till »skatte» kunde de belånas genom intecknade
skuldebref, hvarigenom det skulle blifva betydligt lättare för mindre be¬
medlade personer att öfvertaga dylika lägenheter och därmed skaffa sig ett
eget hem.»
I afseende å innehållet af de af motionären här ofvan oberopade, med Litt.
A, B, O och D betecknade handlingar tillåter sig utskottet hänvisa till
motionen.
Med anledning af eu i samma ämne vid nästlidet års lagtima riks¬
dag väckt motion anförde statsutskottet följande:
»Frågan om kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters
upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande
förelädes 1870 års Kiksdag till pröfning genom en då i ämnet afbiten
kungl. proposition. Denna proposition blef emellertid afslagen af Biks-
dagen, som i skrifvelse den 10 maj samma år anförde, bland annat, att
enligt de för behandling af frågan om beskattningsväsendets samt upp¬
börds- och redogörelseverkets förenkling utsedde kommitterades beräkning
uppgick antalet af de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna
kronohemman år 1844 till 2,176 hela mantal, lägenheterna oberäknade,
och att detta antal hade under de påföljande 22 åren, eller till och med
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
3
år 1866, enligt kammarkollegii utredning nedgått till 442 mantal, hvilken
senare siffra kollegiet på anförda skäl funnit vara något för hög. Då
skatteköpen under gällande lagstiftning visat sig ganska skyndsamt fortgå,
hade det synts Riksdagen icke vara af verkligt behof påkalladt att däri
vidtaga någon förändring, helst skatteköpen kunde i väsentlig mån på¬
skyndas genom att vederbörande på lämpligt sätt bringades kunskap om
sådana förteckningar öfver kronohemman och lägenheter, som omförmälas
i kungl. kungörelsen den 15 december 1848 angående ordningen och
sättet för vinnande af skattemannarätt till hemman och lägenheter af
krononatur.
I hvad mån dessa skatteköp sedermera fortgått är utskottet icke i
tillfälle att meddela, enär, enligt hvad upplyst blifvit, en utredning i
sådant afseende icke skulle kunna åstadkommas utan vidlyftiga undersök¬
ningar och i öfrigt försvåras däraf, att en mängd i jordeböckerna upp¬
tagna kronolägenheter i själfva verket äro obefintliga.»
Då emellertid ifrågavarande skattemannarätt i regeln kunde förvärfvas
utan föregången värdering eller annan omgång än erläggande af den efter
grundräntans kronovärde bestämda köpeskillingen, hvilket kronovärde allt¬
jämt bibehållits vid sitt ursprungliga belopp och således måste anses under
nuvarande förhållanden synnerligen ringa, samt alltså den af motionären
till afskrifning ifrågasatta köpeskillingen utan någon svårighet borde kunna
af kronoåborna erläggas och någon rättslig grund för dess efterskänkande
icke kunde åberopas, hemställde utskottet, att motionen icke måtte af
Riksdagen bifallas; och beslöt Riksdagen i öfverensstämmelse med denna
hemställan.
I likhet med nästlidet års statsutskott finner utskottet sig icke kunna
omedelbart tillstyrka motionärens förslag såsom det framlagts; och har
utskottet gent emot motionärens uttalande om, att här vore fråga om af¬
skrifning af en grundskatt, velat erinra, att så icke är förhållandet, enär
Riksdagens beslut om grundskatternas afskrifning redan blifvit tillämpadt
äfven å förenämnda hemman och lägenheter, hvilkas beröring med grund¬
skatterna numera endast består däri, att den förut erlagda grundräntans
kronovärde skall läggas till grund för bestämmande af skatteköpeskillingen.
Emellertid har en omständighet tillkommit, som synes böra utöfva
inflytande på föreliggande fråga. Utskottet har nämligen inhemtat, att,
sedan med år 1904 grundskatterna afskrifvits och i anledning deraf nya
jordeböcker måste efter förändradt formulär uppläggas, förslag i sådant
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
afseende för närvarande är under utarbetning inom kammarkollegium äfven¬
som att såsom underlag för nya specialiserade fastighetsböcker af utsedde
kommitterade uppgjorts förslag till särskilda, på jordeböckerna grundade
jordregister; och skulle arbetet med uppläggandet af nya jordeböcker och
äfven af jordregister utan tvifvel komma att ej oväsentligt underlättas och
förenklas, därest ifrågavarande hemman och lägenheter finge omföras från
krono till skatte och således en särskild kolumn för dem ej behöfde bibe¬
hållas. Med afseende härå och vid det förhållande, att ett efterskänkande
af de obetydliga skatteköpeskillingarna för dessa hemman och lägenheter
antagligen komme att uppvägas af stämpelafgifterna å köpebrefven samt
andra ifrågavarande fastigheter rörande handlingar och sålunda icke med¬
föra någon eller i allt fall icke någon afsevärd förlust för statsverket, finner
utskottet anledning föreligga att föranstalta om utredning, huruvida icke
ett sådant efterskänkande må böra äga rum. Mot en dylik åtgärd har
anförts, att den måste förutsätta vidlyftiga och besvärliga undersökningar
om åbornas besittningsrätt, hvilken i många fall icke torde vara fullt
ostridig. Men utskottet föreställer sig, att kammarkollegium vid uppläg¬
gande af de nya jordeböckerna, derest ifrågavarande kronohemmansåbor
skulle anses böra såsom sådana i dem införas, icke komme att föranstalta
om ett sådant införande utan att förut hafva underkastat deras rätt till
innehafvet vederbörlig granskning, hvadan i båda fallen undersökningar i
förevarande afseende komme att äga rum. Utskottet finner sig alltså böra
med anledning af föreliggande motion föreslå Riksdagen att hos Ivungl.
Maj:t anhålla om utredning, huruvida ifrågavarande kronoåbor må utan
erläggande af köpeskilling vinna skatterätt till de hemman och lägenheter,
de innehafva, och dessa alltså må kunna i jordeboken omföras från krono
till skatte.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herr N. Anderssons
förevarande motion, må i skrifvelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utred¬
ning, huruvida sådana, under åborätt upplåtna, kronan
tillhöriga hemman och lägenheter, som kunna till skatte
lösas, må utan erläggande af särskild köpeskilling eller
annan afgäld förvärfvas af den person, som därå
innehar med skatteköpsrätt förenad besittning eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
5
pröfvas vara därtill berättigad, samt sedermera i jorde-
boken omföras från krono till skatte, äfvensom till
Kiksdagen inkomma med det förslag en sådan utred¬
ning må föranleda.
Stockholm den 27 april 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.
Bill. till Biksd. Prot. 1906.
4 Sami.
1 Afd. 62 Häft.
2