Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.
1
N:o 140.
Af herr K. J. Warburg, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53
regeringsformen samt §§ 10 till och med 22 äfvensom §§
25 och 38 riksdagsordningen, så ock till öfvergångsstad-
gande i riksdagsordningen.
Den kungliga propositionen om ändring i regeringsform och riks¬
dagsordning för utvidgande af rösträtten stadgar i § 18 af riksdagsord¬
ningen, att till ledamot af Andra Kammaren endast kan utses man, som
äger valrätt inom valkretsen, eller, där fråga är om stad bestående af
flere valkretsar, inom någon af dessa.
Härigenom är alltså det så kallade bostadsbandet eller bostads-
ö .
strecket — d. v. s. begränsningen af valbarhet till valmän inom val¬
distriktet — bibehållet.
Föredragande departementschefen, hans excellens statsministern,
har emellertid bland de nyttiga förändringar, som kunde tänkas för¬
knippade med en rösträttsreform, omnämnt utvidgning af valbarheten
genom lossande af hostadshandet, men ansett sig icke böra ifrågasätta
någon förändring i detta afseende, emedan den icke skulle äga stöd i
den allmänna meningen.
En sådan reform, som redan under nuvarande förhållanden af
många ansetts i hög grad önskvärd och nyttig, torde emellertid, därest
det nya rösträttsförslaget genomföres, blifva i ännu högre grad af
behofvet påkallad, liksom den öfverensstämmer med hvad i de flesta
andra europeiska land är stadgadt i samband med allmän rösträtt. Det
borde sålunda kunna förväntas, att äfven hos oss i detta fall den all¬
männa meningen skulle kunna vinnas för en sund och rättvis reform.
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 50 Höft. (N:o 140.)
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.
Man har bland motståndare till en rösträttsreform i den riktning-
regeringen nu föreslagit ofta hört den åsikten uttalas, att de nya val-
mansmassorna på många ställen skulle helt och hållet undanskjuta den
hittillsvarande valmanslcåren och uttränga dess representanter. Äfven
om man icke delar denna uppfattning, är det dock uppenbart, att väsent¬
liga förändringar och förskjutningar komma att inträda, och det kan
väntas, att framstående representanter ej längre skola finna flertal i sin
hittills varande valkrets, liksom ock mångenstädes utmärkta förmågor
på förhand kunna anses uteslutna från Andra Kammaren på grund af
bristande öfverensstämmelse med valmansmajoriteten inom sin valkrets.
Ett af de förnämsta argumenten för införande af ett proportionellt
valsätt är ju ock, att de olika partigrupperna inom hvarje större val¬
kretsområde skulle representeras genom sina bäste män, och att detta
skulle bidraga att lyfta representationens nivå och motverka nedhug¬
gandet af framstående representanter, hvilka till äfventyrs befinna sig i
mindre tal inom sitt hittillsvarande trängre valkretsområde.
Men en liknande garanti mot åt t viktiga samhällsintressen och
olika partier komma att sakna sina främste målsmän skulle kunna ernås
utan proportionella val, därest nämligen bostadsstrecket bortfölle; och
denna garanti skulle komma alla partiskiftningar till godo.
Exempel från utland och inland bekräfta detta både positivt och
negativt. Då helt nyligen Englands förre premierminister föll igenom
i sin gamla valkrets, trädde en af representanterna för Londons City
tillbaka till hans förmån och skaffade Balfour tillfälle att återinträda i
underhuset såsom sin fraktions ledare. Likartade exempel skulle kunna
anföras från andra land. När för tolf år sedan kammarens nyss aflidne
ålderspresident tillika med sina kamrater å Östermalm stannade i mindre-
tal vid valet, möjliggjorde de säregna valkretsförhållandena i hufvud-
staden hans inväljande för tredje kretsen, tack vare en kamrats till-
bakaträdande.
Ett par slående exempel kunna ock anföras på att kammaren
mistat ledande män, som, därest bostadsstrecket icke funnits, lätt nog
kunnat återbördas; år 1890 blef den dåvarande representanten för Lek-
sandskretsen slagen och år 1897 riksdagsmannen för Västra Hälsingland;
likaså var det rätt nära, att kammaren under 1887 års valstrider gått
förlustig den svenska bondeklassens främste målsman under 1800-talets
senare hälft, dåvarande riksdagsmannen för Höks härad. Det låg i sakens
natur, att motståndarne till deras åsikter inom deras respektive val¬
kretsar icke voro benägna återvälja dem, men det måste för hvarje
oförvilladt omdöme synas obilligt och föga gagneligt, att intet tillfälle
3
Motioner i Aandra Kammaren, N:o 140.
gafs deras meningsfränder inom några andra valkretsar att återbörda
deras krafter åt kammaren. Likaså måste det vara skadligt, att en val¬
krets, som till sin fulla belåtenhet varit representerad af en riksdags¬
man, skall vara förhindrad bibehålla honom efter hans afflyttning till
annan krets.
Då år 1887 upphäfvande af bostadsbandet ifrågasattes, afstyrktes
detta af konstitutionsutskottet bland annat med den motivering, att, så-
vidt utskottet hade sig bekant, icke inom någon valkrets försports klagan,
att kretsen saknade tillgång till lämplig representant.
Äfven om detta kan medgifvas, måste det dock vara af största
vikt för Riksdagens arbete, att en valkrets representeras ej blott af en
i och för sig lämplig målsman utan af den, som valmännens flertal
anser värdigast och bäst representera deras åskådningssätt och föra
deras talan, oafsedt om lian är bosatt inom kretsen eller icke. Denna
reform skulle vara till gagn för alla meningsskiftningar; den skulle
innebära en trygghet mot att än det ena, än det andra partiets ypperste
personligheter uteslötes från att i kammaren arbeta till fosterlandets
gagn hvar och en efter sin uppfattning.
Man behöfde säkerligen icke frukta, att valmännen allt för ofta
skulle begagna sig af friheten att söka sin representant utom valkretsen;
lokala hänsyn skulle alltid tynga i motsatt riktning.
Helst skulle jag vilja föreslå bostadsstreckets fullständiga bort¬
tagande. Då emellertid Kungl. Maj:ts proposition bibehåller den skarpa
åtskillnaden mellan land och stad och då till äfventyra farhågan för
stadsbors uppträdande som riksdagskandidater i landtkommuner mången¬
städes bidragit till obenägenheten för denna reform, tillåter jag mig
alternativt föreslå valbarheten begränsad inom landtkretsar till landtbor,
inom stadskretsar till stadsbor. Jag får alltså vördsammast framlägga
följande alternativa förslag till ändring af den kungl. rösträttsproposi-
tionen, § 18 i riksdagsordningen.
antingen: »Till ledamot af Andra Kammaren kan endast utses man,
som äger valrätt inom någon af rikets kommuner.
eller: Till ledamot af Andra Kammaren kan endast utses — där
fråga är om valkrets å landet — man, som äger valrätt inom någon af
rikets landtkommuner, och — där fråga är om stadsvalkrets — man, som
äger valrätt inom någon af rikets städer.
Stockholm den 13 mara 1906.
Karl Warbur g.