RIKSDAGENS PROTOKOLL
3900. Första Kammaren. N:o 13.
Fredagen den 16 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,3 0 e. m.
•Justerades protokollet för den 9 i denna månad.
Upplästes ett inlämnadt läkarintyg af följande lydelse:
Grefve K. A. Bosse, som käft venster axeln ur led, är på den grund
■oförmögen att under de närmaste veckorna sköta sitt uppdrag i
^Riksdagen.
Stockholm u/j 1906.
J. Åkerman.
leg. läk. prof.
Anmäldes och bordlädes sammansatta stats- och banko¬
utskottets utlåtande n:o 1, i anledning af verkställd granskning af
fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontor
.åtgärder för utförande af det dem gemensamt lämnade uppdrag i
fråga om uppförande å Helgeandsholmen af riksdags- och riks-
bankshus.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kung!. Maj ds
■den 14 innevarande månad bordlagda proposition angående löne¬
reglering för lärare vid folkskolor in. m.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 14 innevarande februari bordlagda utlåtanden
nås 2 och 3 äfvensom bankoutskottets samma dag bordlagda
memorial n:o 2.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr von Stapel-
mohr från och med denna dag till och med den 5 nästkommande
mars och herr Bohnstedt, Edvard, under 10 dagar, räknadt från
•och med den 21 innevarande februari.
'Första Kammarens Prot. 1900. N:o 13.
1
Fredagen den 16 Februari.
o 13.
Upplästes och godkändes Biksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 3, angående val af Riksdagens justitieombudsman och hans
efterträdare; samt
n:o 6, angående verkställd omröstning öfver högsta domstolens
ledamöter;
dels och till Riksdagens förordnanden:
n:o 4, för revisionssekreteraren in. m. C. E. Leijonmarck att
vara Riksdagens justitieombudsman;
n:o 5, för revisionssekreteraren m. m. B. E. E. Hasselrot att
vara Riksdagens justitieombudsmans efterträdare; samt
n:o 12, för kommitterade för tryckfrihetens vård.
Justerades två protokollsutdrag för denna dag, hvarefter kam¬
maren åtskildes kl. 2,43 e. in.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
3 N:o 13.
Lördagen den 17 Februari.
Lördagen den 17 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet Tingsten aflämnade Kling! Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående anslag till fortsättandet af befästningsarbetena
vid Boden; och
2:o) angående efterskänkande af fordringsbelopp hos kaptenen
B. Bolling och f. d. underlöjtnanten G. L. Syren.
Justerades protokollet för den 10 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:
n:o 10, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 18
kap. 16 § strafflagen;
n:o 11, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung!
Maj;t angående förslag till bestämmelser om rätt att fullfölja talan
mot kyrkoråds och skolråds beslut;
n:o 12, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder
för afskaffande af världsliga kungörelsers uppläsande i kyrkorna
in. m.; och
n:o 13, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Konungen med begäran om framläggande af förslag till förbättrade
garantier för en pålitlig förvaltning af omyndigs medel.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 14 och 16 innevarande
månad bordlagda utlåtande n:o 2, angående regleringen af utgif¬
terna under riksstatens första hufvudtitel, innefattande anslagen
till kung! hof- och slottsstaterna.
Berörda utlåtande hade följande lydelse:
»I afseende å regleringen af utgifterna under denna hufvud-
titel, å hvilken i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga
utgifter anvisas:
för kung! hofstaten......................................... kronor 1,296,900: —
» » slottsstaten....................................... » 124,100: —
tillsammans kronor 1,421,000: —,
Anslag till
hof- och slotts¬
staterna.
N:o 13.
4
Anslag till
Imf- och slotts
staterna.
(Forts.)
Lördagen den IT Februari.
liar Kung! Maj:t icke föreslagit någon förändring; och får
utskottet hemställa, att Riksdagen må i riksstaten för år 1907
uppföra anslagen under denna hurvudtitel med oförändrade belopp.»
Yid utlåtandet hade reservation afgifvits af herrar I. WijJc,
K. E. Bolmstedt, E. Fränekel, F. Sörmsson. A. G. L. Fuling, N. A.
H. Pälmstierna och A. H. Hammarskjöld, Indika ansett utlåtandet
bort hafva följande lydelse:
»Då i afseende å regleringen af utgifterna under denna hufvud-
titel, å hvilken i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga
utgifter anvisas:
för kungi. hofstaten.......................................... kronor 1,298,900: -—
» » slottsstaten....................................... » 124,100: —
tillsammans kronor 1,421,000: —,
någon förändring icke föreslagits af Kung!. Maj:t, från hvilken,
enligt utskottets åsikt, initiativet i fråga om förhöjning af anslag
å första hufvudtiteln i händelse af behof bör utgå, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen---belopp.»
Friherre Palm sti erna: Herr grefve och talman! Instäm¬
mande med utskottet i fråga om klämmen, skulle jag vilja anhålla
om någon ändring beträffande motiveringen. Uti utdrag af stats¬
rådsprotokollet angående denna lmfvudtitel anförde departements¬
chefen, att det visserligen, kunde ifrågasättas, huruvida icke fram¬
ställning till Riksdagen borde göras om förhöjning i åtskilliga af
de anslag, som å hufvudtiteln funnes uppförda, men han framhöll
såsom sin åsikt, att det borde bero uteslutande af Riksdagens eget
initiativ att taga i öfvervägande, huruvida och i hvilken mån de
för ifrågavarande ändamål från Horge förut utgående bidragen
borde genom förhöjningar i dessa anslag ersättas. Då denna
departementschefens uppfattning, att det uteslutande bör bero af
Riksdagens eget initiativ att taga i öfvervägande, om dylika för¬
höjningar böra ske, enligt min uppfattning icke är riktig, och det
skulle kunna antagas, att, i fall Riksdagen lämnade detta uttalande
oemotsagdt, Riksdagen skulle gilla detsamma, så skulle jag, herr
grefve och talman, vilja föreslå ett tillägg till utskottets motivering.
Då det gjorts vissa anmärkningar mot den i reservationen gjorda
formuleringen, vill jag emellertid framlägga ett annat förslag. Jag
vill nämligen föreslå, att näst efter orden i utlåtandet »har Kung!.
Maj:t» tillägges följande: »hvilken det enligt utskottets åsikt i främsta
rummet tillkommer att, därest förhöjning af anslag å första hufvud¬
titeln skulle befinnas erforderlig, taga initiativ i fråga om en sådan
förhöjnings Jag anhåller om proposition å detta yrkande.
Herr Tamm, Hugo: Det är tydligt, att reservanternas för¬
slag till tillägg i utskottets motivering i denna fråga är riktadt
mot den af Kungl. Maj:t uttalade åsikten, att förhöjningar i anslag
]V:o 13,
Lördagen deri 17 Februari. 5
å första hufvudtiteln uteslutande böra tillkomma på Riksdagens
initiativ. Såsom denna fråga lupit framåt, liar, så vidt jag vet,
just ingen velat försvara detta uttalande. Det bär i stället på
många båll klandrats och särskildt inom pressen blifvit så genom-
tröskadt omigen, omigen, att både balm och kärna har sönder¬
trasats. Dessutom bar frågan i båda kamrarna under remiss¬
debatten varit på tal. Och redan det förhållande, att, oaktadt
många haft sympatier för sjulfva förhöjningen af anslagen i fråga,
ändå ingen motion framkommit inom Riksdagen, synes mig visa,
att ett sådant frånbändande, om jag så får säga, af initiativet från
Kungi. Maj ds sida, som här föreligger, icke beböfver för framtiden
befaras.
När jag nu ser på reservationen, måste jag också fråga, hvad
genom densammas antagande i själfva verket skulle vinnas. Det
ar ju alldeles klart, att om utskottet hade kunnat förena sig om
någon motivering i detta fall och det sålunda funnits någon utsikt,
att ett uttalande i den af reservanterna åsyftade riktning hade
kunnat blifva Riksdagens beslut, ett sådant uttalande kunnat hafva
sin stora betydelse/ Men något uttalande i denna riktning kan
nu tydligen icke komma till stånd. Man försökte att åvägabringa
enighet inom utskottet för ett sådant uttalande, men det var icke
möjligt. Följden blef också, att här föreliggande reservation fram¬
lades. Huru kommer nu frågan att förlöpa? Jo, äfven antaget,
att denna kammare skulle godkänna reservationen, så är det all¬
deles säkert, att den icke blir antagen i Andra Kammaren, och
följden blir då naturligtvis den, att till Kungi. Maj:t framkommer
ett naket beslut, upptagande utskottets kläm, men icke någon
motivering alls. Nu kan man ju säga, att de i utskottets motive¬
ring begagnade orden icke hafva någon real betydelse. Men om
de läsas mot bakgrunden af hvad som timat i denna fråga, kan
man dock påstå, att de icke stå blott och bart som ett tomt ord.
Jag har dessutom en bestämd anmärkning mot reservanternas
förslag både sådant detta formulerats i den ursprungliga reserva¬
tionen och i dag af friherre Palmstierna. Den i reservationen
använda formuleringen förefaller mig till och med alldeles omöj¬
lig, ty den lider af samma fel, som man velat anmärka hos Kung!.
Maj:ts förslag. Anser man, att Kung! Maj:t i propositionen afsagd
sig' rätt att taga initiativ angående förhöjning uti ifrågavarande
anslag, kan man nämligen också med lika rätt anse, att Riksdagen,
d. v. s. den enskilde riksdagsmannen, därest reservationen i dess
ursprungliga lydelse antages, skulle afsuga sig rätten att väcka
motioner om sådan förhöjning, och det skulle då icke finnas kvar
något annat initiativ än för den enskilde riksdagsmannen att
väcka förslag om sänkning i anslagen. Beträffande den i dag af
friherre Palmstierna framlagda formuleringen innebär denna, att
man i reservationen insatt orden »i främsta rummet». Men hvad
tjäna dessa ord »i främsta rummet» egentligen till? Man uttalar
därmed, att Kung!. Maj:t i främsta rummet skall taga initiativ i
eu fråga, som hvilken enskild riksdagsman som hälst har rätt att
Anslag till
hof- och slotts -
staterna.
(Forts.j
N:o 13.
6
Lördagen den 17 Februari.
Anslag till
hof- ochslotts-
staterna.
(Forts.)
taga initiativ uti. Tydligt och klart är det nämligen, att Kung!.
Maj:t likaväl som hvarje enskild riksdagsman har rätt att väcka
förslag i frågor af denna art, och den rätten lär icke kunna från¬
tagas vare sig den ena eller den andra.
Mig synes reservanternas formulering i så det ena som det
andra fallet vara ganska olämplig. Jag kan icke se, att man vare
sig i form eller sak vinner någonting genom reservationens an¬
tagande, utan detta skulle endast innebära mer eller mindre ett
hugg i luften. Då nu, herr grefve och talman, denna fråga, hvil¬
ken i och för sig är af synnerligen grannlaga natur men genom
så många tillstötande omständigheter blifvit det oaktadt, kan jag
väl säga, allt igenom ogrannlaga behandlad — till föga tillfreds¬
ställelse för vår åldrige Konung, hvilkens hösts sista dagar inga¬
lunda äro ljusa och lätta, och till föga fromma för konungamakten
— så synes det mig, att frågan, som antagit en form af snart sagd!
själfspilling, också allra bäst borde få begrafvas i stillhet. Genom
ett antagande af reservationen kan man ingenting vinna, men man
kan möjligen såra och göra ondt på håll, där man icke velat såra
och göra ondt. Jag tror, att jag icke säger för mycket, då jag
påstår, att det var framför allt denna synpunkt, som gjorde, att
utskottets majoritet anslöt sig till den motivering, som återfinnes
i betänkandet. Jag hemställer som sagclt till kammarens eget
omdöme, om kammaren genom ett uttalande i den af reservanterna
föreslagna riktning kan vinna någonting. Jag för min del finner
därför, att det klokaste, man kan göra, är att låta frågan vara
död och begifven.. Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Billing: Herr grefve och talman! Till att begynna med
ber jag att få säga, att reservationen uteslutande är riktad mot
finansministerns »uteslutande-». Han har sagt, att förslag om höj¬
ning i anslagen å första hufvudtiteln uteslutande böra framkomma
genom Riksdagens initiativ. Reservanterna hafva sagt: nej, förslag
af sådan art böra icke uteslutande komma fram på denna väg.
Oag anhåller, att reservationen icke måtte tolkas på något annat
sätt. Nu kunde jag visserligen, om det vore fråga om någon
akademisk disputation, diskutera med statsutskottets ordförande
rörande hans påstående, att reservationen i dess ursprungliga ly¬
delse är alldeles omöjlig. Jag erkänner, att den kan och bör
formuleras bättre än det ursprungliga förslaget, och eu sådan
formulering har ju också framlagts. Men alldeles omöjligt är väl
ändå icke förstnämnda förslag, ty det är endast ett enkelt svar på
tal. Finansministern säger, att det bör bero uteslutande af Riks¬
dagens eget initiativ att framkomma med förslag i nu ifrågavarande
afseende. Reservanterna åter säga, att initiativet bör vara rege-
rihgens, icke uteslutande regeringens, det hafva vi icke sagt, utan
att förslag i ämnet böra komma fram från regeringen. Men frågan
om formuleringen kan ju göra just detsamma. Den första formu¬
leringen kunna vi ju anse såsom död.
Lördagen, den 17 Februari.
N:o 13.
Utskottets ordförande yttrade vidare, att om man läser den Anslag till
råd i utskottets betänkande, som närmast föregår klämmen, och hof-ochslotts-
läser den med insikt och ser den mot bakgrunden af hvad som staterna.
passerat, man lätt skall kunna se, att den icke innehåller endast (Forts.)
ett tomt ord, utan att i densamma skulle stå ungefär hvad som
återfinnes i reservationen. Därpå vill jag svara, att man skall
vara den finfinaste specialist i statsutskottssvenska för att kunna
förstå detta. Ty utskottets betänkande innehåller ju ingenting
annat än den oupphörligt i statsutskottets betänkanden använda
formulering, som begagnas, när man icke har någonting att in¬
vända mot en kung!, proposition. Det där underförstådda i ut¬
skottets utlåtande, som dess ordförande åsyftade, skulle väl ligga
däri, att i utlåtandet är användt uttrycket »har Kungl. Maj:t icke
föreslagit någon förändring», och icke uttrycket »har icke före¬
slagits någon förändring». Men det förstår nog icke folk i allmän¬
het, att nämnda ord skulle hafva någon särskild betydelse.
Vidare ber jag att få konstatera, att statsutskottets ordförande
lika litet som någon annan har förnekat, att det kritiserade ut¬
trycket i statsverkspropositionen är värdt kritik och att den där
uttalade grundsatsen icke kan accepteras. Men statsutskottets
ordförande resonerar så, att detta är så allmänt erkändt både inom
och utom Riksdagen, att man icke behöfver göra ett uttalande på
något klarare och tydligare sätt, och han anser vidare, att det
icke skulle vara någon vinst med ett sådant uttalande. Jag frågar
då, hvilken vinsten skulle blifva utaf ett bifall till det af friherre
Palmstierna gjorda yrkandet. Jo, vinsten blir naturligtvis ingen
annan än den, att Törsta Kammaren såsom kammare har bestämdt
uttalat, att den icke anser, att initiativet i en fråga sådan som
denna skall endast tagas från Riksdagens sida. Någon annan vinst
blir det naturligtvis icke. Men jag frågar vidare, om det icke är
en verklig vinst, att Riksdagens Första Kammare klart och enkelt,
sine ira et studio, gör ett sådant uttalande, att den klart och
enkelt säger ifrån hvad den bestämdt menar och tänker. Jag
hemställer till kammaren, om det betyder detsamma, om, såsom
statsutskottets ordförande sade, tidningspressen uttalar detta om
igen, om igen, eller om Riksdagens Första Kammare uttalar det.
För min del har ett uttalande af det senare slaget en helt annan
pondus än ett sådant af det förra slaget. Jag har aldrig ansett
tidningspressen vara Riksdagens officiella organ, utan jag tror, att
Riksdagen bör förbehålla sig att själf göra det uttalande, som den
anser vara riktigt. Det är vinsten.
Frågar jag så: hvarför äro reservanterna angelägna om att ett
sådant uttalande måtte ske? Jo, därför, att om ingen anmärkning
i Riksdagen mot det ifrågavarande principuttalandet i statsverks¬
propositionen göres, det framdeles naturligtvis kommer att heta,
att mot detta förslag ingen anmärkning gjorts inom Riksdagen.
Sedan det har gått några riksdagar, så kommer den negativa
formen att utbytas mot den positiva, och så kommer det ati heta,
att Riksdagen har godkänt ifrågavarande uttalande af regeringen.
N:o 13.
8
Lördagen den 17 Februari.
Anslag till
hof- och slotts-
staterna.
(Forts.)
Och så kommer det att stå officiellt såsom fastslaget: regering:
och Riksdag hafva gemensamt år 1906 godkänt den grundsats, att
initiativet i denna fråga uteslutande bör komma från Riksdagen.
För min del anser jag en sådan teori, att initiativet bör ute¬
slutande utgå från Riksdagen, vara alldeles oriktig och tillika far¬
lig. Jag skall icke mycket inlåta mig på de skäl, Indika tala mot
densamma, de ligga ju mycket nära till hands. Huru skall näm¬
ligen i allmänhet initiativ från Riksdagens sida kunna framkomma
i ett sådant ärende'? Oupphörligt i statsutskottet tillbakavisas på
privat initiativ framkomna förslag af allehanda art, därför att de
sakna erforderlig utredning af regeringen. Och en fråga sådan
som denna bör tydligen föregås af en utredning, som endast re¬
geringen kan åstadkomma. Huru skall nämligen en enskild riks¬
dagsman kunna utreda eu fråga om förhöjning af anslagen å första
hufvudtiteln ? Icke har han tillgång till de handlingar och upp¬
lysningar, som därför äro erforderliga. Vidare har det åtminstone
under min riksdagstid varit en fast praxis, att aldrig i Riksdagen
initiativ tagen i en sådan fråga som den här förevarande. Visser¬
ligen hafva motioner om nedsättning af anslag å första hufvud¬
titeln framkommit, men under min tid har aldrig någon enskild
riksdagsman tagit initiativet till förhöjning af ett sådant anslag.
Och det räknar jag Riksdagen till ära; och en sådan god riksdags-
praxis böra vi bemöda oss om att upprätthålla. Men fastsloges-
eu sådan grundsats som den, hvilken regeringen uttalat, att näm¬
ligen initiativ uteslutande bör komma från Riksdagens sida, så
skulle däri ligga en inbjudan till Kung!. Maj:t att på privat väg
åstadkomma framställningar i ämnet vid sidan af, ja, bakom ryggen
af sitt statsråd. Het skulle vara att inbjuda den enskilde riksdags¬
mannen att i ena eller andra syftemålet framkomma med dylika
framställningar. Jag tror icke,' att detta skulle lända riksdags-
lifvet till gagn och till bibehållande åt den svenska Riksdagen af
den ära, som den haft alltjämt och ännu har. Jag anhåller om
bifall till det af friherre Palmstierna gjorda yrkandet.
Herr Törnebladh: Herr grefve och talman! Då jag händelse¬
vis i statsutskottet deltagit i behandlingen af denna fråga och till¬
hör majoriteten, så skall jag tillåta mig att angifva de skäl, som
varit för mig bestämmande att rösta för det förslag, som fram¬
kommit från första afdelningen inom utskottet. Om genom detta
förslag ett uttalande gjorts, att män icke har ogillat hvad som
anförts i statsrådsprotokollet angående denna fråga, hade saken
ställt sig annorlunda. Men något sådant uttalande har icke gjorts,
hvarken ett ogillande eller ett gillande. För (ifrigt tror jag, att
det uttalande, som blifvit föreslaget från reservanternas sida, icke¬
riktar sig uteslutande mot finansministern, som den siste talaren
anmärkte. Ty i statsrådsprotokollet angående första hufvudtiteln
heter ^det: »I hvad departementschefen sålunda hemställt instämde
statsrådets öfriga ledamöter; och behagade Hans Majestät Konungen
i nader bifalla hvad sålunda blifvit tillstyrkt». Reservanternas
N:o 13.
Lördagen den 17 Februari. 9
nämnda uttalande lian sålunda icke riktas uteslutande mot finans¬
ministern.
Hvad beträffar påståendet, att det vore olämpligt, om någon
anmärkning icke gjordes inom Riksdagen mot hvad i protokollet
anförts, vill jag här erinra, att det är en högst väsentlig skillnad,
om eu anmärkning göres i Riksdagen eller om den göres af Riks¬
dagen. Det är icke alldeles så säkert, att, äfven om reservanternas
yrkande här blir antaget, anmärkning kommer att blifva gjord af
Riksdagen. Och då vet jag icke, att man vunnit hvad man åsyftat.
Tvärtom tror jag, att det då skulle kunna sägas, att man försökt
att få till stånd en sådan anmärkning, men att det icke lyckats,
och det skulle jag för min del anse vara ledsamt. Då är det
mycket bättre att tiga stilla i frågan, som för öfrigt blifvit mer
än någon annan utdebatterad, icke till gagn för vare sig den ene
eller den andre. För öfrigt har jag den formella anmärkningen
mot reservanternas yrkande, att det där står »enligt utskottets
åsikt». År det verkligen meningen att, om reservanternas yrkande
skulle bifallas af båda kamrarna, nämnda uttryck skulle inflyta i
skrifvelsen till Kung!. Maj:t? Jag yrkar bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Billing: Endast för att undvika ett missförstånd ber
jag att få svara ett ord på hvad den siste talaren yttrade. Han
sade, att jag velat rikta en anmärkning mot finansministern. Det
har jag icke velat och icke gjort, utan jag har riktat min anmärk¬
ning mot ett uttalande i hans yttrande till statsrådsprotokollet,
och detta innebär en väsentlig skillnad. Om det hade varit hvilken
finansminister som helst, som hade sagt något sådant, som det
här gäller, hade jag framställt samma anmärkning. Vidare ber jag
att få säga gentemot ett herr Törnebladhs yttrande — jag vågar
visserligen knappast tvista med honom, som är så skicklig i så¬
dana frågor som denna, — jag menar det yttrandet — han kanske
gjorde det för ro skull — att det icke är finansministern endast,
utan regeringen, som haft detta uttalande till protokollet. Jag
undrar, om detta är riktigt. Regeringen har instämt i finans¬
ministerns förslag, men det är väl icke så, att regeringen instämt
i eller underskrifvit finansministerns motivering. Som sagdt, jag
ber att ännu en gång få framhålla, att min mening icke varit att
rikta en anmärkning mot den eller den personen. Jag skulle
hafva yttrat precist detsamma, från hvem ett uttalande sådant som
detta, att initiativet i dessa frågor uteslutande tillhör Riksdagen,
kommit, äfven om det varit från herr Törnebladh.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
i afseende på föreliggande utlåtande yrkats, dels att hvad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock, af friherre Palmstierna, att ut¬
skottets hemställan skulle bifallas, men med det uttalande, att
reciten i utlåtandet bort affattas sålunda, att näst efter orden »har
Kung!. Maj:t» tillädes följande: hvilken det enligt utskottets åsikt
Anslag till
hof- och slotts--
staterna.
(Forts.)
N:o 13.
10
Lördagen den 17 Februari.
Anslag till
hof- ochslotts-
staterna.
(Forts.)
Anslag till en
•extra division
i Svea hofrätt.
i framstå rummet tillkommer att, därest förhöjning af anslag å
första hufvudtiteln skulle befinnas erforderlig, taga initiativ i fråga
om en sådan förhöjning.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Billing begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
n:o 2, röstar
■I a *,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, bifalles friherre Palmstiernas yrkande i ämnet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 32;
Nej — 74.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 14 och 16 i denna månad bordlagda utlåtande n:o
3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Punkterna 1—13.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 14.
I anledning af Kung!. Maj ds under punkt 13 af denna
hufvudtitel framställda förslag hade utskottet hemställt, »att Riks¬
dagen må, för beredande af tillfällig förstärkning af Svea hofrätts
arbetskrafter med en extra division för behandling af instämda
och vädjade mål under ett år från den 1 september 1906, på extra
stat för år 1907 anvisa ett belopp af 15,900 kronor att utbetalas
enligt de i förutnämnda kungl. bref af den 27 maj 1904 och den
12 maj 1905 bestämda grunder, äfvensom medgifva, att Kungl.
Maj:t må under år 1906 förskottsvis af tillgängliga medel utan¬
ordna hvad af nämnda belopp belöper på tiden från den 1
september till årets slut.»
Lördagen den 17 Februari.
11
N:o IS.
Friherre Palmstierna: Herr grefve och talman, mina
herrar! På samma gång jag ber att få anhålla om bifall till ut¬
skottets förslag, skall jag tillåta mig framhålla, att den här ifråga¬
satta åtgärden efter min uppfattning endast kan betraktas såsom
ett palliativ för tillfället. Att det endast gäller ett palliativ och
att denna åtgärd icke kan medföra varaktig hjälp, ådagalägges af
den framställning, som gjorts af en del ledamöter i Svea hofrätt
och i hvilken det heter, att den åttonde divisionen utan tvifvel
kommer att bibehållas ett 10-tal af år. Men ett arbete i en hof¬
rätt på åtta divisioner är påtagligen alldeles för tungt, och man
ser af statistiken, att ju flera divisionerna blifva, ju mindre kan
hvarje division hinna med.
Jag sade att detta var ett palliativ, och jag ville därmed komma
därhän, att enligt min öfvertygelse man snarast möjligt bör in¬
rätta en hofrätt i Norrland. Denna sak har också, såsom man
af pressen kunnat se, varit föremål för regeringens omtanke, men
ag vill dock begagna tillfället att uttrycka åtminstone min åsikt
om nödvändigheten häraf.
För några år sedan verkställdes en utredning i detta hänse¬
ende af ett utskott, hvithet tillstyrkte inrättandet af en dylik hof¬
rätt. Det har visat sig, att mellan 30 och 40 procent af de mål,
som handläggas inom Svea hofrätt, komma från de fyra nord¬
ligaste provinserna, och lägger man så härtill, att dessa mål, hvilka
ofta gälla frågor om flottleder, skogs af verkning och dylikt, äro sär¬
deles invecklade, så kan man möjligen säga, att närmare hälften
af arbetet i Svea hofrätt förorsakas af dessa mål från Norrland.
Och detta Norrland, där folkmängden under de sista 20 åren vuxit
fyra gånger så hastigt som i det öfriga Sverige, detta Norrland
har, kan man säga, berättigade anspråk på ökadt rättsbiträde och
ökad bekvämlighet vid sina rättsförhandlingar. Men icke blott
detta, utan efter min uppfattning är det ur nationell ock kulturell
synpunkt en särdeles viktig statsangelägenhet att snart kunna fast
sammanbinda med det öfriga Sverige dessa stora landsträckor i
Norrland, som på de senare åren haft ett så stort ekonomiskt
uppsving, och nödvändigheten häraf har under det senast tilläncla-
lupna året icke blifvit förminskad.
Jag har endast velat begagna detta tillfälle för att ytterligare
pointera det efter min uppfattning nödvändiga i att en hofrätt
snart inrättas i Norrland. För öfrigt har jag icke något annat
yrkande att göra än om bifall till utskottets framställning.
Herr Berg, Lars: Då jag vid riksdagen för två år sedan var
motionär i fråga om inrättande af en hofrätt i Norrland, anser jag
mig böra begagna detta tillfälle att dels framföra min tacksamhet
till den föregående talaren och genom honom till statsutskottet,
som återigen haft godheten att framhålla nödvändigheten utaf att
en hofrätt inrättas i Norrland, dels äfven konstatera, att den förut¬
sättning, hvarpå nämnda motion hvilade, eller att ökningen af de
balanserade målen i Svea hofrätt skulle blifva konstant, under den
Anslag till en
extra division
i Svea hofrätt.
(Forts.)
y-.o 13.
12
Lördagen don 17 Februari.
Anslag till en
extra division
i Svea hofrätt.
(Forts.)
förflutna tiden besannats, i och med det att under alla de gångna
åren eu extra division måst anordnas vid hofrätten samt att
Kung! Maj:t nu af Riksdagen äskat anslag för att ordna en dylik
division. Det är också alldeles påtaglig-!, att en landsdel sådan
som Norrland just genom sin odling och sitt aflägsna läge, hvar¬
med dock äro förenade rika tillfällen till utveckling, nödvändigtvis
måste komma att utvecklas i hufvudsak på samma sätt som hit¬
tills. Såsom vi nyss hörde, har denna utveckling gjort sig gällande
hvad beträffar såväl folkmängden som industrien och näringarna.
Därför är det också, mänskligt att tala, med stor visshet som man
kan antaga, att det stora antalet från Norrland inkomna mål, som
den föregående talaren berörde och som nu utgör bortåt 40 pro¬
cent af alla målen i Svea hofrätt, snart kommer att uppgå till
eller öfverstiga 50 procent cläraf. Det måste då medgifvas, att
hvarken för denna landsdel eller för riket i dess helhet ett dylikt
tillstånd kan vara hållbart, som att en så viktig del och eu så stor
del af den allmänhet, hvilken har att vända sig till hofrätten i
Stockholm, skall bo på ett sådant afstånd, att den sydliga gränsen
af det nya hofrättsområdet, som utgöres af de fyra nordligaste
länen, ligger 40 mil norr om hofrättens ort, under det att den
nordliga gränsen af samma område är belägen ungefär 120 mil
norr om. denna ort. Det är också därför, som alla myndigheter,
oberäknad! naturligtvis Svea hofrätt själf, af hvilkas utlåtande jag-
kommit i tillfälle att taga del, uttalat sig till förmån för en än¬
dring i detta afseende. Icke blott statsutskottet vid flera riks¬
dagar både under 1890-talet och nu har erkänt, att Norrland har
rättmätiga kraf på att få en förbättrad ordning i rättsskipningen i
andra instans, utan äfven så sakkunniga myndigheter som nya
lagberedningen och förstärkta lagberedningen ha erkänt, att en
särskild hofrätt för Norrland bör utan dröjsmål inrättas, och detta,
märk väl, oberoende af den nya rättegångsordning, som man länge
har ämnat genomföra.
Men utom dessa hinder och dessa dyrbara kostnader, som
uppstå för en norrländsk part, som önskar att sätta sig i beröring
med hofrätten, eller att där få höra vittnen, föreligger för oss i
Norrland ett annat skäl af ännu större vikt, och det är det, att vi
tro oss hafva förmärkt, att en hofrätt, förlagd i Norrland, skulle
vara bättre skickad än de nuvarande domarne att handlägga och
afdöma dessa så kallade norrlandsmål, hvilka just äro af den be¬
skaffenhet, att en stor del af dem äro mera svåra och mera egen¬
artade samt i viss mån af mera teknisk beskaffenhet, än hvad som
i allmänhet förekommer beträffande mål från rikets öfriga delar.
Man har, när detta skäl eu gång förut här framhölls, därpå svarat,
att Svea hofrätt har visat sig sitta inne med tillräckliga kun¬
skaper för att afgöra dessa mål och för att afgöra dem på ett för
parterna tillfredsställande sätt.
Det är den sista satsen, som fullständigt strider mot den er¬
farenhet, som vi gjort i Norrland. Detta vare sagd! — och det
kan sägas — utan minsta anklagelse eller förebråelse mot hof-
Lördagen den 17 Februari.
13
>':o 13.
rättens stora skicklighet och. opartiskhet. Ty det ligger i sakens
egen natur, att dessa mål, hvaraf jag ber att få uppräkna några
stycken, såsom fiottningsmål, afvittringsmål, nybyggesärenden,
bördsmål, skogs- och i viss män äfven vattenrättsfrågor, i och för
sig äro af en så säregen och delvis teknisk natur, att ingen, som
icke har speciell kunskap, kan med det rättegångsförfarande, som
nu användes i hofrätten, nämligen det skriftliga, undvika att blifva
utsatt för misstag. Ehuru specialist i dessa ärenden, liar jag själ!
i liera afseenden både enskildt och offentligt, såsom ämbetsman i
de lägre instanserna, såsom förrättningsman vid syner eller bi¬
träde vid de gamla häradsrättssynerna och slutligen såsom domare i
första instans, gjort den erfarenheten, — och herrame måste tro
mig — att med detta förfarande råkar man i fara att lätt kunna
missledas. Uppfattningen är också i Norrland motsatt mot hvad
här har invändts därom, att i detta afseende råder ett betryggande
förhållande. På grund af hvad jag nyss sade, kan jag tillåta mig
att utan sidvördnad upprepa ett talesätt, som man får höra af
vederbörande' parter, af omdömesgilla skogs- och flottledsägare,
och hvilket blifvit nästan till ett ordspråk. Man säger — natur¬
ligtvis hälft på skämt och hälft på allvar, men det är målande för
situationen — man säger: det är bättre att slå krona och klafve
om dessa tvistemål än att vädja dem till hofrätten; på detta sätt
får man bättre och snabbare resultat, och för öfrig! förenar man
därvid nytta och nöje. Det är drastiskt, men det är i viss mån
betecknande.
Man är således öfvertygad, att om dessa domare komma att
bo midt i den landsdel, där dessa egendomliga frågor förekomma,
så kunna de icke undgå att komma i en sådan beröring med om-
gifningen i orten, att de efter hand sätta sig in i dessa frågor och
sålunda blifva härutinnan öfverlägsna de domare, som bo midt i
eu hufvudstad, till båtnad både för målens riktiga och snabba af¬
görande.
Det är på dessa grunder, herr talman, som jag, jämte det jag
yrkar bifall till den föredragna punkten, dock vill framhålla nöd¬
vändigheten af, att Kung!. Maj:t icke återkommer gång på gång
med äskanden om anslag till en åttonde, en nionde och en tionde
division i svea hofrätt, utan att han i nåder ville beakta detta
önskemål och framlägga förslag om en särskild hofrätt för Norrland.
Herr Uppström: Jag har icke begärt ordet för att på något
sätt göra någon invändning mot den föreslagna förstärkningen af
Svea hofrätt, ty den behöfs mer än väl, men jag har icke velat
vara tyst vid detta tillfälle, enär jag ansett mig böra uttala den
önskan, att detta anslag, som är af provisorisk karaktär, må bibe¬
hålla den karaktären, tills frågan om en särskild hofrätt för Norr¬
land fått sin lösning.
För några år sedan väckte jag jämte andra i kammaren en
motion om skrifvelse till Kung! Maj:t, med begäran att en under¬
sökning måtte verkställas för att få utredt, huruvida det icke vore
Anslag till en
extra division
i Svea hofrätt.
(Forts).
N:o 13.
14
Anslag till en
extra division
i Svea hofrätt.
(Forts.)
Om verkställd
granskning af
riksbankens
styrelse och
förvaltning.
Lördagen den 17 Februari.
nödvändigt eller lämpligt att inrätta en särskild hofrätt för de
norra provinserna. Motionen tillstyrktes af statsutskottet, men
vann icke Riksdagens bifall. De skäl, som då åberopades till
stöd för ett bifall till motionen, kafva nu blifvit förstärkta genom
de följande årens erfarenhet. Resultatet måste enligt min upp¬
fattning blifva, att behofvet af en särskild hofrätt för Norrland
kvarstår i lika hög grad som för några år sedan. Frågan bör
därför, synes det mig, icke undanskjutas, än mindre glömmas bort.
Jag tänker icke nu gorå något särskildt yrkande, utan har endast
velat säga detta.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll livad utskottet i föreliggande punkt hemställt.
Punkterna 15—19.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 20.
Lades till handlingarna.
Föredrogs å nyo bankoutskottets den 14 och 16 innevarande
februari bordlagda memorial n:o 2, om verkställd granskning af
riksbankens styrelse och förvaltning.
Bankoutskottet, som enligt § 4 i den för utskottet gällande
instruktion hade att undersöka och granska riksbankens tillstånd
och huru densamma blifvit styrd och förvaltad, hade i förevarande
memorial af anförda skäl hemställt, att ansvarsfrihet måtte full¬
mäktige i riksbanken beviljas dels för förvaltningen under år 1904
af bankens såväl hufvudkontor som samtliga då i verksamhet va¬
rande afdelningskontor i orterna, dels ock för de beslut och åt¬
gärder, som finnas antecknade till fullmäktiges protokoll från och
med den 15 januari 1905 till samma dag innevarande år.
Herr Wester: Yid granskning af riksbankens verksamhet
för år 1904 fäste statsrevisionen sin uppmärksamhet vid den ned¬
gående rörelse, som under de senare åren och särskildt under år
1904 ägt rum vid afdelningskontoret i Yäxjö. Jag ber att få
nämna några siffror för att visa, huru iögonfallande denna minsk¬
ning oi dess rörelse varit.
År 1895 hade banken där eu vinst på 47,000 kronor och den
nedgick år 1904 till 728 kronor, men denna nedgång af bankens
verksamhet är i det hela ännu större, ty den egentliga vinsten
på bankkontoret har uppstått på afbetalningslån, hvilken ar 1904
uppgick till något öfver 9,000 kronor, hvadan sålunda diskonte-
Lördagen den 17 Februari.
15
N:o 13.
ringen i öfrigt lämnat en förlust på något öfver 8,000 kronor. Om verkställa
Denna nedgående rörelse vid ett riksbankens afdelningskontor granskning af
bär således varit anmärkningsvärd. riksbankens
Nu är det i bankoreglementet föreskrifvet, att det skall finnas
ett afdelningskontor inom hvarje län. Statsrevisionen kunde där-
för icke föreslå någon indragning eller förändring. Den ville det ' or s'
ej heller, ty det kan ju hända, att den direkta vinsten vid ett
afdelningskontor icke är så stor, men att den indirekta kan upp¬
väga detta.
Hvarför jag nu vid detta tillfälle begärt ordet är icke för att
gorå anmärkning mot det resultat, hvartill bankoutskottet kommit,
ty det har sagt, att för närvarande icke någon förändring bör ske,
utan att jag vill särskild! betona, då uppmärksamheten blifvit fäst
vid detta afdelningskontor, att styrelsen på platsen har skött sin
verksamhet på ett sätt, som är öfver allt klander, eller med andra
ord på ett förtjänstfullt sätt. Att rörelsen nu nedgått beror på
två andra omständigheter, dels att Yäxjö har för liten industri
och för många bankkontor, dels ock att det under de senare åren
har blifvit inrättadt afdelningskontor i Karlskrona och i Halmstad
— områden sålunda, som ligga Yäxjö nära och som Yäxjö förut
hade inom sin verksamhetssfär. Således är det ju gifvet, att en
minskning i rörelse vid afdelningskontoret i Yäxjö varit härvidlag
naturlig.
Då emellertid utskottet ansett sig för närvarande icke böra
göra någon hemställan om ändring i bankoreglementet, hvithet
måste ske, om afdelningskontoret i Yäxjö skulle nedläggas, så
har jag intet yrkande att göra.
Herr Lovén: Då Riksdagens revisorer i sin berättelse gjort
ett uttalande af pricipiell innebörd beträffande denna fråga, ansåg
utskottet, att man icke kunde blunda för saken eller lämna den
alldeles utan beaktande.
Då Riksdagen på sin tid beslöt inrättandet inom hvart och
ett af rikets län, utom Stockholms, af afdelningskontor af riks¬
banken, afsåg man väl därmed hufvudsakligen att vinna en viss
likställighet länen emellan, på samma gång som man önskade,
att in- och utbetalningar för statsverkets räkning skulle ske genom
dessa afdelningskontor med förbigående af de enskilda bankinrätt¬
ningarna.
Nu är det visserligen sant, att afdelningskontoret i Yäxjö
har lämnat ett ganska klent resultat under de sista åren, men då
Riksdagen beslöt inrättandet af dessa afdelningskontor, tänkte
den väl icke så mycket på det ekonomiska resultatet, ehuru man
nog förutsatte, att kontoren skulle bära sig.
Det är emellertid att märka, att äfven om detta kontor lämnat
någon förlust, har det dock i ett par afseenden varit till väsent¬
ligt gagn för riksbanken, hvilket utskottet också påpekat. Därtill
kommer en annan omständighet, som bör beaktas, nämligen att
afdelningskontoret i Yäxjö har, bland andra omkostnader, att be-
N:o 13.
16
'Om verkställd
granskning af
riksbankens
styrelse och
förvaltning.
(Forts.)
Om fram¬
läggande af
förslag till lag
rörande in¬
rättning.
Lördagen den 17 Februari.
tala hyra och åtnjuter icke någon inkomst af uthyrda lägenheter
— i olikhet med en hel del andra afdelningskontor, Indika äro
förlagda i egna byggnader. Om förhållandet vore detsamma i
Vänersborg, eller att lokal måste förhyras, skulle äfven kontoret
därstädes visa ett dåligt resultat, och i Nyköping skulle det under
enahanda villkor endast gå ungefär ihop.
Som bekant ha vid några föregående tillfällen väckts motioner
om inrättande af nya afdelningskontor af riksbanken på ytterligare
några platser, som äro ur affärssynpunkt viktiga, såsom t. ex.
Norrköping, Borås, Helsingborg och Eskilstuna. Bankofullmäk¬
tige följa nog uppmärksamt hithörande förhållanden, och då de
finna lämpligt att föreslå inrättandet af ett kontor på den ena
eller andra af dessa platser, taga de nog hänsyn till, om det möj¬
ligen samtidigt kan vara lämpligt att indraga eller förflytta något
annat kontor inom samma län. Frågan kommer då att på nytt
ligga före och då i ett annat skick, men för närvarande har ut¬
skottet icke funnit skäl att inlåta sig på densamma.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i nu föredragna memorial hemställt.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 13 och 14 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 8, i anledning af väckta motioner angå¬
ende skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af
förslag till lag rörande invallning.
Lagutskottet hade till behandling i ett sammanhang förehaft
två till utskottet hänvisade likalydande motioner, väckta, inom
Första Kammaren af herr J. T. Kennedy under n:o ll^och inom
Andra Kammaren af herr P. 0. Lundell under n:o 67, i hvilka
motioner föreslagits, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse an¬
hålla, att Kung!. Maj:t ville låta utarbeta och för nästa Riksdag
framlägga förslag till 'lag rörande invallning i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med de stadgande!! i ämnet, som finnas meddelade
i nya lagberedningens den 20 december 1877 afgifna förslag till
förordning angående torrläggning af jord.
Utskottet hade på andragna skäl hemställt, att Riksdagen, i
anledning af förevarande motioner, ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huru¬
vida icke bestämmelser angående invallning böra tillvägabringas
i vår vattenrättslagstiftning, samt låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda.
Herr Kennedy: I Kungl. Maj:ts tal på rikssalen vid riks¬
dagens öppnande den 15 januari 1908 förekommer följande utta¬
lande: »Näringarnas kraftiga understödjande måste vara ett Imf-
17
i\:o 13.
/
Lördagen den 17 Februari.
vudföremål för statsmakternas omsorger. Åt sakkunniga män liar
Jag uppdragit att förbereda välbehöfliga ändringar i vattenrätts-
lagstiftningen». . ^
I Riksdagens skrifvelse till Konungen den 10 ma] 1904 yttras:
»Enligt hvad ofvan anförts, är gällande vattenrättslagstiftning i
väsentliga hänseenden i behof af omarbetning. Riksdagen anser
emellertid det ej rara lämpligt afl på de partidia reformernas väg
åstadkomma erforderliga ändringar. Elera af de ändringsförslag,
Riksdagen, enligt hvad ofvan sagts, ansett sig böra förorda, beröra
nämligen själfva grundprinciperna lör den gällande lagstiftningen
i ämnet, och vid sådant förhållande torde allenast eu allmän re¬
vision af hithörande författningar vara ägnad att på ett tillfreds¬
ställande sätt lösa uppgiften att bringa vår vattenrättslagstiftning
i öfverensstämmelse med de kraf, nutida förhållanden i detta, af¬
seende uppställa. — Under åberopande af det anförda far Riks¬
dagen anhålla, att Eders Kung! Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke de bestämmelser, som innehållas i förordningen
den 30 december 1880 om jordägares rätt öfver vattnet å hans
grund och därmed, i samband stående författningar, böra förändras
och omarbetas, så att de komma art bättre motsvara de kraf, som
nutida förhållanden ställa på eu dylik lagstiftning, samt därefter
för Riksdagen framlägga de förslag härutinnan, hvartill förhållan¬
dena anses föranleda.»
Sammanställningen af dessa båda uttalanden föranledde mig
att under remissdebatten i år i mitt tyvärr tågmatta yttrande
anföra: »Det har bland i saken intresserade, och dessa äro många,
väckt en ganska liflig tillfredsställelse att erfara, att regeringen
ämnar taga under behandling den i Riksdagens skrifvelse den 10
maj 1904 begärda revisionen af gällande vattenrättsstadgar. I ett
annat sammanhang skall jag tillåta mig att bringa under utredning
den del af vattenrätten, som af Riksdagen undansköts vid anta¬
gandet år 1879 af lagen om dikning och vattenafledning, nämligen
lagstadgande om invallning.. Men det har synts mig angelaget
att redan nu få framföra de i vattenrättens revision intresserades
önskan, att redan från början vid det blifvande arbetet näringar¬
nas intressen må bevakas af opartisk sakkunskap, och jag ber
att därvid särskild! få påpeka jordbrukets med dessa rättsfrågor
■synnerligen intimt förenade intressen.»
Vår nuvarande styrelse säges ju sitta. inne.med ett alldeles
ovanligt mått af kraft, energi, förmåga, fj ärrblick, initiativ och
reformifver. Det torde åligga alla goda medborgare att. i all god
och nyttig gärning understödja dessa lysande gåfvor, i hvad .på
dem ankommer. Som god medborgare har. jag ansett mig böra
draga mitt lilla strå till det stora bål, ur hvilket alla våra gamla
institutioner lika en ny fågel Eenix lära skola uppstå i ny, för¬
vandlad, förbättrad och renad gestalt, genom att väcka mina^ mo¬
tioner angående de delar af vattenrätten, som jag tror mig i någon
mån förstå. Det finnes andra delar af detta ämne, som också
behöfva revideras — jag nämner blott flottningsratten.
Första Kammnrnne Prot. 1906. N:o 13.
Om fram¬
läggande, af
'örslag till lag
rörande in¬
rättning.
(Forts.)
2
N:« 13. 18 Lördagen den 17 Februari.
Om fram- Jag tillåter mig förutsätta, att innehållet i den nu föreliggande
läggande af motionen är bekant för dem af kammarens ledamöter, som in-
förslag till lag tressera sig för hithörande viktiga frågor, och jag skall därför
rörande in- jc^e pesvära kammaren med ett upprepande af motionens inne-
oa mng. Utskottets enhälliga, välvilliga uttalande om det mål, jag
1 01 ts' önskar vinna, torde göra till fyllest.
Men, mina herrar, jag kan icke underlåta att alldeles särskilt
tacka, utskottet för den fina förståelse, som det låtit komma mig
till del. Jag har nämligen, som herrarne sett i mitt förslag, icke
vågat gå någon ny väg, utan inskränkt mig till att yrka något,
som jag icke alls vill ha — lagberedningens förslag af år 1877 —
och det därför, att detta förslag här förut förevarit och att jag
fruktade att icke vinna något, om jag begärde för mycket i utred¬
nings- eller ändringsväg. Lagberedningens förslag innehåller åt¬
skilliga synnerligen olämpliga bestämmelser angående preskrip¬
tionstid m. m. Hvad jag egentligen åsyftar är en i några få pa¬
ragrafer reviderad dikningslag, innefattande i några andra paragra¬
fer lagstadganden angående invallning.
I allmänhet innefattar hvarje vattenkraftsfråga en uppdäm-
ningsfråga, förenad med en invaliningsfråga och en fiskefråga, och
jag skulle kunna belysa nödvändigheten af en ändring härvidlag
med många både sorgliga och lustiga exempel, men jag afstår
därifrån. Utan någon som helst tillskyndan från min sida har
lagutskottet rätt förstått frågan och såväl i sin motivering som i
sin hemställan gifvit ett lämpligt uttryck åt min önskan.
Jag anhåller om framgång åt det syfte, som min motion har,
då jag nu, herr talman, yrkar bifall till lagutskottets hemställan.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter kam¬
maren biföll hvad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta stats- och bankoutskottets under gårdagen bordlagda,
utlåtande n:o 1.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under sam¬
manträdet aflämnade kungl. propositionerna.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Eiksdagens sist¬
lidna år församlade revisorers berättelse om verkställd granskning
af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1904.
Lördagen den 17 Februari.
19
N:o 13.
Anmäldes cell bordlädes statsutskottets utlåtande ii:o 7, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvud-
titel, innefattande anslagen till civildepartementet.
Herr Bergström afgaf eu motion, n:o 28, i anledning af Kung!.
Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare vid folk¬
skolor m. m.
Motionen blef på begäran bordlagd.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Ros under
11 dagar, räknadt från och med den 20 innevarande månad.
Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
dagen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst på
föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 12,3 5 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.