Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 50.
1
N:o 50.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
efterskänkande af fordring sbelopp hos kaptenen R. Bolling
och f. d. underlöjtnanten G. L. Syren; gifven Stockholms
slott den 8 december 1905.
Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver landt-
försvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen medgifva:
att de fordringar, statsverket genom utbetalning af pension till
högre belopp än som vederbort erhållit hos kaptenen i armén
Rudolf Bolling med femtusenåttahundrafemtio kronor och hos f. d.
underlöjtnanten i armen Gustaf Ludvig Syren med tretusennittiotre
kronor 33 öre, må efterskänkas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott fillhandahallas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Lars Ting sten.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:o 50.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 december 1905.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Staåff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Stat sråd en: Tingsten,
Biesért,
Friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:
»Enligt nionde punkten i de genom nådiga cirkuläret den 22 juni
187 7 angående ny pensionsreglering för armén fastställda grunder för
pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar, sådant detta
stadgande lyder enligt nådiga cirkuläret den 29 november 1878, skall
den, som åtnjuter lön på rikets stat, hvarmed pensionsrätt enligt nämnda
grunder icke är förenad, eller uppbär pension från andra allmänna me¬
del än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, i den för inne-
hafd tjänst vid landtförsvaret honom tillkommande fyllnadspensionen
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50. 3
lida en minskning, motsvarande två femtedelar af hvad lian sålunda från
annat håll uppbär.
Med stöd häraf har direktionen öfver arméns pensionskassa för¬
klarat kaptenen i armén in. in. Rudolf Bolling och f. d. underlöjtnanten
i armén Gustaf Ludvig Syren, hvilka under en följd af år uppburit lön
eller pension för tjänster utom landtförsvaret' utan att vidkännas
minskning i samtidigt till dem utgående fyllnadspensioner, skyldiga att
till direktionen återbetala, Bolling 5,850 kronor och Syrén 3,093 kronor
33 öre. Såvål Bolling som Syrén hafva nu hos Eders Kungl. Maj:t an¬
hållit, att denna återbetalningsskyldighet måtte dem af nåd efterskänkas.
Af handlingarna i ärendet rörande Bolling inhämtas hufvudsakligen:
att han den 13 januari 1879 erhållit afsked från beställning såsom
kapten vid Gottlands nationalbeväring med rätt till pension från arméns
pensionskassa med 600 kronor och fyllnadspension af statsmedel med
1,000 kronor;
att han, som tillika haft anställning såsom gymnastiklärare vid
högre allmänt läroverk och genom nådigt bref den 11 december 1891
förklarats berättigad att efter afskedstagande! från gymnastiklärare-
tjänsten åtnjuta en mot hans då innehafvande gymnastiklärarelön sva¬
rande pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,500 kronor,
uppburit nämnda belopp till en början som lön och sedermera som
pension och därjämte fyllnadspensionen oförminskad;
att, sedan Bolling, med anledning af därom utaf direktionen öfver
arméns pensionskassa framställd förfrågan, i en den 20 februari 1905
till direktionen ingifven skrift anmält, att han såsom f. d. gymnastik¬
lärare uppburo förenämnda, från allmänna indragningsstaten beviljade
pensionsbelopp af 1,500 kronor årligen, direktionen den 22 samma
månad förklarat Bolling skyldig att från början af år 1905 lida en
minskning i den honom tillförsäkrade fyllnadspensionen med 600 kronor,
motsvarande två femtedelar af berörda pension från allmänna indrag¬
ningsstaten ;
att direktionen, som funnit utredt, att Bolling i fyllnadspension
under tiden från och med den 1 februari 1879 till och med 31 decem¬
ber 1904 för mycket uppburit .600 kronor årligen, men att fordrings-
rätten mot honom enligt lagen om tioårig preskription förfallit, utom
hvad anginge de sista tio åren, förklarat Bolling skyldig att till arméns
pensionskassa återbära hvad han för mycket uppburit för tiden från och
med den 1 april 1895 till och med den 31 december 1904 eller 5,850
kronor samt förständigat kassans ombudsman att låta delgifva Bolling detta
beslut och därvid anmoda honom att till kassan inbetala berörda belopp;
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.
att Bolling, som öfver detta beslut anfört underdåniga besvär, och
därvid framhållit, att han icke genom någon underlåtenhet från sin
sida föranledt, att afdrag å fyllnadspensionen hittills icke kommit att
göras, tillika hemställt att, därest besvären icke kunde bifallas, lian
dock måtte af nåd befrias från skyldigheten att återbära ifrågakonma
belopp, samt till stöd härför åberopat, bland annat, dels att han, som
uppnått 80 års ålder, vore med åldrig hustru och obotligt sjuk dotter
för sin utkomst hänvisad uteslutande till sina pension sinkomster, numera
tillsammans uppgående till allenast 2,500 kronor, hvadan ytterligare
afdrag å pensionen för gäldande af pensionskassans fordran icke kunde
göras med mindre han och hans familj skulle blifva nödlidande, dels
ock att han blott ägde ett enkelt mindre bo, hvilket han, i händelse
återbetalningsskyldigheten fastställes, skulle nödgas afträda till konkurs,
utan att dock pensionskassan därigenom skulle erhålla mer än en obe¬
tydlig del af sin fordran;
att direktionen öfver arméns pensionskassa uti sitt i ärendet afgifna
underdåniga yttrande förklarat sig anse Bollings ansökning att af nåd
varda befriad från återbärings skyldighet vara grundad på synnerligen
behjärtansvärda skäl, hvarför direktionen, som af infordradt utdrag af
vederbörande taxeringslängd för år 1904 funnit Bollings uppgift om hans
inkomst bekräftad, tillstyrkt den gjorda ansökningen; samt
att statskontoret, som därefter i ärendet sig yttrat, hemställt att,
då de af klaganden i ansökningsväg åberopade synnerligen ömmande
omständigheter syntes påkalla eftergift af statsverkets fordran i detta
fall, Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning i så¬
dant syfte.
Enligt nådigt beslut denna dag har Eders Kungl. Maj:t förklarat
Bollings underdåniga besvär icke föranleda ändring i öfverklagade beslutet.
Beträffande Syrens ifrågavarande underdåniga ansökning framgår
af handlingarna:
att Syren vid afgång från beställning såsom fanjunkare vid Andra
lifgrenadjärregementet genom pensionsbref den 20 augusti 1884 tillagts
i årlig pension från arméns pensionskassa 180 kronor och i fyllnads¬
pension af statsmedel 690 kronor;
att sökanden, som den 10 november 1884 förordnats till fanjunkare
vid kronoarbetsstationen å Borghamn samt den 19 juli 1898 konsti¬
tuerats till fanjunkare vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, i sådan
egenskap från och med år 1895 i lön med ålderstillägg uppburit
800 kronor om året och efter erhållet afsked från fanjunkarebeställ¬
ningen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, enligt nådigt bref den
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
14 juli 1899, pension från allmänna indragningsstaten till samma be¬
lopp som lönen eller 800 kronor, utan att få vidkännas afdrag i den
samtidigt af honom uppburna fyllnadspensionen;
att, sedan Syren af enahanda anledning som Bolling i en den 23
februari 1905 till arméns pensionskassa ingifven skrift anmält, att han
såsom f. d. fanjunkare vid tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö uppbure
ofvannämnda, från allmänna indragningsstaten beviljade pensionsbelopp
af 800 kronor årligen, direktionen öfver pensionskassan den 25 samma
månad förklarat Syrén skyldig att från början af år 1905 i den honom
tillförsäkrade fyllnadspensionen, 690 kronor, lida en minskning med 320
kronor, motsvarande två femtedelar af berörda pension från allmänna
indragningsstaten;
att direktionen, som funnit utredt, att Sj^rén i fyllnadspension under
tiden från och med den 1 maj 1895 till och med den 31 december 1904
för mycket uppburit 3,093 kronor 33 öre, förklarat honom skyldig åter¬
bära nämnda belopp;
att sökanden, hvilken icke fört talan mot direktionens beslut, fram¬
hållit såsom stöd för sin underdåniga ansökning om beloppets efterskänkan¬
de, att de 320 kronor, han årligen för mycket uppburit, åtgått till be¬
stridande af hans och hans familjs lefnadsomkostnader, samt att han vore
ur stånd att utan ekonomisk ofärd på en gång återbetala, hvad han så¬
lunda under nära tio år uppburit;
att direktionen öfver arméns pensionskassa i sitt öfver ansökningen
afgifna underdåniga yttrande, jämte bifogande af intyg, att sökanden
under år 1904 taxerats för en inkomst af 2,400 kronor, anfört, att redan
den minskning uti sökandens inkomster, som föranleddes af det beslu¬
tade afdraget. från 1905 års början af 320 kronor årligen från fyllnads¬
pensionen, måste blifva särdeles kännbart för honom, som uppnått 71
års ålder, samt att utsökandet därjämte af ifrågavarande belopp, 3,093
kronor 33 öre, säkerligen skulle, på sätt sökanden framhållit, leda till
hans ekonomiska ofärd, hvadan direktionen hemställt, att Eders Kung].
Maj:t måtte af nåd medgifva, att skulden finge efterskänkas; samt
att jämväl statskontoret enligt underdånigt utlåtande öfver ansök¬
ningen ansett de af sökanden åberopade ömmande omständigheterna
böra påkalla eftergift af statsverkets fordran.
Då tillämpningen af förut omförmälda stadgande om skyldighet för
pensionstagare, som tillhört landtförsvaret, att i sådana fall som de före¬
varande afstå en del af fyllnadspensionen, förutsätter, att direktionen
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd, 20 Haft. 2
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
öfver arméns pensionskassa ej mindre vid tidpunkten, då den afsked-
sökandes pensionsrätt pröfvas, än äfven hela den tid pensionen åtnjutes,
äger kännedom, huruvida pensionären uppbär inkomst, som bör föran¬
leda minskning af hans pensionsförmåner, är genom nådiga kungörelsen
den 31 januari 1879 stadgadt, att den, som vid afskedstagandet inne¬
har eller efter afskedet kommer i besittning af annan lön på rikets stat
eller pension från andra allmänna medel än dem, som äro till arméns
pensionering anslagna, skall till direktionen därom göra anmälan, samt
att jämväl vederbörande myndigheter skola i berörda hänseende meddela
uppgift till direktionen. Sådan anmälan har emellertid icke af sökan¬
dena aflämnats, förr än den i början af år 1905 dem affordrades. Ej
heller har, så vidt kunnat inhämtas, dylik uppgift till direktionen in¬
kommit från vederbörande chefsämbete. Hvad Bolling vidkommer torde
emellertid den omständigheten, att han redan före omförmälda kungörelses
utfärdande erhöll afsked med pension och fyllnadspension, innebära erfor¬
derlig förklaring till uraktlåtenhet från hans sida i detta hänseende. Be¬
träffande Syrén uppgifver denne sig hafva saknat all kännedom om sin
skyldighet härutinnan.
Det torde icke tillförlitligen kunna utrönas, huruvida någon med¬
veten försummelse beträffande omförmälda anmälningsskyldighet må
kunna läggas sökandena till last, men då icke någon anledning före¬
finnes att antaga, det så skulle vara förhållandet, samt de utaf sökan¬
dena till stöd för deras framställningar åberopade omständigheter äro
af ömmande beskaffenhet, anser jag mig böra, i likhet med direktionen
öfver arméns pensionskassa och statskontoret, tillstyrka, att statens
ifrågavarande fordringar måtte efterskänkas, hvarför jag i underdånighet
hemställer, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att de fordringar, statsverket genom utbetalning af pension till
högre belopp än som vederbort erhållit hos kaptenen i armén Rudolf
Bolling med femtusenåttahundrafemtio kronor och hos f. d. under¬
löjtnanten i armén Gustaf Ludvig Syrén med tretusennittiotre kronor
33 öre, må efterskänkas.»
Hvad departementschefen sålunda hemställt täck¬
tes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder gilla; och skulle proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 190G.
Ex protocollo
G. Hagbergh.