Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
19
N:o 153.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sam¬
mankomster; gifven Stockholms slott den 4 maj 1906.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud för krigs¬
manskap att deltaga i vissa sammankomster.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Karl Staaff.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
Förslag
till
Lag
om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.
Härigenom förordnas som följer:
Ar sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är
samladt till tjänstgöring, och kan det på giltiga grunder antagas, att vid
sammankomsten skola förekomma yttranden, hvilka åsyfta att utplåna
känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet
eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge på stället varande högste be¬
fälhafvare förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. Om för¬
budets meddelande aflåte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till
j u stitiekansl er en.
Öfverträdelse af förbud, som här afses, vare ansedt såsom brott mot
krigslydnaden, hvarom sägs i 87 § strafflagen för krigsmakten.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
21
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott tisdagen den 24 april 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staafe,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tkolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE, .
Berg,
Bergström.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anmälde ett inom departementet utarbetadt förslag till:
lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.
Sedan förslaget blifvit uppläst, anförde departementschefen:
»Såsom jag redan vid en del föregående tillfällen haft anledning
framhålla, har på senare tider inom vårt land bland krigsmanskapet
och särskildt den värnpliktiga delen däraf påbörjats en agitation, hvilken,
om ej ett kraftigt ingripande däremot sker, hotar att utplåna känslan af
plikter mot fosterlandet och undergräfva krigslydnaden. I den mån denna
agitation tager formen af upphetsning till brott mot krigslydnaden, skulle
den enligt det af mig framlagda förslaget till lag om vissa ändringar
22
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 153.
i 10 kap. strafflagen, komma att drabbas af strängare straff än för när¬
varande. Agitationen har emellertid också sökt verka mera indirekt genom
att undergräfva andan hos krigsmanskapet, genom att förhåna fosterlands¬
kärleken, genom att framställa befälet såsom en fiende, hvilken allenast
bör blifva föremål för hat och missaktning. Äfven mot dessa former af
agitation måste samhället söka värna sig.
De medel, som härvid böra ifrågakomma, äro — utom ett kraftigt
och fördomsfritt arbete å undanrödjande af bestående missförhållanden —
i främsta rummet upplysning och uppfostran. Det är emellertid att be¬
fara, att enbart härigenom det åsyftade målet ej kan nås. Samhället
måste äfven vara betänkt på att direkt söka undanhålla manskapet från
dåliga inflytelser.
Krigstjänsten i ett land, hvars försvarssystem är byggdt på allmän
värnplikt, får, såsom vid fyrfaldiga tillfällen af såväl Kungl. Maj:t som
Riksdagen framhållits, icke betraktas enbart såsom en öfning, afseende att
bibringa vederbörande vissa färdigheter. Den måste äfven vara en skola
i kärleken till fosterlandet och medvetandet af plikter mot detta; och då
fråga är om uppfostran, måste det uppenbarligen vara berättigadt att på¬
lägga den det gäller att uppfostra de band, som ändamålet kräfver. Det
är från denna synpunkt jag utgått vid utarbetande af det föreliggande
förslaget. Någon inskränkning i yttrandefriheten innebära sålunda icke
de ifrågasatta bestämmelserna.
Förslaget medger vederbörande befälhafvare rätt att, då samman¬
komst är utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samladt till tjänst¬
göring, förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten, om det på gil¬
tiga grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma ytt¬
randen, åsyftande att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller att
uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden. Med
hvad sålunda föreslagits afses gifvetvis ej något försök att göra manskapet
till ett tanke- och viljelöst redskap. Den enligt lagen befälet medgifna
rätt får således t. ex. icke användas att öfver hufvud hindra manskapet
att öfvervara sammankomster, där frågor af allmänt intresse behandlas,
äfven om vid sådana sammankomster kritik skulle förekomma af bestående
förhållanden, missförhållanden påpekas och dylikt. Hvad man velat före¬
komma är endast, att den armé och den flotta, som hafva till sin uppgift
att utgöra det yttersta skyddet för vår rätt att vara till som ett fritt folk,
att lefva under de former, som öfverensstämma med vår vilja och våra
önskningar, utsättas för en rent anarkistisk påverkan sådan som den, hvil¬
ken försökts på senare tider. Med detta syfte förutsätter emellertid lagens
handhafvande mycket omdöme från deras sida, åt hvilka handhafvandet
23
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
anförtros. Befälet måste vid bedömande af, huruvida giltig anledning att
meddela förbud föreligger, klart hafva för ögonen, att det är ett stort för¬
troende samhället visat detsamma genom att lägga en sådan makt i dess
händer.
Klart är, att, om garantier skola vinnas för att en sådan makt, som
förslaget afser att gifva, icke skall missbrukas, densamma icke bör lämnas
hvilken befälhafvare som helst. Förslaget uppdrager också för hvarje ort
lagens handhafvande åt högste befälhafvaren på platsen, sålunda t,' ex. i
Stockholm åt öfverkommendanten och vid mötesplats för ett regemente
dettas chef. Härigenom torde, såvidt möjligt, vara sörjdt för att den
mogenhet i omdöme, som detta handhafvande kräfver, också i verkligheten
skall förefinnas i hvarje särskildt fall.
En ytterligare garanti mot förhastade beslut har jag dessutom sökt
finna genom den föreslagna bestämmelsen, att det för hvarje gång förbud
meddelas skall åligga‘den befälhafvare, som meddelat detsamma, att oför¬
dröjligen därom aflåta underrättelse till justitiekansleren. Genom denna
bestämmelse synes mig en dubbel fördel komma att uppnås. Dels sörjes
därigenom för att icke enbart militärt åskådningssätt kommer att göra sig
gällande. Dels skärpes ansvarskänslan genom medvetandet om kontroll.
Beträffande förslagets bestämmelser i öfrigt, torde jag endast böra
erinra, att under beteckningen sammankomst uppenbarligen falla alla mö¬
ten, vare sig de afse öfverläggningar i ett eller annat ämne eller åhörande
af föredrag och dylikt.»
_ Härefter hemställde departementschefen, att, för det ändamål § 87
regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande öfver förslaget,
af den lydelse bilagan C. vid detta protokoll utvisar, måtte inhämtas
genom utdrag af protokollet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten i nåder lämna bifall.
Ur protokollet:
Lennart Berglöf.
24
Kungl. Mapts Nåd. Proposition No 153.
Bilaga C.
Förslag
till
Lag¬
om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.
Häidgenom förordnas som följer:
Ar sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är
samladt till tjänstgöring, och kan det på giltiga grunder antagas, att vid
sammankomsten skola förekomma yttranden, hvilka åsyfta att utplåna
känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet
eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge på stället varande högste be¬
fälhafvare förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. Om för¬
budets meddelande aflåte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till
justi tiekansleren.
öfverträdelse af förbud, som här afses, vare ansedt såsom brott mot
krigslydnaden, hvarom sägs i 87 § strafflagen för krigsmakten.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
25
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 1 maj 1906.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Herslo w,
Claéson,
WlJKANDER,
Billing,
Bohman,
Ramstedt,
Westring.
T. f. byråchefen för lagärenden von Seth föredrog utdrag af proto¬
kollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 24 april 1906, utvisande att högsta
domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87 regeringsformen omför-
mäler inhämtas öfver upprättadt förslag till lag om förbud för krigsman¬
skap att deltaga i vissa sammankomster; varande förslaget såsom bilaga D
fogadt vid detta protokoll.
Förslaget föranledde följande anmärkningar:
Justitieråden Claéson, Wijkander, Billing, Bohman, Ramstedt och
Westring ansågo bestämmelsen om skyldighet för befälhafvare att oför¬
dröjligen om beslut, som i förslaget omförmäles, aflåta underrättelse till
justitiekanslern ej vara af behofvet påkallad och följaktligen böra ur för¬
slaget utgå.
Justitierådet Herslow anförde: »Det fordras sannerligen icke synner¬
ligt skarpsinne för att förutse, att kungörelse om sammankomst, hvarmed
just åsyftas att, såsom det i förslaget heter, utplåna känslan af plikter
Bih. till Piksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 88 Häft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
mot fosterlandet etc., kommer, särskildt om förslaget blifver upphöjdt till
lag, att angifva ett helt annat ändamål för sammankomsten än det, som
i själfva verket är därmed afsedt. Därest sammankomsten hålles i stad
eller å plats, som omförmäles i 30 § af ordningsstadgan för rikets städer,
innehåller denna stadga föreskrifter om sådana försiktighetsmått, som, un¬
der förutsättning att de behörigen iakttagas, väl ma anses tillräckliga till
förekommande eller afstyrande af saväl brottslig agitation som oek annat
ofog. Däremot saknas dylika föreskrifter beträffande sammankomst å an¬
nan ort. I afseende å sådan sammankomst kan den föreslagna anordnin¬
gen lätt göras illusorisk. Ehuru således densamma icke torde blifva syn¬
nerligen betryggande och anordningen dessutom, då vederbörande befäl¬
hafvare äger betydligt enklare och mindre uppseendeväckande medel till
förekommande af manskapets deltagande i dylik sammankomst, icke lärer
ofta komma till användning, anser jag mig likväl icke böra afstyrka
nämnda anordnings antagande på försök i aivaktan på mera ofelbara me¬
dels uppfinnande. Men hvad jag icke kan inse är behofvet och nyttan
att särskildt i ifrågavarande fall för befälhafvaren framhålla justitiekanslern».
Ur protokollet
Carl Lundquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
27
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inf or
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen d. 4 maj 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesert,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
Sidner,
Hellner,
ScHOTTE,
Berg,
Bergström.
Justitieråden: Claéson,
WlJKANDER.
Chefen för justitiedepartementet hans excellens herr statsministern
anmälde högsta domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitie¬
departementsärenden den 24 nästlidne april infordrade utlåtande öfver ett
vid samma protokoll fogadt förslag till lag om förbud för krigsmanskap
att deltaga i vissa sammankomster.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde departe¬
mentschefen:
»Jag har icke af hvad inom högsta domstolen yttrats kunnat rubbas
i min uppfattning om lämpligheten af, att befälhafvare, hvilken meddelat
förbud, som med förslaget afses, ålägges att ofördröjligen aflåta under¬
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.
rättelse därom till justitiekansleren; och hemställer jag förty, att förslaget
måtte, i oförändradt skick, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig
proposition för Riksdagen till antagande framläggas.»
Justitieråden Claeson och Wijkander åberopade hvad de vid ären¬
dets behandling i högsta domstolen anfört.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde departementschefens hemställan;
och täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten, med bifall till denna hemställan, förordna,
att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i äm¬
net af den lydelse bilagan C till detta protokoll ut¬
visar.
Ur protokollet:
Carl Landquist.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.