2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.
På grund af det ändrade skick, i hvilket denna fråga kommit, får
jag hemställa,
att Riksdagen ville för inlösande af ifrågavarande
del af den så kallade Korsbetningen anslå den erfor¬
derliga summan af 5,100 kronor.
Stockholm den 25 januari 1906.
K. II. Gess. von Schéele.
I motionen instämma:
K. J. Larsson.
M. E. Svalting son.
N:0 in.
Af herr E. D. W. Martin, om tillägg till förordningen angående
verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke
laga kraft ägande utslag, deri 30 mag 1873.
Genom kungl. förordningen angående verkställighet i vissa fall af
straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, den 30 maj 1873,
har förordnats, att, där »den, som blifvit dömd till straffarbete på viss
tid eller till fängelse och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver
honom fällda utslag vinner laga kraft, icke besvärat sig öfver utslaget
inom den för ändringssökande föreskrifna tid, eller---- — före besvärs-
tidens utgång» i stadgad ordning »förklarat sig nöjd med utslaget och
villig att undergå den ådömda bestraffningen; då bör straffet genast gå i
verkställighet utan hinder af åklagares eller målsägandes besvär».
Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.
3
Vid formuleringen af detta ännu i kraft varande stadgande synes
man hafva förbisett, att enligt 60 § af kungl. förordningen om krigs-
domstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868, äfven den af
manskapet vid krigsmakten, som för rymning ålagts arreststraff, skall
hållas häktad.
Häraf har nu blifvit en följd, att den, som för rymning dömts till
arreststraff, får sitta häktad under tiden till dess utslaget vinner laga kraft.
Det är uppenbart, att ett dylikt förhållande icke kan stå i öfverens¬
stämmelse med rättvisans fordringar.
I känslan af att kungl. förordningen den 30 maj 1873 i ifråga¬
varande hänseende företett en lucka, som måste fyllas, har man i praxis
sökt ernå ett tillfredsställande resultat genom att tillämpa nämnda kling!,
förordning äfven å det fall, hvarför redogörelse lämnats. De i denna
riktning gjorda försöken hafva emellertid stäfjats genom ingripande, på
sätt i afskrift bilagda skrifvelse utvisar, från krigsfiskalsämbetets sida.
Och har man därefter funnit sig i att tillämpa ifrågavarande stadgande
efter dess ordalydelse.
För att om möjligt vinna ändring i detta otillfredsställande sak¬
förhållande, får jag härmed hemställa om det tillägg till ofvannämnda
kungl. förordning af den 30 maj 1873, att äfven den, som blifvit ålagd
arreststraff och skall hållas häktad intill dess utslaget kan gå i verk¬
ställighet, måtte, därest han förklarar sig nöjd med utslaget, genast få
undergå den honom ådömda bestraffning.
Stockholm den 25 januari 1906.
Erik Martin.
4
Motioner i Andra Kammaren, 2V:o 117.
Afskrift.
Sb:ns 1). N:o 243/1901.
Krigsfiskalsämbetet.
Till stationsbefälhafvaren vid kungl. flottans station i Stockholm.
Enär vid granskning af förteckningar öfver fångar uti flottans stations
i Stockholm häkte för 1900 års fjärde kvartal har befunnits, att i åt¬
skilliga fall stationskrigsrättens utslag, hvarigenom någon blifvit dömd att
undergå disciplinstrafl, till verkställighet befordrats förr än utslaget vunnit
laga kraft, får krigsfiskalsämbetet härigenom erinra, att bestämmelserna
i kungl. förordningen den 30 maj 1873 angående verkställighet i vissa
fall af straff ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, endast äro
tillämpliga i afseende å utslag, hvarigenom någon blifvit dömd till straff¬
arbete eller till fängelse, men icke, äfven för det fall att samtliga parter
förklara sig med utslaget nöjda beträffande utslag, hvarigenom någon
blifvit ålagd disciplinstraff.
Stockholm i krigsfiskalskontoret den 8 mars 1901.
G. A. Björkman.
Vidimeras:
N. F. Bergenfeldt.
G. Halidén.
Rätt afskrifvet, intyga:
G. Svanbeck.
E. Lithman.