RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1906. Första Kammaren. N:o 42.
Tisdagen den 1 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 24 nästlidne månad.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle aflänmade
Kungl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående reglering af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel; samt
2:o) angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekono¬
misk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens
•upplösning.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens skrif¬
velse, n:o 96, till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärfva fast egendom samt till lag om ändrad lydelse af 22 § i
lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-
•afsöndring.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
u:o 104, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag
till anläggning af aflopps- och vattenledningar vid Trollhättan m. m.;
n:o 105, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af en tomt i Trollhättan till skolhusbyggnad;
n:o 106, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Trollhättans kommun af vissa områden för utläggning af
gator och allmänna platser i Trollhättan m. m.;
n:o 107, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående stäl¬
lande af viss kronoegendom under förvaltning af styrelsen för Troll-
hätte kanal och vattenverk;
Första Kammarens Prof. 1906. N:o 42.
1
N:o 42. 2
Tisdagen den 1 Maj.
n:o 108, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett till kronolägenheten Barnabro n:o 1 i Hallands län-
hörande område;
n:o 109, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående af¬
stående af kronans rätt till den så kallade Fiddevången invid Falsterbo;.
n:o 110, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa delar af kronoparken Österåker i Stockholms län;
n:o 111, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utbyte
af mark från Älfkarleby kungsgård i Uppsala län mot viss Söderfors-
bruks aktiebolag tillhörig jord;
n:o 112, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af förut till löningsjordar anslagna lotter under förra kungs¬
ladugården Ladugårdsgärdet i Östergötlands län;
n:o 113, i anledning ,af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa till förra hospitalshemman et 3/4 mantal Yäxjö hospitals-
gård i Kronobergs län hörande områden;
n:o 114, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af förra länsmansbostället Husby n:o 4 med därtill hörande¬
lägenheten Mörtnekärret n:o 1 i Östergötlands län;
n:o 115, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett till kungsladugården Skälby i Kalmar län hörande
område;
n:o 116, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af två till förra militiebostället 29/48 mantal Stenkelösa näs 1,.
2, 3 och 6 i Malmöhus län hörande lägenheter;
n:o 117, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa delar af kungsladugården Åskloster n:o 1 i Hallands
län; och
n:o 118, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af till förra häradsskrifvarbostället 1 mantal Östanbro n:o 3
och förra kronofogdebostället 1 mantal Östanbro n:o 4 i Västmanlands
län hörande jordområden; äfvensom
sammansatta stats- och lagutskottets memorial n:o 9, i anledning
af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets utlåtande n:o
öfver dels Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare
vid folkskolor nr. m., dels ock nio med föranledande af propositionen
väckta motioner.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 28 sistlidne april bordlagda utlåtanden näs 12 och
95—97.
Vid föredragning af statsutskottets den 28 nästlidne månad bord¬
lagda memorial n:o 98, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i
en1 fråga rörande anslagen under riksstatens tionde hufvudtitel, god-
kändes°den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen.
Onsdagen den 2 Maj. 3
, , Pöredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran stats¬
utskottets den 28 sistlidne manad bordlagda utlåtanden n:is 99—103.
ne^id föredragning af Kungl. Maj:ts nyss aflämnade nådiga proposi-
1 r ?ngå™de reglerin§ a^ utgifterna under riksstatens tredje
hutvudtitel, samt J
2:o) angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk
uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upp¬
lösning,
blefvo dessa propositioner på begäran bordlagda.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag.
£.. På o framställning af berr talmannen beslöts, att de under dao-en
törsta gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på föredragnings-
listan till morgondagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,4 5 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjernå.
Onsdagen den 2 maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 25 nästlidne månad.
Herr statsrådet Schotte aflämnade Kungl. Maj:ts nådiga proposi¬
tion till Riksdagen, angående ökad bredd af svängbrospannen å järn¬
vägsbron öfver Göta älf på statsbanan genom Bohuslän.
Upplästes följande ingifna läkareintyg:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr landshöf¬
ding Ch. E. v. Oelreich bör, på grund af sjukdom, tills vidare und¬
vika att deltaga i Riksdagens sammanträden, intygar
Stockholm den 1 maj 1906.
P. J. Wising.
N:o 42- 4 Onsdagen den 2 Maj.
Proposition Föredrogs å nyo Kungl. Maj:ts nästlidne dag bordlagda nådiga
ang. '•«a^n?pr0p0sjtion till Riksdagen angående reglering af utgifterna under riks-
aunder riks- statens tredje kufvudtitel.
3timfZdtUeC Grefve Wachtmeister, Fredrik: Bland de aktstycken, som åt¬
följa 1905 års diplomatkommittés utlåtande, förekommer ett yttrande
af Kungl. Maj:ts nuvarande minister i London, grefve Wrangel, rö¬
rande behandlingen af sändebudsposten i Bryssel och Haag, där man
läser följande: _ _
»Röster hafva höjts för indragningen af denna post, och särskudt
erinrar jag mig, att eders excellens’ företrädare för mig förklarat, att
han ansåge densamma såsom fullkomligt obehöflig. Jag anser mig ej
nog energiskt kunna protestera mot denna uppfattning.» Jag anser
mig härmed nödsakad förklara, att något dylikt yttrande har jag icke
fällt till grefve Wrangel.
I detta sammanhang och då regeringen ansett sig böra vid denna
Riksdagens sena timme framlägga ett så vidt omfattande organisations-
förslag samt icke nöjt sig med provisoriska åtgärder, anser jag mig
böra uttala min glädje öfver att regeringen i detta förslag tagit af¬
stånd från vissa reduktioner, som diplomat- och konsulatkommittén
trott sig kunna föreslå. Ty dessa reduktioner skulle enligt min asikt
för oss vara till föga stor ekonomisk nytta, men jag tror, att de skulle
vara ganska skadliga för Sveriges ställning och Sveriges värdighet
utomlands.
Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den kungl. proposi¬
tionen till statsutskottet; och skulle till utskottet jämväl öfverlämnas
det i anledning af samma proposition inom kammaren nu afgifna
yttrandet. _
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts under
gårdagen aflämnade nådiga proposition till Riksdagen angående god¬
kännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk uppgörelse mellan
Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran stats¬
utskottets sistlidne dag bordlagda utlåtanden n:is 104—118 äfvensom
sammansatta stats- och lagutskottets samma dag bordlagda memo¬
rial, n:o 9. _
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskot¬
tets den 28 nästlidne april och den 1 innevarande maj bordlagda ut¬
låtande n:o 12, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvud-
titlarna gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtids-
tillägg för år 1906 åt eu del tjänstemän och betjänte m. in.
Ang. dyrtids■ Pimsten I.
tillägg. no
I den af Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 till Riksdagen aflatna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof hade Kungl. Maj:t
Onsdagen den 2 Maj.
N:o 42.
föreslagit, att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet Ang. dyrtids-
öfver finansärenden ^ för samma dag angifna grunder, af dyrtidstillägg tillägg.
för innevarande år. åt en del tjänstemän och betjänte, å extra stat för (Forts-)
ar 1907 matte anvisas såsom förslagsanslag under
andra hufvudtiteln (punkt 19)............................... kronor
tredje
fjärde
femte
sjätte
sjunde
åttonde
nionde
(
(
(
(
(
(
(
5)
36)
47).
56).
42).
161).
68)
12,500
3,500
8,000
16,000
1,142,400
30.000
60.000
67,900
De grunder, efter Indika dyrtidstilläggen för år 1906 borde utså,
skulle enligt förslaget blifva följande :
* 1:°) Dyrtidstillägg utgår med 10 procent å kontant aflöning, dock
icke i något fall med högre belopp än 300 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:
a) de tjänstemän, och betjänte, i hvilkas aflöning ingå bostads-
eller boställsförmåner in natura;
b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för inne¬
varande ar uppgå till högre belopp än 5,000 kronor;
c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af
arbete, dyrtidstillägget oberäknad!, år 1905 af vederbörande taxerings¬
myndigheter uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor;
d) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901,
1902, 1903, 1904 eller 1905 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.
Tjänstemän och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvalt¬
ningar äro, utan hinder af hvad i 2:o) d) är föreskrifvet, berättigade
till dyrtidstillägg. efter i öfrigt stadgade grunder, dock att i fråga om
nämnda tjänstemän och betjänte dyrtidstillägg tillkommer allenast dem,
hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande år icke öfver¬
stiga 3,000 kronor och hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtids-
tillägget oberäknad^ år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
icke uppskattats till högre belopp än 3,000 kronor.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.
^4:o.) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som
utga.r af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten,
i hvilkas aflöning ingå jämväl andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg
må beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i
nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå.
5-o) Dyrtidstillägg beräknas a följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare tillkom¬
mande tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar;
kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
N:o 42. 6
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. dyrtids-
tillägg.
(Forts.)
arfvode;
med lön. likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.
6:o) Dvrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller
arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af dessa,
nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest denna
på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad; samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hade ut¬
skottet förehaft till behandling, utom annat, tre särskilda, inom Andra
Kammaren väckta motioner, deruti hemställts
af herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi (motionen n:o 95), att, för
den händelse Riksdagen, med anledning af hvad Kungl. Maj:t äskade
uti statsverkspropositionen, skulle bevilja dyrtidstillägg åt statens tjänste¬
män och betjänte, sådant dyrtidstillägg måtte beviljas äfven åt sådana
tjänstemän och betjänte, som åtnjöte bostad in natura;
af herr C. Lindhagen in. fl. (motionen n:o 106), att Riksdagen i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition rörande dyrtidstilläggen måtte
besluta att dels höja dyrtidstillägget för samtliga ordinarie vaktmästare
vid statens ämbetsverk eller åtminstone för dem, som stode i den lägre
lönegraden, från 10 till 20 procent af den kontanta aflöningen och dels
medgifva dyrtidstillägg jämväl åt vaktmästare, i hvilkas aflöning in-
ginge bostadsförmån in natura; samt
af herr F. W. Thorsson m. fl. (motionen n:o 75), att Riksdagen
måtte bevilja de ordinarie postbetjänte ett dyrtidstillägg, beräknadt
efter 15 procent å samtliga kontanta aflöningsförmåner för betjänte i
Stockholm och inom norra distriktet, samt efter 10 procent åt post¬
betjänte å öfriga platser.
Utskottet hade i föreliggande punkt af anförda skäl hemställt,
»I) att Riksdagen, i anledning af hvad Kungl. Maj:t under 2, 3,
4, 5, 6, 7,' 8 och 9 hufvudtitlarne föreslagit i fråga om beviljande af
anslag till dyrtidstillägg och med utslag af herrar Eriksons, Lindhagens
m. fl. och Thorssons m. fl. i ämnet väckta motioner, må, för beredande
af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte
inom de olika departementen jämte därtill hörande ämbetsverk, kårer
och stater, under nedannämnda hufvudtitlar på extra stat för år 1907
anvisa särskilda förslagsanslag till följande belopp, nämligen:
under andra hufvudtiteln.......................................... kronor 12,500: —
............................. » 3,500: —
....................... » 8,000: —
.............................. » 16,000: —
.............................. » 818,700: —
............................ » 30,000: —
............................. » 60,000: —
.............................. » 67,900: —
att för beräknande af dyrtidstillägg
» tredje » ............
» fjärde » ............
» femte » ............
» sjätte » ............
» sjunde » ............
» åttonde » ............
» nionde > ............
att utbetalas med iakttagande,
skola gälla följande grunder:
7 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant aflöning, dock^. dyrtids-
icke i något fall med högre belopp än 300 kronor. tillägg.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas: (Forts.)
a) de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöning ingår bostads-
eller boställsförmån in natura;
b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för inne¬
varande år uppgå till högre belopp än 5,000 kronor;
c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af
arbete, dyrtidstillägget oberäknadt, år 1905 af vederbörande taxerings¬
myndigheter uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor;
d) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901,
1902, 1903, 1904 och 1905 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.
4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som
utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten
och lärare vid allmänna läroverken, i hvilkas aflöning ingå jämväl
andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg må beräknas å hela det
belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående moment
sägs, bestämd att minst uppgå.
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare tillkom¬
mande tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar;
kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
arfvode;
med lön likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön
eller arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för eu af
dessa, nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han
först blifvit befordrad; samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.»
Herr statsrådet Schotte: Jag har visserligen ingen förhoppning
att uti här föreliggande betänkande, i hvad det afser dyrtidstillägg
för vissa af postverkets personal, gentemot statsutskottets enhälliga
afstyrkande vinna afseende i kammaren för Kungl. Maj:ts proposition,
men jag skall dock tillåta mig att med några ord sammanfatta de
skäl, som varit bestämmande för Kungl. Maj:t vid framläggande af
förslaget angående ifrågavarande dyrtidstillägg, äfvensom något beröra
statsutskottets motivering för sitt afstyrkande af dyrtidstillägget.
Jag ber då till en början få erinra om att i det betänkande,
hvithet afgafs den 31 oktober 1901 af den kommitté, som tillsatts för
reglering af post- och telegrafverkens stater, yttras beträffande frågan
N:o 42. 8
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. dyrtids- om dyrtidstillägg, att kommittén afsåge att, om ock i den man sådana
tillägg, tillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven postverkets per-
(Forts.) gona]) när cle af kommittén föreslagna afiöningsbeloppen tillämpades,
borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande. Kommittén har sålunda
ansett, att de af densamma föreslagna löneförmånerna allenast vore
lämpliga och tillräckliga under normala förhållanden, och detta har
ytterligare blifvit pointeradt af generalpoststyrelsen, som i sitt be¬
tänkande öfver kommitténs förslag yttrade, »att de föreslagna lönerna
icke vore tilltagna högre än att de kunde betraktas såsom normal¬
belopp, afpassade utan hänsyn till dyr tid». Härjämte erinrade gene¬
ralpoststyrelsen i sitt nämnda yttrande, att »åtskilliga befattningar
vid postverket icke ens varit föremål för omreglering i afseende å
aflöningsförhållanden». Man utgick således vid löneregleringen från
att de föreslagna aflöningarua vore lämpliga, tillräckliga och befogade
under vanliga förhållanden, och af visade icke från början tanken på
dyrtidstillägg. Riksdagen ställde sig emellertid något annorlunda till
frågan. Då löneregleringen för posten sålunda förelåg vid 1902 års
riksdag, anförde Riksdagen en del skäl, hvarför denna lönereglering
skulle kunna anses såsom eu slutlig sådan. Riksdagen upptog härvid
hufvudsakligen samma skäl, som statsutskottet nu anfört för sitt af¬
styrkande, eller att postpersonalen på många andra sätt än genom
direkta löneökningar kommit i åtnjutande af eu afsevärd förbättring
i sin ställning. Riksdagen yttrade, »att den funnit uppenbart, att,
då ny lönereglering företoges, aflöningarua borde så bestämmas, att
de utan några ytterligare tillskott från statsverkets sida blefve med
afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning
som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden till¬
räckliga; Riksdagen hade vid uppgörandet af ifrågavarande lönestater
utgått från denna uppfattning och hade till följd däraf beträffande
personalen vid postverkets lokalförvaltningar, för hvilken fullständig
lönereglering då beslutits, icke kunnat dela den mening, som inne¬
fattades i kommitténs nämnda uttalande». Visserligen hade Riksdagen
därmed sagt, att den icke kunde dela den mening, som lönereglerings-
kommittén uttalat i fråga om dyrtidstillägg, men Riksdagen hade
också i orden »med hänsyn till de vid tiden för löneregleringen
rådande prisförhållanden» betonat, att löneregleringen vore uppgjord
med afseende å de förhållanden, som rådde år 1901 eller 1902. Det
är också att märka, att löneregleringen för postbetjänte kan anses
vara genomförd redan år 1899. Förberörda kommitté framhåller näm¬
ligen rörande postvaktbetjänte, att den saknat anledning att föreslå
väsentliga förändringar i dessas löneförhållanden, enär dessa löner
reglerats så nyss som 1899. Regleringen hade emellertid således till¬
kommit innan den egentliga prisstegring å lefnadskostnaderna, som
varit utmärkande för de senare åren, inträdt. Det är vidare fram¬
hållet i statsverkspropositionen, att åtskilliga posttjänstemän och be-
tjänte absolut taget lidit minskning i sina löneförmåner genom 1902
års lönereglering, om man tager i betraktande det från år 1901 ut¬
gående dyrtidstillägget. Jag vill icke uppehålla kammaren genom att
närmare relatera de uppgifter härutinnan, som återfinnas på sid. 12 i
det föreliggande statsutskottsbetänkandet, utan vill allenast i fråga om
9 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
postbetjänte erinra om att af clessa i första lönegraden 35 erhållit^. dyrtids-
ökning, men 436 lidit en minskning af, i medeltal, 63 kronor, under tillägg.
det att tor 66 hvarken uppkommit ökning eller minskning; att af (Forta-)
postbetjänte af andra lönegraden 35 erhållit ökning, men däremot
170 en minskning af, i medeltal, 52 kronor; samt att af postbetjänte
af tredje lönegraden 27 fått ökning, under det att 264 lidit en minsk¬
ning af, i medeltal, 47 kronor. Att 1902 års lönereglering af dem
den närmast gällde ansågs otillfredsställande, framgår däraf, att gene¬
ralpoststyrelsen _ redan följande år eller 1903 ingick till Kungl. Maj:t
med . framställning, att särskilda tilläggsanslag' måtte af Riksdagen
beviljas för den personal i postverket, som genom nämnda löneregle¬
ring erhållit minskning i löneförmåner. Denna proposition vann, så-
som ^ kammaren känner, icke Riksdagens bifall. Sedan dess hafva
förhållandena med postpersonalens löner blifvit ännu mer ojämna
genom _ att de löneregleringar, som sedan skett, upptagit afsevärdt högre
löner, än 1902 års lönereglering vid posten och telegrafen för likställda
befattningar hafva. Särskild! vill jag i detta afseende åberopa den
ar 1904 verkställda löneregleringen för tullverket. Att denna är väsent¬
ligt fördelaktigare för tjänstemännen i detta verk än den, som år 1902
genomfördes för postens motsvarande personal, framgår vid en jäm¬
förelse mellan löneförmånerna för postbetjänte och vaktmästarne i
tullen. Dessa vaktmästares aflöningar äro 1,400, 1,200 och 1,050 kronor
och motsvaras för postbetjänte af 1,000, 950 och 900 kronor. Dess-
utom fingo de förra vid löneregleringen år 1904 förmånen af fri be-
klädnad, hvilken förman de icke förut haft. Det visar sig sålunda,
att tullverkets betjente erhållit mellan 100 och 200 kronors förhöjning
mot de lönebelopp som förut utgingo, äfven om man beräknar före
regleringen utgående dy r tid sti 11 ägg.
Jag har förut under denna riksdag vid flera tillfällen sökt framhålla
och äfven led t i bevis, såsom jag tror, den stora prisstegring, hvilken
under de senare åren ägt rum å alla lifsförnödenheter, och jag skall
icke trötta kammaren med närmare uppgifter härutinnan. Jag vill
allenast framhålla, att under år 1905 priset å de viktigare förnöden¬
heterna stegrats med omkring 10 procent.
Jag vill nu med några ord beröra de skäl, som statsutskottet i
sin motivering för sitt afstyrkande af ifrågasatta dyrtidstillägg anfört.
Det kan icke nekas, att posttjänstemännens villkor i åtskilliga afseen¬
de® förbättrats genom 1902 års reglering, ehuru jag tror, att stats¬
utskottet sett dessa förbättringar något för ljust. Statsutskottet åbe¬
ropar först, att ett större antal nya ordinarie beställningar inrättades
i sammanhang med löneregleringen år 1902, och att största delen af
dessa uppfördes i högsta lönegraderna för såväl postexpeditörer som
vaktbetjänte. Anledningen hvarför detta skedde berodde, hvad be¬
träffar tjänstemännen, på att dessa högre lönegrader äro afsedda för
manliga tjänstemän, som äro de ojämförligt fleste, under det de lägre
graderna äro i regeln afsedda för kvinnliga posttjänstemän. Hvad
postbetjänte betraffar, berodde detta uppförande af ett jämförelsevis
smrt antal tjänster i högre lönegrader på att den hufvudsakliga ök¬
ningen af befattningar erfordras i de större städerna, där lefnadskost-
naderna äro högre och där på samma gång större anspråk ställas på
N:0 42. 10 Onsdagen den 2 Maj.
Ang. ciyrtids- postpersonalen. Men trots detta finnas äfven i Stockholm postbetjänte,
tillägg, hyilka erhålla aflöning i lägre löneklass än i den högsta.
(Forts.) Statsutskottet åberopar vidare, att ökade befordringsmöjligheter
inträdt genom 1902 års lönereglering. Detta är också fallet, men
dessa möjligheter äro icke sa synnerligen fördelaktiga ända. För de
850 postexpeditörerna finnas blott 210 postmästarbefattningar, 25 kon¬
trollörs- och 60 förste postexpeditörstjänster. Då medelåldern för en
postexpeditör, som med första lönetillägget uppbär, 2,SOU kronor, är
öfver 40 år, kan han först vid mera framskriden ålder hafva utsikt
att vinna befordran till postmästare eller kontrollör. Sedermera ha
nästan vid hvarje riksdag upprättats nya postexpeditörs- och post¬
mästarbefattningar, men dessas antal har dock icke blifvit större än
som motsvarar den ökade postverksamhet i allmänhet, hvilken inträffat
under senare år. Pensionsförhållandena hafva också förbättrats för
postexpeditörerna, men icke i så stor grad, att icke deras aflöning,
trots denna pensionsökning, måste anses mindre tillfredsställande.
Vidare har statsutskottet åberopat, att postbetjänte enligt senaste
lönereglering erhålla uniformspersedlar in natura. Detta är riktigt,
men icke någon nyhet, som infördes år 1902; postbetjänte hafva sedan
lång tid åtnjutit en sådan förmån. Den förekommer redan i 1886
års instruktion för generalpoststyrelsen, och har generalpoststyrelsen
redan år 1902 utfärdat ett särskild! beklädnadsreglemente för perso¬
nalen. Enda skillnaden mellan den år 1902 införda nya ordningen
och den gamla är, att förmånen att erhålla antingen beklädnad in
natura eller ersättning därför införts i aflöningsreglementet. „
Jag tror, att handlingarna i detta ärende liksom också den ut¬
redning, som lämnats, gifva vid bauden, att posttjänstemännens löne¬
fråga gått i baklås, att denna personal i stor utsträckning under nu¬
varande förhållanden har en ganska bekymmersam existens och fram¬
för allt, att de icke hafva lika förmåner med andra tjänstemän, kvilka
i öfrigt äro med dem likställda. "Vill Riksdagen icke sia in pa, vägen
att genom dyrtidstillägg utjämna förhållandena, åtminstone något så
när, mellan postens tjänstemän och betjente och personalen i andra
likställda verk, sä är det uppenbart, att man snart har, en ny löne-
regleringsfråga för posttjänstemän och betjänte i tull gång samt att
till ett eller annat år en framställning i detta afseende, kan förväntas.
De ständiga lönefrågorna i Riksdagen äro synnerligen besvärliga
och svårlösta. Huru de på praktiskt sätt skola kunna lösas, förtjänar
därför allvarlig uppmärksamhet. Prisen på lifsförnödenheter stegras,
anspråken på löner växa och löneregleringarna efterträda, hvarandra.
Det är alldeles gifvet, att, när ny lönereglering kommit till stånd för
ett verk, anspråk skola från andra verk göras att komma upp i samma
löner. Det är också gifvet, att det är mindre lämpligt, att ojämnheter
råda i afseende å lönerna mellan liknande personal i för öfrigt lik¬
ställda verk. Till en dylik ojämnhet i löneförmåner kan också inverka,
att den ena löneregleringskommittén är mer liberal än en annan dylik
kommitté. Med afseende å den större eller mindre varaktigheten af
de olika löneregleringarna, beror också mycket på den grundläggande
utredning, som kan af personalen själf eller vederbörande styrelse
åvägabringas. Uppenbart är, att Riksdagens tid alltför mycket tages
Onsdagen den 2 Maj.
11 5':o 42.
i anspråk för dessa lönefrågor, och det vore synnerligen lyckligt, om Ang. dyrtids-
ett sätt kunde utfinnas, hvarigenom på samma gång hänsyn kunde tillägg.
tagas till den ständigt fortgående stegringen i lefnadskostnader och (Forts.)
de löneregleringar, som under tiden ägt rum i de olika verken. Svå¬
righeterna härutinnan äro emellertid för närvarande ganska stora, enär
för olika verk olika specialbestämmelser äro gifna. Man söker under¬
stundom att genom tillägg i naturaförmåner eller fördelar i pensions-
förhållanden m. m. förbättra en viss tjänstepersonals förmåner och
ställning, hellre än direkt höja lönerna. Dessa särskilda förmåner,
som sålunda tillerkännas en viss personal, blifva icke heller alltid till¬
räckligt uppskattade af personalen.
Jag har i detta sammanhang velat antyda dessa förhållanden och
betona önskvärdheten däraf att på ett enhetligt och mer effektivt sätt
ordna löneförhållandena för likställda statens verb, åtminstone be¬
träffande de inkomstgifvande verken. Jag tror att det vore lyckligt,
om man kunde efter våra förhållanden anpassa det tyska lönesystemet,
enligt hvilket statens tjänstemän i aflöningshänseende äro i stor ut¬
sträckning indelade uti klasser, så att, när en klass erhåller löneför¬
bättring, denna förbättring kommer all den i olika verk anställda
personal, som tillhör denna klass, till godo.
Friherre Palmstierna: Först skulle jag he att i anledning af
Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 143 angående tredje hufvudtiteln,
där i 21 :a punkten samman för dyrtidstilläggen upptages till 2,625
kronor, då de däremot i Kungl. Maj:ts nu förevarande proposition, som
statsutskottet behandlat, äro upptagna till 3,500 kronor, hos herr grof¬
ven och talmannen anhålla om återremiss i afseende på beloppet af
dyrtidstilläggen å tredje hufvudtiteln, men i öfrig! om bifall till stats¬
utskottets utlåtande.
Herr statsrådet och chefen för civildepartementet har fullständigt
redogjort för hela frågans gång, så att, när jag nu kommer att nämna
något om detta, måste det i viss grad blifva ett återupprepande af
hvad herr statsrådet sagt, ehuru möjligen sedt från andra sidan.
Herr statsrådet började med att han icke hyste någon förhoppning,
att statsutskottets utlåtande skulle kasseras, och jag deltager i samma
förhoppning. Här ifrågavarande dyrtidstillägg åt postverkets tjänste¬
män och betjänte uppgå till ett belopp af 323,700 kronor. Postverket
fick sina löner reglerade år 1902 och står således i afseende på dyr¬
tidstilläggen i eu helt annan ställning än öfriga stater, som blefvo
reglerade år 1872 eller 30 år tidigare, och äfven om dess tjänstemän
kunna tyckas hafva det svårt, hafva de det icke jämförligt med dem,
som fingo sina löner bestämda 30 år före.
Det är mycket riktigt, såsom herr statsrådet nämnde, att när
kommittén kom med sitt förslag, voro en hel del tjänstemän i posten
icke därmed belåtna, och det har sin förklaring däri, att de förut hade
provision, hvilken i mån af postverkets starka utveckling hade stigit
till högst betydande belopp. Denna blef nu nedsatt, och gingo de
således miste om en del af sina inkomster, men dessa både också för
en del af dem varit alldeles för stora. Jag vågar dock påstå att,
efter hvad som upplysts i utskottet, största delen af postverkets tjänste-
N:o 42. 12
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. dyrtids-män och betjänte böra vara mycket belåtna med den reglering de fingo.
tillägg. Emellertid har, såsom herr statsrådet nämnde, kommittén sagt, att
(Forts.) f}et. kunde ifrågasättas dyrtidstillägg, och Kungl. Maj:t föreslog sådana
1902, men Riksdagen sade nej. Sedan kom Kungl. Maj;t med fram¬
ställning om personligt lönetillägg till de postmästare, som förlorat
mycket, men Riksdagen ansåg, att de hade tillräckligt, och sade nej.
Sedan började det med dessa föreningar, som kommit in och begärt.
I den kungl. propositionen står det, att icke mindre än fem gånger
föreningar begärt ökning af löner, och det är gifvet att, om en ledare
säger: vi böra försöka att få ökade löner, så är det naturligtvis icke
någon som säger nej, äfven om de vore belåtna. De säga: kan det
skaffas, så är det bra. Det är visserligen sant, att de icke fått så
stor höjning i sina löner, men de hafva dessutom fri läkarevård, me¬
dicin och förhöjd pension. Tjänstemän med mera maktpåliggande be¬
fattning hafva därjämte 20 kronor i månaden. Det är 240 kronor om
året, och det är ej så litet. Och så är det det, att på dessa fyra år
hafva utsikterna till befordran ökats genom inrättande af ungefär 1,000
platser för postexpeditörer och vaktbetjänte, hvarigenom det är möjligt
att hastigare komma till ordinarie tjänst och att hastigare komma i
högre löneklass.
Här nämndes, hvilket också står i Kungl. Maj:ts proposition, att
en hel mängd tjänstemän år 1902 fingo mindre än de hade förut.
Jag undrar, om icke genom tillkomsten af de nya platserna antalet af
dessa minskats högst betydligt; och om några fått mindre, har det be¬
rott på den förlorade provisionen.
Det har skickats mig eu tidning: Postbetjänten, som naturligtvis
talar för deras sak. Men jag ber att få framhålla ett par saker. De
säga, att de icke kunna föra en bekymmerfri tillvaro. Ja, det är en
mycket naturlig önskan hos hvar och en att få föra en bekymmerfri till¬
varo, men det torde icke vara förunnadt så många, ens af tjänste¬
männen.
Vidare har det framhållits, att det vore en nationell fara, om
detta blefve utbredt, ty staten skulle icke blifva väl betjänad med en
arbetarestam, som vore missnöjd med sin ställning, och däri ligger till
en viss grad frågan. Att klaga öfver missförhållanden tager sig alltid
bra ut, och det är för en ledare icke svårt att få folk missnöjdt. Om
vi skrika, få vi mer, tänka de. Det vore mer fördelaktigt, om
ledarna ville försöka få dem till att vara nöjda med sin ställning.
Slutligen bär man sagt, att den klokaste hushållningen skulle vara
att göra den stora massan köpstark. Men huru går det till att göra
den stora massan köpstark? Det är ju den stora massan, som skall
betala, men pengarna, hvar komma de ifrån? Skall det vara landt-
brukarna, som skola göra dessa postbetjänte köpstarka? Jag tror icke
det där resonemanget är så korrekt.
Det har i dessa föreningarnas klagomål, såsom herr statsrådet
nämnde, gjorts jämförelse med tullverkets tjänstemän. Utskottet har
funnit denna jämförelse icke alldeles riktig, därför att tulltjänsteman¬
nen hafva ett helt annat slags tjänstgöring. Det är ganska stora pre¬
tentioner på deras skicklighet att bedöma eu hel del saker, och så
länge seglationstiden varar, slita de mycket, emedan de hela dagen
13 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
måste vara utom hus. Dessutom måste de vara särskilt väl betalda, Ang. dyrtids-
för att de skola vara fullt redbara. Allt detta kali naturligtvis sägas tillägg.
äfven om postbetjänte, men jag tror icke i samma skala. (Förta.)
Sedan tillåter jag mig nämna något med anledning af hvad herr
statsrådet har anfört uti Kungl. Maj:ts proposition under 6:e hufvud-
titeln, sid. 37. Det var i fråga om två postbetjänte, som blifvit ska¬
dade genom explosion, och visserligen kunde de vara kvar i posten,
men man ansåg, att de borde ha någon sorts pension i alla fall bred¬
vid, och detta bifölls af Riksdagen utan att någon hvarken i utskottet
eller i Riksdagen yttrade sig däremot. Motiveringen finnes på sid. 37,
och där står det, att verkets ersättningsskyldighet borde sträcka sig
något längre, så att de af olyckan vid unga år drabbade postfunktio¬
närerna i någon mån godtgjordes för iråkad oförmögenhet att vid
siclan af sin postanställning genom arbete i enskild tjänst förskaffa
sig välbehöflig tillökning i årsinkomst. Och längre upp på samma
sida står om Sundvall, att han vid sidan af sin posttjänstgöring sysslade
med skoarbete, hvaraf han förskaffade sig en inkomst af omkring 50
kronor i månaden. Detta är ju icke ett bevis på att posttjänstemän
äro absolut upptagna från morgon till kväll. Och det är gifvet, att i
de^ mindre städerna måste det finnas postbetjänte, som bära ut posten
två, tre gånger om dagen och som icke äro upptagna hela dagen.
I de större städerna äro de mer upptagna, men så hafva de också där
högre löner. Dessutom går det väl icke egentligen an, att Riksdagen
är med om en lönereglering och ett par år därefter beviljar ytterligare
dyrtidstillägg. Är löneregleringen oriktig, då bör väl löneregringen
göras om, men icke böra dyrtidstillägg läggas på densamma.
Efter hvad det upplystes i utskottet, kommer, ifall detta bifalles,
genast framställning om motsvarande dyrtidstillägg för telegrafen.
Uti herr statsrådets yttrande angående önskvärdheten af en full¬
ständig lönereglering, så att frågor af 'dylik art icke ständigt behöfde
upptaga Riksdagens tid, tror jag Riksdagens ledamöter instämma alla,
och jag anhåller, herr grefve och talman, om bifall till utskottets för¬
slag förutan den ifrågasatta återremissen.
_ Sedan öfverlägguingen ansetts härmed slutad, blef, på gjord pro¬
position, frågan om beloppet af anslaget under tredje hufvudtiteln
visad åter till utskottet och hvad utskottet i öfrigt hemställt bifallet.
Punkterna II och III.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Föredrogs å nvo statsutskottets den 28 nästlidne april och den 1 Ang. anord-
innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 95, i anledning af Kungl. nande af
Maj:ts proposition angående anordnande af undervisning i huslig eko- undervisning
nomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor. * husK? fk°'
° o nona i folk-
Uti en till Riksdagen aflåten, den 30 december 1905 dagtecknad
proposition (n:o 36) hade Kungl. Maj:t, under åberopande af proposi-
skolor m. m.
N:o 42. 14
Ang. anord¬
nande af
undervisning
i huslig eko•
nomi i folk¬
skolor m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 2 Maj.
tionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels för sin del godkänna de
i statsrådsprotokollet angifna grunderna för utdelande af statsbidrag
till anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor, högre
folkskolor och folkhögskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att, när i sär¬
skilda fall omständigheterna därtill föranledde, meddela understöd af
statsmedel för ifrågavarande ändamål utan hinder däraf, att någon
afvikelse från nämnda grunder ägt rum, dels och på ordinarie stat
under riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag med
titel: »För anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor» å 90,000 kronor.
Utskottet hade på angifna grunder hemställt,
»att Riksdagen måtte
а) för sin del godkänna följande grunder för utdelande af stats¬
bidrag till anordnande af undervisning i huslig ekonomi i folkskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor, nämligen:
att skoldistrikt eller skolstyrelse, som i folkskola, högre folkskola
eller folkhögskola eller i särskild anstalt anordnat i skolkök meddelad
undervisning uti huslig ekonomi, skall äga att för hvarje kurs, som
omfattar minst trettio arbetsdagar, fördelade på flera eller färre veckor
med en eller flera arbetsdagar i veckan, erhålla etthundra, kronor,
däraf sjuttiofem kronor såsom bidrag till lärarinnans aflöning samt
tjugufem kronor såsom bidrag till bestridande af öfriga löpande ut¬
gifter, dock ej för lokal och bränsle, samt att för åtnjutande af stats¬
bidrag i förevarande afseende följande villkor i ofri gt skola blifva
gällande, nämligen:
1) att undervisningen har den i normalplanen för undervisningen
i folkskolor och småskolor angifna uppgiften;
2) att undervisningen handbafves af en duglig, för ifrågavarande
undervisning särskild! utbildad eller eljest af skolrådet lämplig befun¬
nen lärarinna;
3) att skolköket är tillräckligt rymligt och ändamålsenligt inrät-
tadt samt utrustadt med lämplig, i förhållande till elevantalet till¬
räcklig materiel;
4) att undervisningen, som hufvudsakligen bör vara praktisk, pågår
under tillsammans minst fyra timmar om dagen;
5) att undervisningen, såvidt den meddelas i folkskola eller sär¬
skild anstalt, ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro
intagna i folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen
eller uppnått tolf års ålder eller ock afslutat sin skolgång och icke äro
öfver aderton år gamla;
б) att antalet elever i hvarje kurs är minst åtta, högst tjugu;
7) att undervisningen icke är förenad med servering till flera
främmande matgäster, än som motsvarar elevernas antal, börande dessa
matgäster helst utgöras af elevernas skolkamrater;
8) att af eleverna ej upptages annan afgift än ersättning för spis¬
ning i skolköket, och att sådan afgift icke sättes högre än medelpriset
för de använda matvarorna;
9) att undervisningen enligt intyg af vederbörande folkskolein-
15 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
spektör eller i Stockholm af stadens konsistorium varit anordnad på
ändamålsenligt sätt; samt
10) att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma
kalenderår, statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen;
med rätt för Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständig¬
heterna därtill föranleda, meddela understöd af statsmedel för ifråga¬
varande ändamål utan hinder däraf, att någon afvikelse från nämnda
grunder ägt rum; samt
b) på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja
ett förslagsanslag, med titel: »För anordnande af undervisning i huslig
ekonomi i folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor», å 60,000 kronor.»
Vid utlåtandets föredragning begärdes ordet af
Herr Billing, som yttrade: Jag anhåller att få föreslå följande
föredragningsordning, att först föredragas villkoren under n:is 1, 2, 3
o. s. v., därefter ingressen och sist mom. b), med rättighet att under
diskussionen behandla betänkandet i sin helhet vid föredragningen af
l:a punkten.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Punkten a).
Det under mom. 1) upptagna villkor.
Herr statsrådet Berg: Det är visserligen ett ganska hopplöst
företag att här säga något som helst mot ett utlåtande, vid hvilket
ingen reservation från denna kammares utskottsledamöter är fogad.
Icke dess mindre anser jag mig böra yttra något om föreliggande
förslag, för så vidt det afviker från hvad i Kungl. Maj:ts proposition
blifvit yrkadt.»
I åtskilliga punkter, där afvikelsen rör endast formen eller där
den sakliga innebörden af afvikelsen synes mig oskadlig, skall jag icke
göra någon erinran. Hit höra, bland annat, punkterna 4 och 5, mot
hvilka jag således icke har något att anmärka. På andra ställen äro
ändringarna betingade af ekonomiska skäl, såsom i fråga om statsbi¬
dragets storlek, och icke heller mot detta torde vara lönt att opponera,
huru goda grunder man än kunde anföra. Men bland de villkor för
statsbidragets åtnjutande, som utskottet uppställt på sid. 42 och 43, är
det tre, som jag anser mig icke kunna alldeles förbigå. Det är vill¬
koren 2 samt 6 och 7.
I villkoret 2 har utskottet inskjutit orden: »eller eljest af skol¬
rådet lämplig befunnen». Härigenom blir säkerligen här och hvar
tillfälle beredt för inom kommunen inflytelserika personer att på sta¬
tens bekostnad skaffa ett slags pension åt någon gammal utsliten ko¬
kerska eller annan person i dylik ställning. Man kommer förmod¬
ligen att flerstädes resonera som så, att eu människa, som är skicklig
att själf laga mat, bör väl också utan vidare anses skicklig att lära
barn laga mat. Så har man förut resonerat på åtskilliga ställen, där
undervisning i huslig ekonomi blifvit införd, och det är endast genom
Ang. anord¬
nande af
undervisning
i huslig eko¬
nomi i folk¬
skolor m.
(Forts.)
Nso 42. 16
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. anord¬
nande af
undervisning
i huslig eko¬
nomi i folk¬
skolor m. m.
(Forts.)
en dyrköpt erfarenhet man på dessa ställen slutligen lärt sig inse sitt
stora misstag. Men det är ju en gammal sanning, att man icke blir vis
af andras erfarenhet. Så kommer det väl att gå i detta stycke också,
och det får man naturligtvis foga sig i, då det tycks höra till sakernas
normala ordning.
De båda punkterna 6 och 7 innehålla, att antalet elever i hvarje
skolkökskurs skall kunna springa upp ända till 20, att i skolköket
skall kunna lagas mat för ända till 40 och att bland dessa skola kunna
medtagas främmande personer utan någon effektiv begränsning af an¬
talet. Genom denna bestämmelse kan, synes det mig, själfva hufvud-
syftet med hela anordningen lätteligen komma att förryckas och för¬
felas. Man kan riskera, att det blir icke en undervisning åt skolflickor
i huslig ekonomi, utan i stället eu masstillverkning af mat för fattig¬
försörjning eller en billighetsbespisning.
jag är långt ifrån att vilja säga något emot bespisning af fattiga
skolbarn. Det är tvärtom den allra förträffligaste form för fattigför¬
sörjning, som tänkas kan. Men icke är det väl ändå så, att denna
form af fattigförsörjning bör understödjas af staten genom dess under-
visningsbidrag till skolorna, utan den bör väl bekostas af vederbörande
kommuner själfva. De kommuner, där bespisning af fattiga skolbarn
förekommer i större skala, äro nog så ekonomiskt rustade, att de hafva
råd att bekosta den själfva.
Likaså kan naturligtvis icke förnekas, att billiga spisställen med
inackordering af mindre bemedlade matgäster äro en mycket god in¬
rättning. Men det är väl icke för understödjande af sådana, som bär
ifrågavarande statsbidrag bör utgå.
Vore syftet med hela detta förslag att utbilda skolflickor till att
få platser vid stora försörjningsanstalter eller bespisningslokaler eller
såsom serveringsflickor eller dylikt, då vore det utan tvifvel ändamåls¬
enligt att inrätta skolköken i så stor skala, att man samtidigt kunde
bespisa ända till 40 personer. Men detta är icke ändamålet med för¬
slaget i det hela; det har icke varit i propositionen åsyftadt. Syftet
har tvärtom varit det, att skolkökskurserna skulle, i den mån de det
kunna, bidraga till att utbilda flickor att i framtiden blifva dugliga
husmödrar — att förbereda dem till att på ett beräknande och för¬
ståndigt sätt sköta sitt eget blifvande lilla hem. Detta syfte har pro¬
positionen haft för ögonen, och det är detta syfte som legat till grund
för de bestämmelser, som i propositionen föreslås i fråga om antalet
elever och antalet främmande matgäster.
Allra minst lämplig synes mig emellertid den ändring vara, som
utskottet vidtagit, då det i villkoret 7 på sid. 43 inskjutit ordet »helst».
Det förekommer ju i ett af de villkor, som det åligger skolråd att
uppfylla för erhållande af statsbidrag. För att staten skall hafva nå¬
gon garanti för att dessa villkor verkligen blifva uppfyllda, skall å
statens vägnar någon person intyga, att så är fallet, och den person,
som å statens vägnar skall göra detta, är vederbörande folkskolein¬
spektör. Hur skall han nu i fråga om punkt 7 skrifva sitt intyg?
Han skall väl skrifva ungefär så här: »jag intygar, att det eller det
skolrådet har såsom matgäster vid skolkökskurserna helst mottagit
elevernas skolkamrater». Är det rimligt, att en statens tjänsteman
17 S:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
skall tvingas skrifva någonting dylikt, som ju onekligen är en Ang. anord-
omening ? nande af
Enligt livad jag förnummit skall meningen vara att, om behöfvande
skolbarn icke anmäla sig till det fastställda antalet, skulle det finnas \orni Tfolk-
en möjlighet för vederbörande skolråd att låta äfven andra matgäster skolor m. m.
komma med. Och det låter ju rimligt. Men om man menar detta, (Forts.)
bör man också säga det och det gör man alldeles icke med det besyn¬
nerliga ordet »helst». Det kan, såvidt jag kan förutse, endast vålla
ovisshet, tvist och besvär, när rekvisitioner skola af vederbörande folk¬
skoleinspektörer vitsordas.
Jag har ingen befogenhet att i denna kammare framställa något
yrkande, men jag ber dock att särskilt hvad den sistnämnda punkten
beträffar få hemställa, huruvida det icke vore skäl vidtaga en sådan
modifikation i punkt 7, att den af folkskoleinspektörerna verkligen
kunde efterlefvas.
Herr Enhörning: Den kungl. propositionen angående anord¬
nande af undervisning i huslig ekonomi har icke framkommit en dag
för tidigt, och helt säkert komma dylika kurser att få en stor och väl-
signelsebringande betydelse för vårt folk. Det är ju gifvet, att tref-
naden i och kärleken för hemmet måste ökas i hög grad, om husmo¬
dern icke allenast förstår att hålla hemmet rent och snyggt, utan äfven
kan tillaga en smaklig och närande föda och servera densamma pro¬
pert, ordentligt och i rättan tid. Huru många husmödrar gifves det
icke, som hvarken kunna det ena eller det andra, och huru många
män ha därför icke drifvits bort från hemmen, som så att säga mer
eller mindre blifvit därigenom ruinerade!
Och hvad beror detta på? Jo, helt enkelt därpå, att flickorna
ofta nog icke fått lära sig sparsamhet, ordning och renlighet, än mindre
matlagning i hemmen och ofta nog på de tidiga giftermålen bland
arbetsklassen, hvarigenom flickorna icke kommit ut i tjänst, hvilket
hittills så att säga har varit deras skola för huslig ekonomi. Då icke
alla flickor genom praktiskt deltagande i ett ordnadt hushåll fått lära
sig, huru ett hem skall skötas, så är det ju gifvet, att kurser för hus¬
lig ekonomi komma att fylla ett länge kändt behof. De flickor, som
taga plats som tjänare efter genomgående af en sådan kurs, blifva
säkerligen mycket eftersökta, och inom en ej alltför aflägsen framtid
hoppas jag, att dessa kurser skola blifva obligatoriska för alla flickor,
som afslutat folkskolan. I dessa kurser skola flickorna icke allenast
lära sig en enkel matlagning och näringsvärdet hos olika födoämnen,
utan äfven renlighet, sparsamhet och ordning samt att akta det husliga
arbetet. Betydelsen häraf är ofantligt stor. Själf har jag på nära
håll kunnat se, huru små familjer med goda inkomster icke kunnat
reda sig, under det att större familjer med relativt mindre inkomster
— stundom uppgående till nära hälften af de föregåendes — reda sig
godt och hålla hemmen snygga och trefliga samt barnen rena och hela.
Och hvad beror det väl på? Jo, på husmödrarna i de flesta fall. Hus¬
mödrar af den förra kategorien ha antagligen icke varit lyckliga nog
att få lära sig huru ett hem skall skötas, under det de senare an¬
tingen i hemmen eller i tjänst bibringats denna oskattbara lärdom.
Första Kammarens Prot. 1906. N:o 42.
2
N:o 42. 18
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. anord¬
nande af
undervisning
i huslig eko¬
nomi i folk¬
skolor m. m.
(Forts.)
Naturligtvis kan det äfven vara beroende på mannen, men i regel kan
man väl säga, att det är mest beroende på husmoderns kvinnliga och
husliga dygder.
Kurser i huslig ekonomi komma således att få en stor social be¬
tydelse, de komma att öka välståndet bland de arbetande klasserna
och på samma gång deras förmåga att utgöra skatterna, höja deras
moral och motverka dryckenskapen och andra laster. Det uppväxande
släktet skall därigenom vinna i moraliskt och fysiskt afseende. Om
dessa kurser kan man säga, att de skola motsvara värnplikten för yng¬
lingarna, ty lika säkert som jag tror. att värnplikten har en upp¬
fostrande betydelse för det manliga släktet, tror jag på betydelsen
af huslig ekonomi för flickor.
Herr statsrådet anför i sin motivering, på sätt framgår af sid. 34
och 35 i utskottets betänkande, att »folk- och småskollärarinnor, som
genomgå en särskild! för dem anordnad kurs, synas i många fall kunna
blifva dugliga skolkökslärarinnor, helst om de redan vid seminariet
fått genomgå en första, grundläggande kurs.»
Tyvärr kan jag ej dela denna åsikt. Då arbetet i folk- och små¬
skolor redan nu är så kräfvande, i synnerhet sedan undervisning i
kvinnlig slöjd numera införts i de flesta skolor, att lärarinnans krafter
ofta nog blifvit för starkt anlitade, måste det anses i hög grad oprak¬
tiskt att till allt detta lägga ytterligare arbete, som i lika om icke
högre grad än arbetet i folk- eller småskola kräfver stark kropps¬
konstitution, energi och intresse. Genom att kombinera dylika kurser,
som ställa så stora kraf på lärarinnans kropps- och själskrafter, med
arbetet i en folk- eller småskola, måste följden förr eller senare blifva
den, att öfveransträngning inträder och att statsbidrag för aflönande
af vikarie som en följd däraf måste utanordnas.
Gifvet är, att jag, då utskottet nedpruta! det af Kungl. Maj:t be¬
gärda anslaget från 90,000 till 60,000 kronor, icke kan vara med
därom, ty det mindre anslaget för hvarje kurs, som utskottet nu före¬
slår, kommer, fruktar jag, att i alltför stor mån fördröja inrättandet af
skolkökskurser i mången kommun.
För erhållande af statsbidrag för kurser i huslig ekonomi har
Kungl. Maj:t uppställt villkor under 9 olika punkter, och utskottet har
utökat dessa till 10, den sista innefattande äfven en hemställan om
ett anslag på ordinarie stat för ändamålet i fråga af 60,000 kronor.
Jag anser emellertid, att en del punkter böra erhålla tillägg eller något
förändras, och skall jag taga mig friheten framkomma med förslag
härom vid föredragandet af hvarje punkt.
Jag har nu, herr grefve och talman, intet särskild! yrkande att göra.
Herr Billing: Då icke något yrkande ännu har gjorts i motsats
till utskottets förslag, hade jag kanske bort dröja att begära ordet till
dess de af herr Enhörning bebådade ändringsförslagen under de sär¬
skilda punkterna framkommit. Jag skall också nu inskränka mig till
att blott redogöra för de allmänna grundsatser, som hafva ledt utskottet
vid behandlingen af detta ärende, både för så vidt utskottet tillstyrkt
bifall till den kungl. propositionen och för så vidt det föreslagit än¬
dringar uti densamma. Dessförinnan vill jag med anledning af hvad.
19 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
herr statsrådet anförde, nämna, att, då han riktat sina anmärkningar Ang. anord-
hufvudsakligen mot det i mom. 7 upptagna villkor, jag kan i afseende u2'i^.snin
ii den af honom anmärkta formuleringen gifva honom rätt och därför
skall, när denna punkt föredrages, framställa yrkande i det af herr nomi t j-0ik.
statsrådet angifna syftet. Jag anser mig därför icke behöfva nu när- skolor m.m.
mare bemöta hvad' han rörande formuleringen yttrade, då jag med (Forts.)
honom är ense om att den kan och bör ändras.
Utskottet har mycket lifligt känt, att förslaget om införande af
undervisning i huslig ekonomi i så inånga som möjligt af vårt lands
skolor är af en synnerlig vikt, och har det därför inom utskottet varit
ett enigt intresse att söka befordra hvad här blifvit föreslaget. Men
just detta intresse, att skolkök måtte på så många ställen som möjligt
inrättas, har föranledt de af utskottet föreslagna förändringar, och
dessa förändringar kan jag säga gå uti hufvudsakligen tvenne rikt¬
ningar. Den ena är den," att utskottet ansett, att denna undervisning
bör° redan från första början anläggas så praktiskt som möjligt. _ På
grund af denna uppfattning att undervisningen uti huslig ekonomi bör
ordnas så praktiskt som möjligt, har utskottet föreslagit de förändrin¬
gar, om hvilka herr statsrådet ordade. En af dem är den — och jag
vet, att herr Enhörning snart kommer att göra yrkande i samma rikt¬
ning, som statsrådet antydde — att vi icke ansett, att det borde upp¬
ställas såsom ett bestämdt villkor att lärarinna i skolkök skall hafva
genomgått eu särskild skolkurs. Det har för oss statt klart, att en
person kan vara fullt lämplig till att meddela denna undervisning,
äfven om hon icke har genomgått eu sådan särskild utbildningskurs,
och så fjärran från utskottets tankegång har nog icke varit en liten
misstanke om att uti dessa undervisningskurser den teoretiska sidan
understundom fått för stort utrymme. Syftemålet med undervisning i
huslig ekonomi är att lära särskildt de uti ekonomiskt hänseende sämre
ställda barnen att reda sig eu gång i framtiden uti matlagning, i
tillagning af den enklaste husmanskost. För min del tror jag, att man
kan lära sig detta utan att hafva fått dessa små notiser om att uti
matvarorna ingå så och så mycket ägghviteämnen, så och så mycket
socker, kolhydrat och hvad ingredienserna nu allt heta. Man har
sagt mig, att vid meddelandet af den sortens undervisning brukar det
åtminstone emellanåt tillgå så, att lärarinnan dikterar för barnen och
de göra anteckningar i sina skrifböcker, naturligtvis gansua dåligt så¬
som förhållandet i allmänhet är med skriftliga anteckningar efter före¬
läsningar — äfven om man har större lärdom än dessa barn — och
så fä eleverna hem med sig en lunta af anteckningar, hvilka de icke
förstå eller kunna tolka. Dylik teoreterisk undervisning har man dock
ansett kunna låta sig försvara i de bättre ställda skolköken, t. ex. i
Stockholm eller i de större städerna, men man har menat, att då det
gäller landsbygden, så, äfven om en kvinna icke skulle kunna meddela
denna här lilla kemiska undervisningen, hon likvisst skulle kunna vara
en mycket lämplig lärarinna uti ett skolkök. Därför har man också
ansett, att denna högre utbildning i särskild skolkurs icke bör vara
något nödvändigt villkor; men man har tillika i motiveringen uttalat,
att naturligtvis komma de utbildade lärarinnorna i viss man att först
anlitas. Och då det nu är skolrådet, som skall bestämma och som
K:o 42. 20
Oasdagen deu 2 Maj.
Ang. anord■ skall pröfva saken, och skoldistrikten, som skola ombestyra denna un-
nanfa af dejsning och som hafva intresse för den, synes mig däri ligga en
“ husii^Zkt fullt tillräcklig garanti för att man skall kunna pröfva i hvarje sär-
nomi i folk- skild! fall hvem som kan vara lämplig att handhafva undervisningen i
skolor m. m-ett skolkök, och därför hafva vi lagt till de orden: »eller eljest af
(Forts.) skolrådet lämplig befunnen lärarinna».
Den andra konsekvensen af att vi så mycket som möjligt önskat
befordra syftet med den kungl. propositionen, är att vi hafva från
början velat kraftigt betona, att den allra största möjliga frihet måtte
lämnas de särskilda kommunerna vid ordnandet af denna sak efter de
behof, som för hvarje särskild kommun föreligga. Vill man hafva
skolkök i rätt många skoldistrikt, skall man akta sig för att uppställa
för stränga villkor, villkor, som kunna vara synnerligen passande t. ex.
uti Stockholm eller uti städerna i allmänhet, men som alldeles icke
passa för de små landtkommunerna. Därför har utskottet icke på
någon enda punkt uppställt strängare villkor än det kungl. förslagets,
utan med alla af utskottet föreslagna förändringar afsett att lämna åt
kommunerna en större frihet än de enligt den kungl. propositionen
skulle hafva, allt detta uteslutande i syfte att icke några strängt bin¬
dande villkor uppställas, som kunna lägga hinder i vägen för kommu¬
nerna att intressera sig för och förmå åstadkomma skolkök.
Detta har jag nu velat säga, och det kan ju hända att jag sedan
nödgas att opponera mig mot herr Enhörning, efter som han varit så
god att visa mig, hvilka olika yrkanden han ämnar framställa.
Nu anhåller jag om bifall till punkten l:o).
Herr Wieselgren: Det är på sätt och vis en alldeles ny fråga,
som i dag är oss förelagd, om den ock ute i landet i själfva verket
icke är så ny som den för oss kan synas. Redan under flera år liar
ju den frivilliga skolköksverksamheten pågått i många landsändar, så
att nog har man under denna tid i saken hunnit samla åtskillig er¬
farenhet. Man behöfver därför ej vara så oviss hvartåt folkstämningen
i detta stycke pekar, som man möjligen skulle vara, om man stode
inför något alldeles opröfvadt. Säkert är att den erfarenhet, hvilken
af »Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran» vunnits, visar,
att det öfver hela landet finnes ett allmänt och lifligt intresse för till¬
godogörande af en undervisning sådan som den nu föreslagna. För
min del tror jag därför också, att man icke bör vara så strikt i sina
beslut här i dag, som under andra förhållanden möjligen kunde vara
väl motiveradt, då nämligen, om nu också statsutskottet till villkoren
i den kungl. propositionen lagt åtskilliga alternativ, som för många
af oss måhända icke te sig fullt lämpliga, det icke alls därför är gifvet
att icke vederbörande skolråd komma att i det ena eller andra fallet
utvälja det, som torde vara det bästa.
När jag läste statsutskottets villkor, förstod jag lätt, att utskottet
hade försökt att göra villkoren så inbjudande som möjligt för kommu¬
nerna; och af den ärade statsutskottsledamot, som nyss hade ordet, har
det konstaterats, att detta verkligen också varit utskottets afsikt. Hvad
mig beträffar delar jag den uppfattningen, som af ett par föregående
talare uttalats, att det nämligen ovillkorligen är lämpligast, om en
21 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
duglig och för denna undervisning särskildt utbildad person sköter den- Ang. anord-
samma; men jag kan visst icke neka till att det å andra sidan kan n“nde af
ligga en viss ratio i utskottets tillägg om »en eljest af skolrådet lämp- f”
lig befunnen lärarinna», att äfven hon får komma med på ett hörn. nomi i folk•
Det är nog så, att »det sämsta föret är alltid i portlidret», och det kansfeoZor* m. m.
ju också därför vara lämpligt att göra inkörsel så lätt som möjligt. (Torta.)
Det slier nog på åtskilliga håll därigenom att skolrådet tillätes vidtala
någon uti församlingen bosatt person, som är intresserad för saken, och
är denna lämplig, är ju däremot ingenting att invända. Dock tror jag,
att det i allmänhet mest kommer an på innehafvandet af den peda¬
gogiska skicklighet, en lärarinna i detta stycke vanligen beliöfver, i
alf synnerhet, då elevernas antal skall utvidgas så mycket som här af
utskottet föreslagits.
Det är riktigt att, såsom utskottet har gjort, söka betona den prak¬
tiska färgen i denna undervisning, men den praktiska färgen får dock
icke vara så uteslutande, att icke den teoretiska litet grand får vara
med. Ty hur det är, sätter det ett visst ställ på dessa lärjungar, när
de sedermera komma ut för att praktisera, om de verkligen visa sig
hafva mer än en liten aning om att denna praktik bör uppbäras och
ledas af teorien.
Jag ser emellertid ingenting i statsutskottsförslaget, som jag skulle
särskildt känna mig uppkallad att göra något yrkande ^emot, annat än
det sjunde momentet; men då jag redan fått höra, att a statsutskottets
vägnar ett tillfredsställande ändringsförslag därvidlag _ kommer att
framställas, inhibera!- jag mitt annars tilltänkta yrkande i den punkten.
Att anslagssiffran blifvit nedsatt från af Kungl. Maj:t föreslagna
90,000 kronor till 60,000 kronor, har, kan jag väl säga, icke berört
mig riktigt angenämt. Jag är alldeles viss på, att de 90,000 väl be¬
hof des; men jag är också alldeles säker på, att det icke skall dröja mycket
länge, innan den siffran kommer igen och innan den siffran kommer
att blifva godkänd, ty om jag icke misstager mig alltför mycket, skall
den tvekan, som rådt inom statsutskottet, om man skulle komma att
begagna sig så mycket af den här undervisningen, ganska snart undan¬
röjas? Då är jag alldeles viss, att Riksdagen ej skall hafva något
emot att bevilja det förhöjda anslag, som under denna förutsättning
kommer att behöfvas; ty det kunna vi alla vara ense om att detta
förslag, huru begränsadt det kan synas och huru obetydligt det i
mångas ögon är, dock är en synnerligen viktig fråga och en fråga,
som ingriper på så många sätt, att man kanske i första ögonblicket ej
fullt inser, huru omfattande och djupgående verkningarna af eu sådan
här verksamhet skola komma att visa sig vara.
Jag har som sagdt ingenting annat att yrka än bifall till utskottets
förslag öfver hufvud taget med den reservation i fråga om sjunde
punkten, som jag nyss anförde.
Efter härmed slutad öfverläggning godkändes det i förevarande
moment innefattade villkor.
Det under mom. 2) upptagna villkor.
Jko 42. 22
Onsdagen den 2 Maj.1
Ang. anord- Herr Enhörning: Jag hemställer, att denna punkt antages
ncmde af 0förändrad med följande tillägg: »börande dock statsbidrag i det
Thusiigmektsenare fallet ej utgå förr, än vederbörande skolråd eller skolsty-
nomi i folk■ rélse styrkt, att fackutbildad lärarinna ej kunnat erhållas, hvar jämte
skolor m. m.lärarinnans ålder i intetdera fallet bör understiga 21 år.
(Ports.) Det är naturligtvis af vikt att undervisningen, om den skall blifva
fruktbringande, meddelas af en fackutbildad lärarinna. Det finnes ju
många kvinnor, som, utan att ha genomgått någon som helst kurs i
huslig ekonomi, äga stor förmåga att själfva sköta ett hushåll, men
ingalunda därför kunna meddela pedagogisk undervisning däri, så att
flickorna lära sig akta det husliga arbetet och finna glädje däri.
Då vid tillsättandet åt dylika platser många förhållanden kunna
spela in, så har jag ansett lämpligt att till denna paragraf göra till¬
lägget, att vederbörande böra styrka, att fackutbildad lärarinna icke
kunnat erhållas, där lärarinna utan dylik utbildning anställts. Då
redan nu ett stort antal lärarinnor, utexaminerade vid fackskolor för
huslig ekonomi, enligt hvad man försäkrat mig, vänta på platser, och
många därjämte för hvarje år utexamineras, finnas för närvarande inga
skäl till fruktan för att ej kompetenta lärarinnor med fullständig
utbildning kunna erhållas redan nu i tillräckligt antal. Då dessa fått
bekosta sig en rätt dyrbar utbildning i sitt fack, måste det därför
anses oriktigt att examensrätt i detta ämne tilldelas föreståndare vid
privata småskoleseminarier, där lärarinnor utbildas jämväl med rätt att
sköta och förestå skolkök, utan att hafva ägnat mer än några veckor
sammanlagdt åt studier i huslig ekonomi, ehuru de kommuner, som
antaga sådana, enligt herr statsrådets och chefens för ecklesiastik¬
departementet och utskottets förslag, skola äga samma rätt till anslag
från staten som de kommuner, som använda facklärarinnor.
Vid talet om lärarinnans kompetens har hvarken chefen för eckle¬
siastikdepartementet eller utskottet yttrat något om den ålder, hon
bör hafva uppnått. Då jag emellertid anser, att skolkökskursen äfven
bör vara af uppfostrande betydelse, måste af lärarinnan fordras, hvad
som enligt folkskolestadgan § 18 mom. a) kräfves af lärarepersonalen
vid folkskolan, nämligen att »äga den stadga i karaktären och den
foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräfver», helst som man
ju anser, att flickor i den ålder, som här ifrågasatts, kräfva större
ledning än de egentliga folkskolebarnen. Då enligt min åsikt dylika
egenskaper näppeligen kunna tillskrifvas personer, som ej uppnått den
i lag stadgade myndighetsåldern, får jag härmed föreslå, att punkt 2
måtte i sin helhet få följande lydelse: att undervisningen handhafves
af en duglig, för ifrågavarande undervisning särskild utbildad eller
eljest af skolrådet lämplig befunnen lärarinna, börande dock stats¬
bidrag i det senare fallet ej utgå förr, än vederbörande skolråd eller
skolstyrelse styrkt, att fackutbildad lärarinna ej kunnat erhållas,
hvarjämte lärarinnans ålder i intetdera fallet bör understiga 21 år.
Herr Billin g: Den siste talarens förslag afse? ändring i det
under mom. 2 upptagna villkoret i två afseenden, nämligen dels att
det icke skulle vara ett skolråd tillåtet att till lärarinna i skolkök
antaga en, som icke genomgått fackutbildning, utom i det fall att icke
23 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
någon fackutbildad lärarinna kunnat erhållas, dels ock för det andra Ang. anord-
att ingen lärarinna skulle få antagas, som icke vore 21 år gammal. ~i*nig
Det är alldeles tydligt, att, savidt dessa fackutbildade larannnor t huslig eko.
äfven i andra afseenden än i fråga om denna utbildning befin nas vara nomi i folk-
praktiskt dugliga, de också blifva i första hand använda. Men å andra skolor m. m.
sidan är det väl också lika klart, att, om en kommun anser, att den (Forts.)
kan få en lämpligare lärarinna än en fackutbildad,. denna kommun ej
bör förmenas rätt att använda en sådan. Den siste talaren anförde
som motiv för den nu föreslagna förändringen, att det skulle vara
orätt mot de lärarinnor, som bekostat sig fackutbildning, om de icke
winge före dem, som icke gjort en sådan påkostnad. Men det kan väl
ändå icke sättas i fråga annat, än att det egentliga syftet, här icke
kan vara att bereda vissa lärarinnor ersättning för deras utgifna kost¬
nader, utan att förnämsta syftet är, att skolköken blifva skötta så väl
som möjligt. Jag tror för min del, att dessa lärarinnor, som genom-
o-ått en' fackutbildning, verkligen skola i första rummet blifva använda.
Om man bifölle herr Enhörnings förslag, skulle följden däraf oveder¬
sägligen blifva, att i många kommuner icke något skolkök blefve in-
rättadt, och det vilja vi ju icke gärna vara med om.
Hvad det andra ändringsförslaget beträffar, att man icke. skall fa
antaga en lärarinna, som icke är 21 år, tager jag för afgjordt, att
det skall vara högst sällsynta undantagsfall, att eu kommun anställer
en yngre lärarinna. Men jag för min del tror, att skolråden ha. eu
smula sundt förnuft och kunna bedöma dessa saker sa bra, att de icke
sätta ett barn till lärarinna, där de icke hafva sig bekant, att barnet
under 21 år hunnit den mognad, att det särskilt passar för uppgiften.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr tal¬
mannen, att beträffande föreliggande moment yrkats, dels att detsamma
skulle godkännas i enlighet med utskottets förslag, dels ock, af herr
Enhörning, att momentet skulle godkännas med följande, tillägg:
»börande dock statsbidrag i det senare fallet ej utgå förr,., än. veder¬
börande skolråd eller skolstyrelse styrkt, att fackutbildad lärarinna ej
kunnat erhållas, hvarjämte lärarinnans ålder i intetdera fallet bör
understiga 21 år».
Sedermera gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden och föl-
klarades propositionen på momentets godkännande enligt utskottets
förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Mom. 3) och 4).
Godkändes.
Mom. 5).
Herr Enhörning: Kungl. Maj:t har föreslagit, att... eleverna
skola vara »intagna i folkskola och där uppflyttats till fjärde års¬
klassen», under det att utskottet föreslår, att eleverna skola vara
N:o 42. 24
Onsdagen den 2 Mai.
AZnTe°at T**8™ °°^X&re siS^är llPP%ttafc’ till fjärde årsklassen
undervisning e!lei uPP“att tolf ars ålder». -- Beträffande flickor, som redan afslutat
i huslig eko- S111 skolgång, men icke aro öfver 18 ar gamla, äro Kung], Makt och
nomi i folk- utskottet ense. °
Det ar emellertid högst antagligt, att de första skolkök, som
(lorts.) blifva^ inrättade pa landsbygden, komma att blifva flyttande sådana
och då hvarje kurs bör omfatta minst trettio på hvarandra följande
arbetsdagar med minst fyra timmars undervisning hvarje arbetsdag
måste skolkökseleverna otvifvelaktigt afstå från eu alltför dyrbar del
af undervisningen i folkskolan under det år af sin skoltid, då de nätt
sin största utveckling och följaktligen bäst böra kunna tillgodogöra sio¬
den undervisning, som där lämnas. Detta synes mig höra undvikas3
så mycket hellre som antagligen ett mycket stort antal flickor skulle’
medan de åtnjuta undervisning i folkskolans fjärde klass, begagna sm
åt skolkökskursen såsom erbjudande nyhetens behag jämte större om¬
växling. Fara värdt är äfven, att åtminstone eu del af de kunskaper
1 huslig ekonomi, som därvid inhämtas, glömmes bort, innan flickorna
själfva fä tillfälle att praktiskt tillämpa dem, och därigenom skulle
målet med undervisningen delvis förfelas. Efter att vid 12—14 års
åldei hafva genomgått folkskolan bruka flickorna—åtminstone i mina
trakter — i de flesta fall stanna kvar i hemmet ännu ett eller annat
ar i och för genomgående af konfirmationsundervisningen, och bruka
de vid denna tidpunkt äfven i allmänhet få mera deltaga i de i hem¬
met förekommande hushållsbestyren. Lämpligt synes det mig då vara
att flickorna, samtidigt därmed och sålunda först efter slutad3skolo-ån^
beredas tillfälle att genomgå den föreslagna kursen i huslig ekonomi
hördelen af denna anordning synes mig uppenbar, ty intresset hos de'
unga eleverna för hushållsgöromål är vid denna tidpunkt helt säkert
vida ..större än under skoltiden, hvarigenom man äger skäl vänta, att
de bättre. skola söka .tillgodogöra sig den i skolkökskurserna lämnade
undervisningen, hvartill ock helt säkert den omständigheten kommer
a^ir1 j a®a’ a^ flickorna samtidigt i hemmen få omsätta sina nyför-
värfvade kunskaper i praktiken. Sist, men icke minst, synes det mig
vara af ofantligt stor betydelse för flickornas framtida väl, att de
äfven under denna tidpunkt, då de själfva anse sig vara mer utvecklade
och försigkomna än. under skoltiden, stå under inflytande och ledning
af en lärarinna. Mig. synes därför, att kursen för huslig ekonomi bör
förläggas till tiden närmast efter den egentliga folkskolans afsittande
— dock med den inskränkning, att flickorna icke böra vara öfver
aderton år gamla för att däri få deltaga. Mot denna anordning kan
dock möjligen invändas, att eu stor del af flickorna skulle kunna
undandraga sig skolköksundervisningen till följd af att all kontroll
förlorats efter slutad skolgång, och då man tager i betraktande det
allmänt erkända behofvet af dylik undervisning, anser jag det nöd¬
vändigt, att deltagandet i de förslagna kurserna snarast möilio-t göres
obligatoriskt för alla från folkskolan utgångna flickor på de'platser
elär sadana kurser finnas inrättade. Genomförandet häraf bör väsent-
ligen underlättas af . den framhållna omständigheten, att flickorna vid
denna tidpunkt vanligen fortfarande vistas i hemmen i och för o-enom-
gaende af konfirmationsundervisningen. Dä det emellertid 1 vissa
25 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
fall kan gifvas omständigheter, hvilka tala för att undantag lämpligen Ang. anord-
torde böra medgifvas med afseende på tiden för genomgående af kursen, nande af
böra skolråden äga rätt att efter därom gjord framställning gifvaYhlliig^kt
fliekor, som uppflyttats till folkskolans fjärde årsklass, tillstånd att nomi t j0ik.
redan då genomgå kursen för huslig ekonomi. skolor m.m.
Jag har således här gjort det till regel, att eleverna vid dylika (Forts.)
kurser "skola hafva genomgått den egentliga folkskolan, och till undantag
från regeln, att de få deltaga, fastän de ännu tillhöra folkskolan, bero¬
ende på skolråden.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag, herr grefve och
talman, föreslå, att denna punkt måtte få följande lydelse: att i un¬
dervisningen, såvidt den meddelas i folkskola eller särskild anstalt,
skola de flickor deltaga, som under nästföregående året utgått från
den egentliga folkskolan på de platser, där skolkökskurser inrättats,
dock med rätt för skolråden att efter framställning i de fall, där de
så finna lämpligt, gifva tillstånd åt flickor, som äro intagna i folk¬
skola och där uppflyttats i fjärde årsklassen, att redan då genomgå
kursen, liksom och att tillåta flickor, som tidigare slutat folkskolan
men icke äro öfver aderton år gamla, att begagna sig af undervis¬
ningen i dylika kurser.
Herr Billing: Den första af de förändringar, som den siste tala¬
ren föreslagit i mom. 5, gick ut på att dessa skolkurser, hvarom här
är tal, skulle efter regeln "förläggas till ferierna och endast undantags¬
vis få utföras under pågående termin, d. v. s. att åtminstone icke etter
regeln barnen skulle få deltaga i dessa kurser, så länge de ännu gingo
i skolan eller under läsetermin för dem. Han har således velat här
göra en inskränkning i rätten för skoldistrikten att anordna dessa
kurser. Utskottet har däremot äfven i detta fall velat lämna frihet åt
skoldistrikten att ordna denna undervisning _ antingen fristående från
skolschemat i öfrigt eller också såsom införd i detta skolschema. Och
det kan väl ej vara någon anledning att beröfva skoldistrikten denna
frihet, detta så mycket mindre som undervisningen i skolköket just
tillsammans med den öfriga undervisningen stämmer väl samman med
det redan under mom. 1 antagna villkoret, hvaremot den siste tala¬
rens förslag snarare skulle innebära ett undantag från detta villkor.
Men säkert är ju det, att i samma mån som man inskränker rätten
för barnen att fä del i denna undervisning, i samma mån inskränker
man också de barns antal, som komma att få deltaga i samma under¬
visning. Då vi önska, att så många barn som möjligt skola få under¬
visning i skolköken, måtte det väl vara bättre att låta barnen, både
under den tid de gå i skolan och sedan de slutat skolan, få deltaga
i den.
Den andra förändringen samme talare föreslagit anser jag vara
ännu mera opraktisk. Utskottet föreslår, att i dessa skolkurser skulle
få deltaga dels barn, som både uppflyttats till fjärde klassen i folksko¬
lan och ginge där kvar, dels sådana, som hade slutat skolan och icke
öfverskridit 18 års ålder, dels ock undantagsvis sådana barn i folk¬
skolan, som ej blifvit uppflyttade till fjärde klassen, men som dock
hunnit 12 års ålder. Nu vill herr Enhörning utesluta den sistnämnda
N:o 42. 26 Onsdagen den 2 Maj.
Ang. anord- kategorien. Jag ber att på det allra bestämdaste få afstyrka bifall till
nande af en gg^an framställning. Utskottet har utgått från att det är den före-
i huslig eko- s™ina åldern och ej de bokliga kunskapernas inhämtande, som gör
nomi i folk- flickorna lämpliga att undervisas i skolköken; och utskottet har reflek-
skoiorm.m. terat på att det finnes många stackars barn, som aldrig någonsin
(Forts.) kunna blifva uppflyttade i fjärde klassen, därför att de ej hafva, som
man säger, något läshufvud. Nog vore det hårdt, om, därför att dessa
ej hafva läshufvud, så att de kunna uppflyttas i fjärde klassen, de
också skulle uteslutas från denna undervisning. Det kan väl ej vara
annat än lämpligt, att dessa barn också få lära sig någon smula att
laga mat. Det kunna de behöfva, äfven om de icke kunna blifva upp¬
flyttade i fjärde klassen.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter herr talmannen
yttrade, att i afseende på förevarande moment yrkats, dels att det¬
samma skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels ock, af herr
Enhörning, att momentet skulle erhålla följande lydelse: »att i under¬
visningen, såvidt den meddelas i folkskola eller särskild anstalt,
skola de flickor deltaga, som under nästföregående året utgått från
den egentliga folkskolan på de platser, där skolkökskurser inrättats,
dock med rätt för skolråden att efter framställning i de fall, där
de så finna lämpligt, gifva tillstånd åt flickor, som äro intagna i folk¬
skola och där uppflyttats i fjärde årsklassen, att redan då genomgå
kursen, liksom ock att tillåta flickor, som tidigare slutat folkskolan,
men icke äro öfver aderton år gamla, att begagna sig af undervis¬
ningen».
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden och för¬
klarades propositionen på momentets godkännande enligt utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Mom. 6).
Godkändes.
Mom. 7).
Herr Billing: De invändningar, som herr statsrådet gjorde emot
detta moment, för så vidt de afse själfva sakinnehållet i detsamma, kan
jag icke underskrifva, men däremot kan och vill jag gifva honom rätt
i viss mån med afseende å hans anmärkning emot själfva formulerin¬
gen af villkoret. Detta, att matgästerna »helst» skola utgöras af ele¬
vernas skolkamrater, har han ansett skulle blifva nästan omöjligt för
folkskoleinspektören att vitsorda. Ehuru jag är öfvertygad om att folk¬
skoleinspektörerna hafva löst större svårigheter än denna, så anser jag
anmärkningen i alla fall vara riktig, och därför anhåller jag att få
föreslå, att det sjunde villkoret må komma att lyda på följande sätt:
»att undervisningen icke är förenad med servering till flera främmande
matgäster än som motsvarar elevernas antal, börande såsom matgäster
emottagas i främsta rummet elevernas skolkamrater och, endast där
27 K:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
sådana icke till det fastställda antalet anmäla sig, äfven andra per- Ang. anord-
nande aj
soner». under visning
i huslig eko-
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr tal “ nomi i folk-
mannen, att beträffande nu föredragna moment allenast yrkats, åt herr skolor m. m.
Billin g, att detsamma skulle godkännas med den ändring, att slutare- (Forts.)
ningen erhölle följande ändrade lydelse: »börande såsom matgäster mot¬
tagas i främsta rummet elevernas skolkamrater och, endast där sådana
ej°till det fastställda antalet anmäla sig, äfven andra personer».
Härefter gjordes propositioner, först pa momentets godkännande
utan ändring samt vidare på bifall till berörda yrkande; och förklara¬
des den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Mom. 8).
Herr Enhörning: Det synes mig, att sådana omständigheter
kunna förekomma, att en eller annan elev möjligen icke på grund af
afgifterna kan beredas tillfälle att deltaga i en kurs för huslig eko¬
nomi, och för att detta hinder må blifva undanröjdt, anhåller jag, att
här måtte inflickas orden: »med befrielse därifrån i händelse af öm¬
mande omständigheter». För att icke skolköket skall blifva en nagel
i ögat på församlingsborna, för den händelse till exempel lärarne vilja
begagna sig af detsamma för intagande af sina maltider, tillåter jag
mig föreslå att priset för dem icke sättes högre än 25 % utöfver medel¬
priset för de använda matvarorna, detta för användning af servis och
tillagningen, kvarjämte jag anser, att de skolbarn, som bespisas, icke
skola erlägga någon som helst afgift. På grund af hvad jag sålunda
anfört hemställer jag, herr talman, att punkt 8 måtte fä följande ly¬
delse: »att af eleverna icke upptages annan afgift än ersättning för
spisning i skolköket, med befrielse därifrån i händelse af ömmande
omständigheter, hvilken afgift icke sättes högre än medelpriset för de
använda matvarorna och att af lärarepersonalen upptages samma afgift
med högst 25 % tillägg därå såsom ersättning för tillagning och servis,
börande bespisade skolbarn däremot icke erlägga någon afgift».
Herr Billing: Den första af herr Enhörning föreslagna förändrin¬
gen afsåg att bereda möjlighet för vederbörande att lata barnen äta
vid skolköket utan något slags afgift, men denna förändring beköfves
naturligtvis icke, då den af utskottet gifna formuleringen af villkoret
icke på något sätt betager skolrådet eu sådan frihet. Den ändringen
är sålunda fullkomligt onödig.
Så har han för det andra velat tillägga ett nytt stycke, som skulle
bestämma, huru mycket kommunen äger att taga betaldt af andra än
barnen. Jag hemställer dock, om det icke skall vara vederbörande
skoldistrikts rätt att få bestämma priset för den mat, som det vill
sälja. Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter herr talman¬
nen yttrade,3 att° i afseende på föreliggande moment yrkats, dels att
N:o 42. 28
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. anord- detsamma skulle godkännas i enlighet med utskottets förslag, dels ock,
undervisning herr Enhörning, att momentet skulle erhålla följande lydelse: »att
i huslig eko- eleverna ej upptages annan afgift än ersättning för spisning i skol-
nomi i folk- köket med befrielse därifrån i händelse af ömmande omständigheter,
skolor rn. rn. hvilken afgift icke sättes högre än medelpriset för de använda mat-
(Forts.) varorna, och af lärarepersonalen samma afgift med högst 25 % tillägg
därå såsom ersättning för tillagning och servis, börande de bespisade
skolbarnen däremot icke erlägga någon afgift».
Sedermera gjordes propositioner jämlikt dessa yrkanden, och för¬
klarades propositionen på momentets godkännande enligt utskottets
förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Mom. 9) och 10).
Godkändes.
Återstående delar af pimsten a).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten b).
o Herr Enhörning:^ Utskottet har föreslagit, att anslaget skall
utgå med 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans aflöning samt 25
kronor såsom bidrag till bestridande af öfriga löpande utgifter, till¬
sammans 100 kronor emot af Kungl. Maj:t föreslagna resp. 100 och 50
kronor, summa 150 kronor. Aled anledning häraf yrkar jag, herr
grefve och talman, afslag på utskottets hemställan och bifall till den
kungl. propositionen.
Herr Bill ing: När kammaren nu har bifallit ingressen, där det
är bestämdt, att bidraget ej skall utgå efter det kungl. förslaget utan
med reduceradt belopp, så skall väl kammaren också taga konsekvensen
däraf och göra en rätt multiplikation samt icke multiplicera fel i
moment b).
Herr Enhörning: På grund af hvad nu blifvit upplyst afstår jag
från mitt yrkande i detta afseende.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i föreliggande punkt hemställt.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 28 nästlidne april och den 1
innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 96, i anledning af väckt
motion om, skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af fast an¬
ställning åt personer, som hos statens ämbetsverk äro på ett stadig¬
varande sätt sysselsatta med skrifgöromål m. m.
29 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 105) hade herr Om be-
C. A. Lindhagen föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. rf^n^tfu.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i JJ*g ånt\issa
hvad mån hos statens ämbetsverk och myndigheter personer äro på ett renskrifvare
stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan m. fl.
att äga någon fäst anställning, äfvensom i anledning af denna utred¬
ning föreslå Riksdagen erforderliga åtgärder, i ändamål att jämväl
dessa biträden, kvinnor såväl som män, må i likhet med öfriga ämbets-
och tjänsteinnehafvare samt vaktbetjänte erhålla fast anställning med
rätt till sjukhjälp, semester och pension.
Utskottet hade af anförda orsaker hemställt, att herr Lindhagens
ifrågavarande motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vid utlåtandet fanns reservation afgifven af herrar P. Olsson, A.
Wiklund, K. Starbäck, Å. H. Hammarskjöld, E. Hammarlund och
L. Eriksson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen,
med anledning af herr Lindhagens förevarande motion, måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, »det Kungl. Maj:t täcktes låta verk¬
ställa utredning, huruvida och i hvad mån personer, som äro hos
statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt syssel¬
satta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna erhålla någon
fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill denna utredning må föranleda».
Herr Rudebeck: Då samtliga ledamöter från Första Kammaren
i statsutskottet hafva afstyrkt motionen i fråga, är det ju visserligen
icke med stor förhoppning om att kunna vinna framgång åt saken,
som jag nu begärt ordet, men då den fråga, som här föreligger, enligt
min uppfattning är af mycket behjärtansvärd beskaffenhet, kan jag icke
underlåta att uttala min mening i frågan. Frågan afser att bereda en
fastare anställning åt dem, som i egenskap af extra biträden äro syssel¬
satta med skrifgöromål och dylikt hos ämbetsverk och myndigheter.
Dessa extra biträden måste man anse vara arbetskrafter, som staten
onekligen beköfver, de äro af en ganska stor betydelse för arbetet, och
när staten behöfver dem, så synes det mig också vara både rimligt
och rätt, att staten icke helt och hållet lämnar dem åsido utan söker
i någon mån taga till vara deras berättigade intressen att få en något
fastare ställning. I våra tider, då så stora anspråk ställas på den
enskilde arbetsgifvaren, då man fordrar, att han i allo skall så vidt
möjligt tillgodose sina arbetare, så synes det mig, att icke heller staten
uti detta fall bör underlåta att göra hvad härutinnan rimligen kan af
staten begäras.
Det arbete, hvarom här är fråga, utöfvas till det mesta, sannolikt
till det allra mesta af kvinnliga biträden. Deras arbete med skrif¬
göromål och hvad därmed sammanhänger är synnerligen ansträngande,
och den, som har något haft tillfälle att bedöma hvad ett sådant
arbete kräfver, inser, att det verkligen icke kan betraktas såsom ett
obetydligt eller ens såsom ett lätt arbete. Att de, som under en lång
följd af år varit sysselsatta med arbete i statens tjänst, icke äga någon
N:o 42. 30
Onsdagen den 2 Maj.
eller sjukdom kunna fä någon
Om be- utsikt till att i händelse af ålderdom
faxt*an*täM e^er hjälp, kan ju icke vara rätt.
ning ‘åt*vissa . Utskottet förnekar visserligen icke, att det finnes en viss anled-
rer,skrifvare ning att bereda en fastare anställning åt dessa personer, men utskottet
m. it. anser, att, om något härutinnan skall kunna göras, framställning därom
(Forts.) bör komma från vederbörande myndigheter. Enligt mitt förmenande
bör emellertid framställningen härom komma från Riksdagen, då frågan
nu är hos Riksdagen väckt. Tillgodoseendet af deras intressen bör
icke göras beroende af den ena eller den andra myndighetens särskilda
framställning, utan frågan bör ses öfver och tagas under bedömande i
sin helhet. Jag vill icke gå så långt i mina önskningar eller formulera
mitt yrkande så, som motionären har gjort, utan jag anser, att den
formulering, som uti reservationen är angifven, är bättre och mera
tillfredsställande. Utskottet håller före, att åtgärden skulle kunna taga
eu ofantligt stor utsträckning, då man icke vet, hvar gränsen skulle
sättas. Jag tror dock, att man härutinnan öfverskattar frågan, ty det
är icke min och icke heller har det varit motionärens mening, att alla
dessa extra anställda skola komma i åtnjutande af en fastare anställ¬
ning. Det kan naturligtvis aldrig undvikas, att äfven mera tillfälliga
biträden kunna behöfvas, och dessa kunna ju icke göra anspråk på att
erhålla en fastare ställning. Frågan gäller sådana biträden, som visser¬
ligen benämnas extra biträden, men hvilkas arbete dock kontinuerligt
fortgår det ena året efter det andra. Dessa borde, sedan de under en
följd af år arbetat i statens tjänst, i denna sin tjänstgöring beredas en
förmån och en trygghet, t. ex. genom semester, utan skyldighet att då
åt en annan afstå från sina små inkomster, samt vid inträffande sjukdom
och ålderdom understöd i form af pension eller likartad! uttryck af
erkänsla. Detta är ju ganska rimliga anspråk.
Vidare synes det mig vara klart att, om man på detta sätt be¬
reder en fastare anställning åt dessa skrifbiträden, deras antal icke
behöfver blifva så stort, ty det är ju gifvet, att de, genom att få eu
säkrare ställning och en mera tryggad framtid, mera odeladt kunna
ägna sig åt sitt arbete, och det därigenom blifver möjligt att få arbetet
utfördt genom ett mindre antal personer än som eljest fordras, då
de arbeta under så osäkra förhållanden.
Dessa biträden få många gånger arbeta på den tid, då andra
arbetare hvila. Motionären har fullkomligt riktigt framhållit, att de
många gånger få sätta nätterna till för sitt arbete. Med de anspråk,
som numera i allmänhet ställas på arbetet i ämbetsverken, kan detta
icke alltid ordnas på sådant sätt, att dessa arbetare kunna få sin
sysselsättning endast på dagen, utan de måste många gånger för ut¬
förande af sitt arbete anlita eu sen timme.
För icke så länge sedan var uti Riksdagen före frågan om att
bestämma en vissa stängningstid för butiker, och när man härutinnan
önskade, att arbetet för biträdena där skall begränsas, så är det väl
icke obilligt, om man nu fordrar, att dessa statens skrifbiträden åt¬
minstone skola få den förbättring i den bekymmersamma ställning de
nu hafva, som här ifrågasattes. Det är på dessa skäl, som jag för min
del anser, att man icke gör rätt uti att förbise de billiga anspråk, som
här framställas, eller, såsom utskottet vill, stanna vid endast ett er-
Onsdagen den 2 Maj.
31 3*:o 42.
kännande utan att handla därefter. Det är sant, att det kan komma Om be-
att medföra en utgift för staten, det vill jag icke förneka, men & JåftZiltåu-
andra sidan betyder den utgiften från statens sida ändock ofantligt Jning åt vism
litet emot hvad summan hetyder för dem, som fa den. Genom den renskrifvare
utredning, som här är begärd, hör man kunna fa ådagalagdt, huru m. ji.
denna sak skulle kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas. Det (Forts.)
ligger ju sedermera i Riksdagens makt att, när utredningen har kommit,
göra den begränsning i framställningen, som kan finnas skälig. Men
att nu skjuta frågan ifrån sig anser jag icke vara lämpligt, och därför
anhåller jag, herr grefve och talman, att för min del fa yrka bifall
till den af ledamöter i statsutskottet från Andra Kammaren afgifna
reservationen.
Herr Nyström, Carl: Jag är i allo — såväl i afseende pa moti¬
vering som å yrkande — förekommen af den föregående talaren och kan
därför inskränka mig till att instämma med honom och anhålla, att
få detta antecknadt till protokollet.
Herr Billin g: Jag her om förlåtelse, för att jag så ofta besvärar
herrarne, men detta är emellanåt en olycklig skyldighet för ordföranden
på andra utgiftsafdelningen.
Det sista herr Rudebeck anförde till stöd för sitt yrkande var,
att det här icke vore fråga om annat än att begära eu utredning, och
att det stod Riksdagen fritt att, när en sådan med sina resultat före-
låge för Riksdagen, efter vederbörlig pröfning afstå eller godkänna
densamma. Herrarne veta lika väl som jag, att Riksdagen i alla fall
binder sig tämligen bestämdt vid en sådan utrednings resultat, om
Riksdagen begärt utredningen, åtminstone i de flesta fall.
Hvad nu själfva saken angår, så är ju utskottet ense med de två
sista talarne därom, att skäl kunna föreligga att åtminstone med af¬
seende å en del af de personer, hvarom här är fråga, bereda dem en
fastare ställning än de nu hafva. Riksdagen har ock i enlighet med
statsutskottets förslag åtminstone ett par gånger beviljat pension åt
sådana personer, hvarom här är tal, och jag är alldeles öfvertygad om
att, där skäl verkligen härför föreligga, Riksdagen icke heller kommer
att gå ifrån eu sådan en gång inslagen praxis. Nu har statsutskottet
uttalat den uppfattningen, att den riktiga vägen för att få denna sak
ordnad skulle vara den, att hvarje särskild!! fall pröfvas för sig och
att vederbörande ämbetsverk, som har eu sådan person i sin tjänst, hvilken
verket finner vara berättigad till att få eu sådan fastare anställning,
redan innan personen tager afsked, men framför allt då det ^blir fråga
om pension, icke lärer försumma utan uppfyller en detsamma åliggande,
jag förmodar ganska kär plikt, att hos Kungl. Maj:t väcka förslag i
det särskilda fallet. Detta har utskottet ansett yvara den riktiga vägen,
särskildt som det vore vanskligt att så här, då icke någon som helst
utredning föreligger, begära en utredning af det stora omfång, som
här blifvit icke blott af motionären, utan också af reservanterna före¬
slagen, då Riksdagen, som jag redan nämnt, naturligtvis blefve mer
eller mindre bunden af ett sådant beslut. Det har naturligtvis varit
ett afgörande skäl för statsutskottet, att man icke det ringaste kan
N:o 42. 32 Oasdagen den 2 Maj.
Om be- öfverse omfattningen af de konsekvenser, som skulle följa af ett sådant
f^t anställ- besluL.. liafva ieke . nåB'on föreställning om huru många personer
ning åt vissa b?,r är tal om, vi hafva icke någon föreställning om hvad det
renskrifvare egentligen är, som för dessa många begäres, och under sådana för-
m-.fl- hållanden har statsutskottet ansett" sig böra, i likhet med hvad före-
(Forts.) gående år skett, afstyrka bifall till motionen.
Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.
Herr von Friesen: .lag skall be att i likhet med den förste
ärade talaren fa yrka bifall till den vid betänkandet fogade reserva¬
tionen. Som bekant är det i ämbetsverken åtskilliga mekaniska göro¬
mål, som icke anses böra utföras af tjänstemännen själfva, ehuruväl de
sammanhänga med tjänsten. Det skulle taga upp deras tid allt för
mycket, det behöfves ieke de förutsättningar, som tjänstemännen hafva,
för att utföra dessa mekaniska arbeten, och till följd därutaf är det
ju praktiskt och ändamålsenligt att befria tjänstemännen med deras
högre utbildning från dessa mekaniska arbeten och låta dem utföras
af personer, som icke hafva någon högre utbildning. Detta har också
den nu arbetande löneregleringskommittén tydligt framhållit, då den
sagt, att från tjänstemännens åligganden böra undantagas sådana rent
mekaniska arbeten som renskrifning och dylikt, »kvilka icke äro ägnade
att framkalla ämbetsmannaduglighet och den för vidare befordran
nödiga skickligheten». Det är således gifver, att dessa skrifbiträden
mera än hittills komma att göras till en verklig institution vid ämbets¬
verken. Kan det då vara rättvist, att de personer, som fullgöra detta
för staten viktiga uppdrag, icke skola ställas på fastare fot än för när¬
varande? Man har med skäl ansett, att vaktmästarne skola hafva en
fastare ställning,^ ty äfven dessa hafva ett ansvarsfullt uppdrag, men
jag tror, att många skrifbiträden i Hiva hög grad som vaktmästarne
behöfva beredas en sådan fastare ställning. Jag har har själf haft
direkt erfarenhet af.detta. Jag har sett, hvilken ofantlig nytta ett
sådant kvinnligt skrifbiträde kan göra. Hon arbetar alldeles lika
mycket som tjänstemännen göra, och jag påstår, att hennes arbete är
af väsentlig vikt för det verk, där hon är anställd. Men ehuru hon
hela sin tid är upptagen för verkets skull, finnes det icke, om hon
blir sjuk, någonting att gifva henne uti ersättning under hennes sjuk¬
dom. Kan detta vara rättvist? Om en vaktmästare blir sjuk, får han
behålla .en stor del af sin lön, och detta med rätta, men hon får ingen¬
ting. Kan det vara rättvist?
Nu är det här i utskottets betänkande sagdt, att man skall gå
så till väga, att, om ett ämbetsverk finner sådaut i särskilt fäll nöd¬
vändigt, ^verket skall göra framställning i frågan, för att Riksdagen
därom må besluta. Men jag känner statsutskottet mycket illa, om icke
statsutskottet, för den händelse så skedde, skulle säga, att det icke uti
ett sådant enstaka fäll är skäl uti att göra undantag från den gängse
regeln, ty man kan icke på förhand förutse, hvartill ett sådant beslut
skulle komma att leda och hvilka konsekvenser det skulle komma att
medföra.. Jag.. har fått en bekräftelse på riktigheten af denna min
uppfattning, då jag sett, på hvilka grunder statsutskottet nu och förra
året afstyrkt denna framställning. Då var det så, att »med afseende
33 N:o 42.
Oussdageu den 2 Maj.
å de synnerligen vidtgående konsekvenser, som tillämpningen af de af Om be-
motionären uttalade tankarna skulle medföra, ock då frågan om extra- ™~mi-
ordinarie biträdens ställning i de af motionären angifna hänseenden ning åt vissa
synas böra i ett sammanhang tagas i öfvervägande», afstyrkte utskottet renskrifvare
motionen. Då ansåg utskottet sålunda, att frågan i hela dess omfatt- rn.fi.
ning skulle tagas i öfvervägande. I år åter säger utskottet, att frågan (Forts.)
i hvarje särskilt fall bör tagas i öfvervägande. Jag frågar då: när
skall frågan under sådana förhållanden komma till sin lösning? Det
.är otänkbart, att det någonsin kan ske.
Nu är här sagdt, att Riksdagen genom att begära eu utredning
har bundit sig. Det är sant, att Riksdagen har bundit sig vid, att
■den vill göra något. Men om Kungl. Maj:t skulle komma att föreslå
allt för många sådana här fasta platser, hvilket ju skulle kunna tän¬
kas, icke har Riksdagen då bundit sig vid att taga alla de platser,
som Kungl. Maj:t föreslår; det kan ju möjligen vara nog att taga
några. . ..
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det icke alls är
meningen, att alla, som nu sysselsättas med skrifgöromål i ämbets¬
verken, skola få eu sådan fastare ställning, som har asyltas. Här före¬
ligger eu ganska omfattande utredning, verkställd af Fredrika-Brenier-
förbundet, i detta hänseende, genom hvilken det är utrönt, att fast
.anställning endast behöfves för ett jämförelsevis mindre antal. Det
stora flertalet lämnar sina platser, sedan de varit anställda i 7, 8 å 9
år, de gifta sig eller få andra sysselsättningar, som äro mera lönande.
Fast anställning behöfves sålunda visst icke för alla, utan^ endast för
ett mindre antal i hvarje ämbetsverk. Men om allt detta kan ju den
blifvande utredningen lämna närmare upplysning. Den statsutskottets
ledamot, som bär fört utskottets talan, sade, att här icke förelåg någon
utredning, och ändå begärde man en utredning. Ja, att utredningen
icke kan vara fullständig, när man begär en ^ utredning, det är ju
klart, ty då vore det ingen idé att begära eu sådan. Men det före¬
ligger dock eu så pass ingående utredning, att man med skäl kan
ifrågasätta, att här en verklig utredning är af behofvet påkallad.
Den föregående ärade talaren sade också, att man icke ens vet,
hvad som skulle begäras och rörande hvilka personer denna utredning
skulle ske. Ja, det är icke heller sa godt att pa förhand såga, men
det är ju dock dem, som hafva en stadigvarande sysselsättning med
skrifgöromål och dylikt, frågan uti främsta rummet skulle gälla, och
det synes mig, att detta är eu sa pass stor begränsning, som pa för¬
hand kan ges, innan en utredning har blifvit gjord. Sedan skall natur¬
ligtvis utredningen gifva den verkliga begränsningen. . Herr talman!
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få yrka bifall till den af
herr Olsson m. fl. afgifna, vid betänkandet fogade reservation.
Herr Billing: Jag skall icke yttra mig mer om själfva saken.
Men då min gamle kamrat på andra utgiftsafdelningen vill påbörda
oss en inkonsekvens emellan hvad vi sagt i år och i fjol, kärn jag icke
underlåta att för afdelningens skull besvara denna anmärkning. Han
säger, att vi i år sagt, att hvarje sådan fråga skall pröfvas för sig,
men i fjol, att frågan i hela sin omfattning skulle tagas under Om¬
forma Kammarens Prat. 4906. N:o 42. 3
N:o 42. 34
Onsdagen den 2 Maj.
Om be- pröfning. Ja, det vore naturligtvis inkonsekvent sagd!, såvida vi båda
redande af gångerna talat om samma sak, men det gjorde vi icke. Ty när stats-
iil a"utsk0ttet eller amlra utgiftsafdelningen i fjol skref, att frågan skulle
renskrifvare Fpfvas i hela sm omfattning, så afsåg det icke den nu föreliggande
m. fl. fragan, utan^ man tänkte pa hela den stora rörelsen bland alla dessa.
(Forts.) extra ordinarie tjänstemän, som både ingått med en petition till rege¬
ringen att få sina förhållanden ordnade. Det var om den frågan vi
talade^ da, när vi sade, att den skulle pröfvas i hela sin omfattning.
Jag vågar verkligen påstå, att det icke föreligger någon inkonsekvens
mellan hvad utskottet skrifvit i fjol och i år.
Herr von Friesen: Ja, det är ju möjligt, att någon inkonsekvens
icke föreligger, men åtminstone är det icke på de skäl, som den före¬
gående talaren anfört. Ty äfven i fjol handlade det dock om dessa
skrifbiträden, men utskottet både då fått den uppfattningen, att fram¬
ställningen endast gällde de kvinnliga, och därför ansåg utskottet, att
man kunde taga med äfven de manliga, och att på det sättet frågan
i kela dess omfattning skulle pröfvas. Jag skall för öfrigt be att få
läsa upp utskottets motivering i fjol i sin helhet, ty jag har den här
afskrift eu . Den lyder: »Utskottet vill icke bestrida, att i vissa fall
extra ordinarie befattningar i statens tjänst kunna böra förändras till
ordinarie och att på grund af särskilda förhållanden åt kvinnor, som
under lång tid och på stadigvarande sätt för statens räkning arbetat
i sådana anställningar, hvarom i motionen förmäles, bör — i likhet
med hvad Riksdagen under innevarande år i ett fall medgifvit — be¬
redas något understöd, när de på grund af sjukdom eller ålder icke
längre kunna fortsätta sitt arbete. Men med afseende på de synner¬
ligen vidtgående konsekvenser, som tillämpningen af de af motionären
uttalade tankarna skulle medföra, och då frågan om extra ordinarie
manliga och kvinnliga — biträdens ställning i de af motionären
angifna hänseenden synes böra i ett sammanhang tagas i öfvervägande,
anser sig utskottet icke böra tillstyrka hvad af motionären föreslagits,
utan hemställer att» o. s. v.
Motionen gällde uteslutande dessa skrifbiträden och icke de extra
ordinarie tjänstemännen med deras föregående högre utbildning. Det
framhölls tydligen i motionen, att dessa extra ordinarie tjänstemän
visserligen arbetade under mindre goda villkor, men att de dock arbe¬
tade på en förhoppning om befordran till ordinarie plats, under det
att dessa skrifbiträden icke hade någon förhoppning om att någonsin
få eu fastare plats, som kunde skaffa dem någon hjälp, när de blefvo
sjuka eller gamla. Jo, säger man, när de blifva gamla, skall man
hjälpa dem med en framställning till Riksdagen. Men det är icke så
lugnt att gä endast med en förhoppning på Riksdagen, nog är det
bättre att hafva realiserandet af sin förhoppning på papperet.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr tal¬
mannen, att i afseende på föreliggande utlåtande yrkats, dels att ut¬
skottets hemställan skulle bifallas, dels ock, af herr Eudebecl:, att kam¬
maren skulle afsla utskottets hemställan och antaga det förslag, som.
innefattades i den vid utlåtandet fogade reservation.
Onsdagen den 2 Maj.
35 N:o 42.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med dessa
yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till herr Rude-
becks yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Billing begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, juste¬
rades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
n:r 96, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och antages det förslag,
som innefattas i den vid utlåtandet fogade reservation.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 49;
Nej — 59.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 28 sistsidne april
och den 1 innevarande maj bordlagda utlåtanden:
n:o 97, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om beredande af
särskild pension åt postbetjänten S. Z. Åbramssons änka och minder¬
åriga barn,
n:o 99, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
skaffande af eldsläckningsmateriel för en del kustfästningar och kust¬
positioner,
n:o 100, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående anskaffande af elektriska sättare m. m. för Ellenabbsbatte-
riet i Karlskrona, och
n:o 101, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående dispositionen af en i fångvårdsstyrelsens hufvudbok balan¬
serad behållning af brandskadeersättning,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 28 nästlidne april och den 1 Ang. försälj-
innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 102, i anledning af Kungl.'1'"? V/oy™
Maj:ts proposition angående försäljning af förra militiebostället Hesslö™ et
nås 1, 2, 3 och 4 i Västmanlands län.
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande be¬
handling öfverlämnad proposition (n:o 82) af den 9 mars 1906 hade
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsproto¬
kollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,
N:o 42. 30
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. försälj- dels att förra militiebostället 4 mantal Hesslö n:is 1, 2, 3 och 4
ZuitiebostäUet* Badelunda socken och Siende härad af Västmanlands län måtte till
Hesslö. 6 staden Västerås försäljas mot köpeskilling, hvilken på stadens bekostnad
(Forts.) skulle bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof vore föreskrifven i kungl. förordningen
den 14 april 1866, och mot öfvertagande af de kronans skyldigheter
mot egendomens arrendator R. Stephani, hvilka grundade sig på med
Stephani den 23 augusti 1901 om egendomen afslutadt arrendekontrakt,
samt under villkor i öfrig!:
att äganderätten till egendomen af staden skulle öfvertagas den
närmast efter köpeskillingens bestämmande inträffande fardag, å hvilken
dag köpeskillingen senast skulle i länets ränteri inbetalas;
att de till egendomen hörande hemman efter köpebrefvets utfär¬
dande i jordeboken skulle upptagas under titel allmänt frälse och svara
för de utskylder och onera, som hemman af dylik natur författnings¬
enligt nu eller framdeles åligga; samt
att staden ensam vidkändes lagfartskostnaden och öfriga med köpet
förenade utgifter;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning in-
flöte, måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skog¬
bärande eller till skogsodling tjänlig mark.
Utskottet hade på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition icke måtte af Riksdagen bifallas.
Vid utlåtandet hade reservation afgifvits af herrar II. P. P. Tamm,
friherre J. T. Gripenstedt samt herrar E. Fränekel, A. G. L. Billing
och C. J. G. Sivartz, utan att desse likväl däri framlagt sin mening.
Herr Billing: Vanligen visa statsmyndigheterna mycken välvilja,
när det är fråga om att åt ett samhälle för något dess viktiga ända¬
mål förvärfva någon kronan tillhörig jord, och därtill finnes naturligt¬
vis mycket goda skäl, då man ju kan taga för afgjordt, att i de flesta
fall, där en kommun begär en sådan upplåtelse, och densamma bifalles,
kronans domän kommer att blifva på bättre sätt använd än i kronans
ägo. Därför föreligger också vid hvarje riksdag en stor mångfald af
framställningar från Kungl. Maj:t i nu antydda syfte, som, efter att
först hafva behandlats på inkomstafdelningen, i de allra flesta fall af
statsutskottet tillstyrkas; och nästan aldrig bär det förekommit, att inom
Riksdagen invändning gjorts mot bifall till sådana framställningar.
Bär föreligger emellertid nu ett undantag. Här har statsutskottet
föreslagit, att en kungl. proposition icke måtte af Riksdagen bifallas,
och tillsammans med några andra har jag emot utskottets framställning
anmält min reservation. Saken förhåller sig på följande sätt. Västerås
stad har sett sig nödsakad att anlägga en ny vattenledning. Därtill
har samhället varit nödsakadt isynnerhet på grund däraf, att Västman¬
lands regemente skulle förläggas till Västerås. Den förra vattenled¬
ningen räcker icke till för att möta det sålunda ökade behofvet af
vatten. Den enda möjliga platsen för den nya vattenledningen var
Onsdagen den 2 Maj.
37 N:o 42.
att anlägga den i Badelundaåsen i den del af densamma, som går Ang. försälj-
genom kronodomäneu Hesslö gård. För att utföra denna vattenled-™|.VA5r™
ning beliöfde staden en ganska stor del af denna kronodoman, ock da H^slö
bär staden ansett, att dess bästa kräfde att få förvärfva kela domänen; (Forts}
och ett synnerligt skäl härtill hade staden däri, att denna domän går
ned till Mälarens strand och att det vore af stor vikt att försäkra sig
om att icke vattnet vid denna strand komme att på grund af alle¬
handa anläggningar orenas. Därför bär nu staden begärt att i den
ordning, som gäller för expropriation i allmänhet, få förvärfva sig
Hesslö gård i sin helhet. Alla myndigheter, som hafva yttrat sig om
detta ärende, hafva tillstyrkt detsamma utan några restriktioner och,
såsom synes,' utan ringaste betänklighet. Ett särskildt skäl för att
kunna vänta bifall till sin framställning kände nog staden sig kunna
hafva i den omständigheten, att staden måst underkasta sig synner¬
ligen stora uppoffringar för att kunna mottaga Västmanlands rege¬
mente, således till statens bästa. Nu har emellertid statsutskottet
hemställt om utslag på framställningen och anför härför icke något
skäl, som framkommit i den föregående utredningen, utan säger, att
den' »förebragta utredningen icke lämnar tillräcklig ledning för bedö¬
mande, huruvida icke ifrågavarande kronoegendom möjligen skulle till
större eller mindre del behöfva till främjande af annat allmänt ända¬
mål disponeras.» Denna sin uppfattning har utskottet, som sagd!, icke
hämtat af de papper, som förelågo, utan den måste utskottet hafva
fått genom särskilda meddelanden, om hvilkas natur dock utskottet
ingenting nämnt. Jag har hört, att de egentliga skälen, hvarför ut¬
skottet icke velat tillstyrka den kungl. propositionen, skulle vara två
möjligheter, dels den att kanske för regementet ytterligare skulle be-
höfvas ett stycke af detta hemman, och dels att på detta hemmans
»rund finnes en grustäkt, och att det vore af vikt, att den på något
sätt bevarades åt det stycke land, som ligger däromkring, för att dess
invånare därifrån må kunna hämta grus. Dessa skäl kan jag natur¬
ligtvis icke helt underkänna, men det synes mig dock som om ut¬
skottet mycket väl kunnat tillstyrka bifall till framställningen, men
på samma gång gjort vissa villkor och inskränkningar, till exempel
sådana villkor som att, i händelse det skulle behöfvas för utvidgning
af regementets mötesplats, skulle staden vara skyldig att afstå det be-
böfliga området, och i händelse grustäkten ansåges behöfva bevaras
för den kringliggande landsorten, skulle staden underkasta sig inskränk¬
ning i sin äganderätt med hänsikt härtill. Om man gjort sådana in¬
skränkningar och villkor, hade staden i allt fäll fått hvad den önskar
och behöfver. Jag skall emellertid icke nu göra yrkande på afsteg ä
statsutskottets hemställan, utan jag får försöka att med staden trösta
mig med att det i motiven står att utskottet icke för närvarande kan
förorda bifall till den kungl. propositionen.
Herr Wijk, Ivar: Då möjligen kammaren åt den föregående högst
ärade talarens yttrande fatt den föreställningen, att inom utskottet röjts
någon afvoghet mot Västerås stads önskan om vattenledning, ber jag
att°få förklara, att så icke på något vis varit fallet. Då vi behandlade
denna fråga på afdelningen, framkommo från ett par vägstyrelser fram-
N:o 42. 33
Onsäagen den 2 Maj.
Ang. försälj- ställningar om att de skulle få gorå sina önskningar gällande om till-
nb^? grustäkt innan domänen försåldes till Västerås
Hesslö. stad! och fann afdelningen och äfven utskottet, att det fanns befo^en-
(Forts.) het härför. Jag erkänner, att det ju kanske kunde varit mindre nödigt
att uppskjuta denna fråga, om det hade varit så, att den lagt hinder
i vägen för Västerås stad att få vattenledningen fullbordad. Så är
emellertid icke förhållandet, utan Västerås har redan anlagt sin vatten¬
ledning och håller på att bygga på domänen tillhörig mark, efter hvad
jag försport, och får således vattenledningen färdig under alla för¬
hållanden, äfven om afgörandet af försäljningen uppskjutes till nästa
år. Då det nu kan hafva sin betydelse för denna bygd att kunna
förskaffa sig nödigt grus, som den är i stor saknad af, har det synts
utskottet skäligt uppskjuta denna frågas afgörande till kommande riks¬
dag. Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr statsrådet Tamm: Jag hade verkligen hoppats, att den förste
ärade talaren i detta ämne skulle yrka bifall till reservationen, d. v. s.
arfslag på utskottets hemställan, men då så icke skett, ber jag att få
tillägga ett par ord till hans anförande.
Först anhåller jag då att få stryka under hvad han sade, att van¬
ligen kommuners framställningar i ärenden som detta röna bifall från
Riksdagen. Det skall således vara synnerligen tungt vägande skäl,
som skola föreligga, om dylik framställning skall afslås. Jag har för¬
gäfves letat efter dessa tungt vägande skäl i utskottets motivering, ty
utskottet antyder ju endast, att clet skulle kunna finnas önskemål från
det allmännas sida, men säger icke med ett ord hvilka dessa skulle
vara. Nu hafva emellertid herrar Billing och Wijk angifvit desamma.
Hvad clå först beträffar det militära skälet eller att Västmanlands re¬
gemente skulle behöfva använda eu del af marken i fråga, är jag i
tillfälle att pa det bestämdaste förklara, att för regementet icke be-
höfves något af Hesslö mark. Västerås stad har i detta afseende vid
upplåtandet af plats för regementets kasern och mark för dess öfnin-
gar visat mycket stort tillmötesgående, så att regementet kan sägas
vara synnerligen väl försedt i detta afseende. Om utvidgning erfordras,
blifver det i hvarje fall icke på Hesslö mark utan på annat område;
och i så fäll skulle väl enda skälet att behålla Hesslö vara, att det
skulle användas som bytesmedel. Men kan väl detta vara ett tillräck¬
ligt skäl att behålla en kronodomän ? Jag tror, att det militära skälet
kan bortelimineras.
Beträffande det andra skälet, som särskild! af inkomstafdelningens
ordförande antydts, eller önskvärdheten för de kringliggande häradena
att här taga grus, må jag erkänna, att det kunde vara synnerligen bra
för dessa härad att få grus gratis, men det lärer väl vara för herrarne
bekant, att staden icke kan, om den blir ägare till egendomen, lägga
hinder i vägen för att grus där tages. 33 § i väglagen säger, att
detta beror på häradsrättens pröfning. Enda skillnaden blir den, att
då eu liten afgift får erläggas af de väghållningsskyldige i de kring¬
liggande häradena. Jag vågar säga, att äfven detta är ett alltför svagt
skäl för att gå emot stadens mycket väl motiverade och af samtliga
myndigheter tillstyrkta hemställan.
39 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
Nu säde vidare inkomstafdelningens ordförande, att bär gällde endast Ang. förtälj-
ett uppskof, som icke vållade staden olägenhet. Det kan ju hända .att,
såsom antydts här, öfverenskommelse lär vara trånad mellan stadsmli- Hesslö.
mäktige i Västerås och egendomens arrendator, som upplåtit just den remsa (Forts.)
mark, som de nödvändigt behöfva, men å. andra sidan, kan.jag icke
anse mig öfvertygad på något sätt, att det icke är olägligt för staden
att icke0 redan från början, då. det gäller en så dyrbar anläggning,
vara förvissad om att kunna disponera marken saväl efter Mälarens
strand som äfven på stora områden omkring själfva anläggningen.
Jao- behöfver i detta afseende endast hänvisa berrarne till de mycket
stora kostnader, som hufvudstaden ansett sig böra underkasta sig för
att få trygghet i sanitärt hänseende för sin vattenledning.
Jag vägar således fortfarande anse, att de skäl, som nu under
diskussionen framkommit, men som från början icke anförts åt utskot¬
tet, icke äro tillräckligt talande för att afstå Kung! Maj :ts framställ-
ning, som afser ett, som jag tror, berättigad t tillmötesgående mot
Västerås stad.
Grefve Lewenhaupt: Hesslö gård ligger som bekant nära Mä¬
laren vid slutpunkten af den stora Badelundaasen, som sträcker sig
från Dalarne och som är mycket grusförande. Den har störa grus-
täkter på många ställen, och de härad, som ligga däromkring, hafva
o-enom inköp pa olika områden sökt förse sig med närmast möjligt ut¬
komma förråd af grus. Siende härad ligger öster och Tuhundra härad
väster om Västerås. Siende härad har nästan uteslutande sina grustag
i denna ås och har sökt att få fyndigheter, som ligga närmast störa
landsvägen. Hesslö ligger ett bra stycke därifrån, nien innehåller,
efter hvad man antager, mycket stora och rika fyndigheter .af grus.
Nu äro de bästa grustagen i trakten upptagna och delvis tömda, sa
att det är af stor vikt för de omkringliggande häradena att.de fa.till¬
räckliga grustag för framtiden, för att kunna underhålla små vägar.
Ja» bär 1 min hand uttalanden från vägstyrelserna i Tuhundra och
Siende härad. Tuhundra härads vägstyrelse säger, att den fått sig be¬
kant. att Västerås stad ingått till regeringen med anhållan att fa till¬
handla sig Hesslö kronodomän, och vägstyrelsen uppmanar därför Väst¬
manlands representanter i Riksdagen att medverka till att, i händelse
staten försäljer 4 mantal Hesslö i Badelunda socken, till Västerås stad,
dessförinnan måtte å lämplig plats undantagas och till Tuhundia häiad
upplåtas minst en hektar i den så kallade Badelundaåsen å Hesslö mark
att för framtida behof användas till grustag. I samma riktning gar
det andra uttalandet från Siende härads vägstyrelse. Den anhåller, att
vi ville framhålla häradets stora behof af grus samt söka få försäljnin¬
gen af nämnda egendom uppskjuten till om möjligt nästa riksdag, sa
att efter utredning och undersökning, Siende härad kunde vid försälj-
ningen af egendomen få på sig öfverlåtna behöfliga grustag. ^ Således
se berrarne, att det icke är ett stundens behof, hvarom bär äi flaga,
utan att det gäller att betrygga de kraf, som i framtiden komma, att
gorå sig gällande. Nu är förhållandet det, att vid Hesslö hafva icke
förut varit upplåtna några grustag åt dessa härads vägbyggnadsskyldige;
man vet, att där finnas synnerligen stora och rika grustag, men da
N:o 42. 40
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. försälj-gruset antagligen ligger djupt under de ofvanpå liggande sandlagren,
det svårt att förvissa sig härom. Därför behöfva häradsborna tid på’
mi1 Hesslö för att verkställa undersökning samt visa, hvarest väggrus finnes,
(Forts.) innan .de kunna söka förvärfva rättighet till dessa grustag.
Vidare ber jag att få nämna en annan sak. När nja kaserner
för Västmanlands regemente skulle byggas invid Västerås, upplät sta¬
den ett exercisfält åt regementet. Detta är mycket rymligt och bra,
men det lider af den olägenheten att det till" stor del ligger på eu
ganska låg nivå, och vid sådana, vårflöden som t. ex. i år är säkerligen
en stor del. af exercisfältet så pass vått, att jag föreställer mig, att
regementet icke kan öfva någon exercis på detsamma. Nu finnes det eu
äga på ett par, tre kilometers afstånd från kasernområdet mellan
Hesslö gård och kasernerna. Där är sandjord med genomsläppande
torr botten, och ortens invånare hafva förundrat sig öfver att, då
staten, som ägde Hesslö gård, icke vid anläggandet af kasernerna sökte
förvärfva detta vackra och välbelägna område till exercisfält, hvilket
område skulle ägna sig mycket bättre för detta ändamål än det andra.
Därför vill jag påpeka, att det finnes eu möjlighet för staten att, innan
Hesslö säljes,. göra eu nöjaktig utredning, om ej mot obetydlig kostnad
ett bättre fält skulle kunna vinnas än det nuvarande, hvilket i orten
anses icke vara ändamålsenligt.
Vidare vill jag framhålla en annan sak, nämligen att på Hesslö
mark skulle säkerligen kunna erhållas ett skjutfält för regementet,
bättre än det projekterade. Förhållandet är att detta skjutfält — jag
har ej sett det personligen — skall anläggas så att, efter hvad jag
hört, man skall skjuta mot Mälarens yta, och där skall uppföras mur
och uppställas skärmar, som skola hindra kulorna att gå ut öfver sjön.
Hela ortens befolkning är ängslig för att detta icke skall kunna göras
så att det blir fullt betryggande mot fara för dem, som färdas i båt
i skottlinjen, och jag för min del tror, att fältet icke skall kunna an¬
ordnas så. att icke olyckshändelser kunna inträffa. Man vet ju, att
om man siktar litet för högt, så löpa dessa mauserkulor öfver, och om
det finns någon i vägen på tre, fyra kilometers afstånd, så kan han
lätt blifva skjuten. Detta skulle ju kunna undvikas, om ett bättre
skjutfält kan anordnas, och detta kan göras, om man lägger det så att
man har Hesslö sandåsar att skjuta mot.
Det^ finnes manga synpunkter i denna fråga, som borde på nöj¬
aktigt sätt utredas, innan staten säljer Hesslö kronodomän. Därför ber
jag att fa yrka, att utskottets hemställan måtte af kammaren bifallas.
Herr Fränekel: Då man läser detta betänkande, kan man ej
underlåta att lägga märke till, att såväl alla de myndigheter, som
yttrat sig i denna fråga, som äfven Kungl. Magt behjärtat det ända¬
mål, . för hvilket detta köp nu begärts. Det är af denna anledning,
som jag för min del ansett mig böra, på grund af den erfarenhet,
som jag^ har om motsvarande förhållanden i Stockholm, yttra några
ord i frågan. Den som varit med om alla de svårigheter, som möta
för en stad att förvärfva mark-omrade och vattendrag för sin vatten¬
ledning, den bör kunna första, att en sådan fråga som den föreliggande
år högst viktig för en så pass stor stad som Västerås. Därför har
Onsdagen den 2 Maj.
41 N:o 42.
Västerås stad också vid sitt beslut år 1904 om anläggande af vatten- Ang. försälj-
ledning för staden ansett påbörjandet af denna vattenledning så sining af förra
bebofvefc påkallan!, att man, innan man träffade aftal med staten om
att förvärfva denna Hesslö gård, började arbetet efter aftal med går- (Forts;j
dens arrendator med nedläggande af vattenledningsrör. Jag vet ej
huru långt man kommit, men staden kunde väl ej tänka sig annat än
att, då frågan bl ef föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, Kungl. Maj:t
skulle, såvidt på honom berodde, söka medverka till att den mark,
som behöfdes för denna vattenledning och som tillhörde staten, finge
af staden förvärfvas. Man har blifvit så mycket mera öfvertygad om
önskvärdheten af detta beslut, som, enligt hvad man läser, alla offici¬
ella myndigheter, som blifvit tillfrågade, på det varmaste tillstyrkt
denna försäljning. Den enda, som ej velat vara med om densamma,
är arrendator!!, och däröfver kan man ju ej förvåna sig, men hans
röst bör väl dock ej få väga tungt i denna fråga.
Nu har frågan i detta skick kommit till statsutskottet, och huru
har statsutskottet behandlat frågan? Ja, majoriteten har ej kunnat
anföra andra skäl för sitt afstyrkande af förslaget än att det sagt,
att det kan ju komma i fråga att gården kan behöfvas för ett annat
statsändamål, och därför afstyrker utskottet försäljningen. Det är
ungefär den motiveringen, som åtföljer utskottets förslag. Sedan har
här af den förste ärade talaren framhållits, att för statsutskottets in-
komstafdelning, som gjort detta afstyrkande och som fått majoriteten
inom utskottet med sig, framlagts några skäl, som utskottet ej velat
tala om, och dessa skäl voro två: dels ett militärt skäl, nämligen
behofvet af utvidgning af Västmanlands regementes öfningsfält, dels ock
det skälet att kommunerna i trakten äro i behof af grustag. Båda
dessa invändningar hafva besvarats. Hvad det militära skälet beträffar,
så må den siste ärade talaren ursäkta mig, att jag fäster mera afseende
vid det yttrande, som fälldes från statsrådsbänken, att hemmanet icke
behöfves för militära ändamål, än hvad nämnde talare sade, att han
för sin del icke är nöjd med det nuvarande öfningsfältet. Hvad sedan
beträffar frågan om grustagen, hafva vi äfven fått höra, att olägen¬
heterna i afseende härå kunna öfvervinnas, dels genom den lagstiftning,
som redan finnes, och dels genom särskilda villkor, som af Kungl.
Maj:t kunna fastas vid försäljningen.
Jag började mitt anförande med att nämna för herrarne Indika
svårigheter, som möta för att förvärfva mark för vattenledningsbehof.
Jag tror, att det skulle för dem, som icke lågt märke härtill, vara af
intresse att veta hvad Stockholms kommun i detta afseende fått göra,
för att förvärfva område för sin vattenledning. När den gamla vatten¬
ledningen, hvilken till sina dimensioner väl torde kunna mäta sig med
Västerås framtida vattenledning, befanns vara så belägen att man ej
kunde vara säker för att vattnet icke skulle förorenas, måste staden
förflytta vattenledningen till Bornsjön, och därvid har staden måst köpa
mark till ett värde , af 1,700,000 kronor för att vattenledningen skall
ostörd få verka. Är det då märkvärdigt att Västerås stad, då den
behöfver lägga sin vattenledning å denna statens egendom och då
staden särskilt förklarar, att den för denna vattenledning icke be¬
höfver iller än 18 å 19 hektar, anser det vara fördelaktigare att förvärfva
S:o 42. 42
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. för&älj- hela egendomen för att vara säker på att vattnet skall bli fritt från
nm.9.,a{-^"‘“föroreningar? Jag tycker, att det är helt naturligt.
Hesslö. Vartill kommer en annan sida åt saken, som jag anser borde
(Forts.) beaktas. Västerås stad bär behandlat frågan om anskaffande af öfnings-
fält för Västmanlands regemente på ett mycket välvilligt sätt och
kontraktsmässigt förbundit sig att hafva denna vattenledning färdig
till viss tid och förse regementet med det vatten, som detsamma
behöfver.
Jag kan ej se annat än att de skäl, som anförts af myndigheterna
och Kungl. Maj:t, och det viktiga ändamål, som föreligger, borde verka
därhän att Riksdagen bifölle Kungl. Maj:ts förslag.
Jag ber att fä yrka bifall till Kungl. Maj ris förslag.
Herr statsrådet Tamm: Herr grefve och talman! Jag ber endast
att få säga ett par ord i anledning af ett yttrande af den siste ärade
talaren. Han framhöll, att sedan fråga blifvit väckt om tillgodo¬
görande för de kringliggande trakterna af förefintliga grustillgångar,
skulle det icke vara något, som hindrade Kungl. Magt att taga denna
sak under allvarligt öfvervägande. Jag ber att få bekräfta detta och
att få erinra herrarneom, att Kungl. Majri ju här endast har föreslagit
Riksdagen att gifva Kungl. Majri fria händer att försälja denna egen¬
dom. Om Riksdagen lämnar Kungl. Majri ett sådant medgifvande,
skall det naturligtvis vara för Kungl. Majri af synnerlig vikt att,
på grund af hvad här framhållits rörande grustäkten, taga denna
fråga under allvarlig pröfning.
Herr Pettersson, Fredrik Emil: Det är, såsom af den förste
talaren liksom äfven från statsrådsbänken blifvit nämndt, nästan en
regel, med högst få undantag, att de förslag till jordafsöndring och
försäljning, som Kungl. Majri förelägger Riksdagen, blifva af Riksdagen
antagna. Det är dock utskottets skyldighet att pröfva dem och att,
när sådana skäl förekomma, som göra att utskottet icke kan tillstyrka
dem, för Riksdagen angifva de förhållanden, på grund af hvilka de
ifrågasatta försäljningarna icke kunnat vinna utskottets gillande.
Jag ber att få framhålla, att i det föreliggande utlåtandet ligger
icke något verkligt afslag, utan endast ett uppskof. Ty hvad man än
må säga om motiveringen, finnes där väl ändå ett ord, som vinner
bifall hos den förste talaren, nämligen då det heter, att Riksdagen
icke för närvarande bör bifalla detta förslag. Det finnes i motive¬
ringen; det var tal om att det skulle införas i klämmen, men detta
ansågs öfverflödigt.
Nu ber jag att få säga att då till afdelningen inkommit en hel
del nya upplysningar i ärendet; då en anhållan inkommit från en väg-
styrelse, att detta köp icke måtte komma till stånd, på det att väg-
styrelsen skulle få tillfälle att tillösa sig ungefär eu hektar grusmark;
dä vidare till afdelningen inkommit en skrifvelse från en ledamot af
Andra Kammaren, hvari han fäster uppmärksamheten på den sidan af
saken, att äganderätten till den del af Hesslö mark, som ligger mellan
Hesslö och Hamra, ännu icke vore klar, så utgjorde detta ett skäl för
utskottet att ställa sig tveksamt. Då undrade man: kan ett uppskof
43 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
för Västerås stad medföra någon som helst våda? Om det vore en Ang. försälj-
enskild ägare, som innehade denna mark, så kunde det ju innebära enm"0
fara, men for visso icke, nar staten ar ägare. V asteras stad har redan, nessla
såsom här blifvit nämndt, med arrendatorn uppgjort ett kontrakt. Sta- (p0rts.)
den har lagt ner sina vattenledningsrör, byggt upp hus för vattenled¬
ningen och håller nu på, enligt hvad man sagt mig, med att insätta
maskiner. Kontraktet med den nuvarande arrendatorn utgår icke
förrän 1923, och alltså har staden en ganska lång tid på sig för att
ordna denna sak med staten.
Hvad här blifvit sagdt därom, att regementet möjligen skulle behöfva
denna mark, har redan blifvit besvaradt, men besvaradt på ett sådant
sätt, att man kan däraf hafva anledning att tro, att regementet kan
behöfva utvidga sig på annat håll, och jag vågar vidhålla, att det för
staten skulle vara en stor fördel att hafva mark att byta med, ty
skall staten köpa mark, så vet man hvad staten får betala.
Det har sagts såsom ett skäl för försäljningen, att då Västerås
stad har iklädt sig så stora förpliktelser för att få ett regemente, borde
staden på detta sätt erhålla godtgörelse. Jag delar lifligt den uppfatt¬
ningen, att ofta nog af samhällena utkräfvas allt för betydliga uppoff¬
ringar, för att de skola få den kanske ganska tvifvelaktiga förmånen
att blifva garnisonsplatser, men jag ser i detta fall icke något skäl att
gifva Västerås stad en cadeau i form af 4 mantal mark såsom ersätt¬
ning för hvad staden här uppoffrat, och detta har staden icke heller
tänkt sig.
Det yttrades nyss från statsrådsbänken, att om Riksdagen går in
på denna försäljning, kan Kungl. Maj:t mycket väl sedermera träffa
aftal om att de väghållningsskyldiga skola blifva tillgodosedda på det
sätt, att de komma i tillfälle att köpa den mark, som behöfs för grus-
täkt. Ja, det är mycket möjligt, men jag vågar påstå, att hela den
kungl. propositionen upptager icke något annat än en försäljning till
Västerås stad af hela detta område, det är denna framställning som
nu skall besvaras och icke den kringliggande landsbygdens uppskofs-
begäran för att få sina intressen tillgodosedda. Det synes emellertid
vara skäl att äfven taga detta i öfvervägande, och då icke den ringaste
risk är förenad med ett uppskof, så ber jag för min del att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Grefve Waclitmeister, Fredrik: De skäl mot ett bifall till
Kungl. Maj:ts proposition, som blifvit anförda i militäriskt hänseende
och "beträffande förhållandet till Västerås stad, i afseende å grustäkt
o. s. v., synas mig hafva blifvit ganska väl vederlagda både af reser¬
vanterna i utskottet och från statsradsbänken, men jag ber att få till
dessa skäl lägga ännu ett, som synes mig ganska kraftigt tala för ett
bifall till propositionen, nämligen förhållandet med åbyggnaderna på
Hesslö egendom.
Saken är den, att om man undantager boningshuset, så äro alla
öfriga hus alldeles för små och därjämte förfallna. Nu har domänsty¬
relsen inga penningar för att därmed ombygga gardarna pa kronans
domäner, utan det enda sätt, som 1882 års grunder anvisa för att få
dessa hus ombyggda, är att arrendatorn själf får bygga och sedan er-
ft:o 42. 44
Onsdagen dsn 2 Maj.
Ang. forsalj- haller af drag pa arrendet. Vid af- och tillträdessynen å Hesslö egen-
miUtiebostäiieflom ^03 uPPgjorde synemännen ett förslag till nybyggnad. Det
HesJö. uppgick till omkring 26,000 kronor, och af detta belopp skulle staten
(Forts.) genom aidrag pa arrendet få betala omkring 18,000 kronor, under det
att resten utgjorde den i arrendekontraktet fastställda byggnadssum-
man. Men nu säger arrendatorn: jag har inga medel, jag lian icke
bygga- Dessa förslag till nybyggnader, som synemännen uppgjort,
upptog0 för öfrigt blott det allra nödvändigaste. Det återstår mycket
mera, som behöfver byggas. När så är förhållandet — lyckligtvis är
detta, endast ett tråkigt undantagsfall — att arrendatorn icke bygger,
sa blir följden den, att, så vida egendomen skall stanna kvar i statens
hand, dessa dåliga hus få stå där till ganska stor skam för jordägaren.
Detta är en tråkig omständighet, och därför synes det mig, att när
nu ett förslag föreligger att på ett lämpligt sätt få sälja denna egen¬
dom, det af mig påpekade förhållandet bör tala för ett bifall till Kungl.
Maj:ts proposition. Jag kan heller icke finna något skäl för det upp¬
skof, som äfven jag anser ligga i utskottets förslag,
yrkar således bifall till propositionen.
Herr TV i jk, Ivar: Det är väl egentligen icke fråga om, huruvida
man skall sälja hela gården eller om man skall sälja 18 eller 19 hektar.
Jag skulle i detta afseende kunna instämma med den föregående ta¬
laren, att om man skall sälja något, så är det bäst att sälja hela domänen.
Men antåg nu,, att Riksdagen godkänner Kungl. Maj:ts förslag; då
skall gården säljas efter expropriation, och då lär väl regeringen icke
kunna undantaga någon del af domänen för att tillfredsställa vägsty-
relsernas önskningar.
Jag kan icke finna annat, än att alla skäl tala för att uppskjuta
frågan till nästa år. Det är ingen inom utskottet, som velat sätta i
fråga att neka staden att fa vatten, utan det är blott fråga om ett
uppskof, för att bygden där omkring skall få tillfälle att erhålla grus.
Det är visserligen sant, att grus antagligen kan erhållas äfven seder¬
mera, men man vet icke hvilket pris Västerås stad kommer att be¬
tinga sig härför. Nu kunna ju de väghållningsskyldige få sitt grus
för ingenting, om bestämmelser härom vidtagas, innan försäljning sker.
Det^ är på dessa skäl, som jag för min del vidhåller att få yrka
afslag på Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Swartz: Det är två skäl, som blifvit anförda för att man
icke nu skulle afgöra denna fråga i öfverensstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag. Alla hafva nämligen förklarat sig vara med om själfva
saken, ehuru somliga ansett, att den ifrågasatta försäljningen icke nu
borde ske. För denna sistnämnda ståndpunkt hafva, som sagdt, an¬
förts två argument, nämligen dels att det vore nödvändigt att från
försäljningen undantaga ett grustag och dels att man möjligen i fram¬
tiden kunde behöfva denna jord som bytesmedel, om fråga skulle upp¬
stå angående en eventuell utvidgning af exercisfältet i Västerås.
Hvad det första argumentet beträffar, vill det synas mig, som om
den nyss från regeringsbänken gjorda förklaringen borde vara tillfreds¬
ställande för alla dem, som önska — som det synes med fog — att ett
45 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
grustag måtte undantagas för vägstyrelsens räkning. Här har visser- Ang. försälj-
libell af den siste talaren anförts, att då egendomen skulle förvärfvasm"?
genom expropriation, ett sadant undantag icke skulle vara möjligt. He$siå.
Det förhåller sig väl emellertid icke precis på det sättet. Det är (Forts)
nämligen icke föreslaget, att egendomen skall förvärfvas genom expro¬
priation, utan att egendomen skall försäljas mot en köpeskilling, som
bestämmes på samma sätt, som stadgas i fråga om exproprierad jord.
Det är således icke fråga om en expropriation, utan om en öfverlåtelse
på samma grunder med afseende å fastighetens värde, som vid expro¬
priation. Att vid sådant förhållande ett undantag kan ske af den del
af egendomen, som kan vara nödvändig för annat ändamål, synes mig
vara°alldeles själfklart. Efter den förklaring, som från statsrådsbänken
gifvits, kommer tydligen också ett sådant undantag att göras.
Hvad det andra argumentet beträffar, vill jag saga, att det ganska
mycket förvånar mig, att från denna plats hafva hört ett sådant ut¬
talande som det, att man skulle behålla ifrågavarande mark för att
hafva densamma såsom ett bytesmedel mot den mark, som möjligen
kunde behöfvas för utvidgning utaf det redan befintliga exercisfältet i
Yästerås. Hvad betyder detta? Jo, det betyder tydligen clet, att sta¬
den, som efter de upplysningar, jag fått, icke för närvarande är ägare
af den mark, som anses vara lämplig för en eventuell utvidgning af
exercisfältet, skulle förvärfva denna mark och så få i byte Hesslö mot
det att staden lämnade den förvärfvade marken till kronan. Det vill
med andra ord säga, att sedan staden fullgjort alla de förpliktelser,
som från kronans sida uppställts för att Västmanlands regemente skulle
förläggas till Västerås, sedan staden upplåtit hela det område, som
erfordras för regementets förläggning både i fråga om kaserner och
exercisfält, och sedan staden från kronans representant fått svart på
hvitt på, att staden fullgjort allt hvad densamma åligger, skulle man
fordra, att äfven kostnaden för en eventuell utvidgning, som i fram¬
tiden kunde erfordras, skulle af staden bekostas. Eljest finnes det ingen
mening i yttrandet, att man skall behålla denna jord såsom ett bytes¬
medel. Det skulle således vara staden, som skulle betala fiolerna för
en utvidgning af exercisfältet, och detta sedan staden fullgjort alla de
villkor, som i aftal mellan kronan och staden blifvit stipulerade.
Man kan omöjligen, som en talare nyss i en replik yttrade, påstå,
att kronan skulle göra någon cadeau åt staden, därest man ginge in
på Kung! Maj:ts proposition. Med skänk menar man, att man får
något gratis. Det är då något underligt att säga, att man får eu sak
gratis, när man skall betala efter samma värdering, som sker vid ex¬
propriation. Jag kan således icke finna annat än att staden får betala
för det område, den skulle få och som den så väl behöfver för att
trygga det ordentliga fungerandet af ifrågavarande vattenledning och
det viktiga samhällsändamål, som därigenom skulle fyllas.
Då jag icke han finna annat än att de skäl, som äro anförda för
ett uppskof, blifvit — äfven om man kunnat hysa tvifvel i början af
detta sammanträde — under diskussionen till fullo vederlagda, ber jag
att få yrka bifall till Kung! Maj:ts proposition.
Herr Pettersson, 5'redrik Emil: Mot den siste ärade talaren
N:o 42. 46
Onsdagen den 2 Maj.
Ang. försälj- ber jag att få saga, att jag alls icke vet, åt kvilket håll regementet
•f?Zaten gäng kommer att utvidgas, alltså icke hvem som äger den i sådant
militiebostallet£ n° F t t i ° . , .. . ö,.
Hesslö. eriorderliga marken, vare sig nu det ar staden eller någon en-
(Forts.) skild. Således är det icke riktadt mot staden Västerås, då jag säger,
att det alltid är förmånligt för staten att hafva mark att byta med.
Staten kan ju göra ett byte med någon enskild innehafvare af mark,
så att denne får en del af denna egendom eller hela egendomen i
stället för den mark, som staten behöfver för regementets mötesplats.
Vidare ber jag att få säga, att Västerås stads anhållan från början
icke var att få 4 mantal, utan endast att få 19 hektar för sin vatten¬
ledning. Sedan kom man emellertid att tänka på, att det var för¬
månligare — för att hindra andra verk att uppstå i närheten af vatten¬
ledningen — att kunna komma åt hela domänen. Detta må vara
staden väl undt, men frågan bör då vara bättre utredd, än hvad den
nu är. Det är detta jag velat framhålla.
Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr tal¬
mannen i enlighet med de därunder förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i nu föredragna utlåtande hemställt
samt vidare därpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
skulle bifalla Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning; och förkla¬
rade herr talmannen sig finna den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Herr Pettersson, Fredrik Emil, begärde votering, i anledning
hvaraf uppsattes, justerades och anslogs eu omröstningsproposition af
följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet
n:o 102, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
hemställt i sitt utlåtande
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och bifalles Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning.
Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 66;
Nej — 40.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 28 sistlidne april
och den 1 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 103, i anledning
af väckt motion om afskrifning af återstående köpeskillingen för hem¬
man och lägenheter, som få till skatte lösas, biföll kammaren hvad
utskottet i detta utlåtande hemställt.
47
N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 27 ock 28 nästlidne
april bordlagda utlåtande n:o 46, i anledning af väckta motioner an¬
gående dels revision af konkurslagen m. m., dels ock tillägg till 73 §
i samma lag, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hem¬
ställt.
Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 27 och Om utfar-
28 sistlidne månad bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af Andra “
Kammarens beslut i fråga om skrifvelse till Kungl. Maj:t. angående författning
en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga för rikets
orter. städer m■ m‘
Enligt utskottet tillhandakommet protokollsutdrag hade Andra
Kammaren bifallit dess tillfälliga utskotts i utlåtande n:o 12 gjorda
hemställan, att nämnda kammare med anledning af ett utaf herr Gustaf
W. Boos i motion n:o 119 inom kammaren därom väckt förslag, ville
för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville på de grunder, utskottet angifvit, låta
utarbeta en allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jäm¬
förliga orter.
I nu föredragna utlåtande hade Första Kammarens tillfälliga ut¬
skott hemställt, att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens
ifrågavarande beslut.
Herr Re t tig: Den här föreliggande frågan har varit före under
de två föregående åren och har nu återkommit i ungefär samma skick.
Det förvånar mig, att den ärade motionären, när han sett fragans
gång, icke framkommit med en motion mera fullständig och mera
tydlig i fråga om hvad han velat eller således i fråga om huru¬
dan den polisförfattning skall vara, som skall tillämpas öfver hela riket.
Ty som frågan nu föreligger, står den på samma sätt som förra aret,
och jag har för min del icke ändrat åsikt sedan dess. Jag anser näm¬
ligen, att det nära på är en omöjlighet att antaga en polisförfattning,
som skulle gälla både för stora städer som Stockholm och för små
städer med en eller två poliser. Dessa sistnämnda hafva nämligen
alldeles olika uppgifter på olika ställen. En polisförfattning, som
skall gälla Stockholm och Göteborg, måste vara af helt annan beskaf¬
fenhet än en polisförfattning, som skall tillämpas för Trosa och Hede-
mora. I många af dessa småstäder äro nämligen visserligen poliser
engagerade, men måste för att existera hafva flera andra uppdrag vid
sidan häraf, såsom att vara brandvakter och vaktmästare. _ För både
stora och små städer gäller dessutom, att om man skall börja reglera,
det finnes många andra inrättningar, som lika väl behöfva, reglemen¬
ten som poliskåren, såsom t. ex. brandkåren och arbetarne inom kom¬
munerna. Jag tycker för min del, att, då de olika samhällena få betala
polisen, de äfven kunna få själfva uppgöra reglementen efter de för¬
hållanden, som äro rådande å dessa orter. Jag ville blott uttala, att
jag icke ändrat åsikt och ber därför att få yrka afslag.
Jho 42. 48
Onsdagen den 2 Maj.
Om utfå,- Friherre Tamm: Jag skall bedja att till eu början få påminna
Ä» tXkammoaren 0m' huru denua fråga lag förlidet år. Det tillfälliga utskott,
författning som da handlade saken, hemställde, att kammaren måtte i skrifvelse till
för rikets Kung!. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva, att för
städer rn. m hvarje ort, där polis vore anställd, skulle finnas ett i vederbörlig
(Forts.) ordning fastställdt reglemente — således en hemställan något olika den,
som nu föreligger. Jag hade vid behandlingen af denna fråga förra
året eu kontrovers med den föregående talaren, som icke heller då
ville vara med om någon skrifvelse. Jag måste därför nu till något
skärskådande upptaga hans yrkande om afslag. Talaren menade, att
ärendet nu skulle föreligga i samma skick som förra året. Så är emel¬
lertid icke förhållandet. Utom nämnda förändring i klämmen är
nämligen den motivering, som såväl Andra Kammarens tillfälliga utskott
som Första Kammarens tillfälliga utskott i år användt, väsentligen olika
mot den, som förut begagnats.
I motiveringen för i år erkännes, att rättigheten att entlediga
olämpliga polismän nödvändigtvis skall förbehållas den öfverordnade
myndigheten, men detta erkändes icke förra året. Vidare har det,
visserligen något i förbigående, skulle jag kunna säga, nu i motive¬
ringen talats om deri lydnadsplikt, som skall åligga hvar och eu polis¬
man i förhållande till öfverordnad. Detta har enligt min uppfattning
emellertid icke blifvit tillräckligt starkt framhållet, utan borde vara
mera accentueradt. Jag vill uttala den förhoppningen, att ifall Riks¬
dagen. nu afiåter denna skrifvelse, man vid utarbetandet af denna för
hela riket gemensamt gällande polisförfattning också måtte besinna,
att denna^ lydnadsplikt är alldeles nödvändig att skarpt inskärpa. Om
det ° nämligen skulle inträffa i något fall, att ett polisbefäl anbefallde
en åtgärds verkställande genom konstaplar och någon af dessa skulle
hitta på att saga: Jag anser icke detta vara rätt, jag gör icke detta,
sa skulle något sådant naturligtvis kunna föranleda ganska stora vådor,
när det är fråga om våld, om ogärningar, om misshandel o. s. v. Det
är således alldeles nödvändigt, att denna lydnadsplikt alldeles bestämdt
fastslas. Jag skulle nästan vilja kalla det ett oskick, att det för när¬
varande finnes många platser, där något reglemente för polisen icke
finnes. Ett sadant är emellertid alldeles nödvändigt, och jag tror
icke, ^att det är lämpligt att såsom den föregående talaren anförde
öfverlåta åt hvarje kommun att själf stifta lagar i sådant hänseende.
ISågon enhet måste finnas, så att icke det, som förbjudes på ett håll,
blir tillåtet på ett annat.
Man har heller icke tillräckligt vid denna frågas behandling
observerat,^ att polisen är till lör allmänheten. Isynnerhet var det
alldeles påtagligt, att i de första motioner, som för några år sedan
framkommo, man ansåg, att polistjänsterna vore till för polistjänste-
männens skull. Det är emellertid naturligtvis till allmänhetens betryg¬
gande, allmänhetens trefnad och välfärd, som polisinstitutionen är
inrättad. Därför måste också polismännen ställa sig till efterrättelse
hvad som för allmänhetens bästa är nödvändigt, och det är framför
allt eu stark disciplin. Ty denna mycket omtalade humanisering af
krigslagarna och humanisering af polisföreskrifterna hetyder egentligen
borttagande åt disciplinen, och det vill jag på inga villkor vara med
49 N:o 42.
Oasdagen den 2 Maj.
om. Men samma allmänhet, till hvars förmån polisinstitutionen är bildad, Om utfår-
har efter min uppfattning en annan skyldighet, nämligen att mera vårda “J V*
sig om framgången af hvad polismyndigheterna hafva att uträtta. Det författning
är lyckligtvis mera siillsynt nu, att allmänheten tager parti emot polisen för rikets
och för den, som är på väg att anhållas, men det är icke alls ovanligt, städer m. m.
att allmänhetens sympatier ligga på den anhållnes sida, och jag för- (Forts.)
modar, att det kommer sig häraf, att denne anses vara den svagare
parten. Det är icke heller ovanligt, att man inom beslutande försam¬
lingar, när det är fråga om polisstatens fastställande, får höra sådana
anmärkningar om polisen, som efter min uppfattning äro obefogade.
Jag har också ibland kunnat konstatera, att dessa anmärkningar i de
flesta fall framkommit från personer, som vid något föregående tillfälle
hafva varit generade af att polisen lagt sig i deras åtgöranden.
Med den ändring i motiveringen, med den ändring i yrkandet,
som nu blifvit framställd, synes det mig icke vara någon fara att
biträda hvad utskottet föreslagit, hvarför jag yrkar bifall till dess
hemställan.
Herr Hedborg: Den förste ärade talaren yttrade, att det skulle
vara omöjligt att uti en gemensam polisförfattning införa samma be¬
stämmelser uti nu ifrågavarande afseende för de olika städerna i riket.
Det är emellertid icke utskottets mening, att samma bestämmelser
i alla afseenden skulle gälla för de olika städerna, utan endast
att i författningen skulle införas några allmänna stadganden, som
skulle kunna gälla för alla städer och därmed jämförliga orter.
Men såvidt det därjämte behöfs bestämmelser för de olika orterna,
beroende på särskilda ortförhållanden, är det meningen, att myndig¬
heterna på stället därom skola bestämma.
Då jag begärde ordet, gjorde jag det i egenskap af ledamot af
det utskott, som behandlat denna fråga. Nu har den föregående högt
ärade talaren yttrat sig om polisens uppgift i allmänhet, hvarför jag
icke närmare behöfver ingå härpå. Att det icke är omöjligt att stifta
en sådan allmän polisförfattning, framgår af Frankrikes lagstiftning i
sådant afseende. Andra Kammarens tillfälliga utskott har påpekat,
att någon sådan allmän polisförfattning icke finnes i Norge, Danmark
eller Tyskland. I Frankrike finnes emellertid såväl en gemensam
lag angående police municipale som en lag angående police rurale.
Vi hafva som bekant redan en lag angående fjärdingsmannabestyret,
som ungefär motsvarar den senare lagen. Den lag däremot, som vi
här vilja få till stånd, skulle motsvara lagen angående police munici¬
pale. I denna sistnämnda lag bestämmas vissa allmänna grundsatser
angående polisväsendets ordnande i städerna, såsom att de lokala myn¬
digheterna skola utfärda polisreglementen för städerna, att poliserna
skola utnämnas af märerna, och vidare för hvilken tid en mär har rätt
att suspendera polismän. Sedan får hvarje stad eller municipalsam-
hälle rätt att göra upp reglemente angående polisens aflöning, pension
o. s. v., och har staden ett större antal invånare än 40,000, skall
le conseil municipal höras angående besluten och republikens president
utfärda dekret angående polisväsendet. Således afser den polisförfatt¬
ning, vi här skulle antaga, ungefär detsamma som ifrågavarande för-
Första Kammarens Prof. 1906. N:o 42. 4
N:o 42. 60
Onsdagen den 2 Maj.
Om utfår- fattning i Frankrike, nämligen att inom en viss ram upptaga sådana
ateln°‘/ozls-^ies^mme^ser’ som kunna vara gemensamma för hela riket.
“författning Jag ber, terr grefve och talman, att få yrka bifall till utskottets
för rikets hemställan.
städer m. m.
(Forts.) Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt vidare på afslag därå,
och förklarades den förra propositionen, hvilken upprepades, vara
med öfvervägande ja besvarad.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens skrif¬
velse, n:o 97, till Konungen, med begäran om framläggande af förslag
till lag om dödande af bortkomna handlingar.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under sammanträdet
aflämnade kungl. propositionen.
Herr Åkerberg afgaf en af honom m. fl. undertecknad motiou,
n:o 43, i anledning af Kungl. Maj:ts förslag till lag om rikets flagga.
Denna motion hänvisades till lagutskottet.
Interpellation Herr T am m, Hugo, erhöll på begäran ordet och yttrade:
i fråga om Herr grefve och talman! Jag har erhållit tillåtelse att få till chefen
af hinder föför jordbruksdepartementet framställa eu interpellation. Den är icke
vetenskaplig af någon djupt upprörande art, men den har ett stort intresse för en
ornitoiogisk af våra naturvetenskaper, och jag har blifvit från flera håll uppmanad
forskning i söka få den fråga, som jag kommer att göra, besvarad af herr
Sveri*e- statsrådet.
I nådig kungörelse åt den 17 mars 1905 har Kungl. Maj:t funnit
godt utfärda åtskilliga bestämmelser till skydd för en del fåglar, hvilka
kallas för jordbruket nyttiga. Ehuru dessa bestämmelser endast en
kort tid varit gällande, ha de dock redan i många fall visat sig syn¬
nerligen olämpliga, under det man torde vara berättigad att draga i
tvifvelsmål, huruvida de annat än i undantagsfall kunna motsvara sitt
ändamål att tjäna för landtbruket nyttiga fåglar till skydd. Detta af
det enda och enkla skälet, att ingen fråga torde vara mera oafgjord,
än hvilka fåglar verkligen äro för människan skadliga eller nyttiga.
För att belysa detta påstående ber jag att få citera några punkter ur
eu liten uppsats af en auktoritet på detta område, nämligen professor
Einar Lönnberg, hvilken uppsats återfinnes i kungl. landtbruksaka-
demiens handlingar och tidskrift år 1905, p. 255 ff.
»Den stora allmänheten är ofta böjd för att kategoriskt indela
åtminstone alla smärre fåglar i två grupper, »insektätare» och »frö-
ätare». Sedan sättes utan vidare likhetstecken mellan »insektätare» och
»nyttiga» och mellan »fröätare» och »skadliga». Sålunda, om man
frågar efter hvilka fåglar, som äro nyttiga, så svaras ofta: »dit räknas
51 N:<> 42.
Onsdagen den 2 maj.
fåglar, som äro insektätare, samt de, som äro matnyttiga». »Skadliga» interpellation
åter kallas »de, som äro fröätare, och de som på ett eller annat sättröjande
förgripa sig på de matnyttiga, jaktbara fåglarna och insektätare, så-a/ hinder för
lunda framförallt roffåglar». Det kräfves ej mycket skarpsinne för att vetenskaplig
Unna, att eu sådan indelning som denna lider af åtskilliga fel och ormtoiogisk
brister, och det är skäl att något belysa dessa. .. . ^'sceTiqe. *
För det första äga begreppen »insektätare» och »fröätare» ej dem tg'
giltighet och den omfattning, att de kunna sättas emot hvarandra och
utesluta hvarandra, ej heller kunna alla fåglar ens tillnärmelsevis för¬
delas mellan dessa båda grupper. Det är sant, att man kan utleta
ett fåtal fåglar, som äro absoluta insektätare, såsom t. ex. svalor och
tornsvalor, men en mängd andra äro visserligen öfvervägande insekt¬
ätare, men hålla desslikes till godo med bär o. s. v. Uteslutande frö¬
ätare finnes däremot ej en enda, ty äfven de mest utpräglade i den
riktningen mata åtminstone delvis sina ungar med. insekter, om till¬
gång finnes på dylika, och hålla äfven sjalfva till godo därmed i
vissa fall.
Kanske någon nu är färdig att invända: »hur är det med kors¬
näbbarna? de kläcka ju ut sina ungar så tidigt på året, att tillgång
på insekter till deras uppfödande då ej finnes». Det må vara, men trots
detta och i trots af att dessa fåglar äro så specialiserade, att den enes
näbb kan synas vara enkom tillpassad för att knipa ut fröen ur gran¬
kottar och den andres ur tallkottar, så är det dock genom direkt
iakttagelse fastställdt, att korsnäbbar frossat på larver, och därtill just
på för skogen synnerligen skadliga larver. Ej ens i detta, fall alltså
håller begreppet »fröätare» streck, och den indelningsprincipen måsto
därför tas med stor urskillning.
Återvända vi nu till »insektätarne», så inses lätt vid närmare efter¬
tanke, att eu fågel ej kan kallas för nyttig bara därför, att den är
öfvervägande insektätare. Yi indela ju också insekterna i nyttiga och
skadliga, och detta i många fall på grund af erfarenhetskunskap, som
är baserad på säkra iakttagelser, som härvidlag med större rätt kunna
generaliseras, emedan insekternas biologi för hvar art är mindre skif¬
tande än fåglarnas. Men häraf följer, att, om en insektätande fågel
ställer sin diet hufvudsakligen på skadliga insekter, är den nyttig,
äter den återigen nyttiga insekter, är den afgjordt skadlig, förtär den
insekter, som hvarken äro skadliga etter nyttiga, är dess betydelse^ af
insektätare för oss alldeles indifferent, men äter den slutligen både
nyttiga och skadliga insekter, ja, då är det ej lätt att afgöra, till
hvilken kategori den hör. Detta sistnämnda torde vara det vanligaste.
Det torde häraf framgå, med Indika svårigheter det är förbundet (för
att ej säga omöjligt) att med vår kunskaps nuvarande ståndpunkt ut¬
tala ett berättigad!; eller rättvist omdöme om en insektätande fågels
betydelse i den ena eller andra riktningen. För att belysa, detta, låt
oss anföra några exempel. Om eu fågel äter ett antal skadliga insekt¬
larver, så har den otvifvelaktigt därmed gjort en viss nytta, men skulle
bland dessa ha funnits några, som vore infieierade med larver till para¬
sitiska steklar eller flugor, ja, då är nyttan borteliminerad,, ty om de
parasitiska larverna fått utveckla sig i fred, skulle de nästa år ha
gjort mera afbräck på den skadliga insektarten, än fågeln gjort genom
N:o 42. 52
Onsdagen den 2 Maj.
interpellationa,tt förtära några larver af densamma. Eller om vi välja ett annat
«Äe?enipeL °“ flugsnappare eller en annan dylik fågel skulle ta
af hinder /ö>naora palasitsteklar eller parasitnugor, göra de sannolikt afsevärd skada,
vetenskaplig emedan dessa nämnda parasitiska insekter just hålla eu del skadein-
ornitoiogisk sekter i schack. Äfvenledes kunna fåglar göra en viss skada genom
Sverige ‘ att förtära rofinsekter, hvilka i sin tur lefva af skadeinsekter.
"(Forts) § 2 af nämnda kungörelse har följande lydelse :
»Mom. 1. Det är förbjudet att under tiden från och med den 1
mars till och med den 15 september fånga eller döda någon af de i
1 § angifna fåglar äfvensom att till salu utbjuda, köpa, emottaga, från
ort till annan forsla eller till riket införa dylika fåglar.
Mom. 2. ^ Det är alla tider af året förbjudet att taga eller för¬
störa dylika fåglars ägg eller bon äfvensom att till salu utbjuda, köpa,
emottaga, från ort till annan forsla eller till riket införa deras ägg
eller bon.
Mom. b. Det är förbjudet att för fångst af dylika fåglar använda
snaror, burar, nät, fällor, limspön och hvarje annat medel, som syftar
till att underlätta deras fångande eller dödande i stor mängd».
Genom detta stadgande har sålunda i själfva verket omöjliggjorts
det studium, på hvars resultat kungörelsen borde grunda sig, studiet
af fåglarnas födoämnen, som ej kan bedrifvas annat än genom fåg¬
larnas dödande och undersökning af tarminnehållet. Med andra ord,
skall stadgan fortfarande upprätthållas, lärer det aldrig enligt strängt
vetenskaplig metod kunna afgöras, hvilka fågelarter som äro nyttiga
eller skadliga.
Naturligtvis stäcker den på ett betänkligt sätt det intresse för
denna naturvetenskapliga disciplin, som så ofta förefinnes hos den stu¬
derande ungdomen, och jag kan ej värja mig för den farhågan, att
mången yngling med goda ansatser för naturvetenskaplig forskning,
härigenom kan bringas in på andra studieriktningar. Sålunda bär på
detta sätt den ornitologiska forskningen i vårt land såväl medelbart
som omedelbart i afsevärd grad kringskurits, hvilket ännu tydligare
framgår däraf, att framställningar från framstående målsmän för denna
vetenskap att utan afseende på denna kungörelse få idka fågelfångst
och _ fågeljakt endast inom mycket snafva gränser bifallits; så har vis¬
serligen intendenten för riksmuseums vertebratafdelning erhållit ett
sådant medgifvande, men samtidigt har detta vägrats konservatorn vid
samma afdelning; andra exempel att förtiga.
Till hvilka besynnerliga konsekvenser kungörelsens påbud kunna
leda, är det ej svårt att uppvisa. Då det alla tider af året är för¬
bjudet att taga dylika fåglars bon, innebär detta omöjlighet att med
ett museums samlingar införlifva till och med vintertiden funna öfver-
gifna bon af sådana fågelarter, hvilka ej återuppsöka sina gamla
nästen, t. ex. säfsångare^ af huru stort vetenskapligt intresse detta
än kan vara. Då vidare det är förbjudet att mottaga, inom riket
forsla eller till riket införa dylika fåglar, deras ägg och bon, medför
detta ett fullständigt hinder för nyanskaffningar af dessa naturalier
såväl för våra talrika museer som för våra ännu talrikare studiesam¬
lingar vid de mindre läroverken. Att kungörelsen för vetenskapligt
53 X:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
ornitoloeisk forskning verkar synnerligen hämmande, synes mig sålunda interpellation
, .P • , ° i trana. om
oyedersa^ll^t. i, »A närmande.
htu har kungl. vetenskapsakademiens naturskyddskommitté mgatt aJhindeJrjör
med en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om omarbetande af vetenskaplig
nu gällande jaktstadgar och jaktlagar, och i ett denna skrifvelse bifo- ornitologi
gadtT utlåtande af professorerna Gustaf Itetzius och Einar Lönnberg for**™:na ‘
tiar på ett väl motiveradt sätt framhållits möjligheten af att vissa djur- "
arter kunna effektivt skyddas, utan att den naturvetenskapliga torsk- v
ningen därigenom lider något afbräck, och detta på sa sätt, att åt¬
gärder vidtagas för nytt utarbetande af jaktstadgar och jaktlagar i
syfte att göra dessa mera omfattande och verksamma till skyddandet
och bevararandet af vårt inhemska djurlif. Detta synes äfven mig möjligt.
Fördenskull och på grund af hvad jag för öfrigt anfört, anhåller
jag att få till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
framställa följande fråga:
Ämnar herr statsrådet vidtaga några åtgärder, för att;kde hinder,
som på grund af den kungl. kungörelsen af den 17 mars 1905 resa
sig för vetenskaplig ornitologisk torkning i vårt land, undanröjas?
Herr statsrådet Tamm: I anledning af den fråga, som nu med
herr talmannens tillåtelse riktats till mig, ber jag först att få med ett
par ord redogöra för den ifrågavarande kungl. kungörelsens förhistoria.
I juni 1895 samlades i Pai-is en internationell kommission för
åstadkommande af gemensamma bestämmelser för skyddande af för
landtbruket nyttiga fåglar. På inbjudan deltog Sverige genom ombud
i denna kommission; öfriga i kommissionen representerade länder voro:
Tyskland, Österrike-Ungern, Storbritannien, Belgien, Frankrike, Hol¬
land, Italien, Schweiz, Spanien, Portugal, Grekland, Ryssland, Monaco,
Luxemburg ocii Norge. Ombuden antogo förslag till konvention i
ämnet, hvilket därefter hänsköts till pröfning af de särskilda ländernas
regeringar. Förslaget undergick sedermera, med anledning af erin¬
ringar från vissa regeringars sida, några förändringar, bland annat den,
att°ett i förslaget (artikel 5) ursprungligen upptaget förbud att under¬
tiden från den 1 mars till den 15 september hvarje år fånga eller
döda fåglar af hvilket slag som helst inskränktes att gälla vissa upp¬
räknade fågelarter.
Öfver förslaget inhämtades yttranden af domänstyrelsen, som i
ärendet hörde vetenskapsakademien, äfvensom af generaltullstyrelsen.
Domänstyrelsen ansåg, att det vore af stor betydelse för såväl jordbruket
och skogshushållningen som äfven trädgårdsskötseln att söka förebygga
den gradvisa minskningen i småfåglarnes förekomst inom landet, och
att det vore med Sveriges fördel öfverensstämmande att biträda den
föreslagna internationella öfverenskommelsen. Äfven vetenskapsakade¬
mien förordade konventionens antagande. Generaltullstyrelsen yttrade
sig från tullteknisk synpunkt.
Förslaget till konvention godkändes (med undantag i visst afseende)
för Sveriges del den 12 november 1897 och den 17 augusti 1898 samt
undertecknades för Sveriges vidkommande den 19 mars 1902, hvarefter
ratifikation ägde rum den 6 december 1905.
Professor Einar Lönnberg — samme person, hvars yttrande inter-
N:o 42. 51
Onsdagen den 2 Maj.
interpellationpellanten nyss citerat — verkställde granskning af förteckningen å de
"^fågelarter, som konventionen afser att skydda, och lämnade därvid den-
af hinder för samma‘ uJ;ai1 egentlig anmärkning, hvarefter den 17 mars 1905 kungö-
cetenskapiig relse utfärdades i ämnet för att den därpå följande 11 september träda
ornitologisfc j kraft.
J°SverT» 1 är s;°l långt ifrån att vilja förneka, vare sig att den i kun-
(ForM görelsen intagna förteckningen öfver fåglar är i behof af revision eller
01 9-' att själfva kungörelsen lägger vissa hinder i vägen för den ornitologi-
ska forskningens bedrifvande, om den utan eftergifter tillämpas, att det
tvärtom redan _ förut varit min afsikt att i detta afseende vidtaga åt¬
gärder. Men innan jag går in på frågan, huru dessa böra inriktas,
ber jag emellertid få meddela, att Kung!. Maj:t upprepade gånger
funnit sig föranlåten att bevilja dispenser från kungörelsens bestämmel¬
ser. Redan så tidigt som den 29 september förra året ■— således un¬
der min företrädare — erhöll intendenten vid Göteborgs museums
zoologiska afdelning. L. A. Jägersckiöld rättighet att, så länge han
innehade denna befattning, oberoende af kungörelsen fälla och för
vetenskapligt ändamål tillvarataga fåglar. Härigenom har Kungl. Maj:t
fastslagit den principen, att dispensen skulle vara rent personlig, och
har jag vid sedermera af mig tillstyrkta dylika ansett mig sakna an¬
ledning att frångå denna princip, detta dock uteslutande beroende på
att jag ansett det mindre lämpligt att utan föregående grundlig ut¬
redning, endast på grund af personlig uppfattning, föreslå ändring i sä
nyss utfärdade, för flera länder lika lydande bestämmelser.
Då jag nu emellertid finner, att min åsikt om lämpligaste sättet
att skydda våra nyttiga småfåglar omfattas af deu ärade interpellanten
och tillika med honom af de framstående vetenskapliga auktoriteter,
till hvilkas yttranden han hänvisar, så tvekar jag icke att framhålla,
att jag anser:
l:o) att det alltmera framträdande och i allt vidare kretsar sig
spridande intresset för naturens studium är en af de bästa förutsätt¬
ningarna mot just denna naturs våldförande i nu ifrågavarande af¬
seende;
2:o) att detta studium, som genom läroverksreformen fått sig ett
vidare rum tillmätt i läroplanen, och hvaråt äfven folkskolan ägnar allt
lifligare intresse, bör af det allmänna på allt sätt uppmuntras, och detta
icke blott för de redan erkända märkesmännen, utan äfven i afseende
på de gryende anlagen; och att således
3:o) det torde böra tillses, att den kungl. kungörelsen af den 17
mars 1905 i de afseenden, den lägger hinder i vägen för den ornito-
logiska forskningens bedrifvande, undergår en erforderlig revision eller
ersättes med andra bestämmelser.
I närmaste samband härmed stå emellertid de sedan länge uttala¬
de och för hvarje dag med allt större styrka framträdande önskningarna
om verksamt skydd för hela vår vilda fauna, och är det min förhopp¬
ning att i den närmaste framtiden fä för Kungl. Maj:t föreslå eu all¬
sidig utredning i och för omarbetning af nu gällande jaktstadgar och
jaktlag, hvarvid naturligen kommer att inrymmas plats åt stadganden
till skydd för de djurarter, hvarom interpellantens fråga nu närmast
rört sig, eller de för landtbruket nyttiga fåglarna.
55 N:o 42.
Onsdagen den 2 Maj.
Herr Tamm, Hugo: Jag ber bara att få tacka för svaret. Jag Interpellation
vet, att det är många af denna vetenskaps idkare, som hafva stort in- ^/danrö 'ande
tresse af att få höra, att det verkligen är utsikt, att hvad som nu gäller hinder för
i detta fall blir ändradt. Jag tror för min del, att ju förr man är i vetenskaplig
stånd att lösa den vetenskapliga forskningen från de band, som nuva- ornitoiogisk
rande stadganden lägga på den, desto tjänligare är det för hela den 1
ornitologiska forskningen. Jag ber särskilt att få tacka för det löfte, “'^e'
som innehölls i herr statsrådets yttrande i afseende å revisionen af ''
jaktlagarna och jaktstadgan.
Anmäldes och bordlädes sammansatta stats- och lagutskottets ut¬
låtanden :
n:o 10, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående medling i arbetstvister, dels ock tre med föranledande
af propositionen väckta motioner; samt
n:o 11, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
slag till förlikningsmän för medling i arbetstvister.
Upplästes följande ingifna läkareintyg:
Att häradshöfding År vid Lillieslcöld på grund af hjärtsvaghet och
allmän kraftnedsättning är i behof af ledighet tills vidare från riksdags-
göromålen, intygar
Stockholm den 2 maj 1906.
J. G. Edgren,
e. o. prof. i medicin.
Justerades åtta protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de denna dag första
gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på föredragningslistan
till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 3,12 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.