4
Riksdagens Skrifvelse N:o 128.
N:o 128.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.
Maj.-ts proposition med förslag till lag angående med¬
ling i arbetstvister, dels ock en med föranledande af
propositionen väckt motion.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)
Till Konungen.
Genom proposition, n:o 84, af den 9 mars 1906 har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogadt
förslag till lag angående medling i arbetstvister.
I likhet med Riksdagens förut och Eders Kungl. Maj ds nu
gjorda uttalanden anser Riksdagen det vara uppenbart, att behof
förefinnes af ett statens ingripande i ändamål att bidraga till före¬
kommande eller lösande af tvister emellan arbetsgivare och arbetare.
Nu ifrågavarande lagförslag kan väl ingalunda ensamt anses till¬
räckligt för att verka till lösning af uppkommande arbetskonflikter;
det lärer icke kunna förväntas erhålla nödig effektivitet utan i för¬
ening med särskilda bestämmelser såväl om arbetsgivare- och arbe¬
tareorganisationernas rättsliga ställning som äfven om rättsligt bin¬
dande arbetsaftal. Enligt Riksdagens uppfattning hade det alltså
varit högeligen önskligt, att dessa frågor samfälldt redan nu kunnat
Riksdagens Skrifvelse N:o 128.
5
vinna sin lösning, men har Riksdagen i allt fall ansett hinder ej
möta för det framlagda förslagets antagande. Behofvet af eu lag
rörande medling i arbetstvister har visat sig synnerligen trängande,
och då det föreliggande förslaget torde kunna komma att äfven
under nuvarande förhållanden verka till något gagn, har Riksdagen
ansett sig icke kunna undanskjuta denna fråga i afvaktan på den
slutliga lösningen af de ofvan omförmälda sociala spörsmålen. Då
emellertid Riksdagen förut hos Eders Kung! Maj:t påkallat utred¬
ning af dessa frågor, anser sig Riksdagen böra i detta sammanhang
uttala önskvärdheten af att denna utredning så mycket som möjligt
påskyndas, samt att de lagförslag, som af utredningen kunna framgå,
måtte så snart ske kan och helst till nästa Riksdag framläggas.
Den viktigaste förändringen, som vidtagits i det af Eders
Kungl. Maj:t år 1903 i ämnet framlagda lagförslaget, är att tvister
mellan olika grupper af arbetare undantagits från förlikningsman¬
nens ingripande. Vid behandlingen inom Riksdagen af nämnda
lagförslag framställdes icke någon anmärkning mot att låta förlik¬
ningsmannens verksamhet omfatta jämväl tvister mellan olika grup¬
per af arbetare, hvilka tvister ansågos till sin innebörd och sina
verkningar kunna vara fullt jämförliga med tvister mellan arbets¬
givare och arbetare. Under sådana förhållanden synas tillräckliga
skäl icke föreligga att nu utesluta berörda bestämmelse, och då i
så fall likställigheten på detta område torde kräfva, att tvister mellan
arbetsgivare inbördes, därest de kunna inverka på arbetsförhållan¬
dena, äfven böra falla under förlikningsmannens verksamhet, har
Riksdagen, i anslutning till en i ämnet väckt motion, ansett sig
böra tillstyrka eu förändring i det nu framlagda lagförslagets 1 g i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som sålunda an¬
givits.
Utöfver den anmärkning mot lagförslagets första paragraf,
som, enligt hvad nu nämnts, ansetts böra föranleda eu förändrad
lydelse af denna paragraf, bär Riksdagen icke funnit något att
erinra emot den föreslagna lagens bestämmelser.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen
anmäla, att Riksdagen, som icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj ds
ofvanberörda proposition i oförändradt skick, för sin del antagit
följande
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 128.
Lag
angående medling i arbetstvister.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant
ändamål af Konungen indelas, förordnar Konungen en förliknings¬
man med uppgift att verka för lösning af tvister mellan arbets¬
givare och arbetare, så ock af tvister mellan arbetsgivare inbördes
och mellan olika grupper af arbetare, för så vidt dessa tvister angå
eller hafva inverkan på arbetsförhållandena inom distriktet.
2 §•
Förlikningsman åligger:
att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena
inom distriktet;
att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin
medverkan till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet
uppstå; samt
att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare till
banda med upplysningar och råd i fråga om överenskommelser,
som afse arbetsförhållandet och äro ägnade att främja ett godt för¬
hållande mellan arbetsgivare och arbetare samt förekomma störande
afbrott i arbetet.
3 §•
Har inom distriktet uppkommit arbetstvist af den beskaffenhet,
att den medfört eller synes hota medföra arbetsinställelse af större
betydenhet, bör förlikningsmannen genom personligt besök å den
plats, där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse
med de tvistande, göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består,
hemställa till de tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke
vidtaga, vidhålla eller utvidga arbetsinställelse, inbjuda dem att,
själfva eller genom utsedda ombud, å bestämd tid och plats sam¬
mankomma till förhandling med hvarandra inför förlikningsmannen
samt söka att under dessa förhandlingar, hvilka anordnas på sätt
lämpligast synes, åvägabringa tvistens lösning.
Riksdagms Skrifvelse N:o 128.
7
Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant
af någon af de tvistande, utser förlikningsmannen, efter samråd
med de tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att afgifva förslag,
särskilda sakkunniga att med förlikningsmannen utgöra en nämnd
för medlingens utförande.
4 §•
Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbets-
tvist, som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller
arbetsföretag, där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd
är upprättad, med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlik¬
ningsmannens mellankomst, eller förhållandena göra sannolikt, att
den särskilda nämnden icke varder för tvistens biläggande anlitad.
5 §.
Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling,
de tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma
till dem af förlikningsmannen skriftligen gjord inbjudan att å bestämd
tid och ort med hvarandra sammankomma till förhandling inför
förlikningsmannen eller nämnden, skall förlikningsmannen skriftligen
meddela de tvistande, att han fortfarande är beredd att medla i
tvisten, därest hans biträde i sådant afseende påkallas. Under
fortsatt arbetsinställelse eller där förlikningsmannen eljest finner
sådant lämpligt, må lian jämväl med vissa mellantider förnya sitt
erbjudande att medla mellan de tvistande på sätt i 3 § sägs.
6 §.
De förhandlingar, som af förlikningsmannen eller nämnden
anordnas med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet
hafva till syfte att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med
anbud eller förslag, som under förhandlingarna kunna blifva fram¬
ställda från de tvistande själfva; ankommande därvid på förlik¬
ningsmannen eller nämnden att, om och i den mån sådant kan
anses ägnadt att befordra en god lösning af tvisten, hemställa om
de jämkningar eller medgifvanden, som för ändamålet kunna synas
lämpliga.
7 §•
Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förliknings¬
mannen eller nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 128.
flera personer, hvilkas utlåtande de tvistande utfästa sig att efter¬
komma, uppdrag att, efter pröfning om och i hvilken mån de från
ena eller andra sidan framkomna påståendena må vara befogade
och på livilket sätt följaktligen den föreliggande tvisten rättast bör
lösas, skilja de tvistande emellan.
8 §.
Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som
i 7 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån
sådant finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som
kunna uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i
nämnda paragraf omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger
det förlikningsmannen särskild!, att på de tvistandes vägnar lämna
den eller dem, som blifvit utsedda, underrättelse om uppdraget samt
att i öfrigt tillhandagå med de åtgöranden, som kunna verka därtill,
att det af de tvistande önskade afgörandet må komma till stånd.
Ej må förlikningsman själf åtaga sig uppdrag, hvarom nu
är sagdt.
9 §•
Utlåtande, hvarom förmäles i 7 §, skall afgifvas skriftligen
och af detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera
sidan samt till förlikningsmannen utlämnas.
10 §.
I fråga om rättsverkan, som må tillkomma överenskom¬
melser, utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller
fattas under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller,
allt efter beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad
allmän lag förmår.
Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga
de förlikningsmän, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort
ske kan, härom äfvensom, såvidt möjligt, angående tvistens om¬
fattning insända underrättelse till Konungen, som förordnar förlik¬
ningsman att i tvisten medla.
t
Riksdagens Skrifvelse No 128.
9
12 §.
Där sådant i särskilda fall finnes lämpligt, äger Konungen
uppdraga åt annan än den jämlikt 1 § förordnade förlikningsmannen
att såsom förlikningsman medla i uppkomna arbetstvister.
13 §.
Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som före¬
faller i de tvister, Indika blifva föremål för åtgärd enligt denna
lag. Ofverenskommelser, utfästelser eller andra beslut, som af de
tvistande ingås eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 7 § afgifves,
skola i nämnda dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.
Under hvarje kvartal skall förlikningsman till kommers¬
kollegium insända berättelse om sin verksamhet under det närmast
föregående kvartalet och förloppet af de tvister, som under detsamma
kommit under hans handläggning, i hvilken berättelse jämväl bör
lämnas redogörelse för upprättade förhandlings-, förliknings- och
skiljenämnders verksamhet, för så vidt förlikningsmannen härom
kunnat förskaffa sig kännedom.
Berättelsen skall genom kommerskollegiets försorg till trycket
befordras.
14 §.
Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet
meddelas i instruktion, som utfärdas af Konungen.
15 §.
Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan
nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskild! stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907.
Stockholm den 12 maj 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prof, 1906. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 23 Häft.
2