Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
1
N:o 104.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående dispo¬
sition af den för statsverkets räkning utarrenderade
delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord; gifven
Stockholms slott den 30 mars 1906.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver jordbruksärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen att
medgifva,
dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af krono¬
lägenheten Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å en af
förste landtmätaren A. Lekander år 1890 upprättad karta öfver lägenheten
med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta
med blå streckning begränsade område, dels ock den söder om sist¬
nämnda område befintliga delen af den å kartan med d 1 utmärkta ägo¬
figur, som icke erfordras för anläggande af gata och lastkaj — må till
staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, ej understigande 114,419
kronor 95 öre, som skall på stadens bekostnad bestämmas i den ord¬
ning, som är föreskrifven i kungl. förordningen i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, samt under
villkor i öfrigt,
att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1907, då
köpeskillingen skall erläggas och af staden till landtränteriet i länet
inbetalas,
att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan
kronan och staden upptagna lägenheter med undantag af de två lägen¬
heter, hvilka betecknas med n:o 1 och n:ris 142—143, berättigas att
bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. (N:is 104, 105) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet
för dem att hvar för sig till staden inom januari månad hvarje år
erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift samt med villkor
att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad dels ock till staden utan
ersättning, men emot motsvarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad
af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i
anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller fram¬
dragande af aflopps- och andra ledningar, samt
att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie samman¬
träde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å ett åt lasarettsdirektionen företedt
utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19 ar 40
kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området
till staden erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expro-
priationsnämndens beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande
dock, om staden så påfordrar, landstinget, därest det vill begagna sig
af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af
den å Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;
dels att å fångvårdsstyrelsen må öfverlåtas dispositionsrätten till
ofvannämnda å Lekanders karta med d 1 angifna ägofigur med undan¬
tag af den del däraf, som erfordras för anläggande af gata och lastkaj;
dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må
tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i
hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riks¬
dagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Gösta Tamm.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 104.
3
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 30 mars 1906.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Troll®,
Statsråden: Tingsten,
Biesért,
friherre Marks von Wurtemberg,
Tamm,
SlDNER,
Hellner,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström.
22:o.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde statsrådet Tamm: . .
Den 27 januari 1899 aflat Kungl. Maj:t till Riksdagen proposition
angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. Denna
proposition var af följande lydelse:
»Till Halmstads slott disponerades redan under äldre tider viss
jord såsom ladugård. Denna jord har enligt verkställda, skiftesförrätt¬
ningar blifvit förlagd i tre skiften, nämligen inägoskiftet, det s. k.
utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet, beläget
Proposition
År 1899.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
i sammanhang med inägojorden, hvarjämte slottsjorden tillagts andel i
vissa samfälligheter. Från det område, som tillskiftats slottet, äfvensom
från planen närmast själfva slottsbyggnaden hafva under årens lopp
flere afsöndungar skett. Sålunda har Kungl. Maj it dels g-enom nådigt
bref den 4 januari 1855 medgifvit, att till plats för Hallands läns cell¬
fängelse finge för alltid upplåtas en i inägoskiftets nordöstra hörn be¬
lägen jordrymd om Va tunnland, dels genom nådigt bref den 24 april
1863 tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 kvadratref 78
kvadratstänger 23,5 kvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus,
dels ock enligt nådigt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden
Halmstad af tomter, hörande till de forna fästningsverken omkring
slottet, för anläggande af en strand- eller hamngata. Därjämte har
kammarkollegium enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren
Th. Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlämnat
nyttj and erätten till ett intill planen för cellfängelset gränsande område
om 1 tunnland 20 kappland, till hvilket område Stockenberg därefter
genom domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld
erhållit förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.
Slottsjorden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i
länet på lön indelad, uppläts med stöd af kungl. brefvet den 21 december
1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december
1872 på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två särskilda
lotter, af hvilka den ena omfattade mägoskiftet jämte det i sambruk
därmed liggande framskiftet och den andra utmårksskiftet Tyludden.
Från arrendet undantogos dock, förutom ofvan omförmälda, dessförinnan
upplåtna jordstycken, den till flygsand splantering använda, närmast
hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten med park och
trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande äro landshöfdingen
förbehållna.
Enligt kungl. bref den 13 september 1889 har slottsjorden i jorde-
boken afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judiciellt,
administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;
och har. Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 mars 1892 förordnat’
att utskiftet Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893
skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Be¬
träffande dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inägoskiftet
och framskiftet bildade arrendelotten jämte den till borgmästaren Stocken¬
berg upplåtna lägenheten, gjordes under år 1888 af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län hos domänstyrelsen framställning,
huruvida icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads
5
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 104.
stads bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga
förfogande, hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upp¬
låtas för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf doman-
styrelsen anmodat Rungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med
då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättnmgsmannen att
med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till
egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, afgais,
med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver
slotts]orden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen
förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del åt slotts-
]orden skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplantering
och återstoden, däri inbegripen den till Stockenberg upplåtna lagen¬
heten, utarrenderas i lotter. Detta förslag biträddes i hufvudsak åt
Kungl. Mai:ts befallningshafvande.
Emellertid hade stadsfullmäktige i Halmstad samt Stockenbergs
stärbhusdelägare hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att mot viss
erbjuden köpeskilling få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och,
sedan domänstyrelsen i ett den 3 mars 1893 afgifvet underdånigt ut¬
låtande afstyrkt bifall till de underdåniga ansökningarna, men tillika
hemställt, att, då det för kronan vore fördelaktigare, om egendomen tor
fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma fortfarande utarrende¬
rades, och af stadsfullmäktiges underdåniga ansökning framgmge, att
Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva äganderätt till
egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att utarrendera slotts-
jorden på kortare tid, anbefallde Kungl. Maj:t den 24 mars 1893 domän¬
styrelsen att under en tid af fem år från den 14 mars 1894 fortfarande
på arrende upplåta den utarrenderade delen af slotts]orden, hvarvid på
domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida Stockenbergs stärb-
husdelägare ägde bibehålla nytt]anderätten till den af dem arrenderade
lägenheten. I följd häraf har inägoskiftet jämte det i sambruk därmed
liggande framskiftet, med undantag af flygsandsplanteringen, genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 under
benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats undei 5 ar, räknade
från den 14 mars samma år, till förre arrendatorn C. P. Johansson
mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och hafva i berörda kontrakt Stocken¬
bergs stärbhusdelägare för samma tid erhållit betryggad besittningsrätt
till det af dem innehafda området mot årlig afgäld till arrendatorn af
300 kronor.
För lägenheten Halmstads slottsjords disponerande efter den 14
-mars 1899 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af domän-
6 Kung!. Maj:t$ l\'ud. Proposition N:o 104.
styrelsen, låtit under år 1896 verkställa arrende- och saluvärdering å
lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning har inhämtats!=att
lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt del¬
vis gränsade till Nissaån, icke vore bebyggd med några kronan tillhöriga
byggnader; att lägenhetens sammanlagda ägoområde utgjorde 75 hektar
19,30 ar, däraf 6 hektar 31,20 ar tomter, 58 hektar 44,80 ar åker, 8 hektar
49,80 ar numera uppodlad ängsmark och 1 hektar 93,50 ar impediment•
att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin sand’
hvilken under torra somrar lämnade endast svag skörd, samt till un °-e-
fär en tredjedel al sandmylla på något fuktig, järnhaltig sandbotten;
att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde
omfattande enligt den till kartan hörande beskrifningen 11 hektar 63 do
ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma
icke \ore tjänligt till åker och således hade ringa värde; att å lägen¬
heten, hvars taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33 bebyggda
mindre lägenheter, för Indika arrendatorn ägde uppbära i årlig afgäld
tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat lägen¬
hetens saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp likväl icke
mgiDge värdet. af det område om 1 hektar 80, l o ar, som å kartan upp-
tagits för utvidgning, af den från staden till hamnen ledande vägen
äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket enligt
förrättningsmännens åsikt icke kunde påräkna större årlig inkomst
genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronor, äfven om den¬
samma blefve utarrenderad på längre tid, hafva förrättningsmännen
ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve för
ofvan angifna saluvärde afyttrad.
Med anledning åt hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lägen-
heten Halmstads slottsjords framtida disposition har Ivungl. Majrts be¬
fallningshafvande infordrat yttrande af domänintendenten G. Theorin,
hvilken förordnats att från och med dr 1897 uppehålla domänintendents-
befattningen i länet; och har bemälde domänintendent i afgifvet utlå¬
tande anfört, att då lägenheten ej ens under gynnsam väderlek kunde
ämna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar måste
blifva ytterst ringa, jämväl domänintendenten ansåge det vara för kro¬
nan fördelaktigast, om lägenheten försåldes, hvarvid han dock ville
erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand afyttra
tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd däraf blefve, att
täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande af kronan företagas,
hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven om lägen¬
heten komme att bibehållas i kronans ägo, blefve sådan täckdikning
7
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 104.
dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga
öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från s. k.
kvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfreds¬
ställande och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta köpe¬
skillingen för lägenheten kunde erhållas genom att utbjuda densamma
till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt och med
afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet mot eld¬
fara, ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i törsta hand hem-
bjudas Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten komme
att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt domäninten¬
dentens åsikt från försäljningen undantagas dels ett å den år 1890 upp¬
rättade kartan med litt. E betecknadt område och dels ett å samma
karta med blå linjer utprickadt angränsande område, hvilka båda om¬
råden utgjorde tillsammans 1 hektar 75,2 ar. Såväl länsresidenset som
cellfängelset vore nämligen belägna omedelbart invid berörda områden
och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om i när¬
heten af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga oljor
eller brädgårdar, b vilket allt, enligt domänintendentens förmenande,
måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden
komme i enskild mans ägo. Vidare har domänintendenten föreslagit,
att det å kartan med litt. F betecknade området om 11 hektar 63,9 ar
måtte från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens
omedelbara vård i och för skogsplantering.
Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och salu¬
värderingen äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande
blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnade till domän¬
styrelsen, samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid i eget afgifvet
yttrande, med biträdande af domänintendentens förslag, hemställt, att
Halmstads slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag,
måtte varda till högsta möjliga pris försåld, hafva i särskilda till Kungl.
Maj:t ingifna underdåniga ansökningar dels stadsfullmäktige i Halmstad
o-jort framställning om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels
ock direktionen för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands
läns landsting att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och har domän¬
styrelsen erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande
öfver berörda ansökningar.
Stadsfullmäktige i Halmstad hafva i förevarande underdåniga an¬
sökning anhållit, att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägen¬
heten Halmstads slottsjord, däri inbegripet det med d 1 och d 2 å
den af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade kartan beteck¬
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
nade område, som dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stocken-
berg, dels ock för närvarande vore uthyrdt till upplagsplats, men med
uteslutande af det i domänintendenten Theorins och Kungl. Maj:ts be-
fallningshafvandes yttranden öfver arrendeuppskattningen omförmälda,
med blå linje å kartan utmärkta området midt för länsresidenset och
länscellfängelset. Därjämte hafva stadsfullmäktige anhållit, att köpe¬
skillingen för lägenheten måtte få bestämmas af uppskattningsnämnd,
utsedd i den ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för
allmänt behof; att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta
samma lättnader, som vore vanliga vid kronojords försäljning till
enskilda; samt att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhets-
innehafvare å slottsjorden staden måtte erhålla samma rättigheter, som
för närvarande tillkomme staten såsom jordägare, mot det att staden å
sin sida iklädde sig kronans förbindelser i sagda hänseende och därvid
särskild! förklarade, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883
uppförda byggnader, som funnes upptagna å eu den underdåniga an¬
sökningen bilagd, den 7 september 1891 af dåvarande domänintendenten
G. A. Claesson upprättad förteckning, fortfarande skulle vara berätti¬
gade a,tt under sin egen och hustrus lifstid bibehålla samma byggnader
med. tillhörande område mot erläggande inom januari månads utgång
hvarje år till drätselkammaren af de afgifter, som funnes fastställda i
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes arrendekontrakt om slottsjorden den
31 januari 1894, men utan rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verk¬
ställa nybyggnad å de af dem disponerade områden.
I den underdåniga ansökningen hafva stadsfullmäktige till en
början erinrat, hurusom stadsfullmäktige redan år 1891, i sammanhang
med sin då gjorda underdåniga framställning att få tillösa sig en dol
af slottsjorden, fäst uppmärksamheten på de stora vådor, som för sam¬
hället kunde uppstå därigenom, att lägenhetens arrendatorer under
loppet af senare årtionden upplåtit boningsplatser mot tomthyra åt en
mängd personer, hvilka å dessa platser uppfört byggnader utan hänsyn
till vare sig byggnads- eller hälsovårdsstadgan; och hafva stadsfull¬
mäktige vidare anfört, att ju längre detta oefterrättlig!)etstillstånd finge
fortfara, desto svårare komme följderna däraf att blifva för staden,
landa utvägen att afhjälpa antydda missförhållande vore, att staden
Unge tillösa sig jorden, ordna gator, vatten- och afloppsledningar samt
träffa aftal med husägarne, hvarigenom dessa kunde komma i en tryggare
ställning än den, hvari de ma befunne sig. De skål, som åberopats för
stadsfullmäktiges nyssnämnda, år 1891 gjorda framställning, hade under
åren vunnit i styrka och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
gjorde det för staden ännu mer önskvärdt att komma i besittning af
jorden, nämligen bostadsbrist. År 1865 utgjorde stadens folkmängd endast
4,654 personer, men sedan dess både densamma vunnit sådan tillökning,
att folkmängden för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som
arbetarbostäder företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden
icke kunde därtill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta
ändamål inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för
markens användande för det afsedda ändamålet finge vidkännas, näm¬
ligen för fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och
afloppsledningar, komrne helt säkert att flerdubbla inköpssumman och
kunde aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som
tomtförsäljningen komme att försiggå så småningom under flere årtionden,
hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle
jämte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville
emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore
att förvänta, därest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okon¬
troll eradt bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast
en mindre del att ingå i stadsplanen, och det skulle fördenskull för
staden vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna
del, men, då den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åker¬
jord och i följd där af en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda
sig någon inkomst däraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden
till byggnader af sämsta beskaffenhet, hvilket staden till hvarje pris
ville förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden,
med undantag dock af hvad Kungl. Maj:t pröfvade böra bibehållas för
kronans eventuella behof.
Öfver denna underdåniga ansökning har domänstyrelsen inhämtat
underdåniga utlåtanden från magistraten i Halmstad, vederbörande do¬
mänintendent och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka
samtliga myndigheter tillstyrkt medgifvande för Halmstads stad att få
inköpa slottsjorden. Beträffande åter de af stadsfullmäktige föreslagna
villkoren för inköpet hafva domänintendenten och Kungl. Maj ds befall¬
ningshafvande ifrågasatt, huruvida staden borde få komma i åtnjutande
af den begärda lättnaden i betalningsvillkoren, enär denna förmån
syntes vara afsedd för en annan klass af köpare än den, som staden
kunde anses tillhöra.
I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda
underdåniga ansökning har direktionen anhållit, att, vare sig Halm¬
stads slottsjord upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid
upplåtelsen' måtte fästas det villkor, att länets näst sammanträdande
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
ordinarie landsting skulle, om landstinget så funne för godt, äga att
inom viss tid och mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med
föreskrifterna i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets af¬
stående för allmänt behof den 14 april 18G6, fullösa sig två, lasarettet
angränsande områden af slottsjorden om tillsammans' 19,4 ar, hvilka
områden å ett handlingarna i ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen
med skrifvelse den 13 januari innevarande år till Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande insändt utdrag af Lekanders karta öfver slottsjorden funnes
utmärkta med blå linje. Till stöd för ansökningen har direktionen åbe¬
ropat dels sanitära skal, dels ock nödvändigheten att skydda lasarettet
mot eldfara, hvarjämte framhållits, att, för den händelse lasarettet be-
liöfde tillbyggas, ifrågavarande områden blefve för sådant ändamål nöd¬
vändiga; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet under¬
dånigt utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
berörda underdåniga ansökning.
Domänstyrelsen har den 4 februari 1898 afgifvit underdånigt ut¬
låtande öfver’ förevarande underdåniga ansökningar; och har styrelsen
därvid i fråga om den framtida dispositionen af lägenheten Halmstads
slottsj ord anfört, att, da lägenheten med afseende å dess beskaffenhet
icke lämpade sig att allt framgent bibehållas såsom jordbruksegendom,
lägenhetens försäljning ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de
i stadsfullmäktiges underdåniga ansökning anförda, af de lokala myndig¬
heterna icke bestridda skäl för lägenhetens upplåtande åt staden syntes
styrelsen beaktansvärda, samt därtill komrne, att köpesumman vore af-
sedd att bestämmas i enlighet med föreskrifterna i gällande expropria¬
tionslag, hvarigenom statsverket med visshet kunde påräkna en köpe¬
skilling, som fullt motsvarade lägenhetens värde, hade styrelsen icke
något att erinra mot bifall till stadsfullmäktiges underdåniga ansökning
att få inköpa lägenheten.
Hvad anginge de i den underdåniga ansökningen ifrågasatta villkor,
hvarunder inköpet skulle ske, föreställde sig domänstyrelsen, att med
stadsfullmäktiges _ framställning om medgifvande för staden att vid gäl¬
dande af köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga
vid kronojords försäljning till enskilda, åsyftades det i kung!, brefvet
den 29 maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägen¬
heter intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter ägde att in¬
betala köpeskillingen under loppet af sex år med en sjättedel årligen.
Med erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar
af kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, har
domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,
11
Kungi. Majis N<hl. Proposition N:o 104.
staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators
ordnande med mera, talade för en dylik förmåns beviljande, styrelsen
likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att
denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknade
anledning att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall. _
Domänstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 18 maj 1888 förordnat, att, då styrelsen vid profning
af arrende förslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början upp-
giordt, funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebod.de honom
silf tillhöriga, före den 1 januari. 1883 uppförda byggnader, kunna
utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelse^
skulle äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, hvari¬
genom lägenhetsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot ut¬
förande till arrendatorn af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen
blefve fastställd, kvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de
så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund åt deras
uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem
genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen detta
stadgande, som legat till grund för stadsfullmäktiges i den underdåniga
ansökningen framställda förslag beträffande stadens blifvande rättig¬
heter och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och sars midt
förbindelsen, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda
byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons
ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid ta
bibehålla samma byggnader med tillhörande område.
Då i det område, som stadsfullmäktige önskade expropriera, m-
o-inge jämväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads
lasarett ansett vara behöfligt för lasarettets behof, har dom än styrelsen,
med förordande af lasarettsdirektionens underdåniga ansökning, iore-
slaHt att det ytterligare villkor måtte fästas vid bitall till stadsfull¬
mäktiges ansökning, att staden skulle vara skyldig att till lasarettet
afstå omförmälda 19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid
expropriationen för dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma om¬
råde till kronan erlägga, . , f
På o-rund af nådig befallning har jämväl fångvårdsstyrelsen ai-
gifvit underdånigt utlåtande i detta ärende; och har styrelsen, med
framhållande af vikten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka
från angränsande område samt att vid behof i framtiden af byggnader
för fängelset äga tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att for
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
tillgodoseende af berörda önskemål det område af slottsjorden, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen
vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade
kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar
sträckte sig. med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan
ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas;
att fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande
marken bebyggdes eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva
utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna
undantaget afsett att afvända; att, da eu blifvande tillbyggnad af fän¬
gelset, hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter
samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder,
åt hvilken sida jämväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda
en . begränsning af kronans mark på det sätt, Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik
tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig
ansedd vaktbetjäntsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka be^
skaffenhet ej kunde läggas å den östra åt Kissaån vettande delen af
fängelseområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark
på andra sidan vägen väster om fängelset, men att det i allt fäll syntes
vala ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet
omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare bär
styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att slottsjordens försäljning i
hela den utsträckning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka
skulle medföra, utom ofvanberörda följder, jämväl den stora olägenheten,
att fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan
från grannskapet å den afyttrade marken omedelbart utanför dess fång-
gårdar. Då det således vore i fångvårdens intresse sjmnerligen ange¬
läget, att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om
fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linjen, har
fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som af
denna orsak blefve, utöfver hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att
omfatta hela den utanför samma blå linje befintliga delen af den å
kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899
vore upplåten åt. borgmästaren Stockenbergs stärbhusdelägare.
I underdånig skrifvelse den 4 decembex- 1898 har slutligen direk¬
tionen för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands läns senast
församlaae landsting godkänt direktionens redan vidtagna åtgärder för
beredande af tillfälle för landstinget att för lasarettets räkning för-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
värfva det i direktionens förenämnda underdåniga ansökning omförmälda
område af slottsjorden samt bemyndigat direktionen att vidtaga ytter¬
ligare åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit, att, vare sig
försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det måtte varda
landstinget medgifvet att till sig lösa samma område mot köpeskilling’
bestämd i enlighet med föreskrifterna i kungl. förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit,--— vill Kungl. Kungl. Maj.is
Maj:t, härmed föreslå Riksdagen att medgitva, till Riksdagen
att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten år 1899■
Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda,
af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägen¬
heten med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma
karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder
om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta
ägofigur — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som
skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kungl.
förordningen den 14 april 1866 är föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt under villkor i öfrigt,
att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid
hvilken tid staden inträder i de rättigheter och skyldigheter gent emot
lägenhetens arrendator, som tillkomma kronan;
att köpeskillingen skall erläggas vid tillträdet och af staden till
landtränteri i länet inbetalas;
att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upp¬
låtna delen af slottsjorden skola vara berättigade att bibehålla samma
byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinne-
hafvare under hans och hans hustrus lifstid, därest han till staden inom
utgången af januari månad hvarje år erlägger den årliga afgift, som för
lägenheten är bestämd i Kungl. Maj:ts beiällningshafvandes om slotts-
jordens utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt
staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller under¬
låtenhet att utgöra berörda afgift finner skäl att honom genom uppsäg¬
ning från lägenheten skilja; ägande lägenlietsinnehafvare icke utan
medgifvande af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt
att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst därefter infallande ordinarie samman¬
träde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen
företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om
Riksdagens
skrijvehe
iir 1899.
14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
19,4 ar af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden
erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämn-
dens beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om
staden så påfordran, landstinget, därest det vill begagna sig af lös¬
ningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å
Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;
viljande Kungl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark.»
I anledning af berörda nådiga proposition anmälde Riksdagen i
skrifvelse den 10 maj 1899, att Riksdagen fann frågan om dispositionen
af Halmstads slottsjord böra underkastas förnyad pröfning, och anförde
därvid, bland annat, följande.
Af hvad i ärendet förekommit framginge att å den del af slotts¬
jorden, som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven gjordes an¬
språk för fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som vore upp¬
låten till länsfängelse. Och otvifvelaktigt vore, att det måste vara för
staden förmånligt att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för
dess utläggning till tomter och gator m. in., äfven komma i besittning
åt nämnda del af slottsjorden, på samma gång det syntes uppenbart,
att, vid bebyggande af det nya stadsområdet med däraf föranledd lifli-
gare trafik, den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att
visa sig vara oändamålsenlig. Vid sådant förhållande hade Riksdagen
ansett, att, i sammanhang med förslaget om förändrad disposition af
slottsjorden borde tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma
kunde beredas ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset;
och syntes så mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de
då mera förändrade kommunikationsförhållandena inom Hallands län,
det syntes kunna sättas i fråga, huruvida fortfarande inom länet borde
finnas förutom länsfängelset två kronohäkten, nämligen de i Varberg
och Kungsbacka belägna; utan syntes dessa lämpligen böra utrymmas
och i stället länsfängelset utvidgas, hvilket gifvetvis skulle lända till
besparing i förvaltningskostnaden. Härvid hade Riksdagen velat tillägga,
att staten syntes för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna
betinga sig så stor köpeskilling, att däraf borde kunna vinnas ett
väsentligt bidrag till kostnaden för uppförande af ett nytt länscell-
fängelse.
15
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
Emellertid hade Riksdagen velat framhålla önskvärdheten häraf,
att vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne
Kungi. Maj:t måtte tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen
af slottsjorden och, å andra sidan, innehafvare af lägenheter därå
kunde ordnas på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som
möjligt.
Slutligen hade Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts före¬
liggande förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kungl. propositionen
meddelats, slottsj orden vore i judiciellt, administrativt och ecklesiastikt
hänseende förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen
för densamma syntes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans
fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till
fonden för anordnande åt lokaler för statens ämbetsverk i kufvudstaden.
Vid underdånig anmälan den 29 mai 1899 af denna Riksdagens
skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen att inkomma med
det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse ur fångvårdens synpunkt
kunde finnas föranleda.
Fångsstyrelsen afgaf underdånigt utlåtande den 23 mars 1900 och
förklarade däri, att styrelsen, som icke fann sig kunna tillstyrka ett
från stadsfullmäktige inkommet förslag om byte af tomt för länsfängel-
set, vidhölle hvad styrelsen uti sin underdåniga skrifvelse den 22 februari
1898 uti ärendet anfört.
Genom nådig remiss den 1 maj 1900 anbefalldes nu Kung!. Majrts
befallningshafvande i Hallands län att, efter vederbörlig utredning, in¬
komma med det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse och fångvårds¬
styrelsens i anledning däraf afgifna utlåtande kunde finnas föranleda.
Emellertid inkom fångvårdsstyrelsen med en underdånig framställ¬
ning af den 19 juni 1900, häruti styrelsen anhöll, att Kungl. Maj:t
måtte, så snart ske kunde, till styrelsen öfverlåta dispositionsrätten till
förenämnda med d 1 å Lekanders karta betecknade del af slottsj orden.
Öfver denna sistberörda framställning anbefalldes den 17 juli 1900
domänstyrelsen att afgifva utlåtande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län afgaf, till följd
af förberörda remiss den 1 maj 1900, underdånigt utlåtande af den 24
december samma år.
I underdånigt utlåtande den 11 januari 1901 besvarade domän-
styrelsen nyssberörda remiss af den 17 juli 1900 a fångvårdsstyrelsens
framställning af den 19 därförutgångna juni samt öfverlämnade där¬
vid tillika underdåniga yttranden af stadsfullmäktige i Halmstad och
vederbörande domäuintendent samt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i
Fångvårds¬
styrelsen
Framställ¬
ning från
fångvårds¬
styrelsen.
Kungl. Maj:ts
befallnings¬
hafvande i
Hallands län.
Domän¬
styrelsen.
Fångvårds¬
styrelsen.
Landshöfding
A. Asket\
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
länet underdåniga utlåtande af den 24 december 1900; och inhämtas
af dessa handlingar, att stadsfullmäktige anhållit, att, i händelse fång¬
vårdsstyrelsens framställning om upplåtande åt styrelsen af berörda med
d 1 betecknade område bifölles, därifrån dock måtte undantagas erforder¬
lig mark dels för anordnande af en 30 meter bred gata norr om lasa¬
rettet och för anläggande af en 10 meter bred gata och lastkaj utmed
Nissaån; att domänintendenten tillstyrkt fångvårdsstyrelsens framställning
med den af stadsfullmäktige gjorda inskränkning; att Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, för den händelse fängelset skulle bibehållas på sin nu¬
varande plats, gifvit enahanda tillstyrkande; samt att domänstyrelsen
hemställt, att därest så kunde ske, utan att det med fångvårdsstyrelsens
framställning åsyftade ändamål förfelades, den af stadsfullmäktige berörda
del af det med d 1 betecknade området måtte vid upplåtelsen till fång¬
vårdsstyrelsen undantagas och få i sammanhang med den öfriga slotts-
jorden af staden förvärfvas.
Ärendet remitterades härefter till fångvårdsstyrelsen för inhäm¬
tande af dess yttrande i anledning af hvad stadsfullmäktige i sitt sist-
berörda yttrande anfört, och afgaf styrelsen i anledning häraf under¬
dånigt utlåtande af den 20 december 1901.
Landshöfdingen i länet A. Asker, som lämnats tillfälle att i ärendet
afgifva yttrande, har anfört, bland annat, att, om det af stadsfull¬
mäktige i Halmstad uppgjorda förslag till utvidgad stadsplan —
hvilken plan afsåge, bland annat, att upptaga en 30 meter bred gata
tran slottsj ordsområdet till hamnen samt att utmed Nissaån i nuvarande
kinsfängelsets närhet anlägga eu 10 meter bred strandgata med lastkaj
— komme att genomföras, konnne länsfängelset med dess nuvarande
område och än mer genom utvidgning af samma område, på sätt fång¬
vårdsstyrelsen föreslagit, genom förvärfvande af området d 1 å Lekanders
karta, att få ett synnerligen ofördelaktigt läge invid en starkt trafikerad
gata å ena sidan och en lastkaj å den andra sidan. Då kronohäktena
i Yarberg och Kungsbacka till besparing i förvaltningskostnaderna utan
olägenhet kunde indragas och länsfängelset i Halmstad i följd däraf
måste utvidgas, vore det i såväl statens som staden Halmstads intresse
att vid inköp af det område, hvarom nu vore fråga, för dess utläggning
till tomter och gator jämväl den del af slottsjorden, som vore upplåten
till länsfängelse, blefve af staden med äganderätt förvärfvad och fängelse¬
byggnaden efter värdering af skiljemän af staden inlöst. Beträffande
lämplig plats för ett nytt länscellfängelse i Halmstad, hade hamningen¬
jören i Halmstad, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Filip
Wetterling, som verkställt undersökning af marken å sydvästra delen
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
af slott»)orden vid Halmstad på en areal af omkring 14,000 kvadrat¬
meter, enligt hvad ett handlingarna bifogadt intyg utvisade, kommit
till det resultat, att en byggnad af ett fängelses storlek därå kunde
uppföras, dock att, då den fasta, bärande jordarten träffats först på
omkring 5 meters djup, kostnaderna för grundläggningen där komme
att ställa sig 30 till 40 procent högre än i östra stadsdelen. Då sålunda
lämplig plats för ett nytt länscellfängelse kunde beredas å sydvästra
delen af slottsjorden i Halmstad och den omständigheten, att kostnaden
för grundläggningen vid detsammas uppförande där komme att ställa
sig 30 till 40 procent högre än i stadsdelen öster om Nissaån, syntes
vara af underordnad betydelse i jämförelse med slottsjordsfrågans ord¬
nande i dess helhet på ett för såväl staten som staden Halmstad för¬
delaktigt sätt, har landshöfding Asker förordat, att kronolägenheten
Halmstads slottsjord med undantag af så stort område å sydvästra delen
af samma jord, som för ett nytt länscellfängelses ordnande ansåges
behöfligt, finge till staden Halmstad på vissa villkor försäljas.
Uti underdånigt utlåtande, som fångvårdsstyrelsen den 28 juli
1903 afgifvit i anledning af hvad landshöfding Asker i ärendet anfört,
har styrelsen till eu början framhållit, hurusom af styrelsens biträdande
arkitekt gjordt uttalande om slottsjordens olämplighet som byggnads¬
grund syntes till fullo bekräftadt genom hamningenjören Wetterlings
af landshöfding Asker omförmälda intyg. Fängelsets förläggande till
den af landshöfdingen föreslagna platsen skulle medföra, förutom andra
olägenheter, jämväl eu ökning till omkring 17* kilometer i fängelsets
afstånd från ’ länsstyrelsens ämbetslokaler samt åsamka kronan dryga
extra kostnader för väganläggning, gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m. Dessutom syntes det mindre välbetänkt att för att undgå den
ökade trafiken och det olämpliga grannskapet af de i stadsplanen före¬
slagna nya arbetarkvarteren och hamnområdena flytta fängelset just i
den riktning, hvaråt dessa områden enligt planen vore afsedda att å
slottsj ordsområdet utvidga sig.
' Beträffande det af Riksdagen äfvensom af landshöfding Asker
anförda skälet till länsfängelsets förflyttande och, i sammanhang därmed,
utvidgande, nämligen den ifrågasatta indragningen af kronohäktena i
Yarberg och Kungsbacka, har styrelsen, jämte framhållande att eu
utvidgning af länsfängelset för detta ändamål blefve af sådan mindre
omfattning, att detta oaktadt fängelsets nuvarande tomt blefve ändamåls¬
enlig, om till densamma lades tillräcklig mark af slottsjorden, vidare
meddelat, att tilloppet af fångar från Hallands län icke varit större än
att de samtliga utan svårighet kunnat rymmas i länsfängelset, sådant
Bih. Ull Piksd. Prof. 1906. 1 Sami 1 Afd. 52 Höft. 3
Fångvårds¬
styrelsen.
18
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 104.
det befunnes, utan tillbyggnad. Medeltalet fångar i detta fängelse,
hvilket innehölle 34 ljusa celler, hade under de senaste åren icke öfver-
stigit 10. Sammanlagda medelsiffran för de bägge kronohäktena inom
länet under samma tid hade i allmänhet hållit sig mellan G och 9.
Skulle, för den händelse kronohäktena komme att indragas, i något
sällsynt fall utrymmet i länsfängelset visa sig knappt, så kunde, såsom
af dylik anledning ofta skedde annorstädes, nödigt antal fångar förflyttas
till annat fängelse, exempelvis till något af de närbelägna fängelserna
i Jönköping eller Växjö, där likaledes tilloppet af fångar från de egna
länen vore jämförelsevis ringa.
Beträffande frågan angående indragning af berörda två krono-
häkten har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att efter verkställd
utredning förslaget om nedläggandet af krön ohäktet i Varberg ansetts
böra förfalla. Däremot hade undersökningarna i fråga om det mindre
kronohäktet i Kungsbacka ledt till det resultat, att, på därom gjord
underdånig framställning, styrelsen erhållit nådigt bemyndigande att för
detta häktes indragning, så snart förhållandena det medgåfve, förbe¬
redelsevis träffa därför nödig uppgörelse; och hade styrelsen för afsikt
att vid den nuvarande häktesföreståndarens afgång, i underdånighet
inkomma med slutlig framställning i ärendet.
Då anledning emellertid syntes styrelsen förefinnas att i fråga om
den af staden Halmstad begärda mark till gata och lastkaj från ägo¬
figuren d 1 visa tillmötesgående mot staden, har styrelsen beträffande
det af styrelsen förut anförda skäl till afstyrkande! af samma begäran,
nämligen att vid ifrågasatt utrymmande åt flottan af centralfängelset
å Nya Varfvet utanför Göteborg äfvensom försäljning af det gamla och
otidsenliga centralfängelset i Malmö, det synts nödigt att vid läns¬
fängelset i Halmstad, hvars af lätta kommunikationer gynnade läge
syntes för ändamålet erbjuda liera fördelar, bevara i kronans hand till¬
räcklig mark för eventuellt uppförande därstädes af en nybyggnad till
ersättande af en del åt cellutrymmena vid nämnda två centralfängelser,
meddelat, att, sedan jämlikt nådigt beslut den 14 mars 1903 förordnats
om förläggande i Göteborg och Hernösand af de nödiga fängelsebygg¬
naderna till Nya varfsfängelsets ersättande samt inkommet köpeanbud
å centralfängelset i Malmö enligt nådigt beslut den 19 september 1902
lämnats utan afseende, berörda skäl till afslag å stadens begäran för¬
fallit, och syntes, vid bedömandet af hvad af slottsjorden kunde böra
tilläggas fängelset, hänsyn numera endast vara att taga till öfriga af
styrelsen i detta ärende påvisade behof i fråga om ökning i fängelse-
området, nämligen för uppförande af de nya fånggårdar, hvartill anslag
19
Käng!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.
af 1899 års Riksdag redan beviljats, men som i afvaktan på nådigt
beslut i föreliggande ärende icke kunnat byggas, för uppförande af en
för fängelset nödig vaktbetjäntsbyggnad m. in. samt framför allt tor
beredande af nödig isolering åt fängelset. ,
Eu blick på kartan visade att, äfven om den af staden begarda
remsan af figuren d 1 afstodes, den återstående delen där af skulle vara
tillräcklig för tillgodoseende af dessa behof och äfven för utvidgning
af fängelset, därest sådant skulle i framtiden erfordras för hysande i
fängelset af fångarna från hela länet.
Afståndet från den nuvarande fängelsegafvem till ^ stadens nya
30 meters gata blefve minst 80 meter och afståndet tran fängelsets
långsida till den nya strandgatan med dess lastkaj minst 85 meter,
planterad och till fängelsets disposition liggande mark.
Däremot hotades fängelset af en allvarlig olägenhet genom den
strax väster därom löpande allmänna vägen. Denna vore å Lekandeis
karta utlagd från omkring 10 till omkring 18 meters bredd och tyd¬
ligen afsedd till liufvudgata för den nya stadsdelen, hvars största trafik
således skulle gå alldeles utanför fängelsets västra cellfonster Da
emellertid vägen just utanför fängelset passerade ägofiguren E och det
därintill liggande' med blå streckning begränsade området å Lekanders
karta, som skulle från försäljningen till staden undantagas, syntes denna
olägenhet enkelt och för afl framtid kunna af hjälpas därigenom att
nuvarande utfartsvägen förbi fängelset för framtiden afstängdes Iran
allmän trafik i den del, som passerade ägofiguren E och berörda med
blå streckning angifna område, och att liufvudgatan till den nya stads¬
delen i stället flyttades till närmast västerut belägna gata samt öfver
slottsvallen leddes in till stadens nuvarande gatusystem, på satt ett
handlingarna bilagdt, af styrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten
G. Lindgren uppgjordt förslag till ändring af stadsplanen for slotts-
jorden utvisade. „ ,
På o-rund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen atstyrkt
det af landshöfding Asker framställda förslaget till flyttning af läns-
fängelset. i Halmstad till sydvästra delen af slottsjorden, ^ hvarjemte
styrelsen dels uttalat, att numera icke något hinder från fångvårdens
synpunkt syntes förefinnas för afträdandet till staden Halmstad åt det
utaf stadsfullmäktige begärda området af den å Lekanders karta med
d 1 utmärkta ägofigur, och dels tillstyrkt, att, i händelse den ifrågasätta
försäljningen af slottsjorden komme till stånd, bland villkoren därtör
stadgades, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga den nu-
20
Stads¬
fullmäktige
Halmstad.
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
varande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt den
följde ägofiguren E och fortginge öfver det därintill liggande, med blå
streckning begränsade området å Lekanders karta, samt att i stället
hufvu dgatan till den nya stadsdelen å slottsjorden skulle, på sätt ofvan-
berörda af hofintendenten Lindgren uppgjorda förslag till ändring af
stadsplanen för slottsjorden angåfve, flyttas till närmast västerut be¬
lägna gata.
Till följd af nådig remiss har härefter Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Hallands län den 19 oktober 1904 afgifvit underdånigt ut¬
låtande och därvid tillika öfverlämnat underdånigt yttrande af den 5 mars
1904 från stadsfullmäktige i Halmstad, instrument öfver en den 8 och
30 augusti 1904 af domänintendenten och förste landtmätaren i länet
samt stadsingenjören i Halmstad verkställd saluvärdering å kronolägen¬
heten Halmstads slottsjord samt utdrag af protokollet, hållet vid stads¬
fullmäktiges sammanträde den 2G september 1904, af hvilka handlingar
inhämtas följande.
, ^ Stadsfullmäktige hafva uti sitt underdåniga yttrande af den 5 mars
1904 anfört hufvudsakligen, att det af fångvårdsstyrelsen ifrågasatta
villkor för slottsjordens försäljning till staden eller* att södra utfarts¬
vägen skulle för trafik afstängas å viss, bestämd sträcka, nämligen från
den i öster och väster gående samt omedelbart norr om slottet varande
gatan, benämnd Trädgårdsgatan, förbi cellfängelsets tomt, vore från
stadens sida oantagligt, enär genom en dylik afstängning af utfarts¬
vägen alltför stora olägenheter i trafikhänseende skulle uppstå, hvartill
komme, att de. enskilda personer och inrättningar, som ägde tomter
utmed fortsättningen af vägen utan tvifvel aldrig inginge på, att den¬
samma till någon del afstängdes; att stadsfullmäktige på grund af hvad
sålunda blifvit anfördt icke kunde antaga nämnda, af fångvårdsstyrelsen
iö! eslagna villkor, samt att stadsfullmäktige, som i sin underdåniga
skrifvelse den IG november 1897 anhållit, att köpeskillingen för slotts¬
jorden finge bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den ordning,
som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof, nu och
da stadsfullmäktige, med tagen hänsyn till stadens finansiella ställning
samt de manga och stora för stadens skattdragande invånare betun¬
gande skulder, staden, sedan nämnda anbud afgafs, måst ikläda sig’,
ansåge det icke vara med klok omtanke förenligt att förbinda staden
betala ett belopp, hvars storlek icke vore på förhand bekant, synner-
hgast som ej obetydligt belopp utöfver köpeskillingen komme att åtgå
för slottsjordens ordnande till byggnadskvarter med utläggning af gator
och anläggning af kloakledningar, förklarat, att de visserligen vidhölle
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 104.
sin ansökan att få inköpa slottsjorden, men under förutsättning dock
att köpeskillingen bestämdes till det belopp, som åsattes densamma vid
saluvärderingen år 1896 eller 102,855 kronor 95 öre, dock att, därest
före ärendets slutliga afgörande en ny saluvärdering komme att äga
ruin, stadsfullmäktige i underdånighet anhölle att blifva satta i tillfälle
yttra sig, huruvida staden kunde önska att för den efter denna vär¬
dering möjligen åtsatta köpeskillingen förvärfva sig slottsjorden. ^
"Med' föranledande af hvad sålunda förelupit, förordnade Kungl.
Maj:ts befallningshafvande den 2 april 1904 domänintendenten i länet
friherre It. Hermelin, förste landtmätaren C. O. Fröman och stads-
ingenjören C. Lundgren att verkställa förnyad saluvärdering af kiono-
lägenheten Halmstads slottsjord, och sedan protokoll öfver den sålunda
den 8 och 30 augusti 1904 verkställda värderingen till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit jämte en af nyssbemälde Lundgren för¬
fattad promemoria med tillhörande kartor, utvisande dels att lägenheten
i dess helhet af värderingsmännen uppskattats till sammanlagdt 180,o20
kronor 95 öre och dels att den del af nämnda lägenhet, som Halmstads
stad önskade förvärfva, kunde beräknas till ett värde af 114,419 kronor
95 öre, hafva stadsfullmäktige uti en till Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande den 27 september 1904 aflåten skrifvelse — grundande
sig å beslut den 26 i samma månad, hvilket numera tagit åt sig laga
kraft — förklarat, att, för den händelse stadens ansökan att fa inköpa
kronolägenheten Halmstads slottsjord, med undantag af de för Kungl.
Maj:t och kronan, fångvården och länslasarettet afsedda områden, hvilka
funnes närmare bestämda i en af stadsingenjören Carl Lundgren den 14
september 1904 dagtecknad samt instrumentet öfver saluvärderingen af
slottsjorden den 8 och SO augusti 1904 bifogad promemoria, skulle
bifallas, stadsfullmäktige vore villige att för slottsjorden i öfrig! erlägga
den i nämnda promemoria omförmälda köpeskilling 114,419 kronor 95 öre.
För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört följande.
Hvad först beträffade län sfängelsets läge, därest äganderätten till
den del af slottsjorden, hvarom nu vore fråga, öfverginge till Halm¬
stads stad, så och då fångvårdsstyrelsen på anförda skäl afstyrkt
det af landshöfding Asker väckta förslag om fängelsets flyttning, till
sydvästra delen af nämnda jord samt förklarat, att hinder numera icke
mötte från fångvårdens synpunkt, att staden förvärfvade, bland annat,
mark af den å Lekanders karta med d 1 utmärkta ägofigur, ansåge sig
Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke böra motsätta sig, att länsfängel-
set finge å sin nuvarande plats bibehållas; men hvad vidkomme fång¬
vårdsstyrelsens ifrågasatta villkor, i händelse försäljningen af slottsjorden
Kungl. Majits
befallnings-
hafvande i
Hallands län.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
komme till stånd, eller, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga
den nuvarande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt
den följde ägofiguren E och fortginge öfver det derintill liggande med
blå streckning begränsade område å Lekanders karta, syntes eu närmare
utredning angående denna utfartsvägs tillkomst och användning nöd¬
vändig för bedömande af frågan, huruvida Halmstads stad kunde mot
stadens bestridande tillförbindas ett dylikt villkor, och finge Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i sådant syfte åberopa följande.
Af vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande fogadt transumt
af magistratens i Halmstad vid förrättning den 12 juli 1797 förda proto¬
koll framginge, att den norra och hufvudsakliga delen af den väg,
hvarom nu vore fråga, eller från Trädgårdsgatan vid slottet ända ned
till hafsstranden, redan då funnits.
Emellan ifrågavarande väg och Nissaån funnes åtskilliga, enskilde till¬
höriga tomter, hvilka på 1700-talet blifvit af kronan försålda och hvilka
icke hade någon annan utfartsväg till stadens planlagda område än denna.
Genom nådigt bref den 6 augusti 1826 hade stadens invånare
erhållit rätt att nyttja ifrågavarande väg mot skyldighet att deltaga i
underhållet af densamma.
Vidare framginge af ett jämväl bifogadt, behörigen styrkt proto-
kollstransumt med därtill hörande kartkopia öfver en af förste landt-
mätaren J. S. Wall mark den 14 december 1869 börjad och den 24 maj
1870 slutad förrättning för uträkning, bland annat, huruvida icke åtskil¬
liga staden Halmstads gator och allmänna platser samt bland dessa äfven
en genom slotts trädgård en framgående äldre gata blifvit obehörigen
inkräktade, att den 24 maj 1870 träffats en förening, till hvilken
landshöfdingeämbetet i länet den 27 i samma månad och år funnit
skäligt att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar lämna samtycke,
därom att för utvidgning af den så kallade Hospitalsgatan, för södra
"V allgatans anläggning och ny strandvägs utläggning slottet skulle mot
vederlag i andra, staden tillhöriga ägoområden, till staden afträda huf¬
vudsakligen af de forna vallarna och vallgrafven tillhopa 2 kvadratref
57 kvadratstänger 18 kvadratfot mark, i hvilket område otvetydigt
ingått de med n:ris 1—9 betecknade ägofigurer, hvilka numera utgjorde
just den vägsträcka, hvarom fångvårdsstyrelsen framställt yrkande, att
den måtte från allmän trafik afstånga^.
Med framhållande af att Halmstads stad, med stöd af hvad sålunda
blifvit visadt, måste anses vara ägare af ifrågavarande utfartsväg strax
väster om fängelset och att denna väg vore för samfärdseln mellan
stadens planlagda område och hafvet oundgängligen erforderlig, har
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
KUI1gl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att det af fångvårdsstyrelsen
i ofvanberörda hänseende uppställda villkor för slottsjordens försäljning
till staden måtte lämnas utan afseende.
Hvad slutligen vidkomme det köpeskillingsbelopp 114,419 kronor
95 öre, som Halmstads stad erbjudit sig erlägga för de delar af krono¬
lägenheten Halmstads slottsjord, som skulle till staden med äganderätt
öfvergå, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vid det förhållande att
beloppet syntes öfverensstämma med det af vederbörande värderingsman
den 8 och 30 augusti 1904 åsätta värde på ifrågavarande ägoområde,
tillstyrkt, att sagda belopp blefve såsom löseskilling af Kungl. Mapt
och Riksdagen godkändt.
Emellertid hafva C. Jörgensen, G. F. Svensson med flere inne¬
hafvare af byggnader å Halmstads slottsjord inkommit med eu under¬
dånig skrifvelse, däruti de anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till dem
upplåta tomter mot skäligt pris eller ock i upplåtelsehandlingen till
staden gorå förbehåll om rätt för sökandena att lösa sig till egna
tomter efter grunder, som Kungl. Maj it kunde bestämma.
Genom nådig remiss den 11 mars 190o anbefalldes Kungl. Maj.ts
befallningshafvande i Hallands län att i anledning af denna ansökning
lämna stadsfullmäktige i Halmstad tillfälle att yttra sig.
Till följd häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande med under¬
dånigt utlåtande den 23 augusti 1905 öfverlämnat underdåniga yttran¬
den af stadsfullmäktige och af magistraten i Halmstad.
Stadsfullmäktige hafva uti sitt yttrande anfört följande.
Uti stadsfullmäktiges underdåniga ansökan den 16 november 1897
att få för stadens räkning inköpa kronolägenheten Slottsjorden hade för¬
hållandet till de personer, hvilka å lägenheten uppfört byggnader, upp¬
märksammats, i det att stadsfullmäktige förklarat sig vilja såsom villkor
vid köpet godkänna, att de innehafvare al å slottsjorden löie 1883
uppförda byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen Inlagd, af
domänintendenten C. A. Claesson den 7 september 1891 upplättad löi-
teckning, fortfarande skulle vara berättigade att, hvar och en undei sm
och sin hustrus lifstid, samma byggnader med tillhörande område bibe¬
hålla mot erläggande till staden af de årliga arrendeafgifter, soni i arrende¬
kontraktet mellan kronan och arrendatorn af slottsjorden blifvit bestämda,
men utan rättighet för dem att å lägenheterna verkställa nybyggnad.
Detta villkor hade sedermera icke af stadfullmäktige återkallats.
Anledningen till att endast de lägenhetsinnekafvare, hv Ukas bygg¬
nader uppförts före 1883, föreslagits skola erhålla tryggad besittnings-
Lägenhets-
innchafvare.
Stads¬
fullmäktige
Halmstad.
24 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
rätt till sina tomtplatser, hade varit den, att, då dessa på grund af
Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888
syntes hafva erhållit viss rätt att fortfarande få kvarsitta, så länge
slottsjorden af kronan utarrenderades, de kunde ur billighetshänsyn äga
anspråk på, att kronan vid en eventuell försäljning af slottsjorden till¬
försäkrade dem att äfven därefter varda vid sina lägenheter bibehållna.
De lägenhetsinnehafvare åter, hvilka efter år 1883, utan vederbörligt
tillstånd och med vetskap om den därmed förbundna risk, uppfört sina
byggnader, hade ansetts icke böra beredas en liknande förmån.
Mot den skillnad, som sålunda gjorts mellan lägenhetsinnehafvare,
hvilkas byggnader uppförts före eller efter 1883, hade Kungl. Majt:s be¬
fallningshafvande i länet och domänstyrelsen uti på sin tid afgifna
utlåtanden icke haft något att i hufvudsak erinra, men uti den proposi¬
tion om slottsjordens försäljning till staden, som aflåta till 1899 års
Riksdag, hade Kungl. Maj:t, att döma af den handlingarna bilagda
skrifvelse, som utgjorde Riksdagens svar å berörda proposition, ej funnit
skål göra någon skillnad mellan olika lägenhetsinnehafvare, utan såsom
villkor för försäljningen föreslagit, att samtliga innehafvare af bygg¬
nader å slottsjorden skulle under vissa villkor vara berättigade att
bibehålla samma byggnader jämte till dem hörande jordområden, en
hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid.
Emellertid hade åtskilliga af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare
ingått till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om att få förvärfva
äganderätt till de lägenheter, de innehade. De skäl, som härför
åberopats, funne stadsfullmäktige ej vara af beskaffenhet att vare sig
kronan eller staden såsom eventuell köpare till slottsjorden borde ingå
på en dylik upplåtelse.
Om förenämnda af tretton lägenhetsinnehafvare gjorda ansökan
skulle bifallas och såsom en gifven följd däraf jämväl öfriga, till ett
antal af tjugu uppgående innehafvare af lägenheter å slottsjorden be¬
rättigas att med äganderätt förvärfva nämnda lägenheter, skulle större
delen_ af det värdefullaste och för staden mest behöfiiga området af
slottsjorden för all framtid undanhållas staden. Detta måste i väsentlig
man inverka på priset för den öfriga delen af jorden, helst ett undan¬
tagande från köpet af ifrågavarande trettitre lägenheter komme att
vålla staden betydande olägenheter och kostnader.
De sanitära olägenheter, som vidlådde den bebyggda delen af
slottsjorden, i det att marken ej vore torrlagd och allt spillvatten ut¬
släpptes i . öppna afloppsdike^ så lågt belägna, att vid högvatten i
Nissaån spillvattnet ej kunde afrinna, hade redan förut i ärendet blifvit
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 04.
vidrörda. Dessa olägenheter kunde afhjälpas endast genom markens
förhöjning, men en dylik förhöjning kunde icke med bibehållande af
en stor del utaf de nu befintliga byggnaderna verkställas, enär dessa
byggnader då skulle komma att till en del ligga under markytan.
Många af byggnaderna i fråga vore ock så belägna, att de hindrade
genomförandet af en ordentlig stadsplan med framdragande af gator
på lämpliga ställen och till erforderlig bredd. Flera af desamma vore
dessutom i det skick, att de med hänsyn till sundhet och trygghet mot
eldfara borde genast nedrifvas. Skulle nu ägarna af ifrågavarande
byggnader få med äganderätt förvärfva tomtplatserna, blefve följden
den, att staden för att kunna tillgodogöra sig den öfriga delen af
slottsjorden samt för att uppfylla de kraf, som byggnads- och hälso-
vårdsförordningar ställde på ett stadssamhälle, finge med betydande
kostnader inköpa byggnader, som olagligen tillkommit, och måhända
betala jordområdena med flerdubbelt det pris, som ägarna erlagt till
kronan.
Då icke någon enda af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare hade
laglig rätt att bibehålla sina byggnader, syntes det vara att gå väl
långt uti billighet, om kronan för att tillgodose deras intressen skulle
tillskynda sig själf förlust och bereda staden olägenheter för eu lång
framtid. Härtill komme, att flera af dessa lägenhetsinnehafvare skulle
genom att få förvärfva äganderätt till lägenheterna skörda en alldeles
obehörig vinst. Det vore nämligen i många fall icke de ursprungliga
ägarna," som nu innehade byggnaderna i fråga, utan personer, som köpt
dem för en billig penning just med hänsyn till, att äganderätt till
tomterna ej kunnat förvärfvas, och flera af dessa byggnader utgjorde
ingalunda hvad som menades med egna hem, utan vore byggda i spekula¬
tionssyfte och beboddes icke af ägarna sjkifva.
På grund af de olika förhållanden, som vore rådande med afseende å
ifrågavarande byggnader, vore det mest önskvärd!, att icke några som
helst bestämmelser träffades angående desamma vid en försäljning af
slottsj orden til l staden, utan att det lades i stadens hand att med af¬
seende å hvarje särskild byggnads läge, beskaffenhet och ändamål samt
ägarnas ställning afgöra om tiden och villkoren för en fortsatt besitt¬
ning; men då Kungl. Maj:t och Riksdagen möjligen icke torde befinnas
villiga att öfverlämna en sådan bestämmanderätt till staden, finge stads¬
fullmäktige, med vidhållande af sitt en gång gjorda erbjudande att låta
vissa lägenhetsinnehafvare kvarsitta under deras och deras hustrus lifs¬
tid, härmed utsträcka detta att omfatta innehafvarna af alla de lägen¬
heter, hvilka funnes upptagna i det mellan kronan och staden ingångna
Bill. M Biksd. Prot. 1906. 1 Sami. 1 Afd, 52 Höft. 4
Magistraten
Halmstad.
26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
arrendekontrakt om slottsjorden, dock med undantag af de två lägen¬
heter, som betecknades med n:o 1 och n:ris 142—143. Beträffande den
med n:o 1 betecknade lägenheten, som af kronan utarrenderats sedan
1865, så hade ägaren med den billiga arrendeafgift, som utgått, fullt
godtgjort sig kostnaden för byggnadens uppförande och lägenheten vore
lör staden oundgängligen behöflig i och för utläggande af gata och
hvad anginge den lägenhet, som betecknades med n:ris 142—143, så
innehades densamma af ett bolag, som, sedan den ursprunglige inne-
hafvaren, Aug. Hanssons gjuteri, gjort konkurs, inköpt de på 1890-talet
uppförda byggnaderna med full kännedom om, att någon rätt att bibe¬
hålla desamma ej förefunnes.
Erhölle innehafvarna endast lifstidsbesittningsrätt till lägenheterna,
funnes dock en gräns satt för byggnadernas kvarstående, och om staden
därförinnan skulle vilja förvärfva några af desamma, kunde sådant ske
till rimligt pris.
Vid tillförsäkrandet af lifstidsbesittningsrätt åt lägenhetsinnehaf-
varna syntes dock en inskränkning böra göras. Staden kunde nämligen
ganska snart behöfva taga delar af lägenheterna i anspråk för utläg¬
gande af gator eller framdragande af kloak- och andra ledningar, och
i så tall borde lägenhetsinnehafvarna vara skyldiga att utan ersättning
afstå sådana delar, som ej upptoges af byggnader. Hufvudsaken för
dem vore ju att få hafva byggnaderna kvarstående.
Med anledning af och imder åberopande af livad sålunda anförts,
hafva stadsfullmäktige hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökan ej
måtte vinna bifall, men hafva stadsfullmäktige tillika tillkännagifvit, att
staden vid ett blifvande inköp af slottsjorden vore villig ingå på, att inne¬
hafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden
upptagna lägenheter med undantag af de två, som förut omnämnts,
berättigades att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jord¬
områden, eu hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus
lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom ut¬
gången af januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu ut¬
gående arrendeafgift samt med villkor att dels icke å lägenheten upp¬
föra nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot mot¬
svarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen
af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i anspråk för utläggande
af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aftoppa- och
andra ledningar.
Magistraten har hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökning
måtte lämnas utan bifall, och har till stöd för denna hemställan anfört,
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
att ett afskiljande från slottsjorden af ifrågavarande_ tomter ej skulle
tillskynda kronan någon fördel utan tvärtom menligt inverka a försälj¬
ningen af den öfriga delen af slottsj orden, samt att det enda skäl, som
af iägeniietsinneliafvarna kunnat åberopas för bifall till deras framställ¬
ning, eller billighetshänsyn, ej kunde, särskild! med hänsyn till de
omständigheter, under hvilka de kommit i besittning af lägenheterna,
anses tillräckligt vägande, för att kronan skulle påtvinga staden Halmstad
att för en lång framtid inom sina gränser behålla en oordnad samling
träbyggnader. „ ... 1 ir , ,r ...
Kungl. Maj:ts befallningshafvande liar för sin del anfört följande. ^allni“3gs*
Lika med stadsfullmäktige och magistraten ansåge Kungl. Maj:ts hafvande i
befallningshafvande, att den af sökandena gjorda hemställan att få för- Halland, um.
värfva äganderätt till de af dem arrenderade tomtplatser icke borde
förtjäna nådigt afseende. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hölle före,
att ett bifall till föreliggande framställning skulle leda därhän, att,
därest Halmstads stad medgåfves rätt att inköpa lägenheten Halmstads
slottsj ord, men ifrågavarande tomtplatser från köpet undantoges eller
staden förpliktades att mot visst pris öfverlåta äganderätten till samma
tomtplatser, områdets reglering i enlighet med en för Halmstads slott-
jords framtida bebyggande erforderlig stadsplan skulle för staden högst
väsentligt försvåras och fördyras, helst en hvar af de tomtplatser, som
nödvändigt måste användas för ordnande af gator och torg enligt den
nya stadsplanen, antagligen icke skulle kunna, sedan de med ägande¬
rätt öfvergått i tomtinnehafvarnas händer, i annan ordning än medelst
expropriation af staden förvärfvas.
Under sådana förhållanden och då de nuvarande innehafvarna af
ofvanberörda tomtplatser saknade rättsliga anspråk för sin hemställan,
syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande de af stadsfullmäktige gjorda
medgifvanden för bevarande af tomtinnehafvarnas nyttjanderätt till de
bebyggda tomtplatserna vara för staden möjliga att uppfylla och för
tomtinnehafvarna tryggande, så länge de eller deras hustrur lefde, i
följd hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra under¬
dånigst förorda bifall till stadsfullmäktiges härutinnan gjorda hemställan.
I sammanhang härmed och för att än ytterligare framhålla svårig¬
heten att, på sätt fångvårdsstyrelsen i ärendet hemställt, för fram¬
tiden afstånga den s. k. södra vägen, hvilken från stadens centrala
delar ledde förbi länsfängelset till länslasarettet, hade Kungl. Maj.ts
befallningshafvande låtit genom tillförordnade stadsingenjören L. Hell-
man upprätta en vid utlåtandet fogad karta, å hvilken med röda streck
28
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 104.
{linnés utmärkt den väg, fångvårdsstyrelsen föreslagit att ersätta vägen
till länsfängelset, och af hvilken karta framginge bland annat, att af-
ståndet från slottsträdgårdens nordvästra hörn eller punkten a till läns¬
lasarettet eller punkten b å kartan utgjorde endast 265 meter, under
det att den af fångvårdsstyrelsen föreslagna vägen från nyssnämnda
punkt a öfver punkterna d och c till b komme att utgöra icke mindre
än 470 meter, en omväg så mycket olämpligare, som vägen till ett
lasarett för såväl stadens som ortens innebyggares bekvämlighet borde
vara så kort som möjligt.
Med åberopande af hvad sålunda nu blifvit ytterligare anfördt till
stöd för bibehållande af den s. k. södra vägen i dess nuvarande sträck-
ning, har Kungl. Maj-.ts befallningshafvande underdånigst hemställt om
nådigt bifall till sin i denna del af ärendet tillförene gjorda hemställan.
stytehenmed Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8
förnyad fram- december 1905 af anförda skäl funnit sig nödsakad att ånyo påkalla
stallning. Kungl. Majrts beslut angående öfverlåtande på styrelsen af dispositions¬
rätten till det i styrelsens framställning den 19 juni 1900 beskrifna
tomtområde med den begränsning, som, enligt styrelsens utlåtande den
28 juli 1903, fångvårdens intressen funnits kunna medgifva.
Angående nuvarande dispositionen af lägenheten Halmstads slotts-
jord tillåter jag mig meddela, att densamma, på grund af Kungl. Maj:ts
i nådigt bref den 9 nästlidna februari gifna bemyndigande, blifvit
genom kontrakt den 8 innevarande mars till Halmstads stad upp¬
låten på arrende till den 14 mars 1907. Enligt punkt 6:o i detta
kontrakt äro däri upptagna innehafvare af byggnader berättigade att
bibehålla samma byggnader med tillhörande områden, mot det att de
till arrendatorn inom januari månads utgång år 1907 erlägga i samma
punkt upptagna afgälder.
Den utredning, som numera föreligger i ärendet, synes mig gifva
vid handen, att någon förflyttning af länsfängelset i Halmstad från dess
nuvarande tomt icke bör ifrågakomma. På sätt fångvårdsstyrelsen fram¬
håller, erbjuder denna tomt med den af styrelsen föreslagna tillökning
jämväl tillräckligt utrymme för en utvidgning af fängelset, om eu
sådan tilläfventyrs kan blifva erforderlig. Från fångvårdens synpunkt
synes ej heller möta något hinder mot upplåtande till staden af vissa
delar af ägofiguren d 1 till gatuanläggningar.
Däremot har fångvårdsstyrelsen sökt göra gällande, att bibe-
Lägenhetens
nuvarande
disposition.
Departements¬
chefens an¬
förande.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
hållande af den utmed fängelsetomtens västra gräns löpande vägen
såsom samfärdsled till slottsjordsområdet skulle för fängelset medföra
sådana olägenheter, att den borde afstängas och trafiken i stället ledas
en omväg på en västligare belägen gata. Genom denna af fångvårds¬
styrelsen föreslagna anordning skulle emellertid staden i stället för den
nuvarande utfartsvägen, till hvilken staden delvis redan är ägare och
som i långliga tider användts för sitt ändamål, såsom den af hofinten-
denten Lindgren uppgjorda skissen utvisar, erhålla en samfärdsled, ägnad
att försvåra trafiken och förlänga vägen från stadens centrala delar
till såväl lasarettet som stadens nya hamn. De hinder i trafikhänseende,
som skulle uppstå af ett dylikt förflyttande af hufvudtrafikleden från
dess nuvarande läge mer västerut, synas mig i hög grad ägnade
att nedsätta värdet för staden af slottsjordens förvärfvande, och då
jag icke finner mig öfvertygad, att de olägenheter, som den nuvarande
trafikledens bibehållande skulle komma att medföra för fängelset, skulle
blifva af mer afsevärd art, finner jag mig icke i denna del kunna bi¬
träda fångvårdsstyrelsens förslag.
Hvad härefter angår frågan om den rätt, som bör förbehållas
inneliafvarna af lägenheter å slottsjorden, finner jag mig böra biträda,
hvad stadsfullmäktige därutinnan föreslagit. Den af C. Jörgensen m. fl.
gjorda underdåniga ansökan, att Kungl. Maj:t måtte till dem upplåta
tomter till skäligt pris eller ock i upplåtelsehandling till staden gorå
förbehåll om rätt för sökandena att lösa till sig sina tomtområden,
synes mig sålunda icke böra vinna vidare afseende, än att lägenhets-
innehafvarna, med det af stadsfullmäktige gjorda undantag, berättigas
på lifstid bibehålla sina byggnader och områden, dock med skyldighet
att af dessa mot ersättning afstå hvad staden för ordnande af gator
och ledningar behöfver. Ett vidsträcktare medgifvande åt lägenhets-
innehafvarna torde vara ägnadt att försvåra ett tillfredsställande ord¬
nande af området, och samtidigt synes mig det af mig nu förordade
förbehållet innebära ett tillbörligt tillgodoseende af lägenhetsinnehaf-
varnas rätt. Uppenbart är ju dessutom att den dem förbehållna besitt¬
ningsrätt bör ställa dem i gynnsammare ställning än andra spekulanter
i fråga om äganderättsförvärf af deras lägenheter.
På grund af hvad jag sålunda anfört och under åberopande af
hvad i detta ärende förekommit, får jag i underdånighet hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i nåder föreslå Kiksdagen att medgifva,
dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af krono¬
lägenheten Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan
omförmälda af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta
30
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 104.
öfver lägenheten med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande,
å samma karta med blå streckning begränsade område, dels ock den
söder om sistnämnda område befintliga delen af den å kartan med d 1
utmärkta ägofigur, som icke kommer att erfordras för anläggande af
gata och lastkaj — må till staden Halmstad försäljas mot köpe¬
skilling, ej understigande 114,419 kronor 95 öre, som skall på stadens
bekostnad bestämmas i den ordning, som är föreskrifven i nådiga
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, samt under villkor i öfrigt,
att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1907, då
köpeskillingen skall erläggas och af staden till landtränteriet i länet
inbetalas,
att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan
kronan och staden upptagna lägenheter med undantag af de två lägen¬
heter, Indika betecknats med n:o 1 och n:ris 142—143, berättigas
att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, en
hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot
skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom januari månad
hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift. samt
med villkor att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad dels ock
till staden utan ersättning, men emot motsvarande afdrag å ax-rende-
afgiften afstå hvad af den obebyggda delen af lägenheten möjligen
kan behöfva tagas i anspråk för utläggande af gata enligt fastställd
stadsplan eller framdragande af aflopps- och andra ledningar, samt
att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter
afslutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie samman¬
träde därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig
att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen
företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om
19 ar 40 kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för
området till staden erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt
expropriationsnämndens beslut skall till kronan erlägga för detsamma;
skolande dock, om staden så påfordrar, landstinget, därest det vill
begagna sig af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl
återstoden af den å Lekanders karta med d2 betecknade ägofigur;
dels att å fångvårdsstyrelsen må öfverlåtas dispositionsrätten till
ofvannämnda å Lekanders karta med d 1 angifna ägofigur med undan¬
tag af den del däraf, som erfordras för anläggande af gata och lastkaj;
dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 104.
tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbe verk i
kufvndstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevere as.
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda hemställt, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt för¬
ordnade, att nådig proposition skulle till Riksdagen
a (låtas af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
BeinJi. H. J. Rådbeck.