Motioner i Andra Kammaren, N:o 136.
1
X:o 136.
Af lierr S. Nordström, i anledning af Kung}. Maj ds propo¬
sition med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 4,9
och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 22
äfvensom §§ 25 och 38 riksdagsordningen så ock
till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Det torde kunna vara tvifvel underkastadt, huruvida numera några
vägande skäl verkligen förefinna^, som berättiga städerna att välja flera
ledamöter, efter folkmängden räknadt, till Riksdagens Andra Kammare än
landsbygden. Vid den nuvarande riksdagsordningens antagande var det,
såsom hvar man vet, af opportunitetsskäl, som denna olikhet dikterades.
Dessa skäl föreligga numera icke. Tvärtom, rättvisan af den lika repre¬
sentationsrätten emellan stad och land torde vara så utbredd i det all¬
männa medvetandet, att några undantagsförhållanden därvidlag icke vidare
böra ifrågakomma, Icke heller har väl landsbygdens representanter visat
sig så underlägsna i politisk mognad gentemot städerna, att detta kan
föranleda eu dylik rangskillnad.
Beträffande valperiodernas längd torde kunna ifrågasättas, huruvida
icke tre år är eu nog kort tidrymd för en nyvald riksdagsman att under
densamma kunna sätta sig in uti riksdagsarbetets detaljer. Då, såsom vi
veta, vid hvarje ny valperiod mellan en fjärdedel och en tredjedel af kam¬
marens ledamöter besättas med nya personer, så följer däraf, att riksdags¬
arbetets kontinuitet kommer att lida. I andra länder omfatta valperioderna,
Bill. till RiJcsd. Prof. 1906. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 46 Eäft. (N:o 136). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 136.
såsom vi veta, en längre tid, t, ex. i England ända till sju år, och man
har icke försport, att detta inverkat menligt på lagstiftningsarbetet. Eu
annan sak, som härvid bör beaktas, är det upprörda tillstånd, hvari sam¬
hället försättes vid dylika val. De politiska lidelserna sättas i svallning
på ett sätt, som näppeligen kunna vara förenliga med eu lugn och sansad
utveckling. Visserligen hafva vi därutinnan ännu icke kommit så långt,
som t. ex. i Frankrike och Nordamerikas förenta stater, där blods¬
utgjutelse ingalunda hör till sällsyntheterna vid dylika tillfällen; men vi
ha nogsamt erfarenhet utaf, hurusom vid hvarje nytt val excesserna blifva
allt vildare. Det borde vara en vinst för nationen, om dessa uppträden
återkomme mindre ofta. Ett riksdagsmannaval är jämväl förenadt med
icke obetydliga kostnader och besvär från allmänhetens sida. Äfven från
denna synpunkt borde en längre valperiod vara gagnelig.
I fråga om köpingar och municipalsamhällen, så utgör det eu känd
och erkänd sanning, att dessa samhällen till sin politiska läggning närmast
öfverensstämma med våra mindre städer. Om dessa samhällen vid riks¬
dagsmannaval skola välja gemensamt med landsorten, så blir den naturliga
följden, att den politiska jämvikten förskjutes, att den ställning, som
vår själfägande jordbruksbefolkning hittills innehaft, så småningom glider
öfver i andra, mindre pröfvade händer. Efter järnvägarnes tillkomst växa
dessa samhällen upp såsom svampar ur jorden. Dess befolkning utgöres
till en väsentlig del af mindre bofasta arbetare. Om dessa arbetare finge
vara i fred och sköta sig själfva utan inflytelse från samvetslösa agitatorer,
vore visserligen inte så mycket att befara, ty de äro kött af vårt kött och
ben af våra ben, men vi ha blott alltför ledsamma erfarenheter om mot¬
satsen. Det torde vara öfverflödigt att här åberopa exempel. Vår odal-
mannaklass har åtminstone hittilldags icke missbrukat sin politiska makt¬
ställning. Man kan till äfventyrs förebrå dem att understundom hafva varit
nog tröga i uppfattningen, men aldrig har Sveriges land varit lyckligare
än under de perioder, då bönderna suttit vid makten. Vårt land har
suckat under prelatvälde, under adelsvälde, under partivälde. Nu hotas vi
med pöbelvälde. Detta, är lika mycket att frukta som penningvälde, ty
båda leda till ofrihet och förtryck. Genom att frånskilja municipal¬
samhällen och köpingar från landsbygden vid de politiska valen kan ännu
vår jordbrukande befolkning få ett ord med i laget.
Att valrätt föreslagits vid fyllda tjugufyra års ålder i stället för
tjugufem, anser jag vara eu försämring, ty dels sammanfaller ju värn¬
pliktens fullbordande med den senare och dels fordras nog tjugufem års
ålder för att en person i allmänhet kan anses ha uppnått politisk mognad.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 136. 3
I Danmark och några andra länder fordras ju en ännu högre ålder för
politisk rösträtt.
Det inträffar litet emellan, att fyllnadsval måste anställas dels till
följd af sjukdom eller dödsfall, dels af andra orsaker. Därigenom blir
den valkrets, det gäller, i saknad af representant, intill dess nytt val kunnat
anställas. Denna procedur tager vanligen en tid af flera månader. Dess¬
utom är ett dylikt fyllnadsval förenadt med åtskilliga kostnader. För
undvikande af dessa olägenheter borde det icke vara förenadt med någon
risk, om, såsom vid landstingsmannaval, uti riksdagsordningen infördes den
bestämmelsen, att vid hvarje ordinarie riksdagsmannaval jämväl en suppleant
valdes, som vid vakans hade att inträda uti den ordinarie riksdagsmannens
ställe.
Af de skäl, som här blifvit anförda, hemställer jag,
att följande ändringar måtte vidtagas uti den kungl.
rösträttspropositionen:
att representanternas antal fördelas lika efter folk¬
mängden mellan stad och land;
att valperiodernas längd för Andra Kammaren be¬
stämmes till fem år;
att köpingar och municipa Isamhällen med mer än
1,000 invånare välja riksdagsmän till Andra Kammaren
gemensamt med städerna;
att valrätt inträder först vid fyllda tjugufem års
ålder; och
att vid hvarje ordinarie riksdagsmannaval en supp¬
leant väljes, som inträder, så snart ordinarie platsen
blifvit vakant,
Stockholm den 6 mars 1906.
Sten Nordström.