FRÅGAN 13.
SKOGSSTATEN.
60
kapitalstyrka nedlägga mera omkostnader
för höjande af jordens afkastningsförmåga,
hvilket äfven på sina ställen bär syn för
sägen.
Norsjö revir.
a) 'Jordbruket inom såväl bonde- som bo-
lagshemman å nedre landet, på ett afstånd
af omkring 2 å 3 mil från kusten, anses
under goda år i allmänhet kunna fylla, hvad
som för husbehof är nödvändigt och ibland
t. o. m. lemna ett ej ringa • öfverskott,' så¬
som under det gynnsamma året 1897, då
från de storrå byarna invid eller i närheten
af Skellefteå stad omkring 1400 tunnor korn
försåldes till Kåge qvarn, men inom re¬
virets öfriga och hufvudsakligaste del är
jordbrukets afkastning äfven under goda år
otillräcklig för brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. b) Ej i längden.
Endast för enstaka fall kan detta tänkas
vara möjligt, såsom å de hemman, som äro
belägna i närheten af sågverk, hvarifrån det
erforderliga husbehofsvirket vore att för bil¬
ligt pris påräkna, c) I vidsträcktare om¬
fattning verkställda utdikningar af å kronans
och enskildas områden förekommande sank¬
marker skulle helt visst utgöra ett af de
kraftigaste medlen till höjande af jordens
alstringsförmåga i allmänhet.
Burträsks revir.
a) I Löfångers, Nysätra och Bygdeå sock¬
nar samt nedre delen af Burträsks socken
torde jordbrukets medelafkastning få an¬
ses fylla brukarens och hans familjs nöd¬
torft, äfvensom i de flesta fall derutöfver
lemna öfverskott. Äfven i öfre delen af
Burträsks socken torde denna nödtorft,
om man undantager ett antal bolags-
hemman och ett. fåtal olämpligt belägna
bondehemman kunna fyllas af jordbru¬
kets medelafkastning. Der tillfälle finnes
till hiförtjenster, såsom skjutsning, tjär¬
bränning och kolning samt andra sådana
handteringar, som icke i större grad draga
brukaren bort från hemmanet, torde af
dessa äfven i sistnämnda trakt något öfver¬
skott utöfver nödtorften kunna vinnas.
b) Jordbruk, som saknar husbehof sskog, kan
nog utan betungande kostnader få sitt be¬
hof af skogseffekter fyldt, då hemmanet är
beläget i närheten af kronoskog, från hvil¬
ken virke för synnerligen billigt pris kan
erhållas, c) Jordens afkastningsförmåga
kommer nog otvifvelaktigt att stiga dels
direkt genom förbättrade dräneriiigsförhål-
landen och högre kultur samt användande
af artificiella gödningsämnen m. m., dels in¬
direkt genom frostländighetens minskande,
befolkningens ökning samt genom jordbruks¬
produkternas värdestegring, i mån som kom¬
munikationerna utvecklas.
Hvad särskildt bolagshemmanen beträffar,
torde bättre skötsel och dermed högre af¬
kastning vara att påräkna genom att arren¬
deförhållandena på ett lyckligare sätt ord¬
nas, än som nu är fallet.
Degerfors revir.
a) Få torde de hemman inom orten vara,
som endast med tillgång på husbehofsvirke
kunna lemna sina brukare nödtorftig berg¬
ning. Biinkomster i kontanter antingen af
skog till afsalu eller genom extra arbete
fordras ovillkorligen till betalande af skatter
och inköp af förnödenheter, som icke kunna
alstras på hemmanet.
Södra Lycksele revir.
a) I goda år finnas flera exempel på, att
jordbruket föder brukaren och hans familj.
Isynnerhet är detta fallet, då bonden kan
sköta sitt jordbruk genom egna söner och
ej behöfver lega folk, hvilket ställer sig för
dyrt. Bolagen betala nemligen så mycket
för sina arbeten, att det ej lönar sig att der¬
ifrån taga folk till jordbruket, b) Nej.
c) Att jordbruk godt kan bära sig, är höjdt
öfver allt tvifvel, liksom att jordens afkast¬
ningsförmåga kan afsevärdt ökas, men här¬
för fordras bättre kunskap hos befolkningen.
Genom större dikningar kan frostländigheten
| minskas, hvartill dock ortsbefolkningen,
FRÅGAN 13.
SKOGSSTATBN
sedan skogen blifvit såld, ej har råd. Här¬
för skulle kräfvas vida större statsanslag än
hittills beviljats.
Norra Lycksele revir.
a) Förrän den lyx i klädsel och ökade lef-
nadsbehof, som — med de höga aflöningarna
under sista årtiondet — rotfästat sig hos
allmogen, i synnerhet ungdomen, lemnade
hemmanens afkastning i allmänhet nödtorf¬
tigt underhåll för en medelstor familj, der¬
est icke missväxtår och frost grusade dess
förhoppningar. Hemmanen voro då ännu
oskiftade och barnen bjelpte till med jord¬
bruket, men genom hemmansklyfningar
hafva äfven en hel del allt för små besuten-
heter om t. ex.x/64, 1/12S och ännu mindre
mantal uppstått, hvilka — förrän odlingar
föregått — ej kunna föda sin man. Ge¬
nom dessa förhållanden hafva utflyttnin¬
gar skett äfvensom utvandringar till Ame¬
rika, till Gellivare, till Lofotens banbygg-
nad och andra trakter, hvarjemte höga
dagspenningar vid skogsarbeten inom sock¬
nen dragit arbetskrafterna från jordbru¬
ket, som derigenom varit nära sin under¬
gång.
Jordbrukets medelafkastning inom revi¬
ret lemnar ej alltså nödtorftigt lefnadsbehof
för dem, som dermed syssla, så vida icke
en biförtjenst på 200 å 300 kronor pr fa¬
milj kan beredas genom timmerkörning,
flottningsarbeten, tjärbränning och lasskör-
ning m. m. b) Saknad af husbehofsvirke
anses ej för närvarande mycket inverka på
jordbruket, då riklig tillgång på torrskog
finnes att tillgå från kringliggande krono-
parker emot 50 öre pr lass och 30 å 50 öre
pr hustimmer, men sedan kommunikationer
underlättat tillgodogörandet af densamma,
blifver förhållandet annorlunda, c) Genom
återgång till normala arbetspris och uppod¬
ling af lämpliga myrmarker, hvartill dock for¬
dras statsanslag, torde med säkerhet — vid
förståndig hushållning i öfrigt — jordens
afkastningsförmåga i ej aflägsen framtid
61
blifva i det närmaste eller fullt tillräcklig
för den jordbrukande befolkningens behof.
Åsele revir.
a) Under goda, icke frostförande år föder
det stora flertalet hemman brukaren och
hans familj nödtorftigt, b) Torde kunna
ske, så vida brukaren har att tillgå stora
extra förtjenster. c) Ja, genom intensivare
skötsel och sönderdelning af de större hem¬
manen. Bolagshemman synas under nu
rådande förhållanden icke komma att vinna
ökad afkastningsförmåga, utan torde jord¬
bruket der småningom gå sin undergång till
mötes.
S or sele revir.
a) Under medelmåttiga år kan jordbru¬
kets afkastning någorlunda fylla brukarens
och hans familjs lefnadsbehof. b) Svårligen
i längden. Samtliga hemmansdelar inom
reviret hafva för närvarande husbehofsvirke,
men kommer nog detta goda förhållande
att ändras genom tillämpande af den för
Lappland så förderfbringande egostycknings-
lagen. c) Ja, betydligt.
Stensele revir.
a) Inom Stensele socken finnes endast ett
fåtal byar, såsom t. ex. Kaskelaukt, Bastu¬
träsk och Näsvattnet, der jordbrukets medel-
afkastning fyller brukarens och hans familjs
nödtorftigaste lefnadsbehof. Å alla öfriga
byar och lägenheter understiger afkastningen
brukarens behof och är å en del så dålig,
att hemmanet utarrenderas blott mot ut¬
görande af hemmanets utskylder. b) Omöj¬
ligt. c) Någon ekonomiskt lönande förbätt¬
ring för ökande af jordens afkastningsför¬
måga torde, på grund af det stora afstån-
det till jern vägsstation och de dyra arbets¬
krafterna, ännu ej kunna införas.
Vilhelmina revir.
a) I det skick, hvari arrendehemmanen
nu befinna sig, torde deras medelafkastning
å 10 % af desamma fullt fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof
62
FRÅGAN 18.
SKOGSSTATEN.
och å 90 % understiga dessa behof, b) Nej.
c) Å samtliga bolagshemman kan jordens
afkastningsförmåga betydligt höjas och äfven
å en del bondehemman genom införande af
bättre och mera tidsenliga metoder samt
lättare kommunikationer.
Fredrika revir.
Svar saknas,
Bjurholms revir.
a) Om ett hemman i öfre landet under
vanliga år lemnar säd och rotfrukter till
familjens husbehof och foder till kreaturens
utfodring och årligen kan slagta ett svin och
ett dussin får för egen räkning, så behöfvas
IV. Norrbot
Piteå revir.
a) Jordbrukets medelafkastning anses med
ungefär 50 procent understiga nödtorftiga
lefnadsbehofvet. b) Nej. c) Ja, afsevärdt
genom billiga lån till nyodlingar och jor¬
dens ordentliga skötsel och förbättring. För
erhållande af sådana lån borde i främsta
rummet den sjelfegande, jordbrukande be¬
folkningen komma i fråga.
Flfsby revir.
a) De hemman, hvilka ligga i omedelbar
närhet intill kusten, torde lemna brukaren och
hans familj för deras uppehälle erforderlig
afkastning, i vissa fall öfverskott. Fastig¬
heterna längre in i landet lemna endast
undantagsvis en för familjens uppehälle er¬
forderlig afkastning, b) Nej. c) Genom en
rationell brukning af jorden och genom bi¬
inkomsters erhållande under vintermåna¬
derna anses jordbruket kunna höjas.
Arv idsj aur v revir.
a) Medelafkastningen anses i allmänhet
med 1/J å l/3 understiga brukarens och hans
familjs nödtorftiga lefnadsbehof. Öfverskott
torde sällan kunna påräknas, c) Ja, i väsent¬
lig grad genom mera rationella jordbruksme-
ändock penningar till skatter, specerier, klä¬
der och lyse. Då skogen är borta, skaffas
penningar genom att sälja smör och möj¬
ligen något nötkreatur, eller söka husets
manliga medlemmar arbetsförtjenster. De
enda iakttagna fall, der jordbruket gått ihop
eller det t. o. m. visat sig blifva öfverskott
och förmögenhet i huset, är, der alla famil¬
jens medlemmar, söner och döttrar, i synner¬
het sönerna, stannat i hemmet och arbetat
för hemmanets förbättrande, eller med an¬
dra ord ett patriarkaliskt förhållande varit
rådande i familjen.
Öfver jägmästaren.
Se anmärkningen vid frågan 1.
:ens distrikt.
foder samt fortsatta odlings-, dränerings- och
torrläggningsarbeten. Dock bör staten vid
torrläggningsarbetena kraftigare än hittills
ingripa med understöd.
Öfre Byske revir.
a) I allmänhet understiger medelafkast¬
ningen ej så litet brukarens och hans fa¬
miljs lefnadsbehof, hvilket i främsta hand
gäller bolagens arrendehemman, och i de
flesta fall torde afkastningen från åker och
ladugård, såsom de nu skötas, icke lemna
mer än hälften eller möjligen på de bästa
ställena två tredjedelar af hvad, som vore
erforderligt, b) Icke för närvarande, c) Ja,
dock icke i sådan mån, att idkandet af jord¬
bruk och boskapsskötsel utan annan biför-
tjenst kan lemna nödtorftig bergning, utan
torde befolkningen alltid blifva hänvisad till
att hemta sin utkomst från skogen vare sig
genom arbete med af verkningar och flott -
ningar eller genom försäljning af skogs-
effekter. Såsom ett af de första villkoren
för förbättring anses, att, derest icke bruka¬
ren är sjelf egare af jorden, denne genom
lagligt aftal eller kontrakt, gällande för längre
tid, tillförsäkras rätt att sjelf få skörda nyttan
af nedlagdt arbete och kostnad, äfvensom
FRÅGAN 13. SKOGSSTATBN.
63
att bättre kunskap om jordbruks- och ladu¬
gårdsskötsel meddelas.
Malmesjaurs revir.
a) I allmänhet kan jordbrukets afkastning
under senare åren anses till ungefärligen
hälften fylla brukarens och hans familjs
lefnadsbehof. Detta är dock i hög grad be¬
roende dels på huru uppdrifvet jordbruket
är, dels på den lätthet, hvarmed penningar
genom skogsarbeten eller eljest kunna för¬
skaffas. Under år, då förtjenster å skogs¬
arbeten äro högst uppdrifna, litas mindre
till jordbruket och då blifva i allmänhet
jordbruksarbeten mera nödtorftigt och slarf¬
vigt utförda, b) Ja, derest god afsättning
för ladugårdsprodukter och rotfrukter m. m.
förefinnes. c) Ja, i betydlig mån genom
bättre och intensivare skötsel och minskning
af frostländighet, der sådan finnes.
A bolagshemman lemnar i allmänhet
jordbruket betydligt mindre till brukarens
uppehälle, emedan jorden å dessa skötes
med mindre flit och omsorg.
Arjepluogs revir.
a) Inom reviret finnes intet hemman,
der sjelfva jordbrukets medelafkastning för¬
slår för brukarens och hans familjs nöd¬
torftiga lefnadsbehof. b) Endast under
förutsättning, att brukaren ständigt har till¬
fälle att genom arbeten anskaffa kontanter,
c) Ja, genom en rationellare brukning.
Variså revir.
a) Fastigheterna lemna endast undantags¬
vis en för familjens behof erforderlig af¬
kastning. c) Genom införande af rationell
skötsel, gödsling o. s. v. samt vinnläggande
om ökning af jordens afkastningsförmåga
torde framdeles förbättring i förhållandena
kunna motses.
JockmocJcs revir.
a) Med den stora roll, som skogshand-
teringen inom orten spelår, torde det knap¬
past finnas någon enda hemmansegare, som
för sitt lifs uppehälle är uteslutande hän¬
visad till jordbrukets afkastning. Vintertid
hafva hemmansegarna och bolagsarrendato-
rerna oftast sysselsättning med utdrifvandet
af de ordinarie utsyningarna från hemma¬
nens skogar, och då sådant arbete saknas,
söka de sig annan timmerkörning. Frågan,
huruvida jordbruket ensam kan föda sin
man, är derför mycket svår att besvara, då
ännu ingen försökt det. b) Otänkbart,
c) Då endast en obetydlighet är uppodlad
af den areal, som å de respektive hemma¬
nen lämpar sig för odling och då alltså
jordens afkastningsförmåga på alla hemman
utan undantag inom orten kan mångdubb¬
las, kan jordbruket, om det med allvar be-
drifves, lemna ojemförligt mycket större af¬
kastning, än hvad det för närvarande gör.
Denna fråga är egnad att leda tanken
till den inom Norrbottens län sedan unge¬
fär ett tiotal år tillbaka praktiserade krono-
torpsinstitutionen. Denna tillkom ju i syfte
att bereda uppehälle åt mindre bemedlade,
men arbetsdugliga personer. Hur har nu
denna idé förverkligats?
Det torde vara ganska belysande, att un¬
der senaste vintermarknad i Jockmock
samtliga kronotorpare i trakten af Hvit-
bäcken — 14 stycken — anmälde sig för
bekommande af fattigunderstöd. Och detta
är knappast egnadt. att väcka förvåning.
Att på en areal af högst 4 å 5 hektar utaf
Lappmarkens magra jord kunna föda en
familj, är ju otänkbart. För sitt uppehälle
komma dessa vanlottade menniskor alltid
att vara beroende af understöd: från statens
sida i form af skadad skog och från kom¬
munens sida i kontanter såsom fattigunder¬
stöd efter hand, som familjen ökas. Med
hvarje ny kronotorpare, som tillkommer på
Norrbottens kronoparker, hafva respektive
kommuner förr eller senare att vänta ett
nytt fattighjon.
Verleifvens revir.
a) Ingenstädes inom reviret är ensamt
jordbruk jemte husbehofsvirke tillräckligt
att föda en familj, b) Torde ej kunna ske.
64
FRÅGAN 13. SKOGSSTATEN.
c) Genom nyodlingar, smärre torrläggningar
och bättre skötsel af inegor skulle en be¬
tydligt ökad afkastning af jordbruket kunna
vinnas.
Storbackens revir.
a) Ensamt jordbruk otillräckligt, b) Nej.
c) Genom nybrytning af mark, torrläggning
och användande af mera rationella metoder.
Bodens revir.
a) I Öfver-Luleå och Neder-Luleå socknar
kan endast omkring 1/,; af hemmansde-
larna lemna afkastning för brukarnas nöd¬
torftiga lefnadsbehof. Ingen hemmanslott
lemnar nämnvärdt öfverskott. I Edefors
socken kunna ej hemmanslotterna, med
undantag af tre, föda sin brukare, b) Nej.
c) En ökning af jordens afkastning kan i
allmänhet erhållas genom bättre bruknings¬
metoder med hufvudvigt på mjölkproduk¬
tion.
I fråga om bolagshemmanens afkastning
är att nämna, att intet af dem föder sin
brukare med nuvarande skötsel.
Råneå revir.
a) Under nu rådande jordbruksförhållan¬
den och med de föråldrade metoder, hvar¬
efter landtbruket skötes, räcker hemmanens
afkastning i regel icke till för brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof,
men mångfaldiga exempel visa, att, då bru¬
karen med bortseende från tillfälliga för-
tjenster, som hindra honom att med kraft
arbeta på sin jord, helt och odeladt egnar
sig åt landtbruket och upparbetar jorden
till godt stånd och god afkastning, han och
hans familj få sin fulla utkomst från jord¬
bruket. Detta likväl alltid under förutsätt¬
ning att hemmanet icke uppdelas mellan
arfvingar eller eljest i allt för små delar,
hvilket dock numera allt oftare hotar blifva
fallet, b) Åtskilliga exempel gifvas på, att
sådana väi skötta hemman både lemna af-
sevärdt öfverskott och kunnat med fördel
upprätthållas, ehuru husbehofsskog i det
närmaste saknats, c) Visst är, att en ök¬
ning i jordens afkastningsförmåga kan i
mycket afsevärd mån inträda, om brukaren
med mera kraft och större intresse bear¬
betar och sköter sin jord efter modernare
metoder och med bättre redskaps- och dra-
garematerial, än hvad ortens befolkning f.
n. använder. Exempel finnas, att jord, som
kommit under rationell behandling, gifvit
flera gånger mer, än förut var fallet.
Gifvetvis är en höjning i af kastningen
lättare och möjligare å bondehemmanen än
å skogshemmanen, som mestadels egas af
bolag, med deras sämre jord och mindre
odlingstillfällen.
Kalix revir.
a) Jordbrukets medelafkastning anses
understiga brukarens och hans familjs nöd¬
torftiga lefnadsbehof å cirka 50 % af samt¬
liga hemman, under det att cirka 40 %
■måste anses lemna tillräckligt för att fylla
lefnadsbehofven; å återstående 10 % be¬
räknas öfverskott uppkomma, b) Endast i
sjelfva kustlandet i närheten af större be¬
folkningscentra, hvarest hemmansegaren eller
åbon med lätthet och till högt pris vinner
afsättning för mjölk, kött och öfriga landt-
mannaprodukter, såsom vid kyrkplatserna,
sågverken o. s. v. c) En betydande ökning
i jordens afkastningsförmåga anses kunna
inträda, om allmogen lär sig att med större
omsorg och intresse bruka sin jord äfven¬
som erhåller kostnadsfri undervisning i jord-
bruksskötsel och tillfälle att mot låg ränta
och med lång amorteringstid erhålla lån
för utförande af nyodlingar, afdikning af
vattensjuk mark, rödjningar och andra ar¬
beten, som afse att höja af kastningen från
jorden; samt om lån beredas mindre be¬
medlade för inköp af afsöndringar från
hemmanen.
Angeså revir.
a) I de flesta fall understiger afkastningen
af jordbruket ganska betydligt behofvet och
torde för många endast lemna hälften.
FBAGAN 13. SKOGSSTATEN.
65
b) Endast i vissa fall och om god tillgång
på biförvärfskällor finnes, c) Ja, i ganska
stor mån genom rationellare skötsel af jord¬
bruket, torrläggning och konstgödsling m. m.
BåneträsJcs revir.
a) Jordbrukets medelafkastning under¬
stiger i allmänhet med hälften brukarens
lefnadsbehof. b) Ja, om biinkomster finnas,
ty husbehofsvirke har ringa betydelse, då
dylikt i form af torrfuror och vindfällen
oftast till billigt pris kan erhållas från när¬
maste kronoskog eller allmänning, c) En¬
dast under förutsättning af ett mera ratio¬
nellt jordbruk samt, beträffande bondehem¬
man, genom bidrag af staten antingen i
form af räntefria odlingslån eller odlings-
premier.
Gellivare revir.
a) Medelafkastningen understiger öfverallt
inom reviret lefnadsbehofvet; i bästa fall
torde detta kunna af jordbrukets afkastning
fyllas till 3/4, i allmänhet dock icke till
mer än 1/2. Fordom, då tillgången var god
på renar, fisk och fågel, lemnades deraf det
behöfliga tillskottet utöfver jordafkastningen;
nu deremot, då nämnda tillgång betydligt
af tagit och lefnadsbehof ven derjemte må¬
hända något stigit, måste företrädesvis an¬
tingen skogens afkastning eller ock extra ar¬
bete lemna det nödiga tillskottet, om hem¬
manet skall kunna brukas, b) Icke utan
biförtjenster. c) Ja, i allmänhet genom ett
intensivare jordbruk, för hvars förverkli¬
gande dock synes absolut tarfvas statens in¬
gripande i form såväl af råd och upplys¬
ningar som ock af penningebidrag, hvad
beträffar bondehemman.
Juckasjärvi revir.
a) Svårligen kan å något hemman, som
äfven har tillgång till husbehofsvirke, jord¬
brukets medelafkastning lemna brukaren och
hans familj nödtorftigt lefnadsbehof. c)
Någon ökning i jordens afkastningsförmåga
har förekommit å högst få bondehemman,
men ej å något bolagshemman.
Tärendö revir.
a) Endast å ett mindre antal hemman
kan jordbrukets medelafkastning anses fylla
brukarens eller hans familjs nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Ja, under förutsättning att
kronan säljer från sina skogar till husbehof,
c) Om åker, lindor och ängar upparbetades,
skulle hemmanen i allmänhet lemna famil¬
jen nödtorftigt lefnadsbehof, dock icke un¬
der frostår eller andra missväxtår.
Torneå revir.
a) I allmänhet fyller jordbrukets afkast¬
ning å de särskilda hemmansdelarna bru¬
karens och hans familjs små lefnadsbehof.
b) Visserligen torde äfven mångenstädes
jordbruk, som saknar husbehofsvirke, kunna
upprätthållas, men endast för så vidt bruka¬
ren har resurser eller insigt och intresse
för jordens odling och skötsel, c) Genom
uppodlingar och en rationell skötsel af jord¬
bruket här på orten skulle jordens afkast¬
ningsförmåga mångdubblas.
Fajala revir.
a) Endast högst få hemman i Pajala moder¬
församling i Muonionalusta kapell och Enon-
tekis socken knappast något) kunna anses i
medeltal fylla brukarens och hans familjs
lefnadsbehof, och än färre kunna i goda år
lemna något öfverskott, b) Ja, om egaren
kan få köpa sitt husbehofsvirke från när¬
belägen krono- eller allmänningsskog och
han genom tillfälliga förtjenster kan skaffa
sig medel härtill, c) Ja, öfverallt afsevärdt
genom frostländighetens minskande, förbätt¬
rade brukningsmetoder, vexelbruk, bättre
tillvaratagande af gödseln m. m.
Öfver jägmästaren.
a) Är ett allmängiltigt svar på denna fråga
vanskligt redan på grund deraf, att så ofantliga
vexlingar i bördighetsgrad, klimat och be¬
lägenhet råda i detta vida distrikt, faller
det sig än osäkrare vid det förhållandet,
att endast sällan och allenast i de bördi¬
gaste byarna vid kusten och de större åda-
9
66
FRÅGAN 13.
SKOGSSTATEN.
lama jordbruket enbart tagits i anspråk
för brukarens och hans familjs uppehälle
och lefnadskostnader, detta af orsak att för-
tjenster allt jemt stått till buds vid skogs-
handteringen, såsom huggning, drifning, flott¬
ning, sågning, lastning, varutransporter m. m.
Under nuvarande förhållanden torde knap¬
past 50 % af de särskilda hemmansdelarna
med husbehofsskog lemna en medelafkast-
ning tillräcklig för nödtorftig bergning och
10 % lemna öfverskott — ett resultat, som
uppnåtts derigenom, att ojemförligt största
antalet hemman äro belägna i kustlandet.
b) Jordbruk utan husbehofsskog torde på
många trakter kunna upprätthållas och bära
sig, men endast under förutsättning, att
större arbetsamhet och driftighet samt in¬
tensivare skötsel af jorden vinner insteg.
c) Att med jordbrukets nuvarande låga stånd¬
punkt en ökad afkastningsförmåga är både
möjlig och gifven snart sagdt i alla trakter
inom distriktet, derom kan icke råda tvifvel;
och torde denna ökning på vissa ställen,
sedan bland annat myrodlingens betydelse
blir behörigen beaktad, kunna mångdubblas.
Någon skillnad i afkastningsförmåga fin¬
nes icke mellan bonde- och bolagshemman
inom samma trakt, men försummade som
dessa senare varit, torde det fordras längre
tid, innan de komma i full växtkraft, sär-
skildt under nuvarande otillfredsställande
arrendesystem.
Från hvad Jockmocks revirförvaltning
ansett lämpligt att under denna punkt an¬
föra rörande förutsättningarna för bärigheten
af s. k. skogstorp på kronopark tager öfver-
jägmästaren bestämdt afstånd. Det är vis¬
serligen för tidigt att under sjelfva anlägg¬
ningsåren döma, vare sig för eller emot,
men visst är att, om vederbörande jäg¬
mästare göra noggrant urval af de 4 ä
5 hektar odlingsmark, som tilldelas skogs¬
torpen, och tillse, att endast arbetsamt och
dugligt folk antages — och detta är deras
skyldighet — dessa lägenheter, hvartill
äfven nödiga slåttermyrar och rödjnings-
lägenheter jemte husbehofsskog höra, upp¬
arbetade och komna i stånd torde kunna föda
brukaren med familj. Allt beror dock på
arbete och insigt, och skogstorparen är väl
lika mycket son af sin tid och ort som ny¬
byggaren, hvilken icke allmänt, åtminstone
nu, anses kunna föda sig på sitt ställe.
Och att sätta i utsigt fattigvårdens mellan¬
komst förr eller i större omfattning, derför
att en person — i allra flesta fall socken¬
bo — söker genom arbete på jorden slå sig
fram i stället för att i brist på hvarje mål
för sin verksamhet göra ingenting, är ju
rena funderingar utan fotfäste i verkligheten.
Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.
I. Kopparbergs län.
Hushållningssällskapets förvaltning s-
utskott.
a) Inom de norra och mellersta delarna
af länet äro hemmanen endast högst undan¬
tagsvis af den storlek och beskaffenhet, att
brukaren uteslutande af jorden kan lifnära sig
och sin familj. Ännu mindre kan han få något
öfverskott deraf, b) Ett jordbruk utan hus¬
behofsskog kan derför i dessa trakter icke
FEAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDEBLYDANDE TJENSTEMAN.
67
existera, c) Att afkastningen af jordbruket,
utom i de nordligaste orterna, der naturför¬
hållandena äro allt för ogynnsamma, skall
kunna betydligt ökas är påtagligt. Såsom
nödvändigt villkor derför fordras, förutom
mera kunskap i och intresse för yrket, i
första rummet, att de kamerala förhållan¬
dena med afseende på jorddelningen ändras
så, att den nuvarande egosplittringen före-
kommes och egorna blifva hopförda till
mera sammanhängande och normala figurer,
hvarförutom ingen ordentlig afdikning och
brukning af jorden kan tänkas möjlig, lika
litet som omkostnaderna för dess skötsel
kunna så nedbringas, att det bär sig; der¬
jemte en förbättrad kreatursskötsel, bättre
kreatur, jemnare utfodring och fäbodsyste¬
mets inskränkande och reformering.
II. Gefleborgs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Af länets jordbrukare fyller ett afse-
värdt antal sitt behof af reda penningar
till skatter, arrenden m. m. genom biför-
tjenster, och torde i flertalet fall detta jem¬
väl för dem vara oundgängligt, om det ock¬
så i rätt stor utsträckning förekommer äfven,
då möjligen en nödtorftig utkomst skulle
kunna vinnas endast af jordbrukets afkast¬
ning. b) Gifvet är, att det under sådana
förhållanden måste vara för jordbrukaren
en god hjelp, om husbehofsskog är att till¬
gå, hvilket ock inom Gefleborgs län i regeln
ännu är händelsen, men utesluter detta icke,
att undantagsvis äfven ganska små jordbruk
kunna sjelfständigt upprätthållas och bära
sig utan husbehofsskog, der nemligen af-
sättningsmöjligheterna för ladugårdens pro¬
dukter äro särskildt gynnsamma, c) In¬
tresset för jordbruket är allmänt i stigande
och jordens afkastningsförmåga ökas under
för handen varande förutsättningar, om ock
detta, såsom vid hvarje naturlig utveckling
är vanligt, sker temligen långsamt. De
vigtigaste förutsättningarna för en stegrad
utveckling af jordbruket äro utan tvifvel
förbättrade kommunikationer, ökad industri
och en rationell skogsvård, genom hvilket
allt å ena sidan jordbrukets afsättningsmöj-
ligheter skulle vidgas och å den andra de
för flertalet jordbrukare oundgängliga till¬
fällena till biförtjenster skulle för framtiden
bibehållas.
Länsagronomen Bertil Sahlin.
a) Å de hemman, som hafva sin jord väl
häfdad och ega husbehofsskog, bör jord¬
brukets medelafkastning i de flesta fall
kunna fylla egarens och hans familjs nöd¬
torftiga behof och i många fall lemna öfver¬
skott. b) Mycket väl, i all synnerhet inom
mellersta och södra delen af Gestrikland,
samt om hemmanet är beläget i närheten af
någon folkrikare trakt eller allmän kommu¬
nikationsled. c) Jordens afkastningsför¬
måga kan i allmänhet rätt betydligt höjas,
om priset å mensklig arbetskraft blefve
normal, kommunikationer mera allmänna
samt en del fraktkostnader billigare, sär¬
skildt å kalk och gödselmedel.
Mejerikonsulenten Bble E„er$.
a) Der jorden ej är frostländ och skötes
rationellt, bör den fullt fylla brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof, och
äfven derutöfver lemna öfverskott (beroende
på areal), b) Å många välbelägna trakter
bör det kunna ske. c) Ja, genom bättre
afdikning, gödsling och brukning samt an¬
vändande af bättre utsäde.
68
FRÅGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEJI UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
III. Vesternorrlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
Intet att anföra utöfver närmast föl¬
jande två yttranden.
Föreståndaren för statens kemiska station
i Hernösand G. Gr. Strokirk.
a) På grund af den ytterst olika medel-
afkastningen af de olika hemmanens jord¬
bruk, beroende på inegornas storlek, jordens
beskaffenhet, närheten till afsättningsorter
och brukarens skötsel af jordbruket i sin
helhet, kan ingen regel uppställas. Dock
förekommer ju'på många ställen, att skogen
blifvit försåld på viss längre tid, hvadan
jordegaren endast haft jordens afkastning
att lita till. På flera ställen — i Medel¬
pad åtminstone —• hafva jordbruken under
dylika förhållanden gifvit sådan afkastning,
att egaren haft sin utkomst deraf, b) Jord¬
bruk utan husbehofsskog börjar finnas på
åtskilliga ställen i kusttrakterna, i det att
pitpropsafverkningen bedrifvits så hejdlöst,
att egaren ej har husbehofsskog öfrig, men
han sitter dock qvar med sitt jordbruk och
lefver deraf. Innan de höga virkesprisen i
medlet af förra århundradet uppstodo, måste
ju flertalet bönder lita till jordbruket en¬
bart, då ett stort antal hemman på grund
af sin belägenhet ej kunde afyttra några
skogsprodukter, c) Jordens afkastning bör
i allmänhet kunna väsentligt höjas genom
öfvergående till modernare brukningsmeto¬
der och anlitande af numera tillgängliga
hjelpmedel.
Mejerikonsulenten C. Andersson.
a) I kusttrakterna, elfdalarna och orter,
der större industri pågår, kunna hemmans-
delarna, äfven der skogstillgången är knapp,
godt föda en familj, b) Ett jordbruk utan
husbehofsskog torde endast i undantagsfall
bära sig. c) I ofvan anförda fall skall en
ökning i afkastningen kunna vara att hop¬
pas och vänta.
Länsagronomen E. 0. Arenander.
a) På den första frågan är svårt att gifva
något bestämdt svar. Med de stigande
skatterna och utlagorna och de höga lönerna
torde det i allmänhet vara svårt för jord¬
brukaren att af jordbruket enbart — om
det ej i undantagsfall är särdeles gynnsamt
beläget — bestrida alla utgifterna och
hafva sitt nödtorftiga uppehälle. Han kan då
ej tänkas erhålla något öfverskott, b) Myc¬
ket gynnsamt beläget jordbruk nära städer
torde kunna gå ihop, äfven om litet skogs-
förråd finnes, c) Ja, helt säkert, om jord¬
bruket skötes och ordnas på annat sätt,
mera rationellt och tidsenligt.
IY. Jemtlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
Har icke afgifvit eget yttrande, meninsändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Matsson
i Salom och länsagronomen äro ordförande i
hushållningssällskapets distriktsafdelningar.
Er. Edström i Munsåker (Ragunda
socken.)
a) Med hänsyn till de lefnadsvanor, som
till följd af skogshandteringen uppkommit
bland befolkningen i allmänhet, samt de
dryga utskylderna till såväl stat som kom¬
mun, hvilka synas vara oundvikliga, blir,
FBÅGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDEBLYDANDE TJEnSTEMÄN.
69
äfven om tillgång till husbehofsvirke finnes,
sjelfva jordbrukets afkastning å de särskilda
hemmanSdelarna otillräcklig till brukarens
och hans familjs lefnadsbehof, äfven om
man ville kalla dem nödtorftiga. Biinkom¬
ster måste alltså finnas, om jordbruket skall
kunna upprätthållas, b) Kan ännu mindre
ske. c) Någon nämnvärd ökning i jordens
afkastningsförmåga kan ej heller gerna be¬
räknas å bondehemman, men väl å bolags-
hemman.
J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).
a) Jordbrukets afkastning kan i allmänhet
anses understiga brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. c) Mycket svårt
att förutsäga.
Herman Silén i Bispgården (Fors socken).
a) Då hemmanen icke äro tillräckligt stora
samt i regel äro svårbrukade, och det ibland
inträffar, att sädesgrödan slår fel, är ej möj¬
ligt för enbart jordbruk att bära sig. c) Ja,
om på jorden nedlades mera arbetskraft,
men sådan står ej till buds till det pris,
jordens ökade afkastningsförmåga kan bära.
E. J. Lindström i Morian (Stuguns och
Borgvattnets socknar).
a) Hemman med endast husbehofsskog
har ej med nu gällande höga arbetslöner
kunnat gifva sin brukare så stor afkastning,
att den i längden befunnits tillräcklig för
betäckande af alla omkostnader för hem¬
manets skötande och brukarens nödtorftiga
lefnadsbehof. b) Torde alldeles icke kunna
ske. c) Förbättrade samfärdsmedel, ökade
afsättningsmöjligheter samt billigare ar¬
betspriser skulle otvifvelaktigt uppmuntra
bönderna att ytterligare höja jordens afkast¬
ningsförmåga. Bolagens arrendatorer der¬
emot, som hafva sin förnämsta inkomst af
skogsarbeten i bolagens tjenst och akta jord¬
bruket som en bisak, torde ej ens genom
de bästa kommunikationer och lägsta arbets¬
priser kunna förmås att bättre sköta sin
jord.
And. Erikson i Hölje (Lits socken).
a) Tydligt är, att ett ganska stort antal
hemmansdelars medelafkastning af jordbru¬
ket understiger brukarens och hans familjs
nödtorftiga lefnadsbehof. En betydlig del
anses fullt fylla samma lefnadsbehof och en
mindre del derutöfver lemna öfverskott,
b) Omöjligt, c) Icke annorledes än genom
bättre bearbetning och gödsling, hvilket åter
förutsätter ett större ekonomiskt välstånd
hos jordbrukaren, än hvad nu förefinnes.
Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).
a) Sådant jordbruket skötes och lefnads-
behofven nu te sig, torde jordbrukets medel-
afkastning, der endast husbehofsvirke finnes,
understiga lefnadsbehofven med minst 1,000
kronor pr år, hvadan svaret å det öfriga
af frågan faller af sig sjelf t; men torde böra
tilläggas, att, derest jordbruket blefve upp-
hjelpt till närmelsevis full häfd, och lef¬
nadsbehofven nedsattes till endast de nöd¬
torftiga, skulle med säkerhet jordbrukets
medelafkastning ej allenast räcka till de
nödtorftiga behofven, utan äfven kunna lemna
ett betydligt öfverskott.
M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).
a) Något öfverskott lemnar nog ej jord¬
bruket under förevarande förhållanden, men
i de flesta fall kan jordbrukets afkastning an¬
ses fylla familjens nödtorftiga lefnadsbehof
med tillhjelp af något fiske och något skogs¬
bruk åt bolagen, b) Torde få anses omöj¬
ligt. c) Med förbättrade kommunikationer
och dermed förenade lättnader i både af¬
sättning å jordbruksprodukter samt inköp
af passande gödningsämnen m. m., med
bättre kunskap i jordbruk, bättre villkor
för erhållande af statsunderstöd för afdik-
ningar o. d. skulle jordbrukaren uppdrifva
jordens alstringsförmåga ofantligt mycket
och orten förvandlas till välmående byggd,
derest jorden dessförinnan icke helt kom¬
mit i bolagens ego, eller, om i så fall bo¬
70
FEAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
lagen åtminstone skulle kunna bringas upp¬
låta jord för odling.
Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och As socknar).
a) Med svårighet kan jordbruket bära sig,
derest icke någon biförtjenst kan erhållas,
b) Omöjligt.
A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frös-
öns socknar).
a) I orten lemna i allmänhet hemmans-
delarna sin brukare och hans familj nöd¬
torftig bergning, men i mycket enstaka fall
något större öfverskott, h) Här förekomma
egentligen inga hemman, som helt och hållet
sakna hushehofsskog. c) Så länge arbets¬
krafterna äro så dyra som för närvarande
i förhållande till priset på jordbrukets pro¬
dukter, är någon ökning i jordens afkast-
ningsförmåga i allmänhet icke gerna tänk¬
bar, der hemmansegaren icke har andra in¬
komstkällor att anlita än jordbruket.
Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Mar¬
by och Norderöns socknar).
a) Jordbrukets medelafkastning anses fullt
tillräcklig att föda sin man. b) Jordbruk
i saknad af hushehofsskog finnes ej. c) Ja,
medelst dränering.
Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Mys¬
sjö socknar).
a) Då det finnes hushehofsskog, kan man
nog reda sig med jordbruk. I byggd en har
aldrig någon nämnvärd skogsförsäljning kom¬
mit i fråga, b) Knappast, c) Ja, genom
konstgödning, rationell skötsel och tidsenliga
redskaper.
Gustaf Erikson i Myckelgård (Unders¬
åkers socken).
a) En verklig sjelf arbetande jordbrukare
med ej för höga lefnadsvanor kan å medel-
godt hemman, som skötes af honom sjelf,
biträdd af hustru och barn, godt lifnära sig
och familj. Der god afsättning å jordbruks¬
produkter finnes, kan ock uppstå öfverskott,
b) Saknas hushehofsskog, blir jordbruket
försvåradt, men absolut omöjligt att bedrifva
jordbruk utan skog är det ej. c) Ökning
i jordens afkastningsförmåga kan i allmän¬
het ske, synnerligast der kommunikationerna
äro gunstiga.
L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).
a) I medeltal kan sägas, att jordbruket
ej fyller brukarens behof, b) Jordbruk utan
skogstillgång bär sig ej. c) Ja, betydligt,
derest tillgång på billigare arbetskrafter
funnes.
Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).
a) I allmänhet kan sägas, att, der egaren
icke nödgats, åtminstone i någon större om¬
fattning, lega arbetskraft för sjelfva jord¬
brukets drift, dettas medelafkastning fyllt
brukarens och hans familjs nödtorftiga lef-
nadsbehof samt i särskildt gynnsamma fall
t. o. m. lemnat öfverskott. Men i betrak¬
tande af dels de i senare tider oerhördt
stegrade lefnadsanspråken, hvilkas tillfreds¬
ställande erfordrar betydliga kontanta inkom¬
ster, dels det förhållandet, att de flesta be¬
kommit sina hemman genom skuldsättning,
hvarå ränta måst gäldas, anses det allmänna
förhållandet vara, att jordbrukets medelaf¬
kastning understiger de sålunda uppkomna
behofven. b) Troligen i allmänhet sedt icke.
c) Ja, i högst betydlig grad genom bättre
skötsel ocn användning af gödseln, grund¬
ligare afdikningar och torrläggningsföretag,
hvilka dock för att i tillräcklig omfattning
kunna företagas måste af staten ledas och
bekostas, samt beredande af billigare jern-
vägsfrakter för behöfliga gödnings- och kraft¬
foderämnen.
E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).
a) Om af jordbrukets medelafkastning
skulle fordras endast nödtorftigt lefnadsbehof,
skulle sådant i allmänhet och under frostfria
år erhållas. Sällan skulle deremot öfverskott
fås. Genom industriens framsteg och säl¬
jarens nit frestas jordbrukaren och hans
FBAGAN 13. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
71
husfolk till allehanda depenser och dertill
räcker icke jordbrukets afkastning, b) Icke
så länge afsättningsmöjligheterna äro så
dåliga, c) Ja, genom dikning samt bättre
bearbetning och gödsling.
Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).
a) Jordbrukets medelafkastning understi-,
ger med måhända hälften brukarens existens¬
minimum. b) Nej, säkert icke. c) Ja, af-
sevärdt genom bättre dränering och dikning,
bättre skötsel af jorden och dess tillgodo¬
seende med gödningsämnen, förbättrade ar¬
betsmetoder samt, framför allt, mera in¬
tresse för jordbruket.
Anders Mattsson i Salom.
a) Hemman endast med husbehofsskog
torde ej, med nu en tid gällande höga ar¬
betslöner, kunna anses gifva sin brukare
högre afkastning än på sin höjd till famil¬
jens nödtorftiga lefnadsbehof. b) Icke under
nuvarande förhållanden, c) Om jordbruket
började omfattas med större allmännare in¬
tresse och nyare brukningsmetoder användes,
skulle jordbruket otvifvelaktigt komma att
lemna öfverskott. För ernående häraf be-
höfvas bland annat bättre kommunikations¬
medel och afdikning af frostförande myr¬
marker.
I afseende å bolagshemman kan under
nuvarande förhållanden knappast blifva tal
om ett förbättradt jordbruk.
Länsagronomen Per Sylvan.
a) Såsom jordbruken skötas i Jemtland,
afkasta de i allmänhet ej så mycket, att
brukaren och hans familj kunna lefva på
jordens afkastning. I regel understiger af-
kastningen behofvet med 500 kronor. Några
enstaka exempel på, att jordbruk lemna
sådan afkastning, att brukaren och hans
familj lefva derpå, förekomma. Att öfver¬
skott uppstår är dock okändt. b) Svår¬
ligen, med mindre läget är synnerligen gynn¬
samt eller brukaren har synnerligen goda
inkomster från andra områden än jordbruket,
c) Ja, blott jorden dikas bättre, gödslas kraf¬
tigare (särskildt fast jorden med naturlig
spillning), brukas djupare samt i allmänhet
jordbrukarna blifva grundligt intresserade
för sitt yrke.
Brukaren af bolagshemman måste mera
lita på biförtjenster, kan mindre väl reda
sig utan husbehofsskog och eger svagare
ekonomisk bärkraft för att kunna drifva upp
ett hemman i högre afkastning, i jemförelse
med brukaren af eget hemman.
V. Vesterbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Vesterbottens jordbrukande befolkning
består uteslutande af småbönder och kan
om deras hemmans afkastning sägas, att,
under förutsättning af tillgång till husbe-
hofsvirke, den är tillräcklig att ej blott
nödtorftigt utan jemförelsevis väl föda egar-
nas familjer, b) Saknas deremot husbehofs¬
skog, har man visserligen exempel på, att äf¬
ven egare af sådana hemman kunna lefva un¬
der nämnda förhållanden, men detta likväl
endast i de trakter, der odlingen gått så
långt, att stora ladugårdsbesättningar kunna
underhållas och frostländigheten genom dik¬
ning och odling undanröjts eller åtminstone
bringats till sällsynthet, men i regel torde
under sådana förhållanden existensmöjlig¬
heterna vara ganska tvifvelaktiga. c) Ök¬
ning i jordens afkastningsförmåga kan i
allmänhet inträda, och finnes i de konst¬
gjorda gödningsämnenas användning å myr¬
jord en kraftig häfstång härtill. Insigten
härom har redan slagit rot hos länets be¬
72
ERÅGAN 13. HUSHÅLLNING SSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN,
folkning och detta framgår tydligen deraf, J
att nu införas fartygslaster af gödningsäm- I
nen, som för 20 år sedan voro så godt som
okända inom länet. Bristen å lättare kom¬
munikationer till inre landet fördyra dock
der användningen deraf i betungande grad.
Länsagronomen Axel Bosin.
a) I de flesta fall torde inom kustlandet I
de särskilda hemmansdelarnas medelafkast-
ning få anses tillräcklig att fylla brukarens
och hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof;
i några få fall torde öfverskott kunna upp- (
stå, men i en del fall, kanske 25 4 30 af 100, j
är ej afkastning tillräcklig för ändamålet i
fråga. Inom lappmarkerna är säkerligen i
närvarande stund på grund af den försum¬
made odlingen den afkastning, hemmanen
ge, otillräcklig till respektive familjers un- J
derhåll. b) Exempel finnas på, att jord¬
bruk, som äro belägna i närheten af såg¬
verk, hvarest god afsättning för produkterna
finnes och ved och öfrigt virke kunna erhål¬
las till godt pris, kunna upprätthållas,
c) Jordens afkastningsförmåga kan öfverallt
höjas genom intensivare skötsel och i den
mån kommunikationerna förbättras, så att
jordbrukarna till någorlunda billigt pris
kunna erhålla gödningsämne, kalk, andra
jordförbättringsmedel och förnödenheter.
Den afkastning, bolagshemmanen ge, un¬
derstiger i allmänhet på grund af den
sämre skötsel, som kommer dem till del,
brukarens behof.
Länsmej er isten Edvin Westerlund.
a) Om kustlandssocknarna torde kunna
sägas, att de särskilda hemmansdelar¬
nas medelafkastning fyller brukarens och
hans familjs nödtorftiga lefnadsbehof, då
deremot i öfre socknarna inom länet brist
i detta afseende torde förefinnas. b) Torde
icke kunna ske. c) Att jordens afkastnings¬
förmåga inom länet i sin helhet i hög grad
kan ökas genom ett rationellare bruknings¬
sätt af densamma, är obestridligt. Förut¬
sättningarna för höjande af jordens afkast¬
ningsförmåga inom länet torde i korthet
vara följande: Bättre utdikning, fullstän¬
digare tillvaratagande af ladugårdsgödseln,
förbättrad ladugårdsskötsel med syfte af
högre mjölkproduktion, hvilken då ock borde
göras mera inkomstbringande genom koope¬
rativt arbete i mejeriskötsel, på det att in¬
komster måtte beredas till utdikningar, ny¬
odlingar, inköp af konstgödsel, kalk och
kraftfoder. Detta skulle i sin tur åter föra
ett på mjölkboskapsskötsel och mejerihand-
tering baseradt jordbruk vidare framåt. Att
allt, hvad göras kan, bör göras för bönder¬
nas undervisning i detta afseende, torde
vara sjelfklart. Att grundförutsättningen
till dylikt framåtskridande utgör bibehål¬
lande af en sjelfegande bondeklass, synes
vara ett axiom.
VI. Norrbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Jordbrukets medelafkastning är i hög
grad olika på olika hemman samt i hög
grad beroende af brukarnas personliga egen¬
skaper. Något allmänt omdöme kan der¬
för icke uttalas. I de nedre kustsocknarna
torde jordbruket kunna fylla och ibland,
der gynnsamma förutsättningar finnas, lemna
öfverskott utöfver brukarens och hans fa¬
miljs nödtorftiga lefnadsbehof såväl å bon¬
de- som å bolagshemman. I de öfre sock¬
narna af kustlandet och i skogslandet, der
icke särskildt gynnsamma afsättningsför-
hållanden förefinnas, torde icke kunna på¬
stås, att vare sig å bonde- eller å bolags-
FBÅGAN 13. LANDTBRUKSINGENIÖREB.
73
hemman jordbrukets medelafkastning lem-
nar tillräckliga medel till fyllande af nöd¬
torftiga lefnadsbehöf. b) Der gynnsam af¬
sättning finnes för mjölken, torde i nedre
kustlandet ett jordbruk utan husbehof sskog
kunna upprätthållas, men icke i de öfre
socknarna af kustlandet och i skogslandet,
c) En ökning af jordens afkastningsförmåga
kan i allmänhet sägas kunna inträda ge¬
nom bättre skötsel af jorden, ökande af
kreatursbesättningen och genom förbättrade
kommunikationer. En uppgift, i hvad mån
denna ökning kan ske, är ytterst vanskligt
att lemna, då denna i hög grad är bero¬
ende af, i hvad mån de förut angifna för¬
utsättningarna inträda. Möjligheterna här¬
utinnan torde, med frånseende af det större
intresse, som en sjelfegande bonde i detta
afseende kan antagas ega, vara lika å bon¬
de- och bolagshemman.
Landtbruksingeniörer.
x
T. f. Landtbrulcsingeniören i Koppar¬
bergs län Axel Palm.
Svar saknas.
Landtbrulcsingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.
Härom kan intet omdöme gifvas.
Landtbrulcsingeniören i Vesterbottens
län V. S. K. Kempff.
a) Ställer sig framför allt beroende af
hemmanets läge intill afsättningsort, b) Dock
anses husbehofsskog såsom nödvändigt
villkor.
Extra Landtbrulcsingeniören i Norrbot¬
tens län Ernst Berggren.
a) Äfven på det sätt, som jordbruket nu
bedrifves, kan det i kustlandet säkerligen
lemna ganska godt öfverskott, och en fa¬
milj derstädes kan på ett medelstort hem¬
man ganska godt reda sig. I skogstrak¬
terna deremot kan jordbruket nog ej lemna
något öfverskott utan torde inkomsten der¬
af understiga brukarens nödtorftiga lefnads-
behof. Bristen fylles vanligen mest utaf
förtjensterna på skoghyggen, körslor och
flottningar. b) Ett jordbruk utan husbe¬
hofsskog är nog i dessa trakter nästan omöj¬
ligt. c) En väsentlig ökning i jordens af¬
kastning bör ovillkorligen ganska lätt kunna
åstadkommas genom jordens fullständigare
torrläggning och en mera rationell skötsel.
10
74
FEA&AN 14, SOCKENOMBUD.
lå. Hur stor areal af ineg or (åker och äng) anses erfordras för att gifva
tillräcklig afkastning för en medelstor familjs nödtorftiga lefnadsbehof, då skog finnes
endast till husbehof? Hafva hemmansdelarna i orten i allmänhet en sådan areal?
Hur stor areal med medelgod skog beväxt mark kan anses erforderlig för
att trygga en dylik brulcningsdels behof af husbehofsvirlce?
l:a punkten = a).
2:a punkten = b).
3:e punkten = c).
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi. i Silf berg.
Enviken.
1. Svar saknas.
2. b) Nej.
3. Svar saknas.
Svärdsjö.
a) 20 tunnl. b) Flera understiga än öf¬
verstiga. c) 80—100 tunnl.
Sundborn.
a) 70—80 spannl. b) Nej, större delen
blott en fjerdedel så störa, c) Minst 30 tunnl.
Vika.
a) 20 tunnl. åker.
Kopparberg.
b) Hemmansdelarna i allmänhet för små.
c) 25 tunnl.
Aspeboda.
a) 8 har. b) Mera än halfva antalet un¬
derstiger. c) 18 har.
Torsång.
a) 5—7 har. b) De flesta mindre, c) Om¬
kring 10 har.
Gustaf.
a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) 30 har.
I a) 20—25 tunnl. b) De flesta mindre, c)
40—50 tunnl.
Stora Tuna.
Svar saknas.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
a) Minst 12 tunnl. reducerad jord. c)
Minst 6 tunnl.
Störa Skedvi.
a) Omkr. 10 har åker. b) I allmänhet
något större, ungefär 15 har. c) 20 har.
Garpenberg.
Hänvisas till vederbörande länsmans ytt¬
rande.
Hedemora.
a) 20 har. b) Nej. c) 20 har.
Husby.
a) 12—15 tunnl. åker och äng. b) I all¬
mänhet större, c) 20—25 tunnl.
By.
a) 25 tunnl. åker, 10 tunnl. äng. b) 1
allmänhet något mindre, c) 40 tunnl.
ERAG-AN ] i. SOCKENOMBUD.
75
FolJcärna.
a) 15—20 har. b) Detta är den mest
vanliga storleken i orten, c) Minst 15—20
har, helst dubbelt.
Grytnäs.
1, 2. a) 30—40 tunnl. b) Ortens hem¬
man hafva i medeltal denna vidd. c) 30—
40 tunnl.
Avesta.
a) Omkr. 20 tunnl. b) Variera mellan
20 och 50 tunnl. c) Omkr. 20 tunnl.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås.
1. a) 5 tunnl. åker, 10—15 tunnl. ängs¬
mark. b) Största antalet mindre, c) 20
tunnl.
2, 3. I hufvudsak = 1.
Ål.
a) 15—17 tunnl. b) De flesta nog så
stora, c) Omkring 30 tunnl.
LeJcsand.
1. a) 15—20 tunnl. b) Endast ett fåtal
eger så mycket, c) 50 tunnl.
2. a) 20 tunnl. b) Endast få ega så
mycket, c) Minst 50 tunnl.
Siljansnäs.
a) 5—6 har åker, 5--6 har äng. b) En¬
dast 1—3 har åker, 1—3 har äng. c) 25
har skogsmark.
Bättvih.
1. a) 8—10 tunnl. åker, 8—10 tunnl.
äng. b) Ungefär hälften hafva sådan eller
större areal, c) Omkring 40 tunnl.
2. a) 10—12 tunnl. åker, 10—12 tunnl.
äng. b) Endast omkring 5—10 ega
denna areal, c) Minst 40 tunnl.
Boda.
a) Omkring 12 har. b) I allmänhet min¬
dre. c) Omkring 40 har.
Ore.
a) Omkring 16 tunnl. åker med någon
äng. b) Endast undantagsvis finnas sådana
hemman, c) 35—40 tunnl.
Gagnef.
1. a) 10 tunnl. b) Nej. c) 50 tunnl.
2. a) 6 — 7 tunnl., om den är väl skött,
b) Både större och mindre finnas, c) 18—
20 tunnl.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
a) 20 tunnl. b) Endast få hemman ega
denna areal, c) 30 tunnl. ,
Våmhus.
a) 5 har. b) Ingen torde ha så myc¬
ket; ett fåtal hemman hafva endast omkring
hälften deraf, c) 20 har.
Sollerön.
a) Omkring 5 tunnl. b) De flesta min¬
dre. c) Omkring 50 tunnl.
Venjan.
a) Minst 15 tunnl. b) I allmänhet ej så
stora, c) Svårt att säga.
Orsa.
1. a) 6 tunnl. åker, 15—20 tunnl. äng.
b) De flesta ej så stora, c) 75 tunnl.
2. Kan ej besvaras.
Elfdalen.
a) Minst 20 tunnl. b) Inga så stora, c)
Minst 75 tunnl.
Sårna.
a) 20—25 tunnl. b) Hemman finnas från
Vä—4V tunnl. c) Omkring 200 tunnl. Kan
dock ej obetydligt minskas genom utdik-
ningar och frösådd.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. a) 10 tunnl. åker, 15 tunnl. äng. b)
Nej. c) 30 tunnl.
76
FRÅGAN 14. SOCKENOMBUD.
2. a) 5 tunnl. åker, 10 tunnl. slog. b) j
I allmänhet minst denna areal, c) 20 tunnl.
Nås.
a) 10 tunnl. åker, 20 tunnl. äng. b) De
flesta mindre, c) 50 tunnl.
Säfsnäs.
c) Minst 75 tunnl.
Jerna.
a) 10 hektar, b) I allmänhet mindre. |
Ett stort hinder är hemmansklyfningen, c)
18 hektar.
Äppelbo.
Svar saknas.
Malung.
a) 8 tunnl. åker, 3 tunnl. skog. b) I
allmänhet mindre, c) Omkring 80 tunnl.
Lima.
a) Omkring 12 har. Knappt två procent
af hemmansdelarna hafva denna areal, c)
70 har.
Transtrand.
1. a) För bete och vinterfoder åt 1 häst
och omkring 5 kor torde behöfvas omkring
100 reduc. snesland (= 400 snesland i
areal), b) 1 allmänhet för liten areal, c)
40—50 har.
2, 3. a) Svar saknas, b) Intet hemman
fyller brukarens behof, c) 50 har.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. a) 10 tunnl.
2. a) Omkring 30 tunnl. åker, 30 tunnl.
god hårdvallsslog. b) Större delen mindre,
c) 100 tunnl.
Ludvika.
a) 6 har åker, 15 har slog. c) 50 har.
Norrbärke.
a) 20 har åker. b) De flesta hafva denna
areal och deröfver.
Söderbärke.
a) 5 har, då tillfälle till biförtjenst fin¬
nes. b) Många hafva mindre areal, c) 5
har.
Malingsbo.
Svar saknas.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
a) 15 har. b) Nej. c) 20 har.
Öster Fernébo.
1. a) 10—12 har åker, 10—12 har äng.
b) En fjerdedel af hemmanens antal icke.
c) 20 har.
2. a) Omkring 12—15 har åker, 10 har
äng. b) En tredjedel af hemmanen har
icke så stor areal, c) Omkring 25 har.
Arsunda.
1. a) 15 tunnl. c) 50 tunnl.
2. a) 30—-40 tunnl. god jord. c) 100
tunnl.
3. a) Omkring 10 har. c) Omkring 25
—40 har.
Torsåker.
1, 2. a) Omkring 25 har åker och äng.
b) Hemmanen omfatta 3—50 har, de min¬
dre utgöra flertalet, c) Omkring 20—25
har.
Of vansjö.
a) 5—20 tunnl. b) I betydligt öfvervä¬
gande mån ej så stora, c) 40 tunnl.
FR A G AN 14. SOCKENOMBUD.
77
Järbo.
a) 8—20 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) Minst 20 har.
Högbo.
a) Minst 10 har. b) I allmänhet mindre,
c) 50 har.
OcJcelbo.
a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) 60 har.
Amot.
1, 2. Svar saknas.
Hamrånge.
a) Omkring 40 tunnl. vid gynnsamt läge
för försäljning af produkter, b) I allmän¬
het 6—12 tunnl., några större, c) Svar
saknas.
Hille.
a) 10—15 har åker, der äng ej finnes.
b) I allmänhet ej så stora, c) 15—20 har.
Valbo.
a) 5 har, om egaren med sina barn skö¬
ter jordbruket, b) I allmänhet så stora,
men visa tendens att minskas genom del¬
ningar. c) Minst 25 har.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1. a) Minst 20 —25 tunnl. c) 15—20
tunnl.
2. Svar saknas.
3. a) Minst 12 — 15 tunnl. c) 20—25
tunnl.
Söderala.
a) Omkring 30—35 tunnl. b) I allmän¬
het så stora, c) 70—80 tunnl.
Seg ersta.
a) 25 har knappast tillräckliga, b) Än
större än mindre, c) 50 har.
Hanebo.
1, 2. a) I medeltal 15 har. b) De min¬
dre hemmansdelarna i allmänhet ej så stora.
c) 40 har.
Mo.
1, 2. a) 10—15 har. b) I allmänhet
så stora, c) 40—50 har.
Bengsjö.
Svar saknas.
Norrala.
a) 10—15 har god, ej för spridd jord.
b) Många hemmansdelar äro mindre, c)
40—50 har.
Trönö.
a) 10—15 har. b) I de flesta fall så
stora, c) Minst 50—-75 har.
Bollnäs.
b) Hemmansdelarna äro mycket små. c)
Cirka 50 har.
Alf ta.
a) 30 tunnl. b) Ja. c) 60 tunnl.
Ofvanäker.
1. Svar saknas.
2. a) Omkring 30 tunnl. inegojord. c)
100 tunnl.
3. a) omkring 15 har. b) Ja. c) Om¬
kring 50 har.
Voxna.
1, 2. Svar saknas.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
a) Minst 10 har åker och lika mycket
äng. b) I allmänhet icke. c) Omkring
75 har.
Njutånger.
a) Minst 12 har. b) I allmänhet icke.
c) 50 har.
Nianfors.
a) 15 har. b) I allmänhet ej så stora,
c) 30 har.
Helsingtuna.
Svar saknas.
78
FBÅGAST 14. SOCKENOMBUD
Idenor.
a) Minst 7 har åker och äng. b) I all¬
mänhet så stora och större, c) 10 har.
Forsa.
1. a) 10 har. b) De allra flesta hem¬
man hafva denna areal och betydligt större,
c) Minst 100 har för att räcka äfven något
till afsalu.
2. a) 25—30 tunnl. b) Många med
nämnda areal. Dessa äro i betydligt bättre
skick än större jordbruk, som kräfva mera
lefvande arbetskraft, c) 100—150 tunnl.
Hög.
1. Svar saknas.
2. a) Omkring 25 tunnl. b) Medelarea¬
len är 20—30 tunnl. c) Minst 125 tunnl.
Högsta.
a) 30—40 tunnl. b) Nej. c) Omkring
100 tunnl.
Lsbo.
a) Omkring 15 har. b) Nej, endast ett
fåtal, c) 25 har.
Harmånger.
a) Omkring 6 har. b) Nej. c) Omkring
15 har.
Jättendal.
a), b) Hemmanens storlek vexla mellan
5 och 15 har i odlade egor. c) Omkring
25 har.
Gnarp.
a) Omkring 14 tunnl. god åkerjord, b)
Ungefär så stora, c) 42 tunnl.
Bergsjö.
a) 20 har medelgod jord. c) 50 har möj¬
ligtvis.
Hassela.
1—3. Svar saknas.
Norrbo.
a) 15—20 har. b) Nej. c) 30—35 har.
BjuråJcer.
a) Minst 15 tunnl. c) Omkring 75 tunnl.
Delsbo.
a) Omkring 10 har. b) s/6 äro så stora,
c) Omkring 80 tunnl.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
a) Omkring 8—10 har. b) Ja. c) Om¬
kring 15 har.
Bamsjö.
a), b) Utan biförtj enst kan ingen brukare
fylla familjens lefnadsbehof. c) 40 tunnl.
Färila.
1. Svar saknas.
2. a), b) Endast i enstaka fall kan en
familj existera ä endast jordbruk.
Los.
a), b) En familj, som sköter jorden utan
legdt folk, kan, med försakande af åtskil¬
liga nuvarande lefnadsvanor, i det närmaste
uppehålla sig å jordbruk; deremot kunna
legda jordbruksarbetare icke på långt när
betalas med jordens afkastning.
Jerf sä.
a) Omkring 20 har. b) Omkring 120—
130 sjelfegande torde hafva minst denna
areal, c) Omkring 50 har.
Arbrå.
a) 12 har. c) 50 har.
Undersvilc.
1. a) Intet jordbruk, som icke har skog
till afsalu, kan ge sådan afkastning, som i
frågan af ses.
2. a) Minst 1—1,5 öresland, b) I många
fall äro hemmansdelarna i orten större, c)
Minst 30—35 har.
FBAGAN 14. SOCKENOMBUD.
79
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tuna.
a) Omkring 10—20 tunnl. b) Nei. c)
50 tunnl.
Attmar.
a) Minst 12 har. b) I medeltal ja. c)
Omkring 40 har.
Stöde.
a) 10—12 har. b) Ja, de flesta, c) 30
har.
Torp.
a) 25—30 tunnl. b) Dels större, dels
mindre, c) 100 —120 tunnl.
liorgsjö.
1. a) 7—10 har för erhållande af bröd¬
föda, men en familj kan ej existera derpå
utan biförtjenster. b) Ja. c) Minst 25 har.
2. a), b) Svar saknas, c) 40 tunnl.
Hafverö.
a) 8—10 har odlad jord, 7—8 har äng.
b) Vanligen icke. c) 100 har.
Selånger.
a) Minst 10 har, men ändå torde svårig¬
het möta att erhålla kontanta medel till ut-
skylder, der ej biförtjenster finnas, b) Många
större, många mindre, c) Omkring 30 har.
Sättna.
a) 15—20 tunnl. c) 150 tunnl.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
c) Minst 100 tunnl.
Indals-Liden.
1. a) 12 har. b) De medelstora hem¬
manen i orten torde hafva minst denna
areal inegor. c) 25 har.
2. Svar saknas.
3. a) 15 har. b) Ja. c) 30—35 har.
Holm.
a) Beroende på skötseln, b) Ja, de som
ännu icke blifvit egostyckade till bola¬
gen. c) Beroende på växtligheten.
Skön.
1. a) 15—20 tunnl. b) En hel del, men
icke på långt när alla. c) 30—40 tunnl.
2. a) 20 tunnl. b) Hemmanen ja, men
icke hemmansdelarna. c) 25 tunnl.
A Inö.
Svar saknas.
Timrå.
Svaret icke upplysande.
Ljustorp.
a) Omkring 12 har åker, 6 har äng. b)
I allmänhet betydligt större, c) 25 har.
Hässjö.
a) 8—10 tunnl. c) Minst 20—30 tunnl.
Tynderö.
Svar saknas.
Njurunda.
a) Omkring 12—15 har. c) 4 till 5 gån¬
ger så mycket.
3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.
Säbrå.
a) 9 har. b) Medeltalet anses vara 9
har. c) 40 har, deraf 1/3 erfordras till be¬
tesland.
Stigsjö.
a) Omkring 20 tunnl. b) Ja, i allmän-*
het. c) 20—25 tunnl.
Viksjö.
a) 25 tunnl. b) Ja, de flesta, c) 50
tunnl.
80
FEÅGAN 14. SOCKEN OMBUD,
Häggdånger.
a) Svar saknas, b) Nej. c) Omkring
150 tunnl.
Gudmundrå.
a) 8—10 har. b) Ja. c) 10—15 har.
Högsjö.
a) 10 har. c) 50 har.
Hemsö.
b) Nej.
Torsåker.
a) 21 tunnl. c) 30 tunnl.
Ytter-Lännäs.
a) 8—10 har. b) I allmänhet större, c)
15 har.
Hal.
a) 40 har. b) Ja. c) 80 har.
Boteå.
a) Omkring 15 har. b) I medeltal blott
12 har. c) 45 har.
Styrnäs.
a), b) Till följd af de höga arbetsprisen
och i öfrigt dryga brukningskostnaderna
torde intet hemman, arealen må vara hur
stor som helst, gifva tillräcklig afkastning,
c) 25 har.
Ofver-Lännäs.
a) 10—12 har. b) En del större, ända
till 17 — 20 har. c) 60 — 70 har.
Sånga.
a) 12 har, då äfven något biinkomster
gifvas. b) Ja. c) 60 har.
Nora.
1. a) 14—21 tunnl. b) Ja. c) 50 tunnl.
2. a) 7 —10 har. b) Ja. c) 25 har.
Bjertrå.
Svar saknas.
Skog.
1. a) 25 tunnl. b) Ja, ungefär, c) 70—80
tunnl.
2. a) Omkring 30 tunnl. c) Omkring
60 tunnl.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
a) 12—20 tunnl. c) 100 tunnl.
Ed.
a) 15 tunnl. åker, 15 tunnl. äng. b) I
regel mycket större, c) 30—40 tunnl.
Multrå.
a) 6—12 har, dock under förutsättning
att biförtjenst finnes, b) Flertalet större,
c) Omkring 25 har.
Långsele.
a) Omkring 5—6 har. b) Ja, ungefär,
c) 15—20 har.
Graninge.
a) 3 har. b) Ja. c) 20 har.
Besele.
a) 30—40 tunnl., om man eger biför-
tjenster. b) Ja. c) 75-—100 tunnl.
Adals-Liden.
1. a) 10—15 tunnl. b) I allmänhet
mångdubbelt större, c) 25—30 tunnl.
2. a) 15 har. b) Ja, flertalet betydligt
större, c) 35 har.
Junsele.
1. a) 10 har. b) Ja. c) 40 har.
2. a) 10 tunnl. åker, 10 tunnl. slåttes-
land. b) Ja, dock många derunder, c) 100
tunnl.
3. a) Omkring 20 tunnl. b) Många hafva
mycket mindre, c) Omkring 100 tunnl.
Barnsele.
a) Jordbrukets medelafkastning i hvarje
fall otillräcklig. Med stöd af omkring 500
tunnl. skog räcka omkring 35 tunnl. inegor.
b) I allmänhet icke.
Edsele.
a) Omkring 8 har. b) Ja, i de flesta fall
minst detta, c) Minst 125 har.
FRÅGAN 14. SOCKEN OMBUD.
81
Helgum.
a) Omkring 15 har. b) Ja. c) Svar sak¬
nas.
Fjällsjö.
a) Jordbrukets medelafkastning kan icke
fylla en familjs lefnadsbehof. Ett jordbruk,
som kan skötas hufvudsakligen af familjens
egna medlemmar, har bästa förutsättningen
att kunna uppehållas. Bör innehålla 18
tunnl. åker och äng. b) Ja, en stor del.
c) Omkring 75 tunnl.
Bodum.
a) Minst 30 tunnl. b) En del ej så stora,
c) 250 tunnl.
Tåsjö.
a) 10—12 har. b) Ja, de flesta 2—3
gånger större.
5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.
Nordingrå.
1. Svar saknas.
2. a) 9 har. b) Ja. c) Minst 20 har.
Ullånger.
a) Jordbrukets afkastning otillräcklig. Stöd
af skog erfordras utöfver husbehof, c) Minst
30 tunnl., men hemmansdelar med blott
husbehof sskog vill man ej veta af i socknen.
Vibyggerå.
a) Omkring 15 har. b) Vanligen 12 har.
c) Minst 40 har.
Nätra.
a) Hemman med endast husbehofsskog
anses föga eftersträfvansvärda såsom enbär
lefnadsutkomst. b) Arealen torde i allmän¬
het räcka, men bättre kultivering erfordras,
c) 50 — 75 tunnl.
Sidensjö.
Jordbruk med blott husbehofsskog kan
ej upprätthållas.
Skorped.
a) Intet jordbruk kan föda sin man utan
stöd af skog, der ej säkra tillfällen till bi¬
inkomst förefinnas. b) Arealen mer än till¬
räcklig. c) 25 har.
Anundsjö.
1. a) 15 tunnl. b) I allmänhet större,
c) 75—100 tunnl.
2. Svar saknas.
3. a), b) = Skorped a), b), c) Minst 30
har.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
a) 25—30 tunnl. b) Nej. c) 50—60
tunnl.
•Mo.
Svaret ej upplysande.
Björna.
Svar saknas.
Arnäs.
a) 8 har. (O. A. Hägglund, skiljaktig, an¬
ser 12 har erfordras.) b) Ja. c) 25—30 har.
Gideå.
a) 15—16 tunnl. b) De flesta mera. c)
50 tunnl.
Trehörningsj ö.
a) 5—7 tunnl. b) Ja. c) Minst 100
tunnl.
Grundsunda.
1. Svar saknas.
2. a) Varierande, b) I allmänhet till¬
räcklig. c) Varierande.
11
82
FRAGAN 14. SOCKENOMBUD.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda.
1, 2. a) 8 har. b) Ja. c) 35 har.
3. a) 4—10 har. b) Ja. c) 40—50 har
för en mindre landtgård.
Hellesjö.
a) 4—5 har åker och lika mycket äng.
b) Ja, och derutöfver, c) För underhåll
10 har.
Håsjö.
Svar saknas.
Fors.
1. a), b) Éj möjligt att försörja sig alle¬
nast genom jordbruket. Bäst reda sig de,
hvilka hafva mindre jordbruk, emedan den
legda arbetskostnaden är för hög. c) 50—60
har.
2. a), b) Ej möjligt att försörja sig alle¬
nast genom jordbruk, c) Omkring 50 har.
Stugun.
1. a), b) Ej gerna möjligt att försörja
sig å hemman med tillgång allenast å hus¬
behof svirke; och detta svårare ju större
hemmanet är. c) Omkring 300 tunnl.
2. a) 12—15 tunnl. b) Många större,
många mindre, c) 70—80 tunnl.
Borgvattnet.
a) 25—30 tunnl. b) Nej. c) 250-300
tunnl.
Ref sund.
a) Omkring 5 har. b) Ja. c) 40—50 har.
Nyhem.
a) Minst 8 har. b) Nej. c) Minst 50
har.
Bodsjö.
a) 10 har utom tillgång å mulbete, b)
Ja. c) Ensamt för husbehofsvirke minst
100 har. Skall nödigt mulbete dessutom
erhållas, erfordras omkring 300 har.
Smidsjö.
a) 10 — 15 har, beroende på jordmånens
beskaffenhet, läge för produkternas afsätt¬
ning o. s. v. c) 25-—30 har.
Bräcke.
a), b) Jordbrukets afkastning ingenstädes
tillräcklig, c) Minst 25 har.
Brunflo.
Svar saknas.
Marieby.
Svar saknas.
Lockne.
a) 20 — 25 tunnl. för en familj om 10 —12
personer, b) Ja. c) 40—50 tunnl.
Näs.
a) Vid pass 20 tunnl. b) Ja. c) 40—50
tunnl.
HacTcås.
a) 10 har. b) Ja. c) 50 har.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
a) 5—6 har. b) Ett stort antal hemmans-
delar hafva ej denna areal, c) 15—20 har.
Kyrlcås.
a) Cirka 15 har jemte nödig betesmark,
b) Endast få hemman, c) 50 har.
Hägg enås.
a), b) Icke något hemman lemnar tillräck¬
lig afkastning, c) Cirka 30 tunnl.
Föllinge.
a) 10 tunnl. med något bidrag af foder
från skogsslåttern. b) Ja, om man äfven
inberäkna)- sjelfväxande ängar, c) 5 tunnl.
FEÅGAN 14. SOCKENOMBUD.
83
Laxsjö.
a) 10 har. c) 30 har.
Hotagen.
a) 20 tunnl. med något bidrag af foder
från skogsslåttern. b) Högst få. c) Minst
25 tunnl.
Hammerdal.
1. a) För en familj om cirka 6 perso¬
ner åtminstone 5—6 har. b) Ja, större,
c) Vid pass 50 har.
2. a) För en medelstor familj (5—6
personer) 1 har åker och 6 har äng. b) Ja,
större, c) 25 har.
Gåxsjö.
a) 6 har. b) Ja, mångdubbelt större, c) ]
15 har.
Ström.
1. a) Cirka 10 har för medelstor familj
(8—10 personer), b) Ja, men icke alla hem¬
man hafva jorden uppodlad eller i häfd.
c) 25 har.
2. a) 10 har. b) I allmänhet 5,5 har i
inegor på hvarje hemman, c) 30 har.
Alanäs.
1. a) 15 tunnl. b) Nej. c) 75 —100
tunnl.
2. a) 12—20 tunnl. b) Omkring 20
procent af kommunens bondehemman hafva
denna areal, c) 50—100 tunnl.
Frostviken.
1. a) Omkring 60—70 refvar. b) Nej. I
c) Cirka 50 tunnl.
2. a) Cirka SO refvar. b) Nej. c) 50 tunnl.
Bödön.
a) 10—12 har åker och äng samt 50—60 j
har skogsmark, dervid en del skog vore af- !
sedd till afsalu, b) Ja. c) Hälften eller i
2/3 af förberörda skogsareal. Men utan skog
till afsalu erfordras för en familjs bergning
andra inkomster än från jordbruket.
Näskott.
a) Under förutsättning att biförtjenst icke
alldeles saknas, är behofvet 8 har. b) Ja.
c) 18 har.
Aspås.
a) 70—80 qv. refvar. b) Flera hem¬
man understiga än öfverstiga denna areal,
c) 50 tunnl., dock att för erhållande af
erforderlig betesmark och vedtägt är be-
höfligt ett skogsskifte om cirka 150 tunnl.
Ås.
a) Under förutsättning att biinkomster
icke alldeles saknas, erfordras omkring 20
tunnl. b) Ja. c) 80 tunnl.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne.
a) 10 — 18 tunnl. b) Ja, i allmänhet
större, c) Cirka 15 tunnl.
Frösön.
a) Omkring 10 har åker och äng samt
25 har skogs- och betesmark, b) Ja, större,
c) Minst 15 har.
Hallen.
1. a), c) Hänvisas till 2. b) Ja.
2. a) Minst 5 har. b) Nej, ej odlad,
men tjenlig jord finnes i allmänhet dertill,
c) Minst 12 har.
Marby.
1, 2. a) 6—8 har. b) Ja. c) Cirka 5
har.
Norderön.
a) 10—15 tunnl. b) Ja, större, c) Cirka
45 tunnl.
Oviken.
I medeltal har ett hemman cirka 30—40
tunnl. inegor samt cirka 150 tunnl. i skog
och bete.
Myssjö.
1. a) Omkring 10 tunnl. c) 30 tunnl.
skog och betesmark.
84
FKAGAN 14. SOCKENOMBUD.
2. a) 15 tunnl. c) 40 tunnl. betes-
och skogsmark.
Undersöker.
a) 8 har för en familj på 5—6 per¬
soner. b) Nej, endast ett mindre antal,
c) 70 har.
Mörsil.
a) Cirka 20 tunnl. b) Ja. c) 200
tunnl.
Are.
Svar saknas.
Kall
a) 10 har. b) Ja. c) 100 har.
Offerdal.
a) Omkring 24 tunnl. b) Ja, i allmän¬
het betydligt större, c) 60 tunnl.
Als en.
a) Omkring 10 har. b) Ja, deromkring.
Omkring 20 har.
Mattmar.
a) 20 tunnl. b) Ja, minst, c) 50 tunnl.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1. a) 8 —10 har. b) Ja. c) JO—40 har.
2. a) 9 — 10 har. b) Nej. c) 45—50
har.
Asar ne.
1. a) För familj om 7 personer erfor¬
dras omkring 20 tunnl. åker och äng samt
5—10 tunnl. änges-, starrfoder- eller sjelf-
växande åstrandslått. b) I allmänhet blott
8-—12 tunnl. med högst 3 tunnl. skogs-
foder. c) 100 tunnl.
2. a), c) Under förutsättning af 200 kronors
biförtjenst erfordras 14 har öppen, sjelfväx-
ande jord förutom sommarbete samt 100
har för tillgodoseende af skogsbete och
husbehof sskog. b) Ja.
Klöfsjö.
a) Omkring 100 qv.-refvar. b) Nej. c)
3,000 qv.-refvar.
Rätan.
a) 12—15 har åker, 8 har äng. b) Nej.
c) 150 har.
Sv eg.
1. Svar saknas.
2. a) Efter nuvarande förhållanden kan
en familj ej föda sig genom jordbruk, möj¬
ligen med 10 har inegojord med tidsenligt
och rationellt brukningssätt, b) Högst få
så stora hemman finnas, c) 150 har.
Linsell.
a) 15 tunnl. åker och 40 tunnl. äng. b)
Nej. c) 300 tunnl.
Kljros.
1. Svar saknas.
2. a), b) Jordbrukets medelafkastning
understiger en familjs lefnadsbehof. c) 50
har.
Lillherdal.
1. a) 7 tunnl. b) Ja. c; 100—200
tunnl., beroende på skogsmarkens belägen¬
het och tillväxt markens beskaffenhet.
2. Kan ej besvaras, men torde hem¬
manen i socknen icke hafva tillräcklig areal
i åker och äng.
Ytter-Hogdal.
a) Med användning af allenast familjens
arbetskraft kan ett hemman om 20—30
tunnl. åker och äng lemna tillräcklig af¬
kastning för familjen. Att använda legd ar¬
betskraft bär sig icke alls. c) Minst 50
tunnl.
Ofver-Hogdal.
a) Med användning af allenast familjens
arbetskraft kan ett hemman med 30—40
tunnl. åker och äng gifva en knapp berg¬
ning. Att använda legd arbetskraft bär
sig icke alls. c) Minst 75 tunnl.
FRAGrAN 14. SOCKENOMBUD.
85
Hede.
a) 5—6 har och dessutom tillräckligt
bete för sommaren, b) Ett betydligt antal
hemman hafva icke nämnda areal i åker
och äng. c) Cirka 50 har.
Storsjö.
1. a) Omkring 20 tunnl. b) Nej, något
mindre, c) Cirka 25 tunnl.
2. a) Ungefär 20 tunnl. c) 20—30
tunn].
Vemdalen.
a) 8 tunnl. jemte någon del sjelfväxande
utslåtter. b) Ja. c) 150 tunnl. Nämnda
arealer äro dock icke tillräckliga, om man
icke såsom hittills får gemensamt sommar¬
bete för boskapen å byns skiften i skog
och mark.
Tännäs.
a) 5 har. b) Nej. Man söker fylla be-
hofvet genom skogs- och myrslåtter. Som¬
marbete erhålles i sätrar. c) 75 har.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmaliny.
Kan ej besvaras, emedan jordens beskaf¬
fenhet mera än dess areal bestämmer af-
kästningen.
Bjurholm.
a) 10 har åker och något ängsmark. Vid
rationellare och bättre häfd erfordras mindre
areal.
Umeå.
1. a) 8-—10 har. b) Några hafva mindre
areal, men de flesta större, c) 40 har.
2. a) Minst 8—10 har för en familj
af 5 å 6 personer, b) I hufvudsak = 1 b)
c) 40 har.
Vännäs.
a) 20—25 har med nuvarande bruk¬
ningsmetod. b) Ungefär halfva antalet hem¬
man. c) 35 har.
Säfvar.
1. a) 7 —10 har. b) Ja, flertalet, c)
20—25 har.
2. a) Arealens storlek naturligtvis be¬
roende på jordmånens beskaffenhet och
med hvilken drift och förstånd jorden skö¬
tes. Hemman om 1/t—3/32 mantal till¬
räckliga. b) Svar saknas, c) 50—70 tunnl.
Deg erfors.
1. Svar saknas.
2. a) Omkring 25 har med vanligt bruk¬
ningssätt. b) Nej. c) 35 har.
Bygdeå.
a) 9—10 har. b) Ja, större delen, c)
50 har.
2. Skellefteå fögderi.
BurträsJc.
1. Svar saknas.
2. a) 6 har åker och lindor samt 25
har äng. b) Svar saknas, c) 100 har.
Skellefteå.
a) Exempel finnas på att 6 har äro till¬
räckliga. b) I allmänhet hafva hemmans-
delarna en sådan areal, c) Cirka 20 har.
Byske.
a) Ungefär 10 har. b) Svar saknas, c)
12—13 har.
Jörn.
a) 10 —12 har. b) Nej, men ersättes
bristen mångenstädes i någon mån af s. k.
dammängar och andra sjelfväxande slåttes-
. lägenheter, c) 15 har.
86
FBAGAK 14. SOCKEXOMBLTI.
Norsjö.
a) 5 har för en familj om 8—10
personer, b) Flera hemman hafva ej denna
areal.
Löfånger.
a) Minst 11 har. b) Ja. c) 60— 70 har.
Nysätra.
1, 2. a) 6—8 har. b) Ja, större, c) 15
— 20 har.
Malå.
1. a) 11 —12 har. b) Svar saknas, c)
Minst 50 har.
2. a) 12 —15 har för 8 personers hus¬
håll. b) Nej. c) Minst 50 har.
3. a) 10—12 har. b) Svar saknas, c)
50 har.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele.
1. a) Omkring 4 har medelgod jord
jemte utängar med en afkastning af unge¬
fär 30 skrindor hö. b) En stor mängd hem¬
mansdelar äro mindre, c) Omkring 40 har.
2, 3. a) Ungefär 2—3 har odlad jord
samt så stor areal utängar, som erfordras
för afbergning af cirka 30 skrindor hö. b)
De mindre heinmansdelarna sakna likväl
detta, c) Cirka 30—35 har.
VI. Norr b
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Svar saknas.
2. a) 15 har. b) 25 procent af hem¬
manen. c) 20 — 25 har.
Elfsby.
a) Cirka 10 har. b) Nej. c) 60 har.
Stensele.
a) Minst 2 V, har öppen jord och 2 1/i
har lindor samt 20 till 25 skrindland änges-
slått. b) Nej. c) Svar saknas.
Sorsele.
a) 2—3 har åker, om läget är någor¬
lunda frostfritt, och dubbelt, om läget är
frostländigt. Arealen af erforderlig äng kan
ej uppgifvas, men utängarna böra årligen
afkasta 30—40 lass myrgräs och rödjnings-
hö. b) Ej i fråga om ängsareal, men väl i
fråga om åkerjord, c) 70—90 har.
Åsele.
Kan ej besvaras.
Fredrilca.
1. 2. Svar saknas.
Örträsk.
1, 2. a) 20 har. b) Få hemmansdelar
hafva denna areal, c) Minst 100 har.
Vilhelmina.
a) 4—6 har åker samt 30—40 har äng.
b) Endast få hemmansdelar. c) 70—80
har.
Dorotea.
1. a) Åtminstone 10 tunnl. b) Ja. c)
20 tunnl.
2. Svar saknas.
Tärna.
1, 2. Hemmanen hafva tillräckligt stora
områden.
ittens län.
Arvidsjaur.
a) 15 har. b) Nej. c) 100 har eller
måhända något mindre.
Arjepluog.
Hemmansdelarna i orten hafva i regel
tillräcklig storlek.
KRAGAN 14. SOCKEN OMBUD.
87
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå.
a) 12 har inegor och 15 har någorlunda
god ängsmark, b) Nej. c) 50 har.
Öfver-Luleå.
a) 3—4 har öppen jord jemte foderaf-
kastning för 8—10 kor. b) Ja. c) 40—
50 har.
Edefors.
a) 7 — 8 tunnl. öppen jord samt foder-
afkastning för 6 kor. b) Ja. c) En årlig
tillgång af 80 virkesträd och 25 famnar
ved är tillräcklig.
Jockmock.
Förekommer ej, att någon lefver uteslu¬
tande å jordbruk. Äfven tvifvelaktigt, huru¬
vida någon möjlighet dertill finnes med
jordbrukets låga ståndpunkt.
3. Kalix fögderi.
llåneå.
1. a) Cirka 20—25 tunnl. eller minst
x/8 mantal, b) Nej, de flesta hemmanen
mellan 1/64 och 3/6t mantal, c) Minst 70
—75 tunnl.
2. a) 15—20 tunnl. b) Nej. c) Minst
200 tunnl.
Neder-Kalix.
1. a) Omkring 3 har åker och 15 har
ängsmark, b) Nej. c) Cirka 100 har.
2. a) 1/8 mantal har ungefär 25 å 30
har, motsvarande i uppskattning 6 å 7 har,
hvilken areal erfordras för ifrågavarande
ändamål, b) Icke alla hemmansdelarna
hafva denna areal.
Öfver-Kalix.
a) Ungefär 6 har. b) Hemmanen i all¬
mänhet hafva sådan areal, c) 15 har.
Gellivare.
a) 5 har. b) Nej, endast ett fåtal, men
vid de flesta hemmanen finnes godt tillfälle
till nyodling, c) 100 har.
4. Torneå fögderi.
Neder- Torneå.
Arealen svår att bestämma. Hemmans¬
delarna inneha i allmänhet erforderlig areal.
Karl Gustaf.
1. a) Arealen bör lemna afkastning af
spannmål till minst 60 hektoliter och foder
för minst 10 kor och en eller två hästar,
b) Å de flesta hemmanen finnes eller kan
genom torrläggning eller nyodling beredas
dylik areal.
2. a) 20 tunnl. åker och äng, väl skötta.
Med nuvarande skötsel erfordras dock större
areal, c) Omkring 20 tunnl.
Hietaniemi.
Svar saknas.
Öfver-Torneå.
a) 2 har öppen åker samt föda för minst
15 kor. L. De Vylder är skiljaktig och anser,
att föda för 8 — 10 kor är tillräckligt, b)
Skulle majoritetens mening vara riktig, be¬
svaras denna fråga med nej.
Korpilombolo.
1. Under förutsättning att 10 kor och
1 häst erfordras, bör arealen upptagas till
omkring 65 tunnl. b) Många mindre, många
större, c) Omkring 300 har.
2. Särskildt svar saknas.
Tärendö och Pajala.
1. a) 15 har för 9 personers hushåll,
b) Nej.
2. a) 10—15 har. b) Nej. o) 50 har.
Juckasjärvi.
Inegojordens areal för det stora flertalet
otillräcklig, då deremot tillgång på husbe-
hofsvirke finnes å de flesta ställen för en
lång framtid.
Enontekis.
Åker saknas och boskapsskötsel kan ej
föda en familj. Skog inom Enontekis saknas.
88
FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
Länsmän och kronofogdar.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Svärdsjö distrikt.
a) 5—6 tunnl. reducerad jord. b) Ja.
c) 20—30 tunnl.
Sundborns och Vika distrikt.
a) Minst 20 tunnl. åker under förutsätt¬
ning, att brukaren nedlägger allt arbete på
jordbruket, b) Flertalet når icke denna
areal, c) Minst 40 tunnl.
Kopparbergs distrikt.
Svar saknas.
Silf bergs, Torsångs och Gustafs distrikt.
a) Omkring 18 tunnl. åker och äng.
b) Nej. c) Omkring 30 tunnl.
Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.
a) 15 -20 tunnl. åkerjord, b) Större
delen mindre, c) 35—40 tunnl.
Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.
a) 6 tunnl. b) Ja. c) 20 tunnl.
Kronofogden.
a) Minst 15—20 tunnl. åker. b) Fler¬
talet mindre, c) Minst 35—40 tunnl. be¬
växt med eu del god skog.
2. Hedemora fögderi.
Stora Skedvi och Säters distrikt.
Svar saknas.
Garpenbergs distrikt.
a) Omkring 20 tunnl., om allt arbete å
jordbruket utföres af jordbrukarefamiljen
sjelf. Någon kontant inkomst af försålda
produkter kan emellertid icke erhållas från
en sådan areal, b) Både större och min¬
dre. c) 25—30 tunnl.
Hedemora distrikt.
a) Omkring 40 tunnl. jord. c) Omkring
40 tunnl.
Husby distrikt.
a) Minst 15 reducerade tunnl. odlad jord.
c) 25 tunnl.
By distrikt.
a) 25 tunnl. åker, 10 tunnl. äng. b) Ja.
c) 40 tunnl.
Folkärna distrikt.
a) Minst 30 tunnl. åker. c) Minst (10
tunnl.
Kronofogden.
a) Omkring 30 tunnl. b) Icke hälften
af hemmansdelarna torde uppnå denna
areal, c) Omkring 50 tunnl.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås distrikt.
a) Omkring 5 tunnl. åker och 10 tunnl.
äng. b) Nej. c) 15—20 tunnl.
Als distrikt.
a) Vid storskiftet beräknades 140 snes¬
land reducerad jord, derå föddes 1 häst,
6 — 7 kor och några småkreatur, utgöra en
besutenhet. Med nutida högre lefnadsom-
kostnader fordras måhända dubbelt så stor
areal, b) I allmänhet ha hemmansdelarna
ofvan förstnämnda areal, c) Omkring 20
—30 tunnl.
Leksands distrikt.
a) 12—20 tunnl. b) Nej. c) 25—30
tunnl.
FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KROK OFOGDAR.
89
Rättviks distrikt.
a) 8 —12 tunnl., jemte någon inkomst å
körslor eller försäljning af virke, c) 30 —
40 tunnl. erfordras för husbehof och någon
inkomst.
Ore distrikt.
a) 12 tunnl. c) 35 tunnl.
Gagnefs distrikt.
a) 10—15 tunnl. åkerjord, b) Omkring
hälften af hemmansdelarna hafva mindre
areal, c) 30 tunnl.
Kronofogden.
a) 10—30 tunnl. b) En mycket stor
del har icke en sådan areal, c) 15—30
tunnl.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora distrikt.
a) 25 tunnl. b) Nej, i allmänhet ej mer !
än 5 tunnl. c) 75 tunnl.
Solleröns distrikt.
a) 10 tunnl. b) Mindre jordbruk finnas,
c) 60 tunnl.
Venjans distrikt.
= svaret från Venjans socken.
Orsa distrikt.
Med undantag för af bolagen sjelfva eller
deras tjenstemän skötta gårdar finnes icke
någon så stor egendom, att brukaren kan
föda sig och familjen endast på densamma.
Elfdalens distrikt.
a) Minst 25 tunnl. väl häfdad jord.
b) Inga bondehemman ha en sådan areal.
c) Minst 100 tunnl.
Sårna distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
b) Minst 4 har åker och 10 har äng,
allt af bästa beskaffenhet, b) Nej. c) 50
har.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda distrikt.
a) 6—7 tunnl. åker och 12—15 tunnl.
äng gifva knapp brödföda. Egendom så
stor och god, att egaren skulle kunna lefva
uteslutande på den, torde vara svår att här
anskaffa, b) I allmänhet så stora, c) 30
tunnl.
Nås och Saf snäs distrikt.
a) Omkring 20 tunnl. b) I allmänhet
vida mindre areal, c) Omkring 100 tunnl.
Jerna distrikt.
a) Omkring 20 tunnl. b) I allmänhet
mycket mindre, c) 200 tunnl.
Äppelbo distrikt.
a) Omkring 200 snesland reducerad jord.
b) Somliga understiga 100 snesland, andra
uppgå till 400 snesland och deröfver, c) 80
—100 tunnl.
Malungs distrikt.
a) 7—8 tunnl. åker och 3 tunnl. skog
anses bilda en ordinär liemmansdel, men
med jordens nuvarande afkastning kan ett
åkerbruk ej löna sig här i orten, b) I
allmänhet mindre areal, c) 70—80 tunnl.
Lima distrikt.
a) 12 har jord med skog. b) I allmän¬
het icke. c) 70 har.
Transtrands distrikt.
a) 60 snesland anses bilda en besuten¬
het, dock kan en familj icke existera en¬
bart å jordbruk, c) Omkring 240 tunnl.
Kronofogden.
a) 8 tunnl. åker och 3 tunnl. äng er¬
fordras för att ge så stor afkastning, att
den jemte biförtjenster är tillräcklig för en
medelstor familjs nödtorftiga lefnadsbehof.
b) Hemmansdelar med mindre areal före¬
komma i mängd inom orten, c) 70—80
tunnl.
12
90
FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde distrikt.
a) Omkring 30 tunnl. b) Endast ett
jemförelsevis ringa fåtal har sådan areal,
c) 50 tunnl.
Ludvika distrikt.
a) Minst 11 tunnl. åker och 15 tunnl.
ängs- och skogsmark, b) Omkring en tred¬
jedel af hemmansdelarna närma sig nämnda
areal, c) Omkring 20 tunnl.
Norrbärke distrikt.
a) 10 tunnl. b) Hemman af sådan stor¬
lek finnas till ett flertal, c) 15—20 tunnl.
SöderbärTce distrikt.
a) Omkring 15 tunnl. c) Omkring 20
tunnl.
Kronofogden.
I Grangärde socken: a) Minst 30 tunnl.
b) 1 allmänhet ej. c) Omkring 300 tunnl.
I Ludvika socken: a) Omkring 20—
25 tunnl. b) I allmänhet något mindre.
c) Omkring 250 tunnl.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesuncla och Arsunda distrikt.
a) 15 har. b) Hemmansdelarna i orten
hafva i allmänhet en sådan areal, c) 20
har.
Torsåkers distrikt.
a) Omkring 25—30 har åker och äng.
b) Arealen vexlar mellan 3 och 50 har.
Små hemmansdelar äro öfvervägande, c) Om¬
kring 20—25 har skogsmark till ett hem¬
man om 25 hav.
Ofvansjö och Järbo distrikt.
a) 5 — 20 tunnl. b) De flesta hemman
understiga denna areal. c) I allmänhet
40 tunnl. medelgod skog.
Ockelbo distrikt.
a) För en medelstor familj (5 personer)
3 har odlad jord. b) Hemmansdelarna
hafva i allmänhet större areal, c) 4 har.
Hamrånge och Hille distrikt.
a) 1 allmänhet 8—10 har. b) Flera
hemmansdelar med mindre areal inegor
finnas, c) 10—14 har skog.
Valbo och Högbo distrikt.
a) En jordbrukare, som kan sköta hem¬
manet utan tjenare, kan, med små anspråk,
försörja sig å 6 har. b) De flesta hem¬
mansdelar torde ha nämnda areal; dock
finnas de, hvilkas areal icke är hälften så
stor. c) 25—30 har skog.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skogs distrikt.
a) 10—12 tunnl. der läget ej är allt för
olämpligt, b) Hemmansdelarna i orten un¬
derstiga icke denna areal, c) 15—20 tunnl.
Söderala distrikt.
a) Beroende på jordens beskaffenhet. Föl¬
en familj om 6 personer, i genomsnitt 15
—20 tunnl. b) Drygt hälften af antalet
hemmansdelar har denna areal, c) 25 — 30
tunnl.
Ilanebo distrikt.
a) 1 medelta 15 har. b) De mindre
hemmansdelarna ha i allmänhet icke denna
areal, c) Omkring 40 har.
FRÄGAX 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
91
Mo distrikt.
a) Omkring 10 —12 har. b) I allmänhet
äro hemmanen större.
Norrala distrikt.
a) Omkring 10—15 har jord af medel¬
god beskaffenhet, b) Hemmansdelarna inom
distriktet hafva i allmänhet icke denna
areal, ehuruväl de öfver hufvud äro inom
Trönö något större än i Norrala. b) 40—
50 har.
Bollnäs distrikt.
a) 25 tunnl. b) De flesta hemmansde-
lar torde hä nämnda areal, c) 30 tunnl.
Alfta distrikt.
a) 30 tunnl. b) Ja. c) 60 tunnl.
Ofvanåkers distrikt.
a) 25—30 tunnl. åker och äng. b) I
medeltal torde hemmansdelarna kanske ega
denna areal, c) Omkring 100 tunnl.
Kronofogden.
= länsmannen i Bollnäs distrikt.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enångers distrikt.
a) Minst 10 har åker och 10 har äng.
b) En sådan areal hafva hemmansdelarna
i allmänhet icke. c) Omkring 75 har.
Helsingtuna distrikt.
a) Omkring 12 har åker och äng.
b) Hemmansdelarna i orten hafva i all¬
mänhet en sådan areal, c) Omkring 40
har.
Forsa distrikt.
a) 12 — 15 har. b) Hemmansdelarna hafva
i allmänhet denna areal, c) Omkring 25
har.
Högsta distrikt.
a) 15—20 tunnl. b) De flesta hemmans¬
delarna inom orten torde inneha en dylik
areal, c) 30—40 tunnl.
Harmångers distrikt.
a) Omkring 5 har. b) Nej. c) Omkring
15 har.
Gnarps distrikt.
Länsmannen har intet att tillägga till
yttrandet från Gnarps socken.
Bergsjö distrikt.
a) 10—15 har. b) Hemmanen hafva
vanligen nämnda areal, c) Omkring 50
har.
Norrbo distrikt.
a) 8 har. b) Hemmansdelarna i orten
inneha i allmänhet minst nämnda areal,
c) 25 har.
Delsbo distrikt.
a) 12 har. b) De flesta hemmansdelarna
inom distriktet ha nämnda areal, c) 40
har.
Kronofogden.
a) Omkring 10 har. b) Hemmansde¬
larna torde nog ofta understiga nämnda
areal, c) Omkring 40 har.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdals distrikt.
a) 15—20 tunnl. b) Nej. c) 40 — 50
tunnl.
Ramsjö distrikt.
Kan ej besvaras.
Färila distrikt.
Svar saknas.
Los distrikt.
Frågan besvarad med hänvisning till sva¬
ret å frågan 13.
Jerfsö distrikt.
a) 20 har. b) Hemmansdelarna ha i all¬
mänhet stor areal, c) 50 har.
Arbrå och Undersviks distrikt.
a) Omkring 12 har. De flesta hemmans-
delar hafva nämnda areal, b) 80 har.
Kronofogden.
| Kan ej besvaras.
92
FBAGAFT 14. LÄNSMÄX OCH KKOXOFOGDAB.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
luna distrikt.
a) Omkring 12 har. b) Hemmansdelarna
i orten vexla från 1—2 har till och med
50 har och möjligen deröfver, c) Omkring
20 har.
Stöde distrikt.
a) 10—12 tunnl. b) Denna vidd finnes
nog på hvarje hemman eller torp. c) 50
—60 tunnl.
Torps distrikt.
b) Ja.
Borgsjö distrikt.
Kan ej uppgifvas.
Selångers distrikt.
a) 4—6 har. b) Ja, de flesta ha
nämnda areal och derutöfver, c) 15—20
har.
Kronofogden.
Frågan besvarad med hänvisning till sva¬
ret å frågan 13.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indals distrikt.
Jordbruk enbart kan ej för närvarande
föda en familj. Ju större areal åker och
äng, som finnes, desto omöjligare blir det för
egaren att få någon vinst, ty arbetskostna¬
derna äro för dryga.
Sköns distrikt.
a) 4—5 har åker; 6—7 har äng. b) Ja.
c) 20—25 har.
Timrå distrikt.
a) 3—4 har åker; 4—6 har äng. b) Ja.
c) 15 — 20 har, men så stor skog ha hem¬
manen ej i allmänhet.
Ljustorps distrikt.
a) 4—6 har åker, 6—9 har äng. b) Nej
icke fullt i genomsnitt taget, c) 15—20
har.
Njurunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) 7—10 har, jemte betesmarker, b) Ja,
i allmänhet, c) Minst 10-—15 har.
3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Säbrå distrikt.
a) 8 har. c) 20 har; om skogen skall
användas jemväl till betesland, fordras yt¬
terligare minst 6—8 har.
Gudmundrå distrikt.
a) 10 har. b) Vanligen 12—15 har.
c) 10—15 har. Önskemål är att till hem-
mansdelen höra några har utegojord till
mulbete.
Torsåkers distrikt.
Frågan kan ej besvaras.
Boteå distrikt.
a) 8—10 har. b) Ja. c) 20 har skog¬
bärande mark samt 6 har betesland.
Nora distrikt.
a) 24 tunnl. b) I allmänhet icke. c) Om¬
kring 50 tunnl.
Kronofogden.
a) 7 — 8 har inegojord, 7—8 har betes¬
land. b) Ja, minst, c) Dubbelt så mycket
husbehofsskog.
4 Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå distrikt.
Svar saknas.
FRAGAN 14. LANSMAN OCH KRONOFOGDAR.
Resele distrikt.
a) 30—35 tunnl. b) Hemmansarealen
vexlar högst väsentligt, c) 3—4 gånger så
stor areal som inegojorden.
Junsele distrikt.
a) 20—25 tunnl. b) Ja. c) 100 tunnl.
Ramsele distrikt.
a) 5—6 har odlad åker och derjemte
utslåtter, derest husbehofsskog och biför-
tjenster finnas, b) Ja. c) 50—60 har.
Helgums distrikt.
a) 10 tunnl. b) I allmänhet minst nämnda
areal, c) 50 tunn],
Bodums distrikt.
a) Omkring 18 tunnl. b) Snarare större
areal i medeltal, c) 70 tunnl.
Tåsjö distrikt.
a) Minst 10 tunnl. åker och 30 tunnl.
äng. b) I allmänhet mindre areal, dock
finnes vanligen tillgång till skogsslåtter och
rödjningar. c) 30 tunnl.
Kronofogden.
a) Minst 8 har. . b) Hemman med min¬
dre egovidd förekomma, c) 20 har.
5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.
Nordingrå distrikt.
a) 6 tunnl. åker och 9 tunnl. äng. b) I
allmänhet större, c) 70 tunnl.
Nätra distrikt.
a) 8 har, hvaraf minst 5 har åker. b) I
93
allmänhet vida större, i medeltal minst 15
har. c) 30—35 har.
Sidensjö distrikt.
a) Minst (i tunnl. odlad jord och 6 tunnl.
sjelfväxande slåtter. b) I allmänhet ej.
c) 75 tunnl.
Anundsjö distrikt.
a) 15 tunnl. b) I allmänhet större,
c) 75 tunnl.
Kronofogden.
a) 6 tunnl. åker och 9 tunnl. äng. b) I
allmänhet större, c) 70 tunnl. skog.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevads distrikt.
a) Omkring 8 tunnl. åker och äng. b) Ja.
c) 15 tunnl.
Björna distrikt.
a)' 6 tunnl. åker och 3 tunnl. ängsmark,
b) I allmänhet mycket större areal ända
till 600—800 tunnl. inrösnings- och af¬
rösningsjord.
Arnäs distrikt.
a) Omkring 8 har. b) Ja. c) Omkring
30 har.
Grundsunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) Minst 15 tunnl. åker och äng. b) Ja
alla och många vida större, c) Minst 75
tunnl.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda distrikt.
Hänvisas till det svar, som afgifvits af
E. Edström i Munsåker (so under Hushåll¬
ningssällskapen och dem underlydande tjen¬
steman.)
Fors distrikt.
a), b) I allmänhet kan ingen familj ute¬
slutande lefva endast på jordbruk, c) Om¬
kring 50 har.
94
FRÅGAN 14. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR
Refsunds distrikt.
a) Omkring 5 har. b) Ja, minst denna
areal, c) Omkring 50 har.
B räcke distrikt.
b) I allmänhet är böndernas jordareal
mer än tillräcklig för behofvet. Den jord¬
areal, som innehafves af torpare, är natur¬
ligtvis mindre och blefve nog bättre skött,
om tillfällen till arbetsförtjenst i skogarna
minskades.
Brunflo distrikt.
Svar saknas.
Hackås distrikt.
a) Omkring 120 ref. b) Ja. c) 30 — 40
tunnl.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lits distrikt.
a) 2 har åker och 4 har äng. b) Ja.
c) 10—12 har.
Fötlinge distrikt.
a) 10—12 har. b) Nej. c) 25-30 har.
Hammerdals distrikt.
a) 6—7 har (för cirka 6 personer), b) Ja,
i allmänhet större areal, c) Omkring 50
har.
Ströms distrikt.
a) 10 har (för 8 personer), b) En del
hemman ha ej fullt denna areal, men hafva
lägenheter för att erhålla sådan och långt
deröfver, c) Omkring 25 har.
Frostvikens distrikt.
a) Omkring 60—70 refvar väl odlad,
växtkraftig jord. b) I de flesta fall icke.
c) Omkring 50 tunnl.
Rödöns distrikt.
a) 20—30 tunnl. b) Ja. c) Omkring
100 tunnl.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne distrikt.
Svar saknas.
Hallens distrikt.
a) 5 har. b) Nej. c) Omkring 12 har.
Ovikens distrikt.
a) Hemmanens inegoarealer vexla från
15—20 tunnl. till 50—60 tunnl. utan att
det kan sägas, att den, som eger den min¬
dre arealen, befinner sig i sämre lefnads-
omständigheter än den, som eger den större
arealen. Jordens skötsel och beskaffenhet
spela härvid en så stor rol, att någon be¬
stämd areal ej kan uppgifvas. b) I me¬
deltal uppgå hemmansdelarna till 30—40
tunnl. c) 200—300 tunnl. till husbehofs-
skog och bete.
Undersåkers distrikt.
a) Minst 10 har. c) 150 har.
Mörsils distrikt.
a), b) Omkring 5 har, dock hafva hem¬
mansdelarna nu i allmänhet mycket mera
inegor. Härtill kommer dock nödigt som¬
marbete för kreaturen, c) 25 har.
Offerdals distrikt.
a) 15 har. b) Ja, i allmänhet ha hem¬
mansdelarna en sådan eller en något större
areal, c) 75 — 100 har.
Alsens distrikt.
a) 25 tunnl. åker och äng. b) I allmän¬
het minst så stor areal, c) Omkring 100
tunnl.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Bergs distrikt.
a) Omkring 6 har åker och äng, under
förutsättning att bete finnes på annat håll.
FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
95
b) De flesta hafva nog mindre areal, c) 25
har.
Bätans distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken¬
ombud.
Svegs distrikt.
a), b) En något större areal än den nu
vanliga 8—12 tunnl. åker och äng, torde
behöfvas, allt dock beroende på huru jord¬
bruket skötes.
LiUherdals distrikt.
A ett visst angifvet område om 45 tunnl.,
deraf knappt 5 tunnl. odlad jord, hårdmark
och myrjord och knappt 0,5 tunnl. äng,
kunna födas 4 kor samt 6—7 får och torde
en medelmåttigt stor familj der kunna slå
sig ut. Häraf framgår ock, att en areal af
45—50 tunnl. kan vara tillräcklig, men i
genomsnitt torde dock härtill böra läggas
20 — 25 tunnl. Intet hemman eger mindre
jord än 45 tunnl.
Ytter-Hogdals distrikt.
a) Omkring 40 tunnl. b) De innehålla
i allmänhet 18 — 20 tunnl. c) 40 tunnl.
Hede distrikt.
a) Viss areal kan ej uppgifvas. b) Hem¬
manen torde i allmänhet hafva tillräcklig in-
egoareal. c) Minst 50 har.
Tännäs distrikt.
a) Omkring 5 har. b) I allmänhet icke;
bristen afhjelpes genom skogsslåtter. c) 75
har.
Kronofogden.
a) Omkring 10 har. b) I allmänhet 2
—5 har (dertill utslåtter). c) Omkring 25
har.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmalings distrikt.
Den nödiga afkastningen för en medel¬
stor familjs lefnadsbehof är beroende mera
af jordens beskaffenhet än af dess areal.
Bjurhohns distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken-
ombud.
Umeå Södra distrikt.
a) För en familj med 5—6 personer an¬
ses en areal af minst 8—10 har inegor
vara behöflig, b) Åtskilliga brukningsdelar
hafva visserligen mindre areal, men de flesta
hafva åtminstone den ofvan uppgifna och
betydligt mer. c) 40 har medelgod skogs¬
mark erforderlig.
Umeå Norra distrikt.
a) Omkring 8 har åker och 4 har äng.
c) Omkring 33 har.
Vännäs distrikt.
a) 5 har, då sjelfväxande ängar finnas,
eljest 7,5 har. c) 25 har skogsmark.
Säfvars distrikt.
a) Omkring 50 — 60 geometriska tunnl.
Degerfors distrikt.
a) Omkring 8—9 har inegor. b) Hem¬
manen hafva i allmänhet nämnda areal
inegor. c) 40 har.
Bggdeå distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken¬
ombud.
Kronofogden.
Svar s-aknas.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsks distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken¬
ombud.
96
FRÅGAN 14. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
Skellefteå Södra distrikt.
a) I allmänhet 5—6 har, om jordbruket
skötes väl och biförtjenster till bestridande
af de nödiga kontanta utgifterna finnas.
De flesta hemmansdelar hafva minst denna
areal, b) 10—20 har.
Skellefteå Norra distrikt.
a) 4—5 har åker och 4—5 har äng.
b) De mindre hemmansdelarna hafva i
allmänhet en sådan areal, c) 50—60 har.
Byske distrikt.
Svar saknas.
Jörns distrikt.
a) 10—12 har inegor. b) Få om ens
någon hemmansdel i orten ha dock sådan
areal. I ersättning härför finnas emellertid
goda dammängar och andra sjelf växande
slåtterlägenheter. c) 15 har.
Norsjö distrikt.
Arealen beroende å jordens beskaffenhet
och tillfällena till afsättning af dess pro¬
dukter.
Löfångers distrikt.
Svar saknas.
Nysätra distrikt.
= svaret 1 från Nysätra socken.
Mala distrikt.
a) 12—15 har inegor för ett hushåll på
8 personer, b) Hemmanen hafva i allmän¬
het endast 1—3 har inegor. c) Minst 50
har.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele Södra och Lycksele Norra di¬
strikt.
a) Omkring 4 har åker och 10 har äng
försvarligt god. b) Hemmanen hafva säl¬
lan eller aldrig nämnda areal, c) 25 har.
Stensele distrikt.
Svar saknas.
Sorsele distrikt.
a) Åker till vidd af omkring 2—3 har,
om läget är någorlunda frostfritt, men då
läget är frostländt och marken bör använ¬
das till hufvudsakligen gräsodling, dubbelt
större areal. Arealen å äng kan ej upp-
gifvas. Men böra utängarna årligen afkasta
30 — 40 lass myrgräs och rödjningshö.
b) Hemmansdelarna hafva i allmänhet ej
sådan areal och sådana ängar, c) Minst
70—90 har.
Åsele distrikt.
a) För ett hushåll om 8 personer 8—9
tunnl. öppen jord af god beskaffenhet.
Fredrika distrikt.
a) 2 har åker och 20—40 har ängs¬
mark. b) Medelstora hemman innehålla i
allmänhet denna areal, c) Antagligen om¬
kring 100 har.
Vilhelmina distrikt.
a) 3—5 har inegor och 25 — 30 har ängs¬
mark. b) 75—80 har.
Dorotea distrikt.
Svar saknas.
Tärna distrikt.
a) Några har, om dessa äro uppodlade
och ordentligt gräsbärande och land finnes
till utsäde af några hektoliter potatis och
några hektoliter korn. b) Ja.
Kronofogden.
Har svarat såsom sockenombud.
frågan H. länsman och kronofogdar.
97
Yl. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå Södra och Piteå Norra distrikt.
a) Minst 2 har åker och 4 har äng.
b) Arealen å hemmansdelarna i orten är
vanligtvis större, c) Minst 12—15 har.
Elfshy distrikt.
Svar saknas.
Arvidsjaurs distrikt.
a) Minst 10 tunnl. utom de naturliga
ängarna, b) De flesta hemmansdelar i or¬
ten ega nog så stor areal, ehuru den endast
till ringa del ännu är uppodlad. c) Under
antagande, att en medelstor gårds årliga
husbehofsvirkesmängd utgöres af 50 kbm.
ved, löst mått, samt 20 kbm. gagnvirke,
fast mått, inbegripet allt byggnadsvirke,
slöjdvirke m. m., anses en areal af 50 har
efter ortens förhållanden medelgod skogs¬
mark vara erforderlig.
Arjepluogs distrikt.
a) Stor areal, b) Ja, i regel, om än å
sina ställen å olämplig mark.
Kronofogden.
a) I kustlandet 4—8 har inegor utom
betesmark. b) I allmänhet mera odlad
jord samt dessutom bete. c) Omkring 15
har. I Lappmarken fordras äfven skog
till afsalu.
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå distrikt.
a) Minst 16 tunnl. odlad jord och 20
tunnl. sjelfväxande ängar, b) Nej. I många
fall är dock ängsvidden större, ehuru ängs¬
marken i vissa, byar är föråldrad och lem-
nar liten afkastning, c) 150 tunnl.
Öfver-Luleå distrikt.
a) 7—8 tunnl. öppen jord och foderaf-
kastning för 6 kor. b) -Ja. c) Omkring
150 tunnl.
Jochmocks distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
— länsmannen i Öfver-Luleå distrikt.
3. Kalix fögderi.
Råneå distrikt.
a) 20—25 tunnl. inegor. b) Nej. c) Om¬
kring 70 tunnl.
Neder-Kalix distrikt.
Svar saknas.
Ofver-Kalix distrikt.
a) 10—12 har välskötta inegor. b) Ja.
c) 12—15 har.
Gellivare distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Torneå fögderi.
Neder-Torneå och Karl Gustafs sock¬
nars distrikt.
a) Öppen åker till utsäde af 10 hl. korn
och 2—3 hl. potatis samt vinterutfodring
för 6—7 kor och en häst. Särskildt är
att beakta, att allmogen inom distriktet har
mycket små lefnadsbehof. Den förnämsta
födan består af skummad, syrad mjölk och
bröd, sur strömming och potatis. Smöret
sparas i regel till afsalu.
Öfver-Torneå distrikt.
a) Omkring 35 har inegor utom odlings¬
mark. c) Omkring 200 har.
Korpilonibolo distrikt.
a) Omkring 60—70 tunnl. sjelfväxande
13
98
FRÅGAN 14. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.
äng, derå en häst och 10 —12 kor kunna
utfodras, och minst 4 tunnl. åker.
Paj alu distrikt.
Svar saknas.
JucJcasjärvi distrikt.
a) Med en bättre skötsel än den nuva¬
rande och sedan en del af hemmanens ännu
icke i bruk tagna odlingsbara mark blifvit
uppodlad, torde ett medelstort hemman om
V8 mantal skatt vara tillräckligt för en fa¬
miljs uppehälle. Med nuvarande skötsel
af jordbruket torde intet hemman här hafva
den areal af inegor, att en medelstor fa¬
milj kan hafva sitt uppehälle derpå.
JEnontekis distrikt.
a) Större areal än på nedre orter,
c) Medelgod skog finnes knappast någon¬
städes och å stora vidder finnes icke någon
skog. Husbehof svirke får ofta forslas 2—
3 mil.
Kronofogden.
Svar saknas.
Domhafvande.
I. Kopparbergs län.
Falu domsaga.
Hänvisas till det utlåtande, som afgifvits
af hushållningssällskapets förvaltningsut¬
skott.
Hedemora domsaga.
a) 20 har. b) Ja. c) JO har.
Ofvan-Siljans domsaga.
a) 10 tunnl. åker och ungefär lika myc¬
ket äng. b) Endast undantagsvis, c) Omkring
40—45 tunnl.
II. Qefleborgs län.
Gestriklands domsaga. I Norra Helsinglands domsaga.
a) Cirka 25—30 har åker och äng. b) Rätt a) Omkring 5 har. b) Ja, minst, c) 10
mycket mindre hemmans- och bruknings- I _20 har.
delar finnas, c) 25 — 30 har.
Södra Helsinglands domsaga.
Erfarenhet saknas.
Vestra Helsinglands domsaga.
Frågan kan ej besvaras.
FRÅGAN 14. DOMHAFVANDE.
99
III. Vesternorrlands län.
Ångermanlands Södra domsaga.
Erfarenhet saknas.
IV. Jemtlands län.
Herjeådalens domsaga.
a) Omkring 6 har inegor, under förutsätt¬
ning att bete finnes, b) Ja, i allmänhet,
c) 25—30 har.
V. Vesterbottens län.
Vesterbottens Norra domsaga.
Beträffande Skellefteå socken åberopar
domhafvanden det yttrande, han afgifvit så¬
som sockenombud. I Norsjö och Byske
socknar torde hemmansdelarna i allmänhet
hafva tillräcklig areal. I Jörns och Malå
socknar finnas äfven sådana hemmansdelar,
men okändt, om så i allmänhet är förhål¬
landet. c) 20 har.
VI. Norrbottens län.
Piteå domsaga. j Kalix domsaga.
Hänvisas till det yttrande, som afgifvits | Erfarenhet saknas,
af kronofogden i Piteå fögderi.
Luleå domsaga.
Svar saknas.
100
FRÅGAN 14. LANDTMÄTE RIST ATEN.
Lan dt mäter i staten.
I Kopparbergs län.
1-—10. a) 5—7 har åkerjord och 7—10
har slog. b) Arealen i allmänhet i öfre
delarna långt mindre, c) 20—35 har.
11. a) 10 tunnl. åker jemte något äng.
b) Nej. c) 30—40 tunnl.
12. (Jerna socken.) a) 8 har åker och 4
har äng. b) Nej. c) 15—20 har.
13. a) 6—8 tunnl. Biförtjenster böra
dock kunna påräknas, b) I allmänhet 8—4
tunnl., ofta mindre, ja, till och med under
ett tunnl.
14. (Mora och Orsa socknar) a) 3—4
har. c) 10—20 har.
II. Gefleborgs län.
1. a) Omkring 6 har (för familj af 5
personer), b) Ja, i norra Helsingland, men
större i vestra och södra Helsingland och
Gestrikland. c) Minst 20 har. *
2. a) Omkring 5 har. b) Ja. c) 20—25 har.
3. a) Omkring 5 har (för familj af 5
personer), h) Ja, i allmänhet och på vissa
trakter 3—4 gånger mer, i många fall till
föga fromma för jordbruket, c) 20—25 har.
4. (Ockelbo socken.) a.) 15—20 härmed
biförtjenst. b) Ett fåtal hafva denna eller
mer än denna areal. Största delen besitta
en areal, betydligt understigande sagda yt¬
vidd, så att en mängd hemmansdelar ej
innehafva mer än 2 har och något der¬
öfver. c) 60 har till hemman om Vio
mantal.
5. (Södra Helsingland.) a) 10 har inegor.
b) De flesta hemman torde hafva minst
denna areal. c) 15 har.
6. (Norra och vestra Helsingland.) a) Om¬
kring 8 hektar i vestra Helsingland, något
mindre ,i norra Helsinglands bördigare trak¬
ter. b) Ja, ungefär, c) Omkring 15 har.
III Vesternorrlands län.
1. (Sollefteå, Besele och Barnsele tingslag.)
a) Omkring 10—15 har. b) Omkring 25 har.
2. (Norra Ångermanlands nedre del.)
a) 6—7 har, då större delen består af
åker och odlingsbar mark. b) Minst of-
vanskrifna areal, c) Minst 25 har på orter,
der jordbruket är mest lönande, eljest vida
större areal.
3. b) I allmänhet större än som fordras,
c) 25—30 har.
4. (Torps socken.) a) 5—10 har böra
räcka till. b) Ja. c) 5—10 har.
FRÅGAN 14. LANDTMÄTERISTATEN.
101
IV. Jemtlands län.
a) I Herjeådalen 15 har inegor (åker
och strandängar). I Jemtland 8 har inegor.
b) Ja de flesta.
c) 25 har.
V. Vesterbottens län.
1—5. a) 6—10 har i nedre landet. Inom
fjellsocknarna, der ströängar ingå som in¬
egor, betydligt större areal, b) Inom lapp-
markssocknarna ofvan kulturgränsen inne¬
hafva de hemman, hvarå födas 5 — 6 kor,
2 hästar och 10—20 får, i medeltal 60—-70
har, hufvudsakligen bestående af s. k. strö¬
ängar. c) Ej under 25 har.
6. (Lycksele socken.) a) Omkring 2—3
har och 30—40 skrindor hö om 40 £.
b) Endast de större hafva 2—3 har åker i
areal, c) 30—40 har.
7, 8. c) 25—30 har god skogsmark.
9. a) I nedre landet 6—10 har, i öfre
landet betydligt större areal, c) Minst 20
har.
10. a) 6 — 7 har åker eller 4—5 har
åker och 8 har äng. c) 60—70 har.
VI. Norrbottens län.
1. Förste landtmätaren åberopar ytt¬
randet från Norrbottens hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.
2. a) 10 — 12 har (30 % åker, resten
äng), c) Minst 60 har.
3. a) 4—8 har odlad god jord, så vidt
bete finnes.
4. a) 3 har bruten jord. b) Knappast.
5. a) Omkring 2—4 har åker samt 8—10
har äng (myrängar inberäknade), b) Oftast
vida större, åtminstone hvad beträffar äng.
c) I genomsnitt 7 5 hektar, men är nämnda
areal ofta för knapp till sommarbete.
6. a) 10—15 har. b) Ja. c) 50—75 har.
102
FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.
Skogsstaten.
I Gefle—Dala distrikt.
Kopparbergs revir.
c) Cirka 50 tunnl.
Öster-Dalarnes revir.
b) Nej.
Sårna revir.
Jägmästaren instämmer i yttrandet från
Transtrands revir.
Trai is ti 'ands revir.
a) Omkring 10 har åker och äng och
myrslåtter till föda åt häst och omkring
10 kor. b) Flertalet af hemmansegarne
hafva knappast hälften af denna inegojord.
c) Omkring 25— 30 har.
Vester-Dalarnes revir.
a) Jordbruket ensamt torde ej vara till¬
räckligt för fyllande af folkets lefnadsbehof.
c) Omkring 50 har.
Gestrihlands revir.
a) 20—25 tunnl. b) Denna areal kan
anses utgöra medelvidden för bondgårdarna
i trakten, c) 40—50 tunnl. Hemmanen
böra ej tilldelas mer än nätt och jemnt
hvad de behöfva, ty större anslag leder lätt
till virkesförsäljning och i sådant fall säljes
lätt, så att intet blir qvar.
Att göra tilldelningen under form af hus-
behofsrätt är ännu mindre lämpligt. Sådan
rätt har visat sig leda till största misshus¬
hållning med virke samt att åbyggnader
uppförts långt större än de behöfts för hem¬
manet. Deras underhåll har sedan varit
ett onus för gården. Husbehofsrätt har
allestädes visat samma störa olägenhet.
I Norge hafva till afhjelpande af olägen¬
heter af husbehofsrätt stiftats lagar om ut¬
visnings- och aflösningsrätt för sådant onus.
Vestra Helsinglands revir.
a) Omkring 10 har. b) I skogssocknarna
i allmänhet långt mindre areal, och å de
större byggderna inom socknarna Färila och
Ofvanåker äro hemmansdelarna både min¬
dre och större, c) Husbehofsvirke för dy¬
lik brukningsdel beräknas i medeltal pr år:
18 byggnadstimmer
30' x 7" (verkmått) å 12 kft —216 kft
6 sågtimmer
17' x 9'' (verkmått) å 8,8 » = 53 »
269 kft
eller 7 kbm.
15 famnar ved
0,5 » gärdsel
S:a 15,5 famnar smärre virke
å 1,88 kbm. = 29,1 kbm.
sålunda tillsammans 36 kbm.
Med beräkning af 2,5 kbm. tillväxt per
har för god mark, 1,7 kbm. tillväxt per har
för medelgod mark, 1 kbm. tillväxt per
har för sämre mark behöfvas alltså vid dessa
olika markboniteter respektive 14,40, 21,18
och 36 har för att lemna en sådan bruk¬
ningsdel behöfligt husbehofsvirke. Dervid
förutsättes, att de beräknade arealerna hafva
normalt skogsförråd.
Norra Helsinglands revir.
a) Omkring 6 har med tillfälle till skogs¬
arbete och extra arbete, b) I allmänhet
vida större. Att en bonde dock sällan
FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.
103
lefver på sitt jordbruk beror till största de¬
len på vanans makt, hvilken gör honom obe¬
nägen att föra en jordbrukares enkla, sträf -
samma och regelbundna lif. c) 35 har,
hvarifrån bör påräknas årlig afkastning af
35 kbm. husbehof svirke.
Of verj ägmästaren.
Se anm. vid frågan 1.
II. Mellersta Norrlands distrikt.
Medelpads revir.
a) 10—12 har åker och ängsmark, b) Ja.
c) 25 har.
Hernösands revir.
a) Omkring 10 har åker och äng. b) Ja.
c) Omkring 25—30 har.
Junséle revir.
a) Cirka 15 — 25 tunnl. b) Nej. Skogs-
eller fjellhemman kunna icke ens med större
areal inegojord enbart lemna bergning åt
medelstor familj. Under för trävaruindu¬
strien goda år äro mindre jordbruk, der ej
mycket extra folk behöfver användas, de
som afkasta bäst. c) 25^30 har.
Tåsjö revir.
' a) 10 har inegor, deraf 3—4 har för
sädesproduktion. b) Ja, hemmanen hafva
ungefärligen denna areal, c) Omkring 30
har.
Anundsjö revir.
a) 10—12 har åker och äng. b) Ja,
merendels mycket större inegoarealer, hvilket
omöjliggör en planmessigt ordnad skötsel,
c) 150 har.
Ostra Jemtlands revir.
a) 6 — 8 har odlad jord, hvaraf hälften är
igenlagd till gräsvall, samt lika stor areal
naturlig äng eller skogs- och hästfoderslått.
b) I medeltal ej mer än 4—5 har, dock
många 10—15 har. c) Cirka 20—25 har.
Fors socken af Ostra Jemtlands revir.
a), b) Enbart jordbruk fyller icke jord¬
brukarens lefnadsbehof. c) 40 har.
Norra Jemtlands revir.
a) Cirka 10 har medelgod åker. b) I
allmänhet knappt denna areal, c) I sydli¬
gare delen af reviret omkring 30 har (im-
pedimentfri mark), i nordvestliga delarna
cirka 50 har.
Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) 5—7 har. b) Nej. c) 25 har.
Vestra Jemtlands revir.
a) Omkring 8 har. b) I allmänhet torde
de flesta hemman hafva denna areal, men
medräknas torplägenheterna, reduceras area¬
len ganska betydligt, c) Omkring 10 har,
så vidt ingen hänsyn tages -till betet.
Socknarna Undersåker, Are och Kall
af Vestra Jemtlands revir.
c) Årliga medelbehofvet uppgår till 2—3 %
af det i byggnaderna ingående virket.
I. En större gård kräfver c:a 36 timmer
af 20 kbm. årligen.
II. En mindre gård kräfver c:a 27 tim¬
mer af 15 kbm. årligen.
III. Ett torp kräfver c:a 15 timmer af 8
kbm årligen..
Till ved, stängsel och slöjdvirke åtgå resp.
80, 60 och 40 kbm. Årliga totalbehofvet
uppgår således vid I till 100 kbm., vid II
till 75 kbm., vid III till 48 kbm.
Under förutsättning att allt affall vid af-
verkningen noggrant tillgodogöres, torde
vid uthålligt skogsbruk en medelafkastning
af 1,5 kbm. pr har kunna beräknas.
Af produktiv skogsmark erfordras således
vid I 70 har, vid II 50 och vid III 32 har
104
FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.
Herjeådalens revir.
a) Minst 3 har inegojord. b) Ja. c) Om¬
kring 30 har.
Hade tingslag af Herjeådalens revir.
a) 5 har välhäfdad jord. b) Nej. c) 75
har.
Öfver jägmästaren.
a), c) 8 — 10 har odlad jord och 25—30
har någorlunda normalt med skog beväxt
mark, och i vanliga fall betesmark dess¬
utom. b) Många hemman hafva mindre
areal åker, men då finnes tillgång till slåtter
å bäckängar och starrmyrar.
III. Vesterbottens distrikt.
Jörns revir.
a) Omkring 10 har förutom sjelf växande
ängar, b) Flertalet hemman mindre, c) 10—
15 har.
Norsjö revir.
a) 4—5 har åker och lindor och samma
ytvidd till äng af de föga värdefulla slåtter-
myrarna. b) Nej, icke på långt när. c) 20 —
25 har.
Burträsks revir.
a) Behofven för en familj om 6 personer
kunna anslås till 15 tunnor korn och 10
tunnor' potatis årligen samt föda för 6 kor,
omkring 10 får och 1 häst. För säd och
potatis torde erfordras 1,5 har åker, för
vinterföda åt djuren 5 har vallar. Härvid
förutsättes, att sommarbete finnes. I öfre
delen af Burträsks socken fordras vida större
areal ängar, b) Ja, i kustsocknarna samt
nedre delen af Burträsks socken. I öfre
delen af samma socken finnas åtskilliga
hemman, som icke hafva odlad jord till
nämnda areal, c) Till »uthålligt» under¬
håll af en medelstor gård, bestående af en
åtta-knuts mangårdsbyggnad, ladugård, loge,
foderlada, ängslador, bodar och öfriga smärre
uthus samt bryggstuga, erfordras årligen
minst 20 såg- och byggnadstimmerträd, be¬
räknade till 6 kubikmeter, gärdsel, beräk¬
nade till 4 kubikmeter, bränsle till 2 eld¬
städer af i orten brukligt slag 30 kubik¬
meter, tillsammans 40 kubikmeter. Af »nor¬
mal skog» i 4:de bonitetsklass erfordras för
fyllande af ett sådant årsbehof omkring
11 —12 har skogsmark.
JDegerfors revir.
a) 2*/g har åker samt ängar, som gifva
30 skrindor hö. b) Nej, de flesta icke.
c) 30 har.
Södra Lycksele revir.
a) 2,5 har odlad jord samt så stor areal
äng, som fordras för afbergning af 30 skrin¬
dor hö. b) Ja, en del men visst icke alla.
c) Ungefär 40 har.
Norra Lycksele revir.
a) 2—3 har åker samt 30—40 skrind-
land hö om 40 £18. b) Ej de små hemmans-
delarna, c) 25—40 har.
Asele revir.
a) 7—8 tunnl. öppen jord. b) I allmän¬
het större, c) 35 har.
Sorsele revir.
a) Ungefär 25 har inrösningsjord, deraf
2 har åker och resten slåtterängar. b) Ja.
c) 35—40 har.
Stensele revir.
b) I endast få byar fyller afkastningen
lefnadsbehofven. c) 60 har.
Vilhelmina revir.
a) 4 har åker och 30 har äng (för familj
af 7 personer), b) Dessa inegor motsvara
ungefärligen inegorna till ett hemman om
yg mtl, men genomsnittshemmanet inom
FRÅGAN 14. SKOGSSTATEN.
105
orten torde hafva ett skattetal af 1/16—5/el
mtl. c) 50 har.
Fredrika revir.
Svar saknas.
Bjurholms revir.
a) I allmänhet 6—10 har åker och äng
utom i öfre landet, der myr- och häckängar
kunna upptaga en ofantlig areal, som lem-
nar ringa afkastning, men ändå för nöds
skull måste afbergas, ehuru bergningskost-
naden mången gång öfverstiger fodrets värde,
c) 35—60 har.
Öfverj ägmästaren.
Se anm. vid frågan 1.
IV. Norrbottens distrikt.
Piteå revir.
a) 10 har. b) Enligt kartebeskrifning (år
1880) innehafva hemmansdelarna öfver huf¬
vud ej större areal än 4,31 har, men stödja
i stället mycket sin jord på naturliga ängar,
c) 20—25 har.
Elfsby revir.
a) 10 har åker och äng. b) Om man
inräknar hemmanen tillagda slåttesmyrar,
finnes nämnda areal mångdubbel, c) 10
gånger så stor som inegornas.
Arvidsjaurs revir.
a) 3—4 har åker och lindor eller om¬
kring 2 har åker och 20—30 har sjelfväxande
ängar, b) Nej, i regel icke. c) 50 — 60
har.
Öfre Bysle revir.
c) Under antagande att en medelstor gårds
årliga husbehof utgöres af 40 kbm. ved,
löst mått, och 10 kbm. gagn virke, fast mått,
fordras 40—45 har.
Malmesjaurs revir.
a) 4—5 har. c) Omkring 75 har.
Arjepluogs revir.
a) 5 har utan slåttesmyrar. b) Nej, sä¬
kerligen icke å något hemman, c) 60 har.
Variså revir.
a) 10 har, men mångdubbelt med hänsyn
till myr och utängar. b) Nej. c) 100 har.
Jockmocks revir.
a) 10 har i genomspitt. b) Nej, knappast
något hemman ens tillnärmelsevis, c) Minst
100 har.
Perlelfvens revir.
a), b) Ingenstädes inom reviret är ensamt
jordbruk jemte husbehof svirke tillräckligt
att föda en familj, c) Till ett hemman om
4 har inegojord behöfvas 150 har.
Storbaclcens revir.
a), b) Ensamt jordbruk otillräckligt, c) 100
har.
Bodens revir.
a) 8 har, när ej slåttermyrar finnas (till
framfödande af häst och 6 kor), b) Nej.
c) 75 har (årligt behof beräknas till 20
skogsfamnar ved och 20 hustimmerträd).
liåneå revir.
a) 5—6 har. b) Nej, men de flesta hem¬
man särskildt vid kusten och vid de större
elfdalarna kunna upparbetas till att gifva
den för en familj nödvändiga afkastningen.
c) 40 har.
Kalix revir.
a) 15 har. b) Ja. c) 40 har.
Ångeså revir.
a) Omkring 6 har öppen åker samt 25—
30 har äng och slåtterlägenheter. b) Nej,
icke hvad åkern beträffar, c) Omkring 100
har.
14
106
FRÅGAN 14. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
Råneträshs revir.
a) Omkring 5—6 har åker och 25 har
äng. b) Åf åker finnes vanligen endast
1—2 har; af ängar deremot ofta 25 har.
c) 100 har.
Gellivare revir.
a) 4—5 har åker samt 25—30 har äng
och slåttermyrar. b) Nej, åtminstone ej
hvad åkern beträffar, c) Omkring 100 har.
Juckasjärvi revir.
a) Omkring 5—6 har åker samt 25 har
ängs- och slåttermark. b) Nej. c) 100 har.
Tärendö revir.
a) Omkring 12 har åker och lindor. b) Nej.
c) Omkring 50 har.
Torned revir.
a) Omkring 30 har. b) Ja. c) 100 har
Pajala revir.
a) 10 —15 har, då inga naturliga ängår
finnas (för nödtorftigt lefnadsbehof behöfver
man utså 4—5 tunnor korn och hafva 6 kor,
1 häst.) b) Nej, alla hemmansegare hemta
sitt kreatursfoder från naturliga ängar, c) 50
har.
Of ver jägmästaren.
a) 7,5 har åker och äng för distriktet
i sin helhet i stort medeltal. (I kustsock¬
narna, der utslåttern är knapp och skogs-
betet mindre, fordras intill 9—40 har. I
skogssocknarna, der myrslåttern ännu under
generationer kommer att anlitas och betyd¬
liga och utmärkta rödjningslägenheter i
bäcksidor och vid vattendrag förekomma
och kunna upparbetas, omkring 5—8 har.)
b) Nej. c) Omkring 50 har för distriktet
i sin helhet i stort medeltal. (I kustsock¬
narna omkring 35 har. I skogssocknarna
intill 65 har.)
Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.
I. Kopparbergs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Man torde få anse 5 har åker, 3 har
slåttermark och 10 har hagmark eller fritt
skogsbete såsom minimum för en egendom,
som skall lemna full sysselsättning och nå¬
gorlunda bergning åt en arbetare med fa¬
milj.
Af gammalt har man beräknat en »be¬
sutenhet» eller den jordareal, på hvilken
man skulle kunna hålla 1 häst och 3 kor,
såsom den minsta egovidd, hvarpå en fa¬
milj skulle kunna finna sin nödtorftiga berg¬
ning. Vidden af en besutenhet varierar
dock mycket i olika socknar, men torde
oftast utgöra omkr. 8—10 tunnl. åker och
odlingsbar äng samt skog, varierande från
30—40 till flere hundra tunnl. b) Enligt
den officiella jordbruksstatistiken för länet
kan man beräkna, att minst 15—20 tusen
af länets till 28,163 uppgående antal bruk¬
ningsdelar icke uppnå denna areal.
FRAGAN 14. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
107
II. Gefleborgs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Cirka 10 har, deraf åtminstone 5 har
medelgod åker, men äro förhållandena yt¬
terst vexlande, beroende på jordbrukets stånd¬
punkt, kommunikations- och afsättningstill-
fällen samt brukarens duglighet och arbet¬
samhet. b) I länets sydligare delar och i
allmänhet inom den äldre byggden är in-
egoarealen ej sällan större än den angifna,
under det att förhållandet är motsatt inom
den egentliga skogsbyggden. Framhållas
bör emellertid, att med mindre inegoareal
ofta följer intensivare brukningssätt, c) Unge¬
fär 25 har.
Länsagronomen Bertil Sahlin.
a) I allmänhet 10 — 20 har åker och äng,
hvarå 5—6 kor kunna väl födas, b) Ja.
c) Omkring 30 har.
Mejerikonsulenten Ebbe Elers.
a) Så stor areal som erfordras för att väl
kunna föda 6 st. kor. b) Ja.
III. Vesternorrlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott
har intet att anföra utöfver mejerikonsu¬
lentens yttrande.
Föreståndaren för statens kemiska sta¬
tion i Hernösand C. Cf. Strokirk.
Svar saknas.
Mejerikonsulenten C. Andersson.
a) 10—15 har. b) Ja. c) 15—20 har.
Länsagronomen E. O. Arenander.
Svar saknas.
IV. Jemtlands län
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott
har icke afgifvit eget yttrande men in-
sändt svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets di-
striktsafdelningar.
Er. Edström i Munsåker (Ragunda
socken).
Inegoarealens storlek, beroende af biin¬
komsterna.
J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).
Svar saknas.
Herman Silén i Bispgården (Fors socken).
a), b) Se svar å frågan 13. c) Omkring
75 har.
E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar),
a) Under förutsättning af genom lättare
kommunikationer gynnad afsättning af jord¬
bruksprodukter torde minst 10 harinegor er¬
108 frågan H. hushållningssällskapen
fordras, b) Vanligen en mångdubbelt större
areal, c) 50 har.
And. Erihson i Hölje (Lits socken).
a) 5—6 har. b) Ett stort antal hemman
ha icke nämnda areal, c) 15—20 har.
Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).
a) 1 har åker, 6 har äng för familj om
5—6 personer, b) Ja, större, c) 25 har.
M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).
a) Omkring 60—70 refvar väl odlad,
växtkraftig jord. b) I de flesta fall icke.
c) Omkring 50 tunnl.
Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar).
Svar saknas.
A. Edivall i Siandrom (Sunne och Frös-
öns socknar).
a) 8—10 tunnl. b) I allmänhet betyd¬
ligt större, c) Omkring 7—8 gånger så stor
areal som inegoområdet.
Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).
a) 6—8 har. b) Ja, i allmänhet, c) Om¬
kring 5 har.
Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Mys¬
sjö socknar).
a) 15—20 tunnl. b) Ja, i allmänhet
OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
större areal, c) 30 tunnl. skog och betes¬
mark.
GustaJ Erihson i Mychelgård (Unders¬
åkers socken).
a) Utom sommarbete 5 har, då jorden
är god. b) Hemmanen i nedre delen af
distriktet ha i allmänhet ända till 4—5
gånger större areal, c) 25 har.
L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).
a) Omkring 24 tunnl., förutsatt att jorden
är väl skött. b) I allmänhet betydligt
större, c) 60 tunnl.
Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).
a) Omkring 10 har. b) Ja, deromkring,
c) Omkring 20 har.
E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).
a) 5 har inegor. b) Ja. c) Omkring 25
har.
Th. Hermansson i Rätansbyn (Rätans
socken).
Svar saknas.
Anders Mattsson i Salom.
a) 10 har,, ehuru välskötta jordbruk med
betydligt mindre areal visat sig tillräckliga,
b) I allmänhet större areal, c) 40 har.
Länsagronomen Per Sylvan.
a) 10 har. b) I regel icke. c) I medel¬
tal 20 har god växtlig skog.
V. Vesterbottens län
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) 6—10 har. b) Ja, minst nämnda
areal, c) 20—30 har, om marken är för
skogsväxt tjenlig, eljest 40—60 har.
Länsagronomen Axel Bosin.
a) 15—20 tunnl. åker och något äng.
b) Nej, många hafva ej så stor areal.
Länsmejeristen Edvin Westerlund.
a) 10—-15 har. b) En del hemman finnas,
hvilkas inegojord uppgår till, om ej öfver-
stiger nämnda areal. Helt visst är dock de
hemmans antal öfvervägande, om hvilka
detta ej kan sägas. Å flertalet af de senare
torde inegojorden likväl säkerligen kunna för¬
ökas till sådan areal genom odling, c) 100—
125 har.
FRÅGAN 14. LANDTBRUK SIN GENIÖRER.
109
VI. Norrbottens län
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) 2—5 har åker och 8 —12 har äng
jemte 20—30 har till bete tjenlig skogs¬
mark. b) Ja. c) 20—30 har skogsmark,
Landtbruksingeniörer.
T. f. Landtbruksingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.
Svar saknas.
Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.
Yttrande härom kan ej afgifvas.
Landtbruksingeniören i Vesterbottens län
V. S. K. Kempff.
a) 4—6 har å nedre landet. Inom fjell-
socknarna, der ströängar finnas, betydligt
större areal.
Extra Landtbruksingeniören i Norr¬
bottens län Ernst Berggren.
a) Omkring 15 har inegor af ej allt för
dålig beskaffenhet, b) Ja, i kustlandet, men
ej i skogstrakterna. Möjlighet för utvidg¬
ning af inegorna finnes dock nästan alltid å
närbelägna myrmarker, c) 35—50 har.
110
FKAGAN 15. SOCKENOMBUD.
15. I hvilken omfattning kunna sjelfegande fonder nu eller framdeles på¬
räkna inkomst af saluskog9 Huru tillgodogöra de sig dylik skogstillgång och i
hvad mån har omtanken att häraf fereda hemmanet en varaktig inkomst sedan
gammalt förefunnits eller på senare tider trängt sig fram (upplåtelse af afverk-
ningsrätt på lång eller kort tid, till all skogsmark eller till viss del i sänder,
till fri afverkning eller visst tumtal; afverkning genom fonderna sjelfva efter
olika grunder, kapitalisering af försäljningsfeloppen etc.) 9
Från orter, der jordegarne endast hafva inskränkt dispositionsrätt till skogen,
för uppgifvas den ungefärliga årliga inkomst, de hafva af sina utstämplingar.
Anm. l:a frågan = a);
2:a frågan = b).
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Enviken.
1. Svar saknas.
2. Förut lång afverkningstid och visst
tantal. Numera utstämpling på kort af¬
verkningstid. Kapitalisering af försäljnings-
beloppen har ej skett.
3. »Genom rationell skogshushållning.»
Svärdsjö.
a) Den mogna skogen i de allra flesta
fall såld till bolag, b) För något tiotal år
sedan uppläto byamännen på 30—50 år af-
verkningsrätten till sina utskogsskiften, van¬
ligast till vissa dimensioner. Numera före¬
kommer äfven, dock ej i öfvervägande an¬
tal, att äfven hemskogsskiften upplåtas för
afverkning af pappersved. Allmogen söker
äfven bereda sig inkomst genom kolning.
Med de erhållna penningarne har en del
misshushållat, andra hafva byggt om sina
gårdar, utlöst arfvingar m. m. En del
har äfven genom kapitalisering tryggat sin
framtid.
Sundhorn.
b) Genom försäljning af kol, ved och, i
obetydlig mån, timmer.
Vika.
Svar saknas.
Kopparberg.
b) I hufvudsak säljes ved.
Aspeboda.
a) Endast i mindre omfattning genom
b) försäljning af ved och kol.
Torsång.
a) Endast å få gårdar och obetydligt. I
nordligaste delen något mer. b) Vanligen
säljes endast ved. På ett och annat ställe
skogslotter till afverkning på kortare tid.
Gustaf.
a) Endast mindre inkomst, hufvudsakligen
genom b) försäljning af ved eller kol.
Endast undantagsvis sker upplåtelse af af-
verkningsrätt å viss del af arealen, alltid på
kort tid.
Siljberg.
a) Hvarken nu eller framdeles.
FEAGAN 15. SOCKENOMBUD.
111
Störa Tima.
Svar saknas.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
a) Skogstillgången ganska knapp, b) En¬
dast genom kolning och vedförsäljning i
mindre skala.
Stora Skedvi.
a) Obetydligt, b) Försäljning till full af-
verkning af skogslotter förekommer någon
gång, oftast då ett hemman öfvertages af
någon bland arfvingarna.
Garpenberg.
Svar saknas.
Hedemora.
a) I ringa omfattning, b) Vanligen ge¬
nom upplåtelse af rätt till total afverkning
på i medeltal 5 år. Någon del till visst
tumtal. Medlen användas till skulders be¬
talning, utlösen af syskon och jordförbätt¬
ring.
Husby.
a) Icke i någon afsevärd mån. b) Den
skog, som säljes, utstämplas. Försäljning
till fri afverkning eller till visst tumtal icke
i nämnvärd utsträckning. Omtanke för
framtiden förekommit blott undantagsvis,
men synes nu göra sig mera gällande.
By.
a) Skogarna mycket anlitade genom kol¬
ning. b) Genom försäljning af timmer, kol,
massaved. Derför inflytande medel hafva
dels insatts i banker, dels användts till be¬
talning af skulder. Upplåtelse af afverk-
ningsrätt högst sällan.
FolJcärna.
a) I ringa mån. b) Vanligen utstämp-
lingsförsäljning. Försäljningsbeloppen an¬
vändts dels till åbyggnaders försättande i
tidsenligt skick, dels till jordbrukets upphjel¬
pande, men äfven i någon mån kapitaliserats.
Grytnäs.
1, 2. a) Skog finnes öfverhufvud taget
blott till husbehof.
Avesta.
a) Blott några famnar ved om året.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjur sås.
1. a) Svar saknas, b) Försäljes på vissa
år till visst tumtal eller å viss trakt.
2. b) Fäbodar och utskogar äro till nå¬
gon del upplåtna till fri afverkning eller till
visst tumtal på 5—20 år.
3. En mindre tillfällig inkomst på
skilda tider, som användts för befintliga
lefnadsbehof.
Ål.
a) Det stora flertalet har blott husbe-
hofsskog. b) Genom upplåtelse af afverk-
ningsrätt på 5—50 år eller till visst tumtal.
Af köpeskillingen har en del användts till
betalning af skulder. Minsta delen har
kapitaliserats eller användts till inköp af
mera åkerjord.
Leksand.
1. a) Man torde i allmänhet spara på
hemskogen, medan utskogen får gå åt. b)
Förr har afverkningsrätten för vissa år sålts.
Nu torde sådana affärer icke vara möjliga.
2. Svar saknas.
Siljansnäs.
a) Bästa skogen såld. Föga, att påräkna,
b) Genom upplåtande af afverkningsrätt på
lång eller kort tid till visst tumtal eller till
fri afverkning. Omtanke om framtiden har
ej funnits sedan gammalt,
j Rättvik.
1. a) Icke så särdeles stor del bönder,
som kunna påräkna någon nämnvärd in¬
komst, enär mer eller mindre hård afverk¬
ning öfvergått flertalets skogar, b) Afverk-
ningen har icke ordnats med tanke på nå¬
gon varaktig inkomst.
2. Svar saknas.
Boda.
a) Flertalet har redan sålt sin skog. b)
Det, som numera aflåtes, säljes på afverk¬
ning å viss tid eller till visst tumtal.
112
FBÅGrAN 15. SOCKENOMBUD.
Ore.
a) För närvarande för de flesta ganska
ringa skogstillgång. b) De, som hafva nå¬
gon sparad skog, sälja mest afverkningsrätt
till visst tumtal på vissa år. Af inkomsten
tillgodogöres först hushållet, hvarefter öfver-
skottet i allmänhet insättes på banker. Af-
verkning af bönderna sjelfva för timmer¬
försäljning sker i ganska liten skala.
Gagnef.
1. b) Genom försäljning af timmer, kol
och massaved. Sedan gammalt ingen hus-
hållning, men på senare tider hafva bön¬
derna börjat gallra sina skogar. Afverk¬
ningsrätt upplåtes numera blott för 5—10
är stundom till full afverkning, stundom
till visst tumtal. Försäljningsbeloppen an¬
vändas till betalande af skulder, byggnader
och kapitalisering.
2. b) I de flesta fall genom kolning.
Det gröfre virket säljes som timmer ned-
fraktadt på elfvarna. Till någon del upp¬
låtes afverkningsrätt till visst tumtal. Pen¬
ningarna placeras i de flesta fall i sparbank
eller användas till afbetalning å gårdens
skuld eller till gårdens förbättring.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
a) Inkomst kan påräknas, ehuru väsent¬
ligt olika på olika hemman, b) Vanligen
genom upplåtelse af afverkningsrätt på kor¬
tare tid till viss dimension. Penningarna ka-
pitaliseras någon gång, men användas mer¬
endels till reparationer och jordbrukets för-
1 (ättling.
Våmims.
a) Egare af 1 tunnl. reducerad jord med
skog kan för all framtid bereda sig en års¬
inkomst från skogen af minst 100 kr. b)
På senare tider genom upplåtelse af afverk¬
ningsrätt på 2—10 år till visst tumtal.
Somliga insatt på bank större eller mindre
delar af försäljningsbeloppen. Någon om¬
tanke att bereda hemman varaktig inkomst
af skogen kan icke sägas hafva blifvit ådaga¬
lagd, enär systematisk afverkning icke före¬
kommit.
Sollerön.
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt
såväl fri som till visst tumtal. En del
mera försigtiga bönder hafva insatt försälj¬
ningsbeloppen i någon bank och nöja sig
med räntan.
Venjan.
a) 1855—1857 utarrenderades socknens
skogsmark på 50 års tid till bolag, b) Af
försäljningssumman insattes 1/t i sock¬
nens skogsbesparingsfond och öfriga 2/3 ut¬
delades på jordegarne. Ända sedan denna
tid har skogen ej lemnat annan inkomst
än arbetsförtjenst samt förtjenst å någon
laggkärlstillverkning och tillverkning af
mindre roddbåtar.
Or sa.
1, 2. a) Enär nästan alla bönder arren¬
derat bort sina skogar, kunna de för när¬
varande icke påräkna någon inkomst af
saluskog.
Elfdalen.
a) Bönderna, som i allmänhet upplåtit
afverkningsrätt till sin skog, kunna ännu
på många år icke påräkna någon inkomst
deraf, b) Kapitalisering torde i allmänhet
ej hafva egt®rum utan penningarna med få
undantag åtgått till lefnadsbehofven. När
upplåtelse nu sker (i de få fall oupplåten
skog förefinnes), sker upplåtelse på kort tid
och endast till bestämdt tumtal. Afverk-
ningen bedrifves endast i enstaka fall af
bönderna sjelfva.
B ärna.
a) Jordegarne, som till skogen endast
hafva inskränkt dispositionsrätt med ut-
stämpling för treårsperioder, kunna påräkna
en årlig inkomst från skogen af i medeltal
50—75 öre pr reduceradtbandlandinegojord.
b) Försäljningsbeloppen hafva merendels
FRAGAN 15.
SOCKENOMBUD.
113
användts en del till upphjelpande af bygg- ;
naderna å hemmanet och någon del till in- ;
sättning i bank. I enstaka fall jemväl till
behof, som icke varit nödiga eller nyttiga.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. b) Genom att sjelfva afverka och sälja
timmer eller upplåta afverkningsrätt på lång j
eller kort tid, mest till visst tumtal. Ka-
pitalisering af försäljningsbeloppen har
skett.
2. b) Genom afverkning af bönderna sjelfva
och försäljning till bolagen. Om också bo¬
lagen haft god vinst, så håfva bönderna
sjelfva just genom bolagen icke haft mindre.
Nås.
b) Genom afverkning af bönderna sjelfva
eller genom upplåtande af afverkningsrätt. i
Några få hafva insatt medel för försåld skog |
i banker.
Säfsnäs.
a) Ingen inkomst.
Jerna.
a) De bönder, som besjälats af omtanke j
för framtiden, hafva att påräkna inkomst
af sin skog under obegränsad tid. Många j
skogar hafva upplåtits på 50-årig afverkning '
till visst tumtal. Dessa skogar, som inom |
få år återkomma under böndernas disposi- 1
tion, äro i jemförelsevis godt skick, b)
Mycket förekommer, att bönderna göra år¬
liga afverkningar och sälja sitt timmer på
vattendragen. Många hafva nog icke gjort
besparingar utan genom ett högt lefnadssätt
gjort slut på sina inkomster, men många
hafva ock ganska ansenliga belopp i bank. |
Äppelbo.
»På viss tid.»
■
Malung.
a) Säker inkomst kan alltid påräknas,
b) Afverkningsrätt upplåtes numera högst
sällan på längre tid än 2—3 år och då till
visst, icke allt för lågt tumtal. Försäljnings¬
beloppen användas i allmänhet till lefnads-
kostnader och jordförbättringar.
Lima.
a) När bönderna återfå sin skog (efter
afverkningskontraktens utlöpande), torde de
kunna påräkna en årlig inkomst från sko¬
gen af högst 5 kr. pr reduceradt snesland,
b) När för omkring 28 år sedan de flesta
jordegarna uppläto sina skogar på afverk¬
ningsrätt, använde de flesta köpeskillingen
till skulders betalande.
Transtrand.
1. a) Endast 4 bönder hafva f. n. skog,
hvaraf de kunna påräkna inkomst genom
afsalu. Inom 20 år skulle inemot hälften
af socknemännen tillhörig skog åter komma
att disponeras af egarna, såframt dessa icke,
hvilket är att befara, dessförinnan sålt äfven
skogsmarken till bolagen, b) Genom upp¬
låtelse af afverkningsrätt, ursprungligen å
50 år, till visst tumtal. Vid storskiftet af-
sattes för jordegarnas räkning en bespa-
ringsskog såsom samfäld egendom. Köpe¬
skillingen för upplåten 50-års afverknings¬
rätt till denna utgör socknens andel i Lima
och Transtrands socknars skogsmedelsfond.
2. I hufvudsak = 1. Med afkastningen
af skogsmedelsfonden har socknen (egentligen
Transtrands jordegare) inköpt fastigheter för
att hindra, att all egendom kommer i bo¬
lags ego.
3. I hufvudsak = 1 och 2.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. a) Bönderna hafva icke vidare någon
skog att sälja.
2. a) Timmer till afsalu finnes blott i
enstaka fall. Betydligaste inkomsten af sko¬
gen fås genom kolförsäljning. Samma in¬
komst kan ej för framtiden beräknas, då
skogen på de senaste åren hårdt anlitats.
15
114
KRAGAN 15.
sockenombud.
Ludvika.
a) Ingen nämnvärd inkomst, b) Genom
kolning och vedförsäljning.
Norrbärke.
a) För närmaste framtiden kan ej någon
större inkomst genom försäljning af skog
påräknas, b) Den gamla och mogna ökogen
har under senare åren afverkats och köpe¬
skillingen kapitaliserats.
Söderbärke.
a) Årlig inkomst kan påräknas till ett
belopp af 20 hektoliter kol pr hektar år¬
ligen. b) Dels genom kolning, dels genom
försäljning af ved och timmer. På senare
tider har öfverdådig afverkning utan tanke
på framtiden egt rum. Dels afverkas af
bönderna sjelfva, dels säljes till skogsköpare,
som totalt ruinera skogen. Med köpeskil¬
lingen betalas vanligen skulder.
Malingsbo.
a) Ingen varaktig inkomst att påräkna,
b) Afverkning sker blott till husbehof och
för kolning i högst ringa omfång.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
a), b) För närvarande hafva bönderna en
mindre inkomst, hufvudsakligen genom för¬
säljning af timmer och massaved. Ett få¬
tal har under senare år sått skogsfrö. Några
sälja afverkningsrätt för i allmänhet 2—5
år å viss del af sin skog, än till fri afverk¬
ning, än till visst tumtal. I allmänhet säl¬
jes till fyllande af nödiga behof.
Öster Fernebo.
1. a) Ungefär hälften kan påräkna in¬
komst af saluskog. b) Endast få upplåtel¬
ser af vissa skogsskiften till total afverkning
på fem års tid hafva förekommit. Ilufvud-
sakligaste försäljningarna ske genom ut-
stämpling till visst tumtal, genom afverk¬
ning af egarna sjelfva samt genom försälj¬
ning af pappersved och genom kolning.
De större försäljningarna ske till betalande
af skulder och till inlösen af syskons fastig-
hetsandelar.
2. a) Två tredjedelar af bönderna kunna
påräkna inkomst af saluskog. b) Den till-
godogöres genom utstämpling af vissa träd
eller framforsling af skogsprodukter till för¬
säljningsplatsen. Upplåtelser af total af¬
verkning för längre tid än fem år finnas,
men endast undantagsvis. Beräkning och
indelning af skogen har på senare tider
kommit i bruk.
Arsunda.
1. a) Omkring en tredjedel af bönderna
torde nu och framdeles kunna påräkna in¬
komst af saluskog. b) Bönderna afverka
sjelfva sin skog deraf de (å uppgifna orter)
sälja ved, bjelkar, timmer och pappersved.
Om skogens bestånd finnes sedan äldre ti¬
der omtanke, som yttrar sig i sparsamhet
med skogen men icke i rationell skogsskötsel.
Upplåtelse af afverkningsrätt vare sig å visst
skifte eller till visst tumtal förekommer icke
eller högst sällan. Kapitalisering af för-
säljningsbelopp torde icke förekomma.
2. De bönder, som hafva skog, afverka
endast vedskog samt verkställa gallringar
och uthugga äldre träd i mindre omfattning.
3. a) Skogstillgången ännu god. b) Af-
verkniugen måttlig, men torde öfverskrida
återväxtförmågan. Skogsskiften för afverk¬
ning hafva ännu ej sålts. För skog influtna
penningar torde kunna ansgs komma hem¬
manet till godo, om ock en viss svaghet
finnes för byggande, dock hufvudsakligen
af praktiska ekonomibyggnader. Äfven ka¬
pitalisering förekommer.
FE A Gr AN lö. SOCKENOMBUD.
115
Torsåker.
1, 2. a) Skogen har på senare tider
afverkats mer, än den återväxt. Och för
återväxten har i allmänhet icke blifvit
sörjdt. b) De flesta bönderna afverka sko- j
gen sjelf va; dock förekommer äfven att I
skogsskiften säljas till totalaf verkning. Fler¬
talet använder försäljningsbeloppen till be¬
talning af skulder, åtskilliga kapitalisera
desamma.
Ofvansjö.
a) Få bönder hafva sparad skog, hvaraf
framtida inkomst kan påräknas, b) Sko¬
gen har planlöst afverkats genom upplåtelse
af afverkningsrätt på i allmänhet lång tid.
Sjelfva pläga bönderna i allmänhet icke
afverka sin skog. Den lätt förvärfvade pen¬
ningen för skogen brukar allmännast lika
lätt förslösas, utan att jordbruket deraf dra¬
ger någon fördel.
Järbo.
a) Endast i ringa omfattning, b) Under
senare år i allmänhet genom upplåtande af
afverkningsrätt å större eller mindre om¬
råden till visst tumtal samt med en af-
verkningstid af 2—3 år; mera sällan fri
afverkning på längre tid. Någon omtanke
att bereda hemmanet en varaktig skogs-
tillgång har ej förefunnits och saknas ännu,
så vida icke hit får räknas att några bön¬
der, som varit i mindre behof af pennin¬
gar, sparat å sin skog. Försäljningsbeloppen
hafva användts till betalning af skulder,
till jordbrukets höjande, till bestridande af
kostnaderna för större företag, men i all¬
mänhet hafva de icke kapitaliserats.
Högbo.
a) Framtida afkastning från skogen kan
icke påräknas, med mindre åtgärder vid¬
tagas för erhållande af återväxt å kalmar¬
kerna och bättre hushållning med den be¬
fintliga ståndskogen införes, b) I allmänhet
försäljas skogsskiftena till full afverkning
på längre eller kortare tid.
Öfverafverkning synes ega rum.
Amot.
Svar saknas.
Hamrånge.
a) Inkomst af saluskog finnes för när¬
varande, men, enär skogen medtages till
minsta dimension och kalhuggning före¬
kommer, tvifvelaktigt för framtiden, b)
Någon varaktig inkomst beredes ej, med få
undantag, hemmanet genom dessa skogs-
försäljningar, som ske mest för en tid af
2-5 år - genom full afverkning till pitprops.
Hille.
a) I ringa omfattning, b) Dels genom
afverkning af bönderna sjelfva och dels
genom upplåtelse på full afverkningsrätt
under kort tid. Skog säljes endast af be-
J höfvande och kapitalisering af försäljnings¬
beloppen förekommer ej.
Valbo.
a) Om bönderna skötte sina skogar väl,
skulle de hafva en ständig inkomst af de¬
samma. Nu hugges skogen planlöst, utan
att något göres för återväxten. b) En del
skiften säljas med full afverkningsrätt.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1 — 3. Skogen tillgodogöres genom dels
kolning och drifning af bönderna sjelfva,
| dels försäljning af afverkningsrätt till visst
tumtal på en tid af 2—3 år. Inkomsterna
| användas till husets behof eller utlånas mot
ränta.
Söderala.
Skog till afsalu finnes ej å böndernas
hemman.
Segersta.
a) I obetydlig omfattning, b) Skogen
hafva bönderna afhändt sig på alla möjliga
sätt, men mest på kort afverkningstid till
116
KRAGAN 15. SOCKENOMBUD.
visst tumtal. Försäljningsbeloppen hafva,
med få undantag, åtgått till betalning af
skulder och för husliga behof.
Hanebo.
1. a) Skogarna äro i allmänhet så hårdt
anlitade, att utsigten till saluskog i fram¬
tiden icke är stor. b) Växande skog säljes
till allt smärre dimensioner, att i de flesta
fall afverkas af köparen. Försäljning af
grundrätten till skogen har ej förekommit.
I de flesta fall åtgår köpeskillingen till
de dagliga behofven; i mera enstaka fall
har den kapitaliserats.
2. a) Genom stark afverkning under
senare år har möjligheten af varaktig in¬
komst af skogen betydligt minskats, b)
Timmer till äfven rätt låga tumtal afyttras
till sågverksbolag, med hvilka äfven upp¬
rättas afverkningskontrakt intill vissa dimen¬
sioner. Äfven tages mycken ungskog till
pappersved. Skogsarealen till hvarje hem¬
man är i allmänhet ej så stor, att en plan¬
messig behandling af skogen med hänsyn
till dess återväxt plägar förekomma. För-
säljningsbeloppen gå vanligen till bestri¬
dande af dagliga lefnadsbehof, onera med
mera; och mera sällan till kapitalisering.
Mo.
1. Som skogen sedan flera år vanvår¬
dats och intet åtgjorts för dess återväxt,
finnes, några hemman undantagna, just in¬
gen saluskog.
2. a) »Nej. Har farit mer än illa med j
skogen.» b) Afverkningsupplåtelser ske på
kort tid.
Bengsjö.
Svar saknas.
Norrala.
a) Utsigterna till dylik inkomst äro för j
närvarande och för den närmaste framtiden
icke stora.
Trönö.
a) Egentligt stora inkomster af saluskog
torde icke mera förekomma, b) I allmän¬
het har hittills blott timmerskog afverkats,
numera har emellertid jemväl affall och
skadad skog börjat att tillvaratagas. Af-
verkningsrätten upplåtes numera på kort
tid, högst tre år till vissa områden. Bön¬
derna sjelfva begagna sig af s. k. bläd-
ningsafverkning. Någon kapitalisering före¬
kommer ej, utom i enstaka fall.
Bollnäs.
a) I allmänhet torde skog ännu finnas
till afsalu, så att inkomst deraf kan af
åtminstone en del bönder påräknas, om
också icke en årlig sådan, b) En del bön¬
der sälja skogen utan annan beräkning än
att få pengar för tillfället. Förr skedde
upplåtelserna på längre tid (intill 50 år),
nu på helt kort tid till olika dimensioner.
En del säljer på fri afverkning, en del säljer
äfven marken. Afverkning genom bönderna
sjelfva sker endast till mindre del. En del
kapitaliserar sina pengar.
Alf ta.
Svar saknas.
Of vanåker.
1. Svar saknas.
2, 3. a) Ett hemman om tre öresland
kan, om ej skogsmark afsöndrats från det¬
samma, lemna en årlig afkastning af 300
kronor, b) På 1860-talet uppläts afverk-
ningsrätt på 50 års tid å större delen af
utskogarna. Försäljningsbeloppen hafva i
allmänhet användts väl, om också mycket
deraf åtgått till rusdrycker eller ett öfver¬
flödigt byggande å hemmanen. — Af 3
tillägges: Numera ske skogsupplåtelserna
på merendels blott några få år till visst
tumtal. Få bönder utdrifva sin skog sjelfva.
Voxna.
1, 2. Sjelfegande bönder finnas ej.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
a) En mindre del kan påräkna inkomst
af saluskog. b) Genom upplåtelse till af-
FR A G AN 15. SOCKENOMBUD.
117
verkning af mindre trakter och dels genom
afverkning af bönderna sjelfva efter olika
grunder. En ringa del har kapitaliserat
försäljningsbeloppen, större delen har för- |
slösat dem.
Njutånger.
De sjelfegande bönderna sakna i allmän¬
het numera saluskog.
Nianfors.
a) För hvarje öresland torde kunna
påräknas inkomst af saluskog med 110
kronor, b) Bönderna upplåta afverknings-
rätt på längre eller kortare tid till visst
område, vanligen med fri afverkning, men
också efter visst tumtal. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen torde nog förekomma.
Hclsingtuna.
Svar saknas.
Idenor.
a) Enär så godt som alla låtit afverka
all skog, torde inkomst af saluskog kunna
uppstå i endast mycket enstaka fall. b)
Köpeskillingen har vanligen användts till •
understöd åt jordbruket eller betalning af
hemmansköpeskillingar och i några fall ka-
pitaliserats.
Forsa.
1, a) De flesta bönders skogar äro to¬
talt uthuggna, b) Genom försäljning på
kort tid till total afverkning ända ned till
egyptiska sparrar och props. Afverkning af
bönderna sjelf va förekommer i allmänhet
icke. Pengarna användas i regel till väl¬
lefnad och ståtliga byggnader.
2. a) Många bondehemman äro alldeles
sköflade. b) Skogen säljes på vissa år för
totalafverkning till s. k. skogssköflare eller
ock för. afverkning intill visst tumtal åt
bolag, hvarefter bönderna afverka ungsko¬
gen för aptering till props och sparrar.
Någon kapitalisering af försäljningsbeloppen
har ej egt rum.
Hög.
1. Svar saknas.
2. a) En stor del hemmansegare ha
numera skog endast till husbehof, några
icke ens så mycket. I hvilken omfattning
inkomst af saluskog kan påräknas för fram¬
tiden, är svårt att afgöra.
Högsta.
Svar saknas.
Ilsho.
b) De tillgodogöra sig endast hvad som
kan behöfvas för att jemte jordbruksafkast-
ningen uppehålla familjen. Omtanken att
få framtida gagn af skogen är ganska ringa.
Harmånger.
a) Mycket ringa inkomst af saluskog kan
påräknas.
Jättendal.
a) Hemmanen hafva i allmänhet icke
någon saluskog i behåll, hvadan de för en
lång framtid icke kunna påräkna inkomst
af saluskog.
Gnarp.
a) För närvarande och för framtiden i
mindre omfattning, b) Afverkningsrätt upp-
låtes på en tid af 1—20 år till visst tum¬
tal, sällan med fri afverkning. Försäljnings¬
beloppen hafva i många fall användts till
förbättring af hemmanen.
Bergsjö.
b) Skogen tillgodogöres utan plan eller
norm genom upplåtelse antingen till bolag,
på viss afverkningstid och till visst tumtal,
eller till enskilda skogsspekulanter, som till¬
handlat sig all å marken befintlig skog.
Hassela.
1. a) Svårt att besvara, då intet hem¬
man finnes, från hvilket icke en större eller
mindre areal af skogen är bortsåld på vissa
år. b) Tanken på framtiden synes man
mera förr kanske än nu ha lemnat å sido.
Afverkning af bönder för egen del före¬
118
FRAGAN 15.
SOCKEXOMBUD.
kommer högst litet. Kapitalisering af för-
säljningsbeloppen har ej försports.
2. a) Bönderna kunna årligen sälja nå¬
got af sin skog till timmer, b) Under se¬
nare år ha upplåtelser af afverkningsrätter
i regel icke omfattat längre tid än tio år.
Större delen af bönderna kör ned sitt tim¬
mer till vattendragen, der det försäljes. Det
kapital, som blir öfver, insättes i banker.
3. Svar saknas.
Norrbo.
a) Omkring hälften af bönderna har
för närvarande ingen skog qvar till afsalu,
b) Den tillgodogöres så, att viss areal upp-
låtes åt annan till afverkning antingen till
begränsadt tumtal eller till kalhuggning.
Stundom afverka bönderna sjelfva och sälja
timret. Någon omtanke att af skogen be¬
reda en varaktig inkomst åt hemmanet har
i allmänhet icke försports.
JBjuråJcer.
a) För närvarande ej så många.
Delsbo.
a) Nu ett mindretal, enär strax efter laga
skiftets slut flertalet hemmansskogar för¬
såldes på för lång afverkningstid. b) Skogs-
tillgången tillgodogöres genom försäljningar
i klump. Skogen upplåtes på kort afverk¬
ningstid och mestadels blott enstaka skiften
hvarje gång. Omtanke att af skogen bereda
hemmanet en varaktig inkomst har ej förr
förefunnits, men tränger sig numera fram.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
a) Flertalet har ännu så mycket skog
i behåll, att den med god vård kan lemna
nödiga inkomster, b) Skogen afyttras så,
att bestämda tumtal upplåtas till afverk¬
ning för vissa år (2—10). Någon omtanke
för framtiden har i allmänhet icke visat sig
hvarken förr eller nu. Skogsafverkning till
sparrar är för närvarande icke ovanlig å
bondehemman.
Ramsjö.
b) De tio sjelfegande bönder, som finnas,
afverka sin skog sjelf va.
Färila.
1. a) Knappast något hemman finnes,
som icke är graveradt med upplåten afverk-
ningsrätt å skogar och skogsdelar. Ett lifs-
villkor för bönderna är, att de väl behandla
sin skog, hvilket emellertid icke sker. b)
Bönderna hafva föga förmåga att förvalta
de lätt åtkomna skogspenningarna.
2. a) Bönder kunna påräkna cirka 200
tunnland saluskog eller en årsinkomst af
omkring 400 kronor, b) Numera utstämp-
las träd af visst tumtal på rot. Kapitali¬
sering af försäljningsbeloppen förekommer
endast undantagsvis i de fall, att större de¬
len af skogen säljes på en gång.
Los.
a) Med den omtanke om skogens vård,
som nu är rådande, böra de i all framtid
kunna påräkna inkomst af saluskog. b) Upp¬
låtelse af afverkningsrätt på längre tid eller
på annat sätt än visst antal träd till vissa
dimensioner förekommer numera icke.
Jerfsö.
Numera ega ej många bönder skog till
afsalu i vidsträcktare mån än diverse små-
virke.
Arbrå.
a) 40 % af de sjelfegande bönderna kunna
icke påräkna någon nämnvärd inkomst af
sina skogar, b) Skogen upplåtes i de flesta
fall till 6, 7 och 8 tum vid brösthöjd och
delvis på total afverkning intill 20 år, och
i många fall afsöndras skogsmarken för all¬
tid från hemmanet. Sextio procent af bön¬
derna vårda sina skogar bättre och kapita-
lisera försäljningsmedlen eller använda dem
till jordens förbättring, de öfriga använda
skogsmedlen till lefnadsomkostnader, som i
många fall öfverstiga det nödvändiga.
FRÅGAN 15.
SOCKENOMBUD.
119
Undersvik.
1. a) I ringa omfattning nu och i ännu
ringare omfattning framdeles, ja, inom 15 —
20 år i ingen mån, derest afverkningen be-
drifves såsom hittills, b) Någon omtanke
att bereda hemmanet en varaktig inkomst
af saluskog har hos de flesta aldrig före-
funnits och finnes icke heller nu. Dels
upplåtes afverkningsrätt antingen på längre
eller kortare tid, vanligen till viss del af
skogen i sänder och till visst tumtal, mera
sällan till fri afverkning, dels afverka bön¬
derna sjelf va och försälja timmer,
2. I allmänhet är den gröfre och mog-
nare skogen såld, men torde den qvarva-
rande ungskogen, om den rätt behandlas,
för framtiden lemna afsevärd inkomst. Dock
finnas jemväl åtskilliga arealer, som försålts
på total afverkning för längre eller kortare
tid, samt äfven en del på evärdeliga tider
afsöndrade från hemman, ett förhållande,
som de senare åren visat benägenhet att
ökas.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tunn.
a) I ringa omfattning, b) Numera dels
upplåtas afverkningsrätt er på några år till
viss del i sänder och merendels till ett lågt
tumtal; dels och i någon män sker afverk¬
ning genom bönderna sjelfva. Kapitalise-
ring af försäljningsbeloppen har varit och
är mycket ringa. De ha vanligen användts
till betalning af de inköpta hemmanen och
till utlösen af syskon. (Två af de svarande
tillägga, att de anse, att i allmänhet väl¬
ståndet var bättre inom orten, innan skogs-
afverkningen började i större utsträckning.)
Attmar.
a) Sedan sparsamhet med skogen och
vård om densamma börjat vinna insteg,
kunna bönderna i allmänhet jemväl för
framtiden påräkna inkomst af saluskog. b)
Åtskilliga hafva under de senare åren sålt
afverkningsrätten till smärre skiften till visst
tumtal för en tid af 2—3 år. Andra af¬
verka sjelfva efter behofvet. Försal jnings-
beloppen användas till betalning af skuld,
till inköp af jordbruksredskap och förbätt¬
ring af jorden, och det öfriga kapitaliseras
i allmänhet.
St öde.
a) Som numera endast vissa trakter och
till visst tumtal upplåtas samt aktsamhet
om skogen börjat att vinna insteg, finnes
utsigt till att dylik inkomst skall kunna
påräknas i alla tider, b) Från äldre tider
har sådan omtanke icke förefunnits.
Torp.
Svar saknas.
Borgsjö.
1. a) Så länge bonden har sin skogs¬
mark qvar, har han i de flesta fall att på¬
räkna en årlig inkomst deraf stor nog att be¬
täcka utskylder och de nödvändigaste lefnads-
omkostnadern.ä. b) Sådan omtanke har på
senare tider trängt sig fram; sorgliga un¬
dantag gifvas dock. Skogen tillgodogöres
genom upplåtelse af afverkningsrätt på
längre eller kortare tid, vanligen till viss
del i sänder och i de flesta fall till visst
tumtal; men efter egostyckningslagens till¬
komst köpa i de flesta fall bolagen hem¬
manens skogsmark på evärdelig tid.
2. a) I allmänhet torde bönderna kunna
påräkna att årligen af skogen få taga hvad
som behöfves till kontanta utgifter, b) Ge¬
nom upplåtelse af afverkningsrätt på 20 år
och till visst tumtal. Försäljningsbeloppen
120
FRAG-AN 15. SOCKENOMBUD.
hafva i öfvervägande antal bidragit att skapa
stora behof och yppigt lefnadssätt. Mot¬
satsen har dock ett mindre antal gånger in¬
träffat. Så länge penningarna räckt har nog
påkostnad å jordbruket i många fall blifvit
gjord.
Hafveri).
a) Ja, någon inkomst genom försäljning
af virke af mindre dimension, b) Bön¬
derna afverka sjelfva sitt timmer, som säl-
jes å flottleden. Försäljningsbeloppen an¬
vändas till utskylder och inköp af lifsför-
nödenheter.
Selånger.
a) Endast en del sjelfegande bönder kunna
påräkna dylik inkomst, b) Den tillgodo-
göres dels genom afverkning af bönderna
sjelf va och dels genom upplåtelse af af verk-
ningsrätt till visst område och visst tumtal
för vissa år. Försäljningsbeloppen använ¬
das till bestridande af utskylder, betalning
af skulder m. m.
Sättna.
a) Ännu finnes bra mycken tillväxt¬
skog, så att om några år kan bonden hafva
förhoppning om en årlig inkomst från
skogen.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
a) Bönderna hafva i allmänhet ej qvar
mycken skog till afsalu, b) De hafva till¬
godogjort sig skogen genom upplåtelse på
evärdelig tid, dels för viss tid, vanligen 20
år; intill visst tumtal. Försäljningsbelop¬
pen användas i de flesta fall till gäldande
af skulder och till lefnadsbehof. Kapitali-
sering förekommer ej ofta.
Indals-Liden.
1. a) Omkring hälften af bönderna kan
i allmänhet påräkna ganska betydlig in¬
komst af saluskog och de flesta någon in¬
komst. b) Många hushålla med skogen och
afverka årligen något virke, som de försälja.
Andra ha upplåtit afverkningsrätt för längre
eller kortare tid antingen till visst tumtal
eller till afverkning utan sådan begränsning.
2, 3. Svar saknas.
Holm.
a) De flesta kunna icke beräkna någon
framtida inkomst, b) Först på senare tid
har sådan omtanke uppstått. Numera säl-
jes skog i allmänhet icke på lång tid och
ej med fri afverkningsrätt. Böndernas egna
afverkningar äro icke stora. Försäljnings¬
beloppen åtgå vanligen till utskylder och
lefnadsbehof.
Skön.
1. Ett fåtal kan sälja någon skog. I
bästa fall kan en bonde under sin besitt-
ningstid sälja för fem å sextusen kronor.
Han säljer då vanligen en hel trakt för af¬
verkning på ett par år.
2. b) Genom upplåtelse af viss areal på
viss tid, 3—10 år, aldrig på fri afverkning.
Försäljningsbeloppen hafva användts till be¬
talning af skulder eller till kapitalisering.
Alnö.
a) I mycket liten omfattning. De flesta
hemman hafva skog knappast till husbehof.
Timrå.
b) Skogen tillgodogöres vanligen genom
upplåtelse af afverkningsrätt på viss tid,
vanligen 3 år, till vissa skiften, ofta intill
visst tumtal. Försäljningsbeloppen använ¬
das för det mesta till betalning af hemma¬
nets skulder, mera sällan kapitaliseras de.
Att bereda sig årlig inkomst af skogen är
här icke vanligt.
Ljustorp.
a) Endast några få bönder kunna påräkna
sådan inkomst. Framdeles skulle sådan in¬
komst vara att vänta från ganska många
hemman, om tillväxtskogen finge stå qvar.
b) Få afverka skogen sj elfva, de flesta sälja
afverkningsrätten på 5—20 år, merendels
till visst tumtal. I högst få fall kapitali-
FRAGAN 15. S0CKEN03IBUD.
121
seras försäljningsbeloppen, i de flesta fall
förbrukas de.
Hässjö.
All ståndskog är afverkad och af det
qvarvarande hugges pitprops, så att flera
hemman äro skoglösa.
Tynderö.
Svar saknas.
Njurunda.
a) Till största delen icke nu, men väl
framdeles, om skogen får stå på återväxt,
h) Genom försäljning af afverkningsrätten
till viss del af skogen, på kortare tider,
vanligen till visst tumtal.
3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Säbrå.
a) Rätt många hemman sakna redan
saluskog och åtskilliga hafva skog ej ens
till husbehof. Om afverkningen kommer
att fortgå så som under de sista 40 åren,
kommer nog all saluskog att snart för¬
svinna. b) I allmänhet upplåtes afverk-
ningsrätt på korta tider. Ofta nog före¬
kommer fri afverkning, då skiftet totalt
kalhugges. I enstaka fall hafva försäljnings-
beloppen kapitaliserats, och till någon ringa
mån har här och der detta kapital kom¬
mit jordbruket till godo, men ofta har
både skogen och kapitalet försvunnit och
hvarken inegorna eller egaren blifvit bättre.
Stigsjö.
a) 20—25 X af bönderna kunna för
närvarande och ytterligare 50 procent af
dem för framtiden påräkna inkomst af salu¬
skog. b) Förr uppläts på längre tid af-
verkningsrätt dels obegränsad, dels till visst
tumtal på längre tid, men i senare tid en¬
dast till visst tumtal på kort tid.
Viksjö.
a) Större delen har afhändt sig sin skog
till bolag, som ega den dels till fri af¬
verkning och dels till visst tumtal. I en
framtid, då skogen växt till, kunna bön¬
derna, om några då finnas qvar, påräkna
inkomst af saluskog. b) Under senare år
hafva upplåtelserna inskränkts till vissa
tumtal och kortare af verkningstid er (2—10
år), i något enstaka fall längre tid. Några
hafva afverkat sjelfva, dock uteslutande
mindre dimensioner å förut afverkad skog
och uteslutande sådan Skog, som visat be¬
nägenhet att torka. Försäljningsbeloppen
hafva, der de ej användts till betalning af
skulder, insatts i bank eller skänkts till
barn.
Häggdånger.
a) Till omkring trettio procent af årliga
lefnadskostnaden. b) I regel har dylik om¬
tanke visats derutinnan, att man upplåtit
endast vissa trakter på kort tid och till
visst tumtal.
Gudmundrå.
Åtskillig skog af mindre dimensioner fin¬
nes att afyttra.
Högsjö.
a) De kunna tillsammans årligen i me¬
deltal sälja skog för 10,000 kr. b) En
del säljer skogen på fri afverkning, en del
till vissa tum; större delen säljer skogen
på kort afverkningstid, 2—5 år. En del
har med försäljningsbeloppen betalt skul¬
der, andra användt dem till sina lefnads-
behof. Kapitalisering förekommer sällan.
Hemsö.
Å några få hemman finnes saluskog i
mindre skala, hvarjemte å en namngifven
egendom finnes god tillgång dertill.
Torsåker.
Svar saknas.
Ytter-Lännäs.
a) Endast ett fåtal för närvarande, men
framdeles, i mån af afverkningsupplåtel-
sernas tilländalöpande, de flesta, b) Nu¬
16
122
FRAGAN 15.
SOCKENOMBUD.
mera upplåtes afverkningsrätt endast för
kortare tid och med vissa inskränkningar.
Dal.
a) Skog finnes ännu till afsalu, b) Hit¬
tills har skogen sålts till visst tumtal.
Dock har fri afverkning under de senare
åren förekommit. Omtanken för skogens
fortbestånd har varit ringa. Några hafva
kapitaliserat försäl jningsbeloppen.
Boteå.
a) Största delen kan påräkna i medel¬
tal 125 kr. b) En del har ingen om¬
tanke att bereda hemmanet en varaktig
inkomst af skogen. Numera säljas skogs¬
skiften på kortare tids afverkning, vanligen
5 år, och viss dimension. Af bönderna
sjelfva af verkas endast torr skog.
Styrnäs.
a) Inkomsten af saluskogen torde vara
för behofven tillräcklig, b) Dels genom
egen afverkning och dels genom upplåtelse
af afverkningsrätten till visst tumtal på i
allmänhet 5 år.
Ofver-Lännäs.
a) De kunna nu och framdeles påräkna
inkomst af saluskog, b) Skog upplåtes till
fri afverkning endast i rödjningssyfte. Det
händer, att försäljningsbeloppen slösas bort.
Sånga.
a) Alla hemman, utom ett, hafva någon
skog till afsalu, b) Numera säljes skogen
på kort afverkningstid och till visst tum¬
tal å vissa trakter i sänder. Försäljnings¬
beloppen användas vanligen till betalning
af skuld, till utlösen af syskon och till
kapitalbildning.
Nora.
1. a) I allmänhet icke. b) Någon så¬
dan omtanke har icke förefunnits eller
trängt sig fram. I allmänhet tillgodogöres
skogstillgången genom upplåtelse af afverk¬
ningsrätt till viss del i sänder på kort tid,
delvis till fri afverkning och delvis till
visst tumtal. Några hafva kapitaliserat för¬
sälj ningsbeloppen.
2. a) Såväl vuxen som småskog till
större delen af verkad och försåld, b) Intet
spår till omtanke om någon varaktig in¬
komst af skogen. TCapitalisering af för¬
säljningsbeloppen okänd. Ej heller hafva
de användts till grundförbättringar.
Bjertrå.
Svar saknas.
Slcog.
1. a) I ingen mån nu eller under de när¬
maste 50 åren. b) Afverkningsrätt har, då
mera skog fanns, varit upplåten på 5 år, på
en viss del i sänder till visst tumtal. För¬
säljningsbeloppen hafva användts till be¬
talning af skulder, i några fall grundlagt
en välbergad ställning, i några fall offrats
på lyx och i de flesta fall nedlagts på hem¬
manets bättre skötsel.
2. Svar saknas.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
Svar saknas.
Ed.
a) Omkring 3/4 af bönderna kunna nu
och framdeles påräkna inkomst af skogen.
Många hafva upplåtit skogen på afverk¬
ningsrätt, hvadan det torde dröja 10 — 30
år, innan de deraf kunna påräkna någon
inkomst, b) Högst få ha kapitaliserat för¬
säljningsbeloppen, hvilka användts till betal¬
ning af skulder eller till lyx och öfverflöd.
Multrå.
b) Genom försäljning dels af timmer och
dels af utstämplade träd samt skogsskiften.
Sällan förekommer försäljning på längre tid
och fri afverkning.
Långsele.
a) Betydligt större inkomst kan på¬
räknas än den, som erfordras för jordbru¬
kets vidmakthållande och utveckling. Hem-
FRÅGAN 15. SOCKENOMBUD.
123
mansegaren erhåller dock sådan inkomst
temligen ojemnt eller liksom blott period¬
vis. b) Sådan omtanke för framtiden har
ej funnits och finnes icke. Den burgne
säljer mindre, än hvad han kunde sälja, och
säljer endast då priserna äro höga och med
noggranna förbehåll. Den skuldsatte måste
sälja på de villkor, som bestämmas af kö¬
paren.
Graninge.
a) Samtliga kunna framdeles påräkna
dylik inkomst, b) Genom att sjelfva af¬
verka, hvilket är regel, eller genom att
upplåta afverkning till visst tumtal å trak¬
ter med undertryckt och skadad skog. Kapi-
talisering förekommer delvis.
jResele.
a) Om icke fri afverkning upplåtes till
bolag, kunna de flesta bönder nu och fram¬
deles påräkna inkomst af saluskog. b) Se¬
dan gammalt anlitas skogen blott till fyl¬
lande af oundgängliga utgifter. Sedan bo¬
lagen tillkommit, har dock mången sålt skogs¬
skiften äfven i onödan.
Ådals-Liden.
1. a) Till ett belopp af 400—500 kr.
årligen, b) Bönderna dels afverka sjelfva,
dels ock upplåta afverkningsrätter å vissa
skiften i sänder på viss tid (vanligen 3 — 5
år) intill vissa dimensioner.
2. a) Till ett belopp af 400—900 kr.
per år. b) Enstaka bönder hafva sålt fri
afverkning till en del af skogen på vissa år.
Junsele.
1. a) I allmänhet 1,000 kr. om året,
några mindre och andra mycket mer. b)
Förut upplåts afverkningsrätt till visst tum-
tal, som allt mera nedsatts, på viss tid,
förr 50 år, sedermera 20—2 år. Numera
sälja bönderna oftast timmer. Af försälj-
ningsbeloppen ha mer än 1,000,000 kronor
insatts i länets sparbank och minst lika myc¬
ket torde vara insatt i de enskilda ban¬
kerna; dock förslösas allt för myckfet af
försäljningsbeloppen genom öfverdådigt lef¬
verne.
2. a) Om ock i en nära framtid den
öfvermogna skogen tar slut, kan en nöd¬
torftig inkomst erhållas af saluskog. b)
Skogsförsäljningsmedlen torde användas nå¬
got så när med förstånd: en del till utlö-
sen af syskon, en del möjligen till nu all¬
mänt rådande lyx i kläder m. m., men
mesta delen användes dock till skatter och
dyl. samt förbättring af hemmanet.
3. a) De, som ej upplåtit afverknings¬
rätter till hela sin skog, kunna med en
förståndig afverkning påräkna årlig inkomst
af saluskog. b) Dels genom försäljning af
timmer och dels genom upplåtelse af af¬
verkningsrätt till viss del af skogen, van¬
ligen intill visst tumtal. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen förekommer nu nästan
allmänt.
Barnsele.
a) Omkring 6/6 af sjelfegande bönderna
kunna anses ega dylik inkomst, b) Om¬
tanken att bereda hemmanet en varaktig
inkomst af saluskog har först på senare
tid trängt sig fram. En god omtanke synas
de egare ådagalägga, hvilka upplåta skog
till afverkning på kort tid, 3—5 år. Mera
sällan afverka bönderna sjelfva. Försälj¬
ningsbeloppen förbrukas gemenligen rätt
snart.
Edsele.
a) Till utskylderna. b) De tillgodogöra
sig skogstillgången genom årlig afverkning.
Dylik omtanke har i ingen mån förefun-
nits förut, men trängt sig fram i den mån
man lärt sig inse skogens värde. Afverk¬
ningsrätt upplåtes vanligen för 3—20 år,
intill viss dimension. Kapitalisering af för¬
säljningsbeloppen förekommer ibland, men
icke allmänt, vanligen användas försälj¬
ningsbeloppen till betalning af skuld, eller
124
FEAGAX 15. SOCKENOMBUD.
till utlösen åt barn, som icke få andel i
hemmanet.
Hélgum.
a) I allmänhet icke större inkomst än
som erfordras för lefnadskostnader och ut-
skylder. b) I många fall hyses icke någon
dylik omtanke.
Fjällsjö.
a) De, som hafva qvar afverkningsrätt
till skog, kunna med denna jemte jordbruket
anse sin framtid tryggad. De äro dock ett
fåtal, b) Dylik omtanke är långt ifrån
allmän.
Bodum.
a) Om afverkningen bedrifves endast till
fyllande af familjens lefnadsbehof, kan en
del sjelfegande bönder nu och i framtiden
påräkna säker inkomst af sin skog. b) En
del har sålt viss skogsareal, en annan del
har sålt all skog på vissa år och till visst
tumtal. Af försäljningsbeloppen har en del
lagts till jordbrukets förbättring, resten för¬
brukats genom misshushållning.
Tåsjö.
a) De flesta hafva icke att påräkna
någon nämnvärd sådan inkomst för när¬
varande och det torde dröja en längre
tid, innan sådant kan förekomma. b)
Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
viss tid, som i många fall icke utlöper
förrän åren 1935—1937. De afverknings-
rätter, som upplåtits under, senare år, ha
afsett kortare tider.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Nordingrå.
1. a) Om skogen sköflas såsom under
de senare åren, skall det icke dröja många
år, innan brist på husbehofsvirke skall
uppstå på en hel mängd hemman.
2. a) I allmänhet icke mera skog än
för husbehof. Dock hafva under sista tiden
smärre bitar försålts, vanligen på fri af verk¬
ning för kort tid. b) Försäljningsbeloppen
hafva användts till förbättring af åbyggna¬
der och inköp af redskap samt för bestri¬
dande af lefnadsbehofven och tjll afbetal¬
ning å skulder.
Ullånger.
a) Sex procent å hemmanets taxerings¬
värde nu och framdeles, b) Dels genom
afverkning för egen del och dels genom
upplåtelse af afverkningsrätt till visst tum¬
tal på viss kort tid å mindre områden i
sänder. Obegränsad afverkning förekom¬
mer i mindre skala utefter kusten. Den
ekonomiska välmåga, som ostridigt finnes
inom socknen, har uppkommit genom kapi-
talisering af skogarnas afkastning.
Vibyggerå.
a) En årsinkomst af 300—500 kr. under
förutsättning af förståndig afverkning samt
att nutida pris gälla. Öfverafverkning har
mångenstädes egt rum och stora arealer
hafva kalhuggits, b) Genom upplåtelse af
afverkning för viss tid på visst område till
visst tumtal eller till fri afverkning.
Nätra.
a) En och annan har åtskillig saluskog
i behåll, men de fleste torde vara hänvi¬
sade till ett sparsamt bruk af tillväxtsko¬
gen för att i framtiden kunna påräkna in¬
komst. b) Genom upplåtelse af afverknings¬
rätt på viss tid från början ända till 50
år, numera högst 20 och i många fall en¬
dast 1—5 år. Stundom förekommer försälj¬
ning till fri afverkning, hvilket emellertid
förekommer endast efter kustlandet, ty längre
än s/4 mil lönar det sig ej att forsla små-
virke. Många bönder hafva sjelfva afver¬
ka! och nedforslat till vattendrag. En större
omtanke om skogens vård och förståndiga
användande har allt mera börjat göra sig
gällande.
Sidensjö.
a) Sådan inkomst från skogen kan nu
och äfven framdeles erhållas, att bönderna
FRAGAN 15. SOCKEXOMBUD.
125
icke blott deraf och af jordbruket hafva
ett nödtorftigt uppehälle, utan jemväl blifva
i tillfälle att förbättra och utvidga jord¬
bruket, som sedan kan delas i flera lot¬
ter. b) Numera försälja bönderna afverk-
ningsrätter endast på fem år. Vidare sälja
de till vattendrag framkördt timmer, hvit¬
het visat sig ännu fördelaktigare än att
upplåta afverkningsrätt, icke blott derför
att priset blir högre, utan äfven och fast
mera på grund deraf, att bonden blir i till¬
fälle att sjelf utgallra lämpliga träd till af-
verkning. Försälj ningsbeloppen hafva till
största delen användts till betalning af
skulder eller till jordbrukets förbättrande.
SJcorped.
a) I de flesta fall kan afverkas hvad som
erfordras till betalande af onera. b) Sedan
gammalt hafva skogsköpen skett på längre
tid, men numera säljes skogen i smärre om¬
råden och till visst tumtal och derjemte af¬
verka bönderna sjelfva och sälja timret.
Någon kapitalisering af försäljningsbeloppen
har icke förekommit.
Anundsjö.
1 a) En del har ännu någon skog qvar.
De flesta hafva dock afyttrat den skog, som
varit duglig till sågtimmer, och återfå natur¬
ligtvis efter bestämda år ungskogen, b) För¬
säljningen af skogen har under gångna tider
skett genom upplåtelse på lång tid, ofta till
all skogsmark. Nu sker den genom upp¬
låtelse på kort tid, i allmänhet blott till be¬
stämda skiften och bestämdt tumtal. För¬
säljningsbeloppen torde i allmänhet icke
komma hemmanen till godo. Någon gång
kapitaliseras de, men ganska ofta få de gå
åt till fyllande af ökade lefnadsbehof.
2. Svar saknas.
3. a) Årligen torde kunna afverkas för
så stort belopp, som erfordras för hemmanets
utskylder. b) Numera säljes skogen i smärre
områden och till vissa tumtal, eller ock säljes
af bönderna afverkadt timmer. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen förekommer icke.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
a) Blott i mindre mån nu, och i framtiden
kan endast husbehofsskog påräknas, b) Dels
genom afverkning af bönderna sjelfva och
dels genom upplåtelse af afverkningsrätt å
smärre områden på kortare tid och till visst
tumtal; på senare tider har försäljning till
fri afverkning förekommit i mindre skala.
31 o.
a) Skogen får under alla förhållanden icke
skattas högre än hvad som i allmänhet
menas med husbehofsskog.
Björna.
a) I ganska stor omfattning, b) Genom
att afverka och sälja en del timmer årligen
eller att upplåta afverkningsrätt till viss tid,
dels fritt dels till visst tumtal.
Arnäs.
a) Få hafva att påräkna sådan inkomst,
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
längsta lagliga tid och till visst tumtal.
Försäljningsbeloppen hafva sällan kapitali-
serats.
Gideå.
De flesta skogar äro sålda på längre tid
och till så låga dimensioner, att någon egent¬
lig inkomst af skogen ej kan på länge be¬
räknas. Numera upplåtas afverkningsrätter
vanligen på 5 —10 år å all skogsmark eller å
viss del af densamma till fri afverkning eller
intill visst tumtal. Försäljningsbeloppen ha
vanligen användts till att betala skulder och
bestrida löpande utgifter, sällan till bere¬
dande af någon varalitig inkomst.
Trehör ning sj ö.
a) Icke någon nämnvärd inkomst kan un¬
der närmaste framtiden påräknas.
Grundsunda.
1, 2. a) Mången kan för närvarande på¬
räkna dylik inkomst, men icke i vidare stor
126
FRÅGAS 15. SOCKENOMBUD.
skala, b) Genom upplåtelse af afverknings-
rätt intill visst tumtal eller efter annan grund,
ofta på flerårig tid. Dylik omtanke har
förr föga förefunnits, men väl på senare tider
trängt sig fram.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda.
1, 2. a) Till cirka 8 procent af hemmanets
taxeringsvärde, b) Dels genom att sjelfva
afverka timmer, dels genom upplåtelse af
afverkningsrätt på viss tid. En mindre del
af försäljningssumman användes till hemma¬
nets förbättring.
3. I hufvudsak = 1 och 2, med tillägg
att bönderna numera helst afverka sin skog
sjelfva och med hänsyn till skogens fram¬
tida bestånd, samt att afverkningsrätter upp¬
låtas på vanligen 3, 5, högst 10 år.
Hellesjö.
a) Ganska få kunna påräkna väsentlig in¬
komst af saluskog, då de flesta för 30 å
40 år sedan uppläto afverkningsrätt på 50
år, i många fall utan undantag, b) De upp¬
låta ej gerna afverkningsrätt, utan afverka
sjelfva och sälja timret.
Håsjö.
a) Ungefär hälften af bönderna saknar på
grund af å hemmanen upplåtna afverknings¬
rätter för närvarande inkomst af skogen,
men under förbehåll, att de ej frånhända sig
marken, kunna de i framtiden påräkna sådan
inkomst, b) Somliga afverka sjelfva och
sälja årligen timmer. Försäljningsbeloppen
kapitaliseras i åtskilliga fall. I andra fall
användas de till större eller mindre del till
jordbrukets förbättrande. I många fall för¬
slösas desamma.
Fors.
1. a) De, som ej afhändt sig skogen, kunna
både nu och i framtiden påräkna för famil¬
jens bergning tillräcklig inkomst, b) Upp¬
låtelse af afverkningsrätt förekommer nu¬
mera sällan, men afverkningarna bedrifvas
af bönderna sjelfva.
2. a) Bönder, som ännu ega skog, hafva
en säker inkomstkälla, om de sköta skogen,
b) = 1 b).
Stugun.
1. a) Bönderna kunna nu och framdeles
påräkna en jemn och säker inkomst, alltid
tillräcklig för skatter och mera samt till
hemmanets förbättring, b) Upplåtelse af af¬
verkningsrätt på vissa år förekommer sällan.
När en bonde säljer, öfverlåter han hela
hemmanet.
2. De, som icke upplåtit sin skog till
afverkning, torde nog, så vida icke skogen
hittills anlitats öfverdrifvet, kunna påräkna
minst samma årliga inkomst som hittills.
Borgvattnet.
a) Till största delen endast till nödvän¬
diga utgifter, såsom till stat och kommun,
m. m. b) Skogar, som ligga nära större
vattendrag, sparas sedan gammalt; nästan
alla öfriga skogar hafva upplåtits till afverk¬
ning å 40—50 års tid ibland till bestämdt
tumtal, eljest till fri afverkning.
Refsund.
a) I allmänhet kunna de såväl nu som i
framtiden påräkna någon inkomst af salu¬
skog. b) Upplåtelse af afverkningsrätt före¬
kommer nu endast på kort tid, till viss
areal af skogsmarken och till visst tumtal.
Ny hem.
a) I allmänhet hafva de någon skog till
afsalu, b) Den tillgodogöres dels genom af¬
verkning och försäljning af timmer, dels
FKAGA.V 15.
SOCKEXOJIBUD.
127
genom tillvaratagande af affall efter afverk-
ningar och torrskog till kolning. Afverkning
sker icke i större omfattning än som er¬
fordras för hemmanets underhåll och för¬
bättrande. Numera upplåtes icke någon af-
verkningsrätt. Omtanke att af skogen be¬
reda hemmanet en varaktig inkomst har
nemligen på senare tider trängt sig fram.
De gamla kontrakten på 50 år och med
obegränsad afverkning börja på senare åren
att utgå.
Bodsjö.
a) För närvarande ringa eller ingen, men
när de i början af 1860-talet upplåtna af-
verkningsrättema på 50 år börja att löpa
ut, bör god afkastning af skogen kunna på¬
räknas. b) Dylik omtanke har på senare
tid allt mera trängt sig fram.
Sundsjö.
a) I mer eller mindre mån. b) Förr har
afverkningsrätten upplåtits på 50 år med
eller utan inskränkning af dimension, nu¬
mera afverka egarne sjelfva med god ur¬
skilning. Inkomsten åtgår till betalning af
skulder eller till nödvändiga utgifter t. ex.
skatter, för någon kan uppstå öfverskott, som
kapitaliseras.
BräcJce.
a) Med undantag för 5 namngifna byar,
deri osåld skog ännu finnes, kan för en
ganska lång tid icke någonstädes vara att
påräkna någon afsevärd inkomst af saluskog,
enär afverkningsrätten i allmänhet är upp¬
låten till bolag. De högre dimensionerna
äro afverkade och för återväxt åtgå 100—
120 år. b) Skogstillgången tillgodogöres
genom sågning, försäljning af timmer samt
af torrskog och affall till kolning och till
bränsle. Först på senaste tiden har om¬
tanken att bereda hemmanet varaktig in¬
komst af skogen trängt sig fram. Nya upp¬
låtelser af afverkningsrätter hafva icke egt
rum efter de gamla 50-åriga upplåtelserna,
hvilka nu börja att gå ut.
Brunflo.
Svar saknas.
Marieby.
Svar saknas.
Lockne.
a) Som de äldsta afverkningskontrakten
nu börja att återgå, hafva somliga att på¬
räkna inkomst af saluskog. b) De första
afverkningskontrakten afsågo en tid af 25 —
50 år, de i senare tid upprättade 3—5 eller
högst 10 år och endast viss del samt vissa
tumtal. Vanligast förekommer upplåtelse af
afverkningsrätt, men äfven bönderna sjelfva
afverka rätt afsevärda belopp. Försäljnings¬
summan användes mest för afbetalning å
hemmanets skuld eller då hemmanet skall
öfvergå på barn.
Näs.
a) Några få hemman kunna redan nu på¬
räkna sådan inkomst. De öfriga först i fram¬
tiden efter afverkningsrätternas upphörande
och sedan skogen åter vuxit ut. b) Afverk¬
ning af bönderna sjelfva förekommer mycket
sällan. Deremot ske upplåtelser af afverk¬
ningsrätt ofta till visst tumtal, vanligen på
högst 10 år.
Haclcås.
a) En del kan påräkna någon inkomst
såväl nu som framdeles, b) För 30—40
år sedan upplätos de största och bästa skogs¬
markerna till afverkning på i allmänhet 50
år, flertalet till visst tumtal, men äfven på
fri afverkning. I mindre omfattning har
en del bönder på senare tid afverkat skog
och sålt timmer. Någon omtanke att be¬
reda hemmanet varaktig inkomst af skog
har hittills icke förefunnits. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har ej skett i nämn¬
värd mån.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
a) Ett betydligt antal, som för 40—45
år sedan upplåtit afverkningsrätt, vanligast
128
FRÅGAN 15.
SOCKEN OMBUD.
för 50 år, saknar för närvarande saluskog.
b) De bönder, som hafva saluskog, till¬
godogöra sig densamma genom årlig af-
verkning och försäljning. Försäljningsbe-
loppen torde i de flesta fall åtgå till onera
och lefnadsbehof. Kapitaliseras sällan, om
någonsin.
Kyrlxås.
a) Egaren af 1/6 mantal, derå skogen fin¬
nes bibehållen, kan i allmänhet påräkna
cirka 200 kr. inkomst, om afverkningen be-
drifves så, att skogstillgången icke minskas,
b) Bönderna afverka sjelf va och försälja
timmer och ved, dervid de största och minst
växtkraftiga eller skadade träden borttagas.
Någon gång upplåtes afverkningsrätt till
viss areal af skogen och visst tumtal samt
för en tid af 10—20 år. Omtanke att hus¬
hålla med skogen har på senare tider allt
mer och mer vunnit insteg.
Försäljningsbeloppen hafva i regel icke
blifvit kapitaliserade, utan använda till fyr¬
faldiga mer eller mindre nödvändiga behof.
Häggenås.
a) Sjelfegande bönder, som äro egare af
hemmanens skog, kunna nog få påräkna
någon inkomst af saluskogen, b) Ibland
har skogen upplåtits till afverkning intill
vissa dimensioner på längre eller kortare
tid. Försäljningsbeloppen hafva användts
till betalning af skulder eller till hemma¬
nens uppodling.
Föllinge.
a) I mindre omfattning för närvarande.
Laxsjö.
a) För närvarande äro böndernas sko¬
gar i allmänhet slutafverkade enligt förut
gjorda upplåtelser, hvadan erfarenhet om
årliga afkastningsförmågan saknas, b) I all¬
mänhet hafva byarnas skogar för 20—50
år sedan blifvit upplåtna för afverkning in¬
till visst tumtal på 20—50 år.
Hotagen.
I mindre omfattning för närvarande, i
det en del skogar innehas af bolag med af¬
verkningsrätt och de skogar, derå afverk-
ningstiden gått ut, äro temligen väl rensade
från saluskog.
Hammerdal.
1. a) Ett mindre antal har en god in¬
komst af skogen. De öfrige hafva för
vissa år upplåtit afverkningsrätten å skogen.
2. a) En del bönder hafva nu och fram¬
deles god inkomst af skogen. De, som till
bolagen upplåtit afverkningsrätt, kunna först
15 — 20 år efter kontraktstidens slut deraf
påräkna någon inkomst, b) De flesta skogs-
köp skedde på 1860-70-talet för en tid
af 40—50 år, hvarvid en del kontrakt om¬
fattade all skog utan begränsning till di¬
mension, och en annan del, den större, in¬
nehöll sådan begränsning. Då bönderna
sjelfva afverka och sälja timmer, tagas ej
gerna smärre dimensioner än omkring 9
alnar 9 tums topp.
Gåxsjö.
a) I allmänhet finnes rikligt med tillväxt¬
skog, som genom en förståndig gallring
skulle bereda egaren en årlig inkomst. Till
följd häraf och då virke af allt mindre di¬
mensioner finner köpare, torde en dimen¬
sionslag, som skyddar småskogen, vara det
enda medlet att bereda hemmanen en
jemn tillgång på af verknings bar skog. b)
För närvarande afverkas med få undantag
den skog, som lönar sig bäst för afsalu,
utan tanke på hvilka träd, som borde stå
qvar på tillväxt, eller hvilka, som böra bort¬
tagas. Omtanken för skogsförrådets beva¬
rande får, med få undantag, vika för be-
hofvet af pengar för dagen. Nämnvärd
kapitalisering af försäljningsbeloppen eger
i allmänhet ej rum; de, som sparat på pen¬
gar, äro just de, som sålt minsta skogen.
Ström.
1. a) Större delen har sålt sin skog på
större eller mindre areal på 20 års afverk-
FRAGAN 15.
SOCKENOMBUD.
129
ningstid till visst tumtal. En del har sålt
både jord och skog. En mindre del har
qvar sin skog, som då i de. flesta fall är
öfverafverkad, så att endast pappersved
finnes qvar.
2. b) I allmänhet hafva bönderna på
de senaste 10 åren tillgodogjort sig skogstill-
gången genom upplåtelse af afverkningsrätt
på 10, 15 å 20 år och i någon mindre del
äfven genom försäljning af timmer.
Alanäs.
1. a) En stor del kan framdeles på¬
räkna inkomst af saluskog. b) I de få fall,
der skogen redan återgått till egarne, har
i allmänhet icke visat sig omtanke att be¬
reda hemmanet en varaktig inkomst.
2. a) Sjelfegande bönder hafva för när¬
varande ingen inkomst af saluskog, emedan
bolagen inneha afverkningsrätter, som vara
ännu i 20—35 år. Afverkningsrätt borde
icke få upplåtas på längre än tre år.
Frostviken.
1. För närvarande kunna bönderna icke
påräkna någon inkomst af saluskog.
2. Uti vissa namngifna-byar kunna 25
—26 bönder sälja skog från cirka 12,500
—13,500 tunnl., derå afverkning skett intill
9 tum vissa fot från marken. I öfrigt äl¬
skogen bortsåld till afverkning på en tid
af ytterligare 10—27 år. b) Bönderna af¬
verka sjelfva och sälja timret. Någon ka-
pitalisering eller tanke på framtiden har ej
funnits.
Eödön.
a) De, som sparat sin skog, hafva såväl
nu som i framtiden ganska god inkomst
deraf; de, som sålt afverkningsrätter, endast
i framtiden, b) Förr upplätos afverknings¬
rätter på lång tid, nu endast på kort
tid eller också afverka bönderna skogen
sjelfva och sälja timmer.
Der större försäljning sker, kapitaliseras
i många fall försäljningsbeloppen, eljest an¬
vändas de oftast till upphjelpande af jord¬
bruket, till betalning af skulder eller till
fyllande af mer eller mindre nödtorftiga
lefnadsbehof.
Näskott.
a) I allmänhet hushållas med skogen, så
att inkomst af densamma kan vara att på¬
räkna äfven framdeles, b) Der afverknings-
rätt upplåtes, afses i de flesta fall mindre
områden, gröfre skog och kort afverk-
ningstid. Försäljningsbeloppen användas
merendels till utskylder, till räntebetalning
å skulder och till jordbrukets förbättring.
Aspås.
a) Bönderna hafya ej under den tid, af-
verkningskontrakten gälla, att påräkna nå¬
gon inkomst af saluskog. b) De flesta gamla
skogsköp omfatta viss trakt, vissa dimen¬
sioner och vissa år. Vid nyare upplåtelser
bestämmes tiden kortare, 2—10 år, och
mindre trakter upplåtas. Dock gälla upp¬
låtelserna numera äfven mindre dimensio¬
ner. De flesta, som nu hafva saluskog,
afverka sjelfva och sälja timmer.
Ås.
a) I allmänhet torde inkomst af skogen
vara att påräkna äfven för framtiden, b)
Der afverkningsrätt upplåtes, afses i de flesta
fall mindre områden, gröfre skog och nu¬
mera kort tid. Försäljningssummorna hafva
i allmänhet användts väl, till betalning af
utskylder, räntor samt, der så kunnat ske,
till jordbrukets förbättring.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne.
a) Som all egentlig saluskog blifvit af de
flesta försåld under de senare åren, hafva
bönderna ej att för den närmaste framtiden
påräkna någon synnerlig inkomst af salu¬
skog. b) Dels genom afverkning af bön¬
derna sjelfva och dels genom upplåtelse af
afverkningsrätt till visst tumtal på kortare
tid. Kapitalisering har ej egt rum, utan
17
130
FRÅGAN 15. SOCKEN OMBUD.
hafva försäljningsbeloppen hufvudsakligast
användts till förbättring af jordbruk.
Frösön.
a) En del bönder bereda sig en ringa
inkomst af saluskog. Någon nämnvärd in¬
komst kunna de icke vare sig nu eller fram¬
deles påräkna, b) Genom huggning och
försäljning af ved.
Hallen.
1. a) I icke ringa omfattning, b) Ge¬
nom försäljning på olika sätt. Först på
senare tider bar dylik omtanke trängt sig
fram. I de flesta fall användas försäljnings-
beloppen till betalning af skulder.
2. a) I icke ringa omfattning, b) Mer¬
endels genom upplåtelse af afverkningsrätt,
numera på kort tid, 3—5 år, och till vissa
dimensioner samt helst till någon viss del
af skogsmarken i sänder. Försäljningsbe-
loppen användas merendels till betalning
af skulder, men äfven till hemmanens för¬
bättring.
Marby.
1. a) I ansenlig omfattning, ehuru stör¬
sta delen af den gröfre skogen redan är
såld. b) Genom skogens försäljning. Först
på senare tid har dylik omtanke börjat att
tränga sig fram.
2. a) Större delen af gröfre skogen är
nu försåld, men af skog å mindre dimen¬
sioner torde kunna påräknas årlig inkomst,
b) Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
5—10 år å viss del af skogsmarken. För-
säljningsbeloppen hafva hufvudsakligen an¬
vändts till betalning af skulder.
Norderön.
Samma yttrande som från Sunne.
Oviken.
Skog till afsalu finnes knappast inom
socknen.
Myssjö.
1. a) Ingen nämnvärd inkomst hvarken
nu eller framdeles, enär skogarna blifvit
försålda på vissa år och till vissa dimen¬
sioner.
2. »Dålig.»
Undersåker.
a) Till följd af afverkningsrättsupplåtel-
ser, som ännu gälla omkring 20 år, finnes
för närvarande afsaluskog i endast mycket
inskränkt omfattning, b) På senare tider
hafva dels upplåtits afverkningsrätter på
5—10 år till begränsadt tumtal och viss
trakt, dels bönderna sjelfva af verkat och
sålt virke. Omtanke om att hafva saluskog
för framtiden har i de flesta fall varit gan¬
ska ringa. I enstaka fall ha på senare ti¬
der försäljningsbeloppen kapitaliserats.
Mörsil.
Som hemmanens skogsareal varierar mel-
| lan 300—2,000 tunnl., böra bönderna nog
I kunna påräkna någorlunda god inkomst af
sin skog, synnerligast sedan de kontrakt
upphöra att gälla, genom hvilka de flesta
i socknen för flera år sedan uppläto afverk¬
ningsrätt till större delen af sin skog, an¬
tingen till visst tum tal eller utan sådan be¬
gränsning. b) Många hafva nog kapitaliserat
försäljningsmedlen, andra användt dem till
betalning af skulder eller till hemmanens
förbättring.
Åre.
a) En del hemman finnas, som hafva skog
till afsalu, dock mest mindre dimensioner,
b) I början af 1870-talet såldes afverknings¬
rätt till de större skogstrakterna, ofta till
mycket små dimensioner och mest för en
tid af 50 år, något senare till 30—25 år
och på sista tiderna mest 3—5 år.
Kall,
Svar saknas.
Offerdal,
Svar saknas.
Als en,
a) Alla ega skog till afsalu, ett fåtal eger
orörd eller nästan orörd skog, det stora fler¬
FRÅGAN 15. SOCKENOMBUD.
131 ~
talet eger skog till högst omkring 9 verk¬
tum vid brösthöjd, ett mindretal eger skog
af än mindre dimensioner, b) Vanligen
genom upplåtelse af afverkningsrätt till viss
trakt och visst mått, i regel på kort tid.
Dylik omtanke har nästan icke alls före¬
kommit.
Mattmar.
a) Ganska ringa, om ens någon sådan
inkomst är att påräkna för framtiden, b)
Genom upplåtelse af afverkningsrätt på
60-talet för en tid af 40—50 år till visst
tumtal eller utan sådan begränsning, eller
ock genom af verkning af bönderna sj elfva
och försäljning af timmer. Omtanke för
framtiden har ej visat sig. Endast en och
annan af dem, som sålt under sista åren,
hafva kapitaliserat försäljningsbeloppet.
4. Jemtlands Södra fögderi.
jBerg.
1. a) I mycket ringa omfattning nu och
framdeles än mindre, ity att- träd af små
dimensioner nu för tiden försågas. b) Nå¬
gon omtanke om saluskog för framtiden har
icke ännu gjort sig gällande.
2. a) Ej så ringa, b) Någon sådan om¬
tanke har hvarken funnits eller finnes.
As ar ne.
1. a) Hemman om 1fi mantal, som vid
afvittringen erhöll omkring 1,500 tunnl.
skogsmark, skall numera, då den på 50 år
upplåtna skogen detta år återfaller till hem¬
manet, för all framtid hafva en årlig in¬
komst af saluskog, efter 1 krona per tunnl.
eller 1,500 kronor. Skulle nu befintlig för-
säljningsbar skog säljas på en gång, skulle
den betinga 80,000 kronor, eller en årlig
ränteafkastning, efter 5 procent beräknad,
af 4,000 kronor. Såldes hela hemmanet,
skulle det af bolag betalas med minst
120,000 kronor, hvilket belopp skulle gifva
en årlig ränteafkastning af 6,000 kronor.
Då ett hemman kan för tiondedelen af
sistnämnda köpeskilling förvärfvas å annan,
frostfri ort, vore det orättvist att förbjuda
dess försäljning till den mest betalande,
hvilket ock är obehöfligt, om ock något bör
göras för att hjelpa jordbrukande klassens
sjelfständighet mot bolagen, hvilka visat
sig som oskickliga uppfostrare.
2. Afverkningsrätten å all skog till vissa
dimensioner såldes 1852 på 50 år, hvadan
bönderna hittills icke haft någon inkomst
af saluskog. Från och med nästa år torde
inkomsten deraf kunna beräknas till minst
1 krona per tunnl.
Klöfsjö.
a) Som å nästan alla hemman afverk¬
ningsrätt till låga dimensioner blifvit för¬
såld, torde endast ett ringa fåtal kunna för
närvarande påräkna någon inkomst af salu¬
skog och för framtiden väl flera, men en¬
dast i ringa mån. b) De få, som ega skogs-
tillgång, afverka sjelfva eller upplåta af¬
verkningsrätt för kortare tider.
Rätan.
Svar saknas.
Sveg.
1. a) Sedan tiden för bolagens afverk-
ningsrätter gått till ända samt laga skif¬
tena blifvit af slutade och jemvägen Orsa
— Sveg blifvit färdig, böra, förutsatt att en
dimensionslag, som skyddar ungskogen,
kommer till stånd, bönderna bereda sig en
rätt god inkomst af saluskog genom b) att
tillgodogöra sig affall efter föregående och
kommande afverkningar samt genom för¬
säljning af mindre timmerpartier.
2. a) Som nästan all skog varit upp¬
låten till afverkning, hafva bönderna icke
haft någon årlig inkomst af skogen; men
sedan afverkningstiderna gått till ända och
laga skifte i socknen afslutats, kunna de
påräkna en ej så liten inkomst af skogen,
beroende inkomstens storlek å den minimi-
dimension, som varit bestämd i arrendekon¬
132
FBÅGAN 15. SOCKENOMBUD.
trakten, b) Kapitalisering af skogsförsälj-
nings- eller arrendebelopp har ej egt rum.
Linséll.
a) Som bolagen för närvarande innehafva
afverkningsrätt till största delen af skogen,
kunna bönderna icke för närvarande på¬
räkna någon nämnvärd inkomst af salu¬
skog. b) Afverkningsrätten är upplåten
på 8—25 år å vissa delar i sänder och
intill visst tumtal. Som laga skifte på¬
går, förekommer ej afverkning af bönderna
sj elfva.
Elfros.
1. — Sveg 1.
2. a) Som bolagen innehafva afverknings¬
rätten till skogsmarkerna, oftast på lång¬
tid, kunna inom den närmaste framtiden
högst få bönder påräkna inkomst af salu¬
skog. b) Avverkningsrätterna omfatta of¬
tast all skogsmark intill vissa tumtal. Nå¬
gon omtanke att bereda hemmanen saluskog
i framtiden har ej förekommit, men väl
på senare tider i någon mån trängt sig
fram.
Lillherdal.
1. a) På grund af pågående laga skifte
och befintligheten af afverkningsrätter hafva
bönderna för närvarande ingen inkomst af
saluskog. För framtiden kunna de der¬
emot påräkna betydlig inkomst, säkerligen
250—400 kr. per trög mantal) om
året. b) Ingen omtanke om varaktig skogs-
inkomst har gjort sig gällande hvarken förr
eller i senare tid.
2. I hufvudsak = 1 a), dock att något
årligt inkomstbelopp icke angifves. Tillika
upplyses, att ett afverkningskontrakt, som
omfattar en del af socknens skogsmark, går
till ända år 1906.
Ytter-Högdal.
a) I ganska afsevärd omfattning, b) Förr
upplätos afverkningssrätter å längre eller
kortare tid intill viss minimidimension,
numera utstämpla bönderna sj elfva vissa
träd . och sälja dem på rot eller, der de
förfoga öfver tillräckliga arbetskrafter, vid
flottleden.
Ofver-Hogdal.
a) I ganska afsevärd omfattning, b) Bön¬
derna hafva upplåtit skogen på arrende å
viss ännu ej tilländalupen tid intill visst
tumtal.
Hede.
Som större delen af skogarna sedan år
1855 på 50 år innehafves af bolag, kan
någon väsentlig inkomst af skogen på ännu
några år icke beräknas.
Storsjö.
1. Nästan all skogsmark är i bolagens
ego.
2. Afverkningsrätt är upplåten på 50
år till all skog inom orten.
Vemdalen.
Afverkningsrätt är upplåten till i det allra
närmaste all socknens skog af vissa dimen¬
sioner på ännu 27 års tid.
Tännäs.
a) För närvarande och under allra när¬
maste framtiden ingen inkomst af saluskog
att påräkna, b) Ungefär hälften af skogs¬
marken uppläts på 40 år 1871. För större
delen af andra hälften omfattar upplåtel¬
sen en tid af ännu 27 år. Ett mindre an¬
tal bönder har upplåtit på andra villkor.
FBAGAN 15. SOCKENOMBUD.
133
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmaling.
a) De flesta ha nu och för framtiden
någon inkomst af saluskog. b) I allmänhet
genom att sjelfva afverka och sedan sälja
skogens produkter.
Bjurholm.
a) En del bönder i väsentlig mån, en
del i ingen mån. b) Numera förekom¬
mer upplåtelse af afverkningsrätt i allmän¬
het endast på kortare tid och till viss del
af skogsmark samt till af gällande skogslag
begränsadt tumtal, men oftare än dylik
upplåtelse eger försäljning af viss skogsmark
för evärdelig tid rum. En del bättre situ¬
erade bönder pläga sj elfva afverka och för¬
sälja mindre qvantiteter timmer årligen. I
allmänhet lämpas då afverkningen efter hvad
skogen kan tåla. I mera enstaka fall har ka-
pitalisering af försäljningsbeloppen egt rum.
Ofta nog hafva de förskingrats utan att
komma jordbruket till godo. Ett bättre an¬
vändande af försäljningsbeloppen arbetar sig
dock småningom fram.
Umeå.
1, 2. a) Få hafva annan inkomst af salu-
skög än den af försäljningen af några fam¬
nar ved och någon del byggnadsvirke. An¬
ledningen dertill är, att skogarne allt för hårdt
anlitats, innan dimensionslagen trädde i kraft,
att från hemmanen upplåtits afverknings-
rätter och att skogstrakter blifvit styckade
från inegojorden. b) Afverkningsrätterna ha
vanligen varit begränsade till visst tumtal.
Köpeskillingen har ingalunda insatts för
efterkommande. Omtanke att bereda hem¬
manet varaktig inkomst af saluskog har
aldrig förefunnits.
Vännäs.
a) I bästa fall kunna några göra sig en år¬
lig inkomst af 50 kronor genom försäljning
af sågtimmer, och en fjerdedel af bönderna
kan sälja ved årligen till ungefär samma
belopp. Som ringa skogsmark förefinnes,
torde inkomsten i framtiden blifva föga
bättre, b) Endast få hafva haft omtanke
om framtiden. Numera börjar emellertid
omtanken derom att tränga sig fram. Af¬
verkningsrätt har sålts till visst tumtal,
stundom på 2—3 år, stundom på 20—25.
Sällan har all skogsmark blifvit upplåten.
De små försäljningsbeloppen användas för
olika behof.
Säfvar.
1. a) För närvarande endast ett fåtal.
Framdeles, sedan skogen återvuxit efter för¬
ut bedrifven kolning, kommer troligen in¬
komsten genom försäljning af skogspro¬
dukter att ökas. b) Vanligt är, att afverk-
ningsrätten till skogen varit för längre tid
upplåten åt bolag. Dock hafva en del bön¬
der sj elfva af verkat och sålt timmer.
2. För närvarande i högst ringa om¬
fattning, men inom kort tid skul e skog
till försäljning finnas, derest bönderna icke
genast högge och för underpris sålde hvarje
träd, så snart det blifvit fullmåligt. Många
hafva öfverlåtit afverkningsrätten för längre
eller kortare tid till bolag. Någon tanke
på framtiden förekommer högst sällan. Ka-
pitalisering af försäljningsbeloppen sker högst
sällan. Köpeskillingen användes på det mest
oförståndiga sätt och bortslösas i »sus och
dus».
JDegerfors.
1. Svar saknas.
2. b) Endast få hemmansegare hafva
haft någon omtanke om att bereda hem¬
manet en varaktig inkomst af skogen. Så
länge afverkningsrätten'kunde upplåtas på
50 år, köpte bolagen alltid afverkningsrätt
intill bestämdt tumtal, nämligen 10 tum
16 fot från marken. Sedan tiden för
134
FRÅGAN 15.
SOCKENOMBUD.
dylika upplåtelser inskränkts till 20 år,
köpas helst sjelfva hemmanen. Sällan har
all skogsmark å ett hemman upplåtits till
afverkning.
Bygdeå.
För närvarande har en medelstor hem-
mansdel'(1/16—^1/8 mantal) i medeltal högst
100 kronors årlig inkomst af saluskog. Och
i den mån hemmansklyfningarna fortgått,
har inkomsten minskats, så att inom ett
par mansåldrar icke någon saluskog torde
finnas.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk.
1. b) Upplåtelse af afverkningsrätt sker
på mycket olika villkor. Först på sénare
tider torde allmogen börjat inse värdet af
skogen.
2. h) För 20—'30 år sedan genom
upplåtelse af afverkningsrätt för ända till
50 år och för mycket obetydliga köpe¬
summor. I senare tider visas mera om¬
tanke. Afverkningsrätt upplåtes till vissa
dimensioner och vanligen i enlighet med
V esterbottenslagen.
• Skellefteå.
a) I socknens vestra del kan dylik in¬
komst påräknas, i dess östra del är det
sämre beställdt. b) Vanligen säljas de öfver-
måliga träden efter visst pris per träd att
afverkas å viss del af skogsmarken under
en kort tid (3—5 år). Omtanke om saluskog
för framtiden har först på senare tider bör¬
jat arbeta sig fram, dock endast i ringa mån.
By ske.
a) Om bönderna förstode att hushålla med
sina skogar, skulle en icke oväsentlig in¬
komstkälla finnas att tillgå för framtiden,
h) Ofta upplåtes afverkningsrätten å hela
skogsskiften, stundom fritt och stundom till
begränsadt tumtal, på längre eller kortare
tid. Bönderna ha haft föga gagn af för¬
säljningarna.
Jörn.
a) Rätt många kunna nu eller framdeles
påräkna inkomst af saluskog. b) I allt för
många fall hafva bönderna tillgodogjort sig
skogstillgången på ett allt annat än fram¬
synt sätt. I mycket ringa mån har före-
funnits någon omtanke för framtiden. Säl¬
lan hafva försäljningsbeloppen kapitaliserats,
och derför hafva de försvunnit ganska snart
utan att medföra någon varaktig förbättring
af hemmansegarens ekonomi. De få jord-
egare, som hafva inskränkt dispositionsrätt
till skogen, hafva mycket ringa inkomst af
sina utstämplingar, vanligen i medeltal om¬
kring 50 kronor om året.
Norsjö.
a) I ringa omfattning nu, men af den
tillväxande skogen torde en icke ringa in¬
komst i framtiden kunna beräknas, b) Ge¬
nom upplåtelse af afverkningsrätt å viss del
af hemmanet för 5—20 år, i några fall till
fri afvérkning, men i de flesta till visst
tumtal. Afverkning till försäljning af tim
mer förekommer högst obetydligt. Försälj -
ningsbeloppen användas dels till betäckande
af skuld, dels till hemmanets förbättring
samt, vid större försäljningar, äfven till
kapitalisering.
Löfånger.
a) Socknen har från äldre tider icke haft
någon egentlig skogs tillgång utöfver hvad
som erfordrats för ortens behof, b) Under
senare tider har en och annan sålt mindre
delar af sina skogstrakter på längre eller
kortare afverkningstid med olika förbehåll
beträffande afverkningssättet. Försäljnings-
beloppen hafva i allmänhet användts till
betalning af säljarnes skulder.
Nysätra.
1, 2. a) Hvarken nu eller framdeles kan
påräknas någon nämnvärd inkomst af salu¬
skog. b) Upplåtelsen af afverkningsrätt till
skog för längre eller kortare tid förekom¬
mer i ett fåtal fall inom socknen.
FEAGAN 16. SOCKENOMBUD.
135
Malå.
1—3. Svar saknas.
«
3. Lappmarksfögderiet.
LycJcsele.
1. De allra flesta sålde i början af 1870-
talet afverkningsrätten till sin skog, som då
ansågs af ringa värde, på 50 år. De, som
kunna behålla eganderätten till sina hemman,
komma att reda sig godt. Utstämplingen
lärer i medeltal belöpa sig till 20 å 22
träd pr 1/61 mantal. Omtanke för framti¬
den utmärker icke lappmarksbefolkningen. j
Försäljningsbeloppen hafva oftast åtgått till j
betalning af skulder och sällan sparats.
2. Af socknens hela skattetal 87 V 64
mantal (Lycksele kyrkoherdeboställe oberäk¬
nad!) är, enligt uppgift, skogen osåld å endast
81/16 mantal, som ännu egas af bönder, men
å hvilka skogen till en del består af fjell-
skog. Skogen till öfriga skattetalet är dis¬
ponerad af trävarurörelsens män, antingen
med eganderätt, cirka 30 1()/16 mantal, eller
ock för återstoden med afverkningsrätt för
flere år, vanligen 50, hvaraf återstå i un¬
dantagsfall 7 år, men vanligen 25—36. Un¬
der denna tid är för det stora flertalet bön¬
der någon direkt inkomst af skogen icke
att påräkna. Skogen försälj es efter utsy-
ningen antingen på rot eller på vattendra¬
gen. Försäljningsbeloppen användas till
jordens förbättrande eller till att fylla lef-
nadsbehofven.
3. a) Högst få bönder kunna påräkna
inkomst af saluskog (10—15 % af hemma¬
nen i socknen). En förändring till det bättre
kan förväntas i samma mån som bolagens
afverkningskontrakt löpa till ända, hvilket
i de flesta fall torde ega rum omkring 30
år härefter, b) Flera exempel på att sko¬
gens afkastning användts till hemmanets
förkofran. Den bonde, som icke kan lockas
till försäljning af sin skog, är i öfrigt för
klok för att bortgifva inkomsten af den för
inproduktiva ändamål.
Stensele.
Bönderna, med få undantag, hafva, så
länge de gamla afverkningskontrakten gälla,
icke att påräkna någon inkomst af salu¬
skog. På de flesta återstå ännu 20 år.
Ehuru skogen icke borde få af jägeristaten
utstämplas i vidsträcktare mån än att skogsbe¬
ståndet bibehålies, utstämplas nu så mycket,
att fara är att, när afverkningskontrakten
utlöpa, skogen blott är en saga. Försälj¬
ningsbeloppen för afverkningsrättterna voro
så små, att någon varaktig inkomst deraf
icke, så vidt kändt är, uppkommit.
Sorsele.
a) De jemförelsevis få bönder, som hafva
sin skog qvar, ega deraf en afsevärd årlig
inkoifist, som beräknas årligen till 100—120
kr. för 1/Ki mantal, b)' Genom upplåtelse
af afverkningsrätt i de flesta fäll på 50 år,
ibland på 20. I de flesta fall är det bön¬
derna, som afverka för bolagens räkning
och mot af bolagen godtyckligt bestämdt
pris. Försäljningsbeloppen för afverknings-
rätterna voro för små, för att någon kapitali-
sering af dem skulle kunnat komma i fråga.
Asele.
a) Bönderna kunna, under förutsättning
att nu gällande skogslag bibehålies, påräkna
nu och i framtiden inkomst af saluskog,
tillräcklig för jordbrukets understödjande
och utvecklande. Årliga medelinkomsten af
utstämplingarna kan beräknas till 4,000 kr.
pr mantal, b) Upplåtelse på längre eller
kortare tid af större areal skogbärande mark
har sedan 20 år knappast förekommit. För¬
säljning af visst antal träd till bestämd di¬
mension har en och annan gång, om ock
sällan, blifvit gjord. Någon kapitalisering
genom bildande af fonder förekommer ej
Fredrika.
1. Endast 18 hemmansdelar hafva sko¬
gen i behåll.
2. Vid afvittringen erhöllo samtliga hem¬
man så stora skogsanslag, att bönderna
136
FRAGAN 15. SOCKENOMBUD.
kunna för all framtid påräkna inkomst af
saluskog, under förutsättning att de icke
egostycka eller i allt för många delar klyfva
sina hemman. I början och i medlet af
1870-talet uppläto emellertid de flesta bön¬
der afverkningsrätten å sina skogar till trä¬
varubolag på 50 år och i allmänhet till
visst tumtal. Värdet å de årliga utstämp-
lingarna å hemmansskogarna varierar mellan
cirka 200—700 kronor.
Örträsk.
1, 2. Om bonden ej afhändt sig af¬
verkningsrätten till skogen, kan han, med J
gällande skogslag, nu och för all framtid j
påräkna inkomst af saluskog, hvilken in¬
komst kan beräknas årligen uppgå till 120 .
kr. pr 1 2/64 mantal.
Vilhelmina.
b) Inkomsten under de sista 10 åren
af saluskog har användts till bestridande
af kostnaderna för laga skifte, till betal¬
ning af skulder samt till jordbrukets upp¬
hjelpande. Endast en och annan har kapi-
taliserat mindre belopp.
Dorotea.
1. a) Svar saknas, men uppgifves, att ut-
stämplingen årligen omfattar omkring20 träd
på hvarje 1/6i mantal samt att i allmänhet in¬
emot 200 kronor för hvarje sådan hem-
mansdel kunna påräknas såsom skogsinkomst.
b) Bönderna afverka sj elfva sitt timmer och
upplåta icke afverkningsrätt. Försäljnings-
beloppen användas till jordbrukets höjande
och kapitaliseras till någon del.
2. I medeltal utstämplas för 40—50
kronor per år och 1/61 mantal.
Tärna.
1—2. Hemmansegarne hafva hittills icke
erhållit någon skogsutstämpling till afsalu.
(Kongl. Maj:t har dock bestämt, att hälften
af den skogsareal, som vid nu pågående af¬
vittring kommer att tilldelas hemmanen,
skall af sättas till s. k. skogsallmänning att
användas till socknens bästa.)
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Till följd af öfverafverkning finnes
i de flesta byarna i nedre landet för när¬
varande föga saluskog. Som bönderna emel¬
lertid synas börja att förstå skogens värde,
finnes utsigt, att de för framtiden skola få
bif ört j enst från egen skog, hvilken biför-
tjenst Piteåbönderna många år nödgats söka
i skogskörsel- från kronomark inom Lapp¬
marken.
2. a) Till följd af öfveraf verkning torde
dylik inkomst kunna påräknas i endast ringa
omfattning, b) Genom egen afverkning eller
upplåtelse af afverkningsrätt på viss tid,
högst fem år, antingen till fri afverkning
eller enligt Norrbottenslagen. Till följd af
en del skogstjenstemäns tolkning af nämnda
lag ödelägges ofta skogen. Försäljningsbe-
loppen hafva i allmänhet försvunnit lika
fort som de kommo. En del torde dermed
hafva betalt skulder å fastigheten. Kapi-
talisering okänd.
Eif shy.
a) Endast ett mindretal kunna nu och
framdeles påräkna sådan inkomst. Jord-
egare med inskränkt dispositionsrätt till
skogen ha af sina utstämplingar en årlig
inkomst af 50—500 kronor, dock ofta när¬
mare den mindre af nämnda summor, b)
Förut hafva många upplåtit afverkningsrätt
för viss tid till skogsskiften, hvilka de nu
återfått och derå de nu hafva skog till hus¬
behof, men ej till afsalu. Numera afverka
bönderna vanligen sjelfva sin skog.
FBAGAN 15. SOCKENOMBTTD.
137
Arvidsjaur.
a) Utstämplingen belöper till 10—100
träd årligen, b) Förr hafva många sålt af-
verkningsrätten till all skog på en gång,
för kortare eller längre tid (högst 20 år),
andra endast en del af skogstillgången eller
visst antal träd. Numera sker försäljningen
med bättre beräkning än förr, derest den ej
framtvingas af förut uppkommen skuld¬
sättning. Somliga använda försäljningsbe-
loppen till förbättringar af sina hemman
eller som besparingar för framtiden, andra
betala med dem sina skulder och åter andra,
använda dem till lyx och öfverflöd.
Arjepluog.
De ha både nu och framdeles att på¬
räkna inkomst af saluskog, en del helt
ringa, andra i rätt betydande mån. b)
Många hafva sålt afverkningsrätten på 20 år
mot jemförelsevis ringa betalning. Försälj-
ningsbeloppen hafva af somliga kapitalise-
rats och af några få användts till förbätt¬
ring af jordbruket; många hafva förbrukat
dem till familjens näring och till betalning
af skulder eller förslösat dem genom dryc¬
kenskap och öfverflödigt lefnadssätt. Ja,
mången har förslösat hela inkomsten under
de första åren efter försäljningen och sedan,
efter att hafva vant sig vid penningetill-
gång, icke kunnat lefva af sina dåliga in¬
komster utan gjort skuld på skuld. Be¬
folkningen borde ej hafva rätt att sälja af¬
verkningsrätten på lång tid. De bönder,
som sjelfva sälja sin skog i mån af ut-
stämpling, få en jemn och ständig inkomst,
som sätter dem i stånd att också bättre
upparbeta sitt jordbruk.
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå.
Årlig inkomst af skogen kan icke före¬
komma. (v. Pastorn Lundblad tillägger): Om
t. ex. 30—40 år torde efter nu rådande
hushållning den årliga saluskogen bli ej
obetydlig. Afverkningsrätt å längre eller
kortare tid, å en del af skogen och intill
visst tumtal upplåtes ej sällan. Försälj-
ningsbeloppen hafva dels åtgått till betal¬
ning af skulder, dels kapitaliserats, dels an¬
vändts till hvarjehanda. Få synas de vara,
som användt dem till jordbrukets förbätt¬
ring.
Ofver-Luleå.
För närvarande är skogen undermålig,
men i allmänhet finnes tillgång på ung¬
skog. Skog till afsalu finnes ej, näppeligen
ens i framtiden.
Edefors.
a) Skogen är undermålig för närvarande,
men i allmänhet finnes god tillgång på ung
skog, som efter omkring 20 år bör kunna
bereda egaren afsevärda inkomster, b) I
regel har skogen afverkats så fort den nått
Norrbottenslagens måttbestämmelser, hvar¬
jemte »skadad» skog ofta utstämplas. Den
s. k. Norrbottenslagen förmår föga skydda
för verklig skogssköfling.
Jockmock.
a) I utstämpling erhållas pr Vö4 mantal
5—10 träd, värda hvart och ett 2—4 kr.,
dessutom skadad skog till ganska stort be¬
lopp. De flesta medelgoda hemman erhålla
sålunda på en gång flera tusen träd. Ty¬
värr hafva bönderna ej rätt förstått att göra
sig varaktig nytta af denna inkomst.
3. Kalix fögderi.
Båtled.
1. a) I mycket ringa grad, åtminstone hvad
de större byarna beträffar. En och annan
har dock skog utöfver eget behof, b) Genom
försäljning af ved. Sker någon gång egent¬
lig aiverkning, säljas de utstämplade trä¬
den, ett och annat hundratal, till något bo¬
lag. Upplåtelse af afverkningsrätt på vissa
år hör till sällsyntheterna. Försäljningsbe-
loppen hafva varit ringa och slukats af skul¬
der och de dagliga nödvändiga behofven.
18
138
FBAG-AN 15. SOCKENOMBUD.
2. a) I ingen nämnvärd mån hvarken
nu eller framdeles, om med skogen hus¬
hållas såsom hittills, b) Bönderna hafva
förr ej haft någon omtanke om framtiden.
Ne der-Kalix.
1. a) De flesta hafva ej att inom de
närmaste tiotal åren påräkna någon nämn¬
värd inkomst af saluskog. Jordegare med
inskränkt dispositionsrätt till skog torde i
allmänhet hafva omkring 100 kronors in¬
komst af sina utstämplingar. b) Afverk-
ning af bönderna sjelfva förekommer rätt
ofta. Eljest upplåtes afverkningsrätten på
viss tid (5—10 år). Försäljningsbeloppen
användas af en del till jordbrukets förbätt¬
rande, men af en annan del till mindre
nödvändiga utgifter, så att kapitalisering
sällan förekommer.
2. Det finnes nu ej många, som hafva
någon skog att sälja.
Ofver-Kalix.
a) I allmänhet icke för närvarande, men
framdeles torde bönderna af nu befintlig
ungskog erhålla icke så litet till afsalu, b)
I äldre tider upplätos afverkningsrätter å
hela skogsskiften för 15—20 år, men på
senare tider gälla afverkningsrätterna endast
3—5 år med bestämdt tumtal och antal
träd.
Gellivare.
a) Saluskogen torde öfver hufvud kunna
beräknas gifva en årlig afkastning af 20—
30 kronor för hvarje x/64 mantal med me¬
delgod skogstillgång och då konjunkturerna
icke äro ogynnsamma, b) Afverkningsrätt
på längre tid har icke, veterligen, blifvit
upplåten af någon. V an ligen försälj es den
utstämplade skogen att afverkas inom tre
år. Kapitalisering af skogsmedel förekomma
endast vid extra utstämplingar af skadad
och öfvermogen skog, hvarvid det händt,
att hemmansegare fått rätt afsevärda belopp
(t. ex. 16,000 kronor). I någon mån an¬
vändas också försäljningsbeloppen till hem¬
manens förbättring, i synnerhet numera,
sedan de flesta byar undergått laga skifte.
4. Torneå fögderi.
Neder- Tomeå.
a) För närvarande obetydligt skog till af¬
salu. b) Högst få afverkningsrätter äro
upplåtna på viss tid till dimensioner enligt
Norrbottenslagen.
Karl Gustaf.
1. Endast ett mindre antal bönder kunna
nu och antagligen äfven framdeles påräkna
inkomst af saluskog.
2. a) Skog till afsalu finnes endast un¬
dantagsvis och i ringa mån. b) Afverk¬
ningsrätt å vissa dimensioner säljes här en¬
dast på kortare tid.
Ilietaniemi.
Svar saknas.
Öfver-Torneå.
a) De flesta hafva sålt afverkningsrätten
till sina skogar för längre tid, så att de ej
ens hafva hustimmer, hvadan de på lång
tid icke kunna beräkna inkomst af sina
skogar, b) I en del fall hafva försäljnings¬
beloppen användts på gagneligt sätt, såsom
till betalning af skuld. I många fall ha
de hastigt lefts upp.
Korpilombolo.
1. I ytterst ringa omfattning för närva¬
rande.
2. a) Under nuvarande förhållanden
ringa, ja kanske ingen inkomst, emedan
priset på den qvarvarande skogen är ett intet.
Som utstämplings- och afverkningskostna-
derna torde öfverstiga virkets marknadspris,
torde inkomsten af saluskog från hemman
med inskränkt dispositionsrätt till skogen
vara högst obetydlig, b) En stor del bön¬
der ha sålt i klump sin afverkriingsbara
skog för längre tid. Hade de i stället sålt
visst tumtal å vissa skiften vexelvis på
högst 10 år, eller ock sj elfva verkställt ut-
FRAGAN 15. SOCKENOMBUD.
139
drifningen, skulle hemmanet deraf haft hun¬
dratals kronor i årlig inkomst.
Tärendö och Pajala.
1. a) I icke allt för hög grad nu, men
förhållandet förbättras väl i framtiden, då af-
verkningsrättsupplåtelserna gått ut. b) Förr
vanligen genom upplåtelse af afverknings-
rätt på viss tid (vank 20 år) intill de min¬
sta tillåtna dimensioner, numera genom för¬
säljning af vissa träd antingen på rot eller
å flottled. Pengar, erhållna för skog, hafva i
i allmänhet föga välsignelse med sig. Ofta
hafva de tagit ett hastigt slut. Fastän bön¬
derna nu blifvit klokare, är det ej många,
som kapitalisera skogens afkastning. Denna
lefves i regel upp, i den mån den inflyter.
Lätt fånget, lätt förgånget.
2. a) De flesta hemmansegares skog är
upplåten på flerårig afverkningsrätt. b) I
början gonom upplåtelse af afverkningsrätt
på 20 år å en viss trakt till minsta tillåtna
dimensioner, sedermera i allmänhet genom
försäljning pr träd om en viss dimension.
JueJcasjärvi.
a) I den mån afvittringen blifvit fastställd,
har ökad inkomst af skogen beredts. Den
genom utsyning erhållna försäljningsskogen
säljes vanligen för byns gemensamma räk¬
ning till något bolag. Bönderna afverka
veterligen icke sjelfva. Kapitalisering af
försäljningsbeloppen okänd, förutom möjli¬
gen i något enstaka fall de sista åren. I
allmänhet åtgå dessa medel till utgifter i
och för hushållet.
Enontelcis.
Hvarken nu eller framdeles kan inkomst
af saluskog påräknas, ty Enontekis är och
förblir ett skogfattigt område.
Skogsstaten.
I. Gefle—Dala distrikt.
Kopparbergs revir.
b) Det vanligaste sättet för tillgodogöran¬
det af saluskog från bondehemman är för¬
säljning dels till bolag, dels till enskilda trä¬
varuhandlare af afverkningsrätter, hvilka nu¬
mera i allmänhet begränsas till kortare tid
(1—5 år), och afse såväl skogsarealerna i
sin helhet som vissa delar af dem. Avverk¬
ningsrätterna omfatta vanligen tall och gran
till lägsta timmerdimensioner (8—9 eng. tum
vid brösthöjd), och å de trakter, som genom
sina lägen gifva afsättning för pappersmasse-
ved, gå dimensionerna, hvad granen vidkom¬
mer, ned till 5 å 6 eng. tum vid brösthöjd.
Understundom upplåtas äfven totala afverk¬
ningsrätter och torde flertalet af dessa upp¬
köpas af enskilda trävaruhandlare.
Den afverkning, som af bönderna sjelfva
vanligen bedrifves, är dels kolafverkning
och dels ändamålslösa gallringar, båda för
kolning och erhållande af massaved. Af-
verkningarna för kolning utgöra ofta en
efterafverkning till ofvannämnda timmeraf-
verkningsrätter, men det förekommer äfven,
140
FRÅGAN 16.
SKOGS ST ATEN.
att för sådan af verkning tillgripas växtliga
ungskogar.
Någon omtanke vid försäljning af skog
från hemman om beredande af varaktig in¬
komst från hemmanen kan ej sägas vara
rådande, men undantag äfven från denna
regel finnas dock.
Oster-Dalarnes revir.
a) Inom de öfre socknarna (de senast
storskiftade) är skogsafverkningsrätten för
fyrfaldiga år från de flesta hemman upp¬
låten till bolagen. I andra socknar, såsom
Mora, Sollerön m. fl., der samma rätt varit
till bolagen upplåten, är tiden för upplåtel¬
sen dels utlupen, dels snart till ända. b) Under
sådana förhållanden har ej synnerligt stor
erfarenhet kunnat vinnas om, huru den en¬
skilde kommer att bereda sig inkomst af
sina skogar. I allmänhet upplåtes afverk-
ningsrätten till viss dimension och på viss tid,
men dessutom äfven full afverkning d. v.s.all
växande skog; och under sådana förhållan¬
den samt då afverkningstiderna i allmänhet
omfatta lång tid (vanligen 30 år), torde
knappast kunna talas om någon varaktig
inkomst från skogen för nu lefvande genera¬
tion. För återväxt göres intet.
Särna revir.
Hänvisas till yttrandet från Transtrands
revir.
Transtrands revir.
a) Inom Särna socken, der af kastningen
för afsalu endast får uttagas i öfverensstäm¬
melse med Kongl. förordningen den 29 Juni
1866 angående dispositionsrätten öfver sko¬
gen å sådana skattehemman, som uppkom¬
ma af nybyggen etc., kan man, om skogen
lemnar afkastning utöfver husbehofvet, hvil-
ket de flesta skogarna der göra, påräkna
skog för afsalu i alla tider, för så vidt icke
skogseldar och dylikt ändra skogskapitalet.
Inom Transtrands socken, der egarne
hafva fri dispositionsrätt öfver skogen, kan
nog i en framtid inträffa, att skog för afsalu
kommer att saknas på ett och annat hem¬
man, i synnerhet om pitprops och pappers-
vedsf örsäl j ningar komma till stånd inom denna
socken. Försäljningar af timmerskogen till
viss bestämd minimidimension blefvo in¬
om Transtrands socken uppgjorda för de flesta
hemmanen redan vid tiden kring 1872 för
en tid af 50 år, hvadan jordegarne der icke
på många år ännu kunna beräkna någon
inkomst från sina skogar. Inkomsten från
hemmansskogarna inom Särna socken är
beroende af virkeskonjunkturerna samt på
den skogs beskaffenhet, som stämplats till
afsalu för treårsperioden. Efter hvad erfaren¬
heten tills dato visat, så hafva de, som
sålt de åt dem för afsalu för närmaste tre¬
årsperiod stämplade träden af ordinarie af-
verkningar, erhållit hög betalning.
Vester-T) alar nes revir.
a), b) Vanligtvis hafva bönderna sålt antin¬
gen såväl skog som mark till trävarubolag
eller ock upplåtit full afverkningsrätt på lång
tid. De penningemedel, som härigenom in¬
flutit, hafva oftast försvunnit lika fort, de
kommit. Först under senaste åren hafva
bönderna insett fördelen af att sjelfva af¬
verka och försälja sitt hemmans skogsaf-
kastning, hvilken efter föregående öfveraf-
verkning mångenstädes nog är ringa, om
ens afsevärd.
Gestrihlands revir.
a) En olycka för hela landet är det sätt,
hvarpå afvittringen blifvit verkställd. Ingen
jemnhet uti tilldelningen har dervid iakt¬
tagits, utan uti sådana socknar, der skogs¬
tillgångarna varit stora, hafva högst betyd¬
liga vidder tilldelats hemman, då deremot
uti skogfattigare socknar det ändock fått
räcka till.
Vidare har tilldelningen vid laga skiften
skett på ett sätt, som ej alltid varit så lyck¬
ligt. Dels har skogsanslaget delats uti onö¬
digt stort antal skiften. Så t. ex. i Bollnäs
socken uti hemskog, fyllnadshemskog och
utskog, men ej nog härmed, utan hemma¬
nen hafva på en del skiften betes- och på
andra yxbördsrätt och slutligen på en del
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
141
både yxbörd och bete. Då dertill kom¬
mer, att en del skogsskiften kunna ligga
4 å 5 mil från hemmanet, är ej så
underligt, att hemmansegarne öfverlåtit det
mesta af dem till bolagen. Slutligen har
det sätt, hvarpå markerna vid laga skiften
fördelats, gjort dem omöjliga att bruka.
Uti många skifteslag hafva skogsskiftena
erhållit en mot bredden onaturlig längd.
Sådana finnas med ända till l1^ mils längd
och 15 alnars bredd. Sedan markerna blif-
vit så utstyckade, är omöjligt att derpå be¬
drifva något skogsbruk (V, af vidden kan
ju gå bort endast till sidorågångar), utan
att markerna genom köp åter sammanföras
till större komplexer, och sådant lärer väl
ej uti större omfattning kunna ske utan
bolagen. En följd af sönderstyckningen och
den rikliga skogstilldelningen har varit, att
skogarna till betydande del försålts till bo¬
lagen. b) Der hemmanen erhöllo större
skogsvidder, börjades med att sälja afverk-
ningsrätten. Denna försäljning skedde olika
på skilda trakter, till gröfre eller mindre
minimidimension, och på en del utan någon
begränsning. I mån som skogarna stigit i
värde, har försäljningen fortgått och ut¬
sträckts äfven till mindre skogrika hemman
samt till lägre och lägre dimension. På
hemskogar och skogar med för sågverksbo-
lagen ofördelaktigt läge, som ej blifvit sålda,
samt på skogar, som återfallit utan att om¬
köpas, utdrifva bönderna sjelf va hvad som
finnes och kan vändas till penningar, det
må vara timmer, massved, kol eller annat.
Utan en skogslag, som hindrar detta, skola
bönderna med få undantag snart hafva gjort
sina hemman så skoglösa, att de ej ens
hafva husbehofsskog. De få sedan af egna
skogar hvarken inkomst af skogsförsäljning
eller arbetsförtjenst på skogen.
Tydligen synes, att ju större anslag af
skog hemmanen fått vid afvittringen, dess
tidigare har det öfvergått uti skogsspeku-
lanters, bolags eller enskildes ego, hvaremot
de med mindre skog försedda hemmanen i
allmänhet stannat i sjelfegande bönders
besittning. Det är de rikliga skogstilldel-
ningarna, som drifvit bönderna från hem¬
manen.
Då nu hemmanen fått sig tilldelade så
olika skogsanslag inom olika socknar samt
af det, de erhållit, afyttrat mark eller af-
verkat sin skog mer eller mindre hårdt, är
omöjligt att uppgifva någon påräknelig in¬
komstsumma för skogsförsäljning. Hvad
deremot tydligen visat sig är, att hemmanen,
med få undantag, ej af skogen kunna hafva
varaktig inkomst utan att dispositionsrätten
begränsas.
De stora summor, som hemmansegarne
erhållit för skogsförsäljning, hafva vanligen
användts till gäldande af skulder eller under
ett fåtal år förbrukats till förut okända be¬
hof. Endast i ett fåtal fall hafva de blifvit
kapitaliserade eller använda till hemmanens
förbättring.
Vestra Helsinglands revir.
a) De sjelfegande böndernas skogar hafva
till afsevärdt stor del varit försålda på kortare
eller längre tids afverkningsrätt. I många
fall är dock arrendetiden utgången och, der
så ej är förhållandet, återstå i allmänhet
icke många år af densamma. Derigenom
samt i följd af afverkningar i öfrigt finnes i
stort sedt ej någon gröfre timmerskog qvar
å böndernas skogar; och mycket ofta är äfven
småtimret uttaget; en och annan bonde
har dock bättre bevarat sin skog. Då emeller¬
tid förut ingen jernväg berört reviret, har
dock skogssköfling genom större afverk¬
ningar af minsta sortens sågtimmer samt
sparrar och props icke hittills egt rum.
Men i följd af den nyligen öppnade Dala-
Helsinglands banan, som går genom Ofvan-
åkers stora bondebyggd, är dock nu fara för,
att inom den orten verklig skogssköfling
kan komma att få fart. Detta vore emeller¬
tid så mycket mera att beklaga, som der¬
inom vackra och växtliga yngre skogar i
rätt stor utsträckning finnas. Utsigten till
142
FRÅGAN 15.
SKOGSSTATEN.
uthållig inkomst af saluskog för framtiden
är derför beträffande böndernas hemman i
allmänhet mycket reducerad, b) Af verk¬
ningarna ske numera antingen genom upp¬
låtande af afverlmingsrätt till viss dimen¬
sion —- vanligen då ganska liten — å kort
tid (några få år) eller genom afverkning af
timmer till försäljning å vattendraget.
Kapitalisering af försäljningsbeloppen före¬
kommer nog, men oftast torde de erhållna
försäljningsmedlen användas för liqviderande
af åsamkade skulder eller för de löpande
lefnadsomkostnaderna.
Norra Helsinglands revir.
a) Den inkomst, hemmansegarne nu på¬
räkna och detta de allra flesta, är från 50—
70-åriga tillväxtskogar, som sköflas till egyp¬
tiska sparrar och pitprops. Den inkomst,
de derifrån kunna påräkna efter ett fåtal
år, torde blifva rätt och slätt ingen, b) Ge¬
nom försäljning till minsta dimensioner eller
för total afverkning af skogen i sin helhet
eller viss del af densamma eller ock för¬
säljning efter skedd afverkning. Någon om¬
tanke att bereda hemmanet en varaktig in¬
komst har aldrig funnitsochfinnesejhellernu.
Öfverj ägmästaren.
Se under litt. H. särskilda yttranden.
II Mellersta Norrlands distrikt.
Medelpads revir.
a) I ganska ringa omfattning. Visserligen
försäljas årligen stora virkespartier, men
dimensionerna äro små och behållningen ringa
och inskränker sig mången gång blott och
bart till en arbetsförtjenst för sjelfva hugg¬
ningen och virkets framforslande till flott¬
led. Deremot skulle framtiden kunna te
sig bättre, sedan afverkningskontrakten upp¬
hört d. v. s. skogen återfallit till hemmans-
åbon. Med den ypperliga återväxt, som här
finnes, komma skogarna att snabbt repa sig
efter å desamma utförda huggningar.
Hernösands revir.
a) Som de flesta hemmansegare sålt af-
verkningsrätten till sin skog, kan endast
ett fåtal hafva att påräkna årlig inkomst
af skogen, och å en del skiften dröjer det
åratal, innan saluskog kommer i den sköflades
ställe, b) Under senare åren hafva många
hemmansegare varit obenägna att frånhända
sig sin skog på längre afverkningstid än
21/2—10 år, och då de sålt, har det varit
till visst tumtal, exempelvis 7 engelska
tums brösthöjdsdiameter. Vanligen har köpet
afsett skogsmarkens hela areal. Ett fåtal
och då de, som äro skuldfria, insätta de
för skogsköpen erhållna penningarna i bank¬
inrättning ofta nog för sina barns räkning.
Men allra största delen kapitaliserar ej för¬
säljningsbeloppen, utan penningarna gå som
de komma. En del behof skapas, och su¬
peri uppstår.
Den årliga inkomsten af försåld skog från
hemman med inskränkt dispositionsrätt till
skogen anses inom Hernösands revir i medel¬
tal uppgå till ungefär 600 kronor.
Junsele revir.
a) Stor del af de sjelfegande bönderna
inom reviret har under senare årtiondena
bortsålt den afsevärdaste gagnvirkestill-
gången genom upplåtelse på längre eller
kortare tid af afverkningsrättighet å större
eller mindre delar af hemmanet. Ännu
finnas dock enstaka hemman, der bönderna
hafva god, gröfre skogstillgång, men på¬
träffas dylik gröfre skog, eges den dock i
de flesta fall af kronan eller bolagen. Myc¬
ket olika dock inom skilda socknar. Så torde
Resele socken och delar af Ådals-Lidens socken
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
143
vara de trakter af reviret, hvarest bönderna
ännu hafva de bäst sparade skogarna; i
Ramsele och Junsele socknar, hvarest ett
flertal trävarubolags ombud sedan länge
hafva bott, äro skogar, beväxta med såg-
timmerträd af något så när storadimensioner,
i böndernas ego sällsynta. Inom Boteå, Öfver-
Lännäs, Sånga, Multrå och Eds socknar
äro oftast de från Ångermanelfven mest af¬
lägsna skogsskiftena antingen på afverk-
ningsrätt eller ock såsom evärdliga afsönd-
ringar bortsålda, under det att hemskogs¬
skiftena behållas, så länge görligt är.
b) Afverkningsrättsköpen skedde förr van¬
ligen på längre tider, 20 — 50 år, på senare
åren ske de oftast blott på några få år,
merendels 5. Upplåtelsesättet är olika, dock,
då numera den gröfre skogen oftast är förut
uttagen, söka köparne att så mycket som
möjligt få fri afverkningsrätt till all skog
eller till så lågt minimitumtal som möjligt,
allt efter skogens belägenhet. Bönderna sjelf¬
va börja emellertid inse faran häruti och
söka förbehålla från köpet åtminstone de
minsta dimensionerna, i följd hvaraf de
flesta köp numera afse träd med en minimi-
diameter af 7—8 eng. tum vid brösthöjd.
De förståndigare och mera burgna bönderna
afverka lämpligt antal timmer sj elfva från
sina skogar och sälja det efter upptumning
vid flottleden eller ock utstämpla de den
äldre, gröfre skogen samt försälja den på
auktion till den högstbjudande, hvilket för-
säljningssätt ofta tyckes vara det, som för
bonden är mest ekonomiskt inbringande och
fördelaktigast.
Tåsjö revir.
Inom Dorotea socken är medelvärdet för
hemmansutstämplingarna för närvarande
omkring 200 kronor. Upplåtelse af afverk¬
ningsrätt är der sällsynt. Virket säljes i
form af sågtimmer till bolagen.
I Ångermanland finnes endast ett fåtal
bönder, som ej sålt skogar eller afverk¬
ningsrätt (vanligen till visst tumtal), och
torde i de flesta fall skogspenningarna ha
räckt endast en kort tid. De få hemmans-
egare, som fritt disponera öfver sin skog,
skatta den, allt efter behof och konjunk¬
turer, mycket olika strängt. Försäljning
sker af sågtimmer eller i några fall timmer¬
träd på rot, sedan stämpling utförts.
I allmänhet kan sägas, att omtanken att
bereda hemmanet en varaktig inkomst af
skogen, der dispositionsrätten varit fri, endast
i mycket enstaka fall blifvit realiserad.
Frestelsen att i penningar omsätta skogs-
kapitalet har varit för stor och penningarna
svåra att behålla.
Då enskilda ej kunna betala skogen så
högt som bolag, synes det sannolikt, att
dessa senare, då tillfälle förr eller senare
yppar sig, skola förvärfva de skogar, som
kunna vara eftersträfvansvärda.
Anundsjö revir.
a) Alltsedan trävaruindustriens uppblomst¬
ring har efterfrågan på saluskog varit i sti¬
gande, men i samma mån, som den s j eif-
egande bonden bereddes tillgång på salu¬
timmer, så uppstod spekulationslusten hos
köparen (bolaget), hvilken så småningom för-
värfvade sig flerårig afverkningsrätt på bonde¬
skogen,vare sig med eller utan minimidimen-
sion.
b) Kändt är, att betalningen för denna af¬
verkningsrätt i allmänhet icke stod i rim¬
ligt förhållande till den timmerafkastning,
som köparen härigenom kom i besittning
af på nämda skog. Förutom det att köparen
vanligtvis för en ringa penning erhöll råvara
för sin egen industri, så råkade bonden under
kontraktstiden alltid i ett visst vasallför¬
hållande till köparen på sin egen skog,
Tydligt är, att under sådana förhållanden,
då bonden knappt åtnjutit husbehofsvirke
från sin skog, intresset för jordbruket på
hemmanet äfven skulle slappas och långt
ifrån att bereda detsamma någon vinst hafva
tvärtom inkomsterna af dessa afverknings-
rätter satt tillbaka jordbrukets utveckling,
så tillvida som desamma förvandlats i en
eller annan lyx i stället för att kapitaliseras
144
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
till jordbrukets förbättrande. 1000 kronor i
medeltal kunna beräknas såsom årlig inkomst
från de skatteskogar med inskränkt disposi¬
tionsrätt till skogen, som finnas på härva¬
rande revir.
Ostra Jemtlands revir.
a) Sjelfegande bönder med skog öfver
husbehof och som hafva densamma osåld
kunna alltid med visshet påräkna afsätt¬
ning af såväl gröfre skogseffekter, såsom
timmer och bjelkar, som mindre skogsef¬
fekter, såsom pappersved, då skogarna äro be¬
lägna inom en half mil från de större åda¬
larna, samt af torr och vindfälld skog till
kolning å skogen, då den är belägen på ej
längre afstånd från jernvägen än c:a l1/
å 2 mil.
b) Under det senaste decenniet har skogens
värde börjat allt mer och mer inses, och sko¬
gen försäljes nu mera ej gerna utan att sälja¬
ren vet att betinga sig en köpeskilling, åtmin¬
stone någorlunda motsvarande dess värde.
Omtanken att för framtiden bereda hem¬
manet en säker och varaktig inkomst från
skogen är i allmänhet ganska sällsynt, ty
inträffa höga virkespriser eller ett annat
gynnsamt tillfälle att fördelaktigt försälja
sin skog, låter mången hemmansegare ej ett
sådant tillfälle gå sig ur händerna.
Det kan anses mera som undantag, att
genom försäljning af afverkningsrätten till
skog eller af bonden sjelf af verkade och
vid flottled eller jernväg försålda skogseffek¬
ter influten köpeskilling kapitaliseras. I
de flesta fall konsumeras densamma inom
några få år på öfverflödiga lefnadsvanor eller
på mindre behöfliga åbyggnader.
Inom reviret förefinnas endast 4 st. skatte¬
hemman med inskränkt dispositionsrätt öf¬
ver skogen med en egorymd af 3,148 har.
Dessa hemman egas, 2 st. af Skönviks och
2 st. af Tunadals aktiebolag. Äro mera att
anse som skogsdomäner än som hemman
med jordbruk.
Fors socken af Östra Jemtlands revir.
a) De sjelfegande bönderna i orten hafva
på ett fåtal när så riklig skogstillgång utöfver
husbehofvet, att de deraf genom årligt afsalu
kunna bereda sig erforderlig kontant in¬
komst nu och framdeles, b) Afverknings-
rättsupplåtelser förekomma icke numera,
utan afverka bönderna i regel årligen ett
större eller mindre parti virke, som de sjelfva
framköra till vattendragen och der försälja.
Norra Jemtlands revir.
a) Å det ojemförligt öfvervägande antalet
bondehemman har afverkningsrätten först till
furutimmer af gröfre dimensioner, men å de
allra flesta sedermera äfven till sådant timmer
af mindre dimensioner liksom till gran sålts,
och gravera kontrakt härom de flesta sjelf¬
egande bönders hemman. Sådana kontrakt
gälla dock ofta nog endast utskogarna, hvadan
saluvirke för närvarande kan aflåtas från
många bönders ej obetydliga hemskogar.
Mycket af virket, särskildt det mera värde¬
fulla, å dessa skogar är dock redan af-
yttradt.
A de hemman, der afverkningsrätten ge¬
nom upprepade försäljningar upplåtits till
allt mindre dimensioner, erfordras många
årtionden, innan timmerduglig skog kan upp¬
stå till försäljning, och torde dessa skogar
beräknas utgöra cirka 70 % af de sjelf¬
egande böndernas skogar. Högst 20 % hafva
skog till afsalu och flertalet endast mindre
värdefull sådan; återstående 10 % anses
hafva endast husbehofsskog och ibland ej
ens detta.
I samma mån som afverkningskontrakten
upphöra att gälla, likasom när de mången¬
städes ganska vackra tillväxtskogarna hunnit
utväxa, ökas helt naturligen bondehemma¬
nens inkomst genom skogsförsäljning, om
ock till en början mycket långsamt.
I äldre tider, d. v. s. före 1860-talet,
ansågs den skog, som ej erfordrades till
husbehof, hinderlig för arbete, och det sågs
ej ogerna, att den brann, hvarefter gräs¬
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
145
växt och rikligt bete uppkommo. Med en
dylik uppfattning sålde bonden naturligtvis
sin skog för snart sagdt hvilket ringa belopp
som helst och först från 1870-talet har han
väl kommit till insigt derom, hvilka oer¬
hörda summor han slumpat bort, och der¬
med äfven omtanken för den qvarvarande
skogen väckts.
Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) Större delen af de sjelfegande bönderna
har försålt af verknings rätten till all skogs¬
mark eller större delen deraf på längre eller
kortare tid till ett visst tumtal. På 1860-
och 1870-talet köpte bolagen af många
bönder samt till och med af hela byalag,
som då voro oskiftade, afverkningsrätten
till all skogsmark på 50 år till ett jem¬
förelsevis groft tumtal för en ringa penning,
hvilka köp efter hand, som de gröfre dimen¬
sionerna togo slut, förnyades till lägre tum-
tal, under det andra köp ingingos på kortare
tid t. ex. 20 år. Visserligen hafva en del
vanligtvis i ekonomiskt afseende oberoende
bönder varit så förutseende, att de, sedan
bolagens afverkningsrätt en gång upphört,
ej låtit förleda sig till någon vidare upp¬
låtelse, och dessa kunna derigenom påräkna
en varaktigare inkomst af skogen, men de
flesta hafva, sedan de en gång kommit i en
beroende ställning till bolagen —- vanligt¬
vis genom att de måst skuldsätta sig hos
desamma — tvingats att fortsätta på den
väg de slagit in. Innan afverkningsrätten
upphört, hafva bolagen derför i allmänhet
antingen köpt större delen af skogsmarken
såsom evärdlig besittningsrätt eller också
förnyat afverkningsrätten antingen till ganska
lågt tumtal eller fri afverkning. Detta fler¬
tal af bönder kan således ej påräkna nå¬
gon inkomst af saluskog, utan få de i lyck¬
ligaste fall vara nöjda, om de vid afverk-
ningsrättens utgång få igen en sköflad skogs¬
mark, som till stor del är beväxt med endast
till bränsle duglig skog, och som är för¬
vildad, betäckt med ris och tullar samt för
erhållande af återväxt genom sj eif sådd omö j- j
lig. b) De penningmedel, som bönderna
bekommit vare sig genom försäljning af af¬
verkningsrätten på viss tid eller af större
eller mindre del af skogsmarken för evärd-
ligt, hafva tyvärr endast undantagsvis an-
vändts till förbättring af jordbruket, och
hafva af de flesta bortslösats på några år
samt af ett fåtal kapitaliserats.
Vestra Jemtlands revir.
a) De sjelfegande bönderna kunna numera
icke i någon nämnvärd grad utom i en¬
staka fall påräkna inkomst af Saluskog.
b) Upplåtelse af afverkningsrätt på 50 år
gjordes af de flesta hemmansegare för cirka
30 år sedan till afverkning efter visst tum¬
tal å viss trakt. Sedermera hafva smärre af-
verkningsrätter upplåtits på kortare tid, 10
å 15 år och ännu kortare, alltid till visst
tumtal och viss trakt. I några fall har af¬
söndring af någon mera aflägsen skogstrakt
gjorts. I somliga fall ha bönderna sjelfva
på sista tiden från sina osålda skogstrakter
afverkat och försålt virket.
Omtanken att till hemmanet bevara en
framtida varaktig inkomst från skogen har
varit ganska ringa.
I enstaka fall hafva bönder kapitaliserat
sina skogsmedel, vanligen hafva dessa lätt
förvärfvade penningar förslösats.
Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.
a) Med få undantag kunna sjelfegande
bönder åtminstone på många år ej beräkna
någon afsevärd inkomst af saluskogen.
Afverkningsrätten till hemmanets skog för¬
sälj es till viss minimidimension för en
viss tid. Minimidimensionen är i vanliga
fall låg och af verknings tiden lång, 30—50
år. Endast undantagsvis har viss del af
skogsmarken undantagits från afverknings¬
rätten; vanligen omfattar den hela skogs¬
marken med undantag endast för husbe¬
hof svirke.
b) De, som kapitaliserat försäljningsbelop-
pen för skogen och på så sätt indirekt beredt
19
146
FRÅGAN 15.
SKOGSSTATBN.
sig en årlig, säker inkomst från skogen,
äro få.
Herjeådalens revir.
a) Delvis redan nu och delvis inom en snar
framtid kunna de sjelfegande bönderna, på¬
räkna inkomst af saluskog, enär de i all¬
mänhet i början och medlet af 1850-talet
upprättade skogsafverkningskontrakten med
i allmänhet hög minimidimension i regel
omfattat femtio år och sålunda redan upp¬
hört eller snart upphöra att gälla; och då
vid afvittringen hemmanen, särskildt inom
Herjeådalen, tilldelats ett rikligt skogsanslag,
kan en betydande inkomst påräknas af salu-
skog. Dock bör anmärkas, att mångenstä¬
des bönderna genom nya afverknings-
kontrakt upplåtit skog af så små dimen¬
sioner, att någon vidare afsevärd inkomst
ej kan af deras skog på långliga tider be¬
räknas. b) Hittills har bonden ej haft någon
tanke på att bereda sitt hemman någon
varaktig inkomst från skogen och att döma
af åsigter, som i orten uttalas, är ej heller
någon förhoppning om att en bättre upp¬
fattning om skogstillgångarnas ändamåls-
enligare tillgodogörande skall kunna göra
sig gällande, ity att bonden numera, till
följd af rådande högre virkespriser, visser¬
ligen kan påräkna större afkastning af skogen,
men dock, med tanke endast på en tillfällig
större inkomst, äfven om skogen genom ett
dylikt förfarande för långliga tider ödelägges,
fortfarande tillämpar samma skogsförödande
metod, att på längre eller kortare tid upp¬
låta afverkningsrätten intill viss minimidi¬
mension, i stället för att genom utstämp-
ling uttaga den skog, som bör afverkas,
hvarigenom träd i sin fulla växtkraft, vare
sig dessa äro af större eller mindre dimen¬
sioner, kunna sparas, och endast sådana
träd afverkas, som ej genom sin tillväxt
anses afkasta nöjaktig ränta på sitt nuva¬
rande värde.
Hede tingslag af Herjeådalens revir.
Upplåtelse af afverkningsrätt har egt rum
på såväl längre (40 år) som kortare tid
(20 år) samt till visst tumtal (16' x 11"
och 16' X 10") å all skogsmark.
Ofverj ägmästaren.
a) Flertalet bönder har sålt sin skog
på vissa års afverkningsrätt till ganska lågt
tumtal och sakna derföre saluskog, men
de hafva alltid förbehållit sig rätt till hus-
behofsvirke och vedbrand. För att undan¬
draga afverkningsinnehafvarne så mycket
som möjligt, slösa de då vanligen med sko¬
gens användning till husbehof, b) Hos dem,
som icke försålt sin skog, förmärkes, att en
viss sparsamhet med skogen inträdt.
1 allmänhet kan sägas, att insigten om
nödvändigheten af en bättre skogshushåll¬
ning allt mer och mer intränger i folkmed¬
vetandet. Man ser ej sällan nu, att bön¬
derna å sina skogar i första rummet till¬
varataga torra, vindfällda och skadade träd,
i stället för att, såsom förr egde rum, upp¬
söka för afverkning till afsalu och husbehof
de växtligaste och bästa träden.
Å hemman med inskränkt dispositions¬
rätt till skogen torde den årliga nettoin¬
komsten af utstämplingarna i medeltal upp¬
gå till 300 kronor för hvarje åbo.
III. Vesterbottens distrikt.
Jörns revir.
a) Inom revirets kustsocknar hafva de
flesta bönderna ej mycket skog till afsalu,
dock kunna de i allmänhet försälja så myc¬
ket deraf, att det räcker till utskyldernas
gäldande och något derutöfver.
I öfre socknarna är tillgången på saluvirke
större å flertalet bondehemman, b) En stor
FRÅGAN 15. SK0G3STATEN.
147
del bönder försålde förr afverkningsrätten
till en del af sina skogsskiften på lång tid,
ända till 50 år, då oftast afverkningsrätten
gällde all skog derå.
Numera försäljes visserligen afverknings¬
rätten till en del skogsskiften; men i de
flesta fall endast på kort tid t. ex. 2—3
år, mera sällan på 10—20 år, hvarvid dock
afverkningsrätten i allmänhet är begränsad
till visst tumtal.
En del bönder deremot sälja ej afverk¬
ningsrätten till sin skog, utan de afverka
sjelfva mer eller mindre virke derifrån, be¬
roende på konjunkturer och egna behofvet
för tillfället, samt erhålla derigenom en var¬
aktigare inkomst deraf.
Kapitalisering af försäljningsbeloppen har
hittills mera sällan förekommit, då vid för¬
säljning af skog betalning derför endast del¬
vis erhållits kontant, hvaremot den öfriga
liqviden fördelats å flera år.
Norsjö revir.
a) Den sjelfegande bondeklassen har sent
omsider kommit till rätt stor insigt om
skogens stora värde och betydelse och är
derför numera i allmänhet ganska aktsam
om sin skog, hvadan inkomst af saluskog
till stöd för jordbruket nog kan påräknas
äfven för framtiden, b) Upplåtelser af af-
verkningsrätter, först på 50 och sedan på
20 år, hafva på sina tider egt rum från
en mängd större och mindre byar och
enstaka hemman, dervid rätt till afverkning
af alla å hela skogen befintliga träd ned
till visst tumtal (vanligen 10 v.-tum på 8
å 10 alnars längd) medgifvits, men de der¬
för erhållna obetydliga köpeskillingarna för¬
slösades fort på onyttiga saker och blefvo
endast undantagsvis använda till hemma¬
nens förkofran.
Dylika upplåtelser ske numera blott i
mindre omfattning och för några få år samt
afse vanligen endast någon mindre del af
hemmanets skog, dervid säljaren, förutom
en ganska dryg köpeskilling, alltid betingar
sig rättighet att få utdrifva virket. För fri
afverkning upplåtes ej skogsmark.
Till husbehof, försäljning och,' efter veder¬
börlig utstämpling, äfven till utskeppning
tillvaratagas numera å . såväl bonde- som
bolagshemman förut försmådda skogseffek-
ter af mindre dimensioner och värde, så¬
som skadad och oväxtlig skog, torra träd
och vindfällen, hvilka föryttras till jem¬
förelsevis höga pris.
Enligt verkställda uppskattningar af hem-
mansskogarna inom Malå lappmarkssocken,
j der jordegaren endast eger inskränkt dispo¬
sitionsrätt till skogen, uppgår årliga ordi¬
narie afverkningen till 19,138 träd.
Hemmanens sammanlagda skattetal utgör
närmast 28 mantal och hela antalet' sär¬
skilda brukningsdelar belöper sig till 402
stycken. Om sagda afverkningsbelopp för¬
delas lika på hvarje brukningsdel och me¬
delvärdet pr träd sättes till 2 kronor 75
öre, skulle sålunda på hvarje sådan bruk¬
ningsdel belöpa en årlig inkomst af 130
kronor.
Årliga inkomsten för öfriga bruknings¬
delar (24 st.) med inskränkt skogsrätt torde
för hvardera kunna beräknas till 160 kronor.
Burträsks revir.
a) Under sådana konjunkturer, som det
sista året rådt på trävarumarknaden, hafva
bönderna i orten haft svårt att till normala
priser få sälja timmer vid flottlederna, men
de kunna under vanliga förhållanden påräkna
inkomst af saluskog genom försäljning af
timmer och sparrar, tjära och kol samt ved
till gängse, i denna ort jemförelsevis något
låga priser. Flottlederna beherskas nem¬
ligen till stor del af två sågverksbolag, som
begagna dem till buds stående möjligheter
att nedpressa priserna, och längre transpor¬
ter erfordras för att kunna sälja virke på
fördelaktigare villkor, b) I öfre delen af
Burträsks socken hafva afverkningsrätter i
temligen stor utsträckning förr upplåtits på
böndernas hemman, hvaremot i kustsock¬
narna dylika upplåtelser mindre förekommit.
148
FRÅGAN ] 5. SKOGSSTATEN.
Numera säljas dylika nyttjanderättigheter I
mindre ofta. Då sådant undantagsvis sker,
upplåtes, i allmänhet på kortare tid, rätt
till afverkning af, enligt Kongl. förordnin¬
gen den 19 Mars 1888, fullmåliga träd å
vissa smärre skiften eller begränsade skogs¬
trakter.
Det är dock icke ovanligt, att sådana af¬
tal af köparne så formuleras, att de äfven j
kunna omfatta smärre träd, än som enligt
nämnda förordning utan utsyning få afver-
kas för skeppning eller för sågning. Det
har i sådana fall äfven inträffat, att köparne
afverkat all skog på de till afverkning upp¬
låtna "områdena, som de kunnat använda,
utan att jordegaren sett någon utväg att
skydda sin skog för sköfling. Och då skogs-
tjenstemännen icke hafva makt att ingripa
annat än vid sågning eller skeppning af I
undermåligt virke, så är det ganska lätt
för den, som afverkat dylikt, att, oaktadt
dimensionslagen, förvandla det i penningar.
Det vill derför synas, som om lagen —
för att vara till effektivt gagn för ortens
skogshushållning och på samma gång skydda
jordegare, som omisstänksamt medgifvit af-
verkningsrätt på sin skog till alla träd, som
i enlighet med lagen finge af verkas, mot
att få sin skog sköflad — bort stadga, att |
virke, som enligt lagens bestämmelser i öf- !
rigt är att betrakta såsom undermåligt, ej
må afverkas, vid äfventyr att virket tages
i beslag och dömes förbrutet, så snart det I
anträffas utom det hemmans enskilda om- |
råde, från hvilket det afverkats, för så vidt j
ej tillstånd till afverkningen på vanligt sätt
meddelats.
Undantagsvis säljas hela skogsskiften, eller
upplåtes medvetet rätt till »fri afverkning»
af skog. Försäljningar och upplåtelser af
nu nämndt slag komma dock sällan till j
stånd, annat än då jordegare till följd af |
skuldsättning är tvungen att gå in på nä¬
stan hvilka medgifvanden som helst.
Någon omtanke att bereda hemmanen |
varaktig inkomst af skogen kan icke sägas
hafva förefunnits, utan bondens sparsamhet
i fråga om skog, eller hans förutseende vid
upplåtande af afverkningsrätt har, naturligt
nog, icke varit förestafvade af annat än indi¬
videns större eller mindre skötsamhet och
klokhet i allmänhet.
Degerfors revir.
a) I de flesta fall är skogen bortarrende¬
rad till bolagen, b) Någon omtanke för
framtiden kan icke spåras, utan omsättas
| de för tillfället öfverflödiga penningarna i
»sus och dus».
Södra LycJcsele revir.
b) Dispositionsrätten till samtliga enskilda
skogar inom reviret är inskränkt jemlikt
Kongl. stadgan den 30 Maj 1873. Bola¬
gen ega för närvarande största delen af
revirets enskilda skogar. De enskilda sko¬
garnas skattetal uppgår till 51 1/32 mantal.
Af denna skatt ega bolag i hemman 152S/32
mantal samt i afverkningsrätter — en tid
af 30 till 40 år återstår vanligen af dessa —
30 u/64 mantal. Den öfriga skatten, 55/64
mantal, eges af bönder. Bönderna inne¬
hafva för närvarande således ej fullt 10
procent af de enskilda skogarna inom reviret.
Årsutsyningarna äro högst olika för skilda
trakter, beroende på skogstillgången. De
uppgå i medeltal till ungefär 20 träd pr
skäl, värda omkring 3 kronor trädet.
Norra Lycksele revir.
a) Inom reviret finnas ännu 174 s j eif-
egande bondehemman af der befintliga 297
hemman och hemmansdelar, alla dock med
inskränkt dispositionsrätt till skogen. Bonde¬
hemmanen innehafva en jordarealinegor, skog
och imped. af 52,437 har, då öfriga hemman
endast innehafva 37,549 har. Sedan husbe¬
hof svirke af dragits, erhållas efter gjorda af-
verkningsberäkningar i medeltal 22 träd pr
skäl (= I/ei mantal) med ett värde efter
årets timmerpris af 3 kronor pr stycket,
eller 66 kronor, b) Skogsköpen omfatta
oftast 30—50 år, hvaraf nu återstå 25—
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
149
35 år, och uti desamma ingå alla träd,
som under kontraktstiden uppnå 10 engel¬
ska tum på 21 fots längd, eller 25,4 cm.
vid 6,2 4 meter från roten.
Ehuru hemmansegarne, som på vissa år
sålt sin skog, nu gå miste om inkomst ifrån
densamma, erhålla de likväl, då kontrakts¬
tiden utgår, förmånen af inkomst från sko¬
gen så vida icke jordeganderätten dessför¬
innan öfvergår i bolagens händer.
Asele revir.
a) Utsigterna för bönderna att påräkna
inkomst af saluskog för framtiden äro be¬
tryggade genom Kongl. stadgan den 30
Maj 1873. I medeltal torde man kunna
påräkna en årlig utsyning af 35 träd pr
skäl, och efter ett genomsnittspris af 3 kro¬
nor pr träd å rot uppgår sålunda skogs-
afkastningens värde årligen till 105 kronor
eller i rundt tal till 100 kronor pr skäl.
b) Bönderna sälja numera vanligen dessa
afkastningar å rot. Försäljningssumman
kapitaliseras understundom, men ofta bort¬
slösas af sevärda belopp.
I enstaka fall användas mindre summor
till jordens underhåll och förbättring, oftast
ingenting alls. Afverkningsrätter på flera
år upplåtas numera icke.
Sorsele revir.
a) Nedanför kulturlinien uppgår de bön¬
ders antal, som hafva både mark och skog
osåld, till 55, och äro dessa innehafvare af
4 17,a mantal. Den årliga nettoinkomsten
af skogen å dessa hemman uppgår i medel¬
tal till 125 kronor pr hemman om 5/64
mantal. Ofvanför kulturlinien, eller den
oafvittrade delen af reviret, kunna de 92
bönder, som der finnas och som tillsam¬
mans ega 3 35/64 mantal, påräkna allt fram¬
gent en årlig inkomst af minst 70 kronor
pr hemman om 5/128 mantal, b) Bönderna
tillgodogöra sig skogsafkastningen vanligen
på det sätt, att de sjelfva nedköra sitt tim¬
mer till vattendragen, der detsamma för¬
sälj es till bolag efter förut öfverenskomna
pris. Upplåtelse af afverkningsrätt till
skogen skedde före 1888 alltid på 50 år
och vanligen bestämdes minsta dimensio¬
nen, som köparen egde rätt att afverka, till
10 tum på 8 '/2 alnar eller till 10 tum på
10 alnar från trädets rot. Efter 1888 hafva
köparne förbehållit sig rätt till smärre
dimensioner ända ned till 6 tum på 6 alnar
från roten och i alla fall rätt till allt virke,
som utstämplas för afsalu. Sedan lagen
om, att skogen ej får säljas från hemma¬
nen på längre tid än 20 år, trädde i kraft,
hafva ganska få afverkningsrättigheter till
hemmansskogar blifvit köpta, utan hafva
bolag efter den tiden mera lagt an på att
köpa hemmanen med skog och allt. Så¬
dana köp bedrifvas just nu med feberaktig
ifver. Någon kapitalisering af skogsförsälj-
ningsmedlen har knappast förekommit, som
ej är att undra på, då bolagen betalt fa¬
belaktigt små köpesummor för skogarna,
undantagaftdes dock vid de allra senaste
årens köp.
Stensele revir.
a) Inom Stensele socken är afverknings-
rätten försåld till bolag på 50 år från nä¬
stan alla hemman. Om den årliga inkom¬
sten, de öfriga jordegarne hafva af af salu¬
skog, fördelades lika på dem alla, skulle
densamma ungefär jemt räcka till hvad
som behöfves utöfver jordens afkastning till
deras uppehälle.
Vilhelmina revir.
a) Med antagande att genomsnittshemma-
net inom reviret har ett skattetal af b/6i
mantal kan ett dylikt hemman påräkna en
årlig inkomst från afsaluskogen af minst
160 kronor.
Fredrika revir.
a) Vid afvittringen erhöllo samtliga hem¬
man inom reviret så stora skogsanslag,
att de sjelfegande bönderna kunna från sina
hemman i all framtid påräkna inkomst af
saluskog, under förutsättning likväl, att de
150
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
icke egostycka eller i allt för inånga delar
klyfva sina hemman.
Samtliga hemman inom reviret äro un¬
derkastade utsyningstvång. Årliga inkom¬
sten för de särskilda hemmanen variera i
rundt tal mellan 200 och 700 kronor,
b) I början och medlet af 1870-talet upp-
läto de flesta bönder afverkningsrätten å
sina skogar till trävarubolag på en tid af
50 år och i allmänhet till visst tumtal.
Bjurholms revir.
a) Afverkningsrätten är i de flesta fall
på längre tid, 50 år, eller kortare, 5—10
år, upplåten till sågverksbolagen med af-
verkningsrätt för dessa, så långt lagen med-
gifver, eller ock i några fall till fri afverk-
ning, kalhuggning, detta senare dock al¬
drig omfattande hela skogen utan delar
deraf, helst efter kustlandet och efter jern-
vägen.
Från det 20-tal hemman med inskränkt
disposition till skogen, som finnes i reviret,
uppgår årsafverkningen från 75 ä 150 kr.
intill 600 kr. pr år. b) De få bönder, som
fortfarande ega sin skog eller delar deraf,
använda densamma för utskyldernas gäl¬
dande, och tål skogen större afverkning, af-
verkas och säljas timmer, sleepers, hustim¬
mer, ved m. m. och penningarna besparas
eller användas till hemmanets förbättring
samt uppförande af bättre och tidsenligare
åbyggnader.
Of verj ägmästaren.
Se anm. vid frågan 1.
IV. Norrbottens distrikt.
Piteå revir.
a) Inom de stora kustbyarna Svensbyn,
Roknäs, Sjulnäs, Långnäs, Lillpite, Bergs¬
viken, Hortlax, Högsböle, Biåsmark, Hem-
mingsmark och Jefre, om tillsammans 5 7 96/12g
mantal i 494 brukningsdelar, äfvensom inom
ett 40-tal omkring i reviret spridda hemman,
tillsammans utgörande .1 0 107/128 mantal i
73 brukningsdelar, anses skogarna i allmän¬
het vara så anlitade, att obetydlig inkomst
af saluskog är att från dem inom de när¬
maste två decennierna påräkna. Efter denna
tid torde de i betydande utsträckning före¬
kommande ungskogarna, isynnerhet der
dessa uppkommit efter brand, icke mindre
i qvalilativt än i qvantitativt hänseende till¬
försäkra sina egare afsevärd inkomst af salu¬
skog.
Hemmanen Björkliden, Brännträsk, Bän-
kerträsk, Ersträsk n:r 2, Kilberg, Kilbergs-
heden, Kolerträsk, Lyckoträsk n:ris 1 och 2,
Mandjärfsträsk, Manträsk, Näsudden, Stor¬
heden, Strömnäs, Tällträsk mris 1 och 2 samt
Åselet, om tillsammans 5 8/er mantal i 25
brukningsdelar, anses öfver hufvud hafva en
årlig inkomst af ungefär 65 kronor af salu¬
skog.
Hemmanen med inskränkt dispositions¬
rätt till skogen: Bölsträsk, Högliden, Karl¬
berg, Kilberg n:r 2, Nyfors, Rengårdsheden,
Skickligheden, Stenbacka, Strömfors, Studsar-
heden och Svallfors, om tillsammans 2 5/64
mantal, anses öfverhufvud hafva omkring
150 kronor i årlig inkomst af sina utstämp-
lingar. b) Upplåtelser af afverkningsrätt å
vissa skiften på längre tid förekomma en¬
dast i följande omfattning. Fagerheden 6
år, Kolerträsk 3 år, 28 hemman inom Svens¬
byn 10 år, 4 d:o inom Kalamark 10 år,
11 d:o inom Biåsmark 10 år och Jefre
3 år, utgörande tillsammans 3 206/256 man¬
tal. Afverkningen har härvid varit begrän¬
sad ned till visst tumtal (4" x 20' eller
5" X 17'.)
Vanligast är dock, att bonden låter ut¬
stämpla skogen å ett visst skifte eller någon
del deraf och derefter försäljer densamma
antingen på rot mot ett visst pris per stycke
FRÅGAN 15. SKOGS ST ATEN.
151
eller afverkad och apterad till sparrar eller
timmer.
Någon omtanke att genom dylika försälj¬
ningar bereda hemmanet någon varaktig in- |
komst synes i allmänhet icke göra sig gäl- J
lande.
Elfsby revir.
a) I högst få fall återstår å de sjelfegande
böndernas hemman någon skog till afsalu.'
b) Den mer burgna bondeklassen bereder
sig en viss varaktig afkastning af skogen, i
det den endast under gynnsamma konjunk¬
turer försäljer sin skog, då deremot den fat- I
tigare klassen till bolagen på viss tid upp¬
låter sin skog eller vissa delar deraf till af- '
verkning. I medeltal kan sägas, att inkom¬
sten för utstämplingarna ej öfverstiger 200—
300 kronor.
Arvidsjaurs revir.
a) Sammandrag öfver egande- och afverk-
ningsrättsförhållanden inom Arvidsjaurs re¬
vir vid slutet af år 1901.
|
Areal
|
Mantal |
|
j Hela reviret (hemman och
|
|
i
|
nybyggen).....................
|
85,370.06
|
24s/32
|
Bondehemman, från hvilka
|
|
|
afverkningsrätt till skog ej
|
|
|
är upplåten ..................
Bondehemman, från hvilka
afverkningsrätt till skog är
|
32,072.21
|
1039676912
|
j upplåten .....................
|
39,177.99
|
1057'/e9i2
|
i Bolagshemman ...............
|
14,119.86
|
37/16
|
Före 1921 års utgång hafva alla inom
reviret nu af slutade kontrakt utgått.
År
|
1902 utgå
|
2
|
st.
|
»
|
1903
|
»
|
1
|
»
|
|
1904
|
»
|
5
|
»
|
»
|
1911
|
»
|
20
|
»
|
»
|
1912
|
»
|
21
|
»
|
»
|
1913
|
»
|
10
|
»
|
»
|
1914
|
»
|
21
|
»
|
»
|
1915
|
»
|
' 9
|
»
|
»
|
1916
|
»
|
6
|
»
|
»
|
1917
|
»
|
5
|
»
|
År 1918 utgå 27 st.
» 1920 » 1 »
» 1921 » 1 »
Då det för närvarande å en del trakter
är omöjligt att, tack vare de allt för dryga
flottningsförhållandena, vinna afsättning för
små timmerdimensioner, ha vid uttagande
af extra af verkning dessa sm ådimensioner
måst qvarlemnas. Dock är att hoppas, att
detta missförhållande så småningom minskas
och att bönderna sålunda framdeles kunna
påräkna något större inkomster från sina
skogar, än hvad för närvarande är fallet.
Då endast försäljningssummorna för or¬
dinarie virkesafkastningen medtagas, torde
för närvarande medelinkomsten från hem-
mansskogar, som egas af bönder, å hvilka
hemman afverkningsrätt till skog icke är
såld, sedan husbehofsvirket afdragits, kunna
I beräknas per hemman och år till:
för 15 st................ 150—300 kronor
» 10 » ............... 100—150
» 15 » ............... 50—100
» 40 » ............... 20— 50 »
Å en hel del hemman i (xlommersträsk,
Lappträsk och Hålberg finnes för närvarande
skog endast till husbehof. Extra afverk-
ningarna äro i allmänhet uttagna inom dessa
byar. Ju mera hemmanen styckas, desto
mindre blir utsigten, att öfverskott af skog
för afsalu skall uppstå.
b) I allmänhet upplåtas afverkningsrät-
terna på 20 års tid, i enstaka fall på 5—10
år. I ett 10-tal fall äro afverkningsrätterna
begränsade till viss dimension, 23 cm. och
deröfver vid brösthöjd, ett par fall till 25
cm. på 14 meterfot; i öfriga fall äro af¬
verkningsrätterna upplåtna till all skog, of¬
tast med rätt för hemmansogarne till hus¬
behof svirke.
I de fall, då bönderna icke sålt afverk-
ningsrätten, bruka de oftast å rot försälja
de stämplade träden. I enstaka fall ned-
drifva bönderna sina utstämplingar och för¬
sälja virket, apteradt till timmer, vid vatten¬
152
FRÅGAN 15. SKOGSSTATEN.
dragen; och förfares på detta sätt, då flera
konkurrerande bolag uppträda vid vatten¬
dragen.
Öfre Byske revir.
a) Jordegaren har endast inskränkt dispo¬
sitionsrätt öfver skogen. Den inkomst, ut-
stämplingarna gifva, varierar naturligen högst
betydligt, men torde, under antagande att
medelpriset pr träd utgör 1,50, i stort genom¬
snitt kunna beräknas till 20 — 25 kr. på
hvarie Ve4 mantal, b) Utstämplingen för¬
sal jes till visst pris pr träd å rot eller ock¬
så, ehuru här i orten mera sällan, ned-
drifven på vattendraget. Ibland har äfven
afverkningsrätten å hela skogen blifvit för¬
såld till viss dimension och på viss tid, i
allmänhet 10—20 år, och har i så fall
hemmansinnehafvaren i regel fått mottaga
hela köpeskillingen på en gång vid aftalets
träffande. Detta är emellertid mindre van¬
ligt; af samtliga bondehemman inom reviret
är afverkningsrätt upplåten å 57/64 mantal.
Malmesjaurs revir.
a) Inom reviret belägna hemmansskogar
äro underkastade utsyningstvång, och sko¬
garna skötas enligt uthållighetsprincipen.
b) Oftast tillgodogöra sig bönderna skogs-
afkastningen genom att sälja det stämplade
virket å rot, oftast till för lågt pris. En¬
dast vid vattendrag, der konkurrensen är
någorlunda uppdrifven, hafva de med mera
fördel kunnat sälja virket, apteradt vid vatten¬
draget.
Rätt ofta förekommer, att bönderna till
bolag för vissa år sålt afverkningsrätt till
allt utsynadt virke, antingen för en rund
summa eller till visst pris pr träd, vanligen
mycket för lågt. Någon tanke att från sko¬
gen bereda hemmanet varaktig inkomst har
ej i allmänhet sedan gammalt förefunnits,
men börja nog allt flere inse nyttan häraf.
Derest den från hemmanen utsynade skogen
försålts enligt de för kronans skogar gängse
virkesprisen, skulle hvarje hemmansdels
skogsafkastning i medeltal under de sista
3:ne åren lemnat egaren en nettobehållning
af i det närmaste 120 kronor årligen.
Någon kapitalisering af försäljningsbe-
loppen förekommer sällan, utan mestadels
lemnas penningarna innestående hos bola¬
gen och uttagas in natura i mån af behof.
Arjepluogs revir.
a) Afkastningen af skogarna är högst
olika å olika hemman, b) Någon omtanke att
af skogstillgången bereda hemmanet en var¬
aktig inkomst torde tyvärr knappt någon¬
städes kunna påvisas. Den mera tillfälliga
vinsten af en afverkningsupplåtelse synes
vara den vanligaste formen för inkomst af
skogen.
Yariså revir.
a) 300—400 kronor i medeltal torde kun¬
na beräknas såsom medelvärdet af utstämp-
lingarna, men denna inkomst åtgår till be¬
hof ven för hushållet. Under antagande att
den skadade skogen först mestadels ut¬
tages, blifva med tiden 3 års utsyningarna
allt värdefullare, b) Hemmansegaren, hvil¬
ken direkt vanligen försäljer hvarje stämp¬
ling till bolagen, använder ofta medlen för
sin skogs afkastning till andra ändamål än
jordbrukets förbättrande.
Joclcmocks revir.
a) Inom Jockmocks revir kan den årliga
inkomst, som de sjelfegande hemmansegarne
och nybyggarne hafva af sina ordinarie ut-
stämplingar, beräknas till i medeltal för
hvarje hemmansegare 300 kronor på rot,
hvartill kommer förtjensten med virkets ut¬
drifning, hvilken varierar allt efter våg¬
längden till vattendraget.
Perlelfvens revir.
a) Till följd af stora extra utsyningar
af vindfälld och skadad skog hafva hem¬
manens inkomster af utstämplingarna under
sista åren varit oproportionerligt höga; efter
nu uppgjorda hushållningsplaner och derpå
grundade afverkningsberäkningar uppgå de
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
153
framdeles till 117 träd per hemman årligen
eller till 300 kronors värde.
Storbackens revir.
»Utsyningstvång rådande; 300 å 400 kro¬
nor. »
Bodens revir.
a) Nu och inom närmaste framtiden sakna
bönderna skog till afsalu, b) Saluskog till¬
godogöra de sig vanligen genom att sälja
träden på rot eller (mindre vanligt) vid j
vattendraget som timmer. Omtanken att af
skogen bereda hemmanet varaktig inkomst
har icke vare sig nu eller i föregående tider
någonstädes förmärkts.
Råneå revir.
Nästan utan undantag hafva bönder, som
ega fri dispositionsrätt öfver skogen, redan
afverkat och försålt all fullmålig skog, och
derjemte har den undermåliga skogen dels
till husbehof, dels till afsalu — hvilket
kunnat ske, tack vare den allt annat än
effektiva dimensionslagen — så hårdt an¬
litats, att den stundom knappt räcker för
husbehof vet. I följd häraf kunna bönderna
ännu för en lång framtid icke påräkna in¬
komst af saluskog.
Afverkningskontrakt förekomma icke; ej
heller skötes någon enda skog med fri dis¬
positionsrätt efter principerna för en ordnad,
uthållig afverkning.
Jordegare med inskränkt dispositionsrätt
till skogen hafva i medeltal enligt upp¬
gjorda hushållningsplaner i ordinarie årlig af¬
kastning 0,31 träd öfver 31 cm. vid bröst¬
höjd i medeltal pr hektar duglig skogsmark
eller pr hemman med en areal i medeltal
af 620 har duglig skogsmark 213,9 träd,
hvilket med ett medelvärde af 2,6 0 pr träd
gifver , en inkomst pr hemman af 534,7 6
kronor. Per mantal erhållas på samma
grunder 447 st. träd, eller 1.117,60 kronor.
Kalix revir.
a) Knappast någon enda sjelfegande bonde
eger numera någon skog till afsalu, men i
en ej alltför aflägsen framtid torde större
delen af hemmansegarne i Öfver-Kalix och
norra delen af Neder-Kalix kunna bereda
sig ganska afsevärda inkomster genom för¬
säljning af skog. Samtliga mera betydande
nybyggen och hemman med inskränkt dis¬
positionsrätt till skogen befinna sig redan i
bolagens händer. Fastän all skadad skog
utgallrats, finnas likväl nybyggen, som gifva
innehafvarne en årlig inkomst af ända till
1200—1500 kronor.
I medeltal torde å de nybyggen och hem¬
man med inskränkt dispositionsrätt till sko¬
gen, som ännu innehafvas af andra än såg-
verksbolag, den årliga skogsafkastningens
värde icke uppgå till mer än omkring 100 å
150 kronor, b) Någon omtanke att af skogs-
tillgången bereda hemmanet en varaktig
inkomst har ej förefunnits, tvärtom synas
alla hafva gjort allt hvad de kunnat för
att hastigt och utan minsta hänsyn till de
låga priser, som bjudits, göra sig af med
sina skogar. Härom vittna de rent hufvud-
lösa försäljningar, som gjorts, i det att af-
verkningsrätt upplåtits å all skogsmark på
flera tiotal år och utan några bestämmelser
om minimidimensioner. Härutinnan har
dock numera, ehuru för sent, en förändring
till det bättre inträdt så till vida, att af-
verkningsrätt vanligen upplåtes på endast
2—5 års tid, hvarvid viss del af skogen
och dessutom bestämd minimidimension
angifves. En del bönder hafva till och med
under senare åren varit nog förståndiga att
sjelfva afverka och framdrifva sin skog,
och först derefter sälja virket framme vid
vattendragen eller nere vid sågverken.
Angeså revir.
a) Den årliga till försäljning afsedda
skogsafkastningen uppgår i medeltal till 43
träd pr hemman och torde representera ett
värde af 90—100 kronor, b) Detta belopp
kommer i allmänhet ej sjelfva hemmanet
till godo, utan användes till skatter, lifsmedel
och dylikt. Någon försäljning af afverk-
ningsrätt förekommer, ej, utan säljes virket
20
154
FbIöAN 15. SKOGSSTATEN.
vanligen efter intumning å vattendraget, dit
det af egarne nedforslas.
Iiåneträshs revir.
a) Endast hemman med inskränkt dispo¬
sitionsrätt till skogen finnas. Enligt för
reviret gjorda beräkningar belöper sig på
hvarje hemmansdel — i genomsnitt om¬
fattande 4 9/64 mantal eller 323 har
samma areal — en årlig ordinarie utsyning
till afsalu af i medeltal 50 träd med en
minimidimension af 31 cm vid brösthöjd.
Efter ett pris af minst 2 kronor pr träd
skulle sålunda ett hemmans årsinkomst af
saluskog belöpa sig till 100 kronor. Vid
försäljning betingar sig dessutom säljaren
oftast arbete vid virkets utdrifning, hvarvid
kan påräknas en inkomst af c: a 1 krona
pr träd.
Gellivare revir.
a) De flesta af revirets bättre hemmans-
skogar (de innehafvas med inskränkt dispo¬
sitionsrätt) hafva ännu icke taxerats. Det
synes emellertid, med stöd af redan skedda
taxeringar, som skulle ett hemman med
någorlunda god skog böra afkasta 5 å 6
träd pr skälland skatt, och sålunda ett
medelstort hemman (om t. ex. 6 skälland)
lemna årligen 30 å 36 träd, värda 70å75
kronor.
Juchasjärvi revir.
Inom reviret är inskränkt dispositionsrätt
till skogen för alla hemman, och i medel¬
tal kan hvarje hemmansdel anses erhålla
125 kronor i årlig inkomst af sin utstämp-
ling.
Tärendö revir.
a) För närvarande har endast ett mindre
antal af de sjelfegande bönder, som hafva
fri dispositionsrätt till skogen, sina skogs¬
skiften osålda eller något afsevärdt qvar till
afsalu. Årliga inkomsten från hemman med
inskränkt dispositionsrätt till skogen vexlar
ofantligt. På de mindre nybyggena och
hemmanen kan inkomsten ofta icke utgöra
mer än 40—50 kronor och derunder, då
deremot på de bättre hemmanen, som i
regel innehafvas af bolag, inkomsten kan
uppgå ända till 1,000 kronor och deröfver.
I medeltal få nybyggen och hemman anses
hafva en ungefärlig inkomst pr år af 175
kronor, b) Dels upplåta de afverkningsrätt
till visst tumtal på viss tid, hittills vanligen
20 år, dels afverka de sjelfva och försälja
sitt timmer vid vattendrag. Kapitalisering
af försäljningsbeloppen har hittills sällan
förekommit, men börjar förbättring inträda,
härvidlag.
Torneci revir.
a) Då en stor del af böndernas skogar
efter försäljning på längre eller kortare tid
under de senaste 20 åren starkt af verkats,
så kan under närmaste 20 å 30 år ingen
nämnvärd saluskog annat än i enstaka fall
påräknas från böndernas skogar. För hem¬
man med inskränkt dispositionsrätt till sko¬
gen uppgår den ungefärliga årliga inkomsten
för hvarje till 60 kronor genom utstämp-
ling. Bönderna hafva försålt afverknings¬
rätt oftast i sin helhet intill dimensions¬
lagens mått. För ej länge sedan uppläts
alltid afverkningsrätten på längre eller kor¬
tare tid till öfverenskommet pris för skogs¬
skiftet, utan att säljaren hade någon känne¬
dom om timmerträdens antal och värde,
och utan tanke på skogens framtida bestånd,
eller omtanke för hemmanets framtida be¬
hof från skogen. Bönderna hafva nu i all¬
mänhet insett den stora förlusten i dylikt
bortslumpande af skog och, för så vidt
de nu hafva något qvar att sälja, sker detta
efter visst pris pr träd, oftast lågt, och äf¬
ven nu utan kunskap om dimensioner och
skogens egentliga värde, men dock med ett
afgjordt bättre försäljningssätt än förut.
Pajala revir.
a) För närvarande finnas högst få bönder
med fri dispositionsrätt till skogen, som ej
sålt all eller det mesta af sin skog på fler¬
årig af verkningstid. Inom reviret finnas 71
FRÅGAN 15.
SKOGSSTATEN.
155
hemman med inskränkt dispositionsrätt till
skogen, hvilka hafva skog utöfver husbehofvet
och derför blifvit taxerade. Dessa hemman
få en årlig utsyning af 98 träd pr hemman
i medeltal, och torde medelpriset de senare
åren få sättas till 1,50 pr träd på rot, hvadan
den årliga inkomsten pr hemman skulle ut¬
göra 147 kronor, b) Vanligast skedde köpen
förr på 20 års tid till den minimidimension,
Norrbottenslagen bestämmer, antingen på
hela hemmanets skog eller vissa bestämda
delar af densamma.
Stundom har säljaren förbehållit sig rätt
att, der han det önskar, verkställa utdrif-
ningen till vattendraget efter gällande kör-
priser. Priset har i regel varit en viss summa
i ett för allt, oberoende af trädantalet. På
de senare åren, då befolkningen kommit till
bättre insigt om skogens värde, hafva dock
köpen skett till visst pris pr träd på rot
och afsett viss minimidimension.
Of ver jägmästaren.
a) I medeltal för distriktet torde de in¬
komster för afsaluskog, som från ett medel¬
stort hemman under ordinära konjunkturer
kunna beräknas för närvarande utgöra:
hemman med fri dispositionsrätt till skogen
(inskränkt till viss dimension) knappt någon;
hemman med inskränkt dispositionsrätt
omkring 200 kr. å 150 kr.
Först framdeles om 15, 20, 30 år böra
de förstnämnda med till större delen vackra
ungskogar så småningom kunna räkna på
icke obetydliga årliga inkomster af afsalu¬
skog, om nemligen afverkningarna baseras
på uthållighetsprincipen. Visserligen hafva
andra kategorier (lappmarksskogarna och
kronohemman och nybyggen i kustlandet) på
senare åren i allmänhet undergått rätt stora
afverkningar särskildt af skadad skog samt
skog i liqvider vid laga skiften, men denna
siffra torde nog kunna tills vidare bibehållas,
och möjliga hemmansklyfningar neutraliseras
genom de stigande prisen för trä. b) Om¬
tanken att af skogsinkomster bereda hem¬
man och jordbruk varaktigt stöd, förbätt¬
ring och utvidgning -— hvilket varit grund¬
tanken för all områdestilldelning vid af¬
vittring — saknas beklagligt nog nästan
fullständigt; och dessa medel, tillkomna an¬
tingen genom årliga virkesförsäljningar på
rot och vid vattendrag eller genom afverk-
ningsrättsupplåtelser, användas vanligen på
de stegrade lefnadsbehofven, utan tanke
på sparsamhet och klokt användande; un¬
dantag att förtiga.
156
FRAGAN 16. SOCKENOMBTJD.
16. Hur ställer sig i det hela böndernas skogshushållning i orten i jem¬
förelse med bolagens, och hvari består den särskilda skötsel, som bönderna eller
bolagen i olika fall må egna sina skogsmarker 9
' Sockenombu d.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
t EnviJcen.
1. Kan ej besvaras.
2. Lika. Särskild skötsel förekommer ej.
B. I allmänhet lika.
, Svärdsjö.
A de skogsskiften, som bolagen ega för
all framtid, afverkas endast den gröfre sko¬
gen. De egentliga skogssköflarna äro de
nya, mindre . bolagen och äfven enskilda
personer, som köpa och afverka ungskog till
pappersved och kolning m. m. Hvarken
bolag eller enskilda sörja för plantering och
återväxt, hvadan deras skogsskötsel kan be¬
tecknas som dålig.
Sundborn.
Hos allmogen finnes knappast någon tanke
på rationell skogshushållning. Dertill äro
deras egovidder för små. Bolagen samt en
och annan herreman hafva deremot anställt
frösådd å lämpliga marker.
Vika.
Böndernas skogshushållning mycket olika,
»utan jemförelse med bolags». Består mesta¬
dels i gallring.
Kopparberg.
Böndernas skogshushållning sämre än bo¬
lagens. Det lilla bolagen ega gallras och
rensas, men detta förekommer högst sällan
på böndernas marker.
Aspeboda.
Bönderna använda blädning, bolagen kal-
huggning.
Torsång.
Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke hos hvarken bönder eller bolag. Å
ett och annat ställe frösådd. Eljest ingen
annan skötsel än gallring.
Gustaf.
Annan skötsel än gallring och afverkning
af torrskog förekommer ej i allmänhet.
Försök med skogssådd afbrutits, enär skogs¬
markens användande för gemensamt mul¬
bete hindrat plantornas fortväxt.
Silfberg.
Ungefär lika. Bolag ådagalägga dock större
omsorg för skogens återväxt.
Stora Tima.
Svar saknas.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
Egentlig skogshushållning förekommer
näppeligen hos hvarken bönder eller bolag.
ffRAGAN 16. SOCKENOMBUD.
157
Stora Skedvi.
Skogssådd förekommer val å bondehem¬
man, ehuru i allt för liten skala. Bolags-
hemman saknas.
Garpenberg.
Svar saknas.
Hedemora.
Skötseln består i sådd och gallring. Det
enda bolag, som finnes, sköter skogen icke
sämre än bönderna.
Husby.
Bolagen sköta skogen bättre än bönderna,
i det att de förra på kalhuggna trakter före¬
taga risbränning och frösådd. I böndernas
skogar endast sjelfsådd.
By.
Ungefär enahanda.
FoTkärna.
Nämnvärd skillnad kan ej påvisas. En¬
dast på kronohemman hafva åtgärder för
återväxt förekommit.
Grytnäs.
1, 2. Böndernas skogar få sköta sig
sjelfva. Bolagsskogar finnas icke.
Avesta.
Det bolag, som finnes inom socknen, eger
ej skog, endast några hagar.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås.
1—3. Ingen egentlig skogsskötsel före¬
kommer.
Ål.
Bönder hafva lärt sig att spara frötallar
och gallra. Endast ett par bönder hafva
gjort försök med frösådd. Bolagen spara
på egen skog fröträd, men afverka på an¬
dras rubb och stubb. Emellanåt. förekom¬
mer fallbränning. Inga försök med frö¬
sådd.
Leksand.
1. Bolagen tillämpa å egna skogar verk¬
liga skogshushållningsprineiper, men bönder
hvarken förstå sig i allmänhet derpå eller
fråga derefter. Endast ett exempel på att en
bonde verkställt frösådd, fastän Hushåll¬
ningssällskapet fritt tillhandahåller skogsirö
och planterare af skog.
2. Angående bolagens skogar =1. Å
böndernas skogar förekommer mest bläd-
ning. På trakter, der kolning verkställes,
förekommer trakthuggning och någon gång
skogsfrösådd. För det mesta får skogen
sjelf draga försorg om återväxten.
Siljansnäs.
Bönder sörja ännu ej för återväxt. Bo¬
lagen göra det mera och sköta skogen mera
rationellt.
Rättvik.
1. De stora bolagen hafva i allmänhet
ordnat skogshushållningen på ett tillfreds¬
ställande sätt med indelade årshyggen. Hos
bönder förekommer skogsindelning endast
undantagsvis.
2. I hufvudsak = 1 med tillägg: »för
öfrigt finns ingen skillnad».
Boda.
Hvarken bönder eller bolag egna sin skog
någon särskild skötsel.
Ore.
Böndernas skogsskötsel ännu. snart sagdt
ingen. Bolagen börja med kalhuggning å
sankmarker för att få nytt skogsbestånd.
Gagnef.
1. Bönder hushålla numera med sko¬
garna och gallra.. Bolagen fröså egna sko¬
gar. Arrendeskogar renrakas.
2. Svar saknas.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
Hvarken bönder eller bolag iakttaga nå¬
gon särskild skogsvård.
158
FRAGAN 16.
SOCKENOMBUD.
Våmhus.
Hvarken bönder eller bolag egna skogen
någon skötsel eller sörja för återväxten ge¬
nom plantering eller sådd. Bådas skogs¬
hushållning närmar sig mera misshushåll¬
ning.
Sollerön.
Bönder och bolag skota skogen på samma
sätt, bara hugga. Återväxten sörjer natu¬
ren för.
Venjan.
Böndernas skogshushållning har ännu ej
hunnit visa sig, då bolagens 50-åriga skogs-
arrenden från 1855 — 1857 ännu ej gått till
ända.
Or sa.
1, 2. Bönder, som arrenderat bort sina
skogar, öfva ingen skogsskötsel.
Elfdalen.
= Orsa. Bolagen hafva icke egnat sina
skogar någon skötsel.
Sårna.
Skogshushållning har ej annorlunda före¬
kommit, än att torr och vindfälld skog samt
affall efter skogsafverkning tillvaratagits så
mycket som möjligt af bolagen ej mindre
än af bönderna.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. Någorlunda lika.
2. Då bönderna vid goda konjunkturer
afverka sina skogar till försäljning åt bola¬
gen, spara dessa på sina egna. Någon sär¬
skild skötsel egnas icke skogarna af hvarken
bönder eller bolag.
Nås.
Bönder företaga inga kulturåtgärder. Bo¬
lagen hafva under senare åren gjort mycket
för skogens återväxt genom frösåning å kal-
huggna marker. Egentlig misshushållning
förekommer icke hos hvarken bolag eller
bönder.
Säfsnäs.
Böndernas skogshushållning god. Bola¬
gen ådagalägga stor misshushållning, men
plantera regelbundet för återväxt.
Jerna.
Böndernas hushållning kännetecknas i
allmänhet af mera omtanke för framtiden.
Vissa bolag sköta skogen bättre än bön¬
derna i allmänhet, men andra bolag, såsom
»Träkol», förstöra alldeles skogen på ansen¬
liga områden.
Äppelbo.
Svar saknas.
Malung.
För närvarande ungefär lika.
Lima.
Då böndernas skogar varit och äro öfver -
lemnade till afverkning åt bolagen, kan ännu
ej blifva tal om någon rationell skogshus¬
hållning från deras sida. Någon skogshus¬
hållning å bolagens sida kan ej sägas ega
rum. Bolagen förfara vid sina drifningar
ganska oförsigtigt med den qvarstående ung¬
skogen, borthugga den eller barkflöga gra¬
nar, hvilka till följd deraf dö ut. Vidare
förhindras återväxten och öfverföras på den
växande skogen skadliga insekter derigenom
att affall får qvarligga. Till följd af allt
detta kan man efter drifningen på sina
ställen få se större delen af den qvarstå¬
ende skogen alldeles förderf vad.
Transtrand.
1—3. Hvarken bolag eller bönder hafva
lemnat skogen annan skötsel än afverkning.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. Skillnaden torde vara ringa om ens
någon. Bruksbolagen så visserligen skogs-
frö, men detta torde vara af föga eller ingen
betydelse.
2. Bönderna idka för det mesta trakt¬
huggning. All ungskog sparas. Äfven plan¬
«
FBÅGAN 16. SOCKEN OMBUD.
159
tering af skog förekommit. Trävarubolaget
Dalarne tyckes taga med sig all skog, dock
sparas något fröträd. Aktiebolaget Nyham¬
mar sköter sin skog rationellt.
Ludvika.
Böndernas hushållning med och skötsel
af skogen bättre än bolagens.
Norrbärke.
Nämnvärda olikheter förekomma icke.
Söderbärke.
Skogshushållningen skötes bättre af bo¬
lagen än af bönderna, enär hjelpgallring
ännu icke allmännare förekommit bland
bönderna samt bolagen bättre sörja för åter-
växten.
Malingsbo.
Skogens vård i allmänhet god. Vid all
afverkning har åtminstone genom fröträds-
ställningar sörjts för skogens återväxt, hvar¬
jemte ett bolag dessutom alltid har verk¬
ställt återsådd.
II. Qefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
Bolagen sköta i allmänhet återväxten
bättre än bönder.
Öster Fernebo.
1. Ungefär lika för bönder och bolag,
och hafva på senare år skogarna mycket
anlitats. Frösådd göres i mindre omfatt¬
ning.
2. Bolagen »gå åt» skogen hårdare än
enskilde. Gysinge bruk trakthugger och
frösår. Bönderna blädhugga, få af dem
fröså.
Arsunda.
1. Böndernas skogshushållning är i all¬
mänhet dålig, de afverka planlöst, ofta me¬
delst gallring, utan att egna skog eller skogs¬
mark någon vård. Bolagen sköta sina sko¬
gar väl.
2. Bönderna hushålla; bolagen sköfla.
3. Afverkning å böndernas skogar ej
stor, men ger god valuta, då virket för¬
arbetas med bondens eget folk till s. k.
skeppsrötter och skeppsplank m. m. Bo¬
lagens skogar äro till stor del »utkolade».
Skötseln är sällan någon, dock eger i ett
och annat fall skogsfrösådd rum vid någon
större gård. Forsbacka aktiebolag tillhörig
skog besås årligen.
Torsåker.
1, 2. Bolagen sköta skogarna efter upp¬
gjorda hushållsplaner, bönderna, med få
undantag, dåligt och utan tanke på återväxt.
Ofvansjö.
Böndernas skogshushållning mycket un¬
derlägsen bolagens i fråga om såväl sko¬
gens bevarande som dess tillgodogörande.
Exempel finnas derå, att bolagen sålt goda
skogshemman till enskilda, som derefter
sköflat skogen.
Järbo.
Hvarken bönder eller bolag egna skogen¬
någon särskild skötsel.
Högbo.
Bönderna sköta skogsmarken utan tanke
på framtida afkastning, bolagen rationellt,,
så att skogarnas framtida bestånd betryggas..
Ockelbo.
Bönderna torde på det hela taget skota
skogen sämre än bolagen. Sågverksegare
anse det dock klokast att fullständigt af¬
verka inköpt skog.
160
FRÅGAN 16.
S0CKEN03IBUD.
Amot.
1. Bolagen verkställa skogssådd, bön¬
derna icke.
2. Både bönder och bolag önska största
möjliga vinst af skogen utan hänsyn till
dess framtida varaktighet.
Hamrånge.
A bolagens hemman, som trakthuggas,
frösås, å böndernas förekommer endast sjelf-
sådd genom fröträd.
Hille.
Hos bönderna förekommer såväl god som
kanske oftare dålig hushållning, hos bola¬
gen rationell sådan. Bolagen sörja i all¬
mänhet för skogsåterväxt, bönderna endast
delvis.
Valbo.
Böndernas hushållning är miserabel. Bo¬
lagens rationell och mycket omsorgsfull.
Efter afverkningarna rensa bolagen fältet och
beså det. Derigenom och jemväl genom att
fröträd lemnas - qvar kan man å bolagens
och de gamla brukens skogsmarker få se
kulturer och ungskogsbestånd, »som fägna
ögat och lofva godt för framtiden.»
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1. Bolagen sköta skogsmarken omsorgs-
fullare än bönderna, som ha andra åsigter
om skogsvård, men emellertid inhemta lär¬
domar af bolagen. Önskvärdt vore, att det
anställdes någon »skogsman», som gåfve
undervisning om skogsvård.
2, 3. Bolagen vårda skogarna bättre än
bönderna på det sätt, att de utså skogsfrö,
der total afverkning skett. Bönderna bruka
s. k. blädning eller gallring och lemna till
sjelfsådd trakter, som möjligen kalhuggas.
Söderala.
I någon mån sörja såväl bönder som
bolag för återväxten.
Segersta.
Den ställer sig temligen lika.
Hanebo.
1, 2. Bönderna hafva icke någon skogs¬
hushållning. Ingen annan skötsel än sko¬
gens rensande från affall efter afverkning
till kolning eger rum, ej heller främjas
af vare sig bönder eller bolag skogens åter¬
växt annorledes än igenom sjelfsådd från
fröträd.
Mo.
1, 2. Bolagen sköta skogen bättre, i det
de men ej bönderna beså afverkade trakter.
Bengsjö.
Svar saknas.
Norr ala.
Någon särskild skötsel förekommer myc¬
ket litet hos såväl bönder som bolag.
Trönö.
Bolagshemman finnas ej. Bönderna torde
icke hafva egnat sina skogsmarker någon
egentlig skötsel, utom att på sista tiden skogs¬
sådd egt rum på några ställen, der skogen
härjats af eld.
Bollnäs.
I allmänhet afverka både bönder och bo¬
lag skogarna, så långt de anse för sig in¬
komstbringande. Endast i ringa mån sker
skogssådd, än mindre afdikas marken.
Alf ta.
Svar saknas.
Of vanåker.
1. Hvarken bönder eller bolag kunna
klandras för misshushållning. Emedan bo¬
lagen, såsom innehafvare af större områden,
lättare kunna reglera afverkningarna, bör
i framtiden misshushållning lättare kunna
ske af bönder än af bolag. Skogssådd-har
veterligen förekommit i mindre omfattning
å bolagshemman,. men icke alls å bonde¬
hemman. Vid uttagande af husbehof s virke
FRÅGAN 16. SOCKBNOMBtJD.
161
och äfven vid försäljning af afverkningar
synas bönderna taga nödig hänsyn till åter-
växtens bevarande genom att spara växtlig
skog.
2, 3. Ungefär lika.
Voxna.
1. I allmänhet torde i orten misshus¬
hållning ega rum. De större bolagen vårda
nog de skogsmarker, de inneha med egande-
rätt.
2. Okändt.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
Bönderna egna i allmänhet icke skötsel
åt skogen; först på senare tider hafva en
del börjat med sådd. Bolagen, egentligen
dock de större, betrygga skogens fortbestånd
genom klokare afverkning, genom sådd och
genom plantering.
Njutånger.
Böndernas sämre än bolagens. Sköt¬
seln består i skogssådd, skogsplantering
och sjelfsådd, som af bönderna bedrifvas
delvis, af bolagen fullt rationellt.
Nian fors.
Nianfors bruk sköter sina skogar bättre
än bönderna, i det att dessa icke egna skogs¬
marken någon särskild skötsel, under det
att bolaget sår och planterar.
Helsingtuna.
Svar saknas.
Idenor.
De större bolagens skogsskötsel i allmän¬
het bättre än böndernas och flera af de
mindre bolagens, i det att de förstnämnda
afverka endast sågtimmer, men de senare
sälja till jemväl total afverkning. Någon
särskild skötsel af skogen har icke före¬
kommit å någon sida.
Forsa.
1. Ingen skogshushållning förekommer.
Så länge bolagen få köpa afverkningsrätter,
spara de sina egna skogar, men derefter
skola helt säkert deras egna skogar totalt
af verkas.
2. Bönderna hafva ingen ordnad skogs¬
hushållning, utan afverka allt efter behofvet
af penningar utan hänsyn till framtida hus-
behofsbrist. De »verkliga bolagen» drifva ra¬
tionell skogshushållning efter hushållnings-
planer, uppgjorda med hänsyn till åter-
växten. De s. k. »skogssköflarne» äro mer¬
endels bönder, som hänsynslöst afverka
skogen rubb och stubb och derefter öfver¬
låta hemmanet till bolag, som eger angrän¬
sande mark. Sällan får ett bolag köpa ett
hemman i första hand; i flesta fall få de
sina hemman genom nämnda mellanhänder
och med den ofvan påpekade följden.
Hög.
1, 2. Intet bolagshemman finnes.
Högsta.
Böndernas i allmänhet dålig, i det att
hela skiften, större och mindre, säljas för
totalafverkning utan hänsyn till återväxten.
Bolagen sköta skogen rationellt och sörja
för återväxten genom fröträd eller skogs¬
sådd.
llsbo.
Bolagen sköta i allmänhet sina skogar
bättre än bönderna.
Harmånger.
Bolagen sköta sin skog bättre än bön¬
derna. Någon särskild skötsel egna ej bön¬
derna sina skogsmarker, hvaremot bolagen
sörja för återväxt genom sådd och plan¬
tering.
Jättendal.
Böndernas skogshushållning är i allmän¬
het dålig.
Gnarp.
Såväl bönder som bolag fröså sina af-
verkade trakter.
21
1G2
FRÅGAN 16. SOCKENOMBUP.
Bergsjö.
Få bönder beflita sig om nämnvärd skogs¬
hushållning beträffande sådd eller plantering
för återväxt, då deremot det bolag, som
eger största arealerna inom socknen, mycket
väl sköter sina skogar i berörda afseende.
Hassela.
1. Bönderna egna icke någon egentlig
skötsel åt sina skogar och företaga åtmin¬
stone icke skogssådd. Derför torde det
kunna sägas, att bolagen sköta sina skogar
bättre än bönderna.
2. Både bönder och bolag afverka hvarje
år, så att det till slut måste bli kalt. Bo¬
lagen så dock hvarje sommar skogsfrö,
hvilket bönderna uraktlåta.
3. Någon misshushållning förekommer
ej i nämnvärd grad.
Norrbo.
Genom en alltmer ohejdad utverkning af
s. k. egyptiska sparrar misshushålla alltför
många enskilda äfvensom vissa bolag på
det svåraste med skogarne; allt tages bort
och intet göres för återväxten. Vissa bolag
deremot sköta sin skog rationellt.
Bjur åker.
I allmänhet ställer sig bolagens skogs¬
hushållning bättre än böndernas. Skogssådd.
Delsbo.
Bolagen sköta skogen bättre och köpa ej
så allmänt till sköfling. Bolagen, men en¬
dast få bönder, söka åstadkomma återväxt.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
Bönderna sköta icke skogen och dess
återväxt, utan endast afverka. Bolagen
lemna fröträd och kola upp affallet för att
göra marken tjenlig för återväxt.
Bamsjö.
Böndernas skogshushållning är sämre än
bolagens. Bönderna göra i allmänhet intet
för skogens vård och återväxt, då deremot
bolagen numera börja att väl vårda sina
skogar och sörja för återväxten.
Färila.
1. Bönderna hushålla i allmänhet då¬
ligt, bolagen väl; de förra låta ej sällan
bolagen kalhugga sina skogar; de senare
spara sin skog och sköta den — som en
ögonsten. Bönderna afverka sina skogar;
bolagen beså och vårda skogsmarken, i hvil¬
ket hänseende de infört förbud mot betande
å skogsmark af getter, hvilka förr funnits
i mängd till förfång för ungskogen.
2. Vissa af de större bolagen egna skogs¬
marken i någon mån bättre vård än bön¬
derna, särskildt genom att sörja för dess
återväxt och genom borthuggning af öfver¬
mogen skog. Till följd af brist å jernvägs-
förbindelser kunna dock hvarken bönder
eller bolag tillämpa rationell ..skogshushåll¬
ning genom, bland annat, kolning.
Los.
Ungefär lika.
Jerfsö.
Skogsskötsel mindre god såväl hos bön¬
der som hos bolag. Skogssådd förekommer
dock och synes intresset derför vara i till¬
tagande.
Arbrä.
Bolagen sköta skogarne i allmänhet bättre
än bönderna. Bolagen afverka sällan växt-
kraftig skog, bönderna deremot ofta.
Bönderna hafva rätt betydligt börjat med
skogssådd.
Undersvik.
1. Böndernas skogshushållning måste
anses sämre än bolagens, i det de senare
men icke bönderna, afverka efter rationella
grunder. Särskild skötsel, såsom skogs¬
plantering eller dylikt, förekommer hos hvar¬
ken bönder eller bolag; dock må nämnas
att bolag hafva tillsyn öfver skogen genom
skogvaktare.
2. I allmänhet för både bönder och bo¬
lag å begge sidor mycket olika; en del hus¬
hållar väl, en annan sköflar. Särskild sköt¬
sel, hur nödvändig den än vore, förekommer
icke hos hvarken bönder eller bolag.
FR A GAN 16. SOCKENOMBUD.
163
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tima.
Böndernas skogshushållning är sämre än
bolagens, ty bönderna måste sälja större
eller mindre delar af sin skog för att reda
sig, under det bolagen kunna spara sin ej
fullvuxna skog. I skogsvården torde ej
finnas annan olikhet, än att bönderna till
stor del afhemta affallet efter afverkningen
till husbehof.
Attmar.
Bönderna rensa skogarna från affall och
torr skog samt spara ungskogen, enär nöd¬
vändigheten deraf börjar allt mera inses.
Bolagen göra detsamma hvad deras egna
skogar beträffar, men der afverkningsrätt
på viss tid förvärfvats, göres intet för åter-
växten.
Stöde.
Väsentlig skillnad finnes icke.
Torp.
Ungefär lika, med undantag af att ett
bolag utdikar och torrlägger sankmarker
för att bereda dem för skogskultur.
Borgsjö.
1. Bönderna tillvarataga i de flesta fall sin
skogstillgång bättre än bolagen, ty de senare
låta grofva toppar och vindfällen qvarligga,
under det bönderna tillgodogöra sig hela
trädet. För öfrigt Er böndernas skogshus¬
hållning fullt lika god som bolagens.
2. De större bolagen sköta i allmänhet
skogshushållningen bättre än flertalet bön¬
der på sina egna marker, men der bolagen
haft oinskränkt afverkningsrätt, ha de i flesta
fall afverkat allt, hvaraf de haft någon be¬
hållning. Ännu sämre ställa sig i många
afseenden de afverkningskontrakt, som små-
köpare fått upprätta på sista tiden, af
hvilka köpare orten har en så god tillgång.
Hvad böndernas afverkning beträffar, kan
man om flertalet af dem icke påstå, att de
verkställa öfverafverkning, men afverknin¬
gen sker i många fall planlöst. En i bästa
växtkraft stående ungskog kan ofta afver-
kas och deremot en skogstrakt, som är stadd
i försämring, lemnas orörd. Någon särskild
skötsel af skogen kan icke sägas förefinnas.
Hajverö.
Böndernas och de större bolagens egna
skogar skötas i allmänhet bättre än de
mindre bolagens och trävaruhandlandenas.
Äfven de större bolagen afverka så mycket,
att fara förefinnes, att skogstillgången ej
kommer att räcka. Skötseln består huf-
vudsakligast deri att den skadade och mogna
skogen utgallras och den växtkraftiga sparas.
Selånger.
De större bolagen hushålla å egna sko¬
gar bättre än en stor del bönder.
Sättna.
Böndernas skogshushållning är för det
mesta försäljning af en skogstrakt eller del
af ett skifte till ett bolag, som afverkar
rubb och stubb. Men eljest afverka ej
bönderna sjelfva så. Någon skogshushåll¬
ning kan man dock ej säga att bönderna
hafva ännu.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
Bönderna hafva nu lärt sig inse skogens
värde och afverka icke mera, än att sko¬
gen kan bestå. Undantag finnas dock. Ett
större bolag sköter sina egna skogar myc¬
ket bra. Skog, som upplåtits på kort af-
verkningstid, afverkas deremot af bolagen
så fort som möjligt. Mindre bolag bruka
164
FRAGAN 16. SOCKENOMBUG.
skyndsamt afverka skogen, äfven om de
ega den på evärdelig tid.
Indals-Liden.
1. Böndernas hushållning i stort sedt
ej sämre än bolagens. Bönderna kalhugga
ej såsom många bolag. Blott ett bolag
har på senaste tid begynt egna sina sko¬
gar någon skötsel (bränning å afverkad
skogsmark).
2. Bönderna afverka mycket varsamt.
Blott något enstaka bolag vårdar sin skog.
De flesta bolag öfverafverka.
3. Temligen lika.
Holm.
Bönderna afverka i allmänhet ej mera,
än att skogen kan ega bestånd. Bolagen
sköfla skogen i största hast.
Skön.
1. Hos bönderna ligger ingen större
garanti mot skogssköfling än hos de stora
bolagen. Hellre tvärtom.
2. Ungefär lika. Gallring förekommer,
men icke. skogssådd.
Alnö.
Lika, ty både bönder och bolag hafva
af verkat sina skogar.
Timrå.
Bolagen tyckas nästan med få undantag
vara de enda, som hushålla och afverka
sparsamt. Ett bolag kan möjligen rensa
och någon gång företaga sådd af skogsfrö,
men bönderna låta vanligen naturen ensam
draga försorg om återväxten.
Ljustorp.
Bolagen sköta i jemförelse med bönderna
väl. Bolagen lemna tillväxtskogen. Bön¬
derna afverka ofta äfven denna. Hvarken
bönder eller bolag egna skogen någon egent¬
lig skötsel.
Hässjö.
Bönderna hushålla illa, bolagen vårda
bättre. S.k. pitpropsafverkningförehafves icke
å bolagens skogshemman.
Tynderö.
Svar saknas.
Njurunda.
Särskild skogshushållning har förekom¬
mit hos hvarken bönder eller bolag.
3. SödraAngermanlandsNedrefögderi.
Säbrå.
Ingen särskild skötsel hos hvarken bön¬
der eller bolag.
Stiysjö.
= Säbrå.
Viksjö.
Hvarken bönder eller bolag sköta som
sig borde. Bönderna lemna skogen att
återväxa bäst den kan. Bolagen göra likaså,
men bruka i vissa trakter i det längsta
spara den frodiga ungskogen.
Häggdånger.
Bolagen sköfla sina skogar, om skötsel
kan ej ens bli tal. Om än ej alla bönder
sköta sina skogar rätt, måste man dock
medgifva, att de ej äro skogssköflare. Med
särskild skogsplantering och rationell skogs¬
vård hafva de dock icke befattat sig.
Gudmundrå.
Någon ordnad skogshushållning förekom¬
mer egentligen hos hvarken bönder eller
bolag.
Högsjö.
Bolagen sköta skogen otvifvelaktigt bättre
än bönderna. Bolagen afverka aldrig min¬
dre skog, såsom juffers och kult och props.
Det bolag, som i socknen eger största arealen,
låter vanligen beså sina skogar med barr-
trädsfrö. Dock finnas bönder, som sköta
fullt ut lika bra som bolagen.
Hemsö.
Bönderna afverka i allmänhet endast för
husbehof och vedbrand. På ett par smärre
trakter kalhugga bolag granskogen för att
möjliggöra tillväxt af tall.
FKAGAN 16. SOCKENOMBUD.
165
T or saker.
Svar saknas.
Ytter-Lännäs.
Likartadt. Särskild skötsel är ej att
tala om.
Dal.
Skogshushållningen i allmänhet mindre
gd för att icke säga dålig.
Boteå.
Särskild skötsel förekommer hos hvarken
bönder eller bolag.
Styrnäs.
Såväl bönder som bolag låta i allmänhet
skogen sjelf ombesörja sin tillväxt.
Öfver-Lännäs.
Bönder hushålla lika godt som bolag, i
många fall bättre, ty de förra rensa i de
flesta fall bort affall, något som de senare
för det mesta underlåta.
Sånga.
Bolagen skona tillväxtskogen mera än
mången bonde. Särskild skötsel förekom¬
mer icke hos hvarken bönder eller bolag.
Nora.
1. Skötseln består förnämligast i af verk¬
ning genom trakthuggning.
2. Bönderna hafva icke någon egentlig
skogshushållning. Större bolag sköta sina
egna skogar väl efter ordnade skogshus-
hållningsplaner med trakthyggen och bläd-
ningar. Mindre bolag, som skola existera
på köptimmer, samt s. k. små timmerhand¬
lare taga ingen hänsyn alls till skogshus¬
hållning i någon form.
Bjertrå.
Svar saknas.
Skog.
1. Bolag saknas. Bönder egna ingen
anmärkningsvärd skötsel åt skogen.
2. Svar saknas.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
Bolagen sköta i allmänhet skogen bättre
än bönderna. Äfven bland de sistnämnda
finnas dock många undantag.
Ed.
Bönderna hushålla lika bra som bolagen,
om ej bättre. Särskild skötsel förekommer
hos hvarken bönder eller bolag. Bönderna
tillvarataga mera än bolagen toppändar och
vindfälld skog, derigenom marken delvis
rensas.
Multrå.
Egentlig skötsel har förekommit hos hvar¬
ken bönder eller bolag.
Långsele.
Skogen sköter sig sjelf. Af verkning af
skog är den naturligaste och enklaste skogs-
gallring som kan tänkas, men icke nog der¬
med. Ju flere afverkningar som försiggå,
och ju tätare af verkningarna följa på hvar¬
andra, desto friskare och bättre qvalificerad
skog växer. Det kan icke afgöras, huruvida
det är så, att bolagen sköta sina skogsmarker
bättre än bönderna, eller så, att bönderna
sköta dem bättre än bolagen. Men huru
dermed än må vara, är det icke behöfligt,
att vare sig bolag eller bönder åläggas att
egna någon viss särskild' skötsel åt skogs¬
markerna.
Graninge.
Bönderna sköta skogen bättre än bolagen.
Bönderna afverka i regel endast öfvermogen
skog, bolagen kalhugga utan att vidtaga
några åtgärder för åter växten.
liesele.
Bönderna afverka så, att skogen framdeles
bör ega bestånd. Bolagen sköta skogen
mycket olika. En del afverka ej mer än
skogen tål, andra kalhugga utan att göra
något för återväxten.
16(!
FBÅGAN 16.
SOCKENOMBUD.
Adals-Liden.
1. Ingen skillnad.
2. Utländing kalhugger; äldre svenskt
bolag sköter skogen bra. Bönderna sköta
sin skog bäst.
Junsele.
1. Böndernas hushållning i det hela lik
bolagens, består endast i afverkning.
2. Böndernas hushållning i allmänhet
god, i det bönderna endast utgallra hvad
som synes torka eller sakna växtkraft. Bo¬
lagen taga allt både smått och stort. Detta
är en gifven följd af, att de icke hafva mer
än en högst två skogvaktare öfver en areal
af minst 30,000 tunnl., då deremot en sjelf-
egande bonde med sina söner ej har mer
än 400—500 tunnl. att öfverse.
3. Ungefär lika. Dock afverka bönderna
ej så små dimensioner som bolagen.
Barnsele.
De rikaste och äldsta bolagen hushålla
häst, likaså de mera välbergade bönderna.
Skötseln inskränker sig i regel till en plan¬
messig afverkning: beredningshuggning och
timmerblädning.
Edsele.
Bonde med god skogstillgång afverkar van¬
ligen endast skadad och mogen skog. Bo¬
lagen afverka ofta till ytterst små dimen¬
sioner, särskildt å nyköpta hemman, när
köpeskillingen varit hög. Skötseln öfver-
lemnas åt naturen.
Helgum.
Ungefär lika. Der bolagen blott hafva
afverkningsrätt på vissa år, sker dock af-
verkningen utan hänsyn till skogens fram¬
tida bestånd.
Fjällsjö.
I hufvudsak = Edsele.
Bodum.
Särskild vård förekommer hos hvarken
bönder eller bolag.
Tåsju.
I hufvudsak = Edsele.
5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.
Nordingrå.
1. Jemförelse kan ej göras. Bönderna
skona icke ens ungskogen.
2. Hvarken bönder eller bolag hafva
hushållat eller gjort något för skötseln.
Ullånger.
Det från bondskogarna afverkade timret
håller högre medeltumtal än det från bo-
lagsskogarna. Skötseln öfverlemnas af både
bönder och bolag åt naturen. Genom bo¬
lagens afverkning af stora sträckor blir na¬
turen hämmad i sitt arbete för sjelfsådd,
hvilket icke är händelsen vid bondens af¬
verkning af små skiften. Bolagen tala om
sin förträffliga skogsskötsel. »Det är ord
utan valuta, det är en ofta upprepad tros¬
artikel, en dogm, men icke dess mindre en
lögn.»
Vibyggerå.
Vissa bönder hafva sparat skogen bättre
än bolagen, men i det hela har skogen
blifvit hårdare anlitad af bönderna än af
bolagen, som hittills ej huggit ned så mycket
ungskog. Egentlig skötsel förekommer ej
å någotdera hållet.
Nätra.
Temligen olika, Något rationellt skogs¬
bruk hafva bolagen icke inom socknen vid¬
tagit, men åtskilliga bönder hafva börjat
med upprensning och i vissa fall'gallring.
Sidensjö.
Bönderna gallra, bolagen hålla mera på
trakthuggning, då detta för ett bolag, som
icke samtidigt tager ved, stängsel virke och
annat husbehofsvirke, faller sig billigare.
Slcorjjed.
Böndernas hushållning står numera icke
efter bolagens, men någon särskild skötsel
FBAGAN 16. SOCKEN OMBU D.
167
har icke i nämnvärd grad från någondera®
sida förekommit.
Anundsjö.
1. Bönderna sköta skogen olika. Ett
bolag sköter sin skog så, att den står såsom
ett till efterföljd manande exempel. Andra
sköta skogen mindre väl och andra under
all kritik dåligt. Bönderna sköta i allmän¬
het sin skog sämre än förstnämnda bolag,
de flesta såsom andra eller tredje slaget
bolag. Förutom hos förstnämnda bolag
består skötseln deri, att de timmerdugliga
träden afverkas och marken lemnas åt sig
sjelf. Afverkningen kan understundom gå
ned till träd, som hålla 5 — 6 tum 7 alnar
från mark.
2. Böndernas hushållning sämre än bola¬
gens, emedan bönderna sälja afverkningsrät-
ter utan tanke på skogens framtida bestånd.
Äfven bolag finnas dock som sköfla skogen.
Mo och Domsjö aktiebolag gör ett undan¬
tag, i det det af verkar endast den omogna
och skadade oväxtliga skogen samt sörjer för
återväxten och markens försättande i skog-
bärande skick.
3. Särskild skötsel har icke i nämnvärd
mån förekommit hos hvarken bönder eller
bolag, men de förras hushållning står nu¬
mera icke efter de senares.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
Lika.
Mo.
Såväl böndernas som bolagens hushållning
utvisar beklagligtvis betänkliga följder.
Björna.
Egentlig skötsel förekommer icke. Dock
ha på senare tider bolag besått genom
skogsbrand härjad mark med skogsfrö.
Arnäs.
Lika.
Gideå.
Bolagens hushållning i allmänhet bättre.
Särskild skötsel förekommer icke, så vidt
kändt är.
Trehörningsjö.
Bolagen hafva ej vidtagit annan särskild
skötsel än frösådd å ett par ställen.
Grundsunda.
1, 2. Bönder, som afverka sjelfva, spara
ungskogen. Bolagen fara vårdslöst fram vid
afverkning och forsling af timmer, oafsedt
hvilka skadliga följder detta innebär för
tillväxtskogen.
IV. Jemtlands fän.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Bagunda.
1, 2. Bönderna stå i allmänhet ej till¬
baka för bolagen. Skötseln består i afverk¬
ning genom gallring.
3. Skillnaden är ingen, ity att båda af¬
verka den minst växande delen af sin skog.
Genom dikning och svedjning af sumpmar¬
ker göras försök till hastigare föryngring af
skogsbestånden. Det har nemligen visat sig,
att å forna svedjeland nu finnas de krafti¬
gaste skogsbestånden.
Héllesjö.
Bönderna sköta den i allmänhet mycket
bättre än bolagen, i det de förre gallra ut
sjuk och öfvermogen skog och ej kalhugga
vissa trakter. Hvarken bönder eller bolag
hafva vidtagit annan skötsel än utgallring
af löfskog i vissa fall.
Håsjö.
Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke för vare sig bönder eller bolag.
168
FEAGAN 16.
SOCKENOMBUD.
Fors.
1, 2. Hittills har föga åtgjorts af vare
sig bönder eller bolag. Ett och annat bolag
har dock nyligen börjat att dels torrlägga
sumpiga trakter och dels utså frö å ställen,
der sådant ansetts behöfligt.
Stugun.
1. Böndernas skogshushållning god, ity
att t. ex., af omtanke för växande skogen,
till byggnadsvirke användes endast torr skog.
Som bolagen bygga mindre å sina gårdar,
är ej utrönt, om samma omtanke finnes hos
dem.
2. Bönderna afverka för att erhålla kon¬
tanta medel till mer eller mindre nödvän¬
diga eller konstlade behof, dervid de sär-
skildt söka taga igen gammal utväxt, kull¬
blåst eller skadad skog och så mycket som
möjligt af hvarje träd samt så vidt möjligt
skona ung skog, som är i växtkraft. Bo¬
lagen afverka vissa tusen träd på anvisade
områden, dervid vanligen allt afverknings-
bart utstämplas. Nämnvärd tillsyn å af-
verkningen förekommer ej. Det har före¬
kommit, att en bonde bjudit 500 kronor'
för rätten att taga tillbaka tullarna efter en
enda afverkare under en vinter. Annan
skötsel har ej förekommit.
Borgvattnet.
Bönder och bolag sköta skogsmarkerna
ungefär lika.
Bej sund.
I allmänhet lika. I enstaka fall har ut¬
dikning och sådd förekommit.
Nyhem.
Bönderna hafva till följd af bolagens af-
verkningsrätter i allmänhet icke haft någon
skog att vårda. De, som haft skog, hafva
skött den mycket bättre än bolagen. Bön¬
derna afverka för afsalu endast så mycket
som de för tillfället behöfva, tillvarataga
fullmogna träd, vindfällen och annat affall
och spara ungskogen.
Bodsjö.
De bönder, som ej sålt afverkningsrätten
till all sin skog, hafva mera vårdat sig om
skogens bestånd än bolagen. Bolagen hafva
idkat skogssköfling, i det de lagt an på nu¬
tida inkomst utan hänsyn till skogens fram¬
tida bestånd.
Sundsjö.
Å såväl bönders som bolagens hemman
skötes skogen försvarligt, å arrendeskogar
deremot under all kritik.
Bräclce.
Bönder liksom bolagen hafva å egna sko¬
gar någorlunda rationell afverkning, i det
att de afverka endast den mognare skogen,
om de ock intet göra för skogens återväxt
eller skogsmarkens dränering. Bolagen ut¬
taga å skogar, der de ega afverkningsrätt,
allt virke, som kan på något sätt tillgodo¬
göras, äfven om det visar sig förlustbringande
(för bolaget).
Brunjio.
Svar saknas.
Marieby.
Svar saknas.
Lockne.
Böndernas skogshushållning är i jem¬
förelse med bolagens rätt god. Någon sär¬
skild skötsel förekommer ej vare sig hos
bönder eller hos bolag.
Näs.
Bönderna hafva å skogfattiga hemman
sökt sörja för tillgång å skog genom bläd¬
ning och rödjning för växtkraftiga mindre
träd. Såning och dylikt har ej förekommit.
De större bolagen sköta skogarna något
bättre än bönderna; de mindre bolagen och
skogsspekulanterna kalhugga delvis äfven å
egna hemman.
HacTcås.
Med få undantag sköta bönder och bolag
skogsmarken ungefär lika. Skötseln har be¬
FKAGAN 16. SOCKENOMBUD.
169
stått i allmänhet i huggning och på en del
skiften i sköfling och ödeläggelse af skogen.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
Ingen stor olikhet mellan bönders och
bolags skogshushållning. Flera såväl bönder
som bolag må tillerkännas rätt god spar¬
samhet med skogen, men andra åter sköfla
densamma. Hvarken bönder eller bolag
egna skogen någon särskild skötsel.
Kyrkås.
Böndernas skogshushållning i allmänhet
bättre än bolagens, i det att de förra af¬
verka sina skogar mindre hårdt och gerna
spara på den växtkraftiga ungskogen samt
tillvarataga affallet. Bolagen afverka till
sågtimmer allt som dertill kan med fördel
användas, utan att bekymra sig om vare
sig skogens återväxt eller skogens rensning
från bråte.
Häggenås.
Bönderna, som äro egare af skogar, iakt¬
taga nog en omsorgsfull och lika god skogs¬
hushållning som bolag.
Föllinge.
Ungefär lika. Särskild skötsel bedrifves
af hvarken bönder eller bolag.
Laxsjö.
Bönder, som behålla sina skogsskiften,
företaga vanligen ingen afverkning, enär
de för småtimmer erbjudna priserna äro
för låga. Bolagen afverka vanligen äf¬
ven något af tillväxtskogen. Ingen verk¬
ställer skogssådd eller andra åtgärder för
befordrande af återväxten; något som ock
synes onödigt, der marken ej är försumpad.
Hot agen.
Ungefär lika. Någon särskild skötsel be¬
drifves af hvarken bönder eller bolag.
Hammerdal.
1. Svar saknas.
2. Böndernas och i synnerhet de större bo¬
lagens skogshushållning ungefär lika; undan¬
tag gifvas dock, i det somliga bolag nästan
kalhugga inköpta hemman.
Gåxsjö.
Ingen egentlig skötsel af vare sig bönder
eller bolag. Större bolagens hemman dock
så till vida bättre, som den lifskraftiga
skogen får stå qvar, tills den blifvit mogen
för afverkning.
Ström.
1. Böndernas sämre än bolagens, hvilka,
allt efter skogens tillväxt, mera gallra den¬
samma å sina hemman, än hvad fallet är
med en stor del bönder. Det har före¬
kommit, att mindre kapitalstarka bolag rent
af lagt an på att sköfla sina skogar. I
synnerhet äro afverkningsupplåtelserna för¬
derf bringande såsom bidragande till skogs-
sköfling. Någon egentlig skötsel af skogs¬
marken förekommer hos hvarken bolag eller
enskilda.
2. Bönder och bolag kunna jemnställas
och någon särskild skötsel af skog är ej å
någotdera hållet att omnämna.
Alanäs.
1. Svar saknas.
2. Bönderna hafva ej någon nämnvärd
skog att hushålla med. Bolagen synas hafva
så stor tillgång å skog, att endast den större
skogen afverkats. Under de sista åren har
visst e$t och annat bolag å egna skogar
afverkat träd af mindre dimensioner.
Frostviken.
1. Okändt.
2. Hvarken bönder eller bolag sörja för
återväxt, hindra försumpning etc. Miss¬
hushållning eger dock ej rum, ehuru bolag
mera pressa de skogar, å hvilka de ega af-
verkningsrätt, än sina egna.
Rödön.
Bönder och bolag å egna skogar förfara
ungefär lika, utom deri, att de bönder,
u 22
170
FBAGAN 16. SOCKEN OMBUD.
hvilka äro i någorlunda goda ekonomiska
omständigheter, i allmänhet kanske mera
spara på sin skog. Några vidare åtgärder
för skogens skötsel hafva ej förekommit,
dock är vanligt att, då bönderna sjelfva af¬
verka sin skog, någon gallring företages, så
att de gröfre och mognare träden företrä¬
desvis afverkas till afsalu.
Näskott.
Bolagshemman förekomma endast undan¬
tagsvis. Både bönder och bolag spara sko¬
gen. Särskild skötsel endast genom utdik¬
ning af sankmarker.
Aspås.
Bönderna och bolagen sköta skogen unge¬
fär lika. Någon afsevärd skötsel, såsom
rensning och dyl., förekommer ytterst sällan.
Ås.
Bönderna spara skogen och tillvarataga
vindfällen och affall. Jemväl bolagen spara
väl skogen, men de tillvarataga aldrig vind¬
fällen och affall, hvilket sistnämnda förfa¬
rande dock iakttages vid trämassefabrikerna.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne.
Som bönderna endast undantagsvis kal¬
huggit, anses särskild skötsel af skogs¬
marken ej erforderlig. Bolagshemman fin¬
nas ej.
Frö sön.
Som i de flesta fall skogen får sköta sig
sjelf, till dess att den skall sköflas, kan
man icke tala om någon egentlig skogshus¬
hållning.
Hallen.
1. Någon egentlig skötsel af skogen före¬
kommer blott i enstaka fall.
2. Skogshushållningen i allmänhet då¬
lig. Någon skogsskötsel i egentlig mening
förekommer ej, åtminstone högst sällsynt.
Marby.
1. = Hallen 1.
2. Särskild skötsel har hittills icke före¬
kommit.
Norderön.
Som bönderna afverkat genom gallring
och endast undantagsvis kalhuggit, anses
särskild skötsel ej erforderlig. Af bolagen
har skogen ruinerats helt och hållet. In¬
gen skogsskötsel förekommer.
Oviken.
Skog till salu finnes knappt inom kom¬
munen.
Myssjö.
1, 2. Svar saknas.
Undersåker.
Böndernas skogshushållning är i allmän¬
het bättre än bolagens derutinnan, att bön¬
derna i de flesta fall afverka mogen och
mindre växtkraftig skog. Svenska bolag
afverka merendels intill visst tumtal. Ut¬
ländska bolag kalhugga.
Mörsil.
Bönderna afverka den skog, som de anse
mest lämplig, så att å bättre skogsmark
tagas de träd, som anses mogna, men å
sumptrakter borthugges allt hvad som kan
användas för timmer, pappved eller kast¬
ved. De, som köpt afverkningsrätt, afverka
deremot allt hvad de köpt, utan afseende
å skogsmarkens beskaffenhet eller trädens
mognad.
Åre.
Flera enskilde hafva handterat sina sko¬
gar värre än bolagen. Någon egentlig skogs¬
skötsel företages af hvarken bönder eller
bolag.
Kall.
Bönderna afverka till afsalu på ett ratio¬
nellt sätt. Huså aktiebolag har deremot i
åratal systematiskt sköflat sina skogshem¬
man.
FRAGAN 16. S0CKE110MBUD.
171
Offerdal.
Böndernas skogshushållning jemförd med
»småpatronemas» ställer sig i regel betyd¬
ligt bättre.
Als en.
Böndernas och bolagens skogshushållning
är i det hela enahanda. Ingendera har egnat
skogsmarken någon särskild skötsel.
Mattmar.
Bolagen kunna anses mera än bönderna
misshushålla med sina skogar. Vissa bo¬
lag afverka numera till så små dimensio¬
ner som 11 fot 4 tums topp. Den skötsel,
som af bönder och bolag må användas,
består i dikning och skogssådd.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1. Der den gröfre skogen (såsom van¬
ligen skett) har sålts, äro bönderna tvungna
att vid penningebehof, såsom till utskylder
m. m., afverka osåld, växande skog. Bola¬
gen deremot spara den växande ungskogen
å sina egna hemman. Någon särskild skogs¬
skötsel torde icke förekomma hvarken hos
bönder eller bolag.
2. Svar saknas.
Asarne.
1. Böndernas skogar hafva af bolagen dis¬
ponerats intill 11 alnar 10 — 11 verktum och
äro nu till detta tumtal besparade, då der¬
emot skogen å bolagens fastigheter är af-
verkad till 10 alnar 7 tum. Af socknens
35,000 tunnland skogsareal finnes icke en
fast backe, som icke är beväxt med tät,
mer eller mindre vuxen skog. Antalet träd
är minst 20 gånger flere än för 40 år se¬
dan, då afverkningarna af de grofva mast-
och bjelkträden började, och kubikinne¬
hållet af nu befintliga ungträd är fullt så
högt som vid afverkningsperiodens början.
Bönderna äro fullt medvetna om skogens
värde och komma helt säkert att sköta sko¬
gen Väl, på sätt, att afverkningen sker efter
nödtorftigt årligt behof, af skadade och
mindre växtliga träd. Särskild skötsel icke
erforderlig, då tillväxten numera är så
ymnig, att skogen fastmera behof ver gallras.
2. Bönderna äro medvetna om skogens
värde och komma att hushålla med den¬
samma samt sjelfva afverka sitt saluvirke.
Hos bolagen har plan för skogsafverkningen
icke förmärkts.
Klöf sjö.
Ingen särskild skötsel egnas skogsmarken.
B ät an.
Svar saknas.
Sveg.
1. Skogshushållning förekommer icke
hos vare sig bönder eller bolag.
2. Som skogen varit odelad och i öfrigt
utarrenderad till bolag, hafva hvarken bön¬
der eller bolag egnat skogen någon särskild
skötsel.
Linsell.
Ingen skogshushållning förekommer å
någondera sidan.
Elf ros.
1. = Sveg 1.
2. Som bolagen innehaft och ännu å en
stor del innehafva vissa års afverkningsrätt
å nästan all skog, kan någon särskild skogs¬
hushållning af bolag icke derstädes ifråga¬
komma. Bolagen hafva afverkat mindre
dimensioner än de enskilde. Särskild sköt¬
sel egna hvarken bönder eller bolag åt skogs¬
markerna.
Lillherdal.
1. Ingen särskild skogshushållning eller
skötsel förekommer hos vare sig bönder eller
hos bolag. Dock har ett bolag på sista
åren låtit i närheten af dess inspektorsbo-
stad i någon mån utdika en skogsmyr.
Skogsrensning efter årliga afverkningarna
existerar ej, lika litet som någon annan
hänsyn till ungskogens bevarande eller vård.
172
FRÅGAN 16.
SOCKENOMBUD.
Pågående laga skifte hindrar skogssköt¬
sel^ ity att ingen vet, hvar han får sitt
skifte slutligen utlagdt, och derför är lik¬
giltig för allt.
2. Som all skog och skogsmark är till
skiftets slut gemensam, egnas icke någon
hushållning eller skötsel åt skogen.
Ytter-Hogdal.
Ingen hushållning vare sig hos bönder
eller bolag. Icke på något sätt understöd]'es
skogens tillväxt.
Öfver-Högdal.
Någon skogshushållning kan under nu¬
varande förhållanden icke ifrågakomma un¬
der bolagens arrendetid.
Hede.
Någon skogshushållning förekommer icke
men genom en rättegång har åstadkommits,
att bolagen visat mera aktsamhet om små¬
skogen.
Storsjö.
1, 2. Någon vidare skogshushållning fö¬
rekommer icke ännu.
Vemdalen.
Någon skogshushållning förekommer icke
hos hvarken bönder eller bolag.
Tännäs.
Egentlig skogshushållning förekommer ej.
Bolagen afverka å egna skogsmarker till
lägre dimensioner än de, hvartill de ega
afverkningsrätt å böndernas hemman.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Norämaling.
Bönderna hushålla i allmänhet bättre med
sin skog och tillvarataga affall et bättre än
en del bolag, hvilka vanligen afverka nästan
allt afverkningsbart.
Bjurholm.
Ett bolag har under allra senaste åren
börjat att företaga afdikning å skogsmarker.
Någon annan skogshushållning än mer eller
mindre rationell afverkning har icke för¬
märkts.
Umeå.
1, 2. Böndernas skogshushållning här¬
på senare tid bestått i en mindre hänsyns¬
lös afverkning af ungskog och ett bättre
tillvaratagande af torra träd, vindfällen och
toppskatar samt gallring och rensning af
skogsmarken. Äfven handhafves svedj ebrän-
ning varsammare. Bolagen synas hafva på
senare tid följt den princip att uttaga skog,
som närmast nått mognad, eller sådana min¬
dre träd, särskildt gran, som ansetts stå
hindrande för åkerväxten eller eljest varit
undertryckta. Äfven bolagens skogar synas
mångenstädes tarfva en rensning. Ett bolag,
som eger en ganska stor skogsareal, har för
20—30 år sedan låtit indela marken i block
eller till s. k. trakthuggning och besår med
skogsfrö afverkadt block. Tvifvel är dock
rådande om lämpligheten häraf.
Vännäs.
Bolagens skogshushållning torde i allmän¬
het vara bättre. Bönderna göra intet för
skogsskötseln.
Saf var.
1. Bönderna låta i allmänhet skogen
sköta sig sjelf. Bolagen afverka stundom
öfver liöfvan, stundom bidraga de till sko¬
gens återväxt genom rensning och gall¬
ring.
2. Bolagens skogshushållning öfverträffar-
vida böndernas. De förra hafva fackmän,
som tillse skogarna, och dessa fackmän för¬
stå sin sak i grund. Bönderna afverka ej
FRAGAN 16. SOCKENOMBUD.
173
skadad och undertryckt skog, utan helst de
vackraste träden. Med ett och annat un¬
dantag förstå ej allmogemännen att sköta
sin skog.
Degerfors.
1. Svar saknas.
2. Bolagens och böndernas skogshushåll¬
ning är ungefär lika god. Särskilda åtgär¬
der för skogens växt har ingendera parten
vidtagit.
Bygdeå.
Ingen synnerlig skillnad har iakttagits.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk.
1. Rationell skogsskötsel har varit nära
nog fjerran från såväl bolag som bönder
utom på sista tiden, då bolagen börjat egna
frågan en viss uppmärksamhet.
2. Bolagen sköta i allmänhet skogarna
bättre än bönderna.
i
Skellefteå.
Med få undantag egna hvarken bönder [
eller bolag skogen någon skötsel.
Byske.
Böndernas skogshushållning är mycket
dålig. Bolagen synas visa mera omtanke
om skogens framtida bestånd, särskildt der
de ega marken. En del bönder utöfva dock
en ganska god skogshushållning, under det
något bolag och trävaruexportörer så fort
sig göra låter nedhugga skogen.
Jörn.
Såväl bönder som bolag misshushålla rätt
mycket. Dock måste medgifvas, att bola¬
gen härutinnan i någon mån stå framom
bönderna.
Norsjö.
Ingen särskild skötsel, utom att vindfällen
och skadade träd tillvaratagas.
Löfånger.
Böndernas skogshushållning bestå endast
deri att skogarna rensas från torra träd och
vindfällen. Bolagens skogshushållning för
ny för att kunna bedömas.
Nys åtra.
1, 2. Som bolagsförvärfven skett på se¬
naste åren, har någon iakttagelse ej kun¬
nat göras.
Mala.
1—3. Ingen annan skillnad än att af-
verkningen är mindre å böndernas skogar.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele.
1. Skogshushållningen såväl hos bönder
som hos bolag består deri, att skogen af-
verkas endast efter jägmästarnes utsyningar.
Mo och Domsjö aktiebolag har företagit
ganska omfattande myrutdikningar till be¬
redande af skogsmark.
2. Egentlig hushållning eller sparsamhet
med skogskapitalet förekommer i allmänhet
icke hos hvarken bönderna eller bolagen.
Hvarken bönder eller bolag, på ett undan¬
tag när, egna skogsmarkerna någon vård.
Ett bolag har låtit så tallfrö, dock till en
obetydlighet mot hvad som skördats. I öf-
rigt har torrläggning af en del myrmarker
skett.
3. Hvarken bönder eller bolag öfva nå¬
gon skogsskötsel. Dock hafva en del bo¬
lag, sedan frågan om bolagsväldet blef ak-
tuel, börjat vidtaga åtgärder, som om de
ämnade införa förbättradt skogsbruk. Åt¬
minstone har ett bolag i orten härför gjort
goda ansatser genom torrläggning af sanka
marker och möjligen andra åtgärder. Men
genom dessa dikningsföretag förstöras ej
sällan slåttes- och betesängar för bolagens
arrendatorer, så att hemmanet i jordbruks-
afseende försämras.
174
FRÅGAN 16.
SOCKENOMBUD.
Stensele.
Bönderna ställa sig mycket ovilliga mot
stora utstämplingar, men bolagen yrka på
att få afverka både mycket och ofta- In¬
gen särskild skogsskötsel har förmärkts.
Sorsele.
Skogen står under skogsstatens omedel¬
bara vård. Någon vidare skogsskötsel före¬
kommer ej.
Asele.
Böndernas skogshushållning är öfver huf-
vudtaget fullt jemförlig med bolagens. Nå¬
gra ringa ansatser till egentlig skogsskötsel
ha på senare tid i några enstaka fall före¬
kommit.
Fredrika.
1. Särskildt svar saknas.
2. Skogshushållningen handhafves af
skogsstatens tjensteman.
Örträsk.
1, 2. Någon egentlig skogsskötsel har
ej förekommit. Dock hafva bolagen på
sista tiden vidtagit en och annan åtgärd för
skogens bättre skötsel.
Vilhelmina.
Gällande särskilda lagbestämmelser reg¬
lera dessa förhållanden inom lappmarkerna.
Dorotea.
1. Revirförvaltaren lemnar den utstämp-
ling, skogen anses tåla vid. Böndernas skogs¬
vård inskränker sig till, att de numera bör¬
jat inse fördelarne af att endast använda
löfskog, torrskog samt tullar och skatar till
vedbrand i stället för rå skog.
2. Genom jägeristatens kontroll skötes
skogen å bonde- och bolagshemman på unge¬
fär samma sätt.
Tärna.
1. Någon särskild skötsel är här icke
att tala om. Ett försök af en jägmästare
att så frön af sibiriska lärkträd har af an-
gifven orsak misslyckats.
2. Svar saknas.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Bolagen hafva sedan gammalt bättre
vårdat sina skogar än bönderna. Hvarken
bönder eller bolag hafva egnat skogen nå¬
gon särskild skötsel.
2. Böndernas sämre än bolagens, dock har
bland de förra ett uppvaknande till besin¬
ning under senaste tiden börjat mera all¬
mänt ega rum. Här och hvar tillsättas
skogvaktare, marken upprensas, oduglig och
för tätt uppvuxen skog borthugges, öfver-
flödiga grenar borttagas och sakkunnige råd¬
frågas. Bolagen hafva härutinnan afgjordt
gått före med bättre exempel.
Elfshy.
Såväl bönder som bolag sköta numera
i det hela skogarna ganska bra.
Arvidsjaur.
All skog står under jägeristatens uppsigt
och vård.
Arjepluog.
Egentlig skogsskötsel förekommer ej i
orten. Återväxten sker genom sjelfsådd,
då ingen kalhuggning får ske.
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå.
Bönderna i allmänhet vårda sina skogar
bra, så att intet slöseri får förekomma.
(Bolagshemman finnas ej.)
Öfver-Luleå.
Lika, ingen rationell skogsskötsel.
Edefors.
= Öfver-Luleå.
FRAGAN 16. SOCKENOMBUD.
375
Jockmoclc.
Skogstillgången lika. Ingen särskild sköt¬
sel.
3. Kalix fögderi.
Råneå.
1. Bönderna utöfva knappast någon skogs¬
hushållning; dock har man på allra sista
tiden för besparing af ved rustat om bo¬
städerna och gjort dem varmare. Bolagen,
de väl skötta nemligen, öfva god och ratio¬
nell skogsvård fullt jemställd med kronans.
2. Bönderna och de mindre bolagen hafva
icke någon ordnad skogshushållning, men
på sista tiden hafva bönderna börjat i nå¬
gon mån hushålla med skogarna, dertill
väckta deraf, att de saknat husbehofsskog.
Vid uthuggningen sparas allt mera ungskog.
De större bolagen egna väl i mer och min¬
dre mån särskild skötsel åt sina skogar.
Neder-Kalix.
1. Böndernas hushållning med skogen
är i de flesta fall ganska skral, och det¬
samma kan äfven sägas om bolagen med
få undantag. Skogen får efter afverknin-
garna sköta sig sjelf.
2. Bönderna hafva vid sin skogshus¬
hållning knappast tänkt på efterkommande.
Bolagen hafva nog i allmänhet skött sina
skogar bättre.
Öfver-Kalix.
Bolagens hushållning i allmänhet betyd¬
ligt bättre än böndernas. Särskild skötsel
egna hvarken bolag eller bönder åt skogs¬
marken.
Géllivare.
Annan hushållning än den, som följer af
utstämplingstvånget, förekommer å hvarken
böndernas eller bolagens hemman.
4. Torneå fögderi.
Neder- Torneå.
Bönder idka icke rationell skogsskötsel.
Bolag ega icke någon skog.
Karl Gustaf.
1, 2. Egentlig skötsel egna icke bönderna
sina skogsmarker. Bolagshemman finnas ej.
Hietaniemi.
Svar saknas.
Öfver-Torneå.
Åt skogsmarkerna egnas föga eller ingen
vård. Bolagen hafva endast afverknings-
rätter.
Korpilombolo.
1. Skogshushållning förekommer egent¬
ligen icke.
2. Någon rationell och ordentlig skötsel
af skogen torde näppeligen komma till stånd,
innan staten lemnar bidrag till jordbrukets
upphjelpande i allmänhet, upplåter åt icke
jordegande odlingsbara områden å krono-
marker och för t. ex. 5—8 år förbjuder
afverkning för utskeppning. Ty så länge
den fattige bonden får sälja, om det än
vore hagstörar, slutar icke skogssköflingen.
Tärendö och Paj ala.
1. Ingen skogshushållning förekommer
vare sig hos bolag eller hos bönder. För
återväxten sörjes icke.
2. Hvarken bönder eller bolag egna sko¬
gen någon som helst skötsel.
Juchasjärvi.
Om någon skogshushållning eller sär¬
skild skogsskötsel kan ej gerna blifva tal
vare sig med afseende på bönderna eller
bolagen. Snarare vanvårdas skogen.
Enontekis.
Ingen skogshushållning förekommer.
176
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
Skogsstaten,
I. Gefle-Dala distrikt.
Kopparbergs revir.
Någon större åtskillnad emellan hemmans-
skogarna och bolagsskogarna kan härutinnan
ej anses vara rådande, hvad afverkningar-
nas omfattning vidkommer, enär denna om¬
fattning å bådadera med få undantag visat
sig beroende af hemmansegaren eller bo¬
lagets mer eller mindre gynnsamma ekono¬
miska ställning. Hvad deremot de särskilda
åtgärder, som vidtagits i skogsskötselns in¬
tresse beträffar, torde någon skillnad före¬
finnas, i det att de flesta bolag, som ega
större skogsfastigheter inom Kopparbergs re¬
vir, anställt forstligt bildade skogsförval¬
tare för skogsskötselns främjande, men hafva
dock de åtgärder, som i detta afseende före¬
tagits, varit mycket ofullständiga, Å bonde-
hemmansskogarna utgöras deremot de åt¬
gärder, som vidtagits till skogarnas skötsel,
endast af mindre skogsodlingsarbeten, men
äfven dessa arbeten äro sällsynta.
Oster-D alar nes revir.
Skogshushållningen å bondehemmanen i
dessa orter torde bestå deri, att i allmän¬
het uttages af skogen husbehofsvirket utan
hänsyn till skogens bärkraft likasom ock
derutöfver, hvad som kan vara saluvärdt.
Samma förhållande med bolagens skogar:
uteslutande afverkningar utan hänsyn till
afkastningsförmåga. Härifrån gifvas enstaka
undantag i de nedlagda bruk, som af bo¬
lagen egas, och der exempel finnas på god
skogshushållni ng.
Sårna revir.
Hänvisas till svaret å frågan 13.
Transtrands revir.
A hemm ans skogarna hafva hittills inga
andra åtgärder vidtagits för skogarnas sköt¬
sel och vård, än att flera skogsegare bort¬
skaffat från skogarna toppar, lump och vrak¬
träd m. m. Detta gäller äfven bolagens
skogar. De åtgärder, som egarne till sko¬
garna borde vidtaga för skogarnas vård,
synas vara markberedning för skogsföryng-
ringen å trakter, som genom ordinarie af-
verkningarna blifvit starkt utglesnade, äfven¬
som frösådd dels å sådana platser, dels å
luckor, uppkomna af skogseldar.
Vester-Dalarnes revir.
Någon hushållning på hemmansskogar har
ej förekommit, och har tills på senaste åren
någon dylik ej ingått i böndernas begrepp.
På bolagens marker finnes lika litet någon
rationell skogsskötsel, utan sker afverkning
utan hänsyn till hvad skogen kan lemna
och utan tanke på uthållighetsbruk och
återväxt.
Gestrildands revir.
Böndernas hushållning med skogen är,,
med ytterst få undantag, att afverka hvad
som erfordras till husbehof eller med nå¬
gon inkomst kan afyttras. Endast undan¬
tagsvis begagna de sig af hushållningssäll¬
skapets frikostiga anbud att efter ansökan
få kala skogsmarker gratis besådda. Någon
omvårdnad om skogen är sålunda ytterst
svårt att upptäcka.
Olika bolag egna sina skogar mer eller
mindre vård. En del bolag sköta skogarna
lika väl som staten sina och hafva forstligt
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
177
bildade förvaltare, hvilka handhafva skogs¬
skötsel och å skogarna verkställa de rens-
ningshuggningar, hjelpgallringar, skogskul-
turer och afdikningar, som skogens belägen¬
het och afsättningsförhållanden medgifva.
Andra deremot finnas, som blott taga den
skörd, som kan erhållas. De förra utgöra
dock numera öfvervägande flertalet, och år
efter år synes bättre vård egnas bolagssko-
garna. Att så skall vara förhållandet är
sjelfklart, då bolagens framtid är beroende
af en uthållig skogstillgång.
Vestra Helsinglands revir.
Böndernas skogshushållning är i allmän¬
het sämre än bolagens, om ock några bo¬
lag finnas, som afverka lika hänsynslöst
som bönderna. De bolag här, som egna
sina skogar bättre skötsel, ådagalägga detta
genom att spara den växtliga skogen och i
allmänhet söka sköta afverkningen så, att
möjlighet för återväxt erhålles. I sådana
fall bruka ock deras af verkning vara mera
måttfull.
Norra Helsinglands revir.
Någon skogsskötsel å böndernas skogar
kan man ej tala om. I stället sköflas till¬
växtskogen med all möjlig ifver. Endast
de nu rådande trävarukonjunkturerna hafva
härutinnan åstadkommit en tillfällig minsk¬
ning.
Hvad bolagen beträffar, har aktiebolaget
Iggesunds bruk nu under 20 års tid genom
särskildt anställda skogsförvaltare med forst-
lig bildning rationellt skött sina skogar, så
ock Stocka och Ströms bolag under de
senaste 10 åren.
A öfriga större bolags skogar har detta
deremot ej varit fallet, och dessa hafva nog
också varit utsatta för en forcerad afverk-
ning, utan någon vidare skötsel af skogarna.
Öfver g ägm ästaren.
Se under litt. H. särskilda yttranden.
II. Mellersta Norrlands distrikt.
Medelpads revir.
Der både mark och skog egas af bolag,
visar sig nog en bättre hushållning, än hvad
fallet är med böndernas hemmansskogar.
Numera hafva några af de större bolagen
låtit företaga hyggesrensningar och brän¬
ningar i ganska stor skala samt dikning af
försumpade marker försöksvis. Någon som
helst åtgärd i detta eller annat afseende
för åter växtens befrämjande eller skogens
trefnad utföres ej å böndernas skogar, om
ock den vårdslöshet och det slöseri, som
förut varit vanliga vid skogsafverkningarnas
utförande, numera upphört.
De smärre bolagen sköta sina skogar inga¬
lunda bättre än bönderna, snarare tvärtom,
i det kalhuggningar utan någon vidare mark¬
beredning ej sällan utföras.
Hernösands revir.
Någon skogsskötsel förekommer ej af
vare sig bönder eller bolag, eller åtminstone
endast i enstaka fall af de senare. En viss
tendens till det bättre har dock under se¬
nare åren visats från allmogens sida i det
hänseendet, att den sparar på växande skog
till vedbrand. Der afverkningsrätten är såld
på vissa år, misshushållas i allmänhet med
skogen på ett hänsynslöst sätt och utan
minsta tanke på skogsvårdens fordringar.
Junsele revir.
Under det att förmögnare och burgna
bönder mångenstädes egna sina skogar om¬
vårdnad sålunda, att de icke afverka annat
än sämre, skadad, torkande eller fullmogen
skog, finnas bolag med små rörelsekapital
och små egna skogstillgångar, hvilka hugga
23
178
FRÅGAN 16. SKOGSSTATBN.
ned allt, som kan till timmer eller gagn¬
virke användas , utan tanke på växtlighet
eller det qvarlemnade beståndet, äfven på
marker, som af dem besittas med full egande-
rätt. Detta synnerligast under göda trä-
varukonjunkturer, då priset på köptimmer
på grund af konkurrensen hålles högt.
Hvem, som är skogsödaren, då det gäller
en på mer eller mindre fri afverkningsrätt
såld skog, bolaget eller bonden, derom torde
meningarna vara delade. Bonden, som upp¬
låtit afverkningsrättigheten, torde vara lika
stor skogssköflare som bolaget, hvilket till¬
godogör sig virket å en skog, med hvilken
det i öfrigt intet har att skaffa. Behofvet
af penningar för att betacka större eller
mindre skulder, ofta uppkomna genom ett
efter tillgångar ej afpassadt lefnadssätt, för¬
mår bonden sälja större eller mindre delar
af sitt hemman på afverkningsrätt, fri eller
till lågt tumtal; han gifver dermed bolaget
lof till skogssköfling. Dylik bedrifves såväl
af det lilla, under tryckta ekonomiska förhål¬
landen arbetande bolaget, hvars aktieegare
sjelf va äro bönder eller f. d. bönder och
hvars disponent eller förste man mycket
ofta är någon, med ledning af en större
affär ej kompetent f. d. skogs- eller bräd-
gårdsfaktor, som ock af millionbolaget,
hvilket genom köpet ifråga kan spara på
egna tillgångar.
De bättre situerade bolagen, hvilka hafva
afsevärda egna hemman och skogsmarker
inom reviret, egna i de flesta fall sina sko¬
gar ingen annan vård, än att de försöka
vid afverkningarnas uttagande undvika af-
verkning af yngre, växande skog. Virkes-
massan bestämmes oftast, utan att bolaget
har klart för sig, om skogarna för framtiden
tåla en så pass hård afverkning eller icke.
Vissa bolag finnas dock, hvilka genom
taxeringar utrönt sina tillgångar och icke
gerna afverka mer, än de anse kunna ut¬
hålligt afverkas samt fylla återstående be¬
hofvet af råmaterial genom köp af afverkadt
timmer.
Några af dessa bolag hafva i sin tjenst
engagerat personer, som genomgått Skogs¬
institutets antingen högre eller lägre kurs,
och egna ofta rätt stor omvårdnad om en
omsorgsfull utsyning, hvarjemte en del mark¬
beredningar och kulturåtgärder på senare
åren börjat vidtagas.
Tåsjö revir.
Inom lappmarken förefinnes ingen egent¬
lig skillnad, utom möjligen att, såsom fallet
är i Ångermanland, bönderna visat sig mera
måna än bolagen om att tillvarataga torra
och vindfällda träd.
Några hushållningsplaner för skogar med
fri dispositionsrätt förekomma veterligen
icke.
Anundsjö revir.
Någon ordnad skogshushållning på bön¬
dernas skogar förekommer icke i annan me¬
ning, än att på de flesta dylika skogar af-
verkningarna omfattat icke blott gröfre, full¬
mogna timmerträd, utan äfven på senare tider
en mängd sådana torra och vindfällda träd,
som varit säljbara. Å andra sidan deremot
har till följd af afverkningsrätter ett be¬
tydande virkesbelopp af växande medelålders
skog uttagits, hvilket gifvetvis i hög grad
inverkat förminskande på sjelfva skogskapi-
talet.
De större skogsegande trävarubolagen, som
under en lång följd af år till stor del så
att säga »left på afverkningsrätter», hafva,
i allmänhet sina egna skogar sparade samt
sköta dem sä tillvida rationellt, att de å
dem uttaga i första rummet vindfällda, torra,
skadade och oväxtliga träd. Såsom ett efter-
följansvärdt exempel må särskildt nämnas,
att Mo och Domsjö aktiebolag på sina egna
skogar för närvarande bedrifva ett storartadt
kartläggnings- och taxeringsarbete, åsyftande
skogarnas skötsel efter bäst kända veten¬
skapliga grunder, hvarvid hufvudsaklig hän¬
syn tages till förhindrande af skogsmarkens
degenerering och försumpning, på samma
gång omfattande tillväxtundersökningar gö¬
frågan 16.
SKOGSSTATEN.
179
ras till utrönande af skogens s. k. finansi¬
ella huggbarhetsålder.
Östra Jemtlands revir.
Någon synnerlig skillnad emellan bön¬
dernas skogshushållning jemförd med bo¬
lagens förefinnes ej.
Under det att en del bönder, hvilka ha
en större eller mindre del af sin skog osåld,
till följd af dålig finansiell ställning eller
frestade af rådande höga virkespriser nöd¬
gas afverka sin skog vida utöfver dess ut-,
hålliga afkastningsförmåga, så förefinnas å
andra sidan ej så få ekonomiskt väl situ¬
erade bönder, hvilka spara sin skog samt
med berömvärd omsorg uttaga endast ut¬
växta, öfvermogna samt mer och mindre
skadade träd.
De större sågverksbolagen, hvilka hafva
egna betydliga skogar och ej endast afverk-
ningsrätter, spara i allmänhet åtminstone i
någon mån dessa skogar.
Anmärkningsvärdt torde dock vara, att
endast ett par af dessa bolag hafva någon
forstligt bildad skogsförvaltare i sin tjenst,
hvilken bestämmer och leder afverkningen.
Detta öfverlemnas i de allra flesta fall åt
skogsfaktorerna och deras förmän. Upp¬
rättande af skogshushållningsplanen för bo
lagsskogarna torde ytterst sällan, om ens
någonsin, förekomma. Några afsevärda skogs-
kulturer eller andra åtgärder för befrämjande
af återväxten ha ej å bolagsskogarna inom
orten förekommit.
Fors socken af Östra Jemtlands revir.
Endast å ett par af de större sågverksbo-
lagens skogar kan iakttagas början till skogs-
hushållningsåtgärder såsom hyggesrensning,
frösådd, något dikning, stämpling före af¬
verkningen samt afmätning och tillsyn un¬
der densamma.
Å öfriga bolagsskogar förekommer endast
stämpling före afverkningen, hvilken dock
i allmänhet synes mer afse att på förhand
kunna bedöma timmerfångsten än att rätt
utföra afverkningen.
Å böndernas skogar sker afverkningen nog
oftast på slump, men det måste medgifvas,
att på senare åren mera sparsamhet börjat
iakttagas och att man äfven med större
arbetsuppoffring söker tillgodogöra sig sämre
sortiment än förr. Skogsvårds- eller åter-
växtåtgärder förekomma dock icke.
Norra Jemtlands revir.
Någon skogsskötsel å vare sig bolags-
eller enskilda skogar inom reviret har tills
på sista tiden ej egentligen förekommit och
inskränker sig äfven nu, der någon skogs¬
skötsel kan nämnas, i de flesta fall till en
för blifvande skogsskördar mera rationell
afverkning. Sedan bolagen insett, att de
för framtiden blifva alltmer hänvisade att
hemta sina timmerbehof från egna skogar,
hafva de bättre och kapitalstarkare bolagen
mer allmänt anställt forstligt bildade per¬
soner i sin tjenst, som med hänsyn till ett
uthålligt skogsbruk uppgöra afverkningsbe-
räkningar och leda afverkningar och ut-
stämplingar. Förr var dimensionen bestäm¬
mande för afverkningarna, så att, der dessa
skulle företagas, stämplades allt timmer-
dugligt virke intill ett visst tumtal, så att
beståndet efter afverkningarna utgjordes af
alltför skadade, deformerade och odugliga
torra träd, samt ofta af afverkningarna illa
ramponerad ungskog. Nu borttagas mer
allmänt äfven oväxtliga och skadade träd
samt, qvarlemnas för markens besåning och
. skydd timmerämnen och växtliga träd, äfven
om de hålla för afverkning lönande dimen¬
sioner. Ett par bolag hafva ock börjat att
genom dikning återvinna försumpade marker.
Detta gäller dock endast vissa solidare bo¬
lag, hvaremot många af de mindre och
svagare bolagen utan någon hänsyn afverka
allt säljbart.
Om någon egentlig skogshushållning å
| bondehemman kan man ej tala; men i be-
j tets intresse verkställa bönderna ofta hygges-
rensningar, då afverkningstrakterna ej ligga
alltför aflägset från byarna; i öfrigt märkes
180
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
tydligt hos den bättre situerade allmogen
sträfvan att mera taga vara på sina skogs¬
tillgångar med hänsyn till deras framtida
bestånd.
Norra delen af Norra Jemtlands revir.
Någon afgjord skillnad på böndernas och
bolagens skogshushållning förefinnes öfver
hufvud taget ej. Man kan visserligen ej
påstå, att skogssköfling i afsevärd grad eger
rum i norra Jemtland å vare sig bönder¬
nas eller bolagens skogar, utan förekommer
sådan endast å vissa välbelägna hemmans-
skogar, der afverkningsrätten blifvit såld på
viss tid till låg dimension eller på fri afverk-
ning, men deremot kan man tryggt före¬
brå såväl bolagen som bönderna, att de i
betänklig grad misshushålla med sina sko¬
gar. Så t. ex. fästes vid utsyningarna intet
afseende vid, om träden äro friska eller
skadade, växtliga eller oväxtliga, om de stå
till hinder för återväxt och tillväxtskog,
eller om de böra lemnas som frö träd o. s. v.,
utan de träd tagas utan afseende på be¬
skaffenhet, som hålla ett visst på förhand
bestämdt tumtal. Följderna af att afverk-
ningarna bedrifvits på oriktigt sätt hafva ej
heller uteblifvit, i det skogsbestånden, som
i norra Jemtland hufvudsakligen bestå af
gran, lidit af torka och stormfällning i ganska
afsevärd grad. Timmerapteringarna verk¬
ställas i allmänhet utan tillsyn. Åt sko¬
gens skötsel egnas ingen omsorg alls. Det
finnes bolag, som inom Ströms, Alanäs och
Frostvikens socknar ega mellan 100,000 och
200,000 tunnland skogsmark med evärdlig
besittningsrätt och som ej nedlägga de rin-
| gaste kostnader på skogsskötseln. Markens
j reproduktionsförmåga äfventyras härigenom
I alltför mycket.
Vestra Jemtlands revir.
Någon egentlig skogsskötsel ifrågakommer
j ej, hvarken å bolags- eller bondehemman.
Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.
Hvarken bönder eller bolag egna sina
marker och skogar någon skötsel, afverk-
ningen bedrifves utan hänsyn vare sig till
| skogens eller markens beskaffenhet. Tum-
| talet är den enda norm, som bestämmer,
huruvida ett träd skall afverkas eller ej.
Sedan skogen är afverkad, lemnas åt natu¬
ren att försätta marken i skogbärande skick.
Herjeådalens revir.
j Någon skogsvård eller skogshushållning i
t egentlig mening af enskilde, vare sig bolag
; eller bönder, har éj någonstädes inom re-
I viret iakttagits.
Hede tingslag af Herjeådalens revir.
Skogsskötsel har ej förekommit.
Bolagen afverka ' smärre dimensioner än
• bönderna.
Öfver jägmästaren.
Någon egentlig skogsskötsel förekommer
icke å vare sig bolagens eller böndernas
hemman.
De större bolagen hafva dock under se¬
nare åren börjat anställa försök med hygges-
rensningar och afdikningar af försumpade
marker.
III. Vesterbottens distrikt.
Jörns revir.
Någon så kallad rationell skogshushåll¬
ning utöfvas ej, å vare sig böndernas eller
bolagens skogar, så t. ex. förekommer ej
härstädes sådd, plantering eller afdikning
derå.
En del bönder sparar visserligen den
växtligaste skogen och så göra äfven de
större bolagen å sina egna skogar.
Norsjö revir.
Ingen skillnad har hittills kunnat förmär-
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
181
kas uti skötseln af till bonde- eller bolags-
hemman hörande skogar, som innehafvas
under oinskränkt disposition.
Burträsks revir.
I denna ort karaktäriseras böndernas hus¬
hållning med sin skog numera allmänt af
sparsamhet med timmerskogen samt af att
för husbehof tillvaratagas torrträd samt till
och med stubbar, rötter, toppar och annat
affall; och detta gäller om det stora fler¬
talet af bönderna, särskildt i kustsocknarna
och nedre delen af Burträsks socken, der
bönderna allmänt äro både välbergade och
skötsamma, tack vare det utvecklade och
lönande jordbruket.
Rörande bolagens skötsel af sina skogar
kan antecknas, att aktiebolaget Robertsfors
numera vid sina afverkningar tillgodogör
sig träden ända ned till en dimension af
ett par tum i topp, hvarigenom skogsmarken
redan genom afverkningen kan i väsentlig
grad beredas för återväxt, äfvensom att detta
bolag till största delen verkställer sina af¬
verkningar efter af revirförvaltningen utförd
stämpling, hvarvid anordnas utgallring af
såväl icke växtlig småskog som de full-
måliga träd, hvilka böra borttagas. Dessa
afverkningar synas dock allt för mycket
forceras.
Samma bolag lär äfven hafva planlagt
torrläggning af en del sankmarker i och
för skogsbörd m. m.
För öfrigt egna de här arbetande bolagen
sina skogar ingen särskild skötsel, utan af¬
verka »fullmålig» skog utan hänsyn till an¬
nat än dimensionen, äfvensom undermåliga
träd, i den mån omständigheterna medgifva.
I öfre delen af Burträsks socken ställer
sig böndernas skogshushållning i det när¬
maste lika med hvad här anförts om andra
bolag än Robertsfors, förutom att de äfven
för husbehof tillgodogöra sig en del affall.
I fråga om skogar, på hvilka afverknings-
rätt upplåtits, kan det ej blifva tal om
skogsskötsel.
Degerfors revir.
Någon skogshushållning har hittills icke
förekommit, hvarken på böndernas eller bo¬
lagens marker. De större trävarubolagen
hafva visserligen anställt forstligt bildade
personer, men något resultat af deras verk¬
samhet har ännu icke försports, utan fortgå
afverkningarna i samma skala och lika obe¬
tänksamt som förut.
Södra Lycksele revir.
Hvarken bönder eller bolag öfva någon
skogsskötsel Under de senaste åren har
dock ett bolag börjat vidtaga åtgärder för
förbättradt skogsbruk. Dessa åtgärder bestå
dock, såvidt kändt är, hitintills hufvudsak¬
ligen i torrläggning. Hvilken nytta för skogen
dessa i en framtid komma att hafva, är svårt
att nu afgöra. Samtidigt med myrar och
sankmarker afdika dock bolagen äfven hem¬
manens slåtteslägenheter, hvilka härigenom
förstöras, så att de enligt uppgift lemna
intet eller åtminstone högst obetydligt med
hö.
Norra Lycksele revir.
Alla skogar hafva upplåtits med inskränkt
dispositionsrätt. Utsyning sker efter upp¬
gjord afverkningsberäkning af vederbörande
jägmästare eller assistent, och får ej ett
träd föras från skogen för afsalu, med min¬
dre det är stämpladt med kronomärke.
Särskild skötsel egnas ej skogarna, vare
sig af bönder eller bolag.
Sjelfegande jordegare, som sålt sin skog,
slösa ofta onödigt med sitt husbehofssvirke,
som ej står under kontroll,. och detta såväl
till byggnader och vedbrand, som ännu mer
till nödfoder i svagår, då en mängd af de växt¬
ligaste unga och vackra tallarna af sparrars
storlek med gul och grön, tunn bark på sin
öfre hälft fällas och barkas. Barken kokas
sedan och gifves jemte kraftfoder åt krea¬
turen.
Bolagen åter vilja hafva största möjliga af¬
kastning af skogen — i form af ordinarie
182
FRÅGAN 16.
SKOGSSTATEN.
utsyning och extra utsyning af skadade,
topptorra och fullmogna träd.
Asele revir.
Bönderna hafva icke i samma omfattning
som bolagen ingifvit ansökningar om utsy¬
ning af skadad skog. I allmänhet vidtagas
inga åtgärder för att förbättra skogsmarken,
hvarken af bönder eller bolag. Endast en
privat skogsegare inom Åsele revir, nemligen
Dals ångsågsaktiebolag, visar intresse i be¬
rörda afseende genom att verkställa torr¬
läggning af försumpade skogsmarker.
Sorsele revir.
Skogsskötsel å samtliga hemman hand-
hafves af jägeristaten, hvadan någon skill¬
nad i böndernas och bolagens skogsskötsel
icke kan förefinnas.
Stensele revir.
I allmänhet tillgodogöras tullar, ris och
affall af de sjelfegande bönderna till ved¬
brand, då deremot å bolagshemman och de
hemman, å hvilka afverkningsrätten är såld,
merendels ingen hänsyn tages till om vacker
växande skog förstöres till diverse ändamål
såsom vedbrand och nybyggnader, repara¬
tioner m. m.
Vilhelmina revir.
Hvarken bolag eller bönder egna sina
skogar någon särskild skötsel. Försök här¬
till hafva dock gjorts af tvenne bolag genom
ett noggrannt uppmätande och kartläggande
af en del hemman samt upprättande af ett
slags hushållningsplaner för dessas skogar.
Fredrika revir.
Samtliga såväl bonde- som bolagshemman
inom reviret hafva endast inskränkt disposi¬
tionsrätt till skogen, och omhänderhafves
till följd deraf skogshushållningen af skogs-
statens tjensteman. Någon olika skötsel af
bonde- och bolagsskogar förekommer likale¬
des icke.
Bjurholms revir.
Bönder, som nu hafva skog, sköta den
någorlunda, men taga icke hänsyn till egent¬
lig skogshushållning eller skogsvård. Bola¬
gen hafva under senaste tid börjat sköta
sina skogar temligen rationellt.
Öfver jägmästaren.
Se anm. vid frågan 1.
IV. Norrbottens distrikt.
Piteå revir.
Bönderna egna lika litet som bolagen sina
skogar någon särskild skötsel, utan ske af-
verkningarna fullkomligt planlöst.
Elfshy revir.•
Hvarken bönder eller bolag ha på något
ställe inom reviret nedlagt den minsta kost¬
nad på sin skogsskötsel.
Arvidsjaurs revir.
Bönderna hafva i regel benägenhet för
att i hög grad misshushålla med träd, som
falla inom timmerämnenas klass, i det att
de till husbehof oftast taga de vackraste
tillväxtträden. Bolagen vilja numera så
mycket som möjligt spara på dylika träd.
Ingen som helst skötsel han sägas egnas
skogsmarken vare sig af bönder eller bolag.
Öfre Byske revir.
Någon åtgärd till förbättrad skogsvård har
hittills icke vidtagits vare sig på bonde- eller
bolagshemman, som med hänsyn till skogs¬
hushållningen ställa sig lika.
Malmesjaurs revir.
Ingen väsentlig skillnad gifves i fråga om
skötseln af bolagens eller böndernas skogar.
Detta till följd af utsyningstvånget. Dock
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
183
begära bolagen för egna hemman äfvensom
för afverkningsrätter, inköpta för en rund
summa, (ej för sådana, som inköpts till visst
pris pr träd) utsyning af skadad skog till
betydligt lägre dimension, än hvad bönderna
från sina hemman kunna afyttra.
Arjepluogs revir.
Om någon egentlig skötsel af skogen vare I
sig å böndernas eller bolagens skogar kan [
man icke tala.
Var iså revir.
Ungefärligen lika inom reviret. Hvarken
bönderna eller bolagen ha nedlagt några J
kostnader på skogens skötsel.
Jockmocks revir.
På grund af den inskränkta dispositions¬
rätten handhafves skogsskötseln i hufvudsak j
af revirförvaltaren. Någon jemförelse mellan
bolagens och de enskildes skogshushållning
kan sålunda icke göras. Men revirförval¬
taren är dock i tillfälle att iakttaga, hvilka I
skogsegare visa största eller minsta intresset
för skogens framtida bestånd, och med stöd
af dessa iakttagelser inom Jockmocks revir J
har det visat sig, att bolagen ådagalägga
betydligt mindre intresse för en uthållig af¬
kastning från sina skogar, än hvad fallet
är med hemmansegarne. För bolagen gäller
det i de flesta fall endast att på en enda
gång kunna erhålla så stor utstämpling som
möjligt. Om skogarna dervid alldeles rui¬
neras, det bekymrar dem föga.
Den jägmästare, som vid de på lapp-
marksreviren brukliga utsyningarna af ska¬
dad skog på hemmansskogarna har en mera
liberal uppfattning af begreppet »skadad
skog», gör sig alltid omtyckt af bolagen, då
deremot den, som vid dessa förrättningar
har en något strängare uppfattning af nyss¬
nämnda begrepp, blir mer eller mindre ha¬
tad, ja, rent af förföljd och nedsvärtad in¬
för sina förmän, hvarpå skulle kunna an¬
föras flera exempel.
Visserligen kunna icke heller de enskilde
hemmansegarne helt och hållet fritagas från
samma benägenhet att från sina skogar på
en gång erhålla den största möjliga utsyning,
men åtskilliga finnas dock ibland dem, som
lägga i dagen tanke på framtiden.
Perlelfvcns revir.
Eger ej tillämpning, då hemmanen äro
underkastade utsyningstvång.
Storbackens revir.
Utsyningstvång rådande.
Bodens revir.
Såväl bönderna som bolagen visa samma
brist på hushållning och vård om sina sko¬
gar.
Att söka erhålla största möjliga tillfälliga
afkastning genom forcerade afverkningar är
hvad som varit utmärkande för begges skogs¬
hushållning.
Båneå revir.
Utom i de fall, då skogarna stå under
skogsstatens vård och förvaltning, förekom¬
mer icke någon som helst skogsvård eller
skogsskötsel.
Kalix revir.
Hvarken bolag eller bönder egna sina
skogsmarker någon skötsel i vare sig ett
eller annat afseende, utan är frågan endast
att för tillfället kunna bereda sig största
möjliga inkomst af dem.
Angeså revir.
Samtliga jordegare hafva endast inskränkt
dispositionsrätt till skogen.
Råneträsks revir.
Då revirets samtliga hemman stå under
skogsstatens förvaltning och vård, hvad skogs¬
skötseln beträffar, blir densamma enahanda
för begge slagen af hemman.
Gellivare revir.
Den egentliga skogshushållningen är å
alla hemman beroende af taxering och ut¬
stämpling genom skogsstaten. Inom oskiftad
184
FRÅGAN 16. SKOGSSTATEN.
bondeskog fylles i allmänhet husbehofvet
af virke från värdefullare skog än behofvet
kräfver; efter skifte inträder i detta hän¬
seende bättre hushållning.
Juckasjärvi revir.
Skogarna stå under skogsstatens uppsigt
och kontroll.
Tärendö revir.
Någon särskild skogshushållning å vare
sig böndernas eller bolagens hemman med
fri dispositionsrätt förekommer icke; endast
afverkning till visst tumtal.
Torneå revir.
Hvarken bolag eller bönder idka någon
skogshushållning här i orten. Så snart sko¬
gen uppnått timmerdugliga dimensioner, af-
verkas densamma endast med tanke på den
tillfälliga inkomsten och utan ringaste be¬
kymmer om skogens framtida bestånd. Äfven
får man se, att bönderna till vedbehof ned¬
hugga ungskog af tall och gran å närbe¬
lägna trakter, äfven om löf- och torrskog
för dylikt ändamål finnes att tillgå på deras
skogsskiften, ehuru kanske mer aflägset
från bostaden.
Paj ala revir.
Hvarken bönder eller bolag egna sina
skogsmarker någon skötsel.
Öfver jägmästaren.
Någon jemförelse mellan böndernas och
bolagens skogshushållning kan icke upp¬
ställas, ty sådan förekommer icke. I
kustlandet afverkas å skatteskog lika sam¬
vetsgrann! ned till minsta lofgifna dimension,
och i lappmarksskogarna är angelägenheten
att åtkomma så stora stämplingar som möj¬
ligt ungefär lika betecknande för bådadera.
En viktig sak, hvarigenom ej så litet
skulle vinnas, vore, om husbehofsvirkets uttag
kunde Ordnas på ett sparsammare och för¬
ståndigare sätt, än som nu snart sagdt öfver¬
allt är rådande, genom afverkning endast af
torr och sämre skog, affall och björk från
följdriktigt anordnade huggesområden år från
år; vid afsaluafverkning borde, der denna
icke bestämmes af skogstjensteman, alla
träd af god växtkraft och ren stamform
noggrannt sparas, tills ekonomisk huggbar-
hetsålder inträdt. Härjemte borde för
| förhindrande af de farligaste försumpningar
! från myrtrakter hufvudaflopp beredas och
1 mindre laggdiken upptagas.
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
185
17. Genom hvilJca utvägar pläga jordbrukare, som ej hafva jordbruksprodukter
eller skog till afsalu, bereda sig erforderliga kontanta inkomster, och i hvad mån åro
dessa inkomstkällor att påräkna såsom ett varaktigt, af konjunkturer ej väsentligen
beroende stöd för jordbruket i framtiden9 Anses dessa biinkomster äfven kunna
upprätthålla ett jordbruk, som saknar husbehof svirke och derför är hänvisadt att
anskaffa sådant genom köp? Anses de äfven räcka tillför en ökad jordbrukande
befolkning9
l:a punkten = a).
2:a punkten = b).
o:e punkten = c).
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Enviken.
1. Svar saknas.
2. a) Genom huggning och körning af
timmer å bolagsskogar. Detta icke något
säkert stöd för framtiden, b) Kan ej be¬
dömas. c) Räcker ej ens för den nuvarande
befolkningen.
3. a) Genom afverkning.
Svärdsjö.
a) Genom kolning och timmerdrifningar,
hvilket under dåliga konjunkturer lemnar
dålig behållning, b) Mycket tvifvelaktigt,
c) Räcker innevarande år (1902) ej för or¬
tens jordbrukande befolkning, än mindre för
en ökad sådan.
Sundborn.
a) Genom körslor af skogsprodukter, b)
Svårligen, c) Nej.
Vika.
a) Genom forslingar. b) Svårligen, c) Nej.
Kopparberg.
Genom arbete och körslor åt de indu-
24
striella verken. Dessas framtid anses be¬
tryggad.
Aspeboda.
Genom arbete hos industriidkare och till¬
fällig körförtjenst.
Torsång.
a) Genom sågverks- och flottningsrörelse,
skogskörslor samt arbete vid större indu¬
striella etablissement, b) Ja. c) Åtminstone
vissa tider på året kunna tillfällen beredas
till sådana inkomster äfven för en ökad
befolkning.
Gustaf.
a) Genom forsling af malm och skogs¬
produkter, timmerflottning och arbete vid
närbelägna industriella företag samt hem¬
slöjd (snickeri, gelbgjuteri). Samtliga in¬
komstkällor kunna påräknas såsom varaktiga,
b) Nej. c) Nej.
Silfberg.
a) Genom arbeten och körslor till ortens
industriella verk. Kan ej sägas, i hvad mån
186
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
dylikt kan påräknas för framtiden, b) Svår¬
ligen. c) Knappa för den närvarande, otill¬
räckliga för en i nämnvärd mån förökad
befolkning.
Stora Tuna.
Svar saknas.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
a) Dels genom ladugårdsprodukter, dels
genom körslor. b) Nej.
Stora SJcedvi.
a) Genom ladugårdens afkomst, malm-
och skogskörslor samt skogsarbeten. Kunna
näppeligen påräknas såsom ett varaktigt
stöd för jordbruket. 1)) Nej, åtminstone
icke under dåliga konjunkturer, c) Nej.
Garpenberg.
Svar saknas.
Hedemora.
a) Genom forförtjenster och skuldsätt¬
ning. b) Ovisst, c) Nej.
Husby.
a) Genom att hugga och forsla timmer åt
bolagen. I väsentlig grad beroende af kon¬
junkturerna. b) Ja, under tider då biinkom¬
sterna, såsom kan ske, stiga till afsevärda
belopp, c) Nej.
By.
a) Genom körningar och ladugårdsskötsel.
Såsom varaktigt stöd kan ladugårdsskötseln
påräknas, b) Jordbrukare, som ej få sälja
säd och skogsprodukter, hafva svårt att reda
sig.
Holkarna.
a) Genom forsling af bergsbruks- och
skogsprodukter. Under en följd af år hafva
dessa inkomster varit temligen goda, men
med konjunkturernas nedgång utsina de i
väsentlig mån. b) Ja.
Grytnäs.
1. Genom körslor. Dessa inkomster äro
rätt goda.
2. Genom forsling af bergsprodukter.
Dessa inkomster torde i en snar framtid
väsentligt minskas, enär jern vägar anläggas
till alla industriella verk, så fort det hinnes.
Avesta.
De mindre jordbrukarne med areal mel¬
lan 2 och 5 tunnland äro bruks- eller fa¬
briksarbetare och reda sig godt.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås.
1. Genom arbete vid närliggande och
längre bort varande arbetsfält samt genom
kolning, timmerhuggning och körningar.
Mycket beroende af konjunkturerna. Det
extra arbetet kan ej vara tryggande för be¬
folkningen. Derför synes utvandringen för
somliga vara påkallad och försvarad.
2. I hufvudsak = 1.
3. a) I hufvudsak = 1. b) Icke troligt,
c) Nej.
Ål.
Så godt som hvarenda bonde måste
genom biförtjenster, förnämligast skogskör-
ning och legokolning, Vintertiden fylla de
nödtorftiga behofven. Inkomster af skogs-
afverkning torde äfven hädanefter kunna er¬
hållas, ehuru helt säkert ej i så stor om¬
fattning som nu under flera år.
Leksand.
1. Mycket vanligt att yngre medlem¬
mar af familjen, både manliga och qvin-
liga, särskildt vårarna begifva sig ut åt
skilda håll i landet på arbetsförtjenst. De
söka anställning som timmermän, murare,
vedhuggare, trädgårdsarbeterskor och butelj-
skölj erskor etc. Under vintertid sökes ar¬
betsförtjenst genom skogskörslor. Sina dessa
biinkomster, försvåras jordbrukarnes ställ¬
ning.
FRÅGAS 17. SOCKESOMBUD.
187
2. a) I hufvudsak = 1. Biinkom¬
sterna äro i hög grad beroende af konjunk¬
turerna. b) Stundom äro nämnda inkom¬
ster den mindre jordbrukarens hufvudin-
komster, och han kan då reda sig godt, äf¬
ven om han saknar skog till husbehof, c)
Omöjligt att säga.
Siljansnäs.
a) Genom skogskörslor och skogsarbete.
Dessa inkomster bero af konjunkturer. På
grund af minskad skogstillgång kunna dessa
inkomster hädanefter icke jemföras med
gångna tiders, b) Nej. c) Nej.
Rättvik.
1. De hemmansegare, som hafva så
små jordbruk, att de derå hvarken hafva
full sysselsättning eller full bergning, pläga
vanligtvis under någon del af året vistas på
arbetsförtjenst i andra delar af landet, ut¬
förande förnämligast murnings- och mål-
ningsarbeten och derigenom förskaffande sig
rätt goda inkomster. Vintertiden plägar man
sysselsätta sig med timmerdrifning, kolning,
kolkörning m. m. Allt dock beroende af
konjunkturer. Det senast gångna halfåret
med dess stagnation i trävarurörelsen utgör
en förträfflig illustration till otillförlitlig¬
heten af det stöd, trävaruindustrien kan
lemna jordbruket för framtiden.
2. I hufvudsak = 1.
Boda.
a) Genom skogskörslor samt för den yngre
befolkningen arbetsförtjenst i landets olika
delar, b) Nej. c) Nej.
Om
a) Hufvudsakligen genom skogsarbeten.
Ovissa att påräkna, c) Nej.
Gagnef.
1. a) Genom skogsarbeten, kolning, tim¬
mer- och malmkörning samt koltransport. En
stor del vandrar årligen ut på bolagsarbete. b)
Nej, icke med de höga dagspenningar, som
nu råda. c) Svårligen, om ej någon ny in¬
dustri uppstår.
2. Genom kolning och körslor.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
a) Genom timmerdrifning och kolning
samt arbete vid sågverken. Huru länge
dessa inkomster kunna räcka, är svårt att
förutsäga, b) Ja, åtminstone nödtorfteligen
för närvarande, c) Om befolkningen ökas,
synas dessa inkomster blifva otillräckliga.
Våmhus.
a) Genom skogsarbete. Denna inkomst¬
källa ovaraktig och beroende af konjunktu¬
rer. b) För ingen del. c) Förslå icke för
den nuvarande befolkningen.
Sollerön.
a) Timmer- och kolvedskörning, något
kolningsarbete samt till någon liten del
tillverkning af laggkärl och båtar. Skulle
bolagen blott ett par år låta bli att drifva
timmer och kola, skulle en stor del icke
kunna förskaffa sig nödiga penningeinkom-
ster. b) Möjligen, om i familjen äro många
arbetsföra karlar, men i längden går det nog
icke ändå.
Venjan.
a) Genom bolagsarbeten, laggkärlstillverk-
ning och båtbyggnad. Denna inkomst kan
ännu någon tid påräknas, men är osäker
för framtiden, b) Nej.
Orsa.
1. a) Genom körslor. b) Ej under då¬
liga år.
2. a) Genom slipstensbrytning, timmer-
körning, vägbyggnads- och afdikningsarbeten
m. m. Knappast någon af dessa inkomst¬
källor varaktig, b) Sådant jordbruk före¬
kommer knappast.
Elfdalen.
a) Genom afverkningsarbeten, hvilka dock
bero af konjunkturer, b) Nej.
188
FBÄ0-AN 17.
SOCKENOMBUD.
Sårna.
a) Genom varutransporter från Elfdalen
(2 å 3 öre pr kg. för 8 nymils våglängd).
Genom skogsafverkning endast undantags¬
vis. b) Svårligen.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. a) Genom körslor. b) Jä. c) Nej.
2. a) Genom bolagsarbete. b) Ja. c) Ja.
Nås.
a) Genom körslor, kolning och bygg¬
nadsarbeten. c) Osäker inkomst för ökad
befolkning.
Säfsnäs.
Genom bolagsarbete. Osäkert för fram¬
tiden, ty skogstillgången minskas för hvarje
år.
Jerna.
a) Genom flottningsarbeten, timmerhugg¬
ning, kolning m. m. Kan anses såsom var¬
aktigt stöd äfven för framtiden, b) Ja, för
närmaste framtiden, om skogen icke sköflas.
c) Ja, äfven om jordbruksbefolkningen ökas
väsentligt.
Äppelbo.
Svar saknas.
Malung.
a) Genom skogsarbeten, handel och handt¬
verk, hvilka biinkomster alla äro beroende
af konjunkturerna, b) Ja, efter hvad hit¬
tills visat sig. c) Nej.
Lima.
a) Genom forkörning och skogsarbeten,
b) Torde blifva alldeles omöjligt, om nämnda
inkomstkällor sina.
Transtrand.
1. a) Genom skogs- och flottningsarbeten.
Inkomstkällorna gifvetvis temligen ovissa,
b), c) Under goda konjunkturer.
2. a) = 1 a), b) Nej. c) Nej.
3. a) Genom arbete vid skogsafverkning.
Dessa inkomstkällor både osäkra och otill¬
räckliga för jorbrukets bestånd.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. a) Genom bolagsarbeten. Mycket be¬
roende af konjunkturer, b) Nej. c) Nej.
2. a) Genom forsling af malm och jern.
Ej varaktigt stöd för framtiden. Nu nästan
slut och alldeles otillräckliga, b) Nej.
Ludvilca.
Genom korf ört jenster. Osäkert stöd, då
bolagen anskaffa forkarlar från andra sock¬
nar och provinser.
NorrbärJce.
a) Genom körslor af malm, jern och
skogsprodukter. Äfven för framtiden att på¬
räkna. b) Ja.
SöderbärJce.
a) Genom skogsarbeten. Denna inkomst
tyckes allt mera aftaga, b) Knappast.
Malingsbo.
a) Genom kolning, körslor och olika
skogsarbeten. Sedan kronan genom inköp
af Klotens aktiebolags egendomar blifvit
egare till ungefär 94/ioo af hela församlingen,
kan man påräkna dessa inkomstkällor såsom
varaktigt stöd för jordbruket äfvensom c) för
en något ökad jordbrukande befolkning.
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
189
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
a) Genom körslor och andra arbeten.
Omöjligt att säga, om dessa biinkomster
skola kunna påräknas för all framtid.
Öster Fernébo.
1. a) Genom forsling af timmer, pap¬
persved och kol samt andra forslingar.
Genom en fabriksbrand samt i allmänhet
till följd af minskning i sågbolagens afverk-
ningar och timmeruppköp sjunka emellertid
inkomsterna af körslorna och torde de un¬
der den närmaste tiden fortfarande sjunka,
b), c) Nej.
2. Genom körslor och skogsarbeten,
hvarmed sysselsättning icke i tillräcklig
grad kan lemnas i orten, hvarför en del
måste resa till långt aflägsna trakter för att
skaffa sig behöflig inkomst. Dessa biinkom¬
ster äro ett hufvudvillkor för jordbrukets
bestånd. Med hjelp deraf repareras åbygg¬
nader och verkställas odlingar.
Arsunda.
1. a) Genom arbete vid bruken eller i
skogarne. Dessa inkomster äro naturligtvis
beroende af konjunkturerna, men kunna
dock här anses hafva framtida varaktighet,
b) Ja, nödtorftigt, c) Nej.
2. Genom körningar.
B. a) Genom körningar, b) Nej.
Torsåker.
1, 2. Genom forsling af malm och kalk¬
sten. Inkomsten häraf beroende på till¬
gången af fyndigheter och om bruken vid¬
taga förändrade åtgärder för varans fors¬
lande till jernväg.
Of vansjö.
Genom arbete vid befintliga industri¬
anläggningar och skogskörslor — naturligen
synnerligen beroende på konjunkturerna.
Mejerihandteringen har visat sig för litet in¬
komstbringande för att motsvara jordegarens
behof af förtjenst.
Järbo.
a) Genom skogskörslor dels i hemtrakten,
dels i Norra Helsingland. Dessa inkomst¬
källor tendera att upphöra, b) Så godt
som ingen erfarenhet; det beror för öfrigt
mycket på konjunkturerna. Biinkomster
under barmarkstid förefinnas icke.
Högbo.
a) Genom skogskörslor i synnerhet under
vintermånaderna — för öfrigt beroende på
konjunkturerna. b) Endast under gynn¬
samma förhållanden, c) Nej.
Ockelbo.
Skogskörslor.
Amot.
1. Genom arbete vid skogsafverkning
och kolning. En god vinter anses mera
värd än en god årsväxt.
2. Genom kör- och arbetsförtjenster.
Hamrånge.
a) Genom utdrifningar för närvarande
goda förtjenster, dock ej att påräkna för
framtiden, b) Nej.
Hille.
a) Genom arbete åt bolag och andra.
Varaktigheten i förtjenster beror på kon¬
junkturerna. b) Ja, under goda konjunk¬
turer. c) Ja, kanhända; befolkningsökning
å landet sker emellertid icke, då befolk¬
ningen drager till städerna och industrien.
Valbo.
a) Genom körslor äfvensom genom tim¬
mermans- och andra arbeten i hemorten
eller i Gefle. c) Beroende på konjunktu¬
rerna. Under goda år kunde mera folk än
190
FBAGAN 17.
SOCKESTOMBUD.
nn sysselsättas, men under dåliga år be¬
folkningen mer än tillräcklig.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1. a) Genom körslor i skogarna och ge¬
nom att i någon form draga fördel af hem¬
manets skog. Blifva dessa inkomster lika
rikliga som under de senaste 10 åren och
kan hemmansegaren med eget folk, utan
dyrbara drängar och pigor, bruka jorden,
kan han antagligen slå sig fram någorlunda
bekymmerfritt. b) Ej utan att »draga in
på staten i andra hänseenden».
2. a) = 1 a) Att konjunkturerna vexla har
man senaste vintern haft sorgligt exem¬
pel på.
3. a) = 1 a), c) Biförtjensterna äro så
vexlande och anlitade af nuvarande befolk¬
ningen, att man ej kan antaga, att de blifva
tillräckliga för ökad befolkning under samma
villkor.
Söder ala.
Jordbrukare, som på ifrågavarande sätt
äro hänvisade till biinkomster, finnas knap¬
past.
Segersta.
Genom skogskörslor och andra tillfälliga
förtjenster bereda sig de jordbrukare, som
ej hafva jordbruksprodukter eller skog till
afsalu, erforderliga kontanta inkomster.
Huruvida dessa inkomstkällor äro att på¬
räkna för framtiden torde, med hänsyn till
skogens otillräcklighet, vara tvifvel under-
kastadt. I allt fall torde icke dessa in¬
komstkällor förslå till jordbrukets upprätt¬
hållande i framtiden.
Hanebo.
1. a) Genom timmerkörning samt andra
arbeten, som stå i sambahd med trävaru¬
rörelsen. Biinkomster häraf torde äfven
under den närmaste framtiden kunna på¬
räknas. b) Under tryckta tider, såsom nu
är förhållandet, torde icke dessa biinkom¬
ster räcka till för en ökad jordbrukande
befolkning.
2. a) Genom forsling af skogsprodukter,
hvarförutom den yngre manliga befolknin¬
gen sökt sig arbetsförtjenst vintertiden vid
skogsafverkning såväl inom kommunen som
å andra orter samt öfriga årstider vid såg¬
verken. Under nuvarande tryckta tider
kunna emellertid dessa förvärf endast ringa
bidraga till jordbrukets stöd. b) Pörberörda
inkomstkällor kunna icke anses räcka för
en ökad jordbrukande befolkning.
Mo.
1. a) Genom timmer- och brädkörning.
Denna inkomst torde dock icke blifva var¬
aktig. b) Nej. c) Nej.
2. Genom trävarurörelsen. Inkomsten
härifrån torde dock ej blifva varaktig och
räcker för närvarande knappast till för den
jordbrukande befolkning, som nu finnes.
Rengsjö.
Svar saknas.
Norrala.
a) Biinkomsterna, frånsedt något fiske,
hafva varit beroende på trävaruindustrien
och alltså underkastade konjunkturerna; för
framtiden äro de mindre att påräkna och
c) kunna derför ej gifva några utsigter för
en ökad jordbrukande befolkning.
Trönö.
a) Genom skogskörslor; men torde inkom¬
sterna häraf icke blifva fullt varaktiga i
framtiden till följd af förändrade konjunk¬
turer. b) Nej. c) Nej.
Bollnäs.
a) Genom huggning och körning af tim¬
mer samt kolning åt bolagen. Svårt att säga,
om detta arbete, som under de senaste
åren varit särdeles gynnsamt, kan fortgå i
framtiden, b) Nej. c) Nej, ännu mindre.
Alfta.
Svar saknas.
FEAGAN 17. SOCKENOMBUD.
191
Ofvanäker.
1. Svar saknas.
2. a) Genom skogskörslor under vintern;
men i framtiden torde inkomsterna deraf
betydligt minskas på grund deraf, att af-
verkningarna å den mognade skogen force¬
rats, hvarför tillgång numera finnes allenast
ä tillväxande skog, som i framtiden icke
torde lemna tillräckligt stöd för ett mindre
jordbruk med någon skogstillgång. b) Nej,
mycket mindre, c) Nej, allra minst.
3. a) Genom skogskörslor. I en snar
framtid torde emellertid detta arbete min¬
skas genom inskränkning i skogsafverknin-
garna, som blir en följd deraf, att den mogna
skogen nu i det närmaste är afverkad och
endast tillväxtskog finnes att tillgå, b) Ej
i längden.
Voxna.
1. a) Genom skogsarbeten, isynnerhet
timmerdrifning, flottning, kolning och körs-
lor. Ljusne—Voxna bolags underhafvande
torde nog kunna påräkna stöd af sådana
biinkomster, så länge nuvarande regimen
varar, b) Nej.
2. a) Genom skogskörning, så länge sko¬
gen räcker, b) Nej. c) Ja.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
a) Genom körslor såväl sommar- som
vintertiden samt genom kolning. Inkom¬
sterna häraf äro dock i viss mån beroende
af konjunkturerna, b) Endast i enstaka
fall. c) Nej.
Njutånger.
a) Genom körningsarbeten, som äro be¬
roende af konjunkturerna, b) Nej. c) Nej.
Nianfors.
a) Genom skogsarbeten och kolning, b)
Ja. c) Ja.
Helsingtuna.
Svar saknas.
Idenor.
a) Genom skogskörslor och delvis annat
arbete åt bolag och enskilde samt i något
fall genom kreaturs- och annan handel; in¬
komsterna häraf kunna emellertid ingalunda
räknas såsom ett varaktigt stöd för jord¬
bruket i framtiden, b) Om så kan ske, be¬
ror på konjunkturerna, c) Nej.
Forsa.
1. a) Genom körning af skogsprodukter;
men inkomsterna häraf komma naturligtvis
att upphöra, när skogarne taga slut, och
äro för öfrigt redan nu beroende af kon¬
junkturerna för skogsprodukter. Sålunda
hafva under sista vintern ganska få till¬
fällen till förtjenster genom skogskörslor
yppat sig. b) Nej. c) Ännu mycket mer nej.
2. a) Genom arbete i skogarna med
körning och huggning; dessa skogsarbeten
kunna visserligen fluktuera, men i allmän¬
het äro de att påräkna såsom säkra inkomst¬
källor, så länge skog finnes till afsalu, b)
Hemman utan husbehofsvirke anses i orten
vara nästan värdelöst.
Hög.
1. Svar saknas.
2. Några utvägar till kontanta inkom¬
ster utom af jordbruket torde här knappast
förefinnas.
Högsta.
a) Genom skogskörslor, så länge skogen
räcker, b) Betviflas.
Ilsbo.
a) Genom arbete vid skogsafverkning.
c) Ej gerna.
Harmånger.
a) Genom skogskörslor om vintern och
något litet arbete vid industriella verk om
sommaren. Man ser dock tendens att här-
[ utinnan ett tillbakagående så småningom
| eger rum. b) Nej. c) Nej.
192
FKAGAN 17. SOCKENOMBUD.
Jättendal.
Hufvudsakligast genom arbete vid skogs-
afverkningar, som i en snar framtid taga
slut.
Gnarp.
a) Hittills genom skogs- och bolagsarbeten,
men minskning torde inträda i framtiden,
(b Ja. c) Nej.
Bergsjö.
a) I allra flesta fall medelst skogsafverk-
ningar, huggning och körning äfvensom
kolningsarbete. Något framtida stöd för
jordbruket häraf torde dock ej vara att
påräkna, c) Nej.
Hassela.
1. Genom skogskörslor och andra till
skogshandteringen hörande arbeten; och
torde dessa inkomstkällor vara att påräkna
såsom ett stöd för jordbruket, så länge
skogsrörelse ifrågakommer. Då i sock¬
nen den största delen af bolagshemmanen
äro i ett bolags händer och detta bolag
tyckes bedrifva sin afverkning på så sätt,
att skogen icke skall lida egentlig förminsk¬
ning, torde det få antagas, att nämnda bi¬
inkomster komma att fortfara.
2. Genom skogsarbete vintertiden, flott- |
ningsarbete på våren och diverse under som¬
maren, då inkomsterna dock äro mycket
små. Inkomsterna kunna emellertid icke
anses varaktiga, men dock för närvarande
tillräckliga att upprätthålla ett jordbruk,
så vida jordbrukaren är skuldfri, eljest icke,
åtminstone om brukaren har familj.
3. a) Genom arbete hos bolagen, b)
Nej. c) Nej.
Norrbo.
a) Genom skogskörslor åt bolag eller en¬
skilda trävaruhandlare. b) Knappast, c) Nej.
Bjur åker.
a) Genom skogsarbete. Inkomster häraf
kunna dock ej gerna påräknas för fram¬
tiden såsom varaktiga, b) Nej. c) Nej.
.Delsbo.
a) Genom körslor i bolagens tjenst, men
äro inkomster häraf endast i ringa mån
att i framtiden påräkna såsom stöd för
jordbruket.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
a) Genom skogsarbete och skogskörslor
samt till någon del genom forkörning till
Herjeådalen. Forkörning, som icke gerna
lemnar någon behållning, torde upphöra
med jernvägsanläggningar; skogsarbetet kom¬
mer deremot nog alltid att finnas, ehuru i
förminskad grad. b) Ja, för lägenheter
borta i skogen med tillgång till arbete om¬
kring hemmet och med lätthet att förvärfva
nödig vedbrand o. d., men icke för hem¬
manen i allmänhet, c) Nej.
Bamsjö.
a) Genom timmerdrifning åt bolagen samt
kolning och kolkörning. Inkomsterna häraf
hafva under de sista 20 åren varit mycket
rikliga, och till arbetet i socknens skogar
hafva socknens egna jordbrukare och ar¬
betare icke räckt till, utan årligen en stor
mängd folk och hästar från andra trakter
måst anlitas. Bolagens skogar äro visser¬
ligen nu så starkt afverkade, att en tid
behöfs för skogarnas återväxt, derunder till¬
fällena till kontanta inkomster blifva be¬
tydligt inskränkta, men torde socknens egen
befolkning ej vara större, än att den äfven
under denna period kan få tillräcklig arbets¬
förtjenst. Efter denna mindre gynnsamma
öfvergångstid och i händelse skogarna seder¬
mera afverkas på ett förståndigt sätt, blifva
utan tvifvel biinkomsterna så stora och var¬
aktiga, att en betydligt ökad jordbrukande
befolkning här kan existera, b) Ja, sanno¬
likt. c) se - a).
Färila.
1. a) Genom skogskörslor och forkör¬
ning. Många lefva häraf utan jordbruk.
FRÅGAN 17.
SOCKENOMBUD.
193
b) På denna ort bör en familj kunna taga
sig fram på ett mindre jordbruk utan skog,
»om man ställer klokt», c) Ja, till sock¬
nen kommer hvarje vinter folk från andra
orter af landet för att göra förtjenster med
sina hästar.
2. a) Genom skogsarbeten, som dock på
grund af konjunkturerna ej kunna blifva ett
väsentligt stöd för jordbruket i framtiden,
b) Nej. c) Nej.
Los.
Hufvudsakligen genom skogsarbetet; men
huruvida dessa inkomstkällor kunna vara
att påräkna för framtiden och synnerligen
om befolkningen ökas, torde bero på kon¬
junkturer och andra oförutsedda omstän¬
digheter.
Jerfsö.
a) Genom skogskörslor; men äro inkom¬
sterna häraf beroende på trävarumarknaden,
b) Icke utan förlust, c) Icke utan vidare
odlingar, som dock icke kunna ske i syn¬
nerligt stor utsträckning.
Arbrå.
Genom timmerkörning. Korf ört jensterna
äro i nedgående och derför ovaraktiga för
framtiden samt kunna icke på något sätt
upprätthålla ett jordbruk, utan husbehofs-
virke.
Undersvik.
1. a) Genom timmerkörningar. I hvad
mån inkomsterna häraf kunna påräknas
såsom ett varaktigt stöd för jordbruket, kan
ej uppgifvas. b) Ej i längden, c) Nej.
2. Hufvudsakligen genom skogskörslor
och timmerafverkningar. Tvifvelaktigt är,
huruvida inkomsterna häraf komma att fort¬
fara i någon afsevärd utsträckning och
räcka till en ökad jordbruksbefolkning eller
•om skogsafverkningarna framdeles måste
blifva betydligt reducerade till följd af minsk¬
ning i skogstillgången.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tima.
a) Genom att åt andra afverka och till
flottleder köra skog, hvilket dock är väsent¬
ligen beroende af konjunkturerna, b) Nej.
c) Nej, omöjligt.
Attmar.
a) Genom kolning och körslor af virke
vid skogsavverkning så väl i socknen som
å andra orter, men kunna inkomster häraf
icke påräknas för någon längre framtid,
b) Nej. c) Nej, ännu mindre.
Stöde.
a) Genom afverkningar å bolagsskogar;
men äro inkomster häraf, såsom beroende
på konjunkturerna, icke att påräkna såsom
varaktigt stöd för jordbruket.
Torp.
a) Genom afverknings- och flottningsar-
beten. Varaktiga och af konjunkturerna
oberoende inkomster erbjudas dock icke.
b) Nej. c) Nej.
B or g sjö.
1. a) Genom skogsafverkning och tim¬
merkörning; inkomsterna häraf äro dock ej
att påräkna såsom varaktiga utan äro vä¬
sentligen beroende på konjunkturerna, b)
Omöjligt, c) Skulle Norrlands jordbrukande
befolkning väsentligen ökas, är antagligt, att
körlönerna för timmer, hvilka nedsättas år
för år, än ytterligare skola nedbringas, så
att körning icke blir lönande.
2. a) Så godt som endast genom kör-
och arbetsförtjenst hos trävarubolagen; in¬
komsterna häraf äro mycket vexlande och
kunna icke betraktas såsom varaktiga, hvar-
25
194
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
ken nu eller i framtiden, med den befolk¬
ning, som finnes nu. c) Långt mindre till
den ökade folkmängd, som kan uppstå.
Hafver'6.
a) Jordbrukare, som icke hafva jord¬
bruksprodukter eller skog till afsalu, d. v. s.
torpare och lägenhetsinnehafvare bereda sig
erforderliga inkomster hufvudsakligast ge¬
nom tillfälliga arbeten hos bolagen i hem¬
orten eller ock begifva de sig till andra or¬
ter, der större arbetsförtjenst erhålles. Detta
länder ej till stöd för jordbruket utan sna¬
rare tvärtom. Jordbruket blir nemligen
på detta sätt försummadt. c) Nej.
Selånger.
a) Genom arbetsförtjenst, b) Nej, torde
ej vara tillräckliga.
Sättna.
Genom afverkning åt bolagen, men inga
framtidsutsigter finnas för detta arbete; det
börjar ock redan nu blifva minskning i af-
verkningstillfällen för andra än arrendato-
rer, hvilka hafva företräde.
2. Medelpads Ostra fögderi.
Indal.
a) Genom afvefkning och flottning, men
denna utväg står icke alltid till buds för
en hvar, hvarom i synnerhet under inne¬
varande år erfarenhet vunnits, enär bolagen
inskränkt sin afverkning och i första rum¬
met lemnat arbetet åt sina arrendatorer.
b) Nej. c) Nej.
Indals-Liden.
1. a) Genom timmerafverkning och tim-
merflottning. Inkomster häraf äro dock
icke att påräkna såsom ett varaktigt stöd
åt jordbruket i framtiden, b) Nej.
2. Genom timmerdrifning. Ett jord¬
bruk, som är grundadt på inkomster deraf,
för dock i regel ett tvinande lif och kan
icke i längden upprätthållas, emedan nämnda
inkomster äro allt för mycket beroende på
konjunkturerna. Bolagens arrendatorer öfver-
hopas dessutom allt mer och mer med tim¬
merdrifning, medan öfriga jordbrukare få
träda tillbaka.
3. a) Genom timmerdrifning och flott-
ningsarbete. Inkomsterna häraf äro dock
väsentligen beroende af konjunkturerna och
kunna icke betraktas såsom något varaktigt
stöd för jordbruket, b) Nej. c) Nej.
Holm.
a) Vanligen genom afverkning å bolags-
skogar och timmerflottning, men inkomster
häraf stå icke alltid till buds, såsom erfa¬
renheten från sista året nogsamt visat, b)
Nej. c) Nej.
Skön.
1. a) Genom arbete vid sågverken, fram¬
för allt med lastning sommartiden och ge¬
nom skjutsande äfvensom en och annan
gång genom timmerkörning vintertiden, b)
Svårligen.
2. Några obetydliga inkomster kunna
visserligen någon gång erhållas genom kör¬
ning, "men i öfrigt finnas i orten inga in¬
komstkällor att påräkna vare sig nu eller
framdeles, hvilka kunna gifva stöd åt jord¬
bruksnäringen.
Alnö.
a) Så länge trävarurörelsen pågår genom
mer eller mindre tillfälliga inkomster der¬
ifrån. b) Nej.
Timrå.
a) Genom körning vid skogsafverkningar
och i fråga om mindre jordbrukare, som
icke * hafva hästar, genom arbete vid när¬
liggande sågverk samt, beträffande en del
jordbrukare, genom timmerflottning sommar¬
tiden m. m. För en del utgöra förtjen-
sterna på dessa arbeten hufvudinkomst och
för en annan del deremot biinkomst. Nu
rådande dåliga konjunkturer i trävaruaffärer
inverka icke obetydligt på dessa inkomster,
b) Exempel finnas både på att det lyc¬
kats och på motsatsen, c) En i någon
FBAGAN 17. SOCKEXOMBUD.
195
väsentlig mån ökad jordbrukande befolkning
kan icke gerna ifrågakomma på denna trakt,
enär jorden står för högt i pris och arbets¬
krafterna äro för dyra för dem, som icke
sjelfva utföra arbetet.
Ljustorp.
a) Vanligast genom skogskörslor, flott-
ningsarbeten och timmerhuggning, hvilka
arbeten aftaga i samma mån som skogs-
tillgången upphör, b) Nej. c) Nej.
Hässja.
Genom arbete vid sågverken.
Tynderö.
Svar saknas.
Njurunda.
Tillfälliga förtjenster såsom å körslor,
flottning och arbete vid sågverken äro icke
att påräkna såsom varaktigt stöd för jord¬
bruket i framtiden, ännu mindre för en
ökad jordbrukande befolkning.
3. Södra AngermanlandsNedre fögderi.
Säbrå.
a) Genom husslöjd samt arbete vid skogs¬
avverkning, sågverk, brädgårdar, lastplatser,
m. m. dylikt. Inkomsterna häraf äro dock
beroende af konjunkturerna och kunna för
framtiden icke påräknas såsom något var¬
aktigt stöd för jordbruket. Ladugården måste
blifva jordbrukarens inkomstkälla. Och skall
ladugården, med hvad dertill hör, skötas
rätt, hinner jordbrukaren ej mer men har
ock deraf sin nödiga bergning, om han
nemligen äfven har husbehofsvirke. b) Nej.
c) Biinkomsterna äro icke något säkert stöd
för en ökad jordbruksbefolkning. Vid tryckta
konjunkturer förspörjes redan nu brist på
arbetsförtjenst.
Stigsjö.
a) Hufvudsakligen genom transporter af
skogsprodukter, inkomsterna häraf äro dock
beroende på konjunkturerna och derför inga
pålitliga och väsentliga stöd för jordbruket
i framtiden, b) Nej. c) Nej, ännu mindre.
Viksjö.
a) Säkra biinkomster, som äro af kon¬
junkturerna ej väsentligt beroende, äro ej
att påräkna, men man kan ju anse, att bo-
lagsarbete icke torde alldeles tryta i fram¬
tiden. b) Icke antagligt.
Häggdånger.
a) Den sjelfegande jordbruksbefolkningen
får all sin inkomst ur jordbruket, ladugår¬
den, skogarna och delvis fisket, då deremot
bolagens landbönder och arrendatorer få
sina kontanta inkomster genom skogskörslor
åt bolagen, men äro dessa inkomster ytterst
beroende af vexlande konjunkturer samt
dessutom endast att anse såsom tillfälliga.
b) Nej. c) Nej.
Gudmundrå.
a) Genom skogskörslor och andra mera
tillfälliga arbetsförtjenster, hvilka dock måste
betecknas såsom ovaraktiga och beroende af
vexlande konjunkturer, c) Beror på indu¬
striens utveckling.
Högsjö.
a) Genom körslor, timmerhuggning, flott¬
ning, brädgårdsarbete, fiske m. m.; allt detta
är dock beroende på konjunkturerna, b)
Beroende af konjunkturerna, c) Ja, för
närvarande anses så.
Hemsö.
a) Genom timmerhuggning och skogs¬
körslor samt genom arbete vid närbelägna
sågverk eller genom fiske, b) Knappast.
c) Knappast.
Torsåker.
Erforderliga kontanta inkomster hafva
jordbrukarne i socknen tillförene beredt sig
dels genom timmerkörslor inom skogrika,
ofta rätt aflägsna kommuner dels genom
försäljning af jordbruksprodukter.
196
FBAGAN 17. SOCKENOMBUD;
Ytter-Lännäs.
a). Genom diverse körslor och kolning,
men äro inkomsterna deraf icke att påräkna
såsom ett varaktigt stöd för jordbruket, b)
Nej. c) Nej.
Dal.
Genom arbete vid skogsafverkning, men
äro inkomsterna häraf beroende af konjunk¬
turerna. Framtiden är icke ljus i ekono¬
miskt afseende.
Boteå.
a) Genom skogsafverkning och skogskör-
slor åt bolagen, flottningsarbete och lass-
körning. Men ju mera skogen genom af-
verkning förminskas, desto mindre förtjenst
med skogsarbeten är att påräkna. Fiske
och jagt förekomma icke. b) Nej. c) Nej,
ännu mycket mindre.
Styrnäs.
a) Genom körförtjenster.
Ofver-Lännäs.
Tillfälle till biförtjenster saknas.
Sånga. .
Jordbrukare, som ej hafva jordbruks¬
produkter eller skog till afsålu, kunna icke
existera. Torpare, som hafva blott mindre
areal jord att sköta, måste största delen af
året egna sig åt timmerhuggning, flottning,
sågverksarbete m. m. och blott förrätta de
nödvändigaste arbeten å sina torp. Bönder
söka äfven biförtjenster för att skaffa sig
nödiga kontanta medel och äro då hänvisade
till bolagsarbete såsom timmerkörning, men
alltefter som skogarna glesna, aftaga äfven
dessa förtjenster, och de kunna icke för fram¬
tiden påräknas såsom stadigvarande inkomst¬
källa. Det enda fiske, som förekommer, är
laxfisket, men äfven detta har år efter år
aftagit och går nu vanligen med förlust.
Nora.
1. För närvarande lemnar skogsafverk-
ningen en mindre tillfällig inkomst, men
torde deraf icke kunna påräknas någon
varaktig inkomst för framtiden.
2. Biinkomster i annan form än för
skogsarbeten och timmerdrifningar och i
enstaka fall handel med kreatur och landt-
mannaprodukter samt fiske finnas icke.
Alla äro de af tillfällig beskaffenhet.
Bjertrå.
Svar saknas.
Slcog.
1. a) Genom timmerkörning och arbete
vid elfvens sågar, b) Utan husbehofsvirke
bär sig intet jordbruk, c) Skogsförsäljning
torde ej påräknas inom närmaste 50 åren
och i följd häraf ej heller timmerhuggning
eller forsling inom orten.
2. Svar saknas.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
Genom forsling af skogsprodukter, fiske
m. m.
Ed.
a) Hufvudsakligen genom timmerafverk-
ning för bolagens räkning från deras skogs¬
hemman och på viss tid köpta skogsskiften.
Då inkomsterna häraf hufvudsakligen bero
af trävarukonjunkturerna, kunna de icke
anses såsom varaktigt stöd för jordbruket,
b) Nej. c) Nej, ännu mindre, ty då veta
nog bolagen att trycka ned arbetspriserna
än mera.
Multrå.
Merendels genom skogskörning. Inkom¬
sterna häraf äro dock högst väsentligt be¬
roende af konjunkturerna samt icke alls att
påräkna såsom varaktiga för framtiden.
Med dessa biinkomster kan icke något jord¬
bruk upprätthållas, utan blir tvärtom för-
sämradt.
Långsele.
a) Genom skogskörslor och varutransporter
efter hästar eller genom flottningsarbete.
FBÄG-AS 17. SOCKENOMBUD.
197
Betalningen för dessa arbeten, hvilka alltid
äro beroende på konjunkturerna, är numera
mycket ringa och konkurrensen å arbets¬
fältet stor. Något stöd för jordbruket i
framtiden kunna dessa inkomstkällor icke
blifva, b) Nej. c) Nej.
Graninge.
a) Genom skogskörslor, men äro inkom¬
sterna häraf icke att påräkna såsom ett var¬
aktigt stöd för jordbruket i framtiden med
den skogshushållning, som nu bedrifves.
b) Nej. c) Nej.
Resele.
a) Genom timmerafverkning åt bolagen,
varutransporter m. m., men kunna inkom¬
sterna häraf ej anses varaktiga för framtiden
utan beroende af konjunkturerna, b) Nei.
<-•) Nej.
A dals-Liden.
1. a) Genom forsling af lass åt hand¬
lande, afverkning af timmer från bolagens
skogar, arbete i timmerflottningen m. m.
b) Nej. c) Nej.
2. a) Genom forsling af lass åt hand¬
lande, timmerkörning åt bolag, timmerflott-
ning, smide och snickring för ortens behof,
handel med kreatur m. m.
Junsele.
1. a) Genom timmerafverkning och tim-
merflottning med hvad dertill hörer såsom
skogstaxering, trädstämpling, timmertum-
ning, rensning af och byggnader i flottleder,
äfvensom forsling af varor från jernvägs-
och ångbåtsstationer m. m. dylikt. Om
dessa inkomstkällor äro att anse såsom ett
varaktigt stöd för jordbruket i framtiden,
är svårt att med visshet afgöra. Men an¬
tagligast torde, på grund af hittills vunnen
erfarenhet, vara, att nämnda inkomstkällor
snarare skola tilltaga än aftaga i samma
mån som trävaruprisen stiga och omsorgen
om den dyrbara egendomen, skogen, ökas.
c) Ja.
2. a) Obemedlade jordbrukare skaffa sig
tillfällig inkomst genom körslor i skogen
åt bolagen eller ock genom foror med varor
till handlande; men dessa inkomster äro
ingalunda att taga i beräkning för framtiden,
utan då måste jordbrukare helt och hållet
vända sig till jordbruket och ladugården
med gödboskapsafvel samt mejeriskötsel
och hästafvel. Ett väl upparbetadt och
skött jordbruk i Norrland, torde lika
väl kunna föda sin man med familj som
annorstädes.
3. a) Genom timmerafverkning, timmer -
flottning och varutransporter. Inkomsterna
häraf äro dock beroende af konjunkturerna,
men för närvarande ett stort stöd för jord¬
bruket. b) Ja.
Ramsele.
a) Genom timmerkörning, timmerhugg¬
ning och forskjutsning; inkomsterna häraf
äro väsentligen beroende af konjunkturerna.
b) Nej. c) Ännu mindre.
Edsele.
a) Genom timmerkörning åt bolagen vin¬
tertiden samt fraktande af varuforor både
vinter och sommar; men äro inkomsterna
häraf icke att i någon mån påräkna såsom
ett varaktigt stöd för jordbruket, b) Nej.
c) Omöjligt.
Helgum.
a) Genom arbete vid bolagsafverkningar
och skogskörslor samt genom varutranspor¬
ter efter ådalens landsvägar; men äro in¬
komsterna häraf icke synnerligen att på¬
räkna såsom ett varaktigt eller fördelaktigt
stöd för jordbruket. b) Nej. c) Ännu
mindre.
Fjällsjö.
a) Genom skogskörslor och varutranspor-
ter, hvilka arbeten dock för framtiden må¬
ste anses osäkra.
Bodum.
a) Genom timmerkörning och lasskjuts-
ning m. m.; men äro dessa inkomstkällor
198
FKÅGAJf 17. SOCKELOMBUD.
icke att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.
Tåsjö.
a) Genom tillfälliga arbetsförtjenster, nem¬
ligen genom arbete i skogar, der afverk-
ningsarbeten pågå, genom framforsling af
varor, som erfordras i anledning deraf, samt
genom timmerflottning. Inkomsterna häraf
äro icke att anse såsom varaktiga för fram¬
tiden utan äro i ständigt nedgående för
hvarje år. b) Nej.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Nördingrå.
1. a) De byar, som äro belägna vid ku¬
sten, hafva rätt betydliga inkomster af fiske,
hvilket dock är mycket vexlande. Jord¬
brukare i öfrigt bereda sig erforderliga kon¬
tanta inkomster genom försäljning af jord¬
bruks- och skogsprodukter samt arbete vid
sågverken.
2. a) Jordbrukarens vuxna söner och
äfven brukaren sjelf pläga å tider, då de
ej erfordras för jordbruket, vid verk och
industriella anläggningar samt med tillfälligt
lastningsarbete söka arbetsförtjenst; men
dessa inkomstkällor hafva visat sig mycket
opålitliga. Inom socknen bedrifves såsom
binäring äfven strömmingsfiske i afsevärd
grad.
Ullånger.
a) Genom hemslöjd, skogsarbete, arbete
vid fiottleder, sågverk, brädgårdar m. m.,
hvilka arbeten dock alltid äro i viss mån
beroende af konjunkturerna, b) Är jord¬
bruket så litet (exempelvis torp), att egaren
kan använda sin största tid till industriellt
arbete, torde det kunna låta sig göra.
Viby g gerå.
a) Genom diverse arbeten såsom lastning
d. v. s. stufning, flottning m. m. samt ge¬
nom skogskörslor. Jordbrukarens biinkom¬
ster torde dock ej ökas utan snarare min¬
skas, om ej någon för orten passande handt-
verksindustri uppstår, hvilket för öfrigt är
högst behöfligt och skulle mycket gagna de
mindre jordbrukarne och s. k. småbru-
karne eller hvad man benämner sjelfegande
torpare, som nu i de flesta fall måste söka
arbetsförtjenster på flere mils afstånd från
socknen och vistas borta från hemmet halfva
året eller hela den tid sjöfarten är i gång.
Nätra,
a) Dels genom arbete i skogarna vinter¬
tid samt vid sågverk och lastningsplatser
sommartid äfvensom i utöfvandet af åtskil¬
liga yrken (mest snickar- och timmermans-)
samt på senaste tiden genom arbete längre
eller kortare tid i Norrbotten vid grufvorna
eller banbygget, söka de mindre jordbru¬
karne sina biinkomster, hvilka dock visa
sig vara mycket beroende af konjunkturerna
och sålunda icke kunna vara något vä¬
sentligt stöd för jordbruket i framtiden, om
ej andra industrigrenar än enbart trävaru¬
rörelse kunna komma till utveckling inom
Norrland. De större jordbrukarne, bönderna,
äro uteslutande hänvisade till körslor af
mestadels timmer vintertid med ofta nog
låg betalning. För att fylla förefintlig brist
arbetar någon af sönerna eller dessa turvis
vid lastningsplatserna sommartiden, b) För
dem, som bo i närheten af lastningsplat¬
serna och kunna »passa på», kunna dessa
biinkomster vara rätt afsevärda och äfven
räcka till för dem, som måste köpa sitt
husbehofsvirke. Men i allmänhet och c) för
en ökad befolknings hehof äro tillfällen till
biinkomster under nuvarande utvecklings¬
förhållanden allt för otillräckliga och äfven
oberäkneliga.
Sidensjö.
Genom timmerkörning åt bolagen och
lasskörning åt handlande, hvilka genom ut¬
borgning af varor åt forbönderna mestadels
göra förlust, enär jordbrukarne i längden
icke kunna reda sig på dylik binäring.
FBAGAN 17.
SOCKENOMBUD.
199
Skorped.
a) Genom timmerafverkningar och andra
tillfälliga körslor äfvensom flottningsarbeten,
hvilka inkomstkällor dock måste anses be¬
roende af konjunkturerna, b) Nej. c) Vid
ökning af folkmängden äro dessa biinkomster
naturligen lika beroende af konjunkturerna
och kunna ej heller påräknas vara fullt till¬
räckliga för så vidt icke, i mån af folköknin¬
gen, jordbruket egnas större omtanke och
derigenom binäringarna möjligen mindre be¬
höfva tagas i anspråk.
Anundsjö.
1. a) Genom skogsavverkning och under
senaste tiotal af år genom lasskörning från
Anundsjö jern vägsstation till Åsele. Att åt¬
minstone förstnämnda inkomstkälla icke är
att påräkna för framtiden, framgår deraf,
att ingen eller åtminstone helt obetydlig
skog vidare är att afverka, b) Möjligen,
c) Nej.
2. a) Genom skogsafverkningar och der¬
med sammanhängande göromål såsom tim-
merflottningar, flottningsbyggnader och di¬
verse skogsarbeten i öfrigt samt genom
skjutsning af lass till Åsele och andra orter.
Dessa inkomstkällor komma nog fortfarande
att finnas och b) äfven uppehålla jordbruk
utan husbehofsvirke samt c) jemväl räcka
till för en ökad jordbruksbefolkning.
3. a) Genom timmerafverkning och lass-
körslor samt flottningsarbete.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
Genom skogsjförslor och tillfälligt arbete
söka de bereda sig kontanta inkomster,
men kunna dessa inkomstkällor ej anses
vara varaktiga och underhålla jordbruk
utan husbehof sskog. Hemslöjd till afsalu
idkas numera ej inom socknen.
Mo.
Utvägar för dylikt ändamål fullkomligt
obekanta. De biinkomster, som företrädes¬
vis äro att påräkna, äro af sådan under¬
ordnad beskaffenhet, att desamma äro all¬
deles otillräckliga för jordbrukets upprätt¬
hållande.
Björna.
a) Hufvudsakligen genom skogskörsel- åt
bolagen, men så äro också dessa inkomst¬
källor väsentligen beroende af trävaruindu¬
striens konjunkturer, b) Nej. c) Nej.
Arnäs.
a) Genom arbete vid industriella verk och
genom handtverk, b) Rätt ofta upprätthålla
dessa biinkomster jordbruket och stödja det¬
samma.
Gideå.
a) Genom timmerkörning och timmer¬
huggning; men kunna inkomsterna häraf ej
påräknas såsom kontanta, b) Nej. c) Nej.
Trehörningsjö.
a) Hittills genom skogsarbete samt ge¬
nom flottning och reparationsarbeten vid
jernvägen; men äro dessa inkomstkällor icke
att påräkna såsom varaktiga för framtiden,
b) Ja, men nog har det varit knappt för
mången att reda sig. c) Nej.
Grundsunda.
1, 2. a) Genom yrkes- eller körförtjen-
ster till åtminstone sådant belopp, att der¬
med kunna i första hand gäldas utskyl-
derna; men som dessa inkomstkällor äro
ganska ovaraktiga, kunna de icke påräknas
såsom något säkert stöd för jordbruket i
framtiden, b) Nej, icke fullt, c) Nej.
200
FRAGAN 1 7. SOCKENBO MBUD.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda.
1, 2. a) Genom afverkning å andras
skogar, hvilken inkomst förminskas i samma
mån som skogstillgången aftager. b) Nej.
c) Nej.
3. a) Genom skogsavverkning, som, der¬
est skogen skötes med den omtanke, som
nu synes rådande, torde vara af framtida
varaktighet, i all synnerhet genom nedsätt¬
ning i flottningsafgift å kolved. Om en
dylik reform genomdrefves, kunde den oer¬
hörda mängden liggande och torkade träd
framforslas till kusten och förädlas till kol.
Utom den direkta inkomst, som hemmans-
egarne derigenom finge, skulle länets be¬
folkning under åratal erhålla arbetsförtjenst,
b) Dessa biinkomster skulle sätta egaren af
ett mindre jordbruk utan husbehofsvirke i
tillfälle att upprätthålla detsamma. Ett
större jordbruk deremot med större årliga
kontanta utgifter kan ej existera utan hus-
behofsskog och äfven afsaluskog. c) En
ökad jordbrukande befolkning är knappast
tänkbar, emedan en arbetare aldrig tillätes
att å ett bolagshemman upptaga en nyod¬
ling, om marken är än så fruktbar. Skulle
bolagen afstå inegojorden, husbehofsskog
och bete för måttlig ersättning och beskatt¬
ningen på den odlade jorden blefve sänkt
och på skogsmarken höjd, skulle nog den
jordbrukande befolkningen ökas.
HeXlesjö.
a) Hufvudsakligast genom skogsafverk-
ning, flottning och kolningsarbeten. Dessa
arbeten börja dock, i följd af att sko¬
gen blifvit för hårdt anlitad, aftaga mer
mer och mer, så att om ej andra inkomst¬
källor öppnas, blir det antagligen svårt att
existera för sådana, som äro hänvisade till
biförtjenster. Bolagens arrendatorer få ej
ens nu sysselsättning med skogsarbeten så,
att det räcker hela vintern.
Håsjö.
a) Genom körslor vid skogsafverkning
samt delvis genom timmerflottning äfven¬
som kolning och kolkörande, b) Inkom¬
sterna häraf äro dock otillräckliga att er¬
sätta saknaden af husbehofsvirke och c)
räcka icke till för en ökad jordbruksbefolk¬
ning.
Fors.
1. a) Hufvudsakligen genom skogsaf¬
verkning å bolagsskogar. Denna inkomst¬
källa torde ej i framtiden utsina, helst då
man får antaga, att skogarna komma att
skötas allt bättre och bättre.
2. a)' Genom afverkningar på bolagssko¬
gar; och torde inkomsten häraf, så vida sko¬
garna skötas rätt, jemväl för framtiden
komma att vara ett väsentligt stöd för jord¬
bruk arne.
Stugun.
1. Sådan jordbrukare, som här är i fråga,
förekommer icke inom socknen.
2. a) Genom ortens enda inkomstkälla,
skogsbruket, som också hittills lemnat i det
närmaste erforderliga medel för här ifrågava¬
rande ändamål. Dessa arbetstillfällen äro
dock i väsentlig grad beroende af trävaru-
konjunkturerna. c) Antagligen komma trä¬
varuprisen fortfarande att stiga samt nya
arbetstillfällen att yppas och kunna biin¬
komsterna derför antagas komma att räcka
till för en ökad jordbruksbefolkning.
Borgvattnet.
a) Genom afverkningar och flottningar åt
bolagen samt genom skjutsande af lifsför¬
nödenheter o. s. v. Inkomsterna häraf äro
ytterst beroende af konjunkturerna och icke
FRÅGAS 17.
SOCKENOMBUn.
något pålitligt, varaktigt och säkert stöd
för framtiden, b), c) Nej, omöjligt,
B ef sund.
Jordbrukare, som hvarken hafva jord¬
bruksprodukter eller skog till afsalu, finnas
ej och ytterst sällan förekommer, att jord¬
brukare söka sig biinkomster genom skogs-
körslor; andra biinkomster finnas ej.
Nyliem.
a) Genom skogsavverkning och flottning.
Dessa inkomstkällor äro icke att påräkna
såsom ett varaktigt stöd. b) Nej.
Bodsjö.
Hufvudsakligen genom skogsavverkning,
men denna inkomstkälla synes börja allt
mera utsina.
Sundsjö.
Genom skogskörslor, en ojemn förtjenst
beroende på trävarukonjunkturerna. Såsom
något stöd för jordbruket i framtiden äro
icke inkomsterna, deraf att påräkna.
BräcJce.
Vanligast för att icke säga uteslutande
genom skogskörslor. Denna inkomstkälla
är dock i hög grad beroende af konjunk¬
turerna och varierar betydligt olika år.
Jordbrukaren måste också, om han skall
kunna vinna en någorlunda tryggad ställ¬
ning så,som jordbrukare, göra sig oberoende
af nämnda inkomst och egna sig åt sitt
jordbruk, b) Under inga omständigheter,
helst biinkomsterna icke kunna förvärfva s
utan tillbakasättande af jordbruket, c) Nej.
Brunflo.
Svar saknas.
Mariéby.
Svar saknas.
Lockne.
a) Genom körslor af kalk, kalksten och
förädlade trävaror till j ernvägsstation; men
äro inkomsterna häraf af mera tillfällig
natur och kunna derför ej påräknas såsom
201
något stöd för framtiden, b) Nej. c) Äro
ej ens tillräckliga för ortens befolkning.
Näs.
a), b) Genom mejerihandtering, som dock
nu är i aftagande, försäljning af hö och
uppfödande af hästar och boskap för afsalu
samt deltagande i skogsafverkning. Af dessa
binäringar synes ladugårdsskötseln vara den,
som för framtiden kommer att lida minst
af konjunkturerna, äfvensom höförsäljningen,
allt under förutsättning att husbehofsvirke
finnes, c) Hvad nu sagts gäller äfven med
afseende å en ökad jordbruksbefolkning.
HacJcås.
a) Biinkomsterna erhållas hufvudsakligen
från skogsrörelsen, men äro ofta otillräck¬
liga. b) Nej.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
a) Genom varuforsling och skogsafverk¬
ning; inkomsterna häraf äro dock mycket
ovaraktiga, b) Nej. c) Nej.
KyrMs.
a) Dels genom skogsafverkning på ackord
å andra orter, ofta å bolagens skogar, och
dels genom varutransporter. Dessa inkomst¬
källor äro dock mycket beroende af konjunk¬
turerna och anses vara ett ganska osäkert
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.
c) Ännu mindre.
Häggenås.
a) Genom skogsdrifning; men inkomsterna
häraf kunna ej påräknas såsom oberoende
af konjunkturerna för jordbruket i fram¬
tiden och kunna icke upprätthålla ett jord¬
bruk, äfven om husbehofsvirke finnes, b)
Nej, ännu mindre, c) Nej.
Föllinge.
a) Genom skogsafverkning och timmer-
flottning. Dessa inkomstkällor äro ej var¬
aktiga och ej heller något stöd för jord¬
bruket.
26
202
FRÅOAN 17. SOCKENOMBUI1.
Laxsjö.
Genom skogsarbeten åt bolagen, upp¬
födning af hästar och andra kreatur samt
till en del genom försäljning af produkter
efter getafveln. Der dessa inkomstkällor ej
äro tillräckliga, sker skuldsättning, med den¬
samma åtföljande försäljning af skogsskiften
af tillväxtskogen. Inkomsten af timmer¬
arbetena torde alltjemt kunna påräknas så¬
som en biinkomst af betydelse, äfven om
befolkningen ökas, om blott bolagen först
anlitade ortens fasta befolkning vid före¬
fallande behof. Af afgörande betydelse
torde dock hästskötseln och boskapsskötseln
blifva för landets befolkning, om blott kom¬
munikationerna förbättrades och odlingarna
kunde förstoras. Med tillräcklig hjelp för
vinnandet af dessa tvenne mål, skall orten,
likaväl som långt sydligare belägna, föda
sin befolkning oberoende af skogsbruket.
Hotagen.
a) Genom skogsafverkning och timmer-
flottning. Inkomsterna häraf äro ej varak¬
tiga och numera icke något stöd för jord¬
bruket.
Hammerdal.
1. a) Genom afverkning och utkörning
af timmer, genom forsling af varulass åt
landthandlande m. m. Dessa nödtvungna
förvärfsföretag äro i det stora hela mycket
osäkra, stundom relativt föga lönande samt
kunna till och med medföra på olika sätt
förlust och deraf följande skuldsättning.
Något verkligt stöd för jordbruket lära de
väl endast i lyckligaste fall kunna blifva.
2. a) Genom timmerafverkning och ge¬
nom forsling af handelsvaror. Dessa inkomst¬
källor äro dock ovaraktiga och af konjunk¬
turerna mycket beroende samt kunna så¬
lunda ej anses såsom något varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden.
Gåxsjö.
a) På senare tiden mestadels genom tim-
merdrifning och skjuts af varor åt hand¬
lande. Jordbruk och nämnda inkomstkällor
äro emellertid oförenliga, då erfarenheten
visat, att den, som vinnlagt sig om biför-
tjenster, nära nog .helt och hållet misskött
sitt jordbruk, som eljest väl skött skulle
hafva lemna! nödtorftig bergning. Exempel
saknas ej på att, der biförtjensterna upp¬
hört dels genom skogens slutafverkning och
dels genom jernbanors fullbordande, och be¬
folkningen följaktligen nödgats att uteslu¬
tande egna sig åt jordbruket, befolkningens
ekonomiska ställning år från år förbättrats.
Ström.
1. a) Genom lasskörning och skogskörslor.
Dessa inkomstkällor äro icke varaktiga utan
beroende af konjunkturerna, c) Nej.
2. Genom timmerafverkning och varu¬
transport. Hvad timmerafverkningen be¬
träffar, har denna binäring så till vida varit
skadlig för jordbruket, att den arbetskraft,
som användes derför, visat sig mycket otjen¬
lig för jordbruksarbete. Skogsarbetaren ar¬
betar under vintern på sin höjd 5 timmar
dagligen och vill på sommaren i jord¬
bruksarbetet ej gerna underkasta sig den
längre arbetstid, som jordbruket ovillkorligen
kräfver.
Alanäs.
1. a) Genom arbete och körslor i sko¬
garna. b) Nej.
2. a) Genom timmerafverkning i bolags-
skogarna och äfven något genom forsling
af pro vian tf oror. Dessa inkomstkällor äro
dock icke att påräkna såsom något* varak¬
tigt stöd för jordbruket i framtiden.
Frostviken.
1. a) Genom bolagsarbete, fogelfångst,
fiske m. m. b) Nej. c) Nej.
2. a) Genom körning ocli huggning af
timmer. Dessa inkomstkällor kunna dock
ej sägas vara något varaktigt stöd. b) Bär
sig nog icke i längden, c) Svårt att besvara,
FRÅGAN 17. SOCKENOMBIJD.
203
men nog vore en ökad befolkning ett önske¬
mål för socknen och faktiskt är att i de
byar, der befolkningen är något talrikare,
välmåga finnes i någon mån, men att, der
det endast finnes 1 ä 2 bönder, det i all¬
mänhet är ytterst fattigt, oaktadt i begge
fallen lika tillgång på biinkomster finnas.
Rödön.
a) Dels genom handel eller något handt¬
verk, dels ock genom arbete åt andra, så¬
som skogsafverkning, körning eller annat
arbete, som kan vara att tillgå. Dessa in¬
komstkällor, ehuru i många fall beroende
på konjunkturerna, torde dock kunna anses
såsom ett någorlunda hjelpligt stöd i fram¬
tiden. b), c) Delvis för smärre jordbruk
utan husbehofsskog, men deremot icke för
större jordbruk eller hemman, som sakna
sådan skog, eller för en ökad jordbruks¬
befolkning.
Näsicott.
a) Genom skogsafverkning och andra körs-
lor och tillfällighetsarbeten, som erfordras
såväl för allmänna och enskilda byggnads- I
företag som för industriell verksamhet, hvil- j
ket allt måste anses vara att påräkna äfven
för framtiden.
Aspås.
a) Genom körslor, såsom timmerkörning,
transport af varor för handlande och dylikt,
genom affärer med hästar, kreatur och andra
jordbruksprodukter, genom tillverkning och
försäljning af slöjd samt i mindre skala af
tegel och kalk m. m., allt inkomstkällor som
för framtiden med undantag af slöjd ej äro
att obetingadt förlita sig på, men med hvilka
man för närvarande kan i de flesta fall uppe¬
hålla ett jordbruk, b) jemväl om detsamma
saknar husbehofsvirke.
Å.s.
= Näsko tt.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Runne.
Några kontanta inkomster genom biför-
tjenster finnas ej gerna att påräkna, utan
mindre jordbrukare, som ej hafva inkomster
genom försäljning af skog eller jordbruks¬
produkter, skaffa sig förtjenst genom arbete
å större jordbruk.
Frö sön.
a) Genom forsling af foror, afverkning och
andra tillfälliga arbeten. Dessa inkomst¬
källor äro dock mycket beroende af kon¬
junkturerna. Jordbrukarne böra ock så litet
som möjligt begagna sig af tillfälliga för-
tjenster, ty jordbruket försummas i de flesta
fall mera än som svarar mot den påräknade
inkomsten, b) Jordbruk utan husbehofs¬
virke kan icke bära sig.
Hallen.
1,2. a) Hufvudsakligen genom arbete och
körslor vid skogsafverkningar. Dessa in¬
komstkällor kunna dock icke anses såsom
något varaktigt stöd för jordbruket.
Marby.
1, 2. a) Hufvudsakligen genom arbete
och körslor vid skogsafverkningar, ehuru till¬
fällena dertill allt mera minskas.
Norderön.
= Sunne.
Oviken.
Egare af mindre lägenheter pläga genom
arbete hos andra eller genom skogskörsel-
skaffa sig nödiga extra inkomster; men
torde sådana ej kunna med säkerhet för
framtiden påräknas.
Myssjö.
1. Svar saknas.
2. »Nej».
204
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
Undersöker.
a) Genom skogsafverkning för bolagens
räkning, ehuru inkomsterna häraf ej kunna
påräknas såsom varaktiga för framtiden,
b) Ja,
Mörsil.
a) Genom körslor i skogarna och uthyr¬
ning af rum åt »luftgäster». Dessa biin¬
komster äro dock tillfälliga och en ökad
jordbruksbefolknings lefnadskostnader böra
derför icke baseras på dem, utan bör nog
jordbrukarens säkraste inkomster blifva,
hvad ladugården kommer att lemna i smör
och gödboskap, hästar och svin. b) Jord¬
bruk, hvars husbehofsvirke måste köpas, kan
icke uppehållas.
Are.
Utom någon inkomst för utarrendering af
jagt- och fiskerätt inom många byar finnes
ingen annan nämnvärd biinkomst än arbets¬
förtjenst genom afverkning å bolagens sko¬
gar. Derest ej några nya företag för arbets¬
förtjenst uppstå, måste framtiden för den
jordbrukande befolkningen anses temligen
mörk.
Kall.
a) Skogsarbete har här under de senaste
25 åren varit en väsentlig faktor för bere¬
dande af erforderliga kontanta inkomster,
men anses ej blifva något varaktigare stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.
Offerdal.
a) Genom körslor och dylikt.
Alsen.
a) Genom mejerihandtering eller på vissa
orter direkt mjölkförsäljning, genom häst-
och nötkreatursafvel, genom skogskörslor,
äfvensom, åtminstone tillfälligtvis, genom
försäljning af kött och hö. Af dessa in¬
komstkällor kunna mjölkhandtering, krea-
tursafvel och skogskörslor räknas såsom var¬
aktiga stöd för jordbruket, b) Troligen icke.
c) Ja.
Mattmar.
a) Genom skogskörslor; men denna in¬
komstkälla är helt beroende af konjunk¬
turerna.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1. a) Genom skogskörslor i rikare trakter,
genom forsling af varor samt genom till¬
verkning och försäljning af åtskilliga slöjd-
alster. Dessa inkomstkällor torde kunna
påräknas såsom ett någorlunda varaktigt
stöd för jordbruket, b) Endast om det inne-
hafves af tjensteman eller handtverkare, c)
Under förutsättning af jordens uppodling,
jordbrukets förbättring och en lifligare varu¬
omsättning, torde en ökad jordbruksbefolk¬
ning äfven på ofvannämnda sätt finna sin
utkomst.
2. a) Genom skogsafverkning och andra
körslor, samt slöjd af hvarjehanda föremål.
Dessa inkomstkällor anses icke vara så myc¬
ket beroende af konjunkturerna, b) Ej gerna.
Asarne.
1. a) Hitintills genom,skogsafverkningar.
I mån som bolagens skogar äro utdrifna,
stundar en vansklig tid, enär de bönder,
som hafva skogar, komma att med eget
folk utdrifva dem och bolagens arrendatorer
godt hinna med afverkningarna å bolags-
hemmanen. Detta arbete är för öfrigt så lågt
betaldt, att, om det, som afverkaren med¬
tager från sitt jordbruk, värdesättes, arbets¬
inkomsten knappast når upp till detta värde,
i följd hvaraf nötningen af dragare, kör¬
redskap och arbetskläder blir en ren förlust,
b) Skall härtill husbehofsvirke köpas, synas
svårigheterna för bergningen blifva öfver¬
handtagande. c) Det är redan brist på ar¬
bete för den befolkning, som finnes.
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
205
2. a) Sedan några decennier tillbaka en¬
dast genom timmerkörning och skogsafverk-
ningsarbeten. Men priserna härför äro nu¬
mera ytterst nedtryckta och arbetena blifva
mer och mer tillfälliga för att om en snar
framtid nära nog försvinna. Någon stadig¬
varande framtida inkomst att bygga på, äro
dessa inkomstkällor sålunda icke för dem,
som sjelfva sakna afverkningsbar skogstill-
gång. c) Huruvida biinkomsterna för när¬
varande tåla att ytterligare delas mellan en
ökad jordbruksbefolkning, är svårt att säga;
deremot visar sig, att till följd af de ned¬
gående tiderna aktningsvärda utflyttningar
egt rum, icke minst till norra Amerika.
Klöfsjö.
a) Genom körslor i bolagens skogar samt
i ringa mån genom forsling af varor till
-handlande i socknen. Något varaktigt stöd
för jordbruket kunna inkomsterna deraf icke
blifva, b) Nej, alldeles icke. c) Nej.
Rätan.
Svar saknas.
Sveg.
1. a) Genom timmerafverkning åt bola¬
gen och forkörning.
2. a) Genom timmerkörning och annat
arbete åt bolagen. Inkomsterna häraf an¬
tagas komma att betydligt minskas och
äro i väsentlig grad beroende af konjunk¬
turerna. b) Nej.
Linsell.
a) Genom skogsarbete åt trävarubolagen,
b) Nej.
Elf ros.
1. = Sveg 1.
2. a) Genom skogsavverkning och varu¬
transporter. Till en del kunna dessa in¬
komstkällor äfven påräknas för framtiden,
ehuru de gifveivis för hvarje år förmin¬
skas, till följd deraf att den gröfre och mog-
nare skogen uttages, medan den yngre till¬
växande skogen icke tål så stor afverkning,
j att den kan blifva ett varaktigt stöd för
jordbruket. Genom förbättrade kommunika¬
tioner kan möjligen en stor del nu såsom
värdelöst i skogarna liggande skogsaffall och
j vindfällen tillvaratagas för kolning, hvar-
| igenom jordbrukaren kunde bereda sig ar-
| bete och inkomster, b) Nej. c) Nej.
Lillherdal.
1. a) Genom timmerkörning vid bolags-
i afverkningarna och körning af foror. b) Nej.
c) Ja.
2. a) Genom timmer- och forkörning.
Dessa inkomstkällor äro ingalunda tillräck-
\ liga för alla utgifter, som för närvarande
förekomma och synas blifva allt för ovar-
aktiga för att kunna påräknas för framtiden.
Ytter-Hogdal.
a) I första hand genom arbetsförtjenster
vid trävarurörelsen samt i någon mån ge-
; nom försäljning af kreatur och ladugårds-
produkter. Den förra inkomstkällan är all-
i tid beroende af konjunkturerna och kan
knappast för framtiden lemna något var¬
aktigt stöd för jordbruket. Den senare in¬
komstkällan kan blifva mera betydande i
mån af jordbrukets förbättring, b) Nej.
c) Dessa biinkomster kunna långt mindre
räcka till för en ökad jordbruksbefolkning.
Ofver-Hogdal.
a) I första hand genom arbetsförtjenst
vid skogsrörelser, samt i någon mån genom
försäljning af kreatur och ladugå.rdsproduk-
ter. Den förra inkomstkällan är alltid be
roende, af konjunkturerna och kan ej för
framtiden lemna något säkert stöd åt jord¬
bruket.
Hede.
Genom skogsarbete åt bolagen. Denna
inkomstkälla måste emellertid taga slut, då
bolagens skogsutdrifningar upphöra. För
närvarande finnes ingen utsigt till någon
allmän biinkomst, som kan tjena till stöd
för jordbruket i framtiden.
206
FR A (i AN 17. SOCKENOMBUD.
Storsjö.
1. Genom boskapsskötsel kan säker och
varaktig inkomst beredas. Skogsförtjenster
äro att anse såsom tillfälliga och osäkra.
2. Genom förtjenst vid skogsafverkning.
Inkomsterna härvid äro dock långt ifrån
tillfredsställande och kunna icke påräknas
för framtiden.
Vemdalen.
a) Genom timmerafverkning åt bolagen,
så länge afverkningarna räcka, b) Svårligen.
Tännäs.
a) Genom for- och skogskörning; men
kunna dessa inkomstkällor näppeligen be¬
traktas såsom ett varaktigt, af konjunktu¬
rerna väsentligen oberoende stöd för jord¬
bruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordm äling.
a), b) Genom körslor och annat arbete,
oftast uti sågverksbolagens tjenst, men dessa
biinkomster äro beroende af konjunkturerna
och torde näppeligen kunna anses såsom
egentligt stöd för jordbruket eller kunna
upprätthålla detta utan husbehofsskog.
Bjurholm.
a) Genom skogsarbeten — afverkning,
tjärbränning och flottning — samt genom
forsling af varor från jern vägen till fjell-
socknarna. Dessa inkomstkällor komma
dock att för framtiden minskas, emedan
skogstillgången otvifvelaktigt aftager och
varutransporten söker sig andra vägar, b)
I allmänhet icke. c) Nej.
Umeå.
1, 2. Genom arbete i stad, vid såg¬
verken och lastageplatserna, lassforning och
skjutsning samt stenbrytning och forsling
af sten m. m. I närheten af stad eller in¬
dustri kunna dessa inkomstkällor få anses
såsom varaktiga, men på samma gång, som
goda konjunkturer inträffa, uppstår lätteli¬
gen öfverbefolkning vid de olika arbets¬
platserna, hvarigenom arbetsförtjensterna
kunna upphöra eller, åtminstone i betydlig
mån, inskränkas.
Vännäs.
Genom lasskörning åt handlande, afverk¬
ning å bolagsskogarna, arbete vid flottle¬
derna samt i någon mån hemslöjd, b) Nej.
c) Nej.
Säfvar.
1. Inga af konjunkturerna oberörda in-
komskällor äro för jordbrukarne i orten att
påräkna. Genom fiske, tjärbränning, skogs-
och sågverksarbete, körslor m. m. bereda
de sig kontanta inkomster.
2. a) Genom försäljning af ladugårds-
produkter. b) Tvifvelaktigt.
Degerfors.
1. Svar saknas.
2. a) Genom lasskörning åt handlande, af¬
verkning och timmerforsling åt bolagen, ar¬
bete vid flottlederna och i någon mån ge¬
nom hemslöjd, b) Nej. c) Nej.
Bygdeå.
Vanligen genom körslor och skogsarbete
hos bolagen, timmerflottning, varuforsling
och arbete vid byggnadsföretag o. s. v.
Dessa inkomstkällor äro alltid tillfälliga och
ovaraktiga. Deras anlitande i någon vid¬
sträcktare mån visar sig också merendels
vara början till slutet af bondens existens
såsom sådan.
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
207
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk.
1. Tillfälliga, osäkra arbetsfört] enster.
2. a) Förnämligast genom afverkning och
framforsling af skogsprodukter åt bolagen,
men de inkomster, som erhållas derigenom,
vexla efter olika konjunkturer, b) Nej. c)
Nej.
Skellefteå.
Genom tjärtillverkning, körslor, timmer-
flottning, vägbyggnader, dikning, tillfälliga
arbeten vid lastning i hamn och vid såg¬
verken af trävaror. Dessa inkomstkällor äro
af mycket ovaraktig beskaffenhet och ut¬
göra ingalunda något säkert stöd för jord¬
bruket. Jordbrukets bestånd bör icke i nå¬
gon mån byggas på dylika förtjenster.
Byslce.
Genom skogskörslor, flottningsarbeten, ar¬
beten vid sågverken med justering af plan¬
kor och bräder för skeppning samt inlast¬
ning å fartyg. Under goda konjunkturer
äro dessa arbeten väl aflönade, men å
tider, då konjunkturerna äro tryckta, dåliga,
ja, kunna nära nog upphöra, b) Ja, om de
goda tiderna i afseende å arbetsförtjenster
fortfara.
Jörn.
a) Genom lass- och timmerkörning. Dessa
inkomstkällor äro ej att påräkna såsom ett
varaktigt, af konjunkturer oberoende stöd
för jordbruket i framtiden, b) Nej. c) Nej.
Norsjö.
a) Genom bif ört j enster af olika slag, sär¬
deles utdrifningar, i synnerhet å kronoskogar,
för hvilka förtjensters erhållande sjelfegande
bönder fara ända till 30 å 40 mil långa
vägar till mindre befolkade trakter med
hästar och folk, när tillgång för sådana för¬
tjenster inom hemorten finnes i allt för
ringa omfattning. Vidare genom varutrans¬
porter och tillverkning af tjära. Dessa för¬
tjenster äro dock otillräckliga, b) Nej. c)
Nej.
Löfånger.
Så länge salpetermonopolet varade, till¬
verkades salpeter och inbragte rätt ansen¬
lig inkomst men, sedan det upphörde, hafva
bönderna varit hänvisade att, så godt som
uteslutande, taga den kontanta inkomsten
från sin ladugårdsskötsel.
Nys åtra.
1, 2. Några inkomster, förutom från jord¬
bruket härledande, finnas icke att påräkna
i socknen.
Mald.
1. a) Timmerdrifning och tjärbränning,
hvilka inkomstkällor påtagligen äro bero¬
ende af konjunkturer, b) Nej.
2. a) Genom timmerdrifning och tjär¬
bränning. b) Nej. c) Nej.
3. a) Timmerdrifning och tillverkning
af tjära, b) Ej för närvarande.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele.
1. Genom skogsarbete, flottningar o. d.
Konjunkturerna vexla och inverka betydligt.
2. a) Genom skogskörslor, virkesflottnin-
gar m. m. Förenämnda arbeten, som mån¬
gen gång visa sig förlustbringande, hvarken
äro eller kunna för alla blifva af någon
varaktighet såsom stöd för jordbruket, som
under tiden försummas. Detta har ock
nogsamt visat sig under nuvarande dåliga
trävarukonjunkturer. b) Der husbehof svirke
saknas, försvåras naturligtvis upprätthållan¬
det af jordbruk.
3. a) Genom arbete åt bolagen vid af-
verkningar m. m., men härigenom dragés
jordbrukaren från sitt egentliga arbete, som
borde vara vid hemmanet. Bäst derför, om
arbetet kunde ske genom bolagets egna,
fasta eller legda, arbetare, så att bonden
tvingades att sköta sitt hemman. Häri har
en oriktig uppfattning redan från början
af bolagens skogsförvärf gjort sig gällande,
derigenom att i afverkningskontrakten in¬
208
FRAGAN [7. SOCKEN OMBUD.
rymts förbehåll för säljare till arbeten fram¬
för andra åt bolaget på den försålda sko¬
gens afverkning. Med ökad insigt om jord¬
brukets värde och betydelse bör man hop¬
pas, att, om öfver hufvud taget den sjelf
egande bondeklassen kan bibehållas, den
äfven skall så småningom inse, att det för
den blir fördelaktigare att arbeta för egen
härd än gå andras ärenden för en aflöning,
som sällan betalar sig ens för den tid, ar¬
betet varar, och endast undantagsvis ger
behållning för förkofran af hemmet, b)
Arbetet åt bolagen kan förty icke räknas
i allmänhet gagna jordbruket och än mindre
ersätta bristen på husbehof svirke.
Stensele.
a) Genom skogsavverkning, timmerdrif-
ning och flottning, men denna inkomstkälla
sinar snart nog, då det afverkas så väl,
att man på stora sträckor skall få vänta i
60, ja 100 år, innan ordinär timmerskog
der tillvuxit, b) Nej.
Horsele.
a) Genom arbete i bolagens tjenst med
timmerdrifning och timmerflottning, men
denna inkomstkälla är icke att påräkna så¬
som något varaktigt, af konjunkturerna obe¬
roende stöd för jordbruket, b) Nej. c)
Ännu mindre.
Asele.
a) Hufvudsakligen genom timmerdrifning,
flottning o. d., en inkomstkälla som dock
snarare verkar som ett hinder än såsom
ett stöd för jordbruket och som naturligt¬
vis alltid kommer att vara beroende af kon¬
junkturerna. b) Under inga förhållanden.
Fredrika.
1. Mest''genom timmerkörning åt bola¬
gen och timmerflottning från kronopar-
kerna m. m.
2. a) == 1. Dessa inkomstkällor äro dock
helt och hållet beroende på konjunkturerna
och kunna icke anses som ett väsentligt
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.
c) Nej.
Örträsk.
1, 2. a) Genom timmerafverkning och
andra tillfälliga arbeten, hvilka dock icke
äro att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket i framtiden och b) ännu
mindre upprätthålla ett jordbruk, som sak¬
nar husbehof svirke.
Vilhelmina.
a) De förnämsta och nära nog enda in¬
komstkällorna för ifrågavarande jordbrukare
äro timmerafverknings- och flottningsarbeten
samt för ett fåtal transport af varor från
jern vägen, hvilka samtliga dock äro mer
eller mindre beroende af rådande konjunk¬
turer. b) Under inga förhållanden, c) Nej.
Dorotea.
1. Genom arbeten med timmerafverk¬
ning och till någon del äfven genom för¬
säljning af hästar och nötkreatur. Inkom¬
ster genom skogsavverkning åt bolag och
bönder kunna emellertid endast påräknas,
så länge skogsavverkning kan komma i fråga.
Skulle nu gällande skogslag upphöra och
lemna rum för fri afverkning, blefve lapp¬
marken utan tvifvel en landsdel, som folie
i ödesmål, utan möjlighet att genom enbart
jordbruk bereda nödtorftigt uppehälle åt
sina brukare. Skogen måste här uppe be¬
traktas äfven som skyddsskog, som omöj¬
liggör landets utarmande och obeboelighet.
Jordbruket behöfver skog till stöd, men
äfven till skydd.
2. a) Genom arbete i skogarna och tim¬
merflottning. b) Nej. c) Nej.
Tärna.
1, 2. Se svar till frågan 13. Bo¬
skapsskötseln, som, i anseende dertill att
det i de flesta byar icke är lönande att
odla spannmål, är hufvudnäring, kan i all¬
mänhet sägas föda sin man. Fiske och
i synnerhet ripfångst ha hittills varit vigtiga
binäringar. De, som företrädesvis idkat
fiske och jagt, stå sig dock sämre än de,
som uteslutande hålla sig till boskapssköt¬
seln.
FR A Oi AN 17. SOCKENOMliOT).
309
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Genom skogskörsel- i Lappmarken,
hvilka under de gångna årens goda trävaru-
konjunkturer varit särdeles inbringande, och
genom flottnings- och sågverksarbete. Dessa
inkomster bero ju dock af konjunkturerna
och räcka för närvarande knappast till åt
den befolkning, som finnes.
2. I hufvudsak = 1.
Elf sby.
a) Genom timmerdrifning och flottning.
Dessa biinkomster, som förut varit mycket
stora, äro f. n. i följd af dåliga konjunk¬
turer låga och varda genom minskning i
timmertillgången mindre att påräkna i fram¬
tiden. b) Tillgängliga biinkomster måste
anses kunna upprätthålla äfven de jordbruk,
som sakna husbehofsvirke, enär dessa äro
få. c) Ja, om annars jordbruket rätt skö¬
tes och ett sparsamt lefnadssätt iakttages.
Arvidsjaur.
a) Genom timmerdrifning, flottningsarbete,
strömrensning, tjärtillverkning och dylikt
arbete i likhet med den lösa befolk¬
ningen, som saknar jordbruk. Dessa in¬
komstkällor äro dock allt annat än varak¬
tiga och kunna icke påräknas som stöd för
framtiden. De äro uteslutande beroende af
konjunkturerna. Ibland äro arbetspriserna
så nedtryckta, att förtjensten knappast räc¬
ker till för lifsuppehället under arbetstiden,
b) Nej, åtminstone icke på ett tillfredsstäl¬
lande sätt. o) Nej.
Arjepluog.
Biinkomsterna utgöras hufvudsakligen af
timmerkörslor, timmerflottningsarbeten och
fiske. Dessa inkomster komma naturligtvis
att fortfara för all framtid, ehuru de äro
beroende af konjunkturerna och ej alltid
kunna bli så störa, som de varit under
sista årtiondet, b) Nej, knappast för jord¬
bruk, som saknar all skog till afsalu, c)
Jordbruket i orten torde så småningom
komma att upphjelpas, så att binäringar i
en framtid ej behöfvas i så omfattande mån
som nu. Derför torde de räcka till äfven
för ökad jordbrukande befolkning.
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå.
Biinkomsterna äro endast tillfälliga ar¬
beten vid sågverk och malmskeppning samt
kolarbeten äfvensom i någon mån lasskör¬
ningar och dylikt. (Vice pastorn Lundblad
tillägger:) I allmänhet reda de jordbrukare
sig bäst, som ej söka tillfälligt arbete, utan
egna hela sin tid åt jordbruket. Till och
med ganska stora inkomster, vunna genom
tillfällig arbetsförtjenst, hafva aldrig visat
sig vara af någon nämnvärd nytta för jord¬
bruket.
Ofver-Luleå.
Genom timmerdrifning å krono- och bo-
lagsskogar samt andra tillfälliga biförtjenster.
Edefors.
a) Genom timmerdrifning och flottnings-
arbeten, hvilka arbeten dock i högsta grad
äro beroende på trävarukonjunkturerna. b)
Knappast, c) Nej.
•Tochmock.
a) Timmerdrifning, flottningsarbeten, körs-
lor o. d. b) Nej. c) Ja.
3. Kalix fögderi.
Piäneå.
1. a) Den bästa inkomstkällan är timmer -
körning samt flottning. Bönder utan hästar,
och det är ett stort antal, skaffa sig nödiga
biinkomster genom arbete vid jernvägsbygg-
nader, sågverk och andra både enskilda och
210
FKAfiAN 17. SOOKfiNOMBUO.
offentliga arbeten i stad och på land. Föl¬
en stor mängd utgöra för öfrig! dylika ar¬
beten det väsentliga i deras verksamhet,
jordbruket deremot betraktas och handhaf-
ves blott som binäring, c) Ej lätt att förut¬
säga, då konjunkturerna så lätt vexla och
dagsverksprisen ibland gå upp ända till 5
ä 6 kr., ibland sjunka till 1 å 1.5 0, om
ens arbete kan fås. För närvarande utgöres
biinkomsten från bolagen af ungefär 70,000
kr. per år och med rationell skogsvård torde
den med säkerhet i en framtid kunna sät¬
tas till 100,000 kr. per år.
2. a) Genom biinkomster af i öfver¬
vägande grad sågverksindustrien, såsom t. ex.
skogsdrifning, flottningsarbeten, ångsågs- och
brädgårdsarbeten m. m. dyl. Dessa inkomst¬
källor äro icke af varaktig natur samt
mera till skada för jordbruket, c) Bestämdt
svar kan ej gifvas.
Neder-Kalix.
1. a) Tillfälliga biinkomster anses ej vara
af beskaffenhet, att ett jordbruk kan upp¬
rätthållas som sig bör, synnerligast som dy¬
lika förtjenster oftast förekomma under den
tid jordbruket bör skötas, och de äro dess¬
utom mycket ovaraktiga och beroende af kon¬
junkturerna. c) För närvarande någorlunda,
men efter hvad det vill synas, torde do
framdeles blifva otillräckliga.
2. Mest genom timmerkörningar och
skjutsande eller transportering af varor,
flottningar och arbete på sågverk. Derige¬
nom får nog mycken duglig mark ligga
ouppodlad, till folkets förderf, ty om sämre
förtjensttider komma, så är nog fara för
dörren, att fattigdomen kommer att intränga.
< yfrer-Kalix.
a) Genom timmerkörning och tiinmer-
flottning. Det är dock svårt att säga, huru¬
vida dessa inkomstkällor för framtiden kunna
vara att påräkna såsom ett varaktigt stöd
för jordbruket, b) Näppeligen, c) Nej.
Geliivare.
a) Genom timmerkörning och timmer-
flottning. Denna inkomstkälla är gifvetvis
i hög grad beroende af konjunkturerna,
men måste dock betraktas som ett väsent¬
ligt stöd för jordbruket, b) Nej. c) I nå¬
gon mån.
4. Torneå fögderi.
Neder-Torneå.
a) Genom ladugårdsskötsel. De strand-
egande bönderna vid kusten hafva genom
dem tillhöriga laxfisken, ännu i början af
1890-talet, haft en väsentlig inkomst, likaså
de bönder, som haft del i det regal a lax¬
fisket i eif var, men då laxfisket på de se¬
nare åren i hög grad försämrats och kro¬
nan lagt under sig elffisket, så är ej nu¬
mera någon inkomst att förvänta från det
hållet. Någon annan biinkomst än arbete
vid sågverken finnes ej.
Karl Gustaf.
1. Biförtjenster saknas. Derför har
folkmängden sedan år 1860 förökats med
endast ej fullt ett hundra personer. De
utflyttades antal är årligen i medeltal 30
personer större än de inflyttades.
2. Genom varutransport, men denna bi-
förtjenst är mycket beroende af konjunk¬
turerna och derför osäker.
Hietaniemi.
Svar saknas.
Öfver-Torneå.
Skogsutdrifning, timmerflottning samt lass-
körning. Sistlidne vinter har ingen nämn¬
värd skogsutdrifning bedrifvits, hvadan för-
tjensterna varit ringa. Detta har äfven
återverkat på lassforslingen, så att frakterna
varit mycket låga. Af dessa biförtjenster
äro de begge förstnämnda beroende af kon¬
junkturerna. Lassforslingen är afgjordt till
skada för jordbrukaren, som sliter ut sina
dragare och insuper skadliga vanor vid be¬
sök å krogar. Bristen på förtjenster har
FRÅGAN 17. SOCKENOMBUD.
211
sistlidne vinter och vår framkallat en stark
emigration. Slöjdkunniga jordbrukare fin¬
nas ock, som förtjena ganska mycket, och
tyckes deras förtjenst vara säkrare och i
alla afseenden till större välsignelse. Då
stor efterfrågan på handtverkare råder och
man nu är hänvisad till personer från andra-
håll, torde en handtverksskola kunna ut¬
rätta något äfven för den mindre jord¬
brukaren, som bevisligen utan att dragas
från jordbruket under långa vinteraftnar
kan, om han förvärfvat någon händighet,
förfärdiga en mängd varor, som finna af¬
nämare med lätthet. Endast dylika biför-
tjenster synas kunna bli ett verkligt stöd
för jordbrukaren.
Korpilombolo.
1. a) Genom timmerkörning och trans¬
port af foror. Då en viss virkesmäugd årli- ;
gen utstämplas från kronoparkerna, kan tim¬
merkörningen anses såsom ett stöd för många
jordbrukare, b) Nej.
2. a) Genom afverkning och framdrif¬
ning af timmer och flottningsarbeten, der¬
vid de ofta vigtiga såningsarbetena å hemma¬
nen blifva helt och hållet försummade eller
ock slarfvigt utförda. Dessa inkomster äro
dock i högsta grad beroende på rådande
konjunkturer och kunna således aldrig ega
någon framtida säkerhet, ej heller utgöra
något stöd för jordbruket, b) Nej. c) Nej.
Tärendö och Pqjala.
1. a) Genom timrets huggning, körning
och flottning, forsling af lass samt äfven
arbete vid malmgrufvorna i Gellivare. Allt
detta är dock beroende af konjunkturerna.
En del verkställa ock landsvägslagning åt
aflägset boende, postforsling m. m. Dessa
j förtjenster torde nog äfven för framtiden
; utgöra ett stöd för jordbruket, b) Ja, så
länge de räcka, c) Nej, under nuvarande
förhållanden; ja deremot, om jordbruket
; uppdrefves och man mera vande sig vid
| sparsamhet och om andra inkomstkällor
(slöjd eller annat) kunde öppnas till biför-
S tjenst.
2. a) Genom timmerdrifningar, tjär¬
bränning, lassforsling, flottningsarbete och
dylikt, som dock är beroende af konjunk¬
turerna. b) Ja, så länge de tillfälliga för-
tjensterna räcka, c) Nej.
JucJcasjärvi.
a) En hvar jordbrukare på orten med
den utveckling jordbruket hittills under det
karga klimatet och andra ogynnsamma om¬
ständigheter förmått uppnå, måste genom
hvarjehanda arbetsförtjenster bereda sig kon¬
tanta inkomster såsom bidrag till den knapp¬
händiga inkomsten af jordbruket, men dessa
endast tillfälliga inkomstkällor kunna ej
betraktas såsom ett varaktigt framtida stöd
för jordbruket, b) Detta är icke att på¬
räkna. c) Arbetsförtjensterna här på orten
äro ganska väsentligen beroende af kon¬
junkturerna och vid vissa tillfällen otill¬
räckliga för ortens befolkning.
EnonteTcis.
Genom fiske, ripfångst och forsling af
fiskpartier från Skibotten till de svenska
a.rbetscentra i Gellivare och Juckasjärvi och
till Kengis marknadsplats. Äfven pläga de
bättre bemedlade jordbfukarne köpa af lap-
parne renar för att slagta dem och sälja
stekarna och hudarna med större eller mindre
vinst till lappvaruhandlande på ofvan
nämnda platser.
212
FRÅGAN 17. LANDTMÄTBEISTATEN.
Landtmäteristaten.
I. Kopparbergs län.
1—10. a) Den jordbrukande befolkningen,
hvars egendomar i regel äro för små att
kunna lemna full bergning åt dess brukare,
är för närvarande i öfre Dalarne hänvisad
till den arbetsförtjenst, som lemnas af trä¬
varubolagen, såsom timmerdrifning, kolning
och arbete vid sågverk m. m. samt i
i ringa mån till husslöjd, c) Såvida trä¬
varuindustrien för framtiden får såsom hit¬
tills utveckla sig på ett naturenligt sätt,
torde densamma framgent komma att lemna
den jordbrukande befolkningen tillfälle till
den arbetsförtjenst, densamma behöfver icke
allenast för upprätthållandet af jordbruket
i dess närvarande utsträckning utan äfven
för jordbrukets rationellare utveckling och
befolkningens ökning.
11. a) Genom skogsarbete och körslor,
dock mycket beroende på trävarupriserna,
b) Svårligen, c) Nej.
12. (Jerna socken.) De egentliga kontanta
inkomsterna, som den jordbrukande befolk¬
ningen i orten kan erhålla, äro för arbeten
vid skogsafverkning och flottning — men
| dessa arbeten tyckas knappast alla år räcka
till inom socknen, utan fara nog många till
andra trakter för dylikt arbete. På senare
år hafva bolag börjat drifva kolrörelse, och
hafva nog många jordbrukare sin vinter-
förtjenst på detta arbete. Men fortsättes
kolningen länge lika oförsynt som hittills
och bolagen ej förpligtas att så igen skog,
vore nog bäst för socknen, om denna in¬
dustri, såsom bolagsarbete, helt och hållet
upphörde.
13. a) Vanligen genom bedrifvande af
handel, handtverk, flottning och skogsarbeten
och torde väl inkomster häraf vara att påräkna
ännu uti en ganska lång framtid, b) Det
jordbruk, som saknar husbehofsvirke och är
hänvisadt att anskaffa detsamma genom köp,
anses för framtiden vara mycket tvifvelak¬
tigt.
Äfven för en ökad jordbrukande befolk¬
ning torde biinkomsterna vara tillräckliga.
14. (Mora oeh Orsa socknar). Hufvud-
j sakligast genom s. k. timmerdrifningar,
| hvilka nog torde pågå ännu i många år.
II. Gefleborgs län.
1. a) Genom skogsarbete och flottning
dels åt bolagen dels åt enskilda trävaru¬
handlare samt genom arbete vid sågverken
eller industriella verk äfvensom genom fiske
(detta endast i kustsocknarna). Dessa bi-
förtjenster böra vara varaktiga, så vidt en
rationell vård om skogen genom lag blir
obligatorisk och fisket från statens sida be¬
skyddas. b) Ja. c) Ja.
2. a) Mestadels genom skogsarbete och
fiske, hvilka inkomstkällor antagas äfven
kunna påräknas för närmaste framtiden i
nästan samma mån som hittills, om ratio¬
nel] hushållning för skogsbruk och fiske
FKÅGAN 17. LAN DTMÄT K RIST AT UN.
•213
blir obligatorisk, b) Knappast, c) Ja, ännu
för en tid.
3. a) Genom skogs- och brädgårdsarbeten
och ej så sällan genom egna trävaraspeku¬
lationer samt i kustsocknarna fiske. Att
det stöd, som trävarurörelsen härvidlag er¬
bjuder, i väsentlig mån är beroende af kon¬
junkturerna, visar erfarenheten. Huruvida
detta stöd skall blifva af något värde för
framtiden, beror helt och hållet på, om sko¬
garna kunna skötas så, att de för framtiden
kunna lemna material till en dylik rörelse.
Fisket, som i mindre grad är beroende på
konjunkturer, torde dock för att fortvara
såsom en i någon mån säker inkomstkälla
äfven tarfva en omtänksam vård. b) Svårt
att afgöra, men säkert är, att en arbetare,
som jemte sitt biarbete eger ett sådant jord¬
bruk, har en betydligt tryggare existens än
den, som är helt hänvisad till annat ar¬
bete. c) Under förutsättning att den lösa
arbetarestammen blir oförändrad, torde ofvan
nämnda biinkomstkällor knappast vara att
påräkna för en ökad jordbrukande befolk¬
ning.
4. (Ockelho socken.) a) Genom skogs¬
körsel-, kolning, timmer- och vedhuggning
samt flottningsarbete o. d. finnas utvägar
till inkomster för närmaste framtiden och
af konjunkturerna ej väsentligen beroende,
b) Dessa biinkomster (hvarför ej hufvudin-
komster?) måste för närvarande uppehålla
de mindre jordbruken, c) Tvifvelaktigt, om
man tänker sig, att återväxt och skörd å
skogsmarken ej stå i rimligt förhållande
till hvarandra.
5. (Södra Hélsingland.) a) I de flesta fall
genom arbete vid skogsdrifningarna, hvilken
inkomstkälla, äfven om den är beroende
af konjunkturerna, likväl torde få räknas
som ett godt stöd för det mindre jordbruket,
c) Förefaller blifva svårt, åtminstone så
länge jordbruket icke är högre uppdrifvet.
c) Oaktadt biinkomsterna i det närvarande
ej äro att anse såsom fullt tryggande, torde
en ökning af den jordbrukande befolkningen
likväl kunna ske, och detta på den grund,
att betydligt mera arbete behöfver nedläggas
på jordbruket, ett arbeté, som, rätt bedrifvet,
kommer att väl löna sig; och efter hand
som jordbruket härigenom förbättras och
öfverskott uppstår, skall jordbrukaren nog
också finna utväg till kontanta inkomster.
6. (Norra och vestra Hélsingland.) a) De
i dessa trakter vanliga biförtjensterna äro
skogskörslor och skogsarbete under vintern
samt på vissa orter forkörning. Skogsarbete
är nog i vestra Helsinglands skogsbyggder
alltid att påräkna, ehuru tillgången torde
minskas. Forkörningen torde genom jern-
vägsanläggningar upphöra, c) Nej.
III. Vesternorrlands län.
1. (Sollefteå, Besele och Barnsele tings¬
lag.) a) Genom arbete dels vid afverkning,
flottning af timmer och vid sågverk, dels
ock i mindre omfattning med varutrans-
portering, hvilka näringsgrenar torde vara
mer eller mindre beroende af konjunktu¬
rerna. Då båda dessa näringsgrenar gifvet-
vis draga arbetskrafterna från det i allmän¬
het tyngre jordbruket, blifver följden, att
jorden ej brukas som sig bör, hvarjemte
förtjenta penningar åtgå till lefnadsomkost-
nader för häst och karl, som vid utelifvet
ställer sig betydligt högre, c) För en ökad
jordbrukande befolkning torde det te sig
vanskligare än för närvarande i fråga om
dessa biinkomster.
2. (Norra Ångermanlands nedre del)
a) Rikliga tillfällen att erhålla kontanta in¬
komster gifvas äfven för den sjelfegande
bonden genom bolagens skogsafverkningar
214
FRÅGAN 17. LANDTMÄTERI STATEN.
och timmerflottning och utan att jordbruket
derpå blir lidande, om tillgängliga arbets¬
krafter afpassas efter förhållandena. Dessa
arbeten äro dock beroende på trävarukon-
junkturerna. c) Torde ej vara möjligt.
3. a) Genom kroppsarbete hufvudsakli-
gast hos bolagen. Tillgången på arbetsför¬
tjenst är god öfverallt; snarare är det brist
på arbetsfolk. Arbetsförtjensten kan dock
väsentligt variera t. ex. vintern 1900 3
å 3.so kr. pr dag, vintern 1902 1.5 0
å 2 kr. pr dag.
Då arbetsförtjensten är stor, vilja arbe¬
tarna icke lägga sig till med jordbruk, utan
hyra husrum och lefva på fortjensten. Då
arbetsförtjensten åter är mindre, finner man
dem mera benägna att upparbeta en egen
torfva, åt hvars skötsel de kunna hängifva
sig, då arbetsförtjenst saknas, c) Orten torde
kunna icke blott föda utan äfven behöfva
IV. Jém1
a) Genom skogskörslor, flottningsarbete,
skjutsning af foror med proviant, hö och
hafre samt förskotter å bolagens kontor och
tre månaders vexlar i bankerna. Dessa bi¬
inkomster sina mer och mer och ersätt¬
ningen för skogskörslor nedsättes för hvarje
år till följd af den stora mängden af kö¬
en väsentligt ökad stam af arbetsfolk, som
hvarken behöfver sakna tillgång till arbets¬
förtjenst eller mindre jordbruk.
4. (Torps socken.) a) Hufvudsakligen
genom timmerkörning i skogarna under
vintern. Småbönder och torpare, som ej
hafva egen häst, förtjena sin dagspenning
såsom huggare. Denna inkomst är dock
så mycket beroende af konjunkturerna och
trävarumarknadens ställning, att den inga¬
lunda kan anses såsom ett alltid till hands
varande stöd för jordbruket. . Några andra
inkomstkällor finnas ej heller, frånsedt till¬
fälliga dagsverken och körslor eller flott-
ningsgöromål; hemslöjden är föga utvecklad,
och någon slöjd till afsalu förekommer ej
veterligen i socknen. Biskötsel har försökts,
men ej slagit väl ut. Jagt och fiske äro
af ringa betydelse. Hästafveln är ej till¬
räcklig för ortens behof.
ands län.
rare och den minskade virkestillgången.
b) Det jordbruk, som är hänvisadt till att
köpa sitt behof af virke, kan ej uppehållas
genom inkomsten af de biförtjenster, som
nu finnas, c) Biinkomsterna äro redan otill¬
räckliga för den befolkning, som finnes.
V. Vesterbottens län
1—5. a) Genom timmerafverkning, flott¬
ning och arbetsbiträde vid sågverken, äfven¬
som genom forsling af varor till de från
de större kommunikationslederna aflägset
belägna delarna af länet. Varaktigheten af
dessa inkomster torde dock vara oviss och
mycket vexlande med bättre och sämre
konjunkturer, hvadan desamma ej kunna
beräknas såsom något varaktigt stöd för en
ökad jordbrukande befolkning.
6. (Lycksele socken) a) Genom skogs¬
körslor, timmerafverkning och virkesflott-
ning samt i vissa delar af socknen tjär¬
bränning söker befolkningen att skaffa sig
nödvändiga kontanta inkomster, och torde
dessa biförtjenster allt framgent vara att
påräkna, fastän ena året större, andra der¬
emot mindre, b) Ingen nämnvärd skillnad
å de jordbruk, som ligga i närheten af
kronoparker, der tillgång finnes att få så¬
frågan 17. landtmäteristateN.
215
dant genom köp. c) Sannolikt ej, men inga
utvägar för arbetsförtjenst' torde i och med
lättare kommunikationer yppa sig.
7, 8. Svar saknas.
9. a) Godsforsling, skogskörslor och ar¬
bete vid sågverken äro de inkomstkällor,
hvarifrån den kontanta inkomsten i allra
flesta fall tages, men äro dessa inkomst¬
källor ej kontanta, utan beroende af kon¬
junkturförändringar. b) Upprätthållandet
af ett jordbruk, beroende af dessa biinkom¬
ster, torde svårligen kunna ske. c) För ökad
jordbruksbefolkning, torde dessa inkomster
näppeligen räcka till.
10. Svar saknas.
Yl. Norrbottens län.
1. Deltagit i yttrandet från länets hus¬
hållningssällskaps förvaltningsutskott.
2. a) Genom arbete vid sågverk, skogs¬
arbeten, fiske och i öfre landet äfven jagt.
De två förra sätten äro mycket beroende
af konjunkturerna, dock mindre för bola¬
gens arren datorer, emedan dessa få i första
hand arbete af bolagen, b) Ja, dock torde
vid längre brist på arbete svårigheter upp¬
stå. c) Ja, ty det är att hoppas, att äfven,
om flera tillfällen till arbetsförtjenst ej skulle
uppstå i en framtid, större afkastning af
jordbruket skall minska behofvet af biin¬
komster.
3. Äfven då den sjelfegande jordbruks¬
befolkningen ökas, torde biförtjenster kunna
påräknas, som bereda stöd för jordbruket
samt motsvara utlägg för husbehofsvirke.
4. a) Genom arbets- och körförtjenster.
Ringa husslöjd, b) Alltid vanskligt, c) Ökad
befolkning skaffar ökade behof. — Det kan
aldrig blifva för mycket folk.
5. a) I kustlandet mångenstädes genom
tjärbränning. Under dåliga konjunkturer
är den en allt utom lönande näring, men
den bereder dock bonden en större summa
på en gång. Varuforsling upp till lapp-
markssocknarna sysselsätter ett stort antal
fattigare bönder å de från jordbruket lediga
tiderna. Många jordbrukare söka sig tid¬
tals arbete i städerna och andra orter med
jord-, sten- och byggnadsarbeten. De tid
efter annan återkommande landsvägsbygg-
naderna (äfven jern vägsbyggnader) bereda
likaså inkomster för många jordbrukare.
1 lappmarken utgöra tim mer drif ning och
flottning de hufvudsakliga göromålen å den
tid, då jordbruket hvilar. Dessa sysselsätt¬
ningar hafva varit lönande, men i våra dagar
har det blifvit alltmer vanligt, att de t. o.
m. åsamkat arbetaren förlust, i det att er¬
sättningen ej varit tillräcklig ens till lefnads-
omkostnaderna. De sjelfegande bönder,
hvilkas ekonomi är något bättre, sysselsätta
sig ej gerna med skogsafverkning åt andra.
Insigt börjar äfven vinnas om det olämp¬
liga att under månader åsidosätta det, som
äfven under vintern bör åtgöras åt hem-
mansbruket, för skogskörslorna, helst då
dessa ej lemna nämnvärd behållning. Tim-
merflottningen sysselsätter företrädesvis den
yngre befolkningen. En god inkomstkälla
har mer och mer börjat anlitas af all¬
mogen, nemligen dels inköp, utdrifning
och försäljning af vindfälld skog å kro-
noskogarna, dels inköp af mindre utstämp-
lingar å desamma. Svårt är att afgöra,
om alla dessa och flera dylika biinkom¬
ster skola kunna betraktas som ett var¬
aktigt stöd för jordbruket äfven för fram¬
tiden. b) Biinkomsterna äro ej af den
betydenhet, att de kunna sätta en jord¬
brukare, som saknar skog, i stånd att ge¬
nom köp förskaffa sig husbehofsvirke och
vedbrand. Minst då man väl må hoppas
på en fortgående ökning af jordbrukare¬
216
peIgan 17. landtmateristaten.
klassen. För närvarande bereda .sig inånga
jordbrukare, som sakna tillräcklig husbe-
hofsskog, sådan genom inköp för rampris
(25 å 50 öre lasset) från kronoskogarna af
s. k. torrfuru, duglig äfven till byggnads¬
virke. Och mången bonde spar egen skog,
då han har denna billiga tillgång. Men
huru långt förslår denna inom kort!
6. Genom arbetsförtjenster vid tiinmer-
af verkningar, sågverk, jern vägsbyggnader
m. m., hvilka alla inkomstkällor naturligt¬
vis äro väsentligen beroende af konjunktu¬
rerna och ej att påräkna såsom något var¬
aktigt stöd.
Skogsstaten.
I Gefle=Dala Distrikt.
Kopparbergs revir.
Svar saknas.
Öster-Dalar nes revir.
a) Hufvudsakligen genom skogskörslor,
timmer och kol. Förtjensterna deraf be¬
roende af konjunkturerna, b) Äro konjunk¬
turerna goda, som förhållandet här i all¬
mänhet är, kan ett hemman uppehållas utan
husbehofsskog.
Sårna revir.
= svaret från Transtrands revir.
Transtrands revir.
Genom arbete hos bolagen eller hos an¬
dra mera lyckligt lottade diemmansegare.
Denna inkomst är naturligtvis beroende af
konjunkturerna, hvarigenom en sådan min¬
dre jordegare kan å tider, då det är svårt
att erhålla arbetsförtjenst, få ganska svårt
för att försörja sig och de sina. Vanligen
ombestyra kommunerna i så fall, att de
slippa svälta och frysa, hvilket i annat fall
då blefve förhållandet. Det är icke till¬
rådligt att söka öka dessa jordbrukares
antal och allraminst att tänka förbättra de
mindre jordbrukarnas ställning genom att
låta sådana bosätta sig och bryta odlings¬
mark långt borta i skogarna, der de komma
att helt och hållet sakna arbetsförtjenst.
Vester-Dalarnes revir.
a) Så länge som bolagens stora afverk-
ningar af timmer och andra skogsprodukter
fortgå, lemna dessa en nödtorftig arbetsför¬
tjenst åt såväl bolagens eget folk som sjelf-
egande bönder, men när en gång af en eller
annan anledning dessa förtjenster aftaga eller
upphöra, hvilket måste blifva fallet, då
komma såväl sjelfegande bönder som fram¬
för allt bolagens arrendatorer i betryckt
tillstånd.
FRÅGAN 17. SKOGSSTATBN.
Qestriklands revir.
Genom. försäljning af ladugårdsprodukter,
hö, potatis och genom skogsarbeten hos bo¬
lagen. Det sistnämnda är dock, hvad som
tillför dem den ojemförligt största inkom¬
sten och hvarförutom egarna till en massa
svagare skogshemman svårligen kunde exi¬
stera.
Häraf följer, att hemmanens i skogsbygg-
den framtida existens är beroende af att
skogarna i möjligast stor omfattning öfver¬
gå antingen till staten eller bolagen och
komma under förvaltning, som betryggar
uthålligheten.
deremot skogarna under hemmans-
egarna och dessa ej äro genom laghud tvungna
till en skogarnas uthållighet betryggande
hushållning (något som torde vara omöjligt
att åstadkomma, då ej dimensionslag är
lämplig för dessa trakter), måste jordbruket
snart, gå under, b) Med en sparsam hus¬
hållning. och dessa biinkomster bör ett jord¬
bruk äfven utan husbehofsskog kunna be-
drifvas. Skulle deremot en vådeld på en
gång ödelägga en hel gård är tvifvelaktigt,
om ett sådant hemman kan med köpt virke
återuppbyggas, c) Brist på arbetsfolk och
deraf uppdrifna aflöningar hindra företa¬
gande af många skogsarbeten, som skulle !
öka skogens afkastning. En afdikning och
odling af myrar och annan mark skulle j
jemte arbetslöner från skogarna kunna lemna '
uppehälle för en betydligt talrikare befolk¬
ning.
Vestra Helsinglands revir.
a) Genom skogskörslor och andra skogs¬
arbeten. Hade skogarna icke öfverafverkats,
21?
skulle denna inkomstkälla oberoende af
konjunkturerna räckt till att för all fram¬
tid gifva jordbruket — äfven ökadt sådant
— erforderligt stöd, och detta i all synner¬
het, om skogarna samtidigt erhållit förnufts¬
enlig skötsel, hvarigenom den uthålliga af-
kastningen så småningom skulle mångdubb¬
lats.
Oanmärkt anses icke böra lemnas, att
bland, de skogar, der genom stora störtaf-
verkningar utsigten för en framtida jemn
arbetsförtjenst åt den jordbrukande befolk¬
ningen i hög grad reducerats, är att räkna
Orsa besparingsskog, som med c:a 2/3 ligger
inom reviret. Lyckligtvis ligger dock der¬
intill den stora och värdefulla kronoparken
Hanna, der endast den uthålliga skogsaf-
kastningen uttages och der, i följd häraf
äfvensom af blifvande större utdikningsarbeten
m. m., ett jemnt och allt mera förstoradt
arbetstillfälle skall vara att finna.
Norra Helsinglands revir.
. a) Genom afverkning och timmerdrifning
från bolagens skogar och genom arbeten vid
flottning af virket.
Dessutom tillkommer för befolkningen i
närheteten af sågverk vid kusten lastning
vid hamnarna med flera sådana arbeten,
som mer eller mindre bero på trävaruhand-
teringen; och. framgår deraf, att dessa in¬
komster stå i nära samband med en ut¬
hållig skogsafverkning, samt utgör sålunda
en skogslag en nödvändig förutsättning föl¬
en ökad jordbrukande befolknings existens.
Of ver jägmästaren.
Se under Ditt. H. särskilda yttranden.
II. Mellersta Norrlands distrikt.
Medelpads revir.
a) Mindre jordägare och torpare i kust¬
socknarna skaffa sig förtjenster sommartiden
med arbeten vid sågverken och med virkes-
sorteringar efter elfmynningarna; i skogs*
socknarna genom flottningar sommartiden
och skogskörslor vintertiden, ehuru inkom¬
ster af sistnämnda art äro i starkt aftagande,
218
frIgan 1?.
alldenstund bolagsarrendatorerna skola här¬
vidlag ega företräde.
Hernösands revir.
a) Skogskörslor åt bolag, flottning och
tillfälligt arbete vid sågarna äro till hufvud¬
saklig del de kontanta förtjenster, som kunna
påräknas. Visserligen hafva många nya in¬
komstkällor under senare åren öppnats ge¬
nom afsättning af »pappersved», kolved och
dylikt, men dels äro dessa biförtjenster be¬
roende af konjunkturerna och kunna ej
vara af stadigvarande natur, dels äro be¬
hof ven i fråga om lifvets komfort större nu än
förr, hvarför dessa biinkomster ej anses kunna
räcka till att upprätthålla ett jordbruk, som
är i saknad af husbehof svirke, lika litet som
de torde räcka till för en jordbrukande be¬
folkning.
Junsele revir.
Genom timmerkörning eller körning af
foder och lifsförnödenheter samt flottnings-
arbete. Dylikt arbete är årligen att paiäkna
i större eller mindre myckenhet, beroende
på de allt efter konjunkturerna sig rättande
afverkningarnas storlek.
Äro afverkningarna små, är det hufvud-
sakligast bolagens arrendatorer, som i första
hand få denna arbetsförtjenst, da alltid
dessa lemnas företräde, och bolagens om¬
bud äro måna om att söka skaffa så mycket
arbetsförtjenst till dem som möjligt, på det
de må kunna betala sina utskylder och
arrenden m. m. utan att skuldsätta sig.
Under tryckta tider har sålunda en arren¬
dator hos något af de bättre organiserade
bolagen alltid säkrare utsigter att slå sig
fram än en hemmansegare utan skog till
afsalu. En del jordbrukare, närmare större
samhällen och affärscentra, fara sällan upp
i timmerskogen, utan bereda sig erforder¬
liga kontanta inkomster genom försäljning
af ladugårdsprodukter samt genom diverse
smärre körningar.
Huruvida dessa afverknings- och flottnings-
förtjenster för framtiden kunna räcka till
SKOGSSTÄTÉS.
äfven för en ökad jordbruksbefolkning, torde
vara mycket osäkert.
Med nuvarande hårda afverkningar å de
i enskildas ego varande hemmanen, hvilken
afverkning inom reviret ej kan betecknas
annat än som öfverafverkning, är gifvetvis
den tid förr eller senare att emotse, då af¬
verkningarna måste inskränkas och i följd
deraf äfvenså arbetsförtjensterna. Hejdas
icke öfverafverkningen i tid eller har icke
dessförinnan större vinn lagts om en rätt
jordbruksskötsel eller ock andra industrier
uppstått, äro hårda tider att emotse för den
norrländska allmogen.
Tåsjö revir.
a) Till öfvervägande del genom skogs¬
arbete, hvarå tillgång torde komma att yppa
sig i den mån afsättningsbar skog finnes,
b) Se svaret å frågan 13. c) Inom lapp¬
marken anses förevarande inkomster räcka
för en ökad befolkning, men för öfrigt synes
det ovisst.
Anunäsjö revir.
a) Sedan den här i orten i medlet af
1800-talet florerande linneväfnadsindustrien,
som förskaffade allmogen en visserligen liten,
men dock jemn årlig inkomst, numera så
godt som försvunnit, torde någon direkt in¬
komstkälla till jordbrukets gagn näppeligen
förefinnas. Visserligen söker man på flera
håll väcka till lif den enklare slöjd- och
textilindustrien, men svårigheter möta icke
minst hos befolkningen sjelf, som hellre har
benägenhet för att göra skogsaffärer af ena
eller andra slaget än att nedlägga någon
energi på framkallandet af sådana biin¬
komster, som skulle kunna upprätthålla och
förbättra ett jordbruk, allra minst ett så¬
dant, som saknade husbehofsskog.
Östra Jemtlands revir.
a) Genom afverkning och utdrifning af
timmer; men afverkningspriserna äro i all¬
mänhet under de senare åren så nedsatta,
att nettobehållningen på skogsafverkning,
FRÅGAN 17.
SKOGSSTATEN.
219
sedan underhåll af häst och körkarl samt
huggarlön afgått, mången gång torde blifva
ganska ringa, om ens någon. Genom att
kolning af torr och vindfälld samt oväxtlig
skog med hvarje år får allt större omfatt¬
ning, bör kolkörning från milorna till jern-
vägsstationen komma att lemna en ej obe¬
tydlig arbetsförtjenst åt befolkningen inom
orten. Biinkomster genom skogsafverkning,
kolning och kolkörning torde äfven för fram¬
tiden vara att påräkna, b) Torde ej kunna
ske. c) Torde kunna ske.
Fors socken af Ostra Jemtlands revir.
a) Uteslutande genom arbeten som här¬
röra från skogshandteringen å större skogs-
egares, bolagens och kronans skogar; och
synas de häraf yppade arbetstillfällena för
närvarande ungefär motsvara behofvet.
c) Med fullt fog kan ock antagas, att den
tilltagande intensiteten i skogshushållningen
å kronans och de större bolagens skogar
kommer att medföra ökade arbetstillfällen
för framtiden.
Norra Jemtlands revir.
a) Som mera allmänt torde vara kändt,
är jemten mycket benägen för affärer samt
äfven att så mycket som möjligt undan¬
draga sig kroppsligt arbete. Svårt torde
kanske här vara att skilja emellan orsak
och verkan: om jordbruket såsom för litet
gifvande tvingat honom till att genom kö¬
penskap bereda nödvändigt bidrag till uppe¬
hället eller om jordbruket vägrat honom
detta i brist på nödig skötsel. Nu förskaffa
sig de bönder och torpare, som ej kunna
eller vilja existera uteslutande på sitt jord¬
bruk, biinkomster genom affärer med hästar
och nötkreatur, med skogar (virkesköp af
kronan och enskilda), med hudar och skinn,
med renkött och fogel, genom skogsarbete,
timmerdrifningar och lasskörning. De flesta
af dessa sysselsättningar äro, äfven om de
bereda kontanta inkomster, till skada för
jordbruket, då de draga arbetskraft och
i fråga om körningarna äfven must från
detta. Konkurrensen på affärsområdet är
ofta så stor, att förlust uppstår i stället för
vinst. Affärerna med deraf föranledda resor
gifva ofta anledning till dyrbara vanor och
lyx samt ökade pretentioner på lifvet. Mången
jemte har dock genom affärer kommit til!
en mycket burgen ställning. Timmerkör¬
ningen lemnar ofta och lasskörningen i re¬
gel ett mycket illusoriskt utbyte i ekono¬
miskt hänseende (man tänke sig förhållan¬
dena f. n., som dock äro sämre än vanligt:
underhållet pr dag för en karl går till 1
krona och för en häst i styft arbete ej un¬
der 1,50 kr. I vinter (1901 —1902) är
medelförtjensten pr dag i skogen för häst
och karl 4,2 5 å 4,5 0 kr. och för lasskör¬
ning, då lass endast i ena riktningen er-
hålles, 20 öre pr mil och deciton). En och
annan af ortsbefolkningen har på timmer¬
drifningar i större skala utom länet, van¬
ligen i Norr- och Vesterbotten, gjort sig myc¬
ket goda inkomster, andra hafva härpå för¬
lorat penningar. På skogsarbete och skogs-
körslor kan dock en rätt betydande del af
revirets befolkning förskaffa sig afsevärda
biinkomster. Sådana beredas dock nästan al¬
drig här genom något produktivt arbete så¬
som genom industri eller hemslöjd, b), c) Om
ock nu anlitade hjelpkällor delvis gifva stöd
åt och äfven för framtiden kunna tänkas
stödja nu befintliga ortsbefolkningen, torde
de dock icke kunna vara att bygga på för
en ökad jordbrukande befolknings existens
eller för upprätthållande af jordbruk, som
saknar husbehofsskog.
Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) Genom skogsarbete. Dessa biinkomster
äro dock beroende af konjunkturerna, så
att under år, då prisen på trävaror i ut¬
landet äro höga, skogsarbete i allmänhet
lönar sig bra, men att under dåliga tider
arbetsprisen äro så låga, att en skogs¬
arbetare ej alltid kan föda sig och sin häst
under pågående arbete. En del blifva till
220
FRÅGAN 17. SKOGS.STATEN.
och med utan arbete. Dessa vexlingar äro
i synnerhet för jordbrukare, som måste be¬
gagna sig af skogsarbete som biinkomst för
att försörja sig och sin familj, förderf brin¬
gande och hafva kommit mången norrländsk
jordbrukare på fall, ty under en följd af
år, då trävarukonjunkturerna äro goda och
arbetspriserna höga, vänjer sig befolkningen
så småningom vid lyx och öfverdådigt lef¬
nadssätt, så att, när omsider dåliga tider
inträda, det blir svårt att återgå till forna
vanor. Följden torde i många fall i stället
blifva skuldsättning, hvarifrån vanligtvis
ingen befrielse kan inträda, förr än hem¬
manet lemnas i ersättning, b) Jordbrukare,
som måste köpa husbehofsvirke, hafva ännu
mindre utsigt att reda sig.
Vestra Jemtlands revir.
a) Genom timmer- och vedhuggningar
samt skogskörslor; hvarjemte en stor del af
dem efter turisters och sportmäns många
stråkvägar inom reviret bereda sig goda
extra inkomster genom klöfjning, ledsagning
eller genom uthyrning af rum, och torde
dessa biförtjenster vara för framtiden att
beräkna såsom temligen konstanta, b) Ett
mindre jordbruk, som saknar husbehofs¬
virke och sålunda är hänvisadt att an¬
skaffa sadant genom köp, kan äfven uti
många fall genom slika biinkomster upp¬
rätthållas, särskildt om brukaren är villig
och har förmåga att slöjda eller utöfva an¬
nat handtverk. Äfven böra nu till buds
stående biförtjenster räcka till för en ökad
jordbrukande befolkning.
Socknarna Undersåker, Åre och Kall af
Vestra Jemtlands revir.
a) Genom skogsdrifning och flottning för
bolag och virkesköpare. Tillgången på så¬
dana arbeten minskas dock årligen och å
vissa trakter, der skogen är slutafverkad,
finnas snart sagdt inga tillfällen till extra
inkomster, b) Nej. c) Nej.
Herjeådålens revir.
a) Genom körslor och annan sysselsätt¬
ning vid bolagens skogsafverkning. b) Dessa
biinkomster kunna mången gång vara till¬
räckliga för att uppehålla ett mindre jord¬
bruk, der husbehofsskog saknas, c) Knap¬
past, ty de större sammanhängande afverk-
ningarna börja lida mot sitt slut.
Hede tingslag af Herjeådålens revir.
a) Genom skogsarbete, men är detta ej
något varaktigt stöd för jordbruket, snarare
tvärtom, b) Nej. c) Nej.
Ofverj ägmästaren.
a) Hufvudsakligen skogsarbete åt bolagen.
Med all säkerhet skulle jordbruket skötas
bättre, om tillgången på arbetsförtjenst i
skogarna vore mindre. Många bevis derå
finnas på trakter, der dylik arbetsförtjenst
saknas.
III. Vesterbottens distrikt.
Jörns revir. | biförtjenster. c) Svårt att förutsäga. Det
a), b) Genom forsling af handelsvaror, är ibland redan nu svårt för en del personer
tjärbränning samt neddrifning af virke un- att erhålla dylika arbetsförtjenster.
der vintern åt exportörer, äfvensom me- |
deist flottningsarbete under våren och för- i Horsjö revir.
sommaren. Dessa inkomster torde framgent i a) Förnämligast genom skogsarbete, virkes-
vara att för dem påräkna äfven för sådana, [ flottning och arbete vid sågverk, men i
som sakna husbehofsvirke, ehuru inträffande j någon mån äfven genom varuforsling, tjär-
dålig konjunktur visserligen förminskar dessa | bränning, jagt och fiske, b) Äfven om dessa
FRÅGAN 17. BKOGSSTATEN.
221
inkomstkällor, hvilka väl äfven för fram¬
tiden äro att påräkna, — de vigtigaste dock
endast med skogarnas och trävaruindustriens
bestånd, — ej kunna anses upprätthålla ett
jordbruk, som saknar husbehofsvirke, ut¬
göra de dock ett ganska afsevärdt eller nöd¬
vändigt stöd för en näring, som i allmän¬
het ej lemnar tillräcklig afkastning för bru¬
karens och hans familjs lefnadsbehof.
Burträsks revir.
a) Genom tjärbränning, skogskörslor,. tim¬
merhuggning, skjutsning och landsvägstrans¬
porter, samt i jemförelsevis stor utsträck¬
ning genom inköp af virke från kronoskog,
hvilket dels i form af timmer vid flott¬
lederna säljes till sågverksbolagen, dels i
form af ved, kol, sparrar eller byggnads¬
timmer, plank eller bräder föres till jern-
vägen och de större handelsplatserna, der
sådana produkter finna köpare.
Ehuruväl värdet af dessa för värf smöjlig¬
heter är beroende af konjunkturer, synes
det dock sannolikt, att äfven i framtiden
jordbruket kan vänta varaktigt gagn af
dessa bihandteringar. b) I dessa nordliga
trakter kan under en stor del af vintern
jemförelsevis föga arbete företagas, som di¬
rekt af ser jordbruket, och ju mindre ett
landtbruk är, desto mindre arbete kräfver
det af brukaren, som i samma mån har
bättre tillfälle att egna sig åt biförtjenster.
Då det företrädesvis är genom dessa, som
den mindre jordbrukaren måste skaffa sig
de kontanta medel, han för virkesköp m.
m. behof ver, så synes deraf också följa, att,
då det i allmänhet är endast de minsta
jordbrukslägenheterna, som sakna skog,
egaren af ett sådant jordbruk lätteligen bör
kunna förtjena härför erforderliga medel,
förutsatt, att jordbruket är sådant, att egaren
af detta kan vinna sin utkomst i öfrigt,
äfvensom att kronoskog finnes i närheten,
c) Dessa förvärfskällor torde under sådana
omständigheter äfven räcka för en ökad
jordbrukande befolkning,
Degerfors revir.
a) Hufvudsakligast genom skogsarbeten.
Dessa kunna nog anses lemna de erforder¬
liga medlen äfven till en stor kontingent
såväl nya jordbrukare som lösa arbetare,
förutsatt att vederbörande arbetare förstå
att använda sina penningar på rätt sätt.
Södra Lycksele revir
a) Genom arbeten vid flottningar, skogs¬
körsel', köp af vindfällen och torrskog från
kronomarkerna, hvilket virke sedan försäljes
såsom timmer och ved, bruka jordbrukarna
skaffa sig kontanta inkomster, b), c). Dessa äro
dock endast tillfälliga, hvilka ej kunna er¬
sätta hvarken husbehofsvirke, ej heller räcka
till för en ökad jordbrukande befolkning.
Borra Lycksele revir.
a) Genom skogskörslor, flottning af tim¬
mer, köp från kronans skogar af torrtall
och efter stormar af vindfällen, samt ut¬
efter landsvägarna foror och, så långt uppåt
floddalarna som frakten tillåter det, tjär¬
bränning, hvilken sistnämnda näringsgren
ej hunnit till Björksele ännu utefter Vindel-
elfven. Inkomst af jagt och fångst är sna¬
rare förlustbringande än bidragande till uppe¬
hället, samt utöfvas numera hufvudsakligen
af löst folk, orkeslösa och barn. b) För
närvarande, lika bra som der husbehofsskog
finnes, c) Ej för framtiden, men med kom¬
munikationer följa äfven nya utvägar för
arbetsförtjenst.
Asele revir.
a) Genom skogsarbeten såsom huggning
och körning af timmer, flottning, strömrens-
ningsarbete m. m., hvilka samtliga arbeten
dock utgöra temligen ovissa inkomstkällor,
b) Dylika biinkomster hafva hittills visat
sig kunna upprätthålla jordbruk af mindre
omfattning, c) På grund af att skogsbruket
härstädes i en mycket snar framtid måste
blifva intensivare genom möjligheten att
afsätta mindre virkessortiment, synes man
kunna hysa goda förhoppningar om att ep
222
FRÅGAN 17. SKOGSSTATEN.
ökad jordbrukande befolkning skall för sitt
lifsuppehälle finna ett godt stöd af hvarje¬
handa skogsarbeten.
Sorsele revir.
a) Till någon del genom fiske och jagt,
hufvudsakligast dock genom skogs- och flott-
ningsarbeten. Inkomsterna af båda dessa
senare arbeten sägas dock till ej obetydlig
del utgöras af varor (lifsförnödenheter), som
tillhandahållas bönderna af bolagsombud.
Biinkomsterna komma otvifvelaktigt att allt
framgent förefinnas och blifva alltid ett
godt stöd för jordbrukarna och ortens öf-
riga befolkning i allmänhet härstädes, men
de komma alltid att blifva högeligen bero¬
ende af konjunkturer och bolag, b) För
närvarande, då å kronomarkerna finnes rik¬
lig tillgång på torrakor, som säljas till billigt
pris, äro biinkomsterna härstädes tillräckliga
att upprätthålla ett jordbruk, som saknar
husbehofsskog, men i en framtid kan nog
icke ett jordbruk utan husbehofsskog här¬
städes existera, c) Biinkomsterna tagas till
fullo i anspråk af nuvarande befolkningen.
Stensele revir.
a) Till största delen genom timmerdrif-
ningar, men äfven genom transporter af
varor från närmaste järnvägsstation, b) Dessa
IV. Norrbot
Piteå revir.
a) Genom afverkning och utdrifning af
kronostämplingar, tjärbränning, flottning,
inköp och afverkning af vindfälld och torr
skog samt diknings- och vägarbeten, for-
körslor m. m., men äro dessa inkomstkällor
icke att påräkna såsom. ett varaktigt, af
konjunkturerna oberoende stöd för jord¬
bruket i framtiden, b) De biinkomster, som
stå till buds, äro sålunda allt för ringa och
osäkra för att dermed skulle kunna upp¬
rätthållas ett jordbruk, som saknar husbe-
hofsvirke,
biinkomster kunna ej upprätthålla ett jord¬
bruk, som saknar husbehofsvirke.
Vilhelmina revir.
a) Genom arbete med timmerdrifning och
flottning. Dessa möjligheter till förtjenst
äro visserligen till stor del beroende af kon¬
junkturerna, men torde dock aldrig, ej ens
under en kortare tid, totalt upphöra, c) Då
till dessa arbeten ännu alltjemt användes
en massa folk från andra orter, torde dessa
arbetsförtjenster kunna anses räcka till äfven
för en ökad jordbrukande befolkning.
Fredrika revir.
a) Genom timmerdrifning och flottning
åt bolagen. Dessa inkomstkällor äro dock
helt och hållet beroende af konjunkturerna
och kunna icke anses som ett väsentligt
stöd för jordbruket i framtiden, b) Nej.
c) Nej.
Bjurhölms revir.
a) Genom timmerkörning åt bolagen un¬
der vintern, lasskörning året rundt till fjellet,
eller andra arbeten och körslor, som hän¬
delsevis yppa sig. b) Saknas husbehofvirke
finnes ingen möjlighet till existens.
Ofverj ägmästaren.
Se anmärkning under frågan 1.
ens distrikt.
Elfshy revir.
a) I kustlandet hafva bönderna sin bästa
biförtjenst af arbeten vid sågverken och an¬
dra industriella företag. Längre in uti lan¬
det tager befolkningen sina biinkomster från
skogsutdrifningar, timmerflottningar, elfrens-
ningar m. m. b) Saknades biinkomster
och husbehofsskog, vore befolkningens exi¬
stens absolut omöjlig, c) Då jordbruket
genom den gynnsamma träkonjunkturen
under de senare åren alldeles åsidosatts,
och jorden således ej uppodlas i för¬
hållande till folkstockens ökning, anses
FRÅGAN 11: skogsståtBN.
223
biinkomster otillräckliga för en ökad be¬
folkning.
Arvidsjaurs revir.
Genom skogsarbeten, flottningsarbeten och
varutransport. Dessa biinkomster äro i vä¬
sentlig grad beroende af konjunkturerna.
Öfre Byslie revir.
a) Böndernas biinkomster utgöras hufvud¬
sakligen af arbeten i skogarna och med
timmerflottnig. En icke så. liten biinkomst
skaffar sig också en del genom beredning
af tjära till afsalu. Dessa inkomster äro
visserligen beroende af skiftande konjunk¬
turer, men torde dock äfven för framtiden
blifva ett stöd för jordbruket, b) De anses
emellertid icke kunna i längden upprätt¬
hålla ett jordbruk, som saknar husbehofs-
skog, och c) torde icke räcka till för en
ökad jordbruksbefolkning, derest denna ej
mera, än hvad som är fallet, stöder sig på
den afkastning, som ett välskött jordbruk
äfven här uppe kan gifva.
Malmesjaurs revir.
a) Genom skogs- och flottningsarbeten.
Dessa arbeten äro emellertid väsentligt be¬
roende af konjunkturerna och skulle i hän¬
delse af krig eller blockad af skeppnings-
orterna med säkerhet upphöra, b) Under
goda konjunkturer kunna dessa biförtjenster
uppehålla (äfven sämre) jordbruk, äfven om
dessa sakna husbehofsskog. c) Biförtjenster
af nämnda slag anses f. n. tillräckliga för
en ökad jordbrukande befolkning.
Arjepluogs revir.
a) Genom timmerdrifning och flottning
samt genom att från kronomark köpa vind¬
fälld och torr skog, den de sedan afyttra
åt bolag. Tillfällena till dylika arbetsför-
tjenster äro emellertid helt naturligt starkt
beroende af rådande konjunkturer på trä¬
varumarknaden och b) kunna icke påräknas
såsom ett så varaktigt stöd för ett jordbruk,
att de kunna ständigt upprätthålla ett så¬
dant, som saknar husbehofsskog. c) Att
basera ett jordbruk på ett dylikt stöd, och
med sådant till grund söka föröka de små
hemmanens antal torde få betraktas såsom
mycket vanskligt.
Var iså revir.
Jordbruk utan husbehofsskog bär sig ej.
Jockmocks revir.
a) En binäring inom orten, som dock
mer och mer börjar att aftaga, och som för¬
öfrigt är ganska litet lönande, är tjärbrän¬
ning. Någon afsevärd inkomst är icke att
deraf påräkna.
En och annan hemmansegare skaffar sig
vissa år en extra inkomst genom flottnings-
ackord, hvarjemte det inom reviret finnes
en hemmansegare, som slår tegel i mindre
skala för hand.
Dessa biinkomster äro dock mer eller
mindre tillfälliga och egentligen ingenting
att bygga på.
Perlelfvens revir.
a) Genom timmerdrifning och flottningar
bereda jordbrukare sig rätt afsevärda in¬
komster, hvilket förhållande torde få be¬
traktas såsom varaktigt, c) Sådana förhål¬
landena synas utveckla sig, anses dylika bi¬
inkomster tillräckliga att föda en dubbelt
så talrik jordbrukande befolkning som för
närvarande.
Storbackens revir.
a) Genom arbete med timmerdrifning,
flottning och körslor. b) Intet hemman
saknar husbehofsvirke. c) Nej.
Bodens revir.
a) Vanligen genom arbete med flottning,
timmerdrifning eller tillfälligt byggnadsar¬
bete m. m. Ingen af dessa inkomster är
att påräkna som varaktigt stöd för ett fram¬
tida jordbruk, b) Nej. c) Nej.
Båneå revir.
a) Mest genom skogsarbeten, skogs- och
, forkörslor, arbete vid sågverken samt vid
m
EBAGAN It. SKOGSSTATEIf.
senare års jern vägsbyggen, allt arbeten, som
måste betecknas såsom mera tillfälliga och
beroende af konjunkturer. Då emellertid
dessa .arbeten tvinga bonden att långa tider
vistas" borta från gården, och hemmavaron
deremellan måste användas mest till hem-
forsling af hö och ved, kommer hemmanels
skötsel i sista rummet, till största skada för
jordbruket. Visst är, att om bonden mindre
fikade efter tillfälliga extra förtjenster, hölle
sig mera hemma och dervid sysselsatte sig
med jordförbättringar, dikningar och gödsel¬
beredning, han i regel snart kunde skaffa
sig full utkomst å hemmanet och derigenom
finge sitt lifsuppehälle långt säkrare och med
mindre möda än nu är fallet. Denna åsigt
synes ock vinna allt mer terräng bland bön¬
derna sjelfva, af hvilka på senare år åt¬
skilliga börjat med mera allvar och kraft,
än förr var fallet, egna sig enbart åt landt-
bruket. c) De biinkomster, som inom orten
stå till buds, äro så få och jemförelsevis
små, att en ökad jordbrukande befolkning
icke kan tänkas med hufvudsakligt stöd
af dem, utan måste, om nya jordbruk skola
anläggas, hvartill finnas många och stora
förutsättningar, jordbrukarna redan från
början hafva klart för sig att jordbruket
och endast jordbruket är hufvudsak, och
alla andra möjligen förekommande förtjen¬
ster bisaker. Men utgår man från denna
synpunkt, och medgifvas inga andra nya
jordbruksföretag, än sådana, som ega verk¬
liga förutsättningar för ett framgångsrikt
landtbruk utan hjelp af eller förlitande på
annat, krafterna splittrande arbete, så är
jägmästaren, som sjelf idkar ortens största
landtbruk och förskaffat sig egen erfarenhet
i frågan, öfvertygad om, att jordbruksmöj-
ligheter finnas tillräckligt för en betydligt
ökad jordbrukande befolkning. Att deremot,
såsom vid nybyggesanläggningarna faktiskt
skett, bygga på skogsförtjensterna och låta
jordbruket blifva en bisak, är ett fel och
en halfmesyr, som alltid kommer att hämna
sig genom att afsedt mål — en så små¬
ningom på jordbruk lefvande befolkning —-
aldrig nås.
Kalix revir.
o a) Genom arbete i timmerflottningarna, vid
sågverk och lastageplatser samt timmer¬
skogen och körning af ett eller annat slag.
Samtliga dessa inkomstkällor äro naturligen
i hög grad beroende af konjunkturerna, ett
förhållande, som just 1900 under dåvarande
tryckta konjunkturer å trävarumarknaden
skarpt framträdde. Trävarubolagen hade
gifvetvis på grund häraf betydligt inskränkt
såväl sågningen som afverkningarna med
den. påföljd, att synnerligen inom Öfver-
Kalix socken stor arbetslöshet rådde med
åtföljande fattigdom och nöd. b) Ja, i van¬
liga fall. c) Absolut icke.
Angeså revir.
a) Virkesutdrifning och timmerflottning
hafva hittills varit de inkomstkällor, som
hufvudsakligen stått till buds, och kunna
dessa anses temligen varaktiga, b) Jord-
egare, som sakna eget husbehofsvirke, men
hvilkas hemman äro belägna i närheten af
kronans mark eller allmänning, kunna här¬
ifrån till billigt pris erhålla erforderligt hus¬
behofsvirke och med tillhjelp af biinkomster
upprätthålla ett jordbruk, c) Nej, men i
j en framtid torde andra tillfällen till arbets-
| förtjenst såsom grufdrift o. d. yppa sig.
RåneträsJcs revir.
m a) Hufvudsakligast genom skogsutdrif-
ningar och flottningar. Dessa biinkomster
äro temligen konstanta och b) vanligtvis
tillräckliga, äfven då husbehofsvirke saknas,
hvilken omständighet föga inverkar, då dy¬
likt virke till billigt pris finnes att få från
omgifvande kronoskogar eller allmännings-
block. c) För en väsentlig ökning af den
jordbrukande befolkningen torde dock ifråga¬
varande biinkomster blifva otillräckliga.
Gellivare revir.
a) Genom skogsarbeten åt såväl staten
som bolag, såsom stämpling, huggning och
FRÅGAN 17. SKOGSSTATEN.
225
utdrifning af virke samt genom flottnings-
arbeten. Tillgången på dylika arbeten torde
böra i framtiden snarare ökas än förmin¬
skas, i mån som afverkningen efter full¬
bordandet af pågående taxeringar å krono-
marker stegras, b) Under den förutsätt¬
ningen, att jordbruket bedrifves i när¬
heten af kronopark eller allmänning, der
tillgång på nödigt virke finnes af torrskog
till billigt pris, torde detsamma kunna upp¬
rätthållas. c) Nej, åtminstone icke väsent¬
ligen ökad eller under nuvarande arbets¬
förhållanden. Om också dessa sistnämnda,
såsom här ofvan antagits, hvad skogarna be¬
träffar, i framtiden förbättras, så torde emel¬
lertid tillgången på billigt byggnadsmaterial
och bränsle deremot aftaga.
Juckasjärvi revir.
a) Enär jordbruket ej lemnar tillräckligt
lefvebröd, måste jordbrukaren skaffa sig in¬
komster genom skogskörslor, flottning, väg¬
arbeten samt arbeten vid gruffälten, och
äro dessa inkomstkällor för närvarande till¬
räckliga, om ej för stor ökning af arbets¬
sökande uppstår.
Tärendö revir.
a) Genom timmerafverkningar och flott-
ningar, och sönerna genom arbete hos malm¬
bolag, vid jernvägsbyggnader m. m. I all¬
mänhet en ovaraktig, af konjunkturer be¬
roende inkomst, c) Dessa biinkomster an¬
ses icke räcka till för en ökad jordbrukande
befolkning.
Torneå revir.
a), b) Genom timmerkörningar och flott-
ningar för bolagen samt, ehuru obetydligt,
genom tjärbränning. Dessa af skogstillgång
och konjunkturer beroende biinkomster an¬
ses ej kunna upprätthålla ett jordbruk, som
saknar husbehofsvirke. Oftast nedläggas
dessa penningar icke till jordbrukets för¬
bättring. Någon gång händer, att bönderna
egna sig allt för mycket åt bolagsarbeten,
så att deras jordbruk försummas, och för¬
lusten härigenom blir ofta i verkligheten
större, än den tillfälliga förtjensten hos bo¬
lagen. c) För en jordbrukande befolkning
med större intresse för jordbruket och större
arbetslust än den nuvarande skulle säker¬
ligen dessa inkomstkällor utgöra ett varak¬
tigt stöd för jordbruket i framtiden inom
dessa orter.
Pajala revir.
a) Genom skogsutdrifning, tjärbränning,
flottningsarbete, lassforsling och dylikt af
konjunkturerna väsentligen beroende arbete,
b) Ja, så länge de tillfälliga förtjensterna
stå till buds, men någon sparpenning för
kommande dåliga tider torde knappast någon
kunna lägga utaf. c) Nej.
Of verj ägmästaren.
a) Vare sig jordbruksprodukter och skog
finnas till afsalu eller icke, hör det till ord¬
ningen, att den jordbrukande lika väl som
den lösa befolkningen bereder sig kontanta
inkomster genom arbete, som i ingen mån
står i samband med hemmanets skötsel och
upprätthållande. Hufvudsakligen är det
vid timmerhandtering, grufverksamhet, varu¬
transporter, väg-, flottleds- och andra bygg¬
nadsföretag m. m., de senare åren vid myr-
dikningar och börjande fästningsanlägg-
ningar vid Boden.
Om man utgår från antagandet, att dessa
härigenom förskaffade förtjenster blifva bi-
förtjenster och icke, såsom oftast nog hit¬
tills visat sig, utgöra hufvudsakliga stödet
för hemmansbrukarens behof, hvarigenom
sjelfva jordbruket i grund försummats och
eftersatts, synas dessa förtjenster icke kunna
annat än tillmätas stor betydelse.
Att dessa inkomster liksom andra äro
beroende på konjunkturer och vexlingar, är
naturligt, men efter allt att döma torde de
blifva konstanta för lång framtid.
Emellertid torde ett rationellt jordbruk
hafva stora svårigheter att arbeta sig fram
i följd just af tillgången på dessa utanför
stående arbeten, hvilka bättre löna sig än
29
226
FRAGAX 17. SKOGSSTATEN.
arbetet på jordbruket, åtminstone till att
börja med eller så länge det ligger i läger¬
vall. b) Äfven ett jordbruk utan hus-
behofsvirke, hvilket mot en nästan öfver¬
allt ringa penning står till buds, anses dessa
biinkomster — under första anläggnings¬
åren och iståndsättandet alldeles omistliga
— kunna upprätthålla om verklig håg
och intresse för jordens skötsel kunna
frammanas, c) Biinkomsterna såsom sådana
och rätt använda torde tvifvelsutan räcka
till för en ökad jordbrukande befolkning.
Hushållningssällskapen och dem underlydande tjenstemän.
I. Kopparbergs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a), Sådana jordbrukare bereda sig vanli¬
gen nödvändiga biförtjenster hos bolagen
vid timmerdrifningar och flottningar eller i
bergslagsdistrikten medelst malmkörning
o. d. Äfven förekommer ju snickerislöjd,
skinnvaruberedning, båtbyggeri m. m. In¬
komsterna häraf äro gifvetvis mycket be¬
roende af konjunkturerna. Utsigterna att
för framtiden behålla dessa genom trävaru¬
industrien framkallade hjelpkällor blifva na¬
turligtvis sämre i samma mån som skogarna
öfverafverkas, b) Jordbruk utan husbehofs-
skog är f. n. icke tänkbart inom Dalarne.
c) Om tillfällen till biinkomster icke ge¬
nom några särskilda industriella anläggningar
eller dylikt väsentligt ökas, räcka de ej till
för någon nämnvärdt större jordbruksbe¬
folkning.
II. Gefleborgs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Inom större delen af Gefleborgs län
har allmogen städse bredvid sina jordbruk
i vidsträckt omfattning sökt biförtjenster,
hvilka fordom bereddes dem genom hus¬
slöjd, jagt och fiske, kolning, framforslande
af handelsvaror m. m. Nu för tiden be¬
reda sig de jordbrukare som, ej hafva jord¬
bruksprodukter eller skog till afsalu, erfor¬
derliga kontanta inkomster, i kustsocknarna
genom fiske och brädgårdsarbete, inom länet
i öfrigt förmånligast genom skogskörslor
och andra skogsarbeten. Liksom de flesta
andra arbetsförtjenster äro de från trävaru¬
industrien härflytande inkomsterna natur¬
FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN. 227
ligtvis påverkade af skiftande konjunkturer
och derigenom till beloppet i viss mån
osäkra, dock ej i högre grad än andra dy¬
lika biförtjenster eller inkomst af endast
jordbruk. I många fall lemna de utan
tvifvel en sådan behållning, att derigenom
äfven jordbruk skulle kunna upprätthållas,
som vore i saknad af husbehofsskog. I den
mån dessa inkomster härflyta från arbeten
i kronoparkerna eller hos bruken af de större
trävarubolagen, hvilka alltmer drifvas att af
sina skogsmarker söka vinna uthållig af¬
kastning, kunna de äfven påräknas som ett
väsentligt stöd för jordbruket i framtiden.
Genom en ändamålsenlig skogslagstiftning
skulle allmännare säkerhet härför kunna
vinnas, c) Då genom en rationell skogs¬
vård afkastningen af våra skogar borde så
småningom kunna högst väsentligt ökas,
lider det intet tvifvel, att äfven uteslutande
nu afsedda biförtjenster skulle kunna räcka
jemväl för en ökad jordbrukande befolkning.
I den mån industrien i allmänhet utvecklar
sig och får fastare fot på landsbyggden, upp¬
stå för öfrigt för jordbrukarne såväl ökade
afsättningsmöjligheter som ock nya tillfällen
till biförtjenster. Men framhållas bör å
andra sidan, att, då tillfällena till biförtjen¬
ster minskas, detta föranleder, att större
omsorg nedlägges på jordbruket.
Länsagronomen Bertil Sahlin.
a) I vanliga fall genom kolning, hugg¬
ning och körslor i skogarna samt genom bi¬
trädande vid flottningsarbeten. Så länge
ännu god tillgång på skog finnes, kunna
dessa extra arbeten vid sidan af jordbruket
anses såsom temligen varaktiga; dock äro
de något beroende af konjunkturerna inom
trävarumarknaden, hvilket särskildt vintern
1901—1902 utvisat, c) Näppeligen.
Mejerikonsulenten Ebbe Elers.
a) Genom arbete i skogarna och vid bruk
och industriella inrättningar. Detta kan
nog i allmänhet anses som ett varaktigt,
men äfven af konjunkturerna något be¬
roende stöd för jordbrukaren i framtiden.
b) Med dessa biinkomster bör äfven ett
jordbruk utan husbehofsvirke, och som ej
är för dåligt beläget, kunna upprätthållas.
c) Nej.
III. Vesternorrlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
Har intet att anföra utöfver närmast föl¬
jande yttrande.
Föreståndaren för statens kemiska station j
i Hernösand C. G. Strokirk.
a) Genom arbete vid afverkningar, flott-
ningar, sågverk och lastageplatser, äfvensom
på vissa trakter körslor bereder sig en stor
del af befolkningen extra förtjenster. Fisket
lemnar bidrag till en del, jagten numera
föga.
Handel och kommers, såväl med vanliga
handelsvaror och landtmannaprodukter som
med skog och skogsprodukter, är sedan gam¬
malt tilltalande för Ångermanländingen och
bedrifves fortfarande. Då dessa hjelpkällor
på grund af tryckta konjunkturer tryta,
sliter såväl den sjelfegande bonden som bo-
lagsarrendatorn ondt. Dock skyddas och
gynnas i första hand arrendatorerna af sina
bolag.
Mejerikonsulenten C. Andersson.
Svar saknas.
Länsagronomen E. O. Arenander.
a) Här i länet sker det vanligen genom
arbetsförtjenster, timmerafverkning, timmer-
körning och dylikt, men dessa förtjenster
228 FEAGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
lemna sällan något öfverskott, så att de
kunna stödja ett jordbruk, ty de, som
äro hänvisade härtill, bli vanligen alldeles
beroende af bolagen och äro fattiga stackare,
då de sjelfegande i samma byggder reda sig
godt. b) Omöjligen, c) Nej.
IV. Jemtlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
Har icke afgifvit eget yttrande, men in-
sändt svar från nedannämnda personer, af
hvilka samtliga med undantag af Anders
Mattsson i Salom och länsagronomen äro
ordförande uti hushållningssällskapets di-
striktsafdelningar.
Er. Edström i Munsålcer (Ragunda
socken).
a) Genom skogsafverkning, flottning och
andra arbeten. Dessa inkomster, som i viss
mån äro beroende af konjunkturerna och
som visat sig vilja sina, skulle likväl, så¬
som hittills varit händelsen, äfven för fram¬
tiden bli ett varaktigt stöd för jordbruket,
derest ett skydd för öfverdrifven afverkning
af ungskog komme till stånd, b) Med en
sådan lagstiftning och god hushållning
skulle dessa biinkomster äfven kunna upp¬
rätthålla ett mindre jordbruk, som saknar
husbehofsvirke. c) Biinkomsterna skulle
ock med en sådan sakernas ordning blifva
tillräckliga för en ökad jordbrukande be¬
folkning, dock under förutsättning att till
de större jordbruken i orten hörde mer
skogsmark än som för husbehof vore erfor¬
derligt.
J. Björnson i Hårdgård (Hellesjö och
Håsjö socknar).
a) Genom arbeten i trävaruindustrien,
men äro dessa inkomstkällor mycket bero¬
ende af konjunkturer.
Herman Silén i Bispgården (Fors socken).
Uteslutade arbeten, som härröra från
skogshandteringen, och synas dessa för när¬
varande motsvara behofvet. Tilltagande in¬
tressen i skogshushållning å bolagens och
kronans skogar torde äfven komma att öka
arbetstillfällena.
t
E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).
Sjelfegande jordbrukare, som ej hafva
vare sig jordbruksprodukter eller skog till
afsalu, förekomma ej. Några af konjunk¬
turer oberoende inkomster äro ännu ej att
i afsevärd mån här påräkna, förutom de,
som vinnas genom försäljning af jordbruks-
och skogsprodukter.
Bolagens arrendatorer hafva deremot, åt¬
minstone intill närvarande tid, haft en jem¬
förelsevis säker årlig inkomst i skogs- och
flottningsarbeten för sina bolag, till hvilka
arbeten de i regel hafva företrädesrätt.
And. Erikson i Hölje (Lits socken).
Genom varuforsling och skogsafverkning.
Dessa inkomstförvärf äro dock mycket ovar¬
aktiga. b) Nej. c) Nej.
Olof Svensson i Mo (Hammerdals socken).
a) Genom timmerafverkning åt bolagen och
genom att köra foror. Dessa biinkomster
äro dock ovaraktiga och af konjunkturerna
mycket beroende och kunna således ej an¬
ses såsom något varaktigt stöd för jordbruket
i framtiden.
M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens
socken).
a) Såsom binäringar äro jagt och fiske
jemte skogsafverkning de väsentliga. Genom
ihärdighet kunna dessa biinkomster blifva till¬
fredsställande. Det finns en mängd mate-
FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
229
rialier till binäringar för befolkningen, om
det blott vore bättre kommunikationer.
Lars Nilsson i Kälen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar.)
Förnämligast genom körslor och skogs-
afverkning, hvilken inkomst dock är mycket
beroende på konjunkturer.
A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frös-
öns socknar).
a) Genom försäljning af jordbruksprodukter
och möjligen något litet skog. Tillfälligtvis,
men ej som något vidare stöd för jord¬
bruket, hvarken nu eller för framtiden, ge¬
nom skogsavverkning och skogskörslor.
Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens, Mar¬
by och Norderöns socknar).
Hufvudsakligast genom skogsafverkning,
men torde denna biinkomst komma att
hädanefter minskas.
Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Mys¬
sjö socknar).
Genom arbete hos andra såväl i jordbruk
som annan sysselsättning. Att vara alldeles
utan husbehofsvirke vore nog kännbart.
GustaJ Erikson i MycJcelgård (Unders¬
åkers socken).
Skogskörslor och flottningsarbete hafva
varit ganska stora biinkomster, men i mån
jordbruket gått framåt hafva dessa aftagit,
och idkas nu af ett fåtal. Torde för fram¬
tiden ej vara mycket att påräkna. I fjell-
trakterna är fisket på höstarna ett godt stöd
för der befintliga små jordbrukare.
L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).
Genom körslor och dylikt (företrädesvis
i skog), hvilka inkomster dock snarare min¬
skas än ökas.
Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens socken).
a) Genom mejerihandtering eller på vissa
orter direkt mjölkförsäljning, häst- och nöt-
kreatursafvel, skogskörslor, äfvensom, åt¬
minstone tillfälligtvis, genom försäljning af
kött och hö. Af dessa inkomstkällor kunna
de tre förstnämnda räknas såsom varaktiga
stöd för jordbruket, b) Troligen icke. c) Ja.
E. A. WallmarJc i Hofverberg (Bergs
j socken).
a) Hufvudsakligen genom arbete i sko¬
garna och varuforsling. I anseende till sko¬
garnas stora arealer anses deras tillgodo-
j görande och vård lemna varaktig biinkomst
för smärre jordbrukare, b), c) Beror på
j skogsprodukternas fullständigare tillgodo¬
görande och markernas bättre kultivering.
Th. Hermansson i Bätansbyn (Rätans
socken).
a) Väsentligen genom timmerdrifning åt
bolagen och varutransporter från jernvägs-
I station och hamn. Dessa biinkomster kunna
ju sägas varaktiga, så länge skog finnes och
afverkas, men å andra sidan är ju inkom¬
stens storlek i hög grad beroende af kon¬
junkturerna å arbetsmarknaden, b) Nej,
knappast, c) Nej, icke för närvarande.
Anders Mattsson i Salom.
a) Genom timmerafverkningar åt bolagen,
varutransporter m. m. •— allt dock beroende
af konjunkturer och knappast att påräkna
såsom stöd för framtida jordbruk, b) Nej.
c) Hittills förekommande biinkomster torde
knappast, från jordbrukssynpunkt sedt, kunna
anses gagna jordbruket i egentlig mening,
då jordbruket helt kräfver sin man, och
båda skötas sällan väl. c) En ökad jord-
brukande befolkning skulle hafva godt ut¬
rymme, men den säkraste vägen till ut¬
komst för denna befolkning torde blifva att
helt egna sig åt skötseln af sin jord.
Länsagronomen Per Sylvan.
a) Genom skogsarbeten, skogskörslor, varu¬
transporter, småhandel m. m., m. m. Dessa
| inkomstkällor kunna visserligen anses rätt
varaktiga, men alltid beroende af konjunk¬
turerna. Såsom något varaktigt stöd för jord¬
bruket anses de icke. Dertill lemna de för
knapp bergning och draga för stort intressse
230 FRÅGAN 17. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
från jordbruket, b) I regel icke. c) Ej
gerna. Man måste antingen välja mellan
jordbruket eller de extra inkomsterna; båda
skötas sällan väl. Jordbruket, väl skött,
föder en oberäknelig befolkning, säkert flera
hundra gånger större än den nuvarande; de
extra inkomsterna föda den nuvarande be¬
folkningen temligen knappt.
V. Vesterbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Genom varuforsling eller skogskörslor
å bolagens hemman eller eljest vid skogs-
afverkningen,. då konjunkturerna sådant
medgifva; men då dessa inkomster oftast
till stor del uppätas, medan arbetet pågår,
äro de ej något stöd för jordbruket. En
sådan jordbrukare intager en mycket be¬
klagansvärd ställning och går förr eller se¬
nare sin undergång till mötes, c) Nej.
Länsagronomen Axel Bosm.
a) Genom afverkning och utdrifning af tim¬
mer, arbete vid sågverken, lastning af fartyg,
fiske, forsling af varor från hamnplatser och
jern vägsstation er till platser in i landet samt
i någon mån slöjd. Fångst af vildt utgör
äfven å vissa trakter en inkomstkälla. Flott¬
ning af timmer, tjärbränning och kolning
utgöra vigtiga biförtjenster. Naturligtvis
äro alla dessa biförtjenster beroende af kon¬
junkturerna, men då skogsbruket alltid måste
komma att fortlefva, måste de flesta och
vigtigaste af de uppräknade biförtjensterna
äfven för framtiden finnas att tillgå, b) Se
svaret å frågan 13. c) Då under närva¬
rande förhållanden allt för litet arbete egnas
åt jordbruket, i det att det helt och hållet
försummas på sina trakter, och allt för
mycket åt biförtjensterna, så finnes all an¬
ledning förmoda, att dessa senare äfven
skulle räcka till åt en ökad jordbrukande
befolkning, om denna, som sig borde, egnade
det hufvudsakliga intresset åt jorden.
Länsmejeristen Edvin Westerlund.
a) Genom körslor för varutransporter och
timmerdrifning, flottningsarbete, tjärbränning
o. d. Det kan dock betviflas, att dessa och
dylika biinkomster så ofta utgöra eller ens
kunna komma att utgöra något stöd för
jordbruket eller bidraga till dess framåt¬
skridande. Norrlands växande industri torde
ej gifva jordbrukaren så synnerliga förmåner
genom ökadt tillfälle till arbetsförtjenster,
utan genom den ökade åtgången af landt-
mannaprodukter, som ovillkorligen måste
frammana ett i allo intensivare jordbruk,
hvilket då så helt kommer att kräfva sin
man, att tid till och fikande efter biinkom¬
ster för en verklig jordbrukare ej kan ifråga¬
komma. Så förekom förr i byar, som ligga
efter delar af nyanlagda jernvägslinier, att
jordbruksbefolkningen ständigt »låg efter
vägarna» för varutransporter och ansåg jern-
vägsanläggningen vara sin ruin. Nu ser
man dem, redan vara på väg att blifva
blomstrande jordbruksbyar, sedan deras
eftertraktade »biinkomster» utsinat.
VI. Norrbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Genom arbete vid sågverk och lastage-
platser, timmerutdrifning och arbete vid
flottningarna, körslor och (mera sällan) tjär¬
bränning. Dessa inkomstkällor torde i de
allra flesta fall vara att ständigt påräkna,
| ehuru med vexlande aflöningar. b) Ehuru
FRÅGAN 17. LANDTBRTJKSINGENIÖBER.
231
dessa biinkomster, såsom i hög grad bero¬
ende af jordbrukarens egen arbetskraft, icke
kunna anses lämpliga för uppehållande af
ett jordbruk, torde de, der de förefinnas,
dock möjligen kunna räcka till att upp¬
rätthålla ett sådant äfven der husbehofsskog
saknas, c) En ökad jordbrukande befolk¬
ning torde icke böra räkna för mycket på
dylik arbetsförtjenst, då utdrifningarna verk¬
ställas äfven af folk från andra trakter, än
der skogen är belägen.
Landtbruksingeniörer.
T. f. Landtlruksingen iören i Koppar¬
bergs län Axel Falm.
Svar saknas.
Landtbruksingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.
Härpå kan endast svaras med den an¬
märkningen, att här omnämnda personer
väl ej kunna räknas som jordbrukare eller
sådana, som lefva af jordbruk, utan äro s. k.
lägenhetsinnehafvare eller som man på norr¬
ländska kallar »utanvidskarlar», d. v. s.
sådana, som ej ega hemmantal, utan äro
arbetare, som hufvudsakligen lefva af sin
dagsverksinkomst, vare sig denna härrör af
jordbruks- eller annat arbete.
Landtbruksingeniören i Vesterbottens
län V. S. K. Kempff.
a) I allmänhet genom skogskörslor och
arbetsbiträde vid sågverken, b) Nej. c) Nej.
Extra Landtbruksingeniören i Norrbot¬
tens län Ernst Berggren.
a) Utom i närheten af en del större sam¬
hällen och orter, der arbetsförtjenst alltid
lätt kan erhållas, torde nog jordbrukarens
enda biförtjenster vara skogshyggen, körslor
och flottningar. Dessa förtjenster äro na¬
turligtvis att påräkna så länge, som skogarna
finnas, b) Något jordbruk bör dock ej
grundas med beräkningen af dessa inkom¬
ster till hjelp, utan bör nog hvarje landt¬
bruk hafva sin egen husbehofsskog.
232
KRAGAN' 18. SOCKENOMBUD.
18. I hvilken omfattning är inegojorden till bolagshemman (nybyggen deri
inbegripna) antingen upplåten på arrende eller brulcad af egarne sjelfva och
deras tjensteman9
Sockenombud.
Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der bolag ej ega inego-
jord, hafva här nedan utelemnats.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Envilcen.
1—3. Till större delen utarrenderad.
Svärdsjö.
Alla hemman utarrenderade, med un¬
dantag af förvaltareboställen.
Sundborn.
Hemman till ett taxeringsvärde af 67,100
utarrenderade och till ett taxeringsvärde af
15,600 brukade af bolagen sjelfva eller
deras tjenstemän.
Kopparberg.
Till största delen utarrenderad.
Aspeboda.
I allmänhet utarrenderad.
Torsdag.
Bolagens inegojord brukas af egarne
sjelfva.
Gustaf.
Inga jordbruk skötas af bolagen sjelfva.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
Bispbergs aktiebolag, som eger 43 tunn¬
land, brukar jorden sjelft; Kopparbergs
bergslag, som eger 15 tunnland, utarren¬
derar jorden.
Husby.
Klosters aktiebolag, som har jord till
taxeringsvärde af öfver en million kronor,
har omkring hälften af jorden upplåten på
arrende och brukar den andra hälften sjelft.
Söderfors bruks och Horndals jern verks
aktiebolag, hvilka båda hafva blott obetyd¬
liga jordbruksfastigheter, hafva jorden ut¬
arrenderad, det förra bolaget helt och hållet,
det senare till hälften.
By:
Horndals jern verks aktiebolag med sin
stora jordareal sköter jordbruket hufvud¬
sakligen sjelft med en inspektor och elfva
rättare. De få hemman, som inköpts af
trävarubolag, äro upplåtna till arrendatorer.
Folkärna.
Brukas af egarne sjelfva, på ett enda un¬
dantag när.
Grytnäs.
1. Bolagshemman finnas ej.
2. Blott ett finnes, och det brukas af bo¬
lagets tjenstemän.
FBÅGAN 18. SOCKENOMBUD.
233
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås.
1—3. Två bolagshemman finnas, båda
bortarrenderade.
Leksand.
1. Med ett undantag är bolags jorden
utarrenderad.
2. All under bruk varande inegojord
tillhörig bolag är bortarrenderad.
Siljansnäs.
De flesta hemman utarrenderade. Bolag
brukar endast ett hemman.
Rättvik.
1. Allt utarrenderadt, med undantag af
Dådrans bruksegendom och en mindre fastig¬
het i Finnmarken, hvilka båda brukas af
bolagstjenstemän.
2. I sin helhet utarrenderad.
Boda.
Omkring 40 arrendatorer finnas.
Ore.
Till hufvudsaklig del utarrenderad, endast
en ringa del brukas af egarne sjelfva och
deras tjensteman.
Gagnef.
1. Endast en egendom brukas af bo¬
lagen sjelfva.
2. Svar saknas.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
Vanligen utarrenderad.
Våmhus.
All inegojord utarrenderad.
Sollerön.
Bolagen sköta sjelfva all jord, med un¬
dantag af några andelar i fäbodar, hvilka
arrenderas af bönder.
Or sa.
1, 2. Största delen utarrenderad. Huf-
vudegendomarna, der tjenstemännen bo, bru¬
kas af desse.
Elfdalen.
= , Orsa.
Sårna.
All jord utarrenderad, med undantag af
den vid kontorsgården, som brukas af bo¬
lagets tjensteman.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. I olika omfattning är inegoj orden till
bolagshemman för det mesta utarrenderad.
2. Svar saknas.
Nås.
Större delen utarrenderad. Bolagen sjelfva
bruka endast cirka 300 tunnland.
Säfsnäs.
Den utarrenderade jordens areal är större
än den, bolagen sjelfva bruka.
Jerna.
En femtedel af jorden brukas af egarne
sjelfva.
Äppelbo.
Största delen utarrenderad.
Malung.
Till större delen utarrenderad.
Lima.
All inegojord utarrenderad.
Transtrand.
1. Af närmare 4,000 snesland reducerad
jord med skog, som bolagen ega, bruka
bolagens tjensteman ej fullt 300 snesland
och det öfriga är utarrenderadt till om¬
kring 100 småbrukare. Flere af brukarne
hafva egna hemmansdelar, som de bruka
jemte arrendejorden.
2, 3. I hufvudsak =1.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. Brukas för det mesta af tjenstemän¬
nen.
2. Svar saknas.
30
234
FRAC4AN 18.
SOCKENOMBUD.
Ludvika.
»Ej i någon nämnvärd omfattning».
Norrbärke.
Jorden innehafves i de flesta fall af egarne
sjelfva och deras tjensteman.
Söderhärke.
Nästan uteslutande utarrenderad.
Mäling sbo.
All inegojord utarrenderad.
II. Gefleborgs län
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
Till största delen utarrenderad.
Öster Fernebo.
1, 2. Af Gysinge aktiebolags 44 hemmans-
nummer brukas af arrendatorer 19; resten
brukas af egarna sjelfva och deras tjensteman.
Horndals bruks 5 hemmansnummer jemte
Vs af rekognitionshemmanet N:r 1 brukas
af egarne sjelfva eller deras tjensteman.
Söderfors bruks aktiebolags 2 hemmans¬
nummer, Gammelstilla bruks 1 hemman,
Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags 3
hemmansnummer, Prest bostället samt kro¬
nan tillhöriga 6 hemmansnummer brukas
alla af arrendatorer.
Arsunda.
1. Svaret ej upplysande.
2. Svar saknas.
3. Största delen brukas af egarne sjelfva.
Torsåker.
1, 2. Minst ®/4 brukas af bolagst jenste-
män och den öfriga delen af land bönder,
kolare och torpare.
Ofvansjö.
Största delen utarrenderad.
Järbo.
All inegojord upplåten på arrende till en
f. d. tjensteman.
Högbo.
Två hemman och några mindre torp¬
lägenheter utarrenderade. Resten brukas af
bolagen sjelfva.
Ockelbo.
Hufvudsakligen utarrenderad.
Hamrånge.
Alla bolagshemman äro utarrenderade
utom ett, som brukas af bolaget sjelf t.
Hille.
Delvis utarrenderad och delvis brukad af
bolagen sjelfva.
I 'albo.
Bruken sköta sina gårdar sjelfva. Skogs¬
hemmanen, hvilka ej äro stora eller många,
äro utarrenderade och besittas vanligen
slägtled efter slägtled.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1—3. Största delen utarrenderad.
Söderala.
Större delen utarrenderad.
Hanebo.
1, 2. Af Kilafors jernverksaktiebolags
inegojord äro omkring 63 %" upplåtna på
arrende; Kopparbergs och Hofors sågverks-
aktiebolag har hela sin inegojord utarren¬
derad.
Norrala.
De få bolagshemmanen äro utarrende¬
rade.
Bollnäs.
De flesta utarrenderade.
Ofvanåker.
1. Svar saknas.
FRÅGAN 18. SOCKENOMBUD.
235
2, 3. Inegojorden utarrenderad med un¬
dantag af ett hemman, som brukas af en
bolagets Inspektor.
Voxna.
1. »På arrende».
2. Bolaget sjelf t brukar blott en del när¬
mast Yoxna bruk, kanske 1/so af inegojorden.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
Ungefär hälften utarrenderas, andra hälf¬
ten brukas af egarne sjelf va.
Njutånger.
I ringa omfattning utarrenderad, större
delen brukas af bolagen sjelfva.
Nianfors.
111 öresland brukas af arrendatorer, 28
af bolagstjenstemän.
Iclenor.
Brukas i två fall af egarne sjelfva, i ett
fall af arrendator.
Forsa.
1. I regel utarrenderad.
2. De flesta hemman utarrenderade.
Högsta.
Brukas af bolaget sjelf t.
Xlsbo.
Bolagen bruka sjelfva sina hemman.
Harmånger.
Omkring en tredjedel är upplåten på ar¬
rende och två tredjedelar brukas af egarne
sjelfva eller deras tjensteman.
Gnarp.
Brukas af dess egare.
Bergsjö.
Omkring hälften brukas af bolagen sjelfva,
återstoden är öfverlåten till arrendatorer.
Helt obetydligt brukas af bolagens tjenste-
män.
Hassela.
1. Antagligen omkring hälften utarren¬
derad.
2, 3. Till största delen utarrenderad.
Norrbo.
All inegojord utarrenderad.
Bjuråker.
Nästan all inegojord utarrenderad.
Helsbo.
Ungefär hälften skötes som arrendejord.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
1 öfvervägande grad utarrenderad.
liamsjö.
172 öresland utarrenderade och 66 öres-
14 penningeland brukade af bolag.
Färila.
1. I regel utarrenderad; en gård brukas
af bolaget sjelft; två af dess tjensteman.
2. I regel utarrenderad.
Los.
Jorden är utarrenderad.
Jerf sö.
Delvis utarrenderad.
Arbrå.
För det mesta brukad af bolagen sjelfva.
Undersvik.
1. All inegoj ord brukas af bolagen sj elfva.
2. Brukas nästan utan undantag af bo¬
lagen sjelfva. »
236
FRAGAN 18. SOCKENOMBUD.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tuna.
I allmänhet utarrenderad.
Attmar.
Bolagen bruka sjelfva en mindre del, det
öfriga upplåtet på arrende.
Stöde.
Nästan all bohagsjord utarrenderad.
Torp.
Vanligen utarrenderad.
Borgsjö.
1, 2. Största delen utarrenderad. I en¬
dast två fall brukas hemmanen af bolagens
tjensteman.
Hafverö.
All inegojord å bolagshemman utarren¬
derad.
Selånger.
Befintliga bolagshemman utarrenderade.
Sättna.
All bolags jord utarrenderad.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
Alla bolagshemman utarrenderade.
Indals-Liden.
1. All inegojord å bolagshemman, utom
en mindre lägenhet, utarrenderad.
2. I mycket stor omfattning utarrende¬
rad.
3. Uteslutande utarrenderad.
Holm.
Nästan alla bolagshemman utarrenderade.
Timrå.
Endast ett bolagshemman skötes af ar¬
rendator.
Ljustorp.
De flesta bolagshemman utarrenderade.
Hässjö.
Det finnes icke många arrendehemman.
Bolagen bruka sjelfva några hemman genom
rättare.
Njurunda.
I mindre omfattning utarrenderad. Större
delen brukas af egarne sjelfva.
3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.
Stigsjö.
Ett bolagshemman finnes och det brukas
af en bolagstjensteman.
Viksjö.
Omkring 90 % upplåtna på arrende och
omkring 10 % brukade af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman.
Häggdånger.
Vanligtvis utarrenderad.
Gudmundrå.
Största delen brukas af egarne sjelfva
eller deras tjensteman. Endast ett fåtal
hemman i socknens utkanter utarrenderas.
Högsjö.
Alla bolagshemman utarrenderade.
Hemsö.
Inego jorden med husbehof sskog är för¬
såld.
Ytter-Lännäs.
Af 183,6 7 seland är inegojorden till 79
seland utarrenderad, och den öfriga arealen
brukad af egarne sjelfva.
Boteå.
Bringen, Gålsjö, Offer och Subbersta bru¬
kas af egarne sjelfva, de öfriga hemmanen
af arrendatorer.
FRÅGAN 18. SOCKEN OMBUD.
237
Styrnäs.
7 bolagshemman utarrenderade och ett
brukadt af egaren.
Ofver-Lännäs.
I de flesta fall utarrenderad.
Sånga.
Nyåkersberg brukas af inspektor, hem¬
manen i Pava och Ås äro utarrenderade.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
I allmänhet utarrenderad.
Ed.
Alla bolagshemman, med få undantag,
utarrenderade.
- Multrå.
Alla bolagshemman utarrenderade.
Långsele.
Ungefär 2/3 utarrenderade.
Graninge.
Bolag tillhöriga 48 hemman och 156 torp¬
lägenheter äro upplåtna på arrende. Jordbru¬
ket vid Graninge bruk skötes af bolaget sjelft.
Resele.
För det mesta utarrenderad, der den ej
blifvit frånstyckad.
Adals-Liden.
1. De flesta hemman utarrenderade.
2. Af egarne sjelfva brukas de hemman,
som ligga i närheten af sågen.
Junsele.
1. Alla bolagshemman utarrenderade.
2, 3. Till största delen utarrenderad.
Ramsele.
I regel utarrenderade; mindre ofta bru¬
kad af bolagen eller tjenstemännen.
Edsele.
I allmänhet utarrenderad.
Helgum.
Till största delen utarrenderad.
Fjällsjö.
Till största delen utarrenderad.
Bodum.
Till största delen utarrenderad.
Tåsjö.
I allmänhet utarrenderad; dock finnas
åtskilliga bolagstjenstemän, som innehafva
hemman.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Ullånger.
I regel utarrenderad.
Vibyggerå.
Två hemman skötas af bolagen sjelfva,
de öfriga fem äro utarrenderade.
JSfätra.
Samtliga bolagshemman, med undantag af
de vid sågverken belägna, äro utarrenderade.
Sidensjö.
I allmänhet utarrenderad.
Sitorped.
Alltid utarrenderad, der ej åkerhruket är
nedlagdt.
Anundsjö.
1. Alla bolagshemman utarrenderade ut¬
om ett, sombrukas af en bolagets tjensteman.
2. Till större delen utarrenderad.
, 3. Inegojorden är utarrenderad.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
I allmänhet utarrenderad; endast en min¬
dre del brukas af bolagen eller deras tjen
stemän.
Björna.
»Endast på 8 å 10 hemman i socknen»
238
FRAGAN 18. SOCKENOMBTJD.
Arnäs.
Endast hemman vid sågverken brukas af
bolagen. Eljes utarrenderade.
Gideå.
Vanligast utarrenderad, sällan brukad af
bolagens tjensteman, aldrig af bolagen.
Trehörningsj ö.
Alltid utarrenderad.
Grundsunda.
1, 2. Största delen utarrenderad; en
ganska ringa del är brukad af egarne sjelfva
och deras tjensteman.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Bagunda.
1. Nästan alla bolagshemman utarren- |
derade.
2, 3. Alla bolagshemman utarrenderade.
Hellesjö.
Alla bolagshemman med få undantag
utarrenderade.
Håsjö.
All inegojord utarrenderad.
Fors.
1,2. I de flesta fall utarrenderad. En¬
dast två hemman skötas af bolagstjenste-
män.
Stugun.
1. Svaret ej upplysande.
2. Endast ett hemman brukas af en
bolagstjensteman, den öfriga jorden, som
omfattar närmare hälften af socknens skatte-
tal, är utarrenderad.
Borgvattnet.
Öfverallt utarrenderad.
Refsund.
Alla bolagshemman utarrenderade med
undantag af dem, derå bolagstjenstemän
äro boende.
Nyhem.
Samtliga utarrenderade.
Bodsjö.
All inegojord till bolagshemman utarren¬
derad med undantag af ett hemman, som
brukas af bolagstjensteman.
Sundsjö.
»Till s. k. brukare.»
Bräc/ce.
All inegojord å bolagshemman utarren¬
derad utom i ett enda fall, der jorden bru¬
kas af bolagstjensteman.
Loelcne.
Bolagshemman utarrenderas i sin helhet.
Näs.
All inegojord å bolagshemman utarrenderad.
Backås.
All inegoj ord åbolagshemman utarrenderad.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Bit.
De allra flesta bolagshemmans inego-jord
utarrenderad. Endast ett hemman brukas
af en bolagets tjensteman.
Hägg enås.
Största delen hemman utarrenderade.
Laxsjö.
Alla bolagshemman utarrenderade.
Hotagen.
Vanligen utarrenderad.
Hammerdal.
1. Svar saknas.
2. I de flesta fall utarrenderad.
Gåxsjö.
Hufvudsakligen utarrenderad.
FBAGAN 18. SOCKENOMBUD.
239
Ström.
1. Största delen utarrenderad.
2. Alla bolagshemman utarrenderade, med
undantag af dem, som äro nödiga för bo¬
lagens tjänstemän.
Alanäs.
1. Till största delen utarrenderad.
2. Antingen utarrenderad eller med bo¬
lagets tillstånd brukad af bolagens arbetare
utan vidare.
Frostviken.
1. Okändt.
2. I allmänhet utarrenderad.
Eödön.
I allmänhet utarrenderad, mera undan¬
tagsvis brukad af bolagen sj elfva eller deras
tjenstemän.
Näskott.
Oftast utarrenderad.
Aspås.
I vanliga fall utarrenderad.
As.
Alla utarrenderade.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Hallen.
1. Endast ett bolagshemman finnes.
2. Förekommer ej här.
Norderön.,
Helt och hållet utarrenderad.
Ovilcen.
Å de få bolagshemman, som finnas, äro
antagna tillfälliga brukare.
Myssjö.
1, 2. All inegojord å bolagshemman ut¬
arrenderad.
Undersåker.
Utarrenderad.
Mö rsil.
Den enda hemmansdel med inegojord,
som eges af bolag, brukas af förre egaren.
Åre.
Helt och hållet utarrenderad.
Kall.
I allmänhet utarrenderad.
Alsen.
Af 8 bolagshemman brukas tre af bola¬
gen sjelfva eller deras tjenstemän.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1, 2. De fleste utarrenderade.
As ar ne.
1. All inegojord utarrenderad.
2. Inegojorden öfver hufvud taget utar¬
renderad.
Klöf sjö.
Inegojorden till alla bolagshemman upp¬
låten till s. k. brukare.
Sveg.
1. All inegojord å bolagshemman öfver
hufvud taget utarrenderad.
2. Endast få hemman brukas af bola¬
gens tjenstemän; all öfrig jord utarrenderas.
Linsell.
Till största delen utarrenderad.
Elfros.
1. = Sveg 1.
2. All inegojord å bolagshemman ut¬
arrenderad.
Lillherdal.
1. Inegorna till 13 mantal utarren¬
derade och till ej fullt 1/t mantal upplåtna
åt bolagens tjenstemän. Intet brukas af
egarne sjelfva.
2. 1 allmänhet utarrenderad.
Ytter-Hogdal.
All dylik jord utarrenderad med undan¬
tag af den, som bebos eller brukas af bo¬
lagens tjenstemän.
Öfver-Hogdal.
All jord utarrenderad.
240
FBÅGAN 18. SOCKENOMBUD.
Rede.
Uteslutande upplåten på arrende.
Storsjö.
1. Allt utarrenderadt.
2. Sådant förekommer icke alls.
Vemdalen.
De få bolagshemman, som finnas, äro
utarrenderade.
Tännäs.
Inegorna upplåtna på arrende.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmaling.
Bolagen bruka sj elfva endast en del af
de hemman, som äro belägna i närheten
af sågverken; det öfriga utarrenderas.
Bjurholm.
Alla utarrenderade med undantag af några
få till bolagstjenstemän upplåtna.
Umeå.
1, 2. Omkring 150 har brukas af bola¬
gen sjelfva och deras tjensteman. Återsto¬
den utarrenderad.
Vännäs.
Utarrenderad.
Säfvar.
1. Mest utarrenderad, endast några hem¬
man brukas af bolagen sj elfva eller deras
tjensteman.
2. Till största delen utarrenderad. En¬
dast undantagsvis brukas ett och annat
hemman af bolagen sjelf va och deras tjen¬
steman.
Degerfors.
1, 2. I allmänhet utarrenderad.
Bygdeå.
Utarrenderad, med undantag för en större
jordegendom.
2. Skellefteå fögderi.
Burträslc.
1. Största delen utarrenderad.
2. Inegojorden är utarrenderad.
Skellefteå.
De få bolagshemman, som finnas, äro
utarrenderade.
By ske.
För det mesta utarrenderad.
Jörn.
All inegojord utarrenderad.
Norsjö.
En mindre del af några bolagshemman
nyttjas af egarne. Bolagstjenstemän bruka
icke några hemman.
Mala.
1—3. Till större delen utarrenderad.
3. Lappmarksfögderiet.
r Lycksele.
1. Bolagshemmanen äro med ett par
undantag utarrenderade.
2, 3. Endast ett ringa fåtal hemman
brukas af bolagstjenstemän. Öfriga hem¬
man äro, om de icke äro lagda i ödesmål,
utarrenderade.
Stensele.
I vanliga fall utarrenderad.
Sorsele.
Alla hemman utarrenderade.
Åsele.
I knappt nämnvärda undantagsfall brukas
hemman af bolag eller deras tjensteman.
Fredrika.
1, 2. I sin helhet utarrenderad.
FRÅGAN 18. SOCKENOMBUD.
241
örträsk.
1, 2. Svaret ej upplysande.
Vilhelmina.
I allmänhet utarrenderad.
Dorotea.
1. All inegojord utarrenderad med några
få undantag.
2. Alla hemman äro utarrenderade.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Det mesta upplåtet till åbor eller
torp.
2. Svaret ej upplysande.
Eif shy.
Endast ett hemman brukas af egarne
sjelfva, i öfrigt är jorden utarrenderad.
Arvidsjaur.
I de flesta fall brukad af åbor enligt
muntliga aftal. Endast ett par hemman
brukas af bolagen sjelfva eller deras tjen-
stemän.
Arjepluog.
Till hälften utarrenderad. Skötes till
andra hälften af å hemmanen anställda ar¬
betare.
2. Luleå fögderi.
Ofver-Luleå.
Jorden innehafves af egarne sjelfva och
deras tjensteman eller upplåtes för kor¬
tare tid åt åbo.
Edefors.
Nästan alltid brukad af åbor.
Jockmock.
På så godt som alla hemman hafva bo¬
lagen åbor.
3. Kalix fögderi.
Råneå.
1. Alla, så när som på ett par undan¬
tag, äro utarrenderade, dervid emellertid ett
bolag ställer sin agronom till arrendatorer-
nas hjelp och nedlägger dryga omkostnader
för att upphjelpa jordbruket åt de under¬
lydande.
2. Endast i den mån, som erfordras för
att ej hemmanen skola alldeles förfalla och
i många fall endast »för syns skull».
Neder-Kalix.
1. I allmänhet brukad af bolagen sjelfva
eller deras tjensteman.
2. I olika omfattning, men mer upp¬
låten på arrende.
Ofver-Kalix.
Till största delen utarrenderad.
Géllivare.
All bolagens inegojord utarrenderad.
4. Torneå fögderi.
Ofver-Torneå.
De tre bolagshemmanen äro utarrenderade.
Korpilombolo.
1, 2. All inegojord utarrenderad.
Tärendö och Pajala.
1. De äro ej så många och brukas i
allmänhet af bolagens tjenstemän.
2. Af bolagens 4—5 hemman äro 2—3
utarrenderade, de öfriga skötas af bolagens
tjenstemän.
Juckasjärvi.
Samtliga bolagshemman utarrenderade.
31
242
FRÅGAN 19. SOCfcENOSfBTJD.
19. I hvilken omfattning grunda sig utarrenderingarna af inegojorden till
holagshemman på skriftliga och i hvilken på muntliga aftal?
Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der utarrenderad bolagsjord
ej förekommer, hafva här nedan utelenlnats.
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Envilcen. 1—3. Alltid skriftliga.
Svärdsjö. Alltid skriftliga.
Sundborn. Skriftliga.
Kopparberg. Såvidt kändt, skriftliga.
Aspeboda. Arrendekontrakt äro upp¬
rättade.
T or sång. Arrende förekommer ej.
Silfberg. Alltid skriftliga.
2. Hedemora fögderi.
Husby. Uteslutande skriftliga.
By. Muntliga aftal okända.
3. Nedan Siljans fögderi.
Bjursås. 1—3. Skriftliga aftal.
Leksand. 1. Skriftliga aftal.
2. De flesta torde vara skrift¬
liga.
Siljansnäs. Endast skriftliga.
Rättvik. 1. I allra flesta fall skriftliga.
2. I de flesta fall skriftliga,
men åtminstone ett muntligt aftal finnes.
Boda. Alla skriftliga.
Ore. Till hufvudsaklig del skriftliga,
men äfven muntliga finnas.
Gagnef. 1. Såvidt kändt är, skriftliga.
2. Svar saknas.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Våmhus. De flesta, kanske alla skriftliga.
Venjan. Enligt uppgift endast muntliga.
Or sa. 1. De flesta skriftliga.
2. Svar saknas.
Elfdalen. Till större delen skriftliga.
Surna. I regel skriftliga, för mindre
hemmansdelar endast muntliga.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda. 1—2. Endast skriftliga.
Nås. Alla skriftliga.
Säfsnäs. Båda delarna förekomma.
Jerna. I allmänhet skriftliga. Som på
sista tiden vissa bolag vägrat att göra upp
eller förnya kontrakt, finnas åtskilliga arren-
datorer, som nu ha endast tillfällig muntlig
uppgörelse.
Äppelbo. Skriftliga aftal.
Lima. I allra flesta fall skriftliga.
Transtrand. 1—2. Alla skriftliga.
3. Mest skriftliga.
KRAGAN 19. SOCKENOMBUD.
243
6. Vester-Bergslags fögderi.
Ludvika. Skriftliga.
Norrbärke. I de flesta fall skriftliga.
Söderbärke. Muntliga aftal förekomma
icke.
Malingsbo. Uteslutande skriftliga.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda. Endast skriftliga.
Öster Fernebo. 1—2. Skriftliga kontrakt.
Årsunda. 1. Veterligen endast skriftliga.
2—3. Svar saknas.
T or såker. 1—2. Skriftliga aftal torde
numera vara de enda.
Ofvansjö. Endast skriftliga.
Ockélbo. Med få undantag skriftliga.
Amot. 1. Svar saknas.
2. Väl alltid skriftliga.
Hamrånge. Endast skriftliga.
Hille. Uteslutande skriftliga.
Valbo. Alltid skriftliga.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog. 1 -3. De flesta skriftliga.
Söderala. Skriftliga.
Hanebo. 1, 2. Båda sätten förekomma.
Bollnäs. Mera muntliga än skriftliga.
Ofvanåker. 1. Svar saknas.
2, 3. I de flesta fall skriftliga.
. Voxna. 1, 2. Skriftliga.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger. Torde uteslutande vara skrift¬
liga.
Njutånger. Skriftliga.
Nianfors. Skriftliga.
Forsa. 1. Obekant.
2. I de flesta fall skriftliga,
men äfven muntliga förekomma.
Harmånger. Alltid skriftliga.
Bergsjö. Alltid skriftliga.
Hassela. 1. Så vidt kändt, skriftliga.
2. Skriftliga. I få fall munt¬
liga.
3. Skriftliga.
Norrbo. Alla skriftliga.
Bjuråker. Skriftliga.
Delsbo. Mestadels skriftliga.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal. I allmänhet skriftliga.
Bamsjö. Så vidt kändt, alltid skriftliga.
Färila. 1. Svar saknas.
2. För det mesta skriftliga.
Los. Hufvudsakligen muntliga.
Jerfsö. Alla torde vara skriftliga.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Luna. Alltid skriftliga, så vidt kändt.
Attmar. Vanligast skriftliga.
Stöde. Hufvudsakligen torde de grunda
sig å skriftliga,
Torp. I de flesta fall skriftliga.
Borgsjö. 1. I de flesta fall muntliga.
2. I de flesta fall skriftliga,
men i enstaka fall muntliga.
Hafverö, I de allra flesta fall muntliga.
244
FRÅGAN 19. SOCKENOMBUD.
Selånger. Skriftliga.
Sättna. För det mesta skriftliga.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal. Hittills mest muntliga. Numera
rätt många skriftliga.
Indals-Liden. 1. Så vidt kändt, samtliga
muntliga, om ens sådana finnas i vissa fall.
2. I mycket ringa omfatt¬
ning skriftliga, mestadels muntliga.
3. Uteslutande muntliga,
skriftliga förekomma knappast.
Holm. Numera alltid skriftliga.
Ljustorp. De flesta skriftliga.
Hässjö. Vanligen skriftliga.
Njurunda. Troligen allmänt skriftliga.
3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.
Viksjö. Alla muntliga.
Häggdånger. Mestadels skriftliga.
Gudmundrå. I ett och annat fall skrift¬
liga.
Högsjö. Skriftliga aftal.
Boteå. Arrendatorerna i två byar hafva
skriftliga kontrakt, de öfriga blott muntliga.
Styrnäs. I allmänhet skriftliga.
Ofver-Lännäs. För det mesta muntliga.
Sånga. Skriftliga kontrakt.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå. I allmänhet skriftliga.
Ed. I allmänhet skriftliga, men för fjell-
hemmanen muntliga.
Multrå. Alla skriftliga.
Långsele. Så godt som undantagslöst
muntliga.
Graninge. Intill 1897 muntliga. Der¬
efter skriftliga.
Besele. Vanligen skriftliga.
Ådals-Liden. 1, 2. Numera i de flesta
fall skriftliga.
Junsele. 1. Troligen flera skriftliga än
muntliga.
2. Svaret ej upplysande.
3. Dels skriftliga, dels muntliga.
Barnsele. I regel muntliga.
Edsele. Både skriftliga och muntliga
förekomma.
Helgum. Omkring 2/5 skriftliga och 3/5
muntliga.
Fjällsjö. Skriftliga och muntliga i unge¬
fär lika omfattning.
Bodum. Skriftliga.
Tåsjö. Hufvudsakligen skriftliga.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Vibyggerå. Kontrakt förekomma, ehuru
ofullständiga.
Nätra. I de flesta fall muntliga. I ett
par fall torde skriftliga finnas.
Sidensjö. Dels skriftliga, dels muntliga.
Skorped. I hufvudsak skriftliga.
Anundsjö. 1. Omöjligt att besvara.
2. Mest muntliga.
3. I hufvudsak skriftliga.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad. Både skriftliga och muntliga
förekomma.
Mo. Skriftliga.
Björna. I de allra flesta fall muntliga.
Arnäs. Mestadels skriftliga.
Gideå. Vanligen skriftliga.
Trehörningsjö. I de flesta fall skriftliga.
Muntliga förekomma dock.
Grundsunda. 1, 2. Hufvudsakligen
skriftliga.
FBÅGAN 19. SOCKENOMBUD.
IV. Jemtlands län.
245
1. Jemtlands Östra fögderi.
Eagunda. 1, 2. I allmänhet muntliga.
3. Dels skriftliga, dels
muntliga.
Héllesjö. Skriftliga.
Håsjö. I de flesta fall skriftliga.
Fors. 1. Uteslutande skriftliga.
2. Hufvudsakligen skriftliga.
Stugun. 1. Okändt.
2. Ungefär tredjedelen har kon¬
trakt, återstoden blott muntliga aftal.
Borgvattnet. I de flesta fall skriftliga.
Befsund. Skriftliga.
Nyhem. Samtliga skriftliga.
Bodsjö. Alla skriftliga.
Sundsjö. Så vidt kändt, endast muntliga
aftal.
Bräcke. Oftast muntliga.
Brunflo. Vanligen muntliga.
Näs. Alltid skriftliga.
HacTcås. Till öfvervägande del skriftliga.
I ganska många fall dock muntliga.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit. Oftare skriftliga.
Kyrhås. Vanligen skriftliga.
Häggenås. Dels skriftliga, dels muntliga.
Föllinge. Muntliga, med få undan¬
tag.
Laxsjö. Med ytterst få undantag munt¬
liga.
Hotagen. I större omfattning muntliga.
Hammerdal. 1. Kan ej besvaras.
2. Vanligen skriftliga.
Gåxsjö. I de flesta fall skriftliga.
Ström. 1. I de flesta fall skriftliga.
2. I allmänhet muntliga.
Alanäs. 1. Skriftliga.
2. Flertalet torde vara skriftliga.
Frostviken. 1. Okändt.
2. Dels skriftliga, dels munt¬
liga.
Aspås. Endast skriftliga.
As. Vanligen muntliga.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Norderön. Skriftliga kontrakt.
Oviken. Muntliga.
Myssjö. 1—2. Muntliga.
Undersåker. Skriftliga.
Are. De flesta skriftliga.
Kall. Alltid skriftliga.
Alsen. I två fall skriftliga. Eljest
muntliga.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg. 1,2. Antagligen i regel skriftliga.
Asarne. 1. I regel för första arrende¬
perioden skriftliga.
2. Nästan alltid och med högst
få undantag skriftliga.
Klöf sjö. I alla kända fall muntliga.
Sveg. 1. Mestadels skriftliga men ej så
sällan muntliga.
2. I ungefär lika stor utsträckning
skriftliga och muntliga.
Linsell. I allmänhet muntliga.
Elfros. 1 = Sveg 1. *
2. I de flesta fall skriftliga från
början.
Lillherdal. 1. Öfver hufvud skriftliga,
2. Dels skriftliga, dels
muntliga.
Ytter-Högdal. Vanligast skriftliga, munt¬
liga förekomma dock ofta.
Öfver-Hogdal. Skriftliga de mest vanliga.
Hede. Numera muntliga.
Storsjö. 1. Både skriftliga och muntliga.
2. Endast muntliga.
Vemdalen. Nästan uteslutande muntliga.
Tännäs. Alltid, så vidt kändt, skriftliga,
246
FRÅGAN 19. SOCKENOMBUD.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmaling. Åtminstone ett bolag har
skriftliga. I öfrigt okändt.
Bjurholm. Vid största delen hemman till¬
höriga ett af bolagen skriftliga. Vid hem¬
man tillhöriga de öfriga bolagen, så vidt
kändt, oftast muntliga.
Umeå. 1. I allmänhet skriftliga.
2. I allmänhet skriftliga. Der [
jorden är upplåten på kortare tid, muntliga.
Vännäs. Så vidt kändt, skriftliga.
Saf var. 1. I de flesta fall skriftliga.
2. Alltid skriftliga, så vidt
kändt är.
Degerfors. 1. Svar saknas.
2. Alltid skriftliga, så vidt
kändt.
Bygdeå. Mestadels muntliga.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk. 1. Oftast skriftliga.
2. I allmänhet skriftliga.
Skellefteå, I de flesta fall muntliga.
Byske. I de flesta fall skriftliga.
Jörn. I regel skriftliga.
Norsjö. I ungefär lika omfattning skrift¬
liga och muntliga.
Mala. 1. Få torde hafva skriftliga.
2. Ytterst få skriftliga.
3. Svar saknas.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele. 1. Hufvudsakligen, så vidt
kändt, muntliga.
2, 3. Förut skriftliga endast
då arrenderätt förbehölls vid hemmansöfver-
låtelse. På allra sista tiden hafva dock
skriftliga aftal börjat att upprättas, åtmin¬
stone så vidt angår ett af bolagen.
Stensele. Skriftliga.
Sorsele. I allmänhet skriftliga.
Åsele. I senare år skriftliga allt vanligare,
så att de numera förekomma öfvervägande.
Förut muntliga allmänt, för somliga bolag
nästan regel.
Fredrika. 1. I få undantagsfall skriftliga.
2. Endast muntliga.
Örträsk, 1, 2. För det mesta muntliga.
Vilhelmina. De flesta muntliga.
Dorotea. 1, 2. I allmänhet skriftliga.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Elfshy. Flertalet muntliga.
Arvidsjaur. I de flesta fall muntliga.
2. Luleå fögderi.
Öfver-Luleå. I de flesta fall muntliga.
Edefors. Endast upplåtelser tills vidare
utan bindande aftal.
Jochmock. Alltid muntliga.
3, Kalix fögderi.
Rånen. 1. Samtliga skriftliga.
2. Obekant.
Neder-Kalix. 1. Alltid skriftliga.
2. Både skriftliga och
muntliga.
Öfver-Kalix. I de flesta fall skriftliga.
Gellivare. De flesta muntliga.
4. Torneå fögderi.
Korpilombolo. 1, 2. Skriftliga.
Juckasjärvi. Muntliga, så vidt kändt.
tfBAGAN 20. SOCKÉNOMBTO.
247
20. Hvillca hufvudsaklig a bestämmelser innehålla dessa aftal:
a) I fråga om arrendetid, uppsägning samt af- och tillträdessyn (af hvem
bestämmes vid sådan syn ersättningsbeloppen?);
b) Beträffande arrendatorns skyldighet att erlägga visst arrende (kontant
eller in natura) samt utgöra födor åd, utskylder äfvensom vägunderhåll (väg skatt
jemte gräsning och plogning af vägar).
c) Ar arrendatorn skyldig att efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa ar¬
beten åt hemmanets egare? Ber sådan skyldighet stadgats, plägar denna be¬
stämmelse tillämpas på sådant sätt, att det medför olägenhet? År arrendatorn
förbjudet att arbeta åt andra?
d) Hvem tillkommer att bygga och underhålla husen och hur tillämpas
bestämmelserna derom?
e) Har arrendatorn rätt till vedbrand, byggnadsvirke och bete å skogs¬
marken?
f) Andra bestämmelser (såsom om utöfning af rösträtt m. m.)?
Anm. De socknar, från hvilka frågan ej besvarats eller der inga bolagsarrendatorer
finnas, äro här nedan utelemnade.
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Enviken.
1. a) Arrendetiden är vanligast obestämd
med sex månaders uppsägning samt af-
och tillträdessyn. b) Kontant arrendesumma
erlägges och alla onera och skatter betalas,
c) Icke skyldig att förrätta vissa arbeten åt
hemmanets egare. Icke förbjudet att arbeta
åt andra. d) Kan ej besvaras, e) Ja.
f) Blott en arrendator har tioårigt arrende¬
kontrakt och eger politisk rösträtt.
2. a) Arrendetiden obestämd, sex måna¬
ders uppsägning samt af- och tillträdessyn.
Ersättningsbeloppen bestämmas af synemän-
nen. b) Arrendatorerna erlägga arrendet
kontant samt betala alla egendomen till¬
kommande utskylder och onera. c) Arren¬
datorerna äro icke skyldiga att förrätta ar¬
bete till hemmanets egare, få äfven söka
arbete hos andra, d) Bolagen bygga husen
på en del ställen, men arrendatorn skall
underhålla dessa. Vidräkning derom upp-
göres af synemännen vid af- och tillträdes¬
syn. e) Arrendatorn eger rätt till vedbrand
och byggnadsvirke samt bete å skogsmarken,
f) Arrendatorerna hafva kommunal rösträtt,
men blott en af dem har äfven politisk
rösträtt.
3. a) Arrendetiden i flesta fall obestämd,
b) Arrendet erlägges kontant jemte alla
utskylder och onera. c) Nej. Ej förbud
att arbeta åt andra, d) Egaren bygger i de
flesta fall åbyggnaderna, som sedermera
248
FRÅGAN 20. SOCKENOMBtrÖ.
underhållas af arrendatorn. e) Ja. f) Ar-
rendatorerna ega kommunal rösträtt och en
arrendator politisk rösträtt.
Svärdsjö.
a) I de flesta fall sex månader efter å
någondera sidan skedd uppsägning, h) Ar¬
rendatorn har samma utskylder som öfriga
jordegare och vanligtvis 10 kr. årligt arrende
per reduceradt tunnland, c) I regel icke.
d) Nybyggnader bekostas vanligen af bola¬
get, men arrendatorn är skyldig att under¬
hålla de hus han emottagit. e) Ja. f) I
regel fordras, att arrendatorn röstar enligt
bolagets intressen.
Sundborn.
a) Arrendetiden är icke bestämd, utan
fortgår, så länge arrendatorn fullgör sina
skyldigheter; uppsägningstid ett år; vid af-
och tillträdessyn hafva begge parterna lika
rätt. b) Arrendatorerna utgöra sina skyl¬
digheter hufvudsakligen i kolning, körslor
och dagsverken; vägunderhållet bestrides
af arrendatorerna. c) Ja. Nej. Ja. d)
Arrendatorn skall bygga och underhålla
husen: denna skyldighet tillämpas humant.
e) Ja. f) Rösträtt enligt lag.
Aspeboda.
a) Arrendetiden är på uppsägning, b)
Arrendet erlägges in natura genom kolning,
och svarar arrendatorn för utskylder och
vägunderhåll, c) Arrendatorn är ej skyldig
förrätta vissa arbeten, d) Egaren bygger
och underhåller husen, e) Arrendatorn åt¬
njuter rätt till vedbrand och bete. f) Arren¬
datorn har kommunal- men icke politisk
rösträtt.
Siljberg.
a) Arrendetiden är obestämd med ett års
uppsägning, till- och afträdessyn hålles, er¬
sättningsbeloppen bestämmas af tillkallade
nämnde- eller skiftesgodemän. b) Arren¬
dator har skyldighet att erlägga kontant
arrende samt utgöra födoråd, utskylder och
vägunderhåll, c) Arrendator är vidare skyl¬
dig att efter tillsägelse eller eljest förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare. Det är
förbjudet att arbeta åt andra, d) Hemma¬
nets egare bygga och underhålla husen, men
arrendator erlägger hvarje år en viss ersätt¬
ning för husröta, e) Arrendator har rätt
till vedbrand och stängselvirke samt bete å
skogsmarken, f) Arrendatorn saknar rösträtt.
2. Hedemora fögderi.
Husby.
a) Arrendeaftalen äro i allmänhet ställda
på ett år med vanlig uppsägningstid; af-
och tillträdessyn skall hållas, hvarvid syne-
männen bestämma ersättningsbeloppen, b)
Arrendet erlägges i allmänhet in natura
(genom kolning); födoråd förekommer icke;
utskylderna betalas af bolaget; i fråga om
vägunderhåll finnas olika bestämmelser, c)
Någon sådan skyldighet plägar icke åläggas
arrendatorn; ej heller är det honom för¬
bjudet att arbeta åt andra, d) Skyldig¬
heten att bygga och underhålla husen till¬
kommer bolagen; dock f örpligtas arrendatorn
att erlägga en viss afgift för detta, e) Ar¬
rendatorn har rätt till vedbrand och bete.
f) Bolaget plägar förbehålla sig rösträtten.
By.
a) Laglig tid med uppsägning och fardag.
b) Arrendet dels i penningar och dels in
natura, alla utskylder och allt vägunderhåll.
c) Arrendatorerna hafva full frihet att ar¬
beta åt hvilka som helst, d) Bolaget bygger
och underhåller husen, e) Ja.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås.
1. d) Arrendatorn bygger och under¬
håller husen, e) Ja.
2. a) Arrendetid m. m. efter öfverens¬
kommelse. b) Arrendatorerna erlägga visst
arrende och betala jorden åbelöpande skatter
och onera. c) Arrendatorerna äro ej skyldiga
att förrätta vissa arbeten, och ej heller är
det dem förbjudet att arbeta åt andra, d)
FBÅGAST 20. SOCKENOMBUD.
249
Att underhålla husen tillkommer arrendato-
rerna. e) Arrendatorerna hafva rätt till ved¬
brand, byggnadsvirke och bete. f) Arrenda¬
torerna äro uppförda i röstlängden.
3. d) Tillkommer arrendatorn. e) Ja.
f) Får utöfva rösträtt.
Siljansnäs.
a) Arrendetid obestämd, uppsägning på
år, syner hållas. Synemännen bestämma
ersättningarna, b) Kontant arrende, utskyl-
der och onera påhvila arrendatorn. c) Ja,
mot ersättning efter ortens pris skall arren¬
dator utföra skogsarbeten. Ingen olägenhet.
Nej. d) Bolaget bygger, underhållet för¬
delas mellan parterna, e) Ja. f) Arren¬
dator röstar.
Rättvik.
1. a) Den vanligaste arrendetiden å bo-
lagshemman är 10 år, men arrendeupp¬
låtelser förekomma äfven ofta nog å 5 år,
mindre ofta å 15 år och i något enstaka
fall å 20 år. För den händelse någon viss
arrendetid ej utsättes, införes bestämmelse
om uppsägningstid. Af- och tillträdessyner
hållas i regel, men ordnas olika vid olika
bolag, dels så att bolagsförvaltningen ensam
utser en eller två opartiska personer, som
verkställa förrättningen och bestämma er¬
sättningsbeloppen, och dels på så sätt att
bolaget och arrendatorn hvardera utse en
person och, i händelse enighet ej uppnås,
dessa båda utse en tredje, hvilka således
bilda en synenämnd. b) Arrendatorn ålägges
att betala alla egendomen åbelöpande ut-
skylder, hvaribland äfven vägskatt, äfvensom
vanligtvis en årlig arrendesumma, som dock
merendels är temligen låg, och som skall
kontant erläggas. Att utgöra födoråd före¬
kommer ej. c) Arrendatorn ålägges ej några
under denna punkt upptagna skyldigheter
eller bestämmelser. d) Byggnadsskyldig¬
heten utgöres af bolaget, men underhållet af
husen ålägges i vanligaste fall arrendatorn.
Härom träffas dock olika öfverenskommelser
och bestämmelser, allt efter omständig¬
heterna. e) Arrendatorn har i de allra flesta
fall rätt till vedbrand, byggnadsvirke och
bete å bolagets skogsmarker, f) Rösträtten
utöfvas i allmänhet af arrendatorn, men
han åläggges i vissa fall att rösta efter bo-
lagsförvaltningens önskan eller i enlighet
med dess föreskrifter. Arrendatorn tillför¬
säkras vanligtvis förmånen att vintertiden
erhålla körningsförtjenst vid timmerdrifning
i bolagets skogar; och hafva arrendatorerna
vid sådana tillfällen företräde tramför s j eif-
egande bönder.
2. a) Arrendetiden i de vanligaste fallen
upptager från 5 till 10 år. Af- och tillträ-
dessyn utföres på olika sätt. Det ena bola¬
get tillsätter syn från sin sida, dock eger den
afgående och tillträdande arrendatorn rätt
att närvara och föra sin talan; dessa syne¬
män skola också bestämma ersättningsbe¬
loppen. Ett annat bolag har för princip, att
arrendator och bolaget tillsätter hvar sina
två personer. Komma dessa icke öfverens,
måste en femte kallas af dessa fyra, som
i så fall skall slita tvisten, b) Arrendet ut¬
göres i kontant. Arrendator är skyldig be¬
strida alla utgifter, af hvad slag det vara
må, som belöpa sig på den egendom han
brukar, c) Arrendator är icke kontrakts-
enligt skyldig att utföra något arbete åt det
bolag, som hemmanet tillhör, men har före¬
träde till arbete, så länge arrendatorerna äro
få, synnerligast då det är smått om vinter¬
arbete. d) Arrendator åligger i viss mån
att underhålla husen, e) Arrendator eger
rätt till vedbrand, byggnadsvirke samt bete
å skogsmarken, f) Arrendator eger icke
rösträtt, dock kan en del få utöfva den,
om de rösta efter bolagets bestämmelse.
Boda.
a) 5 eller 10 år utan uppsägning. Om
af- och tillträdessyn innehålla kontrakten
intet, b) Arrendatorn erlägger visst kon¬
tant arrende och betalar alla utskylder och
onera. c) Nej. d) Bolagen bygga och un¬
derhålla husen, e) Ja. f) Arrendatorn skall
32
250
FRÅGAN 20. SOCKKNOMBUT).
rösta i enlighet med bolagens önskan, då
den af förvaltningen uttalas, samt får icke
idka jagt och djurfångst å bolagens skogar.
Ore.
a) Angående arrendetid och uppsägning
bestämmes af bolagen eller deras tjenstemän
sjelfva. Af- och tillträdessyn förekommer
sällan, b) Arrendet bestämmes äfven af
bolagen eller deras tjenstemän sjelfva. Ar¬
rendet erlägges kontant. Att det utgöres
in natura förekommer ej. Såväl arrende
som alla andra den utarrenderade jor¬
den åliggande onera utbetalas förskottsvis
af bolagen och sedan uttages det i sin hel¬
het af arrendatorn. c) Någon bestämd
skyldighet för arrendator att efter tillsä¬
gelse förrätta vissa arbeten åt jordegaren
stadgas ej. Kan ej medföra olägenhet, om
någon tihsäges att förrätta något arbete, ty
i allmänhet erhålles nöjaktig betalning. Ar¬
rendator är ej förbjudet arbeta åt andra,
d) Byggnaders underhåll bekostas i allmän¬
het af bolagen, e) Till vedbrand och bete
å skogens mark har arrendatorn i allmän¬
het full rätt. f) Rösträttens utöfning från-
tages merendels arrendatorn.
Gagnef.
1. c) Nej. Nej. d) Upplåtaren bygger
och arrendatorn underhåller husen, e) Efter
utsyning.
2. b) Arrendatorn betalar vägskatt lika
med bönderna samt både krono- och kom-
munalutskylder. c) Då arrendatorn betalar
sitt arrende, får han söka sig förtjenst hvar
han vill, dock plägar förekomma, åtmin¬
stone vid Tonsån, att arrendatorn kolar åt
bolaget på dess skog och erhåller ett visst
pris pr stig kol, som då afdrages på ar¬
rendet. d) Bolaget bekostar ytterväggar och
tak, inredning bekostas af arrendatorn. e)
Arrendatorn får hugga sin ved på skogen.
Finnes ej der nog, får han efter utsyning
hugga på bolagets skog. Arrendatorn har
rätt till bete. f) Arrendatorn utöfvar röst¬
rätt för den jord han innehar.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Vårnhus.
a) Arrendetid är 5 å 10 år. Arrende¬
kontrakten utgå på laga fardag, b) Arren¬
det utgår kontant utan vidare skyldigheter,
c) Inga arbeten åläggas arrendatorn, utan
han har full frihet att arbeta åt andra, d)
Arrendatorn tillkommer i regel att under¬
hålla befintliga hus, men den bestämmelsen
har så tillämpats, att arrendatorerna nöjt
sig med husen i det skick de befunnits
utan att vidtaga några reparationer. All
nybyggnad tillkommer bolagen, ehuru ingen
sådan hittills förekommit, e) De arrenda-
torer, som sjelfva sakna skog, erhålla rätt
till vedbrand, byggnadsvirke m. m., men
de arrendatorer, hvilka utgöra flertalet, som
ega egna skogar, tillåtes ej något som helst
skogsfång, f) Bolagen utöfva för sin egen¬
dom sjelfva rösträtten.
Venjan.
a) Icke skriftliga, endast muntliga för¬
säkringar vid köpens afslutande, att sälja¬
ren under sin lifstid skall få bruka och be¬
gagna den sålda jorden, b) Mycket obe¬
stämdt, ej skriftligt, c) Förekommer icke.
j d) I de flesta fall anses åbyggnad såsom
i lösegendom, hvaröfver säljaren får råda bäst
han gitter, utan bidrag till underhåll, e)
Inga förbehåll, f) Bolagen utöfva rösträtt.
Elfdalen.
a) Upplåtelse sker i allmänhet på tio år.
Af- och tillträdessyn verkställes af tre go¬
demän. Beträffande såväl sättet för deras
väljande som i allt öfrigt skall gälla hvad
om skiljemän i lag är stadgadt. Kostna¬
derna drabba båda parterna lika. b) Ar¬
rendebeloppet utgör i regeln 10 öre pr re-
duceradt bandland eller grad och erlägges
kontant. Vidare skall arrendatorn betala
brandskatt och tillhandahålla erforderlig
brandredskap, samt utgöra alla egendomen
j åbelöpande krono- och kommunalutskylder.
FKAGAN 20.
SOCKENOMBUD.
251
c) Arrendator har ej några skyldigheter be¬
träffande arbete åt jordegaren, utan förfo¬
gar fritt öfver sin arbetstid, d) Arrendatorn
skall ordentligt underhålla de åbyggnader,
som vid tillträdet mottagits, men får ej fö¬
retaga nya husbyggnader, e) Byggnadsvirke
och vedbrand eger arrendator, efter verk¬
ställd utsyning af bolagets tjenstemän, rätt
att få. f) Rösträtt för arrendejord utöfvas
af bolagen sjelfva. Det åligger arrendator
att underhålla jorden med tillräcklig gödsel
och bruka jorden i vexelbruk, så att hon
befinner sig i full växtkraft, att hålla di¬
ken, gärdesgårdar, vägar och broar i fullt
laggillt stånd. Arrendatorn får ej verk¬
ställa nyodlingar.
Sårna.
a) 10, 20 och 50 år. Af- och tillträdes-
syn har i mycket ringa omfattning ännu
förekommit och då verkställts af tvenne
nämndemän, b) Någon skyldighet för ar-
rendatorn att erlägga arrendeafgift förekom¬
mer i allmänhet icke, utan eger han, vid
äfventyr af uppsägning, att väl häfda jor¬
den och vidmakthålla åbyggnaden med rät¬
tighet att efter utsyning af bolagets skog¬
vaktare erhålla nödigt husbehofsvirke. Har
vid köpets uppgörande egendomen varit be¬
svärad med födoråd, får han ansvara der¬
för. Kommunala utskylder och vägunder¬
håll bestridas medelst skogsmedelsfondens
ränteafkastning. c) Arrendatorn har aldrig
personliga förbindelser till bolaget och ar¬
betar aldrig åt bolaget på den grund att
han är arrendator, d) Arrendatorn, hvilken
vid försummelse deraf af bolaget tillsäges.
e) Alltid, f) Arrendatorn har rösträtt. För
mindre hemman och hemmansdelar, der
endast muntligt aftal gäller, är egendomen
påförd bolaget. Inom kommunen förekom¬
mer dock sällan omröstning till följd af att
alla jordegares intressen sammanfalla. Med
skogsmedelsfondens ränteafkastning bestri¬
das nemligen alla jorden åliggande onera.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. a) Arrendetiden obestämd, uppsägning
enligt lag, af- och tillträdessyn verkställes
för det mesta utaf två af bolaget till¬
kallade värderingsmän. b) Arrendeafgiften
utgör visst penningebelopp, utskylder och
vägunderhåll, c) Ja. Ja. I vissa fall förbju¬
det. d) Arrendeupplåtarne efter anhål¬
lan af arrendatorn. e) Rätt till vedbrand
och bete på skogsmarken, f) I vissa fall.
2. En tryckt kontraktsblankett bifogas.
I denna förekomma följande villkor:
a) Arrendet upphör att gälla den 14 Mars
det år, då arrendatorn eller jordegaren in¬
nan nästföregående 18 December uppsagt
detsamma. Vid till- och afträdet hålles
syn. Ersättningsbeloppen bestämmas af tre
gode män, valda enligt gällande lag om skilje¬
män. b) Arrendatorn betalar visst arrende
och ansvarar för alla skatter och onera, som
hvila å hemmansdelen. c) Ja. Får icke
utan tillstånd arbeta åt andra, d) Arren¬
dator underhåller åbyggnaderna utom i af¬
seende å ytterväggar och yttertak, e) Ar¬
rendator har rätt till vedbrand och annat
husbehofsvirke efter utsyning, och till bete
å skogsmarken, dock ej för getter, ej heller
eljest å mark, derå finnes skogsbestånd, som
af betande kan skadas. f) Der fråga
gäller utgift af den arrenderade jorden för
längre tid än tre år eller ifrågasatt beslut
kan för sådan tid återverka på den arren¬
derade jorden, har arrendator, der han lag¬
ligen eger talan och rösträtt, att utöfva den¬
samma i enlighet med jordegarens uttalade
mening och vilja. Arrendatorn får ej heller
företaga nyodlingar eller utan särskildt till¬
stånd idka jagt och fiske på jordegarens
mark, ej heller befatta sig med köp af
skogsprodukter eller annat, som har gemen¬
skap med jordegarens trävarurörelse, icke å
den arrenderade jorden sjelf eller genom
andra idka handel med öl, vin eller spiri¬
tuösa drycker, icke försälja sin lösegendom,
252
FKÄGAN 20.
SOCKENOMBUD.
om han står i skuld till jordegaren, ej hel¬
ler i de åt honom upplåtna boningshusen
inhysa andra än dem, som tillhöra hans fa¬
milj och tjenstepersonal.
Nås.
a) Arrendatorn är skyldig att flytta vid
brytande emot någon af i kontraktet upp¬
tagna punkter, utan åtnjutande af fardag.
Syn och värdering skall verkställas af tre
gode män, för hvilkas väljande skall gälla
hvad om skiljemän är i lag stadgadt. Syne-
kostnaden skall drabba jordegaren och arren¬
datorn till hälften hvar. I praktiken till¬
sätta endast bolagen synemän, b) Arren¬
dator är skyldig att erlägga arrendet genom
arbete efter pris, som bolagen sjelfva be¬
stämma, eller genom penningar, samt utgöra
alla egendomen åliggande onera och utskyl-
der för såväl inegor som skogsmark, c)
Arrendatorn är skyldig efter tillsägelse verk¬
ställa körslor och arbeten åt hemmanets
egare efter de priser, som förvaltningen be¬
stämmer. Arrendatorn får icke utan för¬
valtningens medgifvande verkställa arbeten
och körslor åt andra, d) Bolagen verkställa
reparation å arrendegårdarna till det yttre.
Arrendatorn är förpligtad till inre repara¬
tioner. e) Arrendatorn erhåller utsyning till
vedbrand, samt erhåller bete å skogsmarken,
f) Arrendatorn eger att vid kyrko- och kom¬
munalstämma utöfva rösträtt; men en punkt
i kontraktet bestämmer, att arrendatorn stäl¬
ler sig jordegarens uttalade mening och vilja
i fråga till ovillkorlig efterrättelse.
Säfsnäs.
a) Arrendetid obestämd; uppsägning 3
dagar före jul. b) Arrende utgöres genom
arbete; Arrendatorn deltager i utskylder,
vägunderhåll m. m. c) Måste vid tillsägelse
förrätta vissa arbeten. Olägenhet deraf vid
bergmngstiden. Ja, förbjudet, d) Bolaget.
Körningen dervid bekostas af arrendatorn.
e) Ja. f) Ega ej rösträtt.
Jerna.
a) Ömsesidig öfverenskommelse, b) Arren¬
datorn svarar för alla onera. c) Nej, icke
ovillkorligen, annars utan olägenheter. Det
är icke förbjudet arbeta åt andra, d) Bo¬
lagen bygga och underhålla, e) Ja. f) Arren¬
datorn får icke blanda sig i någon sorts trä-
varuaffär. Han får i allmänhet icke rösta
emot bolags intresse. En stämma utlystes
nyligen i och för behandling af en jern vägs¬
undersökning, af hvilken bolaget hade obe¬
hag. Bud sändes till arrendatorerna, att de
skulle ut för att rösta mot förslaget. Man
lät underförstå, att olydnad kunde medföra
uppsägning.
Äppelbo.
a), b) På 20 år mot alla onera. Af gode
män. c) Nej. d) Bolagen bygga och under¬
hålla husen, e), f) Arrendator har rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken och ut-
öfvar rösträtt.
Malung.
En tryckt blankett till Korsnäs Sågverks
aktiebolags arrendekontrakt bifogas. Här
stadgas bland annat: a) Arrendetiden är
vissa år. Vid till- och afträdet hålles syn.
b) Arrendatorn utgör intet arrende, men an¬
svarar för alla hemmanets skatter och onera
till stat och kommun, d) Arrendatorn har
att underhålla åbyggnaderna, e) Arrenda¬
torn får efter utsyning hushehofsvirke och
vedbrand och har rätt till mulbete å skogs¬
marken. f) All den rösträtt, som icke en¬
ligt gällande lag ovillkorligen tillkommer
arrendator, utöfvas af bolaget. Äfven der
arrendatorn är berättigad rösta, skall bola¬
gets uttalade vilja och mening lända ar¬
rendatorn till efterrättelse, om frågan gäl¬
ler utgift för jorden för längre tid än
till arrendetidens slut eller ifrågasatt be¬
slut eljest kan för sådan tid återverka på
den arrenderade jorden. Arrendator får ej
verkställa odling utan bolagets skriftliga
medgifvande. I öfrigt tillägges i svaret: Så
vidt kändt, hafva hittills inga till- och af-
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
253
trädessyner hållits vid bolags arrendehem¬
man. Man kan derför ej säga, af hvem er¬
sättningsbeloppen vid eventuella syner skola
bestämmas, och arrendekontrakten sakna
hvarje bestämmelse i denna punkt.
Lima.
a) Arrendetiden omfattar 5 å 10 år. Vid
till- och afträdet hålles syn, men af hvem
finnes ej bestämdt i kontrakten, b) Arren¬
det erlägges kontant och utgör från 50 öre
till 1 kr. per reduceradt snesland. Arren-
datorn skall då ensam ansvara för alla egen¬
domen åbelöpande skatter och onera, af hvad
namn och beskaffenhet de vara må, häri
jemväl inbegripna af storskifte och åbodel¬
ning uppkomna och blifvande kostnader,
undantagandes arfvode till landtmätare för
skogens åbodelning samt dertill erforderliga
handtlangningsdagsverken och skjutsar, för
hvilkas ordentliga utgörande arrendatorn
skall ansvara emot att derför uppbära er¬
sättning af bolaget efter vanligt dagsverks-
pris. c) Arrendatorn är ej skyldig att för¬
rätta arbeten åt hemmanets egare. Ej heller
förbjudet att arbeta åt andra, d) Husen
underhållas af arrendatorn. e) Arrendatorn
har rätt att efter anmälan å den till den
arrenderade jorden hörande skog utan ersätt¬
ning erhålla utsyning af nödigt virke till un¬
derhåll af hägnad och af de till arrendatorn
upplåtna åbyggnader samt till hässjevirke,
ämnesved för underhåll af kör- och åkerred¬
skap äfvensom nödig vedbrand hvarvid dock
till vedbrand utsynas företrädesvis torrträd,
vindfällen samt å skogen möjligen befintligt
affall efter timmerafverkning. Arrendatorn
eger att för de honom tillhöriga kreatur, med
undantag af får och getter, som kunna vid den
arrenderade jorden vinterfödas, begagna i lag
medgifvet mulbete å den till samma jord
hörande, jordegaren tillhöriga skogsmark;
egande dock arrendatorn icke att utan jord-
egarens tillstånd till mulbete använda skogs¬
marken, derest å densamma finnes skogs¬
bestånd, som kan af betande kreatur skadas,
eller att af jordegaren påkalla inhägnad,
som kan för mulbetets tillgodonjutande er¬
fordras. f) Arrendatorn är förbjudet att utan
jordegarens skriftliga medgifvande sjelf eller
genom annan befatta sig med köp af skog,
skogsprodukter eller annat, som har gemen¬
skap med den af jordegaren bedrifna trä¬
varurörelsen, samt är skyldig att såväl vid
kyrko- och kommunalstämmor, som vid alla
andra stämmor och sammanträden, der arren¬
datorn enligt lag är berättigad att för den
arrenderade jorden föra talan och rösta, ut¬
öfva sin talan och rösträtt på det sätt, att
i alla de fall, der frågan gäller utgift för
den arrenderade jorden för längre tid än
till arrendetidens slut, eller ifrågasatt beslut
eljest kan för sådan tid på den arrenderade
jorden återverka, arrendatorn ställer sig bo¬
lagets uttalade mening och vilja i frågan
till ovillkorlig efterrättelse. Derjemte förbe-
hålles, att all den rösträtt, som icke enligt
gällande lag ovillkorligen tillkommer arren¬
dator, utöfvas af bolaget.
Transtrand.
1. a) 5, 10 t. o. m. 20 år, 6 månaders
ömsesidig uppsägning, afträdessyn genom
särskilda synemän, b) 50 öre pr reduce¬
radt snesland, kontant eller i afräkning, alla
utskylder betalar arrendatorn. c) Nej. d)
Arrendatorn har byggnads- och underhålls¬
skyldighet; men det har förekommit, att ett
bolag nybygger hus, när sådana blifvit all¬
deles förfallna, e) Betesrätt njuter han de
facto, men får ved och virke endast efter
utsyning, beroende helt och hållet på ega-
ren. f) Brukaren tillförsäkras rätt att rösta
för jorden, men det lär stipuleras, att han
i vigtiga frågor skall taga hänsyn till ega-
rens åsigt. F. n. förekommer nästan aldrig,
att bolagsarrendatorn deltager i kommunala
angelägenheters afgörande.
2. a) 5 — 10 år med ömsesidig uppsägning
på 6 månader, ersättningsbeloppen bestäm¬
mas af valda synemän, b) Arrendeafgiften
50 öre per reduceradt snesland (sådan af¬
gift brukar annars vid fri täflan utgå med
254
FBÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
1 kr. 50 å 2 kr. per reduceradt snesland)
jemte utskylder för egendomen. Dessa ut-
skylder hafva dock i allmänhet blifvit be¬
täckta genom ränteafkomsten från socknens
skogsmedelsfond. c) Nej. d) Arrendatorn skall
lemna hus och egendom i det skick, som de
vid mottagandet befunnos. e) Ja, efter ut¬
syning och på vissa villkor, f) Rösträtt ut-
öfvar arrendatorn enligt lag, men har i vissa
fall skyldighet att inhemta bolagets åsigt
och ställa sig den till efterrättelse.
3. a) 5 å 10 år. b) Arrendatorn sva¬
rar för alla onera. c) Inga skyldigheter i
detta afseende, d) Arrendatorn underhål¬
ler. Tillämpningen okänd, e) Ja. f) Ar¬
rendatorn röstar, men är skyldig taga hän¬
syn till bolagets vilja i hvad det rör frågor,
som inverka på egendomens utgifter utöf¬
ver arrendetiden.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Ludvika.
a) 5 å 10 år. b) Arrende i allmänhet in
natura. Födoråd förekommer ej. Utskyl¬
der betalas af jordegaren med undantag af
de personella. Vägunderhållet ålägges ar¬
rendatorn. c) Förekommer ej numera, d)
Egaren bygger, arrendatorn underhåller hu¬
sen. e) Ja. f) Nej.
Norrbärlce.
a) Arrendetid och uppsägning efter sär¬
skild öfverenskommelse. Ersättningar vid
af- och tillträdessyn bestämmas i de flesta
fall af kallad synenämnd. b) Arrendet er¬
lägges kontant, med skyldighet för arren-
d atorn att till visst pris utgöra en del
körslor och skogsarbeten, jemte underhåll
af vägar, c) Numera förekommer ej något
tvång, så att någon olägenhet för arrenda¬
torn uppstår, d) Härom äro olika bestäm¬
melser, ibland bekosta bolagen detta sjelfva,
men förekommer äfven, att arrendatorn har
skyldighet härtill, e) Dessa förmåner åt¬
följa vanligen i större eller mindre utsträck¬
ning arrendet, f) Rösträtt utöfvas antingen
af bolagens egare sjelfva, eller genom de¬
ras tjensteman.
Söderbärke.
a) Arrende uppgöres å obestämd tid med
minst 15 månaders ömsesidig uppsägnings¬
tid. Af- och tillträdessyn hålles och ersätt¬
ningsbeloppen bestämmas af tvenne tillkal¬
lade opartiska personer, b) Arrende utgår
i kontant belopp med skyldighet för arren¬
dator att utgöra skogsarbeten och körslor
emot förut bestämd ersättning samt skyl¬
dighet att deltaga i sommarväghållningen å
allmän väg. c) Arrendator är skyldig att
efter tillsägelse förrätta vissa arbeten, hvil¬
ken skyldighet dock icke medför synnerlig
olägenhet, och är det arrendator icke för¬
bjudet att arbeta åt andra, d) Byggnad
och underhåll af husen åligger egarne. e)
Arrendator har rätt till vedbrand och bete
å skogsmarken, f) Såväl kommunal som
politisk rösträtt är arrendatorn fråntagen.
Malingsbo.
a) Ej viss arrendetid, utan förbehålles
laga uppsägningstid för båda parterna. Er¬
sättning bestämmes af gode män vid syne-
förrättningen. b) Arrendet erlägges kontant.
Af onera kommer på arrendatorns del endast
sommarvägunderhållet in natura, c) Ja, men
skyldigheten tillämpas ej så, att den med¬
för olägenhet. Arrendatorn är ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) Arrendatorn är fri¬
tagen från byggnads- och underhållsskyl¬
dighet. e) Ja. f) Arrendatorn har ej röst¬
rätt för sitt arrendehemman.
FEÅOAN 20. SOCKENOMBUD.
255
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
a) Arrendetiden varierar mellan 5 och 10
år. Uppsägning samt af- och tillträdessyn
ske i de flesta fall enligt lag. b) Arrenda¬
tor plägar erlägga ett visst kontant belopp
och utgöra arbeten in natura samt svarar
för utskylder och vägunderhåll, c) Arren¬
dator är i allmänhet skyldig att efter till¬
sägelse förrätta vissa arbeten åt hemmanets
egare, hvilken skyldighet icke plägar med¬
föra olägenhet för arrendatorn, som i visst
fall (då egaren har arbete för honom att
utgöra) icke får arbeta åt andra, d) En
del arrendatorer hafva byggnads- och un¬
derhållsskyldighet i fråga om husen. En
del erlägga i stället ett visst hyresbelopp,
e) Ja. f) Arrendator har rösträtt, då han
brukar hela hemmanet.
Öster Fernebo.
1. a) Arrendetiden i allmänhet obegrän¬
sad, med ett års uppsägningstid å någon¬
dera sidan, och hålles vid af- och tillträdet
husesyn, som vanligast förrättas af nämnde¬
män eller andra personer, som af egarne
och arrendatorerna derom anmodas, b) Arren¬
det utgöres i allmänhet och hufvudsak-
ligast genom kolning och kolens forsling
till bruk och upplagsplatser, äfvensom me¬
delst en del körslor och dagsverken. Der¬
jemte utgör arrendatorn hemmanets onera
och utskylder jemte vägunderhåll, c) Ar¬
rendatorerna äro i allmänhet skyldiga att
vid budning mot viss betalning utgöra körs¬
lor och dagsverken åt egarne, dock medföra
dessa skyldigheter ej några större olägen¬
heter för arrendatorerna, enär dessa vid
mindre tillgång till arbetsförtjenst, framför
sjelfegande bönder, hafva företräde till er¬
hållande af arbete och körslor hos bruken
och bolagen. Det är icke arrendatorerna
förbjudet att arbeta hos andra, än bo¬
lagen. d) Arrendatorerna åligger i all¬
mänhet att bygga och underhålla hus och
jord enligt kontraktet och de husesyns-
föreskrifter, som för kronoåbo äro stad¬
gade. e) Arrendatorerna hafva alltid rättig¬
het att taga vedbrand, byggnads- och repa-
rationsfång å egarnes skogar efter utsyning
samt bete för sina kreatur å skogsmarker,
undantagandes för getter och får på vissa
tider och ställen, f) Arrendatorerna ega i
allmänhet kommunal rösträtt för hemmanen.
2. a) Arrendetiden plägar vara fem år
och äfven i något fall längre, med ett års
fardag efter uppsägning. Af- och tillträdes¬
syn förrättas af tvenne af bolaget legd a
nämndemän, hvilka bestämma ersättnings¬
beloppen. b) Arrendatorerna bruka utgöra
arrendet in natura genom bestämd kolning
eller forsling, samt äfven de på hemmanen
belöpande krono- och kommunalutskylder,
vägunderhåll, vägskatt, grusning och plog-
ning af vägar, c) Gysinge bruks arrenda¬
torer äro förbundna att vid tillsägelse för¬
rätta arbeten både med mans- och qvins-
dagsverken samt äfven körslor till bruket,
efter en viss dagspenning; och är nog icke
tåldt att arrendatorerna förrätta arbeten
åt andra. De extra dagsverken, som ar¬
rendatorn är bunden att göra, kan många
gånger vara till stort men, enär dessa alltid
pläga utfordras under slåtter- och skörde¬
tid, och detta just då arrendatorn har sin
säd mogen sjelf, d) Det åligger arrenda¬
torn att bygga och underhålla åbyggnader.
Arsunda.
1. a) Viss arrendetid bestämmes icke,
utan af- och tillträde bero af ömsesidig upp¬
sägning före eller på Thomse dag, med af-
och tillträde den 1 April. Syn förrättas
af tvenne ojäfviga män och en af bruks-
förvaltningen. Ersättningsbeloppen bestäm¬
mas »efter gode mäns värdering», b) Ar-
256
FBÅG-AN 20. SOCKENOMBUD.
rendatorn (kolaren) erlägger arrendet, som
är beräknadt i visst kontant belopp, in na¬
tura, på så sätt att han till bolaget (bru¬
ket) levererar en viss mängd kol, som han
kolar och framkör till bruket och å hvilka
är efter gångbart pris åsatt ett visst värde
pr stig. Väghållning in natura åligger ko¬
laren. Kontanta skatter erläggas af bruket,
som uttager dem af kolaren, c) Arrendatorn
är skyldig att efter tillsägelse förrätta arbete
åt egaren, men tillämpas detta här i ringa
grad, hvadan klagomål deröfver icke för¬
sports. Arrendatorn är merendels förbju¬
det .att arbeta åt andra, d) Bolaget byg¬
ger, och kolaren underhåller husen. Un¬
derhållet å kolarens sida består i dagsver¬
ken och körning. Virket består bolaget, e)
Arrendatorn har efter utsyning och anvis¬
ning rätt till vedbrand, byggnadsvirke och
bete. f) Bruket förbehåller sig rösträtten,
men har under senare tid icke röstat för
kolarehemman, utan blott för af bolaget
sjelf t brukade hemman.
2, 3. Svar saknas.
TorsåJcer.
1,2. a) Arrendetiden är i allmänhet ett år, I
men fortfar, om ej uppsägning å någondera
sidan sker sex månader före hvarje arren¬
deårs slut. Af- och tillträdessyn hålles i
allmänhet ej. b) Såväl landbönder som
torpare och kolare erlägga i allmänhet ar¬
rendet in natura, men endast landbönderna
svara för utskylder och väghållning, c) Bo¬
lagens arrendatorer skola i första hand ut¬
göra körning för brukets räkning och äro
till en .del skyldiga att utgöra dagsverken
under slåtter och skörd, men ingen olägen¬
het har deraf försports, d) Bolagen under¬
hålla och bygga husen, e) Ja. f) Någon
inskränkning i rösträtten förekommer ej nu¬
mera.
Ofvansjö.
a) Olika, vanligen på längre tid. För ar¬
rendatorer är alltid af- och tillträdessyn kon-
trakterad, för landbönder vanligast icke. (Af
synemännen.) b) Arrendet bestämmes i pen¬
ningar, men får utgöras in natura; utskyl¬
der och vägunderhåll åligga arrendatorn.
c) För landbönder finnes upprättad pris¬
kurant å vissa arbeten, som han enligt
kontraktet är pligtig utgöra. Medför ej
olägenhet. Är ej förbjudet arbeta åt andra.
d) Landbönderna äro fria från byggnads¬
skyldighet, arrendatorerna deremot icke. e)
Ja. f) Enligt gällande lag. Landbonde mot¬
tager på arrende ej blott jord, utan äfven
alla nödiga lefvande och döda inventarier.
Arrendatorn bekostar sjelf inventariebesätt-
ningen.
OcJcelbo.
a)—d) Ej kändt. e) Ja, (vedbrand, bygg¬
nadsvirke). f) Kopparbergs och Hofors såg-
verksaktiebolag plägar enligt uppgift förbe¬
hålla sig rösträtts utöfvande.
Amot.
1. Svar saknas.
2. a) Bestämmas af bolaget eller dess
förvaltare, b) Arrendets erläggande före¬
kommer såväl i kontanter, som arbeten
och körningar, c) Har ej tillämpats så
strängt att arrendator efter tillsägelse skall
infinna sig. Veterligen har ej förekommit,
att det varit arrendatorerna förbjudet att
arbeta åt andra, d) Egaren bygger, och ar¬
rendatorn skall underhålla husen, om han
dertill är i tillfälle, då annars egaren får
lof att träda emellan, e) Arrendatorerna ha
rätt till vedbrand efter tillsägelse på bo¬
lagets kontor, och byggnadsvirke efter ut¬
syning. Få obehindradt använda bete på
skogsmarken, f) Rösträtten utöfvas af ega¬
ren.
Hamrånge.
a) Arrendetiden 5, 10 år för de större
arrendatorerna, hvaremot de mindre, s. k.
landbönder, innehafva jorden pr år med
laga fardag. Rätt till uppsägning från bo¬
lagets sida förekommer ej i kontrakten. Der-
mot har arrendatorn rätt till uppsägning
FRAGAN 20. SOCKEXOMBTJD.
257
före kontraktstidens utgång, om han så ön¬
skar. b) Arrendet utgår med viss afgift
pr tunnland i kontant jemte vägunderhåll
och utskylder för jorden, c) Intet annat
förekommer härutinnan, än hvad som är till
nytta och ej olägenhet för arrendatorn. d)
De större arrendatorerna tillkommer allt
underhåll af husen, hvaremot de mindre
s. k. landbönderna ej hafva någon skyldig¬
het dertill, e) Arrendatorerna hafva rätt
till allt detta, f) Rösträtt hafva såväl de
större som de mindre arrendatorerna.
Hille.
a) Dels 5 års kontrakt med uppsägning
och dels uppsägning före den 21 December
med afflyttning enligt lag samt med af-
och tillträdessyn, som verkställes af två gode
män. Dessa bestämma ersättningsbeloppen,
b) Delvis in natura. Svara för utskylder
och vägunderhåll, c) Ja. Medför ingen olägen¬
het. Nej. d) Delvis arrendatorn och delvis
bolagen, e) Ja. f) Arrendatorn eger all
rösträtt, der hemmanet är satt i mantal.
Valbo.
a) Arrendetiden är på somliga ställen be¬
stämd till vissa år. Annorstädes är upp¬
sägningstid före Thomsedag med afflyttning
näst påföljande fardag, b) Arrendet utgår
vanligast kontant, men brukens arrendatorer
få i afräkning utgöra skogsarbeten för ar¬
rendet. Utskylder och vägunderhåll bestri¬
der arrendatorn. c) Arrendatorn har van¬
ligen skyldighet att förrätta arbeten åt jord-
egaren, men erhåller han derför ersättning
efter gängse priser. Någon olägenhet med¬
för detta för arrendatorn icke, utan tvärtom.
Han får förrätta arbete åt andra, sedan han
fullgjort sina skyldigheter åt jordegaren. d)
Jordegaren underhåller i allmänhet husen, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand och mul¬
bete. f) Arrendatorn utöfvar numera röst¬
rätt i enlighet med gällande författning.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Slcog.
1. a) Okändt. b) Dels kontant, dels in
natura, c) Ja, han får nog arbeta hos andra;
men detta blir för honom stundom olägligt,
d) Bolagen bygga, men vanligen först i yt¬
tersta nödfall. Arrendatorerna underhålla
delvis sjelfva, e) Ja. f) De få utöfva röst¬
rätt enligt gällande författningar.
2, 3. b) Dels in natura genom kolning och
körslor, dels ock, i fråga om några smärre
jordlotter, i penningar, c) Ja. Stundom oläg¬
ligt, t. ex. i slåttern. Får nog arbeta åt andra,
då han ej är kallad af egaren. d) Bolagen
bygga, men vanligen först i yttersta nöfall.
Arrendatorerna underhålla delvis sj elfva, e)
Ja. f) De få utöfva rösträtt enligt gällande
författning.
Söderala.
a) Bestämmelserna i fråga om arrendetid
ganska oklara. I fråga om uppsägning hän¬
visas till lagens stadganden. Syner för¬
rättas, då omständigheterna dertill föranleda,
af ojäfvig person, b) Arrendet utgår dels i
kontant, dels in natura (kolning och kol-
körning), arrendatorn betalar alla onera och
underhåller vägarna, c) Arrendatorn är skyl¬
dig att efter tillsägelse mot ersättning för¬
rätta vissa arbeten åt hemmanets egare.
Han får icke arbeta åt andra utan egarens
tillstånd, d) Arrendatorn nybygger ej husen,
men underhåller dem. e) Ja, f) Rösträtt
och jagträtt förbehålles åt egare.
Hanebo.
1. Följande bestämmelser afse Kilafors
bruk: a) Ett års uppsägning; af- och till¬
trädessyn genom af båda parterna utsedda
gode män. b) Arrende erlägges antingen kon¬
tant eller in natura; arrendator ansvarar för
utskylder och vägunderhåll, c) Nej, arren¬
dator eger fritt arbeta åt hvem han vill.
d) Bolaget har numera i allmänhet åtagit
sig byggnads- och underhållningsskyldighet.
f) Arrendator utöfvar rösträtt.
33
I
FRÅGAN 20. SOCKEN OMBUD.
258
2. I hufvudsak = 1, hvarjemte frågan e)
besvaras med ja.
Bollnäs. '
a) Några arrendatorer hafva längre ar¬
rendetid, andra hafva sina arrenden endast
för år. Af- och tillträdessyn mycket säll¬
synt, ty i allmänhet bruka arrendatorerna
blifva skyldiga, så att de måste lemna sina
arrenden, b) En del har arrendet bestämdt
in natura, andra i penningar. Hemmanets
onera brukar arrendatorn få vidkännas, c)
Numera stadgas sällan, att arrendatorn är
skyldig att efter tillsägelse förrätta arbete
åt hemmanets egare. Det torde väl icke
vara direkt förbjudet att arbeta åt andra,
men det är antagligt, att bolagen fordra, det
arrendatorn skall i första rummet arbeta åt
dem. d) Arrendatorn får väl underhålla
husen, men ifrågakommer nybyggnad, får
väl egaren åtminstone deltaga, e) Arren¬
datorn brukar hafva rätt till vedbrand, hus-
behofsvirke och bete å skogsmarken, f)
Rösträtt brukar sällan tillkomma arrenda¬
torn.
Ofvanäker.
1. c) I regel bar arrendator en viss för¬
månsrätt till arbete vid bolagets timmer-
drifningär, men ingen skyldighet att före¬
trädesvis arbeta åt bolaget, d) Olika, än
bolaget, än arrendatorn. e) Ja. f) Röst¬
rätten tillkommer bolagen; kanske icke utan
rättslig grund, då de s. k. arrendatorerna
under sin disposition hafva endast jorden,
som representerar endast en mindre del och
understundom endast en obetydlighet af
ifrågavarande hemmans värde, och deras
befattning med hemmanens brukning icke
torde vara af den beskaffenhet och omfatt¬
ning, att de kunna anses innehafva dem
såsom landtbor eller arrendatorer enligt me¬
ningen i Kongl. Förordningen den 21 Mars
1862 om kommunalstyrelsen på landet § 9
mom. 2, utan snarare torde vara att anse
som »brukare».
2. a), b), c) Inga principer, endast god¬
tycke är i dessa fall regel, d) Bolagen
bygga, brukaren underhåller husen, e) Ar¬
rendatorn har endast rätt till vedbrand efter
anvisning, f) Rösträtt för jorden utöfvas
af bolagens inspektörer.
3. a) Arrendetiden vanligen fem år.
Brott mot kontraktet medför å brukarens
sida förlust af rätt till fardag. Eljest laga
fardag. Bolaget ensamt bestämmer syne¬
män och ersättningsbelopp, b) Arrendatorn
erlägger arrende kontant samt är vägunder-
hållsskyldig m. m. c) Arrendator är skyl¬
dig verkställa alla arbeten och körslor, som
bolaget ålägger honom, på de tider, ställen
och till det pris, som bolaget bestämmer.
d) Bolaget bygger, brukaren underhåller.
e) Ja. f) Bolagen sjelfva, genom deras in¬
spektörer, utöfva rösträtten.
Voxna.
1. a) 5—10 års arrendetid. Uppsäg¬
ning, så vida kontraktet ej brytes, i laga
ordning. Vid afträdessyn ersätter arren¬
dator hvad som befinnes brista, enligt
kontraktet i byggnadernas underhåll och
vård. Förvaltningen bestämmer, b) Kon¬
tant arrende. Vägunderhåll åligger arren¬
datorn, äfvenså personella utskylder, men
icke skatt, fästad vid jorden, c) Arrenda¬
tor förbunden verkställa arbeten åt bolaget
till de pris och på de tider och ställen,
som af förvaltningen bestämmas. Sådana
arbeten, som utan giltigt förfall försummas,
betalas af brukaren till det belopp, hvar¬
för ersättning skulle tillkommit honom,
ifall de blifvit utgjorda. Arrendator får ej
arbeta åt andra utan förvaltningens med¬
gifvande. d) Bolaget bygger, arrendator
underhåller husen, e) Rätt till vedbrand
och bete å skogsmark. Byggnadsvirke till
reparationer erhålles af bolaget, f) »All
jorden tillkommande rösträtt förbehåller sig
bolaget.» Bestämmelserna tillämpas nog i
allmänhet icke strängt.
2. a) På fem års tid. Uppsägning en¬
ligt lag. Vid kontraktsbrott är arrendatorn
FEÅGAN~20. sockenombud.
259
skyldig flytta. Syn hålles vid till- och
afträdet. Då förvaltningen så för godt fin¬
ner, . anställes syn å hemmanet för att ut¬
röna, huruvida brukaren fullgjort sina ålig¬
ganden såväl hvad vården och reparatio¬
nerna å husen vidkommer, som äfven häf-
den af jorden. Till sådan syn kallas bru¬
karen åtta dagar förut. Kommer brukaren
ej sjelf eller genom ombud tillstädes vid
syn, går denna det oaktadt för sig utan
rätt för brukaren att sedermera klandra
densamma; och åligger det brukaren att
genast ställa sig till efterrättelse de före¬
skrifter, som af synemännen lemnas, vid
äfventyr att sådant eljest genom förvalt¬
ningens försorg verkställes på brukarens
bekostnad. Vidare om syn finnes ej i kon¬
traktet, och kunna således ersättningsbelop¬
pen bestämmas af bolaget, d. v. s. af egaren.
b) Arrende erlägges kontant. De vid sjelfva
jorden fastade skatter eller onera, vare sig
till kronan, häradet eller socknen, och som
icke med arbete kunna utgöras etc., afbördas
genom bolaget, hvaremot alla personella ut¬
skyld er för brukaren och hans folk samt alla
jorden åtföljande allmänna besvär, som
kunna med arbete utgöras, såsom skjuts¬
skyldighet, underhåll af vägar, sådana de
nu äro eller framdeles komma att indelas,
m. m. dylikt, af brukaren bestridas, c)
Dessutom åligger det brukaren att efter
budning sjelf verkställa arbeten, vare sig
kolning, timmerkörning, körslor, dagsverken
eller andra arbeten, till de priser och på
de tider och ställen, som af förvaltningen
bestämmas. Bestämmelsen tillämpas och
medför naturligtvis den olägenheten, att
arrendatorn dels är förhindrad att köra
åt den högst bjudande, dels någon gång
kan bli hindrad i eget arbete. Arrendatorn
är förbjudet att arbeta åt andra utan för¬
valtningens särskilda tillstånd, d) Det ålig¬
ger arrendatorn att noga vårda och vid¬
makthålla alla å egendomen befintliga hus
så till väggar och tak som till innanrede, er¬
sättande arrendatorn, hvad vid afträdessyn
i detta fall brister, liksom han erhåller be¬
talning för de byggnader, han sjelf på för¬
valtningens skriftliga tillåtelse uppfört på
egen bekostnad, e) Ja, enligt anvisning,
f) »All jorden tillkommande rösträtt för¬
behåller sig bolaget.» Arrendatorn är för¬
bjudet att utan förvaltningens tillstånd idka
handel, hos sig hysa eller intaga främmande
personer o. s. v.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enånger.
a) Arrende gäller i allmänhet så länge
arrendatorn ordentligen sköter hemmanet;
sker uppsägning, åtnjutes laga fardag. Vid
af- och tillträdessynen bestämmas ersätt¬
ningsbeloppen genom ömsesidigt godvilligt
aftal eller af två ojäfviga personer, vanli¬
gen nämndemän, b) Arrendet utgår i all¬
mänhet genom arbete (kolning). Hemma¬
nets utskylder och vägskatt betalas af bo¬
lagen, väghållet in natura utgöres vanligen
af arrendatorn. c) Arrendatorn är skyldig
att efter tillsägelse förrätta vissa arbeten,
dock i begränsad mån, och erhåller han
derför nöjaktig kontant ersättning. Det är
honom icke förbjudet att arbeta åt andra,
der detta icke sker på bekostnad af den kol¬
ning, han skall verkställa på betalning för
sitt arrende, d) Husen byggas och under¬
hållas af bolagen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand och byggnadsvirke efter ut¬
syning samt till bete å skogsmarken, f)
Arrendatorerna utöfva icke rösträtt för hem¬
manen, men väl för sig sjelfva.
Njutånger.
a) Arrendetiden obestämd. Af- och till-
trädessyn enligt lag. b) Arrendet erlägges
kontant. Grusning och plogning af vägar
åligga arrendator, men vägskatt och öfriga
utskylder erläggas af bolaget, c) Arren¬
datorn är skyldig efter tillsägelse förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare, men be¬
stämmelserna derom tillämpas så, att de
icke medföra olägenhet. Arrendatorn är
260
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
icke förbjudet att arbeta åt andra, d) Bo¬
laget bygger och underhåller husen, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand, bygg¬
nadsvirke och bete. f) Rösträtten för hem¬
manet utöfvas af bolaget.
Nianfors.
a) Arrendetiden är bestämd till 3 år med
16 månaders uppsägningstid. Vid af- och
tillträdessyn bestämmas ersättningsbeloppen
af kronobetjent med biträde af nämnde¬
man. b) Arrendet utgår i penningar. Bo¬
lagen betala utskylderna äfvensom vägskat¬
ten, men arrendatorn måste ombesörja grus-
ning och plogning af vägar, c) Arren¬
datorn är skyldig att efter tillsägelse för¬
rätta arbete åt hemmanets egare. Denna
bestämmelse plägar dock icke tillämpas så,
att det medför någon nämnvärd olägenhet.
Ej förbjudet att arbeta åt andra, d) Ar¬
rendatorn tillkommer att underhålla husen,
men nybyggnader tillkomma hemmanets
egare. e) Ja. f) Arrendatorn har ej rösträtt.
Idenor.
a) Arrendetiden fem år. b) Arrende¬
villkor: utskylders erläggande och vägun¬
derhåll.
Forsa.
1. a) Kännedom saknas, b) Visst ar¬
rende kontant och alla onera. c) Vanligt¬
vis äro de skyldiga att förrätta vissa arbe¬
ten åt hemmanets egare. Priset för dessa
arbeten är efter tidens fordringar mycket
lågt. d) Nybyggnad verkställes af egaren,
men underhållet af arrendatorn. Detta gör,
att byggnaderna i allmänhet äro i dåligt
skick, e) Arrendatorn har rätt till ved¬
brand och byggnadsvirke efter utsyning
samt rätt till bete å skogsmarken, f) Hafva
ej rösträtt.
2. a) Arrendetiden är obestämd. Upp¬
sägning sker minst ett år före flyttningen
den 14 Mars. Vid af- och tillträdessyn
bestämmas ersättningsbeloppen af två nämn¬
demän. b) Arrendet utgöres af in natura
prestationer såsom: vägunderhåll sommar
och vinter samt kolning. Alla kontanta
onera utgöra bolagen sjelfva. c) Ja. Ja. Ja.
d) Arrendebonden är skyldig att bygga
och underhålla husen i samma, skick, som
han tog emot dem. e) Ja. f) Ingen röst¬
rätt.
Harmånger.
a) Arrendetiden lär vara ett år, under
hvilket uppsägning kan ske. Af- och till¬
trädessyn hålles, b) Visst kontant arrende
samt vägunderhåll, c) Ja. Nej. Nej. d)
Bolaget bekostar virke, arbete och allt, hvad
till byggande och underhåll af hus hör.
e) Arrendatorn har rätt till vedbrand och
bete å skogsmarken, men ej till byggnads¬
virke. f) Rösträtten utöfva bolagen sjelfva.
Bergsjö.
a) I de flesta fall afse kontrakten ej viss
tid, utan gälla de tills de uppsägas. Af- och
tillträdessyn hålles af opartisk person, som
då bestämmer beloppen, b) Arrendet er¬
lägges i arbete, samt, der så passar, i födo-
råd, utskylder m. m. c) Ja, i många fall.
Olägenheter förekomma nog ej sällan, d)
Bolagen bygga och underhålla ensamma
husen, e) Ja. f) Arrendatorn är medelst
egostyckning tilldelad visst skattetal, för hvil¬
ket han får rösta.
Hassela.
1. a) Arrendetiden är i allmänhet 5 år.
Hemmanen eller lägenheterna öfverlenmas
medelst syn, som förrättas, så vidt kändt är,
af bolagen sjelfva. Bolagen få oftast lida
förlust af arrendatorerna, då de intet hafva
att ersätta uppkomna brister med. b) Ar-
rendeafgiften plägar bestämmas i en kontant
afgift. Födoråden pläga ofta vara delade
mellan arrendatorn och bolagen. Stundom
lemnas en lägenhet ut mot blotta födorådet.
Vägunderhållet åligger arrendatorn. c) Så
vidt man vet, är arrendatorn skyldig att
under vintern verkställa körslor till hem¬
manets egor. Någon olägenhet för bruka¬
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
261
ren medför ej detta. Han räknar det fast
mer som en fördel, d) Bolagen bygga hu¬
sen. e) Arrendator har rätt till vedbrand,
f) Han har ock rösträtt för en del af sin
jord.
2. a) Arrendetiden är i allmänhet ett
år med sex månaders uppsägning å begge
sidor. Af- och tillträdessyn hålles. Ersätt¬
ningsbeloppen bestämmas af två af bolaget
utsedda personer, en af deras folk och en
annan, b) Arrendatorn erlägger i vanliga
fall kontant arrende, i vissa fall lemnar
arrendatorn födoråd. Vägunderhållet åligger
i allmänhet arrendatorn. c) Arrendatorn
är skyldig att efter tillsägelse förrätta vissa
arbeten åt bolaget. I allmänhet medför
detta ej olägenhet, men f ört j ensten kan vara
dålig. Arrendatorn är förbjudet att arbeta
åt andra, så vida bolagen sjelfva ha arbete,
som skall af honom förrättas, d) Att bygga
och underhålla husen tillkommer bolagen,
och hafva arrendatorerna bra bostäder i all¬
mänhet. e) Arrendatorn har rätt till ved¬
brand, byggnadsvirke och bete å skogsmar¬
ken. f) Rösträtt har en del sig tilldelad,
men endast några få fyrkar, och dessa bruka
arrendatorerna aldrig, enär de anse det vara
litet lönt.
3. a) Godemän. b) Kontant eller ar¬
bete. Alla vägar underhållas af arrenda¬
torn. c) Ja. d) Bolagen, e) Ja. f) Röst¬
rätt till en del.
Norrbo.
a) Arrendetiden beroende på ömsesidig
uppsägning, vanligen ett år i förväg. Ge¬
nom öfverenskommelse mellan arrendatorn
och bolagets ombud bestämmas vid af- och
tillträdessyn ersättningsbeloppen, b) Arren¬
datorn erlägger arrendet kontant, svarar för
vägunderhåll, utgör ej födoråd. c) Nej.
d) Bolagen bygga och underhålla husen.
e) Ja. f) Arrendatorn har rösträtt.
Bjuråker.
a) Ett års uppsägningstid, eller ock ingen
alls. b) Betalar arrende, svarar för födoråd,
der sådant finnes, utskylder och vägunder¬
håll. c) Nej, arrendatorn är ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) Bolagen, e) Ja.
f) Har i allmänhet icke rösträtt.
4. Vestoa Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
a) Fem års arrendetid utan af- och till¬
trädessyn. b) Arrendet är vanligen be¬
stämdt i penningar, men utgöres in natura
genom skogskörslor, hvarjemte väghållning
åligger arrendatorn. Utskylderna betalas
vanligen af egaren. c) Nej. Nej. d) Hem-
mansegaren bygger och underhåller gårdarna,
e) Ja. f) Arrendatorn utöfvar vanligen
rösträtt.
Ramsjö.
a) Arrendetiden 5—10 år. Syner bruka
icke hållas, b) Arrendet utgår hufvudsak¬
ligen i utskylderna för hemmanet och be¬
talas genom arbeten åt bolagen, c) Arren¬
datorerna hafva full frihet i fråga om ar¬
beten åt bolagen, d) Bolagen underhålla
husen, men i allmänhet äro gårdarna myc¬
ket illa underhållna. Bostäder finnas, som
äro rent af lifsfarliga, eller som icke få
brandförsäkras för det dåliga skick, hvari
de befinna sig. Två bolag hålla husen i
godt stånd, e) Ja. f) Arrendatorerna ut¬
öfva sin rösträtt i allmänhet utan några
påtryckningar.
Färila.
1. a) Vanligen viss arrendetid, 3—5 år
o. s. v. Arrendatorerna få sitta qvar, så länge
de vilja. Det är till ömsesidig förmån: för
bolaget att hafva någon på jorden; för ar¬
rendatorn att få skogsarbete om vintrarna.
Bolagens arrendatorer hafva nemligen för¬
månsrätt vid skogsarbete. Till och af-
trädessyn brukas i regeln ej. b) Arren¬
dator erlägger arrende. Dess art är olika
å olika gårdar. Så ock med afseende å
födoråd. Vägunderhållet åligger arrendator,
c) Arrendator får i vanliga fall sköta hem¬
262
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
manets egor efter behag. Bolagen lägga
ingen vigt vid jorden. Arrendator får ock
sköta sig och sin tid efter behag, d) Bo¬
lagen bygga och underhålla i vanliga fall
husen sjelfva. Det eger rum efter ortens
sed. Dock torde det ej fallit något bolag
in att tjena som mönster och förebild, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand och bete.
f) Arren datorerna ega rösträtt enligt lag,
men bruka den i regeln ej. Till bolagens
heder må sägas, att de låta bönderna styra
å stämmorna. Bönderna äro än vid röst¬
ning de starkaste.
2. a) Arrendetiden är vanligen fem år.
b) Arrende utgöres genom arbete. Utskyl-
der och i allmänhet vägunderhållet utgöras
af bolagen sjelfva. c) Någon skyldighet att
efter tillsägelse förrätta vissa arbeten åt
hemmanets egare förekommer ej. d) Bo¬
lagen bygga och underhålla husen på ett för
arrendatorn tillfredsställande sätt. e) Arren¬
datorn eger rätt till vedbrand och bete. f)
Några bestämmelser angående utöfning af
rösträtt m. m. innehålla ej dessa aftal.
Los.
a) Viss arrendetid bestämmes icke. Af-
och tillträdessyn förekommer icke. Ersätt¬
nings- och arrendebeloppen uppgöras emel¬
lan bolagets inspektor och arrendatorn. b)
Arrendet afräknas å arbete, som arrendatorn
utgjort åt bolaget. Vägunderhåll åligger
arrendatorn,. men bolaget betalar med få
undantag alla hemmanet åliggande utskyl-
der, der icke, såsom fallet är inom Hamra
kapellag, dessa utskylder betalas af sär¬
skild skogsmedelsfond. Arrendatorn utgör
ej födoråd. c) Bolaget tillhandahåller, så
vidt möjligt, arrendatorerna arbetsförtjenst,
men fordrar å sin sida, att arrendato¬
rerna skola förrätta de arbeten, hvarom
de blifva tillsagda, om jordbruket det med-
gifver. Dock förbjudes ej arrendatorn att
arbeta åt andra, så vidt bolaget icke har
något särskildt brådskande, som skall ut¬
föras. d) Bolaget, e) Ja. f) Arrendatorn
utöfvar rösträtt.
Jerf sö.
a) Arrendatorerna betala i de flesta fall
endast utskylderna, då bolagen sjelfva un¬
derhålla husen, f) I allmänhet äro arren¬
datorerna icke upptagna i röstlängden.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tima.
b) Arrendator betalar alla onera för
hemmanet och utgör vägunderhåll, c) Ej
kändt; dock ej förbjudet att arbeta åt
andra, d) Alltid bolagsegarne. e) Ja. f)
Egarne förbehållit sig rösträtt.
Attmar.
a) Förr vanligen på obestämd tid med upp¬
sägning; men under de senare 10 åren van¬
ligtvis för ett år utan uppsägningstid; och
hafva kontrakten då oftast förnyats för ett år i
sänder, b) Arrendet bestämmes i visst pen-
ningebelopp jemte vägunderhåll in natura.
c) Arrendatorn i de flesta fall förbunden
att dels efter tillsägelse, dels enligt bestäm¬
melse i kontraktet mot viss ersättning för¬
rätta arbeten åt bolagets egare. Denna
skyldighet har nog stundom tillämpats så,
att den medfört stor olägenhet för arrenda¬
torn, hvilken ock stundom förbjudits att
söka sig arbete på annat håll, der det gif-
vits större arbetsförtjenst, d) Bolagen bygga
och underhålla husen sjelfva. e) Arrenda¬
torn erhåller rätt till bete och vedbrand
efter anvisning, f) Emedan bolagen i de
flesta fall äro mantalsskrifna för sina hem¬
man, hafva de ock hittills sjelfva utöfvat
rösträtt, enär vanligen ingen arrendator varit
FRÅGAS 20. SOCKENOMBUD.
263
upptagen i röstlängden, men ett af bolagen
ämnar vidtaga ändring härutinnan.
Stöde.
a) I fråga om uppsägningstid torde bo¬
lagen förbehållit sig temligen stora friheter,
alldenstund man ofta får höra talas om
plötsliga flyttningar. Af- och tillträdessyner
förrättas, der sådana förekomma, af bolagets
tjensteman, b) Arrendatorn har skyldighet
att erlägga endast visst belopp samt utgöra
födoråd, der sådana ännu förefinnas. c)
Arrendatorn är vidare skyldig att efter till¬
sägelse utföra skogsafverkningar på de
villkor, bolagen sjelfva bestämma, och att
dessa bestämmelser, hvilka nog också i
allmänhet tillämpas, ofta medföra olägenhet,
för att icke bruka starkare uttryck, är
temligen visst, d) Bolagen bygga och till
någon del underhålla sina hus. e) Ja.
Torp.
I de flesta fall är arrendator förbunden att
allenast ansvara för hemmanets onera och
andra utskylder.
Borgsjö.
1. a) I fråga om arrendetid i de flesta
fall ej något bestämdt aftal, utan arrendet
fortfar, tills uppsägning, vanligen af bolaget,
sker. Af- och tillträdessyner förekomma
sällan, b) Arrendatorn brukar i vanliga
fall hemmanets inrösningsjord mot skyldig¬
het att betala hemmanets alla onera och
utskylder. c) Att arrendatorn är skyldig
att efter tillsägelse eller eljest förrätta vissa
arbeten åt hemmanets egare, förekommer
aldrig, d) Bolagen få i vanliga fall sjelfva
bygga och underhålla husen, e) Arrendatorn
får vanligen taga vedbrand och byggnads¬
virke å skogen, samt under alla omständig¬
heter eger han rätt till bete å skogsmarken,
f) Bolagens tjenstemän utöfva i de flesta
fall rösträtt för bolagets alla fastigheter.
Endast två fall förekomma, der rösträtt för
bolagshemman utöfvas af arrendatorer.
2. a) Arrendetiden varierar från 3 till
■s
10 år med] uppsägning. Om af- och till-
trädessyn stipuleras i kontraktet, skall den
verkställas af två oj äfaktiga personer, som
också bestämma ersättningar. Af- och till-
trädessyn har emellertid veterligen aldrig
förekommit, b) I de flesta falk skall arren¬
datorn betala hemmanets alla onera och
utskylder, deri inbegripet hemmants födoråd.
Kommer arrende för hemmanet någon gång
i fråga, bestämmes detta i penningar. Det
har äfven händt, att bolag fått förbinda sig
till kontanta bidrag, om födoråd varit för
stort, c) Skyldighet för arrendatorn att
verkställa arbete till hemmansegaren före¬
kommer icke, åtminstone icke i praktiken.
Deremot har alltid företräde lemnats arren¬
datorn till arbetsförtjenst, d) I allmänhet
bekostas nybyggnader och större reparationer
å husen ensamt af egaren, tillfälliga och
mindre reparationer af arrendatorn, då han
sjelf kan utföra dem, men om materielen
behöfver köpas till dessa små reparationer,
betalas dessa i öfvervägande antal fall af
egaren. e) Arrendator har alltid rätt till
vedbrand och husbehofsvirke efter anvisning
samt mulbete å hemmanets skog för den
boskap, han vinterfoder, f) Knappt en femte¬
del af arrendatorerna eger rösträtt.
Häfver ö.
a) Af- och tillträdessyn har veterligen
aldrig hållits. Arrendetiden är icke bestämd
på vissa år, och torde arrendatorerna när
som helst kunna uppsägas till afflyttning,
b) Arrendatorn erlägger visst årligt kontant
arrende, äfvensom födoråd, der sådant ifråga-
kommer. Utskylderna erläggas i första
hand af bolaget, men påföras sedan arren¬
datorerna. c) Arrendatorn är oförhindrad
söka arbete hvar han för godt finner.
Mons trävaruaktiebolag har bestämmelsen,
att arrendatorn är skyldig åtlyda bolagets
betjenings alla tillsägelser och befallningar,
d) Åbyggnaderna byggas och underhållas-
af bolagen, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand af hemmanets skog, och får der-
264
FBAGAN 20. SOCKENOMBUD.
till tagas vindfällen och torr skog, som ej
är duglig till timmer, f) Rösträtten vid
kyrko- och kommunalstämmor utöfvas af
arrendatorn.
Selånger.
a) Arrendetiden vanligen 5—10 år. Till-
och afträdessyn förrättas af utsedde sy¬
nemän, hvilka bestämma ersättningsbe¬
loppen. b) Arrendatorerna erlägga sällan
några kontanter eller in natura persedlar,
men skola alltid ansvara för hemmanens
alla utskylder och onera och erlägga födo-
råd, om sådant skall utgå af hemmanet,
c) Någon gång bestämmes, att arrendatorn
skall förrätta skogskörslor, men mot sär¬
skild ersättning, d) Husen byggas och un¬
derhållas af bolagen till arrendatorernas
belåtenhet, e) Arrendatorn eger rätt till
vedbrand och stängselvirke samt bete å
skogsmarken.
Sättna.
b) Till en del betalas ett visst arrende,
räknadt i kontanter. Detta får aftjenas
under vintrarna. En del bolag lemna bort
hemman och torp för utskylder. c) Arren¬
dator är skyldig arbeta åt bolaget, tills ar¬
rendet blir betäckt. Sedan får han arbeta
åt hvem han vill. d) Bolagen bygga för
det mesta upp husen. Smärre reparationer
får arrendatorn göra. e) Ja. f) Arrendatorn
har ingen rösträtt för jorden.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
a) Arrendetid vanligen obestämd. Af-
och åillträdessyn förekommer sällan, men
då så sker, bestämmas ersättningsbeloppen
af synemännen, länsman med biträde af
någon nämndeman, nämndemän eller andra
personer, b) Arrendatorn utgör vanligen födo-
råd, om sådant graverar fastigheten, utskyl¬
der och vägunderhåll. Om födoråd icke
förekommer, bestämmes jemväl ett kontant
helopp. I flera fall endast vägunderhåll.
c) Bestämmelserna mycket olika. Någon
olägenhet har ej afhörts. Förbud att arbeta
åt annan än hemmanets egare är icke kändt.
d) Vanligen bygga egarne och underhålla
delvis. Något underhåll åligger vanligen
arrendatorn. e) Ja. f) Endast undantags¬
vis utöfvas rösträtt af arrendatorn, enär
sådana kontrakt, som dertill berättiga, i få
fall hittills förekommit.
Indals-Liden.
1. a) Ingen bestämd arrendetid eller
uppsägningstid, b) Merendels naturautskyl-
derna, såsom födoråd och vägunderhåll, samt
äfven andra utskylder. c) Är ej kändt.
d) I vanligt fall bolagen, e) Ja. f) Röst¬
rätt utöfvas alltid af bolagen sjelfva.
2. Svar saknas.
3. a) Är ej bekant, b) Hela arrendet
erlägges nog vanligen in natura, genom
födoråd och vägunderhåll m. m. c) Ingen
torde vara förbjudet arbeta åt andra, men
som praxis gäller nog, att arrendatorn
i första hand skall förrätta de arbeten,
som hemmanets egare vill hafva utförda,
äfven om detta för arrendatorn medför
olägenheter, d) I de flesta fall egaren.
e) Arrendatorn har vanligen rätt till ved¬
brand. f) Rösträtt har ingen arrendator
inom denna ort.
Holm.
a) Arrendetid oftast obestämd. Till- och
afträdessyn aldrig. Arrendatorn har van¬
ligtvis ingenting hvarmed han kan ersätta
vanhäfd å hus och jord. b) Oftast födoråd
samt hemmanets alla utskylder. c) Ja. Der
sådan skyldighet stadgas, medför den ofta
olägenheter för arrendatorn. Arrendatorn
är ej förbjudet arbeta åt andra, så vida
bolaget ej behöfver honom, d) Bolagen
bruka numera bygga delvis, emedan arren¬
datorn saknar förmåga dertill, e) Ja, efter
anvisning, f) Arrendatorn hvarken får eller
kan utöfva rösträtt, emedan hans kontrakt
icke tillåter det.
FRÅGAN 20. S0CKEN03IBUD.
265
Ljustorp.
a) Arrende uppgöres dels för ett år, dels
för fem år, hvarefter uppsägning kan ske.
b) Arrendet bestämmes till en kontant
summa, hvaraf en del får utgöras in natura,
dessutom utgöras födoråd och vägunderhåll.
c) Nej. d) Största byggnads- och underhålls-
tungan af husen hvilar på bolagen sjelfva.
e) Ja. f) Rösträtt utöfvas här af bolagen
sjelfva. •
Hässjö.
b) Arrendatorn är skyldig erlägga visst
penningebelopp, betala utskylder, under¬
hålla hemmanets sommar- och vinterväg¬
skiften. d) Bolagen bygga och underhålla
husen å arrendehemmanen, e) Arrendatorn
får taga vedbrand, byggnadsvirke och bete
å skogsmarken, f) Bolagen rösta sjelfva för
sina hemman.
Njurunda.
a) Af en bolagsarrendator har uppgifvits
5 års arrendetid. Intet bestämdt om upp¬
sägning eller af- och tillträdessyn. b) Visst
arrende (kontant och in natura), som ut¬
tages i förskott, samt utskylder och väg¬
underhåll fordras af en arrendator, c) A
vissa hemmansdelar fordras kolning samt
visst arbete åt bolaget, d) Tillkommer
bolagen, e) Ja. f) Sakna rösträtt.
3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Viksjö.
a) Arrrendet är i de flesta fall på obestämd
tid och uppsäges när som helst, b) Arrendet
erlägges kontant, der ej födoråd förekommer
till så stort belopp, att det anses utgöra
arrendet. Dessutom erläggas utskylder samt
vägunderhåll, c) Arrendatorn är skyldig
att vid tillsägelse arbeta åt egendomsegaren.
Under sommarens brådaste tid medför detta
olägenheter för arrendatorn, och leder ofta till
tvistigheter, t. o. m. uppsägning af arrendet.
Arrendatorn är ej förbjudet att arbeta åt
andra, men han måste i alla fall först ut¬
rätta de arbeten, egendomsegaren fordrar,
men mot lägre betalning än hos andra.
Detta har också ledt till tvistigheter, t. o. m.
uppsägning af arrendet, d) Det tillkommer
arrendatorn att bygga och underhålla husen,
i vissa fall måste dock bolagen hjelpa till
vid byggandet, då arrendatorn ej förmår,
e) Arrendatorn får taga vedbrand samt bete
å hemmanets skog. Till byggnadsvirke får
efter anvisning tagas torr skog.
Häggdånger.
a) Arrendet gäller för år; uppsägning
enligt lag, men kontraktets bestämmelser
i öfrigt pläga vara så pass åtdragande, att
kontraktsbrott å arrendatorns sida lätt kunna
| påvisas och berättiga hans afhysning från
hemmanet. Ersättningsbeloppen vid af- och
tillträdessyn bestämmas af bolagets ombud,
b) En kontant summa bestämmes, som
skall utgöras i arbete efter bolagets till¬
sägelse. Utskylder och vägunderhåll utgöras
dessutom af arrendatorn. c) Ja. Medför
ofta olägenhet på grund af den rigorösa
tillämpningen af denna bestämmelse. Får
ej arbeta åt andra, d) Arrendatorn skall
bygga och underhålla husen, e) Ja, efter
bolagets anvisning, f) Har kommunal röst¬
rätt.
Gudmundrå.
a) En del på vissa år, en del på lifstid,
b) Såsom arrende erlägges ett mindre kontant
belopp hvarjemte hemmanets onera in natura
utgöras; ibland endast det senare, c) Nej. Ej
förbud att arbeta åt andra, d) Byggnads¬
skyldigheten torde i allmänhet bolagen
sjelfva öfvertagit, hvaremot underhållandet
af husen mestadels åligger arrendatorerna.
e) Ja. f) I de flesta fall hafva bolagen
förbehållit sig rösträttens utöfning.
Högsjö.
a) Arrendetiden vanligen 20 år. Bola¬
get har förbehållit sig rätt till uppsägning
af kontrakt, ifall arrendatorn ej sköter sig,
34
266
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
dock med 6 månaders uppsägningstid. Af-
och tillträdessyn påkallas af bolaget, b)
Arrendatorn skall erlägga sitt arrende i kon¬
tanter samt utgöra födoråd, utskylder, väg¬
underhåll. c) Arrendatorn är skyldig att
förrätta arbete åt hemmanets egare, efter
ortens gängse priser. Ej förbjudet att ar¬
beta åt andra, d) Bolaget skall bygga husen,
men är arrendatorn skyldig att utgöra körs-
lor vid nybyggnad, e) Arrendatorn har
rätt till byggnadsvirke, vedbrand och bete.
f) Arrendatorn har rösträtt efter lag.
Ytter-Lännäs.
a) Bestämd arrendetid förekommer ej. At¬
elier tillträdessyn ej heller, b) Arrendet er¬
lägges vanligen in natura och ingå deri
vägunderhåll och utskylder. c) Nej. d) Vid
nybyggnader erhåller arrendatorn mer eller
mindre understöd af bolaget, men under¬
hållsskyldigheten tillkommer honom ensam,
e) Ja. f) Af 14 inom socknen varande arren-
datorer sakna 11 både kommunal och po¬
litisk rösträtt.
Boteå.
a) De skriftliga kontrakten gälla för 5 år
i sänder, de muntliga äro ställda på ett års
uppsägning. Syner hållas vid af- och till¬
träden. Ersättning fås för förbättringar med
afdrag af husröta, b) Arrende består i ut¬
görande af hemmanets onera och i kon¬
tanta penningar allt efter hemmanets be¬
skaffenhet. Födoråd, utskylder äfvensom
underhåll af vinter- och sommarväg ut¬
göras af arrendatorerna i Kalknäs. De öf-
riga äro fria från födoråd och vägunderhåll,
c) Arrendatorerna äro skyldiga att efter till¬
sägelse mot ersättning utgöra arbeten åt
hemmansegare, allt på tider, då det för
arrendatorerna är passande, så att hemma¬
nens skötsel icke eftersättes. Så vida jord-
egaren har arbete att erbjuda arrendatorn,
är han skyldig att fullgöra det. Eljest hin¬
dras han icke att arbeta åt andra, d) Egaren
tillkommer att bygga och underhålla husen,
e) Arrendatorn har rätt till vedbrand och j
bete å skogsmarken, äfven byggnadsvirke,
om han åtager sig byggnader å hemmanet,
f) De arrendatorer, som hafva kontrakt, ega
ock utöfva rösträtt äfvensom de, som äro
för inkomst taxerade. Hinder läggas icke
för dem i detta afseende.
Styrnäs.
a) »Uppsägningstiden är år och fardag.»
Af- och, tillträdessyn förekommer i allmän¬
het ej. b) Arrendet erlägges kontant, och
födoråd, der sådant finnes, samt alla onera
utgöras af arrendatorn. c) Nej. d) I all¬
mänhet nybygga bolagen, men underhålls¬
skyldigheten åligger arrendatorn. e) Ja.
Ofver-Lännäs.
a) Längre eller kortare tid, aldrig under
ett år. Af- och tillträdessyn sker genom
två oj afviga personer, b) Arrendatorn er-
lägger alltid en viss öfverenskornmen pen¬
ningsumma samt ansvarar för hemmanets
alla onera. c) När bolaget sådant påyrkar,
är arrendatorn skyldig att gå i dess arbete.
För öfrigt eger han sin frihet, d) Arren¬
datorerna. e) Ja. f) Rösträtt utöfvas i de
flesta fall af bolaget sjelft.
Sånga.
a) I Para gäller kontraktet på arrenda-
torns lifstid, i Ås är kontraktet ställdt på
ett års uppsägning. Icke kändt, om af- och
tillträdessyn hålles, b) För hemmanet i
Para betalar arrendatorn utskylderna, men
intet arrende; i Ås ansvarar arrendatorn för
utskylderna samt födoråd till tre personer,
men för öfrigt intet arrende. På båda stäl¬
lena skall arrendator för hemmanen under¬
hålla vinter- och sommarväg. c) Arrendator
är icke förbjudet att förrätta arbete åt andra
och han är icke skyldig att arbeta åt bolagen,
d) Bolagen bygga och underhålla husen.
Gör arrendatorn det, får han ersättning der¬
för. e) Ja, arrendatorn har rätt till ved¬
brand, äfvensom till byggnadsvirke, om han
åtager sig någon byggnad. Bete å skogs¬
marken eger han rätt till för sina kreatur.
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
267
f) Kontrakten innehålla ingen bestämmelse
om utöfning af rösträtt.
4 . Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå.
Antagligt är, att arrend atorn skall utgöra
alla hemmanen ålöpande onera, under¬
hålla husen och ega rätt till vedbrand,
byggnadsvirke och bete samt rösträtt enligt
lag.
Ed.
a) Arrendetiden 5—10 år och derutöfver,
b) Arrendatorn är i de flesta fall skyldig att
utgöra hemmanets utskylder och onera af
alla slag samt, derest hemmanet betungas
af födoråd, äfven utgifva detta, c) Arren¬
datorn är oförhindrad att arbeta åt hvem
han vill. d) Bolaget bygger, men arren¬
datorn får i allmänhet underhålla åbygg¬
naderna. e) Rätt till vedbrand, byggnads¬
virke och bete har alltid arrendatorn.
Multrå.
a) Arrendetiden vanligen vissa år. b)
Arrendator gifver i allmänhet kontant arren¬
de samt bestrider hemmansutskylder och väg¬
underhåll äfvensom födoråd, der sådant före¬
kommer. c) Några sådana skyldigheter för
arrendator förekomma icke. d) Beroende
på kontrakt, vanligen tillsläppa bolagen
byggnadsvirke, och arrendator bekostar ar¬
betet. e) Ja. f) Inom orten förekommer
icke, att arrendator, som innehar hemman
för vissa år, saknar rösträtt.
Långsele.
a) Arrendatorerna hafva ingen uppsäg¬
ningstid sig förbehållen. De kunna upp¬
sägas när som helst. Af- och tillträdessyner
förekomma ej. b) Arrendatorerna erlägga
i allmänhet icke särskildt arrende vare sig
kontant eller in natura. Men de utgöra
födoråd, krono- och kommunalutskylder samt
vägunderhåll, c) Alla dessa frågor besvaras
med nej. d) Det bygges så litet som möj¬
ligt. Men det, som bygges, bygges än af
bolaget än af arrendatorerna. e) Ja. f)
Arrendator å bolagshemman har i regel ej
rösträtt för det hemman, hvars åbo han är.
Det vill derför synas, som om innehafvare
af bolagshemman borde benämnas icke arren-
datorer, utan åbor.
Graninge.
a) Från 5 t. o. m. 20 år. Bolaget för¬
behållit sig rätt till uppsägning samt till af-
och tillträdessyn. Bolaget bestämmer er¬
sättningsbeloppen. b) Kontant arrende, födo¬
råd, krono- och kommunalutskylder, väg¬
underhåll, vägskatt samt plogning af vägar.
Dessutom har bolaget rätt enligt kontrakten
pålägga arrendatorn »extra ordinarie utlagor,
besvär och arbeten, af hvad namn och be¬
skaffenhet de vara må», c) Ja. Ja, dessa
arbeten skola utföras under skördetiden.
Nej. d) Arrendatorn. e) Ja. Dock icke
bete för getter, f) Brott mot gällande kon¬
trakt äro oundvikliga, och bryter arrendatorn
häremot, är han skyldig att efter uppsäg¬
ning, utan åtnjutande af fardag, lemna arren¬
det den 1 påföljande Maj.
Resele.
a) Ersättning bestämmes af synemän, b)
Vanligen erläggas hemmanets onera, utskyl¬
der och födoråd, der sådant finnes, c) Så
vidt kändt är, stadgas ej sådana skyldig¬
heter. d) Husen underhållas af arrendatorn.
Nybyggnader och större reparationer bekostas
vanligen af bolagen, e) Arrendatorn har rätt
till byggnadsvirke och vedbrand samt bete
å skogsmarken, f) Rösträtt utöfvas af en
del arrendatorer, men för det mesta af bo¬
lagen sjelfva genom deras tjenstemän.
Adals-Liden.
1. a) Arrendetiden olika, 10, 15, 20, 25
år. Afträde utan uppsägning. Inga af- och
tillträdessyner. b) En del arrendatorer er¬
lägger en viss summa, vanligen 100—150
kr. I allmänhet skall arrendatorn utgöra
födoråd, der sådant förekommer, samt be¬
268
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
tala alla utskylder samt ansvara för väg¬
underhållet. c) Sådana bestämmelser synas
ej förekomma, d) I de flesta fall byggas
husen af bolagen, men underhållas af ar-
rendatorn. e) Ja. f) Bolaget förbehåller
sig alltid utöfvandet af rösträtt, af hvilken
man dock sällan begagnar sig.
2. a) Af- och tillträdessyn förekommer
sällan, b) Arrendatorn är skyldig hålla
gärdesgårdarna och landsväg i alla delar
samt utgöra utskylder och födoråd och un¬
derhålla hus. Andra utgifter är han fri
från, om ej hemmanet anses förut väl skött
och ligger centralt till. I så fall får ar¬
rendatorn äfven utgifva mer och mindre
arrende. Är deremot hemmanet dåligt, kan
han till och med få hjelp till en del af
utskylderna. c) Arrendatorn får arbeta hvar
han vill och till hvem han vill. d) Bola¬
gen uppbygga husen, men arrendatorn är
skyldig underhålla desamma, e) Arrenda¬
torn har rätt till vedbrand, byggnadsvirke
efter tillsägelse och bete. f) Utöfning af
rösträtt förekommer högst sällan.
Junsele.
1. a) Vanligtvis på arrendatorns lifstid,
om arrendatorn är hemmanets forne egare.
I andra fall på 5 och 10 år samt på obe¬
stämd tid. b) Födoråd eller viss del deraf,
om sådant skall af hemmanet utgå, eljest
utskylderna eller en viss del deraf äfven¬
som vägunderhåll, eller en bestämd mindre
summa penningar i ett för allt. De i pen¬
gar bestämda arrendeafgifterna hafva alla
synts mindre, än egaren efter på orten
gängse pris kunde med skäl och billighet
fordra, c) Nej. Nej. Nej. d) Egaren
tillkommer att bygga, arrendatorn att un¬
derhålla. Men oftast tillämpas dessa be¬
stämmelser så, att egaren får draga försorg
om bådadera. e) Ja. f) Somliga bolag
hafva i skriftliga kontrakt förbehållit sig
rösträtten för de hemman, de utarrenderat.
2. a) Arrendet lär kunna uppsägas, då
bolagets ombud tror sig finna anmärkning
mot arrendatorn, som ej eger minsta rätt
till försvar, ej heller någon fardag, c) Det
lär vara arrendatorn med stränghet förbju¬
det att förrätta arbete åt andra utan lof.
e) Vedbrand lär arrendatorn verkligen hafva,
om föreståndaren finner för godt anvisa.
f) Rösträtt har ju ej kunnat komma i
fråga för de s. k. arrendatorerna, som ej
kunnat antecknas i någon offentlig hand¬
ling.
3. a) Om arrendetiden olika bestämmel¬
ser. Uppsägningstid är okänd. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) I vissa fall
är arrendatorn skyldig att erlägga visst ar¬
rende, utskylder och födoråd, äfven väg¬
skatt, vägunderhåll och andra onera. c)
Arrendatorn är skyldig mot ersättning för¬
rätta arbete åt hemmanets egare. Om olä¬
genhet uppkommit, obekant, d) I hufvud¬
sak bolagen, e) Ja. f) Bolagen utöfva
rösträtt för alla sina hemman.
Ramsele.
a) Muntliga aftal gälla »tills vidare».
Skriftliga gemenligen på tio år. Uppsäg¬
ningstid samt af- och tillträdessyn förekom¬
ma här knappast någonsin, b) Mera sällan
visst arrendebelopp; vanligen måste arren¬
datorn utgöra födoråd, utskylder och väg-
.underhåll. c) Vanligen icke. d) Egaren.
e) Ja. f) Egaren utöfvar sjelf all rösträtt.
Edsele.
a) I kända tryckta formulär förelägger
åtminstone ett bolag sina arrendatorer att
afflytta, så snart de derom anmodas. Då
jemväl i andra fall bolagsarrendatorer hotas
med aflägsnande från hemmanet, derest de
ej verkställa afverkning och forsling af tim¬
mer för det af bolaget bestämda priset,
torde äfven dessas ställning vara nog så
osäker, b) Vanligen består arrendet i er¬
läggandet af utskyldérna eller viss del deraf
samt i underhåll af födorådsfolk, der sådant
finnes; likaså utgör arrendatorn vägunder¬
hållet in natura, c) Kan ej besvaras an¬
FBAGAN 20. SOCKENOMBUD.
269
norlunda än som skett i a), d) Somliga
bolag bygga frikostigt, andra bidraga icke
vare sig till byggande eller till underhåll af
hus. e) Alltid, f) Rösträtten taga de flesta
bolag i anspråk för egen räkning.
Helgum.
a) Vexlande arrendetider, ibland 5 — 10
år, ibland blott »för året». Af- och till-
trädessyn förekommer högst sällan, b) Ar¬
rendator utgör födoråd, der sådant förekom¬
mer, samt alla utskylder och onera för
hemmanet; sällan någon arrendeafgift der¬
öfver. c) Nej. d) I allmänhet bolagen
sjelfva, som flerstädes satt husen i bättre
skick, e) Ja. f) Rösträtt endast vid skrift¬
liga kontrakt på minst 5 års tid.
Fjällsjö.
a) Muntliga aftal afse vanligen ingen viss
tid. Af- och tillträdessyn brukas icke. b)
Arrendatorn får vanligen utgöra vägunder¬
håll, födoråd samt i flesta fall äfven ut¬
skylder, fast dessa sistnämnda ofta be¬
talas af bolagen, hvilka då påföra arren¬
datorn dessa i räkning, c) Nej. d) Bola¬
gen bygga vanligen, emedan arrendatorn
saknar förmåga dertill; dock stadgas van¬
ligen underhållsskyldighet för arrendatorn,
fast han i regeln försummar detta, e) Ja.
f) Bolagen bruka i regeln förbehålla sig
rösträtt och utöfva den äfven.
JBodum.
a) Af- och tillträdessyn förekommer icke.
b) Arrendatorn utgör alla utskylder, en del
af födoråd, der sådant förekommer, äfven¬
som vägunderhåll, grusning och plogning af
vägar, c) Arrendator är i somliga fall till
någon del skyldig att efter tillsägelse utföra
de arbeten, som hemmanets egare bestäm¬
mer. Dessa bestämmelser tillämpas så, att
de ej skola medföra någon olägenhet. Ar¬
rendator får äfven söka arbete hos andra,
om han så önskar, d) Att bygga nya och
delvis underhålla gamla hus tillkommer
vanligen egarne, så vida ej särskilda aftal
äro bestämda, e) Arrendator har rätt till
vedbrand af tullar och annat affall efter
afverkningar, äfvensom bete å skogsmarken,
f) Rösträtt utöfvas af arrendator, som så
önskar, när skriftligt kontrakt å 10—20 år
är upprättadt och arrendatorn företer kon¬
trakten vid kommunalstämma och såme¬
delst bevakar sin rösträtt.
Tåsjö.
a) Arrendetiden utgör i allmänhet 10—20
år, arrendekontrakten föreskrifva af- och
tillträdessyner, men sådant har, veterligen,
icke förekommit, och inga bestämmelser
föreskrifva, hvem som skall hålla synen,
b) Arrendatorn skall utgöra: alla onera, äf¬
vensom andel i allmänna byggnader och
vägunderhåll, c) Sådana bestämmelser eller
förbud hafva icke förekommit, d) Arren¬
datorn får i regel underhålla husen. Till
nybyggnader bidraga bolagen med åtskil¬
liga belopp, eller ock bekosta de hela ny¬
bygget. e) Arrendator har rätt till ved¬
brand och bete, samt efter anmälan och
utsyning till byggnadsvirke, f) Rösträtt för
lägenheten vid prestval samt kommunal-
och kyrkostämmor tillkommer jordegaren.
Arrendatorn får ej utan jordegarens bifall
emottaga främmande kreatur. Arrendatorn
eger ej rättighet att å lägenheten hysa främ¬
mande personer för längre tid utan jord¬
egarens medgifvande. Arrendatorn ansva¬
rar för om eldsolycka skulle förekomma.
Brister arrendatorn enligt jordegarens för¬
menande i uppfyllandet af föreskrifna skyl¬
digheter eller gör sig saker till brott emot
allmän lag, kan han när som helst skiljas
från arrendet utan föregående uppsägning.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
UJånger.
En arrendator får sitta qvar, så länge
han betalar utskylderna (ibland behöfver
han ej ens det) samt ansvarar (i regeln
mycket dåligt) för hemmanets onera, och
270
FKAGAN 20. SOCKENOMBUD.
då detta ej längre går för honom, skickas
en annan bolagskarl dit.
Nätra.
a) I de flesta fall gälla endast muntliga af¬
tal, då arrendetiden omfattar ett år i sän¬
der. Der längre tid i ett par fall före¬
kommer, torde skriftliga aftal finnas. Någon
af- eller tillträdessyn har ej försports, hva¬
dan några ersättningsbestämmelser knappast
torde ifrågakomma. Om så skulle vara, torde
ersättningen bestämmas af bolagen ensamt.
Någon uppsägningstid har ej heller veter¬
ligen förekommit, b) Arrendet, der sådant
är bestämdt, utgöres stundom af en viss
foderleverans till bolaget. Der arrendet är
bestämdt i penningar, brukar det utgöras
genom skogskörslor. Födoråd och andra
onera åligga i regeln arrendatorn, men der
han ej orkar, få nog bolagen träda emel¬
lan understundom. c) Möjligen timmer-
drifning och flottningsarbeten. Någon olä¬
genhet för arrendatorn förefinnes gemenli¬
gen icke af dylika bestämmelser, då arren¬
devillkoren äro så ofta grundade på munt¬
liga, temligen lösa aftal. Tredskande arren-
datorer utbytas, och så är man å ömse si¬
dor nöjd. d) I regeln bolagen, men ofta
få de redan befintliga husen förfalla. Möj¬
ligen företages någon gång en tillfällig re¬
paration. Nybyggnad har någon gång före¬
tagits i afsigt att sälja inegojorden och
behålla skogen på så lång tid som möj¬
ligt. På senare tid har ej heller dylikt
förekommit, e) Rätt till vedbrand och bete
å skogsmarken tillförsäkras nog arrendatorn,
men byggnadsvirke torde ej ifrågakomma,
då bolagen sj elfva bygga, ifall de anse nö¬
digt. f) Rösträtt har nog arrendatorn, för
så vidt han är taxerad för tillräcklig in¬
komst. Men på ett par undantag när ut-
öfvas rösträtten för hemmanen af bolagen
sjelfva. Endast de, som hafva skriftliga
kontrakt på 10 år eller derutöfver, ega att
äfven för jorden utöfva rösträtt.
Sidensjö.
a) Arrendetiden är oftast ett år. Af- och
tillträdessyn har aldrig förekommit, b) Ar¬
rendatorn brukar vara skyldig att utom sitt
kontanta årliga arrende utgöra dels födoråd,
der sådant finnes, dels hemmanets alla öf-
riga utskylder och vägunderhåll, c) Arren¬
datorn brukar genom kontrakt, der sådana
finnas, annars genom tillsägelse, vara bun¬
den att uteslutande arbeta i timmerflottning
och skogskörslor åt bolaget samt förhindrad
att arbeta åt andra, d) Att bygga och un¬
derhålla husen tillkommer i regel bolagen,
e) Ja, endast vedbrand och betesrätt, f)
Rösträtt utöfvas af bolagen och icke af ar-
rendatorerna.
SJcorped.
En tryckt blankett bifogas, hvari före¬
komma bl. a.följande bestämmelser: a) Arren¬
det gäller tills vidare med uppsägning enligt
lag. b) Arrendatorn erlägger viss arrende-
afgift. Hemmanets onera betalas af egaren.
c) Arrendatorn och hos honom skattskrif-
na eller inhysta arbetsföra personer äro
skyldiga att hela året om, då så påfordras,
förrätta arbete åt bolaget. Få ej utan till¬
stånd arbeta åt andra, d) Arrendatorn är
ej nybyggnadsskyIdig, men skall verkställa
mindre reparationer, dock icke för mer än
tio kronor årligen, e) Arrendatorn har rätt
till husbehofsvirke och vedbrand, efter ut¬
syning, samt till mulbete å för ändamålet
upplåten mark. f) Arrendatorn får icke
utan tillstånd verkställa nyodlingar eller
vistas å annan ort, och ej hos sig inhysa
personer, som icke af bolagets förvaltare
godkänts.
Anundsjö.
1. Omöjligt att besvara.
2. c) Förut har det varit vanligt, att
dessa bestämmelser gått in i aftalet. Men
numera är det fritt att arbeta åt hvem som
helst, d) Bolagen tillkommer att bygga och
underhålla husen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand och bete å skogsmark, f) För
FRÅGAN 20. SOCKENOMBTJD.
271
de hemman, för hvilka bolagen betala ut-
skylder (de flesta), utöfva bolagen äfven
rösträtt.
3. Svar saknas.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevad.
a) Arrendetiden brukar vara obestämd.
Af- och tillträdessyn förekommer ej. b)
Arrendeafgiften utgöres vanligen af skyldig¬
het att utgöra födoråd och att betala alla
andra å hemmanet hvilande onera. c) Af¬
tal om arbetsskyldighet till hemmanets
egare förekommer sällan, e) Rätt till ved¬
brand och mulbete å skogsmarken brukar
tillkomma arrendatorn.
Björna.
b) Arrendatorn utgör alla onera, som
åligga hemmanet, c) Arrendator bör vin¬
tertiden förrätta skogskörslor åt bolaget,
kanske flera mil från hemmet. Höet bort-
föres från hemmanet och gödseln qvarlig-
ger i skogen. Att arrendatorn arbetar åt
annat bolag ses nog icke gerna, d) Arren¬
datorn. e) Ja. f) Rösträtt öfvas af bo¬
laget.
Arnäs.
a) Arrendetiden mycket olika. Säljare
bruka i allmänhet förbehålla sig längre tid
att bruka och begagna sjelfva hemmanets
inegojord. Uppsägning förekommer meren¬
dels vid skriftliga aftal. Likaså af- och
tillträdessyn. b) Arrendet består i utgöran¬
det af utskylderna och hemmanet åliggande
onera. c) Arbeten utföras nog åt hemma¬
nets egare, men »mot gängse pris», vanli¬
gen den enda inkomst arrendatorn har å
den ort, der han vistas, d) Tillkommer i
allmänhet arrendatorn. Äro husen vid ar-
rendatorns tillträde förfallna, brukar han
erhålla byggnadsbidrag, e) Ja. f) Bolagen
vilja mångenstädes förbehålla sig rösträtt.
Gideå.
a) Olika, högst omkring 40 år. Någon
uppsägning sker veterligen icke i annat fall
än att arrendatorn förverkar kontraktet, b)
De skyldigheter, som nämnas, c) Ja, i all¬
mänhet. d) För det mesta af arrendatorn,
som härför erhåller mer eller mindre hjelp
af bolaget, e) Ja. f) Ej alltid rösträtt.
Tréhörningsjö.
a) 40-årig arrendetid utan uppsägning,
men kontrakten lära enligt bolagsarrenda-
torers påståenden innehålla så stränga be¬
stämmelser, att de ej kunna af arrenda-
torerna fullgöras fullständigt, hvadan alltså
arrendatorerna sitta ganska osäkert, b) Ar¬
rendet utgöres i allmänhet af skyldighet
att utgöra utskylder och alla hemmanet åt¬
följande onera. c) Arrendatorerna lära vara
skyldiga att efter tillsägelse förrätta arbeten
åt bolaget, men har denna bestämmelse
veterligen hittills ej tillämpats så, att det
medfört olägenhet. Arrendatorerna är ej
förbjudet att arbeta åt andra, d) På ar¬
renden, som gälla 40 år, tillkommer bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten arrenda¬
torerna, men på sådana arrenden, som gälla
kortare tid, bygges och underhålles efter
särskilda öfverenskommelser mellan bolag
och arrendatorer. e) Ja, efter anvisning,
f) Bolaget lär ha förbehållit sig rösträtt å
vissa hemman. För öfrigt erhålla arren¬
datorerna fri läkarevård för sig och sina
familjer.
Grundsunda.
1. Dessa aftal innehålla icke sällan be¬
stämmelser, som helt och hållet göra arren¬
datorn till ett hjelplöst offer för bolagets
godtycke eller också alldeles beroende af
detsammas gunst och nåd. De innehålla
ibland bestämmelser, som i väsentlig grad
inskränka arrendatorns personliga frihet,
såsom att på kallelse och mot godtgörelse,
som af förvaltningen bestämmes, verk¬
ställa körslor och annat arbete samt förbud
272
FBAGAN 20. S0CKEXO3XBUD.
mot att arbeta åt andra utan bolagets med¬
gifvande. Somliga kontrakt kunna innebära
bestämmelser, som med bästa vilja i verl-
den aldrig kunna uppfyllas, och uppfyllas
ej alla kontraktets föreskrifter, så medför
det i sin tur naturligtvis vräkning af arren-
datorn, kanske då i många fall utan fardag.
2. b) Alla arrendatorer äro skyldiga att
utgöra utskylderna, samt visst arrende, an¬
tingen kontant eller in natura. Dessutom
är arrendatorn skyldig verkställa grusning
och plogning af vägar, c) Under tid, då
hemmanets egare fordrar arbete, är det
stundom arrendatorn förbjudet att arbeta
åt andra, d) Att bygga och underhålla
husen tillkommer arrendatorn, hvilken för
detta ändamål har rätt till husbehofsvirke,
fastän här i många fall ganska inskränkt,
e) Bete och vedbrand fås på hemmanets
utmark.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda.
1, 2. Kännedom saknas.
3. a) Arrendetiden är vanligen ett år,
men då uppsägning ej å någondera sidan
sker före nyår, fortgår arrendet. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) Arrendatorn
skall utgöra alla hemmanets onera. I vissa
fall kan arrendator, om födorådet är stort,
åtnjuta en viss summa årligen som ersätt¬
ning. Grusning och plogning är arrenda¬
torn skyldig verkställa, c) Arrendator är
skyldig att utföra vissa arbeten åt hemma¬
nets egare, dock ej utan ersättning. Arren¬
dator är ej förbjudet att arbeta åt andra, för
så vidt han honorerar hemmanets onera.
Derest så ej sker, måste ju bolaget till¬
hålla honom att arbeta för dess räkning,
för att möjligen få räkna sig något till
godo för utlagda utskylder. d) I kontrak¬
ten ingår vanligen skyldighet att underhålla
åbyggnader, men har detta aldrig tilläm¬
pats, utan hafva bolagen byggt å de gårdar,
der sådant varit erforderligt, e) Ja. f)
Rösträtten för hemmanen förbehålla sig bo¬
lagen.
Hellesjö.
a) Vanligast på 5 år. Af- och tillträdes¬
syn plägar ej ifrågakomma, b) I vanliga
fall skall brukaren utgifva födoråd, der så¬
dant skall utgå, äfvensom hemmanets alla
onera; resten kontant, c) Nej. d) Att bygga
hus å bolagsgården är något, som sällan före¬
kommer. Skall någon reparation göras, måste
bolaget vanligen verkställa sådan, enär bru¬
karen högst ogerna företager något, hvarför
han ej har betalt, e) Ja. f) Om ej bru¬
karen är tillstädes å stämmor och anmäler
sig att utöfva rösträtt (hvilket dock aldrig
händt), gör bolagets ombud anspråk på att
rösta för bolagets alla egendomar.
Håsjö.
a) Arrendetiden vanligen obestämd; upp¬
sägning sker vanligen ett år förut; af- och
tillträdessyn förekommer veterligen icke. b)
Visst arrende gifves för hemman, der födo¬
råd ej skall utgifvas. I annat fall utgöres
födoråd såsom arrende. Alltid skola ar-
rendatorerna fullgöra utskylder och väg¬
underhåll. c) Arrendator är vanligen skyldig
att utföra afverkningskörning åt bolaget mot
särskild godtgörelse. Vanligen antager ar¬
rendator arrendet just för afverkningsförtjen¬
stens skull. Icke förbud att arbeta åt andra,
d) Vanligen är arrendator förbunden bygga
och underhålla husen, men lika vanligt är,
att bolaget, då arrendatorn icke velat eller
mäktat fullgöra sitt åtagande härvidlag, får
både bygga och underhålla, e) Ja. f) Röst¬
rätten vilja bolagsinspektorerna oftast ut¬
öfva för bolagens räkning och hafva för
detta ändamål fullmakter från bolagens dis¬
FEÅGrAN 20. SOCKEXOMBUD.
273
ponenter. I arrendekontrakten finnas dock
i flera fall bestämmelser, att rösträtten till¬
kommer arrendatorn.
Fors.
1. a) Arrendetiden är till en början van¬
ligen 5 år, men kan sedan förlängas ända
till 20 år. Laga syner vid af- och tillträde
förekomma ej. b) Å hemman, der födo-
råd förekommer, erlägger arrendatorn van¬
ligen ingen kontant arrendeafgift, men har
att utgöra alla utskylder äfvensom vägunder¬
håll, hvilket allt är ganska betungande, enär
t. ex. komunalutskylderna synas blifva allt
större och större, c) Nej. d) I de flesta
fall bygga bolagen sjelfva de nödiga husen,
men det åligger arrendatorn att underhålla
dem. e) Ja. f) Stundom hafva bolagen
förbehållit sig rösträtt för hemmanet.
2. a) Arrendetiden är olika, kortaste
kända tiden är 5 år och längsta 20 år.
Egentliga af- och tillträdessyner torde sällan
förekomma utan verkställas dessa af bo¬
lagets ombud och arrendatorn. b) Arren¬
datorn skall bestrida alla utskylder för hem¬
manet, af hvad slag de vara må, således
äfven vägunderhåll. A de hemman, å hvilka
finnes födoråd, skall detta af arrendatorn
utgifvas, hvilket å många, hemman utgör,
i förening med utskylderna, hela arrendet.
Der födoråd icke finnes, utgöres arrendet
alltid af en viss bestämd penningesumma.
c) Arrendatorerna äro icke förbundna till att
förrätta några vissa arbeten åt hemmanens
egare. Icke heller är det dem förbjudet
att arbeta åt andra, d) Husen byggas och
iordningställas af bolagen. Sedan tillkommer
' det arrendatorn att vidmakthålla dem enligt
arrendekontraktets bestämmelser, e) Till
vedbrand, byggnadsvirke och bete har ar¬
rendatorn rätt.
Stugun.
1. b) Det är troligt, att arrendatorerna
hafva sig ålagdt att utgöra alla hemmanets
onera. c) Arrendatorn har ingen som helst
egen vilja utan måste vara ytterst uppmärk¬
sam på vinkar, som gifvas från inspektören
eller förvaltaren, samt alltid vara färdig att
stå till tjenst, närhelst sådan erfordras, d)
Arrendatorn skall nog bygga och underhålla
husen, men då han vanligen är alldeles
utarmad, låter inspektören nåd gå för rätt,
och husen få alldeles förfalla, e) Afskräden
från afverkningen jemte gamla vindfällen
eger arrendatorn använda till bränsle. Bygg¬
nadsvirke kommer sällan i fråga, emedan
husunderhållet å bolagshemman anses min¬
dre angeläget, men rätt till bete med un¬
dantag för getter tillkommer arrendatorn.
f) Arrendatorn utöfvar ingen rösträtt för
det hemman, han brukar. Rösträtten ut-
öfvas af bolagets inspektor. Ett minst sagdt
pinsamt intryck gör det på kommunens öf-
riga röstberättigade att närvara vid stäm¬
mor, der bolagsväldet fått fast mark. Ett
lika pinsamt intryck gör sjelfva kommunal¬
lagen, som tillåter ett bolag genom sitt om¬
bud aflemna röster för alla dess fastigheter
inom kommunen. Den arbetsamme och
idoge sjelfegande bonden, som nödgas tänka
mera på sitt arbete, är ej alltid politiskt
vaken för att rätt tillgodose sitt intresse
vid stämmorna, hvilkas beslut oftast fattas
efter bolagets önskan, ehuru bolaget vore i
minoriteten, ifall de sjelfegande mera man¬
grant infunne sig.
2. a) Der skriftliga aftal förekomma, torde
nog arrendetiden vara bestämd till vissa
år. Af- och tillträdessyn förekommer icke.
b) Vanligen åligger arrendatorn skyldigheten
betala alla hemmanets onera och i vissa
fall äfven att derutöfver erlägga kontant
arrende till belopp varierande mellan 50
och 300 kronor årligen, c) Veterligen före¬
kommer ej någonsin, att arrendatorerna äro
skyldiga att efter tillsägelse förrätta några
arbeten åt hemmansegarne, eller att det är
dem förbjudet att arbeta åt andra. Men då
arrendatorn vanligen måste antaga det arbete,
hans bolag bjuder honom, till det pris bo¬
laget bestämmer, är denna arbetsfrihet prak¬
tiskt af minsta möjliga värde, d) I all¬
35
274
FRAGÄN 20. SOCKENOMBUD'.
mänhet bekostas nybyggnaderna af bolagen
sjelfva, men underhållskostnaderna åligga
arrendatorn. e) Vedbrand, husbehofsvirke
och bete har arrendatorn rätt till å hem¬
manets skogsmark, f) I de skriftliga af-
talen förbehåller sig bolaget understundom
utöfning af rösträtt för hemmanet.
Borgvattnet.
a) Arrendetid vanligtvis obestämd. Upp¬
sägningstid samt af- och tillträdessyn till-
lämpas i princip icke. b) Arrendator ut¬
gör födoråd, utskylder till stat och kommun
och vägunderhåll sommar och vinter, men
dessutom mera sällan något visst penninge-
arrende. c) Nej, blott undantagsvis. Här
liten erfarenhet. Nej. d) Bolagen bekosta
vanligtvis byggandet af nödiga hus, dock
får arrendator bekosta huggning och fram¬
forsling af nödigt virke, äfvensom under¬
hålla husen, e) Ja. f) Arrendatorer sakna
rösträtt för de arrenderade hemmanen.
Refsund.
a) Arrendetiden vanligen fem år med ömse¬
sidig uppsägning. Kontrakt bestämmer van¬
ligen hållande af till- och afträdessyn, men
tillämpas veterligen icke i praktiken, b)
Arrendet bestämmes i viss penningesumma
och erlägges vanligen genom skogskörslor.
Hemmanets alla onera bestridas af arren¬
datorn. c) Nej. d) Arrendatorn vanligen
ålagd underhålls-, men ej byggnadsskyldig¬
het. e) Ja.
Nyliem.
a) Arrendetid 5 år. Uppsägning samt
af- och tillträdessyn bestämmas af bolagen,
b) Arrendatorerna få i allmänhet betala alla
utskylder äfvensom födoråd, der sådant före¬
kommer. c) Arrendatorn är i de flesta fall
skyldig att efter tillsägelse åtlyda bolagens
tillsägelser särskildt med afseende på af-
verkning. Det har händt, att arrendator,
derför att han ansåg sig icke utan förlust
kunna afverka, blifvit uppsagd från arren¬
det. I öfrigt är det icke arrendatorerna
förbjudet att arbeta åt andra, d) Att bygga
tillkommer bolagen, men detta göres endast
i yttersta nödfall. Underhållet tillkommer
arrendatorn, åtminstone hvad arbetet be¬
träffar. e) Ja. f) Rösträtten hafva bolagen
förbehållit sig äfvenså jagträtt.
Bodsjö.
a) Arrendetiden är 5—10 år, uppsäg-
ningsrätt är vanligen förbehållen bolagen
endast för det fall, att arrendatorn ej full¬
gör sina skyldigheter. Af- och tillträdessyn
förekommer ej. b) Förutom födoråd, ut¬
skylder, äfvensom vägunderhåll, som allt¬
sammans åligger arrendatorn, får denne van¬
ligen erlägga en viss penningsumma, varie¬
rande mellan 100 och 400 kronor, c)
Ehuru det förekommit, att arrendator, som
ej velat arbeta åt bolaget, på den grund
blifvit uppsagd till afflyttning, pläga dock
dylika bestämmelser ej vara intagna i ar¬
rendekontrakten. d) Nybyggnadsskyldighe¬
ten åliggger alltid bolaget, men underhållet
tillkommer arrendatorn, dock pläga båda
parterna i hög grad åsidosätta dessa sina
skyldigheter, hvadan husen å de flesta bo-
lagshemman förete en bedröflig anblick, e)
Ja. f) Rösträtt eger arrendatorn enligt lag.
Sundsjö.
a) Ingen bestämd arrendetid, b) I all¬
mänhet utskylder och födoråd. c) Nej. d)
I allmänhet egaren. e) Ja. f) Då, såsom
ofvan sagts, hemmanen upplåtits på munt¬
ligt aftal till brukare på obestämd tid, hafva
dessa följaktligen ingen rösträtt.
Bräcke.
a) I allmänhet viss tid, vanligen 5 år,
och kunna arrendatorerna under vissa om¬
ständigheter, såsom t. ex. vägran att ställa
sig bolägets föreskrifter till efterrättelse,
väckande af rättegång mot bolaget o. d.,
utan vidare uppsägas till afflyttning. Syn
skall afgöra, huruvida arrendatorerna full¬
gjort sina åligganden eller icke. b) Arren
FRÅ&AN 20. SOCKKNOMBUD.
275
datorn skall erlägga visst arrende i kontant
belopp, utgifva födorådsförmåner, der sådana
förekomma, samt utgöra alla onera och
utskylder, af hvad namn och beskaffenhet
de vara må, inklusive vägunderhåll. c)
Arrendatorn förbinder sig att betjena bo¬
laget med skogsarbeten mot samma ersätt¬
ning, som tilldelas andra, hvilken bestäm¬
melse icke, för så vidt är bekant, plägar
tillämpas så, att den medför olägenhet. Ett
bolag (Vifsta varf) förbjuder sina arrenda-
torer att arbeta åt andra till hinder för bo¬
lagets arbeten, d) Enligt kontraktet för¬
binder sig arrendatorn att återlemna fastig¬
heten i fullgodt skick såväl i fråga om
egornas häfd, som i fråga om diken och
gärdesgårdar, samt byggnaderna i samma
skick som vid tillträdet, samt att förbättra
och uppbygga hvad som erfordras. Dessa
bestämmelser hafva dock icke hindrat, att
åbyggnaderna, särdeles der flera hemman
sam manslagits under en brukare, alldeles
förfallit (så att numera t. ex. de forna man-
gårdsbyggningarna användas till hölador)
och egorna fått skogbeväxa. Dock hafva
bolagen flerstädes sjelfva bekostat nybygg¬
nad af hemmanets alla åbyggnader, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand, byggnads¬
virke och mulbete å skogsmarken, bränsle
och virke af torr skog och efter utsyning
af bolagets tjenstemän. f) Vissa bolag hafva
uttryckligen förbehållit sig rösträtten för
hemmanet samt jagt å större djur.
Lockne.
a) Hvarken af- eller tillträdessyn plägar
förekomma, b) Arrendet utgår i kontant
utom i de fall, att hemmanet är så betun-
gadt af födoråd, att detta anses utgöra, till¬
sammans med hemmanets öfriga utskylder,
arrendet, c) Nej. d) Bolagen få underhålla
åbyggnaderna, e) Ja, vedbrand och bete
förfoga de oinskränkt öfver, f) I de fall,
att inga kontrakt upprättats, utöfva bolagen
sjelfva rösträtt,
Näs.
a) Arrendetid i de flesta fall på uppsäg¬
ning. b) Arrendet utgår dels i form af kon¬
tant afgift, dels i utgörandet af alla hem¬
manets onera. c) Arrendatorn är skyldig
att förrätta arbeten åt bolaget, dock utan
större olägenhet för den förre. Han eger
företräde till arbetsförtjenst hos bolaget, men
är honom ej förbjudet att arbeta hos annan.
d) Bolagen. Inga bestämmelser finnas, e)
Ja. f) En del arrendatorer utöfvar rösträtt,
en del saknar, derför att vissa bolag sjelfva
utöfva rösträtt för sina hemman.
Hackås.
a) Arrendetiden högst 5 år, ibland endast
1—2 år. Af- och tillträdessyn förekommer
icke. b) Arrendatorerna få ofta betala en
mindre arrendesumma i kontanter, samt all¬
tid utgifva födoråd, derest sådana vidlåda
fastigheten, och utgöra alla hemmanet ålig¬
gande utskylder och onera. c) Bestämda
aftal, att arrendatorn skall utgöra vissa ar¬
beten åt hemmanets egare, torde ofta före¬
komma, och praxis är, det arrendatorn vid
1 påfordran utgör förefallande arbeten, d)
Husen byggas och underhållas af egarne.
e) Ja. fi Vissa bolag förhindra sina arrenda¬
torer från erhållande af rösträtt. Arrenda¬
torer, som äro röstberättigade, begagna sig
i allmänhet ej af densamma. I allmänhet
äro de skriftliga arrendekontrakten så in¬
vecklade och stränga, att arrendatorn kan
af egaren när som helst afhysas.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
a) Vanligen 5 års arrendetid med upp-
sägningsrätt, utan af- och tillträdessyn. b)
I de flesta fall utarrenderas bolagshemman
utan annat arrende än utgörande af onera
och utskylder; och äro dessa onera för många
arrendatorer rätt svåra att utgöra, c) Nej.
d) Bolagen sjelfva få bygga och underhålla
åbyggnader, e) Ja. f) I allra flesta fall
utöfvas ej rösträtt af arrendator,
276
FKÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
Kyrliås.
a) Arrendekontrakt med ömsesidig upp¬
sägning gälla vanligen för kort tid. At¬
elier tillträdessyn förekommer sällan och
torde då förrättas af tillkallade gode män.
b) Arrendator eger vanligen skyldighet att,
jemte kontant arrende, utgöra hemmanets
utskylder och vägunderhåll. Å ställen, der
betungande födoråd åligger arrendehemma¬
net händer ofta att det utlemnas på
arrende mot utgörande af födorådsför-
måner jemte hemmanets alla öfriga onera.
c) Sådana skyldigheter eller förbud före¬
komma icke. d) Hemmanens egare bekosta
vanligen husbyggnad, som dock fullgöres
af arrendatorn. e) Arrendator eger rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken, samt får
taga nödigt byggnadsvirke efter utsyning och
stämpling, f) Arrendatorn får i allmänhet
ej utöfva rösträtt.
Häggenås.
a) Arrendet afser i do flesta fall obe¬
stämd tid och beror på ömsesidig uppsäg¬
ning. b) Hittills blott att utgöra hemma¬
nets skatter och onera. c) Nej. d) Bolagen
sjelfva ombesörja i de flesta fall byggnads¬
arbetes;, då det gäller nybyggnad, men det
kan åligga arrendatorerna att underhålla
åbyggnader, e) Ja, sådant medföljer alltid
arrendet, f) Rösträtt utöfvas enligt lag.
Föllinge.
a) Arrendetiden obestämd. Uppsägning
sker vanligen, när arrendatorn ej fullgör
sina förpligtelser. Af- och tillträdessyn före¬
kommer sällan eller aldrig, b) Arrendet
utgår vanligen in natura med skyldighet för
arrendatorn att utgöra hemmanets onera.
c) Vanligt är, att arrendatorn åtagit sig att
afverka och till vattendraget nedforsla visst
antal timmer, men det är honom icke för¬
bjudet att arbeta åt andra, d) Å de hem¬
man, som bebos, underhållas husen dels af
bolagen dels af arrendatorn. Å obebodda
hemman få husen vanligen förfalla, e) Ja,
så vida icke skogsmark saknar åbyggnader
och odlingar och är skild från stamhem¬
manet. f) Arrendator saknar i regel röst¬
rätt.
Laxsjö.
a), b), c) I de flesta fall hafva de
förre egarne muntligt löfte att för lifs-
tiden mot utgifvande af födoråd och öfriga
onera få nyttja innehafda hemman. Inga
syner förekomma, och blott egaren är fri
hvarje tunga för hela hemmanet, får arren¬
datorn sköta sig och det lilla jordbruket
efter godtfinnande. Då hemmanet ej föder
arrendatorns familj, men denne behöfver
inkomster både för egen del och till skatter,
äfven för hemmanets värdefulla del, skogen,
måste naturligtvis andra förtjenster upp¬
sökas. d) Det tillkommer ingen att bygga
och underhålla husen. Der husen vid hem¬
manens försäljning voro eller senare blifvit
fullkomligt obrukbara, sammanslås hemma¬
net med närmast liggande, eller får åbon å
annan gård dela med dervarande. I öfriga
fall söker arrendatorn att på enklaste sätt
reparera för sin tid och sitt behof, e) Ved¬
brand får arrendatorn taga af löfskog och
skadad skog. f) Saknar vanligen rösträtt.
Hotagen.
a) Arrendetid mest obestämd. Uppsägning
sker vanligen, när arrendatorn ej fullgör
sina skyldigheter. Af- och tillträdessyn före¬
kommer sällan eller aldrig, b) Arrendet er-
lägges vanligen in natura, d. v. s. arrenda¬
torn är skyldig att utgöra hemmanets onera.
c) Arrendatorn åtager sig vanligen att af¬
verka och till vattendrag nedforsla visst an¬
tal timmer, för hvilket arbete de flesta
arrendatorer erhålla ersättning. Ej för¬
bjudet att arbeta åt andra, d) Dels bolagen
sjelfva och dels arrendatorerna underhålla
husen. Å obebodda hemman få husen van¬
ligen förfalla, e) Ja, i de flesta fall. f)
De flesta arrendatorer sakna rösträtt.
FKAGAN 20. SOCKENOMBUD.
277
Hammerdal.
1. Kan ej besvaras.
2. a) Arrendetiden 5—20 år. Af- och
tillträdessyn förekommer ej. b) I arrende
utgör arrendatorn de onera och utskylder,
som åligga hemmanet, samt födoråd, der
sådant finnes, c) Nej. d) Då hus behöf-
ver byggas under arrendetiden, träffas derom
särskild öfverenskommelse. Arrendatorn är
skyldig att reparera och underhålla åbygg¬
naderna. e) Ja, fast i de båda förstnämnda
fallen i inskränkt bemärkelse, f) I vanliga
fall ingen bestämmelse.
Gåxsjö.
a) Längre arrendetid torde sällan före¬
komma, då, äfven om tiden är uti kontrak¬
tet bestämd, det är utan betydelse, i det att
bolagen alltid förbehålla sig uppsägningsrätt.
b) I de allra flesta fall är arrendatorn för¬
bunden att svara för alla hemmanets ut-
utgifter, men det förekommer, att, då ar¬
rendatorn ej mäktar, bolaget träder emel¬
lan. c) Det är icke kändt, att arrendatorer
ålagts dylika skyldigheter, men arrendato-
rema beredas alltid först tillfälle till ar¬
betsförtjenst med timmerdrifning framför
andra, d) Omkostnader för nybyggnader
torde mest tillkomma bolagen men under¬
hållet arrendatorerna. e) Rätt till bete och
skogsnyttning erhålla alltid arrendatorerna
under behörig kontroll, f) Få, om ens nå¬
gon, torde ha rösträtt.
Ström.
1. a), b) Då ett bolag köper ett hem¬
man, så förbehåller sig säljaren vanligen
att i sin lifstid få bruka detsamma, emot att
svara för alla hemmanets onera och utskyl¬
der, af hvad namn och beskaffenhet det
vara må, samt erlägga ett visst årligt arrende.
Dessa kontrakt bruka ej alltid blifva lika
gamla som vederbörande arrendator, ty när
sönerna och döttrarna börja växa upp, lemna
de hemmet för att på egen hand söka sin
utkomst, då de veta, att de för framtiden
ej hafva med fädernehemmet att göra. Fa¬
dern, arrendatorn, blir utan hjelp, hvarför
han måste använda legdt folk för att sköta
hemmanet, köpesumman för hemmanet sinar
ut, och arrendatorn kan ej fullgöra sina
utbetalningar, hvarför hemmanet måste ut¬
arrenderas på nytt till någon yngre och
kraftigare och emot billigare villkor. Den
forne bonden måste afflytta och står der
nu på ålderdomen husvill och utblottad, d)
Underhållsskyldigheten tillkommer arrenda¬
torn, men underhållet uraktlåtes i de flesta
fall, så att hus och åbyggnader få förfalla.
Nybyggnader, der sådana någon gång före¬
komma, bestridas af bolagen, e) Ja. f)
Arrendatorerna hafva ej rösträtt.
2. f) Rösträtt utöfvas af bolagen sjelfva.
Alanäs.
1. a) Viss tid, vanligen 10 år, eller ock
så länge de sköta sig någorlunda, ingen af-
och tillträdessyn. b) Arrendeafgift.
2. a) Arrendetiden 1—5 år, i enstaka
fall till 10 år. Af- och tillträdessyn före¬
kommer aldrig, b) Arrendatorn är skyldig
erlägga visst arrende i kontant jemte födo¬
råd, om det finnes sådant å hemmanet.
Inga utskylder till kronan, kommun, prest
eller väg är arrendatorn skyldig att utgöra
annat än kostnader för andel i plogskiftet,
derför ersättning erhålles af vägstyrelsen
enligt faststäld taxa. c) Arrendatorn är skyl¬
dig arbeta under bolaget, då ej andra ar¬
betare kunna erhållas, men äfven är han
berättigad att erhålla arbete framför andra.
Arrendator är förbjudet arbeta åt andra,
när bolaget har arbete, d) Bolaget är skyl¬
digt att bygga hus, arrendatorn att under¬
hålla dem. Bestämmelserna derom fullföl¬
jas sällan, e) Arrendatorn har rätt till ved¬
brand af tullar och till annat ändamål
obrukbar torr skog samt till annat under-
hållsvirke och till bete å skogsmarken, f) I
arrendekontrakten ha bolagen förbehållit
sig rösträtt, såsom vid prestval, kyrko- och
kommunalstämmor,
278
FEÅ G AN 20. SOCKEN OMBUD.
Frostriken.
1. Okändt.
2. a) Uti de skriftliga kontrakt, som
finnas, är tiden 5-—10 år. Ingen uppsäg¬
ningstid bestämd, ej heller någon af- eller
tillträdessyn. b) Arrendet utgöres i allmän¬
het på så vis, att arrendatorn svarar för
alla hemmanet påfallande utskylder och
onera samt möjligen befintliga födoråd. e)
Ingå dagsverksskyldigheter finnas, d) Ar-
rendatorerna få i allmänhet bygga och un¬
derhålla husen bäst de vilja. Ett bolag har
byggt en och annan ladugård, e) Ja, efter
behof, f) Uti kontrakten finnas inga be¬
stämmelser om rösträtt etc.
Uödön.
Någon af- och tillträdessyn brukar icke
förekomma. Någon vidare kontroll öfver
jordens och husens skötsel kan sålunda icke
heller ega rum. Arrendatorn brukar van¬
ligtvis utgifva födoråd, der sådant förekom¬
mer, och utgöra alla hemmanets onera.
Näskott.
a), b) Bolagen utarrendera oftast jord¬
bruket mot ett ringa arrendebelopp samt
utgörande af utskylder, vägunderhåll och
andra onera för hemmanet, c) Arrendatorn
har rätt att skaffa sig förtjenst hvar han
för godt finner, d) Arrendatorn har ej ut¬
trycklig skyldighet att underhålla husen, e)
Han får använda affall till bränsle och eger
nyttja bete för sina kreatur, f) Merendels
utöfvar egaren sjelf rösträtt, emedan arren¬
datorn icke är mantalsskrifven som sådan.
Aspås.
a) Arrendetiden bestämmes dels till 5 och
dels 10 år. Uppsägning, då arrendator ej
punktligt betalar sitt arrende eller eljest
bryter mot kontraktet. Af- och tillträdes¬
syn förekommer ej, utan blott en inspek¬
tion af någon af bolagets tjenstemän. b)
Arrendatorn är skyldig ansvara för alla
hemmanets utskylder och onera samt der¬
utöfver i mån af hemmanets godhet utgifva
kontant belopp till cirka 100—150 kr. c
Ja, i någon mån, men tillämpas ej så strängt,
att det medför någon särskild olägenhet,
icke heller är arrendatorn strängt bunden
vid hemmanet, d) Bolagen sjelfva. e) Ja.
Is.
a) Arrendetiden är i de flesta fall obe¬
stämd. Arrendet kan när som helst upp¬
sägas. Hvarken af- eller tillträdessyn före¬
kommer. b) Arrendatorn är vanligen skyl¬
dig att erlägga utskylder till stat och kommun
jemte vägskatt samt utgöra grusning och
underhåll af vägar, såväl sommar som vinter,
c) Nej. d) Att bygga och underhålla husen
tillkommer vanligtvis bolagen, hvilken skyl¬
dighet uraktlåtes på det beklagligaste till
stor fara för eldsvådor å såväl deras som
å angränsande gårdar, e) Arrendatorn har
rätt till vedbrand och bete, men ej till
byggnadsvirke, f) Får vanligen ej utöfva
rösträtt.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Norderön.
a) Okändt. b) Arrendatorn utgör dylika
onera. c), d) Okändt. e) Ja. f) Okändt.
Myssjö.
1. Svar saknas.
2. a) Ingen viss tid. b) Svara för hem¬
manets alla utskylder och onera. c) Bru¬
kare har rätt till vedbrand af vindfällen
och bete å skogsmarken.
Undersåker.
a) Arrendetid i allmänhet obestämd. Af-
och tillträdessyn förekommer ej. b) Arren-
datorer erlägga ej annat arrende än hem¬
manets utskylder samt utgöra vägunderhåll
och födoråd, der sådant finnes, c) Före¬
kommer ej. d) Arrendatorn är i allmän¬
het skyldig att underhålla husen, e) Ved¬
brand och bete å skogsmarken har arren¬
dator rätt till samt byggnadsvirke efter ut¬
syning. f) Rösträtt utöfvas af arrendator,
FEAGÅN 20. SOCKBNOIVIBUD.
2?9
Are.
a) Några försäljare hafva förbehållit sig
brukningsrätt för lifstiden, annars utgör ar¬
rendetiden mest ett år. Till- och a.fträdes-
syn förekommer veterligen ej. b) Födo-
råd, vägunderhåll och öfriga onera åligga i
do flesta fall arrendatorn. Någon kontant
arrendeafgift torde äfven' för somliga hem¬
man erläggas.
Kall.
a) Arrende på 1 år. Uppsägning till af¬
flyttning utan afseende å fardag, b) Som¬
liga betala samtliga utskylder och onera i
arrende, andra åter betala en viss arrende¬
summa i ett för allt. c) Ja, i somliga fall,
men ej så, att det medför olägenhet. Ar¬
rendatorn eger rätt arbeta åt hvem han
gitter, d) Egaren får i de flesta fall un¬
derhålla husen, e) Ja. f) Utöfning af röst¬
rätt förbehålles i vissa fall af egaren, nem¬
ligen då denne sjelf betalar alla onera och
utskylder.
A Isen.
a) Utom för två arrendatorer gäller arren¬
det tills vidare. Hittills har ingen af- eller
tillträdessyn ifrågakommit. b) Möjligen be¬
fintligt födoråd, äfvensom utskylder och väg¬
underhåll åligga alltid arrendatorn, som der¬
jemte har att utgöra ett mindre arrende dels
kontant, dels in natura, c) Visserligen icke
enligt kontraktet, men säkerligen medför
arrenderandet af bolagshemman en under¬
förstådd skyldighet för arrendatorn att,
åtminstone då andra arbetare icke kunna
anskaffas, förrätta arbete åt egaren. Utom
beträffande en arrendator har denna skyl¬
dighet icke medfört olägenhet. Ingen ar¬
rendator är veterligen förbjudet att arbeta
åt andra, d) Der sådan bestämmelse fin¬
nes, åligger detta arrendatorn. e) Ja.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1. Svar saknas.
2. a) Olika tider, 5 och 10 år. b) Van¬
ligen betalas och utgöras hemmanets utskyl¬
der af arrendatorn. c) Arrendator är veter¬
ligen ej skyldig att förrätta vissa arbeten
åt egaren, ej heller är det honom förbjudet
att arbeta åt andra, d) Vanligast är det
bolagen, som bygga och underhålla husen,
e) Arrendatorn eger rätt till vedbrand och
bete. f) Arrendator eger ej rösträtt.
Asarne.
1. Arrendeaftalen med bolagen äro så
varierande, att derom ej kan lemnas någon
uppgift, som kan anses för härskande praxis,
men det kan sägas, att trävarubolagen öfver
hufvud taget icke egna arrendeförhållandena
någon uppmärksamhet annat än när arren-
datorns skuldkonto blir för i ögonen fallande
stort, a) Arrendetiden 5—20 år, eller födo-
rådstagarnes lifstid. Uppsägning afser ar¬
rendets afträdande dels genast, dels efter
3—6 månader och är vanligen förbehållen
ensamt åt bolagen. Af- och tillträdessyn
hålles sällan, b) Vanligen ett lågt kontant
arrende, som betydligt understiger nyttjan¬
derättens egentliga värde. Arrendesumman
aftjenas merendels med skogskörslor. Vi¬
dare är arrendatorn skyldig att utgöra födo¬
råd samt. hemmanets både kontanta och
in natura onera, hvilka sammanräknade ut¬
gifter blifva i anseende till det i allmänhet
höga taxeringsvärde, bolagshemmanen ega,
högst betydliga och tryckande. Vägunder¬
hållet är synnerligt tryckande och hindrande
så till vida, att snöplogkörningen fordrar i
små omgångslag nästan en dragare stän¬
digt hemma på äfven de små bruknings¬
delarna. c) Uti arrendekontrakten finnes
ingen bestämmelse om arbetsskyldighet till
bolaget, men enär de flesta arrendatorer
häfta i skuld till bolaget, har härigenom
uppstått en arbetsskyldighet, som är lika
starkt bindande, som om den vore intagen
i arrendekontrakten. Väljer arrendatorn ar¬
bete hos annat bolag och konjunkturerna
äro sådana, att hans eget bolag önskar större
utdrifning, ådrager han sig naturligtvis miss¬
280
FEAG-AN 20. SOCKENOMBUD'.
hag, som kan resultera i uppsägning från
arrendet, d) När åbyggnaderna blifva fall¬
färdiga, nybygga bolagen, men arrendatorn
skall vidmakthålla dem — om han orkar,
e) Arrendatorn har inskränkt rätt till vedbrand,
men rätt till bete och ämnesvirke. f) Det
förekommer, att bolag förbehållit sig röst¬
rätten, men tillämpas sällan. I vanliga
fall är det icke någon som utöfvar rösträtt
för boiagshemmanen, emedan arrendatorn
ej är upptagen i röstlängden, ett missför¬
hållande, som icke heller vederbörande be-
skattningsmyndighet synes vilja rätta.
2. a) Arrendetiden varierar mellan 5 år
och obestämd tid, då arrendatorn efter upp¬
sägning afflyttar. Af- och tillträdessyn om-
nämnes icke och har veterligen ej före¬
kommit. b) Arrendatorn är skyldig erlägga
ett visst arrende, hvilket är mycket lågt
tilltaget, samt anses svara för alla på hem¬
manet löpande onera. c) Någon förpligtelse
att utgöra vissa arbeten eller dylikt är icke
heller omnämnd. I verkligheten måste
arrendatorerna vanligast utföra de körslor,
som andra till följd af för låg betalning
försaka, d) Arrendatorn är skyldig att un¬
derhålla husen. All ny- och ombyggnad
bekostar bolaget, e) Arrendatorn har rätt
att å hemmanets skog taga nödigt virke,
äfvenså ved och nödigt bete för sin bo¬
skap. f) Rösträtten utöfvas numera all¬
mänt af arrendatorerna.
Klöfsjö.
a) Ingen arrendetid bestämmes. Bruka¬
ren kan när som helst uppsägas. Ingen
af- och tillträdessyn. b) 1 regel betalar
brukaren intet arrende, utan svarar endast
för hemmanets utskylder. Der födoråd fin¬
nes å hemmanet, erlägges detta af bruka¬
ren. Vägunderhållet såväl vinter som som¬
mar utgöres af brukaren, c) Nej. d) Bo¬
lagen. e) Ja. f) Rösträtt utöfvas af bo¬
lagen.
Sveg.
1. a) Omkring 5 år. b) I allmänhet
betalar arrendatorn alla skatter och onera
samt understundom födoråd. c) Nej. d)
Bolagen bygga, arrendatorn underhåller
mestadels, e) Ja. f) Obekant.
2. a) Arrendetiden kort och ofta bero¬
ende på uppsägning. Af- och tillträdessyn
brukar ej förekomma, b) Arrendeafgift,
kontant eller in natura, brukar sällan före¬
komma, men väl utgifvande af födoråd och
utskylder samt vägunderhåll, c) Särskilda
bestämmelser, att efter tillsägelse förrätta
vissa arbeten åt hemmanets egare, eller för¬
bud att förrätta arbete åt andra, bruka
vanligen ej vara stipulerade, men då ar¬
rendekontrakten, om sådana äro upprättade,
vanligen äro på kort tid eller på uppsägning,
faller det af sig sjelft att arrendatorn, ifall
han fortfarande vill blifva qvar på hem¬
manet, måste efterkomma egarens påbud.
d) Egaren brukar alltid bygga och under¬
hålla husen, e) Ja.
Linsell.
a) Arrendetiden ej bestämd. Inga af-
och tillträdessyner förekomma, b) Arren¬
det utgöres af skatterna samt en viss del
af födorådet, der sådant förekommer, jemte
allmänna vägunderhållet, c) Arrendator är
skyldig att genast vid tillsägelse biträda
vid släckning af eld å bolagens skogar.
Arrendatorn är ej förbjudet att arbeta åt
andra, d) Bolagen bygga och underhålla
husen, hvilket de göra på ett utmärkt sätt.
e) Vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmark eger arrendator rätt att fritt för¬
foga öfver, f) I allmänhet ega arrenda¬
torerna ej någon rösträtt, och de, som ega
någon dylik, våga ej utöfva den.
Elfros.
1. = Sveg 1.
2. a) Arrendetid obestämd, b) Arrenda¬
torn är i allmänhet skyldig att erlägga
krono- och kommunalutskylder, utgöra vin¬
ter- och sommarvägunderhåll, underhålla
hägnader och lador och delvis äfven ut¬
gifva födoråd. cl Icke, så vidt kändt.
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
281
d) Egarne pläga i de flesta fall bygga och
underhålla gårdarna, e) Arrendatorn har
rätt till vedbrand och stängselvirke samt
bete å skogsmarken, f) Någon bestämmelse
om rösträttens utöfning är icke, så vidt
kändt är, intagen, men till följd af den obe¬
stämda arrendetiden sakna nästan alla ar-
rendatorer politisk rösträtt. Kommunal
sådan ega de utöfva.
Lillherdal.
1. a) Arrendetid minst 5 år. Inom ett bo¬
lag vanligen 10 år. De gamla kontrakten
äro förfallna, men när ingen uppsägning
skett från någondera sidan, anses de tills
vidare gälla. Ingen af- och tillträdessyn.
b) Ej särskildt arrende, men alla skatter
samt födoråd, der sådant finnes in natura.
Om födorådet delvis utgår kontant eller
är mera betungande, tillskjuter bolaget nå¬
gon summa, 100—150 kr. Vägskatt och
underhåll af vägarna svara arrendatorerna
för. c) Nej. d) Bolagen bygga och under¬
hålla husen utvändigt, men invändigt skola
arrendatorerna underhålla dem. I fråga
om nybyggnad af skolor, allmänna hus för¬
öfrigt och vägars nybyggnad äro arrenda¬
torerna fria. e) Ja. f) I de gamla kon¬
trakten är rösträtten förbehållen bolagen,
men utöfvas dock lagenligt af arrendato¬
rerna utan gensägelse.
2. a) Arrendetid vanligen 5 år. b) Nå¬
got särskildt arrende är arrendatorn ej skyl¬
dig erlägga till bolagen, men han skall utgöra
födoråd, der sådant graverar hemmanet,
samt betala alla utskylder, underhålla vägar
(grusning och plogning) och äfven utgifva
vägskatt. c) Intet annat arbete är arrenda¬
torn skyldig förrätta åt bolagen än biträda
vid skogseld med släckning, d) Bolagen
bruka vanligen bygga, men arrendatorn är
skyldig att underhålla husen å hemmanet.
e) Vedbrand får arrendatorn taga oinskränkt,
likaså äfven bete. f) Rösträtten hafva bo¬
lagen förbehållit sig, men den har ändå
vanligen utöfvats af arrendatorerna.
Ytter-Hogdal.
a) I skriftliga arrendeaftal bestämmes
arrendetiden vanligen till 5 år; vid munt¬
liga arrendeöfverenskommelser blir flytt-
ningstiden beroende på ömsesidigt godtycke.
Af- och tillträdessyn förekommer sällan,
b) Särskildt arrende förekommer högst säl¬
lan. Är hemmanet godt, men betungadt
af födoråd, åtager sig i somliga fall arren¬
datorn att utgöra detta. Vanligen utgifvas
dock födoråden af bolagen. I allmänhet
ikläder sig arrendatorn endast skyldigheten
att erlägga de på hemmanet löpande onera,
utskylder till stat och kommun samt väg¬
underhåll. c) Sådana bestämmelser hafva
hittills ej förekommit, d) Nybyggnader och
större reparationer verkställa bolagen sjelfva,
mindre sådana åligga i regeln arrendatorn.
e) Dylik rätt är arrendatorn medgifven med
villkor, att endast löfskog, torra träd eller
vindfällen tagas till vedbrand och byggnads¬
virke. f) Från bolagens sida har arren¬
datorn hittills ej direkt hindrats att ut¬
öfva sin lagliga rätt i detta hänseende.
Ofver-Hogdal
a) I skriftliga kontrakt bestämmes arren¬
detiden till högst fem år. b) Särskildt ar¬
rende förekommer, ej utan åligger det arren¬
datorn att ansvara för hemmanets utskyl¬
der till stat och kommun samt vägunder¬
håll. c) En sådan bestämmelse har ej af-
hörts. d) Större reparationer verkställas af
bolagen, e) Dylik rätt är medgifven. f)
Något hinder från bolagens sida har icke
sports.
Hede.
a) Arrendetid numera, så vidt kändt är,
endast ett år. Vid af- och tillträdessyn
bestämmas ersättningsbeloppen af bolagets
tjenstemän. b) I allmänhet skall arrenda¬
torn erlägga de på hemmanet belöpande
onera (krono- och kommunalutskylder, som¬
mar- och vintervägunderhåll samt födoråd-
der sådant förekommer), c) Då egaren här
utgöres af ett stort trävarubolag och detta
36
282
FKAGAN 20.
är ende arbetsgifvaren att påräkna, blir det
icke gerna någon konkurrens om arbets¬
krafterna, då arrendatorerna icke hafva annan
att tillgå för erhållande af arbetsförtjenst,
d) Egaren har hittills underhållit husen å
sina hemman, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand och bete å skogsmarken.
Storsjö.
1. b) Inga andra arrenden än hemmanets
utskylder hafva ännu förekommit, c) Nej.
Nej. e) Ja.
2. b) Att utgifva alla de på hemmanet
h vilande onera, deribland födoråd. d) Det
tillkommer arrendatorn att bygga och under¬
hålla husen, men har lemnats ett litet bi¬
drag för nybyggnader, e) Ja. f) Icke po¬
litisk rösträtt.
Vemdalen.
a) Arrendetiden obestämd, b) Arrenda¬
torn bestrider alla på hemmanet belöpande
utskylder och onera. d) Bolagen bygga
sjelfva husen, e) Arrendatorn har hitintills
haft rätt till vedbrand, virke och bete å
SOCKENOMBen.
skogmarken, f) Rösträtten utöfvas af bo¬
lagen.
Tännäs.
a) Hvad Sandarne aktiebolag beträffar,
är arrendetiden 5 år. Kontraktet är oupp-
sägbart från arrendatorns sida. Likaledes
från bolagets, så vida ej arrendatorn bryter
kontrakt eller gör sig skyldig till gröfre
brott. Syn förrättas af två af bolaget ut¬
sedde. Dessa bestämma förmodligen ersätt¬
ningsbeloppen. De andra bolagen hafva i
hufvudsak samma bestämmelser, b) Alla
dylika onera åligga arrendatorn. Vanligen
består arrendet i utgörandet af dessa ut¬
skylder. Under vissa omständigheter kan
det dessutom åligga arrendatorn att betala
visst kontant arrende. Å andra sidan kan
han understundom få någon kontant ersätt¬
ning, när hemmanets onera äro för betun¬
gande. c) Nej. d) Nybyggnad tillkommer
bolaget, underhållet arrendatorn. Bestäm¬
melserna härom tillämpas på ett tillfreds¬
ställande sätt. e) Ja. f) Arrendatorn ut-
öfvar rösträtt.
V. Vesterbottens län.
1 Umeå fögderi.
Bjurholm.
Ett bolag inom orten har följande arrende¬
villkor: a) Arrendetiden vanligen 20—25 år
med förmånsrätt för innehafvaren att få
kontraktet förnyadt, hvilken förmånsrätt
öfvergår till sonen, när fadern varder gam¬
mal. Derjemte lenmas afgående ålderstigen
arrendator åtskilliga födorådsförmåner (hus¬
rum, vedbrand, koföda eller litet jord),
så, vida han skött sig väl. b) Arrendator
ansvarar för onera och utskylder samt er-
lägger, då inga födorådsförmåner utgå, ett
mindre penningebelopp. c) Arrendator har
ingen sådan skyldighet, som år honom till
olägenhet. Rätt har han dels till tjärved,
mot det han hembjuder tjäran till bolaget
mot gångbart pris, och dels att i första
hand mot gällande pris erhålla skogsarbeten,
d) Arrendator är skyldig underhålla husen.
Nybyggnad bestrides af bolaget, e) Ja.
f) Rösträtt har bolaget icke förbehållit sig,
men arrendatorerna hafva icke uppvisat
sina kontrakt, hvarför de icke äro införda
i röstlängden.
Rörande andra inom socken arbetande
bolag saknas noggrann kännedom. Oftast
torde arrendetiden vara tills vidare. Arren¬
datorerna innehafva sina hemman mot
utskylder och onera. Ingen af dem finnes
införd i kommunens röstlängd.
Uniea.
1, 2. a) För o, 10 eller 20 år. Upp¬
sägningstid i allmänhet kort. Af- och till-
FRÅ&AN 20. SOCKENOMBUD.
283
trädessyn af tre personer, som bestämma
ersättningen, b) Arrendet kontant, kan
betalas med körslor och dagsverken. Der¬
jemte utskylder och onera, så vida ej annat
aftal skett. Vanligen vägunderhåll, c) I
vissa kontrakt bestämmes skyldighet för
arrendatorn att efter tillsägelse förrätta
arbete, men huruvida olägenhet för arren¬
datorn uppstår, är okändt. Det är honom
icke förbjudet att arbeta hos andra, d)
Arrendatorn; men egaren tillhandahåller
materialierna, så att virke utvisas till af-
hemtning. Bestämmelserna härom uppfyllas
sällan enligt kontraktet, vare sig af egaren
eller arrendatorn. e) Rätt till vedbrand af
torr skog och vindfällen; byggnadsvirke
efter utsyning, samt till bete för kreaturen,
f) Rösträtt har egaren vanligen förbehållit
sig. Arrendatorn får ej borthyra rum eller
hysa främmande personer.
Vännäs.
a) Så vidt kändt är, 2 och 5 år med
uppsägningsrätt från bolagens sida. Ingen
till- och afträdessyn. Syner hållas hvart-
annat år af bolagets ombud. Vid dessa
syner bestämmes, hvad som af arrendatorn
skall göras i fråga om åbyggnader, stängsel
och jordens häfd, hvilka arbeten sedan vid
nästa syn af bolagets ombud besigtigas och
värderas enligt vid arrendekontraktet fogade
bestämmelser. b) Arrende, beräknadt i
penningar, utgöres på det sätt, att arrenda¬
torn måste sjelf eller genom andra verk¬
ställa föreskrifna arbeten och betala den
möjliga resten kontant. Födoråd, utskylder
och vägunderhåll ålägges arrendatorn. c)
Arrendatorn är skyldig att förrätta åt bola¬
get arbete icke allenast på hemmanet, utan
äfven på en mils afstånd derifrån. Enligt
ett tillgängligt kontrakt betalas arbetet efter
en taxa, som bolaget fastställt, d) Arren¬
datorn bygger och underhåller husen, men
undfår ersättning efter prislista, e) Ja, efter
anvisning, f) Bestämmelse om rösträtt finnes
ej i det granskade kontraktet.
Säfvar.
1. a) Arrendetiden obestämd. Ersätt¬
ningsbelopp bestämmes af tre gode män,
af hvilka af- och tillträdare välja hvar sin,
och den tredje utses af de sålunda valda,
eller, om dessa ej blifva om valet ense, af
bolagets disponent, b) Arrendet beräknas
i penningevärde och utgöres så, att brukaren
efter tillsägelse från bolagets skogsförvalt-
ning på egen kost och med egna redskap
verkställer honom anvisadt arbete emot er¬
sättning, som af bolaget är bestämd eller
bestämmes. Hemmanet åliggande onera
utgöras af arrendator, c) Arrendator är
skyldig att efter tillsägelse förrätta arbeten
åt hemmanets egare, men är oförhindrad
att, när tillfälle erbjuder sig, äfven arbeta
åt andra, d) Arrendator, som dock för
nybyggnad, uppförd enligt lemnade före¬
skrifter, åtnjuter godtgörelse. e) Efter ut¬
syning erhåller arrendator virke till under¬
håll af byggnader, och till bränsle ris, gre¬
nar, toppar, samt till virke odugliga vind¬
fällen. Bete erhålles, om sådant kan upp¬
låtas utan skada för skogsåterväxten. f)
Rösträtt utöfvas af bolagen genom ombud.
2. a) Arrendetiden omfattar från 5 t. o.
m. 10 år. Beträffande af- och tillträdes-
syn är i arrendekontrakt vanligen stadgadt:
»Den kostnad, som till trädesbruk och höst¬
sådd äfvensom höstplöjning och gräsfrösådd
kan vara af bolaget eller enskild person
förskjuten och hvaraf brukaren får njuta
frukten, skall vid tillträdet af denne ersättas
utan afkortning på arrendet. Året före af¬
trädande! skall brukaren, derest icke med
tillträdaren annorlunda öfverenskommes,
emot ersättning af denne verkställa behöf-
liga arbeten af de slag, som här ofvan i
denna punkt omförmälas, skolande sist¬
nämnda ersättning, i händelse af tvist, be¬
stämmas af tre gode män, af hvilka af-
och tillträdaren välja hvar sin och den
tredje utses af de sålunda valda, eller, om
dessa ej blifva om valet ense, af bolagets
disponent.» b) Arrendator är skyldig er-
284
FKAG-AN 20. SOCKENOMBUD.
lägga visst, kontrakteradt arrende kontant
äfvensom att bestrida vägunderhåll, c) Ar¬
rendator är skyldig att efter tillsägelse för¬
rätta arbeten, särdeles sådana som afse tim-
merdrifning. Understundom kan sådan
skyldighet vålla honom olägenhet, i det att,
om högre körförtjenster erbjudas honom
från annat håll, han då måste afstå från
dessa och arbeta i bolagets tjenst, d) Bo¬
lagen bygga och underhålla husen; och
bestämmelserna härom äro särskildt intagna
i arrendekontraktet, der det stadgas: »Utan
vederbörligt tillstånd må ombyggnad å bo¬
lagets hus icke företagas ej heller ny bygg¬
nad derstädes uppföras. För byggnad, som
af brukaren varder uppförd med erhållet
tillstånd och i enlighet med lemnade före¬
skrifter, åtnjuter han godtgörelse antingen
genom kontant bidrag eller genom afräk¬
ning å arrendet.» e) »Till underhåll af
byggnader och stängsel erhåller brukaren
nödigt virke efter utsyning äfvensom till
bränsle ris, grenar, toppar samt vindfälld
och torr skog. För kreatur, som å hem¬
manet vinterfödas, eger brukaren att erhålla
bete, dock endast der sådant kan upplåtas
utan skada för skogsåterväxten.» f) Röst¬
rätt utöfvas af bolagen sjelf va genom om¬
bud, vanligen af någon dess tjensteman.
Degerfors.
1. Svar saknas.
2. a) Vanlig arrendetid, så vidt kändt
är, 2—5 år, det senare vanligast. I hvarje
fall uppsägningstid från bolagets sida. Ingen
af- och tillträdessyn hålles. Syn hålles i
allmänhet hvart annat år af ett bolagets
ombud, som dels bestämmer, hvad som af
arrendatorn skall åtgöras vid åbyggnad,
stängsel och jordens häfd, hvilka arbeten
sedan vid nästa syn af bolagets ombud be-
sigtigas och värderas enligt vid arrendekon¬
traktet fogade prisbestämmelser, hvarefter
de af bolaget ersättas, b), c) Arrende, be-
räknadt i viss summa penningar, utgöres på
det sätt, att arrendatorn skall sjelf eller
genom af honom legdt folk utgöra arbete
derför åt bolaget, hvilket arbete utgöres
icke blott å hemmanets egor, utan äfven
dessutom på högst »en mils afstånd der¬
ifrån» mot i kontraktet bestämda priser.
Der födoråd af ett bolagshemman utgår,
utgöres det af arrendatorn, som svarar för
alla hemmanet åliggande onera och skatter,
deribland äfven vägskatt och vägunderhåll
in natura, d) Arrendatorn bygger och under¬
håller husen mot ersättning af bolaget enligt
prislista, e) Ja, efter anvisning af bolagets
ombud, f) Någon bestämmelse om rösträtt
linnes ej i tillgängligt kontrakt.
Bygdeå.
a) Ersättning för nybyggnader och för¬
bättringar bestämmes af bolagens tjenste¬
man eller betjente, b) Arrendatorn skall
erlägga visst mindre arrende, utgöra födoråd
och utskylder samt fullgöra vägunderhållet.
c) Endast undantagsvis är arrendatorn skyl¬
dig att verkställa arbeten åt hemmanets
egare. Aldrig, så vidt kändt är, förbud
att arbeta åt andra, d) Uppförandet af
hus och deras underhåll skall delvis ersättas
af egaren. e) Arrendatorn har tills vidare
rätt till bete å skogen samt till vedbrand
och byggnadsvirke efter utsyning, som bo¬
laget efter tillsägelse låter verkställa, f)
Ingen bestämmelse angående utöfvandet af
rösträtt för hemmanet.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk.
1. a) Arrendetiden oftast 5 år; arrende¬
kontraktet lätt uppsägbart; ingen af- och
tillträdessyn. b) Mycket olika, c) Arren¬
datorn eger vanligen såsom en förmånsrätt
att för gängse pris nedforsla årets afverk-
ning. Ej förbjudet att arbeta åt andra.
d) Okändt. e) Ja.
2. a) Arrendetiden olika, äfvenså tiden
för uppsägning. Syner förekomma ej. c)
Arrendatorn erhåller vanligen särskild ersätt¬
ning för det arbete, han förrättar åt hem-
FRAG-AN 20. SOCKENOMBUIJ.
285
mansegaren, och det är honom icke förbju¬
det att arbeta åt andra, d) Bolagen under¬
hålla sjelfva husen, o) Arrendatorn har
rätt till vedbrand, byggnadsvirke och bete.
f) Arrendatorn har, så vidt kändt är, icke
rösträtt.
Skellefteå.
Arrendetiden plägar i allmänhet vara ett
år i sänder och brukar arrendator i allmän¬
het ha rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och bete å skogsmarken. Bolagen pläga för¬
behålla sig rätt att i kommunalt afseende
utöfva rösträtt för hemmanen.
Järn.
a) Ibland upplåtelse tills vidare, ibland
åter på viss tid (1—10 år). Vanligen inga
bestämmelser om af- och tillträdessyn. b)
Merendels består arrendet deruti, att arren¬
datorn svarar för alla hemmanets utskylder,
födoråd, vägunderhåll och dylikt, c) Ar¬
rendatorn är vanligen icke skyldig att för¬
rätta vissa arbeten åt hemmanets egare och
är ej förhindrad att arbeta åt andra, d)
A somliga hemman är det bolagen sjelfva
och å andra arrendatorerna, som bygga och
underhålla husen, e) Arrendatorn har rätt
till vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmarken, f) Utöfning af rösträtt pläga
bolagen sjelfva behålla.
Norsjö.
a), b) I de flesta fall är det förre egaren,
som får qvarblifva på hemmanet tills vi¬
dare eller så länge han fullgör hemmanet
åliggande utskylder och onera, utan annat
arrende, utom i ett par fall, då viss summa
erlägges. Af- och tillträdessyn hålles ej.
c) Nej. d) Vid större byggnads- eller un¬
derhållskostnad deltager oftast egaren. e) Ja.
Nysätra.
1, 2. a) Okändt. b) Arrendatorn er¬
lägger vanligen visst arrende samt fullgör
hemmanets utskylder och onera. c) Okändt.
d) Vanligen arrendatorn. e) Ja. f) Okändt.
Rösträtt utöfvas vanligen af egarne.
Malå,
1. a) Arrendetiden torde oftast vara för
året eller tills vidare. Af- och tillträdes-
syner hafva ej af hörts, b) Alla onera jemte
viss penningsumma, c) Nej. d) Egarne.
e) Ja. f) Utöfvar ej rösträtt.
2. Arrendetiden plägar vara endast ett¬
årig utan af- eller tillträdessyn. b) Arrende-
afgiften varierar mellan 40 och 100 kronor
förutom alla onera. c) Nej. d) Bolagen.
e) Ja. f) Nej.
3. Svar saknas.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele.
1, 2. Svar saknas.
3. Två tryckta blanketter till arrende¬
kontrakt bifogas, innehållande, bland annat,
följande bestämmelser: a) Arrendet gäller
vissa år. Enligt det ena kontraktet eger
dock bolaget under arrendetiden uppsäga
arrendator till flyttning påföljande fardag,
dervid arrendator har rätt till skälig ersätt¬
ning för nyodlingar och rödjningar, å hvilka
han icke haft någon eller ringa afkomst. Er¬
sättningen bestämmes vid syn af två skif-
tesgodemän, utsedde en af hvardera parten,
b) Arrendatorn betalar visst arrende samt
utgör onera och födoråd. d) Arrendatorn
är skyldig att underhålla åbyggnader, e)
Arrendatorn har rätt till vedbrand samt,
efter utsyning, till annat husbehofsvirke.
f) Arrendatorn är (enligt det ena kontrakts-
formuläret) ålagdt att i visst afseende för¬
bättra jordbruket, men han får icke utan
tillstånd företaga nyodlingar.
Stensele.
b) Arrendatorn åligger att utgöra födo¬
råd, utskylder och vägunderhåll (utom väg¬
skatt). c) Är ej genom skriftligt aftal skyl¬
dig att förrätta arbete åt hemmanets egare.
d) Arrendatorn tillkommer att bygga och
underhålla husen. Han har rätt till ved¬
brand, byggnadsvirke och bete å skogs¬
marken.
286
FRÅGAN 20. SOCKEN OMBUD.
Försele.
a) Vanliga arrendetiden är 5 år. En del
bönder hafva dock vid försäljningen förbe¬
hållit sig besittningsrätten på lifstid eller
50 år. Hemmanet tillträdes och afträdes
efter syn af bolagstjenstemännen. b) Vill¬
koren för öfrigt äro: att för hemmanet ut¬
göra alla onera och utskylder och att svara
för födorådsförmåner, der sådana från hem¬
manet skola utgå. c) Nej. d) Arrendatorn
underhåller och bolagen nybygga husen,
e) Ja. f) Bolagen förbehålla sig rösträtt
vid stämmor.
Asele.
a) Arrendetiden är, då skriftligt kontrakt
upprättats, oftast 5 eller 10 år. Af- och
tillträdessyn bekostas af bolagen. Ersätt¬
ningen bestämmes genom enskild öfverens¬
kommelse mellan parterna i hvarje särskildt
fall. b) Särskildt arrende erlägges icke,
utan åligger i allmänhet arrendator att ut¬
göra födoråd och erlägga utskylder och i
de flesta fall vägunderhåll, c) Att här an¬
tydda fall, åtminstone der skriftligt aftal
saknas, förekommit, torde knappt kunna
bestridas, och naturligt är, att det stundom
medfört olägenheter. A andra sidan bör
anmärkas, att arrendatorn ej sällan, äfven
der skriftligt kontrakt upprättas, sjelf af
bolaget betingar sig företrädesrätt i fråga om
utförande af arbeten för bolagets räkning,
d) I allmänhet bolagen sjelfva. e) Ja. f)
Numera enligt lag.
Fredrika.
1. a) Af bolagen, b) Födoråd, utskyl¬
der, vägunderhåll, vägplogning, skjutsskyl¬
dighet och delvis kontant arrende, c) Ja.
Stundom. Delvis, d) Om något byggande
förekommer, som under tio år sällan skett,
så få arrendatorerna göra det mot knappt
halfva betalningen derför, e) Ja. f) Röst¬
rätt utöfvas af bolagen.
2. Svar saknas.
Örträsk.
1, 2. a) I allmänhet numera på 20 år,
med rättighet för bolagen att under tiden
bortsälja eller bortbyta inegojorden. b)
Visst arrende erlägges. Födoråd, utskylder
äfvensom vägunderhåll m. m. tillkommer
arrendatorn att utgöra, c) (Endast i svar
2:) Nej. d) Arrendatorn är skyldig bygga
och underhålla husen, dock mot ersättning,
e) Ja. f) De flesta landbönder sakna röst¬
rätt.
Vilhelmina.
a) Arrendetiden varierar mellan 5 och
20 år. Rörande uppsägning bestämmes i
vissa kontrakt, att sådan eger rum, då ar¬
rendatorn enligt jordegarens förmenande
brister i fullgörandet af sina skyldigheter.
Kontrakten föreskrifva af- och tillträdessyn.
b) I få fall föreskrifves särskildt arrende¬
belopp. Deremot åligger i allmänhet ar¬
rendatorn att utgöra hemmanet åliggande
skatter till stat och kommun samt väg¬
underhåll äfvensom från hemmanet utgå¬
ende s. k. födoråd. c) Nej. Sådana före¬
skrifter förekomma icke. d) I allmänhet
föreskrifva kontrakten, der sådana före¬
komma, att arrendatorerna skola under ar¬
rendetiden underhålla hemmanets hus. Nå¬
gon allvarligare tillämpning af dessa be¬
stämmelser har dock i allmänhet icke egt
rum. e) Ja, denna rätt tillerkännes alltid
arrendatorn. f) Så vidt kändt är, innehålla
äfven kontrakten bestämmelse derom, att
bolagen förbehålla sig rösträtt vid kyrko-
och kommunalstämmor m. fl. tillfällen.
Dorotea.
1. c) Arrendatorn är icke förbjudet att
arbeta åt andra, d) I allmänhet bygga och
underhålla bolagen husen.
2. a) I allmänhet på 5 och 10 år med
l års uppsägningstid. Af- och tillträdes -
syner förekomma ej. b) Kontrakten äro
vanligen skrifna så, att födoråd, utskylder
och vägunderhåll åligga arrendatorerna. c)
Ja, mot kontant betalning eller äfven i
KBÅHAN 20. HOCKENOMUUI).
287
form al lifsförnödenheter. Arrendatorn är [ lagen, e) Ja. f) Rösträtt förbehålla sig
ej förbjudet att arbeta åt andra, d) Bo- [ alla bolag.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. a) Tills vidare, b) Mindre arrende-
summa, som godtgöres i regel genom arbete
och körslor af skogsprodukter, c) Åbon
skyldig arbeta åt bolaget, dock mot skälig
dagspenning, e) Ja. f) Bolaget utöfvar
rösträtten och svarar för utskylderna.
2. a) Sägas gälla tills vidare för oviss
tid. b) Kontraktstagaren skyldig att betala
visst kontant belopp per år. c) Arrenda¬
torn är skyldig utgöra arbeten åt bolaget,
då sådant påkallas, och under villkor, som
icke ansetts olämpliga, d) Arrendatorn skall
sjelf bygga och underhålla husen, e) Ar¬
rendatorn har rätt till vedbrand, byggnads¬
virke och bete å skogsmarken, f) All röst¬
rätt för bolagshemman utöfvas af bolaget.
FJfsby.
a) Arrendet får innehafvas, så länge det
väl skötes, och öfvergår under det villkoret
äfven till arrendators arfvinge, b) Arren-
datom erlägger visst, vanligen kontant ar¬
rende, lämpadt efter förhållandena. Bola¬
gen utgöra utskylder och i regeln äfven allt
vägunderhåll, c) Arrendatorn ålägges sär¬
skilt att väl sköta jordbruket. I öfrigt
kunna frågorna under c) besvaras med nej.
d) Bolagen bygga och underhålla husen
utom å några hemman med högre värde,
der arrendatorn sjelf bygger och underhåller
husen mot det att bolaget tillhandahåller
materialier, i hvilket fall lämplig ersättning
lemnas vid arrendators afflyttning, e) Ja.
Arvidsjaur.
a) Arrendetid och uppsägning torde ute¬
slutande bero af bolagens vilja. Vid åbo-
ombyte hålles veterligen icke af- och till-
trädessyn. b) Åbon har skyldighet — åt¬
minstone i de flesta fall — att utgöra hem¬
manets onera. Den kontanta delen deraf
förskotteras af bolagen, c) Då arbetet af-
ser hemmanet, torde nog åbon vara pligtig
att efter tillsägelse fullgöra det. Det öfriga
obekant, d) Hus, som kräfver en jemfö¬
relsevis större kostnad, bygges vanligen af
bolaget. Underhållet af byggnaderna ålig¬
ger nog åbon, så vidt han förmår fullgöra
denna skyldighet, e) Ja. f) Bolagen ut¬
öfva rösträtten för sina hemman.
Arjepluog.
a) Af- och tillträdessyn synes ej före¬
komma. De flesta arrendatorer tyckas för¬
blifva å bolagshemmanen, så länge de sjelfva
vilja, b) Arrendatorerna (antagligen med
blott ett enda undantag) erlägga icke kon¬
tant arrende, likaså ej heller födoråd, men
betala utskylderna för hemmanet äfvensom
vägunderhåll, c) Nej. d) Egaren bygger
och underhåller husen, e) Ja. f) Arren¬
datorn utöfvar sällan rösträtt, utan bola¬
gens representanter rösta för nästan alla
bolagshemman — något, som ingalunda all¬
tid länder orten till fromma.
2. Luleå fögderi.
Ofver-Luleå.
a) Obestämd arrendetid, ingen af- och
tillträdessyn. b) Ingen bestämd regel för
arrendatorns åligganden, c) Åbo eller arren¬
dator är skyldig på tillsägelse arbeta mot
betalning, men det är honom ej förbjudet
att arbeta åt andra, d) I allmänhet bo¬
lagen. e) Ja. f) Bolaget röstar.
Edefors.
b) Billigt kontant arrende. Utskylder
och vägunderhåll betalas af bolaget, c)
288
fkÅgan 20.
Åbon är skyldig att på tillsägelse arbeta
mot betalning. Nej, icke annat, än då bo¬
laget behof ver honom, d) Härom intet af¬
tal. I regel har åbon sjelf att bygga, så
vidt han det förmår; dock tillsläpper bo¬
laget byggnadsvirke, e) Ja. f) Rösträtten
utöfvas af bolaget sjelft. Åbon kan ej be¬
traktas som arrendator, utan bebor bolagets
lägenhet blott så länge bolaget finner det
för godt,
Jockmock.
a) Ingen viss arrendetid, ingen uppsäg¬
ning, ej laga fardag, ingen till- och afträ-
dessyn. b) I vanliga fall kontant arrende.
Intet födoråd. Åborna erlägga utskylder,
hvarvid så tillgår, att bolagen genom sina
ombud erlägga utskylderna vid uppbörds-
stämmorna, hvarefter dessa utskylder sedan
införas i åbornas debet. Vägunderhållet
åligger i vanliga fall ej åbon och vinter¬
underhållet aldrig, enär detta utbjudes till
den minst fordrande, c) Ja, Ja. Nej. d)
Bolagen, el Ja. f) Åbo eger ej rösträtt
eller jagträtt, men deremot fiskerätt.
3. Kalix fögderi.
Råneå.
1. a) På tid som af arrendator önskas. I
Exempel finnas på 5, 10 och 15 år och
äfven längre tid. Kontraktet anses för-
nyadt, om ej uppsägning skett enligt lag.
Inga syner pläga förekomma, b) Arrendet
utgår kontant och varierar mellan 15 och
100 kronor. Ingå födoråd. I fråga om
det största bolaget kan anföras en princip
värd att efterföljas. Har någon af nämnda
bolags arrendator åldrig far och mor i
lifvet, eller endera af dem, som han skall
försörja, då blir arrendet fritt, men med
skyldighet för arrendator att väl vårda och |
sköta de gamla; en skyldighet, som också
noggrant öfvervakas af bolagets tjensteman,
latskylder och vägunderhåll bestridas af bo
Ugen. c) Samtliga frågor besvaras med
nej. d) Bolagen, e) Ja, så mycket han
önskar, f) Rösträtten utöfvas af bolagen.
SOCKENOMBUO.
2. a) Arrendetiden sannolikt obestämd.
Af- och tillträdessyn torde knappast före¬
komma. b) I allmänhet erlägges nog ej
arrende. Arrendatorn skall blott sköta om
hemmanet; födoråd bestrides ej af arren¬
datorn; likaså ej heller utskylder och väg¬
underhåll. c) Beroende på privata öfver-
enskommelser, men der skyldighet finnes
för arrendatorn att arbeta åt hemmanets
egare, har denna skyldighet ej ännu visat sig
medföra olägenhet. Arrendatorn är visser¬
ligen ej förbjudet att arbeta åt andra, men
det ligger i sakens natur, att hemmanets
egare ej så gerna ser det. d) Bolagen, e)
Till vedbrand och bete, men till byggnads¬
virke obehöfligt, enär bolagen bygga, f)
Bolagen utöfva rösträtt sjelfva,
Neder-Kalix.
1. a) Arrendetiden är vanligen obestämd,
beroende på uppsägning å endera sidan.
Af- och tillträdessyn förekommer aldrig,
b) Arrendet är alltid lågt, högst 70—80
kr.; ofta med skyldighet att grusa (ej ploga)
vägarna, hvilket dock sällan fullgöres. Födo¬
råd förekommer aldrig, c) Arrendator är
alltid skyldig fullgöra de arbeten, som ega-
ren bestämmer, dock alltid till de priser,
som andra arbetare kunna betinga sig. Dessa
arbeten kunna någon gång verka hämmande
på jordens skötsel, exempelvis då flottning
är å bane. Arrendatorn får vanligen ar¬
beta åt andra, ehuru han i så fall är skyl¬
dig derom underrätta jordegaren (vanligen
ett bolag), d) Alltid jordegaren. e) Ja, f)
Ingen som helst talan i allmänna angelä¬
genheter.
2. b) Utskylder och vägunderhåll, c)
Ja, på det första, nej, på det andra, d)
Bolaget merendels, e) Ja, visserligen.
Ofver-Kalix.
a) Arrendetiden i de flesta fall ej fixerad,
utan gälla kontrakten, tills de uppsägas.
Af- och tillträdessyn förrättas, der sådan
förekommer, af bolagens tjensteman, som
äfven bestämma ersättningsbeloppen efter
FRÅGAN 20. SOCKENOMBUD.
289
öfverenskommelse med arrendatorn. b) Ar-
rendatorn är skyldig utgöra alla utskylder,
af hvad namn de vara må, således äfven
vägunderhåll, c) Arrendatorn är skyldig
efterhöra, om arbete finnes att utföra åt
hemmanets egare, men torde denna skyl¬
dighet icke medföra någon olägenhet för
arrendatorn. Ej förbjudet arbeta hos andra.
d) I de flesta fall byggas husen af egaren,
då deremot underhållet vanligen åligger
arrendatorn åtminstone, å skattehemman.
e) Arrendatorn har rätt till vedbrand, bygg¬
nadsvirke och bete å skogsmarken, f) Röst¬
rätten utöfvas af hemmanets egare.
Géllivare.
a) Arrendetiden omfattar arrendators lifs¬
tid, dock så, att han icke är ovillkorligen
bunden vid arrendet, derest han önskar af¬
flytta, ej heller bolaget ovillkorligen bundet
vid honom; någon viss uppsägningstid eller
någon bestämmelse om af- och tillträdes-
syn förekommer icke. b) Arrendator er¬
lägger i allmänhet icke något arrende ej heller
födoråd, men utgör i vanliga fall på hem¬
manet belöpande utskylder och vägunder¬
håll (dervid dock bör anmärkas, att ett af
bolagen uppgifves hafva sjelf t erlagt ut-
skylderna under de senaste åren), c) Arren¬
datorn är skyldig att i första hand mot
betalning utföra arbeten åt bolaget, hvilket
icke försports medföra någon egentlig olä¬
genhet för honom; något förbud att arbeta
åt andra förekommer ej veterligen, d) Ar¬
rendator å gamla hemman har byggnads¬
skyldighet, men å nybyggen uppför bolaget
nödiga åbyggnader, e) Arrendator eger rätt
till vedbrand, byggnadsvirke och bete å
skogsmarken. f) Bolagen utöfva sjelfva
rösträtt för sina hemman.
4. Torneå fögderi.
Öfver- Torneå.
Arrendekontrakten icke kända. Skatten
betalas af egaren.
Korpilombolo.
1. a) Okändt. b) Ej säkert kändt, men
arrendatorer hafva uppgifvit, att de skola
erlägga utskylder; troligen bestrida de äfven
vägunderhållet, c) Okändt. d) Husen sy¬
nas få förfalla, e) Ja. f) Rösträtten ut¬
öfvas af bolaget sjelf t.
2. a) Arrendetid vanligen 5 år. b) Ar¬
rendator erlägger ett visst arrende kontant
eller genom dagsverken, utgör födoråd, der
sådant finnes (numera sällsynt), samt be¬
talar hemmanets utskylder. c) Arrendatorn
skall utföra arbeten till egaren, dock icke
under det i orten hos andra gällande
pris. d) Byggnad och underhåll af husen
tillkomma bolagen, eller arrendatorn mot
särskild ersättning. Byggnaderna å bola¬
gens utarrenderande hemman äro dock myc¬
ket försummade; så gifves det exempel på
gårdar, der boningshusen äro så usla, att
familjen knappast har skydd mot väder
och vind. Dessa gårdar hafva stått så i åra¬
tal, och troligen få de stå likadana, enär
bolagen icke vilja göra något för husbygget
och arrendatorerna anse sig oförmögna här¬
till. e) Rätt till vedbrand, byggnadsvirke
och mulbete å hemmanets skogsmark eger
arrendator, men ej jagträtt, f) Rösträtt
för hemmanet tillkommer endast egaren.
Juckasjärvi.
a) Arrendetiden är obestämd, b) Ar¬
rendators skyldighet merendels inskränkt
till utskyldernas erläggande samt till väg¬
underhållet till någon del. c) Arrendator
har ej att utgöra bestämda dagsverken åt
hemmanets egare. Ej förbud att arbeta åt
andra, d) Bolagen bygga och underhålla
sjelfva husen, e) Arrendatorn har rätt till
vedbrand och bete. f) Rösträtten utöfvas
sällan eller aldrig af vare sig arrendator
eller bolagen sjelfva.
37
290
FRÅGAN 21. SOCKENOMHUD.
21. Förekommer och i hvilken omfattning, att inegojorden till hemman
tillhöriga bönder eller andra enskilda jordegare än bolag upplåtes på arrende9
Anm. De socknar, från hvilka svar saknas, äro här nedan utelemnade.
Sockenombud.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Enviken, Sundborn och Gustaf. 1
öfrigt svaras:
Svärdsjö.
Endast undantagsvis.
Vika.
Högst sällan.
Kopparberg.
I mindre omfattning.
Aspeboda.
I allmänhet icke.
Torsång.
Undantagsvis förekommer, att någon ringa,
olämpligt belägen del utarrenderas.
Silf berg.
Icke i nämnvärd grad.
2. Hedemora fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Stora
Skedvi. I öfrigt svaras:
Säter.
I enstaka fall.
Husby.
I ganska ringa omfattning.
Hy.
I ganska ringa omfattning.
Folkärna.
Endast för minderåriga barns räkning.
Grytnäs.
1. Nej.
2. I ringa mån.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Sil-
jansnäs. I öfrigt svaras:
Bjursås.
1. I ringa omfattning.
2. Endast undantagsvis och till några
mindre delar.
3. Sällan.
Leksand.
1. Sällan.
2. Helt obetydligt.
| Siljansnäs.
Nej.
| Rättvik.
| 1. Icke så ofta.
2. I något enstaka fall, såsom någon
I gång för omyndiga barn, eller af någon
! ogift person, som är ensam och vill söka
tjenst.
Boda.
i Till ringa omfattning.
KRAGAN 21. SOCKENOMBUD.
291
Ore.
Högst sällan.
Gagnef.
1. En och annan mindre jordlott.
2. I allmänhet nej.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Elf-
dalen. I öfrigt svaras:
Mora.
Endast undantagsvis.
Våmhus.
Förekommer.
Venjan.
Endast undantagsvis för några smärre
hemmansdelar.
Orsa.
1. Mycket sällan.
2. Svar saknas.
Sårna.
Endast undantagsvis, och å jord till¬
hörig omyndige, eller å annan ort bosatta
personer. Socknen eger omkring 3,000 re¬
ducerade bandland (inegojord), fördelade i
21 mindre hemman utan åbyggnader, hvilka
hemman brukas af säljarne eller deras rätts-
innehafvare.
5. Vester-Dals fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Äppelbo och Malung. I öfrigt svaras: j
Flöda.
1. I enstaka fall.
2. I allmänhet icke.
Näs.
Sällan.
Säfsnäs.
Nej.
Jer na.
Icke nämnvärdt.
Lima.
Sällan, om icke någon gång omyndigs
fastighet. Deremot plägar kommunen ut¬
arrendera hemmansdelar, som den köpt för
att rädda dem ur bolagens händer.
Transtrand.
1. Näppeligen.
2. Endast i ringa utsträckning.
3. Mycket ringa och endast af jordegare,
som vistas utom socknen.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Ma-
lingsbo. I öfrigt svaras:
Grangärde.
1. Nej.
2. Sällan.
Ludvika.
I allmänhet icke.
Norrbärlie.
I mindre omfattning.
Söderbärlie.
Endast undantagsvis.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi. Hedesunda.
Frågan har besvarats nekande från sock- j Inegojord utarrenderas i mindre delar till
narna Järbo och Ockelbo. I öfrigt svaras: j arbetare.
292
FRAOAN 21. SOCKENOMBUD.
Öster Fernebo.
1. Endast i fråga om hemman, till¬
höriga minderåriga.
2. Mycket sällsynt.
Årsunda.
1. Nej.
2. Mycket sällan.
3. Sällsynt.
Torsåker.
1, 2. Till någon mindre del.
Ofvansjö.
I allmänhet icke.
Höglo.
I högst ringa omfattning.
Åmot.
1. Nej.
2. Sällan.
Hamrånge.
I ringa omfattning.
Hille.
Sällan eller aldrig.
Valbo.
Undantagsvis.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Mo och Trönö. I öfrigt svaras:
Skog.
1—3. Högst sällan.
Söderala.
Högst sällan.
Hanebo.
1, 2. Sällan.
Norrala.
Endast i undantagsfall. j t.
Bollnäs.
Mycket sällan.
Ofvanuker.
1. Svar saknas.
2, 3. Högst sällan.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Nianfors, Högsta, Gnarp och Delsbo.
I öfrigt svaras:
Enånger.
Högst undantagsvis.
Njutånger.
I ringa omfattning.
Idenor.
I mycket enstaka fall.
Forsa.
1. Endast undantagsvis.
2. I ringa grad.
Hög.
1. Svar saknas.
2. Aldrig hela hemman, men deremot
stundom något tunnland.
Ilsbo.
Mycket sällan.
Harmånger.
I några få enstaka fall.
Jättendal.
Sällan.
Bergsjö.
Helt obetydligt.
Hassela.
1. Sällan, om ens någonsin.
2. Sällsynt.
3. Nej.
Norrbo.
I enstaka fall af särskilda omständigheter,
ex. för omyndiga barns räkning.
Bjuråker.
I några enstaka fall.
FBÅGAN 21.
SOOKENOMBUI).
2‘.)3
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
Knappast,
Ramsjö.
Nej.
Färila.
1. Nej.
2. Endast i enstaka fall.
Los.
I något enstaka fall.
Jerfsö.
Högst sällan.
Arbrå.
Sällan.
Vndersvih.
1. Endast i ett och annat högst sällsynt
undantagsfall.
2. Högst sällan.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Tutia och Attmar. I öfrigt svaras:
Stöde.
Sällan.
Torp.
Högst sällan.
Borgsjö.
1. Sällan.
2. I få fall.
Hafverö.
Högst sällan.
Selånger.
Endast i undantagsfall.
Sättna.
Blott af omyndigs jord.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
Mycket sällan och vanligen endast i fråga
om omyndiges egendom.
Indals-Liden
1. Nej,
2. Endast i undantagsfall.
3. Nej.
Holm.
Högst sällan.
Skön.
1, 2. Nej.
Timrå.
Blott ett enskild person tillhörigt hem¬
man är utarrenderadt.
Ljustorp.
Mycket sällan.
Hässjö.
Endast i fråga om omyndiges egendom.
Njurunda.
Mycket sällan.
3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Häggdånger, Ytter-Lännäs och Dal.
I öfrigt svaras:
Säbrå.
Högst sällan. '
Stig sjö.
Ytterst sällan.
Viksjö.
Sällan.
294
FRÅGAN 21.
SOCKEN OMBUD.
Gudmundrå.
Högst sällan.
Hög sjö.
Sällan.
Hemsö.
Endast i fråga om några torplägenheter,
hvilka upplåtits på 50 års arrende.
Boteå.
Hela inegogjorden utarrenderas aldrig;
men väl någon mindre del deraf till tor¬
pare mot dagsverksskyldighet till hemmanet.
Styrnäs.
I allmänhet icke.
Ofver-Lännäs.
Endast i enstaka fall.
Sånga.
Bönderna bruka sina hemman sj elfva.
Men någon gång har händt, att andra jord-
egare än bolag utarrenderat hemman.
Nora.
1. Svar saknas.
2. Blott ett och annat prestgårdsarrende.
Skog.
1. Ytterst sällan.
2. Nej.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Graninge, Barnsele, Helgum och Bo-
dum. I öfrigt svaras:
Sollefteå.
Endast i ett eller annat fall, der egaren
är minderårig.
Ed.
— Sollefteå.
Multrå
= Sollefteå.
Lång sele.
I mycket få undantagsfall.
Besele.
I få fall; och der så sker, upplåtes ej
blott inegojorden, utan hemmanen i sin
helhet med inskränkt afverkningsrätt till
skog.
Adals-Liden.
1. Endast i fråga om någon del åt tor¬
pare, antingen på 50 år eller på lifstid.
2. Knappast någon bonde finnes, som
ej har arrendatorer på sitt hemman. Dessa
äro å en stor del hemman 4—6 stycken
till antalet, och kunna lifnära 2 å 3 kor
och dessutom s. k. småfäkreatur.
Junsele.
1. Sällan. För närvarande två hemman.
2. Nej.
3. I några få fall.
Edsele.
Någon gång, då hemman tillfaller omyndig.
Fjällsjö.
Hufvudsakligen endast, då hemman eges
af omyndige.
Tåsjö.
Enskilda personer, som ega flera hem¬
man, utarrendera visserligen sina hemman,
men icke enhart inegojorden, utan endast
samtidigt med skogsmarken.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Ullånger, Nätra och Sidensjö. I
öfrigt svaras:
Nordinqrå.
1. Nej.
2. Endast omyndigs egendom i vissa fall.
Vibyggerå.
Mycket sällan numera.
SJcorped.
Endast i enstaka undantagsfall.
PBÅUAN 21. SOCJCKNOJIBU1).
295
Anundsjö.
1. Nej.
2. Mera sällan.
3. Icke, så vidt kändt.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Själevad, Mo, Arnäs, Gideå och
Trehörning sjö. I öfrigt svaras:
Björna.
Aldrig hela inegojorden, men stundom,
ehuru i ringa omfattning, s. k. dagsverks¬
torp.
Grundsunda.
1, 2. I ytterst enstaka fall, och då en¬
dast af särskilda anledningar, såsom i fråga
| om omyndigs fastighet och dylikt.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Ragunda, Håsjö, Borgvattnet, Ref-
sund, Nyhem, Bodsjö, Sundsjö, Brunflo,
Marieby, Lockne och Hackås.
I öfrigt svaras:
Hellesjö.
Endast i något enstaka fall till statfolk.
Fors.
1, 2. Mycket sällan.
Stugun.
1. Nej.
2. Endast i fall, då jorden eges af
omyndig.
Bräcke.
Endast två hemman och ett torp.
Näs.
Ytterst sällan.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Frågan kar besvarats nekande från sock-
narnao Kyrkås, Laxsjö, Rödön, Näskott
och As.
I öfrigt svaras:
Lit.
Mera sällan.
Häggenås.
I något enstaka fall.
Föllinge.
Sällan.
Bolagen,
Sällan.
Hammerdal.
1. Svar saknas.
2. Sällan.
Géxsjö.
Högst sällan.
Ström.
1. Nej.
2. I allmänhet icke.
Alanäs.
1. Nej.
2. Endast i följd af särskilda omstän¬
digheter, såsom i fråga om fastigheter, till¬
hörande omyndige eller orkeslöse.
Frostviken.
1. Okändt.
2. I högst få fall.
Aspås.
Endast i enstaka fall.
296
FRAGAX 21. SOCKENOMBUD.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock-
narnao Sunne, Norderön, Undersåker, Mör-
sil, Are och Mattmar.
I öfrigt svaras:
Frösön.
Endast i något enstaka obetydligt fall.
Hallen.
1. I sällsynta undantagsfall.
2. Högst sällan och i ringa omfattning.
Marby.
1. I sällsynta undantagsfall.
2. Ytterst sällan.
Ovilcen.
Någon gång.
Myssjö.
1. Mycket sällan.
2. Icke ofta.
Kall.
Icke i större omfattning.
Alsen.
Endast under tillfälliga förhållanden.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Klöf sjö, Linsell, Lillherdal, Öfver-
Hogdal, Hede, Storsjö och Vemdalen.
I öfrigt svaras:
Berg.
1, 2. Endast undantagsvis och på kort tid.
Åsarne.
1. Endast efter dödsfall.
2. Nej,
Sveg.
1 Nej.
2. Högst sällan.
El fr os.
1 = Sveg 1.
2. Högst sällan.
Ytter-Hogdal.
Högst sällan.
Tännäs.
Möjligen i något enstaka fall.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Nordmaling, Bjurholm och Säfvar.
I öfrigt svaras:
Umeå.
1. Nej.
2. Endast undantagsvis och hufvudsak¬
ligen för omyndige.
Vännäs.
Endast fastighet tillhörig omyndig.
Degerfors.
1. Svar saknas.
2. Endast i fråga om omyndigs fastighet.
Bygdeå.
Icke i annan omfattning än ett och an¬
nat aftal om s. k. hälftenbruk.
2. Skellefteå fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Löfånger, Nysätra och Malå.
I öfrigt svaras:
Burträsk.
1. Ytterst sällsynt.
2. Mycket sällan.
Skellefteå.
I fråga om hemmansdelar sällsynt, men
I i fråga om torplägenheter ofta.
FKAGAN 21. SOCKENOMBUD.
297
Byslce.
Ytterst sällsynt.
Jörn.
Mycket sällan.
Norsjö.
Endast i några enstaka fall.
3. Lappmarksfögderiet.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Sorsele, Fredrika, Örträsk och Tärna.
I öfrigt svaras:
Lycksele.
1. Mycket sällan.
2. I allmänhet icke.
3. Nej.
Stensele.
Der egaren är minderårig.
Asele.
I några få fall.
Vilhelmina.
Mycket sällan.
Dorotea.
1. Veterligen endast ett sådant fall,
2. Förekommer icke.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. Sällsynt.
2. Endast tillfälligtvis i fråga om omyn¬
digs egendom och dylikt.
Elf shy.
Icke i nämnvärd mån.
Arvidsjaur.
Endast i fråga om omyndigs fastighet.
Arjepluog.
Nästan aldrig.
2. Luleå fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Ede-
fors.
I öfrigt svaras:
Öfver-Luleå.
Endast tillfälligtvis, t. ex. af sterbhus.
Joclcmock.
Blott i enstaka fall.
3. Kalix fögderi.
Frågan har besvarats nekande från Gelli-
vare. I öfrigt svaras:
Båneå.
1. Icke i någon synnerligen stor omfatt¬
ning. Vanligast förekommer det, der ega¬
ren emigrerat till Amerika eller erhållit an¬
ställning å annan ort, och i fråga om omyn¬
digs fastighet.
2. I regel icke; endast i enstaka fall.
Neder-Kalix.
1. Endast prestboställen.
2. Sådant förekommer och mest i fråga
om omyndigs fastighet.
Öfver-Kalix.
Undantagsvis.
5. Torneå fögderi.
Frågan har besvarats nekande från sock¬
narna Ne der-Torneå, Karl Gustaf och
Enontekis.
I öfrigt svaras:
Ofver-Torneå.
Utarrendering förekommer i synnerhet i
fråga om omyndigs egendom och i fråga
om fastighet, tillhörig personer, som rest till
Amerika o. d.
Korpilombolo.
1. Nej.
2. Högst sällan och i ringa omfattning.
Tärendö och Pajala.
1. Svar saknas.
2. Mycket sällan, t. ex. hemmansega-
rens sjuklighet eller död.
Juckasjärvi.
Icke i fråga om annan egendom än den,
som tillhör omyndig.
38
298
FRAGAN 22. SOCKENOMBUD.
22. Hvilken ställning kunna arrendatorer af bolagshemman sägas intaga
i ekonomiskt afseende.9 Förekommer, att sådana arrendatorer icke äro upptagna
i röstlängderna för utöfvande af rösträtt9
l:a punkten = a),
2:a » = b).
Sockenombud.
Anm. De socknar, från hvilka svar ej inkommit eller der bolagsarrendatorer saknas,
äro här nedan utelemnade.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Enviken.
1, 2. a) Någorlunda god.
3. a) Samma ställning som bönderna,
b) Alla äro upptagna deri.
Svärdsjö.
a) I många fall ganska god. b) De äro
upptagna deri och torde få utöfva rösträtt.
Sundborn.
a) Såsom vanliga bönder, b) Nej.
Kopparberg.
a) I allmänhet god. b) De utöfva rösträtt.
Aspeboda.
a) De äro mindre bemedlade, b) De
hafva kommunal, men icke politisk rösträtt.
Silfberg.
a) I allmänhet i en betryckt ställning,
b) De äro icke upptagna deri.
2. Hedemora fögderi.
Säter.
b) Arrendatorerna äro ej upptagna deri.
Garpenberg.
Hänvisas till vederbörande länsmans ytt¬
rande.
Husby.
a) En del hafva sin goda bergning, men
åtskilliga hafva det mycket knappt, b)
Inga äro upptagna deri.
Hy.
b) Ja.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Hjursås.
1. Obekant.
2. a) För tidigt att bedöma, b) De äro
upptagna deri.
3) b = 2 b).
Leksand.
1. a) Gemenligen klen ekonomisk ställ¬
ning.
2. a) Den synes vanligen dålig, b) De
äro upptagna i röstlängderna och utöfva
rösträtt.
Siljansnäs.
a) God. b) De äro upptagna.
Rättvik.
1 a) Den skiljer sig icke mycket från
böndernas. De, som vid tillträdet af arren¬
det befunno sig i goda omständigheter,
I tyckas reda sig temligen väl, men de, som
FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.
299
förut voro utblottade, hafva det fortfarande
knappt, b) Ja, i de allra flesta fall.
2. a) De mindre arrendatorerna hafva
det ganska torftigt i allmänhet. De större
synas taga sig fram bättre, b) Vill någon
rösta, måste han rösta efter bolagets be¬
stämmelse. Somliga hafva alls icke rösträtt.
Boda.
a) Samma ställning som sjelfegande.
Ore.
a) I nödtorftig ställning, b) Rösträtten
fråntages honom merendels.
Gagnef.
1. a) De berga sig medelmåttigt, b) Nej.
2. Svar saknas.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora.
b) De äro icke upptagna deri för sin jord.
Våmhus.
a) Endast ett fåtal arrendatorer sakna egen
jordbruksfastighet och de få, som förekom¬
ma, äro fattiga och b) icke upptagna i röst¬
längderna.
Venjan.
a) Förmånen att bruka bolagshemman
är ringa, b) De ega icke rösträtt.
Orsa.
1. a) I allmänhet en dålig, b) I regel
äro de icke upptagna i röstlängderna.
2. b) Äro, med få undantag, icke deri
upptagna.
Elfdalen.
a) I allmänhet en dålig ställning, sär-
skildt de, som icke tillika hafva egen jord.
b) I regel icke upptagna,
Särna.
a) Ungefär densamma som de sjelfegande
böndernas, om från dessas inkomst dragés
kontanta behållningen å försäljningen af
skogsprodukter, b) Alla med skriftliga
kontrakt äro upptagna.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda.
1. a) I allmänhet medelmåttig, bj Nej.
2. Svar saknas.
Nås.
a) Mindre god.
Säfsnäs.
Ega sin bergning för dagen, men äro
oftast skuldsatta hos bolaget, b) Ega ej
rösträtt.
Jerna.
a) I allmänhet mycket dålig, b) De äro
upptagna i röstlängden för den jord, de
bruka; men åtskilliga bruka nog mera jord,
än de ha rösträtt för.
Malung.
a) Der arrendet innehas af förre egaren,
kan ställningen anses bergad; der det inne¬
has af inflyttade arbetare, mycket klen. b)
Arrendator utöfvar rösträtt.
Lima.
a) De flesta hafva tillika egen jord och
skulle, om så icke vore förhållandet, hafva
en ganska dålig ställning, då de icke hafva
egen skog. b) Sådana finnas äfven.
Transtrand.
1. a) Öfver hufvud taget dålig; märkbart
sämre än sjelfegande bönders, som dock icke
heller är lysande. Anledningarna äro misshus¬
hållning och skulder, som tvingat dem att
sälja; hafva vanligen lemnat spår efter sig
i deras vanor och kreditförhållanden. Lägen¬
heternas ringhet betaga dem möjligheten
att derå spara något. De vuxna barnen,
som ingen utsigt hafva att framdeles få
eget hem på .hemmansdelen, lemna hemmet,
undandragande föräldrarne sitt bistånd.
Slutligen sakna arrendatorerna kredit, b) Nej.
300
FBAGAN 22. SOCKENOMBUD.
2. a) Mindre goda. b) Förekommer
mycket sällan och i så fall beroende på
arrendatorn sjelf.
3. a) Dålig, b) I vanliga fall upptagna
i röstlängden.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde.
1. Svar saknas.
2. a) Lika god som de mindre hemmans-
egarnes. b) De åtnjuta ej rösträtt.
Norrbärke.
a) Jemförelsevis god. b) De äro ej upp¬
tagna i röstlängderna och utöfva ej någon
rösträtt.
Söderbärke.
a) Ganska god. b) Rösträtt förekommer
icke.
Malingsbo.
a) De ega nödtorftig bergning, b) Ingen
sådan arrendator är upptagen i röstlängden.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda.
a) Mindre god. b) I allmänhet äro de
upptagna deri.
Öster Fernebo.
1. a) I de flesta fall god. b) De äro
upptagna i röstlängd och ega att utöfva
kommunal rösträtt.
2. a) De gamla och förut försigkomna
arrendatorernas ställning är rätt god; de
nyare deremot hafva för dryga arrenden,
b) Rösträtt tillkommer nog enhvar.
Arsunda.
1. a) I allmänhet föga skiljande sig från
de smärre böndernas. Landbönder med god
ekonomisk ställning saknas icke här. b)
Alla äro upptagna.
2. a) Reda sig i allmänhet dåligt.
3. Svar saknas.
Torsålcer.
1, 2. a) Landböndernas ställning i all¬
mänhet någorlunda god; kolares och torpares
sämre, h) Som de ej erlägga utskylder för
sina torp eller betala inkomstskatt, äro de
ej upptagna.
Ofvansjö.
Arrendatorernas någorlunda, landbönder¬
nas dålig.
Järbo.
En bolagsarrendator finnes och han är i
ekonomiskt afseende den förnämste i trakten
samt utöfvar rösträtt.
Ockelbo.
a) Somliga äro välbergade, andra ej; be¬
roende på huru de sköta sig. b) Obekant.
Hamrånge.
a) De större äro gynnsamt lottade, de
mindre hafva det sämre, b) Alla hafva
rösträtt.
Hille.
a) Beror på skötsamhet. b) Ja.
Valbo.
I allmänhet god ställning.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skog.
1—3. a) I följd af ökade biinkomster
hafva alla, äfven arrendatorer, fått sin eko¬
nomi förbättrad, b) De få enligt gällande
författningar utöfva rösträtt.
Söderala.
a) Ganska olika, b) De äro icke upp¬
tagna i röstlängderna.
FBAGAN 22. SOCKENOMBUD.
301
Hanebo.
1. a) Berglig. b) Rösträtt utöfvas.
2. a) Mindre tillfredsställande, b) Arren-
datorer vid Kilafors utöfva rösträtt.
Bollnäs.
a) En mindre god ställning, b) Sällan
äro de upptagna.
Ofvanåker.
1. a) Den kan betecknas med »nödtorf¬
tig utkomst». Nästan alla bolagshemman
äro skogshemman, af hvilkas afkastning
intet nämnvärdt kan säljas, men till hvilka
väl ofta behöfver köpas foder, b) Ingen
finnes upptagen i röstlängd.
2. a) De intaga, med få undantag, en
mindre god ekonomisk ställning, b) Äro icke
upptagna i röstlängderna.
3. a) I allmänhet dålig, b) Ja, endast
två hafva rösträtt på grund af inkomst;
för hemmanen rösta bolagen sjelfva.
Voxna.
1. a) Den är beroende på de bättre
och sämre tiderna för trävaruomsättningen.
Bli med denna biinkomsterna knappa, blir
arrendatorernas ekonomiska ställning tem-
ligen knapp, dock med ett och annat un¬
dantag. b) Endast de äro upptagna, hvilka
äro taxerade för inkomst.
2. a) De flesta äro icke, sedan arrendet
afräknats, upptaxerade till 500 kronors in¬
komst. b) Några få, som hafva inkomstfyrk,
äro för dessa upptagna i röstlängden.
3. Norra Helsinglands fögderi.
En äng er.
a) Någorlunda god. b) Blott en enda är
upptagen i röstlängden.
Njutånger.
a) I allmänhet god, enär de åtnjuta
förmånliga arrendevillkor, b) I regel icke
Upptagna i röstlängderna.
Nianfors.
a) För flertalet mindre god.
Iden or.
a) Någorlunda god. b) Ej upptagna i
röstlängden.
Forsa.
1. a) I allmänhet fattiga, b) Icke upp¬
tagna i röstlängden.
2. a) De kunna icke bringa sig upp till
någon egentligt god bergning, b) Bolagen
utöfva all rösträtt.
Harmånger.
a) Densamma som de sjelfegande bönder¬
nas. b) Ja, alla,
Bergsjö.
a) Det är »så nätt och jemt».
Hassela.
1. a) I allmänhet äro de fattiga, b)
Icke numera.
2. a) I allmänhet dålig ekonomi, b)
Minst hälften icke upptagen i röstlängderna.
3. Till största delen dålig.
Norrbo.
a) Berglig. b) Nej, utom i en by.
Bjuraker
a) Dålig, b) Ja.
Delsbo.
a) Mindre god. b) Ja,
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdal.
a) Arrendevillkoren äro i allmänhet så
billiga, att arrendatorerna borde berga sig
lika bra, om icke bättre än de smärre bön¬
derna. b) De äro i allmänhet upptagna i
röstlängderna.
Ramsjö.
a) Arrendatorerna skulle kunna hafva en
dräglig ställning, ja i vissa fall en mycket
god ekonomi, derest god hushållning funnes.
302
FKÄGAN 22. SOCKENOMBUD.
Somliga äro burgna, men enär de — och
deras hustrur — i allmänhet sakna sinne
för sparsamhet och ordentlig hushållning,
äro somliga riktiga »trashankar», b) Alla
äro upptagna i röstlängderna,
Färila.
1. a) Den är svag, de draga sig fram
»med nätt nöd», b) Rösträtten utöfvas på
laga sätt.
2. a) De reda sig i allmänhet godt.
b) Derest skriftliga aftal upprättats för 5 år
och anmälan göres hos taxeringsmyndighe¬
terna, utöfva de rösträtt.
Los.
Åtmistone de skötsamma intaga en rätt
tillfredsställande ställning, i det att arbets¬
fört jenster tillhandahållas företrädesvis ar-
rendatorerna. b) De äro upptagna i röst¬
längden.
Jerfsö.
a) Dålig, b) I allmänhet icke upptagna
i röstlängden.
Arbrå.
b) Bolagen rösta sjelfva.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tima.
a) Dålig, b) Ja.
Attmar.
a) Merendels i knappa omständigheter,
b) Vanligen är ingen arrendator upptagen
i röstlängden.
Stöde.
a) I allmänhet icke god. b) Af inemot
40 arrendatorer hafva endast en eller två
kunnat upptas i röstlängderna.
Torp.
a) I allmänhet mindre god. b) Sakna i
de flesta fall rösträtt.
Borgsjö.
1. a) Vanligen dålig, b) Sällan upp¬
tagna i röstlängderna.
2. a) Icke synnerligen lysande, b) Ofta
i saknad af rösträtt.
Häfver ö.
a) I de allra flesta fall dålig och sämre
än böndernas.
Selånger.
a) Ungefär lika som böndernas, b) De
äro ej upptagna i röstlängderna.
Sättna.
a) Sämre och sämre för hvarje år efter¬
som skogen tar slut. b) Ingen rösträtt.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indal.
I allmänhet dålig; då de öfvertaga arren¬
det ega de, vanligen icke något, utan måste
få hjelp af bolagen, till hvilka de sålunda
genast komma i beroende ställning. En
och annan lyckas det att betala sin skuld
till bolagen och han får då bättre ställning,
b) De äro icke upptagna i röstlängden. I alle¬
nast ett fall röstar arrendator för den ar¬
renderade jorden.
Indals-Liden.
1. a) Mindre god såsom varande osäker
och beroende af bolagen, b) Många äro
ej upptagna i röstlängderna.
2. a) Deras ställning liknar bra mycket
tjenarens. b) Ja, det förekommer.
3. a) Osäker och mindre god. b) Ingen
har rösträtt.
Holm.
a) De äro och blifva utfattiga och be¬
sitta hemmanen i de flesta fall så godt
som på nåder samt kunna när som helst
FRAGAN 22. SOCKENOMBUD.
303
vräkas, b) Sällan äro de upptagna i röst-
längderna, och om någon är det, måste han
vid omröstningen rätta sig efter förvalta¬
rens vilja.
Ljustorp.
a) Jemförlig med de bönders, hvilka hafva
skuld på sina hemman, b) De äro icke
upptagna i röstlängden.
Hässjö.
a) De reda sig i allmänhet bra. b) Bolagen
rösta sjelfva för sina fastigheter.
Njurunda.
a) Mindre god. b) De sakna rösträtt.
3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Viksjö.
a) Med hänsyn till deras tillfällen till
arbetsförtjenst är den någorlunda god, men
genom deras osäkra ställning vansklig, b)
De äro upptagna i kommunala röstlängden,
men våga icke rösta annorledes än enligt
bolagsrepresentantens önskan. Genom från¬
varon af arrendekontrakt saknas politisk
rösträtt öfver hela linien.
Häggdånger.
a) Usel. b) De äro nog upptagna i röst¬
längderna, men kunna på grund af obetalda
utskylder ej utöfva rösträtt.
Gudnmndrå.
a) De lefva med åtskilliga undantag i
knappa omständigheter, b) Ja.
Hög sjö.
a) Sämre an böndernas.
Ytter-Lännäs.
a) Föga god, dock synas de hafva sin
nödtorftiga bergning.
Dal.
a) De släpa sig fram. b) Sakna rösträtt.
Boteå.
a) Den är i allmänhet god. b) De äro
upptagna i röstlängderna.
Styrnäs.
a) I allmänhet medelmåttig, b) De ega
kommunal, men ej politisk rösträtt.
Ofver-Lännäs.
a) I allmänhet underhaltig, b) De äro
ej upptagna i röstlängderna.
Sånga.
a) Två finnas. För den ene går arrendet
med förlust, b) Upptagna i röstlängderna.
4. Södra Ångermanlands Öfre fög¬
deri.
Sollefteå.
a) Den är ingalunda lysande, b) Han
upptages i det fall, att han finnes antecknad
i mantalslängden såsom arrendator.
Ed.
a) I allmänhet mindre god. b) Ofta ej
uppförda i röstlängderna, derför att de ej
å kommunalstämman begära sådant.
Multrå.
I allmänhet äro arrendatorerna sådana,
som sakna medel att förvärfva egna hem¬
man, eller sådana, som förlorat sina egna
hemman genom skuldsättning och dylikt.
Långsele.
a) Icke god. Kunna på sin höjd föda
sig. b) Arrendatorerna hafva icke rösträtt
för de hemman, de bruka.
Graninge.
a) Med få undantag i temligen goda om¬
ständigheter. b) Alla äro upptagna i röst¬
längden.
Resele.
a) Arrendatorerna äro fattiga, b) Få
äro upptagna i röstlängderna.
304
FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.
Adals-Liden.
1. a) I allmänhet hafva de svårt att reda
sig. b) De, som finnas upptagna i mantals¬
längd såsom arrendatorer, äro upptagna i
röstlängderna.
2. a) De flesta äro nog mycket fattiga;
de få, som hafva ett hyggligt bolag att
göra med, kunna nog hafva det ganska bra,
men de äro få. b) Icke en på tio har
rösträtt, den de ock icke skaffa sig, enär
de sjelf va anse sig så dåliga.
Junsele.
1. a) En ställning mellan sjelfegande
bonde och lös arbetare. En och annan är
välbergad, några äro utfattiga och skuld¬
satta. b) De äro utan undantag icke upp¬
tagna i röstlängderna.
2. a) Tvifvelaktig, b) Ingen af sock¬
nens 70 arrendatorer är upptagen i röst¬
längd.
3. a) De äro mycket beroende af bola¬
gen, som ofta gjort lösöreköp med arren-
datorn. b) Ingen arrendator är upptagen i
röstlängderna.
Barnsele.
a) En svag ställning, b) Ingen enda är
upptagen i röstlängderna.
Edsele.
a) Mindre god. b) Äro aldrig upptagna
i röstlängderna.
Helgum.
a) I allmänhet mindre god. b) Rösträtt
endast vid skriftliga kontrakt på minst 5
års tid.
Fjällsjö.
a) Så dålig, att de i många fall på ålder¬
domen falla fattigvården till last. b) En¬
dast ett par äro upptagna deri.
JBodum.
a) För flertalet dålig, b) En del är icke
ens upptagen i röstlängderna.
Tåsjö.
a) De flesta äro skuldsatta; dock finnas
undantag, b) De äro icke upptagna i röst¬
längderna.
5. Norra Ångermanlands Nedre fög
deri.
U Hänger.
a) Undantagslöst dålig, b) I röstlängden
finnes ingen och ingen synes ha samhälle¬
liga intressen.
Vibyggerå.
a) Liksom vanliga arbetares, b) Inga
arrendatorer finnas såsom sådana upptagna
i röstlängderna.
Nätra.
a) Föga afundsvärd, b) Rösträtt sakna
de stundom, än till följd af bristande be¬
talning af kommunala utskylder och än för
fattigdoms skull.
Sidensjö.
a) I regel mycket dålig. De kunna säl¬
lan göra rätt för sig. b) Sådana arrenda¬
torer äro ej upptagna i röstlängderna.
Skorped.
a) Med endast få undantag i svaga eko¬
nomiska omständigheter, b) Numera hafva
arrendatorerna tilltvingat sig rätt att bli
upptagna i röstlängden.
Anundsjö.
1. a) Med få undantag dålig, men dock
på sista tiden särskildt i fråga om ett bo¬
lags arrendatorer i väsentlig grad vänd till
det bättre.
2. a) De, som vilja arbeta och sköta
sig, kunna intaga en ganska god ställning.
3. a) Det finnes både välbergade och
svaga arrendatorer. b) De äro ej upptagna
i röstlängderna.
6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.
Själevad.
a) Dålig, b) Veterligen hafva bolagen
aldrig hindrat arrendatorer att utöfva röst¬
rätt.
FRÅGAN 22. SOCKENÖMBUS.
305
Mo.
a) Föga tilltalande. Efter några års trägna
mödor måste de ofta söka sig en hyggli¬
gare samhällsställning, b) Icke en enda
finnes upptagen i röstlängden.
Björna.
a) I allmänhet mindre bemedlade, b)
De upptagas icke i röstlängderna.
Ar näs.
a) Torftig, b) Äro de mantalsskrifna så¬
som arrendatorer, äro de upptagna i röst¬
längden.
Giäeå.
a) Dålig, b) Ja, flere.
Trehörning sjö.
a) De forna egarna, som ega något qvar
af försäljningssumman, äro i någorlunda
goda omständigheter, de öfriga deremot
i små. b) Jo.
Grundsunda.
1. a) Ganska illa betryggad. Deras
sträf vanden att försörja sin familj te sig
ytterst hopplösa, då de på kommando från
bolagen måste för en icke sällan ringa
dagspenning verkställa allehanda slags ar¬
beten, jemväl under skördetiden. Härige¬
nom försämras inegojorden och lemnar allt
mindre lönande skördar, b) I regel förbe¬
hålla sig bolagen rösträtten. I vissa fall
äro dock arrendatorerna upptagna i röst¬
längderna, men våga ej uppträda mot bo¬
lagets mening.
2. a) = 1 a), b) De äro i de flesta
fall upptagna i röstlängderna, men våga
icke rösta mot bolaget.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Ostra fögderi.
Ragunda.
1, 2. a) I allmänhet berglig. b) Ja.
3. En del äro att anse såsom back-
stugusittare och således utan rösträtt, men
det finnes sådana, som äro taxerade för
inkomst af kapital och således röstberätti¬
gade och det är de forna hemmansegarne.
Hellesjö.
a) Med få undantag mycket dålig, b)
Ja, bolaget står skrifvet i röstlängden för
alla dess hemman.
Håsjö.
a) Nästan undantagslöst mycket svag, b)
De äro icke upptagna i röstlängderna.
Fors.
1. a) Då bonden, som sålt hemmanet, arren¬
derar det, är hans bergning ganska god.
Då fattiga arbetare öfvertaga ett arrende,
nödgas de sätta sig i skuld för anskaffande
af jordbruksredskap och kreatur med mera
Och i vanliga fall låna de mot lösöreköp af
bolagen. Ur denna skuld hafva de trots
ihärdigt arbete svårt att komma.
2. a) I de flesta fall mindre god. b)
Oftast icke upptagna i röstlängden.
Stvgun.
1. a) Svag. b) De äro ej upptagna i
röstlängderna.
2. a) Synnerligen osäker, såsom beroende
af bolagen, och tenderande att bli allt sämre,
b) Veterligen icke i något fall upptagna.
Borgvattnet.
a) I allmänhet fattiga och betryckta, b)
De sakna rösträtt.
Refsund.
a) Mindre god. b) Bolagen stå skrifna
för alla sina hemman; arrendatorerna upp¬
visa aldrig några kontrakt, hvarigenom de
kunna styrka sin befogenhet att utöfva röst¬
rätt.
39
306
FRÅGAN 22. SOCKBNOMBTJB.
Nyhem.
a) I allmänhet dålig, b) De äro ej upp¬
tagna deri.
Bodsjö.
a) Merendels i mycket fattiga omständig¬
heter. b) Vanligen upptagna i röstläng¬
derna.
Sundsjö.
Som de ofta sitta osäkert och icke kunna
påräkna hjelp af vuxna barn, gå de en bryd¬
sam framtid till mötes.
Bräcke.
a) Den är i allmänhet dålig, b) De äro
icke upptagna deri.
Brunflo.
a) I regel fattiga, b) Hafva sällan röst¬
rätt.
Lockne.
a) Mindre god.
Näs.
a) Dålig, dock något olika för olika bo¬
lag. h) De sakna ej sällan rösträtt.
Hackås.
a) Med högst få undantag ytterst usel.
De äro förslöade samt hafva en hopplös
framtid, b) Sällan upptagna deri af anled¬
ning att kontrakt, som berättiga till röst¬
rätt, icke företes för anteckning i röstläng¬
derna.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lit.
a) En i allo beroende ställning, b) De
äro icke upptagna deri.
Kyrkås.
a) Alltid en underordnad ställning, b)
Det förekommer också, att de ej äro upp¬
tagna deri.
Häggenås.
b) De, som förete arrendekontrakt, äro
upptagna deri.
Föllinge.
a) Vanligen fattiga, b) I saknad af or¬
dentliga kontrakt icke upptagna i röstläng¬
derna.
Laxsjö.
a) I allmänhet fattiga, b) Sakna röst¬
rätt.
Hot agen.
a) För de flesta dålig, b) Ofta icke upp¬
tagna deri.
Hammerdal.
1. a) En del, som förut voro bättre lot¬
tade och nu äro arbetsamma och försigtiga,
ega ungefär lika god utkomst som en del
bönder, b) Något fall, der de icke äro upp¬
tagna, är okändt.
2. a) = la), b) Ej upptagna, något
som till stor del torde bero på dem sjelfva,
som ej visat sina kontrakt, ej heller yrkat
på rösträtt.
Gåxsjö.
a) Med få undantag dålig, en följd deraf,
att sällan andra än utfattiga öfvertaga ar¬
renden och de icke alltid äro de mest sköt¬
samma. b) Få, om ens någon, torde hafva
rösträtt.
Ström.
1. a) Driftiga afverkare reda sig bra,
andra icke. b) Rösträtt förekommer endast,
då någon, ehuru han sålt sitt hemman till
bolag, fortfarande qvarstår skrifven för hem¬
manet.
2. b) Inga arrendatorer hafva rösträtt.
Alanäs.
1. a) Svag. b) Ja.
2. a) I så kallad inhyseshjonsställning.
Knappast någon har kredit hos någon hand¬
lande för 20 kronor, b) Ingen är upptagen
deri.
Frostviken.
1, 2. a) I de flesta fall fattiga, b) De
äro i allmänhet ej upptagna i röstlängden.
FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.
307
Rödön.
a) I allmänhet icke någon god ställning,
b) Ofta ej upptagna deri.
Näskott.
a) Dålig, b) Sällan upptagna deri.
Aspås.
a) Mindre god. b) Nej, med undantag
af sådana, som ej anmält sig såsom brukare.
Ms.
a) Nästan utan undantag dålig, b) De
äro ej upptagna i röstlängderna.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Hallen.
1. a) Dålig, b) Ja.
2. a) Mindre god, för att icke säga dålig.
Norderön.
a) Den nuvarande arrendatorns ställning
är god, då han tillika är sjelfegande bonde,
b) Han är ej upptagen i röstlängden.
Oviken.
a) Beroende af bolagen, b) Utan röst¬
rätt.
Myssjö.
1. a) Mycket dålig.
2. a) Vanligen dålig, b) Icke upptagna
deri.
Undersåker.
a) I allmänhet mindre fördelaktig, b)
I allmänhet upptagna deri.
Are.
a) I allmänhet mindre god. b) En del
icke upptagna.
Kall.
a) Ingalunda afundsvärd, b) Sällan upp¬
tagna i röstlängd.
Offerdal.
a) I de flesta fall dålig, b) Ej upptagna.
Alsen.
a) I två fall god, eljest någorlunda, b)
Ja.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Berg.
1. a) I allmänhet någorlunda berglig.
b) Så vidt bekant, utöfva bolagen rösträtt för
sina hemman.
2. a) De äro ej välbergade. b) De äro
icke upptagna i röstlängden.
Asarne.
1. a) Öfver hufvud mycket dålig. I allra
flesta fall äro de fattiga och föra ett be¬
kymmersamt lif med ständig känsla af be¬
roende och rädsla att nödgas gå ifrån det till¬
fälliga hemmet. Å inventarierna finnes lös¬
öreköp. b) Det likgiltighetstillstånd, hvari
arrendatorerna äro försatta, orsakar, att de
ej skaffa sig rösträtt eller ens befatta sig
med allmänna frågor.
2. a) Oftast mindre välbergade. b) Alla
äro numera upptagna i röstlängden.
Klöf sjö.
a) Beror af huru arrendatorn sköter sig.
b) De äro ej upptagna i röstlängderna.
Rätan.
Mindre god i regel. Undantag bör dock
göras för dem, som efter öfverlåtelse af
sitt hemman hafva qvar något af köpe¬
skillingen. b) Rätt ofta icke upptagna i
röstlängden. Nästan regel.
Sveg.
1. a) I allmänhet ganska dålig, b) En
del står ej i röstlängderna.
2. a) I allmänhet dålig, b) De flesta
hafva rösträtt.
Linsell.
a) Mindre god.
Elfros.
\. = Sveg 1.
308
FRÅGAN 22. SOCKENOMBUD.
2. a) Den är hvarken bättre eller sämre än
de flesta sjelfegandes. b) Nästan alla sakna
politisk, men ega kommunal rösträtt.
Lillherdal.
1, 2. a) Den synes öfver hufvud försäm¬
ras hvarje år. b) Möjligen förekommer nå¬
gon gång, att han ej är upptagen deri.
Ytter-Hogdal.
a) Den har, till följd af goda biförtjen-
ster, hittills varit temligen god; men då
bolagens afverkningsrätter på böndernas
skogar gå till ända, skola förhållandena
säkerligen försämras, b) Endast de, som
hafva skriftliga aftal, upptagas.
Öfver-Hogdal.
I hufvudsak = Ytter-Hogdal.
Hede.
a) Hittills, till följd af biinkomster,
dräglig.
Storsjö.
1. a) Mindre god.
2. a) Bekymmersam, b) Ingen är upp¬
tagen deri.
Vemdalen.
a) Ungefär densamma som flertalet bön¬
ders. b) Det förekommer, att de ej äro
upptagna deri.
Tännäs.
a) Dålig, b) Nej.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmaling.
a) En del, som hafva skriftliga kontrakt
på längre tid, äro ekonomiskt bättre lottade,
b) Dessa äro dock ej upptagna i röstläng¬
derna.
Bjurholm.
a) Mer eller mindre svag. b) Ja, enär
de ej uppvisat sina arrendekontrakt.
Umeå.
1, 2. a) Dålig, b) I allmänhet ingen
rösträtt.
Vännäs.
a) I allmänhet svag. b) Ej upptagna deri.
Säfvar.
1. a) Mycket dålig, b) Rösträtten ut-
öfvas af bolagen.
2. a) Tryckt ställning, b) = 1 b).
Degerfors.
1. a) I allmänhet fattiga, så vida de ej
förut varit egare och hafva qvar af försälj¬
ningssumman. b) Det förekommer ej sällan,
att arrendator saknas i röstlängden.
2. a) Mycket svag.
Bygdeå.
a) För det mesta beklagansvärd, b) Ingen
upptagen i röstlängderna.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsk.
1. a) Mycket klen. b) Ja.
2. a) Lika god som många bönders, b)
De sakna rösträtt.
Skellefteå.
a) I allmänhet mindre god. b) Sällan
upptagna deri.
Byske.
a) Mycket dålig, b) De flesta icke upp¬
förda.
Jörn.
a) I regel mycket dålig, b) Få upptagna
deri.
FRÅGAN. 22 SOCKENOMBUD.
309
Norsjö.
a) I allmänhet mindre god. b) Ej upp¬
tagna.
Nysätra.
1, 2. a) Mycket beroende, b) Utan röst¬
rätt.
Mala.
1, 2. a) I allmänhet fattiga b) Högst
få upptagna i röstlängderna.
3. a) Fattiga, b) Ej upptagna i röst¬
längd.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele.
1. a) Mycket svag och osäker. De flesta
utfattiga, b) De flesta sakna rösträtt.
2. a) I allmänhet mycket sorglig, och
med utsigt till en lika bekymmersam ålder¬
dom, oftast med fattigunderstöd, b) En
stor del ej upptagna i röstlängderna.
3. a) Bedröflig, b) Endast mindre an¬
tal upptagna deri.
Stensele.
a) Vanligen fattiga. b) Det förekom¬
mer, att bolagstjenstemännen utöfva röst¬
rätten.
Sorsele.
a) I allmänhet mindre fördelaktig, b)
I allmänhet icke upptagna deri.
Asele.
a) De allra flestas är svag och osäker,
särskildt med hänsyn till framtidsutsigter
och åldersförsörjning. b) Numera äro alla
upptagna deri.
Fredrika.
1. a) Mindre lycklig, b) De äro icke
upptagna deri.
2. a) De lefva öfver hufvud i mer eller
mindre fattiga omständigheter, b) Det före¬
kommer ej, att de äro upptagna i röstläng¬
derna.
Örträsk.
1, 2. a) Någorlunda god. b) De flesta
icke upptagna, enär de sakna skriftliga kon¬
trakt och derför mer anses som drängar än
som arrendatorer.
Vilhelmina.
a) En svag och icke sällan tryckt ställ¬
ning. b) Få upptagna i kommunens röst¬
längd.
Dorotea.
1. a) I allmänhet mycket tryckt, b)
Arrendator har veterligen icke i något fall
varit upptagen i röstlängden.
2. a) I regel mycket fattiga, b) Ingen
tinnes upptagen deri.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1. a) Svag. b) Ej upptagna deri, så
vidt de ej äro beskattade för inkomst af
arbete.
2. a) Osäker, b) = 1 b.)
Eif shy.
a) Någorlunda god. b) Ja, likväl utöfva
de flesta kommunal rösträtt för inkomst,
ehuru de icke rösta för fastighet.
Arvidsjaur.
a) Allt igenom beroende. I allmänhet hafva
de sitt nödtorftiga lifsuppehälle, men äfven
sådana finnas, som vid vissa tillfällen måste
anlita fattigunderstöd, b) De äro ej upp¬
tagna deri.
Arjepluog.
a) De äro, med få undantag, fattiga, b)
Sällan ega de rösträtt.
KKAUAN 22. HOCKKNOMBUD.
310
2. Luleå fögderi.
Ofver-Luleå.
a) Mindre tillfredsställande.
Edefors.
a) I allmänhet mindre tillfredsställande,
b) Rösträtten utöfvas af bolaget sjelft.
Jockmock.
a) Dålig, b) De rösta aldrig för hem¬
manen, men väl för inkomster.
3. Kalix fögderi.
Båneå.
1. a) Vida bättre än flertalets bland bönder.
Under de sista tio åren har ingen bolags-
arrendator åtnjutit fattigvård, men väl krono-
arrendatorer. b) De få rösträtt, då deras
inkomster äro tillräckligt stora.
2. a) I allmänhet dålig, b) De äro ej
upptagna deri.
Neder-Kalix.
1. a) I allmänhet dålig, b) Nej.
2, Svar saknas,
Öfver-Kalix. a) De berga sig i allmän¬
het någorlunda bra. b) Med ett eller annat
undantag icke upptagna.
Gellivare.
a) För det mesta i torftiga omständig¬
heter. b) Flertalet icke upptaget.
4. Torneå fögderi.
Öfver -Torneå.
a) Dålig.
Korpilombolo.
1. a) På det hela taget usel. b) Ingen
af socknens 30 bolagsarrendatorer har röst¬
rätt,
2. a) I allmänhet råder fattigdom och brist,
enär de för sitt arbete betalas med varor
och mera sällan med penningar, b) De
hafva aldrig rösträtt.
Juckasjärvi.
a) Oftast klen. b) I följd af de sväf¬
vande arrendeaftalen är icke någon upptagen
deri.
Länsmän och kronofogdar.
I. Kopparbergs län.
som dylika arrendatorer här i orten betala
pr år, är deras ställning i ekonomiskt af¬
seende i allmänhet jemförelsevis god. b)
Så vidt kunnat inhemtas, har under senare
åren endast ett fall förekommit här i orten,
då arrendator af bolagshemman icke fun¬
nits i röstlängden upptagen, detta beroende
erpå, att bolaget sjelft enligt kontraktet
1. i alu fogden.
Svärdsjö distrikt.
a) I allmänhet är arrendatorernas ställ¬
ning god. b) Nej.
Sundborns och Vika distrikt.
a) Med den låga arrendeafgift — i regel
tio kronor pr arealtunnland åkerjord —,
FÄRGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
311
förbundit sig att gälda utskylderna för hem¬
manet.
Kopparbergs distirlct.
Svar saknas.
Silf bergs, T or sångs och Gustafs distrikt.
Bolagsarrendatorer finnas ej i Gustafs
och Torsångs socknar, men deremot några
stycken i Silf bergs socken, hvilka dock nä¬
stan alla sakna rösträtt.
Stora Tuna distrikt, Ofvanbrodelen.
a) De inom distriktet varande arrendato-
rerna torde vara likställda, om ej bättre lot¬
tade än de mindre, skuldsatta bönderna,
b) Det lär förekomma, att sådan arrenda¬
tor ej är upptagen i röstlängden, då arren¬
dena vanligast äro på kort tid.
Störa Tuna distrikt, Utombrodelen.
Bolagsegendom finnes ej.
Kronofogden.
a) Ganska olika och i de flesta fall be¬
roende på hvars och ens skötsamhet. Nå¬
got så synnerligen sällsynt i orten är det
icke, att en dylik arrendator, som i regel
har förmånsrätt till de biförtjenster, som |
bolaget kan lemna, efter några år förvärfvat
så stort kapital, att han är i stånd att köpa
sig ett eget mindre hemman. I allmänhet
kan man om arrendatorerna i orten säga,
att deras ekonomiska ställning är bättre än
den bondes, som sitter i skuld på sitt hem¬
man. b) Fall lära förekomma, då arren¬
datorerna icke äro upptagna i röstlängd,
detta beroende på kontrakter.
2. Hedemora fögderi.
Störa Skedvi och Säters distrikt.
Svar saknas.
Garpenbergs distrikt.
a) Någorlunda god, derigenom att tillfälle
lemnas dem till förtjenster genom arbeten
åt bolaget, b) Bolagens arrendatorer äro ej
för fastigheterna upptagna i taxerings- och
röstlängderna.
Hedemora distrikt.
a) Berglig ställning, b) De äro icke upp¬
tagna i röstlängderna.
Husby distrikt.
a) I allmänhet så oberoende, som det är
möjligt för en arrendator gent emot egaren.
b) En del arrendatorer äro genom kontrakt
fråntagna rösträtten för närvarande, men
detta missförhållande, som ju numera icke
tillämpas såsom lagstridigt, håller på att
rättas.
By distrikt.
a) Endast ett fåtal arrendatorer och landt-
bönder finnas inom socknen. Deras ställ¬
ning är temligen svag. b) Hafva rösträtt.
Folkärna distrikt.
Bolagsarrendatorer förekomma icke inom
orten.
Kronofogden. ■
Arrendatorer af bolagshemman kunna
knappast anses förekomma inom fögderiet.
Bolagens landbönder äro endast att anse
såsom torpare, och erlägges bevillningen för
till dem upplåtna fastigheter af bolagen.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås distrikt.
a) Endast två bolagshemman finnas, b)
Arrendatorerna upptagna i röstlängden.
Als distrikt.
Se svaret å frågorna 5 — 7.
Leksands distrikt.
a) Ganska god, emedan de ständigt
hafva tillfällen till goda arbetsförtjenster
hos bolagen. Jordbruket blir för dem en
bisak, b) Rösträtt för egendomen utöfva
nog arrendatorerna.
Rättviks distrikt.
a) I allmänhet någorlunda god, synner¬
ligast derför, att arrendatorerna ej uteslu¬
tande lefva af arrendet och, om så är för¬
312
RF.Å.GAN 22. LANSMAN OCH KRONOFOGHAR.
hållandet, i allmänhet hafva företräde vid
erhållande af arbetsförtjenst från bolagen.
Ore distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) Arrendatorerna
äro aldrig upptagna i röstlängderna för ut¬
öfvande af rösträtt.
Gagnefs distrikt.
a) God. b) De äro upptagna i röstläng¬
derna.
Kronofogden.
Mycket olika, i det att bolagsjorden inom
Gagnefs, Åls, Boda, Bjursås och Leksands
socknar brukas af bönder med eget jord¬
bruk, då deras ställning nog är god, hvar¬
emot nämnda jord inom Siljansnäs socken
innehafves af s. k. landbönder eller torpare,
hvilkas ekonomi ingalunda är god, ehuru¬
väl de hafva företräde till biförtjenster hos
bolagen. Alla dessa arrendatorer äro upp¬
tagna i respektive röstlängder.
Inom Ore socken synes bolagsarrendato-
rernas ställning, vara dålig, och de äro ej
upptagna i vederbörande röstlängd.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora distrikt.
a) Der de ej tillika äro sjelfegande bön¬
der, äro de vanligen i mycket tryckta om¬
ständigheter (fattiga kolare), b) Förekom¬
mer alltid; bolagen förbehålla sig alltid
rösträtt.
Solleröns distrikt.
Bolagsegendom brukas af bönder jemte
dessas egna hemman.
Venjans distrikt.
— svaret från Venjans socken.
Or sa distrikt.
a) I allmänhet i små omständigheter, b)
Bolagen äro upptagna i röstlängden för ut¬
öfvande af rösträtt för den utarrenderade
jorden.
Elfdalens distrikt.
a) Inom Elfdalens socken mycket dålig,
i det de i regel äro alldeles utfattiga, b)
De äro i regel icke upptagna i röstlängderna.
Sårna distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) I allmänhet dålig, b) De äro i regel
icke upptagna i röstlängderna.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda distrikt.
a) Då genom betungande kontrakt bola¬
gen ha svårt att skaffa arrendatorer, utgö¬
ras deras landbönder merendels af folk i
små omständigheter, som genom ett arrende
måste försöka att skaffa sig uppehälle. Der¬
för måste de också skuldsätta sig för upp¬
sättningen till gården, hvilket ofta hänger
i och för längre tid vållar dem ekonomiska
svårigheter. Emellertid förekommer nog
också — fastän mera sällan — att arren¬
datorer efter några år berga sig jemförelse¬
vis bra och till och med kunna lägga sig
något till godo, beroende då på arbetsför¬
måga och egendomens beskaffenhet, b) Ar¬
rendator röstar alltid för egendomen.
Nås och Säfsnäs distrikt.
a) En ganska låg ställning, b) För så
vidt kändt, upptagas de i röstlängderna för
utöfvande af rösträtt utom i Säfsnäs socken
i politiskt hänseende.
Jerna distrikt.
a) En mindre god. b) Nej.
Äppelbo distrikt.
a) På några få undantag när arrenderas
bolagshemmanen härstädes af förutvarande
egarna, hvilka dock ega jord sjelfva och
ännu kunna hafva något qvar af köpeskil¬
lingen för hemmanet, hvadan om dessa ar¬
rendatorer icke kan sägas annat, än att de
stå sig godt, ett förhållande, som naturligt¬
vis måste betraktas såsom tillfälligt, ty se-
FKAGAN 22. LANSMÄN OCH KRONÖFÖGDAK.
dan de hunnit göra sig utaf med den kon¬
tanta behållningen, skall förhållandet helt
visst blifva ett annat, b) Arrendatorerna
pläga alltid vara upptagna i röstlängderna.
Malungs distrikt.
a) Brukningsrätten af bolagshemman har
hittills i de flesta fall upplåtits till förre
egaren af hemmanet, och dessa arrendato-
rers ställning kan sägas vara temligen god.
Men i flera fall har brukningsrätten till bo¬
lagshemman allt mer och mer upplåtits till
inflyttande arbetare, hvilkas ekonomiska ställ¬
ning i allmänhet är mycket dålig, b) Ar¬
rendatorerna äro i allmänhet upptagna i
röstlängd och få enligt arrendekontraktet
utöfva rösträtt på det sätt, att i alla de
fall, der frågan gäller utgift för den arren¬
derade jorden för längre tid än till arrende¬
tidens slut, eller ifrågasatt beslut . eljest
kan för sådan tid på den arrenderade jor¬
den återverka, arrendatorn skall ställa sig bola¬
gets uttalade mening och vilja i frågan till
ovillkorlig efterrättelse, hvarjemte förbehål-
les, att all den rösträtt, som icke enligt
gällande lag ovillkorligen tillkommer arren¬
dator, utöfvas af bolaget.
' Lima distrikt.
a) Arrendatorerna pläga bruka den arren¬
derade jorden jemte sin egen. b) Det torde
ej förekomma, att sådana arrendatorer icke
äro i röstlängden upptagna.
Transtrands distrikt.
a) Der arrendatorerna icke sjelfva äro
jordegare, befinna de sig nästan utan un¬
dantag i mycket svag ekonomisk ställning,
b) I flera fall äro sådana arrendatorer icke
röstberättigade.
Kronofogden.
a) I allmänhet tryckt, b) På en del
ställen förekommer, att sådana arrendatorer
icke äro upptagna i röstlängderna.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde distrikt.
a) Arrendatorer af bolagshemman stå sig
i allmänhet lika bra som de mindre hem-
mansegarna. b) Arrendatorerna (kolarne)
äro icke upptagna i röstlängderna.
Ludvika distrikt.
Arrendator af bolagshemman finnes icke
i Ludvika socken.
Norrbärke distrikt.
a) Jemförelsevis god, beroende dock på
egendomarnas beskaffenhet och arrendato-
rernas arbetsförmåga. Deras arrendevillkor
äro i allmänhet afpassade med' hänsyn till
deras bergning, b) Rösträtt för hemman
utöfvas af bolagen, som betala derå löpande
utskylder, hvaremot vägunderhåll och onera
i allmänhet bestridas af arrendatorn.
Söderbärke distrikt.
a) Jemförelsevis ganska god och förmån¬
lig, detta dock beroende på hemmanens be¬
skaffenhet och arrendatorns förmåga att
sköta sig. Villkoren afpassas i allmänhet
till egendomens beskaffenhet. Bolag finnas,
som, när så nödigt befinnes, uppsätta krea¬
tursbesättningen. b) Rösträtten för hemma¬
net utöfvas af jordegaren, som äfven beta¬
lar utskylderna, då deremot vägunderhållet
och onera i öfrigt bestridas af arrendatorn.
Kronofogden.
a) I Grangärde socken svag; i Ludvika
socken ej lysande, b) Ja (i båda nämnda
socknar).
40
314
FRÅGAN 22. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda och Arsunda distrikt.
a) En mindre god ställning, b) Sådant
förekommer icke.
Torsåkers distrikt.
a) Landbönder reda sig i allmänhet rätt
bra, men kolare och torpare hafva knapp
utkomst, b) Bolagen betala utskylderna
och utöfva rösträtten.
Ofvansjö och Järho distrikt.
a) Svag. b) Ej kändt.
Ockelbo distrikt.
a) I allmänhet god. b) Arrendatorerna
ega rösträtt.
Hamrånge och Hille distrikt.
a) I allmänhet temligen god. b) De äro
i allmänhet icke upptagna i röstlängderna
för utöfvande af rösträtt.
Valbo och Högbo distrikt.
.a) De flesta anses hafva en god ställ¬
ning och b) rösta för sina arrendehemman.
Kronofogden,.
Svar saknas.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skogs distrikt.
a) Landböndernas ställning torde få an¬
ses vara medelgod, b) Samtliga äro röst¬
berättigade.
Af hemmanen Granö n:ris 1—6, af hvilka
en del äro bortarrenderade i sammanhang
med Axmars bruk, är återstoden upplåten
till 11 torpare eller s. k. kolare, hvilka,
enär deras innehaf äro små och icke kun¬
nat särskildt taxeras, icke åtnjuta rösträtt.
Söderala distrikt.
a) Landböndernas ställning anses i all¬
mänhet god, delvis mycket god. b) Nej.
Hanebo distrikt.
a) Vanligtvis äro de i knappa omstän¬
digheter. b) För det hemman, de arren¬
dera, utöfva de vanligen rösträtt.
Mo distrikt.
Bolagsarrendatorer finnas ej.
Norr ala distrikt.
a) Inom Norrala finnas två arrenderade
bolagshemman, hvilkas brukare torde kunna
sägas intaga en medelmåttig ekonomisk
ställning, b) De åtnjuta rösträtt för af dem
arrenderade hemman.
Bollnäs distrikt.
a) En sämre ställning, b) Sådant lärer
stundom förekomma.
Alfta distrikt.
a) Dålig, b) Ja i de flesta fall.
Ofvanåkers distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) Som jorden,
men icke skogen arrenderas eller brukas,
och i följd deraf svårighet mött att be¬
stämma det arrenderade områdets fyrktal,
har icke någon arrendator blifvit för sitt
arrende upptagen i röstlängden. Utskyl¬
derna betalas emellertid af bolagen sjelf va.
Kronofogden
instämmer i yttrandet från länsmannen i
Bollnäs distrikt,
3. Norra Helsinglands fögderi.
Knångers distrikt.
a) Någorlunda god. b) I allmänhet äro
de icke upptagna i röstlängden för utöf¬
vande af rösträtt.
Helsingtuna distrikt.
Utarrenderade bolagshemman finnas icke
inom distriktet.
FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
315
Forsa distrikt.
a) En god ställning, b) Det förekom¬
mer, att sådana arrendatorer ej ha rösträtt,
enär de innehafva hemmanen på obestämd
tid.
Högsta distrikt.
Bolagsarrendatorer finnas ej.
Harmångers distrikt.
a) Samma som sjelfegande. b) Ja, alla.
Gnarps distrikt
= Gnarps socken.
Bergsjö distrikt.
a) Dålig, b) Nej.
Norrbo distrikt.
a) Merendels mindre god. b) Förekom¬
mer, att de icke äro upptagna i röstläng¬
derna.
Delsbo distrikt.
a) Ganska svag. h) De sakna rösträtt.
Kronofogden.
a) Den torde i allmänhet vara mindre
god.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdals distrikt.
a) I regel synnerligen dålig, b) Ja.
Bamsjö distrikt.
a) Arrendatorernas ekonomiska ställning
skulle med den göda vinterförtj ensten kunna
vara god, men arrendatorerna vilja i all¬
mänhet lefva i öfverflöd och förstöra snart
nog den hopsparade vinterförtjensten. b)
Ingen saknar rösträtt.
Färila distrikt.
Svar saknas.
Los distrikt.
a) Skötsamma arrendatorer å bolagshem-
man hafva jemförelsevis goda utsigter till
försörjning derigenom, att bolagen å ena
sidan fordra stor del af deras arbetskraft,
men å den andra söka lemna tillfälle till
ordentlig arbetsförtjenst, b) Arrendatorerna
äro uppförda i röstlängderna, ehuru de
bruka endast inegojorden och bolagen er¬
lägga de kontanta utskylderna.
Jerfsö distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) De äro ej upp¬
tagna i röstlängderna.
Arbrå och Undersviks distrikt.
Bolagsarrendatorer förekomma ej.
Kronofogden.
a) Arrendatorer af bolagshemman eller af
hemman i allmänhet befinna sig vanligen i
dålig ekonomisk ställning, b) Exempel lära
nog ej saknas derå, att sådana arrendatorer
icke äro upptagna i röstlängderna för utöf¬
vande af rösträtt, ett förhållande, som emel¬
lertid delvis torde bero å förbiseende vid
| fyrktalssättningen.
III, Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Tima distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) I allmänhet
upptagna i röstlängden.
Stöde distrikt.
a) Ej annan ställning än en sämre ar¬
betares. b) De äro gemenligen upptagna i
röstlängden.
Torps distrikt.
a) Temligen klen. b) Ja.
Borgsjö distrikt.
j Ej till fullo bekant,
316
FRÅGAN 22. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.
Selångers distrikt.
a) Mycket varierande, men torde med
skäl kunna sägas i allmänhet vara icke fullt
god. b) Att sådana arrendatorer icke äro
uppförda i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt är ingalunda ovanligt.
Kronofogden.
I allmänhet dålig.
2. Medelpads Östra fögderi.
Indals distrikt.
a) Arrendatorerna, hvilka vanligen lefva
så att säga för dagen, hufvudsakligen på
afverkning och forsling af skogseffekter,
kunna icke få någon god ekonomisk ställ¬
ning. b) De äro alls icke upptagna i röst¬
längderna och få icke utöfya någon rösträtt.
Sköns distrikt.
a) Ganska god. b) De äro alla upptagna
i röstlängden.
Timrå distrikt.
Arrendatorer af bolagshemman finnas ej
här.
Ljustorps distrikt.
a) I de fall, då hemmanets inegor arren- !
deras af öfverlåtaren eller säljaren, är den
ekonomiska ställningen i allmänhet god —
i vissa fall mycket god. Då hemmanet
deremot arrenderas af arbetare eller deras
vederlikar, som vid tillträdet af egendomen
vanligen sakna eget kapital, är den ekono¬
miska ställningen mindre god men vid jem¬
förelse. med sjelfegande torpare och med
dessa likställda, har bolagshemmanets arren¬
dator det ojemförligt mycket bättre ekono¬
miskt ställdt, enär bolaget under alla för¬
hållanden — äfven under tider, då dåliga
konjunkturer på trämarknaden äro rådande
— plägar se till, att dess arrendatorer
erhålla så stor biinkomst i och genom
bolagets skogsdrifning, att de åtminstone
nödtorftigt kunna draga sig fram. Den sjelf¬
egande mindre jordbrukaren utan tillgång
till saluskog, har deremot ytterst svårt att
vid dylika tider erhålla någon biinkomst
af sitt arbete, b) I allmänhet äro sådana
arrendatorer upptagna i röstlängden, men i
högst få fall begagna sig arrendatorer af
vare sig den kommunala eller politiska röst¬
rätten.
Njurunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) Dessa arrendatorer, hvilka i allmänhet
till egendomens uppsättning af sina bolag
erhålla förskottslån, dem de småningom
genom hvarjehanda skogsarbete afbetala,
kunna i ekonomiskt afseende i regel anses
likställda med egare af mindre hemman,
hvilka vanligen hafva sina ställen graverade,
b) De äro sällan upptagna i kommunens
röstlängder.
3. Södra Ångermanlands Nedrefögderi.
Säbrå distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) Om arrenda¬
torerna sakna kontrakt, äro de ej upptagna
för utöfvande af rösträtt.
G.udmundrå distrikt.
a) Arrendatorer af bolagshemman torde i
ekonomiskt afseende kunna jemställas med
de mindre bönderna, och det förekommer,
att dylika landbönder å sitt arrende för¬
värf vat sig en ekonomiskt gynnsam position,
b) Såsom regel torde kunna uppställas, att
de äro uppförda i röstlängderna för utöf¬
vande af rösträtt.
Torsåkers distrikt.
Svar saknas.
Boteå distrikt.
a) Svag. b) Någon gång förekommer, att
arrendatorn eller rättare sagdt den, som
sitter å hemmanet, ej är upptagen i röst-
[ längden.
FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
317
Nora distrikt.
Härom saknas all erfarenhet.
Kronofogden.
Dylika arrendatorer äro här sällsynta
utom å Sandvikens sågverks aktiebolags
och Kramfors aktiebolags hemman, der
arrendatorerna, mot skapliga arrenden, äro
väl besutna och hafva det fullt jemförligt
med bönderna i trakten.
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå distrikt.
Svar saknas.
Resele distrikt.
a) Mycket svag. b) Någon arrendator
linnes ej upptagen i röstlängd i Resele och
Ådals-Lidens socknar.
Junsele distrikt.
a) Arrendatorerna äro i allmänhet eko¬
nomiskt osj eif ständiga. De bero helt och
hållet af körförtjenster. b) Nej.
Ramsele distrikt.
a) I allmänhet väl så god som den icke
förmögne sjelfegande bondens, b) Arrenda¬
torerna äro icke upptagna i röstlängden
och påföras således inga utskylder.
Helgums distrikt.
a) I allmänhet hafva arrendatorerna svårt
att kunna reda sig ur ekonomiskt betryck,
b) Fall förekomma, då arrendator ej utöfvar
rösträtt för bolagshemman.
Bodums distrikt.
a) Nästan utan undantag dålig, b) Fler- I
talet arrendatorer äro ej uppförda i röst¬
längderna.
Tåsjö distrikt.
a) De flesta äro i fattiga omständigheter,
b) Uti röstlängderna äro bolagen och icke
arrendatorerna upptagna såsom röstberätti¬
gade för hemmanen,
Kronofogden.
a) Dålig, b) Vid det vanligtvis rådande
förhållandet, att de sakna kontrakt, sakna
de äfven rösträtt.
5. NorraÅngermanlands Nedre fögderi.
Nordingrå distrikt.
Inom distriktet finnas ej några arrenda¬
torer.
Nätra distrikt.
a) Dålig; ytterst få, om ens någon, äro
ekonomiskt oberoende, b) I allmänhet icke
upptagna i röstlängderna, utan bolagen sjelf va
rösta för dessa hemman.
Siden sjö distrikt.
a) Icke tillfredsställande. Få, om ens
någon hafva det nöjaktigt, b) Öfverallt,
der förhållandet är kändt, rösta bolagen.
Anundsjö distrikt.
a) Hittills har ställningen i allmänhet
I varit dålig, dock synas förhållandena under
de senaste åren börjat förbättras, b) Arren¬
datorerna äro icke upptagna i röstlängden.
Kronofogden.
a) Knappt någon arrendator torde kunna
sägas vara ekonomiskt oberoende, b) Röst¬
rätten utöfvas vanligen af bolagen sjelf va,
1 ej af arrendatorerna,
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevads distrikt.
a) Ungefär lika med de sjelfegande bön¬
dernas. b) Nej.
Björna distrikt.
a) Dålig. De äro nog i alla afseenden
ytterst beroende af bolagen. Äfven om
arrendator skulle vara upptagen i röstlängd,
får han lof att rösta efter bolagets önskan.
Arnäs distrikt.
a) Några, dock icke så många, äro burgna,
hvaremot större delen torde kunna sägas
318
FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
befinna sig i torftiga ekonomiska omstän¬
digheter. b) Då arréndatorerna äro mantals-
skrifna som sådana, finnas de jemväl upp¬
tagna i röstlängderna.
Grundsunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) De, som sitta på bolagshemman och
skörda dem, äro i regel icke arrendatorer,
emedan de i de flesta fall icke hafva
några kontrakt'. Härifrån skola naturligt¬
vis frånräknas de förr sjelfegande bönder,
hvilka försålt sina hemman till bolagen och
på grund af köpeaftalen qvarsitta på deras
förra hemman längre eller kortare tid. De
förstnämnda äro att anse såsom bolagets
tjenare på bolagens hemman, hvars afkast¬
ning de få tillgodogöra sig. Skulle på
något ställe kontrakt finnas, så torde rättig¬
heter och skyldigheter icke vara synnerligen
väl afvägda till förmån för arrendatorn.
Dessa gårdskarlars eller arrendatorers eko¬
nomiska ställning är icke god. Få, om ens
någon af dem, äro ekonomiskt oberoeende.
b) Bolagen äro vanligen skrifna för sina
hemman och utöfva i regel rösträtt för dem.
Men nästan på hvarje bolagshemman före¬
kommer mantals- och skattskrifven en per¬
son med hushåll, hvilken betitlas: arren¬
dator.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Ragunda distrikt.
Någorlunda god.
Fors distrikt.
a) Dålig, b) Förekommer oftast, att arren-
datorerna icke äro upptagna deri.
Refsunds distrikt.
a) Der icke arrendatorn är samma per¬
son, som försålt hemmanet till bolaget och
som då åtminstone under de första åren
har något qvar af försäljningssumman, kunna
arrendatorerna i allmänhet sägas vara i
samma ställning i ekonomiskt hänseende,
som den löse arbetaren. Under tider af
god arbetsförtjenst i skogarna reder han sig
bättre, under andra tider sämre. Af jord¬
bruket har han ingen annan behållning än
den att ega en någorlunda dräglig bostad,
b) Många arrendatorer äro ej uppförda i
röstlängderna för utöfvande af rösträtt, eme¬
dan de af okända skäl icke uppvisat sina
arrendekontrakt, om de ens hafva några
sådana.
Bräcke distrikt.
a) Arrendatorerna äro i allmänhet bönder,
som försålt hemman, och hafva de ofta ej
hushållat med den köpesumma, de för hem¬
manen erhållit, och sålunda kommit till en
mindre god ekonomisk ställning, b) Röst¬
rätt innehafves af de flesta arrendatorerna.
Brunflo distrikt.
Svar saknas.
Hackås distrikt.
a) Arrendatorerna äro i allmänhet fattiga
afverkare. b) Ej sällan sakna de rösträtt.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lits distrikt.
a) Dålig, b) Ja, det förekommer emellanåt.
Föllinge distrikt
a) Vanligen mindre god. b) Sakna oftast
rösträtt för den jord, de bruka.
FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
319
Hammerdals distrikt.
Ett fåtal arrendatorer har rätt god ekono¬
misk ställning, men de flesta dålig, b) Högst
få äro upptagna deri för utöfvande af röst¬
rätt, hvilken bolagen sjelfva pläga förbe¬
hålla sig.
Ströms distrikt.
a) I allmänhet mindre god. b) I Ströms
socken finnas omkring 60 arrendatorer, der¬
af tre ega kommunal, men ingen politisk
rösträtt.
Frostvikens distrikt.
a) Fattiga i allra flesta fall. b) Äro i
allmänhet icke upptagna i röstlängden.
Ködöns distrikt.
a) En arrendator å bolagshemman är i
allmänhet utfattig. Huruvida han icke all¬
tid är upptagen i röstlängderna, är okändt.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne distrikt.
Svar saknas.
Hallens distrikt.
Bolagshemman finnas, så vidt kändt är,
icke.
Ovikens distrikt.
Några bolagsarrendatorer i ordets egent¬
liga bemärkelse finnas ej, ty de brukare af
bolagshemman, tillsammans 7 å 8 stycken,
som finnas, innehafva ej jorden enligt kon¬
trakt; och äro dessa brukare förty ej i röst¬
längderna som arrendatorer upptagna.
Undersåkers distrikt.
a) Mindre god än sjelfegande bönders,
b) I regel få arrendatorerna sjelfva utöfva
rösträtt.
Mörsils distrikt.
a) Arrendatorerna äro oftast mycket sämre
lottade än de sjelfegande jordbrukarna.
Detta helt naturligt derigenom, att de van¬
häfda sin arrenderade jord och till följd
deraf hafva ringa afkastning af densamma.
Detta åter beroende på den osäkra ställ¬
ning de intaga till bolagen, som i allmän¬
het vilja ha kontrakten så, att de när som
helst kunna aflägsna en obehagliga arren¬
dator. b) Rösträtt utöfva ibland bolagen
sjelfva och ibland arrendatorerna.
Offerdals distrikt.
a) Ungefär enahanda ställning som arren¬
datorer af bondehemman, dock hafva de
större bolagens arrendatorer det bättre än
de öfrigas arrendatorer.
Ehuru den ekonomiska ställningen för
arrendatorer i allmänhet kan sägas vara
svag, torde den dock ej vara sämre än ställ¬
ningen för de sjelfegande bönder, hvilka
stå i skuld för allt hvad de ega, snarare
tvärtom, b) Antingen det utarrenderade
hemmanet eges af bolag eller bönder, före¬
kommer endast undantagsvis, att arrenda¬
torerna äro upptagna i röstlängderna för
utöfvande af rösträtt. Anmärkas bör dock,
att de större bolagen härstädes aldrig gjort
bruk^ af sin rösträtt för de utarrenderade
hemmanen, likasom ock att arrendatorerna,
äfven om de egt rösträtt, sannolikt endast
undantagsvis skulle hafva kommit att utöfva
densamma.
Alsens distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Bergs distrikt.
a) Här på orten hafva arrendatorerna
innehaft hemmanen utan arrendeafgift, eller
i allt fall mot en ringa sådan, utom för¬
bindelsen att utgöra hemmanens onera och
utskylder, och med arrendet följer dess¬
utom alltid förmånsrätt till arbetsförtjenst
å bolagets skog under vintern. Men då
320
PkIöAN 22. LANSMÄN OCH KKONOFOGDAK.
arrendatorn oftast icke har tillgångar till
kreatursuppsättning, redskap och dylikt och
han vet sig icke arbeta på egen mark, blir
hans ekonomiska ställning sällan så god,
som den borde kunna blifva, b) Har arren¬
datorn kontrakt om arrendet, måste han ju
enligt lag skrifvas för hemmanet samt upp¬
tagas i röstlängderna, dock tillämpas detta
här sällan i praktiken.
Rätans distrikt.
— svaret från Rätans socken.
Svegs distrikt.
a) Ofta blir hemmanets säljare bolagets
arrendator. Till en början är hans ekonomi
god, medan köpesumman räcker. Då han
utflyttar eller eljest lemnar arrendet, efter-
trädes han ej sällan af en arbetskarl, som
har svårt uppsätta, hvad som erfordras för
hemmanets skötande och som vanligen lefver
under stort ekonomiskt beroende af bolagen,
b) Kommunal rösträtt hafva arrendatorerna
i regel, men endast få uppnå den politiska,
beroende oftast derpå, att hemmanets taxe¬
ringsvärde ej är tillräckligt högt, och emel¬
lanåt, att kontraktet ej afser så lång tid som
fem år.
Lillherdals distrikt.
a) Samfällighetsförhållandena hålla den
sjelfegande bonden i nästan samma beroende
ställning, som arrendatorn. Arrendatorerna
hafva det naturligtvis sämre i det afseendet,
att deras ställning är mycket lös —• många
hafva inga, andra länge sedan utlupna kon¬
trakt; men båda äro för sitt arbete utom
jordbruket hänvisade till bolaget och dess
behof af arbetskrafter, b) Förhållen röst¬
rätt okänd och ej heller kan konstateras
någon tvångsröstning.
Ytter-Hogdals distrikt.
a) Dålig i allmänhet, b) Bolagens in¬
spektörer utöfva oftast den arrendatorerna
tillkommande rösträtten.
Hede distrikt.
a) Arrendatorernas ekonomi har hittills
varit rätt god, då rikliga tillfällen till gif¬
vande arbetsförtjenst från bolagen i första
hand varit dessa tillgängliga, b) Ej samt¬
liga finnas uppförda i röstlängderna.
Tännäs distrikt.
a) Tryckt, för att ej säga hopplös, b) In
om Tännäs, men ej inom Storsjö äro arren¬
datorerna upptagna i röstlängden.
Kronofogden.
a) Det beror på arrendatorns drift och
karakter. Det förekommer, att arrendatorn
arbetar sig upp — helst genom förtjenst
på skogsafverkning — och till och med
köper ett hemman. I allmänhet ega arren¬
datorerna numera sina dragare, kreatur och
landtbruksredskap. Att bolagen ha lösöre¬
köp på arrendatorernas lösören förekommer
mera sällan, b) Nej.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmalings distrikt.
a) En del arrendatorer, som hafva skrift¬
liga kontrakt på längre tid, äro i ekono¬
miskt afseende bättre lottade, b) Arrenda¬
torerna äro icke upptagna i röstlängderna
för utöfvande af rösträtt.
Bjurholms distrikt.
Länsmannen har svarat såsom sockenom¬
bud.
Umeå Södra distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) De hafva ingen
rösträtt, såvida ej jordbruket innehafves så¬
som eget.
FBAGAN 22. LÄNSMÄN OCH KBONOFOGDAR.
321
Umeå Norra distrikt.
a) En mycket underordnad ställning. I
de flesta fall lefver arrendatorn i stor misére.
b) Ja.
Vännäs distrikt.
a) Högst dålig, b) Ja.
Säfvars distrikt.
a) Som arrendatorerna i allmänhet sakna
förlagskapital, intaga de i regel en i ekono¬
miskt afseende tryckt ställning, b) Bola¬
gen sjelfva utöfva i allmänhet rösträtt för
sina bortarrenderade hemman.
Deg erfors distrikt.
a) I allmänhet reda sig arrendatorerna af
bolagshemman här på orten rätt godt. Undan¬
tag gifvas och bero antingen derpå, att arren¬
datorn varit vid arrendets tillträdande starkt
skuldsatt, eller ock derå, att han under arren¬
detiden varit mindre skötsam, b) Vid man-
talskrifningarna uppgifva en del bolag alltid
sina arrendatorer och tiden för arrendet. I
många fall önska dock ej arrendatorerna, att
stå skrifna för hemmanen.
Bygdeå distrikt.
Länsmannen har svarat såsom sockenom¬
bud.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsks distrikt.
Länsmannen har svarat såsom sockenom¬
bud.
Skellefteå Södra distrikt.
Exempel saknas.
Skellefteå Norra distrikt.
a) En arbetsam och duglig arrendator in¬
tager en i ekonomiskt afseende oberoende
ställning. En trög och liknöjd deremot en
sämre ställning, b) Arrendatorerna äro, åt¬
minstone i de flesta fall, upptagna i röst¬
längden för utöfvande af rösträtt.
Byske distrikt.
Svar saknas.
Jörns distrikt.
a) Arrendatorer af bolagshemman kunna
sägas i allmänhet intaga en mycket dålig
ställning, b) I regel äro sådana icke upp¬
tagna i röstlängderna för utöfvande af röst¬
rätt.
Norsjö distrikt.
a) Ganska dålig, b) De äro ej upptagna
i röstlängden.
Löfångers distrikt.
Svar saknas.
Nysätra distrikt.
= svaret från Nysätra socken.
Malå distrikt.
a) I allmänhet befinna sig arrendatorerna
i fattiga omständigheter, b) Utöfva ej heller
någon rösträtt.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele Södra och Lycksele Norra di¬
strikt.
a) I allmänhet hafva arrendatorerna en
dålig ställning, b) Bolagen förbehålla sig
oftast i kontrakten rösträtt för hemmanen;
och när arrendatorerna hafva rösträtt, före-
| kommer ej sällan, att de icke äro upptagna
i röstlängderna.
Stensele distrikt.
\ Svar saknas.
| Sorsele distrikt.
a) I allmänhet en mindre fördelaktig eko¬
nomisk ställning, b) Som arrendekontrak¬
ten äro obestämda, kunna de i allmänhet
icke upptagas i röstlängderna för utöfvande
af rösträtt.
Asele distrikt.
a) En i allmänhet tryckt ställning, b) I
regel äro dé icke upptagna i röstlängderna
41
322
FRÅGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
för utöfvande, af rösträtt i annat fall än vid
val af riksdagsman.
Fredrika distrikt.
a) Beroende af bolagen och deras ombud
och i de flesta fall skuldsatta till bolagen,
måste arrendatorerna sägas i allmänhet in¬
taga en i ekonomiskt afseende tryckt och
i hög grad os j eif ständig ställning. Deras
frihet sträcker sig vanligen ej ens så långt,
att de utan medgifvande kunna åtaga sig
timmerafverkning åt annan än det bolag,
i hvars våld de äro, äfven om de på annat
håll skulle kunna betinga sig bättre villkor,
b) Endast få arrendatorer äro försedda med
kontrakt och de, som hafva sådana, äro så
försoffade och föga intresserade, att de icke
ens förete sina kontrakt för att göra sin
rätt gällande. Inom Fredrika socken finnes
veterligen icke någon arrendator införd i
röstlängderna såsom röstberättigad för det
hemman, han brukar, och länsmannen vet
sig ej heller hafva sett någon arrendator
ens närvara vid en kommunalstämma här
i församlingen. Men deremot har länsman¬
nen en gång blifvit af ett bolagsombud er¬
bjuden fullmakt att vid stämmor rösta för
bolagets samtliga fastigheter. Bolagsarrenda-
torerna torde i allmänhet för närvarande
vara att betrakta endast såsom politiskt
omyndiga statdrängar.
Vilhelmina distrikt.
a) I allmänhet icke god. b) Det stora
flertalet arrendatorer är ej upptaget i röst¬
längderna.
Dorotea distrikt.
Svar saknas.
Tärna, distrikt.
Bolagshemman finnas ej.
Kronofogden.
Har svarat såsom sockenombud.
VI Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Ditea Södra och Diteå Norra distrikt.
a) Ungefär jemförlig med den, egarne af
jordafsöndringar intaga, b) Ja.
Elf shy distrikt.
Svar saknas.
Arvidsjaurs distrikt.
a) Deras ställning är mindre god. I de
flesta fall närmar den sig armodet och många
äro de brukare af bolagshemman, som åt¬
njuta fattigunderstöd, b) Brukarna af bo¬
lagshemman inom kommunen hafva icke
några kontrakt och äro sålunda ej upptagna
i kommunens röstlängd samt ega följaktligen
ingen rösträtt.
Arjepluogs distrikt.
a) Arrendatorerna, med få undantag, äro
fattiga och till och med hjelpbehöfvande.
I Undantag härifrån utgöras endast af sådana,
som sj elfva försålt fastigheten till bolagen
I och ännu hafva någon del af köpeskillingen
j sparad, b) I röstlängden är icke någon
j arrendator upptagen med rösträtt för inne-
j hafvarens jordbruk.
Kronofogden.
a)Den är sämreändesjelfegandes. b)Många,
kanske de flesta åborna äro ej upptagna i
röstlängderna.
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå distrikt.
Arrendatorer finnas ej inom distriktet.
Ofver-Luleå distrikt.
_ a) I allmänhet dålig, b) Någon rösträtt
tillkommer dem icke i deras egenskap af
arrendatorer.
FRAGAN 22. LÄNSMÄN OCH KRÖN OFOGDAR.
323
Jockmocks distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
a) I allmänhet dålig, b) Någon rösträtt
tillkommer dem ej i egenskap af arrenda-
torer.
3. Kalix fögderi.
Itåneå distrikt.
a) I allmänhet god. b) De äro ej upptagna
i röstlängderna, emedan de, af likgiltighet
att skaffa sig biinkomster, icke hafva något
att rösta för.
Neder-Kalix distrikt.
Svar saknas.
Öfver-Kalix distrikt.
a) De berga sig i allmänhet någorlunda
bra. b) Arrendatorerna äro i allmänhet ej
upptagna i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt.
Gellivare distrikt.
a) I allmänhet intaga de en särdeles dålig
ekonomisk ställning, b) Rösträtten för hem¬
manet utöfvas af bolaget, hvars åbor ytterst
sällan skatta för inkomst af arbete.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Torneå fögderi.
Neder-Torneå och Karl Gustafs sock¬
nars distrikt.
Arrendatorer finnas ej.
Öfver-Torneå distrikt.
I allmänhet finnas ej arrendatorer, utan
endast landbönder, för hvilka vanligtvis
bolagen få betala utskylderna.
Korpilombolo distrikt.
a) I de flesta fall dålig, b) De äro icke
upptagna i röstlängderna för utöfvande af
rösträtt.
Pajala distrikt.
Svar saknas.
Juckasjärvi distrikt.
a) I allmänhet dålig, b) I de allra flesta
fall äro de ej ens upptagna i de kommu¬
nala längderna, än mindre politiskt röstbe¬
rättigade.
Enontekis distrikt.
Bolagshemman finnas ej.
Kronofogden.
Svar saknas.
Domhafvande.
I. Kopparbergs län.
Falu domsaga.
a) Att en i allmänhet förbättrad pen-
ningeställning i regeln hos arrendatorerna
verkar till lifligare båg för allmänna ange¬
lägenheter lärer måhända få anses vara af
erfarenheten bestyrkt.
Hedemora domsaga.
Svar saknas.
Ofvan-Siljans domsaga.
a) Se svaret under frågorna 5—7. b)
Okändt.
324
FRÅGAN 22. DOMHAFVANDE.
II. Gefleborgs län.
Gestriklands domsaga.
a) Arrendatorer i egentlig mening är här
icke godt om, utan utgöras arrendatorerna
af landbönder, kolare eller torpare. Land¬
bönder och större arrendatorer synas reda
sig jemförelsevis godt. b) Kolare och tor¬
pare lära icke kunna vara upptagna i röst¬
längderna.
Södra Helsinglands domsaga.
Inom Bollnäs socken finnes endast ett par
bolagshemman med arrendatorer. Ej annat
än kändt är, draga dessa sig bergligen fram.
Något yttrande om arrendatorerna på öfriga
platser i domsagan kan ej afgifvas. Någon
konkurs å bolagshemmans arrendatorer har
icke förekommit. Deremot hafva till Kop¬
parbergs och Hofors sågverksaktiebolag ut¬
färdats och till Häradsrätten ingifvits 2 lös¬
öreköp år 1900 och 2 år 1901 af brukare
af nämnda bolags kolarehemman under
Schwabenswerks numera nedlagda bruk, der
det lärer i allmänhet vara fattigt.
Norra Helsinglands domsaga.
a) Samma ställning som andra arrenda¬
torer och skattetorpare. b) Rösträttsförhål¬
landen obekanta.
Vestra Helsinglands domsaga.
a) Någon usel ställning kan arrendato¬
rerna icke sägas intaga. Ytterst få af dem
hafva på senaste tiden gjort konkurs eller
upprättat lösöreköp till sina borgenärer eller
bolagen. Sämst hafva nog de bolagsarrenda-
torer, som bruka bolagshemman i Ramsjö,
der gårdarna ligga långt aflägsna, b) Nästan
samtliga äro, så vidt kändt, upptagna i röst¬
längder. Vid senaste riksdagsmannavalet ut-
öfvade en mängd arrendatorer sin rösträtt.
III. Vesternorrlands län.
Ångermanlands Södra domsaga.
Kännedom saknas.
IV. Jemtlands län.
Herjeådalens domsaga.
a) I allmänhet mindre god, om man
undantager de bönder, som vid sina hem¬
mans försäljning till bolagen förbehållit sig
den fortfarande brukningsrätten till dessa.
Som arrendatorerna nästan alltid bruka bo¬
lagens hemman utan annan arrendeafgift
än utgörandet af onera och utskylder och
med arrendet alltid följer företrädesrätt till
arbetsförtjenster å bolagens skog, borde en
sådan arrendator kunna hafva en sorgfriare
ställning än de ofta skuldsatta sjelfegande
bönderna; men oftast har han vid arren¬
dets tillträde icke tillgångar till uppsättning
af kreatur, redskap m. m., utan måste
skuldsätta sig, hvarför hans ekonomi sällan
är så god, som den borde kunna vara. b)
Nästan alltid har han kontrakt med bolaget
och är på grund deraf skrifven som bru¬
kare af hemmanet och utöfvar alltså bola¬
gets rösträtt.
FRÅGAN 22. ■ DOMHAFVANDE.
325
V. Vesterbottens län.
Vesterbottens Norra domsaga. samma, som domhafvanden i egenskap af
Härom gäller angående domsagan det- sockenombud sagt om Skellefteå socken.
VI. Norrbottens län.
Piteå domsaga.
Frågan besvaras med hänvisning till sva¬
ret från kronofogden i Piteå fögderi.
Luleå domsaga.
Svar saknas.
a) Vid 1902 års lagtima ting med Jock-
mocks lappmarks tingslag, som för närva¬
rande är under utarbetande, har af de bruk¬
liga lösöreköpen utaf bolagsåbor till respek¬
tive bolag ingifvits hittills 18 stycken. Mot¬
svarande siffra för 1901 års lagtima ting
är 8. Således alldeles säkert 26 åbor å bo-
lagshemman, som sakna utmätningsbara
tillgångar.
Kalix domsaga.
a) Arrendatorer af bolagshemman torde i
ekonomiskt afseende i allmänhet intaga en
låg ställning, b) Kan ej uppgifvas.
Landtmäteri staten.
I. Kopparbergs län.
1—10. a) Helt naturligt högst varie¬
rande, men torde kunna anses i hufvudsak
jemförlig med den öfriga befolkningens.
Särskildt torde de bolagsarrendatorer, som
placerat sina genom egendomsförsäljning
erhållna penningar i bankinrättningar o. d.
och således hafva en bestämd årlig ränta
att lyfta, kunna anses hafva kommit i en
god ekonomisk ställning, b) Så vidt bekant,
torde bolagsarrendatorerna vara upptagna
deri.
11. a) Temligen dålig, b) Möjligen nå¬
got enstaka fall.
12 (Jerna socken), a) De arrendatorer,
som skota sig, intaga i ekonomiskt afse¬
ende en jemförelsevis bra ställning, då de
alltid i första hand erhålla vinterkörslor af
bolagen, b) Arrendatorerna , äro här upp¬
tagna i röstlängden och ega utöfva rösträtt.
13. a) Arrendatorer af bolagshemman,
som icke sj elfva ega fastighet, anses i all¬
mänhet vara i mycket dåliga ekonomiska
omständigheter, b) I röstlängderna äro de
upptagna.
14. (Mora och Orsa socknar). Okändt.
326
FRÅGAN 22. LANDTMÄTERISTATEN.
II. Gefleborgs län.
1. a) En tryckt ställning, b) I de flesta
fall utöfva bolagen sjelfva rösträtten, och
om så än icke eger rum, nödgas mången¬
städes arrendatorerna å de smärre hemma¬
nen att rösta såsom bolagen vilja, till icke
ringa skada för arrendesystemet.
2. a) Arrendatorerna lefva i allmänhet
under tryckta ekonomiska omständigheter,
mest beroende derpå, att arrendetiden sättes
för kort, och emedan de i allmänhet måste hos
bolagen skuldsätta sig för lefvande och
döda inventarier, som de behöfva för dels
skogskörslor dels hemmansbruket. b) Ja.
Under senare åren har rösträtt lemnats ar¬
rendatorerna för viss del af arrendehemma¬
nets skatt eller taxeringsvärde.
3. a) I allmänhet, b) Endast undan¬
tagsvis få de utöfva sin rösträtt.
4. (Ockelbo socken). a) I enstaka fall
utmärkta, men vanligast torftiga lefnads-
villkor. b) Kan ej uppgifvas. I deras ar¬
rendekontrakt har förut funnits infördt, att
rösträtten utöfvas af bolaget eller att, då
den utöfvas af arrendatorn, denne skall
rösta efter bolagets befallning och föreskrift.
Efter samtal med arrendatorer har inhem-
tats, att nya arrendekontrakt ej utfärdas i
stället för de utgångna, utan gäller numera
muntligt aftal år för år.
5. (Södra Helsingland). Härom ingen
kännedom.
6. (Norra och vestra Helsingland). a)
Arrendevillkoren äro i allmänhet så billiga,
att arrendatorerna hafva lika goda förut¬
sättningar för bergning som en stor del af
bönderna, b) Sällan numera.
III. Vesternorrlands län.
1. (Sollefteå, Resele och Ramsele tings¬
lag). a) I de allra flesta fall torde bola¬
gens arrendatorer hafva en dålig ekonomisk
ställning, b) Okändt.
2. (Norra Ångermanlands nedre del), a)
I regel mindre god. b) Veterligen förekom¬
mer ej något fall, då arrendator af bolags-
hemman är upptagen i röstlängderna. Bo¬
lagen sjelfva utöfva i regel denna rätt.
3. a) I allmänhet hafva nog arrendato¬
rerna dålig ekonomi. Skälet härtill är huf-
vudsakligast att söka uti arrendehemmanens
dåliga skötsel. De äro i allmänhet för stora
för arrendatorernas villkor, och härtill kom¬
mer, att arrendatorn icke kan taga ur sko¬
gen, hvad som åtgår till de kontanta ut¬
gifterna. Arrendatorerna komma vanligen i
skuld till bolagen, b) I de flesta fall äro
nog bolagen upptagna i röstlängderna.
4. (Torps socken), a) De äro i allmän¬
het människor i en betryckt ekonomisk
ställning, afsigkomna hemmansegare, som
sjelfva sålt sina hemman till bolag, b) Bo¬
lagen rösta vanligen sjelfva för alla under
dem lydande hemman, äfven för de bort¬
arrenderade inegorna.
IV. Jemtlands län.
a) De flesta arrendatorer intaga i eko¬
nomiskt afseende en mycket svag ställ¬
ning. Härifrån utgöra dock de arrendato¬
rer, som förut varit bönder på hemmanen,
FRÅGAN 22. LANDTMÄTERISTATEN.
327
men ännu ej hunnit äta upp köpeskillingen,
ett undantag. Arrendatorerna bruka ha
företräde till att få ■ afverka på bolagens
hemman samt företrädet att taga åt sig de
bästa afverkningsskiftena, så att arrendesum¬
man lättare kan åstadkommas och afdra
gas från förtjensten.
V Vesterbottens län.
1—5. a) Synnerligen osjeif ständig, då i
regel arrendekontrakt saknas. b) Oftast
torde de sakna rösträtt.
6. (Lycksele socJcen). a) I allmänhet
mycket dålig med utsigt till en bekymmer¬
sam ålderdom, b) En stor del af dem ej
upptagen i röstlängd.
7, 8. a) Nästan de flesta äro politiskt
omyndiga. De äro i de allra flesta fall
icke i röstlängderna upptagna.
9. a) I allmänhet klen. b) I allra flesta
fall utöfvas rösträtten af bolagen sjelfva.
10. Svar saknas.
VI. Norrbottens län.
1. Deltagit i yttrandet från hushållnings¬
sällskapets förvaltningsutskott.
2. Kännedom saknas.
3. Svar saknas.
4. a) Dålig, b) Veterligen få de aldrig
öfva rösträtt för hemmanet och annan grund
för rösträtt saknas i regel.
5. a) Svag. b) Okändt.
6. Arrendatorerna ligga helt och hållet
i händerna på bolagen och äro uteslutande
beroende af de arbetsförtjenster, de af dem
kunna erhålla.
S kogsstate n.
I Gefle—Dala distrikt.
Kopparbergs revir.
Svar saknas.
Öster-Dalarnes revir.
a) Dålig, b) De flesta arrendatorer af
bolagshemman äro icke upptagna såsom
röstberättigade för innehaf af jord. I de
få fall, der sådant förekommer, äro de i sina
kontrakt underkastade en bestämmelse af
innehåll, att arrendatorn i fråga om rösträtt
är skyldig underkasta sig bolagets uttalade
mening.
328
FRÅGAN 22.
SKOGS STATEN.
I Elf dalen och Orsa, der skogsmedels-
fonder finnas, därifrån alla utskylder till
kommunen utgå, är rösträtten påförd bo¬
lagen.
Sårna revir.
Instämmer i hvad jägmästaren i Tran-
strands revir yttrat.
Transtrands revir.
a) Då arrendatorn vanligen i brist af
penningetillgångar förut sålt till något bolag
det af honom arrenderade hemmanet och
således redan, då han mottog arrendet, i
allmänhet varit mindre bemedlad, är hans
ställning vanligen ej särdeles fördelaktig,
men då han vanligen icke betalar annat
arrende, än utgifterna för egendomens onera,
kan hans ställning såsom arrendator icke
sägas vara sämre, än då han sjelf satt som
skuldsatt egare till jorden, b) Bolagen för¬
behålla sig vanligen all rösträtt, som icke
lagligen tillhör arrendator.
Vester-Dalarnes revir.
a) I allmänhet dålig, b) Bolagen rösta
för sina egendomar genom sina inspektörer.
Gestriklands revir.
a) Mycket olika. Arrendatorerna lida nog
i allmänhet af för svagt rörelsekapital, be¬
roende på att antingen mindre bemedlade
antagits till arrendatorer eller att bönder,
som stått färdiga att gå från hemmanen för
skuld, sitta som arrendatorer. En del hafva
nog äfven sålt sina hemman och öfvergått
till bolagsarrendatorer utan att dertill tvingas
genom dåliga affärer, och hafva derigenom
en god ekonomisk ställning. Bolagen få
oftast börja sin besittning af inköpta hem¬
man med att sätta åbyggnaderna i stånd
samt förlägga arrendatorn konstgjorda göd¬
ningsämnen samt inköp af inventarier. Bo¬
lagens arrendatorer äro på så sätt i ekono¬
miskt hänseende bättre lottade än en stor
del sjelfegande bönder, b) Obekant.
Vestra Helsinglands revir.
a) I allmänhet temligen svag. Orsaken
dertill är att söka dels i att många och
kanske de flesta måst skuldsätta sig för upp¬
sättningen af kreatur och inventarier, dels
i den liknöjdhet och brist på företagsamhet,
som ofta är att finna hos arrendatorer, och
dels slutligen i ett med deras ställning oför¬
enligt lefnadssätt. Deremot skall man här
alltid finna, att driftiga arrendatorer, som
tillika hafva förståndiga hustrur, reda sig
bra.
Norra Helsinglands revir.
a) Arrendatorerna af de större bolags-
hemmanen torde icke i stort sedt hafva det
sämre än andra arrendatorer, snarare bättre,
enär många bolag hjelpa sina arrendatorer
med arbetsförtjenster, med förskott, med
små arrenden, med betalningsanstånd och
annorledes. Det torde derför i de allra flesta
fall bero på arrendatorn sjelf, hans driftig¬
het och duglighet, om hans ekonomi är
dålig, b) Det torde förekomma högst sällan,
att arrendatorer med rösträtt ej äro upp¬
tagna i röstlängderna. Deremot förekommer
allt för ofta, att de af tröghetsskäl ej be¬
gagna sig af sin rösträtt.
Öfverj ägmästaren.
Se under litt. H. särskilda yttranden.
II. Mellersta Norrlands distrikt.
Medelpads revir.
a) Om än bolagsarrendatorernas ställning i
allmänhet anses mindre god, hafva de dock
genom företräden vid flottningsarbeten och
i synnerhet med skogskörslor tillfällen att
förskaffa sig en viss årlig penningeinkomst
FRÅGAN 22. SKOGSSTATEN.
329
och derigenom torde de få anses väl så bra
ekonomiskt situerade som flera småbönder,
hvilka sakna dessa tillfällen till arbetsför¬
tjenst. b) Beträffande rösträttsförhållandena
må exempelvis anföras att i Hafverö socken,
der de flesta bolagshemman förekomma, äro
alla arrendatorer, 48 till antalet, kommu- j
nalt röstberättigade, men endast 3 politiskt, j
Hernösands revir.
a) De flesta arrendatorernas ställning är
ej dålig, om man ser saken från den sida,
att de hafva goda tillfällen till förtjenst
på timmerkörning och dylikt. Men om man
ser saken i stort, är deras ställning bekla¬
gansvärd, alldenstund de endast genom
en nyck af bolagets ombud kunna när som
helst uppsägas från sina arrenden, eftersom
de flesta, för att ej säga alla sakna arrende¬
kontrakt. Blir en arrendator med sin van¬
ligen talrika familj uppsagd från arrendet,
är i regel hans ekonomiska ruin gifven,
b) Kommunal rösträtt hafva arrendatorerna
på senare åren erhållit, men då de icke
våga rösta i strid med sina hufvudmäns
åsigter, är ju rösträtten endast skenbar.
Junsele revir.
a) I jemförelse med bönder, hvilka redan
sålt bort sin afverkningsbara skog, torde ofta
nog arrendatorer af bolagshemman i eko¬
nomiskt hänseende icke vara sämre lottade,
synnerligast å tider, då tillgången på arbets¬
förtjenst icke är särdeles stor. b) Förekom¬
mer på ett och annat ställe. Orsaken här¬
till är, att arrendatorn blott arrenderar en
viss mindre eller större areal inegojord, hvar¬
jemte han har rätt till husbehofsvirke och
mulbete å angränsande skogsmark. Någon¬
städes kan finnas ett flertal dylika torpare
eller arrendatorer på hvarje hemman. Bo¬
laget utöfvar i så fall rösträtt för fastig¬
heten. Detta är synnerligast fallet å gamla
bruksegendomar, hvilka icke undergått laga
skifte och hvilka sedan gamla tider tillhört
bruket eller bolaget.
Tåsjö revir.
a) I regel dålig. Kreditsystemet tillämpas,
så långt det är möjligt, b) Enligt uppgift
äro arrendatorerna blott undantagsvis upp¬
tagna i röstlängderna för utöfvande af röst¬
rätt.
Anundsjö revir.
a) Arrendatorer hos solida bolag, som sköta
sig, torde hafva det bättre än mången sjelf-
egande bonde, b) I allmänhet sakna bolags-
arrendatorer rösträtt, enär bolagen betala
deras å hemmansdelen belöpande skatter
och onera.
Ostra Jemtlands revir.
a) I allmänhet, för att ej säga nästan utan
undantag, hafva arrendatorerna å bolagshem-
manen en i ekonomiskt afseende dålig ställ¬
ning, der arrendatorn ej utgöres af förre
egaren till hemmanet och denne ännu ej
hunnit göra af med den erhållna köpeskil¬
lingen. b) Torde ej så sällan förekomma,
då bolagen vid hemmanets bortlemnande
till landbonde eller arrendator förbehållit sig
att för hemmanet utöfva rösträtt.
Fors' socken af Östra Jemtlands revir.
a) Den ene arrendatorn sköter sig bättre
och den andre sämre och är i regel hans
ekonomiska ställning derefter. I allmänhet
kunna arrendatorerna här sägas intaga samma
ställning som de mindre hemmansegare,
hvilka sakna skog till afsalu och sålunda i
likhet med arrendatorerna äro hänvisade att
förtjena erforderliga kontanter på skogsar¬
beten, hvartill dock alltid vid tillfällen af
mindre ar betstillgång arrendatorerna ega
företräde vid bolagens arbeten.
Norra Jemtlands revir.
a) I allmänhet äro bolagsarrendatorerna i
tryckta ekonomiska omständigheter, b) Röst¬
rätten för bolagshemmanen utöfvas af bo¬
lagen sjelfva, då brukarne, som inom detta
revir endast i mycket sällsynta undantagsfall
hafva kontrakt med jordegaren, mera äro att
42
330
frIgan 22.
SKOGSSTATKN.
anse som inhyses boende än verkliga arren-
datorer.
Norra delen af Norra Jemtlands revir.
a) I allmänhet dålig, b) De flesta af dem
erhålla ej arrendekontrakt, hvarigenom de
blifva afhållna från utöfvande af rösträtt.
Bolagens ombud deremot, som hafva full¬
makt att föra bolagens talan, begagna sig
mången gång af sin maktställning till för¬
fång för andra.
Vestra Jemtlands revir.
a) En vansklig och tryckt ställning, b) En¬
dast inom ett par af revirets socknar ega
sådana landbönder rösträtt.
Socknarna Undersåker, Are och Kall af
Vestra Jemtlands revir.
a) I allmänhet rätt god, förutsatt att
arrendatorerna äro arbetsamma och energiska.
Arrendevillkoren äro liberala, vanligen endast
skatter, b) Vanligen hafva arrendatorerna
ej rösträtt.
Herjeådalens revir.
a) I allmänhet mindre god, om man
undantager de bönder, som vid sina hem¬
mans försäljning till bolagen förbehållit sig
den fortfarande brukningsrätten till dessa,
b) Okändt.
Hede tingslag af Herjeådalens revir.
a) Dålig, b) Veterligen förekommer ej,
att sådana arrendatorer icke äro upptagna
deri.
Ofverj ägmästaren.
a) För det mesta dålig, b) I de flesta
fall äro bolagen, men icke arrendatorerna
upptagna i röstlängderna för bolagshemma-
nen.
III. Vesterbottens distrikt.
Jörns revir.
a) I allmänhet klen. b) I de flesta fall
äro enligt uppgift arrendatorerna ej upp¬
tagna i röstlängderna.
Norsjö revir.
a) Öfvervägande dålig. Till arrendatorer
antagas ofta f. d. hemmansegare, som för
skuld måst gå från egna gårdar, b) Arren¬
datorerna lära vara upptagna deri.
Burträsks revir.
a) Äfven om bolagsarrendatorernas ställ¬
ning särskildt i denna ort, i enskilda fall,
t. ex. efter en eller annan vinters arbets¬
förtjenst vid timmerdrifning på hemmanet,
kan vara i ekonomiskt afseende god, torde
dock i det stora hela deras ekonomi få an¬
ses mycket dålig, b) Åtminstone i Burträsks
socken lära bolagens arrendatorer endast
undantagsvis vara upptagna i röstlängden.
Degerfors revir.
a) Öfver hufvud synnerligen dålig, b) Ja,,
men detta torde nog i de flesta fall kunna
tillskrifvas deras egen likgiltighet.
Södra Lycksele revir.
a) Mycket dålig.
Norra Lycksele revir.
a) Mycket sorglig, med enda hopp om
fattigunderstöd på ålderdomen, så vida icke
individen är hemmastadd uti något yrke,
samtidigt han är arrendator, eller besitter
ovanlig energi och duglighet, b) De flesta
arrenden äro upplåtna emot aftal utan kon¬
trakt, i hvilket fall innehafvare deraf ej upp¬
tagits i röstlängden. Rösträtten utöfvas i
sådana fall af bolagens ombud.
Asele revir.
a) I allmänhet tryckt, b) I regel äro
FRÅGAN 22. SKOGS STATEN.
331
arrendatorerna icke upptagna deri i annat
fall än vid val af riksdagsman.
Sorsele revir.
a) Föga afundsvärd. Deras ställning synes
mer och mer försämras, till följd af det
tryckande beroende af bolagen, hvari de
befinna sig, och vidare emedan de oftast
sakna kredit, så att de understundom till
och med blifva nödsakade att vända sig till
fattigvården för erhållande af hjelp, b) Inom
Sorsele socken är knappast någon arrendator
upptagen i röstlängden.
Stensele revir.
Mycket dålig.
Vilhelmina revir.
a) En obetydlig, knappast observerad
ställning, b) I regel ej upptagna i röst¬
längderna.
IY. Norrboti
Piteå revir.
a) Tryckt och beroende, b) Som arren¬
datorerna i regel icke utgöra skatten för
hemmanet, äro de icke heller upptagna i
röstlängderna.
EJfsby revir.
a) Utan hjelp och biinkomster genom
holagens försorg kunna ej arrendatorerna
■existera, b) Någon arrendator å bolags-
hemman finnes ej i röstlängden upptagen,
ty i vanligaste fall förbehåller sig bolaget
rösträtten.
Arvidsjaurs revir.
a) I allmänhet dålig, b) I röstlängden
finnes icke en enda arrendator upptagen.
Öfre JByslce revir.
a) Mindre god. b) I denna kommun
äro de flesta arrendatorer icke upptagna i
röstlängderna.
Fredrika revir.
a) I regel mycket svag. Arrendatorerna
kunna, utan öfverdrift, sägas lefva i mer
eller mindre fattiga omständigheter. Van¬
ligen utfattig, tillträder arrendatorn hemma¬
net och så, som arrendeförhållandena för
närvarande gestalta sig, kan han omöjligen
på sitt arrende förbättra sin ekonomi,
b) Hvarken inom Fredrika eller Örträsks
socknar finnes någon arrendator af bolags-
hemman uppförd i röstlängderna för ut¬
öfvande af rösträtt.
Bjurholms revir.
a) En beklagansvärd ställning, som de
genom en fortgående skuldsättning till bo¬
laget aldrig komma ur. b) Landbönderna
utöfva icke rösträtt och äro i regel icke
upptagna i röstlängderna.
Öfverj ägmästaren.
Se anm. vid frågan 1.
ens distrikt.
Malmesjaurs revir.
a) I allmänhet mycket dålig, b) De äro
icke upptagna deri.
Arjepluogs revir.
a) En bolagsarrendator är i allmänhet en
person, som till följd af iråkadt ekonomiskt
obestånd tvingats att sälja sitt hemman,
hvarefter han tillåtits att i egenskap af ar¬
rendator — dock i regel utan bindande
kontrakt — stanna vid gården. I allmän¬
het är ekonomiskt betryck förenadt med
arrendatorns ställning, b) Oftast är en så¬
dan icke upptagen i röstlängderna.
Variså revir.
a) Förekommer ej å reviret, b) Rösträtt
ha ej arrendatorer, utan ha bolagen förbe¬
hållit sig densamma.
Jockmocks revir.
a) Nästan alla bolagsarrendatorer äro fat¬
tiga och i skuld hos bolagen. Denna fat-
332
FRÅGAN 22.
tigdom gränsar stundom till verkligt armod,
b) All rösträtt utöfvas af bolagen sjelfva
för deras hemman. Arrendatorerna tillåtas
aldrig att rösta.
Perlelfvens revir.
a) I allmänhet dålig, nästan betryckt, b)
För fastigheten ega de ej rösträtt, utan ut¬
öfvas denna af bolagen, men för inkomst
äro de flesta röstberättigade.
Storbackens revir.
a) I allmänhet dålig, b) Ingen röstar
för fastighet, deremot i regel på grund af
inkomst.
Sodens revir.
a) Bolagsarrendatorerna äro i allmänhet
fattiga och stå ofta i skuld till bolaget, b)
Bolagen utöfva sjelfva rösträtt för sina ut¬
arrenderade hemman.
Såneå revir.
Arrendatorer i detta ords egentliga be¬
märkelse förekomma icke på bolagshemma-
nen. De åbor, som bruka hemmanen, be¬
tala stundom mindre arrenden, men aldrig
skatt och utgöra icke heller vägunderhåll
eller andra onera, men sakna å andra si¬
dan också kontrakt, som kunna tillförsäkra
dem en tryggare brukningsrätt, och der¬
jemte hafva de samtliga ingen rösträtt för
hemmanen, hvilken i stället utöfvas af bo¬
lagen. Finnes i något enstaka fall kon¬
trakt, är rösträtten bolagen förbehållen.
Ett sådant åbosystetn är gifvetvis i högsta
grad olyckligt, enär den ytterst osäkert sit¬
tande åbon blifver mer än skäligt beroende
af bolagen och saknar allt intresse för alla
för framtiden afsedda jordförbättringar, ja
till och med i många fall äfven för det
redan befintliga jordbrukets underhåll.
Kalix revir.
a) Arrendatorerna å bolagshemmanen
inom reviret hafva hittills ej varit allt för
dåligt lottade i ekonomiskt hänseende, men
man måste frukta, att detta förhållande hä-
SKOGSSTATEN.
danefter blir något olika. Det trävarubo¬
lag, som numera eger de flesta bolagshem¬
manen, har nemligen, i motsats till hvad
förut varit fallet, infört, dels att arrendato¬
rerna skola betala hemmanets eller nybyg¬
gets alla skatter och onera, dels härförutom
å de bättre hemmanen erlägga visst årligt
arrende. Om det rätta eller orätta i ett
dylikt förfaringssätt kunna ju åsigterna
vara delade, men faktum är, att arrenda-
torernas ekonomiska ställning härigenom
blir betydligt sämre än den hittills varit,
b) Bolagens arrendatorer äro i allmänhet
icke upptagna deri, men kan möjligen fö¬
rekomma något enda fall, der förhållandet
är annorlunda.
Angeså revir.
a) Med få undantag särdeles dålig. Ar¬
rendatorerna äro ofta skuldsatta hos bo¬
lagen. bl Bolagen rösta sjelfva för sina
fastigheter, och ytterst sällan händer, att
en åbo röstar på grund af inkomst.
Råneträsks revir.
a) I allmänhet jemförelsevis god. b) De
äro aldrig röstberättigade på grund af sina
arrenden.
Gellivare revir.
a) I allmänhet mindre lycklig. Många
åbor stå i skuld hos bolagen för uppburna
förskott å arbete, för proviant och dylikt,,
och de flesta af dem torde hafva blifvit
åbor på sina forna hemman, just med an¬
ledning af att skulder till ett bolag nödgat
dem att till detta försälja hemmanen, b)
Bolagen utöfva sjelfva rösträtten för hem¬
manen.
Juckasjärvi revir.
a) I allmänhet är arrendator af bolags-
hemman i knappa omständigheter, b) Bo¬
lagen utöfva sjelfva rösträtt.
Tärendö revir.
a) Dålig och osäker, b) De äro icke upp¬
tagna deri.
FRÅGAN 22. SKOGSSTATKN.
333
Torneå revir.
a) Ganska dålig, b) Mångenstädes äro
de icke upptagna i röstlängderna.
Pajala revir.
Se svaret på frågorna 5—7.
Öfver jägmästaren.
Bolagens arrendatorer hafva alltid haft
och hafva merendels ännu i afsaknad af
ordentliga kontrakt en särdeles osäker och
beroende ställning, och deras ekonomiska
villkor äro, efter hvad som synes, i allmän¬
het dåliga. Det kan ju för öfrigt icke vara
annorlunda, då de, skuldsatta mer eller
mindre hos bolagen, i allt äro hänvisade
till deras godtycke och evalvering af arbets-
förtjensten i lifsförnödenheter, ty hemma¬
nets afkastning räcker i vanliga fall icke till.
b) Obekant.
Hushållningssällskapen och dem underlydande tjensteman.
I. Kopparbergs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) I de flesta fall dålig och i alla hän¬
delser mycket osäker, b) Exempel derpå
kunna angifvas, men detta torde likväl
höra mera till undantagen. Att dessa ar¬
rendatorer såväl i kommunalt som politiskt
hänseende äro temligen ointresserade och
äfven osj eif ständiga, kan man taga för gifvet.
II. Qefleborgs län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) Det lider intet tvifvel, att arrendato-
rernas ställning i ekonomiskt afseende i
allmänhet är ganska svag, om också exem¬
pel på motsatsen kunna påvisas. I trots
häraf synas emellertid dessa arrendatorer i
allmänhet draga sig fram bättre än man
kunde vänta, detta kanske hufvudsakligen
beroende derpå, att de i förekommande fall
bispringas af bolagen. Detta framgår af
följande siffror, hvilka dock hänföra sig
endast till förhållandena i Helsingland så¬
som den del af länet, som ansetts i berörda
hänseende böra erbjuda största intresset.
Enligt uppgift från vederbörande domhaf¬
vande anhängiggjordes under femårsperio¬
den 1897—1901 vid Häradsrätterna i Hel¬
singland tillsammans 231 konkurser. I
dessa voro gäldenärerna i 32 fall sjelfegande
jordegare, men endast i 3 fall arrendato¬
rer. Samtidigt ingåfvos till samma Hä¬
radsrätter 166 afhandlingar om lösöreköp och
voro dervid säljarna endast i 12 fall bolags-
334 KRAGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
arrendatorer. Enligt de af vederbörande
kronofogdar qvartalsvis till länsstyrelsen af-
gifna exekutionsrapporter uppgick antalet
egentliga skuldfordringsmål under femårs¬
perioden 1897 —1901 inom fögderierna i
Helsingland sammanräknadt till 2,954. Af
dessa utgöra 6,74 procent sådana, i hvilka
gäldenärens yrke icke kunnat utrönas, 35,6 8
procent sådana, i hvilka gäldenären angif-
vits såsom hemmansegare, och 6,8 4 procent
af sådana, der han uppgifvits vara arren¬
dator, landbonde eller torpare. Af sistbe-
rörda kategori utgöras i öfrigt inemot hälf¬
ten af sådana, som betecknats såsom tor¬
pare och af hvilka de flesta torde vara
sjelfegande.
Länsagronomen Bertil Sahlin.
Yttrande kan ej afgifvas.
Mejerikonsulenten Ebbe Elers.
I allmänhet dålig.
III. Vesternorrlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott
har intet att anföra utöfver mejerikonsulen¬
tens yttrande.
Föreståndaren för statens kemiska sta¬
tion i Hernösand C. G. Strokirk.
Frågan kan icke generellt besvaras.
Mejerikonsulenten C. Andersson.
a) I allmänhet försvarlig, b) De utöfva
i allmänhet sin rösträtt.
Länsagronomen E. O. Arenander.
I regel dålig. Vanligen äro de mycket
fattiga och hafva ingen eller ytterst ringa
kredit i sina respektive hemorter.
IV. Jemtlands län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott
har icke afgifvit eget yttrande, men insändt
svar från nedannämnda personer, af hvilka
samtliga med undantag af Anders Mattsson
i Salom . och länsagronomen äro,, ordförande
uti hushållningssällskapets distriktsafdelnin-
gar.
Er. Edström i Munsåker (Ragunda soc¬
ken.)
a) I de flesta fall svag. b) Alla utan
undantag äro icke upptagna deri.
J. Björnson i Hårdgård. (Hellesjö och
Håsjö socknar).
a) I allmänhet mindre god, oftast dålig,
b) I röstlängderna finnas de icke upptagna,
utan utöfvas rösträtten af bolagens inspek¬
törer i orten.
Herman Silén i Bispgården (Pors socken),
a) Den ene arrendatorn sköter sig bättre,
den andre sämre, och ställer sig ock eko¬
nomien i regel derefter. I allmänhet kunna
de sägas intaga samma ställning som min¬
dre hemmansegare, hvilka sakna skogspro¬
dukter till afsalu, b) Som bolagen i all¬
mänhet äro skrifna för sina hemman, äro
arrendatorerna ej upptagna i röstlängderna,
men det förvägras dem ej att utöfva röst¬
rätt för de hemman de bruka.
E. J. Lindström i Mörtån (Stuguns och
Borgvattnets socknar).
a) I allmänhet svag och osäker, enär de
stå nästan utan skydd gent emot sina in¬
spektörers godtycklighet, b) Ingen bland
dem utöfvar rösträtt för det eller de hem-
FRÅGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
335
man han innehar eller står antecknad i fyrk-
talslängden som röstberättigad. Många ar-
rendatorer stå skrifna som »arbetare», några
som »brukare». Rösträtten för bolagshem-
manen utöfvas af inspektören.
And. Erikson i Hölje (Lits socken).
a) I allo beroende, b) De förekomma ej
i röstlängderna.
Olof Svensson i Mo (Hammerdals soc¬
ken).
a) En del arrendatorer, som äro sköt¬
samma och haft något att börja med, kunna
i det omfrågade afseendet sammanställas
med sjelfegande bönder, b) I de flesta fall
ega de äfven rösträtt.
M. Wassdahl i Frostviken (Frostvikens (
socken).
a) Fattiga i allra flesta fall. b) Äro i
allmänhet icke upptagna i röstlängden utan
sakna vanligen kontrakt.
Lars Nilsson i Kulen (Rödöns, Näskotts,
Aspås och Ås socknar).
Svar saknas.
A. Edwall i Siandrom (Sunne och Frös-
öns socknar).
Bolagshemman saknas.
Hemming Olsson i Gärdsta (Hallens,
Marby och Norderöns socknar).
Se svaret å frågorna 5 — 7.
Jon Jonsson i Myre (Ovikens och Mys¬
sjö socknar).
a) Beroende af bolagen, b) Utan röst:
rätt.
Gustaf Erikson i Myckélgård (Unders¬
åkers socken).
a) I allmänhet sämre än de sjelfegandes.
b) I flesta fall utöfvar egare af jorden sjelf
rösträtt.
L. Edholm i Offerdal (Offerdals socken).
a) 1 de flesta fall dålig, b) I röstläng¬
derna äro arrendatorerna ej intagna.
Nils Olsson d. y. i Valne (Alsens soc¬
ken).
a) I tvenne fall god, eljest någorlunda,
b) Ja.
E. A. Wallmark i Hofverherg (Bergs
socken).
a) Ärrendatorer af bolagshemman anses
hafva minst lika goda förutsättningar för
ekonomiskt bestånd som bönder och synas
icke befinna sig i sämre ställning. Att för¬
mögnare sjelfegande bönder fenas, som icke
kunna jemföras med arrendatorer, är klart,
b) Icke kändt.
Th. Hermansson i Bätanshyn (Rätans
socken).
a) I allmänhet dålig, i någon mån dock
beroende på — såsom det ville synas —
hvilket bolag de tillhöra, b) Nej, de äro
alltid upptagna i röstlängderna.
Anders Mattsson i Salom.
a) I allmänhet mindre god. I regel torde
kunna sägas att de lefva för dagen och då
deras arbetskraft är förbrukad, falla de ej
så sällan fattigvården till last. Deras huf-
vudsakliga lefvebröd är den förtjenst, som
under vintern erhålles i skogarna eller på
våren med flottningar. b) Till undantagen
torde höra, att arrendatorerna finnas upp¬
tagna i fyrktalslängden såsom berättigade
till utöfvande af rösträtt för det hemman
de arrendera. Rösträtten för holagshem-
manen utöfvas gerna af inspektörerna.
Länsagronomen Per Sylvan.
a) Dålig. De lefva mera för dagen och
| ega sällan någon sparad penning, b) Ja.
336
FRÅGAN 22. HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPEN OCH DEM UNDERLYDANDE TJENSTEMAN.
V. Vesterbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskott.
a) I de flesta fall mindre afundsvärd, b)
Som arrendatorer i allmänhet ej hafva kon¬
trakt, utöfva de ingen rösträtt.
Länsagronomen Axel Bosin.
a) I regel dåligt dels emedan den säm¬
sta delen af befolkningen, den, som hvar¬
ken kan arbeta eller spara, blir arrendato¬
rer och dels emedan dessa personer äro i
saknad af det kapital, som är nödigt för
j bedrifvande af äfven det obetydligaste jord¬
bruk. Skulder göras för anskaffande af de
nödiga djuren och penningar till familjens
underhåll skola erhållas genom arbete åt
andra. Någon tid för hemmanets skötsel blir
ej öfver, hvarför detsammas afkastning
minskas, och då arbetsförtjensterna i regel
ej äro tillräckliga för den ofta nog mycket
talrika familjens underhåll, blir och förblir
arrendatorns ekonomiska ställning dålig.
Länsmej er isten Edvin Westerlund.
Öfverhufvud taget ömkansvärd.
VI. Norrbottens län.
Hushållningssällskapets förvaltnings- j
utskott.
a) I allmänhet svag. b) Åborna hafva i
allmänhet icke kontrakt, hvarför de sakna
rösträtt. Personer, som enligt kontrakt
emot erläggande af penningar bruka annans
mark, finnas icke i något större antal inom
Norrbottens län.
Landtbruksingeniörer.
T. /. LandtbruJcsingeniören i Kopparbergs
län Axel Palm.
Svar saknas.
LandtbruJcsingeniören i Gefleborgs län
John Nernst.
a) I allmänhet allt annat än lysande, då
arrendator skall lefva på jordbruket, b)
Obekant.
LandtbruJcsingeniören i Vesterbottens län
■V. S. K. Kempff.
a) I allmänhet osjenständig, b) Okändt.
Extra LandtbruJcsingeniören i Norrbot¬
tens län Ernst Berggren.
Vanligtvis ganska dålig.
FBÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
337
23. Kan arrendesystemet öfver hufvud taget anses lämpa sig för ortens
förhållanden9
Sockenombud.
Anm. De socknar, hvarifrån frågan icke besvarats, hafva här nedan utelemnats.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angif-
vits, besvarats nekande från socknarna Vika
och Gustaf samt jakande frän socknarna
Enviken, Sundborn och Kopparberg.
I öfrigt svaras:
Torsång.
Nej, enär egendomarna i allmänhet hafva
för liten areal.
2. Hedemora fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angif-
vits, besvarats nekande från socknarna Sä¬
ter, Stora Skedvi, By, och Grytnäs.
I öfrigt. svaras:
Garpenberg.
Hänvisas till vederbörande länsmans ytt¬
rande.
3. Nedan-Siljans fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angif-
vits, besvarats nekande från socknarna Bjurs-
ås och Siljansnäs samt jakande från sock¬
nen Gagnef.
I öfrigt svaras:
Leksand.
1. Icke utan sammanslagning af många
hemmansdelar.
2. Nej.
Rättvik.
1. Nej, emedan jordbruket är föga lö¬
nande.
2. Nej.
Boda.
Nej, emedan hemmanen i allmänhet äro
för små.
Ore.
Icke fullkomligt bra, enär jordmånen
är så dålig, att endast de arrendatorer,
hvilka, med håg och fallenhet för jordbruk,
disponera jord i större omfång och äro måna
om hiförtjenster, möjligtvis deraf kunna
hafva sin bergning.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Venjan
och Orsa.
I öfrigt svaras:
Mora.
Tvifvelaktigt.
Våmhus.
Nej, ty arrendatorerna vårdslösa jord¬
bruket, hvarigenom dess afkastning bib¬
ringa, och hafva i allmänhet för små arren¬
degårdar för att kunna försörja sig. De
nedsjunka till ett slags löst arbetsfolk utan
samf undsintressen.
43
333
EKÅOAN 23. 'SOCKENOMBUD.
Elfdalen.
Nej, jorden lemnar för ringa afkastning.
Sårna.
Om arrendetiden ej sättes för kort (minst
10 år), torde arrendesystemet ej föranleda
vanhäfd eller mindre god häfd härstädes,
än som kan misstänkas ske i för jordbruk
mera lämpliga orter.
5. Vester-Dals fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Jerna,
Malung och Lima samt jakande från sock¬
nen Flöda.
I öfrigt svaras:
Nås.
Ja, under förutsättning af billiga villkor
och garanti för ett längre qvarsittande.
Transtrand.
1. Nej, arrendesystemet kan dock ej
undvikas, enär bolagen sjelfva eller deras
tjenstemän näppeligen kunna med fördel
bruka inegojorden och dess igenläggning
till skogsbärande mark skulle leda till folk¬
mängdens förminskning.
2, 3. Nej, det alstrar likgiltighet för
jordens rätta häfdande.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknen Ludvika
samt jakande från socknen Malingsbo.
I öfrigt svaras:
Grangärde.
1. Ja.
2. Nej, enär det ej lemnar nödig af¬
kastning.
Norrbärke.
Hittills hafva inga till missnöje berätti¬
gande omständigheter förekommit.
Söderbärke.
Öfver hufvud taget olämpligt, såsom mot¬
arbetande jordbrukets förbättring.
II. Gefleborgs län.
1. Gestriklands fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Arsunda,
Järbo och Amot samt jakande från sock¬
narna Öster Fernebo, Torsåker, Ofvansjö,
Ockelbo, Hamrånge, Kille och Valbo.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Södcrala,
Mo, Norrala, Trönö, Alfta och OJvanåker.
I.öfrigt svaras:
Skog.
1. Arrende är bättre än att vara utan
tak öfver hufvudet.
2. Ja.
3. Nej, enär bolagen hysa endast obe¬
tydligt intresse för jordens förbättring och
arrendator är hänvisad till temligen obe¬
räkneliga biinkomster.
Hanebo.
1. Nej.
2. Knappast.
Bollnäs.
Folket egnar sig icke gerna åt jordbruks¬
arbete, derest icke jorden är dess egen.
Voxna.
1. Arrendatorerna åtnjuta flera afsevärda
förmåner. Under senare åren hafva de fått
sina gårdar ny- eller ombyggda. I tillfäl¬
ligt ekonomiskt bryderi kunna de få hjelp.
Kyrkor och skolor hafva byggts med be-
FBAGAN 23. SOCKENOMBUD.
330
römvärd omsorg. Fattigvård gifvas alla I
behöfvande. Dåligt lefverne tolereras ej af
bolagen. Men helt naturligt kan dock här¬
vid ej undgås en social omyndighetsställ-
ning, som måste influera på folkkarakte-
ren, och att man blir rätt mycket beroende
på bolagstjenstemännens humanitet, billig¬
het och rättskänsla.
2. Nej, icke förrän en arrendelag kom¬
mit till stånd.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Njutån¬
ger, Hög, Högsta, Ilsbo, Harmånger, Jätten- j
dal och Bergsjö samt jakande från sock¬
narna Enånger och Nianförs.
I öfrigt svaras:
Idenor.
Icke synnerligen.
Forsa.
1. Nej.
2. Nej, till följd af dels olämpliga ar¬
rendevillkor, dels den håglöshet, som alstras
af de dåliga utsigterna till bergning på ålder¬
domen.
Hassela.
1. Som tillståndet i ekonomiskt hän¬
seende var vida bättre, då hemmanen egdes
och brukades af sjelfegande, vill det synas,
som om arrendesystemet ej lämpar sig för
orten.
2. Nej.
3. J a.
Norrbo.
Beror på arrendet. I betraktande af
ortens för jordbruk mindre gynnsamma för¬
hållanden blir ett utsträckt arrendesystem
alltid mindre lämpligt.
Bjur åker.
Ja, emedan arrendatorerna ej utan stor
skuldsättning kunna köpa inegojord å bo-
lagshemman.
Delsbo.
Nej, icke med nu gällande lagstiftning
angående arrendeförhållanden.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Jerf so
och Undersvik samt jakande från sock¬
nen Barns jo.
I öfrigt svaras:
( Ljusdal.
Ja, men befolkningen lämpar sig icke för
| arrendesystemet.
Färila.
1. Nej, ingen har velat arrendera kyrko¬
herdebostället, då det arrendevillkoret varit
uppställdt, att jorden skall skötas väl.
2. Erfarenheten från andra orter lär,
att en utsträckning af arrendesystemet inga¬
lunda är önskvärd.
Los.
På bolagshemman kan annat system ej
gerna lämpa sig.
Arbrå.
»Icke af större, men väl mindre.»
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Luna,
Attmar, Stöde och Torp.
I öfrigt svaras:
B or g sjö.
1. Obetingadt nej. Arrendesystemet un¬
dertrycker den frie medborgaren och skapar
slafvar.
2. Nej, jordbruket lemnar icke tillräck¬
lig afkastning.
340
FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
Hafveri).
Nej, arrendelag önskvärd. Det nuva¬
rande tillståndet demoraliserar och förslöar
arrendatorerna, som äro helt och hållet be¬
roende af arrendegifvaren.
Selånger.
Nej, ty jordarealen är i allmänhet liten.
Sättna.
Både nej och ja. Hittills hafva arren¬
datorerna haft det någorlunda, men det
blir nog sämre år från år.
2. Medelpads Östra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Indal,
Indals-Liden, Skön och Njurunda.
I öfrigt svaras:
Holm.
Nej, arrendatorerna försumma jordbruket
och måste i de flesta fall antingen helt och
hållet eller delvis understödjas af kommu¬
nen. Arrendesystemet skapar endast bolags-
slafvar och är till förderf för orten.
Timrå.
Det kan under vissa förutsättningar till-
lämpas inom orten.
Ljustorp.
Nej, icke så länge hufvudintresset rör
sig om biförtjenster och icke om jordbruket.
Hässjö.
Mycket beror på arrendevillkoren. Dock
kan man lika lätt taga sig fram på ett
arrendehemman, som å en genom skuld¬
sättning förvärfvad egendom, ity att arren¬
desumman icke är så stor, som räntan skulle
blifvit å köpeskillingen. Härvarande bolag
låta arrendatorerna intjena arrendesumman
genom timmerkörning,
3. Södra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Säbrå,
Stigsjö, Häggdånger, Gudmundrå, Ytter-
Lännäs, Dal, Styrnäs och Skog samt ja¬
kande från socknarna Hemsö, Boteå och
Sånga.
I öfrigt svaras:
Viksjö.
Nej, enär arrendatorerna sakna lust och
förmåga att göra något för hemmanens för¬
bättrande, ej heller synas vilja befatta sig
med frågor rörande det allmänna och en¬
dast så att säga lefva för dagen.
Högsjö.
Ehuru arrendekontrakten härstädes äro
hållna i en - särdeles human stil och alla
arrendatorer synas vara belåtna dermed,
hade det varit bättre, om alla bolagshem-
man stannat i böndernas ego.
Ofver-Lännäs.
Nej, icke i den form, hvari det nu före¬
kommer.
Nora.
1. Svar saknas.
2. Arrendeprincipen låter icke väl för¬
ena sig med folklynnet och frihetskänslan.
4. Södra Ångermanlands Öfre
fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Ed,
Multrå, Långsele, Graninge, Besele, Ed¬
sele och Bodutn samt jakande från sock¬
nen Sollefteå.
I öfrigt svaras:
Adals-Liden.
1. Nej, sjelfeganderätten sporrar till bättre
skötsel af jorden.
2. Det är alldeles olämpligt, i det att
allt får förfalla. Arrendatorn är likgiltig
äfven för hvarje arbete, som kan vara till
gemensamt gagn för byn.
Junsele.
1. Ja, likaväl som i andra delar af vårt
land, blott arrendatorerna här få åtnjuta
FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
341
samma skydd af lagen, som i det öfriga
Sverige.
2. Ingalunda.
3. Nej, icke som det nu är.
Helgum.
Nej. Det borde fota sig på ordentliga
skriftliga aftal på längre tid, hvarjemte kon¬
troll öfver jordbrukets skötsel och husbygg¬
nad borde förekomma, kanske i någon lik¬
het med s. k. ekonomisk besigtning å all¬
männa boställen.
Tåsjö.
Nej, icke på nuvarande grunder och till-
lämpningssätt.
5. Norra Ångermanlands Nedre
fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Ullånger, I
Vibyggerå, Sidensjö och S/corped.
I öfrigt svaras:
Nordingrå.
1. Nej.
2. Det är omöjligt att få en arrende¬
summa, som motsvarar afkastningen af det
i hemmanet nedlagda kapitalet, och dock
riskeras, att efter arrendetidens utgång hem¬
manet återlemnas i sämre skick än det,
hvari det mottogs.
Nätra.
Nej. Det har visat sig helt och hållet
olämpligt, utom i ett fall: kyrkoherdebo¬
stället, som arrenderas af en driftig och
kunnig jordbrukare.
Anundsjö.
1. Icke lämpligt för gamla odalhem -
man. För ny byggeshemman synes det vara
det enda, som kan bibehålla dem från un¬
dergång.
2. Ja.
3. Nej.
6. Norra Ångermanlands Öfre
fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
j besvarats nekande från socknarna Själevad,
1 Arnäs, Gideå och Trehörning sjö.
I öfrigt svaras:
Mo.
Det är skadligt för hela Norrland och
vållar jordbruksnäringens försämrande.
Björna.
Nej, ty det kan ej anses lämpligt för or¬
ten, att en sjelfegande bondeklass försvinner.
Grundsunda.
1, 2. Nej. Olägenheterna så många¬
handa, att de knappt kunna nämnas. Onsk-
värdt vore, om systemet afskaffades, och i
stället för arrendatorer skapades sjelfstän-
diga jordegare.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Borg-
vattnet, Bodsjö, Sundsjö, Brunflo, Lockne,
Näs och Hackas,
I öfrigt svaras:
Bagunda.
1, 2. Systemet kan vid nu rådande för¬
hållanden ej gerna undvikas.
3. Ja, lika väl som å andra orter, hvilka
sakna afsättning för landtbruksprodukter,
342
FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
Helle sjö).
Nej, det är ett utmärkt medel att alstra
oföretagsamma och liknöjda menniskor.
Hås jo.
Nej. Arrendatorskåren utgöres vanligen
af personer, för hvilka det på ett eller an¬
nat sätt »gått utfor», eller som sakna kraft
att på annat sätt taga sig fram. En höj¬
ning af arrendatorernas sociala, ekonomiska
och etiska ställning är oundgänglig, om
systemet skall bibehållas.
Fors.
1, 2. Något annat system kan under
nuvarande förhållanden ej ifrågakomma,
derest ej bolagshemman skola lemnas öde.
Stugun.
1. Nej, icke i något afseende. Skall ej
Norrland bli ett andra Irland, der den sjelf-
egande klassen ej vidare finnes, är tiden
för lagstiftningsåtgärder nu inne.
2. Jordbruket å bolagshemman torde
icke kunna på annat sätt uppehållas. Ett
verkligt arrendesystem, grundadt på skrift¬
liga aftal å längre tid, exempelvis 20 års
brukningsrätt, skulle vara oändligt att före¬
draga framför de fullkomligt lösliga och
rättslösa grunder, hvarå flertalet brukare |
sitta, till uppenbar skada för jordens skötsel, j
Refsund.
Nej, men något annat och bättre är ej j
kändt.
Nyhem.
Systemet, sådant det här förekommer, j
borde bannlysas, emedan det förstör jord- j
brukets utveckling.
Bräckc.
Nej, enär jordbruket icke utan biinkom¬
ster kan lemna tillräcklig inkomst för fyl¬
lande af en medelstor familjs lefnadsbehof,
allra minst om af jordbruket skall hemtas
jemväl arrendesumman.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Lit, Kyrk-
ås, Häggenås, Föllinge, Hotagen, Näskott
och As.
I öfrigt svaras:
Laxsjö.
Det är jordbrukets förderf. På grund
af den odlade jordens obetydlighet i
förhållande till skogsmarken, blir arrende
mot erläggande af utskylderna för hela hem¬
manet ofta i hög grad betungande. Hän¬
syn till arrendator fattigdom hindrar ofta
en rättvis beskattning, som bolaget undgår.
Hammerdal.
1. Det är en nödfallsutväg, som ej kan
undvaras.
2. Nej.
Gåxsjö.
Icke under nuvarande förhållanden, det
är ock stridande mot folkandan.
Ström.
1. Nej,
2. Ja,- om en lämplig arrendelag kom¬
mer till stånd.
Alanäs.
1. Nej.
2. Nej. Arrendetiden för kort och der¬
igenom hämmande jordbrukets utveckling.
Frostviken.
1. Systemet, sådant det tillämpas, är
skadligt.
2. Nej.
Bödön.
Nej, icke gerna, enär det oftast förekom¬
mer små jordbruk.
Aspås.
Nej, bättre arrendelagstiftning fordras.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Sunne
FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
343
Frösön, Hallen, Norderön, O viken, Myssjö,
Undersåker, Mörsil, Åre, Offerdal och
Alsen.
I öfrigt svaras:
Marby.
1. Nej.
2. För bondehemman ej att rekommen¬
dera,
Kall.
Nej, icke såsom nu är fallet, då hem¬
manen i de flesta fall utarrenderas på en¬
dast 1 år i sänder.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl_ angifvits,.
besvarats nekande från socknarna Linsell,
Elfros, Storsjö och Vemdalen.
I öfrigt svaras:
Kerg.
1. Ja, för tillfället, då förre egaren eller
hans söner sköter hemmanet, men i längden
icke. Arrendesystemet är olämpligt jemväl af
den anledning, att, när arrendatorn blir orkes¬
lös, han med sin familj blir hemlös och blott¬
ställd för fattigdom och nöd. I Bergs soc¬
ken har dock arrendesystemet pågått under
för kort tid för att lemna någon erfaren- !
het härutinnan.
2. Nej.
Asarne.
1. Det är i alla afseenden förkastligt.
En sjelfegande bonde, som har medvetande
om, att hvad han nedlägger i arbete på
jorden kommer honom till del, kan icke
existera enbart å jordbruket, än mindre en
arrendator som sitter å fastigheten endast
för dagen. Härtill kommer, att de norr¬
ländska arrendatorerna sakna det moraliska
stödet af att hafva en personlig egare att
hålla sig till. Här är egendomsherren ett
aktiebolag, som i de allra flesta fall är fö-
reträdt —t närmast arrendatorerna —- af
s. k. uppkomlingar eller' faktorer, som anse
sin plats hos bolaget vacklande, om de sköta
arrendatorerna så, att dessa kunde med ar¬
bete och sparsamhet någorlunda förkofra
sig, och af hvilka arrendatorerna riskera
att blifva oriktigt behandlade och kom¬
menderade att förrätta arbeten, som sedan
föranleda rättegångar. Arrendatorerna böra
vara underkastade offentlig kontroll såsom
garanti mot godtyckligt behandlingssätt från
bolagens sida.
2. Det är ingalunda lämpligt, då der¬
igenom w jordbruket inom kort råkar i än
större lägerall, än hvari det f. n. ligger.
Klöfsjö.
Nej, ty brukaren har mindre intresse för
den jord, som han ej eger och från hvil¬
ken han hvilken dag som helst kan upp¬
sägas till afflyttning.
Kätan.
Nej, åtminstone icke under nu rådan¬
de arrendesystem. Intet är mera nöd¬
vändigt än en efter grundlig utredning till¬
kommen arrendelag. Så länge sådan sak¬
nas, äro arrendatorerna prisgifna äfven åt
godtycket hos sådana bolagsombud, som
sakna alla känslor för billighet och rättvisa.
Sveg.
1. Nej.
2. Nej, ty jordbruket försämras der¬
igenom.
Lillherdal,
1. Nej, icke det nuvarande, men skulle
arrendetiden omfatta minst 20 år, torde
systemet möjligen vara lämpligt. Dock
synas infödingarna vara mindre lämpliga
såsom arrendatorer, enär de äro födda i
oberoende och anse sig vara mer eller min¬
dre i träldomstillstånd, hvarvid känslan af
tryck med eller utan skäl verkar demorali¬
serande.
2. Nej. Omöjligen, såsom ledande dels
till jordbrukets förfall och dels dertill, att
344
FRÅGAN 23. S0CKENOMBUI».
ortens befolkning förblir beroende af bo¬
lagen.
Ytter-Hogdal.
Om ock å ena sidan arrendesystemet
måste anses såsom en öfver hufvud taget
olämplig form för jordbesittning, så fin¬
nes dock å andra sidan icke något för¬
hållande, som gör detsamma mindre lämp¬
ligt för denna ort än för andra.
Öfver-Hogdal = Ytter-Hogdal.
Hede. ,
I framtiden, då af naturliga skäl skogs-
afverkningarna komma att i högst väsent¬
lig mån minskas, kan arrendesystemet ej
rekommenderas, så vida icke andra och
bättre konjunkturer inträda.
Tännäs.
Nej, ty landtbrukets afkastning å denna
ort är ej större, än att jordbrukare behöfva
fullt fria händer, d. v. s. vara sjelfegande.
Det lämpar sig ej heller för folklynnet, som
är mycket ömtåligt i afseende å oberoende.
Medvetandet att icke ega den torfva, han
brukar, verkar hos landtmannen i denna
trakt lätteligen missmod och håglöshet.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Bjurholm,
Säfvar och Bygdeå.
1 öfrigt svaras:
•>
Nordmaling.
Ja, under förutsättning att arrendena
grunda sig å skriftliga kontrakt på längre tid.
Umeå.
1. Nej.
2. Nej, ty befolkningen betraktar arren¬
desystemet såsom slaflif, utan utsigt till
sjelfständighet.
Vännäs.
Nej, om den sjelfegande endast med svå¬
righet kan hafva sin bergning af jordbru¬
ket, ehuru han sköter sin jord med största
omsorg, så är klart, att svårigheterna måste
bli än större för arrendatorn.
Degerfors.
1. Svar saknas.
2 = Vännäs.
2. Skellefteå fögderi.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Skellefteå,
Byske, Jörn, Norsjö, Löfånger, Nysätra
och Malå.
I öfrigt svaras:
Burträsk.
1. Nej.
2. Det är nödvändigt i anseende till det
stora antal hemman, bolagen ega inom
socknen.
3. Lappmarksfögderiet.
Frågan har, utan att vidare skäl angifvits,
besvarats nekande från socknarna Örträsk,
Vilhelmina och Tärna.
I öfrigt svaras:
Lycksele.
1. Nej. Andra lösa arbetare visa mera
energi för att skaffa sig eget hem och en
sjelfständig ställning. Bolagsarrendatorn
deremot förslöas i saknad af eganderätt till
jorden. Osäker i sitt innehaf, visar han
föga intresse för jordbruket och lifnärer sig
helst med tillfälliga arbetsförtjenster, hvilka
FRÅGAN 23. SOCKENOMBUD.
345
emellertid snart bli otillräckliga, då famil¬
jen tillväxer. Felet ligger i icke ringa grad
hos folket sjelf t.
2, 3. Nej, icke så, som det nu till-
lämpas.
Stensele.
Nej, ty då utsigt till förvärf af egande-
rätt till jorden icke finnes, slappas arbets¬
lusten. Yäl händer, att ett bolag lofvar
arrendatorn att framdeles bli egare till större
eller mindre del af hemmanet, men de obot-
färdigas förhinder lägga sig gång efter an¬
nan i vägen härför.; När slutligen den
tröttnande arrendatorn begär bestämdt be¬
sked, kan bolaget sälja fastigheten till an¬
nat bolag, som åberopar att »köp bryter
lega». Så får arrendatorn antingen finna
sig i de villkor, den nye egaren före-
skrifver, eller ock gå ifrån den med kost¬
nad och träget arbete förädlade jorden.
Sorsele.
Nej, icke såsom det hittills förekommit.
Asele.
Nej, med hänsyn såväl till jordbrukets
som den allmänna kulturens utveckling, om
ock medgifvas må, att vissa med detsamma
förbundna olägenheter kunna i någon mån
minskas.
Fredrika.
1. Svar saknas.
2. Ja, om arrendena grundas å skrift¬
liga kontrakt och icke å muntliga, hvilka
göra arrendatorn nästan rättslös, och om ar¬
rendetiden tages så lång, att arrendator
finner med sin fördel förenligt att nedlägga
arbete och kostnad å arrendehemmanets
skötsel och förbättring.
Dorotea.
1. Nej, arrendesystemet är väl den enda
form, hvarunder jordbruk kan bedrifvas å
bolagshemman, men det undertrycker i be¬
tydlig grad arrendatorernas sjelfkänsla och
oberoende samt befordrar deras modlöshet
och slafviska beroende.
2. Nej.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Piteå.
1, 2. Nej.
Elf sky.
Väl är arrendatorernas ställning någor¬
lunda god, men detta beror på goda arren¬
devillkor. Som emellertid arrendesystemet
faktiskt icke främjat jordbrukets utveckling,
torde systemet icke vara lämpligt.
Arvidsjaur.
På den låga ståndpunkt jordbruket för
närvarande befinner sig, gifvas ej många
jordegendomar, hvilka kunna med fördel
utarrenderas. De sämre jordbrukslägenhe-
terna lemna i bästa fall endast hvad som
är nödvändigt för brukarens egen existens
och ej sällan icke ens så mycket. I alla
händelser är jordbrukarens ställning ojem¬
förligt bättre, om han sjelf eger det hem¬
man, han brukar, än om det tillhör andra.
Arjepluog.
Arrendator saknar i regel intresse för
hemmanets förbättring.
2. Luleå fögderi.
Öfver-Luleå.
Nej.
Edefors.
Nej, en för båda parterna af passad ar¬
rendelag med stadgad arrendetid af exem¬
pelvis 15 — 20 år vore högst behöflig och
skulle kunna komma att mycket gagna
jordbruket.
44
346
FBÅGAN 23.
SOCKENOMBUD.
3. Kalix fögderi.
Båneå.
1 Ja, efter de lagar, som nu gifvas.
2. Nej.
Neder-Kalix.
1. På inga villkor, emedan det ej ligger i
norrbottningarnas intresse att ärbeta på jord,
som tillhör annan.
2. Ja, troligen.
Ofver-Kalix.
Öfver hufvud icke.
Gellivare.
Så till vida, att en bolagsåbo kan, under
förutsättning att det finnes tillfälle till bi¬
inkomster, å jordbruket förskaffa sig en
torftig bergning. Jordbruket lider emeller¬
tid af arrendesystemet, enär tillräckligt in¬
tresse för jordens häfd och förbättring icke
finnes hos åborna, hvilka dessutom äro ur¬
ståndsätta att betrygga sin ålderdom och
derför ofta falla fattigvården till last. Ar¬
rendesystemet är emellertid oundvikligt till
följd af det beklagansvärda förhållande, att
jorden genom att öfvergå i bolagens hän¬
der beröfvats sitt stöd af skogen.
4. Torneå fögderi.
Neder-Torneå.
Hittills okändt, antagligen olämpligt.
Karl Gustaf.
1. Antagligen icke.
2. Svar saknas.
Öfver-Torneå.
Det är ofta fördelaktigt för arrendatorn,
men anses åstadkomma, att jorden små¬
ningom kommer i vanhäfd.
Korpilombolo.
1. Obetingadt nej.
2. Det är, såsom det nu ter sig, syn¬
nerligen olämpligt, i det att detsamma krän¬
ker friheten, försvagar karakteren, fördrif-
ver sjelf tilliten, ökar skuldsättningen och
åstadkommer ett osundt kryperi.
Tärendö och Pajala.
1. Nej, ortens hemman äro nog ej så
gifvande, att de kunna lemna vinst både
åt en egare och åt en arrendator.
2. Nej, emedan hemmanen äro för små,
klimatet hårdt och jorden mager.
Juchasjärvi.
Icke, såsom det för närvarande tillämpas.
jEnontelcis.
Nej.
347
FKAGAN 23. LÄNSMAN OCH KBONOFOGDAK.
Länsmän och kronofogdar.
I. Kopparbergs län.
1. Falu fögderi.
Svärdsjö distrikt.
Nej.
Sundborns och Vika distrikt.
Med de små hemman eller bruknings¬
delar, deri jordbruket i allmänhet är styc-
kadt inom denna ort, kan arrendesystemet
öfver hufvud taget icke anses lämpa sig.
Kopparbergs distrikt.
Svar saknas.
Silfbergs, Torsångs och Gustafs distrikt.
Nej.
Stora 'luna distrikt, Ofvanbrodelen.
Ja, i vissa fall, dock måste de mindre
arrendenas innehafvare söka sig biförtjenster
för sin utkomst.
Stora Tuna distrikt, Utombrodelen.
Nej.
Kronofogden.
Särskildt lämpligt kan arrendesystemet
öfver hufvud taget icke anses vara.
2. Hedemora fögderi.
Stora Skedvi och Säters distrikt.
Svar saknas.
Garpenbergs distrikt.
Synes ej vara olämpligt.
Hedemora distrikt.
Svar saknas.
Husby distrikt.
Ja.
By distrikt.
Nej.
Folkärna distrikt.
Utarrendering sker endast i nödfall och
medför gifvetvis egendomarnas försämring.
Kronofogden.
Nej. ‘
3. Nedan-Siljans fögderi.
Bjursås distrikt.
Med fästadt afseende å de små och spridda
jordområdena, ej lämpligt.
Als distrikt.
Se svaret å frågorna 5—7.
Leksands distrikt.
Nej.
Bättviks distrikt.
Arrendesystemet kan väl öfver hufvud
taget ej anses lämpligt, så vida man vill
tänka sig, att jordbrukaren bör utgöra en
själfständig klass af rikets befolkning, som
skall vara villig till och ega ett verkligt
intresse af att i farans stund försvara ett
eget hem.
Ore distrikt.
Ja, derest bolagen lemna kontrakt, röst¬
rätt och rimliga arrendevillkor, hvilket nu
icke är förhållandet.
Gagnefs distrikt.
Nej.
348
FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
Kronofogden.
Egornas spridda läge betingar nödvändigt¬
vis mycket billiga villkor, och kan derför
arrendesystemet anses mindre lämpligt för
ortens förhållanden.
4. Ofvan-Siljans fögderi.
Mora distrikt.
Nej.
Solleröns distrikt.
Olämpligt, när det blir fråga derom i
större utsträckning.
Veng ans distrikt.
.= svaret från Venjans socken.
Orsa distrikt.
Nej.
Elfdalens distrikt.
Nej. Jorden lemnar dertill för ringa af¬
kastning.
Särna distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
Nej, jorden lemnar dertill för ringa af¬
komst.
5. Vester-Dals fögderi.
Flöda distrikt.
Bäst torde måhända vara, om bönder med
egen skog, utöfver husbehof, kunde inköpa
bolagsjord till sambruk med förut inne¬
hafvande jord; eljest är arrendesystemet
att föredraga framför bolagsbrukning.
Nås och Säfsnäs distrikt.
Svårt att bedöma.
Jerna distrikt.
Svårt att bedöma.
Äppelbo distrikt.
Nej, hufvudsakligen af det skälet, att
befolkningen, som af ålder lärt sig sjelf¬
ständighet, icke lämpar sig till arrendatorer,
af hvilka egendomsherre!! vill och kanske
måste fordra, att de uti allt foga sig efter
hans önskningar.
Malungs distrikt.
Nej.
Lima distrikt.
Ja; bättre än om bolagen sjelfva skötte
jorden.
Transtrands distrikt.
Erhållande af arrende gifver den del
af befolkningen, som måst sälja sin jord,
äfvensom andra bostad och bidrag till uppe¬
hället.
Kronofogden.
Nej.
6. Vester-Bergslags fögderi.
Grangärde distrikt.
Nej. Jordbruket lemnar icke ensamt nö¬
dig afkastning för brukarens och hans fa¬
miljs lefnadsbehof, så vida ej skog till af¬
salu eller tillfälle till annan inkomst före¬
finnes.
Ludvika distrikt.
Nej. Ingen kan gerna lefva på ett ar¬
rende här i orten, om inkomsten skall ute¬
slutande tagas af den odlade jorden.
Norrbärke distrikt.
Med få undantag äro de på arrende upp¬
låtna hemman tillhöriga bolag, som med
arrendeupplåtelsen i främsta rummet afsett
att få en del för bergsbruket erforderliga
arbeten utförda af arrendatorerna, hvarige¬
nom dessa ej heller uteslutande äro hän¬
visade att lefva på jordbruket. Då, såsom
förut är nämn dt, arrendehemman i allt fall
skötas tillfredsställande, är ingenting om
systemet att erinra.
Söderbärke distrikt.
Arrendesystemet har i allmänhet till
syfte att åt jordegaren, som i de flesta fall
är bruk eller bolag, utgöra vissa slags ar¬
KRAGAN 23. ' LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
349
beten. Arrendatorn är derför ej heller i
allmänhet hänvisad att lefva endast och
allenast af jordbruket. Om systemet kan
man derför ej fälla annat omdöme än, att
det är bra. För öfrigt är i dessa trakter
jordbruket ej hufvudnäringen och kan så¬
ledes ej lemna sådant resultat, som ett väl
skött jordbruk, t. ex. i Skåne eller Blekinge
m. fl. provinser.
Kronofogden.
Hvad Grangärde socken beträffar, blir
svaret nej; och hvad Ludvika socken angår,
meddelas att arrendesystemet förekommer
obetydligt.
II. Gefleborgs län
1. Gestriklands fögderi.
Hedesunda och Arsunda distrikt.
Ja.
Torsäkers distrikt.
J a.
Of vansjö och Järbo distrikt.
Ja; landbönderna tillförsäkras vissa in¬
komster af arbete med förmånsrätt framför
andra jordbrukare i orten.
Ockelbo distrikt.
Någon olägenhet deraf har ej kunnat för¬
märkas.
Hamrånge och Hille distrikt.
Ja.
Valbo och Högbo distrikt.
Ja.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Södra Helsinglands fögderi.
Skogs distrikt.
Som bolagen icke lämpligen kunna sjelfva
bruka sina hemman härstädes, torde bort¬
arrendering till landbönder vara för orten
lämpligare än, om inegojorden frånsåldes.
Söderala distrikt.
Naturligtvis äro sjelfegande bönder att
föredraga framför arrendatorer.
Hanebo distrikt.
j Knappast,
j Mo distrikt.
I Endast å Mo prestgård, kronoliemmanet
j Ede och ett par enskilda hemman finnas
I arrendatorer och. dessa berga sig ganska bra,
Norrala distrikt.
j Nej.
Bollnäs distrikt.
Det anses allmänt synnerligen olämpligt
för orten.
Alfta distrikt.
Af hvad under föregående frågor anförts
framgår, att systemet ej är lämpligt.
Ofvanåkers distrikt.
Svårt att yttra sig om ett arrendesy¬
stems verkningar. Emellertid synes det
; bättre, om egarne sjelfva bruka sin jord.
Kronofogden.
Instämmer i länsmannens i Bollnäs di-
i strikt yttrande.
3. Norra Helsinglands fögderi.
Enångers distrikt.
Ja, likaväl här som annorstädes.
Helsingtuna distrikt.
Under villkor att arrendetiden sättes till
minst 10 , år, lämpar sig arrendesystemet
härstädes.
350
FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
Forsa distrikt.
Som bolagen rösta för de utarrenderade
hemmanen, torde från den synpunkten ar¬
rendesystemet kunna anses olämpligt.
Högsta distrikt.
Nej.
Harmångers distrikt.
Nej.
Gnarps distrikt.
Svar saknas.
Bergsjö distrikt.
Nej.
Norrko distrikt.
Nej; på fastigheten belöpande utskylder
och jordens brukningskostnad äro stora i
förhållande till jordens afkastningsförmåga
i nuvarande skick.
Belsko distrikt.
Arrendesystemet kan lämpa sig för or¬
ten, men först sedan en tidsenlig arrende¬
lag erhållits.
Kronofogden.
Nej, åtminstone icke under nu rådande
förhållanden och med nu gällande lagbe¬
stämmelser. En arrendator ställning är
allt för osäker och arrendatorn kan ej med
visshet beräkna att få skörda frukterna af
sitt nedlagda arbete eller kapital.
4. Vestra Helsinglands fögderi.
Ljusdals distrikt.
Nej.
Bamsjö distrikt.
Tvifvelaktigt.
Färila distrikt.
Svar saknas.
Los distrikt.
Se svaret å frågan 22.
Jerfsö distrikt.
Nej.
Arkrå och Undersviks distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Arrendesystemet torde öfver hufvud taget
få anses mindre lämpligt för ortens för¬
hållanden.
III. Vesternorrlands län.
1. Medelpads Vestra fögderi.
Luna distrikt.
Erfarenhet saknas.
Stöde distrikt.
Nej.
Torps distrikt.
Nej. I orter med energisk och för jord¬
bruk intresserad befolkning torde saken
ställa sig annorlunda.
Borgsjö distrikt.
Arrendesystemet är här så ringa utsträckt,
att dess större eller mindre lämplighet icke
märkligt framträdt.
Selångers distrikt.
Om ock arrendesystemet icke kan helt
och hållet betraktas såsom olämpligt, är
det dock från flera synpunkter önskvärdt,
att det förekommer i så liten utsträckning
som möjligt.
Kronofogden.
Nej. '
2. Medelpads Östra fögderi.
Indals distrikt.
Då i regeln arrendatorerna försumma
jordbruket, försämra jorden, svårligen kunna
FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
351
förmås att deltaga uti för en by gemen¬
samma arbeten samt i många fall med
sina familjer komma fattigvården till last,
måste arrendesystemet anses vara till för¬
derf för jordbruket och till en tunga för
kommunerna.
Arrendesystemet kan alltså icke närmel-
sevis lämpa sig för ortens förhållanden,
ity att arrendatorerna mest arbeta utom
sitt arrenderade hemman och hafva detta
endast för att hafva bostad och plats att
sätta potatis för vinterbehofvet och föda
någon ko och häst. På detta sättet komma
hemmanen och jordbruket, såsom man sä¬
ger, för »fäfot», i synnerhet inom sådana
orter som Indals tingslag, der arrendesy¬
stemet är vidt utbredt,
Sköns distrikt.
Ja.
Timrå distrikt.
Ja, om större arealer arrenderades och
väl brukades, skulle jordbruket väl föda
sin man.
Ljustorgrs distrikt.
Ja.
Njurunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
På den ståndpunkt jordbruket intager
inom orten och med de tillfällen till annan
arbetsförtjenst, som i allmänhet förekomma,
anses jordarrende ännu såsom ett mindre
lönande utkomstsätt härstädes.
3. Södra Ångermanlands Nedre fögderi.
Säbrå distrikt.
Nej.
Gudmund,rå distrikt.
Att korrekt besvara ofvanstående fråga
torde ej vara lätt. Om densamma fram¬
ställdes till bönderna, skulle man alldeles
visst som svar erhålla ett nära nog enstäm¬
migt nej, då nemligen dessa anse, att ett
jordbruk utan tillgång till skog till afsalu
ej bär sig. Kunde jorden åter komma i
högre kultur, skulle arrendesystemet med
fördel säkerligen låta sig användas.
Torsåkers distrikt.
Svar saknas.
Boteå distrikt.
Nej.
Nora distrikt.
Arrendesystemet är absolut förkastligt.
Kronofogden.
Ja, för så vidt jordbrukskunnigt folk får
hand om jordeu. Flera exempel finnas på,
att söderifrån inflyttade arrendatorer i trakt,
der afsättning fihnes, såsom exempelvis å
prestgårdar i sågverksdistrikt, gjort sig god
inkomst. Äfven hemman, der s. k. rättare
söderifrån anställts, hafva visat sig kunna
bära omkostnaderna och lemna öfverskott.
En dylik från Norra Skåne försäkrade, att
ett rationellt skött arrendejordbruk här uppe
skulle lemna större valuta än ett dylikt i
Skåne, och »egendomligt är väl ej heller
detta», tilläde han, »då man här får 50
öre och dernere 18 öre kannan för mjölken
till exempel.»
4. Södra Ångermanlands Öfre fögderi.
Sollefteå distrikt.
Svar saknas.
Resele distrikt.
Nej.
Junséle distrikt.
Nej.
Ramsele distrikt.
Kan ej besvaras.
Helgums distrikt.
Ja, dock vore önskligt, att arrendatorerna
i allmänhet under förmånligare villkor än
hittills brukade hemmanen.
352
FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
Bodutns distrikt.
Nej, i dela form, det här förekommer,
lämpar det sig icke.
Tåsjö distrikt.
Nog vore det lämpligare, om man kunde
få egen jord att upparbeta, så att man
mera finge arbeta åt sig sjelf.
Kronofogden.
Nej.
5. Norra Ångermanlands Nedre fögderi.
Nordingrå distrikt.
Svar kan ej lemnas.
Nätra distrikt.
Arrendesystemet, i den form det här till-
lämpas, måste anses icke lämpa sig.
Sidensjö distrikt.
Under nuvarande förhållanden är arrende¬
systemet ytterst förkastligt.
Anundsjö distrikt.
Till följd af besittningens osäkerhet, är
arrendesystemet förkastligt.
Kronofogden.
I den form, arrendesystemet tillämpas
här i orten, måste detsamma anses vara för¬
kastligt. Många arrendatorer hafva icke ens
ett skriftligt kontrakt ätt stödja sig på.
6. Norra Ångermanlands Öfre fögderi.
Själevads distrikt.
Nej.
Björna distrikt.
Nej, icke i det skick arrendesystemet nu
j befinner sig.
Arnäs distrikt.
Med hänsyn till hvad förut blifvit an-
fördt, torde denna fråga kunna besvaras
nekande.
Grundsunda distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
Såsom förhållandena nu äro, så är det
rådande systemet alldeles förkastligt. Först
och främst bör en arrendelag komma till
stånd, hvars mål bör vara att förbättra och
utvidga den odlade jorden och skaffa ar-
rendatorn en sådan ställning, att sådant kan,
om ock sakta men säkert, förverkligas.
Vilja bolagen icke öfverlåta sina hemman
till arrendatorer med förenämnda uppgift,
så böra bolagen tillhållas genom lagstiftning
att befordra landets uppodling och för¬
kofran.
Skogsbruk bör icke få hindra lämpliga
egors läggande under plogen. Ty om man
efterräknade, hvad värde afkastningen af ett
i full växtkraft varande och med foder
eller spannmålsväxter bärande tunnland jord
årligen lemnar mot hvad en lika areal på
samma tid af den bästa skogsmark gifver,
så skall man finna, att den kultiverade
marken alltid har företräde. Till skogs¬
bruk bör derför i regel ingen annan mark
få användas än den, som ej med fördel kan
uppodlas.
IV. Jemtlands län.
1. Jemtlands Östra fögderi.
Bagunda distrikt.
Svar saknas.
Fors distrikt.
Något annat system kan ju icke komma
i fråga under nuvarande förhållanden, så
vida icke bolagshemmanen skola lemnas öde.
Befsunds distrikt.
Det förefaller, som om bolagens hufvud-
sakliga syfte vid hemmanens bortarrende-
PRAGAN 33. LANSMÄN OCH KRONOLOGI)AK.
år,3
rande är att skapa en af dem beroende
fast skogsarbetarekår. Jordbrukets upprätt¬
hållande synes vara bisak. Under sådana
förhållanden måste arrendesystemet leda till
jordbrukets tillbakagång.
Skulle deremot vid hemmanens bortar¬
renderande med jordbrukets underhållande
och höjande till hufvudsyfte till arrendato-
rer antagas endast intresserade och kunniga
jordbrukare, som erhålla drägliga arren¬
devillkor och tillräckligt lång arrendetid,
inses ej, hvarför icke en arrendator skulle
på jordbruket kunna förskaffa sig sin berg¬
ning lika bra som en stor del af bonde¬
klassen, som måste skuldsätta sig på sina
hemman.
Bräcke distrikt.
Om hemmanen uppdelades i mindre de¬
lar, skulle naturligtvis många flera vara be-
sutna, och att egna torfvan brukas bättre
än nästans är ju klart.
Brun/lo distrikt.
Svar saknas.
Hackås distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Jemtlands Norra fögderi.
Lits distrikt.
Ja, för att skaffa ett hemman åt mån¬
gen utan medel.
Föllinge distrikt.
Det i allmänhet förekommande systemet,
att hemmanen ej bortarrenderas på någon
viss, längre tid, är för ortens förhållanden
olämpligt.
Hammerdals distrikt.
Ja, härstädes lika lämpligt som på andra
orter. Visserligen skötas de åt arrendato-
rerna anförtrodda hemmanen i allmänhet
dåligt, men skulle arrendesystemet bortta¬
gas, torde af bolagshemmanen ej blifva an¬
nat än skogsmark.
Ströms distrikt.
Nej, men orsakerna ligga kanske mera i
befolkningens skaplynne än i ortens förhål¬
landen i öfrigt.
Frostvikens distrikt.
Arrendesystemet, sådant det här tilläm¬
pas, är ovillkorligen skadligt.
Bödöns distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Jemtlands Vestra fögderi.
Sunne distrikt.
Svar saknas.
Hallens distrikt.
Nej.
Ovikens distrikt.
Nej.
Undersåkers distrikt.
Nej.
Mörsils distrikt.
Nej, arrendesystemet är högst olyckligt
för ortens förhållanden och borde till hvad
pris som helst afskaffas. Bolag bör derför
aldrig få förvärfva inegojord.
Offerdals distrikt.
Då jordbruket enbart för sig, såsom förut
anmärkts, ej bär sig, kan synas, som arren¬
desystemet ej skulle vara lämpligt, men
för en familj med mindre tillgångar kan
det vara fördelaktigt att bredvid annat ar¬
bete, som förskaffar direkt inkomst, hafva
ett jordbruk, som lemnar, utom bostad, det
väsentligaste af de naturaprodukter, som er¬
fordras för familjens uppehälle. Arrende¬
systemet bör sålunda ej förkastas.
45
354
Alsens distrikt.
Svar saknas.
FRÅGAN 23. LÄNSMAN OCH KRONOROGDAfi.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Jemtlands Södra fögderi.
Bergs distrikt.
Frågan i dess invecklade form kan icke
besvaras annorlunda, än att, då bolagen
äro tvungna att hafva arrendatorer å hem¬
manen, ett arrende å bolagens hemman,
såsom det hittills förekommit, bor vara
mera lönande för arbetaren än ett arrende
utaf en sjelfegande bondes hemman.
Iiätans distrikt.
Länsmannen har svarat såsom sockenom¬
bud.
Svegs distrikt.
Jorden sköttes nog bättre, om det ej
förekomme.
Lillherdals distrikt.
Med lättare kommunikationer och drifvet
i stor skala, skulle arrendesystemet i en
driftig mans hand möjligen kunna slå bra
ut för båda parterna; men sådant det nu
bedrifves, går det ej och synes derför olämp¬
ligt.
Ytter-Hogdals distrikt.
Nej.
Hede distrikt.
Nej, då arrendatorerna mera uteslutande
egna sig åt skogsarbeten, än de sjelfegande
bönderna, följer, att jordens skötsel å bo-
lagens hemman småningom kommer att i
högre grad åsidosättas än å de sjelfegandes
hemman.
Tännäs distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Nej; icke som det nu ter sig.
Bolagen, som köpt hemmanen för sko¬
gens skull, hafva icke eller hafva åtmin¬
stone ej ådagalagt lust eller förmåga att
upprätthålla än mindre utveckla de jord¬
bruk, som medföljt hemmanen. Jord¬
bruket betraktas som ett oundvikligt bi¬
hang till skogsmarken, ett bihang, som
antagligen kostat bolagen rätt afsevärda
summor. I stället för att öfverlemna öfverin¬
seende t öfver jordbruket åt kunniga, för
ändamålet tillsatta personer hafva bolagen
lagt detta arbete på sina för trävarurörel¬
sen anställda tjensteman, hvilka i regel
sakna både tid och förmåga att egna åt
detta arbete, äfven om de tillätes betrakta
det annat än som en bisak. Då jordbru¬
ket äfven i den sjelfegandes hand endast
med stor arbetsamhet, omtanke och spar¬
samhet ger egaren sitt uppehälle, är det
klart, att det kan gifva bergning åt en ar¬
rendator, blott om han antingen har den
sjelfegandes kunskap i och intresse för jor¬
dens skötsel eller om han får tillfälle till
biförtjenst eller direkt understöd. Bolagen
hafva icke kunnat anskaffa arrendatorer af
det förra slaget; de hafva måhända ej ve¬
lat gifva dem den sjelfständiga ställning
mot sig sj elfva, som dylika arrendatorer
kräfva; skälet må hafva varit hvilket som
helst, de hafva fått åtnöja sig med arren¬
datorer, som för sitt uppehälle äro hänvi¬
sade till skogsarbetet. Ofta nog antages en
skogsarbetare, som intjenat medel till upp¬
sättande af jordbruksinventarierna, till ar¬
rendator. Hvilket intresse af jordens sköt¬
sel en sådan kan ha, är lätt insedt. Då
egorna vanhäfdas och jordens afkastning
minskas, nödgas bolagen ersätta på hem¬
manen hvilande födoråd med kontanta me¬
del; då husen förfalla, få de både nybygga
och underhålla dem; då arrendatorn ej kan
få sin utkomst af hemmanet, nödgas de
bereda honom arbete i skogen, hvarigenom
ytterligare arbetskraft dragés från jorden,
och ibland nödgas de träda emellan för ut¬
görande af hemmanets onera och utskylder.
Att en sådan ordning är olidlig och i läng¬
FRÅGAN 23. LÄNSMÄN OCH KRONOFOGDAR.
355
den omöjlig, ej minst för bolagen sjelfva,
är uppenbart.
Huruvida arrendesystemet kan lämpa sig
för orten, om bolagen lägga sig mera vinn
om jordens skötsel, och om förhållandena
mellan egare och brukare reglerades genom
lag, derom torde fråga kunna uppstå; dock
torde saken ej vara omöjlig, om man får
döma af det exempel, som ter sig i det
sätt, hvarpå det lyckats kronan att utar¬
rendera sina för renbetesfjellens utvidgning
inköpta hemman. Dessa arrendatorer få
betala onera och utskylder, de få i regel
både nybygga, och underhålla husen, de få
ofta nog ansvara för födoråd och de till¬
hållas att ej vanhäfda jorden, och dock
lefva de på hemmanen, om ock ofta nog
torftigt; de hafva att lita till sin egen kraft,
men behöfva ej rädas en tjenstemans god¬
tycke, utan hafva rättvisa att förvänta och
få den.
V. Vesterbottens län.
1. Umeå fögderi.
Nordmalings distrikt.
Ja, under förutsättning att arrendena
grundas på skriftliga kontrakt på längre tid.
Bjurholms distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken¬
ombud.
Umeå Södra distrikt.
Nej, befolkningen betraktar arrendesyste¬
met såsom slaflif utan någon utsigt till
sjelfständighet.
Umeå Norra distrikt.
Nej.
Vännäs distrikt.
Nej.
Säfvars distrikt.
Nej.
Degerfors distrikt.
Mången arrendator, som under längre tid
innehaft arrende, reder sig utmärkt väl, har
uppfostrat stor familj, har fullständig krea¬
tursbesättning och öfrig egendom och mån¬
gen gång penningar utlånade samt för ett
sorgfritt och lyckligt lif. Motsatsen före¬
kommer dock rätt ofta. Att detta varit
systemets fel kan dock ej påstås, då det
kanske lika mycket varit individens fel.
Öfver hufvud torde dock kunna sägas, att
arrendesystemet lämpar sig efter denna orts
förhållanden nära nog lika väl som på an¬
dra ställen. Det har sina fördelar och sina
stora olägenheter.
Bygdeå distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken¬
ombud.
Kronofogden.
Svar saknas.
2. Skellefteå fögderi.
Burträsks distrikt.
Länsmannen har svarat såsom socken-
ombud.
Skellefteå Södra distrikt.
Nej.
Skellefteå Norra distrikt.
Nej. Derest bolagen bättre vinnläde sig
om att å sina hemman nedsätta driftiga
och flitiga arrendatorer, samt dessa senare
undfinge besittningsrätt till hemmanet un¬
der exempelvis 30—50 år, så vore det
mycket antagligt, att bolagshemman i all¬
mänhet icke komme att stå efter bonde¬
hemman i fråga om skötsel och afkast-
356
FRÅGAN 23. LÄNSMAN OCH KRONOFOGDAR.
ning. Högst erforderligt är, att arrendator
underkastas kontroll medelst s. k. eko¬
nomisk syn.
Byslce distrikt.
Svar saknas.
Järns distrikt.
Nej, för ingen del.
Nor sjö distrikt.
Nej.
Löfångers distrikt.
Svar saknas.
Nysätra distrikt.
— svaret från Nysätra socken.
Mala distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Svar saknas.
3. Lappmarksfögderiet.
Lycksele Södra och Lycksele Norra di¬
strikt.
Derest arrendekontrakten kunde följas,
hvilket emellertid i regel icke sker, torde
systemet måhända vara till fyllest.
Stensele distrikt.
Svar saknas.
Sorsele distrikt.
Arrendesystemet, sådant det hittills före¬
kommit, anses ej lämpa sig för ortens för¬
hållanden.
Åsele distrikt.
Arrendesystemet medför stora olägenhe¬
ter och bör så mycket som möjligt in¬
skränkas, om det ej kan upphäfvas.
Fredrika distrikt.
Under förutsättning att arrendatorerna
erhålla full garanti för arrendets orubbliga
bestånd under 50 år och få rätt att dess¬
förinnan öfverlåta arrendet till barn eller
anförvandt samt att efter nämnda tids ut¬
gång sj elfva få nytt kontrakt på ytterligare
50 år, skulle arrendesystemet kunna tilläm¬
pas utan större olägenhet.
Vilhelmina distrikt.
Nej, enär jordbruket står lågt och arren-
degifvarens intressen icke hafva något med
utvecklingen af jordbruk att skaffa.
Dorotea distrikt.
Svar saknas.
Tärna distrikt.
Nej.
Kronofogden
har svarat såsom sockenombud.
VI. Norrbottens län.
1. Piteå fögderi.
Fiteå Södra och Fiteå Norra distrikt.
Nej.
Elfshy distrikt.
Svar saknas.
Arvidsjaurs distrikt.
Nej, icke i dess nuvarande form; men
om arrendatorerna finge för sig och sina
rättsinnehafvare kontrakt å 15—20 år och
sålunda tillförsäkrades ersättning för sitt od¬
lingsarbete, skulle säkerligen bättre förhål¬
landen inträda.
Arjepluogs distrikt.
Nej, enär å ena sidan bolagfen i allmän¬
het äro för njugga att bekosta hemmanens
upparbetande och å andra sidan arrenda¬
torerna, hvilka icke med visshet veta, huru
FRÅGAN 23. RÅNSMAN OCH KRONOFOGDAR.
357
länge de kunna blifva qvar å hemmanet,
icke ega det intresse och ej heller de me¬
del, som erfordras, för att de sjelfva skulle
vidtaga några mer omfattande jordbruks¬
företag, samt äro hänvisade för sin existens
att under de år, då skogen för hemmanet
neddrifves, söka sig arbetsförtjenst på annat
håll.
Kronofogden.
Nej. '
2. Luleå fögderi.
Neder-Luleå distrikt.
Arrendatorer finnas ej inom distriktet.
Öfver-Luleå distrikt.
Nej.
Jockmocks distrikt.
Svar saknas.
Kronofogden.
Nej. '
3. Kalix fögderi.
Råneå distrikt.
Nej, icke i allmänhet; men om garan¬
tier funnes för att arrendatorernas ställning
blefve så god, som deras är, hvilka tillhöra
ett större bolag inom orten, skulle arrende¬
systemet lämpa sig för ortens förhållanden.
Särskildt borde något göras för att de ej —
såsom nu är fallet — kunna när som helst
vräkas utan att få ersättning för det arbete,
de nedlagt å det af dem arrenderade hem¬
manet.
Neder-Kalix distrikt.
Svar saknas.
Öfver-Kalix distrikt.
Arrendesystemet måste anses mindre
lämpligt, enär det för med sig, att jordbru¬
ket icke skötes så som sig bör.
Gellivare distrikt.
Nej.
Kronofogden.
Svar saknas.
4. Torneå fögderi.
Neder- Torneå och Karl Gustafs socknars
distrikt.
Arrendatorer finnas icke inom distriktet.
Öfver-Torneå distrikt.
Okändt.
Korpilomholo distrikt.
Ej särdeles.
Pdjala distrikt.
Svar saknas.
Juckasjärvi distrikt.
Nuvarande arrendesystemet bör beteck¬
nas såsom rent af förderfligt.
Enontekis distrikt.
Bolagshemman finnas ej.
Kronofogden.
Svar saknas.
858
FRAOAN 23. DOMHAFVANDE.
Domhafvande.
I Kopparbergs län.
Falu domsaga.
Hänvisas till hvad under föregående frågor
anförts.
Hedemora domsaga.
Svar saknas.
Ofvan-Siljans domsaga.
Nej. Brukningsdelarna äro för små och
jorden till sitt läge för mycket spridd.
II. Qefleborgs län.
Gestriklands domsaga.
J a.
Södra Helsinglands domsaga.
Arrendesystemet synes' i denna domsaga
ej hafva någon framtid.
Norra Helsinglands domsaga.
Systemet kan nog vara lämpligt, men
svårigheten att få lämpliga arrendatorer är
mycket stor.
Vestra Helsinglands domsaga.
Nej.
III. Vesternorrlands län.
Ångermanlands Södra domsaga. omfattning; frågan måste redan af don orsa-
Arrendehemman finnas ej i någon större ken lemnas obesvarad.
IV. Jemtlands län.
Herjeådalens domsaga.
Under förutsättning af lämpliga villkor
och emedan rikliga tillfällen till arbetsför-
tjenster för arrendatorn och hans hästar
under hela vintern här förefinnas, bör ett
jordbruk kunna bedrifvas med samma för¬
delar af en arrendator som af den sjelf-
egande. Arrendatorn slipper tungan af bygg¬
naders uppförande och underhåll, då bola¬
gens hemman i de flesta fall bruka vara
försedda med nya — eller i jemförelse med
böndernas — åtminstone mycket bättre un¬
derhållna hus. Virke till ved och annat
husbehof har han rättighet att taga af sko¬
gen, och den ekonomiska hjelp, han stun¬
dom kan behöfva, lära bolagen sällan neka
att lemna honom.
frågan 23. Domhafvande.
359
V. Vesterbottens län.
Vesterbottens Norra domsaga.
Nej.
VI Norrbottens län.
Piteå domsaga.
Frågan besvarad med hänvisning till svaret
från kronofogden i Piteå fögderi.
Luleå domsaga.
Svar saknas.
Kalix domsaga.
Arrendesystemet lämpar sig troligen icke
för ortens förhållanden, enär jordens afkast¬
ning torde lemna ringa öfverskott öfver ar¬
betskostnaden.
Landtmäteri staten.
1. Kopparbergs län.
1—10. Nej.
11. Nej.
12. (Jerna socken.) Ja.
13. Arrendesystemet inom orten lämpar
sig icke, emedan derigenom mycket löst folk
inflyttar såsom arrendatorer, hvilka seder¬
mera i en snar framtid till mer eller min¬
dre del komma fattigvården till last.
14. (Mora och Orsa socknar.) Nej.
II. Qefleborgs län.
1. Ja, om arrendetiden utsträckes och
der arrendehemmanen äro belägna i när¬
heten af större samhällen och industriella
inrättningar, hvarest afsättning finnes för
jordbruksprodukter, samt för öfrigt å trakter
med tillfälle till biförtj enst.
2. Ja, i synnerhet intill större samhällen
och industricentra, der afsättning vinnes för