RIKSDAGENS PROTOKOLL
1900. Andra Kammaren. M:o 21.
Onsdagen den 28 februari.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1.
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning statsut¬
skottets utlåtande n:o 10, angående regleringen af utgifterna un¬
der riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jord¬
bruksdepartementet.
Punkterna 32—34.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 35, angående anslag för fortsättandet af de geologiska
undersökningarna m. m.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att, för fortsättande
under år 1907 af de geologiska undersökningarna och utgifvande
af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja å
extra stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor eller samma
belopp, som i nu gällande riksstat funnes för ändamålet upptaget.
I sammanhang med denna framställning hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom
Första Kammaren, n:o 18, af herrar K. Tillberg och J. F. Ny¬
ström., den andra inom Andra Kammaren, n:o 45, af herr K.
Starbäck, i hvilka motioner föreslagits, att Riksdagen måtte be¬
sluta: att tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning
skulle äga åtnjuta aflöning af 4,000 kronor med rätt till fyra ål-
derstillägg, hvartdera å 500 kronor, att åtnjutas efter respektive
5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande för hvarje
gång under mer än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden med nit
och skicklighet bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst, eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag;
att de nuvarande tjänstemännen för uppflyttning i högre lönegrad
finge räkna sig till godo den tid, de redan tjänstgjort vid Sveriges
geologiska undersökning: samt att Riksdagen ville härför på extra
stat för år 1907 bevilja 13,000 kronor.
Andra Kammarens Prof. 1906. N:o 21. 1
Ang.
de geologiska
undersöknin¬
garna m, m.
N:o 21. 2
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang. Utskottet hemställde, att Riksdagen, med afslag å herrar Till-
(h geologiska bergs och Nyströms samt herr Starbäcks ifrågavarande motioner,
undersökmn- för fortsättande under år 1907 af de geologiska undersök-
norna, m, m. 1 o o
(Forts.) ningarna och utgifvande af därpå grundade kartor, afhandlingar
och uppsatser, bevilja å extra stat för samma år ett anslag af
96,000 kronor.
Reservation hade emellertid beträffande denna punkt afgifvits
af herrar b'tårsäck och Hammarlund, som yrkat, att utskottet
måtte hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning skulle äga åtnjuta aflöning
af 4,000 kronor med rätt till fyra ålderstillägg, hvardera å 500
kronor, att åtnjutas efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänst¬
göring, därest vederbörande för hvarje gång under mer än fyra
femtedelar af tjänstgöringstiden med nit och skicklighet bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller
ock fullgjort annat offentligt uppdrag; och att tjänstemännen för
uppflyttning i högre lönegrad finge räkna sig till godo den tid,
de i sin nuvarande befattning redan tjänstgjort vid Sveriges geo¬
logiska undersökning;
samt vid bifall härtill för fortsättande under år 1907 af de
geologiska undersökningarna och utgifvande af därpå grundade
kartor bevilja å extra stat för samma år ett anslag af 109,000
kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, lämnades på be¬
gäran ordet till
Herr Starbäck, som anförde: Herr talman, mina herrar! Jag
skall icke göra något experiment att genom ett längre anförande i
denna glest besatta kammare söka eröfra majoritet för min och herr
Hammarlunds reservation. Dock vågar jag hysa den förhoppningen,
att de skäl, som jag skall i korthet framlägga för min reservation,
skola kunna verka därhän, att vid den votering, hvarmed jag fruktar
att jag mäste besvära kammaren, ruinoritetssiffran skall bli åtmin¬
stone ungefär lika stor som antalet i kammaren nu närvarande
medlemmar.
Till att börja med vore det mycket frestande att gifva en eller
annan antydan om arten af det arbete, som legat på Sveriges geo¬
logiska undersöknings lott, alltsedan densamma inrättades, men
detta skulle föra mig alltför långt. Jag vill dock erinra om
några af de allra viktigaste arbeten, som densamma utfört, eller i
• hvilkas utförande tjänstemän från Sveriges geologiska undersök¬
ning deltagit. Först och främst gäller ju detta om 1875 års malm-
fältsundersökning. Och hvilken betydelse denna haft särskilt för
Norrland, men äfven för hela vårt land, torde vara herrarne väl
bekant. Jag vill vidare erinra om, att i apatitkommissionen, Sura
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
3 Nso 21.
arbetade ett tiotal år senare, deltogo ock tjänstemän från Sveriges
geologiska undersökning, och denna kommission har säkerligen ut¬
rättat mycket viktiga saker. Något längre skall jag ej heller uppe¬
hålla mig vid hvad geologernas arbete betyder, då det gäller icke
blott värderingen, utan äfven framför allt användningen af den
modernaste kraften, vattenfallen. Det har redan konstaterats i ett
par fäll och kommer säkerligen att i framtiden ofta konstateras,
att en anläggning för vattenkrafts tillgodogörande ofta blir nästan
helt och hållet förspilld, om icke en sakkunnig geolog varit med
om utredningen, huru vattnet skall ledas, på hvilken punkt af
vattenfallet man skall anbringa arbetet för att taga ut den största
verkan af detsamma. Beträffande denna sak vill jag endast hän¬
visa till ett yttrande i vattenfallskommitténs utlåtande, där på ett
mycket lättfattligt sätt framhälles, att så är förhållandet, som jag
här sökt antyda, särskildt med afseende på Stora Sjöfallets even¬
tuella användning liksom äfven med afseende på ett par andra
vattenfall. Jag skall endast tillåta mig citera några få ord ur
detta utlåtande. På sid. 45 heter det: »Före ett vattenfalls apte-
ring till större kraftuttag bör synnerlig uppmärksamhet ägnas åt
flodbäddens och strändernas geologiska beskaffenhet, hvaraf hela
anläggningens styrka och varaktighet är i väsentlig mån beroende.
Eu dylik undersökning, som ofta är förenad med ganska stor svå¬
righet och alltid kräfver särskild geologisk erfarenhet, måste om¬
fatta såväl berggrunden som jordarterna. Att uraktlåtenhet i detta
hänseende kan blifva i hög grad ödesdiger, torde framgå åt följande
exempel på några vattenfall, som representera i detta hänseende
olika typer.» Däruti nämnas då utom det nyss förut omtalade
Storsjöfallet ett par andra vattenfall.
Kändt torde också vara, att vid de geologiska undersökningarna
har naturligtvis utom det egentliga geologiska arbetet, jordbe¬
skrifning och kartläggning, äfven en — om jag får använda ut¬
trycket — biprodukt blifvit arbetets frukt. Särskildt gäller detta
vid mossundersökningar ju upptäckten af kalksalt och kaiium-
saltförande lager, hvilken upptäckt nästan omedelbart halt bety¬
delse för angränsande trakters jordbruk.
Ett arbete, som står mycket långt från dessa arbeten, som jag
nämnt och som mest rört undersökning ute på fältet, skali jag be
att fä med ett exempel vidröra. Jag gör det, herr talman, därför
att jag hört den misstanken framkastas angående geologernas ar¬
bete, att detta skulle utföras endast under sommaren och ute på
fältet. Man har alldeles för bisett eller åtminstone underskattat det
viktiga arbete, som sker på laboratoriet. Det gäller naturligtvis
där att ordna och bestämma de samlingar, som hemiörts från fältet,
för att riktigt kunna färglägga kartbladet och öfver detsamma
lämna en riktig beskrifning. Men äfven här får man en biprodukt
af arbetet, hvilken kan hafva ett vidsträckt intresse. Jag vill
lämna ett exempel. Det mikroskopiska arbetet på det geologisk-
Ang.
de geologiska
Undersöknin'
garna m. m.
(Forts.)
Nio 21. 4
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
de geologiska
undersöknin¬
garna in. m.
(Forts.)
mineraliska området utföres ju genom undersökning af tunnslipade
snitt af bergarterna i fråga. Och man har därvid funnit — en¬
dast för att nämna ett exempel skall jag understryka detta —,
att man genom en sådan mikroskopisk undersökning kan afgöra,
om en marmorart äger den hållfasthet, att den är lämplig som
byggnadsmaterial eller icke. Detta låter ju egentligen ganska
naturligt. Men man skulle ju också kunna påstå, att det låter
lika naturligt, om man sade, att det icke behöfs någon mikrosko¬
pisk undersökning för att afgöra detta. Marmorarten bör, tycker
man, genom sin hårdhetsgrad eller genom sin finkornighet — genom
sin makroskopiska habitus — kunna hänföras till den eller den
typen såsom värdefullt byggnadsmaterial. Men så är icke fallet.
Yid en mikroskopisk undersökning finner man nämligen, att om
också båda typerna vid första påseendet äro alldeles lika, så kan
det dock i verkligheten förefinnas en väsentlig skillnad. Yid en
mikroskopisk undersökning kan man urskilja, hurusom i det ena
fallet kornen gränsa intill hvarandra med fullkomligt släta ytor,
under det att i det andra fallet kornen tränga in i hvarandra med
ojämna ytor.
Det kan ju icke vara min mening, och herrarne behöfva icke
vara rädda, att jag länge skall upptaga tiden med att påpeka det
geologiska arbetets betydelse. Men jag har velat förutskicka dessa
anmärkningar icke minst i förhoppning, att under tiden några flere
ledamöter skulle anlända.
En annan betydelse, som Sveriges geologiska undersökning
haft i vårt land och som sträcker sig vida omkring, är dess under¬
visande betydelse. Det är dels genom det utomordentligt storar¬
tade museum, som den upprättat, och från hvilket typsamlingar
skickats till ett 50-tal utländska universitet och till en oändlig
mängd — höll jag på att säga — högre och lägre läroverk inom
landet, dels genom den uppfostran af s. k. handtlangare, som ägt
rum, och hvarigenom man fostrat en stam af intresseradt folk,
hvilken vid vissa tillfällen kan ha nog så stor betydelse, då det
gäller att bestämma värdet af någon viss jordart eller en viss bergart.
Såsom jag redan nämnt, har också detta geologernas arbete icke
kunnat inskränkas endast till sommarmånaderna, utan det är nog
så drygt hela året om, och detta inverkar naturligtvis på möjlig¬
heten till extra förtjänst. Den semester, som de äga åtnjuta, be¬
ror i hvarje fall på chefens pröfning och har uppgått till 6 veckor
årligen, men den har naturligtvis icke kunnat förläggas till den
tid, då de varit upptagna af fältarbeten, och således icke till en
tid, då deras semester kunnat inbringa dem någon större extra för¬
tjänst. Jag har gjort en beräkning, som visar, att i medeltal under
de sista åren ha för hvarje geolog extra inkomsterna utgjort något
under 100 kronor. Således bör man icke enligt min mening vare
sig på några skäl, som hänföra sig till arten af deras arbete eller
på några skäl, som hänföra sig till rikligheten af deras extra för-
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
5 K:o 21.
tjänster, kunna grunda ett afslag å motionen. Och såsom bekant,
har icke heller — ännu åtminstone — något försök af egentlig
betydelse gjorts att af dessa grunder uppskjuta deras lönereglering,
utan det är, säger man, en s. k. principfråga. Och nu skall jag
be herrarne vara så snälla och öfverväga, huruvida det verkligen
kan vara riktigt att — om man erkänner, att alla sakskäl tala för
upphjälpande af en kårs ekonomiska ställning, och att intet verk¬
ligt sakskäl talar emot — afslå framställningen om förbättring af
lönen endast på den grunden, att en enskild motionär vågat komma
fram med förslaget, och att det icke kommit från Kung], Maj:t.
Där hafva vi således igen en principfråga, men den synes mig vara
af helt annan beskaffenhet än den principfråga, som vi bär reso¬
nerade om i förmiddags. Det gäller nämligen här för 1906 års
Riksdag att afgöra, huruvida den vill eller icke vill fortfarande
ställa sig på samma ståndpunkt, som intagits af föregående Riks¬
dagar, hvilka haft att säga sitt ord i frågor rörande denna tjänste¬
mannakårs ställning i lön eh än seende. År 1875 fastslog Riksdagen
— statsutskottet lika litet som Andra Kammaren hade något att
häremot invända — att tjänstemännen vid Sveriges geologiska
undersökning skulle beträffande sina löneförmåner vara likställda
med lektorerna vid rikets allmänna läroverk. Denna likställighet
hade, såsom framgår af till Riksdagen öfverlämnadt utdrag af den
9 januari 1875 hållet statsrådsprotokoll öfver civilärenden, af då¬
varande departementschefen motiverats på följande sätt: »Då hos
tjänstemännen vid geologiska undersökningen måste, såvida under¬
sökningen skall kunna motsvara de anspråk, som på henne ställas,
fordras eu vetenskaplig ståndpunkt fullt jämförlig med den, som
lektorerna vid rikets elementarläroverk i allmänhet innehafva; då
anställning såsom tjänsteman vid geologiska undersökningen icke
i allmänhet torde vinnas tidigare än befordran till lektor; och då
tjänstgöringen vid geologiska undersökningen måste anses både
trägnare och mera hälsoförstörande än lektorernas, finner jag mig,
med afseende jämväl å hvad chefen anfört, böra föreslå, att första
gradens aflöning bestämmes till 2,500 kronor, så att tjänstemännens
vid geologiska undersökningen aflöningsvillkor blifva lika med
lektorernas vid rikets elementarläroverk...». Och, såsom jag nyss
sade, hvarken statsutskottet eller Andra Kammaren hade något att
erinra mot denna motivering. Vidare har Riksdagen så sent som
år 1900 strukit under samma ståndpunkt, då den åt tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning beviljade löneförbättring i
syfte att dessa därigenom skulle komma upp i jämnhöjd med lek¬
torerna vid de allmänna läroverken. Jag tillåter mig då fram¬
ställa den frågan: är det för djärft af en enskild motionär att
hoppas, att Riksdagen nu skall visa sig äga samma uppfattning,
som den i detta ämne två gånger förut så kraftigt framhäft? Skall
icke en fruktan, som med anledning af att framställningen fram¬
kommit från en enskild motionär skulle kunna tänkas förefinnas
Ang.
de geologiska
undersöknin¬
garna m. tn.
(Forts.)
Ji:« 21. 6
Onsdagen den 28 Februari, e. ra.
Ang. i fråga om bristande utredning — en brist, som dock icke kunnat
de geologiska påvisas — skall icke denna fruktan, frågar jag, få vika för den
gai-na°mTm verkDgt ömmande beskaffenheten af denna sak? Då det dessutom
(Forts.) icke galler eu lönereglering, utan endast eu tillfällig löneförbätt¬
ring å extra stat, så vill jag, herr talman, uttala eu förhoppning
om att denna kammare skall biträda mitt yrkande om bifall till
den vid denna punkt gjorda reservationen.
Med herr Starbäck förenade sig herrar Nydal och Enander.
Herr Nyländer: Reservanternas vid denna punkt gjorda yr¬
kande grundar sig egentligen på en framställning i samma syfte,
hvilken af tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning
till Kungl. Maj:t gjorts så sent som den 9 november sistlidet år.
Några dagar senare ingick chefen för Sveriges geologiska under¬
sökning till Kungl. Maj:t med begäran om anslag för de geologiska
arbetena under år 1907, men omnämnde därvid icke geologernas
nyssnämnda framställning om löneförbättring. Enligt hvad ut¬
skottet inhämtat, ligger emellertid detta senare ärende ännu hvilande
hos Kungl. Haj:t, och för min del är jag förvissad om att Kungl.
Maj:t icke skall underlåta att däröfver infordra vederbörande ämbets¬
verks yttrande och utredning i öfrigt samt därefter till Riksdagen
öfverlämna ett fullständigt förslag till lönereglering just för dessa
tjänstemän, hvarom nu är fråga. Såsom emellertid frågau nu lig¬
ger, synes det mig ingalunda tillrådligt för Riksdagen att antaga
den i ämnet framställda reservationen. Den åsyftar nämligen att
åt dessa geologer — närmast för år 1907 — bereda samma
lönebelopp som åt lektorerna vid de allmänna läroverken. Gifvet
är emellertid, att, om geologerna skulle komma i åtnjutande af
samma aflöning, som nu tillkommer lektorerna vid rikets allmänna
läroverk, de förra också böra i och för dessa löneförmåners åt¬
njutande vara underkastade samma villkor och bestämmelser, som
gälla beträffande utgåendet af lektorernas löneförmåner. Sådana
villkor och bestämmelser finnas emellertid icke angifna i den före¬
varande reservationen; där förekomma endast ett par sådana af
jämförelsevis mindre betydelse. Förut i dag hafva vi till pröfning
förehaft frågan om anslag till eu centralanstalt för försöksväsendet
på jordbruksområdet och därvid varit i tillfälle att se, hurusom
de bestämmelser, hvilka skulle gälla för utgåendet af löneförmånerna
åt de för denna anstalt erforderliga tjänstemännen, äro ganska vidt¬
omfattande och noggrant angifna, såsom ock i andra dylika fall
plägar ske. Särskildt brukar man ju vara angelägen om en sådan
bestämmelse som t. ex., att de tjänstemän, för hvilka aflöningsstat
fastställes, skola vara skyldiga att bidraga till sin egen pensione¬
ring, för hvilket ändamål tjänstemännen få vidkännas ett visst afdrag
i det lönebelopp de eljest skolat uppbära. Men, såsom reservationen
är affattad, skulle någon sådan skyldighet icke åläggas de nu
Onsdagen :den 28 Februari, e. m.
7 N:o 21.
ifrågavarande tjänstemännen. Om reservanternas förslag antages,
så skulle således tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersök¬
ning blifva icke blott jämställda, utan till och med bättre ställda
i fråga om löneförmåner, än lektorerna vid de allmänna läro¬
verken. Jag tror därför det vara nödvändigt att, innan Riksdagen
vågar sig in på att antaga eu ny lönestat för dessa ifrågavarande
tjänstemän, en fullständig utredning genom Kungl. Maj:ts försorg
företages.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att fä
yrka bifall till statsutskottets hemställan i den nu föredragna
punkten.
Ang.
de geologiska
Undersöknin
gärna m. m.
(Forts.)
Herr Wi/clund instämde häruti.
Herr Kjellén: Herr talman, mina herrar! Denna kammare
har vid många tillfällen visat sig äga ett varmt hjärta för de
minste löntagarne i samhället, och själf har jag velat, till för¬
bättrande af deras villkor, i min mån bidraga genom att hittills
vid förekommande voteringar i frågor härom regelbundet biträda
de yrkanden, som afsett beviljandet af de högsta lönebeloppen.
•Jag skulle nu vilja hemställa, om icke, i ett fäll sådant som detta,
kammaren skulle vilja utsträcka sitt hjärta till att omfatta äfven
de medelstora löntagarne, om jag så må uttrycka mig. Det före¬
faller mig nämligen som om, ur viss synpunkt sedt, dessa tjänste¬
mäns ställning, om hvilka nu är fråga, vore i alldeles särskild
grad behjärtansvärd. De hafva fått sitta med samma lönestat
under trettio års tid, allt under det att penningvärdet stadigt
fallit och lefnadsomkostnaderna ökats, hvarigenom deras löneför¬
måner i själfva verket sjunkit till knappt halfva värdet mot hvad
de till en början varit. Dessa tjänstemän måste vidare, till följd
af sin sociala ställning, i någon mån »föra hus» och hafva således
en del lepresentationsskyldigheter. Härtill kommer, att de måst
kosta på sig eu strängt vetenskaplig utbildning, som säkerligen i
flertalet fall nödvändiggjort ett »förlagskapital» under studietiden,
och detta måste de sedermera förränta och amortera. Det gifves
således alla förutsättningar för att de under sin vidare lefnadsbana
skola åtföljas af det oting, som kallas »akademiskulder».
Jag skall tillåta mig, mina herrar, att i största möjliga korthet
karakterisera en typisk akademisk lefnadsbana ur ekonomisk syn¬
punkt. Den unge vetenskapsmannen kommer från akademien med
en skuld af, låt oss säga, 5,000 eller kanske 10,000 kronor, i alla
händelser en ganska tung börda för honom, då han nu får slå sig
ned på en extra ordinarie plats. Han kan nu icke på länge amor¬
tera, kanske knappt förränta sin skuldbörda. Omsider får han väl
en ordinarie anställning och blir i tillfälle att göra amorteringar.
Men så skall han gifta sig; han gifter sig naturligtvis med eu
fattig flicka — de lärde hafva icke bättre förstånd — och då måste
Nso 21. 8
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
ife geologiska
undersöknin¬
garna m. «?.
(Fort?.)
amorteringarna upphöra, ja, säkerligen får han lof att göra nya
skulder för att kunna bosätta sig. Nu ökas lefnadskostnaderna,
men jag Till hoppas han i regel, med strängt extra arbete, också
får något ökade inkomster; och det går någorlunda ihop till eu
tid, han kan kanske till och med för andra gången börja amortera
sina skulder. Men så växa barnen upp och komma i skolan, och
han får vara tacksam om han icke för tredje gången måste sätta
sig i skuld, och så kommer han kanske ej ifrån sina akademiskulder
förrän i grafven.
De tjänstemän, om hvilka nu är fråga, måste uppfylla de
kraf, som ställas på en strängt vetenskaplig uppfostran; de måste
— jag tror att detta numera rent af är stadgadt — vara filosofie
doktorer. Det är ju en liten summa, hvarom här är fråga, ifrån
statens synpunkt; men för vederbörande tjänstemän är det under
de förhållanden, jag nu sökt belysa, af ganska stor betydelse, om
de få den ett år förr eller ett år senare.
Jag respekterar i hög grad de skäl, som statsutskottet anfört
och som statsutskottets talman här närmare framställt, att eu
sådan fråga bör egentligen lösas med initiativ från Konungamakten.
Men jag hemställer, om icke i ett fall som detta man skulle kunna
tillämpa mera liberala regler. Det är ju bekant, att den rege¬
ring, som nu sitter, mycket sent kommit till sin ställning och
således icke haft den tid, som erfordras för att i vanlig ordning
öfverblicka föreliggande frågor. Till äfventyrs kunna vi från stats-
rådsbänken få ett uttalande, huruvida regeringens tvekan att taga
initiativ beror på någon afvoghet mot förslaget eller endast på denna
bristande tid. Under alla förhållanden tror jag, att ett bifall till
reservanternas förslag skulle vara en gärd af uppmuntran och er¬
kännande åt dessa tjänstemän, hvilkas arbetes värde den förste
talaren utvecklat, och hvilkas trogna pliktuppfyllelse jag själf är
i tillfälle att gifva det högsta vitsord.
Jag ber alltså, herr talman, att få instämma i yrkandet om
bifall till reservanternas förslag.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Då jag, såsom för
en del af herrarne torde vara bekant, är ledamot af den s. k. lö-
neregleringskommittén och därigenom kommit att taga kännedom
om löneregleringsförhållandena i de centrala ämbetsverken, har jag
ansett mig böra yttra några ord i denna fråga; och jag kan göra
detta så mycket hellre, som efter all sannolikhet kommittén icke
kommer att få något att göra med löneregleringen för de ifråga¬
varande tjänstemännen.
Jag vill då till en början tillkännagifva, att jag icke i rin¬
gaste mån vill tvista med de båda talarne, som här förordat re¬
servationen, om behofvet af lönereglering för dessa tjänstemän.
Det är utom allt tvifvel sant, att sådant behof föreligger; men det
är ett behof, som de hafva gemensamt med ett stort antal tjänste-
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
9 N:o 21.
män särskilt inom våra centrala ämbetsverk. Ty till de centrala
ämbetsverken hör också i viss mån Sveriges geologiska under¬
sökning.
Den förste talaren sade, att här gällde det en princip, och han
förmenade, att den principen var, huruvida man skulle bevilja en
löneförhöjning på enskild motionärs yrkande, fastän framställning
icke blifvit gjord af Kungl. Maj:t. Javäl, saken kan ju gälla en
princip, men för mig ställer sig icke principen sådan som han an-
gaf den, utan väsentligen annorlunda. Principfrågan kan visser¬
ligen, om man ytligt vill se saken, uttryckas så: Skall man bi¬
falla en framställning om lönereglering för ett centralt ämbetsverk
eller, som här, för de flesta tjänstemännen inom ett centralt äm¬
betsverk på förslag icke af Kungl. Maj:t utan af enskild motionär?
Men detta endast ytligt. I sak gäller frågan: Skola vi bifalla en
lönereglering för, låt vara icke alla, men en del af tjänstemännen
inom ett centralt ämbetsverk utan att tillfredsställande utredning
föreligger? Ja, mina herrar, det föreligger i själfva verket icke
ur löneregleringssynpunkt någon utredning i denna fråga. Den
utredning, som framlagts, rör endast behofvet af eu lönereglering,
men på hvad sätt denna lönereglering skall ske, därom säges ingen¬
ting. Kungl. Maj:t har, som vi se af motionen, om herrarne tagit
del däraf, haft all anledning att taga frågan i noggrant öfvervä¬
gande. Vi finna, att redan den 29 maj 1902 öfverlämnades en
underdånig framställning ifrån Sveriges geologiska undersökning
om löneförbättring åt tjänstemännen, och vi se vidare, att den 9
november förra året öfverlämnades ytterligare en framställning i
det hänseendet. Kungl. Maj:t har således haft all anledning att
taga denna fråga i noggrant öfvervägande, och det är ju också att
förmoda, att Kung].'Maj:t så gjort och ytterligare skall så göra.
Mig synes, som om det vore riktigare, att man afvaktar att Kungl.
Maj:t kommer fram med det förslag i ärendet, som Kungl. Maj:t
icke lär underlåta att framlägga. Det är ju möjligt och i detta
fall mycket tänkbart, att, därest man närmare undersöker saken,
Sveriges geologiska undersökning kan befinnas böra ordnas på i
viss mån annat sätt än för närvarande. Men det är otänkbart,
att Kungl. Maj:t, som fick den sista framställningen i ämnet den
9 november 1905, skulle medhunnit taga frågan i så noggrant öf¬
vervägande, som i sådant fall otvifvelaktigt varit af nöden. Där¬
till kommer den omständigheten, som redan framhållits af den le¬
damot, som förde talan för utskottet, att då det gäller en lönereg¬
lering, måste man noggrant bestämma icke allenast lönebeloppen
utan också lönevillkoren. Lönebeloppen torde här vara lättare att
komma till rätta med — man går i samma spår som Riksdagen
gick, då den bestämde lönerna för lektorerna vid rikets allmänna
läroverk — men det är då också nödigt att se till, att lönevill¬
koren bli öfvensstämmande med de för lektorerna fastställda. Om
herrarne tagit kännedom om de lönevillkor, som bestämdes vid
Ang.
de geologiska
undersöknin¬
garna m. m.
(Forts.)
N:o 21. 10
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang. löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken, skola emel-
de geologiska lertid herrarne finna, att det förslag, som reservanterna här fram-
undersokmn- j afseende på lönevillkor, väsentligen skiljer sig från dem, som
(Forts.) äro fastställda för lektorer och andra lärare vid dessa läroverk.
Jag fäster mig därvid icke vid den omständigheten, att här ej
föreslagits något ponsionsbidrag; de ifrågavarande tjänstemännen,
som stå på extra stat, lära väl nämligen icke ha rätt till pension.
Men det finnes en hel del andra villkor, som måste gälla lika väl
för dem, som äro på extra stat, som för dem, som äro på ordinarie
stat, men hvilka här icke äro alls vidrörda. Och därest vi fram¬
deles på Kungl. Maj:ts förslag skulle besluta en lönereglering
för dessa tjänstemän, torde vi få olägenhet af om vi nu antagit
en lönestat, däri sådana villkor icke äro inryckta.
Jag vill ock fästa uppmärksamheten därpå, att ämbetsverket
Sveriges geologiska undersökning består icke blott af de tjänste¬
män, som nu äro i fråga. Där finnes dessutom äfven chef och
vaktmästare. Om man nu höjer lönerna för en del af denna per¬
sonal och lämnar de öfriga å sido, kan väl detta icke vara lämp¬
ligt, och detta så mycket mindre, som vi ha all anledning att
förmoda, att Kungl. Maj:t med all den skyndsamhet, som härvid¬
lag är af nöden, kommer att framlägga förslag om eu verklig löne¬
reglering för ifrågavarande ämbetsverk.
Jag vill i detta afseende erinra om hvad som vid förra årets
riksdag tilldrog sig i fråga om naturhistoriska riksmuseum och
meteorologiska centralanstalten. Enskilda motionärer hade då före¬
slagit en reglering af intendenternas vid naturhistoriska riksmusee t
och föreståndarens för meteorologiska centralanstalten löneförmåner,
men Riksdagen afslog då denna framställning i enlighet med stats¬
utskottets anvisning, en anvisning, som utskottet då gaf i en näs¬
tan än mera påtaglig form än nu. Utskottet uttryckte sig näm¬
ligen då på följande sätt: »Motionärernas åsikt, att en förbättring
i intendenternas aflöning är behöflig och bör snarast möjligt vidtagas,
synes visserligen vara grundad på goda skäl; men utskottet har
likväl icke tilltrott sig att i anledning af motionerna och innan
frågan om dessa intendenters aflönings- och pensionsförhåilanden
blifvit af Kungl. Maj:t pröfvad och förelagd Riksdagen, förorda
genomförandet af en förändring i nämnda afseenden». — Yid denna
riksdag hafva vi nu fått oss förelagdt förslag till lönereglering för
nyssnämnda tjänstemän. Jag tror också, att man har ali anledning
hoppas, att förhållandet skall blifva liknande med afseende på de
nu ifrågavarande. Man behöfver nog icke tvifla på att denna
löneregleringsfråga skall i fullt utredt skick framläggas af Kungl.
Maj:t; och då blifva vi i tillfälle att fatta beslut i frågan med
full kännedom om alla på densamma inverkande omständigheter,
hvilket vi sannerligen icke äro i dag.
Jag får, herr talman, på dessa af mig nu anförda skäl yrka
bifall till utskottets hemställan.
Onsdagen den 28 Februari, e. in.
11 JOo 21.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Tamm: Herr
talman! Jag skall be att få svara på den direkta fråga, som rik¬
tades till mig från göteborgsbänken, och jag ber därvid få tillkänna¬
gifva, att det alldeles icke varit afvoghet mot ifrågavarande tjänste¬
mannakår, som förhindrat Kungl. Maj:t att för närvarande fram¬
lägga denna löneregleringsfråga. Tvärtom ber jag att få på det
lifligaste uttala min tillslutning till det af Riksdagen förut gjorda,
i motionerna omnämnda uttalandet, att dessa geologer böra betrak¬
tas såsom likställda med lektorerna, och likaså torde det icke
heller vara delade åsikter därom, att de väl äro i behof af eu
löneförhöjning. Men Kungl. Maj:t har icke ännu, delvis — såsom
också af talaren på göteborgsbänken antyddes — på grund af den
korta tiden, kunnat ägna frågan nödig utredning.
Talaren på södermanlaudsbänken vidrörde helt nyss, att man
ju kunde tänka sig olika sätt för anordnandet af de geologiska under¬
sökningarna. Detta har äfven varit ett skäl, hvarför frågan icke
nu blifvit framlagd. Ett annat skäl anfördes af samme talare, då
han framhöll, att chefen och vaktmästarne äfven måste tagas i be¬
traktande vid en reglering af lönerna för Sveriges geologiska under¬
sökning.
Då emellertid rörande dessa icke fullständig utredning före¬
ligger, har däruti förefunnits ett ytterligare skäl för Kungl. Maj:t
att icke nu framlägga förslag i detta afseende.
Emellertid vågar jag uttala den bestämda förhoppning, att det
för Kungl. Maj:t till nästa riksdag skall vara möjligt att i ett full¬
ständigt utredt skick framlägga denna lönefråga.
Herr Starbäck: Till min stora tillfredsställelse kan jag kon¬
statera, att här icke tyckes råda någon meningsskiljaktighet i afse¬
ende på det behof, som jag här framhållit. Jag vill dessutom i för¬
bigående påpeka för dem, för hvilka summans storlek kan verka af¬
skräckande, att en icke så litet afsevärd förminskning kominer att
uppstå därigenom att, om Riksdagen beviljar denna löneförbättring,
åtskilliga af tjänstemännen i fråga komma att uppflyttas till så höga
löneförmåner, att dyrtidstillägg till dem icke kan komma att utgå,
om nämligen Riksdagen beviljar dyrtidstillägg efter samma grunder
som föregående Riksdag.
Slutligen vill jag hemställa, huruvida det påstående från den
ärade ledamoten af löneregleringskommittén verkligen är riktigt,
att en löneförbättring för dessa tjänstemän, som åtnjuta lön på
extra stat, är jämförlig med eu lönereglering för tjänstemän på
ordinarie stat. Jag för min del är fullt öfvertygad därom, att de
tjänstemän, som det här gäller, äfven om de skulle få denna löne¬
förhöjning, snart nog komma att göra en framställning att få
komma på ordinarie stat, och då torde vara rätta tiden att bestämma
rörande dessa villkor, som numera uppställas vid alla löneregle¬
ringar. Hvarför skola dessa tjänstemän då söka åvägabringa en
Ang.
de geologiska
Undersöknin
garna m. m.
(Forts.)
Nso 21. 12
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
de geologiska
undersöknin¬
garna m. m.
(Forts.)
Ang.
anslag för
jordbruks-
studier utom¬
lands.
sådan förändring, äfven om de få den löneförbättring, som nu ifråga-
sättes? Jo, därför att det dock är betydligt tryggare att veta sig
komma i åtnjutande af pension, äfven om man själf bidrager till
densamma, än att stå på så lösa grunder som då det gäller aflöning
på extra stat.
Det är allenast eu, naturligtvis fullt riktig hänsyn till detta,
som gjort, att motionärerna icke vågat ifrågasätta dylika villkor,
som naturligtvis måste grunda sig på en mera genomgående ut¬
redning. Jag vågar således, herr talman, fortfarande vidhålla mitt
yrkande, och jag dristar mig anhålla om uppmärksamhet för den
omständigheten, att det nu endast gäller en tillfällig löneförbättring
för dessa tjänstemän och att, när det gäller frågan att få dem öfver-
tlyttade på ordinarie stat, man har all möjlighet att pröfva de vill¬
kor, som därmed böra förenas.
Efter härmed slutad öfverläggning gaf herr talmannen i öfver¬
ensstämmelse med de yrkanden, som därunder framkommit, proposi¬
tion först på bifall till utskottets hemställan och vidare på bifall
till den vid punkten fogade reservationen. Herr talmannen för¬
klarade sig anse den förstnämnda propositionen hafva flertalets
mening för sig. Emellertid begärdes votering; och blef i följd häraf
nu uppsatt, justerad och anslagen denna voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i trettiofemte punkten af utskottets förevarande utlåtande n:o 10,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, har kammaren bifallit den vid punkten fogade
reservationen.
Omröstningen utföll med 143 ja mot 32 nej; och hade således
utskottets hemställan bifallits af kammaren.
Punkterna 36 och 37.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 38, angående anslag för studerande utomlands af jord¬
brukets teknik och tekniska hjälpmedel.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att, till studerande af
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
lo
N:o 21.
jordbrukets teknik och tekniska hjälpmedel i Amerikas Förenta
stater och i Kanada, på extra stat för år 1907 anvisa 14,000 kronor.
Utskottet hemställde, att Kung], Maj:ts föreliggande framställ¬
ning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen, till studerande af
jordbrukets teknik och tekniska hjälpmedel i Amerikas Förenta
stater och Kanada, på extra stat för år 1907 anvisade ett anslag
af 7,000 kronor.
Efter föredragning af utskottets hemställan yttrade
Herr Lindvall: Herr talman, mina herrar! Innan herr tal¬
mannens klubba faller, skall jag be att få yttra några ord. I
den kungl. propositionen föreslås, att anslag måtte beviljas för
utsändande af två personer för studerande af jordbrukets teknik
och tekniska hjälpmedel i Amerikas Förenta stater och i Kanada,
och statsutskottet tillstyrker beviljande af anslag för utsändande
af en person för samma ändamål. Jag anser, att statsutskottet
har handlat klokt i denna fråga och jag kommer att rösta för stats¬
utskottets förslag, men jag vill framhålla, att det är af största
vikt, för att en sådan studieresa skall blifva till verkligt gagn
och nytta, att en verkligt praktisk landtman blir utsänd. Jag
tager mig därför friheten att vördsamt hemställa till herr stats¬
rådet och chefen för jordbruksdepartementet, att en riktigt lämplig
person blir utsänd på denna färd. Skall man vinna det mål, som
man önskar nå, är det nämligen, såsom jag nämnde, nödvändigt,
att en person, som verkligen lämpar sig för uppdraget, blir ut¬
sänd, så att man icke går till väga här, som mången gång förut
skett, så att man reser ut och tager reda på, huru farmarne till¬
bringa sitt mödosamma och sträfsainma lif, på det sättet, att
man går upp till capitolium eller till en tidningsbyrå och frågar:
»Huru står det till med jordbruksförhållandena i det här countryt?»
Utan det är alldeles nödvändigt, att den, som reser i dylikt ärende,
ute bland farmarne — på ort och ställe — tager reda på för¬
hållandena.
Hvad tiden beträffar, så bör det vara en tid af minst sex måna¬
der, ej som den kungliga propositionen föreslår endast fyra månader.
Stipendiaten bör vara med där ute såväl under det farmaren till¬
reder jorden för vårsådd, som under skötseln af grödan under som¬
maren, skörden och höstsådden.
Bland annat han får erfara på sin resa är, hur väl den sträf-
samme farmaren tager reda på tiden. Med herr talmannens till-
låtelse vill jag framhålla ett exempel.
Då jag steg af tåget vid den lilla staden Cannon Falls för
att besöka en farmare Molin, träffades han i staden och jag önska¬
des välkommen ut till hans farm. »Men», säde han, »jag är här
för att sälja min slåttermaskin och köpa en ny.» Utkommen till
Auy.
anslag för
jordbruks-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
N:o 21. 14
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang. farmen, som ligger cirka en svensk mil från nämnda stad, sågs
f'yr snart Molin i fullt arbete med sin slåtter. Han hade således under
»tudier 'utom- föl'middagen dels arbetat på fältet, dels kört sin maskin en mils
land». väg till Cannon Falls, sålt den gamla och köpt en ny maskin
(Forts.) samt kört tillbaka hem för att genast fortsätta med sitt arbete.
Först då middagsklockan slog körde han upp till gården. Jag har
relaterat detta för att visa, hur väl den idoge amerikanske farmaren
använder tiden.
De orter, som af stipendiaten böra besökas, äro, som proposi¬
tionen nämner, i första hand de nordöstra staterna samt Minnesota
och Wisconsin. Hvad dessa båda stater angår, så är det hufvud¬
sakligen skogsmark i Wisconsin och norra Minnesota, då mellersta
och södra Minnesota är åkerbruksland. Här ha också flera svenska
settlements uppstått. Settlementen Wasa, beläget i Mississippi-
dalen i närheten af staden Eed-Wing, och Svea, beläget i Kandigohi
County invid staden Grove City, böra besökas. Äfven det idoga
svensk-amerikanska settlementet Center City invid den vackra sjön
Chisago Lake får icke förglömmas. Den i närheten af St. Paul
varande landtbruksskolan, med därvarande experimentalfält, bör
besökas. Under flera år efter mitt besök där erhöll jag från an¬
staltens välvillige professor flera meddelanden öfver resultaten af
gjorda experiment. Resan bör utsträckas till den bördiga Red
Riverdalen i närheten af staden Fargo. För att stipendiaten skall
få tillfälle att lära känna ett verkligt stort jordbruk bör resan
fortsättas något in i staten Södra Dakota. Vid den lilla anhait-
stationen Dalrymple lämnas tåget och man kan till fots tillrygga¬
lägga vägen upp till Oliver Dalrymples, den s. k. h vetekungens ^
stora farm. Denna farm består af 75,000 acres odlad åker. Som
en så vidsträckt areal icke kan skötas under ett bruk, så har
den hufvudsakligen delats i skiften om 6,000 acres hvardera. På
en afdelning af denna farm, innehållande 20,000 acres, användas
400 man vid skörden och 5- å 600 för tröskning. 250 par hästar
eller mulåsnor, 200 plogar, 115 själfbindande skördemaskiner och
20 ångtröskverk erfordras för att sköta denna del af hufvudfarmen.
Då dessa till hundratal uppgående skördemaskiner köras ut på
fälten är det en ståtlig anblick. Skulle någon maskin mankera
på något sätt, köres den ur linien, då den montör, som till häst
följer den långa raden af maskiner, genast med den bakpå häst¬
ryggen medhafda verktygslådan är till reds med att afhjälpa den
tillfälliga bristfälligheten.
Att äfven besöka Willamette-dalen, belägen mellan Sierra Nevada
och Cascadebergen i västra Oregon, där svenskar och tyskar föra
ett idogt men framgångsfullt Rf, skulle säkerligen hafva sin nytta
och stora intresse.
Under förutsättning att en fullt lämplig person kan erhållas till
denna studieresa, yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets
förslag.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
lö N:o 21.
Herr Jeansson i Kalmar: Det har föreslagits, att en prak¬
tisk landtman skulle utsändas till Amerika för att taga reda på
förhållandena därute, och att Riksdagen skulle för detta ändamål
anslå 7,000 kronor. Skicka vi då icke årligen ut tillräckligt med
praktiska landtman? Tusental resa dit ut till Amerika för att söka
arbete. Få icke dessa reda på förhållandena bättre än den, som
skickats ut som stipendiat? Många af dessa våra landtman äro
praktiska jordbrukare. En del återvända årligen till sitt fädernes¬
land och tala om, hur det är ställdt i Amerika, Indika maskiner
som användas och hurudana förhållandena i allmänhet äro där.
Kan någon bättre än dessa redogöra för sina hemmavarande lands¬
män, hur det är ställdt där ute? De hemvändande ha ofta med
sig besparingar och köpa en torfva här hemma, vid hvilkens
odlande de tillämpa de lärdomar, som de vunnit därute. De
kunna väl skilja mellan hvad som är tillämpligt på förhållandena
här hemma och hvad som icke är det. De stora jordbruksförhål¬
landena, som herr Lindvall nämnde, lämpa sig icke här hos oss.
Jag tror ock, att om en stipendiat skickas ut, skall han vid hem¬
komsten icke ha mer att meddela, än dessa hem vändande jord¬
brukare ha haft. Intet land i världen är bättre kändt för svenskarne
än Amerika, och då är det alldeles onödigt att skicka ut en sti¬
pendiat för att taga reda på förhållandena där ute. Det talades
om åkerbruksmaskiner, som användas i Amerika. Tro icke her-
rarne, att våra köpmän ha reda på dem af dessa, som äro lämpliga
hos oss, och bjuda ut dem på den svenska marknaden? Jag tror
icke, att någon skall kunna jäfva ett sådant påstående.
Det är visserligen sant, att det är ett tämligen litet belopp,
blott 7,000 kronor, som det här är fråga om, men hushållsaktighet
måste iakttagas, och många små belopp göra ett stort. Jag anser
detta belopps utgifvande totalt onödigt och tillåter mig därför yrka
afslag å utskottets hemställan.
Herr Byström: Herr talman! Såsom af utskottets betänkande
synes, äro landtbruksstyrelsen, Kungl. Maj:t och statsutskottet eniga
om behofvet af en sådan studiedeputation, om jag så får kalla den,
som här är ifrågasatt. Jag tycker också, att betydelsen af hvad
en sådan deputation kunde göra i mer än ett afseende är ganska
stor. Vi veta hvad Amerika är i stånd att åstadkomma. Det är
ett produktionsland, som nästan till häpnad för andra folk kan öf¬
versvämma väriden med sina varor. Vi behöfva icke gå långt här
i vårt fädernesland, förrän vi finna stämpeln »amerikansk» på än
det ena, än det andra. Man har icke blott amerikanska symaski¬
ner, utan äfven amerikanska skördemaskiner. Vi hafva äfven ame¬
rikanska stängsel, om hvilka vi i fjol talade litet, amerikanska
skridskor m. m., m. m. Därtill ha vi det välsignade amerikanska
fläsket, som icke bör glömmas i detta sammanhang. Amerika är
Ang.
anslag f&r
jordbruks-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
N:o 21. 16
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
anslag fot-
jordbruks-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
i stånd att producera en mängd artiklar i oerhördt stor skala. På
olika områden göra de detta, och åtminstone en del erfarenheter på
dessa områden kunna vi tillgodogöra oss genom väl planlagda stu¬
dieresor. Vi ha ock i vissa fall sökt praktisera detta. Skickade
vi icke exempelvis ut stipendiater för att taga reda på skolförhål-
landena i Amerika? Och jag undrar hur många mera betydande
ingenjörer herrarne kunna få tag på i vårt land, som icke mer
eller mindre sökt praktisera i Amerika eller som åtminstone gjort
resor där för att taga kännedom om Amerikas framstående ingenjörs¬
kunskap och vetenskap. Skulle det då vara så synnerligen märk¬
värdigt, om man kunde hämta några nyttiga kunskaper äfven på
jordbruksområdet, kunskaper, nyttiga för enahanda verksamhet här
i vårt fädernesland. För min del är jag öfvertygad om att det
skulle vara till stor nytta för vårt lands jordbruk, om eu sådan
resa företoges, och jag vill instämma med den förste ärade talaren
i hvad han sade om betydelsen af en sådan studieresa.
Men det är icke endast från den synpunkten, jag velat se sa¬
ken. Jag skulle knappast vågat uppträda i denna fråga här i kam¬
maren, om jag icke också velat anlägga en något annan synvinkel
på densamma. Jag menar samhörigheten mellan oss och de två
millioner svenskar, som vi hafva i Amerika. Den som vet, med
hvilken glädje och tillfredsställelse svensk-amerikaner i allmänhet
hälsa hvarje yttring af sådan beskaffenhet som denna, skall sanner¬
ligen icke anse det vara något urbota att anslå t. ex. 14,000 kro¬
nor för att skicka dit öfver en sådan där tvåmanna studiedeputation.
För öfrigt, månne de icke hafva sett så mycket af den sorts
svenskar i Amerika, som de få se i form af emigranter där borta,
att det skulle vara nyttigt och kunna göra godt inför både sven¬
skar och amerikanare, om dessa finge se några andra än just den
sorten. Det har händt förut, att man med officiella uppdrag skic¬
kat några dit öfver. Och jag vet, hvilken tillfredsställelse detta
väckt bland våra bröder där borta på andra sidan hafvet. Detta är
någonting, som både kan gagna fäderneslandet och stärka samhörig¬
heten mellan våra svenskar där borta i Amerika. Jag anser därför,
att äfven den sidan må kunna tagas i betraktande i sammanhang
med denna fråga.
De, som komme att med officiellt uppdrag besöka Amerika,
skulle ju också kunna intressera en och annan att återvända til!
fosterlandet för att här bygga och bo under återstående dagar. Det
är åtskilligt vi nu hafva i gamla Sverige, som amerikanarne väl
kunna tåla vid att höra omtalas. Kungl. Maj:ts proposition talar
ju också om betydelsen af att besöka de svenska settlementen.
För öfrigt, vi sjunga ju så ofta och med hänförelse: »Jag vill
lefva, jag vill dö i norden». Hvarför skola vi då draga oss för att
göra hvad som möjligen göras kan, för att också få så många man
kan äfven på andra sidan hafvet att komma hit och hjälpa oss att
sjunga samma sång.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
17 N:o 21.
Utskottet och Kungl. Maj:t äro eniga uti betydelsen att få en
en dylik studiedeputation till Amerika, men det är en punkt, i
hvilken de icke äro eniga, och det är rörande antalet personer, som
skulle besöka Amerika för studiernas skull. För min del anser
jag, att Kungl. Maj:t har förebragt bättre skäl för det förslag, som
Kungl. Maj:t kommit med, än statsutskottet har förebragt för sitt
förslag. Kungl. Landtbruksstyrelsen uttrycker denna sak så, att
två personer böra sändas: »den ene bör vara med det praktiska
landtbruket, väl förtrogen samt hafva ordnat och ledt ett större
jordbruk och den andre bör besitta erforderlig teknisk utbildning.»
Det är ju en gammal regel, att fyra ögon so bättre än två. Och
beträffande en så pass viktig fråga som denna, tycker jag, att det
skulle vara önskvärdt, att vi finge de bästa och säkraste vittnes¬
börd om den verksamhet, som det här gäller. Jag anser, att äfven
denna sak bör kunna göra anspråk på att behöfva två å tre
vittnen.
Det kan nu sättas i fråga, huruvida landtbruksstyrelsen och
äfven Kungl. Maj:t har träffat det rätta med hänsyn till den summa,
som behöfves för eu dylik studiedeputation. Kungl. Maj:t har i
sådant afseende föreslagit ett belopp af 7,000 kronor per man. För
min del tror jag, att vi skulle kunna pruta på den summan, och
jag tänker mig, att ett belopp af 1,500 dollars per man skulle kunna
vara tillräckligt för det nu ifrågavarande ändamålet i stället för de un¬
gefär 2,000 dollars, såsom Kungl. Maj:t föreslagit. Ty det är att
märka, att det är icke fråga om, att dessa personer skulle resa just
till de stora städerna och ligga där på dyrbara hotell, utan de
skulle väl ut på andra marker, om jag sä får säga, för att kunna
fullgöra sitt studieuppdrag. Jag tror därför, att summan skulle
kunna minskas, men jag törs icke komma med ett förslag i detta
fall, utan jag anser det vara säkrast att hålla sig till hvad Kungl.
Maj:t föreslagit.
Jag skulle äfven vilja instämma i herr Lindvalls antydan, att
man med skäl kunde förutsätta, att tiden för en studiedeputations
resa måtte utsträckas så, att den komme att omfatta 6 månader.
Mod den lilla erfarenhet, som jag kan hafva — från mina resor i Ame¬
rika — kan jag instämma med honom i detta fall.
Herr talman, jag instämmer med Kungl. Maj:t och ber således
att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Söderberg i Hobborn: Herr talman! Efter de varma
anföranden till förmån för Kungl. Maj:ts förlag och utskottets för¬
slag, som här blifvit hållna, kunde det väl synas förmätet af mig
såsom landtman och jordbrukare att uppträda i denna fråga med
yrkande om afslag på såväl Kungl. Maj:ts förslag som utskottets
förslag. Men jag tror mig hafva goda skäl därtill. Mina herrar,
jag förmodar, att litet hvar är öfverens om, att vår budget sprungit
upp i höjden i en förskräcklig grad detta år. Förslag om det ena
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 21. 2
Ang.
anslag för
jordbruks
studier utom
lands.
(Forte.)
N:0 21. 18
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
anslag för
jordbruks-
studier utom¬
lands.
(Forte.)
nya anslaget efter det andra finna vi liggande på Riksdagens bord.
Och det torde väl icke vara mer än tillbörligt, att vi verkligest
betrakta dessa förslag något närmare, innan vi bevilja dem.
Angående det nu föreliggande förslaget vill jag allra först er¬
inra därom, att vi svenskar verkligen hafva eu liflig känning med
förhållandena i Amerika genom den lifliga och nära förbindelse,
som äger rum mellan våra släktingar där ute och oss här hemma.
Herr Byström har ju också dessutom nyss antydt, hurusom man
knappast kan gå utom dörren utan att se en amerikansk stämpel.
Ti finna således öfverallt i vårt land spår af den amerikanska
industrien, och vi äro visst icke i saknad af kännedom om de
amerikanska förhållandena.
Hvad nu särskildt jordbruket beträffar, vill jag också veta, att
vi efter våra förhållanden icke stå amerikanarne så synnerligen
efter, utan att vi i många fall kanske äro framom dem. Jag vill
erinra herrarna om, att man kan med mycket litet besvär, om man
vill, gå upp i statistiska centralbyrån och där få reda på i en liten
skrift jämförelser mellan de olika ländernas produktionsförmåga.
Af tabellerna i denna skrift skall man finna, att den svenska
jorden i genomsnitt gifver mer per hektar än jorden i Amerika.
Här man erfarit detta, kan man väl icke annat än fråga sig, om
det verkligen kan vara lämligt, att vi anslå medel till att föran¬
stalta om sådana dyrbara resor, som här ifrågasatts, för att per¬
soner skulle resa ut och taga reda på förhållandena därstädes, för
att sedan komma hem och afgifva berättelser öfver den sålunda
företagna resan, berättelser, som icke många läsa och hvilkas resul¬
tat nog kom att blifva ganska minimalt.
Herr Byström nämnde också om, att det skulle kännas skönt
och härligt för våra landsmän att få mottaga en dylik deputation
i Amerika. Jag vill dä erinra om något, som vi alla känna, hvar¬
om ju också erinrats många gånger, nämligen om huru många af
våra ingeniörer, som resa dit ut. Jag tror för min del, att de i
allmänhet icke resa dit ut för att lära, utan att de kanske i många
fall resa dit ut för att bereda sig platser. Det händer heller icke
så sällan, att de blifva i tillfälle att lära amerikanarne rätt mycket.
Ti veta ju också genom tidningspressen, huru många af våra ingen¬
jörer i Amerika, som hafva utmärkt sig på nästan alla områden.
Emellertid är det ännu en annan sak att taga i betraktande.
Man talar så ofta om den amerikanska arbetsintensiteten, och man
talar sins emellan ofta om och önskar, att man kunde öfverföra
till vårt land något af denna arbetsintensitet. Men det tror jag
icke, att man skall kunna lyckas på den nu föreslagna vägen. Jag
tror, att detta är någonting, som regleras utaf helt andra förhållan¬
den. Ti skola tänka oss, att i Amerika, dit folk från alla nationer
strömma till och öfverflöda arbetsmarknaden, helt andra fordringar
kunna af eu arbetsgivare där ställas på hans arbetare. Annat är ju
förhållandet i vårt land. Ti veta ju, att Sverige får släppa till
gOnsdagen den 28 Februari, e. m.
19 N:o 21.
en stor kontingent af Tara arbetare till detta stora världsbeprisade
Amerika. Och det gör, att förhållandena här hemma te sig helt
annorlunda. Redan nu framställas helt andra fordringar i vårt
land än därute. Ja, men, säger man: de hafva det ju i alla fall
bättre i Amerika, i det de få bättre betaldt för sitt arbete i Ame¬
rika än i vårt land; det kan icke förnekas. Ja, visserligen, men
där återigen spela andra faktorer in, som lända amerikanarne till
förmån. Deras ofantliga industrimarknad och mycket annat gör
ju, att amerikanarne mycket lättare kunna komma i åtnjutande af
goda afsättningsmöjligheter, än vi i vårt land kunna. När man
därföre räknar ihop det ena med det andra, tror jag icke, att vi
skulle hafva så synnerligen stor nytta utaf dylika studieresor till
Amerika.
För några år sedan beviljade Riksdagen 25,000 kronor för
svenska jordbrukare att resa öfver till Danmark och studera danskt
småbruk. Det har nu fortgått några år, och Riksdagen har äfven
ökat anslagen, så att Riksdagen i år beviljat 100,000 kronor till
upphjälpande af småbruket, häruti också inbegripet studieresor för
mindre jordbrukare. Jag tror för min del, att det vore skäl uti
att äfven börja på och reducera kanske äfven dessa resor till deras
verkliga värde. Jag tror, att vi verkligen åsidosätta och förringa
betydelsen utaf att verkligen taga reda på hvad man kan se och
studera i vårt eget land. Det finnes personer, som hafva rest med
land t bruk singenjörer till Danmark. Och dessa ingenjörer hafva
verkligen varit så finurliga, att, sedan de kommit tillbaka till Sve¬
rige, de gjort en resa genom vissa trakter af vårt eget land, och
när så dessa småbrukare hafva kommit hem, hafva de berättat, att
de sett fullt ut lika mönstergilla landtbruk eller småbruk i vårt
eget land, som de sågo i Danmark. Jag tror därför, att vi icke
böra underskatta oss själfva och vara resurser, så att vi på detta
sätt reducera allt, hvad som är vårt, och exponera vår okunnighet
inför hela världen.
Jag skall icke vidare fortsätta, utan sluta, herr talman, med
att hemställa om afslag å såväl Kungl. Majits förslag som utskottets
hemställan.
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Tamm:
Herr talman, mina herrar! Det får väl allmänt erkännas, att vårt
lands geografiska läge och däraf följande klimatiska förhållanden
äro sådana, att vi här i Sverige kanske mer än något annat land
måste uppbjuda alla våra krafter för att kunna bestå i den inter¬
nationella konkurrensen i fråga om jordbrukets produktion. Då
det nu föreliggande förslaget afser att bereda möjlighet för stude¬
rande af jordbruket i ett land, som väl i allra högsta grad får be¬
tecknas som fullt modernt i detta afseende, hade jag icke trott —
det vill jag veikligen bekänna — att detta förslag skulle möta så
mycket motstånd, som det här tyckes göra. Ty det är val alldeles
Ang.
anslag för
jordbruks -
studier utom
lands.
(Forts.)
N:o 21. 20
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
anslag för
jordbruks-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
klart, såsom framhålles i statsverkspropositionen, att Amerika lig¬
ger betydligt framför oss särskildt i fråga om arbetsbesparande
metoder på jordbiukets område, så att vi just i afseende å ned¬
bringandet åt produktionskostnaderna ligga efter och hafva mycket
att lära oss af Amerika. Huru skall det kunna vara möjligt för
oss att, såsom amerikanarne göra, trots de där rådande höga arbets¬
prisen, kunna producera vårt hvete så billigt som till 9 tyska
mark per 100 kilogram? Eller hur skola vi kunna producera vårt
hö, så att vi kunna leverera det i pressade balar om 100 kilogram
för 2 mark, d. v. s. 1 krona 80 öre, såsom man gör i Amerika?
Att detta är möjligt för de amerikanska jordbrukarne, beror på
deras arbetsbesparande metoder och deras sätt att tillvarataga såväl
den lefvande som maskinkraften.
Jag ber att särskildt få vända mig mot ett par uttryck, som
här fällts af föregående talare. Det sades af talaren på kalmar-
bänken, att Amerika är väl bättre kändt för oss än något annat
land. Jag vill då endast erinra om, att ett sådant land som Eng¬
land måtte väl känna till Amerika fullt ut lika bra, som vi göra
— jag talar nu endast om jordbruksförhållandena — men hvad
har väl England gjort? Jo, det har skickat ut en kommission på
5 personer just för att studera jordbruksförhållandena i Amerika,
och den berättelse, som denna kommission allåtit, är af synnerligen
stort värde för de engelska jordbrukarne. I Tyskland har landt-
brukssällskapet sä godt som hvarje år anordnat dylika resor, och
berättelserna därifrån äro äfven af ett mycket stort värde. Lika¬
ledes utsändas från Österrike personer till Amerika för att studera
jordbruket därstädes, och på samma sätt har en hel del andra län¬
der gjort. De flesta europeiska länder ha således visat sig upp¬
fatta och förstå, att i detta nya land å andra sidan Atlanten finnes
ofantligt mycket att lära just i jordbruksafseende. Jag tror icke,
att våra från Amerika hemvändande landsmän, som där ute kanske
ha samlat en sparpenning på landtbruk, äro särskildt lämpade —
åtminstone icke i regeln — att sprida den kunskap, som de själfva
förvärfvat sig, bland sina jordbroksarbetande bröder här i landet.
Det är just för att gifva ett tillfälle att åt hela vår landtbrukande
befolkning kunna meddela kunskap om, i hvilka afseenden Ame¬
rikas jordbrukare stå före oss, som Kungl. Magt har ansett sig
kunna biträda hvad landtbruksstyrelsen här föreslagit.
Jag ber dessutom att i anledning af det sista anförandet, där
det varnades för ett sådant anslag som detta, som skulle återkomma
år efter år, endast få anmärka, att här är det blott fråga om ett
reseanslag en gång för alla och således icke något för hvarje år
återkommande sådant, och jag vill äfven framhålla, att det belopp,
som det har gäller, icke häller är så stort, att i det afseendet
några anmärkningar kunna göras. De invändningar, som här blif¬
va gjorda, gälla också egentligen, huruvida man här i vårt land
skall mer än hittills slå in på denna väg, nämligen anordnandet af
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
21 N:o 21.
studieresor till andra länder, eller om man skall inskränka detta
förfarande. Utom all fråga ha vi, såsom den siste talaren sade,
här i Sverige kommit ofantligt långt särskildt med afseende å små¬
bruk de senaste åren, och flere trakter i vårt land torde nog i
detta afseende kunna tjäna som mönster åt ganska många andra
länder. Men å andra sidan ber jag att återigen få understryka,
att i afseende på arbetsbesparande metoder och förmåga att på bästa
sätt kunna tillgodogöra oss såväl lefvande kraft som maskinkraft,
alltså i fråga om nedbringandet af produktionskostnaderna, vi ännu
stå bra långt efter Amerikas jordbrukare och säkerligen ha mycket
att lära af dem.
Jag tror därför, att det det vore lyckligt, om utskottets nu
föreliggande förslag, hvilket trots sin minskning af anslaget synes
mig vara tillfredsställande, blefve af denna kammare bifallet.
Herr Beckman i Djursholm: Herr talman, mina herrar! Bör
två. år sedan beslöt Riksdagen med anledning af eu motion, som
jag tillät mig frambära, att skrifva till Kungl. Maj:t och begära
en utredning af emigrationsfrågan in. m., därvid särskildt föror¬
dades utsändandet af personer från Sverige för att i Amerika stu¬
dera i samband därmed stående förhållanden. I denna skrifvelse
yttrar sig Riksdagen bland annat i följande ordalag: »Hvad slut¬
ligen angår den ifrågasatta undersökningen af amerikanska förhål¬
landen, särskildt på näringslifvets och folkbildningens område, an¬
ser Riksdagen, att dylika undersökningar eller studier, gällande
än det ena, än det andra-speciella området, skulle vara synnerligen
nyttiga och borde rätt flitigt utföras dels af staten och dels af
föreningar och enskilde. Amerikas väldiga utveckling och stor¬
artade framåtskridande särdeles på näringslifvets område är en för
alla uppenbar företeelse, hvars studerande måste medföra de mest
värdefulla lärdomar för andra land.»
Hvad har nu Kungl. Haj:t här gjort annat än föreslagit en
af Riksdagen själf påyrkad anordning? Regeringen har föreslagit,
att vi för ett speciellt ändamål, nämligen studiet af jordbruket i
Amerikas förenta stater, skulle dit utsända sakkunnig person.
ISTu säger en ärad talare på kalmarbänken, att sådant icke är
behöfligt, emedan vi förut så väl känna till förhållandena i Ame¬
rika. Det har redan från statsrådsbänken erinrats om, huru upp¬
fattningen i det afseendet är eu helt annan i andra länder. Där
anser man sig ej kunna undvara sådana undersökningar. "Vidare
nämnde den ärade talaren, att våra från Amerika hemvändande
landsmän äro de bästa lärare för vårt land i afseende å de ameri¬
kanska jordbruksförhållandena. Men det är icke uppenbart, att
huru kunnig en sådan enskild person, som ju i de flesta fall uppe¬
hållit sig på eu viss fläck i Förenta staterna, än kan vara, i af¬
seende å just det, som han där inhämtat, har han i alla fall omöj¬
ligen kunnat få den sammanhängande öfverblick, som man måste
Ang.
anslag får
jordbr uks-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
Nso 21. 22
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
anslag för
jordbruks-
studier utom
lands.
(Forts.)
vinna för att bilda sig ett omdöme om, huru man på lämpligaste
sätt skall från Amerika flytta hit öfver, hvad som kan för svenska
förhållanden vara af värde. Nej, det är just detta, att man skickar
ut en person, hvilken har vetenskaplig förbildning jämte omfat¬
tande praktisk bildning, som innebär så stora fördelar, framför att
endast hålla sig till dessa från Amerika hemvändande jordbrukare.
De ha ju i allmänhet, som jag redan nämnt, endast sett förhållan¬
dena på en liten fläck.
Det må vara riktigt, att vi äfven i fråga om det »stora» jord¬
bruket kunna lära mycket af Amerika — och det har ju äfven
här anförts exempel på, huru det allra största jordbruket där be-
drifves. Men det är dock tydligt, att man af detta stora jordbruk
— i så hög grad olikartadt det svenska — endast kan draga
mindre direkt, för Sverige nyttiga slutsatser än af åtskilligt, som
rör det mellanstora jordbruket och därjämte äfven småbruket. Och
det är särskildt den sista sidan af saken, som jag här vill fram¬
hålla. Man får icke tro, därför att Amerika kallas »de stora far¬
mernas land», att där icke finnas äfven små jordbruk; det finnes
tvärtom där oändligt många. Och man har i Amerikas förenta
stater på senare tider börjat till fullo uppskatta värdet för den na¬
tionella ekonomiska utvecklingen af just dessa småbruk. Därför
har man där, i en omfattning, som vi knappast kunna göra oss
ett begrepp om, för just småbrukarne anordnat särskilda kurser,
och man utsänder till dem skrifter i hundratusental, allt för att
undervisa dem om rätta sättet att sköta sitt lilla jordbruk. Ja,
man har bland annat äfven till dem utdelat utsädesfrö, naturligt¬
vis endast som prof i och för anställandet af experiment. Dess¬
utom har man »experimentalfält», odlingsförsöksfält, där man sär¬
skildt lägger an på att visa, huru det mindre jordbruket kan och
bör utvecklas.
Jag skulle för min del anse det vara lyckligast, om Riksdagen
velat gå med på Kungl. Maj:ts förslag. Jag föreställer mig näm¬
ligen, att det är mycket svårt att finna en person, som är hemma
såväl i det större jordbruket och äfven i småbruket som i jord¬
brukets industriella och maskinella delar. Men det är ju möjligt,
att en sådan person finnes. I alla händelser, om den person, som
utsändes, icke kan ägna sig åt alla dessa tre grenar, utan måste
fästa sig mer eller mindre uteslutande vid en af dem, tror jag,
att vi dock skola kunna vara vissa om, att utgifterna för detta
ändamål, i stället för att vara ett slöseri, tvärtom kunna betecknas
som den största sparsamhet. Ty det har under de senare åren
gång på gång erkänts, särskild^ här i Andra Kammaren, att vi
på detta område behöfva lära af utlandet. Och icke minst af Ame¬
rika, där vi ha så gynnsamma tillfällen därtill, tack vare den om¬
ständigheten, att så många af vårt eget folk där äro bofasta. De¬
ras bistånd gör det lättare för den, som utsändes, att komma in i
23 N:o 21.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
de arbetsmetoder och de anordningar, som där användas vid jord- aJw-
brukets bedrifvande. . jordbruks-
Jag anhåller, herr talman, om bifall till utskottets förslag. studier utom.
landa.
Herr Söderberg i Hobborn: Herr statsrådet och chefen för (Forts.)
'jordbruksdepartementet vände sig med rätta mot mig i anled¬
ning af eu svaghet i mitt förra anförande. Han framställde näm¬
ligen den frågan: huru är det möjligt för Amerika att producera
säd för så billigt pris trots de höga arbetslönerna? Jag hade vis¬
serligen ämnat att i mitt förra anförande upptaga detta spörsmål
till besvarande, men glömde det då och ber fördenskull att nu
ia göra det. De i förhållande till våra små åkertegar ofantliga
vidder som finnas i Amerika, äro oss alla bekanta. Där kan t. ex.
en farmare låta en 14 eller 15 år gammal gosse eller flicka köra
en plog med sex billar och förspänd med 4 eller 6 hästar. Detta
är något annat, än hvad vi äro vana vid i vårt land. Det är ju
möjligt, att samma arbetsmetod kan tillämpas i Skane och på några
andra° ställen, men, som sagdt, icke i de trakter, som jag känner
till. På samma sätt förhåller det sig med vårarbetet. I Amerika
köra de öfver fälten med en ofantligt bred harf, som är förspänd
med 6, 8 eller 10 hästar i bredd. 1 dess följe går en ^sånings¬
maskin, som förrättar hela såningsarbetet. Vid skörden förfares på
liknande sätt. Jag har sett uppgifter därom, att det finns maskiner,
som meja af all säden på fältet; därefter går säden genom en trösk-
ningsmaskin, som skiljer halmen, agnarna och kornen från hvar¬
andra. De sistnämnda uppsamlas ur maskinen i säckar och köras
sedan in i magasinen. Halmen åter uppbrännes på fältet.
Det är ju naturligt, att man på detta sätt skall kunna uträtta
mycket med liten arbetskraft, men jag undrar verkligen, om vi
kunna öfverföra dessa arbetsmetoder till oss. Jag besökte för några
år sedan Hamra gård i Södermanland; den gäller ju för att vara.
eu mönstergård, en af de bästa man kan få se. Det var mycket
intressant att taga kännedom om den nyuppförda ladugården där¬
städes med alla dess moderna inrättningar. Jag gjorde emellertid
den anmärkningen, att jag ansåg det besynnerligt, att kreaturen
fingo ligga på bara golfvet, ty det är ju eu allmän asikt, att de
är godt för dem att ligga på strö. Den ingenjör, som följde mig,
svarade då: »Här så nära Stockholm kostar halmen 4 öre kilo,
så här lönar det sig icke att strö med den.» Detta exempel visar,
att vi måste rätta oss efter de förhållanden, som äro säregna för
det land, uti hvilket vi bo; göra vi icke det, skola vi komma till
besynnerliga slutsatser.
Herr Jeansson i Kalmar: Jag måste beklaga, att jag icke
känner mig öfvertygad af herr statsrådet och chefens för jordbruks¬
departementet anförande, utan fortfarande vågar hysa en annan me¬
ning. Att England och Tyskland utsända stipendiater, beror däipå,
Nso 21. 24
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Anj. att från dessa länder icke är så stor emigration som från Sverige
JÄST rCS icke heller så. månP å!ervänc,a till hemlandet, som hos oss är
studier utom- fallet. Hufvudskälet för min asikt är just detta, att de utresande
landa. och hemvändande jordbrukare äro de allra bästa kunskapare vi
(Forts.) kunna få.
Vidare ytfrade herr statsrådet, att man i Amerika säljer hvete
så billigt som efter 10 mark för 100 kilo. Jag är själf köpare af
ameiikanskt hvete och vore mycket tacksam, om jag kunde få adressen
på den eller dem, som sälja hvetet för det priset. Kunde vi här
i Sverige få köpa vårt behof af hvete från Amerika så billigt, skulle
vi göra en nationalvinst pa miljoner kronor. I verkligheten no¬
teras amerikanskt hvete cirka 40 procent högre.
Jag vet väl, att från Tyskland utsändts folk till andra länder
för att taga^reda på förhållandena både inom jordbrukets och indu¬
striens område. Jag känner särskildt till en tysk, en ingenjör i
vår bransch, som reste ut till Amerika för att studera kvarnindu¬
strien. Han kom tillbaka och sade, att tyskarne hade intet att
låta af amerikanarne. Jag är öfvertygad om, att därest en prak-
tisk landtman skickas ut till Amerika för att studera jordbruket
därstädes, skall han, när han kommer tillbaka, liksom tysken säga,
att vi svenskar hafva för vårt jordbruk intet att lära af amerika¬
narne. Ty det finns förhållanden i Amerika, som icke kunna til¬
lämpas hos oss, och hvad som kan tillämpas känner man här förut.
. beklagar, som sagdt, att jag icke känner mig öfvertygad,
ty jag är den förste att rösta för anslag till det, som kan bidraga
till vår modernärings båtnad. Men på grund af de skäl, som anförts,
ansei jag de begärda 7,000 kronorna bortkastade, och vi hafva icke
råd att kasta bort penningar. Jag vidhåller mitt afslagsyrkande.
Herr vice talmannen: Herr talman! Jag har en helt annan
uppfattning än den siste ärade talarens beträffande hvad vi kunna
hafva att lära af Amerika. Visserligen har jag icke någon känne¬
dom om hvad man från det landet kan inhämta som lärdom på
kvarnindustriens område eller för industrien i allmänhet. Men jag
har haft tillfälle att göra nära bekantskap med en person, som
uppehållit sig i Nordamerikas förenta stater såsom jordbruksarbe¬
tare under 6 år. Han var hänvisad uteslutande till detta arbete,
emedan han, när han reste dit ut, icke sysslat med annat än jord¬
bruksarbete. Efter sin återkomst hit påvisade han, hurusom vi
både för det större och mindre jordbruket kunde få bättre redskap,
v* kade- Han gaf anvisning på handredskap, med hvilka man
icke blott utförde mera arbete på viss tid, utan ock gjorde det
lättare, än vi voro vana vid. Ingen, som i någon nämnvärd mån
sysslai. med jordbruk, lär väl bestrida, att vi kunna mera använda
maskiner, än vi i allmänhet göra, och ingen lär väl heller kunna
förneka, att de jordbruksmaskiner, som vi fått från Amerika, äro
de bästa vi hittills sett.
Onsdagen den 28 Februari, e. in.
25 Nso 21.
På grund häraf och annat, som tan åberopas, skulle jag helst
velat förorda bifall till Kung]. Maj:ts förslag. Men redan inom
utskottet förstod jag, att det var ringa utsigt att genomdrifva en
sådan mening, och det förefaller mig, som om ett yrkande om helt
bifall till Kungl. Maj:ts förslag icke heller skulle hafva stora ut¬
sikter att vinna framgång här i kammaren. Emellertid har under
öfverläggningen yrkats dels bifall till Kungl. Maj:ts förslag, dels
bifall till utskottets hemställan, dels ock slutligen afslag å båda¬
dera. Detta synes mig vittna om, att utskottet för denna gång
gått den s. k. gyllene medelvägen. Jag hemställer till herrarna,
om det icke vid sådant förhållande vore skäl att bifalla utskottets
förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner å de därunder gjorda yrkandena,
biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 39—53.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Härefter föredrogs punkten 54, angående understöd åt synner¬
ligt betungade väghållningsdistrikt; och yttrade därvid
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Anledningen till
att jag vid denna punkt begärt ordet är, att jag velat hemställa
till kammaren att skaffa sig tillfälle att något närmare betänka
förevarande ärende. Och att jag tilltrott fiiig detta, beror därpå,
att jag såsom ledamot af det vid förra årets riksdag tillsatta så
kallade väglagutskottet, som hade att behandla förslaget till för¬
ändringar i väglagen, varit med om att på ett förberedande sta¬
dium behandla den föreliggande frågan.
Jag vill strax angifva, att det är så långt ifrån, att jag tän¬
ker yrka afslag pa det föreliggande förslaget, att jag tvärtom vill
uttala min synnerliga tillfredsställelse öfver att Kungl. Maj:t så
skyndsamt gått till mötes det behof, som fått sitt uttryck i väg¬
lagens stadgande därom, att mera betungade väghållningsdistrikt skulle
kunna få extra bidrag till sina väghållningskostnader.
Men hvad jag är tveksam om är, huruvida de hufvudgrunder
kunna vara fullt riktiga, som föreslagits för dessa bidrags utgå¬
ende. Utskottet har nämligen föreslagit i mom. b af den före¬
dragna punkten, bland annat,
»att understöd må bestämmas till högst hälften af distrikts
hela väghållningskostnad enligt af vägstyrelsen uppgjordt förslag
till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan för nästföljande år samt
den af vederbörande särskilda nämnd verkställda uppskattning af
vägunderhållet den tid mark är bar, allt med afdrag af det ordi-
Ång.
anslag för
jordbrules-
studier utom¬
lands.
(Forts.)
N:o 21. 26
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
narie statsbidraget till detta vägunderhåll eller andra distriktet
tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.»
Jag är icke säker på, att med tillämpning af dessa grunder
understödet verkligen kommer att träffa just de tyngst drabbade
väghållningsdistrikten. Och jag är tillika oviss, huruvida ett så¬
dant beslut som det nu föreslagna skulle, därest det antages, till
fullo stämma med det beslut, som Riksdagen för några dagar sedan
fattade, då deu behandlade det på sjätte hufvudtiteln förekommande
anslaget till bidrag för vägbyggnader.
Det särskilda väglagutskottet vid 1905 års riksdag hade en,
från den, som i den kungl. propositionen gjorts gällande, något
afvikande uppfattning i denna fråga. Detta framhålles också i den
motivering, som statsutskottet här lämnat; det finnes att läsa på
sidan 154. Yäglagutskottet ansåg nämligen först och främst, i
strid med den åsikt, som dåvarande chefen för jordbruksdeparte¬
mentet uttalat, att det borde vara medgifvet att lämua bidrag till
ett af vägbållet mera betungadt väghållningsdistrikt äfven flera år
å rad, om behofvet eljest kvarstod oförminskadt. Departementsche¬
fen hade nämligen ansett, att, när ett väghållningsdistrikt haft ett
sådant bidrag under ett visst antal år, det icke borde ånyo få åt¬
njuta en sådan förmån förrän efter viss tids förlopp, utan att denna
då borde gå öfver till andra distrikt. Detta opponerade särskilda
väglagutskottet sig emot på, såsom det synes mig, goda grunder.
Härom är dock icke nu så mycket fråga. Men det var en
annan punkt, hvaruti väglagutskottet framhöll en mot departe¬
mentschefens afvikande mening; och det var, att, när detta bidrag
skulle fördelas, man icke, enligt utskottets mening, borde, i regel
åtminstone, taga hänsyn till sådana vägkostnader, som orsakats af
nya vägbyggnader, utan förnämligast endast till den kostnad, som
förorsakats af ett drygt underhåll af redan befintliga vägar. Nu
har emellertid i föreliggande af statsutskottet tillstyrkta förslag
beträdts en annan väg. Man har nämligen här, såsom jag nyss
läste upp, föreslagit, »att understödet måtte bestämmas till högst
hälften af distrikts hela väghållningskostnad enligt af vägstyrel-
sen uppgjord t förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan
för nästföljande år», d. v. s. man skall icke allenast vid afgöran-
det, huruvida ett väghållningsdistrikt öfver hufvud taget skall
kunna få andel af detta bidrag, taga hänsyn till hela väghålinings-
kostnaden — om riktigheten häraf kan redan hysas tvekan —
utan i afseende på bidragets belopp skall det bestämmande vara
distriktets hela väghållningskostnad. Jag tror, att man lätt skall
finna, att detta kan föranleda oegentligheter.
För det första är det icke alldeles gifvet, att på detta sätt träffas
just de mest betungade väghållningsdistrikten. Den kostnad, som
ett väghållningsdistrikt får vidkännas för vägbyggnader, är i regel
af mera tillfällig beskaffenhet. Och om man undersöker förhållan¬
dena inom en del väghållningsdistrikt i öfverstå Norrland — det
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
27 N:o 21.
är val just dessa, som förnämligast torde komma i åtnjutande af
bidrag från ifrågavarande anslag — skall man finna, att de vjig-
hållningsdistrikt, som i första rummet borde bispringas, i många
fall icke äro de, som till följd af stora vägbyggnadsföretag under
något eller några år komma upp till stora belopp i vägskatt. Nej,
de, som allra bäst behöfva hjälp, äro de, som i förhållande till sitt
fyrktal få dragas med mycket dryga årliga kostnader för själfva
väghållet. Jag erinrar mig särskild! ett distrikt i Norrland, näm¬
ligen Tärna, där en större väg byggdes af statsmedel, men seder¬
mera måste underhållas af distriktet; och detta distrikt, fastän det
icke kommer fullt så högt i vägskatt som en del andra, torde,
enligt min och mångas åsikt, få anses såsom det kanske mest be¬
tungade väghållningsdistriktet i hela riket.
Härtill kommer ännu en omständighet. Som herrarne torde
erinra sig från behandlingen af sjätte hufvudtiteln, beviljades i är,
liksom föregående år, ett anslag af en million kronor till bidrag
för anläggning eller ombyggnad af vägar. I afseende på villkoren
för åtnjutande af bidrag från detta anslag gäller, som herrarne veta,
såsom regel, att statsbidraget må uppgå till högst två tredjedelar
af den beräknade vägbyggnadskostnaden. Genom den bestämmelse,
som bär är föreslagen, nämligen att ifrågavarande understöd skulle
få bestämmas till högst hälften af distriktets hela väghållnings-
kostnad, kommer man på sätt och vis i strid med det beslut, som
i fråga om vägbyggnadsanslaget fattades. Ty det är lätt att inse,
att nyss anförda bestämmelse i många fall, därest Kung!. Maj:t
eljest efter orden följer den gifna anvisningen, skall kunna med¬
föra, att högre belopp än två tredjedelar kommer att utgå af stats¬
medel till ett vägbyggnads- eller vägomläggningsföretag. Detta
torde icke vara fullt, lämpligt, äfven om man kan säga, att det
ankommer på Kungl. Maj:t att pröfva saken och att Kungl, Haj:t
därvid nog torde tillse, att denna oegentlighet, som jag talat om,
icke må inträffa. Det är väl i hvarje fall knappast lämpligt, att
Riksdagen, kort efter sedan den fattat ett beslut, fattar ett annat,
hvarigenom det första skulle kunna i viss mån eluderas.
Detta har gjort, att jag vågat fästa kammarens uppmärksam¬
het på denna punkt, men som sagd! icke för att yrka utslag, utan
för att bereda statsutskottet och kammaren rådrum att ytterligare
tänka på saken. Jag har mig bekant, att Första Kammaren, af
antagligen ungefär samma skäl, som jag nu anfört, återremitterat
denna punkt till statsutskottet. Och därför våga! jag, herr tal¬
man, också här i kammaren framställa samma yrkande. Det kan
ju för ötrigt aldrig vara till någon skada, att, med hänsyn till nu
påpekade förhållanden, statsutskottet får taga punkten i förnyadt
öfvervägande. Jag yrkar återremiss till statsutskottet.
Vidare anfördes ej. Kammaren beslöt att visa punkten åter
till utskottet.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
PunJcten 55.
Utskottets hemställan bifölls.
PunJcten 56, angående norrländskt afdikningsanslag in. m.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen
dels att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget, till
understödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet,
af mvrutdikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet
med arbetsföretaget vore uppodling af till åker eller äng lämplig
jord eller minskning af frostländighet för närliggande bygd, ett
belopp af 500,000 kronor; äfvensom godkänna de allmänna villkor
ocli bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från ifrågavarande anslag, som i statsrådsprotokollet öfver jordbruks-
ärenden den 13 sistlidne januari föreslagits;
dels ock att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till
understödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen
af riket, hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för när¬
liggande bygd, ett belopp af 200,000 kronor;
äfvensom ej mindre besluta, att i afseende å erhållande och
tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna frostminskningsan¬
slaget skulle tillämpas nu gällande allmänna villkor och bestäm¬
melser angående statsbidrag till frostminskningsföretag, än äfven
medgifva, att Kungl. Maj:t skulle äga att, vid behof och i den mån
allmänna frostminskningsanslaget därtill lämnade tillgång, af detta
anslag disponera medel till enahanda ändamål och under enahanda
villkor, som gällde för det norrländska afdikningsanslaget.
I sammanhang med behandlingen af Kungl. Maj:ts förenämnda
förslag hade utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr
J. Andersson i Baggböle väckt motion, n:o 63, däri föreslagits,
att Riksdagen måtte, med godkännande af de utaf Kungl. Maj:t
föreslagna villkor, på extra stat för år 1907 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett belopp af 800,000 kronor under benämning
norrländska afdikningsanslaget till understödjande, medelst stats¬
bidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar och vat¬
tenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget vore
uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländighet för närliggande bygd.
Utskottet hemställde,
A. att Riksdagen, med bifall till Kung!. Maj:ts förslag och med
Bi:o 21. 28
Ang.
norrländskt
afdiknings¬
anslag.
m. m.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
29
N:o 21.
afslag å herr Anderssons i Baggböle motion i hvad den skilde sig
från detta förslag, måtte
l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfo¬
gande, under benämning norrländska afdikningsanslaget, till under¬
stödjande,%medels statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myr-
utdikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämt¬
lands, Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med
arbetsföretaget vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord
eller minskning af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp
af 500,000 kronor;
2:o) godkänna vissa af utskottet angifna allmänna villkor och
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från
förenämnda anslag;
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.:
B. att Riksdagen måtte
l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till understöd¬
jande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana
myrutdiknirigar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket,
hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande
bygd, ett belopp af 200,000 kronor; och
2:o) besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget skulle tilläm¬
pas nu gällande allmänna villkor och bestämmelser angående stats¬
bidrag till frostminskningsföretag; samt
O. att Kungl. Maj:ts förslag om, att Kungl. Maj:t måtte med-
gifvas rätt att, vid behof och i den mån allmänna frostminsknings¬
anslaget därtill lämnade tillgång, af detta anslag disponera medel
till enahanda ändamål och under enahanda villkor, som gällde för
det norrländska afdikningsanslaget, icke måtte af Riksdagen bifallas.
Vid mom. A af denna punkt hade emellertid fogats reserva¬
tion af herrar Persson i Tall berg, Wi/clund, StarbäcJc och Ström,
hvilka yrkat, att utskottet mätte hemställa, att med bifall till den
i ämnet väckta motionen detta anslag måtte bestämmas till 800,000
kronor.
Sedan till en början utskottets i mom. A. gjorda hemställan
föredragits, lämnades på begäran ordet till:
Herr Andersson i Baggböle: Herr talman, mina herrar! Såsom
herrarne finna af föreliggande utlåtande, har statsutskottet kommit
till ett annat beslut, än hvad jag i min motion föreslagit, nämligen
anslagets höjande till 800,000 kronor.
Då emellertid uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landt-
bruksstyrelsen för närvarande finnes till gemensam behandling in-
N:o 21.
30
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. in.
(Forts.)
utliggande kostnadsförslag till frostminskningsföretag å omkring
3.700.000 kronor, hvaraf från fonden skulle utgå 1,850,000 kronor,
synes det mig vara uppenbart, att ett anslag af 500,000 kronor är
på långt när icke tillräckligt, hvarför jag, herr talman, anhåller
att få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till den vid
punkten fogade reservationen.
Häruti instämde herrar Enander och Sundin.
Herr vice talmannen: Herr talman! Det kan ju måhända
vara möjligt, att ifrågavarande anslag skulle kunna under den när¬
maste framtiden behöfva något ökas, men om det är nödvändigt för
tillfället, det undrar jag likvisst. Hade det varit så, att någon
nödvändighet i sådant afseende förelegat, föreställer jag mig, att
Kungl. Maj:t icke hade uraktlåtit att därom göra framställning hos
Riksdagen.
Förevarande anslag är ju så stort, att man torde kunna vara
tillfredsställd med detsamma ännu någon tid, och att nu på en
gång öka anslaget från det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet
500.000 till 800,000 kronor, synes mig vara ett alltför djärft steg,
i synnerhet att taga detta steg på grund af enskild motionärs förslag.
Yi hörde nyss, att motionären icke hade något annat att anföra
för bifall till motionen, än hvad som står att inhämta af densamma,
och vid sådant förhållande synes det mig, att kammaren icke gärna
kan annat än bifalla Kungl. Maj:ts förslag, hvilket utskottet till¬
styrkt.
Herr Ahistrand: Såsom den förste talaren upplyste, finnes
för närvarande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landt-
bruksstyrelsen till gemensam behandling inneliggande förslag till
frostminskningsföretag för en beräknad kostnad af omkring 3,700,000
kronor, motsvarande ett anslag ur frostminskningsfonden af 1,850,000
kronor.
Det är alldeles uppenbart, att det af Kungl. Maj:t nu äskade
och af statsutskottet tillstyrkta anslag är alldeles för litet, och jag
har således full anledning att biträda motionen. För den händelse
emellertid den icke skulle vinna Riksdagens bifall, skall jag tillåta
mig att uttala den förhoppning, att Kungl. Maj:t till nästkommande
års Riksdag måtte aflåta proposition om beviljande af en anslags¬
summa, som bättre motsvarar det verkliga behofvet.
I detta anförande instämde herrar Nydal, Starbäek, Zimdahl,
Eriksson i Rödsta, Jonsson i Lycksele och Berglund.
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Såsom herrarne finna,
är det nu för första gången denna rubrik »norrländska afdiknings-
anslaget» förekommer, hvarigenom det möjliggöres att erhålla anslag
Qnsdagen den 28 Februari, e. m.
31 N:o 21.
vare sig ändamålet med arbetsföretaget afser frostminskning eller
uppodling af till åker eller äng tjänlig mark. Förut bär det varit
ett mycket stort hinder att kunna erhålla anslag, då det fordrats,
att arbetsföretaget skulle afse ondast frostminskning, men detta
oaktadt hafva, såsom motionären redan påvisat, så stora kraf ställts
på anslaget, att det icke på långt när räckt till och att ansök¬
ningar därom fått hvila i många år.
För min personliga del kan jag naturligtvis icke hafva något
eget intresse af denna fonds höjande, men jag har myket intresse
af att denna fond ändå höjes, så att vi kunna kultivera Norrland,
hvilbet jag anser vara af mycket stor vikt. Men bakom detta in¬
tresse ligger ett icke så litet eget intresse, nämligen att jag vill
hoppas, det Kungl. Magt och således chefen för jordbruksdeparte¬
mentet till nästkommande års Riksdag skall afgifva förslag om att
något mera lossa på dessa band, så att äfven andra delar af vårt
land än de fyra norrländska länen måtte komma i åtnjutande af
bidrag från afdikningsanslaget, hvilket jag anser skulle komma att
blifva till ofantligt stor betydelse för kulturens utveckling i vårt
land.
Jag vill äfven begagna tillfället att uttala ett annat önskemål,
nämligen att dikningslagen måtte omarbetas i praktisk riktning,
så att den icke såsom nu lägger hinder i vägen för att draga
praktisk nytta af statsbidragen eller statslånen, eller med andra ord
att lagen måtte snarast möjligt underkastas en fullständig revi¬
dering.
Då det nu emellertid visat sig, att behofvet för de norrländska
länen är synnerligen stort, anser jag det vara mycket önskvärdt,
om denna kammare, som alltid visat ett varmt intresse för ut¬
vecklingen i Norrland, ville antaga motionärens förslag, hvartill
jag, herr talman, tillåter mig att yrka bifall.
Med herr Persson i Tällberg förenade sig herrar Ström och
Olsson i Älfdalsåsen.
Herr Hörnstén: Herr talman, mina herrar! Då jag varit
med om att underteckna ifrågavarande motion, anser jag det vara
min plikt att nämna några ord om motiven därtill.
Jag har haft tillfälle att genomresa vidsträckta delar af öfre
Norrland, och just med afsende å det föreliggande förslaget och
herr Anderssons motion om beviljande af ett högre anslag än det
af Kungl. Maj:t begärda har öfverallt, hvarest jag färdats, ett lif¬
ligt intresse försports. Där finnas icke endast myrmarker, som
genom utdikning skulle kunna göras odlingsbara, utan äfven sjöar,
som genom aftappning kunde göras gräsbärande utan någon annan
kultivering, och detta är särskilt förhållandet inom en stor del
af lappmarken. Med det uppsving, som mejerinäringen synnerli¬
gast genom Norrbottens och “Västerbottens hushållningssällskap er-
Ang,
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
Nto 21. 32
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
hållit i dessa trakter, är det alldeles gifvet, att befolkningen, som
icke äger vidare tillgång till någon lättare odlingsbar jord än myrar
och dessutom aftappade sjöars 'bottnar’ för att därigenom få sitt
foderbehof fylldt, skall vara mycket intresserad af att erhålla
sådana statsbidrag, hvarom nu är fråga, till så högt belopp som
möjligt. Äfven detta, att redan från början så mycket som möj¬
ligt höja anslaget i fråga, torde vara ett af sätten att inom Sveriges
gränser återeröfra Finland och Norge, hvarom det nu så mycket
talas, och på grund af dessa skäl anhåller jag att få yrka bifall
till reservationen.
Herr Lundström instämde häruti.
Herr Lindblad: Ja, herr talman, detta är eu norrländsk
fråga, och därför borde kanske icke en representant från mellersta
Sverige uppträda i densamma, men det torde i alla fall tillåtas mig
att nn yttra några ord.
Då Riksdagen så sent som förlidet år höjde det allmänna frost-
minskningsanslaget från 500,000 till 700,000 kronor, torde nu
knappast föreligga giltiga skäl att redan nu ytterligare höja detta
stora anslag. Låt vara, att Kungl. Maj:ts regering på anförda skäl
funnit sig föranlåten att uppdela anslaget i två olika fonder, näm¬
ligen en allmän fond å 200,000 kronor och en speciellt för Norr¬
lands behof afsedd afdikningsfond å 500,000 kr. — detta motiverar
dock icke en sådan höjning af anslaget, som här blifvit ifrågasatt.
"Visserligen har herr Daniel Persson här anfört, att villkoren för
anlitande af den sistnämnda fonden skulle lättas därhän, att bidrag
från densamma skulle kunna utgå äfven för torrläggning af sådan
jord, som lämpar sig för odling, men äfven om detta skulle vara
till fördel för Norrland, anser jag icke, att man nu bör öka ansla¬
get med ett så betydande belopp som det, hvarom här är fråga.
En alldeles särskild anledning för mig att i detta fall vara
något betänksam finner jag i följande yttrande af herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet — se sid. 178 i utskottets
utlåtande —: »Beträffande däremot styrelsernas hemställan om an¬
ordnande af mer betryggande garantier för underhållsarbetenas be¬
höriga fullgörande, så anser jag visserligen en dylik anordning
vara synnerligen önskvärd och behöflig, men förutsätter densamma
en ingående utredning, som ännu icke föreligger.» Statsutskottet
har också observerat samma sak och säger därom å sid 181: »Be¬
träffande villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag
från ifrågavarande anslag, har utskottet funnit, att bland dem
saknas tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande af under¬
hållet utaf de med statsbidragen utförda arbetena; men då af hvad
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört framgår, att efter
behörig utredning anordnande af betryggande garantier i detta hän¬
seende är att emotse, har utskottet endast velat uttala önskvärd-
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
33 N:o 21,
heten af att åtgärder må Tidtagas, på det att föreskrifter i sådant
afseende må varda så snart ske kan meddelade.» Jag ber att få
stryka under båda dessa uttalanden. För min del anser jag det
icke vara nog med att man beviljar anslag för verkställande af
utdikningar, utan man bör därjämte äfven — och det framför allt
— se till, att de gjorda arbetena i behörig ordning underhållas,
ty eljest blifva dessa afdikningar endast ett sätt att utan nytta
förbruka anslag och göra af med pengar. Men vårt land är för
fattigt, för att man skall kunna tillåta, att dylika en gång gjorda
förbättringar utan vidare skola få förfalla. Jag kan af egen erfa¬
renhet omtala, att äfven i mellersta Sveriges provinser — ja, jag
kan nämna den provins, hvarifrån jag själf är — förekomma
exempel på, att det understöd, som lämnats från odlingslånefonden,
blifvit på sådant sätt förfuskadt. Jag känner sålunda till odlings-
företag, där vederbörande, oaktadt de därtill varit skyldiga, icke
verkställt odling af den torrlagda marken. Jag anser därför, att
det är lika viktigt att se till, att ett verkställdt arbete äfven un¬
derhål les.
Vidare anförde den siste ärade talaren, att man genom att
tappa en hel del sjöar skulle kunna på enkelt sätt vinna nya slåtter-
och odlingsmarker, och han sade, att detta med fördel skulle låta sig
göras särskildt i Norrland. Ja, mina herrar, jag tror icke, att vi i
det fallet skola gå öfver ån efter vatten — vi behöfva blott se här
nedanför våra fönster på riksdagsområdet. Där ha vi i Norrström en
ful och vanställande »puckel», och där kan utföras ett arbete, som jag
rekommenderar till herr statsrådets synnerliga uppmärksamhet. Han
bör icke kasta blickarna allt för långt bort, utan först se till, hvad
som kan och bör göras på vida närmare håll. Om vi försumma
torrläggningsföretag och odiingsmöjligheter inom landets bördigaste
provinser, där man har förträffliga kommunikationer och där be¬
folkningen redan är hemmastadd och van vid jordbruk, då tror jag
icke, att vi hafva några verkliga fördelar af att vända oss långt
bort till fjärran nejder, där vi trots våra ansträngningar ha svårt
att öfvervaka och utveckla ett koloniseringsarbete.
Den af mig nu vidrörda frågan — Mälarens reglering — ber
jag att få rekommendera till benägen uppmärksamhet. Måhända
kommer den längre fram under riksdagens lopp att blifva föremål
för Riksdagens handläggning. Här linnes verkligen anledning att
göra något, det vågar jag försäkra. Den areal, som det här är fråga
om, mina herrar, omfattar c:a 28,000 tunnland gräsbärande eller
odlingsbar mark, och om icke borttagandet af den här »puckeln»
kan i eu hast göra all denna mark torrlagd, skola dock därigenom
de olägenheter betydligt förminskas, för hvilka jordbrukarne i dessa
trakter, om också icke hvarje år, dock synnerligen ofta, äro utsatta
till följd af Mälarens öfversvämningar.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 21.
Ang.
norrländskt
af dikning! -
anslag
m. m.
(Forts.)
3
>':o 21.
34
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
norrländskt
afdikning s-
anslag
m. m.
(Forts.)
Herr Lindhagen : Jag ber på förhand om ursäkt, om jag, som
först nu varit i tillfälle att infinna mig, här kommer att upprepa
åtskilligt af hvad till äfventyrs förut framhållits under debatten i
förevarande fråga.
Jag vill här särskildt fästa uppmärksamheten på, att nu ifråga¬
varande, af Kungl. Maj:t föreslagna anslag å 500,000 kronor afser
att fylla ett behof för Norrland, som förut tillgodosetts af den så
kallade frostminskningsfonden, af hvilken den ojämförligt största
delen har utgått till de nordligaste länen just för samma ändamål,
som detta anslag afser. Någon ökning i anslaget utöfver det belopp,
som förut utgått för ändamålet, har dock nu föreslagits. Då jag
sett i pressen och äfven hört af riksdagsmän framhållas, att man
betraktar dessa 500,000 kronor såsom en ny present till Norrland,
vill jag fästa uppmärksamheten på, att det nya anslag, som det
här kan blifva fråga om, utgör ett jämförelsevis ringa belopp, då
redan förut en i det närmaste lika stor summa som den här nu
föreslagna utgifvits för de norrländska behofven i förevarande af-
seende
Till stöd för behofvet af ett särskildt dylikt anslag för Norr¬
land vill jag endast framhålla, att Norrland är ett mycket yngre
land än det öfriga Sverige. Däruppe finnas så oändligt många my¬
rar och outdikade sankmarker; här nere åter ha dylika marker under
årens lopp och med statsmakternas understöd förvandlats till odlings¬
bara marker. Däruppe har befolkningen fortfarande att strida med
oerhörda svårigheter för att kunna blifva al med det myckna vatt¬
net och minska frostländigheten. Det är alldeles klart, att en så¬
dan landsdel behöfver ett alldeles särskildt kraftigt understöd för
utdikningsändamål.
Motionären har nu föreslagit en ökning i detta anslag å 300,000
kronor, och frågan blir då, om det verkligen är skäl i att använda
ytterligare dessa penningar för nu ifrågavarande ändamål. Jag kan
dock intyga, att så verkligen är. Detta ligger, som sagdt, redan i
sakens natur. Under min resa i Norrland var jag äfven i tillfälle
att se lappsamhällen på nära håll, och jag fann då, att man på
flera orter, såsom exempelvis inom Arvidsjaurs socken, var ifrigt
sysselsatt med stora afdikningsföretag just med anledning af det
understöd, som staten därvidlag lämnade. Det sades allmänt där¬
uppe i Arvidsjaur, att just detta statsmakternas ingripande hade
skapat en helt annan tillförsikt hos folket än det hade förut; folket
hade funnit, att det nu fått många nya möjligheter. Det var nästan
ingen by, som jag passerade, där man icke med ifver hade tagit
upp just denna fråga. Jag tror sålunda, att det vore synnerligen
lyckligt och i alla afseenden rättvist, om man nu ytterligare ökar
detta anslag.
Här gäller för öfrigt detsamma, som af mig anfördes bär pa
förmiddagen för beviljandet af anslaget åt Jönson-Rösiö. När \i
bevilja sä stora anslag för rent millitära ändamål, såsom till exem-
Onsdagen den 28 Februari, e# m.
35 N:o 21.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
Herr Wiklund: Herr talman, mina herrar! Såsom enhvar
kunnat finna, stöder sig det nu föreliggande förslaget på det för¬
slag, som af Norrlandskommittén afgifvits i detta ämne. Detta
Kungl. Maj:ts förslag innebär icke någon förhöjning af det redan
utgående anslaget till frostminskningsfonden, men det innebär dels
en fördelning så, att för Norrland skulle finnas en särskild fond,
det norrländska afdikningsanslaget, och dels åtskilliga ändringar
af villkoren för erhållande af bidrag från detta anslag.
Ett bland dessa förändrade villkor är, att bidrag skulle kunna
lämnas äfven för undersökningskostnaderna, bvilka i många fall
kunna blifva ganska kännbara. Eu annan förändring i villkoren
är den, att bidrag äfven skulle kunna lämnas för utdikning af
sådana marker, om hvilka man icke kan säga, att de äro direkt
frostförande. Jag anser för min del detta Kungl. Maj:ts förslag
med afseende å de förändrade villkoren vara synnerligen välbetänkt.
Men Kungl. Maj:t har också föreslagit ett annat villkor, näm¬
ligen att de besparingar, som möjligen kunna göras å frostminsk¬
ningsfonden, skulle kunna få öfvertöras till det norrländska afdik¬
ningsanslaget. Såsom kändt är, höjdes frostminskningsfonden vid
1905 års riksdag till 700,000 kronor. Enligt den tablå, som fin¬
nes bifogad utskottets betänkande, har för öfriga delen af landet
med undantag af Norrland under de sistförflutna 5 åren statsbi¬
draget från frostminskningsfonden icke i medeltal varit större än
100,000 kronor årligen, och följaktligen har därigenom statsbidraget
till Norrland utgått med 600,000 kronor. Dä det norrländska af¬
dikningsanslaget nu föreslagits till 500,000 kronor skulle alltså,
därest ej de besparingar, som sannolikt komma att uppstå å frost¬
minskningsfonden därigenom att denna ej komme att af öfriga delar
af landet med undantag af Norrland anlitas mera än förut, stats¬
bidraget till Norrland minskas med 100,000 kronor. Det är för
att förekomma en sådan minskning som Kungl. Maj:ts nu före¬
slagit att få från frostminskningsfonden öfverföra möjligen upp¬
kommande besparingar till det norrländska afdikningsanslaget.
Men statsutskottet har emellertid icke velat vara med om denna
del af Kungl. Maj:ts proposition, emedan, som det säger, »en sådan
pel 7,000,000 kronor till Boden, för att nu icke tala om de stora
kostnaderna för den omtvistade förflyttningen af öfningsplatsen vid
Vännäs till Umeå, och så vidare, förefaller det verkligen bra egen¬
domligt, att man icke vill vara med om att något öka anslaget till
nu ifrågavarande ändamål, som ju dock afser det allra viktigaste eller
att skapa nya lifsförnödenheter och nya tillfällen till uppehälle för
befolkningen. Detta är verkligen ett produktivt anslag, ty det
kommer alltid sedermera på ett eller annat sätt staten och dess
invånare till godo.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
N:o 21.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
36 Onsdagen den 28 Februari, e. m.
anordning skulle ur ordningens och redans synpunkt kunna be¬
finnas olämplig.»
Emellertid är det ju så, att för den, som är norrlänning eller
eljest känner, hvilka utvecklingsmöjligheter som finnas däruppe, i
all synnerhet i Öfre Norrland, måste det vara en bjudande plikt att
se till och göra hvad man kan, för att staten må bidraga så mycket
som möjligt till att de oerhörda odlingmarker, som där finnas, sna¬
rast möjligt blifva kultiverade. Ty det är icke blott på industriens
område, som det finnes stora utvecklingsmöjligheter i Norrland,
utan sådana finnas också i lika hög grad på jordbrukets område.
Tusentals unga och kraftiga personer behöfde sannerligen icke lämna
vårt land för att söka sin utkomst utomlands, ty i Norrland finnes
det utrymme nog. Men den enskilda företagsamheten måste, kanske
till och med kraftigare än hittills skett, stödjas och hjälpas, ty det
är icke möjligt för dem, som bo däruppe och äga dessa marker
och som i allmänhet kunna sägas vara endast småbrukare, att
åstadkomma denna afdikning, och när de i alla fall vilja göra en
så stor uppoffring, att de bestrida hälften af den erforderliga kost¬
naden, synes det mig, att staten borde se till, att brist i anslaget
icke uppkommer, så att man på grund däraf måste vänta år efter
år, innan något bidrag från detsamma kan erhållas.
Jag skall emellertid nu icke tillåta mig att yrka bifall till
reservationen, enär det väl icke finnes den ringaste utsikt för att
denna skall vinna Riksdagens bifall, men jag tillåter mig däremot
att uttala den förhoppningen, att Kungl. Maj:t till ett kommande
år må se till, att så stort anslag begäres, som erfordras för att de
inkomna ansökningarna om bidrag må kunna bifallas och afdik-
ningen sålunda icke mätte komma att gå alltför långsamt.
Herr Nyländer: Jag skall endast tillåta mig att fästa her¬
rarnas uppmärksamhet därpå, att Kungl. Maj:ts framställning grun¬
dar sig på en hemställan af den så kallade Norrlandskommittén,
af hvilken de två sista ärade talarne varit ledamöter och som af-
gaf sitt utlåtande den 27 oktober 1904. Denna kommitté ansåg,
att ett årligt belopp af 500,000 kronor borde anvisas till den ifråga¬
varande norrländska afdikningsfonden och att detta belopp sålunda
kunde vara tillräckligt. Detta motiverades därmed, att anslagen
till frostminskningsföretag i de fyra nordligaste länen under de
senaste åren uppgått till endast omkring 350,000 kronor om året.
En ökning med 150,000 kronor torde dock behöfvas, och kommittén
föreslog därför, att tillsammans 500,000 kronor borde för ifråga¬
varande ändamål anvisas.
Vore det nu så, att Riksdagen ville på en gång tillgodose alla
de anspråk, som kunna ställas i fråga om anslag till afdiknings-
företag i de fyra nordligaste länen, så räckte hvarken 5 eller
800,000 kronor till, utan då finge man räkna med åtskilliga mil¬
lioner. Men jag tror, att man härvid bör gå försiktigt till väga,
Onsdagen den 28 Februari, e. m. 37
och då, såsom nämnts, Norrlandskommitten, som ju noga gran¬
skat och satt sig in i hithörande förhållandena, ansett 500,000 kro¬
nor vara ett tillräckligt belopp, skall jag, herr talman, be att få
yrka bifall till utskottets hemställan.
Öfverläggningen var härmed slutad. Efter det herr talmannen
gifvit proposition å de därunder framställda yrkandena, blef ut¬
skottets hemställan af kammaren bifallen.
Mom. B).
Utskottets hemställan bifölls.
Yid föredragning häruppå af mom. G) begärdes ordet af
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Tamm, som
yttrade: Herr talman! Jag ber endast att vid denna punkt få
fästa uppmärksamheten på hvad nyss af en representant på norr¬
landsbänken omnämndes, nämligen att, om kammaren här bifaller
statsutskottets förslag, det kan hända och är mycket troligt, att
100,000 kronor af det nu ifrågasatta anslaget blifva besparade.
Det är kanske icke något ondt i detta, men jag tror, att det skulle
vara lyckligt, om, såsom Kungl. Maj:t här föreslagit, inom de nord¬
ligaste delarna af landet kunde få användas det, som under årets
lopp blefve besparadt inom de södra delarna. Jag ber att få under¬
stryka, att det icke alls är fråga om någon ökning af anslaget för
innevarande år. Anslaget för detta år utgår med 700,000 kronor.
Anslagssumman skulle blifva densamma för nästa år, om Riksdagen
i stället för att bifalla utskottets förslag godkände Kungl. Maj:ts
framställning, och då skulle äfven det norrländska intresse, som
här tagit sig uttryck i diskussionen, blifva i synnerligen hög grad
tillgodosedt på det sätt, att till de fyra norrländska länen skulle
i regel få disponeras 600,000 kronor i stället för endast 500,000
kronor.
Vidare anförde:
Herr Wiklund: Herr talman! Jag har förut haft tillfälle
beröra den framställning, som här gjorts af Kungl. Maj:t, näm¬
ligen om rätt att till anslaget för de norrländska afdikningarna
öfverföra den del af anslaget till frostminskningsfonden, som möj¬
ligen kunde blifva besparad, och jag finner denna Kungl. Maj:ts
framställning vara synnerligen välbetänkt. Det kan ju icke vara
till någon fördel, att ett anslag beviljas, som icke vidare anlitas,
och sker den öfverföring, som här är föreslagen, så blir ju ansla¬
get ej större än det, som förut utgått, nämligen 700,000 kronor.
Jag vill därför nu yrka afslag å statsutskottets hemställan under
N:o 21.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
N:o 21. 38
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ant/.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
punkten C) och bifall till Kungl. Maj:ts förslag om rätt att öfver¬
föra möjliga besparingar å frostminskningsfonden till anslaget för
de norrländska afdikningarna.
Herr vice talmannen: Jag vet icke, om det kan vara att
tillråda att göra denna öfverföring från frostminskningsanslaget
till anslaget för de norrländska afdikningarna. "Utskottet har så¬
som skäl mot att under viss förutsättning skulle af det allmänna
frostminskningsanslaget få disponeras medel till det ändamål, som
det norrländska afdikningsanslaget är afsedt att tillgodose, velat
erinra, att en sådan anordning skulle ur ordningens och redans
synpunkter befinnas olämplig. Då hvarje anslag uteslutande borde
användas för sitt särskilda ändamål, bar utskottet icke ansett sig
böra tillstyrka denna öfverföring. Jag tror också, att det skulle
bidraga till oreda, om en sådan öfverföring från det ena anslaget
till det andra skulle ske alltemellanåt och kanske till och med
hvarje år. Det synes därför vara skäl att biträda utskottets för¬
slag, till hvilket jag yrkar bifall.
Herr Kvarnzelius: Enligt min uppfattning är det en syn¬
nerligen lämplig åtgärd, Kungl. Maj:t här föreslagit, och jag kan
icke finna, att det skulle lända till egentlig skada för någon part,
om Kungl. Maj:ts förslag vunne Riksdagens bifall. Det vore ju
icke meningen att tillgripa frostminskningsanslaget förr än alla
behof för de södra länen blifvit tillgodosedda. Men om då upp-
stode något öfverskott, skulle det medgifvas Kungl. Maj:t att dis¬
ponera detta till afdikningsföretag i Norrland. Därigenom skulle
man ju kunna i något större grad tillgodose de stora behof, som göra
sig gällande i omförmälda afseende i de nordligaste länen, och det
synes mig, att så goda skäl anförts för en sådan åtgärd under
den diskussion, som fördes vid behandlingen af punkten A), att
man verkligen nu borde taga i öfvervägande, huruvida det icke
vore skäl att bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Hvad man behöfver
i Norrland är naturligtvis ökade utvecklingsmöjligheter för jord¬
bruket. Industrien utvecklar sig där uppe ganska snabbt, och
jordbruket kan icke på långt när tillgodose de förefintliga behofven
af lifsförnödenheter, utan sådana måste till stor del tagas från
Finland. Det är tydligt, att detta förorsakar en nationalförlust,
som man borde söka förekomma, och här finnes ju ett praktiskt
sätt att för ändamålet anlita. Vidare ökas befolkningen i samma
mån som man ökar odlingsmöjligheterna för jordbruket däruppe,
och därigenom skulle vi ju få ett lefvande försvar af betydligt
värde äfven för det fasta försvar, hvarom vi för några dagar sedan
fingo mottaga en kungl. proposition. Äfven ur denna synpunkt
är det ju skäl, att man gör hvad man kan i fråga om att utnyttja
landets utvecklingsmöjligheter.
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
39 N:o 21,
På dessa grunder ber jag, herr talman, att få yrka bifall till
Herr vice talmannen: Ja, men om en sådan öfverföring
skulle äga rum, hvilka villkor skulle gälla för de sålunda öfver-
förda medlens användande? Samma villkor, föreställer jag mig,
som nu äro fastställda för användandet af de 500,000 kronor, hvilka
anslagits till afdikningsändamål. Nu har ju blifvit framhållet af
ledamöter af kammaren, att underhållet af aldikningarna är otill¬
fredsställande. Det är en mycket viktig sak, att underhållet icke
försummas. Det är en sak att utföra dessa dyrbara afdikningar,
men en annan sak att sedermera se till, att de blifva väl under¬
hållna. Jag föreställer mig, att i Norrland finnas icke så få af-
dikningsföretag, som hafva kostat staten mycket penningar, men
som kanhända icke hafva gjort så synnerligen stor nytta. Man
talar om afdikningen af de vidsträckta norrländska myrarna, och
jag vill gärna medgifva att, om afdikningen icke är nyttig för
något annat, den väl är nyttig åtminstone för minskande af frost-
ländigheten. Men säkert är, att i Norrland hafva utförts afdik¬
ningar, till hvilka Riksdagen gifvit stora anslag, men som hafva
litet eller intet gagnat det ändamål, för hvilket de varit afsedda,
just till följd af bristande underhåll och kontroll.
Jag tror således, att det kunde vara skäl att bifalla utskottets
förslag äfven i denna punkt. När man nu icke kan fa den för¬
höjning man önskar i det norrländska afdikningsanslaget på den
väg, som motionären föreslagit, vill man taga den på en omväg,
nämligen genom öfverföring från frostminskningsanslaget till det
så kallade norrländska afdikningsanslaget Mig förefaller det, som
om kammaren handlade rättast uti att kammaren bifölle utskottets
förslag, hvilket står i bättre öfverensstämmelse med kammarens
nyss fattade beslut än Kungl. Maj:ts framställning.
Herr Zetterstrand: På grund af de skäl, som här från flera
håll blifvit framställda, förefaller det äfven mig vara ganska lämp¬
ligt, om kammaren ville medgifva att, på sätt Kungl. Maj:t före¬
slagit, befintligt öfverskott å det allmänna frostminskningsanslaget
finge öfverflyttas till ifrågavarande norrländska anslag. Genom ett
dylikt beslut skulle ju icke något högre anslag beviljas, utan all¬
deles samma anslagsbelopp skulle af Riksdagen fastställas. Men med
detta anslag skulle man i alla fall komma i tillfälle att i ganska
väsentlig mån tillmötesgå de önskningar, som från norrlänningarnas
sida här blifvit uttalade. Det är ju gifvet, att de medel, som för
sådant fall skulle öfverflyttas från det allmänna anslaget till det
norrländska anslaget, skulle vara underkastade samma villkor i af-
sende å användandet, som gälla för det norrländska anslaget. Detta
Kungl. Maj:ts förslag.
Häruti instämde herr Karlsson i Pjäl.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
N:o 21. 40 Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Anä- står ju också i Kungl. -Maj:ts proposition, och när så är förhål-
afdik^m- landet’ kan iao icke finna, att någon oreda skulle behöfva uppstå,
anslag' ty det vore ju helt enkelt endast ett öfverförande af öfverskottet
m. m. å det ena anslaget till det andra.
(Forte.) Det var emellertid en annan sida af saken, som herr vice tal¬
mannen äfven berörde. Det var nämligen det förhållandet, att
åtskilliga afdikningsföretag i Norrbotten icke skötas så, att man
kan säga, att det med dem afsedda ändamålet vinnes. Jag är den
förste att erkänna detta. Att så förhåller sig, ser man på de rap¬
porter, som afgifvas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Detta är
ett sorgligt förhållande, och jag tror därför, att kontrollen behöf-
ver skärpas. Men detta gäller, vare sig kammaren stannar vid de
500,000 kronorna eller sätter anslaget till 500,000 kronor plus
detta öfverskott. Samma anmärkning gäller såväl i ena fallet som
i det andra.
Nu tror jag likväl, som sagdt, att när medlen i alla fall an¬
vändas, kunna vi låta norrlänningarna disponera öfverskottet och
sålunda gagna dem. Öfverför man anslaget, kan man göra detta
utan större ansträngningar.
Herr talman, jag yrkar bifall till Kungl. Maj:ts förslag, som
jag tror i detta fall är synnerligen välbetänkt.
Herr Widén: Jag hade icke alls tänkt begära ordet i denna
fråga, då jag förut icke särskildt sysselsatt mig med de norrländska
spörsmålen. Jag kan emellertid icke afhålla mig från att påpeka
det, såsom mig synes, i hög grad egendomliga däruti, att vi här
gå att bevilja ett anslag, om hvilket nästan alla talare som upp-
trädt äro öfverens att det lämnar öfverskott, men på samma gång
skulle neka Kungl. Maj:t att använda detta öfverskott på lämpligt
sätt. Yi ha ju nyss beviljat 500,000 kronor för norrländska af-
dikningsanslaget, men skulle nu vara rädda för att Kungl. Maj:t
på samma sätt och under samma villkor skulle få använda ett
litet öfverskott på allmänna frostminskningsanslaget. Ett sådant
förfarande synes mig vara i hög grad inkonsekvent.
Här har nämnts — och det har också utskottet anfört såsom
motiv — att det skulle åstadkomma oreda, om man medgåfve öf-
verskottets användande, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit; jag tror
emellertid, att det finns rätt många precedensfall på att Kungl.
Maj:t medgifvits ett sådant användande af öfverskott på ett anslag.
Eör tillfället vill jag anföra följande, som faller mig i minnet.
Riksdagen beviljar årligen anslag till särskild polisbevakning på
landet, liksom också årligen anslag till åtgärder för gröfre brotts
upptäckande samt förbrytares efterspanande och gripande. Detta
är två särskilda anslag, men på samma gång har Riksdagen alltid
medgifvit, att öfverskott på det förra anslaget får användas till
samma ändamål, som det senare anslaget är afsedt att tillgodose.
Det finns för öfrigt nog flera andra dylika precedensfall. Mig
Onsdagen den 28 Februari, e. m. 41
synes det följaktligen rimligt, att bifalla det yrkande som herr AVik-
lund framställt. För min del hör jag till dem, som stode på ut¬
skottets sida i den föregående afdelningen af denna punkt. I denna
del åter kommer jag att rösta för herr AViklunds förslag, till hvil-
ket jag alltså yrkar bifall.
Herr Sundin instämde häruti.
Herr Wiklund: Herr talman! Jag kan icke underlåta att
med några få ord erinra herr vice talmannen om att det här icke
är fråga om ökning af anslaget: det är precis lika mycket som
förut utgick för detta ändamål eller 700,000 kronor för hela riket,
ehuru en uppdelning sker så, att frostminskningsanslaget blir 200,000
kronor och återstoden 500,000 kronor utgör det norrländska afdik-
ningsanslaget. Om det nu, såsom skett förut, skulle visa sig, att
endast 100,000 kronor erfordras för öfriga delen af landet med un¬
dantag af Norrland, och således en besparing på allmänna frost¬
minskningsanslaget uppstå med t. ex. 100,000 kronor, som icke
skulle få användas uppe i Norrland, blefve det ju faktiskt en minsk¬
ning i anslaget för Norrland med dessa 100,000 kronor, så att
statsbidraget komme att utgå endast med 500,000 kronor i stället
för med 600,000 kronor. Att frostminskningsfonden vid 1905 års
riksdag höjdes från 500,000 kronor till 700,000 kronor berodde
gifvetvis på de ökade krafven på statsbidrag i Norrland.
Jag hemställer emellertid, om det kan vara skäl i att på detta
sätt och genom att låta en uppkommande besparing ligga oanvänd
minska ett anslag, som så nyligen ansetts vara nödvändigt och där¬
för också beviljats. Jag tror icke heller, att det kan vara skäl i
att minska anslaget, medan man förväntar en utredning eller ett
förslag till förbättrade bestämmelser i fråga om underhållet af af-
dikningarna.
Jag anser, att alla skäl tala för att låta statsbidraget utgå
med samma belopp som förut till Norrland, nämligen 600,000 kro¬
nor, och för att det skall kunna göra det är det nödvändigt, att
Kungl. Maj:t medgifves rätt att öfverföra möjligen uppkommande be¬
sparingar på allmänna frostminskningsanslaget till norrländska af-
dikningsanslaget.
Med herr AViklund förenade sig herrar Andersson i Baggböle
och Jonsson i Lycksele.
Herr Lindblad: Herr talman! Jag kan icke dela den siste
ärade talarens åskådningssätt i detta fall, ty det borde icke vara
någonting som hindrar, att Norrland hädanefter som hittills kan
få bidrag från allmänna frostminskningsfonden, på de gamla vill¬
koren nota lene; däremot har regeringen nu funnit anledning att
dela på den ursprungliga fonden, just för att tillgodose Norrlands
Jf:o 21.
Ang.
norrländskt
afdikning 8-
anslag
m. ni.
(Forts.)
N:o 21.
42
Onsdagen den 28 Februari, e/m.
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Fort .)
särskilda kraf på att under andra villkor — som äro mycket för¬
delaktigare — få disponera den kalfva miljon, som redan beviljats.
Jag tycker att herr vice talmannen såsom representant för stats¬
utskottet bär framlagt så tydliga skäl för att man bör upprätthålla
ordning och reda i bestämmelserna för dessa olika fonder, så att
icke framdeles i afseende å allmänna frostminskningsanslaget olika
bestämmelser skola iakttagas i afseende å norra och å södra Sverige.
Talaren på norrköpingsbänken medgaf att det är sant, att vi
hafva många afdikningsföretag här i landet, som icke vederbörligen
kontrolleras och icke i fortsättningen underhållas, sedan de väl
påbörjats. Härvidlag resonerar han emellertid som så: om detta
nu äger rum med det mindre anslaget, gör det ingenting, om vi
också öka på beloppet och bevilja mera. Jag kan icke se saken
på samma sätt, utan om man ännu icke kunnat åvägabringa till¬
räckligt betryggande bestämmelser — bvilket också departements¬
chefen och statsutskottet erkänt — synes det mig, att vi i första
rummet skola söka få dessa betryggande bestämmelser till stånd
för att undvika detta att blott bevilja anslag och sedan låta allt
gå vind för våg. Om vi verkligen vilja framtvinga sådana bestäm¬
melser, förefaller det mig, som om vi skola gå den af statsutskottet
anvisade vägen.
Herrar norrlänningar må ursäkta oss, som äro från södra och
mellersta delarna af landet, att vi icke kunna fullt lita på de blom¬
stermålningar, som eu talare från Sundsvallstrakten upprullade för
oss. Han framhöll att det vore till skada för vårt land, att Norr¬
land icke kunde producera sitt behof af brödsäd. Men det gör ju
icke heller hvarken södra eller mellersta Sverige! "Då skola vi
väl icke tro, att Norrland kan gå en sådan framtid till mötes,
bvilka uppoffringar man än månde vilja göra, utan vi få in¬
skränka våra önskningar till hvad som han uppnås.
Af denna anledning håller jag, herr talman, fortfarande på
utskottets hemställan.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Jag kan
ej finna annat än att herr "Wiklund alldeles riktigt relaterat för¬
hållandena, men att den siste talaren missuppfattat förhållandena
rörande det allmänna frostminskningsanslaget. Den siste talaren
sade nämligen, att norrlänningarna skulle ha rätt att af detta all¬
männa frostminskningsanslag uppbära erforderliga medel, nota bene
om de ställde sig till efterrättelse de villkor, som gälla för detta
anslag. Men i den kungl. propositionen står det, att det allmänna
frostminskningsanslaget är afsedt till understödjande medelst stats¬
bidrag utan återbetalningsskyldighet af sådana myrdikningar och
vattenaftappningar inom Övriga delen af riket, hvilkas ändamål är
att minska frostländigheten. Således kan ej något af dessa 200,000
kronor användas däruppe i Norrland, om icke den rätt gifves Kungl.
Maj:t, som i propositionen begäres. Till man därför återföra för-
Onsdagen den 28 Februari, e. m. 43
hållandena till hvad som var förut, d. v. s. att norrlänningarna
skulle kunna konkurrera inom alla dessa 700,000 kronor, så före¬
ställer jag mig, att man måste bifalla Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Kvarnzelius: Anledningen, hvarför jag begärde ordet,
var att bemöta herr Lindblad i hvad han påstod, att anslaget äfven
skulle kunna användas för Norrland. I det afsendet är jag nu
förekommen af herr Zetterstrand. Men då jag emellertid har ordet,
skall jag be att få tillägga några ord. Han sade, att jag yttrat,
att härigenom skulle man kunna få jordbruket så uppdrifvet i
Norrland, att import af spannmål där ej skulle behöfvas. Jag
talade, såvidt jag minnes, om »lifsförnödenheter» och syftade
närmast på husdjursskötsel och de lifsförnödenheter, som härflyta
häraf; och jag tror, att i detta fall mitt då fällda yttrande äger
sin fulla bärighet.
Herr Hell gren: Det sades här nyss, att tiderna förändras
och vi med dem. Det var med hänsyn till det, enligt talarens
mening, stora anslag, som nu begärts särskildt för Norrland och
utvecklingen af dess jordbruk. Jag anser icke detta i något af¬
seende såsom ett mene tekel, utan tvärtom anser jag det såsom
någonting godt. Tiden står aldrig stilla, och då° skulle det vara
mycket illa, om vi gjorde det. Det är ej så många år tillbaka,
då man i mellersta och södra Sverige i allmänhet betraktade^ Norr¬
land såsom en obygd, där man allra minst kunde tänka på jord¬
brukets utveckling, utan där man föreställde sig att jordbruket
helt enkelt var omöjligt. Genom den i Norrland uppblomstrande
industrien och förbindelserna med det öfriga riket ha föränd¬
ringar härutinnan inträdt till Norrlands förmån. Det finnes såsom
den, hvilken är bekant med norrländska förhallanden, vet, mycket
stora utvecklingsmöjligheter för jordbruket därstädes; men man
kan väl säga, att detta ännu, trots allt det som gjorts, ligger
i sin linda och torde komma att göra det, såvidt icke riktigt kraf¬
tiga tag tagas för att hjälpa jordbruket framåt där. Jag skall
därför be att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag i detta af¬
seende.
Den. »oreda», som därigenom skulle uppstå, kan väl icke vara.
svår, ty hela denna fråga är egentligen blott en bokföringsfråga.
Skulle man sedermera ej vilja fortsätta med denna bestämmelse,
har man väl att hoppas, att chefen för jordbruksdepartementet, som
behjärtat saken, då kommer till nästa Riksdag med begäran om
högre anslag, så att man ej behöfver denna bestämmelse som här är
i fråga.
Herr vice talmannen: Blott ett par ord till herr Wiklund,
som sannolikt har missuppfattat hvad jag sist anförde. Jag vet
alltför väl, att här icke är fråga om någon höjning i anslagen,
N:o 21.
Ang.
norrländskt
afdikning# -
anslag
in. fn.
(Forte.)
K so 21. 44 Onsdagen den 28 Februari , e. m.
500,000 kronor och 200,000 kronor, utan hvad jag talade om, var
en höjning i den meningen att, då man öfverför medel från frost-
minskningsanslaget till det norrländska afdikningsanslaget — exem-
vis 100,000 kronor såsom herr Wiklund nämnde — så höjer man
i själfva verket det norrländska afdikningsanslaget. Jag nämnde
i sammanhang med det, att här har ju förut behandlats en motion
om förhöjning af norrländska afdikningsanslaget med 300,000 kronor;
och därför sade jag att, när man ej kan få höja anslaget på sätt i
motionen föreslagits, så söker man nu höja det genom att öfver¬
föra en del medel från frostminskningsanslaget.
Härmed var öfverläggningen slutad. Därunder hade yrkats
dels bifall till utskottets hemställan och dels afslag därå och bifall
i stället till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr tal¬
mannen, som gjorde propositioner jämlikt dessa yrkanden, förklarade
sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i anledning
hvaråt uppsattes, justerades och anslogs följande voteringspropo¬
sition :
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i femtiosjätte punkten mom. C) af utskottets förevarande utlåtande
n:o 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Voteringen utvisade 92 ja mot 86 nej, hvadan kammaren alltså
bifallit utskottets hemställan.
Punkterna 57 och 58.
Lades till handlingarna.
Punkterna 59—63.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ang. Punkten 64, angående anslag till ett internationellt landtbruks-
ett internatio- institut i Eom.
nellt landt-
få ixct
i Bom. Kungl. Maj:t hade föreslagit Biksdagen att, till bestridande
Ang.
norrländskt
afdiknings-
anslag
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
45 N:o 21.
af kostnaden för Sveriges deltagande i ett internationellt land t- Ang.
bruksinstitut i Rom, på extra stat för år 1907 anvisa 5,000 kronor. ett internatio¬
nellt lunett-
bruksinstitut
Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställ- i Rom.
ning icke måtte vinna Riksdagens bifall. (Forts)
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter
Chefen för jordbruksdepartementet, herr statsrådet Tamm an¬
förde: Herr talman! Jag tror att jag icke misstager mig för
mycket, om jag vågar tyda utskottets mycket korta afslagsmotive-
ring här såsom präglad af välvilja. Det slut, hvartill utskottet
kommit, tycks bero dels därpå, att utskottet icke tyckes anse nyt¬
tan af ett dylikt institut ännu vara tillräckligt ådagalagd, och
dels därpå, att det ännu icke visats, att flertalet civiliserade stater
komma att deltaga i detsamma.
Hvad först beträffar nyttan, som kunde tillföras Sverige af
ett deltagande i institutet, så finnes å sid. 192 andra stycket ned¬
ifrån ett kort sammandrag, utvisande hvilka fördelar man kunde
draga af ett deltagande häri. Dessa punkter kunna ju till en bör¬
jan synas väl sväfvande och knapphändiga. Men man får då be¬
tänka, att den statistik, som härifrån skulle erhållas, skulle vara
af sådan natur, att den icke på något sätt af det egna landets
statistiska byrå kunde erhållas, och äfvenså att de meddelanden,
som från institutet skulle komma landtbruket till godo, skulle
komma på telegrafisk väg och innehålla verkligt aktuella saker,
och vidare, att den världsstatistik, som nu skulle komma åt
framläggas, skulle vara grundad på telegrafiska meddelanden från
hela den civiliserades världens tekniska, ekonomiska och kommer¬
siella centra samt bearbetad efter de allra modernaste metoder.
Och man torde då finna det naturligt, att resultatet af denna
statistik skulle bli helt annat än det man nu har till sitt förfo¬
gande.
Det yttrades också vid den kongress, där man beslöt inrät¬
tandet af detta institut, af en ledamot, att denna statistik komme
att bli en lefvande statistik, som direkt skulle uppmuntra landt-
männen till handling. Det blir ju så, att samtliga de meddelan¬
den, som på telegrafisk väg ingå till ett land, som deltager i detta
institut, komma att införas uti dess landtbrukstidskrifter och på
detta sätt komma landtbrukarne till godo.
Att institutets verksamhet på öfriga områden, som falla inom
dess uppgift, icke kan vara annat än till nytta, det är alldeles
tydligt, och jag ber endast att i det hänseendet få erinra om att
institutet ägnar sig åt studiet af och utbredande af kunskap om
de växtsjukdomar, som uppträda på olika håll. Att det icke direkt
ägnar sig åt kreaturssjukdomar, är beroende på att från vissa na¬
tioner uttalades farhågor för att detta skulle kunna menligt in-
Jf:o 21. 46
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
Ang.
ett internatio¬
nellt landt¬
bruksinstitut
i Bom.
(Forts.)
verka på kreaturshandeln. Emellertid är förhållandet, att just till
följd af farhågan hos åtskilliga af kongressens ledamöter att alltför
mycket binda sig hafva institutets stadgar blifvit i viss män nå¬
got sväfvande. Men det är att hoppas, att sedan institutet fått
verka en tid och arbetsmetoderna blifvit stabila, kommer dess
praktiska nytta att framträda i högre grad.
Men jag tror, att utskottet kanske i främsta rummet ställt sig
tveksamt, därför att det icke haft sig bekant, huruvida hela den
civiliserade världen skulle deltaga uti detta institut. Jag ber då
att få meddela kammaren, att i närvarande stund samtliga Euro¬
pas länder ha underskrifvit konventionen eller genom befullmäkti-
gade ombud förklarat sig skola underskrifva densamma, med undantag
för Österrike och England, hvilka dock förklarat, att det är troligt
att de komma att göra detta, ehuru de ännu icke genom befull-
mäktigade ombud gjort det, samt till sist Turkiet och Sverige.
Dessa två länder äro således de enda, som ännu icke förklarat sig
kunna deltaga i detta institut. Båda våra grannländer däremot,
såväl Norge som Danmark, ha redan anslutit sig, Norge från första
början genom befullmäktigadt ombud och Danmark genom seder¬
mera skedd underskrift. För Danmarks del har detta skett i
samma klass som Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att godkänna
för Sverige.
Jag kan icke undertrycka den tanken, att det måhända skulle
ta sig egendomligt ut, om vi tillsammans med Turkiet skulle vara
de enda två stater uti Europa, som undandragit sig att deltaga i
ett internationellt arbete, i synnerhet som vi kunna smickra oss
med att på flera andra områden, särskildt på vetenskapens område,
hafva tagit initiativ till samarbete med öfriga europeiska länder.
Jag ber endast att härvid få påminna om de hydrografiska under¬
sökningarna, som pågå till största nytta för det fiske, som kan
bedrifvas såväl vid våra kuster som ute på atlantiska oceanen.
Dessutom vill jag erinra kammaren om, att kammaren i fjol emot
statsutskottet beviljade medel för Sveriges deltagande i ett annat
internationellt institut, arbetsamtet i Basel, och jag kan icke finna
annat än att den reella nytta, som vi skulle kunna vänta för
vårt land af det internationella institutet i Rom, särskildt genom
dess statistik, skulle vara minst lika stor som den nytta, som be-
redes oss genom arbetsamtet i Basel.
Dä jag således anser, att det vore synd, om Sverige så godt
som ensamt bland Europas civiliserade stater skulle undandraga
sig detta, vågar jag hoppas, att kammaren skall bifalla Kungl.
Maj:ts förslag, då det ifrågasatta anslaget håller sig inom så rim¬
liga gränser som högst 5,000 kronor. Jag ber herrarne observera,
att uti institutets reglemente är stadgadt, och därtill särskildt
garanteradt utaf den italienske konungen, att årsafgiften för hvarie
röst är högst 2,500 francs. Här är för Sveriges del föreslaget två
röster, hvilket gör 5,000 francs eller ungefär 3,500 kronor. Öfver-
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
47 «:o 21.
skjutande 1,500 kronor kar jag tänkt mig möjligen skulle förslå
— och jag tror, att de skola göra det — till den telegramväxling,
som oupphörligt skulle komma att äga rum mellan någon därtill
utsedd person i Sverige och institutets permanenta kommitté i
Rom, samt för den resa, som hvart tredje år skulle behöfva före¬
tagas af vårt ena ombud till den då sammanträdande generalför¬
samlingen. I likhet med landtbruksakademien har jag tänkt mig,
att det andra ombudet skulle utgöras af vårt diplomatiska eller
konsulära ombud i Rom.
Jag ber således i kammarens åtanke få rekommendera Kungl.
Maj:ts här föreliggande förslag.
Vidare yttrade:
Herr Hammarlund: Vid detta ärendes behandling i statsut¬
skottet uppträdde jag till förmån för Kungl. Maj:ts förslag. Jag
ansåg det vara en honnörssak för Sverige att icke ställa sig utan¬
för, då det här gällde en internationell angelägenhet, då det gällde,
att nationerna skulle gemensamt uppträda för främjande af en god
sak. Det invändes emellertid då, att det kunde vara lämpligt, att
man intoge en afvaktande hållning och såge till, i hvad mån andra
europeiska stater komme att ansluta sig till företaget. Denna in¬
vändning fann jag ganska rimlig, då jag är en försiktig man. Och
under sådana omständigheter ville jag icke reservera mig. Frågan
kunde ju komma tillbaka igen. Utskottet tilläde ock till afdel-
ningens förslag de slutord, som stå på sid. 194 i utskottets be¬
tänkande, i hvilka framhålles, att »närmare upplysningar i fråga
om andra nationers anslutning till detta företag synas böra afbidas,
innan medel beviljas för Sveriges deltagande i detsamma».
Närmare upplysningar var det, som man önskade. Dessa när¬
mare upplysningar ha vi nu fått ifrån statsrådsbänken. Och för
mig åtminstone hafva därigenom de skäl, som funnos för upp¬
skjutande af denna saks afgörande till nästa år, helt och hållet
bortfallit. Om det i allt fall är meningen, att Sverige här skall
vara med, tror jag icke det är skäl att nu göra något uppskof,
utan i stället med detsamma bestämma sig därför. Det skulle ju
annars lätt kunna inträffa, såsom också framhållits, att Sverige
och Turkiet skulle komma att stå såsom de enda europeiska länder,
som icke voro med om detta företag.
Då det är så, att Första Kammaren redan bifallit Kungl. Maj:ts
förslag, och då det här gäller Sveriges deltagande på ett internatio¬
nellt område, synes det mig icke lämpligt, att vi här ställa till
en gemensam omröstning i denna fråga, i synnerhet som det i allt
fall icke gäller något större belopp. Jag tillåter mig hemställa om
bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Nyländer: Statsutskottet har ställt sig något tveksamt
Ang.
ett internatio¬
nellt landt¬
bruksinstitut
i Horn.
(Forts.)
N:o 21. 48
Ousdagen den 28 Februari, e. m.|
^ng¬
en internatio¬
nellt landt¬
bruksinstitut
i Rom.
(Forts.)
i fråga om det här föreliggande förslaget. Men man var inom ut¬
skottet allmänt ense om att Sveriges deltagande i det internatio¬
nella landtbruksinstitutet i Rom icke skulle kunna medföra någon
afsevärd nytta för vårt svenska landtbruk. Därtill kom ock den
omständigheten, att de handlingar, som i utskottet voro tillgängliga,
icke lämnade de upplysningar, som man hade kunnat önska. Här
talas i den kungl. propositionen om att Sverige skulle för detta
bidrag på 5,000 kronor tillhöra en viss klass, den fjärde, och få
två röster. Men man hade icke reda på hvad detta i själfva verket
betydde, huru många klasser det fanns och huru många röster det
var i öfrigt. Detta var upplysningar, som man måste ha, innan
man ville inlåta sig på denna fråga. Vidare var det icke bekant
för utskottet, hvilka nationer som deltogo eller ämnade deltaga i
detta institut. Nu äro likväl dessa upplysningar meddelade, så att
jag antager, att her rar ne skola bifalla förslaget i alla fall. Någon
egentlig direkt nytta för Sverige tror jag icke, som sagdt, att detta
deltagande i det internationella landtbruksinstitutet i Rom skall
medföra. Och jag ber därför, herr talman, att få tills vidare yrka
bifall till utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gjorde herr
talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner först
på bifall till hvad utskottet i den nu föredragna punkten hemställt
samt vidare på bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ¬
ning; och förklarades den senare propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad.
Punkten 65.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 66.
Lades till handlingarna.
§ 2.
Efter föredragning häruppå af Andra Kammarens fjärde till¬
fälliga utskotts utlåtande, n:o 2, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående entledigande af militära för¬
troendeämbetsmän, så snart de finnas icke vara fullt fältdugliga, blef
detta utlåtande af kammaren godkändt.
§ 3.
Slutligen föredrogs och godkändes Andra Kammarens andra till¬
fälliga utskotts utlåtande, n:o 3, i anledning af väckt motion om
Onsdagen den 28 Februari, e. m. 49 JJ:® 21.
skrifvelse till Kung!. Maj:t angående utfärdande af nytt apotekar-
reglemente.
Jämlikt 63 § riksdagsordningen skulle detta beslut genom ut¬
drag af protokollet delgifvas Första Kammaren.
§ 4.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
n:o 15, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra regementskvartermästarbostället 1 ]/8 man¬
tal Bredsättra n:o 3 i Stockholms län hörande lägenhet;
n:o 16, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af två till förra fanjunkarbostället 1 mantal Appuna n:o
2 Orrgården jämte Appuna n:o 13, en åker, i Östergötlands län
hörande lägenheter;
n:o 17, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljningen af två till förra korpralsbostället 1 mantal Gustad n:o 2
Kall- eller Korpralsgård i Östergötlands län hörande lägenheter;
n:o 18, i anledning af Kungl: Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa till förra militiebostället Gärstad n:o 1 Mellangård
i Östergötlands län hörande områden;
n:o 19, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra kronofogdebostället 1/2 mantal Alsheda n:o
3 Skomakargården i Jönköpings län hörande lägenhet;
n:o 20, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra mön ster skr ifvarbostället 3/4 mantal Alsheda
n:o 6 Ännagård i Jönköpings län hörande lägenhet;
n:o 21, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af mark från förra majorsbostället 1/i mantal Kärr n:o 1 i
Kronobergs län;
n:o 22, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af till förra länsmansbostället 3/4 mantal Hvitemåla n:o 1
i Kalmar län hörande lägenheten Kullen; och
n:o 23, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af till förra fänriksbostället Grimskulla n:o 1 i Älfsborgs
län hörande andel i vattenkraft in. m.
§ 5.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets memorial:
n:o 30, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslagen under riksstatens andra hufvudtitel; och
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 21.
4
Si so 21. 50
Onsdagen den 28 Februari, e. m.
n:o 31, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa frågor
rörande anslag under riksstatens sjätte hufvudtitel; samt
bevillningsutskottets betänkande n:o 3, i anledning af väckt
motion om upphäfvande af tullen å superfosfat.
§ 6.
Herr G. J. Ödman afgaf en motion, n:o 135, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 31,
49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 22 äfvensom
§§ 25 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i
riksdagsordnin gen.
Denna motion bordlädes.
§ 7-
Justerades pro tokollsutdrag.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr
|
J. Larsson i Presstorp......
|
under
|
■ 5
|
dagar fr.
|
o. m.
|
den
|
3
|
mars
|
X)
|
ä. M. Petersson i Snällebo
|
))
|
12
|
J>
|
)>
|
))
|
3
|
))
|
)>
|
G. Thavenius.....................
|
»
|
4
|
I>
|
))
|
))
|
2
|
X)
|
))
|
G. A. Danielsson...............
|
X)
|
6
|
»
|
))
|
»
|
2
|
»
|
x>
|
G. F. Petersson i Dänninge-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
landa..............................
|
»
|
5
|
))
|
))
|
x>
|
6
|
))
|
)>
|
J. G. Hazén .....................
|
»
|
8
|
J>
|
)>
|
))
|
2
|
»
|
y>
|
Räf.............................
|
»
|
8
|
»
|
X)
|
))
|
3
|
X)
|
»
|
C. H. Gustafsson i Mjölby
|
»
|
2
|
)>
|
»
|
»
|
2
|
|
»
|
J. Åkesson .......................
|
»
|
7
|
»
|
)>
|
»
|
1
|
»ocl
|
X)
|
P. 0. Lundell.....................
|
i)
|
4
|
))
|
)>
|
))
|
3
|
D
|
|
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl.
|
10,48
|
e.
|
m.
|
|
In fidem
Herman Palmgren.
Fredagen den 2 Mars.
51 N:o 21.
Fredagen den 2 mars.
Kl. Y23 e. in.
§ 1.
Justerades protokollet för den 23 nästlidne februari.
§ 2.
Vid föredragning af herr G. O. Wallenbergs vid kammarens
nästföregående sammanträde framställda och då bordlagda anhållan
att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet få fram¬
ställa ett spörsmål blef denna anhållan bifallen af kammaren.
§ 3-
Herr C. J Ödmans på kammarens bord hyllande motion, n:o 135,
som härefter föredrogs, hänvisades till konstitutionsutskottet.
§ 4.
Vidare föredrogos hvardera för sig statsutskottets memorial:
n:o 30, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i en fråga
rörande anslagen under riksstatens andra hufvudtitel; och
n:o 31, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens sjätte hufvudtitel;
och blefvo de i dessa memorial föreslagna voteringspropositio-
nerna af kammaren godkända.
§ 5.
Föredrogs, men bordlädes åter bevillningsutskottets betänkande
n:o 3.
§ 6.
Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Nso 21. 52 Fredagen den 2 Mars.
fjärde hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvarsdeparte¬
mentet;
n:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet:
n:o 82, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående för¬
säljning till staden Göteborg af ett för den optiska telegrafen förut
användt område å Stigbergsåsen;
n:o 33, i anledning af Kungl. Maj:t proposition angående upp¬
låtelse af ett jordområde från kronoparken Åsen till Uppsala uni¬
versitet för utvidgning af akademiska sjukhusets i Uppsala tomt;
n:o 34, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning af åtskilliga torp och en lägenhet under Ryda kungs¬
gård n:is 1—5 i Uppsala län;
n:o 35, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående af¬
söndring af mark från kronoegendomen Kvarnberga n:o 1 i Söder¬
manlands län;
n:o 36, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående för¬
säljning af två till förra majorsbostället Silkesnäs n:o 1 i Krono¬
bergs län hörande torp;
n:o 37, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af sju till förra löjtnantsbostället Svärtingstorp n:is 1 och
2 i Kristianstads län hörande lägenheter;
n:o 38, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse af mark från förra korpralsbostället östraby n:is 12 och 14
i Malmöhus län;
n:o 39, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af en till förra korpralsbostället 1 mantal Skee n:o 1 i
Hallands län hörande lägenhet;
n:o 40, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående för¬
säljning af en till förra häradsskrifvarbostället 1 mantal Stallbacka
n:o 1 i Ålfsborgs län hörande utäga;
n:o 41, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af ett fiske i Klarälfven inom staden Karlstads område.
i
n:o 42, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående för¬
säljning af den till förra militiebostället 1 mantal Berg n:o 1 i
Örebro län hörande andel i en vid skifte afsatt samfällighet;
nro 43, i anledning af väckt motion om ersättning till arfvin-
garna efter Wilhelmina Wahlström från Hjo för utbetalad för hög
stämpelafgift;
Fredagen den 2 Mars.
53 Ä:o 21.
n:0o 44, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1909
års utgång af den genom förordningen den 11 september 1885 be¬
stämda inlösen af skattefrälseräntor;
n:o 45, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
vändning af vissa uppkomna besparingar å extra anslag till utfö¬
rande af nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägar;
n.o 46, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående dö¬
dande af två till säkerhet för beviljade statslån i Klintehamn—Roma
järnvägsaktiebolags och Slite—Rama järnvägsaktiebolags järnvägar
meddelade inteckningar;
n:o 47, i anledning af väckt förslag om beviljande af anslag
till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar;
n:o ^ 48, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda¬
gen angående ersättande af förskjutna medel till aflönande af extra
biträden hos arméförvaltningen under åren 1904 och 1905;
n:o ^ 49, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda¬
gen angående ersättande af utgifter för förvärfvandet och anordnan¬
det af skjutfält för Gottlands artillerikår;
n:o°50, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda¬
gen angående täckande af vissa utaf arméförvaltningen utgifna för¬
skott; och
n:o 51, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksda-
gen angående inlösen af åtskilliga officers- och underofficerskårer
tillhöriga byggnader å mötesplatser m. m.; samt
lagutskottets utlåtanden:
n:o 16, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ersättning för betande hemdjur, som skadas genom
järnvägsdrift; och
n:o 17, i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kan
38 § rättegångsbalken. 1'
§ 7.
Justerades protokollsutdrag.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
h6rr n °-Nylan^er under 6 dagar f. o. m. den 5 mars
» G-, m. banam i Grums » 10 » » »3 »
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 21. k
Nso 21.
54
Fredagen den 2 Mars.
herr C. E. Johansson i Rön na under 4 dagar f. o. m. den 5 mars
» C. E. Johansson i Berga » 5 » » » 9 »
» K. M. Lindh i Gäfle » den 3 mars och
» J. EJcman i Göteborg » 4 dagar f. o. m. den 5 mars.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,5 0 e. m.
In fidern
Herman Palmgren.
CENTRAl.TltYCKERIET, STOCKHOLM, 1 006.