Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
301
men att senaten kan föreslå eller medverka genom ändringar och tillägg-
såsom vid andra förslag. Eu praxis lika gammal som konstitutionen
har emellertid gifvit representanternas hus rätt att först behandla äfven
utgiftslagar. Den senaten i dessa frågor tillkommande ändringsrätten
begagnas i stor utsträckning, och i verkligheten är det denna del af
kongressen, som har det öfvervägande inflytandet i finansiella frågor.
Den tanke, som nu af oss framförts, är, såsom bekant, ingalunda
ny. Vid behandlingen af Kung! Maj:ts till 1902 års Riksdag aflåtna
proposition angående inkomstskatt uttalade bevillningsutskottet den
mening, att de viktigaste grunderna för denna skatt borde undan¬
dragas de gemensamma voteringarna inom Riksdagens bägge kamrar.
Utskottets yttrande i denna del föranledde icke till något Riksdagens
beslut, men Första Kammaren beslöt för sin del, att i Riksdagens
skrifvelse till Kungl. Maj:t borde ingå följande uttalande:
Till de af Riksdagen hittills gjorda erinringar rörande förslagets
innehåll och skattens anordnande kan läggas ännu en anmärkning, som
gäller förslagets konstitutionella form. Det är naturligt, att eu inkomst¬
skatt, hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar olika
inkomstarter, måste föranleda många och starka meningsstrider. Önsk-
värdt vore därför, att sagda grunder, äfvensom den därmed samman¬
hängande progressionsskalan, vunne större fasthet än den för afgörande
af bevillningsfrågor stadgade ordning lämnar. Riksdagen vill alltså
såsom sin mening uttala, att Kung]. Maj:t måtte förelägga en kommande
Riksdag förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdags¬
ordningen, att de allmänna grunderna för taxering af inkomst enligt
en inkomstskatteförordning icke måtte kunna ändras i annan ordning
än genom båda kamrarnes samstämmiga beslut, under det att Riksdagen
förbehålles att inom de på sådant sätt angifna gränser, enligt de regler,
som gälla för bevillningens reglerande, bestämma skattebelopp och lämna
öfriga föreskrifter.’
Någon sådan ändring i grundlagen blef emellertid icke förelagd
1903 års Riksdag.
Vid nästlidna års riksdag väcktes därefter i Första Kammaren
af herrar G. F. Östberg och Hugo Tamm eu motion (n:o 54) i det af
oss angifna syfte, hvilken utmynnade i ett förslag om antagande af
vissa tilläggsbestämmelser till § 71 regeringsformen och § 65 riksdags¬
ordningen. Denna motion blef af konstitutionsutskottet med några
mindre väsentliga förändringar tillstyrkt. Utskottets förslag godkändes
af Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren med 133 röster
emot 75. Herrar Östbergs och Tamms förslag upptogs därefter i nästan
302
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
oförändradt skick i en ny motion (n:o 60), afgifven vid samma riksdag
af herr Chr. Lundeberg m. fl., Indika därjämte hemställde, att Riksdagen
måtte besluta att i samband med öfriga grundlagsändringar, som upp-
toges i blifvande beslut rörande utsträckning af valrätten till Andra
Kammaren, antaga det af dem framställda förslaget. Detta tillvann sig
vid votering i Första Kammaren 67 af 143 afgifna röster, men kom icke
under omröstning i Andra Kammaren.
Då äfven vid innevarande års riksdag åtskilliga förslag föreligga
om utsträckning af den politiska valrätten till Riksdagens Andra Kam¬
mare, hafva vi ansett oss såsom en förutsättning för bifall till en röst-
rättsreform böra anknyta bestämmelser af den art, som ofvan angifvits.
Vi hafva därvid ledts af den tanken, att, om det måste i och för
sig anses välbetänkt och för samhällets lugna utveckling nödvändigt
att för beslut i ofvanberörda beskattningsfrågor påfordra samstämmighet
mellan kamrarne, ett dylikt kraf med så mycket större bestämdhet gör
sig gällande då Andra Kammaren, därest Kungl. Maj:ts eller annat
därmed jämförligt förslag vinner Riksdagens bifall, otvifvelaktigt kommer
att förete ett helt olika och vida mera radikalt skaplynne än nu. Och
vi kunna ej finna annat, än att politisk klokhet bjuder att i samband
med utsträckning af den politiska rösträtten vidtaga en sådan åtgärd,
då efter rösträttsutvidgningens genomförande långt mindre utsikt före¬
finnes, att den af oss ifrågasatta grundlagsändringen framdeles skall
kunna genomföras.
Emot vårt förslag lärer den invändningen icke med fog kunna
göras, att detsamma icke står i organiskt samband med rösträttsfrågan,
utan utgör en sammankoppling af två för hvarandra främmande frågor.
Yäl ingå de här ifrågasatta stadgandena icke såsom ett led i rösträtts¬
bestämmelserna, men om det vid genomförande af en grundlagsreform
befinnes, att densamma icke kan utan fara för samhället vidtagas, därest
icke jämväl ändring af ett annat grundlagsbud sker, synes oss uppen¬
bart vara, att det samband förefinnes, som nödvändiggör båda reformernas
samtidiga genomförande.
Ej heller kan det med skäl sägas, att det af oss framställda för¬
slaget är för sent väckt, och att det önskemål, vi eftersträfva, uttryck¬
ligen borde hafva angifvits i den år 1902 aflåtna skrifvelse, hvari ett
nytt rösträttsförslag af Kungl. Maj:t begärdes. Vid den debatt, som
föregick nämnda skrifvelses aflåtande, gjordes nämligen inom Första
Kammaren från flera håll så bestämda uttalanden i nu angifna riktning,
att man med fog kunde vänta, att Kungl. Maj:t åt de sålunda framburna
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
303
synpunkterna skulle vid utredningen af rösträttsfrågan ägna vederbörligt
beaktande. — Så har emellertid icke skett. Dessutom borde det icke
väcka förundran, att man nu, sedan de vidtgående bestämmelser,
som innehållas i Kungl. Maj:ts rösträttsförslag, blifvit kända, finner
det än mer angeläget att vidtaga eu grundlagsändring, som är ägnad
att afvärja åtminstone vissa af de faror, hvilka genom ett antagande
af Kungl. Maj:ts förslag i oförändradt skick kunna uppstå.
Då enligt Kungl. Maj:ts förslag till ändring i §§ 31, 49 och 53
regeringsformen och §§ 10, 25, 27, 28 och 29 riksdagsordningen eu
hufvudsaklig del af de valberättigade och i följd däraf antagligen äfven
af ledamöterna i Riksdagens Andra Kammare skulle komma att utgöras
af medborgare, som till staten erlägga ringa direkt skatt, och då vid
genomförande af en sådan reform måste förutsättas möjligheten, att
dessa ledamöter kunna bilda flertalet vid de gemensamma voteringarne,
synes det vara eu bjudande plikt för dem, som önska reformens fram¬
gång, att vidtaga sådana bestämmelser, att ensam beslutanderätt i berörda
skattefrågor icke måtte läggas i händerna på dem, som alldeles icke
-eller blott i ringa grad deltaga i skatternas utgörande.
På grund af hvad sålunda anförts, få vi hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i samband med öfriga grundlags¬
ändringar, som. upptagas i blifvande beslut rörande utsträckning af
valrätten till Riksdagens Ändra Kammare, antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förändrade lydelse af nedannämnda
grundlagsstadganden:
§71 regeringsformen.
På enahanda sätt förf area jämväl, där kamrarne sig icke förena
om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller
bevillningens fördelning till utgörande; dock att bägge kamrarnes
sammanstämmande beslut erfordras ej mindre för meddelande af nya
bestämmelser rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst
eller förmögenhet, än äfven, när fråga är om bevillnings utgörande
efter progressiv skala (eller med olika skattesatser för olika slag af
inkomst eller förmögenhet), för fastställande eller ändring af bestäm¬
melser rörande skatteskala, förhållandet mellan skattesatser för inkomst
eller förmögenhet af olika slag samt den procent af inkomst eller
förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå.
304
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
§ 65 riksdagsordningen.
När i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,,
hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglementariska
föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvars¬
frihet för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne latta stridiga beslut,
som ei uppå vederbörligt utskotts förslag varda samman] ärnkade, skola
bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera
förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de flesta
ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla såsom
Riksdagens beslut. För att vid sällan omröstning förekomma lika antal
röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken,
i händelse de öfrige sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas ocn
afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln
ouppbruten genast förstöras.’ . , ,
Förenämnda motion vann icke konstitutionsutskottets understöd,
och som skäl härför anförde utskottet, att det 'icke ansett lämpligt
att med den nu ifrågasatta valrättsreformen förbinda andra spörsmål,
än dem, som med densamma stå i oskiljaktigt samband.
Mot detta utskottets yttrande anförde hrr Lars Berg, Cad Nystrom
och friherre Rappe sin reservation så lydande: ’Vi hafva visserligen
i allt öfrig t instämt i utskottets yttrande och förslag, men tillika, på
de af herr Lundeberg m. fl. i motionen n:o 32 anförda skäl, ansett,
att utskottet i samband med öfriga angående utsträckning af valrätten
till Riksdagens Andra Kammare framlagda förslag till ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen bort föreslå^ ändring al §
regeringsformen och § 65 riksdagsordningen. Vi hafva nämligen ic ~e
kunna! finna, att dessa föreslagna ändringar i reglerna för de gemen¬
samma voteringarna icke lämpligen böra såsom villkor förbindas med
den ifrågavarande rösträttsutvidgningen, då å ena sidan beholvet^ och
nödvändigheten af en sådan begränsning af dessa voteringar från många
håll framhållits och erkänts — icke minst kraftigt från statsrads-
bänken under 1904 års rösträttsdebatt i Första Kammaren — och da
å andra sidan vi icke kunna tänka oss någon annan möjlighet for
genomförande af den försiktighetsåtgärd, som så allmänt anses, vara
af nöden, än att detta sker i samband med rösträttsreformen och
yrkade, att utskottet bort hemställa om bifall |till motionen. Densamma
tillvann sig vid votering i Första Kammaren 59 af 141 afgifna i öster,
men kom icke under omröstning i Andra Kammaren.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
305
Till stöd för sitt förslag liar herr Ötiman uti motionen n:o 135
framlagt följande motivering:
»Hvilken uppfattning man än hyser om lämpligheten af den
politiska rösträttens utvidgning eller gränsen därför, torde hvarje för¬
slag i den ena eller andra riktningen likväl böra mötas i den åsikt,
att den svenske medborgare, som fullgjort föreskrifna villkoren för
åtnjutande af politisk rösträtt, icke bör af olämpliga stadganden i
grundlagen hindras att denna sin rösträtt utöfva.
Så har emellertid hittills varit förhållandet med eu talrik klass
svenska medborgare, nämligen sjömännen, hvilka under utöfvande af
sitt yrke, vanligen befinna sig utomlands eller på inländska platser, så
långt aflägsna från deras hemorter, att de icke utan stor och gent¬
emot befraktare och redare oförsvarlig tidsförlust, i förening med
kännbar kostnad, kunna infinna sig vid en valförrättning, hvarför i de
flesta fall icke ens tiden är dem närmare bekant. I samma ofördelak¬
tiga ställning i berörda hänseende äro äfven våra storsjöfiskare, hvilka
i veckotal tillbringa sin tid på hafvet.
Alldenstund riksdagsordningens § 24 med dess nuvarande lydelse
stadgar, att rösträtt icke får utöfvas af annan valberättigad än den,
som vid valtillfälle personligen sig inställer, skola sjömännen sålunda,
om ingen ändring af detta sker, fortfarande liksom hittills sakna den
medborgarerätt, hvarpå från andra samhällsklassers sida så kraftiga
yrkanden under flera år framkommit. Ju mera afseende dessa yrkanden
vinna, desto hårdare måste sjömännen känna sig tillbakasätta.
I samma ställning som sjömännen hafva i här omförmälda hän¬
seenden befunnit sig äfven andra, om än icke så talrika, representanter
från andra medborgareklasser, hvilka af en eller annan anledning varit
förhindrade iakttaga personlig inställelse vid riksdagsmannaval, men
genom utsträckningen af de värnpliktiges öfningstid tillkomma ytter¬
ligare ett stort antal röstberättigade, tillhörande svenska armén och
flottan, hvilka af sina militära plikter nödgas under nu gällande grund-
lagsstadgande afstå från utöfvande af den medborgarerätt, hvaraf de
eljest äro i besittning. Detsamma kan sägas om personer, anställda vid
järnvägar, post- och telegrafverken m. fl.
Då jag och med mig hvarje billigt tänkande måste anse, att nu
påpekade missförhållande icke kan stå väl tillsammans med den grund¬
tanke, som bör bilda underlaget för hvarje rättvist afvägande af med-
borgeidiga rättigheter och plikter, har jag funnit mig uppfordrad att
föreslå en ändring af berörda § 24 riksdagsordningen i ändamål att så-
Bih. till Riksd. Pj-ot. 1906. 3 Sami. 7 Käft. 39
Herr Ödmans
motivering.
306
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Herr Anders-
sons motive¬
ring.
vidt möjligt förekomma, att ingen röstberättigad må genom obilligt
lagstadgande hindras från utöfvande af sin rösträtt eller med andra ord
från fullgörande af sin medborgerliga plikt.
Den förändring, som jag alltså tager mig friheten föreslå, är icke
någon nyhet, eftersom de bestämmelser, hvilka jag tagit till mönster,
äro gällande i Norge för inrikes vistande ända från 1884 och för ut¬
rikes vistande sedan införandet af lagen af den 5 juni 1897, och till-
lämpas enahanda princip i Nordamerikas förenta stater och Schweiz,
liksom förslag om liknande rätts införande varit å bane i brittiska
parlamentet.
Jag har trott det vara lämpligast, att erforderliga anvisningar
till de röstberättigades ledning likasom i Norge lämnas i en särskild
lag, till hvilken kunde i riksdagsordningens § 24 hänvisas.))
Herr Andersson har på följande sätt motiverat sitt uti motionen
n:o 152 framställda förslag:
))Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 55 till innevarande års
Riksdag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i regeringsformen
och riksdagsordningen, afseende utvidgning af den politiska rösträtten,
bär i § 14 riksdagsordningen (nuvarande § 13), sådan den i förslaget
formulerats, den bestämmelsen, att af Andra Kammarens 230 ledamöter
skola 1G5 väljas för landet och 65 för städerna. Enligt senast utkomna
folkmängdsstatistik skulle en riksdagsman för stad i så fall komma att
i medeltal representera en folkmängd af omkring 16,000 personer och
eu riksdagsman för landsbygden omkring 24,000 personer. En sådan
skillnad mellan städernas och landsbygdens representationsrätt kunde
möjligen förklaras och försvaras i de tider, då landsbygden knappast
ägde något annat näringsintresse att representera än jordbrukets. Men
i våra dagar, då snart sagdt hvarje näringsgren har sina idkare lika¬
väl på landsbygden som i städerna, och då å landsbygden ofta påträffas
samhällen, som med afseende på såväl sin folkmängd som sina industriella
anläggningar, sina folkbildningsanstalter och mycket annat fullt ut kan
mäta sig med de mindre städerna, kan knappast något rimligt skäl
anföras för eu sådan missproportion mellan städernas och landsbygdens
representationsrätt. Då emellertid statistiken visar oss, att städernas folk¬
mängd ökas i större proportion än landsbygdens, torde rimligtvis något
större representationsrätt tillerkännas städerna, på det icke i en snar
framtid landsbygden skulle komma att med afseende på representations¬
rätten intaga eu fördelaktigare ställning än städerna. Om, såsom jag
här nedan föreslår, antalet riksdagsmän bestämdes till 55 för städerna
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
307
och 175 för landsbygden, skulle enligt förut åberopade folkmängds-
statistik eu riksdagsman i stad i medeltal komma att representera en
folkmängd af omkring 20,000 personer och en riksdagsman på landet
en folkmängd af omkring 23,000 personer. Om man nu, såsom rimligt
är, antager, att städernas folkmängd fortfarande kommer att ökas i
större proportion än landsbygdens, skulle så småningom äfven denna
olikhet utjämnas och full rättvisa komma att med afseende på repre¬
sentationsrätten tillerkännas stad och land i deras förhållande till hvar¬
andra.
Ett reformkraf, som ofta i Riksdagen såväl som i pressen och å
folkmöten framställts, är krafvet på en bestämd gemensam valdag för
hela riket med afseende på valen till Riksdagens Andra Kammare. Det
har ock vid åtskilliga tillfällen och senast i år tydligt framgått, att
den nu bestämda valtiden, september månad, är olämplig. Val, som
öfverklagas, hinna nu icke alltid blifva afgjorda i sista instansen innan
Riksdagen sammanträder, ett missförhållande, som än ytterligare skall
komma att förvärras, därest Kungl. Maj:ts förslag om omval, där
absolut majoritet ej vunnits, skulle antagas. Det torde därför vara af
stor vikt, att valen bestämmas till en tidpunkt mera aflägsen från
Riksdagens början än som nu är fallet, och anser jag juli månad vara
i detta afseende den lämpligaste.))
Herr Lithander har i sin ofvan omförmälda motion n:o 31 an-
dragit följande:
»Då en så stor och genomgripande sak föres fram på dagord¬
ningen Bom den att afsevärdt utsträcka valrätten till ett lands re¬
presentantförsamling, ligger det naturligtvis synnerlig vikt på att de
nya bestämmelserna blifva rättvisa och väl afvägda. I motsatt fall —
äfven om bestämmelser, som blifvit mindre allvarligt pröfvade, kunna
för stunden anses lämpliga — får landet under långliga tider hårdt
umgälla hvad som brast i förutseende och rättsinthet.
Ett så stort steg som införandet af allmän politisk rösträtt vid
val till Riksdagens Andra Kammare bereder man sig nu att taga här
i landet. Mångahanda hafva de antydningar varit, som gjorts angående
de tilläggsbestämmelser, som härtill borde fogas, för att en så långt
utsträckt politisk befogenhet skall verka rättvist och för samhällets
goda framtid betryggande. Det i kungl. propositioner framlagda för¬
slaget om proportionsval har afsett en sådan betryggande åtgärd till
förmån för sanning och rättvisa. Första Kammaren, som ingalunda
med något grundadt skäl kan beskyllas för bristande tillmötesgående
Herr Lithan-
ders moti¬
vering.
308
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
i rösträttsfrågan, bär tvenne gånger, både 1904 och 1905, med tillmötes¬
gående emottagit härpå byggda förslag till införande af allmän politisk
rösträtt, och det är Andra Kammaren, som satt sig emot reformens
genomförande. — Att, trots detta faktum, Första Kammaren i agita-
tionssyfte tillvitas omedgörlighet i rösträttsfrågan, är således en orätt¬
färdighet.
På detta sätt har inträffat, att vi nu stå inför en rösträttsreform,
som går i riktningen att göra det svenska samhällets väl eller ve be¬
roende af endast och allenast den tillfälliga numeriska öfverlägsenheten,
och att allt vägande af politiska värden skall gifva vika för ett enkelt
räknande af individer. Då inträder frågan, huruvida icke till rättvisans
förmån dock ännu någonting kan göras för ett planmässigt afvägande
af de politiska rättigheterna.
Visserligen är det sant, att de vägar, på hvilka den nuvarande
situationen skapats, icke alltid varit de bästa. Från början har yrkan¬
det på den allmänna rösträtten — icke utsprunget ur något verkligt
behof hos folket — framdrifvits med konstlade medel. Genom upp¬
hetsningar och ohållbara påståenden har en opinion skapats, där den
förut icke fanns. Den enskilda maktlystnaden torde hafva varit den
egentligen drifvande kraften i den liberala rösträttsagitationen, och vi
hafva ju nu ock fått bevittna, hur ledigt språnget kan tagas från folk-
mötestribunen till statsrådstaburetten.
Emellertid hafva vi nu alla under vissa förutsättningar accepterat
den allmänna rösträttens princip, och det gäller att infria detta löfte.
I detta syfte är det, som jag vågar taga Riksdagens uppmärksamhet i
anspråk för det förslag, som här nedan framställes.
Begreppet allmän rösträtt måste alltid förblifva sväfvande, emedan
det aldrig kan i sin fulla utsträckning tillämpas; men när den allmänna
rösträtten en gång blifvit proklamerad, och därtill utvecklingen synes
vilja taga den riktningen, att den enkla okvalificerade majoriteten skall
enväldigt råda öfver valen till Andra Kammaren — då den mera be¬
tänksamma och modererande medelklassen (jordbrukare, handlande, fa¬
brikanter, handtverkare, tjänstemän in. 11.) skall lämna plats för en för¬
samling, bestående till allra största delen af arbetarnes speciella val¬
kandidater — då synes mig den slutsats vara ofrånkomlig, för hvilken
jag här söker tillämpning.
Jag anser och vill härmed framhålla, att den allmänna numeriska
rösträtten krafvel*, att äfven kvinnor få tillträde till valurnorna.
Frågan om kvinnans tillträde till det politiska lifvet är visst icke
ny. Tänkare och politiker hafva redan längre sysselsatt sig med denna
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
309
fråga, ocli åtskilliga af de mest framstående, t. ex. S tu art Mill, hafva
med värma ådagalagt rättvisan och lämpligheten af kvinnors valrätt
till parlamentet.
Enligt den nya kommunal-lagstiftningen i England af 1894 har
kvinnan fått tillträde till en mängd publika områden, som nära samman¬
hänga med det politiska lifvet (t. ex. alla kommunala val, skolstyrelser,
grefskapsstyrelser m. in.) och öfver hufvud är inom den lokala själf-
styrelsens alla delar all åtskillnad mellan mäns och kvinnors befogenhet
fullkomligt utplånad.
I vårt eget land har kvinnan rösträtt vid kommunala val.
Då nu i vårt land på den manliga sidan föreslås — i olikhet med
hvad som äger rum i andra länder — ett fiertalsvälde utan konstitu¬
tionella motvikter, så är den tiden kommen, då kvinnornas anspråk på
valrätt till Andra Kammaren blifvit fullt befogade och blott innebära
eu enkel handling af rättvisa.
Ty hvilka begrepp man än må fästa vid den allmänna rösträtten
såsom sådan, så är det först och främst klart, att från dess utöfning
icke rimligtvis kan uteslutas någon enda af de samhällsmedlemmar,
som genom ett produktivt och nyttigt arbete gagna samhället och till
samhället betala skatt. Men det är också klart, att uttrycket 'allmän
rösträtt’ blifver en grof osanning, om öfver hälften af landets till
myndig ålder komna innevånare fortfarande hållas uteslutna från allt
lagstadgadt inflytande på sammansättningen af landets representation.
I vår tid och under nu inträdda sociala förhållanden finnes ett
betydligt antal kvinnor, som äro verksamma på det ekonomiska och på
det administrativa området och där förträffligt fylla sin plats i sam¬
hällets arbete. Många kvinnor drifva enskild affärsverksamhet, i vissa
fall af ej obetydlig utsträckning, andra äga och förvalta stora landt-
egendomar, och talrika fruntimmer äro anställda i det allmännas tjänst
på eu mängd olika områden. Om alla dessa kan sägas, att de besitta
större bildning och hafva en ansvarsfullare medborgerlig verksamhet
än flertalet af de många nya manliga väljare, som genom det före¬
liggande rösträttsförslaget skulle få tillträde till valurnorna. Det ligger
en fullständig orimlighet t. ex. däri, att ett fruntimmer, som äger en
stor landtegendom eller drifver en betydande affär, ej själf skulle få
utöfva rösträtt, under det denna rätt tillkommer hennes ringaste tjänare.
Jag finner alltså de petitioner, som från en hel del kvinnliga
möten tillställts regering och Riksdag, fullt befogade och kan ej se
annat än alt denna sak bör upptagas i samband med det föreliggande
förslaget till införande af allmän politisk rösträtt i vårt land.
310
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ur de riksdagsmännen till-h andakomna skrifvelserna från ett stort
antal kvinnliga rösträttsmöten vill jag anföra följande uttalande från
Stockholm:
'Eu slutgiltig lösning kan icke sägas vara genomförd ens genom
den mest vidsträckta rösträtt sutvidgning för män, så länge halfva an¬
talet vuxna medborgare fortfarande utestänges; och ett åsidosättande af
kvinnorna skulle därför under nuvarande förhållanden, vare sig man ser
saken ur liberal eller konservativ synpunkt, visa sig vara ett felgrepp.
Allt flera kvinnor nödgas i våra dagar sjkifva förvärfva sitt uppehälle
genom arbete utom liemmet, och allt flera komma följaktligen att direkt
deltaga i kommunens och statens skattebördor; allt flera kvinnor bära
ock sin andel i det sociala reformarbetet.’
’Hur de svenska kvinnorna själfva uppfatta saknaden af delaktig¬
het i lagstiftningen, därom vittnar bl. a. den stalla utvecklingen af
vårt lands kvinnliga rösträttsorganisation, som nu omfattar 46 olika
lokalföreningar. Utgår man från den s. k. personlighetsprincipen i
rösträttsfrågan, så framgår därur också själfklart teorien om kvinnans
rösträtt, och utgår man från samhällsintressets princip, är det ett faktum,
att kvinnornas erfarenhet och omdömesförmåga inom alla slags humani¬
tära frågor i våra dagar allt mera tagas i anspråk af samhället’
Dessa skäl torde befinnas svåra att vederlägga.
Jag har visserligen städse haft den uppfattningen, att kvinnans
bästa och förnämsta verkningskrets är familjen och det husliga lifvet,
men lika litet som andra kan jag vara blind för det faktum, att i vår
tid ett allt större antal kvinnor föras in på områden, där de ställas i
ett mera omedelbart förhållande till samhället, hvilket af dem utkräfver
skatt i samma utsträckning som af män.
Till denna mera allmänna motivering vill jag foga ett par sär¬
skilda skäl, som synas mig vara af vikt.
Det lär ej kunna förnekas, att genom införandet af den allmänna
rösträtten för män sannolikt mycken ovederhäftighet kommer att in¬
blandas i det politiska lifvet, och många mindre välbetänkta ytterlighets-
åtgärder komma att sättas under debatt, hvilket allt kan komma att
med framgång utnyttjas för partiändamål, som ej sammanfalla med
samhällets intressen. Det kvinnliga elementet med sitt blidare och
mindre för ytterligheter fallna skaplynne kan härtill bilda en motvikt,
då kvinnans känslor och uppfattningar äro mera riktade på familjen
och det enskilda lifvet. Exempel härpå torde icke vara svåra att finna.
Särskilt skulle i våra tider ett kvinnligt inflytande troligen förmått att
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
311
betydligt moderera våldsamheten i den socialistiska politik, som skapar
så mycket elände i arbetarnes hem. De bittra tårar, som gråtas i dessa
hem, då husfadern af ett tyranniskt partiväsen tvingas att gå ifrån sitt
arbete och utsätta hustru och barn för svält och nöd, skulle säkerligen
till stor del ej behöft förekomma, om kvinnorna haft politiska rättig¬
heter. Mig veterligen frampressa sorgen och nöden på kvinnliga läppar
ofta den harmsna frågan, hvad samhället egentligen duger till, då det
ej förmår skydda männens rätt att ärligen arbeta.
Till detta — att kvinnan blefve ett skydd för familjen och det
husliga lifvet gent emot partityranniskt våld — kan jag med skäl foga
den erinringen, att kvinnan i män af förmåga utgör ett naturligt stöd
för nykterhetssträfvanden och öfver hufvud för ett religiöst och sedligt
lif, en roll som i vår tid är blott alltför nödvändig.
Det andra särskilda skälet, som förmår mig att framställa denna
motion, rör de politiska konjunkturerna med afseende på den kvinnliga
rösträtten. Frågan därom är nu en gång väckt i vårt land och har
börjat debatteras på allvar. Det är väl icke någon, som tror, att denna
debatt skall afslutas och saken begrafvas i glömska, om det nu före¬
liggande rösträttsförslaget — där kvinnan är utesluten — blifver af
Riksdagen godkändt. Tvärtom tyda alla tecken på att en omfattande
kvinnorörelse skall, med manligt understöd, göra sig gällande och ett
nytt agitationsämne komma att sysselsätta sinnena åratal framåt till föga
fromma för endräkten i samhället. Denna agitation skulle förmodligen
blifva så mycket bittrare, som de makthafvande i en enligt regeringens
förslag bildad Andra Kammare minst af allt skulle finna ett kvinnligt
modererande element lämpligt för sina syfteu. Häraf synes mig följa,
att, så vidt frågan om kvinnlig rösträtt icke skall undertryckas utan i
Sverige upptagas till behandling, så bör det ske nu och icke uppskjutas
till längre fram.
Det afvisande svar, som den nuvarande regeringen genom hans
excellens statsministern gifvit de kvinnliga deputationer, som uppvaktat
honom i rösträttsfrågan, anser jag således ingalunda vara välgrundadt.
Det verkar dessutom öfverraskande, då från samma håll förut yttrats så
många vackra ord på folkmöten och vid andra tillfällen just i det syfte,
som de många kvinnopetitionerna innefatta. Och hälft upprörande blir
effekten, då man besinnar, att den nuvarande regeringens flertal utgått
ur och tillhör det läger, där man med ifver förkunnar, att den, som
ej har politisk rösträtt, ar beröfvad fädernesland och medborgerliga
rättigheter’, hvaraf skulle följa, att samma regering vill hålla Sveriges
kvinnor fosterlandslösa och medborgerligen rättslösa. Sådant vore ju
312
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
oförenligt med en ärligt menad liberalism och sann humanitet. Då inne¬
varande Riksdag är den första i perioden, torde för öfrigt tid och i in¬
fälle ej saknas att i vederbörlig ordning framlägga ett utvidgadt röst¬
rättsförslag, som kan hinna pröfvas före periodens slut. Utredningarna
synas ej kräfva någon synnerlig vidlyftighet, då det torde falla af sig
själft, att en eventuell rösträtt för kvinnor får samma utsträckning och
samma former som den för män föreslagna.
Men i samband med en betydande utsträckning af valrätten till
Andra Kammaren står nödvändigheten att bibehålla grundlagsenlig
jämnvikt mellan kamrarna i enlighet med föreskriften i riksdagsord¬
ningens första paragraf, att kamrarna i alla frågor skola hafva lika
behörighet och myndighet. Sker ej det, skall vårt riksdagsskick snart
glida in i ett enkammarsystem, som i och med Andra Kammarens för¬
ändrade sammansättning hotar landet med ett godtyckligt parlamenta¬
riskt envälde. Erfarenheterna från de få enkammarländerna i Europa —
Serbien, Bulgarien, Grekland och Norge — äro ej uppmuntrande, utan
afskräckande.
Denna nödvändighet borde tydligt kunna inses af alla, som hålla
på vårt statsskick och icke vilja vara med om att kasta det öfver ända.
I mina motioner n:o 52 af den 12 mars 1904 och n:o 31 af den 18
februari 1905, den sistnämnda åtföljd af ett uttalande från cirka 1,400
representanter för vårt svenska näringslif, angående ändring af § 65
riksdagsordningen har jag erinrat, att en författningsvidrig maktför¬
skjutning hittills varit mindre att befara, emedan Ändra Kammaren
hittills hufvudsakligast rekryterats ur medelklassen och påverkats af
landtmännen, som äga och bruka den svenska jorden och i alla tider
varit samhällets stöd; men att förhållandena måste blifva helt andra,
då Andra Kammaren kommer att till allra största delen utgöras af
arbetarnes speciella representanter. Jag upprepar här denna erinran
och vill ånyo betona, att en ändring med afseende på de gemensamma
voteringarna måste genomföras, om ej grundlagens främsta stadgande
skall våldsamt upphäfvas och Första Kammaren ansenligt förlora af
den likvärdiga betydenhet, som den enligt vårt konstitutionella stats¬
skicks både anda och mening äger. Jag hänvisar till mina ofvan-
nämnda motioner, och åberopar, huruledes 1809 års statsskick till före¬
byggande af förgångna tiders ojämnheter tillvaratog likställigheten
mellan Riksdagens resp. afdelningar, så att före 1866 det med Riks¬
dagens rätt beslutande förstärkta utskottet sammansattes af lika många,
eller 30, medlemmar från hvart stånd. Helt annorlunda är förhållandet
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
313
nu, då Andra Kammaren med sina 230 ledamöter kan i hvarje gemen¬
sam votering göra Första Kammaren maktlös, enär denna blott dispo¬
nerar 150 röster.
Att omstörtningens män helst ville förpassa hela Första Kam¬
maren all världens väg och införa ett tyranniskt enkammarvälde till
fördärf för land och rike, är nogsamt bekant, och kännedomen om detta
ganska tydligt framträdande syfte borde vara tillräcklig för alla stats-
iörfattningens vänner att i tid, och innan det ännu är för sent, värna
om vårt statsskicks byggnad, så att den ej af vårdslösa eller samvets¬
lösa händer varder nedrifven.
Såsom en högviktig sak måste därför den åtgärden betraktas,
att kamrarnas sammanstämmande beslut eller möjligen en kvalificerad
majoritet — och icke såsom nu den enkla majoriteten i eu gemensam
votering — lägges till grund för bevillningar, allra helst som erfarenheten
visar, att den allmänna rösträttens representantkamrar hafva en mycket
stark benägenhet att genom oskäliga skatter i partiändamålens intresse
nedtrycka näringslifvet, därmed beredande samhället och folket obotlig-
skada. Vårt grannland Norge visar oss just nu ett föga efterföljans-
värdt exempel, som med hvarje dag blifver mera afskräckande.»
Förutom de handlingar, för hvilkas innehåll nu blifvit redogjordt,
hafva, efter därom af utskottet hos vederbörande gjord framställning,
från statistiska centralbyrån till utskottet öfverlämnats statistiska tabeller,
innefattande
dels uppgift å antalet vid 1903—1905 års val till Riksdagens
Andra Kammare röstberättigade män inom hvarje valkrets;
dels förteckning å köpingarne i riket och deras folkmängd;
dels förteckning å municipalsamhällena i riket och deras folkmängd;
dels uppgift å folkmängden inom hvarje kommun, härad, tingslag,
domsaga, stad och län den 31 december 1905 enligt den administrativa
indelningen den 1 januari 1906;
dels ock uppgift å folkmängden församlingvis i de städer, som
äro delade i flera territoriella församlingar.
O
Till utskottet
öfverlänmade
statistiska
tabeller.
Bill. till Biksd. Frat. 1906. 3 Sami. 7 Höft.
40
314
Konstitutionsutskottets Utlåtande lV;o 7.
Herr Mont-
gomerys
m. fl.
motion.
Slutligen liar den 30 nästlidne april till utskottet inkommit en inom
Första Kammaren af lierr Montgomery väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion n:o 42, hvilken undertecknats af herrar K. G. Blidt,
G. Ceder er ant 2, friherre Louis De Geer, grefve B. G. Hamilton, Axel
Hedborg, K. S. Husberg, friherre Gast. Lagerbring, P. O. Hedberg, H. E.
Montgomery, grefve Fredrik von Bosen, grefve Carl Taube, Veå. Them.
C. JD. Uppström, grefve A. Waclitmeister, grefve J/«ns Waclitmeister samt
grefve Hugo Waclitmeister och hvilken motion är af följande lydelse.
»Då rösträttsfrågan nu står inför sitt afgörande vid denna riks¬
dag, och man i den mängd motioner, som afgifvits, har ett godt mate¬
rial för bedömande af de skiftande åskådningarna i denna fråga inom
Riksdagen, synes tiden vara inne att söka framkomma med ett förslag,
hvilket kan hafva någon utsikt att åstadkomma den sammanjämkning
af uppfattningarna inom båda kamrarne, som är erforderlig för att
den för vårt fosterland så viktiga frågan icke skall länkas in i nya
och okända banor med de uppslitande strider, som däraf måste blifva
en följd. I detta afseende synes ett sammankopplande af den kungliga
propositionen med den af herr Chr. Lundeberg in. fl. i Första Kam¬
maren afgifna motionen i främsta rummet böra komma i betraktande.
Första Kammaren skulle på så sätt kunna få se ett af sina förnämsta
önskemål, undandragandet af vissa delar af beskattningen från de ge¬
mensamma voteringarnas ovissa utslag, tillgodosedt. Likaledes synes
man på många håll vara af den uppfattningen, att en bestämmelse rö¬
rande köpingars och municipalsamhällens hänförande till städerna, lik¬
som ock mantalspenningarnes erläggande såsom villkor för rösträttens
utöfvande i öfverensstämmelse med hvad herr Johanson i Mossebo
föreslagit, skulle göra den kungliga propositionen mera antaglig.
Vi tillåta oss därför vördsamt hemställa, att Riksdagen, med för¬
klarande att Kung]. Maj:ts proposition icke kan oförändrad bifallas, ville
antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag
till ändrad lydelse af §§ 31, 49, 53 och 71 regeringsformen samt §§ 10
till och med 22 äfvensom §§ 25, 38 och 65 riksdagsordningen:
Regeringsformen.
§31 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§ 49 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§ 53 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§71 (lika med herr Lundebergs m. fl. motion).
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
315
Riksdagsordningen.
§§ 10—13 (lika med Kiragl. Maj:ts förslag),
b) Andra Kammaren.
§ 14 (lika med herr A. Johansons i Mossebo förslag).
§ 15 (lika med herr A. Johansons i Mossebo förslag med ute¬
slutande af orden lionom påförd’).
§ 16 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§§ 17—22 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§ 25 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§ 38 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).
§ 65 (lika med herr Lundebergs in. fl. förslag).
Öfvergångsstadgande
(lika med Kungl. Maj:ts förslag).»
Såsom af ofvan lämnade redogörelse framgår, äro de vid inne¬
varande års riksdag framställda förslagen till lösningen af frågan om ut¬
sträckning af rösträtten till Riksdagens Andra Kammare af synnerligen
skiftande natur. Oaktadt all den skiljaktighet i meningar och önskemål,
som framträder i de särskilda förslagen, äro dock åtskilliga bland dem
uttryck för ! samma åskådningar, äfven om de i vissa hänseenden
förete bestämda afvikelser från hvarandra. Innan utskottet öfvergår till
att yttra sig angående de olika förslagen, har utskottet ansett sig här böra
lämna eu sammanfattande redogörelse för deras väsentligaste innehåll.
Hufvudpunkterna i Kungl. Maj:ts proposition torde kunna angifvas
på följande sätt. Enhvar välfräjdad svensk man erhåller valrätt från
och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra
års ålder. Från valrätt är dock utesluten den, somt stål’ under för¬
mynderskap eller är i konkurstillstånd; den, som häftar för under¬
stöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattig-
vårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller minderåriga barn;
den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,
hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
samt värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. Den för när¬
Sammanfatt-
ning af för¬
slagens inne¬
håll.
316
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
varande bestående åtskillnaden mellan land och stad vid val af riks¬
dagsmän till Andra Kammaren bibehålies, men föreslås en minskning
uti städernas representationsrätt därhän, att antalet riksdagsmän fast¬
ställes till etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna.
Valen skola ske efter principen: majoritetsval i enmansvalkretsar. De
städer, hvilkas folkmängd berättigar dem att utse mer än en represen¬
tant, skola i öfverensstämmelse härmed jämväl uppdelas i valkretsar,
som hafva att välja hvar en riksdagsman. Valen skola vara omedelbara
och för att blifva vald erfordras absolut majoritet. Erhåller ingen en
sådan röstöfvervikt, skall omval anställas. Vid detta val hafva de rö¬
stande samma frihet med afseende å kandidater, som vid första valet,
och är därvid relativ majoritet tillfyllest. De detaljföreskrifter, som
erfordras för att reglera valproceduren, skola intagas i en särskild,
af Konung och Riksdag gemensamt stiftad vallag.
Det väsentligaste innehållet uti de i ämnet väckta motionerna
torde lämpligen kunna sammanfattas på följande sätt.
Hvad först beträffar frågan om villkoren för politisk valrätt hafva
de motionärer, som upptagit denna del af ämnet till behandling, i regel
öfvergifvit grundsatsen, att den politiska rösträtten skall vara byggd
på den kommunala. Endast den af herr Sjöcrona väckta motionen
utgör härifrån ett undantag. Det historiskt gifna sambandet mellan
den politiska och kommunala rösträtten är här bibehållet. För politisk
valrätt skulle erfordras, förutom kommunal rösträtt, viss förmögenhets-
eller inkomstcensus. Ofriga motioner ansluta sig i hufvudsak till de
af Kungl. Maj:t föreslagna valrättsbestämmelserna. Förutom de all¬
männa villkoren att vara svensk medborgare, äga god frejd samt råda
öfver sig och sin egendom, uppställa de nämligen såsom betingelser
för valrätt i allmänhet viss ålder, fullgjord skatteplikt till stat och kommun
samt fullgjord värnplikt, hvarjämte från valrätt uteslutits personer,
som af fattig vårdssamhälle åtnjuta understöd eller häfta för sådant under¬
stöd, som de åtnjutit under viss tid före valet. Af herrar Hägglund,
Billing och Svedelius samt Johanson har därjämte föreslagits, att direkt
skatteplikt till staten måtte fordras såsom villkor för valrättens åt¬
njutande. I afseende å formuleringen af förenämnda villkor hänvisar
utskottet till de särskilda förslagen. Här må endast erinras, att ålders¬
gränsen i herrar Svenssons, Johansons samt friherre Adelswärcls och
Hammarskjölds motioner är liksom i Kungl. Maj:ts proposition satt
till uppnådda 24 år, under det densamma af herrar Hägglund, Billing
och Svedelius, Nordström, Kjellén samt Petersson och medmotionärer
föreslagits till fyllda 25 år och uti de af herr Branting m. fl. samt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
317
herr Lindhagen m. fi. väckta motionerna till uppnådda 21 år. Uti sist¬
nämnda båda motioner bär därjämte hemställts, att valrätten icke måtte
blifva beroende af vare sig skatteplikts eller värnplikts fullgörande.
I öfrigt må anmärkas, att jämväl i herr Sjöcronas motion uppställts
fordran på 25 års ålder, fullgjord utskyldsbetalning till stat och
kommun samt fullgjorda värnpliktsöfningar.
I rågan om politisk rösträtt för kvinnor har upptagits till behand¬
ling uti fyra af de väckta motionerna. Såväl herr Sjöcrona som herr
Lindhagen och medmotionärer hafva påyrkat, att valrätt skulle tillkomma
kvinnor under samma betingelser, som enligt motionärernas förslag-
skulle gälla för män. Vidare har uti den af herr Hörnsten m. fl. väckta
motionen hemställts om sådan ändring af Kungi. Maj:ts proposition,
att kvinnor måtte erhålla politisk rösträtt under enahanda villkor, som
där föreslagits beträffande män. Därest detta icke kunde bifallas, hafva
motionärerna alternativt ifrågaställt en sådan formulering af valrätts-
paragrafen, att gift kvinnas befogenhet att utöfva politisk rösträtt i
vissa fall skulle blifva beroende af, huruvida mannen vore behörig
att i valen deltaga. Slutligen har herr Lithander hemställt, att Riks¬
dagen måtte besluta att, med afslag å den kungl. propositionen, uti
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, jämte annat, om utarbetande af ett röst¬
rättsförslag, upptagande politisk valrätt för såväl gifta som ogifta kvinnor.
Med hänsyn till valsätt och därmed sammanhängande frågor kunna
de motioner, som upptagit denna del af ämnet till behandling, indelas
i tvenne hufvudgrupper: sådana, som i likhet med Kungl. Maj:t, föreslå
en valordning, byggd på principen majoritetsval i enmansvalkretsar, och
sådana, som åsyfta införandet af proportionellt valsätt antingen enbart
till Andra Kammaren eller ock jämväl till Första Kammaren.
Till den förstnämnda gruppen äro att hänföra de motioner, som
afgifvits af herrar Sjöcrona, friherre De Geer, Nordström, Branting m. fl.,
Johanson och Kjellén. Den för närvarande bestående åtskillnaden
mellan land och stad har i samtliga dessa motioner bibehållits. Med
undantag af herr Nordström, som ansett, att representanternas antal
bör. fördelas lika efter folkmängden mellan land och stad, hafva de
motionärer,. som härom yttrat sig, föreslagit, att städerna måtte erhålla
en proportionsvis något starkare representationsrätt än landsbygden.
Sålunda förordar herr Kjellén bibehållandet af den nu stadgade propor¬
tionen eller 150 ledamöter för landet och 80 för städerna, under det
att herrar Sjöcrona, Branting m. fl. och. Johanson ansluta sig till Ivungl.
Maj:ts proposition, enligt hvilken landsbygdens representantantal skulle
blifva 1G5 och städernas 65. Särskildt förslag i förevarande hänseende
318
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
har framställts uti den af herr Andersson afgifna motionen. I denna
hemställes nämligen, att 175 ledamöter väljas för landet och 55 för
städerna.
Samtlige motionärer, som förordat majoritetsval, hafva i likhet
med Kungl. Maj:t föreslagit, att enmansvalkretsar skola införas jämväl
i de större städerna. I fråga om själfva valkretsorganisationen förete
däremot åtskilliga af dem afvikelse!' från den kungl. propositionen,
åsyftande att till stadsvalkretsarna öfverföra vissa samhällen, som
för närvarande välja gemensamt med landsbygden. Sålunda har herr
Kjellén föreslagit, att i fråga om riksdagsmannaval sådan köping, muni-
cipalsamhälle eller annat samhälle med sammanträngd befolkning, hvars
invånarantal uppgår till minst 1,000, skall såsom stad anses. Fram¬
ställningar i enahanda syfte hafva gjorts af herrar Sjöcrona, friherre
De Geer, Nordström och Johanson. Sistnämnda tre motionärer hafva
ansett, att endast köpingar och municipalsamhällen med sådan folk¬
mängd borde från landsbygden utsöndras, under det herr Sjöcrona före¬
slagit, att en öfverflyttning af köpingar och municipalsamhällen till
stadsvalkretsarna borde ske oberoende af deras folkmängd.
I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition hafva herrar Sjöcrona,
Johanson, Kjellén samt Branting och medmotionärer påyrkat, att det
omedelbara valsättet måtte göras obligatoriskt. Fordran på absolut
majoritet vid valen, på sätt uti den kungl. propositionen föreslagits,
har upptagits af herrar Kjellén och Branting m. fl. Sistnämnda mo¬
tionärer äfvensom herr Johanson hafva därjämte hemställt, att de
närmare bestämmelser, som afse att reglera valproceduren, skola införas
i en särskild vallag. De i detta hänseende erforderliga föreskrifter har
herr Sjöcrona ansett böra inflyta i riksdagsordningen.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att uti tre af de väckta
motionerna föreslagits upphäfvande eller lossande af det s. k. bostads-
bandet. Sålunda hafva herr Branting och medmotionärer påyrkat det¬
samma fullständiga upphäfvande. Enahanda yrkande har blifvit fram-
ställdt af herr W arbur g, hvilken dock ansett sig böra alternativt föreslå
valbarhetens begränsande inom landtvalkretsarna till å landet bosatta
och inom stadsvalkretsarna till dem, som äro bosatta i städerna. Vi¬
dare hafva herr Lindhagen och medmotionärer hemställt, att valbarheten
endast måtte bindas vid bostad inom länet.
Slutligen torde här böra anmärkas, att såväl herr Nordström som
herr Kjellén föreslagit valperiodens längd för Andra Kammaren till fem
år, äfvensom att herr Nordström uti sin motion hemställt, att vid hvarje
ordinarie riksdagsmannaval till samma kammare en suppleant måtte utses.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
319
Till den grupp af motioner, som förorda införandet af proportionellt
valsätt, höra de förslag, som afgifVits af herrar Hägglund, Billing och
Svedelius, Svensson, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Peters¬
son m. fl. Af dessa motioner åsyfta de af herrar Hägglund samt Billing
och Svedelius afgifna dy-likt valsätts användande enbart till Andra
Kammaren, medan öfriga motionärer påyrka, att samma valsätt måtte
tillämpas jämväl vid utseende af Första Kammarens ledamöter.
Hvad först beträffar de båda motioner, som afse proportionella val
endast till Andra Kammaren, utgör den af herr Hägglund afgifna ett
återupptagande af det rösträttsförslag, som vid nästlidet års riksdag
framlades af konstitutionsutskottet och som beträffande såväl valmetod
som valkretsindelning öfverensstämde med den då föreliggande kung!
propositionen i ämnet. Hen valmetod motionären förordar grundar sig
sålunda på det förslag, som utarbetats af den s. k. proportionalval-
kommitten. Hufvudreglerna lör metoden, hvilken förutsätter in¬
förande af offentliga vallistor och offentlig kandidatur, hafva jämte
vissa andra af detta valsystem påkallade bestämmelser inarbetats
i riksdagsordningen. De närmare föreskrifterna om valen och hvad
därmed äger samband äro afsedda att upptagas i en särskild af Konung
och Riksdag gemensamt stiftad vallag. Hvart och ett af rikets län,
till hvilka jämväl Stockholms stad är att hänföra, skall i regel ut¬
göra en valkrets. Län, som till följd af särskilda omständigheter,
såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, tinnes lämp¬
ligen böra delas, må utgöra högst två valkretsar. De städer, hvilkas
folkmängd uppgår till eller öfverstiger 3/2 3 0-delar af rikets folkmängd,
skola bilda egna valkretsar. Den nuvarande uppdelningen i särskilda
landt- och stadsvalkretsar har med undantag för nyssnämnda städer
öfvergifvits, och i samband därmed den nu bestående olikheten i re¬
presentationsrätt mellan land och stad fullständigt bortfallit.
Den af herrar Billing och Svedelius afgifna motionen ansluter sig
jämväl till det af 1905 års konstitutionsutskott framlagda förslaget. Från
detta skiljer sig motionen endast härutinnan, att alla sådana bestämmel¬
ser, som både afseende å den då föreslagna valmetoden, blifvit ur riks¬
dagsordningen utmönstrade. Motionärerna hålla nämligen före, att en
mera enkel valmetod bör komma till användning och bestämmelserna
härom införas i vallagen. Något förslag till valmetod eller vallag hafva
motionärerna icke framlagt.
Hvad härefter angår de motioner, som åsyfta införandet af pro¬
portionella val till låda kamrarna, öfverensstämma dessa med hvarandra
dels härutinnan, att de i fråga om Andra Kammaren föreslå mindre
320
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
valkretsar och. en enklare valmetod än hvad uti de kungl. propositio¬
nerna till de båda sistförflutna årens riksdagar ifrågasatts, dels ock däri,
att beträffande Första Kammarens bildande uti samtliga motionerna
hemställes, att det proportionella valsättet må komma till användning
endast vid valen inom landsting och stadsfullmäktige.
Den af herr Svensson afgifna motionen n:o 139 innehåller i hufvudsak
följande. Andra Kammarens ledamöter skola utses för en tid af fyra år.
För valen skall riket indelas i 78 valkretsar, som hvar och en har att välja
tre riksdagsmän. Valkretsarnas antal och sålunda jämväl ledamöternas
kan i mån af behof ökas genom lag, stiftad i den ordning § 87 mom.
1 regeringsformen stadgar. Hvarje län eller stad, som ej lyder under
landsting, skall innehålla en valkrets för hvarje gång ett i samband
med valkretsindelningen fastställdt fördelningstal ingår i folkmängden
inom dess område, och dessutom en valkrets för öfverskjutande folk¬
mängd, som uppgår till minst hälften af detta fördelningstal. Går folk¬
mängden icke upp till fördelningstalet, skall länet eller staden dock
utgöra en valkrets. Enligt det förslag till valkretsindelning motionären
framlagt uti sin motion n:o 153, skall Stockholm få 5 kretsar, Göte¬
borg 2 och Malmö 1 krets, 58 kretsar skola bestå af land och stad i
förening och 12 af endast landsbygd. Valen, som förrättas inför
Konungens befallningshafvande och i stad, som ensam utgör en eller flere
valkretsar, inför magistraten, äro omedelbara och äger hvarje röstande där¬
vid en röst. Hvarje valsedel skall upptaga tre namn, men vid rösternas
sammanräkning komma endast de två främsta i åtanke och äro de tre,
som därvid erhållit de flestes röster, valde, såframt de hvar för sig erhållit
mer än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Därest tillämpningen af
denna allmänna regel icke gifver ett korrekt resultat, skall ny sam¬
manräkning af rösterna äga rum efter vissa närmare angifna be¬
stämmelser. Röstsedlarna skola af vederbörande valförrättare förvaras.
Vid uppkommen ledighet skall nämligen för platsens fyllande ny samman¬
räkning ske, därvid endast de valsedlar, som upptaga den afgångnes
namn, komma i betraktande. Hvad Första Kammaren beträffar, skola dess
ledamöter till ett antal af 156 och för en tid af sex år väljas af
samma korporationer som för närvarande. Kammarens ledamotsantal
skall alltid utgöra två tredjedelar af Andra Kammarens. Fördelningen
af kammarens ledamöter mellan de olika landstingsområdena och städerna
skall ske med tillämpning af samma regel, som uppställts för valkretsarna
i Andra Kammaren. I fråga om valmetoden har motionären föreslagit,
att den af herr Nydal uti motionen n:o 219 inom Andra Kammaren
vid nästlidet års riksdag framlagda metoden måtte komma till använd¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
321
ning. Därjämte har motionären uttalat sig för att den röstgrund, efter
hvilken Kammaren ytterst tillsättes, borde ändras sålunda, att vid val
af landstingsmannaelektorer å landet röstvärdet beräknades efter den
uppåt jämnade kvadratroten af den bevillning eller det fyrktal, som är
hvarje röstägande åsatt. Under förutsättning att de föreslagna grund¬
lagsändringarna blifva af Riksdagen förklarade hvilande, har motio¬
nären hemställt om aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begä¬
ran om framläggande af förslag till bestämmelser vid val till Riksdagens
kamrar i enlighet med de af honom uttalade principer.
Herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld hafva i fråga om
sättet för Andra Kammarens bildande och hvad därmed sammanhänger
i hufvudsak anslutit sig till den för 1905 års riksdag i ämnet framlagda
kungl. propositionen, dock med det tillägg i afseende å valkretsindelningen,
att län med stort ytinnehåll må kunna delas i flera valkretsar med bibe¬
hållande af den begränsning, att minst tre riksdagsmän skola väljas
för hvarje valkrets. Beträffande den proportionella valmetod, som skulle
användas, hafva motionärerna ansett, att en mera enkel och lättfattlig
metod, än den af Kungl. Maj:t år 1905 framlagda, borde utarbetas.
Hvad Första Kammaren angår, hafva motionärerna föreslagit, att dess
ledamöter skola för en tid af sex år utses af samma valkorporationer
som hittills. Dessa skola fortfarande tillsättas såsom nu sker, och be¬
stämmelserna härom gifvas i så måtto grundlags natur, att, om den
kommunala rösträtten framdeles kommer att ändras, detta icke får
inverka på valen till Första Kammaren. Om sådana ändringar utöfva
inverkan på landstingens och stadsfullmäktiges sammansättning, skola
dessa för val af riksdagsmän till Första Kammaren ersättas af sär¬
skilda valkorporationer, valda och sammansatta efter de grunder, som
för närvarande äro gällande för nämnda institutioner. Hvarje lands¬
tingsområde och hvarje stad, som ej lyder under landsting, skall utgöra
en valkrets. Valkretsarna skola indelas i sex valdistrikt på sådant sätt,
att hvarje distrikt kommer att omfatta valkretsar, som tillsammans
hafva att välja en sjättedel af hela antalet riksdagsmän eller så nära
detta antal en sådan uppdelning tillåter. Hvarje år skola val förrättas
inom ett af valdistrikten. I alla de valkretsar, för Indika minst tre riks¬
dagsmän utses, skola valen vara proportionella, Stad eller landsting,
som har att välja mindre än tre riksdagsmän, skola således fortfarande
utse dessa efter majoritetsvalprincipen.
I samband med rösträttsreformen hafva herrar friherre Adelswärd
och Hammarskjöld föreslagit vissa ändringar uti kamrarnas ömsesidiga
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 41
322
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
befogenhet och formerna för det gemensamma arbetet inom Riksdagen.
Sålunda hafva motionärerna ansett, att sådana ändringar uti § 71 rege¬
ringsformen och § 65 riksdagsordningen böra vidtagas, att å ena sidan
användningen af gemensam votering under vissa villkor utsträckes och
å andra sidan den nu medgifna rätten till omedelbar dylik votering i
vissa fall inskränkes. Enligt motionärernas hemställan skola nämligen,
med undantag af sådana frågor, som äro af grundlags natur, alla lag¬
förslag, som i blott en kammare antagits, afgöras genom gemen¬
sam votering, om i medkammaren för förslaget afgifvits ett antal röster
motsvarande minst en fjärdedel af kammarens hela ledamotsantal, och
om efter ordinarie nyval till Andra Kammaren samma förslag, ånyo upp¬
taget, fortfarande i ena kammaren oförändradt antages, och i den andra
uppnår minst samma minoritet för bifall. Hvad bevillningsfrågor be¬
träffar, skola bestämmelser om progressiv inkomstskatt, om höjandet af
det bevillningsfria existensminimum och om skattefria afdrag för viss
del af upptaxerad inkomst, Indika endast vinna ena kammarens bifall,
afgöras på samma sätt, som föreslagits rörande vanliga lagförslag, och
icke såsom nu genom omedelbar gemensam votering. — Vidare hafva
motionärerna ansett, att det proportionella valsättet bör införas vid
‘utskottsval och val af de i § 54 hdfesdagsordningen/omförmälda sär¬
skilda deputerade. Under förutsättning, att de föreslagna grundlags¬
ändringarna blifva af Riksdagen antagna såsom hvilande, hafva motio¬
närerna slutligen hemställt om aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om utarbetande af förslag till vallagar för val af riks¬
dagsmän till såväl Första och Andra Kammaren som ock för utskotts¬
val inom Riksdagen.
Herr Petersson och medmotionärer hafva beträffande sättet för
Andra Kammarens bildande föreslagit i hufvudsak enahanda bestäm¬
melser som herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld. Sålunda för¬
ordas betydligt mindre valkretsar och en enklare valmetod, än hvad
Kungl. Maj :t vid 1904 och 1905 årens riksdagar ifrågaställt. Enligt det
vid motionen fogade förslag till vallag skall antalet valkretsar blifva
60 i stället för 33, såsom uti den kungl. propositionen till sistlidet års
riksdag förordats. Motionärerna hafva jämväl framlagt förslag till val¬
metod att användas vid valen såväl till Första som Andra Kammaren.
Metoden, som icke förutsätter några förberedande åtgärder såsom upp¬
rättande af valförslag och officiella vallistor samt deras godkännande
af kandidaterna, utgör eu utbildning och förbättring af den s. k. enkla
kumulativa metoden. I likhet med herrar friherre Adelswärd och
Hammarskjöld föreslå motionärerna, att Första Kammarens ledamöter
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
323
skola utses af landsting- och stadsfullmäktige för eu tid af sex år. Den
nuvarande anordningen af valkretsarna är i motionen bibehållen. Val¬
kretsarna skola efter län indelas i sex särskilda grupper och allmänna
val hvarje år förrättas inom en af grupperna. Har valkretsen att utse
flere riksdagsmän än en, skall valet ske efter proportionell valmetod
på sätt i vallagen närmare bestämmes. För att fylla under valperioden
uppkommen ledighet skall inom hvarje valkrets samtidigt med valet
af riksdagsman och i enahanda ordning väljas lika antal suppleanter.
I syfte att bereda de mindre bemedlade samhällsklasserna inflytande på
landstingens sammansättning och därigenom äfven på Första Kammarens,
föreslå motionärerna, att det absoluta röstmaximum å landet sänkes
från 5,000 till 1,000 fyrkar vid val, som afse landstingen. Be¬
stämmelserna härom skola intagas i förordningen om landsting.
I samband med rösträttsreformen hafva särskilda förslag vidare
framställts:
af herr Lithander, att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte i samband med
förslag till rösträttsutvidgning framlägga förslag till sådan ändring i
§ 65 riksdagsordningen, hvarigenom bestämdes, att alla de statens in¬
komster, som härflyta från direkta och indirekta skatter, skola fast¬
ställas genom en uppnådd majoritet af minst %-delar af samtliga de
vid gemensam votering afgifna rösterna;
af herr Limdeberg m. fl., att Riksdagen måtte, i samband med
öfriga grundlagsändringar rörande utsträckning af valrätten till Riks¬
dagens Andra Kammare, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig be¬
handling viss ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riks¬
dagsordningen, i syfte att från gemensam omröstning undandraga be¬
slut rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst eller
förmögenhet samt beträffande åtskilliga frågor angående progressiv be¬
skattning ;
af herr Ödman, angående rätt för valman att i vissa fall deltaga
i riksdagsmannaval utan att iakttaga personlig inställelse; samt
af herr Andersson om fastställande af gemensam valdag för valen
till Andra Kammaren.
Hvad slutligen beträffar den af herr Montgomery m. fl. väckta
motionen, yrkas i densamma bifall till Kungl. Majas proposition med
de förändringar rörande valrättsvillkoren samt valkretsindelningen, som
innebäras uti den af herr Johanson afgifna motionen, hvarjämte motio¬
närerna yrka bifall till den ändring uti § 71 regeringsformen och § 65
riksdagsordningen, som af herr Lundeberg in. fl. blifvit föreslagen.
324
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Utskottets
yttrande.
Rösträtts¬
frågan vid
närmast före¬
gående årens
riksdagar.
Sedan 1902 års riksdag, som icke funnit sig böra bifalla den då
föreliggande kung!, rösträttspropositionen, uti skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en från alla syn¬
punkter fullständig utredning af frågan om utsträckt valrätt till Riks¬
dagens Andra Kammare samt för Riksdagen, om möjligt, vid början
af 1904 års riksmöte framlägga resultatet af denna utredning jämte de
förslag, Kungl. Maj:t funne däraf föranledas, afgaf Kungl. Maj:t till
1904 års riksdag ett förslag i fråga om utvidgning af valrätten till
Riksdagens Andra Kammare, byggdt på principen: allmän rösträtt i
förening med proportionella val. Uti sitt öfver detta förslag algifna
utlåtande (n:o 5) fann sig konstitutionsutskottet föranlåtet hemställa
om vissa ändringar däri, bestående hufvudsakligen i uppställandet af
fordran på direkt skatteplikt till staten såsom villkor för åtnjutande af
valrätt, valkretsindelningens anordnande med åtskillnad mellan land och
stad samt intagande i riksdagsordningen af åtskilliga stadganden af prin¬
cipiell natur rörande det af Kungl. Maj:t föreslagna proportionella valsyste¬
met. Utskottets hemställan vann emellertid ej någondera kammarens bi¬
fall. Första Kammaren antog för sin del med 93 röster mot oO ett inom
kammaren framställdt förslag, som väl öfverensstämde med det af ut¬
skottet afgifna därutinnan, att villkoret om direkt skattskyldighet till
staten i förslaget bibehölls, men skilde sig från utskottets uppfattning
såväl beträffande valkretsindelningen som i fråga om införande i grund¬
lag af vissa med afseende å valen konstitutiva bestämmelser, i hvilka
båda hänseenden förslaget i hufvudsak anslöt sig till den kungl. pro¬
positionen. Andra Kammaren åter biföll med 116 röster mot 109 en
inom kammaren i ämnet väckt motion, hvilken, förutom andra skilj¬
aktigheter af mindre betydenhet från det af Första Kammaren god¬
kända förslaget, innefattade majoritetsval i delvis blandade landt- och
stadsvalkretsar samt icke upptog krafvet på direkt skatteplikt till staten
såsom betingelse för rösträtt. Då kamrarnas beslut i ämnet gingo i.
väsentligen olika riktningar, så att sammanjämkning icke kunde äga
rum, förföll frågan vid denna riksdag.
Vid 1905 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ånyo förslag angå¬
ende ändrade bestämmelser om val till Riksdagens Andra Kammare,,
väsentligen byggdt på enahanda grunder som den till 1904 års riksdag
i ämnet aflåtna propositionen. Konstitutionsutskottet ansåg sig icke
heller denna gång kunna tillstyrka det kungliga förslaget i_ oförändradt
skick. Uti sitt i frågan afgifna utlåtande (n:o 6) fann sig nämligen
utskottet böra vidhålla den af 1904 års konstitutionsutskott uttalade
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
325
mening, att fordran på direkt skatteplikt till staten borde uppställas
såsom villkor för rösträtts åtnjutande, äfvensom att i riksdagsordningen
borde införas sådana i Kungl. Maj:ts förslag till vallag intagna bestäm¬
melser rörande valsystemet, livilka vore af principiell natur. Utskottets
förslag blef af Första Kammaren antaget med 99 röster mot 42. Andra
Kammaren afslog däremot förslaget med 114 röster mot 109. Icke
heller något åt de öfriga föreliggande förslagen vann denna kammares
bifall. Frågan hade således jämväl vid denna riksdag förfallit.
Ingen torde numera vilja bestrida, att sådana ändringar i gällande
rösträttsbestämmelser böra vidtagas, att en afsevärdt större del af be¬
folkningen må kunna deltaga i de politiska valen och en bredare grund¬
val därigenom läggas för representationen. Den starka utveckling
på såväl den andliga som den materiella odlingens område, hvilken ägt
rum inom vårt land under de senaste årtiondena, har gifvetvis medfört,
att intresset för och förmågan af ett mera aktivt deltagande i det
politiska lifvet vunnit en betydligt ökad utbredning bland vårt folk.
Nya grupper af medborgare hafva under denna tid framträdt, hvilka
kunna anses vara i besittning af egenskaper, som göra dem kvalificerade
för deltagande i det offentliga lifvets förrättningar.
Det är under sådana förhållanden själffallet, att de bestämmelser
för åtnjutande af valrätt till Andra Kammaren, som år 1866 fastslogos,
icke längre kunna motsvara berättigade kraf. Man får dock härvid
icke förbise, att genom penningvärdets fall och ändrade ekonomiska
förhållanden i öfrigt en betydande utvidgning af valrätten redan inträdt
och ytterligare kan förväntas med tillämpning af gällande valrättsbe¬
stämmelser. Enligt den äldsta föreliggande rösträttsstatistiken, för år
1872, uppgingo de valberättigade till ett antal af 236,120 — hvilken
siffra dock torde böra ökas med antalet af dem, hvilka häftat för oguldna
utskylder — motsvarande 5,6 procent af hela folkmängden, nämligen
5,7 procent af landsbygdens och 5,3 procent af städernas befolkning.
År 1900 voro de valberättigade 432,843, motsvarande 8,4 9 procent af
folkmängden, nämligen 7,3 8 procent för landsbygden och 12,61 procent
för städerna. De för oguldna utskylder häftande, men eljest valberät¬
tigade, utgjorde samma år 74,069, af hvilka 16,218 tillhörde landsbygden
och 57,851 städerna. Enligt statistiska centralbyråns redogörelse för
allmänna valen till Andra Kammaren för riksdagsperioden 1906 —1908
Allmän
motivering.
326
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
funnos år 1905 529,726 valmän, motsvarande 10,07 procent af folk¬
mängden, nämligen 8,4 8 procent för landsbygden och 15,5 procent för
städerna, däraf för Stockholm 22,07 procent. Bland nämnda 529,726
valmän häftade dock 97,627 för oguldna kommunalutskylder. Af Stock¬
holms 70,174 valmän voro ej mindre än 35,930 af denna grund från
valen uteslutna. Antalet' till myndig ålder komne, men icke valberät-
tigade män beräknades för samma år till omkring 880,300.
Ehuru af ofvan lämnade statistiska siffror framgår, att valmännens
antal befinner sig i ett ständigt om också, hvad landsbygden beträffar,
icke synnerligen hastigt stigande, har detta dock icke skett i en sådan
omfattning, att det under nuvarande förhållanden kan anses tillfredsstäl¬
lande. En stor del af landets befolkning är fortfarande i saknad af
fullständiga politiska rättigheter och det måste för en sund och klok
politik framstå såsom ett statsintresse af stor vikt, att för statens upp¬
gifter taga i anspråk sådana folkgrupper, som genom bildning och nog¬
grann uppfyllelse af sina plikter mot det allmänna äro skickade att med
sin röst inverka på landets allmänna angelägenheter. Utan tvifvel skulle
dessa grupper af befolkningen därigenom bringas i större samhörighet
med den öfriga delen af nationen och deras känsla af ansvar ökas.
Vid behandlingen af den till innevarande års riksdag aflåtna kungi.
propositionen äfvensom de i samband därmed afgifna motionerna har
utskottet, i likhet med konstitutionsutskottet vid nästlidet års riksdag,
utgått från den uppfattning, att den ifrågasatta rösträttsreformen bör
byggas på den allmänna rösträttens grund. Sedan det visat sig, att
en utsträckning af valrätten till Andra Kammaren icke kunnat genomföras
på grundvalen af den politiska rösträttens sammanfallande med den
kommunala eller öfver hufvud taget genom nedsättning af nu stadgade
censusbelopp, har den uppfattningen blifvit allt mer och mer allmän,
att en varaktig lösning af rösträttsfrågan icke kan åstadkommas, med
mindre man genomför ett på principen allmän rösträtt fotadt valsystem.
Då denna grundsats därjämte blifvit af Riksdagens båda kamrar genom
deras vid 1904 års riksdag i frågan fattade beslut godkänd, har utskottet
funnit sig böra vidhålla sin förut uttalade mening, att man fortfarande
bör på denna väg söka uppnå den betydelsefulla frågans lösning.
Då utskottet vid de föreliggande förslagens bedömande sålunda
utgått från eu väsentligen annan uppfattning än den, som fått sitt
uttryck i den af herr Sjöcrona väckta motionen, enligt hvilken för val¬
rätt till Andra Kammaren skulle erfordras kommunal rösträtt samt
därutöfver viss förmögenhets- eller inkomstcensus, har utskottet lika
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
327
litet nu som vid de båda föregående årens riksdagar kunnat biträda
det af nämnde motionär framlagda förslaget.
Om än utskottet alltså funnit, att de nu gällande censusbestäm- Direkt skatte-
melserna för valrätt till Andra Kammaren böra borttagas och ett på plft{*t*il1
den allmänna rösträttens grund byggdt valsystem införas, bär utskottet S °e>
dock icke ansett sig kunna förorda en utsträckning af valrätten i hela
den omfattning, som i den kungl. propositionen föreslagits. Då det
gäller att vidtaga en så genomgripande reform af den politiska röst¬
rätten som nu är ifråga, måste det framstå såsom eu angelägenhet af
största vikt, att man icke blott tillser, att så många som möjligt af
samhällets medlemmar komma i åtnjutande af valrätt, utan äfven söker
bereda säkerhet för att hos de nytillkomna valmännen förefinnes den
känsla af solidaritet med samhället, som betingas af förpliktelsen att
bidraga till fyllandet af samhällets behof. Med hänsyn härtill har ut¬
skottet icke kunnat frångå sin förut uttalade mening, att endast sådana
samhällsmedlemmar, som äro knutna till samhället genom förpliktelse
att till detta erlägga direkt skatt, må tillerkännas politisk valrätt. Som
utskottet i sitt vid nästlidna års riksdag i ämnet afgifna utlåtande
framhållit, låter det sig icke förneka, att åtnjutandet af medborgarens
mest betydelsefulla rättighet, den att med sin röst medverka vid val af
folkrepresentationen, i och för sig till fullo betingar den plikt gentemot
det allmänna, som innebäres i denna fordran. Äfven från synpunkten
af samhällets eget intresse måste det anses synnerligen betänkligt,
att valrätt medgifves personer, hvilkas ekonomiska ställning är så svag,
att man nödgats befria dem från erläggandet af hvarje direkt skatt
till staten.
Att fordran på en sådan skattskyldighet skulle innebära en af¬
vikelse från den allmänna rösträttens grundsats, kan utskottet icke
medgifva. Allmän rösträtt har aldrig ansetts hafva den innebörd, att
alla medborgare utan undantag skola hafva rätt att deltaga i valen,
utan blott betecknat frånvaron af sådana inskränkningar i rösträtten,
som blifvit fastställda särskildt med hänsyn till viss inkomst eller för¬
mögenhet. I de länder, där den allmänna rösträtten blifvit införd,
har den i de flesta fall förbundits med vissa inskränkande bestämmelser,
i syfte att från valrätt utesluta sådana personer, som icke kunna anses
äga erforderliga betingelser för densammas utöfvande. Mot den invänd¬
ningen,. att valrätten genom uppställande af fordran på direkt skatte¬
plikt till staten skulle blifva beroende af skattelagstiftningen, torde
blott böra erinras, att jämväl andra villkor, som man funnit nödigt
Valrätts-
åldern.
Proportionellt
valsätt.
328 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
uppställa i samband med införandet af allmän rösträtt, hänföra sig till
lagstiftning å skilda områden samt att en ändring i skattelagstiftningen,
såvidt rörer mantalspenningarna — den enda form, i hvilken det direkta
personliga skattebidraget till staten för närvarande utgår — icke kan
åvägabringas utan båda kamrarnas sammanstämmande beslut. Då man
därjämte ansett, att bland valrättsvillkoren bör upptagas fordran på
fullgjord utskyldsbetalning till stat och kommun, har det synts utskottet
innebära en motsägelse, att en valman, som någon gång under de
föregående åren underlåtit att fullgöra sin förpliktelse i detta afseende,
skulle beröfvas rösträtt, medan en annan, som icke ens är skyldig
att erlägga någon som helst direkt skatt, äger rätt att i valen deltaga.
Uti de kungl. propositioner om rösträttens utvidgning, som vid
föregående tillfällen framlagts till Riksdagens pröfning, har föreslagits,
att valrätten skulle inträda från och med kalenderåret näst efter det,
hvarunder valmannen uppnått 25 års ålder, och har utskottet uti sina
i ämnet afgifna utlåtanden städse härtill anslutit sig. Uti den nu
föreliggande kungl. propositionen har valrättsaldern däremot bestämts
till 24 år. De skäl, som uti den kungl. propositionen härför blifvit
anförda, och som utskottet vid frågans behandling under föregående
riksdagar varit i tillfälle att noggrant öfverväga, har icke gifvit
utskottet anledning att afvika från hvad utskottet i detta hänseende
förut föreslagit.
Då utskottet af skäl, som ofvan anförts, icke ansett sig kunna
förorda införandet af allmän rösträtt ens i den utsträckning Kungl.
Maj:t föreslagit, följer däraf, att utskottet än mindre kunnat gifva sitt
understöd åt de motioner, som åsyfta en betydligt längre gående ut¬
sträckning af den politiska valrätten än hvad i den kungl. propositionen
ifrågaställts.
När fråga är att genomföra en så vidtgående reform som den
politiska rösträttens omgestaltning i enlighet med den allmänna röst¬
rättens idé, måste det enligt utskottets förmenande, läggas synnerligen
stor vikt därvid, att sådana bestämmelser träffas, att icke genom valrätts-
utvidgningen de samhällsklasser, hvilka hittills utöfvat det bestämmande
inflytandet på vårt politiska lif och därunder förskaffat sig erfaren¬
het och insikt i allmänna värf, komma att vid riksdagsmannavalen
undanträngas af de nytillkomna valmännen, som hafva ingen eller jäm¬
förelsevis ringa vana vid handläggning af offentliga angelägenheter.
Denna synpunkt har enligt utskottets mening icke blifvit i den kungl.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
329
propositionen i tillräcklig grad beaktad. Uppenbart är, att en utsträck¬
ning af den politiska rösträtten utan hänsyn till förmögenhetsvillkor
under samtidigt bibehållande af ett valsätt, som icke blott lämnar majori¬
teten tillfälle att utöfva det bestämmande inflytandet på valen af riksdags¬
män, utan äfven kan sätta densamma i stånd att så godt som fullstän¬
digt undertrycka minoritetens rätt, skall leda till en sådan genom¬
gripande förändring af den nu bestående politiska maktfördelningen,
att samhällets lugna utveckling därigenom måste äfventyras.
Då de nya valmännen komma att utgöra majoritet bland rikets
samtlige röstberättigade och i stort sedt tillhöra en klass, som hitintills
i det politiska lifvet är så godt som opröfvad, och då till dessa nya
valmän helt visst komma att ansluta sig skaror af förutvarande väljare,
kan det enligt utskottets uppfattning icke vara tillrådligt eller välbe¬
tänkt att bibehålla en valordning, som sannolikt skulle medföra en
fullständig omkastning i våra politiska förhållanden. För utskottet
har det därför vid frågans behandling framstått såsom en bjudande
nödvändighet, att i samband med den allmänna rösträttens införande
sådana bestämmelser intagas i våra grundlagar, att, såvidt möjligt,
alla samhällsklasser och således jämväl de hittills valberättigade få sina
befogade intressen tillgodosedda. Enligt utskottets mening kan detta
icke på ett tillfredsställande sätt uppnås, med mindre man bygger re¬
formen på ett proportionellt valsystem.
Såsom utskottet vid föregående tillfällen framhållit, då frågan om
den politiska rösträttens utsträckning förelegat till behandling, hvilar detta
valsätt på en rättvis grund, enär genom detsamma hvarje mera betydande
grupp af valmän tillförsäkras den andel i representationens sammansättning,
som betingas af dess numeriska styrka. Från statens synpunkt måste
det betraktas såsom eu väsentlig fördel, att representationen utgör ett
i möjligaste mån fullständigt uttryck såväl för de politiska meningarna
och åskådningarna inom landet som äfven för de olika samhällsklasser¬
nas intressen. Vid tillämpning af den proportionella valmetoden öfver-
lämnas åt valmännen att själfva för hvarje val så gruppera sig, som
är för dem mest ändamålsenligt. Härigenom vinnas sålunda de fördelar,
som äro förenade med klassvalen, men undvikas samtidigt de svårigheter
i fråga om klassernas särskiljande, som under nuvarande samfunds¬
förhållanden äro förknippade med dylika val. Det proportionella val¬
sättet synes ock vara ägnadt att hos valmännen framkalla lifaktighet
och intresse för valen, då det gifvetvis för hvarje parti, som har utsikt
att besätta någon plats, gäller att genom god organisation och man-
Bih. till Rilcsä. Prof. 1906. 3 Sand. 7 Käft. 42
330
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Valmetod.
grann samling genomdrifva val af det antal representanter, som på
grund af dess styrka bör tillkomma detsamma. Det synes ock vara
naturligt, att de olika partierna, för att i största möjliga mån kunna
inverka på valets utgång, komma att uppställa sådana kandidater, som
för representantkallet kunna anses mest lämpliga och dugliga. Af ma¬
joritetsval kan däremot lätt blifva följden, att minoriteten, i känslan af
sin oförmåga att på valen utöfva inverkan, för dem förlorar allt intresse.
Då enligt hvad utskottet sålunda anfört, den proportionella val¬
metoden utgör eu garanti för att intet parti vid valen erhåller större
inflytande, än som betingas af dess styrka i förhållande till öfriga partier
samt densamma jämväl i andra hänseenden måste tillerkännas ett af¬
gjordt företräde framför det nu gällande valsättet, har utskottet icke
tvekat att vidhålla sin vid sistlidna årens riksdagar uttalade uppfattning,
att införandet af allmän rösträtt bör förbindas med antagandet af
proportionellt valsätt. Utskottet har så mycket mindre funnit anledning
att frångå denna sin uppfattning, som man i de länder, där allmän
rösträtt i förening med majoritetsval tillämpas, allt mer synes komma
till insikt om, att sistnämnda sätt för rösträttens utöfvande, icke blott
är teoretiskt sedt otillfredsställande, utan jämväl i den praktiska till-
lämpningen visat sig ur stånd att, såsom man förut trott och jämväl
ännu söker göra gällande, förskaffa minoriteten tillbörlig andel i repre¬
sentationen.
Då utskottet alltså funnit sig fortfarande böra förorda, att en
utsträckning af valrätten till Andra Kammaren grundas på propor¬
tionellt valsystem, har utskottet haft att taga i öfvervägande, hvilken
metod därvid bör komma till användning. Den valmetod, som ut¬
arbetades af den s. k. proportionalvalkommittén, och som upptogs
uti de kungl. propositionerna i ämnet till 1904 och 1905 årens riks¬
dagar, torde visserligen ur valteknisk synpunkt icke gifva anledning
till några befogade anmärkningar af större räckvidd, men den förut¬
sätter, såsom utskottet redan vid 1904 års riksdag framhöll, för sin
tillämpning en tämligen omständlig och i viss mån invecklad procedur.
Under såväl öfverläggningarna inom Riksdagen som i den allmänna
diskussionen ute i landet har det också framhållits såsom ett önskemål,
att, därest proportionella val skulle införas, antingen afsevärda för¬
enklingar måtte vidtagas i den af Kungl. Maj:t förordade valmetoden,
eller ock att en mindre svårfattlig och praktiskt lättare tillämplig val¬
metod måtte utfinnas. Flertalet af de motionärer, som vid innevarande
års riksdag framlagt förslag till proportionellt valsätt, hafva också
utgått från den förutsättningen, att en enklare valmetod borde komma
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
331
till användning, och hafva särskilda förslag till sådan valmetod fram¬
lagts uti de af herrar Svensson samt Petersson m. fl. afgifna motionerna.
Som utskottet finner de gjorda invändningarna mot den i de äldre förslagen
förordade valmetoden i flera hänseenden befogade, särskild! i fråga
om den omständliga procedur, som skulle föregå själfva valen, och
därjämte anser, att jämväl en förenklad valmetod skall kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, har utskottet gifvetvis all
anledning tillstyrka, att en dylik förenklad form för proportionellt val¬
sätt kommer till användning.
Den af herr Svensson föreslagna valmetoden finner sig utskottet
icke kunna förorda. Fördela valmännen sig endast i två eller möjligen
tre större partier, verkar metoden visserligen på det hela taget till¬
fredsställande, men den sviker så snart flera partier uppträda vid valet
eller eljest större splittring visar sig bland valmännen. Äfven då dessa
gruppera sig i tre partier, uppstå emellertid lätt situationer, då majori¬
teten besätter alla platserna. Så t. ex. i följande fall: vid ett val af¬
gift^ 689 röster på A, B och C, 342 på E, F och G samt 341 på
P, Q och E. Då hela antalet afgifna röstsedlar är 1,372 och fjärde¬
delen däraf 343, erhålla vid första sammanräkningen, vid hvilken hän¬
syn får tagas endast till de båda första namnen, allenast A och B mer
än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Alltså måste ny sammanräkning
verkställas, därvid alla tre namnen medtagas på hvarje röstsedel. Nu
blifva tydligen A, B och C valda. Detta resultat strider uppenbarligen
mot vanliga proportional i stiska principer, enligt hvilka det största partiet
borde hafva fått två platser och det större af de båda mindre partierna
en plats. Ännu besynnerligare valresultat kunna emellertid uppkomma,
ifall sammanslutningen mellan valmännen förutsättes ännu mindre.
Tänker man sig exempelvis, att fyra partier uppträda och att de af¬
gifna röstsedlarna fördela sig så, att 349 röstsedlar lyda å A, B och
C, 342 å E, F och G, 341 å P, Q och R samt 340 å S, T och V,
så finner man liksom i det förra exemplet — antalet afgifna röstsedlar
är detsamma som då — att en andra sammanräkning måste företagas,
hvarvid alla tre namnen på hvarje röstsedel medräknas. A, B och G
blifva äfven nu valda, ett resultat, som denna gång måste betecknas
såsom alldeles orimligt.
Det af herr Petersson m. fl. framlagda förslaget till valmetod
synes däremot motsvara alla de fordringar, som med fog kunna på en
sådan metod uppställas. Denna metod, som utgör en af öfverdirektören
Phragmén verkställd förbättring af den s. k. Thieleska metoden, inne¬
bär, att hvarje valman äger en röst, som han kan gifva odelad åt en
332
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Valkretsindel¬
ning.
Proportionellt
valsätt till
Första Kam¬
maren.
eller lika fördelad mellan flera. Metoden, som icke förutsätter några
förberedande åtgärder, såsom upprättande af särskilda valförslag och
officiella vallistor, fordrar af valmannen endast, att han å röstsedeln
utmärker, hvilken eller hvilka kandidater han anser böra framför andra
ifrågakomma, medan metoden själf efter vissa objektiva grunder lika
fördelar den valmannen tillkommande röstkraften mellan ett antal af
dessa kandidater, så att resultatet blir så rättvist som möjligt. Då
emellertid denna metod, sådan den finnes framlagd uti det vid motionen
fogade vallagsförslaget, icke synes vara i alla detaljer utarbetad, har
utskottet funnit sig böra hemställa, att, därest utskottets förslag om
antagande af proportionellt valsätt vinner Riksdagens bifall, skrifvelse
måtte till Kungl. Magt aflåtas med begäran om utarbetande af en val¬
metod af den typ, som förordas uti den af herr Petersson m. 11. väckta
motionen.
I fråga om rikets indelning i valkretsar för val till Andra Kam¬
maren föreslogs i den kungl. rösträttspropositionen till sistlidet års riks¬
dag, att hvart och ett af rikets län skulle utgöra en valkrets. Möjlig¬
het var dock lämnad, att, där förhållandena sådant påkallade, dela ett
län i högst två valkretsar. Enligt det vid propositionen fogade val-
lagsförslag utgjorde valkretsarnas antal 33. Ehuru utskottet fann sig
i denna del kunna förorda den kungl. propositionen, förbisåg utskottet
dock icke, såsom dess motivering visar, att de stora valkretsarna måste,
i synnerhet i de vidsträcktare, mera glest befolkade delarna af landet,
medföra vissa olägenheter, särskildt härutinnan, att den för valens för¬
beredande erforderliga sammanslutningen af till samma parti hörande
valmän därigenom skulle i väsentlig mån försvåras. Å flera håll såväl
inom som utom Riksdagen framställdes äfven anmärkningar af ena¬
handa innebörd. Särskildt framhölls, att valproceduren genom val¬
kretsarnas storlek skulle blifva ytterligare invecklad och tung, samt att
valen alltför mycket komme att läggas i händerna på valledningen.
Uti flera af de föreliggande motionerna har detta äfven blifvit fram¬
hållet. Då dessa anmärkningar icke sakna fog, har utskottet funnit
sig böra uttryckligen förorda en valkretsindelning med mindre om¬
fångsrika valkretsar, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med den af
herr Petersson m. fl. föreslagna.
Uti trenne af de föreliggande motionerna har, såsom ofvan nämnts,
föreslagits, att i samband med införandet af proportionellt valsätt till
Andra Kammaren dylikt valsätt jämväl skulle komma till användning-
vid Första Kammarens bildande. Hvad dessa framställningar beträffar,
anser utskottet, att en omläggning af valsättet till Andra Kammaren,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
333
föranledd i främsta rummet af behof vet att vid antagande af allmän
rösträtt söka förekomma en alltför radikal och äfventyrlig förändring af
den politiska maktfördelningen och däraf orsakade skadliga rubbningar i
våra samhälleliga förhållanden, ingalunda bör såsom en nödvändig konse¬
kvens medföra användande af proportionellt valsätt vid val äfven till Första
Kammaren. Genom de vid det nya representationsskickets genomförande
fastställda grunder för valen till Första Kammaren afsågs att åt denna
kammare gifva en sådan sammansättning, att den komme att utgöra
ett uttryck för en mera bestående politisk åskådning och därigenom
blifva ägnad att hindra förhastade beslut och alltför häftiga omkast¬
ningar och systemskiften, hvilka kunde menligt inverka på samhällets
lugna utveckling och framåtskridande. Af ett stort antal bland det
proportionella valsättets anhängare har emellertid med styrka framhållits,
att, om öfverhufvud taget en proportionell valmetod skall kunna införas
i våld valsystem, detta måste ske samtidigt beträffande båda kamrarna,
enär det icke vore lämpligt att för representationens ena hälft bibehålla
en valmetod, som för den andra hälften blifvit utdömd såsom ledande
till ett med rättvisans fordringar föga öfverensstämmande resultat. Då
utskottet icke vill bestrida, att denna synpunkt har ett visst berättigande,
och det visat sig, att införandet af proportionellt valsätt enbart till
Andra Kammaren mött starkt motstånd såväl inom Riksdagen som ute
i landet, har utskottet ansett, att man bör tillmötesgå de uttalade
önskningarna om antagande af en proportionell valmetod jämväl till
Första Kammaren. Obestridligt är, att genom detta valsystem, som
hvilar på en rättvis grund, skulle kunna vinnas en mera mångsidig
representation för de intressen, hvilka denna kammare företräder. För
utskottet har härvid jämväl den synpunkten varit bestämmande, att,
därest båda kamrarne komma att utses efter ett proportionellt valsätt,
skillnaden i deras allmänna karaktär icke skall blifva så framträdande,
att afsevärda svårigheter för samarbetet dem emellan komma att
uppstå. Då utskottet sålunda ansett sig kunna förorda införandet af
pxmportionellt valsätt jämväl till Första Kammaren, har detta skett under
den bestämda förutsättningen, att icke någon rubbning sker i kam¬
marens konstitutionella karaktär, samt att det system för kammarens bil¬
dande bibehålies, som är kännetecknande för 1866 års riksdagsordning, och
som karakteriseras däraf, att kammarens ledamöter utses af korporationer,
hvilkas hufvudsakliga uppgifter falla inom det kommunala området.
Denna uppfattning delas jämväl af samtliga de motionärer, som upp¬
tagit denna fråga till behandling. Med afseende å valens anordnande
synes det utskottet, att det af herr Petersson in. fl. afgifna förslaget
331
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Vallag.
äger ett bestämdt företräde framför de af herr Svensson samt herrar fri¬
herre Adelswärd och Hammarskjöld framställda. Utskottet har därför vid
utarbetande af de denna fråga berörande förslag till grundlagsändringar i
hufvudsakliga delar anslutit sig till den af herr Petersson m. fl. före¬
slagna valordningen.
Hvad beträffar det af sistnämnda motionärer framställda förslaget,
att i samband med införandet af proportionellt valsätt till Första
Kammaren sådana förändringar skulle vidtagas med afseende å den
kommunala rösträtten å landsbygden, att det absoluta röstmaximum
skulle sänkas från 5,000 till 1,000 fyrkar vid val, som afse lands¬
tingens sammansättning, vill utskottet i detta sammanhang endast
erinra, att, då denna fråga ej hänför sig till stadganden i riksdags¬
ordningen, utskottet icke har att afgifva något yttrande beträffande
denna del af motionärernas framställning. Bestämmelserna rörande den
kommunala rösträttens begränsning i förevarande fall skulle nämligen
inflyta i landstingsförordningen, hvilken tillhör ett lagstiftningsområde,
hvarmed konstitutionsutskottet icke äger att taga befattning. Utskottet
vill endast framhålla, att, därest Konung och Riksdag äro villiga att
besluta ändringar i den kommunala rösträtten i de afseenden och
i den riktning motionärerna ifrågasatt, förslag härom kunna fram¬
ställas och beslut fattas, innan det af utskottet nu framlagda förslag
till grundlagsändringar kan till definitivt afgörande företagas.
De förändrade grunder för kamrarnas bildande, hvilka utskottet
föreslår, förutsätta, att åtskilliga bestämmelser gifvas rörande valkrets¬
indelning, röstlängd, valmetod och öfriga i sammanhang med valen
stående spörsmål. Dessa äro i flera afseenden så omfattande och af så
speciell natur, att de icke lämpligen kunna i riksdagsordningen intagas.
Eu följd häraf är, att en särskild af Konung och Riksdag gemen¬
samt stiftad vallag bör komma till stånd. Såsom utskottet tillförene
framhållit, anser utskottet det visserligen vara principiellt riktigast, att
i riksdagsordningen inarbetas sådana bestämmelser, som i afseende
å valen och deras förrättande äro af konstitutiv beskaffenhet. Då
emellertid den valmetod, som utskottet funnit sig höra förorda, icke
föreligger i så utarbetadt skick, särskildt med hänsyn till frågan, huru
under valperiod inom Andra Kammaren uppkommen ledighet skall fyllas,
att utskottet nu kunnat verkställa ett sådant inarbetande i riksdagsord¬
ningen, har utskottet, i anslutning till hvad Kung!. Maj:t hemställt i sina
till 1904 och 1905 årens riksdagar i ämnet aflåtna propositioner samt herrar
Billing och Svedelius, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Peters-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 335
son m. fl. i sina föreliggande motioner föreslagit, ansett det vara tillfyllest,
att det i riksdagsordningen utsäges, att valsättet är proportionellt och att
hvarje röstande äger likaröst, samtdärutöfver, beträffande Andra Kammaren,
att valen äro omedelbara. De bestämmelser i öfrigt, som i nu berörda
nfnseenden kunna erfordras, torde böra intagas i en särskild vallag,
hvars innehåll och formulering lämpligast böra göras till föremål för eu
genom Kung! Maj:ts försorg verkställd utredning. Och bar utskottet
förty funnit sig böra föreslå, att skrifvelse till Kungl. Maj:t aflåtes med
begäran om framläggande af förslag till vallag, i hufvudsak grundad
pa den af herr Petersson m. fl. förordade valmetoden.
Den framställning utskottet ofvan lämnat, gifver vid banden
utskottet för att möjliggöra en tillfredsställande lösning af röst-
rattsfragan anser sig höra afstyrka, ej blott Kungl. Maj:ts proposi¬
tion och öfnga af enskilda motionärer framlagda förslag, som bygga
pa principen om majoritetsval, utan äfven de framställningar, som fram-
T 1?förande af Proportionella val enbart till Andra Kammaren.
Beträffande de motioner, som förorda proportionellt valsätt till båda
kamrarna, bär utskottet, såsom förut framhållits, i hufvudsakliga delar an-
s.utit sig till den af herr Petersson m. fl. afgifna. Men då utskottet i
vissa afseenden intagit en från denna motion afvikande ståndpunkt
nämligen dels med hänsyn till valrättsvillkoren och dels i fråga om
valperiodens längd för Första Kammaren, och då utskottet därjämte,
såsom i det följande skall visas, ansett förändringar af åtskilliga detalj-
bestammelser i motionen erforderliga, har utskottet funnit sig böra
upprätta ett. eget förslag till de grundlagsändringar, som enligt ut¬
skottets mening af den ifrågasatta rösträttsreformen betingas.
Innan utskottet öfvergår till att mera speciellt motivera det af
utskottet sålunda uppgjorda förslaget, hvarvid utskottet äfven får till¬
fälle att yttra sig med anledning af de särskilda yrkanden, som med
hänsyn till skilda punkter gjorts i de framlagda motionerna, vill utskottet
uttala sig rörande de af enskilda motionärer gjorda framställningar be¬
träffande sådana ändringar i våra grundlagar, som sträcka sig utöfver
den af utskottet angifna ramen för rösträttsreformen.
r> •{Jv1ad fÖrst beträffar det af berr Lithander framställda förslaget, Herr uthan.
att riksdagen,, med afslag å den kungl. propositionen i rösträttsfrågan ders motion.
måtte uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, jämte annat, att i sam-
336
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Herr Lund ek¬
bergs m. fl.
motion.
Herrar fri¬
herre Adel-
swärds och
band med förslag till utvidgning af rösträtten Kungl. Maj: t äfven ville
framlägga förslag till sådan ändring i § 65 riksdagsordningen, att alla
de statens inkomster, som härflyta från direkta och indirekta skatter,
skulle fastställas antingen genom kamrarnas sammanstämmande beslut
eller genom en uppnådd majoritet af minst tre femtedelar åt samtliga
de vid gemensam votering afgifna röster, har utskottet icke funnit an¬
ledning att understödja detta förslag. Ett så vidtgående stadgande
skulle innebära en fullständig omgestaltning af do grunder, j>å hvilka
nu gällande bestämmelser om gemensam omröstning hvila, och i hög grad
försvåra åstadkommandet af en ordnad statsreglering.
Hvad vidare angår den af herr Lundeberg och medmotionärer
gjorda hemställan därom, att Riksdagen måtte, i samband med öfriga
Grundlagsändringar rörande utsträckning af valrätten till Andra Kamma¬
ren, såsom hvilande antaga viss ändrad lydelse af § 71 regeringsformen
och § 65 riksdagsordningen, i syfte att från gemensam votering undan¬
draga beslut rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst
eller förmögenhet samt beträffande åtskilliga frågor angående progressiv
beskattning, tillåter sig utskottet erinra därom, att förslag af i hufvudsak
enahanda innehåll framställts vid de båda sistförflutna årens riksdagar
såväl i samband med rösträttsfrågan som uti från densamma fristående
motioner. Uti sina med anledning af sistnämnda motioner afgifna
utlåtanden tillstyrkte utskottet ett förslag i liknande syfte, ehuru be-
gränsadt allenast till beslut rörande den progressiva beskattningen.
Utskottet fann det nämligen vara af största vikt, att afgörandet af sådana
principiella och djupt ingripande skattespörsmål, som här vore i fråga,
skedde under former, som lämnade trygghet för att de allsidigt pröfvades
och med noggrann förtänksamhet bedömdes, hvithet, enligt utskottets för¬
menande, icke kunde vinnas med mindre samstämmighet mellan kamrarna
fordrades för Riksdagens beslut i dessa frågor. Detta utskottets förslag
har emellertid hittills icke lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall. _ Då
frågan förelegat i samband med rösträttsreformen, har utskottet icke
ansett sig böra gifva densamma sitt understöd, enär utskottet utgått
från den uppfattningen, att med denna reform icke borde förbindas
andra frågor än dem, som med densamma stode i oskiljaktligt samman¬
hang. Denna sin uppfattning har utskottet icke funnit anledning att
nu frångå.
Såsom ofvan nämnts, hafva herrar friherre Adelswärd och Hammar¬
skjöld, i samband med det af dem framlagda förslag rörande kamrarnas
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
337
bildande, ifrågasatt vissa ändrade bestämmelser beträffande de gemen¬
samma voteringarna äfvensom rörande utskottsvalen. I förstnämnda
hänseende hafva motionärerna hemställt, dels att sådana bevillnings-
frågor, som omnämnas i herr Lundebergs m. fl. motion, icke skulle
kunna göras till föremål för omedelbar gemensam votering, när kamrarna
rörande dem stannat i olika beslut, dels ock att samtliga lagstiftnings¬
frågor, som ej äro af grundlags natur, skulle under vissa villkor kunna
afgöras genom gemensam votering. Beträffande sättet för afgörandet
af omhandlade bevillningsfrågor inskränker sig utskottet till att hänvisa
till hvad utskottet vidkommande herr Lundebergs in. fl. motion ofvan
anfört rörande önskvärdheten af att mera betryggande former stadgas för
dessa frågors afgörande. livad åter angår de gemensamma voteringarnas
utsträckande jämväl till lagfrågor, vill utskottet till en början anmärka,
att motionärernas förslag i denna del innebär en bestämd afvikelse från
den i våra grundlagar fastställda grundsatsen, att kamrarna i alla frågor
äga lika behörighet och myndighet. Det enda undantag, som härifrån
blifvit gjordt, afser frågor, som angå statsreglering' och bevillning samt
riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning, hvilka ansetts vara af
den natur, att de icke borde eller ens kunde genom den ena kammarens
beslut få förfalla. Enligt utskottets förmenande kan det icke vara till¬
rådligt att under de gemensamma voteringarna indraga andra frågor
än dem, som sålunda angifvits. Visserligen äro de af motionärerna
föreslagna formerna för de samfällda omröstningarna mera betryggande
än de nu gällande, men uppenbart är, att de dock lämna möjlighet
öppen för den ena kammaren, och särskildt för den till numerären
talrikare, att göra sin vilja ensidigt gällande i strid med den andras.
För öfrigt vill utskottet mot motionärernas förslag anmärka, att en dylik
anordning otvifvelaktigt skulle förtynga riksdagsarbetet, enär minoriteten
i de flesta fall skulle påkalla anställande af votering för utrönande af
det antal röster, hvaröfver densamma kunde förfoga. Då härtill kommer,
ej blott att man vid det förberedande arbetet för frågornas behandling
skulle känna sig mindre manad att åstadkomma förslag, hvilka kunde
tillvinna sig båda kamrarnas bifall, än äfven, att de af grundlagarna
anvisade utvägar för sammanjämkning af kamrarnas olika meningar
skulle mindre utnyttjas, finnes det enligt utskottets åsikt ingalunda
grundad anledning för motionärernas antagande, att samarbetet mellan
kamrarna skulle genom en dylik anordning befordras. Då utskottet uti
hvad sålunda blifvit anfördt funnit tillräcklig anledning att icke under¬
stödja motionärernas förevarande framställning, har utskottet gifvetvis
så mycket mera haft skäl att ställa sig afvisande mot förslaget, som
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sund. 7 Käft. 43
Hammai
skjölds
motion
338
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
detsamma blifvit ställdt i samband med en fråga, som är af den vikt,
att den ensam för sig krafvel- sin lösning.
Hvad slutligen beträffar motionärernas hemställan om införande
rf) af proportionellt valsätt vid utskottsval och val af de i § piké/ riksdags¬
ordningen omförmälda särskilda deputerade, tillåter sig utskottet erinra
därom, att nästlidet års riksdag uti skrifvelse till Kungl. Maj:t framställt
begäran om framläggande af förslag i ämnet.
Herr ödmans Uti sin ofvannämnda motion har herr O dm an föreslagit sådan
motion. ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen, att röstberättigade, som på
grund af resa, vistande utomlands, sjukdom, militär tjänstgöring eller
annat laga förfall äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga
personlig inställelse, skulle erhålla rätt att skriftligen insända sina röst¬
sedlar till vederbörande valförrättare. Förslag af enahanda innebörd
förelåg senast vid 1903 års riksdag och blef då af konstitutionsutskottet
afstyrka Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda kamrar bifallen.
Ehuruväl den i omförmälda paragraf af riksdagsordningen uttalade grund¬
sats, att politisk rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad än den,
som vid valtillfället personligen sig inställer, bör såsom allmän regel upp¬
rätthållas, vill utskottet dock icke bestrida, att det ur billighetssynpunkt
kan vara önskvärdt, att åt vissa klasser af valberättigade, livilka genom
sitt yrke eller sin tjänst i regel äro förhindrade att vid riksdagsmannaval
iakttaga personlig inställelse, beredes tillfälle att afgifva sin röst medelst
valsedelns insändande till valförrättaren. Då emellertid ett medgifvande
att på detta sätt utöfva valrätt, till följd af uppkommande frågor såväl
om anmäldt laga förfalls giltighet som ock huruvida formerna för röst¬
sedelns insändande äro behörigen iakttagna, otvifvelaktigt skulle förorsaka
betydande svårigheter vid valen äfvensom leda till ett ökadt antal
besvär öfver val, och då utredning icke förebragts, huruvida dessa
svårigheter kunna på ett tillfredsställande sätt undanrödjas, har utskottet
icke ansett sig kunna i detta sammanhang tillstyrka någon grundlags¬
ändring i den riktning motionären föreslagit.
Herr Anders- Uti den af herr Andersson afgifna motionen har slutligen yrkande
sons motion, framställts, bland annat, om införande af gemensam valdag för hela
riket med afseende å valen till Riksdagens Andra Kammare. Vid liera
föregående riksdagar hafva förslag i enahanda riktning förelegat till
Riksdagens pröfning, Indika dock fått förfalla, enär enighet icke kunnat
vinnas om, hvilken dag för valen borde bestämmas. Då den nuvarande
föreskriften om valens förrättande under september månad synes på ett
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
339
fullt tillfredsställande sätt tillgodose såväl landsbygdens som städernas
intressen i förevarande hänseende, har utskottet icke funnit anledning
föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser.
Såsom ofvan nämnts, hafva uti de af herrar Lithander, Sjöcrona,
Lindhagen m. fl. samt Hörnsten m. fl. afgifna motionerna framställ¬
ningar gjorts i syfte, att valrätt till Riksdagens Andra Kammare måtte
tillerkännas jämväl kvinna. Vid åtskilliga tillfällen har denna fråga varit
föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1884 års riksdag hemställdes uti
en i Andra Kammaren väckt motion om sådan ändring af §§ 14 och 19
riksdagsordningen, att, med upphäfvande af hvad i samma paragrafer
funnes stadgadt därom, att endast män ägde rättighet att deltaga i val
till Andra Kammaren och att väljas till ledamöter i nämnda kammare,
dylik rättighet borde tillerkännas jämväl kvinna, hvilken uppfyllde
de villkor, hvarunder enligt sagda paragrafer en man vore valberät¬
tigad och valbar. På hemställan af konstitutionsutskottet blef emel¬
lertid motionen af båda kamrarna afslagen. Sedermera hafva så¬
väl i särskilda motioner som ock i reservationer till konstitutions¬
utskottets betänkanden tid efter annan framställts mer eller mindre
bestämda kraf på politisk rösträtt äfven för kvinnor. Vid föregående
års riksdag förelågo tvenne motioner i ämnet, nämligen en af herr
Sjöcrona af enahanda innebörd som den nu förevarande samt en af
herr Lindhagen jämte 57 andra ledamöter inom Andra Kammaren, af¬
seende en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning af
frågan om rösträtt åt kvinnor vid val till Andra Kammaren samt om
framläggande af förslag i ämnet. Ingendera af dessa motioner lyckades
tillvinna sig Riksdagens bifall.
Uppenbart är, att det för samhället är af största vikt, att alla de
medborgare, livilka kunna förutsättas äga den mognad och själfständig-
het samt därmed följande intresse för allmänna ärenden, som göra dem
skickade att inverka på statens angelägenheter, jämväl blifva satta i
tillfälle härtill genom erhållande af politisk rösträtt. En sund och ostörd
samhällsutveckling betryggas säkrast genom att samtliga de krafter
inom staten, livilka därför äga nödiga betingelser, kallas att i sin mån
medverka och göra sin insats i det offentliga lifvet. Att dylika förut¬
sättningar kunna förefinnas hos många af vårt lands kvinnor, torde icke med
fog kunna bestridas. Då man numera verkligen vill hos oss ansluta
sig till den allmänna rösträttens princip, synes det utskottet, som om
tiden skulle vara inne att taga under allvarligt öfvervägande, huru¬
vida och i hvilken omfattning politisk rösträtt kan beredas jämväl
kvinna, gift likaväl som ogift. Att från direkt politiskt inflytande
Rösträtt för
kvinna.
340
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Speciell
motivering.
Valperiod.
§ 6 riksdags-
ordningen.
utestänga henne kan näppeligen sägas vara väl förenligt med in¬
förande af en så vidsträckt valrätt för män, som nu ifrågasättes.
Hon har nämligen lika stora intressen att tillvarataga i samhället som
mannen och bör väl därför äfven sättas i tillfälle att genom deltagande
i de politiska valen göra dem tillbörligen beaktade. Härtill kommer,
att kvinnan på grund af de henne särskildt utmärkande egenskaper är
ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande i synnerhet på den sociala
lagstiftningens område, såsom i fråga om fattigvård, sjukvård, under¬
visning och uppfostran. Då emellertid beslut om en så vidtgående
reform, som beredande af politisk rösträtt för kvinnor skulle innebära,
icke bör fattas utan en föregående allsidig utredning rörande alla de
spörsmål, som härmed stå i sammanhang, och då denna fråga dess-
utom är af den omfattning och betydelse, att densamma bör finna sin
lösning oberoende af den nu förestående rösträttsreformen, har utskottet
ansett sig endast böra hemställa om aflåtande af skrifvelse i ämnet
till Kungl. Maj:t.
Sedan utskottet angifvit de principer, som varit för utskottet be¬
stämmande vid upprättandet af det förslag till grundlagsändringar,
utskottet här nedan framlägger, öfvergår utskottet till att närmare redo¬
göra för de särskilda paragraferna i detta förslag.
Hvad först angår bestämmelserna rörande Första Kammarens bil¬
dande, har utskottet icke ansett sig böra föreslå andra ändringar uti
nu gällande föreskrifter än sådana, som med nödvändighet betingas
däraf, att kammarens ledamöter skola af landsting och stadsfullmäktige
utses efter proportionell valmetod.
Ehuru det kunde synas önskvärdt, att i samband med det pro¬
portionella valsättets införande en något kortare valperiod stadgades,
särskildt med hänsyn till svårigheten att på ett fullt tillfredsställande
sätt ordna frågan angående de under perioden uppkomna ledigheternas
fyllande, har utskottet dock funnit den nuvarande valperioden af nio år
vara af den betydelse för kammarens allmänna konstitutionella karaktär,
att en ändring härutinnan icke synts utskottet tillrådlig. De skäl herrar
Svensson, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Petersson m. fl.
anfört till stöd för det uti deras motioner framställda förslaget, att
valperioden skulle bestämmas till sex år, har utskottet icke funnit
öfvertygande.
För att bereda en fast grundval för det proportionella valsättets
användande, har uti § 6 riksdagsordningen införts en bestämmelse
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
341
därom, att den tid, för hvilken valen gälla, skall räknas från och med
januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
I fråga om valkretsindelningen har den nuvarande anordningen Valkretsin-
bibehållits. Stad, som ej deltager i landsting, skall således fortfarande ^ d6elo™3§ 7
bilda egen valkrets. Häraf blifver en följd, att i sådan stad, som ej mom. 1 och 2
äger att utse mer än eu riksdagsman, det proportionella valsättet icke rihdassord-
kan komma till användning. Då detta emellertid endast kommer att
inträffa i ett fåtal fall, och då åtskilliga betänkligheter möta att samman¬
föra sådana städer med landsbygden i och för val af riksdagsmän till
Första Kammaren, har utskottet icke funnit sig böra för dessa städers
vidkommande föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser.
Genom den nuvarande föreskriften, att val skall äga rum hvarje
gång ett mandat utlöper eller ledighet eljest inträffar, undergår kam¬
maren eu successiv förnyelse, hvarigenom kontinuiteten i dess samman¬
sättning bibehålies. För att detta jämväl må blifva fallet efter an¬
tagandet af det proportionella valsättet, hvilket fordrar, att valkretsens
samtlige riksdagsmän på en gång utses, har stadgats, att valkretsarna
i riket skola indelas i nio grupper, samt att inom hvar och en af dessa
grupper och efter den ordning, som i vallagen är mellan dem bestämd,
val skall förrättas hvart nionde år för nästföljande nioårsperiod. I
öfverensstämmelse härmed har äfven stadgats, att, där Konungen för¬
ordnar om nya val, sådana skola inom hvarje valkrets förrättas för den
tid, som återstår af den för valkretsen gällande valperiod.
Bestämmelserna i nu berörda hänseende hafva intagits i § 6
mom. 6 och § 7 mom. 1 och 2 riksdagsordningen enligt utskottets förslag.
Eu naturlig följd af det proportionella valsystemet är, att supple- Suppleanter.
anter måste utses för att vid under valperioden inträffad ledighet kunna ^rils^s10
inträda i afgången ledamots ställe. Bestämmelser härom hafva gifvits i ordningen.
§ 7 mom. 3 och 4. Ehuru flera skäl tala för, att valperioden bestämmes
till kortare tid för suppleanterna än för ledamöterna, hafva dock de
svårigheter, som därmed äro förbundna, föranledt utskottet tillstyrka,
att jämväl suppleanterna utses för en tid af nio år. De skola väljas sam¬
tidigt med riksdagsmännen och till lika antal som dessa. Finnes icke
suppleant att tillgå, skall, äfven om ledamotskap i kammaren icke för
tillfället är ledigt, nytt val af suppleanter till samma antal, som val¬
kretsen har att utse riksdagsmän, för valperioden anställas. Bestäm¬
melserna angående den ordning, i hvilken suppleanterna skola såsom
ledamöter i kammaren inträda, hafva ansetts böra intagas i vallagen.
Hvad beträffar det uti § 10 mom. 3 gifna stadgandet, afser det-
342
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Valsätt.
§ 9 riksdags¬
ordningen.
Öfvergång*
stadgande.
Valrätts-
villkor.
§17 riksdags¬
ordningen.
samma att bereda valkrets, som på grund af sin folkmängd är berättigad
att erhålla ytterligare en representant, tillfälle att, så fort förhållandena
sådant medgifva, komma i åtnjutande af denna förmån.
Bestämmelserna angående valsättet hafva intagits i § 9 och har
utskottet ansett denna paragraf böra affattas i öfverensstämmelse med
motsvarande paragraf rörande valsättet till Andra Kammaren. I para¬
grafen angifves sålunda endast, att valet är proportionellt, medan de
närmare bestämmelserna om valen, i den mån de icke äro för båda
kamrarna gemensamma och sålunda intagits i § 25 riksdagordningen,
hafva ansetts böra inflyta i vallagen.
Uti § 13 riksdagsordningen har utskottet ansett nödigt införa stad¬
gande därom, att jämväl suppleant äger rätt att afsåga sig sitt uppdrag.
Ofriga af utskottet föreslagna ändringar uti bestämmelserna med
afseende å Första Kammarens bildande torde icke kräfva någon närmare
förklaring.
Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, som måste förflyta,
innan de äldre stadgandena om kammarens bildande förlora sin giltighet
och de nya bestämmelserna kunna till fullo tillämpas, har utskottet
funnit nödigt föreslå särskildt öfvergångsstadgande. För utskottet
har det därvid varit af vikt, att föreskrift lämnas att, därest riksdags¬
man, soinj blifvit vald efter de gamla reglerna, afgår, hans plats skall
genom fyllnadsval ersättas, äfvensom att bestämmelser gifvas, huru
förfaras skall, för den händelse Konungen förordnar om nya val till
Första Kammaren, innan de nya bestämmelserna kunnat träda i kraft
inom samtliga grupper af valkretsar.
Hvad Andra Kammaren beträffar, har utskottet vid affattandet
af bestämmelserna rörande valrättsviilkoren, § 17 i utskottets förslag,
ansett sig böra upptaga det af utskottet vid 1905 års riksdag fram¬
ställda förslaget, hvithet utom beträffande skatteplikten återgifvits i den
af herr Petersson in. fl. afgifna motionen.
Beträffande den åldersgräns, som bör stadgas för utöfvande af
politisk rösträtt, har utskottet, såsom ofvan nämnts, ansett, att denna
bör inträda från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder val¬
mannen uppnår 25 års ålder. Uti de af herrar Svensson, Johanson
samt friherre Adelsvärd och Hammarskjöld afgifna motionerna har
liksom i den kungl. propositionen åldersgränsen blifvit satt till upp¬
nådda 24 år och uti de af herr Branting in. fl. samt herr Lindhagen
in. fl. väckta motionerna till fyllda 21 år. Då dessa förslag —
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
348
de förstnämnda visserligen i mindre mån än de båda senare — skulle
leda därtill, att i valmanskåren infördes ett stort antal personer, hvilka
i allmänhet icke kunna anses vara i besittning af den mognad och
omdömesförmåga, som böra utgöra förutsättningen för att få inverka på
statens angelägenheter, har utskottet icke ansett sig kunna biträda
samma förslag.
Med afseende å den i § 17 mom. a) riksdagsordningen gifna
föreskriften, att rösträtt ej må utöfvas af den, som står under för¬
mynderskap eller är i konkurstillstånd, vill utskottet här anmärka,
att enligt det af herr Lindhagen och medmotionärer framlagda för¬
slaget konkursgäldenärer icke skulle vara obehöriga att rösträtt utöfva.
De skäl, som härför blifvit af motionärerna anförda, hafva icke gifvit
utskottet anledning frånträda sin förut i detta hänseende intagna stånd¬
punkt.
Beträffande lydelsen af §17 mom. b) har utskottet icke kunnat
finna, att giltiga skäl blifvit anförda vare sig för det af herr Bran ting
m. fl. framställda förslaget, att tillfälligt understöd, som lämnats på
grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet, icke skulle medföra val¬
rättens förlust, eller för herr Lindhagens och medmotionärers hem¬
ställan, att endast den, som stode under fattigvårdsstyrelses målsmans-
rätt, skulle vara från rösträtt utesluten. Särskild t med afseende å
det af herr Branting m. fl. framlagda förslaget vill utskottet framhålla,
att det gifna understödet naturligen måste förutsättas vara af sådan art,
att fattigvårdssamhället kan anse sig berättigadt återkräfva detsamma.
De i mom. c) och d) af Kungl. Maj:ts proposition samt flertalet
motioner intagna bestämmelser om valrättens suspenderande, dels på
grund af försummelse i afseende å betalning af påförda utskylder till
stat och kommun, dels ock till följd af bristande fullgörande af de
den valberättigade åliggande värnpliktsöfningar, finner sig utskottet
obetingadt böra förorda. Utskottet kan nämligen icke anse, att i de
af herr Lindhagen och medmotionärer samt af herr Branting jämte
medmotionärer gjorda framställningar sådana skäl blifvit anförda, att
rättmätigheten af dessa valrättsvillkors bibehållande blifvit på något sätt
motbevisad.
Hvad angår den sista punkten af § 15 i Kungl. Maj:ts proposi¬
tion, vill utskottet framhålla, att, därest, såsom Kungl. Maj:t ifrågasatt,
uti grundlagen fastsloges, att valrätten skulle grundas på förhållanden
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå förändring före valet in¬
träffar, detta skulle leda till sådana betänkliga konsekvenser, som att
en uti den justerade röstlängden upptagen valman, hvilken före valets
344
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
förrättande brister i sådana valrätts villkor som frejd, nationalitet och
rätten att råda öfver sig och sin egendom, detta oaktadt skulle vara
berättigad att rösträtt utöfva.
Valbarhet. Stadgandena om valbarhet, hvilka innehållas i § 20 af utskottets förslag,
®ordningen!' äro hämtade från den af herr Petersson m. fl. afgifna motionen och innebära
icke någon saklig afvikelse från nu gällande bestämmelser. Orden »vid
valtillfället» hafva i paragrafen intagits på grund däraf, att tvekan
eljest skulle kunna uppstå, huruvida suppleants valbarhet bör bedömas
med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller vid den tid, då
ersättare i afgången riksdagsmans ställe skall bestämmas.
Beträffande de uti herrar Warburgs, Brantings m. fl. och Lindhagens
in. fl. motioner gjorda framställningar om upphäfvande eller lossande af
bostadsbandet för valbarhet, har utskottet icke funnit någon anledning att
förorda en sådan afvikelse från den nu gällande grundsatsen, att valbarheten
skall vara bunden And valrätt inom den valkrets, för hvilken valet sker.
Utskottet vill härvid anmärka, att det af motionärerna framhållna önske¬
målet i viss mån blifvit tillgodosedt i utskottets förslag, enligt livilket
valkretsarna hafva betydligt större omfattning än för närvarande.
valperiod. Med afseende å valperiodens längd hafva herrar Nordström och
^ordningen*' Kjellén föreslagit, att den skulle ökas till fem år, och herr Svensson,
att densamma skulle bestämmas till fyra år. Den föreslagna ändringen
skulle visserligen med hänsyn till riksdagsarbetet medföra vissa för¬
delar, men då förslaget hittills icke mötts af tillräckliga sympatier inom
den kammare, som det närmast berör, och då ändringen ej står i något
nödvändigt samband med den nu föreliggande rösträttsreformen, har
utskottet ansett sig böra förorda, att valperioden fortfarande bibehålies
vid tre år.
Valsätt.
§19 riksdags
ordningen.
Bestämmelserna om valsättet innehållas i § 19 riksdagsordningen,
hvari utsäges, att valen äro proportionella och omedelbara. Det uti herr
Peterssons m. fl. motion i denna paragraf intagna stadgandet, att hvarje
röstande vid valet äger lika röst, liar, såsom innebärande en för båda
kamrarna gemensam bestämmelse, af utskottet öfverflyttats till § 25
riksdagsordningen.
Vaikretsindei- Grunderna för valkretsindelningen innehållas uti § 15 riksdags-
SsZliTie ordningen. Såsom utskottet ofvan i sin allmänna motivering framhållit,
riksdags- höra, enligt utskottets mening, valkretsarna göras betydligt mindre, än
ordnmgen. ^vad pjrllt vant föreslaget, då införandet af proportionellt valsätt ifråga-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
345
satts. Då valkretsdelningen sålunda icke kommer att i regel samman¬
falla med länsindelningen, har i paragrafen endast intagits den bestäm¬
melsen, att riket skall vara indeladt i valkretsar, som skola välja en
hvar minst tre riksdagsmän. Denna sistnämnda föreskrift har stadgats,
för att ett proportionellt valresultat må kunna erhållas. Till förhindrande
af så kallad valgeometri har vidare i paragrafen införts ett stadgande
därom, att delar af ett län icke må sammanföras med delar af ett annat
län till gemensam valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller
öfverstiger 3/23o-delar af rikets folkmängd har ansetts höra utgöra egen
valkrets. I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit rörande
valkretsarnas storlek i allmänhet, har det synts utskottet lämpligt, att
stad, som äger att utse flere än åtta riksdagsmän, må delas i två
valkretsar. Rikets indelning i valkretsar skall fastställas i vallagen, och
kommer utskottet vid granskning af det vid herr Peterssons m. fl.
motion fogade förslag till vallag att angifva de grundsatser, hvilka ut¬
skottet anser böra tillämpas vid valkretsindelningens uppgörande.
Då enligt utskottets förslag land och stad komma att i regel välja
gemensamt, har däraf naturligen blifvit en följd, att den olika repre¬
sentationsrätten för land och stad bortfallit.
Af hvad ofvan anförts angående valkretsindelningen, framgår, att
utskottet funnit sig böra afstyrka bifall till de af herrar Hägglund,
Billing och Svedelius samt Svensson afgifna motionerna i förevarande del.
Hvad vidkommer de af herrar Sjöcrona, friherre De Geer, Montgomery
m. fl., Nordström, Johanson och Kjellén gjorda framställningar rörande
valkretsindelningen, åsyftande öfverförande till stadsvalkretsarna af
köpingar, municipalsamhällen och andra samhällen med sammanträngd
befolkning, har utskottet, då förutsättningen för samtliga dessa motio¬
närers förslag är majoritetsvalens bibehållande, icke funnit anledning
att därom särskildt yttra sig.
Beträffande § 25 riksdagsordningen vill utskottet endast anmärka,
att, då utskottet förordat proportionellt valsätt till båda kamrarna, det
synts utskottet riktigast att i denna paragraf sammanföra vissa för
båda kamrarna gemensamma bestämmelser rörande valen. I denna
paragraf har utskottet jämväl ansett böra såsom ett särskildt moment
intagas en från Kungl. Maj:ts proposition hämtad, af utskottet vid näst-
lidet års riksdag från vallagen till riksdagsordningen öfverförd bestäm¬
melse, att fel, som vid riksdagsmannaval förelupit, ej må föranleda valets
upphäfva nde med mindre felet kan antagas hafva inverkat på valets
utgång.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.
Gemensamma
bestämmelser.
§ 25 riksdags¬
ordningen
m. m.
44
Öfvergångs-
stadgande.
Vallagen.
34 6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Hvad öfriga paragrafer uti utskottets förslag angår, stå dessa
hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvarande paragrafer uti den
af herr Petersson m. fl. afgifna motionen, hvilken i hufvudsak ansluter
sig till utskottets äldre förslag, och torde någon särskild motivering för
dem icke vara erforderlig.
Vidkommande slutligen öfvergångsstadgandet till de föreslagna
grundlagsändringarna rörande Andra Kammaren, har utskottet ansett
detta lämpligen böra införas omedelbart éfter de bestämmelser, som
angå valen till denna kammare.
Utskottets nu lämnade framställning i förevarande ämne torde
gifva vid handen, att utskottet funnit sig böra afstyrka de af särskilda
motionärer afgifna förslag, hvilka icke i det föregående upptagits till
behandling.
Då utskottet, såsom ofvan nämnts, funnit sig böra förorda en
proportionell valmetod af den typ, som framlagts i den af herr Petersson
m. fl. afgifna motionen, har utskottet jämväl ansett sig böra ägna det
vid motionen fogade förslag till vallag en förberedande granskning.
Utskottet vill härvid till en början framhålla nödvändigheten af
att vid den slutliga affattningen af vallagens bestämmelser noggrann!
tillses, att desamma komma att stå i fullständig öfverensstämmelse med
riksdagsordningens föreskrifter.
Beträffande 1 § vallagen anser utskottet, att vid den fördelning
i särskilda grupper af valkretsarna för Första Kammaren, som enligt
§ 6 riksdagsordningen skall ske, bör iakttagas, att till samma grupp
hänföras företrädesvis valkretsar, som äro belägna inom olika delar
af landet. Huru dylik fördelning lämpligen skulle kunna verkställas,
framgår af det förslag till gruppfördelning, som finnes bilagdt utskottets
utlåtande.
Vidkommande de i 5 och 51 §§ gifna bestämmelser rörande val¬
sedels giltighet, synes för valsedlar, å hvilka förekomma ett eller flera
otydliga namn, böra gälla samma regel, som uppställts beträffande
röstsedlar, hvilka innehålla namn å någon, som icke är valbar, näm¬
ligen, att valsedeln skall vara giltig med afseende å sådana namn, om
hvilka någon tvekan icke kan råda.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
347
Den i 9 § föreslagna valkretsindelningen har utskottet icke funnit
vara i allo tillfredsställande. Vid rikets indelning i valkretsar finner
utskottet böra iakttagas, att valkretsarna i möjligaste mån göras geo¬
grafiskt sammanhängande, dock att afvikelse från denna regel må kunna
göras, då valkrets uteslutande eller till hufvudsaklig del består af städer;
att icke delar af en domsaga hänföras till olika valkretsar i vidsträck¬
tare mån än som är oundgängligen påkalladt; samt att, därest ej lokala
förhållanden med nödvändighet föranleda en afvikelse, vederbörlig hän¬
syn tages till folkmängdsförhållandena såväl med afseende å länen, så
att hvarje län, äfven om det delas i två eller flera valkretsar, äger
välja det antal riksdagsmän, hvartill dess folkmängd gör det berät¬
tigad!, som ock beträffande de särskilda valkretsarna, så att dessa till¬
erkännas rätt att utse ledamöter i Andra Kammaren till det antal, som
betingas af deras folkmängd.
Med hänsyn därtill, att säkerhet må vinnas för att röstlängden
före den 3 juli må komma valnämndens ordförande tillhanda, torde den
uti 16 § angifna tidpunkt, före hvilken röstlängd skall vara upprättad.,
böra ändras till den 25 juni och till följd däraf den dag, som skall
tagas till utgångspunkt för afgörande, hvilka personer icke uppfylla
stadgade villkor för anteckning i röstlängd såsom röstberättigade, fast¬
ställas till den 10 juni. Den af utskottet förordade ändringen i 16 §
föranleder naturligen en däraf betingad ändring i 17 §.
Beträffande 25 § 2 mom. samt 27 och 29 §§ synas dessa böra af-
fattas i enlighet med resp. 13 § 2 mom. samt 15 och 17 §§ i det
af Kungl. Maj:t framlagda förslag till vallag.
I 34 § synes böra intagas stadgande därom, att valnämnd och
magistrat äro valmyndighet.
Vidkommande 37 § torde det, därest bestämmelse om utsträck¬
ning af valtiden är erforderlig, böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande (magistrat) att, efter vederbörande valnämnds (magi¬
strats) framställning eller efter dess hörande, därom meddela föreskrifter.
Till följd af bestämmelsen i § 15 mom. 1 riksdagsordningen i ut¬
skottets förslag, bör sista momentet i 33, 46 och 47 §§ vallagen utgå.
Med afseende å 49 § vill utskottet göra den erinran, att i val¬
lagen böra införas bestämmelser, i ändamål att bereda trygghet för att
alla vid valet afgifna röster vid den slutliga sammanräkningen komma
att tagas i betraktande. För vinnande af detta syfte torde åt Kungl.
Maj:ts befallningshafvande (magistrat) böra uppdragas såväl att in¬
fordra inom behörig tid ej inkomna valprotokoll, som ock att, efter
348
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
förberedande granskning af dessa protokoll vidtaga åtgärder till rättelse
eller komplettering af oriktiga eller ofullständiga sådana.
Med hänsyn därtill, att enligt motionärernas förslag ersättare
kan komma att bestämmas först vid inträffande ledighet, synes i 53 § böra
föreskrifvas, att röstsedlarna skola förvaras under hela den tid, för
hvilken valet gäller.
Hvad 57 §, första stycket, beträffar, synes detta böra så affattas,
att, då någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagd sig uppdraget
och afsägelsen pröfvas giltig, i hans ställe må inträda den af kandi¬
daterna, som enligt de i 52 § angifna grunder kommer de kvarstående
riksdagsmännen närmast.
I fråga slutligen om 69 § synes denna paragraf böra formuleras
i öfverensstämmelse med 49 § af Kungl. Maj:ts förslag till vallag.
På grund af hvad utskottet ofvan anfört, får utskottet hemställa:
l:o) a) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan af Riksdagen bi¬
fallas, ville, i anledning af den utaf herr Petersson
m. fl. inom Andra Kammaren afgifna motionen
n:o 151, antaga att hvila till vidare grundlags¬
enlig behandling följande förslag till ändrad lydelse
af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6
till och med 25 äfvensom §§ 28 och 38 riksdags-
ordingen så ock till öfvergångsstadganden i riks¬
dagsordningen :
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
349
Regeringsformen.
(Nuvarande lydelse:)
§ 31.
Städernas till deltagande i riksdags¬
mannaval berättigade invånare äge att till
borgmästaretjänster föreslå trenne be¬
hörige män, då Konungen en af dem ut¬
nämna. På lika sätt förhålles med råd-
mäns- och magistratssekreterare-sysslorna
i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket.
De rättigheter och åligganden, som gäl¬
lande lag tillägger Rikets Ständer, till¬
komma hädanefter Riksdagen. Den för¬
delas i två kamrar, hvilkas ledamöter
väljas, på sätt riksdagsordningen stadgar.
Kamrarne äga i alla frågor lika behörig¬
het och myndighet; skolande Riksdagen
i kraft af denna grundlag sammankomma
till lagtima möte hvarje år den 15 Januari,
eller, om helgdag då inträffar, dagen där¬
efter ; Konungen dock obetaget att, emellan
lagtima riksdagar, urtima riksdag samman¬
kalla.
(Föreslagen lydelse:)
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där
bosatta och i stadens allmänna angelägen¬
heter röstberättigade män att föreslå tre
behörige personer, då Konungen en af
dem utnämne. På lika sätt förhålles med
rådmans- och magistratssekreterare-syss-
lorna i Stockholm.
§ 49.’
Riksdagen representerar svenska folket.
De rättigheter och åligganden, som gäl¬
lande lag tillägger Rikets Ständer, till¬
komma hädanefter Riksdagen. Den för¬
delas i två kamrar, Första Kammaren
och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter
väljas på sätt riksdagsordningen och sär¬
skilt af Konungen och Riksdagen ge¬
mensamt stiftad vallag stadga. Kamrarne
äga i alla frågor lika behörighet och
myndighet; skolande Riksdagen i kraft
af denna grundlag sammankomma till
lagtima möte hvarje år den 15 Januari,
eller, om helgdag då inträffar, dagen där-
350
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
Hos urtima riksdag må endast före¬
komma ärende, som föranledt Riksdagens
sammankallande eller af Konungen eljest
för densamma framlägges, så ock hvad
med dylikt ärende står i oskiljaktigt
sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott: ett Kon¬
stitutionsutskott, att väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i grundlagarne
och yttranden däröfver till Riksdagen af¬
gifva, samt att granska de i Statsrådet
förda protokoll; ett Statsutskott, att ut¬
reda och för Riksdagen uppgifva stats¬
verkets och riksgäldsverkets tillstånd, för¬
valtning och behof; ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfrågor; ett Banko¬
utskott, att öfverse Bankens styrelse och
tillstånd samt föreskrifter om bankoför¬
valtningen gifva; samt ett Lagutskott, att
utarbeta de från Kamrarna remitterade
förslag till civil-, kriminal-, kommunal-
och kyrkolagarnes förbättring.
o
A urtima riksdag skola ej flera utskott
tillsättas, än som erfordras för beredning
af därvid förekommande ärenden.
(föreslagen lydelse:)
efter; Konungen dock obetaget, att, emel¬
lan lagtima riksdagar, urtima riksdag
sammankalla.
Hos urtima riksdag må endast före¬
komma ärende, som föranledt Riksdagens
sammankallande eller af Konungen eljest
för densamma framlägges, så ock hvad
med dylikt ärende står i oskiljaktigt sam¬
manhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott: ett Kon¬
stitutionsutskott, att väcka och upptaga
frågor rörande förändringar i grundlagarne,
så ock i vallag, hvarom i § 49 förmäles,
att yttranden däröfver till Riksdagen af¬
gifva, samt att granska de i Statsrådet
förda protokoll; ett Statsutskott, att ut¬
reda och för Riksdagen uppgifva stats¬
verkets och riksgäldsverkets tillstånd, för¬
valtning och behof; ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfrågor; ett Banko¬
utskott, att öfverse Bankens styrelse och
tillstånd samt föreskrifter om bankoför¬
valtningen gifva; samt ett Lagutskott, att
utarbeta de från Kamrarna remitterade
förslag till civil-, kriminal-, kommunal-
och kyrkolagarnes förbättring.
A urtima riksdag skola ej flera utskott
tillsättas, än som erfordras för beredning
af därvid förekommande ärenden.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
351
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
(Nuvarande lydelse:)
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola,
till ett antal af etthundrafemtio och för
en tid af nio år, utses af landstingen och
stadsfullmäktige i de städer, som ej i
landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan
stad, som nu är nämnd, utgör en val¬
krets, för hvilken, efter folkmängden inom
dess. område, väljes en riksdagsman för
hvarje fullt tal, motsvarande en etthundra-
femtiondedel af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folk¬
mängd än i mom. 2 sägs, väljes dock
en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän, som
med tillämpning af stadgandena i mom.
2 och 3 bör utses, icke uppgår till ett¬
hundrafemtio, skola, för ernående af detta
antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom.
2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade
att hvardera välja ytterligare en riks¬
dagsman.
(.Föreslagen lydelse:)
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola,
till ett antal af etthundrafemtio och för en
tid af nio år, räknade från och med Januari
månads början året näst efter det, under
hvithet valet skett, utses af landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej
1 landsting deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan
stad, som nu är nämnd, utgör en val¬
krets, för hvilken, efter folkmängden inom
dess område, väljes en riksdagsman för
hvarje fullt tal, motsvarande en etthundra-
femtiondedel af rikets folkmängd.
3. För valkrets, som har mindre folk¬
mängd än i mom. 2 sägs, väljes dock
en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän, som
med tillämpning af stadgandena i mom.
2 och 3 bör utses, icke uppgår till ett¬
hundrafemtio, skola, för ernående af detta
antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd
mest öfverskjuter de tal, som enligt mom.
2 äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarne, vara berättigade
att hvardera välja ytterligare en riks¬
dagsman.
352
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
5. Det antal riksdagsmän, hvarje val¬
krets enligt ofvan angifva grunder äger
utse, bestämmes hvart tionde år af Ko¬
nungen; dock må hvad sålunda bestämmes
icke lända till inskränkning i vald riks¬
dagsmans rätt att under föreskrifven tid
utöfva riksdagsmannakallet.
6. Upphör stad att i landsting deltaga,
må. så långe då gällande bestämmelse om
riksdagsmännens antal för de särskilda
valkretsarne länder till efterrättelse, stadens
rätt att utse riksdagsman inträda allenast
i det fall, att ledighet uppstår i den val¬
lerets, staden förut tillhört.
7. Äro icke, då tillämpning skall
ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,
så många ledigheter inom Kammaren, att
nya valkretsar, som i följd af stadgandet
i näst förestående mom. ännu ej utsett
riksdagsmän, samt gamla valkretsar, för
hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör
äga rum, kunna samtidigt komma i åt¬
njutande af rättigheten att välja fullt
antal riksdagsmän, skall, i afseende å
ordningen för sagda rättighets utöfning
dessa valkretsar emellan, gälla till efter¬
rättelse: att nya valkretsar äga företräde
framför äldre; att bland två eller flera nya
valkretsar företrädet tillkommer den, som
tidigast utträdt ur landsting; att val¬
kretsar, för hvilka tillökningen i riksdags¬
männens antal är grundad på stadgandena
i mom. 2, äga företräde framför val¬
kretsar, för hvilka sådan tillökning här¬
leder sig från föreskrifterna i mom. 4;
att bland sådana valkretsar, hvilka på
grund af stadgandena i mom. 2 äga välja
ökadt antal riksdagsmän, den har före¬
trädet, för hvilken detta antal är störst,
eller, om antalet är lika för två eller
flera valkretsar, den bland dem, hvars
folkmängd mest öfverskjuter de tal, som
(Föreslagen lydelse-.)
5. Det antal riksdagsmän, hvarje
valkrets enligt ofvan angifna grunder äger
utse, bestämmes hvart tionde år af Ko¬
nungen; dock må hvad sålunda bestämmes
icke lända till inskränkning i vald riks¬
dagsmans rätt att under föreskrifven tid
utöfva riksdagsmannakallet.
6. Valkretsarne i riket indelas i nio
grupper. Denna indelning fastställes i
vallagen.
7. Upphör stad att i landsting del¬
taga, inträder stadens rätt att utse riks¬
dagsman först då nya bestämmelser om
riksdagsmännens antal för de särskilda
valkretsarna därefter utfärdats och nya
allmänna val skola ske inom den grupp af
valkretsar, till hvilken det län, där staden
är belägen, hörer.
8. Äro icke, då tillämpning skall
ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,
så många ledigheter inom Kammaren, att
nya valkretsar, som i följd af stadgandet
i näst föregående mom. ännu ej utsett
riksdagsman; samt gamla valkretsar, för
hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör
äga rum, kunna samtidigt komma i åt¬
njutande af rättigheten att välja fullt
antal riksdagsmän, skall i afseende å
ordningen för sagda rättighets utöfning
dessa valkretsar emellan, gälla till efter¬
rättelse : att nya valkretsar äga företräde
framför äldre; att bland två eller flera nya
valkretsar företrädet tillkommer den, som
tidigast utträdt ur landsting; att val¬
kretsar, för hvilka tillökningen i riksdags¬
männens antal är grundad på stadgandena
i mom. 2 äga företräde framför val¬
kretsar, för hvilka sådan tillökning här¬
leder sig från föreskrifterna i mom. 4;
att bland sådana valkretsar, hvilka på
grund af stadgandena i mom. 2 äga välja
ökadt antal riksdagsmän, den har före¬
trädet, för hvilken detta antal är störst,
eller, om antalet är lika för två eller
flera valkretsar, den bland dem, hvars
folkmängd mest öfverskjuter de tal, som
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
353
(Nuvarande lydelse:)
enligt samma mom. är o bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkret-
sarne; att bland sådana valkretsar, hvilka
jämlikt mom. 4 äga utse ökadt antal
riksdagsmän, företrädet tillkommer den,
för hvilken det i samma mom. omnämnda
folkmängdsöfverskott är störst; samt att
i de fall, där folkmängdsöfverskottet, så¬
som lika stort för två eller flera val¬
kretsar, ej kan tjäna till grund för be¬
stämmande af företrädet dem emellan,
detta skall afgöras genom lottning inför
chefen för Justitie-departementet i närvaro
af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och
tre bland Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
§ 7.
Val till riksdagsman i Första Kamma¬
ren anstålies af vederbörande landsting och
stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår,
eller då Konungen förordnat nya val.
Landsting sammanträder för det ändamål,
där så erfordras, till urtima möte.
§ 8.
Riksdagsman i törsta Kammaren, som
vid riksdags början sin befattning icke i
nio år innehaft, må därmed till Riksdagens
slut fortfara, ändå att under tiden nio år
från valet förflyta.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami.
(Föreslagen lydelse:)
enligt samma mom. äro bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkret-
sarne; att bland sådana valkretsar, hvilka
jämlikt mom. 4 äga utse ökadt antal
riksdagsmän, företrädet tillkommer den,
för hvilken det i samma mom. omnämnda
folkmängdsöfverskott är störst; samt att
i de fall, där folkmängdsöfverskottet, så¬
som lika stort för två eller flera val¬
kretsar, ej kan tjäna till grund för be¬
stämmande af företrädet dem emellan,
detta skall afgöras genom lottning inför
chefen för Justitie-departementet i närvaro
af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och
tre bland Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
§ 7.
1. Inom hvar och en af de nio grup¬
per, i hvilka valkretsarne äro indelade,
samt efter den ordning, som i vallagen är
mellan grupperna stadgad, förrättas hvart
nionde år för hvarje valkrets allmänna
val till riksdagsmän i Första Kammaren
för nästföljande nioårsperiod. Valen för¬
rättas af landsting vid lagtima möte och
af stadsfullmäktige vid sammanträde under
September månad.
2. Har Konungen förordnat nya val,
förrättas sådana ofördröjligen inom hvarje
valkrets för den tid, som återstår af den
för valkretsen gällande valperiod.
3. Då riksdagsmän utses, väljas ock
inom hvarje valkrets suppleanter för samma
tid och till lika antal. I hvilken ordning
desse vid inträffad ledighet skola inträda
såsom riksdagsmän, därom stadgas i val¬
lagen.
4. Hafva samtlige för en valkrets valde
suppleanter inträdt såsom ledamöter i För¬
sta Kammaren eller eljest af gått, företages
nytt val af suppleanter för valperioden till
samma antal, som valkretsen har att utse
riksdagsmän.
7 Höft. 45
354
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
5. Landsting sammanträder för val
af riksdagsmän och suppleanter, där så
erfordras, till urtima möte.
£ 9.
Till ledamöter i Första Kammaren
kunna endast väljas män, som uppnått
trettiofem års ålder samt äga och minst
tre år näst före valet ägt fastighet till
taxeringsvärde, ej understigande åttatio¬
tusen riksdaler, eller ock till staten skatta
samt under tid, som nyss är sagd, skattat
för minst fyratusen riksdaler årlig in¬
komst af kapital eller arbete. Kommer
riksdagsman, efter det han vald blifvit,
i den ställning, att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i Kammaren,
frånträder han sin befattning.
§ 8.
Till ledamöter i Första Kammaren
och till suppleanter för dem kunna endast
väljas män, som uppnått trettiofem års
ålder samt äga och minst tre år näst
före valet ägt fastighet till taxerings¬
värde, ej understigande åttatiotusen riks¬
daler, eller ock till staten skatta samt
under tid, som nyss är sagd, skattat för
minst fyratusen riksdaler årlig inkomst
af kapital eller arbete. Kommer riks¬
dagsman, efter det han vald blifvit, i den
ställning, att han ej längre skulle varit
valbar till ledamot i Kammaren, från¬
träder han sin befattning.
§ 9.
Skola inom en valkrets flera ledamöter
än en eller flera suppleanter än en utses,
är valet proportionellt.
Närmare bestämmelser om valen med- .
delas i vallagen.
§ io.
1. Afsäger sig vid valtillfället den,
som valts till ledamot i Första Kammaren,
sitt uppdrag, skall hans plats omedelbart
tillerkännas den förste i ordningen bland
suppleanterna.
2. Kar ledamot i Första Kammaren
af gått före utgången af den tid, för hvilken
han blifvit vald, inträder vederbörande
suppleant från den valkrets, den afg&ngne
tillhörde, för den återstående tiden.
3. Afgår riksdagsman för valkrets,
som enligt gällande bestämmelser om antalet
riksdagsmän för hvarje valkrets icke äger
att i den afgångnes ställe insätta ledamot
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
355
(Nuvarande lydelse:)
§ 10.
För den, som blifvit till ledamot i
Första Kammaren utsedd, utfärdas vid
valförrättningens slut fullmakt i två ex¬
emplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt
den valde och det andra insändes till
Justitie-departementet. Fullmakterne, som,
när valet verkställts af landsting, under-
skrifvas af dess ordförande, med kontra¬
signation af landstingets sekreterare, och,
då valet skett af stad, undertecknas af
stadsfullmäktiges ordförande jämte två
af desse fullmäktige, böra hafva följande
lydelse:
»J kraft af det riksdagsmannaval, som
af N. N. landsting (stadsfullmäktige i
N. N. stad) blifvit den — — förrättadt,
varder N. N. härigenom befullmäktigad
att för en tid af nio år från nämnde dag
vara ledamot af Riksdagens Första Kam¬
mare.» Ort och tid.
§ 11.
År någon missnöjd med riksdagsmanna¬
val, som af landsting eller stadsfullmäk¬
tige förrättadt är, må han däröfver hos
Konungen anföra underdåniga besvär. Han
äger för sådant ändamål hos landstingets
sekreterare eller stadsfullmäktiges ord¬
förande äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar
(Föreslagen lydelse:)
i Första Kammmaren, inträder såsom
ledamot suppleant från valkrets, som, enligt
hvad i § 6 mom. 8 sägs, är till ökning i
antalet riksdagsmän berättigad. Sådan
ledamot innehar sin befattning till utgången
af det år, då nytt allmänt val för näst¬
kommande nioårsperiod skall äga rum inom
den valkrets, där han blifvit till suppleant
vald, eller till dess Konungen förordnar om
nya val.
§ 11.
För den, som blifvit till ledamot i
Första Kammaren utsedd, utfärdas vid
valförrättningens slut fullmakt i två ex¬
emplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt
den valde och det andra insändes till
Justitie-departementet. Fullmakterne un-
derskrifvas, när valet verkställts af lands¬
ting, af dess ordförande, med kontra¬
signation af landstingets sekreterare, och,
då valet skett af stad, af stadsfullmäktiges
ordförande jämte två af desse fullmäk¬
tige.
På enahanda sätt förfares med af¬
seende å fullmakt för suppleant, då denne
skall inträda såsom ledamot i Första Kam¬
maren.
Om lydelse af fullmakt stadgas i val¬
lagen.
§ 12.
Är någon missnöjd med riksdagsmanna-
eller suppleant ed, som af landsting eller
stadsfullmäktige förrättadt är, må han
däröfver hos Konungen anföra underdåniga
besvär. Han äger för sådant ändamål hos
landstingets sekreterare eller stadsfullmäk¬
tiges ordförande äska behörigt protokolls¬
utdrag, hvilket genast eller inom högst två
356
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
{Nuvarande lydelse:)
därefter bör till klaganden utlämnas; och
skall han, vid förlust af talan, sina till
Konungen ställda besvär, sist inom en
månad efter valförrättningens slut, in¬
gifva till Konungens Befallningshafvande,
som genom kungörelse, hvilken i allmänna
tidningarna införes, utsätter viss kort tid,
inom hvilken underdånig förklaring må
öfver besvären till Konungens Befallnings¬
hafvande afiämnas. Sedan den tid tillända-
gått, har Konungens Befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de förkla¬
ringar, som må hafva inkommit, oför¬
dröjligen till Konungen insända, för att i
Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas
och afgöras.
§ 12.
Riksdagsman i Första Kammaren äger
ej att för denna befattning något arfvode
uppbära. Vill han befattningen sig af¬
såga, äger han det göra vid valtillfället
eller sedermera, mellan riksdagar, hos
Konungens Befallningshafvande.
(Föreslagen lydelse:)
dagar därefter bör till klaganden utlämnas:
och skall han, vid förlust af talan, sina
till Konungen ställda besvär, sist inom eu
månad efter valförrättningens slut, in¬
gifva till Konungens Befallningshafvande,
som genom kungörelse, hvilken i allmänna
tidningarna införes, utsätter viss kort tid,
inom hvilken underdånig förklaring må
öfver besvären till Konungens Befallnings¬
hafvande afiämnas. Sedan den tid tillända-
gått, har Konungens Befallningshafvande
att besvärshandlingarna jämte de förkla¬
ringar, som må hafva inkommit, oför¬
dröjligen till Konungen insända, för att i
Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas
och afgöras.
§ 13.
Riksdagsman i Första Kammaren äger
ej att för denna befattning något arfvode
uppbära. Vill han befattningen sig af¬
såga, äger han det göra vid valtillfället
eller sedermera, mellan riksdagar, hos
Konungens Befallningshafvande. Sätt att
uppdraget sig afsåga tillkommer ock
suppleant.
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren,
som år vald med tillämpning af före år 1909
gå,Ilande stadganden, äger med sin befatt¬
ning fortfara till utgången af det kalender¬
år, under hvilket nio år från valet för¬
flyta.
Då sådan riksdagsman afgår, före¬
tages, där så erfordras, af vederbörande
valkrets nytt val af ledamot i Första Kam¬
maren i den afgångnes ställe för tiden in¬
till utgången af det år, under hvilket nytt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
357
(_Föreslagen lydelse:)
allmänt val för nästkommande nioårsperiod
skall inom valkretsen hållas; skulle äfven
denne före nämnda tid afgå, företages nytt
ersättningsval.
2. Förordnar Konungen nya val till
Första Kammaren, innan samtliga de nio
grupper, i hvilka valkretsarne är o indelade,
förrättat allmänt val för nästföljande nio
år, skola de nya valen icke gälla längre
tid än:
för valkretsar, som tillhöra första grup¬
pen, till och med kalenderåret näst efter
det, då valet hålles, *
för valkretsar, som tillhöra andra grup¬
pen, till och med andra kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra tredje grup¬
pen, till och med tredje kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra fjärde grup¬
pen, till och med fjärde kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra femte grup¬
pen, till och med femte kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra sjätte grup¬
pen, till och med sjätte kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra sjunde
gruppen, till och med sjunde kalenderåret
efter det, då valet hålles, samt
för valkretsar, som tillhöra åttonde
gruppen, till och med åttonde kalenderåret
efter det, då valet hålles.
För valkretsar, som tillhöra nionde
gruppen, gälla valen till och med nionde
kalenderåret efter det, då valet hålles.
Under kalenderåret närmast före det
år, då de af Konungen förordnade valen
sålunda upphöra att gälla, förrättas all¬
männa val af vederbörande valkretsar för
närmast därefter följande nio år.
358
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
(Iöreslagen lydelse:)
b) Andra Kammaren.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola
till ett antal af tvåliundratrettio, däraf
etthundrafemtio för landet och åttio för
städerna, väljas för en tid af tre år, räk¬
nade från och med Januari månads början
året näst efter det, under hvithet valet
skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om riks¬
dagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdags¬
man. Understiger domsagornas antal
etthundrafemtio, skola, för ernående af
det bestämda antalet riksdagsmän, de
folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan
häradsvis, indelas i två valkretsar, som
hvardera välja en riksdagsman. Öfver-
stiger domsagornas antal etthundrafem¬
tio, skola, i den mån sådant erfordras,
domsagor, som gränsa intill hvarandra
och hafva minsta sammanlagda folk¬
mängden, förenas, två och två, till en
valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår
till eller öfverstiger en åttiondedel af
folkmängden i rikets alla städer, väljes
efter stadens folkmängd en riksdagsman
för hvarje fullt tal, motsvarande en åt-
tiondedel af städernas folkmängd. Stä¬
der, med mindre folkmängd än nu är
sagdt, ordnas så vidt lämpligen ske kan
länsvis, i så mänga valkretsar, som, med
iakttagande af att hvardera utser en riks¬
dagsman, erfordras för uppnående af
det i mom. 1 föreskrifna antal riksdags¬
män för städerna.
4. Indelningen af omförmälda val¬
kretsar, så ock riksdagsmännens antal
för hvar och en af de städer, hvilkas
folkmängd i och för sig berättigar dem
att titan förening med annan stad välja
riksdagsman, bestämmes, efter ofvan an-
gifna grunder, hvart tionde år af Ko-
§ 14.
Andra Kammarens ledamöter skola
till ett antal af tvåhundratrettio väljas
för en tid af tre år, räknade från och
med Januari månads början året näst
efter det, under hvilket valet skett.
§ 15.
1. Riket skall vara indeladt i val¬
kretsar, hvilka välja enhvar minst tre
riksdagsmän.
Delar af ett län må icke sammanföras
med delar af ett annat län till gemen¬
sam valkrets.
2. Stad, hvars folkmängd vid, början
af andra året före en treårsperiod upp¬
går titt eller öfverstiger tre tvåhundra¬
trettiondelar af rikets folkmängd, skall
från och med denna treårsperiod utgöra
en valkrets. Inträffar sedermera vid
början af andra året före en treårs¬
period, a,lt folkmängden i sådan stad ej
längre uppgår till en nittiondel af
rikets folkmängd, skatt den stad icke
vidare bilda egen valkrets.
Äger stad att utse flere än åtta riks¬
dagsmän, må den stad delas i två val¬
kretsar.
3. Rikets indelning i valkretsar fast¬
ställes i vallagen.
§ 16.
1. Inom hvarje valkrets väljes efter
folkmängden vid början af året näst
före den treårsperiod, för hvilken valen
gälla, en riksdagsman för hvarje fullt tal,
motsvarande en tvåhundratrettiondel af
rikets folkmängd; och skola för ernående
Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 7.
359
(Nuvarande lydelse:)
nungen. Den ordning, som sålunda
fastställes, vinner ej tillämpning förr än
vid de val, hvilka näst därefter, enligt
§ 15 mom. 1, skola äga rum. Köping
eller annat samhälle, som erhåller städs-
privilegier, räknas i fråga om riksdags¬
mannaval fortfarande till landet, till
dess ny valkretsordning varder fastställd.
5. Uppgår städernas folkmängd till
mer än åttio tvåhundratrettiondedelar
af folkmängden i hela riket, skall det
här ofvan föreskrifna antalet riksdags¬
män tvåhundratrettio utses för landet
och för städerna efter förhållandet mel¬
lan folkmängden å landet och i städerna.
Det antal riksdagsmän, som sålunda bör
utses för landet och för städerna, be¬
stämmes af Konungen vid fastställande
af den i mom. 4 omförmäla ordning,
därvid i öfrigt stadgandena i mom. 2
och 3 skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
§ 14.
Valrätt tillkommer inom den kom¬
mun, där han bosatt är, en hvar i kom¬
munens allmänna angelägenheter röst¬
berättigad man, hvilken antingen äger
eller med stadgad åborätt innehafver fast
egendom på landet eller i stad till ett
taxeringsvärde af minst ett tusen riks¬
daler, eller för lifstid eller för minst
fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sex
tusen riksdaler, eller ock erlägger till
staten bevillning för en till minst åtta¬
hundra riksdaler uppskattad årlig in¬
komst.
(Föreslagen lydelse:)
af hela antalet tvåhundratrettio riks¬
dagsmän de valkretsar, hvilkas folk¬
mängd mest öfverskjuter de tal, som,
efter hvad nyss är sagdt, äro bestäm¬
mande för riksdagsmännens antal inom
valkretsarna, hvar för sig i ordning
efter öfverskottens storlek vara berätti¬
gade att välja ytterligare en riksdags¬
man. Äro öfverskottstalen lika för två
eller flera valkretsar, afgöres, där så är
nödigt, företrädet genom lottning på sätt
i § 6 mom. 8 är stadgadt. Ej md dock
i någon valkrets antalet riksdagsmän
understiga tre.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje
valkrets enligt ofvan angifna grunder
äger utse, fastställes af Konungen.
§ 17.
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad
svensk man, som är skyldig till staten
erlägga direkt skatt, från och med kalen¬
deråret näst efter det, hvarunder han
uppnått tjugufem års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd,
hvithet under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle till¬
delats honom själf, hans hustru eller
minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom på¬
förda utskylder till stat och kommun,
hvilka förfallit till betalning under de
tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de
honom till och med utgången af sist¬
förflutna kalenderåret åliggande värn-
pliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande till-
lämpningen af nu stadgade villkor med¬
delas i vallagen.
360
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
§ 15.
1. Val till riksdagsmän i Andra
Kammaren verkställas under September
månad året näst före början af de tre
år, för hvilka valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val eller
af går eljest riksdagsman för Andra Kam¬
maren innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, tillåndalupit, verkställes oför¬
dröjligen inom den valkrets, som utsett
den afgångne, nytt val för den återstå¬
ende tiden.
§ 10.
1. Å landet väljes riksdagsman
medelst elektorer. För hvarje kommun
utses inför kommunalstämmans ord¬
förande en elektor och därutöfver, efter
folkmängden, en för hvarje fullt tal af
ett tusen. Desse elektorer sammanträda
till riksdagsmannaval inför domhafvan-
den i den domsaga, till hvilken valkretsen
hörer, eller, om två domsagor äro förenade
till en valkrets, inför domhafvanden i den
af dessa domsagor, hvilken den största
folkmängden äger.
2. I de valkretsar, som bestå af två
eller flera städer, utses inför magistraten
en elektor för hvarje stad och därutöfver,
efter folkmängden, en för hvarje fullt tal
af femhundra. Desse elektorer samman¬
träda till riksdagsmannaval inför magi¬
straten i den stad inom valkretsen, som
största folkmängden äger.
3. Kommuner, som hafva att gemen¬
samt välja riksdagsman, äga dock be¬
gagna det omedelbara valsättet, därest af
de röstberättigade så beslutas. Då för¬
slag härom af de röstberättigade i en
kommun väckes medelst beslut, fattadt
inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat, varder sådant meddeladt
Konungens Befallningshafvande, som
från öfriga till valkretsen hörande kom¬
muner infordrar de röstberättigades
(Föreslagen lydelse:)
§ 18.
1. Val till riksdagsmän i Andra
Kammaren verkställas under September
månad året näst före början af de tre
år, för hvilka valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val, verk¬
ställas dessa ofördröjligen för den åter¬
stående tiden.
§ 19.
Valen till Andra Kammaren äro
proportionella och omedelbara.
Närmare bestämmelser om valen med¬
delas i vallagen.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
361
(Nuvarande lydelse:)
röster och utfärdar kungörelse om ut¬
gången, efter thy som de flesta afgifna
rösterna varit för bifall eller afslag. I
sistnämnda fall kan frågan icke förr,
än en Hd af fem år därefter förflutit,
å nyo upptagas. Beslutas åter förändrin¬
gen, träder den i kraft vid det val, som
näst efter en månad från kungörelsens
utfärdande inträffar, och gäller för en
tid af minst fem år, hvarefter beslut om
dess upphörande kan på lika sätt som
om dess införande fattas.
Vid de omedelbara valen afgifvas
rösterna, särskildt för hvarje kommun,
inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat; och skola för rösternas sam¬
manräknande och fullmakts utfärdande
åt den, som de flesta rösterna erhållit,
valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvanden och för stä¬
derna till magistraten i den stad, som
största folkmängden äger. Vid dessa
protokolls affattande bör a till ledning tjäna
formulär, som af Konungen fastställas.
4. I stad, där magistrat ej finnes,
skall den för sådan stad särskildt till¬
satta styrelse eller dess ordförande taga
den befattning med riksdagsmannaval,
som enligt denna § samt §§ 18, 20 och
22 tillhör magistrat eller dess ordförande.
5. I stad, som har att ensam sända
en eller flere riksdagsmän, förrättas valen
omedelbart inför magistraten; och må,
där flere riksdagsmän skola utses, staden,
på sätt om val titt stadsfullmäktige är
stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
§ 17.
Vid så väl elektors- som riksdags¬
mannaval tillkommer hvarje röstande en
röst. Den, som därvid erhållit de flestas
röster, vare lagligen vald, och skilje
lotten emellan dem, som erhållit lika
röstetal.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sarnl. 7 Höft.
(Föreslagen lydelse:)
46
362
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
Vid dessa val skola till efterrättelse
tjäna de för kommunerna gällande röst¬
längder, som böra innehålla anteckning
om dem, hvilka enligt 14 § valrätt till¬
kommer.
§ 18.
Konungens Befallningshafvande ålig¬
ger att, när val till riksdagsman i Andra
Kammaren erfordras, därom underrätta
vederbörande valförrättare, som låter tid
och ort för valet i kyrkorna kungöra,
med särskild föreskrift att elektorsval,
där det äger rum, skall hållas minst åtta
dagar före riksdagsmannaval. Skulle
i någon församling offentlig gudstjänst
ej förrättas d söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på prästerskapets anmo¬
dan, vederbörande kronobetjänt kungörel¬
sen skyndsamt kringsända. I kungörelse
om omedelbart val i valkrets, som utgöres
af två eller flera kommuner, erinras om
valprotokollens ofördröjliga insändande
till valförrättaren och om dagen för
rösternas sammanräknande.
För kallelse till elektorsval gäller i
tillämpliga delar hvad om kallelse till
kommunalstämma och allmän rådstuga
stadgadt är.
Där elektorsval hållet är, skall ord¬
föranden i kommunalstämma eller i ma¬
gistrat, som valet förrättat, åt den eller
dem, som fått elektorsbefattning sig upp¬
dragen, såsom fullmakt meddela till
riktigheten bestyrkt utdrag af valproto¬
kollet. Vid detta protokolls affattande
bör till ledning tjäna formulär, som af
Konungen fastställes.
§ 19-
Till ledamöter i Ändra Kammaren
kunna endast väljas män, som uppnått
tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, äga
(Föreslagen lydelse:)
§ 20.
Till ledamöter i Andra Kammaren
kunna endast utses män, som vid valtill¬
fället äga valrätt inom den valkrets, för
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
363
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
valrätt inom den kommun eller någon af hvilken de väljas, eller, där fråga är om
de kommuner, för hvilka de väljas. stad, bestående af två valkretsar, inom
någon af dessa.
§ 20.
För den, som blifvit utsedd till leda¬
mot i Andra Kammaren, utfärdas oför¬
dröjligen fullmakt i två exemplar, under-
skrifna för valkrets å landet af domhaf-
vanden, för stad, som ensam sänder
riksdagsman, af stadens magistrat, och
för valkrets, som består af flera städer,
af den magistrat, som valet slutligen hand¬
lagt; och skall det ena exemplaret öfver-
lämnas åt den valde och det andra in¬
sändas till Justitie-departementet. Full¬
makt er ne böra hafva följande lydelse:
> Vid riksdagsmannaval, som den —
— hållits i N. N. domsaga» (»N. N. val¬
distrikt af N. N. domsaga») eller »i N. N.
stad» (»städer»), »har N. N. blifvit ut¬
sedd till ledamot af Riksdagens Andra
Kammare för en tid af tre år, räknade
från och med den 1 Januari nästkom¬
mande år» (eller om valet hållits efter
treårsperiodens början: »för tiden till
den 1 Januari år — —»), >hvarom detta
länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra Kam¬
maren vald blifvit, må ej denna befattning
sig undandraga, med mindre han företer
giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana
anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager
såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riks¬
dagsman bevistat tre lagtima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,
som göres vid valtillfälle, pröfva s af val-
förrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan
riksdagar, pröfvas den af Konungens Be¬
fallningshafvande.
§ 21.
För den, som blifvit utsedd till leda-
mot i Andra Kammaren, skall, på sätt i
vallagen närmare stadgas, fullmakt oför¬
dröjligen utfärdas i två exemplar, af
hvilka det ena öfverlämnas åt den valde
och det andra insändes till Justitie¬
departementet.
§ 22.
Riksdagsman, som för Andra Kam¬
maren vald blifvit, må ej denna befatt¬
ning sig undandraga, med mindre han
företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom
sådana anses:
1. de hinder allmänna lagen upptager
såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riks¬
dagsman bevistat tre lagtima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,
ehvad den göres vid valtillfälle eller efteråt,
mellan riksdagar, pröfvas af Konungens
Befallningshafvande.
364
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
§ 22.
1. År någon missnöjd med val till
riksdagsman i Andra Kammaren, må han
däröfver anföra besvär hos Konungens
Befallningshafvande i valorten eller, där
fråga om val för flera domsagor eller
städer handlagts inom särskilda län, hos
Befallningshafvanden i det län, där slut¬
liga handläggningen skett. För det ända¬
mål äger klaganden hos domhafvande eller
magistrat, som slutligen handlagt valfrågan,
äska behörigt protokollsutdrag, hvilket
genast eller inom högst två dagar där¬
efter bör till klaganden utlämnas; och
skall han, vid förlust af talan, sist inom
åtta dagar efter valförrättningens slut
ingifva sina besvär till Konungens Be¬
fallningshafvande, som, på sätt i 11 §
stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att
sig förklara samt sist innan nästa dags
utgång, efter det den för förklarings af¬
gifvande bestämda tid tilländalupit, sitt
utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens Befallnings-
hafvandes utslag missnöjde äger att, sist
inom åtta dagar efter däraf erhållen del,
till Konungens Befallningshafvande in¬
lämna sina besvär, ställda till Konungen,
hvarefter med målet vidare så förhålles,
som ofvan i 11 § sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvari¬
genom af honom gjord afsägelse af rilcs-
dagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, för-
fares i afseende därå, om afsägelsen ägt
rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna
§ och, om afsägelsen efteråt skett hos Konun¬
gens Befallningshafvande, enligt mom. 2.
§ 23.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren
åtnjuter af statsmedel ersättning för rese¬
kostnad till och från riksdagen samt arf-
(Föreslagen lydelse :j
§ 23.
Är någon missnöjd med val till
riksdagsman i Andra Kammaren, eller
sådan Konungens Befallningshafvandes åt¬
gärd, som står i omedelbart samband med
själfva valet, eller vill någon klaga öfver
beslut, hvarigenom af honom gjord af¬
sägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit
godkänd, må han däröfver hos Konungen
anföra besvär. För sådant ändamål äger
klaganden hos Konungens Befallnings¬
hafvande äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket inom högst tre dagar därefter bör
till klaganden utlämnas; och skall han,
vid förlust af talan, sist inom tio dagar
efter valförrättningens slut eller, där af¬
sägelse skett senare än vid valtillfälle, efter
erhållen del af Konungens Befallnings¬
haf vandes beslut sina till Konungen ställda
besvär ingifva till Befallningshafvanden,
som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar
vederbörande tillfälle att sig förklara.
Sedan den för förklarings afgifvande be¬
stämda tid tilländalupit, har Konungens
Befallningshafvande att besvären jämte alla
målet rörande handlingar ofördröjligen till
Konungen insända, hvarefter med målet
vidare så förhålles, som i § 12 sägs.
§ 24.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren
åtnjuter af statsmedel ersättning för rese¬
kostnad till och från riksdagen samt arf-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
365
(Nuvarande lydelse:)
vode af ett tusen tvåhundra riksdaler för
hvarje lagtima riksdag; dock att, när an¬
tingen Konungen upplöser Riksdag, innan
den varit fyra månader tillsammans, eller
ledamot af Kammaren eljest afgår från
sin befattning under riksdagen, innan så
lång tid af dess sammanträde förflutit,
eller Riksdagen sammanträder i följd där-
af att Konungen, med upplösande af Riks¬
dag, förordnat om nya val, så ock under
urtima riksdag, Kammarens ledamot und¬
får, jämte resekostnadsersättning, i dag¬
traktamente tio riksdaler, hvilket dock ej
må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två¬
hundra riksdaler.
Den ledamot af Kammaren, som icke
i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall
för hvarje dag han uteblifver vara för¬
lustig tio riksdaler af arfvodet.
(Föreslagen lydelse:)
vode af ett tusen tvåhundra riksdaler för
hvarje lagtima riksdag; dock att, när an¬
tingen Konungen upplöser Riksdag, innan
den varit fyra månader tillsammans, eller
ledamot af Kammaren eljest afgår från
sin befattning under riksdagen, innan så
lång tid af dess sammanträde förflutit,
eller Riksdagen sammanträder i följd där-
af att Konungen, med upplösande af Riks¬
dag, förordnat om nya val, så ock under
urtima riksdag, Kammarens ledamot und¬
får, jämte resekostnadsersättning, i dag¬
traktamente tio riksdaler, hvilket dock ej
må öfverstiga sammanlagdt ett tusen två¬
hundra riksdaler.
Den ledamot af Kammaren, som icke
i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall
för hvarje dag han uteblifver vara för¬
lustig tio riksdaler af arfvodet.
Öfvergångsstadgarule.
Intill dess nya val i hela riket till
Andra Kammaren första gången förrättas
efter utgången af Augusti månad 1910,
skola i fråga om val till kammaren till-
lämpas de före år 1909 i sådant hän¬
seende gällande stadganden.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 24.
Rösträtt må ej utöfvas af annan val¬
berättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer.
§ 25.
Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka
böra med slutna sedlar förrättas, valsedel
§ 25.
1. Vid val till Riksdagens kamrar
må ej rösträtt utöfvas af annan valberät¬
tigad än den, som vid valtillfälle person¬
ligen sig inställer.
2. Vid valen äge hvarje röstande
lika röst.
3. Valen förrättas med slutna sedlar.
Aro valsedlar till större antal än hälften
366
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
lyda å person, som ej är valbar, eller på
(lera eller färre, än som vid valtillfället
böra väljas, eller innefattar valsedel någon
tvetydighet i anseende till den eller de valdes
namn, skall samma sedel anses ogild.
Aro valsedlar till större antal än hälften
ogilda och finnes det inverka på valets
utgång, varde nytt val anställdt.
Valsedlar, som vid elektors- eller riks¬
dagsmannaval afgifvits, skola af valets för¬
rädare inläggas under försegling och för¬
varas, till dess riksdagsmannavalets giltighet
vederbörligen af gjorts.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera Kam¬
maren anmälan om de ledigheter inom
Kammaren, hvilka skola under samma
eller innan nästa riksdag genom val fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess Be¬
fallningshafvande föranstalta, att nya val
anställas.
Om emellan riksdagar ledighet i någon¬
dera Kammaren genom ledamots afgång
uppstår, åligger Konungens Befallnings¬
hafvande, när den afgångne tillhört Andra
Kammaren, att föranstalta om nytt val;
och, då den afgångne varit ledamot af
Första Kammaren, att om ledigheten göra
anmälan hos Konungen, som förordnar om
nytt vals anställande.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar samt att
hos Riksdagen föreslå de ändringar där-
uti, dem utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa, så ock
att meddela utlåtande öfver de från Kam-
(Föreslagen lydelse:)
ogilla och finnes det inverka på valets
utgång, varde nytt val anställdt.
4. Fel, som vid riksdagsmannaval före-
lupit, må ej föranleda valets upphäfvande,
med mindre felet kan antagas hafva in¬
verkat på valets utgång.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kam¬
maren anmälan om de ledigheter inom
Kammaren, hvilka skola under samma
eller innan nästa riksdag fyllas, hvarefter
Konungen anbefaller Dess Befallningshaf¬
vande föranstalta, att ledig plats i laga ord¬
ning besattes.
Om mellan riksdagar ledighet i någon¬
dera Kammaren genom ledamots afgång
uppstår, åligger Konungens Befallnings¬
hafvande, när den afgångne tillhört Andra
Kammaren, att vidtaga de åtgärder, som
för sådant fall i vallagen stadgas; och då
den afgångne varit ledamot af Första
Kammaren, att om ledigheten göra an¬
mälan hos Konungen, som förordnar om
ledighetens fyllande enligt ofvan i § 10
angifna grunder.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar och vallag,
hvarom i § 49 regeringsformen förmäles,
samt att hos Riksdagen föreslå de än¬
dringar däruti, dem utskottet anser högst
nödiga eller nyttiga och möjliga att verk¬
367
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
rama till utskottet hänvisade grundlags¬
frågor.
, U^kottet åligger ock att äska de
i Statsrådet förda protokoll, med undan¬
tag af dem, som angå ministeriella ären¬
den och kommandomål, livilka endast i
hvad som rörer kända och af utskottet
uppgift!a händelser kunna fordras. Om
utskottets rätt och plikt att, efter gransk¬
ning af dessa protokoll, hos Riksdagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller eljest
vidtaga den med anledning af gjord an¬
märkning erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller af annat utskott
än Konstitutionsutskottet fråga blifvit
väckt, att Statsrådet eller någon dess
ledamot eller föredragande sitt ämbete
på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före
frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att,
då olika meningar mellan Kamrarna upp¬
stå, till hvilket utskott uppkomna frågor
och ämnen höra hänvisas, därom besluta,
så ock att skilja mellan Kammare och
dess talman, då den senare vägrar pro¬
position.
(Föreslagen lydelse:)
ställa, så^ ock att meddela utlåtande öfver
de från Kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallag sivkgov.
2. Utskottet åligger ock att äska de
i Statsrådet förda protokoll, med undan¬
tag af dem, som angå ministeriella ären¬
den och kommandomål, hvilka endast i
hvad som rörer kända och af utskottet
uppgifva händelser kunna fordras. Om
utskottets rätt och plikt att, efter gransk¬
ning af dessa protokoll, hos Riksdagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller eljest
vidtaga den med anledning af gjord an¬
märkning erforderliga åtgärd, så ock att.
när af riksdagsman eller af annat utskott
än Konstitutionsutskottet fråga blifvit
väckt, att Statsrådet eller någon dess
ledamot eller föredragande sitt ämbete
på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före
frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att,
då olika meningar mellan Kamrarna upp¬
stå, till hvilket utskott uppkomna frågor
och ämnen böra hänvisas, därom besluta,
så ock att skilja mellan Kammare och
dess talman, då den senare vägrar pro¬
position.
b) att Riksdagen, under förutsättning att utskottets
förestående förslag till grundlagsändringar bäfver
af Riksdagen antaget att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling, ville uti skrifvelse till Kung!.
368
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande
för Riksdagen af förslag till lag om val till Riks¬
dagens Kamrar, som ansluter sig till af Riks¬
dagen antagna ändringar i riksdagsordningen och
i hufvudsak är grundadt på den uti herr Peters¬
sons m. fl. motion n:o 151 förordade proportio¬
nella valmetod;
2) att Riksdagen, i anledning af de uti herr Lithanders
motion n:o 31, herr Sjöcronas motion n:o 32, herr
Lindhagens in. fl. motion n:o 143 och herr Hörnsténs
m. fl. motion n:o 144 gjorda framställningar, ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
behagade föranstalta om en allsidig utredning af frågan,
om och i hvilken utsträckning rösträtt vid val till
Riksdagens Andra Kammare bör beredas jämväl
åt kvinnor, samt därefter för Riksdagen framlägga
resultatet af denna utredning jämte det förslag, hvar¬
till densamma kan gifva anledning;
3) att a) herrar friherre Adelswärds och Hammarskjölds
motion n:o 149,
b) herr Svenssons motioner n:is 139 och 153,
c) herr Hägglunds motion n:o 34,
d) herrar Billings och Svedelius motion n:o 3G,
e) herr Sjöcronas motion n:o 32,
f) herr Johansons motion n:o 145,
g) herr Kjelléns motion n:o 148,
h) herr friherre De Geers motion n:o 33,
i) herr Nordströms motion n:o 136,
j) herr Warburgs motion n:o 140,
k) herr Hörnsténs in. fl. motion n:o 144,
l) herr Brantings in. fl. motion n:o 137,
in) herr Lindhagens in. fl. motion n:o 143,
n) herr Lundebergs in. fl. motion n:o 38,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
369
o) herr Montgomerys m. fl. motion n:o 42,
p) herr Lithanders motion n:o 31,
q) herr Anderssons motion n:o 152,
r) herr Ödmans motion n:o 135,
må i de delar, i hvilka de ej genom utskottets ofvan
under punkterna l:o) och 2:o) gjorda hemställanden
kunna anses besvarade, icke föranleda någon Riks¬
dagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1906.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.
47
370
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bilaga.
Förslag
till indelning i nio grupper al valkretsarna lör Första Kammarens
bildande.
I. Stockholms stad ....................................................................... 9
Kronobergs län............................................................. 5
Jämtlands län....................................................... 3 47.
II. Stockholms län.............................................................................. 6
Östergötlands län ................................................................... 7
Västerbottens län .................................................................... 4 17
III. Jönköpings län.............................................................................. 6
Hallands län ................................................................................ 4
Västernorrlands län................................................................... 7 47.
IV. Blekinge län ............................................................................... 4
Ålfsborgs län .............................................................................. 8
Västmanlands län ....................................................................... 4 4(5
V. Södermanlands län .................................................................... 5
Kalmar södra landstingsområde ............................................. 4
Skaraborgs län............................................................................ 7
Norrköpings stad........................................................................ 1 47
VI. Kalmar norra landstingsområde ............................................. 3
Malmö stad .................................................................. 2
Värmlands län ......................................................................... 6
Gäfleborgs län .......................................................................... 6 47
VII. Kristianstads län.......................................................................... 6
Göteborgs stad............................................................................. 4
Örebro län.................................................................................... 6 40,
VIII. Malmöhus län ............................................................................ 40
Gottlands län............................................................................... 2
Gäfle stad ................................................................................... 4
Norrbottens län .......................................................................... 4 47.
IX. Uppsala län.................................................................................. 4
Göteborgs och Bohus län ..................................................... 6
Kopparbergs län........................................................................ 6 46.
150.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
371
Reservationer:
vid punkten l:o) af utskottets hemställan:
af herrar Blomberg, Elowson, Bohm, J. F. Nyström, Säve, af Eken -
stam, Sjöholm, Berlin och Östberg, hvilka anfört:
»Ehuru vi i allmänhet varit med utskottet ense rörande dess
utlåtande och förslag, hafva vi dock i ett afseende inom utskottet
gjort gällande en från majoritetens afvikande mening. Yi hafva näm¬
ligen förordat, att valperioden för ledamöter af Första Kammaren
skulle i öfverensstämmelse med de hemställanden, som gjorts i samtliga
de motioner, i hvilka ifrågasatts proportionella val till Första Kam¬
maren, bestämmas till sex år. Vi underskatta visserligen icke nioårs¬
periodens stora betydelse för kontinuiteten med hänsyn till Första
Kammarens sammansättning, men vi förmena, att äfven genom valens
företagande med en sjättedel hvarje år denna kontinuitet skulle kunna
vederbörligen upprätthållas och att man därför borde kunna tillmötesgå
de önskningar, som uti de nämnda motionerna uttalats. Att den
kortare valperioden måste vara fördelaktig med hänsyn till de nödiga
suppleantvalen, är obestridligt.
Vi hafva därför yrkat, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kung!. Maj:ts
förevarande proposition icke kan af Riksdagen bi¬
fallas, ville, i anledning af den utaf herr Petersson
m. fl. inom Andra Kammaren afgifna motionen n:o
151, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig* be-
behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§
31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till och med
25 äfvensom §§28 och 38 riksdagsordningen så ock
till öfvergångsstadganden i riksdagsordningen:
372
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Regeringsformen
(.Nuvarande lydelse:)
(.Föreslagen lydelse:)
§ 31.
§ 49.
§ 53.
§ 31 *.
§ 49*.
§ 53*.
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§6. § 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola,
till ett antal af etthundrafemtio och för en
tid af sex år, räknade från och med Januari
månads början året näst efter det, under
hvilket valet skett, utses af landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej
i landsting deltaga.
2-5*).
6. Valkretsarne i riket indelas efter
län i sex grupper. Denna indelning fast¬
ställes i vallagen.
7 och 8 *).
§7. § 7.
1. Inom hvar och en af de sex grupper,
i hvilka valkretsarne äro indelade, samt efter
den ordning, som i vallagen är mellan grup-
') Lika med utskottets förslag.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
373
(Nuvarande lydelse:)
|
(Föreslagen lydelse:)
perna stadgad, förrättas hvart sjätte år för
hvarje valkrets allmänna val till riksdagsmän
i Första Kammaren för nästföljande sexårs-
period. Valen förrättas af landsting vid lag¬
tima möte och af stadsfullmäktige vid samman¬
träde under September månad.
|
§ 8.
|
2-5*).
|
§ 9.
|
8 8 *).
|
|
§ 9*).
|
|
§ io.
|
|
1 och 2*)
|
|
3. Afgår riksdagsman för valkrets, som
enligt gällande bestämmelser om antalet riks¬
dagsmän för hvarje valkrets icke äger att i
den afgångnes ställe insätta ledamot i Första
Kammaren, inträder såsom ledamot suppleant
från valkrets, som, enligt hvad i § 6 mom.
8 sägs, är till ökning i antalet riksdagsmän
berättigad. Sådan ledamot innehar sin be¬
fattning till utgången af det år, då nytt all¬
mänt val för nästkommande sexårsperiod skall
äga ram inom den valkrets, där han blifvit
till suppleant vald, eller till dess Konungen
förordnar om nya val.
|
§ io.
|
§ 11*).
|
§ 11-
|
§ 12*).
|
8 12.
|
§ 13*).
|
Öfvergångsstadgande.
1. Riksdagsman i Första Kammaren,
som är vald med tillämpning af före år 1909
gällande stagdanden, äger med sin befatt¬
ning fortfara till utgången af det kalender¬
år, under hvilket nio år från valet förflyta.
Då sådan riksdagsman afgår, företages,
där så erfordras, af vederbörande valkrets
) Lika med utskottets förslag.
374
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
nytt ved af ledamot i Första Kammaren i
den afgångnes ställe för tiden intill utgången
af det år, under hvithet, nytt allmänt val för
nästkommande sexårsperiod skall inom val¬
kretsen hällas; skulle äfven denne före nämnda
tid afgå, företages nytt ersättning sv åt.
2. Förordnar Konungen nya val till
Första Kammaren, innan samtliga de sex
grupper, i hvilka valkretsarne äro indelade,
förrättat allmänt val för nästföljande sex
år, skola de nya valen icke gälla längre
tid än:
för valkretsar, som tillhöra första grup¬
pen, till och med kalenderåret näst efter det,
då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra andra grup¬
pen, titt och med andra kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretsar, som tillhöra tredje grup¬
pen, till och med tredje kalenderåret efter
det, då valet hålles,
för valkretser, som tillhöra fjärde grup¬
pen, till och med fjärde kalenderåret efter
det, då valet hålles, samt
för valkretsar, som tillhöra femte grup¬
pen, till och med femte kalenderåret efter
det, då valet hålles.
För valkretsar, som tillhöra sjätte grup¬
pen, gälla valen till och med sjätte kalender¬
året efter det, då valet hålles.
Under kalenderåret närmast före det är,
då de af Konungen förordnade valen sålunda
upphöra att gälla, förrättas allmänna väl af
vederbörande välkretear för närmast därefter
följande sex år.
b) Andra Kammaren.
§ 13■
|
§
|
14*).
|
|
§
|
15*).
|
|
§
|
16*).
|
§ 11-
|
§
|
17*).
|
*) Lika med utskottets förslag.
|
|
|
875
Konstitutionutskottets Utlåtande N:o 7.
(Nuvarande lydelse:)
|
(Föreslagen lydelse:)
|
§ 15.
|
§ 18*).
|
§ 16.
|
§ 19*).
|
§ 17.
|
|
§ 18.
|
|
§ 19.
|
§ 20*).
|
§ 20.
|
§ 21*).
|
§ 21.
|
§ 22*).
|
§ 22.
|
§ 23*).
|
§ 23.
|
§ 24*).
|
Öfvergångsstadgande *.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 24.
|
§ 25*).
|
§ 25.
|
|
§ 28.
|
§ 28*).
|
§ 38.
|
§ 38*).
|
l) Lika med utskottets förslag.
376
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bilaga till herr Blombergs m. fl. reservation.
Förslag
till indelning i sex grupper af valkretsarna
|
|
|
för Första Kammarens bildande.
|
|
|
I.
|
Stockholms stad.........................................
|
. 9
|
|
|
Jönköpings län .........................................
|
. 6
|
|
|
Gott! ands län ...........................................
|
2
|
|
|
Västmanlands län......................................
|
.. 4
|
|
|
Västerbottens län......................................
|
.. 4
|
25.
|
II.
|
Stockholms län .........................................
|
.. 6
|
|
|
Blekinge län...............................................
|
.. 4
|
|
|
Malmö stad ................................................
|
o
tmt
|
|
|
Skaraborgs län ......................................
|
.. 7
|
|
|
Gäfleborgs län .......................................
|
. 6
|
25.
|
III.
|
Uppsala län ............................................
|
.. 4
|
|
|
Kalmar södra landstingsområde..........
|
.. 4
|
|
|
Malmöhus län ..........................................
|
.. 10
|
|
|
Göteborgs stad .......................................
|
.. 4
|
|
|
Jämtlands län ..........................................
|
.. 3
|
25.
|
IV.
|
Södermanlands län................................
|
.. 5
|
|
|
Kalmar norra landstingsområde..........
|
.. 3
|
|
|
Hallands län..............................................
|
.. 4
|
|
|
Örebro län ................................................
|
.. 6
|
|
|
Västernorrlands län................................
|
.. 7
|
25.
|
V.
|
. Östergötlands län ...................................
|
.. 7
|
|
|
Kronobergs län .......................................
|
.. 5
|
|
|
Göteborgs och Bohus län...................
|
... 6
|
|
|
Gäfle stad..................................................
|
... 1
|
|
|
Värmlands län........................................
|
... 6
|
25.
|
VI.
|
Norrköpings stad ...................................
|
... 1
|
|
|
Kristianstads län .................................
|
... 6
|
|
|
Ålfsborgs län .........................................
|
... 8
|
|
|
Kopparbergs län ..................................
|
... 6
|
|
|
Norrbottens län ......................................
|
... 4
|
25.
|
150.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
377
af herrar af Callerholm, Ericsson i Yallsta, Härin, Kvarnzelius,
Beckman, Jönsson, von Schéele och Center/vall, hvilka anfört:
»Utskottets majoritet, bestående af dess medlemmar från Första
Kammaren jämte en ledamot från Andra Kammaren, har i hufvud¬
saklig anslutning till en af herr A. Petersson i Påboda framburen
motion tillstyrkt införande af så kalladt proportionellt valsätt och
framlagt förslag till därmed sammanhängande ändringar i regerings¬
formen och riksdagsordningen.
Då vi icke funnit oss öfvertygade om berättigandet af de skäl,
som anförts för det slut, hvartill utskottet kommit, och äfven i öfrigt
hafva anmärkningar att framställa mot utskottets utlåtande, få vi här¬
med mot detsamma anmäla vår reservation.
För vår del intaga vi den ståndpunkt, som är angifven i Ivungl.
Maj:ts till innevarande riksdag aflåtna proposition n:r 55, hvilken är
att anse som utslaget af ett sedan länge fortgående arbete för röst¬
rättsfrågans lösning och är frukten af noggranna utredningar, före¬
tagna med de medel, som endast stå en regering till buds, och hvilken
enligt vår uppfattning motsvarar de åsikter, som omfattats af det öfver¬
vägande flertalet bland dem som önska en rösträttsreform.
Hvad beträffar det af utskottet gillade proportionella valsättet,
äro skälen för och mot så ofta och så uttömmande behandlade,
att ett närmare ingående på frågan icke synes oss behöfligt. Dock
kunna vi ej underlåta att härvid göra några erinringar.
Utskottet har vid de två sistförflutna årens riksdagar med all
önskvärd tydlighet uttalat den enligt vår öfvertygelse riktiga åsikten,
att 'tillämpningen af den proportionella valprincipen vid val till Första
Kammaren förutsätter en fullständig omgestaltning med afseende å
grunderna och sättet för kammarens bildande’, och att 'spörsmålet
om användande af nämnda valprincip är af så djupt ingripande bety¬
delse, att detsamma icke kan utan en föregående noggrann utredning
öfverskådas och bedömas’. Detta oaktadt har utskottet icke tvekat
att förelägga innevarande års riksdag ett förslag om tillämpning af
proportionell valprincip vid utseende af Första Kammarens ledamöter,
om hvilket förslag med skäl torde kunna sägas, att det är i saknad
af den utredning, som frågans ingripande betydelse kräfver. Därtill
kommer, att utskottet föreslagit användning af en valmetod, om hvilken
utskottet själft i sitt utlåtande säger, att 'den icke synes vara i alla
detaljer utarbetad’, hvaraf ock torde följa, att den icke heller i sitt
nuvarande skick låter sig till sina verkningar rätt bedömas.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft.
48
878
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Vidare har utskottet ej ens antydningsvis tillkännagifvit sill åsikt
angående den af herr Petersson in. fl. begärda begränsningen af kommu¬
nala röstmaximum. Väl är det sant, att konstitutionsutskottet ej har
att afgifva förslag angående denna del af ofvan nämnda motionärers
framställning; men det hade för bedömandet af allvaret i utskotts-
majoritetens reformvänlighet i denna fråga ej varit utan vikt, om
utskottet i sin motivering tillkännagifvit sin uppfattning härutinnan.
Rörande de anmärkningar, som kunna framställas mot utskottets
utlåtande äfven från dess egen utgångspunkt, såsom i fråga om val¬
kretsindelningen, om vissa punkter i stadgandena angående suppleanter
in. m., anse vi oss ej här böra yttra oss.
Utan att misskänna det arbete, som utskottet nedlagt på sitt
utlåtande, anse vi dock, att utarbetandet af ett förslag till en så
genomgripande ändring hade fordrat mera omfattande förarbeten och
ett vida mera djupgående studium, än vare sig de motionärer, hvilkas
förslag legat till grund för utskottets framställning, eller utskottet
själft kunnat ägna åt frågans utredning. Därigenom har måhända ock
öppnats tillfälle för utomstående, i praktiskt politiska värf oerfarna
teoretiker att låta opröfvade doktriner öfva inverkan vid frågans bedö¬
mande. Härigenom har utskottets förslag i ännu högre grad, än hvad
annars skulle blifvit fallet, fått karaktären af ett steg ut i det okända..
I motsats mot utskottets förslag utgår Kungl. Maj:ts proposition
från redan gifna förutsättningar och ansluter sig till en lång histo¬
risk utveckling. Vi äro förvissade, att äfven med den utsträckning,,
som rösträtten skulle få enligt Kungl. Maj:ts förslag — en utsträckning,
som för öfrigt endast innebär infriandet af löften, som gåfvos vid tiden
för den nya härordningens införande — minoriteterna allt framgent
skola kunna göra sig hörda.
För oss står slutligen klar sanningen af uttalandet i Kungl. Majrts
proposition om nödvändigheten af en snar lösning af rösträttsfrågan.
Vi kunna därför ej annat än med djup oro för fosterlandets välfärd
finna oss stå inför möjligheten af ett ytterligare dröjsmål med afgörande
af denna landets lifsfråga. Vi äro genomträngda af öfvertygelsen, att
endast en snar lösning af rösträttsfrågan på den historiskt gifna grun¬
den, icke införande af ett nytt äfven i främmande länder föga pröfvadt,
till sina verkningar oberäkneligt valsystem kan bibehålla lugn och
stadga i våra inre politiska och sociala förhållanden. Vi kunna i likhet
med åtskilliga ledamöter af Första Kammaren ej utan allvarliga far¬
hågor se, huru de, som nu motsätta sig en lösning enligt de i Kungl.
Maj:ts proposition framlagda grunder, Altan att taga varning af före¬
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
379
gående misslyckade försök, kasta sig in på en ny väg, som efter allt
att döma, ej kan bli annat än en återvändsgränd.’
På grund af livad vi bär anfört, och i öfverensstämmelse med de
åsikter, som vi nu och tillförene haft tillfälle att uttala, få vi hemställa,
att Riksdagen ville såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga det af Kungl. Maj:t
i proposition n:o 55 till innevarande riksdag fram¬
ställda förslag till ändrad tydelse af §§ 31, 49 och
53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 22,
äfvensom §§25 och 38 riksdagsordningen så ock till
öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.»
af herr Jansson i Djursätra, hvilken yttrat:
»Då jag hyser den öfvertygelsen, att rösträttsfrågan på ett till¬
fredsställande sätt kan lösas endast genom att fortfarande tillämpa
majoritetsprincipen, har jag inom utskottet i hufvudsak anslutit mig
till den kungl. propositionen; men då jag i likhet med utskottet hyser
den uppfattningen, att valrätt till Riksdagens Andra Kammare icke
bör medgifvas andra personer än dem, som äro skyldiga att till staten
erlägga direkt skatt, hemställer jag, att § 15 riksdagordningen i Kungl.
Maj:ts proposition må erhålla följande lydelse:
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk
man, som är skyldig till staten erlägga direkt skatt,
från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder
han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är
i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvithet under
löpande eller sistförfluten kalenderåret af fattigvårds-
samhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller
minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda ut-
skylder till stat och kommun, kvilka förfallit till
betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till
och med utgången af sistförfluten kalenderåret åliggande
värnpliktsöfningar.
380
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd;
och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämdt,
valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar»;
af herrar Berg och Cad Nyström, i afseende å viss del af utskot¬
tets motivering;
vid punkten 2:o) af utskottets hemställan:
af herrar J. F. Nyström, af Ekenstam, Sjöholm, Berlin, Östberg,
Bann, Jansson, Jönsson och von Schéele, hvilka yrkat anslag å utskottets
hemställan i denna punkt;
af herrar Kvarnzelius och Beckman, som ansett, att utskottet bort
hemställa:
att Riksdagen, i anledning af de uti herr Lithan-
ders motion n:o 31, herr Sjöcronas motion n:o 32, herr
Lindhagens in. fl. motion n:o 143 och herr Hörnsténs
m. fl. motion n:o 144 gjorda framställningar, ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes särskildt låta utreda frågan om beredandet
af rösträtt, vid val till Riksdagens Andra Kammare,
jämväl åt kvinnor samt därefter för Riksdagen fram¬
lägga resultatet af denna utredning jämte det förslag,
hvartill densamma kan gifva anledning;
vid punkten 3:o) r) af utskottets hemställan:
af herrar Kvarnzelius, Beckman och Centerwall, som ansett, att ut¬
skottet bort hemställa:
att Riksdagen, med anledning af herr Ödmans
motion, n:o 135, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan,
om och i hvilken utsträckning möjlighet må kunna
beredas sådana röstberättigade, som vid valtillfället
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
381
vistas utomlands, eller inom riket, men af sin tjänst
eller annan giltig orsak äro förhindrade att vid valet
sig inställa, att skriftligen få insända sina röster till
valförrättaren, samt därefter för Riksdagen framlägga
resultatet af denna utredning jämte det förslag, hvartill
densamma kan gifva anledning.
382
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Innehållsförteckning.
I. Kungl. Maj:ts Proposition.
Förslag till grundlagsändringar
„ „ vallag.....................
Departementschefens yttrande
II. Motioner:
Herr Warburgs motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Herr friherre De Geers motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Herr Johansons motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Herr Ivjelléns motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Herr Nordströms motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Herr Hörnstens m. fl. motion
Förelag.............................
Motivering .......................
Herr Brantings m. fl. motion
Förslag.............................
Motivering .......................
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
383
Sid.
Herr Lindhagens m. fl. motion
Förslag....................................................................................... 60
Motivering ................................................................................. 214
Herr Sjöcronas motion
Förslag...................................................................................... 61
Motivering ................................................................................ 228
Herr Hägglunds motion
Förslag...................................................................................... 65
Motivering ................................................................................ 232
Herrar Billings och Svedelius motion
Förslag....................................................................................... 75
Motivering ................................ 236
Herr Svenssons motioner
Förslag................................... 81
Motivering ................................................................................. 237
Herrar friherre Adelswärds och Hammarskjölds motion
Förslag....................................................................................... 91
Motivering ................................................................................. 250
Herr Peterssons m. fl. motion
Förslag....................................................................................... 101
Motivering ................................................................................. 271
Herr Lundebergs m. fl. motion
Förslag....................................................................................... 137
Motivering ................................................................................. 294
Herr Ödmans motion
Förslag....................................................................................... 138
Motivering ................................................................................. 305
Herr Anderssons motion
Förslag....................................................................................... 143
Motivering ................................................................................. 306
Herr Lithanders motion
Förslag....................................................................................... 143
Motivering ................................................................................. 307
Herr Montgomerys motion ............................................................... 314
384 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.
Sid.
III. Till utskottet öfverlämnade statistiska tabeller ............................................. 313
IV. Sammanfattning af förslagens innehåll......................................................... 315
V. Utskottets yttrande
a) Rösträttsfrågan vid de närmast föregående årens riksdagar...... 324
b) Allmän motivering ........................................................................ 325
c) Speciell „ ........................................................................ 340
VI. Utskottets hemställan .................................................................................... 348
VII. Reservationer af:
Herr Blomberg m. fl. ........................................................................ 371
Herr af Callerholm m. ii. .................................................................. 377
Herr Jansson .................................................................................... 379
Herrar Berg och Carl Nyström ...................................................... 380
Herr J. F. Nyström m. fl. .................................................................. 380
Herrar Kvarnzelius och Beckman...................................................... 380
Herr Kvarnzelius m. fl. ..................................................................... 380
i.
r
r
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.