RIKSDAGENS PROTOKOLL
1906. Andra Kammaren. N:o 24.
Onsdagen den 7 mars.
Kl. 11 f. m.
§ 1-
Justerades de vid kammarens sammanträde den 28 nästlidne febr.
förda protokollen.
§ 2.
Herr talmannen tillkännagaf, att herr O. E. V. Wavrinsky i
Stockholm anmält sig vara af sjukdom hindrad att denna dag in¬
ställa sig i kammaren.
§ 3.
Efter föredragning af herr S. Nordströms å kammarens bord
hvilande motion, n:o 136, blef denna motion hänvisad till konstitutions¬
utskottet.
§• 4-
Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets ut¬
låtande n:o 3, bankoutskottets memorial n:o 4 och lagutskottes ut¬
låtande n:o 19.
§ 5.
Till afgörande förelåg statsutskottets utlåtande n:o 8, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, inne¬
fattande anslagen till finansdepartementet.
Andra Kammarens Prof. 1906. N:o 24.
1
N:0 24. 2
Onsdagen den 7 mars, f. m.
Punkterna 1—.
O
o.
Ang. tullver¬
ket.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 4, angående tullverket.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen
dels att, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 13 januari 1906 tillstyrkta ändrin¬
gar i tullverkets stater, för år 1907 bestämma anslaget för tullver¬
ket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 4,036,800
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen, hvarige¬
nom nämnda anslagstitel, i nu gällande riksstat upptagen till 3,852,100
kronor, komme att höjas med 184,700 kronor,
dels ock att medgifva, att i afvaktan på definitiv reglering af
kustbevakningen i Stockholms skärgård, tills vidare under år
1907, så länge den nuvarande kontrollören vid tullbevaknings-
inspektionen i Stockholm kvarstode i tjänsten, till aflöning åt ho¬
nom finge, utöfver det å indragningsstaten för honom uppförda löne¬
belopp, af tullmedlen disponeras ett belopp, motsvarande tjänstgörings-
penningarna vid tjänsten enligt 1904 års aflönings- och ålderstilläggs-
stater.
I sammanhang med Kungl. Majrts ifrågavarande framställning
hade utskottet till behandling förehaft en af herr A. Thylander
inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 56, hvari föreslagits, att
Riksdagen i den under sjunde hufvudtiteln föreslagna utgiftsstaten
för tullverket ville företaga den ändringen, att från anslaget till
vikariatsersättning och extra biträden måtte få användas högst 20,000
kronor för beredande af kostnadsfri ledighet åt bevakningsbetjänte,
som ej vore berättigade till semester.
Utskottet hemställde:
a) att herr Thylanders omförmälda motion, i hvad densamma
skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag, icke måtte till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda;
b) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till hvad utskot¬
tet under mom. a) hemställt, måtte, med godkännande af de i stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1906 förordade ändrin¬
gar i tullverkets stater för år 1907, beräkna dessa stater till de i statsråds¬
protokollet angifna beloppen och sålunda för år 1907 bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af
4,036,800 kronor att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt
c) att Riksdagen måtte, på sätt af Kungl. Maj:t blifvit föresla¬
get, medgifva, att, i afvaktan på definitiv reglering af kustbevak¬
ningen i Stockholms skärgård, tills vidare under år 1907, så länge
den nuvarande kontrollören vid tullbevakningsinspektionen i Stock¬
holm kvarstode i tjänsten, till aflöning åt honom finge, utöfver det
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
3
N:0 24.
å indragningsstaten för honom uppförda lönebelopp, af tullmedlen
disponeras ett belopp, motsvarande tjänstgöringspenningarna vid tjän¬
sten enligt 1904 års aflönings- och ålderstilläggsstater.
Sedan till en början utskottets i mom. a) gjorda hemställan
blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr T bylander, som yttrade: Herr talman! Af det anslag, som
Riksdagen i fjol beviljade till vikariats- och extra ersättning, beslöt Riks¬
dagen att 10,000 kronor skulle få användas för att bereda kostnadsfri
ledighet åt bevakningsbetjänte, som ej äro berättigade till semester.
Nu möter oss den underrättelsen, att af detta anslag omkring
1,100 kronor eller något däröfver ej blifvit använda. Denna under¬
rättelse bar varit motivet för statsutskottets afstyrkande utlåtande i
denna punkt. Samtidigt härmed får man emellertid också veta, att
i Stockholm och i Göteborg icke fullt hälften af bevakningsbetjänte
kunnat komma i åtnjutande af en sådan kostnadsfri ledighet, då
däremot på alla öfriga platser — utom i Norrland, hvarest tull-
betjänte icke åtnjutit sådan ledighet alls — tullbetjänte i allmänhet
hafva fått 15 dagars kostnadsfri ledighet. Nu förvånas man icke
alls öfver att statsutskottet afstyrkt min motion, ty det är ju ett
verkligt skäl att icke bevilja ökning i ett anslag, då icke det förut
beviljade anslaget i sin helhet tagits i anspråk för det afsedda ända¬
målet. Man frågar sig likväl, hvarför så icke skett. Om man ser
efter i statsutskottets betänkande, så finner man, att skälet är att
söka dels hos de lokala förvaltningarna, dels hos generaltullstyrelsen.
Mig förefaller det som om, då Riksdagen beviljat 10,000 kronor
för att skaffa här ifrågavarande ledighet åt bevakningsbetjänte, Riks¬
dagen också i och med detsamma velat fastslå den principen, att
dessa betjänte så långt sig göra låter skola komma i åtnjutande af
kostnadsfri ledighet. Jag finner det då icke vara på sin plats, att
de förvaltningar, som hafva om hand afgörandet af dessa frågor,
handlat så som de nu gjort, att det återstår ett belopp, så att Riks¬
dagen med anledning af denna återstod anser sig icke behöfva be¬
vilja större belopp för beredande af kostnadsfri ledighet.
När jag först såg detta, tänkte jag, att det möjligen förhåller
sig så, att arbetet för tullbetjänte i Stockholm och Göteborg ställer
sig lindrigare än på andra platser i landet. Sedermera har jag tagit
reda på hur det förhåller sig med saken och funnit, att tullbetjänte
hafva en daglig tjänstgöringstid under januari, februari, november
och december månader af 8 timmar om dagen, under mars och okto¬
ber af 9 timmar, under april och september af 12 timmar, under
maj, juni, juli och augusti af 13 timmar.
I Göteborg hafva tullbetjänte en daglig tjänstgöring under ja¬
nuari, februari, november och december månader af 11 timmar, under
mars och oktober af 12 timmar, under april, maj, juni, juli, augusti
och september 13 timmar om dagen.
Angående
tullverket.
(Ports.)
N:0 24.
4
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
tullverket.
(Forts.)
I Malmö ställer sig tjänstgöringstiden för dag sålunda: under
januari, februari, november och december månader 10 timmar, under
mars och oktober 11 timmar, under april och september 13 samt
under maj, juni, juli och augusti månader 14 timmar.
Vidare hafva de på de olika platserna helgdagstjänstgöring och
natt-tjänstgöring. I Stockholm hafva de 15 helgdagsvalcter om året
med 10 timmar per vakt, i Göteborg 17 sådana med 11 Va timmar
per vakt, i Malmö 31 helgdagsvakter ä 15 timmar.
Nattvakterna ställa sig sålunda: i Stockholm 60 nattvakter å
12 timmar, i Göteborg 92 å 12 timmar och i Malmö 73 å 10Vs
timmar.
Nu är det visserligen så, att tullbetjänte i Stockholm hafva det
något lindrigare än i de öfriga två större städerna, men denna skill¬
nad är icke så stor, att tullbetjänte i Stockholm med anledning däraf
skulle hafva det så illa ställdt, att icke mer än hälften kommer i
åtnjutande af den kostnadsfria ledigheten. Natt- och helgdagsvakterna
ställa sig äfven i det närmaste lika.
Däraf drager jag den slutsatsen, att en lindrigare arbetstid icke
kan vara orsaken till att man delar så olika. Det förefaller mig
äfven märkvärdigt, att de 1,100 kronorna skulle lämnas kvar och
ej kunna utdelas. Om jag tänker mig, att för hvarje sådan kost¬
nadsfri ledighet skulle för år utbetalas så mycket som 50 kronor i
tjänstgöringspenningar, så skulle det ändock ha blifvit 11 betjänte
till, som kunnat komma i åtnjutande af en sådan ledighet. Jag
finner det därför värdt att beakta, att, om Riksdagen anslår en
summa för ett visst ändamål för att, såsom här är fallet, bereda en
arbetande klass en väl behöflig tjänstledighet under en viss tid af
året, de myndigheter, som få detta anslag sig beviljadt för att seder¬
mera dela ut det, då äfven böra göra det så rättvist som möjligt.
Ty Riksdagen har verkligen, då den för] idet år anslog nämnda
summa, menat, att det en gång skulle komma därhän, att alla skulle
få sådan ledighet.
Nu faller det mig naturligen icke in att göra något som helst
yrkande, ty jag medgifver, att utskottet just i den omständigheten,
att det finnes ett öfverskott, har skäl för sin hemställan; men jag
har blott velat uttala den önskan, att vederbörande myndigheter,
när de få sådana anslag sig beviljade, måtte beakta Riksdagens
mening om huru desamma böra användas.
Herr Karlsson i Göteborg: Att gent emot ett i en sådan
fråga enigt statsutskott göra något annat yrkande än som utskottet
föreslagit torde icke vara till någon nytta; men jag skall dock i
detta sammanhang be att få erinra om ett yttrande af generalpost¬
direktören Krusenstjerna, då fråga var om postvaktbetjäntes ledig¬
het eller semester. JHan yttrade då, att han icke kunde finna någon
större nödvändighet för tjänstemännen än för betjänte att erhålla
någon tids ledighet. Samma förhållande, som gällde i det fallet
5 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
om postvaktbetjänte, gäller gifvetvis äfven i detta fall om bevak-
nirigsbetjäningen i tullverket. Jag vill blott ba uttalat detta och
tillika uttrycka den önskan, att frågan vid en kommande riksdag
måtte få en bättre utgång än hvad den nu får.
I detta anförande instämde herrar Berg i Göteborg, Röing,
WijJc, Nilson i Örebro, Broström och Kjellén.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Härefter föredrogs mom. b)', och anförde därvid
Herr Johansson i Jönköping: Innan kammaren går att bi¬
falla den hemställan, som utskottet gjort, kan jag ej underlåta att
fästa uppmärksamheten på ett sakförhållande, som omnämnes på
sidan 20 i statsrådsprotokollet beträffande tullverkets i den före¬
dragna punkten omhandlade lönestat. Där säges, ehuru blott i förbi¬
gående, att tullverket har ett antal af icke mindre än 114 e. o.
tjänstemän, hvilka äro inkallade till ständig tjänstgöring mot arfvode
såsom biträdande kammarskrifvare, mot årligt skrifbiträdesanslag eller
mot dagaflöning, och att af dessa blott få ha tjänstgjort under kor¬
tare tid än 10 år. Från annat håll har jag hört uppgifvas, att
många af dessa 114 ha tjänstgjort vida längre tid än 10 år. Mina
herrar, detta är verkligen en omständighet, som vi böra lägga märke
till, nämligen att det inom tullverket finnes så stort antal e. o.
tjänstemän, som måste tjänstgöra så lång tid, innan de kunna vinna
ordinarie anställning ens i den lägsta graden. Och i denna lägsta
grad är, enligt uppgift på sid. 25 i samma protokoll, af löningen blott
1,800 kronor om året i lön jämte 400 kronor i tjänstgöringspenningar.
Om jag icke misstagar mig, fordras det af dessa tjänstemän, att de
skola ha aflagt studentexamen, innan de kunna få anställning vid
tullverket; och dock skola de sedan i hvarje fall gå en tid af öfver
10 år, innan de kunna bli ordinarie ens i denna lägsta lönegrad. Detta
förhållande synes mig vara af den beskaffenhet, att vi kunna ha
anledning att hemställa till regeringen att för Riksdagen framlägga
förslag, hvarigenom ett sådant missförhållande kunde afhjälpas.
Jag har ej kunnat underlåta att påpeka detta i sammanhang
med den föredragna punkten. Något yrkande har jag icke att göra.
Häruti instämde herrar Lindgren i Oskarshamn, Thylander,
Warburg och Hellgren.
Herr Nilsson i Skärhus: Herr talman! Det förvånar mig
verkligen, att man här kan framkomma med pretentioner på en
löneförbättring, då ju denna lönestat helt nyligen undergått en full¬
ständig reglering. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Angående
tullverket.
(Ports.)
N:0 24.
6
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. c).
Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 5—10.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 11.
Lades till handlingarna.
Punkterna 12—19.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 20.
Mom . a)
Utskottets hemställan bifölls.
Angående Efter föredragning af mom. b), angående förstärkning af arbets¬
bi/^ra^erna a generaltullstyrelsens kameralbyrå, yttrade
ItrOrftcvnci a
generaltull- Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Biesért: Herr
styrelsens talman, mina herrar! Jag skall först och främst be att få begagna
kameralbyrd. tillfället att till utskottet bringa mitt vördsamma tack för den be¬
handling, utskottet låtit 7:de hufvudtiteln komma till del. Jag ser
i donna behandling ett erkännande från utskottets sida, att Kungl.
Maj:t låtit sig angeläget vara att icke göra andra äskanden än sådana,
som varit högst nödiga och nyttiga.
På en enda punkt har utskottet funnit anledning att något pruta
på hvad Kungl. Maj:t begärt, nämligen i den nu föredragna punkten.
Kungl. Maj:t har här begärt 15,000 kronor i stället för förut 12,000
kronor,^ för uppehållande på förordnande under år 1907 af en notarie¬
tjänst å generaltullstyrelsens kanslibyrå, en revisors- och bokhållare¬
tjänst å nämnda styrelses kameralbyrå samt två revisorstjänster och
en aktuarietjänst å samma styrelses revisionsbyrå. Utskottet har
nu funnit, att hvad Kungl. Maj:t begärt utöfver föregående år, näm¬
ligen 3,000 kronor, har varit något för mycket. Jag kan icke neka
till, att min tillfredsställelse skulle varit fullständig, om utskottet
bifallit, hvad Kungl. Maj:t begärt, äfven i denna punkt, och det af
den anledningen, att ett nedsatt anslag här under hvad Kungl. Maj:t
begärt skall medföra ganska stora olägenhetar.
7 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Redan under flera år bär det gifvit sig ett behof tillkänna på Angående
generaltullstyrelsens kameralbyrå af ökade arbetskrafter. Detta be-
hot' ökades i hög grad, när man var tvungen att skaffa sig en sär- krafterna
skild lokal för persedelförrådet. Eu af revisorerna och bokhållarna generaltull-
å kameralbyrån hade sig ålagdt att sköta detta persedelförråd. När styrelsens ,
han sålunda skulle vistas på olika lokaler, var det eu gifven sak,
att det redan förut ansträngande arbetet skulle blifva för en man
alldeles omöjligt att sköta. Därför var också Kungl. Maj:t tvungen
att föregående år af tullmedlen och det anslag, som är å tullverkets
stat uppfördt till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m., anvisa ett belopp af 3,000 kronor för uppe¬
hållande af den tjänst på kameralbyrån, till hvilken hörde största
■delen af det arbete, som denna föreståndare för persedelförrådet
förut på kameralbyrån utfört. Nu är det gifvet, att, om Riksdagen
bifaller hvad utskottet föreslagit, Kungl. Maj:t måste vidtaga en
ändring af den anordning, som redan innevarande år är gällande på
grund af Kungl. Maj:ts därom lättade beslut. Nu menar jag, att
en så maktpåliggande post som det viktiga granskningsarbete, som
åligger denna tjänsteman, gör det i hög grad önskligt, att denna
tjänsteman bar sådana kvalifikationer, att man kan sätta obetingadt
förtroende till honom. Och jag för min del tror knappast, att det
är möjligt, att få en tjänsteman med dylika kvalifikationer för en
lön af endast 2,000 kronor, när det gäller ett så ansträngande
arbete.
Utskottet säger i sitt betänkande: »Däremot bar utskottet
funnit betänkligheter möta mot, att Riksdagen skulle genom bifall
till Kungl. Maj:ts framställning, i hvad densamma afser anslag till
en revisors- och bokbållaretjänst å generaltullstyrelsens kameralbyrå,
medgifva en ytterligare ökning af styrelsens personal, innan frågan
om styrelsens lönestat i dess helhet varit föremål för utredning af
den kommitté, som den 3 oktober 1902 blifvit af Kungl. Maj:t till¬
satt för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden.»
Ja, jag tycker, att utskottets resonnemang därvidlag är full¬
ständigt riktigt. Men bär gäller det icke att tillsätta en tjänst på
ordinarie stat. Hela denna anordning med förstärkning af arbets¬
krafterna bos generaltullstyrelsen är uppförd på extra stat, med för¬
ordnanden tills vidare, just i afvaktan på en blifvande lönereglering.
Skola Riksdagen och Kungl. Maj:t vänta på, att denna lönereglering
kommer till stånd och blifver fastställd, utan att vidtaga de allra
nödvändigaste åtgärder, på det att arbetet måtte gå sin gilla gång
inom generaltullstyrelsen, ja, då är jag rädd för, att det kommer
att dröja alltför länge, och att svårigheterna skola hopa sig, så att
betydande olägenheter kunna uppstå. Såsom sagdt, jag skulle hafva
varit utskottet i ännu högre grad tacksam, än hvad jag redan är,
om det både behjärtat Kungl. Maj:ts framställning också i den här
punkten.
N:o 24. 8
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående Såsom frågan nu ligger och mot ett enhälligt statsutskott, för-
af arbeta-9 modar att intet fr att. g<3ra- Och Kungl. Maj:t har därför
krafterna å endast att för nästa år se till att söka ordna förhållandena inom
generaltull- generaltullstyrelsen med så små olägenheter som möjligt.
kameralbyrå.
(Forts.)
Herr Hammarlund: Herr talman! Det gäller här inrättandet
af en ny revisors- och bokhållaretjänst å generaltullstyrelsens kameral¬
byrå, och aflöningen för denna skulle vara 3,000 kronor.
Nu veta herrarne, att det finnes tillsatt en lönereglerings-
kommitté. Med hänsyn härtill bör man naturligtvis så mycket som
möjligt underlåta att inrätta nya statstjänster i afvaktan på kom¬
mitténs utlåtande. Då här därjämte icke förefanns något alldeles
oeftergiflig! behof, ansåg sig utskottet icke böra bevilja dessa 3,000
kronor för inrättandet af den ifrågavarande tjänsten.
Men däremot är det otvifvelaktigt att generaltullstyrelsen nu
behöfver förstärkning af sina arbetskrafter, och utskottet har också
velat vara med om att tillstyrka ett anslag af 2,000 kronor för
detta ändamål.
Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet menade, att
det skulle uppstå stora olägenheter genom att icke de 3,000 kronorna
för den ifrågasatta tjänsten beviljades. Jag vågar dock hoppas,,
efter det uttalande han här hade, att denna sak skall kunna ordnas
på lämpligt sätt under den mellantid, som kommer att förflyta tills
denna tjänst kan komma att definitivt inrättas, och jag skall därför
be att få yrka bifall till statsutskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan blef af kammaren
bifallen.
Punkterna 21—33.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Angående Punkten 34, angående anslag för anordnande af fabriksinspek-
inspektiön ^°D’ ^örec^r0os häruppå; och lämnades därvid på begäran ordet till
Herr Thorsson, som anförde: Herr talman, mina herrar! Jag
har ingen erinran att göra med anledning af det anslag, som bär
föreslås, jag ämnar tvärtom yrka bifall till den föredragna punkten,
utan det är en annan sak jag vill beröra.
I likhet med hvad förhållandet varit föregående år har här i
Riksdagen utdelats en bok, innehållande en redogörelse för yrkes¬
inspektionens verksamhet, den nu ifrågavarande afseende år 1904.
Uti det sammandrag, som är uppgjordt på de första bladen af
denna berättelse, förekommer det några siffror, hvilka gifvit mig
anledning att begära ordet. Där anför kommerskollegium, att till och
med utgången af år 1904 hafva utaf 18,610 arbetsställen 11,519
9 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
hunnit blifva inspekterade. Det återstår således af anmälda arbets- Angående
ställen 7,091, som ännu icke blifvit inspekterade. Under år 1904 fahn^eh
ha yrkesinspektörerna vidare enligt uppgift för första gången in- (Forts.)
spekterat 776 arbetsplatser. Skall det gå uti denna tågordning skulle
således först 9 år fram i tiden alla till och med utgången af år 1904
anmälda arbetsställen ha hunnit blifva för första gången inspekterade.
Det framgår vidare af berättelsen, att under år 1904 ha inspek¬
terats 2,037 arbetsställen samt att å dessa arbetsställen voro syssel¬
satta 75,513 arbetare; å de nu för första gången inspekterade arbets¬
ställena, som nämndt 776 till antalet, voro sysselsatta 11,137 ar¬
betare.
Beträffande anvisningar angående skyddsåtgärder, ha yrkes¬
inspektörerna funnit sig föranlåtna att i 5,220 fall meddela sådana
under nämnda år, och af dessa afsågo 2,525 nyinspekterade arbets¬
ställen. Litet längre fram i yrkesinspektörernas berättelse se vi en
tabell, som visar, att under detta år ha inträffat 3,186 olycksfall,
hvaraf 89 med dödlig utgång. Om vi då jämföra dessa båda siffror,
nämligen den, som anger antalet under år 1904 inträffade olycks¬
fall, 3,186, och den andra, som anger antalet fall, där yrkesinpek-
törerna under samma tid ansett sig befogade föreskrifva anordningar
till skydd mot olycksfall, hvilken utgjorde 5,220, så upprullar sig,
åtminstone för mig såsom arbetare, en mycket mörk tafla, i all syn¬
nerhet då jag tar i betraktande, att arbetsgifvarne enligt lag icke äro
slcyldiga att gifva arbetarne någon ersättning för förlorad arbetskraft
under de första 60 dagarne efter inträffadt olycksfall, och då jag
dessutom vet, att det största antalet af dessa 3,186 arbetare just
äro sådana, som falla inom det område, där arbetarne ha utsikt att
gå fullständigt miste om hvarje ersättning för förlorad arbetskraft,
för den händelse de icke genom sina organisationer eller annorledes
kunnat i arbetsaftalen tillförsäkra sig någon betryggande bestämmelse
i detta afseende.
Med tanke på allt detta har jag ansett det vara min plikt och
skyldighet, att, så långt detta nu må kunna till någon åtgärd för¬
anleda, rikta en varm vädjan till chefen för finansdepartementet, att
han, så långt det är görligt, måtte påskynda den kommitté, som har
att utreda härmed sammanhängande spörsmål, så att man snarast
möjligt må kunna få in ett lagförslag, som afser att åstadkomma en
förbättring på detta område.
I detta anförande instämde herrar Larsson i Yästerås, Blom¬
berg, Karlsson i Fjät och Kropp.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punlcterna 35—40.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
N:o 24.
10
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Punkten 41.
Lades till handlingarna.
Punkten 42.
Utskottets hemställan hifölls.
§ 6.
A föredragningslistan fanns härefter upptaget statsutskottets ut¬
låtande n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
Angående Punkten 1, angående anslaget till kommendantsstaten.
upprättandet
mendantskap . ? ^en till^ Riksdagen den 13 januari innevarande år aflåtna pro-
i Boden, positionen angående statsverkets tillstånd och behof hade, under åbe¬
ropande af propositionen bilagdt statsrådsprotokoll öfver landtför-
svarsärenden af samma dag, Kungl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen
för upprättande af ett kommendantskap i Boden måtte med god¬
kännande af det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till stat för
kommendantsstaten, öka anslaget till kommendantsstaten, nu 15,298
kronor, med 13,323 kronor till 28,621 kronor.
Utskottet hemställde, att Ivungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning måtte af Riksdagen bifallas.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar vice talmannen
Péhrson, Nyländer, Persson i Ställhult, Andersson i Västra Nöb-
belöf, Olsson i Flasbro, Persson i Tällberg, Wiklund, Sjö, Eriksson
i Bäck och Lindgren i Islingby, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte, med afslag å Kungl. Maj:ts fram¬
ställning angående upprättande af ett kommendantskap i Boden, i
1907 års riksstat uppföra anslaget till kommendantsstaten till oför-
ändradt belopp.
Efter föredragning af utskottets hemställan begärdes ordet af
Herr P ers son i Stallerhult, som yttrade: I denna punkt ha
herr vice talmannen m. fl. afgifvit en reservation, hvari reservan¬
terna yrka afslag å såväl Kungl. Majtts framställning som utskottets
hemställan, och jag skall taga mig friheten härmed yrka bifall till
denna reservation. Detta mitt yrkande skall jag motivera med
några ord.
Onsdagen den 7 Mars, f. m. 11
År 1901, då den nya härordningen antogs, beslöts inrättandet
af ett kommendantskap i Boden, hvilket dock, liksom mycket annat
som då beslöts, fick en ganska lång öfvergångsperiod. Detta första
öfvergångsstadium är ännu icke slut. Huruvida detta kommendant¬
skap skulle utöfvas af befälbafvaren för något af de truppförband,
som komme att där förläggas, eller af en särskild kommendant
beslöts icke år 1901. Vid fjolårets riksdag förelåg en kungl. pro¬
position, där Kungl. Maj:t föreslog, att kommendanten skulle till¬
sättas på förordnande och erhålla ett årsarfvode af 1,500 kronor, och
således att kommendanten skulle utgöras af befälbafvaren för något
truppförband. Detta förslag blef af .Riksdagen afslaget i dess helhet.
Ku i år kommer Kungl. Maj:t med ett förslag, däri Kungl. Maj:t
föreslår, att ett själfständigt kommendantskap skall upprättas i Boden,
och detta redan till nästa år. Såväl utskottet som reservanterna
äro ense med Kungl. Maj:t därom, att kommendanten bör hafva en
sjanständig ställning och således icke utgöras af en truppförbands-
befälhafvare på annan stat med arfvode. Då utskottets majoritet
och reservanterna äro eniga härom, kan man ju tycka, att skillnaden
dem emellan icke är så stor. Skillnaden är endast den, att enligt
reservanternas förslag skulle man vänta ett eller annat år, kanske
högst ett år, med tillsättande af detta kommendantskap.
I den kungl. propositionen har — icke annat jag kan se —
liufvudparten af motiveringen gått ut på att bevisa, att det icke går
för sig att låta detta kommendantskap utöfvas af befälhafvaren för
ett truppförband, utan att det bör vara en själfständig kommendant.
Och denna del af motiveringen har öfvertygat hela utskottet, och
man har så att säga godkänt denna Kungl. Maj:ts uppfattning.
Ku är skillnaden mellan utskottsmajoriteten och reservanterna
endast den: skall man anslå medel redan till nästa år för detta
kommendantskap eller skall man vänta därmed? Och för min del
har jag verkligen ansett, att tiden knappast är inne för detta kom¬
mendantskaps upprättande redan till nästa år. Det torde icke ännu
finnas tillräckligt med arbete för en kommendant i Boden. De skäl,
som blifvit anförda i den kungl. propositionen för att redan till
nästa år där upprätta ett kommendantskap, hafva icke synts mig
tillräckliga. Jag har för min del icke kunnat finna, att dessa skäl
äro så talande, att man skulle behöfva redan för nästa år anslå
medel till detta kommendantskaps upprättande. Den, som något
känner till fästningen i Boden — den ställning, hvari den befinner
sig, och den, hvari den nästa år antagligen befinner sig —, kan
omöjligt bli öfvertygad om, att denne kommendant skall kunna
redan nästa år få arbete i den tjänst, han blir tillsatt att sköta och
förvalta. Det är icke möjligt, säger jag, att då kan finnas arbete,
som skall åligga en kommendant. Det säges visserligen här i
propositionen, att det eller det året komma de och de trupperna att
förläggas dit, t. ex. Korrbottens regemente, som redan är förlagdt
N:0 24.
Angående
upprättande
af ett kom¬
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
K:o 24. 12
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
upprättande
af ett kom¬
mendantskap
i Boden.
(Ports.)
där. Men antingen detta regemente ligger vid Boden eller Notviken,
lärer väl en kommendant icke få så mycket att skaffa med detsamma.
Den kår, som knfvudsakligen är afsedd för Bodenfästningen, näm¬
ligen Boden—Karlsborgs artilleriregemente, är fördelad med sex
kompanier på Boden och fyra på Karlsborg, men af dessa 6 kom¬
panier, som tillhöra Boden, äro icke mer än 2 kompanier ännu där
eller, rättare sagdt, komma dit på hösten detta år, och de öfriga
komma icke dit förr än tidigast på hösten 1908, allt efter som det
blir lämpligt. Men äfven om dessa trupper i sin helhet vore redan
under år 1907 där förlagda, vore det dock icke möjligt att ordna
dessa truppers öfningar förr, än fästningen blir i det skick, att
kommendanten kan undervisa dessa trupper i dess försvar.
Vore det så, att kommendanten skulle öfvertaga befälet öfver
och ledningan af de trupper, som operera omkring Boden, vore det
en annan sak, men något dylikt lärer icke vara meningen. Det lärer
icke vara kommendantens uppgift att leda de fälttrupper, som operera
långt från Boden och långt från den fästning, hvars försvar han är
satt att leda.
Det är äfven en annan sak, man här har att taga i betrak¬
tande. Kungl. Maj:t har i sin hand att ordna, hvarest denna kom¬
mendant skall hafva sin bostad och sin expedition m. m. Möjlig¬
heten att redan år 1907 erhålla bostäder vare sig å statens område
eller å det privata torde vara ganska liten, och det torde bli ganska
stora svårigheter för den, som skall taga hand om kommendantskapet,
att få sig och sin stab inhyst och få lokal för sin expedition.
Mig synes således, som om Kungl. Maj:t borde kunna finna sig
tillfredsställd med den åsikt, som reservanterna hafva, då de ju helt
och hållet godkänt anordningen med ett själfständigt kommendant¬
skap, ehuru de icke velat anslå medel för dess upprättande redan
nästa år.
Det är väl icke meningen att inrätta högt aflönade statstjänster
utan att samtidigt lämna arbete åt den tjänsteman, som sedan blir
tillsatt? Men här förefaller det mig icke möjligt, att denna kom¬
mendant med sin stab redan år 1907 skall kunna få något arbete,
utan torde det arbete, som då kan förefinnas, åligga andra, som
hafva skyldighet att utföra och ordna sådana arbeten.
Hvad beträffar ledningen af Boden-fästningen under 1907 är
det icke möjligt, att en kommendant kan behöfvas för den sakens
skull.
Med dessa ord ber jag, herr talman, att, såsom jag redan i
början af mitt anförande gjorde, få yrka bifall till reservationen
och afslag å såväl Kungl. Maj:ts framställning som. utskottets hem¬
ställan.
Häruti instämde herrar Nilsson i Skärhus, Eriksson i Bäck,
Olsson i Fläsbro, Hultkrants, Wiklund, Hammarström och Mag¬
nusson i Tumhult.
13 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Ting- ingående
sten: Herr talman! Om det vore så, att den föreslagna kom- ay ]com.
mendanten icke skulle från och med år 1907 få ett tillräckligt fält mendantskap
för sin verksamhet, så skulle jag aldrig hafva tillstyrkt framläg- i Boden.
gandet af denna proposition. Såvidt jag känner saken — jag har (Forts.)
under loppet af sex månader oaflåtlig! arbetat på de planer, som
äro erforderliga för att ordna förhållandena vid Boden , så kom¬
mer det visserligen icke att saknas arbete för kommendanten. Hvad
den s. k. lilla Bodenkommittén under mitt ordförandeskap utförde
utgör dock endast en ringa bråkdel af det stora arbete, som måste
ske för att bringa försvarsplanen i alla dess detaljer för denna fäst¬
ning i ett fullt tillfredsställande skick. Arbetet för detta ändamål
kräfver år.
Kommendanten har, såsom en hvar i kammaren torde känna,
en tvåfaldig uppgift. Den ena afser att ordna, öfvervaka och be¬
stämma de för garnisonen och fästningen gemensamma fredsförhål-
landena (garnisonstjänsten), att anordna och leda gemensamma öfningar
och att stå i spetsen för fästniugsområdets administration. ^ Den
andra uppgiften afser ombesörjandet af den oaflåtligen fortgående
försvarsförberedelsen vid fästningen.
Hvad den första uppgiften angår, är det upplyst i. statsverks¬
propositionen, att, liksom i fjol var förhållandet, komma i år Bodens
ingeniörskårs öfningar att försiggå i Boden, och så blifver äfven
fallet för nästa år, hvarefter kåren kommer att _i sin helhet för¬
läggas till nämnda ort. Innevarande höst flyttas dit två kompanier
af Boden—Karlsborgs artilleriregemente, och af Kung! Maj:t är
.anbefalldt, att Norrbottens regemente skall flyttas till Boden 1907,
men det finnes intet, som utesluter, att på grund af särskilda för¬
hållanden vid Notviken — ogynnsam förläggning och en långvarig
difteriepidemi under innevarande vinter — en tidigare förflyttning
kan bli nödvändig. Huru som helst, under år 1907 komma tre
särskilda truppförband att vara förlagda i Boden, och om man för¬
lägger tre särskilda truppförband på en och samma plats, är det ur
tjänstesynpunkt ovillkorligen nödvändigt, att där finnes en person, som
utöfvar högsta befälet samt ingriper ordnande och reglerande. Äfven
om icke samtliga tre truppförband befinna sig i Boden från och med
den 1 januari 1907, behöfver kommendanten tid på sig för att sätta
sig in uti förhållandena samt för att affatta för garnisonstjänsten
erforderliga instruktioner.
Än viktigare är det emellertid, att kommendanten sättes i till¬
fälle att snarast möjligt göra sig förtrogen med förhållandena i
Boden för att kunna påbörja utarbetandet af de försvarsplaner, som
äro erforderliga, som måste finnas för olika fall och olika even¬
tualiteter, och som måste ansluta sig till _ fästningsverkens och be-
sättningsstyrkans gradvis skeende utveckling. I höst eller senast
i början af nästa år blir ett af de största fästena, lästet på Gam-
malängsberget, färdigt, under nästa år beräknas ytterligare två fästen
N:o 24. 14
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
upprättande
af ett korn-
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
blifva fäidiga, och sedan komma de återstående under loppet af
aren 1908 och 1909. Jag kan säga detta på den grund, att jag
har en på ort och ställe förvärfvad kännedom om huru långt arbe¬
tena ha fortskridit på hvarje särskildt fäste, äfvensom om den ord¬
ning, uti hvilken fästningsverken lämpligen kunna fullbordas.
Det är af vikt, att man ma kunna snarast möjligt gripa sig an
med utarbetandet af de särskilda planer, som ingå uti eller höra
till fästningens försvarsförberedelse inom ramen af den stora befäst-
mngsplan, som gillats af Kungl. Maj:t och Riksdagen. Här är icke
meningen att skaffa en kommendant, som skall hitta på nyheter
eller projekter utöfver denna plan, utan meningen är att få en
kommendant, som inom planen skall göra det bästa möjliga och i
tid sörja för att det blir planmässighet och ordning i försvaret.
Det skulle föra alldeles för långt att genomgå alla dessa sär¬
skilda detaljplaner, som måste finnas för olika fall och eventuali-
teter samt gent emot olika angreppsmetoder. Jag vill endast nämna,
att det fordras en särskild plan för bevakningen under det ena eller
■ra läget, en besättningsplan för de besättningsstyrkor, som kunna
ifrågakomma, en plan för hur den rörliga bestyckningen (det flytt¬
bara artilleriet) skall användas, om fienden angriper från det ena
eller andra hållet, en särskild plan för fästningens rustning eller
armering vid mobilisering i artilleristiskt och fortifikatoriskt afse¬
ende, en särskild plan för sjukvårdens ordnande, en särskild plan
för truppernas förläggning och förplägnad m. m. dylikt. Det kräfver ett
långt arbete att få detta i ordning och det kräfves flera år, innan
kommendanten kan hinna fullständigt och planmässigt ordna allt
hvad till fästningens försvarsförberedelse hörer. Men jag tillåter
mig framhålla ännu en gång, att arbetet skall ske i den riktning,
Kungl. Maj.t och Riksdagen afse och i öfverensstämmelse med hvad
som föreslagits i propositionen angående fortsättningen af befäst¬
ningsarbetena i Boden. Denna proposition åsyftar, att fästnings-
arbetena skola begränsas och att fästningsanläggningen icke skall
svälla ut och blifva för stor för den besättning, som man kan på¬
räkna för fästningens försvar.
Min önskan och afsikt är sålunda att, med begärandet af anslag
till en kommendant i Boden, från början åvägabringa planmässig¬
het, reda och ordning uti fästningens försvarsberedelse, och jag
skulle vara synnerligen tacksam, om kammaren ville behjärta detta.
Om herrarne bevilja anslaget, skulle ni göra försvaret en god tjänst.,
särskildt försvaret af vår nordligaste landsända.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman! Såsom
redan nämnts af den förste talaren, ha reservanterna härvidlag icke
försökt eller velat förhindra tillsättandet af denna kommendant på
Boden, ° utan de ha endast velat uppskjuta detta kommendantskap
på ett år. Jag har hvarken inom utskottet eller af herr statsrådet
och chefens för landtförsvarsdepartementet varma anförande till för-
Onsdagen den 7 Mars, f. in.
15 N:0 24.
mån för Knngl. Maj:ts förslag kunnat bli öfvertygad om nödvändig¬
heten af att kommendanten tillsättes redan under år 1907. Det är
sagdt, att denne kommendant skulle få så mycket att göra. Hos
reservanterna har just den farhågan gjort sig gällande, att om en
kommendant tillsättes redan nu, han skulle taga sig mera att göra
än hvad vi trott vara lämpligt. Som herrarne alla ha sig bekant,
ha planer för befästningarna vid Boden uppgjorts af åtskilliga
kommittéer, nu senast af 1905 års kommitté, som i samråd med
vissa myndigheter gjort upp ett bestämdt förslag. Det är ganska
tvifvelaktigt, huruvida icke en kommendant, som tillsattes redan
1907, skulle taga sig vissa friheter och söka införa vissa ändringar
i dessa anordningar. Det säges af herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, att något dylikt icke skulle komma i
fråga; men statsrådet nämnde bland en massa göromål, som denne
kommendant skulle ha, att han skulle vidtaga vissa anordningar i
fråga om fästningens fullbordande i artilleristiskt och fortifikatoriskt
afseende. Det är detta, som gjort, att vi icke ansett det lämpligt
att redan nu, under det själfva befästningsarbetet pågår, tillsätta
en kommendant, som möjligen skall förrycka de anordningar, som
af den senaste kommittén i samråd med flera myndigheter vidtagits
för fästningens iordningställande. Min mening är den, att Boden
kommer att kosta så mycket pengar, att det icke kan gå an att
låta en myndighet efter en annan vidtaga anordningar och bestämma,
att nu skall här göras det och det, utan jag tror, att det är bäst
att få fullborda arbetet efter de nu uppgjorda förslagen, och att icke
en kommendant får komma dit och göra sin enskilda mening i
dessa stycken gällande. Något sådant anser jag mindre lämpligt.
Det är visserligen sant, att det nu kommer dit tre trupp¬
förband, men det är väl icke värre, än att hvar chef kan hålla
reda på sitt förband, i synnerhet som ett af dem icke är större än
två kompanier. Det finnes andra platser, där lika stora trupp¬
massor ligga lika nära hvarandra, utan att dock där någon kom¬
mendant blifvit tillsatt för att hålla reda på de särskilda afdel-
ningarna. Det har ju bestämdt påpekats, att det äfven skulle gälla
att upprätthålla ordningen bland de kårer, som ligga i Boden. Ja,
då fästningen kommer därhän i befästningsafseende, att den verk¬
ligen kan anses som fästning, att det då behöfves en kommendant,
är jag den förste att erkänna. Men så länge den icke är i det
skick, att den verkligen kan anses som en fästning af någon be¬
tydelse, så länge anser jag, att en kommendant icke kan ha någon
egentlig uppgift att fylla. Kommendanten har att göra sina iakt¬
tagelser inom fästningens område, detta är det hufvudsakliga, och
det är icke långt utöfver detta område, som hans verksamhet be-
höfver sträcka sig. Det behöfver således icke taga lång tid för
honom att sätta sig in i sin uppgift. Äfven om detta anslag icke
beviljas förr än nästa år, kan en kommendant bli utsedd redan
under år 1907, och han kan då börja sätta sig in i förhållandena
Angående
upprättande
af ett kom¬
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
N:o 24. 16
Angående
upprättande
af ett kom¬
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
och lär redan vid början af 1908 vara så inne i dem, att han kan
ordna sakerna där uppe.
Det är visserligen begärdt endast ett anslag på ungefär 13,000
kronor. Men tro herrarne, att det räcker till kommendantskapet?
Det är min fullkomliga öfvertygelse, att det icke räcker på långt när.
Det finnes bland annat inga bostäder åt kommendanten och hans
stab. Det är visserligen föreslaget, att en del af anslaget skulle
användas till hyra, men icke räcka dessa 13,000 kronor till allt
hvad som behöfves för kommendantskapets ordnande, det är min
mening. Det är därför jag icke kunnat vara med om Kungl. Maj:ts
förslag att för nästa år bevilja anslag till en kommendant, utan
ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen och afslag å
utskottets hemställan.
Med herr Andersson i Västra Nöbbelöf förenade sig herrar
Persson i Tallberg, Andersson i Baggböle och Jonsson i Lycksele.
Herr vice talmannen: Herr talman! Jag skall be att få
lägga ännu några ord till hvad som redan dels af herr Carl Persson
och dels af herr Hans Andersson blifvit anfördt i fråga om upp¬
rättande redan under 1907 af ett kommendantskap i Boden. Det
har nyss anförts ifrån statsrådsbänken, att det vore angeläget att
redan under år 1907 få en kommendant till Boden, dels därför att
under samma år tre truppförband komma att dit förläggas, dels ock
på det att kommendanten i god tid måtte kunna utarbeta försvars-
planer, och att sådana planers utarbetande taga lång tid. Detta är
nog riktigt; och icke skall det falla mig in att bestrida något af
hvad herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet så¬
lunda anfört. Men det torde i alla fall kunna göras ännu en erinran,
hvilket det skulle vara rätt tillfredsställande att få besvarad af herr
statsrådet. Som herrarna alla känna till, har Riksdagen uti pro¬
positionen nr 52 fått sig förelagd en begäran från Kungl. Maj:t att
bevilja något mer än 7,000,000 kronor för Bodenbefästningens full¬
bordande. Af detta anslag begäres nu i år för 1907 endast 1,575,000
kronor. När jag här använder ordet endast, är det i den meningen,
att i allt fall för år 1907 icke begärts så stor del, som man möj¬
ligen kunnat vänta, af det belopp af något öfver 7,000,000 kronor,
som erfordras för Bodenbefästningarnes fullbordande i deras helhet.
Det är ju också tydligt, att när man af dessa 7,000,000 kronor
eller närmare bestämdt 7,134,500 kronor, som skulle erfordras för
fullbordandet af Bodenbefästningarne, icke för år 1907 använder
mera än 1,575,000 kronor, det väsentligaste återstår att fullborda
efter år 1907. Under sådana förhållanden vill jag göra den frågan:
Kan man ej tryggt utgå därifrån, att det för den blifvande kommen¬
danten å Bodenbefästningarne skulle finnas fullt tillräcklig tid att
sätta sig in i de förhållanden, med hvilka han bör vara förtrogen,
innan Bodenbefästningarne blifva fullbordade eller i det närmaste
fullbordade, äfven om han icke blir tillsatt före år 1908?
17 N:0 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Jag håller bestämdt före, att kommendanten får tid att sätta sig Angående
in i alla de honom åliggande göromål, äfven om han icke blir till- u’ffir£t /Upp¬
satt under år 1907, emedan så mycket arbete för befästningsarbete- rncndantskap
nas fullbordande kommer att återstå efter år 1907, att det säker- i Boden.
ligen icke kommer att hinna utföras på hvarken 3 eller 4 år. (Forts.)
Såsom berrarne finna, hafva reservanterna ingalunda velat förneka
nödvändigheten däraf, att en kommendant bör finnas vid Boden-
befästningarne — det kan naturligtvis icke komma i fråga — utan
de hafva endast ansett, att man kunde spara kostnaderna för kom-
mendantskapet under år 1907; och kan man göra det, tycker jag,
att man också bör göra det. Låt vara, att besparingen icke blir stor,
någon blir den dock alltid.
Jag tror därför, att reservanterna hafva haft goda skäl
för sin reservation, och ber, herr talman, att få yrka bifall till
densamma.
Herr Hammarskjöld: Herr talman, mina herrar! Som kam¬
maren finner, står mitt namn icke bland reservanterna, utan jag
har afgjordt ställt mig på regeringens sida i denna fråga, därför att
jag varit och är fullt öfvertygad om nödvändigheten af att redan
under år 1907 få en kommendant i Boden. Alla de skäl, som tala
för denna sak, hafva redan blifvit på ett så klart och öfvertygande
sätt framhållna af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepar¬
tementet, att jag icke behöfver vidare orda därom.
Här hafva emellertid mot dessa skäl framhållits invändningar,
som jag anser mig höra besvara. Herr Andersson i Nöbbelöf nämnde,
att det skulle vara mycket farligt, om kommendanten skulle komma och
söka göra några ändringar i de planer, som redan af Riksdagen blif¬
vit uppgjorda, särskildt i fråga om artilleriet. Jag tror, att detta
heror på ett fullständigt missförstånd. Här lärer icke kunna blifva
fråga om, att kommendanten skulle göra några förändringar i fråga
om själfva fortens bestyckning, utan de planer, som han skulle komma
att uppgöra i fråga om artilleriet, skulle röra det rörliga artilleriet,
och det nämndes också fullt tydligt af herr krigsministern. Men om
han således icke har att uppgöra några planer, som kunna föranleda
ändringar i fästningens fasta försvar, så är det dock påtagligt, att
en försvarsplan för fästningen förutsätter en mängd olika eventuali¬
teter. En fiende kan tänkas anfalla fästningen på många olika sätt,
och på lika många olika sätt, som fästningen kan anfallas, på lika
många sätt bör kommendanten veta, huru man skall kunna försvara
den. Att det skall taga mycken tid för kommendanten att hinna
sätta sig in i alla dessa omständigheter, tycker jag borde vara så
klart och ligga så i sakens natur, att det icke borde kunna
bestridas.
Vidare nämnde herr Andersson i Nöbbelöf, att det vore allde¬
les onödigt, att man tillsatte en kommendant, äfven om det skulle
komma tre olika truppförband till Boden, då väl de olika cheferna
Andra Kammarens Prof. 1906, N:o 24. 2
N:0 24. 18
Angående
upprättandet
af ett korn-
mendantskap
i Boden.
(Ports.)
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
kunde hålla reda på dessa. Jag undrar, huru det skulle gå i fält„.
om man skulle hålla på den regeln, att hvar regementschef finge
hålla reda på sitt manskap, och om en öfverledning öfver de olika
truppförbanden alltid ansetts nödig i fält, så synes det mig varä
klart, att en sådan behöfves också inom en fästning, som är en:
mycket komplicerad inrättning.
Här har icke heller i reservationen ifrågasatts annat, än att en korn-!
mendant en gång behöfves; det har endast framhållits,o att han icke
skulle vara behöflig så snart som redan år 1907. Å andra sidan'
har från statsrådsbänken på anförda skäl framhållits, att, det är nöd¬
vändigt, att han tillsättes redan då.
Det nämndes också af herr Andersson i Nöbbelöf, att, intill dess
befästningsverken i Boden kunde anses såsom färdiga, det vore onö¬
digt att där hafva någon kommendant. Jag finner det vara uppen¬
bart, att, när vid Boden nästa år komma att finnas tre fullt färdiga'
fort, man också bör anse det vara en fästning, och äfven om så icke
vore förhållandet, så är där dock så mycket, som en kommendant
har att göra, att han väl behöfves på sin plats.
Herr Andersson i Nöbbelöf yttrade vidare, att det vore möjligt,
att penningarne icke komme att räcka till. Ja, därpå kan jag icke
svara, men räcka de icke till år 1907, så lära de väl icke heller
vara tillräckliga år 1908 eller 1909. När reservanterna antyda, att
de vilja vara med om en kommendant om något år, så spelar det-
väl icke någon stor roll, om anslag för honom beviljas äfven för
år 1907.
Jag tycker, att detta är alldeles fullkomligt klart. Man kan
taga exempel från ett industriellt verk. Hvem vill tänka sig ett
stort industriellt verk med många afdelningar utan en högste chef..
Men här vill man tänka sig en fästning utan någon chef eller med
en chef, som endast blifvit tillförordnad, i det att en af de under-;
lydande befälhafvarne skulle tills vidare förordnas att uppehålla
kommendantsbefattningen. Detta måste naturligtvis medföra en mängd
slitningar och kan icke bidraga till god ordning.
Herr talman! Jag skall icke uppehålla tiden vidare, utan ber
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Tingsten:
Herr talman! Blott ett par ord! På den af herr vice talmannen
till mig framställda frågan får jag svara, att, såvidt jag förstår att
bedöma denna sak och med stöd af den kännedom jag har om
förhållandena vid Boden och om uppgörande af planer för fästnin¬
gens försvarsförberedelse med hvad därtill hörer, jag anser mig med
godt samvete kunna påstå, att kommendanten behöfver tiden redan
från och med år 1907, intill dess fästningen blir färdig enligt det
förslag, som framlagts i Bodenpropositionen, för att kunna utarbeta
alla erforderliga planer.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
19 N:o 24.
Herr Sjö: : Herr talman! Herr Hammarskjöld yttrade, att lian
var öfvertygad om behofvet af den ifrågavarande kommendantens
tillsättande redan under år 1907, enär man redan då kunde anse,
ått en verklig fästning funnes vid Boden. Jag vill då erinra herr
Hammarskjöld därom, att Kungl. Maj:t i propositionen n:o 52 före¬
slår, att det anslag af 7,134,500 kronor, som begäres för Boden¬
fästningen, skulle utgå under åren 1907—1910 och att fästningen
således icke skulle vara färdig förrän år 1911. Ja, detta säger
jag, att Kungl. Maj:t har sagt — det är icke jag, som säger det, och
det är stor skillnad på det. Det synes då litet underligt att redan
nu förordna, att eu kommendant skulle tillsättas redan nästa år.
Om nu skulle hända — såsom en ledamot af kammaren här
uttalade vid remissen af den kungl. propositionen om anslag till
fästningen Bodens färdigbyggande, då han yttrade, att han ville komma
ifrån fästningsbygget och lade utskottet, som fick den kungl. pro¬
positionen till behandling, varmt om hjärtat att se till, att icke så
stora belopp ansloges, som Kungl. Maj:t här äskat — att t. ex.
Riksdagen, som icke har behandlat denna kungl. proposition, skulle
Säga nej till denna begäran om anslag å 7- å 8,000,000 kronor,
hvad skulle då bli följden, om man nu redan beslutat tillsättandet
af eu kommendant? Jag vill icke såga, att det kommer att ske,
ty det skulle vara vissnepolitik, Men hvem vet? Här äro sådana
strömningar, och vi hörde ju flera röster efteråt, som i mycket de¬
lade hvad nämnde talare uttalade vid remissen af denna kungl.
proposition. Man bör taga detta i beaktande, och det rikti¬
gaste hade Väl varit, att man toge den kungl. propositionen
till behandling och beviljade däri äskadt anslag, innan man går till
afgörande af frågan, huruvida denne kommendant skall tillsättas
nästa år eller om två å tre år. Det är en sak, som jag tror
tålde vid att kammaren toge i beaktande, och det på allra nog¬
grannaste sätt. Kär jag har en sådan uppfattning, skola herrarne
icke alls förvåna sig öfver, att jag är en af de betänksamme, som
icke vilja köra så fort som Kungl. Maj:t och krigsministern och
äfven herr Hammarskjöld. Herr Hammarskjöld har kanske icke
läst den kungl. propositionen om fästningsanslaget. Hade han det
gjort, så hade han troligen icke nu förordat kommendanttillsättnin¬
gen. Att han läst den proposition, som vi nu behandla, nämligen
om kommendanttillsättningen, betviflar jag ingalunda. Jag ber att
i detta fall få framhålla hvad Kungl. Maj:t i motiverna för sitt
förslag nämnt om Bodenanslaget. Det är blott några rader. Jag
skall taga mig friheten att uppläsa dem. De lyda:
»DåRiksdagen till och mod år 1906beviljatochanvisat 9,946,700kr.,
skulle den summa, som af årets Riksdag bör äskas, utgöra 17,081,200 •—
9,946,700 kr. = 7,134,500 kr., däri inberäknadt det belopp af 1,576,000
kr., om hvars anvisande framställning redan gjorts i statsverkspropositio¬
nen under fjärde hufvudtiteln». — Den punkten af fjärde hufvud-
titeln rörande de 1,575,000 kr. är ännu icke behandlad. —
Angående
upprättandet
af ett Icom-
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
N.-o 24.
20
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
upprättandet
af ett kom¬
mendantskap
i Boden.
(Forts.)
»Denna summa synes lämpligen böra fördelas på fyra år (1907
-—-1910) sålunda:
för år 1907, i öfverensstämmelse med den uti statsverkspropo¬
sitionen under fjärde kufvudtiteln gjorda framställningen, 1,575,000
kronor,
för år 1908 omkring 1,600,000 kronor,
» » 1909 » 1,940,000 » , och
» » 1910 återstoden eller något mera än 2,000,000 kronor.»
Alltså, om vi nu bevilja dessa 7,134,500 kronor, så är det
Kungl. Maj:ts mening, att dessa skola anvisas, såsom redan nämnts,
under åren 1907, 1908, 1909, 1910 och alltså fästningen enligt för¬
slaget vara färdig först år 1911. Yi skola nu antaga en kommen¬
dant redan till nästa år, och han skulle således gå där i 3 å 4 år;
och hvad sysselsättning han skulle ha där, ha vi till någon del
fått reda på af chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet. Men
jag undrar, om herrarne äro fullt hemma i saken för att på dessa
hans ord tro honom och lita på riktigheten af dessa uppgifter. Jag
vill nu icke gärna förneka, att han tänkt sig in i frågan så riktigt,
som han möjligtvis kan göra det. Men man kan verkligen sätta i
fråga, om det skall behöfvas en sådan tid som 3 å 4 år för att sätta
sig in i dessa förhållanden.
Ja, herr talman, jag kominer att yrka bifall till reservationen
och afslag å såväl Kungl. Maj:ts som utskottets hemställan.
Herr Starbäck: Herr talman! Jag skulle kunnat inskränka
mig till att instämma med herr Hammarskjöld. Men jag skall be
att i anledning af det sista anförandet få understryka en synpunkt,
som synes mig vara afgörande. Ku tyckes det vara så, att reser¬
vanterna söndra sig sins emellan, och huru det plägar gå med ett
rike, som söndrar sig, det lärer herr Sjö veta lika väl som jag. Ty
förut har det bestämdt påståtts, att det endast vore fråga om ett
års uppskof med kommendantskapets tillsättande. Men skulle man
draga konsekvenserna af herr Sjös yttrande, skulle kommendanten
icke tillsättas förrän 1911, då ju å andra sidan från motstån-
darne framhållits, att kommendanten icke behöfs, förrän fästningen
är fullt färdig. Jag undrar, om icke inför denna konsekvens äfven
några af dem, som tänkt rösta med reservanterna, skola draga sig.
Ty om vi taga fasta på herr Sjös yttrande, att han icke ville vara
med om vissnepolitik, och att han således kommer att vara med om
att tillstyrka anslag till Bodenfästningen, så synes det mig, som om
det skulle vare en synnerligen stor fara i att dröja med att tillsätta
en kommendant, och det desto större, ju längre dröjsmålet blir.
Det är ju nämligen tydligt, att alla de stora utgifterna måste alltid
beviljas, vare sig en kommendant tillsättes ena eller andra året.
Men möjligheten till besparingar å dessa stora utgifter synes mig
just ligga däri, att så fort som möjligt en enande vilja kommer att
göra sig gällande uppe vid Boden.
21 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Hufvudsakligen från den sista synpunkten och naturligtvis också Angående
med beaktande af det rediga och utmärkta anförande, som vi
hörde från statsrådsbänken, ber jag att få yrka bifall till utskottets mendantskap
förslag. i Boden.
(Forts.)
I detta anförande instämde herrar Kvarnzelius, Höjer, Larsson
i Lund, af Callerholm, Hagström, Emthén, Camitz, Böing, Venner-
sten, Asker, Karlsson i Göteborg, Berg i Göteborg, Thavenius, Nordin,
Lundgren, Jeansson i Kalmar, Moll, Warburg, Natt och Dag, Lovén,
Nyström, friherre Bonde, Johansson i Öija, Beckman i Djursholm,
Ekman i Mo gård, Neess, Eriksson i Rödsta och Vahlquist.
Herr Elowson: Herr talman! Efter den siste talarens an¬
förande och de många instämmanden, som därpå följde, kunde jag
hafva afstått från ordet, men då jag fatt det, skall jag be att under
ett par minuter få utveckla min åsikt i denna sak.
Såsom jag finner af utskottets hemställan och reservanternas
motivering, är det ju ingen meningsskiljaktighet rådande mellan utskot¬
tets majoritet och minoritet angående behöfligheten af ett kommen¬
dantskap vid Boden. Skiljaktigheten afser tiden, då kommendant-
skapet skall träda i verket. Och då nu fästningen är under ut¬
veckling och väl snart når sin fulländning, i synnerhet om det blir,
som vi hört från statsrådsbänken, en begränsning af de vidtsväf-
vande planer, som förut velat göra sig gällande, är jag för min del
öfvertygad om nyttan och behöfligheten af att en högsta ledning på
platsen bör där finnas.
På denna grund ber jag få yrka bifall till utskottets och Kungl.
Maj:ts samstämmiga framställningar.
Herr Sjö: Herr talman! Med anledning af herr Starbäcks
påstående, att mitt yttrande gick i den riktningen, att det icke
skulle behöfva tillsättas kommendant vid Boden förrän efter 3 å 4
år, får jag upplysa, att det endast var med anledning af Kungl.
Haj:ts hemställan och uttalande i motiveringen för sitt anslags-
yrkande, att det ännu återstode 4 år, innan fästningen blefve färdig,
som jag framhöll, att för nästa år någon kommendant å Bodens fästning
icke behöfde tillsättas. Detta förtydligande trodde jag icke, att herr
Starbäck skulle ha behöft, då jag tror, att jag yttrat mig så högt
och redigt, att han borde kunnat fatta det.
Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Talaren på gäfle-
bänken tycktes beklaga, att reservanterna söndrat sig. Men det tyc¬
ker jag borde glädja honom, om det hade till följd hvad han ytt¬
rade. Men sedan sade han, att han hade stor förhoppning om att,
i händelse kommendantskapet skulle tillsättas redan nästa år, det
skulle lyckas att spara mycket. Den öfvertygelsen har jag icke.
Och jag har aldrig hört, att kommendanten skulle vara byggnads-
N:0 24. 22
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående chef. Byggnadschef måste väl vara en fortifikationsofficer, och
UafTett'kom huruvida kommendanten kommer att sökas ibland fortifikations-
mendantskap officerarne, är väl en sak, som hvarken herr Starbäck eller jag kan
i Boden. veta. Men för den händelse kommendanten icke blir eu fortifikations-
(Ports.) officer och således icke har utbildning i fästningshyggnadskonst,
kan det hända, att det förorsakar slöseri.
Herr Andersson i Västra JSTöbbelöf: Herr talman! Det nämn¬
des af herr Hammarskjöld, att jag gjort mig skyldig till något
missförstånd i detta fall. Det kan ju mycket väl hända och det skulle
icke heller förvåna mig. Då det har befunnits tillständigt, att till
vissa af statsutskottets ledamöter, som här skola försvara Kungl.
Maj:ts förslag, lämnats promemorior, hvilka icke ställts till förfo¬
gande af ledamöterna på den afdelningen, som i första hand haft
att behandla detta ärende, då kan det nog hända, att jag gjort mig
skyldig till eu missuppfattning. Men den uppfattningen bär jag,
att under alla omständigheter är det icke någon besparing att till¬
sätta detta kommendantskap, förrän fästningen kommer i försvarsr
bart skick. Ty, som den sista talaren sade, kan det icke vara möj¬
ligt, att en kommendant lägger sig i de anordningar, som vidkomma
de myndigheter, som redan omhänderhafva anordningarna i fäst¬
nings- och fortifikatoriskt afseende.
Herr talman! Jag är fullt öfvertygad om att denna kommen¬
dant kommer att förorsaka stora kostnader, om han tillsättes år
1907 i stället för 1908, och jag ber att fortfarande få yrka bifall
till reservationen.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr tal¬
mannen i enlighet med de yrkanden, som därunder förekommit,
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
afslag därå och bifall i stället till den af herr vice talmannen
Pehrson med flere vid punkten fogade reservationen; och fann herr
talmannen den sistnämnda propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad.
Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf nu uppsattes, juste¬
rades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med afslag i statsutskottes hem¬
ställan i första punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 5,
bifaller den af herr vice talmannen Pehrson med flere vid punkten
afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Onsdagen den 7 Mars, f. m. 23 N:0 24.
Yinner Kej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan. ,,
Omröstningen utföll med 102 ja, men 103 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit utskottets hemställan.
Punkterna 2—4.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 5, angående anslaget till stipendier för fältläkarkåren ^Angående
och veterinärstaten. fältläkar¬
kåren och
Under ifrågavarande hufvudtitel hade Kungl. Maj:t i stats- veterinär-
verkspropositionen föreslagit Riksdagen att, med godkännande af staten.
bifogadi förslag till stat för anslaget till stipendier åt fältläkarkåren
och veterinärstaten, höja detta anslag, nu 33,600 kronor, med 9,000
kronor till 42,600 kronor.
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning måtte af Riksdagen bifallas.
Vid denna punkt hade emellertid fogats reservation af herr
Persson i Stallerliult, som ansett, att utskottet bort hemställa, att
Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning,
måtte besluta, att nu gällande stat för anslaget till stipendier för
fältläkarkåren och veterinärstaten skulle lända till efterrättelse under
år 1907 samt att ifrågavarande anslag skulle i riksstaten för nämnda
år upptagas med oförändradt belopp 33,600 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på begä¬
ran ordet till:
Herr Persson i Stallerliult, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! JDen förevarande frågan förelåg också vid föregående års
riksdag, och den kungl. propositionen var alldeles likadan med den
nu i år föredragna punkten. Utskottet afstyrkte i ijor detta förslag
alldeles enhälligt, och hvarken i denna kammare ej heller, som jag
tror, i Första Kammaren yttrades ett enda ord till försvar för den
kungl. propositionen. Ku förekommer samma fråga i år, och jag
står som ensam reservant från utskottet. Oaktadt jag sålunda är
ensam, skall jag dock taga mig djärfheten att yrka bifall till min
reservation och afslag a utskottets hemställan. Jag måste alltså
upptaga kammarens tid något för att angifva skälen till, att jag
står som reservant och yrkat afslag å punkten.
Anledningen till, att Kungl. Maj:t i år kommit med samma
förslag som förlidet år, är den, att inom fältläkarestipendiatkåren
skulle finnas störa yakanser; det vore omöjligt, troddes det, att
N;o 24. 24
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
^ Angående, få kåren fulltalig, därför att aflöningen till stipendiaterna var för
s iPfältläkar°r Huruvi(la den lilla förhöjningen i arfvodet skulle ha den
kåren och ver^an, som Kungl. Maj:t åsyftat, nämligen att kåren skulle bli
veterinär- fulltalig, därom vill jag icke yttra mig. Men att det måste finnas
vakanser äfven 1905 och 1906, då det funnits sådana 1904, detta
( or .) skall jag försöka att åtminstone i någon mån klargöra, om det
lyckas mig.
Orsaken till att man har dessa vakanser och att deras antal
något höjts är följande. Som herrarne minnas, förelåg en kungi.
proposition vid 19011 och 1903 års riksdagar, däri man farn, att
medicinalstyrelsen förmått Kungl. Maj:t att framlägga förslag därom,,
att det skulle upprättas militärläkarekurser vid garnisonssjnkhuset
här i Stockholm på sex månader, hvilka kurser hvar och en, som
sökte inträde som militärläkarestipendiat eller bataljonsläkare, måste
genomgå. Riksdagen ansåg båda gångerna det obehöfligt att inrätta,
denna kurs; man ansåg, att den medicinska lärokursen var tillräck¬
ligt lång förut och att den sålunda icke behöfde förlängas med
dessa sex månader. Riksdagen motiverade sitt afslag med de skäl,
som jag här antydt.
1903, då denna fråga sist var före, hade statsrevisorerna gjort
eu upptäckt och erinrade med anledning däraf om, att regements-
och bataljonsläkare sökt sig ledighet i ganska stor utsträckning
och fått stipendiater att förrätta deras tjänster icke endast vid
det ena och det andra truppförbandet, utan också vid bevärings-
inskrifningarna. Då revisorerna funnit detta, ansågo de det icke
lämpligt, att medicine kandidater skulle förrätta beväringsmönstrin-
gar, d. v. s. tjänstgöra såsom truppförbandsläkare vid inskrif-
ningsnämnderna, och gjorde antydan därom. Med anledning af denna
fråga, som är ganska vidlyftigt motiverad i revisionsberättelsen, före¬
slog statsutskottet en skrifvelse till Kungl. Maj:t och antydde, att
man borde ha högre kompetensfordringar för dem, som skulle lia
att förrätta dylika militärläkareåligganden, hvarmed man hänsyftade
på denna tjänstgöring vid inskrifningsnämnderna, enär man i prin¬
cip icke ansåg medicine kandidater kompetenta för ifrågavarande
åligganden. Då fann medicinalstyrelsen för godt att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t framhålla, att dessa olägenheter mycket lätt skulle
kunna afhjälpas därigenom, att som villkor för anställning som
fältläkarestipendiat föreskrefs en tids tjänstgöring å garnisonssjuk¬
huset, detta, ehuru, som nämndt, Riksdagen icke godkänt ett så¬
dant kraf. I följd häraf utfärdade Kungl. Maj:t den 24 juli 1903
— som också är antydt i utlåtandet — en kungörelse, däri kompe¬
tensfordringarna för stipendiaterna, skärpas så, att ingen kan vinna
anställning som läkarestipendiat, som icke tjänstgjort sex månader
vid garnisonsjukhuset. Därefter kunde ingen vinna anställning,
som icke gjort sig kompetent genom denna sex månader långa
studiekurs. Denna kungörelse skulle tillämpas från och med den
1 september 1903. Då var det alldeles naturligt, att när denna
Onsdagen, den 7 Mars, f. m.
25 N:o 24.
kungörelse trädde i kraft, kunde icke någon stipendiat vinna inträde Angående
i kåren, ty de, som tjänstgjort som underläkare vid sjukhuset efter s%?endier fm
den 24 juli, måste fortsätta med denna tjänstgöring äfven efter den 1 hårm och
september, och först därefter kunde de, som ville vinna anställning veterinär¬
som fältläkarestipendiater, göra sig kompetenta härtill. Hvar och en, staten.
som gått igenom denna kurs på sex månader och fått de betyg, (Forts.)
som erfordrades, var kompetent. Då var det icke möjligt, att 1904
någon militärläkare kunde vinna inträde som stipendiat. Och ser
man på förteckningarna, som finnas på dessa militärläkare i rullorna
för armén och flottan, så skall man finna, att 1903 inskrefvos tio
stipendiater, ty när de fingo reda på denna kungörelse, strömmade
de till och sökte inträde i kåren, och, som sagdt, vunno ej mindre än
10 nya stipendiater inträde 1903. Kom så 1904. Då hlef icke
någon inskrifven — icke en enda. Och orsaken därtill voro de
hinder, som denna kungörelse lade i vägen. Det var nämligen icke
möjligt år 1904 för någon att blifva kompetent för vinnande af
inträde i kåren. Ty de fordringar, som denna kungörelse uppställde
för sökandena, voro sådana, att de icke kunde fullgöras år 1904.
Detta år ökades emellertid vakanserna med 3 eller 4, emedan icke
några sökande funnos, som voro kompetenta att anmäla sig. Men or¬
saken till vakansernas ökning var den, att åtskilliga bataljonsläkare¬
befattningar under året blifvit lediga och att några första klassens
stipendiater erhöllo dessa befattningar. Under år 1905 kommo nya
stipendiater till ett antal af 4 eller 5. Då funnos nämligen sådana,
som voro kompetenta. Huru det ställer sig 1906, vet jag icke.
Jag har icke sökt reda på detta. Men i alla fall finner man af
hvad jag här anfört, att man dock så småningom, redan med de
nuvarande bestämmelserna, kommer till den normala gången igen.
Ku förhåller det sig så, att orsaken därtill, att man i år kom¬
mer igen med samma förslag som förut och begär förhöjning i arf-
vodena, är, att man därigenom vill söka råda bot på vakanserna i
fältläkarestipendiatkåren. Men orsaken till dessa är, såsom jag
nyss sade, omnämnda kungörelse, hvilken tillkommit på sätt och af
anledning, jag förut antydt. Däri är anledningen att söka vakan¬
serna, nämligen i de nya fordringar på genomgången 6 månaders kurs
här uppe vid sjukhus, hvilka föreskrifvas i denna kungörelse. Icke
behöfver denna ökning af fordringarna jämväl medföra förhöjning i
arfvodena. Jag kan för min del icke se, att man behöfver gå med
på Kungl. Maj:ts förslag och öka dessa arfvoden. Ty det är att
märka, att hvar och en af dessa stipendiater, så snart de tjänstgöra,
erhålla generals dagaflöning med 7 kronor, under det att bataljons-
läkarne hafva löjtnants eller kaptens dagaflöning. Denna dag¬
aflöning af sju kronor få dessa stipendiater utöfver sitt arfvode, hvit¬
het tillerkänts dem endast därför, att de skola vara i ordning att
låta kommendera sig vid behof.
På grund af revisorernas och Riksdagens antydan 1904 har
Kungl. Maj:t numera utfärdat en generalorder med föreskrift, att de
N;o 24. 26
Onsdagen den 7 Mars, f, m.
Angående ordinarie regemente- och bataljonsläkarna skola vara skyldiga att
stipendier för verkligen tjänstgöra den tid, som åligger dem. Därigenom kommer
kdren^och förhindras, dessa läkare, såsom förut vant fallet, efter behag
veterinär- kunna anlita stipendiaterna såsom vikarier. Äfven till denna om-
staten. ständighet bär man att taga hänsyn, i det att därigenom icke så
(Forts.) många stipendiater komma att tagas i anspråk, som förut varit hän¬
delsen. Jag har med hvad jag nu sagt velat söka visa, att orsa¬
ken till vakanserna icke ligger däruti, att arfvodena äro för låga —
äfven om de verkligen skulle anses vara för låga — utan ligger
på ett helt annat håll.
Det är ju därjämte alldeles gifvet, att, om Riksdagen nu i
år i fråga om fältläkarestipendiaterna antager Kungl. Maj:ts för¬
slag om arfvodesförhöjning, Riksdagen måste göra på samma sätt
i fråga om flottans läkarestipendiater, som utgöra tio till antalet.
Dessa marinläkarestipendiater hafva icke mer än 600 kronors arf¬
vode jämte sin dagaflöning. Här föreslås nu i fråga om arméns
läkarestipendiater ett belopp af 900 kronor jämte dagaflöning. För
några få dagar sedan behandlade vi eu annan hufvudtitel, där jämväl
införts läkarestipendiater, hvilka skulle vikariera för provinsial¬
läkare, som numera fått lagstadgad tjänstledighet. I fråga om dessa
stipendiater bestämdes arfvodet till 750 kr. Tro herrarna verkligen,
att sådana där olikheter i längden kunna existera? JSTej, det blir nog
en arfvodeshöjning för alla stipendiaterna, så snart man gått in på
den fråga, som här föreligger i öfverensstämmelse med hvad Kung!,
Maj:t och statsutskottet föreslagit.
Jag upprepar, att jag likväl icke kan se, att detta behöfves.
Då jag med hvad jag här antydt sökt att visa, att Riksdagen nu
i år icke torde vara nödsakad att bifalla Kungl. Maj:ts och ut¬
skottets förslag, ber jag att få yrka, att Riksdagen likasom i fjol
ville afslå den nu begärda arfvodesförhöjningen. Jag anhåller därför
om bifall till det af mig i början af mitt anförande framställda
yrkande.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf; Herr talman! Det är
alldeles tydligt, att de förhållanden, som den siste talaren omnämnde,
nämligen generalordern af den 24 juli 1903, hvarefter de ordinarie
läkarne icke tjänstgjorde så lång tid, som var afsedt, haft eu ganska
betydande inverkan på bristen å stipendiater inom fältläkarekåren,
Och efter den tiden minskades också stipendiaternas antal ganska
väsentligt. Med anledning af revisorernas anmärkning häröfver och
Riksdagens uttalande har sedermera utfärdats eu anuan generalorder
af den 6 februari 1905, däri det påbjudes, att de ordinarie fält-
läkarne skola tjänstgöra så länge, som rimligen kan åläggas dem.
Det tyckes val, som efter detta bristen på stipendiater skulle kunnat
minskas, men så har dock icke skett. Vidare har anmärkts ett
annat förhållande, som också inverkar på stipendiaternas antal, näm¬
ligen att de skola gorå en sex månaders tjänstgöring vid garnisons-
27 N o 24
pnsdagen den 7 Mars, f. m,
sjukhuset. Men det är nu så länge, sedan denna bestämmelse in- Angående
fördes, att man kunde tycka, att stipendiatvakanserna inom fält-
läkarekåren skulle numera kunna minskas. Men huru är det? Jo, /£(jren ocj,t
de hafva ökats i stället. Det är meningen, att det skall vara 54 veterinär-
stipendiater. Nu är emellertid hälften af platserna vakant. Det staten.
är nämligen 27 vakanser; och vakanserna ökas äfven undan för (forts.)
undan. Därför har majoriteten i statsutskottet, som behandlat för¬
slaget, ansett, att vi voro nödgade att gå med på Kungl. Maj:ts för¬
slag för att i någon mån kunna fylla det behof, som vi ansett vara
synnerligen viktigt, nämligen att 'fältläkarekåren i händelse af krig
skulle vara fullt användbar för sjukvården för vår armé. Vi hafva
icke kunnat undgå att, på det sätt Kungl. Maj:t föreslagit, försöka
öka stipendiaternas antal.
Jag yrkar bifall till Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.
Öfverläggningen var härmed slut. Därunder hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag å berörda hemställan
och bifall i stället till den af herr Persson i Stallerhult vid punkten
afgifna reservationen. Herr talmannen, som nu framställde pro¬
positioner å dessa yrkanden, förklarade sig anse svaren hafva ut¬
fallit med öfvervägande ja för förstnämnda proposition. Men som
votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen eu om-
röstningsproposition af följande lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i femte punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 5, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den af herr Persson i Stallerhult vid punkten
afgifna reservationen.
Voteringen utvisade 94 ja, men 97 nej, hvadan kammaren
således fattat beslut i öfverensstämmelse med nej-propositionens
innehåll.
Punkterna 6—23.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
N:o 24. 28
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
Punkten 24, angående anslag för anskaffning af materiel för
positionsartilleriet.
Under denna hufvudtitel hade Kung!. Maj:t föreslagit Riks¬
dagen att till anskaffning af materiel för positionsartilleriet bevilja
3.485.000 kronor och däraf på extra stat för år 1907 anvisa
1.250.000 kronor.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte på det sätt bifalla
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, att Riksdagen till an¬
skaffning af materiel för positionsartilleriet beviljade 2,871,000
kronor och däraf på extra stat för år 1907 anvisade 957,000 kronor.
Beträffande denna punkt hade emellertid reservation afgifvits
af herrar H. P. P. Tamm och I. Wijk, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
måtte till anskaffning af materiel för positionsartilleriet bevilja
3.485.000 kronor och däraf på extra stat för år 1907 anvisa
1.250.000 kronor.
Efter uppläsandet af utskottets hemställan yttrade:
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Tingsten:
Herr talman! I den nu föredragna punkten har statsutskottet yttrat
bland annat följande: »Utskottet, som icke nu ansett sig böra
ingå i pröfning af den i statsrådsprotokollet omförmälda, ändrade
organisationsplanen för positionsartilleriets beväpning i afseende å
förhållandet mellan antalet kanoner och haubitser, håller före, att
medel icke böra för närvarande beviljas till anskaffning af större
antal haubitser än det enligt 1901 års härordning förutsatta, eller
24 stycken.»
Om jag finge fatta utskottet så, som om utskottet anser, att
anslag till 12 haubitser för närvarande icke bör beviljas, och den
utgift om 614,000 kronor, som inköpet af dessa 12 haubitser skulle
medföra, endast bör för ett eller annat år undanskjutas, så ber jag
få säga, att enligt min uppfattning en sådan åtgärd icke skulle
öfverensstämma med en klok och ändamålsenlig hushållning. Ty
därigenom icke blott brytes den plan för positionsartilleriets be¬
väpning, som är framlagd i statsverkspropositionen, utan förorsakas
äfven ökade utgifter. Man skulle då nödgas att beställa positions¬
artilleriets haubitsmateriel i två omgångar i stället för uti en, som
Kungl. Maj:t föreslagit. Det är en själfklar sak, att, därest man
beställer i två omgångar, man icke kan betinga sig så gynnsamma
rabattvillkor, som om beställningen sker uti en omgång. Dessutom
blir kostnaden för besiktningen och de med besiktningen förenade
resorna högre. Slutligen löper man risken, att tillverkningen af ma-
terielen icke blir så homogen, som man eljest skulle kunnat hoppas
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
29 N:o 24.
Men utskottet har måhända haft annat syfte med detta sitt Angående
yttrande, att det icke ingått i pröfning af den föreliggande planen anskaffning
för positionsartilleriets beväpning. Utskottets yttrande kan tolkas 'artilleri-
så, att utskottet därmed möjligen underkänt hela den framlagda materiel.
planen för positionsartilleriets beväpning, och att således i densamma (Forts.)
skulle komma att för framtiden ingå endast 24 haubitser i stället
för de begärda 36. Utskottet talar nämligen om planen från år
1901, och med anledning häraf ber jag få säga några ord.
Då chefen för generalstaben år 1900 utarbetade sitt organisa¬
tion sförslag, fotade han det i denna del på generalkommitténs af
år 1891 utlåtande. Såväl denna kommitté som chefen för general¬
staben föreslogo, att mobiliseringsresultatet vid positionsartilleriet
skulle blifva 12 kanonbatterier, 6 haubitsbatterier och 6 kulsprut-
batterier. Då chefen för landtförsvarsdepartementet sedermera år
1901 tog frågan om positionsartilleriets organisation under ompröf¬
ning, yttrade han sig icke något om beskaffenheten af den materiel,
som borde ingå i positionsartilleriets beväpning, utan han berörde
endast med några ord den roll, som positionsartilleriet komme att
spela i ett krig, och framlade för Riksdagen endast frågan om perso¬
nalens organisation. Att jag har rätt i detta mitt uttalande, fram¬
går däraf, att, sedan år 1901 organisationen blifvit af Riksdagen
antagen, chefen för landtförsvarsdepartementet i december 1901 upp¬
drog åt en kommitté att inkomma med utredning och förslag be¬
träffande den materiel, som skulle ingå i positionsartilleriets ut¬
rustning. Kommittén kom till det resultat, att i positionartilleriets
beväpning haubitserna skulle utgöra 2/s af pjeserna och kanonerna
återstående tredjedelen. På grundvalen af den sålunda förebragta
utredningen har sedermera generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet framlagt den plan, för hvilken redogörelse lämnas i
statsverkspropositionen, och enligt hvilken plan positionsartilleriet
skulle vid mobilisering uppsätta, frånsedt de 6 kulsprutbatterierna,
2 haubitsdivisioner, hvar och en bestående af 2 batterier om 4
pjeser, samt dessutom för hvarje linjedivision ett depåbatteri. Där¬
till skulle komma 4 pjeser att användas vid skjutskolor, för försöks-
skjutningar och såsom reserv. Sammanlagda antalet pjeser skulle
sålunda utgöra 36.
Sedan denna plan underställts chefens för generalstaben gransk¬
ning, uttalade denne i särskild skrifvelse sin fullständiga anslutning
till den framlagda planen, och det är denna, som nu föreligger för
Riksdagens pröfning. Det är således fråga om att anskaffa 36
haubitser och icke om någon ändring i personalens organisation, ty
en sådan ändring har icke ifrågasatts hvarken af kommittén, general¬
fälttygmästaren eller chefen för generalstaben, icke heller af chefen
för landtförsvarsdepartementet eller af Kungl. Maj:t. Frågan rör
sig således uteslutande om positionsartilleriets beväpning, och i det
framställda förslaget har man gått ut därifrån, att det skulle råda
öfverensstämmelse mellan den beräknade tillgången på personal och
N:o 24. SO
Angående
anskaffning
af positions
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 7 Mars, f. in.
anskaffningen af materiel. Meningen är sålunda att ernå full har¬
moni och planmässighet, något, som bör eftersträfvas såväl i det enä
som i det andra afseende!.
Utskottet har icke haft något att invända mot den pjestyp,
som här har föreslagits, nämligen 15 centimeters hauhitser. Pjeser
af den typen äro ganska verksamma. Den kraftigaste projektil,
som de äro afsedda för, är mingranaten, hvilken väger 41 kilogram
och är laddad med 8 kilogram pikrinsyra. Denna projektil förmår
att vid nedslaget åstadkomma uti jordbefästningar mingropar å flere
Uieters djup och diameter; den förmår äfven att nedslå och förstöra
de täckta rum, granatskjul, splittertak och mera dylikt, som an¬
ordnas i samband med starka fältbefästningar.
Då således — såsom jag nyss sade — utskottet icke hyser
någon tvekan med afseende å den föreslagna typen, men det möj¬
ligen underkänner i öfrig! den framlagda planen, eller ogillar den
proportion mellan antalet hauhitser och antalet kanoner, som där
hlifvit ifrågasatt, ber jag att få yttra något om ändamålsenligheten
af en sådan uppdelning i beväpningen, att — frånsedt kulsprut-
batterierna —- hauhitserna skulle utgöra två tredjedelar af hela an¬
talet pjeser och kanonerna en tredjedel.
Positionsartilleriets uppgift är att medverka i strid om be-
fästade ställningar, och dess hufvuduppgift blir därvid att söka be¬
kämpa fiendens fasta, döda försvarsmedel: befästningarna. Det är
icke möjligt att med en kanon, vare sig en 12 om. kanon eller
någon annan, kunna med framgång beskjuta horisontala mål eller
fasta föremål af den beskaffenhet, som förekomma vid nutidens fält¬
befästningar, emedan man med en kanon endast kan skjuta mot
vertikala, upprättstående mål. En haubits däremot kan medelst sin
kasteld användas mot horisontala mål. Om en fiende inbryter i
vårt land, vare sig sjöledes eller öfver landgränsen, så blir det
första, han kommer att göra, att skaffa sig en operationsbas och
starkt befästa densamma för att sålunda bereda sig en säker ut¬
gångspunkt för fortsatta operationer. För oss är det under sådana
förhållanden angeläget att snarast möjligt kunna mobilisera vår armé
och föra den mot fienden för att söka slå honom, innan han på det
ena eller andra sättet fått förstärkningar, och vi måste då vara be¬
redda på att kunna angripa hans befästade operationsbas och de
starka fältbefästningar, som han uppfört till densammas tryggande.
Vid sådana tillfällen äro positionshaubitser oundgängligen nödvändiga,
och det är positionsartilleriets hufvuduppgift att beskjuta dessa be¬
fästningar. Men just af denna positionsartilleriets hufvuduppgift
måste följa, att hauhitserna också blifva den hufvudsakliga beväp¬
ningen i positionsartilleriet, ty eljest skulle det i dylika fall med
positionsartilleriet afsedda ändamålet icke komma att fullständigt
uppnås. Det är af denna anledning, som man kommit till den
meningen — hvilken myndigheterna gilla — att beväpningen inom
positionsartilleriet bör, frånsedt kulsprutbatterierna, utgöras till s/s
Onsdagen deri 7 Mars, f. m.
31 N:o 24.
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Herr Christiernson: Herr talman, mina herrar! Herr stats¬
rådet och chefen för kung! landtförsvarsdepartementet har här ut¬
vecklat de skäl, som föranledt honom att vidtaga förändring i det
ursprungliga förslaget om positionsartilleriet, och han reducerade
hela saken till en fråga om materielen samt framhöll, att det icke
gällde ändring i fråga om personalen. Jag antager, att det är till¬
talande för kammaren att veta, att det icke behöfves nya aflöningar,
nya anslag till en större personal vid artilleriet. Men jag undrar,
om denna fråga i sitt nuvarande läge är endast en materielfråga.
År icke denna frågas behandling under de senaste 5 å 6 åren, som
den förelegat i Riksdagen, ett vittnesbörd om, huru osäkert det är
att sätta tilltro till de militära auktoriteterna, hurusom det ena året
det heter så och det andra så. Vi erinra oss, att den ursprungliga
fordran gällde ett sammanlagdt pjesantal af 72 pjeser, 2/s kanoner
och 1/s haubitser, sammanblandadt med kulsprutor i batterier, så att
hvarje division skulle bestå af 2/s kanoner och Vs haubitser, hvartill
skulle komma kulsprutor. Jag har visserligen en mycket ringa
erfarenhet i detta afseende, endast 3 månaders artilleri värnplikt;
men nog tycker jag det är underligt, att man någonsin kunnat foga
in kulsprutor i divisioner, som bestå af så groft artilleri som detta.
Och vi se, att den uppfattningen nu gjort sig gällande, att det icke
är lämpligt. Ja, man har ändrat uppfattningen så mycket, att man
af haubitser och endast till 1/» af kanoner. Man har kommit där¬
hän efter en mogen ompröfning och under förutsättning, att man
därigenom skulle bättre vinna det med positionsartilleriet afsedda
ändamålet.
Om nu emellertid utskottets förslag skulle blifva af Riksdagen
bifallet, kommer därigenom positionsartilleriets stridsvärde att i
väsentlig grad minskas, ty man kan då vid mobilisering icke med¬
föra i linjeformationerna mer än 16 haubitser i stället för beräknade
24, enär det ju under alla omständigheter är nödvändigt att hafva
haubitser vid åtminstone ett depåbatteri och dessutom såsom reserv.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att man genast skall kunna föra i
fält 24 haubitser eller 2 fulltaliga divisioner och dessutom hafva
haubitser för depåbatterier och såsom reserv, medan däremot stats¬
utskottets förslag innebär, såsom jag nyss framhöll, att man icke
kan för linjen afse mera än 16 haubitser. Det är alltså en väsent¬
lig skillnad mellan de båda förslagen. Men kan det, när för¬
hållandena äro sådana, vara en klok hushållning att här, såsom ut¬
skottet föreslagit, spara in ett belopp af 614,000 kronor, då man
för dessa erhåller ett så väsentligen stegradt stridsvärde?!
Det är efter noggrant öfvervägande, som denna framställning
har blifvit gjord, och syftet med densamma är att äfven på detta
område åstadkomma en planmässig utveckling. Detta vapen är oss
oundgängligen nödvändigt, ifall det gäller för oss att gå emot en
fiende för att kasta honom ut ur landet.
N:0 24. 32
Onsdagen den 7 Mars, f. in.
Angående icke ens anser det riktigt, att haubitser och kanoner tillhöra samma
anskaffning division; nu har man föreslagit särskilda haubitsdivisioner och sär-
Jartilleri- skilda kanondivisioner. För öfrigt vill jag erinra därom, att det
materiel, betänkande, hvari dåvarande statsrådet och chefen för kungl. landt-
(Foits.) försvarsdepartementet uttalade sin anslutning till förslaget om upp¬
sättande af positionsartilleri, utvisar, att detta skedde särskildt med
tanke på Stockholms försvar, d. v. ställningarna Uppsala och Söder¬
tälje. Jag tror, att detta afviker i någon mån från hvad den nuva¬
rande chefen för landtförsvarsdepartementet uttalat. Den senares
uppfattning är enligt min mening den riktiga. Men jag har velat fram¬
hålla saken för att visa, huru åsikterna växla: ena året gör sig den
uppfattningen gällande, andra året eu annan. Jag skall be att få
citera några yttranden i denna fråga, som fällts under de olika åren.
I generalstabens härordningsförslag år 1901 heter det: »De
båda förstnämnda (12 cm. kanoner och 12 cm. haubitser) pjesslagen
förena rörlighet och verkan på ändamålsenligt vis». Kammarens
ledamöter torde erinra sig, huru det står i nu föreliggande stats-
verksproposition på sid. 57, och finna däraf, att erfarenheten i detta
hänseende är vunnen under åren 1904 och 1905; men ändå var
generalstaben färdig 1901 att säga, att de båda förstnämnda slagen,
nämligen 12 cm. kanoner och 12 cm. haubitser, förena alla utmärkta
egenskaper! Jag erinrar mig icke för tillfället, huruvida vi hafva
några 12 cm. haubitser. 12 cm. kanoner hafva vi, men beträffande
dem har man kommit underfund med att de icke äro lämpliga.
Redan före 1902 var generalfälttygmästare]! i sin skrifvelse af
den 11 november 1901 färdig att säga på följande sätt: »På grund
af vunnen erfarenhet vid försöken med fältkanoner som haubitser
kunde man hysa berättigad förhoppning om att nu ifrågasatta pröf¬
ning skulle inom jämförelsevis kort tid leda till afgörande resultat»,
hvarför han begärde 1,100,000 kr., däraf 100,000 kr. redan samma
år för att inköpa bland annat eu fälthaubitsdivision och för öfrigt
pjeser för detta artilleri. Men dåvarande statsrådet och chefen för
kungl. landtförsvarsdepartementet, Crusebjörn, ansåg då, att på grund
af det opröfvade i frågan och ur kostnadssynpunkt borde man nöja
sig med de 100,000 kr., som regeringen begärde. Han sade, att
frågan var alldeles opröfvad; men redan 1901 ansåg, som förut nämnts,
generalstaben, att man då hade en sådan erfarenhet om frågan, att
man kunde anse dessa båda pjesslag såsom synnerligen lämpliga!
Det är betecknande, att man någon tid därefter upplyste, att »12
cm.» haubitser var ett tryckfel; man hade menat 15 cm. Det kan
vara lämpligt ibland att ha tryckfel.
År 1903 var generalfälttygmästaren på det klara med, att det
var nödvändigt att redan då anskaffa materiel för positionsartilleriet,
och begärde ett anslag af 1,200,000 kr.; och naturligtvis tillstyrktes
det af arméförvaltningen. Statsrådet och chefen för kungl. landt¬
försvarsdepartementet ansåg då med hänsyn till de stora kostnaderna,
att det borde anstå med detta, och om jag icke misstager mig, fram-
33 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Mils det, att det kunde vara olämpligt att i Riksdagen framlägga Angående
så stora anslagskraf på en gång, ty då vore det icke så lätt att anskaffning
t o i- o o' j ^ i Öl/" TfOSZtl/OTL^-
genomdrifva dem. Men man begärde för anskaffande af ammunition aytilleri-
till de gamla 12 om. kanonerna 409,000 kr. Det begärda förde- materiel.
lades på 3 år, och den sista tredjedelen anvisades under fjolåret, (Forts.)
Nu har man kommit underfund med, att 12 om. kanoner icke längre
äro lämpliga; det lämpliga är IOV2 om. Vi se således, att det, som
framlades för Riksdagen 1901 såsom grundad! på erfarenhet och
-ompröfvadt af militära auktoriteter — af detta finnes icke mera kvar
än namnet »positionsartilleri». Det är det enda, vi här känna igen.
Därmed har jag naturligtvis icke velat rikta det ringaste klander
mot den nuvarande krigsministern. Men detta förhållande ger mig
anledning — utan att på något sätt vilja ironisera — att erinra om
ett citat, som vi hörde för någon tid sedan här i kammaren: att
man icke alltför mycket bör lita på de utredande myndigheterna,
utan låta sitt eget sunda bondförnuft komma till någon rätt åtmin¬
stone. o
År 1905 i statsverkspropositionen talas det fortfarande om de
gamla divisionerna och den gamla indelningen af positionsartilleriet.
Man tyckes icke hafva någon aning om att tiden förändrats, trots
att det finnes en skrifvelse från 1903 eller 1902, där det framhålles,
att en del förändringar voro behöfliga. 1905 begärdes, utom den
sista tredjedelen af ammunitionskostnaden, äfven 30,000 kr. till
utredning angående 12 cm. kanoner, och det framhölls på samma
gång, att all öfrig materiel måste anskaffas, d. v. s. där sades tyd¬
ligen, att 12 cm. kanoner kunde gå an. Nu veta vi, att de icke
duga längre. Då synes det mig, att Riksdagen fått betala ut något
för mycket för ammunition till dessa kanoner, som redan anses
föråldrade och icke fältdugliga för positionsartilleriet. Det hade då
ur alla synpunkter varit lämpligt, om anslagskraf vet i det hänseendet
begränsats något. Nu hafva vi kanske om några år en del kanoner
med ett antal skott, beräknade för mobiliseringsbebof, om hvilka det
säges, att de äro olämpliga och därför antagligen icke komma till
någon vidare användning. Vi se, huru en sådan fråga som denna
väger än hit och än dit; den ena generalen har den uppfattningen
och generalfälttygmästaren eller någon annan auktoritet vill gärna
hafva allting på en gång; och sedan får man höra, att om Riksdagen
tillmötesgått denna framställning, så har man icke precis kastat ut
några millioner i sjön —■ det vill jag icke påstå — men åtminstone
ökat uppsättningen af antikverad materiel i stället för att få den
nytta, man afsåg med anslaget. Det hade således varit bra, om man
varit mera kritisk.
Med hänsyn till det nu framhållna tror jag mig vara berätti¬
gad att säga, att frågan icke förlorar på att ligga till sig litet; ty
som vi hört saken från statsrådsbänken, så är den mycket bra, men
se vi några år tillbaka i tiden, finna vi, att frågan utvecklat sig.
Däraf drager jag den slutsatsen, att det bästa sättet att gagna frågan
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 24. 3
N:o 24. 34
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
om positionsartilleriet är att låta den ligga till sig några år. Då
kanske man kommer underfund med, att haubitser är det enda, som-
kan användas — eller kanske kanoner, det är omöjligt att säga.
Man har anledning antaga, att några år härefter skall erfarenheten
från statsrådsbänken vara ännu större, och då kan det ju hända,,
att vi icke behöfva votera om ett så stort anslag.
Med anledning häraf tillåter jag mig hemställa om afslag å
utskottets hemställan, och att kammaren icke heller måtte bifalla
Kongl. Maj:ts proposition. Jag anser, att det enda riktiga är att
bordlägga frågan om positionsartilleriet några år fram i tiden, så att
vi få den fullständigt utredd och således erhålla det allra lämpligaste,,
samt att vi hinna glömma någon del af de uttalanden i frågan, som
äro gjorda under de sista 5 åren.
Herr Palme: Herr talman, mina herrar! Den omständigheten,
som den siste ärade talaren framhöll, att statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet på sin tid ställde sig skeptisk och kritisk
mot det förslag om fälthaubitsers införande, som då väcktes, bör
iu vara tillfredsställande för denna kammare att konstatera och
endast bidraga till att ytterligare stryka under behofvet, när nu¬
varande chefen för landtförsvarsdepartementet kommer och säger:
nu är frågan utredd och nu kan jag med godt samvete framlägga
ett definitivt förslag.
Den föregående talaren framhöll, hurusom åsikterna i denna
fråga successivt utvecklat sig under loppet af de senaste 6 eller 7
åren, och hurusom från 1890 års plan man har öfvergått till 1902'
års kommittéförslag och därefter yttermera funnit bekräftelse på de
i detta kommittéförslag uttalade åsikter. Ja, mina herrar, detta är
ju helt naturligt, och det skulle vara ganska underligt, om icke vår
krigsstyrelse skulle tillgodogöra sig de erfarenheter, som med blod blifvit
köpta på andra ställen i världen. 1902 års kommittébetänkande
baserades på erfarenheterna från boerkriget, och då gällde det att
tillgodogöra sig dessa erfarenheter; däraf det förslag, som då fram¬
kom. Sedermera har ytterligare tillkommit kriget i Ostasien, då
dessa 15. cm haubitsers stridsvärde till full evidens ådagalagts. Det
bör således för hvarje vän af nödig sparsamhet med statens medel
vara tillfredsställande att se, hurusom krigsstyrelsen, ända tills den
ansett sig hafva en fullständigt klar, på faktisk erfarenhet baserad
åsikt, först då kommer med sitt förslag, ett förslag, som enligt mitt
förmenande är stödt på de mest ovedersägliga skäl.
Jag tror för min del, att hvarje vän af fosterlandets försvar
måste vara statsutskottet erkänsam för den gifmilda hand, med
hvilken utskottet gått till mötes det anslagsäskande, som i år på
denna hufvudtitel förekommit, men å andra sidan föreställer jag
mig, att vi litet hvar måste hafva den öfvertygelsen, att krigssty¬
relsen eller regeringen icke af innevarande års Riksdag begärt mera,
än hvad man ansett alldeles nödvändigt. Svenska Riksdagen är
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
35 N:o 24.
sedan länge van vid att på denna hufvudtitel få mycket stora an-
slagsäskanden med en högst väsentlig prutmån. För min del kan
jag icke komma till någon annan öfvertygelse, än att de anslags-
äskanden, som i år gjorts, icke tillåta sådan prutmån, utan att man
begärt just hvad som erfordrats.
Om den fråga, som nu ligger före, hafva uppkommit olikheter
i åsikter mellan utskottet och Kungl. Maj:ts regering, och då dessa
olikheter äro dels af principiell och dels af ekonomisk natur, vill
jag tillåta mig att till den utredning, som nyss lämnades af chefen
för landtförsvarsdepartementet, ännu lägga några ord.
Med full rätt uppställes den satsen, att vår här och vår flotta
afse försvar och icke anfall, men denna i och för sig riktiga sats
har ledt till missförstånd. Det är visserligen sant, att man knap¬
past numera kan tänka sig några sådana omständigheter, då vi
kunna behöfva drifva ett anfallskrig, men äfven ett försvarskrig-
måste hafva till slutligt mål seger, och seger kan icke vinnas utan
angrepp. Därför måste man fästa större vikt vid de medel, man
har till angrepp, än vid sådana, som man har till försvar. Äfven
den nu föreliggande frågan kan ses ur denna synpunkt.
Om vi tänka litet närmare på det, som chefen för landtför¬
svarsdepartementet nyss framhöll, nämligen en fientlig landstigning,
då är det första, som fienden gör, att befästa sig. Han skall föra i
land trupper och förråd af alla slag, och denna inskeppning måste
vara trygg, och han skall trygga sin reträtt, om den eventualiteten
skulle inträffa, att han blir slagen. Här vår hufvudarmé rycker
emot en fiende, som landstigit, då mötes den sålunda af fientliga
befästningar, som det gäller att öfvervinna, befästningar, mot hvilka
vårt fältartilleri ingenting förmår. Positionsartilleriet eller fält¬
härens tunga artilleri, såsom det rätteligen bör kallas, måste fram.
Då hafva vi att välja emellan våra 12 om. kanoner eller dessa 15
cm. haubitser. Herrarne veta, att kanonen är en artilleripjes, som i
flack bana afser att skada eller förstöra ett vertikalt mål. Haubit-
sen är en artilleripjes, som kastar ut sina projektiler med en hög
bana och afser att uppifrån nå ett horisontellt mål. Då det nu gäl¬
ler att mot en sådan fientlig förskansning föra fram positionsartille¬
riet, mötas vi genast af en olägenhet därutinnan, att kanonen är
väsentlig tyngre än haubitsen. Haubitsen väger omkring 2,300
kilogram, kanonen väger 6 å 700 kilogram mera. Den är alltså
väsentligt svårare att föra fram, i all synnerhet då det gäller att
föra artilleriet i terräng. Här sedermera dessa pjeser skola bringas
i ställning, måste åt kanonen göras eu omsorgsfullt förberedd bäddning
af trävirke, på hvilken rekylkilar ställas för att motväga den häf¬
tiga rekyl, som inträffar. Dessutom måste kanonen lyftas upp från
de tapplager, där den befinner sig under marsch, för att läggas i
stridstapplager. Allt detta förekommer icke med haubitsen. Hau¬
bitsen är genast färdig; man kör in på närmaste gärde och så är
den färdig. Här kanonen skall föras in på sin plats, måste man i
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:0 24. 36
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
regel hafva ett bröstvärn framför. Kanonen måste dock ställas, så
att säga, ansikte mot ansikte med det fientliga artilleriet. Kanonen
är utsatt för eld, då den föres in i sitt batteri; haubitsen är icke
utsatt för eld; den ställer man bakom ett berg eller en skogsdunge
och skjuter däröfver. Och hvad beträffar eldverkan af kanonen, så
är den, såsom chefen för landtförsvarsdepartementet redan framhål¬
lit, gentemot moderna befästningar ingen eller obetydlig, då där¬
emot haubitsen fullständigt tillintetgör en fientlig befästning. En
haubits’ projektil med 41 kilograms vikt slår igenom ett granat-
skjulstak, bestående af tre lager bjälkar med eu meter jord där¬
öfver. Den laddning af 8 kilogram pikrinsyra, som finnes i hau¬
bitsen, är måhända tillräcklig att, om den, väl fördämd, lägges under
denna plenisal, åstadkomma, att nya val finge äga rum från Ystad
ända upp till Haparanda.
Nu förekomma befästningar icke endast för att skydda eu fient¬
lig landstigningsplats, utan hela det moderna fältkriget är numera
ofta ett positionskrig. Därför måste vi ovillkorligen för vår armé
använda vapen, med hvilka vi kunna tillintetgöra fientliga positio¬
ner och befästningar, och då är haubitsen det enda för närvarande
kända vapen, som vi kunna använda.
Haubitsen är vidare särdeles lämplig för det aktiva stridssättet,
hvarpå hela vår militära utbildning går ut.
Gentemot den föregående talaren vill jag säga, att, om man tager
i betraktande, att våra 12 om. kanoner äro 20 år gamla, de äro ut¬
märkta, men de lämpa sig icke såsom haubitserna att åtfölja en
fältarmé; de äro däremot lämpliga att användas vid på förhand be¬
redda positioner. De äro pjeser af defensiv natur, och i sådant af¬
seende kunna de göra stor tjänst. Haubitsen åter är ett offensivt
vapen.
Jag vill citera ett fackmannayttrande, som jag läste för någon
tid sedan: »På kortare afstånd, ända upp till 3,000 meter, kan den
grofva kanonen med fördel ersättas af fältkanonen. Båda dessa
pjeser hafva samma hufvuduppgift, nämligen elden med granatkar-
tescher mot oskyddade trupper. Båda pjeserna äro lika litet verk¬
samma mot fältbefästningar och trupper, som tagit skydd i sådana.»
Jag började med att tala om de senaste krigens erfarenheter.
Jag vill särskild! erinra om det storartade ingrepp, som 15 cm.
haubitsen hade vid japanernas seger vid Jalufloden, då det var dessa
pjeser, som till en icke oväsentlig del förberedde japanernas seger.
Jag föreställer mig således, att det är ådagalagdt med alldeles
ovedersägliga skäl det berättigade i öfvergången från proportionen
V» haubitser och 2/s kanoner till proportionen 2/s haubitser och Vs
kanoner. Vid sådant förhållande förefaller det, som om det vore
uteslutande sparsamhetsskäl, som talade för utskottets förslag, men
jag vill tillåta mig att stryka under hvad chefen för landtförsvars¬
departementet nyss påpekade, nämligen att inköpet af 36 haubitser
blir relativt väsentligt billigare än inköpet af 24 haubitser, emedan
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
37 N:o 24.
man för hela partiet hör kunna påräkna en högst väsentlig extra
rabatt utöfver hvad man kan påräkna, om man endast beställer 24
stycken. Om man har den öfvertygelsen, att man måste komma
därhän att anslå medel jämväl till dessa 12 pjeser utöfver de 24,
då måste man äfven vara öfvertygad om det riktiga uti att nu be¬
ställa hela antalet på en gång.
Det är därvid en annan sak i fråga om artilleripjeser, som spe¬
lar eu stor roll, nämligen den omständigheten, att man gärna efter-
sträfvar att erhålla en så homogen materiel som möjligt, homogen
icke endast beträffande själfva kanonröret och dess gods o. s. v.,
utan äfven i fråga om alla detaljer rörande kanonen, så att en del,
som är gjord för en kanon, äfven passar för en annan kanon. Detta
kan man vid en efterbeställning icke vänta att få utan åtskilliga
olägenheter, och det tarfvas en synnerligen noggrann och dyrbar
besiktning utöfver den vanliga första besiktningen, som för dessa 24
skulle vara erforderlig.
Då således denna 15 cm.-haubitsen, som nu är föreslagen,
ovedersägligen är det yppersta vapen, man i detta afseende för när¬
varande äger, och då vi måste se denna sanning i ögonen, att om
vi nu endast bevilja 24 haubitser, så måste vi snart stå inför nödvän-
vändigheten att ytterligare bevilja 12 stycken, och då det således
är förenadt med större kostnader att på så sätt beställa i två om¬
gångar, så tillåter jag mig, herr talman, att yrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
Herr Andersson i Västra Köbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Det kunde kanske vara onödigt att svara på hvad som här an¬
draga för afslag å statsutskottets förslag, och jag borde kunna in¬
skränka mig till att yrka bifall till detta förslag. Ty det är all¬
deles klart, att hvad som nu ifrågasatts skall beviljas. Men jag
skall dock be att få säga ett par ord.
Den näst föregående talaren sade, att vi i år icke borde pruta
på de anslag, som Kungl. Maj:t begärt under fjärde hufvudtiteln,
därför att de enligt hans mening blifvit så moderat tilltagna. Men
om den ärade talaren ville göra sig besvär med att taga kännedom
om dels den förhöjning Kungl. Maj:t begärt i de extra anslagen
under denna hufvudtitel och dels de ytterligare militära anslags-
fordringar, som man bestämdt vet komma att pröfvas af denna Riks¬
dag, tror jag, att han skall finna, att de extra anslagen i år komma
att ökas i den grad, att någon motsvarighet icke förekommit på
många år. Jag tror också, att man hör tänka på hvad som komma
skall.
Samme ärade talare gjorde äfven en liten resumé öfver huru
dessa haubitser och kanoner skulle komma att verka, och huru be¬
svärligt det skulle blifva att uppställa kanonerna, och ansåg, att vi
i anledning däraf nu borde bevilja anslaget till alla haubitserna.
Jag vill gifva honom rätt däri, om man tänker på de kanoner, som
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
N:o 24. 38
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
anskaffning
af positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
nu finnas, eller de, som funnos på den tid, då talaren var artilleri¬
officer. Men här gäller det i själfva verket icke 12 cm. kanoner,
utan här är det fråga om anskaffning af 36 stycken haubitser.
Sedermera kommer snart begäran om anslag till 10,5 cm. kanoner,
och dessa lära icke vara svårhandterliga. Enligt 1901 års härord-
ningsförslag skulle 12 cm. kanoner och 12 om. haubitser vara lämp¬
ligast, enär man då ansåg positionsartilleriet hufvudsakligen vara
afsedt till försvaret af hufvudstaden och trakten däromkring. Nu
skall det visserligen fortfarande heta positionsartilleri, men det är
afsedt att vara ett tungt fältartilleri, som skall kunna följa den
öfriga armén. Därför kommer nog sedermera — det förmodar jag
— proposition om anskaffning af särskild belägringsmateriel för att
skydda hufvudstaden. Det kan ju också, såsom det säges i stats¬
verkspropositionen, vara lämpligt, att dessa 12 om. kanoner få ligga
på särskilda platser i stockholmstrakten, där man tror, att fienden
skall landstiga. Men sedan man en gång lagt dem där, kan man
nog vara lugn för, att de icke komma att flyttas därifrån så fort.
Det är detta vi skola rätta oss efter i dag. Yi ha i statsutskottet
icke föreslagit någon inskränkning i hvad Kungl. Maj:t begärt i
afseende på den första stridslinjen.
Kungl. Maj:t har begärt 36 haubitser, däraf 24 i första strids¬
linjen. Till anskaffande af dessa 24 föreslås nu erforderligt anslag.
Jag tror emellertid, att i fråga om denna materiel behöfves litet
mera stadga i planerna för dess anskaffande, än förut iakttagits. I
betraktande af de framställningar, som förut blifvit gjorda, kan man
måhända tänka sig, att allt ännu icke är så klareradt, som önskligt
vore. Skulle vi beviljat allt, som Kungl. Maj:t begärt föregående
år, skulle vi hafva nedlagt stora kostnader, som nu kunnat undvikas.
Jag tror, att vi ej heller nu böra förhasta oss, utan att vi böra
taga situationen sådan den är, taga den lugnt och försöka att få
fullkomligt klargjordt, hvilka vapen äro de lämpligaste. Yi hafva
sett, huru uppfattningarna växlat. 1900 skulle det vara 12 cm. kanoner
och 12 cm. haubitser. 1901 förklarades, att vi borde hafva 48 12
om. kanoner och 24 15 om. haubitser. Nu åter skall det vara
dubbla antalet haubitser mot kanoner.
Jag tror på grund häraf, att förhållandena verkligen äro sådana,
att vi kunna hafva skäl att tänka på saken, men jag tror å andra
sidan icke, att vi böra helt och hållet af slå Kungl. Maj:ts förslag.
Det är därför, herr talman, jag yrkar bifall till statsutskottets hem¬
ställan.
Herr Christiernson: En ärad talare på stockholmsbänken
upplyste, bland annat, att 1885 års kanon är ett defensivt vapen.
Men den har dock ingått såsom ett led i positionsartilleriets beväp¬
ning, och efter hvad vi alla hört, är positionsartilleriet icke ett
defensivt artilleri, utan ett offensivt. Jag finner således häri en
39 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
liten motsägelse, och detta kan ju uppväga hvart annat, därest det i
mitt anförande skulle finnas någon motsägelse.
Hvad jag emellertid vill säga, är, att, efter alla de upplysningar
vi nu fått om positionsartilleriet och med kännedom om det stora
antal pjeser, som kom till användande under rysk-japanska kriget,
vi icke' kunna förvänta, att de 24 haubitser, som nu skulle utgöra
vårt tunga fältartilleri, skola räcka till annat än för hehofvet här i
stockholmstrakten. I statsverkspropositionen, 4:de hufvudtiteln, sidan
49, anföres emellertid, att i vårt land under ett krig komma att
bildas vidt skilda operationsområden, och detta innebär ju, att vi
måste hafva många dylika afdelningar af positionsartilleriet, om det
skall räcka till. När jag har rekapitulerat frågans historik, har det
skett af den anledning, att det nog icke kommer att dröja så länge,
förr än — likaväl som den nuvarande chefen för landtförsvars¬
departementet kommit underfund med, att hans företrädares argu¬
mentering icke duger någonting till — en senare krigsminister kom¬
mer underfund med, att det nu föreslagna antalet haubitser, 24
stycken, måste mångdubblas, om det skall räcka till.
Under sådana förhållanden anser jag mig berättigad att fort¬
farande vidhålla mitt yrkande om afslag å såväl utskottets som
Kungl. Maj:ts förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propo¬
sitioner: l:o) på bifall till utskottets hemställan, 2:o) på bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning och 3:o) på afslag å
såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts berörda framställning.
Herr talmannen ansåg förstnämnda proposition vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Votering begärdes emellertid, i följd hvaraf
herr talmannen för bestämmande af kontrapropositionen ånyo upptog
•de båda öfriga yrkandena, af hvilka det under 3:o) omförmälda
yrkandet nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men jäm¬
väl i fråga om kontrapropositionen äskades votering, i anledning
hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs eu så lydande voterings¬
proposition:
Hen, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
tjugufjärde punkten i statsutskottets utlåtande n:o 5 antager yrkan¬
det; om afslag å såväl utskottets hemställan som Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, röstar
Ja;
Angående
anskaffning
i positions-
artilleri-
materiel.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej.
N:o 24.
40
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Yinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till Kungl. Maj:ts berörda fram¬
ställning.
Den omröstning, som anställdes enligt denna voteringsproposition,,
ntföll med 75 ja, men 128 nej, hvadan proposition för hufvudvote-
ringen erhöll följande af kammaren nu godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i tjugufjärde punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 5, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, har kammaren bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning.
Hufvudvoteringen utvisade 139 ja mot 64 nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit utskottets hemställan.
Angående
fortsättande
af fästnings-
arbetena d
Karlsborg.
Efter föredragning häruppå af punkten 25, angående anslag till
fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning, begärdes ordet af:
Herr Persson i Stallerhult, som yttrade: Herr talman! Jag
har reserverat mig mot utskottets hemställan i denna punkt utan
att angifva något som helst skäl för min reservation. Emellertid
ber jag att genast få tillkännagifva, att jag icke kommer att fram¬
ställa något yrkande i denna punkt. Jag anser mig likväl ändå
skyldig att med några ord motivera min reservation. Det är ju
möjligt, att hvad jag sålunda här kommer att yttra kan hafva någon
nytta med sig.
Då Kungl. Maj:ts förslag i fjol förelåg beträffande Karlsborgs
fästningsbyggnad, så utreddes hvad kostnaderna skulle blifva, hvilka
summor det skulle åtgå för att få fästningen i fullbordadt skick.
Den utredning, som då förelåg, slutade på en högre summa än den,
som föreslås i den nu föreliggande kungl. propositionen, och det är
med glädje och tillfredsställelse man i denna proposition läser, att
Karlsborgs fästning snart skulle kunna nå sin fullbordan, så att
ytterligare anslag till fästningsbygget därstädes icke vidare skulle
behöfvas.
I fjolårets proposition säges emellertid — sedan kostnaderna,
enligt den beräkning, som då förelåg, där blifvifc nämnda: »Men här¬
till komme kostnaderna för inköp af behöflig mark för vissa befäst¬
ningar å Yaberget, uppgående till 89,000 kronor». Nu ser man i
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
41 N:o 24.
årets proposition, att det är antydt, att det äfven skalle åtgå en viss
summa för inköp af mark. När Riksdagen besvarade Kungl. Maj:ts
proposition i fjol beträffande Karlsborgs fästning, yttrade utskottet
beträffande detta markinköp följande, som Riksdagen äfven återgaf
i sin skrifvelse till Kungl. Maj:t: »Vid behandlingen af Kungl.
Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet, beträffande Karls¬
borgs fästning, fäst sin uppmärksamhet därvid, att, såsom af depar¬
tementschefens ofvan intagna anförande framgår, uti nu beräknade
kostnader för fullbordandet af nämnda fästning inginge till ett icke
oväsentligt belopp kostnader för förvärfvande af behöflig mark för
vissa befästningar å Vaberget, för hvilket ändamål befästningskom-
mittén icke upptagit någon utgift, hvarförutom äfven annan mark
lärer vara för dylikt ändamål redan anskaffad, och har utskottet i
anledning häraf velat framhålla såsom önskvärd!, att markförvärf för
ifrågavarande fästningsanläggning eller arbeten å densamma icke
måtte utöfver den af befästningskommittén angifna planen företagas
utan föregående hemställan hos Riksdagen.» Efter denna Riksdagens
skrifvelse, som innehåller uttalande af önskvärdheten af att icke
något markförvärf företages af Kungl. Maj:t för här angifna ända¬
mål, utan att det först underställes Riksdagens pröfning, kommer
Kungl. Maj:t nu och säger, att »för år 1907 skall anvisas 175,000
kronor att utgå till återstående befästningsarbeten, till enligt nådigt
bref den 22 juli 1904 beslutadt inköp af mark», etc. Det är hela
den pröfning och utredning, som föreligger i fråga om förvärf af
mark härvidlag.
Jag för min del kan icke känna mig tillfredsställd med ett så
kort svar å denna Riksdagens skrifvelse i här behandlade markför-
värfsfråga. När Kungl. Maj:t vidtagit den förändring, att fästnings-
bygget skulle inskränkas något i förhållande till den förut fram¬
lagda planen, skulle man kunnat utgå ifrån att man icke behöfde
förvärfva så mycket mark, som åtminstone enligt hvad afdelningen
eller jag för min del sökt taga reda på, torde framgå af denna
Kungl. Maj:ts begäran. Det kungl. bref, som här åberopas angå¬
ende beslut att inköpa mark, innehåller, såsom man finner vid genom¬
läsningen af detsamma, att icke mindre än 110,5 har mark skulle
inköpas. Det är härvidlag emellertid att märka — något, som den,
hvilken närmare studerar det kartblad öfver Karlsborgstrakten, som
är tillgängligt för alla, lätt kan öfvertyga sig om — att alla de
fort, som redan byggts, äro belägna på kronans mark, hvarför det
är för att förvärfva sig terräng omkring forten, som man nu skulle
behöfva ytterligare mark.
När man läser den kungl. propositionen beträffande Bodens
fästning, finner man, att vederbörande statsråd har sagt, att han
icke finner förvärfvandet af marken omkring forten vara behöfligt,
hvarför han äfven minskat utgifterna för Bodens fästning genom
att icke upptaga särskild post för förvärfvandet af någon fri vidd
omkring forten därstädes.
Angående
fortsättande
af fästnings-
arbetena d
Karlsborg.
(Forts.)
N:o 24. 42
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående
fortsättande
af fästnings¬
arbetena d
Karlsborg.
(Forts.)
När man å andra sidan läser detta kungl. bref, enligt hvilket
markinköp beslntats, och finner, att detta skall ske i så stor ut¬
sträckning som med 220 eller — enligt en i tidningarna synlig
uppgift — 242 tunnland, och när man vet, att forten i alla fall
ligga på kronans mark, så kan man icke låta bli att göra den an¬
märkningen, synes det mig, att man kunde hafva varit så försiktig,
att man icke sträfvade efter att förvärfva all den mark, som antydes
genom detta kungl. bref. Härpå tror jag icke, att fästningen såsom
försvarsfästning skulle komma att lida.
Beträffande fjolårets proposition vill jag tillägga, att när man
på afdelningen tog reda på hvad de 89,000 kronorna skulle an¬
vändas till, fick man veta, att det var till detta markförvärf äfven¬
som till förvärfvandet af någon mark söder om de södra forten —
något, som nu likväl icke är ifrågasatt.
Det är klart, att om man förvärfvar all den mark, hvartill
man nu söker att få anslag — men som enligt min och många
andras åsikt är alldeles obehöflig —, så kommer man sedan och vill
ha lika stor terräng omkring de södra forten, och då bar man all
utsikt, att det skall begäras, att man beviljar anslag härtill eller
på annat sätt bereder utväg därför.
När man härtill ser, hur det ställer sig, när staten skall för¬
värfva mark, att det snart sagdt icke finns någon gräns för prisets
uppskrufvande —- antingen man nu förvärfvar sig marken på fri-
villighetens väg eller det väljes den väg, som i kungl. brefvet an¬
tydes, genom expropriation, och därvidlag finns det icke heller
egentligen någon gräns för expropriationsnämnderna att sätta värde
på i och för sig egentligen värdelös mark — när man ser detta,
upprepar jag, borde, förefaller det mig, Kungl. Maj:t vara försiktig
och inskränka markförvärfvet till det minsta möjliga såväl härvidlag
som i alla öfriga fall, då det är fråga om att förvärfva mark.
Jag har icke kunnat underlåta att erinra om detta, och jag
vill tillägga, att om det funnes möjlighet att inskränka äfven här
ifrågasatta markförvärf, skulle det åtminstone hos ortens befolkning
— jag undantar dem, som skola skörda direkt vinst däraf — väcka
sann tillfredsställelse, om staten icke satte i fråga att göra sig till
ägare af så ofantligt stora områden.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Tingsten:
Herr talman! Med anledning af den siste ärade talarens yttrande
rörande markförvärf ber jag att få förklara, att jag skall fästa all
uppmärksamhet vid hvad den ärade talaren anfört och taga frågan
under den omsorgsfullaste ompröfning, så att icke mer mark kommer
att förvärfvas, än som är oundgängligen nödvändigt.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
PunTäen 26.
Utskottets hemställan bifölls.
Onsdagen den 7 Mars, f. in.
43 N;0 24.
Punkten 27.
Lades till handlingarna.
Punkterna 28—32.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 33, angående anslag till det frivilliga skytteväsendets AefnÉe^ga
befrämjande. skytteväsendet.
Under denna hufvudtitel hade Kungl. Maj:t föreslagit Riks¬
dagen att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande såsom extra
anslag för år 1907 bevilja 775,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t dels att under år 1906 för ordnande af skjutbanor samt till
bestridande af utgifter för en allmän riksskyttetäfling af tillgängliga
medel förskjuta 75,000 kronor, att af ofvanberörda anslag för år
1907 ersättas, dels ock att under följande år använda hvad af an¬
slaget kunde under år 1907 besparas.
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställ¬
ning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande såsom extra anslag för år 1907 beviljade
650,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under följande år
använda hvad af anslaget kunde under år 1907 besparas.
Reservation hade emellertid vid denna punkt afgifvits af herrar
H. P. P. Tamm, Starbäclc. Hammarskjöld och Johansson i Aflösa,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande framställning.
Utskottets hemställan föredrogs, hvarefter
Herr Beckman i Linköping yttrade: Herr talman, mina herrar!
Jag anhåller att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts hemställan vid
här föredragna punkt angående höjandet af anslaget till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande.
Det utlåtande, som statsutskottet i detta afseende afgifvit, visar,
att utskottet behjärtar de skäl, som tala för eu ökning af anslaget
till den frivilliga skytterörelsen. Det är ju klart, att de skäl, som
tala för en sådan sak, äro många. Jag behöfver icke här upprepa
de fosterländska motiv, som ligga till grund för den frivilliga skytte-
rörelsens utveckling.
I betraktande af att denna rörelse vunnit en omfattning, som
ökas för hvarje år, synes det mig emellertid, som om statsutskottet
icke tillräckligt beaktat denna sak. Under det år, som redan gått,
har skytterörelsen ökats så mycket, att skytteföreningarnas antal
N:o 24. 44
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående tillväxt med några hundra. Antalet af de patroner, som behöfvas.
det frivilliga har ökatg med ] £00,000.
* VortsT * O” man icke vill gå i det raskq tempo, som skytterörelsens
närmaste målsmän själfva föreslagit, anser jag, att man bör tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag, emedan detta håller den gyllene medelvägen.
Herr talman, jag vill icke vara mångordig, utan jag ber blott
att få hemställa om bifall till Kungl. Maj:s förslag i frågan.
Herr Öberg: Herr talman! Jag begärde ordet för att uttala den
mening, att det synes mig fullt berättigad!, om vi skulle bifalla
hvad Kungl. Maj:t i detta afseende begärt, enär under de senare
åren intresset för den allmänna skytterörelsen i väsentlig grad ökats,
och denna rörelse sålunda behöfver allt det understöd från statens
sida, som kan åstadkommas. Det understöd, som nu begäres i den
kungl. propositionen, behöfves enligt min uppfattning så mycket
mera, som man har stort behof af anslag för åstadkommande af er¬
forderliga skjutbanor och för åstadkommande af förbilligad ammuni¬
tion, på det att öfningarna må kunna fortgå i den utsträckning och
i den skala, som verkligen är behöflig. Jag har mig bekant, att i
min hembygd är intresset för den allmänna skytterörelsen ganska
starkt, men man har där ej kunnat arbeta i detta fosterländska syfte
så kraftigt och ifrigt, som man önskat, därför att man saknat
nödiga medel. Jag skulle därför vilja framhålla nödvändigheten af,
att man genom att öka statsanslaget ville gå dessa skytteföreningar
till mötes, på det att man ej i framtiden må behöfva befara en åter¬
gång eller slappnadt intresse för rörelsen. Ty detta skulle enligt
min uppfattning vara någonting, som vore högst beklagligt. Och
då jag därjämte anser, att denna fosterländska rörelse, som nu så
vackert och varmt arbetar i våra svenska bygder, är förtjänt af det
understöd, som ligger i en höjning af anslaget, icke blott för bedrif¬
vande af den egentliga skytterörelsen, utan äfven för åstadkommande
af s. k. riksskyttetäflingar, så kan jag ej annat än på det lifligaste
förorda och i min mån söka medverka till bifall åt Kungl. Maj:ts
förslag. Jag tillåter mig därför, herr talman, att, till den kraft och
verkan det hafva kan, hos kammarens herrar ledamöter vördsamt
hemställa om bifall till den kungl. propositionen, som tydligen sam¬
manfaller med reservationen.
I detta anförande instämde herrar Zetterstraiid, Silfverschiöld,
Kjellén, Kronlund, friherre Hermelin, Neess, Jeansson i Kalmar,
Jesper son, Rune, Olsson i Blädinge, Wawrinskiy i Saltsjöbaden,
Lundblad, Olsson i See, Svensson i Bondön, iEmthén, Sundin, Lund¬
ström, JEriJcsson i Rödsta, Vennersten, Tliavenius, Bosson, Mallmin
och Gustafsson i Mjölby.
Herr Persson i Stallerhult: Jag skall blott be att utan vidare
få yrka bifall till statsutskottets förslag i denna punkt; men jag
Onsdagen den 7 Mars, f. in.
45 N.-o 24.
kanske borde tillägga några ord. Riksdagen har under några af de
senare åren höjt detta anslag med 50,000 kronor; och utskottet har
denna gång också föreslagit, att ökningen blott skulle bli 50,000
kronor. Om man vill undersöka, huruvida man visat njugghet genom
denna höjning i anslaget denna gång i förhållande till föregående
år, skall man komma underfund med, att anslaget med dessa 50,000
kronor i förhöjning är rikligare än hvad det var året förut. Man
behöfver ju blott räkna efter, att det enligt kungl. propositionen
fanns 80,000 anslagsberättigade skyttar, och om man delar upp på dem ett
anslag på 600,000 kronor, så får man en summa af 7: 50 per skytt.
Lägger man sedan till dessa 50,000 och delar upp det med det i
statsverkspropositionen antydda antalet anslagsberättigade skyttar eller
■85,000, så får man ett belopp af 7: 77. Således har man genom
den föreslagna förhöjningen detta år visat sig frikostigare än det
föregående. Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Tingsten:
Om statsutskottets förslag i denna punkt skulle komma att bifallas
och således kammarens och sedermera Riksdagens beslut skulle bli
ett afslag på den kungl. propositionen, så komme, såvidt jag känner
förhållandena och kan bedöma desamma, ett svårt slag att träffa det
frivilliga skytteväsendet, därför att det icke kommer att få tillräck¬
liga medel för anläggningen af de skjutbanor, som erfordras för att
utöfva den frivilliga skytteverksamheten.
Det är nu i år mer än 80,000 anslagsberättigade skyttar —
antalet uppgår till 83- å 84,000 — och om man tillämpar de grun¬
der, som föregående Riksdagar gillat och som Kungl. Maj:t nu har
beslutat skola tillämpas för anslagets fördelning i år, blir resultatet
det, att — sedan man utbetalt medel till de anslagsposter, hvari
skytteanslaget fördelats, nämligen till skytteförbundens öfverstyrelse,
till de olika skytteförbunden, till ammunitionsbidrag och årsunderstöd
för upprätthållandet af verksamheten inom skytteföreningarna —
det för innevarande år blott finnes omkring 65,000 kronor att an¬
vändas för ordnande af skjutbanor, under det att 188 nya skytte¬
föreningar under senaste året trädt i verksamhet. Dessa 65,000
kronor äro icke på långt tillräckliga för att bestrida de anslags-
äskanden, som redan nu gjorts hos skytteförbundens öfverstyrelse, så
att man redan den dag, som i dag är, befinner sig på den punkten,
att man icke blott icke har medel att tillgodose det närvarande be-
hofvet, utan icke ens har några medel för de återstående 10 måna¬
derna af detta år. Det måste ovillkorligen inverka förlamande på
den frivilliga skytterörelsen, att den ej till sitt förfogande har medel
att använda till ordnande af skjutbanor, som ju äro ett nödvändigt
element för bedrifvande af skjutverksamhet. På samma sätt kommer
det att förhålla sig nästa år, då, om utskottets förslag bifalles, man
icke har till sitt förfogande mer än i rundt tal 74,000 kronor att
utgå såsom skjutbaneunderstöd, under det att man under de senare
Angående
det frivilliga
sk-ytteväsendet.
(Forts.)
N:0 24. 46
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Angående åren haft att förfoga i medeltal öfver 120,000 å 125,000 kronor för
det frivilliga ifrågavarande ändamål.
skytUmsendet. uva(f nu dessa anslag till skjutbanor angår, så pröfvas ansök¬
ningarna därom noga först af skytteförbundens verkställande utskott
och af Kungl. Maj:ts ombud inom hvarje skytteförbund. Sedermera
går ansökningen till skytteförbundens öfverstyrelse och underkastas
där noggrann granskning af sakkunnige, och denna granskning myn¬
nar i regel ut i den största sparsamhet. Man anvisar till hvarje
skytteförening, som begär anslag, ett ganska lågt belopp för hvarje
målskjutningstafla — och antalet taflor bestämmes i förhållande till
antalet skyttar — och vidare beviljas medel till skyddsanordningar
vid taflorna äfvensom 150 kronor i understöd för anskaffande af
materialbod. Af statsmedel går ej något till skjutpaviljonger, tele¬
fonledningar och dylikt, utan det få föreningarna själfva besörja med
egna medel, hvilka anskaffas genom enskilda uppoffringar, genom
anordnande af lotterier, basarer och dylikt. Räknar man tillsammans
hvad de enskildas uppoffringar verkligen belöpa sig till, gör detta
säkerligen ett mångdubbelt större belopp än hvad som anvisats af
statsmedel för att upprätthålla den frivilliga skytteverksambeten.
Jag vågar påstå, att den frivilliga skytteverksamheten täflar
med och i viss mån öfverträffar den motsvarande i Schweiz, näm¬
ligen i afseende på fältmässig skjutning. I det afseendet hafva vi
kommit längst i hela Europa, i det att öfningarna anslutit sig till
arméns skjutöfningar och särskildt på senare tider börjat förläggas
till terrängen och anordnas såsom verkliga fältskjutningar. Jag vågar
tro, och det är min fullkomliga öfvertygelse, att det frivilliga skytte-
väsendet verkar i mer än ett afseende godt och är väl förtjänt att
omhuldas af statsmakterna. Och det är en sanning, att, då våra
värnpliktige med det 24:de året ej vidare få någon öfning i skjut¬
ning, det ej finnes något annat medel att vidmakthålla skjutfärdig¬
heten än möjligheten att ingå i en frivillig skytteförening. Ty
skjOskicklighet förutsätter oupphörlig öfning; och om ögat oeb ban¬
den vänjas ifrån skjutöfningar, kommer skjutfärdigbeten snart att
gå tillbaka. Jag vill i detta afseende meddela, att till och med i
det uti militäriskt afseende starka Tyskland man bar föreslagit och
diskuterat, att äfven deras skytteföreningar, som för närvarande blott
äro sportföreningar, och deras krigareföreningar skulle förses med
ett visst antal militära gevär och patroner, för att de tyska reservis¬
terna och landtvärnsmännen skulle i högre grad än hvad nu är fallet
kunna få vidmakthålla sin skjutfärdigbet.
Det frivilliga skytteväsendet bereder ett väsentligt tillskott till
försvaret genom sin verksamhet. Jag upprepar, att det är väl för¬
tjänt att uppmuntras; och jag hoppas, att denna kammare vill under¬
stödja denna i bästa mening fosterländska rörelse, som vunnit sin
anslutning särskildt i medelklassen och de djupa lederna. Jag vill
alltså lägga denna sak kammaren på hjärtat och hoppas på en gynn¬
sam utgång för Kungl. Maj:ts framställning i denna punkt.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
47 N:0 24.
Herr Nydal: Jag skall endast be att med ett par ord få ut¬
tala min anslutning till dem, som yrkat bifall till reservationen.
Jag tror mig veta, att statsutskottets afprutningsförslag framkallat
oro oeb bekymmer bland våra skytteföreningar.
Det synes mig vara tillräckligt utredt och ådagalagdt, att skytte¬
föreningarna mer än väl behöfva det af Kungl. Maj:t äskade anslaget
för att kunna bedrifva sin för landets försvar så betydelsefulla verk¬
samhet under icke alltför ogynnsamma och bekymmersamma för¬
hållanden. Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
har ögonskenligen gjort sitt bästa för att med hänsyn till den finan¬
siella ställningen nedpruta de af skytteföreningarnas öfverstyrelse
föreslagna anslagsbeloppen, och det vill synas, som om han därvid¬
lag hade prutat allt hvad rimligen kan prutas, om icke mera, då
han har lyckats att nedbringa anslagsbeloppet från 900,000 kronor
till 775,000 kronor eller med 125,000 kronor. Och så kommer än¬
dock statsutskottet och tillstyrker Riksdagen att ytterligare nedsätta
anslagsbeloppet med nya 125,000 kronor eller till 650,000 kronor,
och det med en motivering, som, såvidt jag förstår, icke kan tydas
annorlunda än så, att det frivilliga skytteväsendet bör hålla en
någorlunda jämn lunk i sin utveckling, eller att det icke bör gå
framåt så hastigt, som den hittills visat tendens att göra.
Det riktiga är väl, att statsanslaget afpassas efter de behof, som
skytterörelsens utveckling företer, och icke tvärtom, såframt man
nu verkligen har den meningen, att denna rörelse är något godt och
samhällsnyttigt, som staten bör understödja. För min del tror jag,
att så är, och jag får säga, att jag hyser en allvarlig farhåga för,
att ett bifall till statsutskottets hemställan skulle hämma det löftes¬
rika uppsving, som skytteväsendet, glädjande nog, har fått i vårt
land. Jag tror, att våra skyttar för uppehållande af sin fosterländska
verksamhet i hög grad förtjäna och äfven behöfva ■—- ty de utgöras
ju till stor del af obemedlade eller medellösa personer — behöfva,
säger jag, såväl det ekonomiska understöd, som Kungl. Maj:t velat
bereda dem, som den moraliska uppmuntran från Riksdagens sida,
som skulle ligga i ett riksdagsbeslut i öfverensstämmelse med Kungl.
Maj:ts hemställan.
Jag hoppas och jag ber, att Andra Kammaren i dag skall visa,
att den vet att behjarta och tillbörligt uppskatta det oegennyttiga
och vackra arbete, som våra skyttar utföra. Och jag tror, att kam¬
maren kan göra detta, utan att bringa någon förvirring i våra stats¬
finanser, genom att bifalla den af herrar Tamm m. fl. afgifna reserva¬
tionen. Jag tillåter mig därför, herr talman, att yrka afslag å ut¬
skottets hemställan och bifall till nämnda reservation.
Häruti instämde herrar Palme, Bromée i Billsta, Ahlstrand,
Lindh i Galle, Olsson i Älfdalsåsen, Matsson, Camit.2, Berggren, af
Callerholm, Röing, Gustafsson i Sjögesta, Svensson i Skyllberg, Seger-
dahl, Karlsson i Göteborg, Otto, Thavenius, Johanson i Valared,
Angående
det frivilliga
skytteväsendet.
(Forts.)
N:o 24. 48
Onsdagen den 7 Mars, £. m.
Angående Neiglick, Sandén, Nilsson i Bonarp, Persson i Killebäckstorp, Hjärne,
det frivilliga Jjecj-man [ Djursholm, Warburg, Martin, Lovén, Ericsson i Ahlberga,
(Forts) ‘Ekman i Mo gård, Forsling, Henricson och Lindgren i Oskarshamn.
HerrHörnstén: Herr talman! Jag skulle ha kunnat inskränka mig
till att instämma med mina länskamrater, då jagtill fullo delar deras upp¬
fattning angående nödvändigheten af att på bästa sätt understödja
den frivilliga skytterörelsen. Men jag kan icke göra detta instäm¬
mande utan en viss reservation, och denna gäller ett missbruk, som
i vissa trakter af vårt land synes vilja insmyga sig i skytteförenings-
väsendet, det missbruket nämligen, att vid öfningarna å skjutbanorna
anordnas — jag vågar säga riktiga rusdryckstillställningar. Detta
är ju något, som har blifvit påpekadt i pressen såsom en otillbörlig¬
het, hvilken icke borde få förekomma i en rörelse med så foster¬
ländskt syfte som skytterörelsen.
Jag har själf varit i tillfälle att bevittna någonting, som icke
just varit ägnadt att höja denna sak, utan tvärtom. Jag känner
nämligen speciellt en sådan förening, där skyttarne tilläto sig att
draga med sig rusdrycker, hvilka de vid skjutbanorna som markörer
anställda skolbarnen kommo öfver, och hvilket gaf läraren vid den
skola, där dessa barn erhöllo undervisning, anledning att ge dem en
extra lektion i höflighet och ordentlighet. Det är ju klart, att åt
detta sätt att missbruka skytterörelsen bör ägnas all uppmärksamhet.
Jag beklagar, att jag icke på förhand beredt mig att yttra mig i
denna fråga, hvilket gör, att jag icke tagit del af skytterörelsens
statuter. Jag hoppas dock, att den man, som står vid styret för
denna rörelse, nämligen chefen för landtförsvaret, skall beakta den
tanke, jag här velat framföra, därest det skulle befinnas lämpligt att
införa några bestämmelser, som reagera mot det af mig nu påpekade
missförhållandet. Då jag är öfvertygad om att så vid förefallande
behof kommer att ske, är jag beredd att med min röst understödja
den kungl. propositionen i fråga om högre anslag till den frivilliga
skytterörelsen, och yrkar alltså äfven jag bifall till reservationen.
Härmed var öfverläggningen slutad. Jämlikt de därunder före¬
komna yrkandena gjorde herr talmannen propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på afslag därå och bifall i
stället till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och förkla¬
rade sig finna den senare propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Emellertid begärdes votering, hvilken ock företogs efter
följande nu uppsatta och godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med afslag å statsutskottets hemställan
i trettiotredje punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 5, bi¬
faller Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, röstar
49 N:o 24.
Onsdagen den 7 Mars, f. m.
Den, det ej vill, röstar
Angående
det frivilliga
slcytteväsendet.
(Forts.)
Nej.
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utvisade 130 ja mot 72 nej; och både kammaren
således bifallit Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Punkterna 34—36.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 37.
Lades till handlingarna.
Punkten 38.
Utskottets hemställan bifölls.
Herr K. H. Branting aflämnade en af honom med flere under¬
tecknad motion, n:o 137, i anledning af Kung] Maj:ts proposition med
förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt
§§ 1Ö till och med 22 äfvensom §§ 25 och 38 riksdagsordningen
så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Denna motion bordlädes på begäran.
I anseende till den långt framskridna tiden uppskötos nu kam¬
marens förhandlingar till kl. 7 e. m., då enligt utfärdadt anslag
detta sammanträde skulle fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3,56 e. m.
§ 7.
In fidem
Herman Palmgren
Ändra Kammarens Prof. 1906. N:o 24
4