Motioner i Andra Kammaren, N:o 167.
1
Nso 167.
Af herr S. Nordström, i anledning af Kungl. Maj.is propo¬
sition om godkännande af förslag till öfverenskommelse
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiiruna-
vaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och
trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan,
angående viss grufegendom m. m.
Då det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till öfverenskommelse
mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelö¬
sund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m. icke allenast,
enligt min öfvertygelse, skulle bereda staten och den inhemska industrien
oerhörda ekonomiska förluster, utan jämväl kunna innebära fara för vårt
finansiella och politiska oberoende, så bör detsamma icke vinna Eiksdagens
godkännande. Det mäktiga exportbolaget hotar att blifva statsmakterna
öfvermäktigt. Genom sina manipulationer har det redan visat hvad det
förmår uträtta. Enda möjligheten att undgå denna fara är, att staten
förvärfvar sig ägande- och dispositionsrätten till de ifrågavarande malm¬
fälten. Jag hänvisar i detta afseende till mina motioner n:o 80 vid 1904
års riksdag och n:o 109 vid 1905 års riksdag. Under tiden bör kon¬
traktet med Gellivarebolaget om fraktsatserna å järnmalmen till Svartön
genast uppsägas och Kiirunavaara-Luossavaarabolaget icke tillstädjas att
frakta mera malm, än som blifvit stipuleradt uti det så kallade Ofoten-
banekontraktet af år 1898. Detta för att komma till förståelse med det
mäktiga exportbolaget.
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 69 Käft. (N:o 167). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 167.
Det har blifvit anmärkt, att statens förvaltning af ekonomiska företag
är alltför tungrodd för att bereda staten ekonomisk vinst, och detta kan
ju vara riktigt, ifall förvaltningen lägges uti sådana händer, som icke äro
sin uppgift vuxna. Men å andra sidan gifves det sådana förvaltnings¬
grenar, som icke utan risk kunna läggas uti enskildas händer. En sådan
förvaltningsgren påstår jag bestämdt de norrbottniska malmfältens exploa¬
tering vara. Riksdagen har ju för resten helt nyligen inrättat en sådan
förvaltande myndighet i Trollhättan just af nämnda anledning. Men det
brådskar med en sådan uppgörelse, för så vidt vi icke skola beröfvas vår
själfbestämningsrätt genom inblandning från främmande och obehörigt håll.
Att häri ligger en verklig fara, det har jag vid olika tillfällen påvisat.
Jag hemställer alltså,
att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, efter vederbörlig
utredning, för nästkommande års Riksdag framlägga
sådana förslag till öfverenskommelse med Luossavaara-
Kiirunavaara aktiebolag, Gellivare malmfält och trafik¬
aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, att staten med
det snaraste måtte komma till full ägande- och disposi¬
tionsrätt af malmfälten i fråga.
Stockholm den 14 maj 1906.
Sten Nordström.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1906.