12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
N:o 57.
Af herr A. Thy länder, om uppförande i postverkets stat af ytter¬
ligare 250 ordinarie postbetjäntebefattningar.
I sitt förslag till staten för postverket för år 1907 har kungl. gene¬
ralpoststyrelsen hemställt om tillsättande af ytterligare 200 ordinarie post¬
betjäntebefattningar. Detta förslag har äfven af Kungl. Maj:t upptagits i
propositionen till Riksdagen.
Generalpoststyrelsen omförmäler emellertid, att Sveriges postbetjänte-
förening i en till styrelsen ingifven skrift hemställt, att å förslaget till
staten för postverket för år 1907 måtte uppföras 250 nya ordinarie post-
betj äntebefattningar.
Enligt hvad jag inhämtat hade föreningen i nämnda skrift framhållit,
att denna inom postverket existerande extrakår ej har sin motsvarighet
inom något annat statens verk samt att de extra postbetjäntes låga aflö¬
ning, förlusten af en del förmåner, som tillkomma de ordinarie, och främst
den omständigheten, att de extra icke få tillgodoräkna sig tjänstgöringstid
för ålderstilläggs intjänande gör det, enligt postbetjäntes förmenande, till
en bjudande plikt att söka skaffa denna kår, som fullt ut verkar såsom
ordinarie och som utan tvifvel allt framgent behöfves för postverkets drift,
bättre lefnadsvilkor.
Föreningen framhåller, att de masstillsättningar af ordinarie, som tid
efter annan ägt rum, icke i någon mån minskat antalet extra, utan har
tvärtom denna kår ökats i bekymmersam grad. Anledningen härtill är
gifvetvis hufvudsakligast postverkets utveckling, som krafvel’ ökadt antal
arbetskrafter, men äfven en annan icke oviktig omständighet har sedan
förra året tillkommit, nämligen postbetjäntes öfvertagande af en del göro¬
mål, som förut betridts af tjänstemän. Denna utvidgning af postbetjänte-
kårens arbetsfält kommer väl så successivt att fortgå, hvarigenom extra¬
hårens ökning blir proportionsvis ännu större, än hvad de senare årens
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
13
stegring utvisar, på samma gång som också posttrafikens tillväxt och nya
järnvägars och postkontors tillkomst föranleda, att kårens ökning blir
större för hvarje år.
Sedan föreningen framhållit det rättvisa uti, att extrakåren så små¬
ningom blefve förintad såsom varande en otidsenlig och inhuman institu¬
tion, hemställer föreningen, att generalpoststyrelsen måtte vidtaga åtgärder
för att det antal extra, som, oberoende af afgång bland de ordinarie, blifvit
tillsatt, skulle hvarje år kunna vinna befordran till ordinarie, dels att
utöfver detta antal ett femtiotal måtte befordras.
Kungl. generalpoststyrelsen ansåg sig som nämnts icke nu böra före¬
slå ett så stort antal, utan har stannat vid att begära 200. Motivet härtill
anför kungl. styrelsen vara, att därest 250 nya ordinarie skulle befordras
vid 1907 års ingång, skulle bland dem jämväl 32 extra vinna befordran,
hvilkas tjänsteålder som extra understege 4 år.
Vid möte med distriktcheferna i november 1905 hade dessa nämligen
uttalat önskvärdheten af att å förslaget till postverkets stater för år 1907
uppfördes ett så stort antal nya ordinarie postbetjäntbefattningar, att
tjänstetiden såsom extra postbetjänt begränsades till 4 år och att i fram¬
deles afgifvande förslag till stater samma grundsats iakttoges. En pröfvo¬
tid af 4 år ansåges vara i posttjänstens intresse önskvärd. Denna upp¬
fattning säger sig kungl. styrelsen dela.
Att personer icke direkt kunna antagas i posttjänsten utan att först
vara pröfvade beträffande lämplighet, ärlighet in. m., är ju själfklart, då
tjänsten i många fall är särdeles kräfvande, och då postbetjäntes befogen¬
het i tjänsten alltmera utsträckts. Men jag förmenar, att reservtiden,
som samtlige postbetjänte få genomgå och som varierar mellan 3 och 5
år och dessutom i flesta fall föregås af en kortare tid som aspirant
fullt tillräckligt utgör en dylik pröfvotid. Under reservtiden få reserverna
tjänstgöra på skilda områden, pröfvas på olika uppgifter och, särskildt vid
järnvägsposten, till och med göra tjänst som ensamma i postiljonskupé,
hvilka göromål i regel bestridas af förste postbetjänte. Att vederbörandes
olämplighet, därest dylik förefinnes, under denna jämförelsevis långa tid
skall kunna utrönas, förefaller vara tämligen klart, detta så mycket mera,
som reserverna gifvetvis böra vara föremål för särskild tillsyn och iakt¬
tagande för utrönande af deras egenskaper.
Då fördelarne af anställning i statens tjänst hufvudsakligast ligga i
den fasta anställningen, synes mig frågan om hela den för tjänstens uppe¬
hållande nödvändiga postbetjäntekårens ställande på ordinarie stat vara
särdeles värd beaktande. Det kan icke vara förenadt med statens intresse
att i ett så viktigt verk som postverket ha eu ständig stam af folk, på
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
hvilken man lägger samma arbetsbörda som på den ordinarie kåren, men
som man aflönar långt under existensminimum och i öfrigt undanhåller
en del af de förmåner, som tillkomma de ordinarie. Att af denna undan¬
tagsställning skall skapas missnöje och misstroende samt att energien och
intresset slappas hos den, som ser sig ur stånd att lifnära sig af den
anställning, han tänkt sig skulle blifva hans lefvebröd, torde ligga i
öppen dag.
Härtill kommer, att dessa extraår i regeln grundlägga en dålig ekonomi,
förorsaka skuldsättning och däraf följande demoralisation, samt att de icke
gifva någon rätt till intjänande af ålderstillägg, hvilket i statstjänsten med
sin efter åren stigande aflöning är en viktig faktor.
Skulle kungl. generalpoststyrelsens mening om nödvändigheten af eu
pröfvotid utöfver reservtiden anses riktig, borde denna pröfvotid utan
olägenhet bestämmas vida kortare, än hvad generalpoststyrelsen ifrågasatt.
Det är dessutom alldeles gifvet, att en sådan under alla förhållanden skulle
komma att uppstå och uppgå till ett å två år, ty enär statförslagen upp¬
göras mer än ett år före det de träda i kraft, måste ju alltid en viss
kontingent extra finnas i väntan på att blifva befordrade.
En extratid skulle sålunda alltid finnas, så länge ordinarie funktio¬
nernas antal skall bestämmas af Riksdagen.
Vid afgifvandet af sitt förslag till stater för år 1905 yttrade kungl.
generalpoststyrelsen, att den principen i och för sig är riktig, att de be-
tjänte, som ha full tjänstgöring, borde vara anställda på ordinarie stat.
Denna princip är ju också, åtminstone i stort sedt, genomförd inom statens
öfriga förvaltningsgrenar, och anledningen till att den frångåtts inom post¬
verket torde väl vara, att verkets hastiga utveckling icke följts af mot¬
svarande ökning af de ordinarie funktionernas antal. Jag kan emellertid
icke dela den uppfattning härutinnan, som kungl. generalpoststyrelsen synes
hysa, nämligen att det skulle vara svårare att nu tillsätta erforderlig ordi¬
narie personal, än det var i tider med ringa posttrafik.
Personalen bör väl ha sin ställning betryggad och erhålla fast anställ¬
ning utan hänsyn till trafikens omfattning och den personal, som är nöd¬
vändig för samfärdseln, anställas som ordinarie, den må sedan vara stor
eller liten.
Som bevis för att tillsättande af 250 nya ordinarie vid 1907 års in¬
gång icke skulle ställa dessa 250 i en bättre ställning beträffande tjänste¬
tid som extra, än hvad fallet varit med de postbetjänte, som vid de senaste
masstillsättningarna befordrats, må anföras, att medeltiden af tjänstetid
som extra var: för de 150, som befordrades vid 1898 års ingång, 4 år
11 månader, för de 112, som befordrades 1900, 3 år 10 månader, för de
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 57.
200, som vunno befordran 1903, 4 år 4 månader, och för de 150, som från
1905 blefve ordinarie, 4 år 3 månader; de 250, som från 1907 års ingång
skulle befordras, dårest Riksdagen beslöte detta, skulle i medeltal ha att
uppvisa en extratid af 4 år 5 månader. Oafsedt 1897, skulle sålunda en
försämring äga rum för de nu till befordran ifrågaställa beträffande till-
ryggalagd extratid.
Den ytterligare kostnad, som skulle föranledas af bifall till denna
motion, torde icke verka afskräckande på Riksdagen, då därigenom ett
närmande skedde till den riktiga principen, att statsfunktionärerna beredas
fast anställning. Kostnaden utgör nämligen 7,500 kronor å 1907 års stat.
Slutligen ytterligare betonande, att reservpostbetjänte i postverket mot¬
svara extra personal inom andra verk, fäster jag Riksdagens uppmärk¬
samhet på det behj ärtans värda i detta mitt förslag.
På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta
att å postverkets stat för år 1907 uppföra ytter¬
ligare 250 ordinarie postbetjäntebefattningar, af indika
185 torde böra placeras i första, 15 i andra och 50 i
tredje lönegraden. Härigenom blefve antalet ordinarie
postbetjänte 1,650, hvaraf
i l:a lönegraden............................................................... 905
» 2:a » ................................................................. 315
» 3:e » 430.
Stockholm den 24 januari 1906.
A. Thylander.
I motionen instämma:
F. W. Thorsson.
Nils Persson.
Oskar Berg.