Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.
1
105.
Af herr C. A. Lindhagen, om skrifvelse till Kungl. Maj.t an¬
gående beredande af fast anställning åt personer, som
hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sätt syssel¬
satta med skrift'göromål m. m.
I statens ämbetsverk åtnjuta ämbets- och tjänstemännen samt vakt-
betjänte i allmänhet förmånen af ordinarie anställning med däraf här¬
flytande rättighet att ej kunna godtyckligt afskedas, att i händelse af sjukdom
eller annat laga förfall för tjänstgöring ej behöfva af lönen afstå mer än
de s. k. tjänstgöringspenningarne, att få semester samt att erhålla pension
vid afskedstagande!. Dessutom anställas visserligen en del extra tjänstemän,
som ej åtnjuta dessa fördelar. Men de äga i stället utsikter att i mån af
ledighet få befordran till ordinarie befattning.
Det finnes emellertid i de flesta ämbetsverk en klass tjänstgörande,
som fylla en ordinarie uppgift inom verket, men ändock betraktas såsom
till och med endast privat anställda. De omnämnas oftast icke i någon
organisation eller lönestat. Någon befordran till ordinarie tjänst är för
dem utesluten. För dem sörjes icke i vidare mån, än att de erhålla
betalning för det arbete de äro i stånd att utföra, så länge hälsan
räcker. När de ofta efter flere årtiondens utslitande tjänstgöring anses
för gamla, afskedar man dem utan vidare. Jag syftar härmed på de
kvinnliga biträden, som förrätta de oundgängliga renskrifningsarbetena
inom verken och dessutom ofta användas som ett slags amanuenser att
bistå vid expeditionen och mångahanda andra sysslor af mera mekanisk
beskaffenhet. Detta är en orättvisa, som enligt min uppfattning icke bör
vidare få upprätthållas. Dessa skrifbiträdens arbete utgör en oeftergiflig
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 31 Höft, (N:is 105—107). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, Nco 105,
länk i ämbetsverkets funktioner. De tjänstgöra oek regelbundet på ämbets¬
rummet under förmiddagarna och mången gång längre tid än den ordinarie
tjänstemannen, då de skola ordna för denne, innan han kommer, och stöka
undan efter honom, sedan han gått. De hafva också, till skillnad från
mången ordinarie tjänsteman, oftast hemarbete på eftermiddagarne till långt
inpå nätterna. Att de dessutom, nästan undantagslöst, utmärka sig för
synnerlig flit, ordningssinne och försynthet i uppträdande, bör icke
kunna annat än räknas dem ytterligare till förtjänst. Det bör också
erinras, att deras enformiga och mycket stillasittande sysselsättning är
särskilt ägnad att slita på deras hälsa, samt att de därför äro i synnerligt
behof af tillfälle att kunna begagna sig af någon semester. De äro ock
utan tvifvel i behof af pensionsrätt vid eu tidigare ålder än de manliga
tjänstemännen.
Ibland aflönas visserligen dessa skrifbiträden icke direkt af staten,
utan med s. k. renskrifningspengar eller lösen för utgående expeditioner,
som uppbäres af en ordinarie tjänsteman. Dessa indirekta aflöningsformer
komma dock att med tiden alltmera borttagas. Och äfven där ett dylikt
betalningssätt ännu äger rum, kan detta rättvisligen ej få af staten tagas
till förevändning för att, såsom nu sker, sätta skrifbiträdena alldeles utom
räkningen. Allraminst kan däraf hämtas anledning att undandraga dem
stöd vid sjukdom, semester och pension, då ju staten icke vid bestäm¬
mandet af den ordinarie tjänstemannens renskrifningspenningar eller
expeditionslösen beräknat, att denne därvid skulle bekosta sitt skrifbiträde
äfven nämnda förmåner. Däremot bör naturligtvis den betalning, som
skrifbiträdena erhålla på detta sätt, tagas i beräkning vid bestämmandet
af deras aflör ingefära! åner.
Icke heller kan från statens sida med fog invändas, att skrifbiträden
i kommuners och enskildes tjänst, för att ej tala om den stora massan af
folket, hafva en lika vansklig ställning som statens skrifbiträden nu intaga.
Utvecklingen måste ju alltmer gå i den riktningen, att stöd i sjukdom
och vid oförmåga till arbete beredes alla människor. Och då nu staten
sedan gammalt härvid tagit initiativ till förmån för sina tjänstemän, så
finnes ingen rättsgrund, hvarför staten skulle göra ett undantag för sina
ringaste tjänare.
Hvad nu sagts om kvinnliga skrifbiträden gäller äfven om biträden,
som utan fast anställning bestrida liknande sysslor, såsom kartritning,
bokföring, siflergranskning m. m. Användas för skrifgöromål eller dylika
Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.
3
befattningar ännu i något fall manliga biträden, så hafva dessa naturligtvis
samma rättsanspråk på förbättring af sin ställning.
En särskild anledning till att nu uppmärksamma ifrågavarande ange¬
lägenheter är också de pågående arbetena af den tillsatta löneregleringskom-
mittén. Denna kommitté har till uppgift att afgifva utlåtande och förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
samt därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida genom förenkling i för¬
valtningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster. Med en
sådan instruktion är det förklarligt, att nämnda kommitté ej haft särskild
anledning att komma in på denna sak. Emellertid har kommittén i sina
hitintills afgifna betänkanden haft uttalanden, som i viss mån beröra
frågan. Kommittén anför nämligen såsom en allmän grundsats, att det
måste anses för eu misshushållning att låta rent mekaniska arbeten, såsom
renskrifning och dylikt, verkställas af examinerade tjänstemän samt att
en dylik anordning därför icke vidare bör äga rum, utan att allt sådant
arbete bör besörjas genom extra oexaminerade biträden. Härigenom har
kommittén ytterligare skärpt det sakförhållandet, att detta slag af arbete
skall ingå såsom en särskild syssla i ämbetsverkens ordinarie funktioner.
Men på samma gång har kommittén skattat åt det vanliga föreställnings¬
sättet, att samma arbete skall besörjas endast genom extra biträden.
Under åberopande af dessa skäl väckte jag vid förra årets riksdag
en motion (n:o 164) med nedan upptagna yrkande. I ett till motionen
sedermera gjordt tillägg (n:o 279) sökte jag med utredande exempel när¬
mare belysa den orättvisa, godtycklighet och oreda inom de olika ämbets¬
verken, som råder i fråga om dessa statstjänares anställning.
Motionen, afstyrkt af statsutskottet, afslogs af Första Kammaren, men
bifölls af den Andra.
Jag tillåter mig nu upprepa min framställning och yrkar således,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utred¬
ning, i hvad mån hos statens ämbetsverk och myndig¬
heter personer äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta
med skrifgöromål och dylika sysslor utan att äga
någon fast anställning, äfvensom i anledning af denna
utredning föreslå Riksdagen erforderliga åtgärder, i
ändamål att jämväl dessa biträden, kvinnor såväl som
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.
män, må i likhet med öfriga ämbete- och tjänsteinne-
hafvare samt vaktbetjänte erhålla fast anställning med
rätt till sjukhjälp, semester och pension.
Stockholm den 25 januari 1906.
Carl Lindhagen.