Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
1
2f:o 144.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående god¬
kännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk upp¬
görelse mellan Sverige och Norge i anledning af unio¬
nens upplösning; gifven Stockholms slott den 30 april
1906.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver utrikes-
departementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att godkänna den af Kungl. Maj:t den 23 nästlidne mars under
förutsättning af Riksdagens samtycke biträdda öfverenskommelse angående
ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens
upplösning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Eric Trolle.
Bill. till Piksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 80 Häft. (N:o 144.)
1
2
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 144.
Utdrag af protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 30 april 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Vid underdånig föredragning den 23 nästlidne mars godkände Kungl.
Maj:t för Sveriges del följande i samråd med den norska regeringen upp¬
gjorda förslag till öfverenskommelse angående ekonomisk uppgörelse mellan
Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning:
Art. 1. Norge erlägger till Sverige den på första halfåret 1905
belöpande andelen af det i Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget
för nämnda år upptagna norska anslaget till kabinettskassan, samt, af Norges
anslag till kabinettskassans tillfälliga och oförutsedda utgifter samma år,
den på Norge belöpande andelen af de till svenska utrikesdepartementets
tjänstemän och betjänte för första halfåret 1905 utbetalda dyrtidstillägg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
3
Art. 2. Norge erlägger till Sverige den på tiden 1 januari —31
oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma budgeten för
nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan samt, dessutom
Norges andel i följande utgifter för 1904, hvilka icke bestridts med an¬
slaget för nämnda år, nämligen:
a) de verkliga ämbetsutgifterna vid konsulaten för hela år 1904;
samt
b) de verkliga kontorskostnadsersättningarna med redovisningsskyl¬
dighet vid de lönade konsulaten under andra halfåret 1904.
Art. 3. Den konsulskassan tillfallande andel af de vid konsulaten
under tiden 1 januari—31 oktober 1905 i norska ärenden erlagda expedi-
tionsafgifter ingår till det svenska utrikesdepartementet för att, jämte
Sveriges och Norges direkta anslag samt konsulskassans andel i expedi-
tionsafgifterna i svenska ärenden för samma tid, användas till bestridande
af utgifter i konsulära ärenden år 1905.
Art. 4. De pensioner och den expektanslön, som utgå till i gemen¬
sam diplomatisk eller konsulär tjänst förut anställda personer, skola ut¬
göras af det land, hvars undersåte pensions- eller expektanslöntagaren
för närvarande är. Utgår pension till änka efter sådan tjänsteman, ut-
göres pensionen af det land, hvars undersåte den aflidne vid dödstill-
fället var.
Denna bestämmelse tillämpas med afseende å de från kabinettskassan
utgående pensioner från den 1 juli 1905 samt beträffande pensioner och
expektanslön från konsulskassan från den 1 november 1905.
Art. 5. Hemflyttningskostnaderna för de förut i Sveriges och Nor¬
ges tjänst i Japan och Kina anställde diplomatiska och konsulära tjänste¬
män, hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning för be¬
rörda kostnader tillförsäkrad, bestridas:
i fråga om de tjänstemän, hvilka varit anställda i Japan med an¬
ledning af rysk-japanska kriget, af svenska utrikesdepartementet af ansla¬
gen för år 1905; och
i fråga om annan tjänsteman af det land, hvars undersåte tjänste¬
mannen är.
Art. 6. a) Sverige tillöser sig Norges andel dels i de svenska ut¬
rikesdepartementets lokal befintliga inventarier, sådana föremål dock undan¬
tagna, till hvilkas anskaffande, efter hvad skäligen kan antagas, Norge icke
bidragit, dels ock i de vid beskickningarna i utlandet befintliga för gemen¬
samma medel inköpta inventarier. Värderingen af ifrågavarande inventa¬
rier verkställes af sakkunniga personer och skall godkännas af de svenska
och norska utrikesdepartementen;
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
b) De för gemensamma medel inköpta inventarierna vid konsulaten för¬
delas mellan Sverige och Norge utan föregående värdering på följande sätt:
Sverige erhåller inventarierna vid:
generalkonsulatet i Barcelona,
» » Hamburg,
» » Helsingfors,
» » Köpenhamn,
» » London,
» » Lybeck,
» » Quebec,
» » Shanghai,
konsulatet i Riga.
Norge erhåller inventarierna vid:
generalkonsulatet i Antwerpen,
» » Archangel,
» » Genua,
» » Havre,
» » Kobe,
» » Lissabon,
konsulatet i Bilbao,
» » Leith,
» » Newyork.
Art. 7. Den af den gemensamma konsulskassan år 1877 inköpta
till år 1945 gällande besittningsrätten till konsulathuset i London, hvilket
för närvarande innehafves af den svenske generalkonsuln därstädes, skall
försäljas genom det svenska generalkonsulatets försorg. Köpeanbud skall,
innan det antages, godkännas af de svenska och norska utrikesdepartemen¬
ten. Köpeskillingen fördelas lika mellan Sverige och Norge.
För tiden från det norska general konsulatets afflyttning från konsulat¬
huset och så länge Sveriges generalkonsulat är där inrymdt, skall Sverige
till norska statskassan erlägga hyresersättning med belopp motsvarande 4
procent för år räknadt, på Norge3 andel af den blifvande försäljnings¬
summan. Under samma tid utgör Sverige kostnaderna för husets under¬
håll samt de å detsamma hvilande utgifter och onera.
Art. 8. Vid de konsulat, hvarest hyra för de af konsulaten för¬
hyrda kontorslokaler bestridts med de konsulaten tillagda kontorskostnads-
ersättningar mot redovisningsskyldighet, skola hyresbeloppen för tiden från
den 1 november 1905 utgöras af de båda rikena särskildt, hvartdera riket
för de kontorslokaler, som af dess konsulat efter nämnda dag disponerats.
Art. 9. Denna öfverenskommelse skall ratificeras.
Biträdandet af öfverenskommelsen ägde rum under förbehåll af att
densamma jämväl af Riksdagen godkändes.
Öfverenskommelsen har förelagts det norska stortingets pröfning
men ännu icke blifvit föremål för dess behandling.
Under åberopande af hvad jag i ärendet anfört vid den underdåniga
föredragningen den 23 nästlidne mars, däraf utdrag af protokollet torde
få biläggas, får jag i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t behagade
i nådig proposition föreslå Riksdagen
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
att godkänna den af Kungl. Maj:t den 23 nästJidne
mars under förutsättning af Riksdagens samtycke bi¬
trädda öfverenskommelse angående ekonomisk uppgörelse
mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upp¬
lösning.
Hvad herr ministern sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga le¬
damöter instämde, behagade H. K. H.
Kronprinsen-Regenten bifalla, och
skulle proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilaga till detta proto¬
koll utvisar.
Ur protokollet:
C. G. v. Heidenstam.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Bil.
Utdrag af protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms
slott den 23 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellnek,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
Hans excellens herr ministern för utrikesärendena anförde i under¬
dånighet:
Unionens upplösning påkallar med nödvändighet en ekonomisk upp¬
görelse mellan Sverige och Norge. Denna fråga har dock icke af Riks¬
dagen tillagts den vikt, att densamma borde göras till föremål för under¬
handling, innan Sverige erkände Norge såsom en från unionen med Sverige
skild stat, hvadan frågan icke berördes vid de i Karlstad förda för¬
handlingarna. Sedermera hafva emellertid underhandlingar uti ifrågava¬
rande syfte förts med den norska regeringen och ledt till det resultat,
att för närvarande föreligger ett i samråd uppgjordt förslag till sådan
uppgörelse. Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla detta för¬
slag äfvensom att i korthet få angifva hufvuddragen af detsamma.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Beträffande anslagen å kabinettskassan har föreslagits, att Norge
skulle till Sverige erlägga den på första halfåret 1905 belöpande ande¬
len af det i den gemensamma utrikesbudgeten för år 1905 upptagna norska
anslaget till nämnda kassa. Vid utgången af juni månad 1905 hade alla
förutvarande i den gemensamma diplomatiens tjänst anställde norrmän
frivilligt eller på anmodan lämnat densamma med undantag af en enda
tjänsteman, som emellertid sedermera förvärfvat svensk medborgarrätt.
Ej heller kunna efter denna tid de svenska tjänstemännen inom utrikes¬
departementet och vid beskickningarna sägas hafva varit sysselsatta med
handläggandet af politiska angelägenheter, som enbart rört Norge. Vid
sådant förhållande har jag icke ansett mig böra framställa anspråk på
ytterligare bidrag till kabinettskassan.
Hvad åter angår konsulskassan skulle enligt förslaget Norges bi-
dragsskyldighet till densamma först upphöra med utgången af oktober
månad 1905. Under hela sommaren 1905 voro fortfarande norske män an¬
ställda i den gemensamma konsulskåren, hvilken äfven i viss mån till¬
varatog vården om Norges konsulära ärenden. På grund häraf synes äf¬
ven bidrag till denna kassa böra från norsk sida fortfarande under nämnda
tid utgå. Likaledes bör äfven den konsulskassan tillfallande andelen af
de vid konsulaten under samma tid i norska ärenden erlagda expeditions-
afgifter ingå till det svenska utrikesdepartementet.
Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att något bidrag från
Norge till den gemensamma utrikesbudgeten efter den 1 april 1905 icke
från norsk sida beviljats, ehuruväl norska regeringen förskottsvis utbetalt
det på kvartalet 1 april—30 juni belöpande belopp.
Uti Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget förekom årligen
å konsulskassan under hufvudrubriken skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ett anslag för ämbetsutgifter vid konsulaten. Dessa ämbetsut-
gifter, hvilka icke godtgjordes vederbörande konsuler förrän efter utgången
af det år, för hvilket anslaget beviljades, redovisades ej heller i konsuls-
kassans räkenskap för samma år, utan uti det näst därpåföljande årets räken¬
skap. Sålunda ersattes 1904 års ämbetsutgifter icke af det i nämnda års
budget till ämbetsutgifter upptagna anslag, hvilket användes till bestridande
af ämbetsutgifter vid konsulaten under år 1903, utan först under loppet
af år 1905; och komma de att redovisas i konsulskassans ännu icke af-
sl utande räkenskap för detta senare år.
Då nu Norge enligt det uppgjorda förslaget skall betala den på tiden
1 januari—31 oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma
budgeten för nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan,
ingår däri anslaget för ämbetsutgifter vid konsulaten för samma tid.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
Däremot, tinnes, på sätt af ofvan lämnade redogörelse framgår, icke något
norskt anslag till bestridande af ämbetsutgifterna under år 1904. Det har
därför föreslagits, att Norge utöfver anslaget till konsulskassan för tiden
1 januari—31 oktober 1905 vidare skall till utrikesdepartementet inbetala
sin andel af det verkliga beloppet af ämbetsutgifterna vid konsulaten
under år 1904.
På samma sätt förhåller det sig med kontorskostnadsersättningarna
mot redovisningsskyldighet vid de lönade konsulaten allenast med den
skillnad, att det icke är ersättningarna för hela kalenderåret utan endast
för den senare hälften af detsamma, som icke gäldas af anslaget för det
löpande året utan i stället först redovisas i konsulskassans räkenskaper för
det påföljande året. På grund häraf har föreslagits, att Norge skall till
utrikesdepartementet särskildt inbetala jämväl sin andel af de verkliga
kontorskostnadsersättningarna mot redovisningsskyldighet vid de lönade
konsulaten för senare halfåret af 1904.
Beträffande de pensioner, hvilka utgöras till i gemensam diplomatisk
eller konsulär tjänst förut anställda personer har tillämpats den grund¬
satsen, att hvarje land för framtiden öfvertager utgörande af pensioner
till dess undersåtar. Liknande grundsats är äfven föreslagen i fråga om
pensioner till änkor efter sådana tjänstemän.
I förslaget till öfverenskommelse äro äfven intagna bestämmelser
angående gäldandet af hemflyttningskostnaderna för förut i Sveriges och
Norges tjänst i Kina och Japan anställda diplomatiska och konsulära
tjänstemän, hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning
härför tillförsäkrad. Af bemälda tjänstemän hafva två varit anställda i
Japan med anledning af det rysk-japanska kriget. Då detta i verkligheten
upphörde under sommaren 1905, om än det officiella fredsslutet icke ägde
rum förrän i september samma år, och Norge enligt öfverenskommelsen
skulle komma att erlägga den på Norge belöpande andelen af nämnda års
anslag till kabinettskassan för hela första halfåret och till konsulskassan
för tiden 1 januari till 31 oktober, har ansetts med billighet öfverens¬
stämmande, att kostnaderna för nämnda tjänstemäns hemflyttning bestridas
af utrikesdepartementet medelst anslagen för 1905.
Beträffande öfriga till förevarande kategori hörande tjänstemän,
hvilka innehaft eller på förordnande bestridt på stat uppförda befattningar,
föreslås, att kostnaderna gäldas af det land, hvars undersåte tjänstemannen
är. Af sistnämnda tjänstemän är en svensk och två norrmän.
I förslaget upptagas vidare bestämmelser, som afse upplösningen af
hittills bestående gemensam äganderätt till vissa i utrikesdepartementet samt
vid beskickningarna och konsulaten befintliga inventarier. Dessa bestäm¬
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
melser lära i allmänhet icke tarfva någon närmare utveckling. Det torde
vara tillräckligt att påpeka, att vid fördelningen af de vid konsulaten be¬
fintliga inventarier, hvilka inköpts för gemensamma medel, i allmänhet
följts den grundsats, att ett hvart land behölle inventarierna vid de kon¬
sulat, där konsulsbefattningen senast beklädts af dess undersåte. Värdet
af såväl dessa som vid beskickningen befintliga för gemensamma medel
inköpta inventarier uppgå endast till obetydliga belopp.
De beskickningshus, som å vissa platser utomlands stå till beskicknings-
chefernas förfogande tillhöra samtliga Sverige ensamt, hvarför någon öfverens¬
kommelse härvidlag icke behöft träffas. Däremot hafva Sverige och Norge
gemensamt förvärfvat besittningsrätten å viss tid till ett konsulathus i London,
kör närvarande är allenast Sveriges generalkonsulat därstädes inrymdt. Ome¬
delbart efter unionens upplösning afHyttade nämligen det norska konsu¬
latet därifrån. Huset synes böra försäljas och köpeskillingen lika fördelas
mellan de båda länderna, hvarjämte det bör tillkomma Sverige att för den
tid, vårt land ensamt drager nytta af huset, till Norge utgifva viss hyres-
ersättning, hvilken lämpligen ansetts böra bestämmas till 4 procent å
Norges andel af den blifvande köpeskillingen.
Slutligen afser art. 8 i förslaget att reglera utgörandet af den hy¬
reskostnad, som för tiden efter den 1 november 1905 belöper å vissa
gemensamt förhyrda kontorslokaler vid konsulaten. Såsom rimligt är,
skall kostnaden härför utgöras af hvartdera riket för de lokaler, som af
dess konsulat disponeras.
Förslaget är afsedt att ratificeras. Jag anser nämligen, att det¬
samma för att vinna slutlig stadfästelse bör underställas Riksdagens god¬
kännande. Det är dock under förutsättning att förslaget skulle af Kungl.
Maj:t godkännas icke min afsikt att föreslå dess omedelbara framläggande
för Riksdagen, utan synes härmed lämpligen böra anstå, till dess frågan
om den slutliga pröfningen af utgifterna å tredje hufvudtiteln varder inne¬
varande Riksdag förelagd. I detta sammanhang tillåter jag mig erinra,
hurusom Kungl. Maj:t i den till Riksdagen i år aflåtna statsverksproposi¬
tionen föreslagit Riksdagen att till bestridande af en del af den på Norge
belöpande andelen af kabinetts- och konsulkassornas utgifter år 1905 bland
de extra anslagen för 1907 upptaga ett förslagsvis beräknadt belopp af
300,000 kronor. På sätt jag anförde vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t den 13 sistlidne januari kommer tydligen på storleken af det belopp,
som för nu berörda ändamål behöfves, att äfven inverka utgången af de
nu afslutade underhandlingarna med Norge. Det synes mig således lämp¬
ligt, att ifrågavarande öfverenskommelse underställes Riksdagens pröfning
Bih. till Piksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 144.
först samtidigt med föreläggandet af proposition angående reglerande af
utgifterna å tredje hufvudtiteln.
Efter hvad jag inhämtat, lärer äfven den norska regeringen, hvilken
för Norges del redan godkänt ifrågavarande förslag till öfverenskommelse,
underställa detsamma Stortingets pröfning.
Efter att härefter hafva uppläst ifrågavarande förslag fortsatte herr
ministern:
Emot detta i samråd uppgjorda och af den norska regeringen redan
godkända förslag har jag icke någon erinran att framställa. Jag får så¬
ledes i underdånighet hemställa,
att förslaget måtte af Kungl. Maj:t godkännas för
Sveriges del, under förbehåll af ratificering, sedan Riks¬
dagen härtill gifvit sitt samtycke.
Till hvad herr ministern så¬
lunda anfört och hemställt, däruti
öfrige närvarande statsrådsledamöter
i underdånighet förenade sig, beha¬
gade H. K. H. Kronprinsen-Regen-
ten i nåder lämna bifall.
Ur protokollet
C. G. v. Heidenstam.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.