Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
1
N:o 28.
Af herr Bergström, i anledning af Eungl. Maj:ts proposition an¬
gående lönereglering för lärare vid folkskolor m. m.
Det läge, i hvilket rösträttsfrågan för närvarande befinner sig, är
en följd af att i det stora hela erkännande gifvits åt personlighets¬
principen och att man i förhållande till denna underkänt de kvalifikations-
bestämmelser för politisk rösträtt, som hittills varit gällande. Jag vill
ej här inlåta mig på att bedöma vare sig befogenheten häraf eller den
varsamhet, som ej vill medgifva rösträtt äfven åt kvinnan, oaktadt
hennes kraf därpå, lika litet som det sätt att se, som ej kan uppfatta
henne som personlighet. Det kan ej förnekas vara en vacker tanke,
vara någonting tilltalande i ett af de 'mera framhållna skäl, som anföras
häremot, nämligen att kvinnans naturliga verkningskrets är hemmet,
hennes viktigaste värf, viktigare till och med för det allmänna än hvarje
annat, barnens fostran och ledning.
Huru många kvinnor finnas dock icke,' för hvilka möjligheten är
stängd att bilda hem och i dessa fostra egna barn. Dessa kvinnors
otillgodogjorda arbetskraft på det område, där de sålunda bäst borde
kunna gagna samhället, är en nationalförlust, som är större än den en
motsvarande emigration skulle orsaka, emedan landet ej behöfver föda
dem, som emigrerat. Ett sådant slöseri med arbetskrafter kan icke
vara förenligt med en klok nationell hushållning, allra minst i tider af
så jäktande konkurrens som nu, och då kvinnorna själfva allt kraftigare
fordra vidgad verkningskrets, ökadt arbete och ansvar. Allvarliga skäl
synas därför mana att söka utvägar för ett fullare tillgodogörande
äfven af den kvinnliga verksamhetsförmågan.
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Käft. (N:o 28.)
2 Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
Det område, på hvilket detta naturligast låter sig göra, är folk¬
skolans. För hvarje kvinna, som där användes, blir en man ledig till
produktivt arbete. Men äfven för skolans, för uppfostringsarbetets egen
skull saknas ej anledning antaga, att kvinnorna såsom barnaledare skulle
vara att föredraga framför männen. Innan skolorna tillkommo, fostrades
och undervisades barnen äfven under folkskoleåldern hufvudsakligast
af sina mödrar. Har efter folkskolans tillkomst och den hufvudsak-
liga manliga ledningen af denna nationen utvecklats och stärkts i
gudsfruktan, arbetsamhet, sedlighet och fosterlandskärlek, ja ha kun¬
skaperna, som i skolan inhemtas, ens bidragit till den ekonomiska ut¬
vecklingen i någon väsentligare mån? Jag har ej hört någon besvara
dessa frågor med ja! Om också andra orsaker ej blott kunna tänkas,
utan också i verkligheten finnas till detta djupt allvarliga förhållande,
så torde dock vara svårt förneka, att icke kvinnans aflägsnande från
barnaledningen haft sin andel häri.
Detta oaktadt kunna ej statsmakterna hafva, vare sig rätt eller
befogenhet till någon sorts ingripande mot de befintliga manliga lärarna,
hvilka måste erkännas i det stora hela med osparad möda, stort in¬
tresse, arbetsamhet och trohet ha fullgjort sitt värf. De förhoppningar
om verksamhet och utkomst, som inkastat dem pa lärarebanan,, fa ej
svikas. Icke heller torde för framtiden manliga krafter böra förhindras
att egna sig åt folkskolans lärareverksamhet, utan täflan på området
lämnas fri till skolans egen fördel. Men att småningom öfvergå till
utökad användning af kvinnliga lärarekrafter, synes dock af det anförda
ha så stora skäl för sig, att åtgärder böra vidtagas härför.
De medel, som i sådant syfte borde kunna användas, äro exempel¬
vis att omvandla ett eller flera manliga seminarier, till kvinnliga samt
att anordna löneförhållandena så, att däraf skulle bli en följd, att under¬
visningen i folkskolan hädanefter komrne att mera än hittills utöfvas af
kvinnor. Att särskilt premiera männen med högre löner än kvinnorna
kan väl gerna ej med fog försvaras, då de senare uträtta samma ar¬
bete och, som ofvan påvisats, med ett för nationen till och med möj¬
ligen mera välsignelserikt resultat.
Med anledning häraf hemställes,
att Riksdagen, med afsteg å Kungl. Maj:ts pro¬
position om folkskolelärarnes löneförhöjning, behagade
besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om^ utredning, i
hvad mån kvinnans lärareverksamhet på folkskolans
Motioner i Första Kammaren, N:o 28.
3
område kan utsträckas; samt, om detta befinnes möj¬
ligt och lämpligt, inkomma med förslag om sätt och
medel härför.
Stockholm den 17 februari 1906.
A ib. Bergström.
I motionens syfte instämmer
Gottfr. Olsén.