B 31
mankallade koloniens medlemmar och bad
dem yttra sig i frågan.
Ordf. Hvad är Eder åsikt om de kom¬
petensfordringar, som lämpligen böra stäl¬
las på de lönade konsulerna?
H. Det är en mycket svår fråga att för
närvarande besvara. Det vore naturligtvis
önskligt, om vi hade en handelshögskola af
sådant slag, som förekommer i Köln, Ant-
werpen och Liége m. fl. orter, och att det
där funnes en särskild kurs för utbildande
af tjänstemän vid konsulsstaten. Men så¬
som det nu är, är det ytterst svårt att af¬
göra denna sak. Sträfvar man efter att få
till stånd en kraftig kommersiell informa¬
tion, kan man tänka sig, att det vore för¬
månligt, om man för detta ändamål kunde
finna sådana personer, som ha någon kom¬
mersiell underbyggnad, som gått igenom
t. ex. ett handelsinstitut eller också varit
anställda i något verk här hemma eller
hos någon af de större svenska firmorna
utomlands och visa intresse och läggning
för den uppgift, hvarom här är fråga. Men
å andra sidan, om en sådan konsul skall
ha till uppgift att sköta äfven administra¬
tiva och icke merkantila göromål, passar
en person med de nämnda kvalifikationerna
kanske icke så väl för detta ändamål. Att
göra en jämförelse i denna punkt med
hvad vi nu ha, det tror jag är mycket
vanskligt. Det enda vore, om man särskildt
för vissa platser skulle kunna finna några
framstående, språkbildade köpmän, som
ville lämna sin verksamhet och i rent
fosterländskt intresse nu gifva sig in på
konsulsbanan.
Ordf. Det har framställts den tanken,
att just bland erfarna köpmän välja per¬
soner till innehafvare af lönade general-
konsulsbefattningar, hvilka personer tillika
skulle ha det mera omfattande uppdraget
att utöfva inspektion öfver och gifva ini¬
tiativ åt olönade konsuler, som vore an¬
ställda i samma land eller angränsande
länder. De skulle upphöra med att för
egen del drifva affärer och helt och hållet
ägna sig åt att tillvarataga Sveriges kom¬
mersiella intressen. Hvad är Eder me¬
ning om detta förslag?
II. Ja, det vore nog en bra sak, förut¬
satt dock, att man. skulle kunna finna
kvalificerade köpmän, som ville åtaga sig
ett sådant uppdrag. Det finnes nog många
dugliga köpmän både här och i Göteborg,
som skulle kunna vara lämpliga, men de
kanske sakna språkkunskap eller dylikt,
hvilket ju är så viktigt att äga i detta
fall. I sista numret af »Svensk export»
har en af våra generalkonsuler skrifvit
ett bref till exportföreningen, däri han.
framhåller, att en utsänd ha-ndelskonsul
behöfver minst ett år för att komma in i
de lokala förhållandena på tjänstgörings¬
orten.
Ordf. Einnes i de af den omnämnde ge¬
neralkonsuln framställda synpunkter nå¬
got, som särskildt kan påpekas såsom vär¬
defullt ?
It. Han säger bl. a.: »Hvad angår in¬
rättandet af handelskammare, gillar jag
Edra framställningar, men här i mitt di¬
strikt må anmärkas, att det icke finnes
någon svensk koloni.» Och vidare säger
han: »En utsänd handelskonsul behöfver
i minst ett år inarbeta sig i de lokala för¬
hållandena ete.» Han anmärker, att jag,
i min uppsats satt de administrativa och
icke handeln direkt berörande sysslorna
något alltför mycket i bakgrunden. Det
är emellertid alls icke min mening, utan
det är en sak, som är alldeles själfklar,
att de administrativa göromålen äro myc¬
ket viktiga, att det t. ex. är nödvändigt
att en konsul skall kunna gripa in, när
en olycka inträffat o. s. v. Men jag tycker
å andra sidan, att man icke bör sätta kon¬
sulatens administrativa sysslor i förgrun¬
den.
Ordf. Eörhåller det sig icke så härvid¬
lag, att man måste göra det ena och icke
underlåta det andra? Är det icke så, att
de administrativa göromålen och clen kom¬
mersiella informationen måste tillgodoses-
båda två, ingendera får eftersättas ?
H. Ja, de ha ju beröringspunkter med.
hvarandra. Eörhållandet dem emellan be¬
ror på, huru långt man skall drifva hvar¬
dera saken.
Ordf. Var det icke Eder mening, att
man måste skilja på dem, så att man
har olika personer, som ombestyra hvar¬
dera slaget ?
H. Jo, det är min uppfattning så länge
icke handelshögskoleutbildning med sär¬
skild konsulatexamen blifvit ett kompe¬
tensvillkor för tjänstemännen.
Ordf. Är det Eder uppfattning, att upp¬
rättande af en handelshögskola i Sverige
är af allra största vikt?
H. Ja, af allra största vikt. Och jag
ber att få hänvisa till hvad jag i denna
sak meddelat i exportföreningens tidskrift.
Ordf. Vill Ni nu yttra Eder om frå¬
gan 9?
H. Ja, det får man väl äfven öfverlämna
åt konsulns personliga omdöme. Det är
klart, att det finns folk, som fråga om allt
möjligt, och det måste naturligtvis finnas
någon gräns för en konsuls skyldighet att
B 32
besvara förfrågningar. Meningen med den
här punkten är val att få uttalande om,
huruvida konsuln skall få användas för
att skaffa agenter, göra enskilda affärer
eller drifva in fordringar o. s. v.
Ordf. Meningen är, såsom det uttryck¬
ligen står, att få ett uttalande, huruvida
förpliktelse skall åligga konsuln att svara
på enskilda förfrågningar — jag talar icke
om struntsaker och sådant, som öfver¬
hufvud icke bör blifva föremål för korre¬
spondens — och om svaren skola gifvas
genom generalkonsuln direkt till den en¬
skilde eller uteslutande genom den centrala
styrelsen i Stockholm.
H. Jag anser, att konsuln bör svara di¬
rekt. Om man vill, att ett svar skall
så fort som möjligt komma den upplys-
ningssökande till handa, så bör han ha
rätt att vända sig till konsuln direkt och
omedelbart af denne erhålla det begär¬
da svaret. Om eu person i Malmö t. ex.
gör en förfrågan hos svenske konsuln
i Köpenhamn, blir det eu onödig omgång,
om svaret skall gå genom centralstyrel-
sin i Stockholm, i ty att han förlorar
minst två dagar därpå. Men om central¬
styrelsen sköter sig väl och vinner all¬
mänhetens förtroende, är det klart, att
man i stället för att vända sig till kon¬
suln vänder sig till styrelsen för erhållande
af de upplysningar man önskar, isynnerhet
som det i många fall kan tänkas att cent¬
ralstyrelsen i sitt arkiv redan har den
önskade upplysningen och sålunda ome¬
delbart kan afgifva densamma. Vi ha haft
exempel därpå i exportföreningen under
de senaste åren.
Ordf. Vill Ni svara på elfte frågan?
H. Det är naturligtvis icke någon som
helst svårighet att få till stånd en omedel¬
bar publikation af alla konsulatrapporter,
om det blott finnes tillräckliga medel.
Och där är jag åter inne på kostnadsfrågan.
Vi ha vår tidskrift »Svensk Export», den
kommer nu ut hvar 14 :e dag, och vi för¬
söka att få in meddelandena, så fort det
är möjligt.
Ordf. Skulle det vålla någon svårighet
eller medföra väsentligt ökad kostnad att
få den förändrad till veokotidskrift ?
H. Någon svårighet möter väl icke, men
väl väsentligt ökad kostnad, ty för tid¬
skrift, som kommer ut reguliärt hvarje
vecka, höjes kostnaden för trycket med
50 »/o. Det förutsattes vidare för denna
förändring, att redaktionen för tidskriften
ökas. Nu utgöres hela redaktionen af en
redaktionssekreterare och af mig själf som
redaktör. Och dessutom behöfver man an¬
lita hjälp för öfversättningar. Nu är att
hoppas, att när vi slippa en hel del rap¬
porter på norska språket, blir det en vä¬
sentlig lättnad i arbetet och framför allt
mindre kostnad för öfversättning till sven¬
ska språket af rapporterna.
Ordf. Hvilka rapporter är det här fråga
om?
H. Jag tänker närmast på de norska
årsberättelserna och konsulatrapporterna.
Vi måste öfversätta dessa till svenska,
likasom dem på andra främmande språk.
Ordf. Anser Ni, att årsberättelser be¬
höfva afgifvas i den omfattning de hittills
haft ?
H. Det anser jag icke. Lämpligare än
att skrifva rapporterna som hittills, an¬
ser jag det vore att få tid efter annan
kortare meddelanden och tidningsurklipp.
Konsulerna läsa naturligtvis, liksom andra,
tidningar; och fä de från början vant
öga för kommersiella och maritima saker,
kunna de låta klippa ut notiser, som röra
sådant, och skicka in dem.
Ordf. Är det Eder mening, att man
är mera. tjänt med ofta inkommande no¬
tiser, som kunna anses vara af värde för
kommersiell information, med undvikan¬
de af längre rapporter, där icke ämnet
särskildt betingar sådana?
II. Ja, utan minsta tvifvel. Om man vill
hålla på årsrapporterna, då böra kon¬
sulerna åläggas att särskildt eller ute¬
slutande sysselsätta sig med statistiska
uppgifter, som kunna komma in i ett
arkiv eller dylikt. Äfven detta är emel¬
lertid för oss här i Sverige ganska onö¬
digt. Vi hafva ju tillgång till en sådan
utmärkt publikation som Deutsches Han-
delsarkiv. Där finner man allting, axbe¬
tet är äfven försedt med ett ypperligt
register o. s. v.
Ordf. Hvad skall man göra, för att de
ingående upplysningarna skola få störs¬
ta och snabbast möjliga spridning?
H. Det finns väl icke bättre utväg än
att i ett specialorgan publicera de upp¬
lysningar, hvilkas spridning är af vikt.
Är det meddelanden som tåla att ligga,
kan ju därmed anstå till ett kommande
nummer.
Ordf. Bör icke den dagliga pressen an¬
litas ?
H. Jo, jag ämnade just påpeka den ut¬
vägen för kortare meddelanden. Jag har
t. ex. anmodat vårt ombud i Petersburg
att telegrafera viktigare underrättelser;
dessa meddela vi sedan genast tidnin¬
garna genom telegrambyrån, ty sådant bör
B 3
man. naturligtvis omedelbart införa i den
dagliga pressen.
Oraf. Hvad är Edert svar på frågan. 12?
H. Mitt svar därpå blir: Ja. Detta af
samma skäl som jag nyss antydt att man
så mycket som möjligt bör undvika mel¬
lanhänder. Jag antar att om det blir
en centralstyrelse, som samlar upplysnin¬
garna, så kommer den till en början, in¬
nan vi få ett handelsdepartement, att su¬
bordinera under Utrikesdepartementet. Då
har ju Utrikesdepartementet ingen anled¬
ning att ligga på dessa upplysningar,
utan kan i stället omedelbart inlämna
dem till centralstyrelsen, eller också kan
konsuln direkt sända in meddelandena till
centralstyrelsen, och detta vore nog det
bästa. Jag menar, att det naturligtvis är
bättre att få in till centralstyrelsen di¬
rekt allt som rör handeln, det kommersi¬
ella, men icke det som rör det administra¬
tiva.
Ordf. Vill Ni uttala Eder om frågorna
15 och IG. Hvad den förra frågan be¬
träffar, antar jag, att ni har personlig er-
farenhet i det hänseendet?
H. Jag har icke haft tillräckligt med
tid för att närmare sätta mig in i frågan
15. Det förefaller mig, som om den nu¬
varande instruktionen är mycket väl skrif-
ven. Det enda skulle vara, att där skar¬
pare betonades, att konsulerna borde bät¬
tre tillvarataga handelns och industriens
intressen. En bland de anmärkningar,
som man ibland hör framställas i nu
förevarande afseende, är den, att konsu¬
lerna borde ha en något lämpligare kon¬
torstid än den nuvarande och i hvarje
fall en fixerad kontorstid. Detta är nu
icke ens förhållandet vid de aflönade
konsulaten, såsom jag af egen erfarenhet
varit i tillfälle att konstatera.
Fallenius. Man måste därvidlag rätta sig
efter förhållandena på olika platser. De
lönade konsulaten böra ha så lång kon¬
torstid, som möjligt, det är alldeles gif-
vet.
H. Det kunde äfven påpekas, att de
icke böra hålla så strängt på stängnings¬
tiden. Det kan inträffa fall, då därige¬
nom obehag och tidsutdräkt för allmän¬
heten kan undvikas.
Fallemus. Det finnes redan i reglemen¬
tet föreskrifter härom, nämligen i § 64.
Ordf. Jag ber nu att få framställa den
.sista frågan, frågan 16.
H. Det är en sak, som jag vill på¬
peka, och det är, att de olönade konsu¬
lerna borde åläggas att åtminstone en gång
i sitt lif komma till Sverige och se, huru
vårt land ser ut och huru vi ha det, ty
en konsul bör väl känna något till det
land, som han representerar, och det är,
enligt hvad jag erfarit, nu icke alltid
fallet.
Ordf. Jag har erfarenhet af, att de gärna
vilja det, men kunna de lämpligen åläg¬
gas att göra det?
H. De torde vara så pass angelägna att
få konsulat, att man mycket väl skulle
kunna ålägga dem det. Jag talar icke
om sådana, som exempelvis bo i Uruguay
eller andra långt aflägsna platser, utan
om dem, som bo i länder, som äro så
närbelägna som Tyskland, Belgien, Frank¬
rike och England. Vår ytterst hygglige
och förträfflige konsul i L., har aldrig
i sitt lif varit i Sverige, fastän han är
en förmögen man och rest mycket. En
annan sak, som också borde vidröras, är
det, att särskildt de olönade konsulerna
i ett lands olika distrikt borde samman¬
kallas t. ex. en gång om året eller med
längre mellantider till ett slags konfe¬
rens, där de kunde dryfta gemensamma
angelägenheter och höra hvarandras er¬
farenheter samt skapa initiativ etc. Vi¬
dare vill jag framhålla, att de olönade kon¬
sulerna böra förses med handböcker röran¬
de Sverige. Nu äro dessa konsulat icke
alls skyldiga att hålla nå.gra sådana
handböcker. Sveriges Allmänna Export¬
förening har nu under utgifning en svensk
industri- och exportkalender, affattad
utom på svenska äfven på tyska, engel¬
ska, franska och spanska språken. I denna
kalender ha exportvarorna uppdelats under
olika rubriker, uppgående till ett antal af
mellan 6 och 7 hundra. Denna kalen¬
der ämna vi nu skicka ut till de olika kon¬
sulaten och legationerna. Eör närvarande
tillgår det så, att konsulaten hänvisa till
oss, när det gäller dylika frågor. Konsu¬
lerna måste ovillkorligen ha en handbok,
på grund af hvilken de kunna gifva de
första upplysningarna. Vidare anser jag
det vara fördelaktigt att ha konsulatin¬
spektörer, som kunna resa omkring och
se till, huru det förhåller sig med de olö¬
nade konsulaten, om där funnes tillräckligt
med tillbehör o. s. v. I detta samman¬
hang vill jag nämna, att turistföreningen,
som nu har tämligen goda inkomster, borde
anmodas lämna kartor och vyer o. d. till
konsulaten, så att man där kan få ett
begrepp om, huru vårt land ser ut. Den
inspektör, som skulle resa omkring, borde ha
nödig auktoritet. Om man icke alltid från
centralstyrelsen kunde utsända en inspek¬
tör, skulle man kunna tänka sig, att le-
B 3
B 34
gationerna eller eventuellt generalkonsu¬
laten tillfälligtvis skickade ut en person
till de olika konsulaten, för att se till
huru man hade det där. Hvad jag vill
framhålla är, att det bör blifva samverkan
utefter hela linjen, att man bör få ef¬
fektiv cirkulation i systemet med den cen¬
trala öfverstyrelsen såsom hjärta i det
hela.
Konsul Hj. Wicander, Stockholm. (11. 12. 05.)
Ordf. 1 :a frågan.
W. Hvad konsulaten beträffar, tror jag
icke, att det vore önskvärdt eller behöfligt
att i allmänhet inrätt a lönade sådana.
Ty på hvarje plats, där man har behof af
en konsul, finnes det i regeln framståen¬
de och dugliga köpmän, som gärna åtaga
sig ett dylikt uppdrag. Och jag är öfver-
tygad om, att dessa äro i fullt ut lika
stor mån kompetenta att hjälpa lands¬
männen där ute som en lönad konsul,
vare sig det nu gäller rent personliga
intressen eller att t. ex. stå en fartygs-
beifälhafvare till tjänst med de upplys¬
ningar, han kan behöfva rörande sjöfarts-
saker. Jag tror t. o. m., att de kunna
i dessa afseenden vara till större nytta
än de lönade konsulerna. Hör det första
äro de fullt förtrogna med språket, på
platsen, och för det andra känna de för¬
hållandena bättre, i regeln åtminstone, än
en konsul, som skickats hemifrån. Visser¬
ligen kan en sådan ha varit på platsen
många år och därför ha ganska god kän¬
nedom om förhållandena, men det sker å
andra sidan icke så sällan ombyten. Så¬
som min bestämda åsikt vill jag därför
uttala, att en på ort och ställe bosatt
köpman är i de fall, hvarom här är frå¬
ga, att föredraga framför en aflönad
svensk konsul, enär han dels kan lämna
mycket bättre upplysningar åt våra re¬
sande landsmän, dels ock i högre grad
bispringa t. ex. en fartygsbefälhafvare med
råd och upplysningar, hvar han lämpli¬
gen bör köpa den och den saken eller till
hvilken advokat han bör vända sig, om
han råkat i tvist o. s. v.
Ordf. Anser Ni, att vi på de flesta
utländska orter kunna påräkna att finna
landsmän för ett sådant uppdrag?
W. Ja, men därmed i vill jag icke ha
sagt, att det alltid nödvändigtvis behöf-
ver vara svenskar, som erhålla dylika upp¬
drag. Man har visserligen alltid tagit en
svensk, där sådan funnits att tillgå, som
haft den ställning och de egenskaper,
hvilka äro behöfliga för ifrågavarande post.
Men om det icke finnes någon sådan,
kan man lika gärna utse personer, till¬
hörande det land, det gäller..
Ordf. Med hvilka länder har Ni haft
de flesta förbindelserna?
W. Det är med Ryssland, Portugal och
Spanien.
Ordf. Skulle vi enligt Eder åsikt icke
ha behof af lönade konsulat i Ryssland?
W. Nej, det tror jag inte. Jag vet
icke, om det för närvarande finnes nå¬
got lönadt svenskt konsulat i det egent¬
liga Ryssland med undantag af Riga.
Ordf. Anser Ni icke, att det skulle vara
af särskild nytta, att ett svenskt kon¬
sulat inrättades i Petersburg?
W. Jo, förr där än i Riga, ty sjö¬
farten på Petersburg är ju synnerligen:
stor. Och för öfrigt talar därför en an¬
nan omständighet, nämligen den, att kon¬
suln i Riga kan så litet uträtta, ifall nå¬
got krångel uppstår med tullmyndigheter¬
na eller gendarmeriet därstädes. I sådana
fall måste man nämligen vända sig till
Petersburg, där allt i sista hand bestäm¬
mes. På platsen kan han ingenting göra,
utan antingen får han hänskjuta frågan
till de högre myndigheterna i Petersburg
eller ock anlita svenske ministerns hjälp.
Men jag tycker för min del, att det icke är
lämpligt att besvära den senare mfed sådana
småsaker. Lämpligare vore därför, att, om
man skall ha en aflönad konsul i Ryss¬
land, denne placerades i Petersburg. Där
är han i närheten af de beslutande myn¬
digheterna och kan därför uträtta något.
Vi veta, huru det (är ställdt i Ryssland.
Ingen äger där någon själfständighet gent¬
emot sina öfverordnade, icke ens tulldi¬
rektören i Riga. Han är visserligen herre
öfver sina underordnade, men ,på samma
gång själf underordnad. Han kan icke
afgöra något på egen hand, om det är
fråga om den minsta afvikelse från ut¬
färdade föreskrifter, utan måste i så fall
B 35
hänskjuta frågan till myndigheterna i Pe¬
tersburg.
Ordf. Anser ni icke, att det ur kom¬
mersiell synpunkt skulle vara af intresse
att ha flera lönade konsuler i Ryssland?
W. Det beror på. Jag tycker icke,
att dessa två saker höra ihop. Om det skall
finnas en person, som skall ha till upp¬
gift att befordra våra kommersiella intres¬
sen utomlands, så behöfver det icke vara
en konsul. Jag anser, att i så fall det vore
lämpligare, om man använd© s. k. handels-
attachéer, som ju är en annan fråga.
För öfrigt tror jag icke, att en konsul
kan göra samma nytta i detta afseende
som en person, som är särskildt utsedd för
och befunnits lämplig att representera Sve¬
riges handelsintressen. De statistiska
uppgifter t. ex., som en lönacf konsul
meddelar, dem kan man mycket väl få
äfven af en olönad konsul. Man kan näm¬
ligen föreskrifva, att han skall insända
sådana. Hvad vidare beträffar från de
lönade konsulerna lämnade upplysningar
rörande förändringar i tullstadgar, hamn-
förordningar eller dylikt, kan man ju
utan svårighet ålägga jämväl en olönad
konsul att inkomma med dylika upplys¬
ningar.
Ordf. Det är den administrativa sidan
af konsulns verksamhet. Om vi lägga huf-
vudvikten på den sida af konsulns verk¬
samhet, som går ut på att bereda hem¬
landets kommersiella intressen största
möjliga hjälp och fördel, hvad är då Eder
åsikt om handelsattachéer ?
W. Ja, då anser jag det vara ytterst
lämpligt och nyttigt att sådana personer
skickas ut. Dock böra de hafva stöd, om
jag så må säga, i konsulaten eller be¬
skickningarna. De böra där ha ett slags
replipunkt eller sitt hem; men hvad de
för öfrigt skola ha gemensamt med kon¬
sulaten förstår jag icke, jag vet icke, hur
de skola höra ihop. Jag anser icke heller,
att de egentligen höra hit. En sådan
handelsattaché eller representant, ungefär
sådan som den vi ha i Berlin, fiskeriagen-
ten Kruger, anser jag vara mycket nyttig.
Han är emellertid specialist; det är där¬
för, enligt mitt förmenande, han kunnat
göra så stor nytta. Liknande representan¬
ter på andra områden böra vi därför skicka
ut. De kompetensfordringar, som exempel¬
vis äro föreslagna i kommittéens 5 :te fråga
(»juridisk, humanistisk, merkantil bild¬
ning»), äro nog mycket nyttiga och bra
i och för sig, men hufvudsaken är, att
den person, som skickats ut, är en prak¬
tisk man, hvilken reser ut med ett visst
mål för ögonen och hax specialkännedom
inom vissa affärsgrenar, t. ex. är kunnig i
träbranschen, järnbranschen eller dylikt.
Han bör kunna förstå frågor rörande järn-
och trämarknaden och hvad man kan göra
af dessa material. Det finns så mycket,
som kan göras af trä och järn: materialet
kan förädlas här hemma och sålunda be¬
tinga betydligt högre pris utomlands, än
om det utan vidare exporteras. Personen
i fråga bör vara specialist på något lik¬
nande område, kunna räkna ut sådant
och gifva råd i det afseendet. Då bör han
kunna räcka till för flera länder.
Ordf. Anser Ni det finnes särskild an¬
ledning att i Spanien eller Portugal an¬
ställa sådana specialagenter?
W. Ja, det anser jag vara nyttigt öfver¬
allt, men icke särskildt i dessa två län¬
der. Båda två hafva ju mycket höga tul¬
lar, hvilka redan i och för sig ganska
mycket försvåra, ja, nästan omöjliggöra
export härifrån äf förädlade produkter.
Ordf. Är den inhemska industrien sär¬
skildt i Portugal så stor, att den kan till¬
godose landets behof?
_ W. Nej, Portugals industri räcker icke
till att tillgodose landets behof. Det im¬
porteras nog ganska mycket utländska va¬
ror.
Ordf. Einns det särskilda svenska ar¬
tiklar, som gå där?
W. Det kan jag icke bestämdt säga.
Det har nog börjat importeras mycket sven-
sak saker där, särskildt från Huskvarna
fabriker, såsom symaskiner och dylikt.
Ordf. Ni använder ju egna fartyg?
W. Ja, det gör jag..
Ordf. Plar Ni förmärkt några särskilda
svårigheter i afseende å sjöfarten?
W. Nej, det har jag icke.
Ordf. I Spanien rådde stränga tullför-
fattningar, som föranleda höga böter sär¬
skildt för fart)rg, hvilka gjort sig skyl¬
diga till någon uraktlåtenhet i rena små¬
saker. Har Ni icke någon erfarenhet här¬
af?
W. Nej, jag har icke haft någon olägen¬
het i detta hänseende. Därvidlag är dock
att märka, att jag drifver skeppsfart mest
på Portugal; när man regelbundet går på
en bestämd trade, får man naturligtvis
erfarenhet af dithörande förhållanden.
Ordf. Taga Edra fartyg äfven last ut,
eller lasta de endast hem?
W. De taga last äfven ut: de frakta trä
och järn, så länge sjöfarten här är öppen.
Exporten har märkbart stigit år från år.
B 36
Ordf. För att sammanfatta hvad Ni
framhållit, kan man således saga, att Ni
anser nyttan af lönade konsuler vara tvif¬
velaktig, under det att det däremot skul¬
le vara till stor nytta för landets affärs¬
intressen att utsända särskilda agenter,
som borde vara praktiskt folk med grund¬
lig kännedom i vissa affärsgrenar. Har
jag fattat Eder rätt sålunda!
W. Fullkomligt, hr ordf.
Ingeniör V. Hök, Stockholm. (11. 12. 05.)
H. Hvad den första frågan beträffar,
skulle jag vilja besvara densamma med
ja. Det förefaller mig, som om lönade kon¬
sulat kunna vara af större nytta för landet
än olönade. Hvad vidare angår frågan 2,
så vill jag äfvenledes besvara den med ja.
Jag anser nämligen, att det är nödvändigt
att anställa särskildt sakkunnige såsom
handelsattachéer eller konsulenter vid kon¬
sulaten.
Ordf. Ni anser således, att man genom
anställande af sådana sakkunnige antin¬
gen såsom handelsattachéer eller såsom
konsulenter skulle kunna påräkna mera vär¬
defull information för våra indistriidkare
och exportörer 1
H. Ja, detta skulle ovillkorligen blifva
fallet.
Ordf. Är Ni i tillfälle att angifva några
särskilda orter i utlandet, där det kunde
vara af större vikt för Sverige att anställa
sådana handelsattachéer eller konsulenter!
H. Jag kan icke angifna några särskilda
platser härvidlag, men det förefaller mig,
som om det, hvarhelst Sverige har handel
i utlandet, behöfves personer, som äro sak¬
kunnige för att där tillvarataga våra ex¬
portintressen. Om konsulerna själfva icke
äro i tillfälle därtill, så skulle gifvetvis
särskilda sakkunnige där vara till gagn.
Ordf. Är Ni i tillfälle att på grund
af egen erfarenhet eller upplysningar, som
föreligga, antyda, i hvilka länder, särskildt
utom Europa, vi skulle kunna .behöfva
lönade agenter af det ena eller andra
slaget!
H. Jag skulle då vilja nämna Argen¬
tina, Kina, Indien, Australien, Sydafrika,
och för öfrigt behöfvasi sådanja agenter
litet hvarstans, där vi ha exportintressen
att tillvarataga.
Ordf. Har Ni något särskildt att påpeka
.med afseende å sjöfarten med hänsyn till
det biträde från konsulatens sida, som kan
behöfva kräfvas ?
H. Jag känner icke någon annan än den
administrativa uppgift, som konsulaten ha
sig ålagd, nämligen att se efter sjöfolk
och hjälpa dem i främmande länder.
Ordf. Huru skall man på bästa sätt
och till största möjliga gagn för de in¬
hemska kommersiella intressena kunna till¬
godogöra sig de upplysningar, som kon¬
sulerna äro i tillfälle att lämna?
H. Min åsikt är, att konsulerna skulle
med kortare mellanrum, än hvad nu är
fallet, skicka hem meddelanden i form
af officiella rapporter.
Ordf. Skulle de offentliggöras i dags¬
pressen!
H. Jag föredrager då en särskild publika¬
tion. Man kan dock tänka sig, att en
sådan skulle komma ut oftare än en gång
i veckan.
Ordf. I hvilken omfattning anser Ni, att
konsulerna böra direkt tillhandahålla en¬
skilda personer kommersiella upplysningar!
H. Jag anser, att ett sådant tillhanda¬
hållande af upplysningar från konsulernas
sida icke alls är önskvärdt. Alla de upp¬
lysningar rörande kommersiella förhållan¬
den, som konsulerna hade att meddela,
borde de afgifva direkt till vederbörande
centralmyndighet och icke lämna den pri¬
vat till den ena eller andra personen.
Ordf. Skulle det vara för att trygga
samtliga intresserade att få del af så¬
dana upplysningar!
H. Alla skulle vaxa likställda härvidlag,
och privatpersoner skulle icke på något
särskildt sätt få gynnas af konsulerna.
Ordf. Menar Ni, att man skulle ha för¬
bud däremot?
H. Ja, jag håller nästan före, att man
borde ha ett sådant förbud, naturligtvis
endast då det är fråga om affärsförhållan¬
den.
Ordf. Vill Ni yttra Eder beträffande
frågan 14 ?
H. Jag anser, att konsulerna böra till¬
sättas på grund af ansökan.
Ordf. Anser Ni, att man därigenom skul¬
le vinna större garanti för att få kompe¬
tenta personer, och åsyftar Ni jämväl de
lönade konsulsbefattningarna ?
H. Ja, man skulle på det sättet få
bättre krafter, icke blott på de olönade,
utan äfven på de lönade konsulsposterna.
B 37
Bruksägare A. Nordensson, Stockholm. (11. 12. 05.)
Ordf. Vill Ni meddela kommittén Edra
åsikter om lämpligaste sättet att ordna
vår konsulära representation, i Ryssland?
N. Jag skulle vilja säga, att då jag-
först började intressera mig för export
på Ryssland, skedde det först och främst
under antagande af, att Sverige kunde
blifva en industristat, och vidare på grund
däraf, att jag ansåg, att Ryssland skulle
vaxa ett lämpligt land för afsättning af
våra produkter. Jag har till min glädje
funnit, att båda dessa antaganden lia
hållit streck. Sverige blir med eller mot
sin vilja mer och. mer ett industriiclkande
land. — jag menar då ett helfabrikatstill-
verkande land, ty råvaror och halffabrikat
ha vi alltid exporterat. Hvad Ryssland
beträffar, har jag alltid ansett detta land
vara af stor betydelse för vår export,
icke allenast därför, att det är ett land
med stora afsättningsmöjligheter utan ock¬
så därför, att det ligger mycken makt
uppå, att vi skaffa oss andra afsättnings-
områden utomlands, än de som vi hittills
haft, ty våra handelsintressen komma ovill¬
korligen att möta stora svårigheter i de
båda länder, där vi hittills haft vår huf-
vudsakliga afsättning, nämligen Tyskland
och England: i Tyskland på grund af en
tulltariff, som visserligen kommer att
mildras något, ifall en handelstraktat mel¬
lan Sverige och Tyskland kommer till
stånd, men hvilken dock alltid kommer
att erbjuda störa svårigheter, och i Eng¬
land, därför att detta land förr eller se¬
nare, om icke för annat så till följd af
ekonomiska skäl, kommer att blifva ett
tullskyddsvänligt land. Det är sålunda af
vikt att skaffa oss marknader på annat
håll. Den uppfattningen, att Sverige är
ett industriidkande land, är ju helt ny
i vårt land, och därför kan man icke be¬
gära, att alla de faktorer, som härvidlag
kunna spela in, ännu ha tagits i bruk och
kommit till sin fulla rätt, och därför
ha vi hittills icke i samma intensiva grad,
som t. ex. tyskaine, bedrifvit vår handels¬
politik. I handelspolitiken ingår såsom
en viktig faktor först och främst kom¬
munikationerna. Hvad de hafva att be¬
tyda för exporten, det har ännu icke till
fullo beaktats i vårt land. Så hafva vi
den viktiga frågan om konsulatväsendet.
På de platser, där afsättningsmöjlighe-
terna äro stora, kunna naturligtvis kon¬
sulerna spela en ofantligt stor roll. Den
uppfattningen, att konsulerna skola allt
mer och mer tillgodose vår industris och
vår handels intressen utomlands har på
senare tider, glädjande nog, vunnit allt
mer och mer gehör. Därpå tyder först
och främst tillsättandet af en kommitté,
i hvilken jag haft äran att vara ledamot,
vidare denna kommitté liksom en del
andra kommittéer, och därpå tyder äfven,
och icke minst, den frikostighet riksda¬
gen visat genom att öka anslaget till han-
delsstipendier på framställning af enskild
motionär.
Ordf. Anser Ni, att åstadkommandet
af direkta kommunikationer med samtra¬
fik skulle hafva en särskild betydelse för
våra handelsförbindelser med Ryssland?
Och hvilken rysk hamn skulle då närmast
komma i fråga?
N. Därpå vill jag svara, att det är
alldeles oundgängligen nödvändigt att er¬
hålla goda kommunikationer till de län¬
der, dit vi skola utföra våra alster. Ford¬
ran på en kommunikation är, att den skall
vara bestämd och regelbunden. En kom¬
munikation, som är tillfällig, har icke nå¬
got synnerligt värde. Men detta är fallet
med våra kommunikationer med Ryssland,
ty där råder tämligen stor godtycklighet
såväl beträffande tiden för turerna som
i fråga om fraktkostnaderna. Detta bero¬
ende därpå, att, när bolag på detta sätt
skola uppehålla förbindelsen, göra de hvad
de anse vara fördelaktigt ur egen syn¬
punkt, men tänka icke på exportörernas
intressen. Vidare1, är det i kommunikations-
afseende af ytterst stor vikt, att samtrafik
råder. Om sådan icke är anordnad, för¬
lora kommunikationerna i öfrigt mycket
af sin stora betydelse. Därför hemställ¬
de den kommitté, i hvilken jag satt som
ledamot, uti sitt utlåtande, att utredning
borde göras angående upprättandet af sam¬
trafik med Ryssland. Huruvida statssub-
vention skulle behöfvas för en sådan linie,
därom vill jag icke yttra mig så be¬
stämdt, men jag tror icke, att det kan
vara så, nödvändigt. Frågan om hvilken
hamn man skulle anlöpa är af underord¬
nad vikt. Visserligen vore från handelns
synpunkt Riga eller Reval de platser, som
läge närmast till hands. Men vi kunna
ju i alla fall icke förbigå Petersburg. Pe¬
tersburg är en konstgjord produkt och
B 38
kommer att förbli det. Handeln går icke
öfver Petersburg, men det är dock en
stor stad och en hufvudstad, hvilken därför
sitter inne med mycket stora möjligheter,
och man kan då icke underlåta att taga
hänsyn till den. Nu är Petersburg en stor
del af året stängdt, och då har man
Piga eller Reval. Hvilkendera af dem man
väljer kan komma på ett ut. Af ståndet
från enhvar af dessa städer till Moskva,
hvilken är den verkliga hufvudstaden i
Ryssland, är ungefär detsamma. Det be¬
ror på hvad samtrafiksaftalet kan komma
att innebära, åt hvilkendera af dessa stä¬
der, Riga eller Reval, företrädet bör gif¬
va?. Riga erbjuder en stor fördel med
hänsyn till, att den är den största staden
i östersjöprovinserna, och därför är af-
sättningen på platsen värd att tagas i
betraktande, då där finnas en hel mängd
rika köpmän. Reval torde såtillvida vara
att föredraga framför Riga, som den lig¬
ger nästan bättre till och icke så in¬
stängd! som Riga, Men Riga erbjuder från
en annan synpunkt större fördelar. Där
finnas nämligen större möjligheter för god¬
sets mottagande och ordnande till följd
af att det är ett större handelscentrum.
Skillnaden i folkmängd mellan Riga och
Reval är så stor, att någon jämförelse
i detta afseende icke gärna kan komma
i fråga.
Ordf. Yi öfvergå till frågorna på for¬
muläret.
N. Jag vill då yttra något om frågan
n:o 1. Det är naturligtvis gifvet, att ju
flere representanter eller målsmän vi hafva
i utlandet, detta i form af vare sig be¬
skickningar eller konsulat, dess bättre är
det. Det synes af särskild vikt att finna
medel för upprättandet af en beskickning
i ett land, där vi hittills icke äro repre¬
senterade, nämligen Japan. Det är dock
en af världens blifvande stormakter, icke
allenast i och för sig utan. genom den.
reformatoriska inverkan, Japan kommer att
utöfva på Kina. Att få en representant
där, ju förr dess hellre, är för oss af
största vikt.
Ordf. Skulle det vara lämpligt att hafva
lönade konsulat i Ryssland?
N. Då genom skilsmässan från Norge
generalkonsulatet i Archangelsk ej längre
är för Sverige af så synnerlig vikt och be¬
tydelse, anser jag att detsamma kunde,
om icke helt indragas, dock förvandlas
till ett konsulat med lägre löneförmåner.
Konsulns i Riga aflöning är mycket
otillfredsställande och står icke i propor¬
tion till platsens vikt och betydenhet.
Jag tror, att alla skäl tala för att för¬
bättra lönevillkoren för denne konsul. Ju
mera man aflönar dessa tjänstemän, dess
mera effektivt arbete kan man fordra, och
man kan då äfven fordra af personer i
denna ställning, att de skola sitta inne
med de förkunskaper och öfriga betingel¬
ser, som kräfvas af en dugande konsul,
hvilket man däremot har svårt att fordra
af en olönad konsul. Vidare vill jag fram¬
hålla det önskningsmålet, att konsuler¬
nas tjänstetid må begränsas, så att de
icke blifva sittande kvar på sin post till
80 års ålder, hvilket man ju skulle kunna
tänka sig möjligheten af, i händelse be¬
fattningen är olönad. Nu hinner kon¬
suln i Riga icke med mycket mer än ex-
peditionsgöromål. Kunde han erhålla bätt¬
re löneförmåner, skulle han möjligen kunna
använda vicekonsuln eller biträden till det
arbete, som han nu måste utföra själf.
Ordf. Ar det någon annan ort i Ryss¬
land, där Ni anser lönade konsuler be-
höfliga?
N. Ja, i Petersburg, landets hufvudstad.
Där finnes visserligen en konsul, men han
är olönad. Först af en lönad konsul kan
man fordra sådana förutsättningar, att han
med duglighet och intresse skall kunna
ägna sig åt sitt värf. Så kommer jag
till Moskva. Det är landets hjärta och
där skulle nog vaxa af vikt att hafva
en lönad konsul; men det vill jag ej
fordra, ty man kan ju ej aflöna alla kon-
sulsbefattningar. Men det är ej lämpligt
att till våra konsuler i främmande land
taga tyskax. Tyskland är det land, mot
hvilket man skall strida, och det kan
ej begäras, att en tysk skall ha några
större sympatier för det främmande lan¬
det. Jag håller ej på, att konsulerna skola
vara svenskar; men det skall dröja bra
länge, innan man tager tyskar, då det ju
är med dem som man skall konkurrera.
Ordf. Vill Ni yttra Eder om handelsatta-
chécrna?
N. Jag tror ej, att det vid lönade kon¬
sulat äx behöfligt att hafva sådana han-
delsattachéer. Man skall ej skapa så myc¬
ket tjänstemän, utan hufvudsaken är att
få dugligt folk. Möjligtvis skulle det va¬
ra sådana tjänstemän vid de aflönade kon¬
sulat, där arbetets omfattning skulle be¬
tinga ytterligare hjälp och där konsuln
är alldeles öfverhopad med arbete. Men
vid de olönade konsulaten skulle det vara
af vikt att hafva konsulatsekreterare, som
kunde hafva några förutsättningar för att
verkligen vara köpmännen till hjälp, nå¬
got som nu ej kan fullt fordras af olö¬
B 39
nade konsuler. I fråga om kompetens-
fordringarna. heter det »juridisk, humanis¬
tisk, merkantil bildning?» Jag skulle vil¬
ja ha det alldeles tvärtom: merkantil bild¬
ning på humanistisk grund med uteslutan¬
de helt och hållet af det juridiska. Yi
behöfva ej exportera hofrättsnotarier; vik¬
tigare är det, att vi exportera våra va¬
ror. Framförallt är det den merkantila
bildningen som fattas; och man kan ej
fordra sådan af olönade konsuler, men
väl af konsulatsekreterare med lön. På det
sättet sluppe man äfven ifrån att be¬
vilja ökade löneförmåner åt konsulerna på
en del platser. Men ett sådant biträde
kunde förutsättas hafva en sådan bild¬
ning, som kunde vara af gagn i mer¬
kantilt afseende. Konsuln kan ju hafva
juridisk bildning, ehuru den ej är nöd¬
vändig, men det är den speciella sakkun¬
skapen, som man egentligen har hjälp af.
Ordf. framställer frågan 9.
N. Jag anser, att både lönade och olö¬
nade konsuler böra tillhandagå allmänhe¬
ten med upplysningar, men mot betalning.
Sådana upplysningar äno af värde för den,
som begär dem, och denne måste vara
beredd på kostnader, ty för att skaffa
sig dem på annat håll kan han få under¬
kasta sig stora uppoffringar. Konsuln mås¬
te således stå till hands med upplysnin¬
gar, men det fordras å andra sidan, att
han skall sitta inne med förutsättningar
för att kunna gifva korrekta svar. Är
han. öfverhopad med löpande göromål, så
har lian ej tid att taga reda på hvad
han behöfver veta; och därför är det af
vikt att vid olönade konsulat hafva kon¬
sulatsekreterare, som skulle kunna läm¬
na information. Det är denna informa¬
tion som vi ej hafva något begrepp om
hvad den har för värde. I Kyssland är
denna sak så mycket viktigare, som där
ej, officiellt åtminstone, får finnas några
upplysningsbyråer. Men sådana kunna ju
finnas, ehuru ej organiserade.
Ordf. framställer frågan 10.
N. Konsulernas redogörelser för kommer¬
siella förhållanden böra insändas så fort
och så ofta som möjligt samt vara af¬
fattande såsom affärsbref i kort, praktisk
form. Exportföreningen tog sig friheten
att skrifva till kommerskollegium och an¬
hålla, att föreningen skulle få taga hand
om handelsstipendiaternas berättelser; och
föreningen ansåg, att dessa berättelser bor¬
de hafva en mera praktisk innebörd än för
närvarande. Kommerskollegium ansåg äf¬
ven, att berättelserna borde vara i kort¬
fattad, praktisk form och komma veder¬
börande myndigheter tillhanda så fort som
möjligt.
Ordf. framställer 11 :e frågan.
N. Det kan ju sägas, att det kan fin¬
nas sådana upplysningar, som kunna va¬
ra af delikat natur och kunna skada oss
i konkurrensen med utlandet, därigenom
att de komma in i föreningens tidskrift.
Och det vill jag säga, att i utlandet lä¬
ser man konsulernas och handelsstipendia¬
ternas berättelser mycket bättre än i Sve¬
rige. Därför vore det kanske ej så klokt
att tala om för hvem som helst hvad våra
konsuler och stipendiater hafva uträttat
och hvad de föreslå De inkomna redo¬
görelserna skulle gå in till en myndighet,
helst kommerskollegium, eller ock till eu
sådan förening som t. ex. Exportförenin¬
gen, som därvidlag kunde vara kommers¬
kollegium till hjälp, ty föreningen har
ju en statssubventionerad tidskrift, där
upplysningar hittills meddelats. Det har
blifvit mer och mer vanligt att skrif¬
va till Exportföreningen och begära upp¬
lysningar. Hvarför kunna då ej dessa af¬
färsbref gå in till föreningen och seder¬
mera de personer, som önskade det, få
sig tillsända särtryck af dessa berättel¬
ser? Jag vill på tal härom fästa upp¬
märksamheten på en annan sak och det är
att det många gånger händer, att redo¬
görelserna ej hafva den form, som lämpar
sig för offentliggörandet i en tidskrift. Jag
vet, att handelsstipendiaternas största och
svåraste arbete ofta ligger häruti att få
den stilistiska formen så god som möj¬
ligt, ehuru ju detta ej kan anses så vik¬
tigt, då ju värdet mera beror på innehål¬
let. Därför äro de icke lämpliga att ge¬
nast offentliggöra i tryck; den myndig¬
het, till hvilken de inkommit, kan ju gifva
dem den form som är lämplig.
Ordf. Vi öfvergå nu till 12 :e frågan.
N. , Jag anser, att det gör detsamma,
till hvilken myndighet redogörelserna in¬
komma, endast det är en central plats,
så att alla veta, hvarest de finnas, och
att den myndighet, som bör komma ifrå¬
ga, är den, genom hvilken redogörelser¬
na fortast kunna komma vederbörande till
handa. Jag för min del håller på, att
dessa berättelser lämpligast skulle kun¬
na insändas till Exportföreningen, och jag
kan icke underlåta att framhålla, att Ex¬
portföreningen skulle kunna göra den nyt¬
tan att mottaga dessa berättelser och sof¬
ra ur hvad som vore af intresse och låta
intresserade få del däraf. Men naturligt¬
vis kunde det också vaxa någon annan
myndighet.
B 40
Ordf. I senare delen af frågan är ifråga¬
satt, huruvida denna centrala myndighet
skulle vara Exportföreningen i sitt nuva¬
rande skick eller ombildad till ett upp-
lysningskontor för näringar. Hvad är Eder
tanke härom?
N. Jag får saga det, att bilda om Ex¬
portföreningen till ett upplysningskontor,
det böra vi icke göra. Det vore att skapa
något nytt. Vi böra i stället tillgodo¬
göra oss hvad vi nu hafva. Eör närva¬
rande är det kommerskollegium, som har
hand om handeln. Kommerskollegium är
dock belastadt med så mycket, som icke
egentligen hör till dess uppgift, och det
kan icke hinna med allt. Och det är bra
att det kan hinna med så mycket som det
verkligen gör. — Det var därför, som
Exportföreningen föreslog sig själf för re¬
dogörelsernas insamlande. Men för öfrigt
äx det nog tillräckligt, att redogörelserna
samlas hos kommerskollegium. Låt där¬
för dessa rapporter insändas ditl Det är
ju landets kommersiella myndighet och
bör taga hand om rapporterna. Sfen, som
sagdt, insändandet kan äfven lämpligen
ske till Exportföreningen. Att inrätta ett
nytt upplysningskontor anser jag däremot,
såsom jag nämnde, icke lämpligt. Kan¬
ske det vore en bättre form, men jag vill
ej vara med om att skapa något nytt.
Det som publiceras bör i hvarje fall pas¬
sera Exportföreningen. Men det är vik¬
tigt, att upplysningarna komma fort.
Ordf. »Export» utkommer nu två gånger
i månaden. Vore det bättre att få en
veckotidskrift ?
N. Det är icke så viktigt, att redogö¬
relserna komma dit. Men det är viktigt,
att de komma ut i något särtryck, eller att
de på något annat sätt bli tillgängliga
för dem, som äro intresserade däraf. Om
redogörelserna komma i form af affärsbref,
så lämpa de sig kanske icke för offentlig¬
görande, men då kunna de, som äro in¬
tresserade, för att få upplysning hänvän-
da sig till Exportföreningen.
Ordf. Anser Ni lämpligt att meddela
rapporterna till dagspressen?
N. Det står så mycket i dagspressen,
att man så lätt går förbi något. Det måste
vara en speciell tidskrift.
Ordf. framställer frågan 13.
N. Beträffande 13 :e frågan kan jag
icke underlåta att hembära min stora tack¬
samhet till kommittén därför, att den ut¬
talat, att »en af diplomatiens viktigaste
uppgifter är att bevaka och skydda Sve¬
riges ekonomiska intressen i utlandet», •—-
ett uttryck som är värdt att taga vara
på. Jag förmodar visserligen, att detta
alltid varit diplomatiens uppgift, men tan¬
ken har här fått en sådan form, att det
är angenämt att lägga märke därtill, och
man kan spå ett godt resultat af kommit¬
téns arbete, då den har denna punkt att
utgå från såsom premiss. Hvad åter an¬
går den senare delen af frågan, så kan
jag ieke yttra mig därom.
Ordf. framställer 14 :e frågan.
N. Jag tror, att det icke bör ske så.
Hax man tillfälle att få en duglig person,
så sätter man bara till honom. Jag vet
icke, hvarför det skulle behöfvas en an¬
sökan. Jag inser icke, hvarför allt skall
gå i den traditionella tågordningen. Den¬
na skall man tvärtom söka undgå, då det
äx fråga om praktiska saker. Båda sät¬
ten kunna ju användas. Men om man tror
sig kunna skaffa en duglig person utan
att beträda den traditionella vägen, så
bör man göra detta. Det är själfva sa¬
ken, som man i främsta rummet skall
se på, nämligen att man får en duglig
person.
Ordf. Anser Ni, att handelsstipendia-
ternas axbete i Piyssland burit goda frukter?
N. Ja, det anser jag visst. Och jag an¬
ser äfven, att det vore bra, om vi kun¬
de utsända flera. Särskildt till ett så¬
dant land som Ryssland. Förutsättningar¬
na för att de skulle lösa sin uppgift voro
icke så störa, men man får icke fordra
så mycket af dem, och i förhållande till
de små medel, som man haft att tillgå,
hafva de gjort hvad de kunnat. Vore
det möjligt att öka deras stipendier, så
tror jag, att det vore bra. Då skulle
man också kunna fordra mera af dem.
Att handelsstipendiatinstitutionen i Ryss¬
land varit till nytta äx emellertid säkert.
Och det vore önskvärdt, att man kunde ut¬
sända tio gånger så många som nu.
Ordf. Anser Ni, att handelsstipendiater-
na bilda ett naturligt komplement till kon¬
sulatinstitutionen ?
N. Ja.
Ordf. Och att de äro ägnade att befordra
våra exportintressen?
N. Ja, men jag ber att få fästa upp¬
märksamheten på, att det råder stor oviss¬
het om, hvad de hafva att uträtta. Det¬
ta har vållat svårigheter äfven i Export¬
föreningen, då vi skulle föreslå dem. Törst
tycktes meningen vara, att de skulle an¬
vändas såsom ett slags handelsagenter. Se¬
dan. ansågs detta icke vara lämpligt, utan
man ansåg, att de borde utsändas i stu¬
dieändamål för att gagna vår export. De
hafva sålunda haft en sväfvande ställ¬
B 41
ning, och man har icke vetat, om de nt-
sändts i stuldieändamål eller för att på
annat sätt gagna. Jag tror emellertid,
att det är hufvudsaken, att man kan få
tag i dugligt folk, och att man har me¬
del att gifva dem. Och att få dylika tor¬
de icke möta så stora svårigheter. Ty att
det i riksdagen råder ett verkligt intres¬
se härför, kan man sluta däraf, att riks¬
dagen, som annars är så sparsam, på en¬
skild motionärs framställning beviljat
ökadt anslag. Detta var för exportens
skull. Och jag tror nog, att riksdagen,
om regeringen gjorde framställning där¬
om, icke skulle visa sig njugg. Den tror
verkligen på nödvändigheten af att ha
så mycket upplysningar som möjligt om
handelsmarknaden i främmande länder.
Världen är så stor, och de belopp, som äro
anslagna, äro i förhållande därtill allde¬
les försvinnande. Men i förhållande till
de belopp, som finnas att tillgå, har Sve¬
rige halt nytta till flerdubbla värdet af
handelsstipendiatinstitutionen, och mer än
annorstädes har detta varit förhållandet i
Ryssland.
Ingeniör R. F. Berg, Malmö. (12. 12. 05.)
Ordf. Hvilken erfarenhet har Ni i af¬
seende å konsulernas verksamhet?
B. Jag har mycket liten erfarenhet där¬
af, ty jag har icke synnerligen mycket
anlitat dem. Vårt bolags utländska affärer
började år 1874. Då besökte jag Peters¬
burg och anlitade därvarande generalkon¬
suln, Sterky. Denne gaf mig ett myc¬
ket godt handtag och satte mig i be¬
röring med firmor i Petersburg med det
resultat, att vi drefvo bort det engelska
cementet ur marknaden därstädes och se¬
dermera i många år hade större export
på Petersburg än alla tyska firmor till¬
sammantagna. Det var utan tvifvel vår
generalkonsuls stora anseende i Petersburg
som gjorde, att jag genast blef så väl
emottagen af dem, när han introducerade
mig. Sedermera har jag emellertid icke
varit i tillfälle att anlita konsulerna, utom
möjligen någon gång i fråga om soliditets-
upplysningar. Vi ha också haft export
af kalksten på de tyska östersjöstäderna;
och när man varit där, kan det ju hända,
att man en eller annan gång besökt kon¬
suln på resp. platser och fått upplysningar
af honom. Numera bruka vi icke anlita
konsulerna i fråga om soliditetsupplysnin-
gar, utan det finns ju särskilda byråar
grundade för det ändamålet.
Ordf. Anser Ni konsulernas berättelser
i fråga om kommersiella förhållanden vara
af intresse för industrien här hemma?
B. Ja, det kunna de säkert vara, i synner¬
het om man något hastigare finge del
af dem. Våra affärer ha emellertid icke
varit af den beskaffenheten, att vi egent¬
ligen haft någon nytta af dem annat än
för att få kännedom om sjöfartsförhållan-
dena på de tyska städerna, för att se
frakterna och dylikt.
Ordf. Hvilka åtgärder skulle enligt Eder
åsikt vara lämpliga för att underlätta af-
sättningen af svenska industrialster på me¬
ra aflägsna orter ?
B. Jag tror, att man lätt kan ställa
för stora fordringar på statens hjälp, när
det är fråga om att afsätta varor. I alla
andra länder har det uppstått mellanhänder
mellan fabrikanterna och afnämame, näm¬
ligen köpmansfirmor, som samla fabrika¬
ten och sända ut dem. De transmarina
affärerna ha mer och mer löfvcrgått till
att icke skötas så, att man fraktar ett helt
fartyg med last af en sorts varor, utan
de reguliära traderna ha öfvertagit dessa
affärer i väsentlig grad. Köparen kan då
mottaga varor oftare och i mindre mäng¬
der. I sammanhang med dessa trader bör
det vara exportfirmor; och det är just
detta, hvarpå vi i vårt land, enligt mitt
förmenande, lida en kännbar brist. Mången
svensk industriidkare anser, att han skall
spara in utgifter till en dylik köpmans-
firma såsom mellanhand och i stället ge¬
nom statens hjälp komma i direkt för¬
bindelse med köpmännen i de transmarina
länderna. Detta är, tror jag, för mycket
begärdt från våra svenska industriidkares
sida. Vi skola väl icke i detta afseende
hafva större fordringar än industriidkarne
i andrla länder. Vilja vi i större skala
exportera svenska industrialster, måste vi
först hafva någon firma med filialer där
ute, som kan arbeta ihop affärer baserade
på afsättning af inhemska alster. Kon¬
sulerna i aflägsna länder, transmarina län¬
der, böra ju kunna lämna uppgifter om
dessa länder för att väcka intresse här
hemma och framför allt meddela, hvilka
varor kunna få afsättning där ute; men
längre torde man ickie komma. Skulle
B 42
det finnas möjlighet, att en konsul i så¬
dana aflägsna länder någon gång kunde
sätta svenska köpmän i förbindelse med
någon stor och välkänd firma där ute, vore
också det en god sak.
Ordf. Anser Ni, att man genom utsän¬
dande af inom en eller annan industrigren
sakkunniga personer skulle kunna tjäna
de svenska exportintressena?
B. Jag har därvidlag tänkt mig en möj¬
lighet, som föresväfvade mig, då jag i
en tidning läste om de tyska herrar, hvil-
ka för närvarande vistas i vårt land för
att uppgöra handelstraktat, att flera af
dem tillsammans besökt olika länder och
studerat deras förhållanden. Jag tror, att
konsulsberättelserna mycket lätt råka bli
skrifna efter en viss modell, hvarvid man
en gång på hvarje plats blifvit van. Kesp.
konsul anser sig sedermera ha fullgjort
sin skyldighet, om han följer detta sche¬
ma och händelsevis lägger till litet, som
tillfälligtvis väckt hans uppmärksamhet.
Om vi tänka oss, att ett par eller tre
personer, kunniga i industri eller handel,
finge resa ut och uppehålla sig ett hälft
eller ett helt år i ett land för att där
studera alla förhållanden af intresse för
oss, afgifva berättelse därom, utarbeta den¬
na i sammanhang med därvarande kon¬
suler och diplomatiska agenter samt att
dessa personer sedermera före till ett an¬
nat land och där företoge en liknande
undersökning, så tror jag, att dessa per¬
soner för det första, skulle kunna få en
storartad utbildning att kunna bedöma för¬
hållandena på ifrågavarande ställen och
att de, för det andra, skulle blifva i hög
grad lämpade att gifva undervisning åt
konsulerna, huru ett organiseradt arbete
från deras sida skulle kunna utföras och
blifva fruktbärande för vårt land. Jag
har tänkt mig, att man på detta sätt
skulle kunnfa få fram åtminstone en hel
mängd sakkunskap. Säkert är, att dylika
personer sedermera skulle få en stor be¬
tydelse för ett centralt ämbetsverk här
hemma, då de under längre tid rest om¬
kring och studerat förhållandena på ort
och ställe.
Ordf. Det skulle således vara ett slags
export- eller handelskommissioner, som
jämte uppdraget att undersöka marknaden
på resp. platser jämväl vore i tillfälle att
förvärfva ökad sakkunskap. Är detta Eder
mening ?
B. Ja, herr ordf., och på samma gång
bibringa våra svenska konsuler en sak¬
kunskap om huru dessa bäst skulle göra
vårt land nytta, hvilka upplysningar, de
lämpligast borde införskaffa och hvad de
för öfrigt lämpligen borde företaga till
vår industris höjande. Jag tror, att man
på det viset skulle få betydligt större
inblick om hur det borde ordnas. Sys¬
temet borde heller icke blifva så syn¬
nerligen dyrbart, då man vid dess genom¬
förande kunde begagna sig af unga, el¬
ler åtminstone tämligen unga personer. De
skulle visserligen äga kännedom om för¬
hållandena här hemma, men de skulle få
sin egentliga utbildning genom att komma
i beröring med framstående män inom
de främmande länder som de besökte.
Ordf. Skulle de söka dessa upplysningar
endast i transmarina länder eller jämväl i
europeiska?
B. Hufvudsakligen transmarina länder;
jag har härvidlag tänkt mig aflägsnare
länder i allmänhet. Eör dylika länder kun¬
na vi väl icke tänka oss att till gene¬
ralkonsuler eller konsuler få annat än fram¬
stående köpmän, som äro bosatta där ute.
Yid sidan af dem skulle väl finnas en af-
lönad sekreterare, eller dylikt, hvilken vo¬
re svensk. Nu är det alldeles tydligt,
att för att en konsul skall kunna gagna det
land, som lian representerar, han måste ha
god kännedom såväl om det land, hvarest
lian är bosatt, som också om det land, hvil-
ket lian skall representera. Skall man kun¬
nat få en person, som har god kännedom och
moget omdöme om det främmande landet,
måste det vara en framstående man i det
landet; men därmed är icke gifvet, att
han har kännedom om förhållandena här
hemma. Om det då komme ut en kom¬
mission, sådan som den här ifrågavarande,
hvilken finge samarbeta med de framstå¬
ende köpmän, jag tänkt mig såsom kon¬
suler i aflägsna länder, kunde denna kom¬
mission under det halfår •—- eller hvilken,
tid det nu skulle vara — de samarbetade
gifva konsuln där ute en helt annan känne¬
dom om vårt land och ett helt annat in¬
tresse för detsamma, än han förut kunde
hafva. Det ges ju fall, då äfven mycket
framstående utlänningar knappt hafva eu
föreställning om våra förhållanden. Å
andra sidan kunde kommissionens medlem¬
mar under vistelsen i det främmande lan¬
det samla en sakkunskap, som blefve större,
ju mer deras erfarenhet ökades, ju mer de
studerade förhållandena och blefve vana
vid dem.
Ordf. Hvilka kompetensfordringar anser
Ni, att man bör ställa på dessa utsända
personer?
B. Jag anser, att en af dem alltid
bör vara en tekniskt bildad person, en
B 43
person som har ingeniörskunskaper, ty utan
teknisk bildning har man mycket svårt
att sätta sig in i allt som angår både
fabriker och fabrikat. Det vore bra, om vi
hade en särskild institution i Sverige, som
utbildade folk i merkantila kunskaper. Vi
ha ju våra små handelsskolor, men för öf-
rigt tror jag, att våpa flesta köpmän på
egen hand skaffat sig det mått af högre
eller lägre bildning, som de äga. Seder¬
mera använda de sin energi och begåf¬
ning att själfva förvärfva den egentliga
köpmannakunskapen. Det synes mig där¬
för vara svårt att föreskrifva såsom kom¬
petensfordran, att ifrågavarande person
skall hafva köpmannakunskaper. Då är
det lättare att föreskrifva, att han skall
ha teknisk bildning, så kan han lättare
under en kortare tid skaffa sig kännedom
om affärer på ett kontor här hemma. Det
går icke an att skicka ut personer, som
icke ha någon kunskap däri. Detta var, som
sagdt, de fordringar man borde ställa på
den ene af medlemmarne i kommissionen.
Då densamma emellertid borde bestå af
ett par, tre personer, tror jag, att man som
kompetensfordran på en af de andra med¬
lemmarna borde uppställa förvärfvandet af
någon juridisk bildning eller öfver huf¬
vud taget akademisk bildning — icke så
mycket, men något. Personer, som icke
hafva studerat något i detta afseende, haf¬
va nämligen mycket svårt att kunna lyfta
sig till en generellare uppfattning; för att
kunna göra detta, böra de åtminstone ha en
mycket stor naturlig begåfning. Vid när¬
mare eftertanke tror jag därför, att jag
förordar, att den ene af kommissionens
medlemmar skall hafva teknisk bildning
och a.tt den andre skall hafva någon aka¬
demisk bildning samt att båda dessa per¬
soner varit i tillfälle att en smula komma
i beröring med köpmansvärlden, innan de
tagas i anpråk för sitt ändamål.
Ordf. Om en handelshögskola skulle
komma till stånd inom den närmaste fram¬
tiden, anser Ni, att det vore på den vägen,
man skulle kunna få förbildning för de
personer, hvarom Ni talat, och måhända
äfven för konsuler?
B. Ja, det vore att hoppas, att en sådan
skola skulle kunna lämna lämplig under¬
visning i detta afseende. Om en person
skall kunna lyfta sig, så att han får en
sådan öfverskådande blick öfver förhållan¬
dena, som kräfves af honom i denna egen¬
skap, då får han icke sakna en någorlunda
grundlig bildning. Ty i annat fall blir
det blott sådana personer, som hafva en
mycket stor begåfning, som kunna på detta
sätt »lyfta sig».
Ordf. Anser Ni en teoretisk utbildning
också vara önskvärd för köpmannavärf med
afseende på. den teknik, som äfven där
gör sig gällande ?
B. Ja, det tror jag. Men det hufvud-
sakligaste är alltid, att man lär sig a.tt
tänka. Och har man icke under sin ut¬
bildning fått någon hjälp att systematiskt
tänka, då hjälper icke specialkunskaper.
Den, som kan tänka, kan skaffa sig sådana
kunskaper. Men den, som icke kan tänka,
han kan visserligen också skaffa sig spe¬
cialkunskaper, men han kan icke använda
dem utanför den linje, inom hvilken han
blifvit dresserad. De, som egentligen kom¬
ma sig upp och blifva framstående inom
handelsvärlden i vårt land, det är personer,
som ha större begåfning och stor energi;
men för öfrigt hafva de ofta nog icke
haft några vidare kunskaper annat än så¬
dana, som de skaffat sig själfva. Men na¬
turligtvis är det ett hjälpmedel för många
att komma fram, som hvarken ha så stor
energi eller så stor begåfning, att hafva
blifvit uppfostrade att systematiskt tänka.
Jag tror, att handelsskolor och äfven högre
handelsskolor skulle vara mycket behöfli-
ga i vårt land. Men jag tror icke, att
den speciella undervisningen i handels -
saker är det hufvudsakliga, utan utveck¬
lingen af människan i hennes helhet och
framför allt en grundlig kunskap i lefvan¬
de språk. Ty en person, som icke har
någon underbyggnad, utan lär sig lefvan¬
de språk på det sätt, -som fallet ofta är
med våra köpmän, nämligen i aftonskolor¬
na, han kan nog med dessa sina kun¬
skaper i lefvande språk hjälpligt sköta
sin affär. Men däremot tror jag icke, att
han med denna utbildning lämpligen kan
uppträda såsom konsul eller ombud för
staten, ty för detta ändamål har han icke
tillräcklig underbyggnad. Men i våra han¬
delsinstitut, såvidt jag känner till dem
— och jag har ju själ? varit med om att
bilda ett sådant i Malmö — hafva vi
sökt få till stånd en sådan undervisning
i lefvande språk, som är grundad på verk¬
liga kunskaper liksom i elementarskolorna.
Ordf. Har Ni någon anmärkning att
göra med afseende å sättet för offentlig¬
görandet af konsulernas kommersiella upp¬
lysningar och särskildt med afseende på
fordran på snabbhet vid offentliggöran¬
det ?
B. Jag får bekänna, att vår affär icke
egentligen behöft något vidare begagna sig
af sådana upplysningar, så att jag har icke
E 44
varit i tillfälle att närmare bedöma denna
fråga och kan därför icke framställa några
anmärkningar. Men jag vill endast säga,
att det enligt min tanke är önskvärdt,
att meddelandena offentliggöras så fort
som möjligt. Jag tror äfven, att det skulle
vara en mycket viktig sak, att den myn¬
dighet, som behandlar dem, den centrala
myndighet, genom hvilken de passera, vo¬
re så sakkunnig som möjligt, så att den
kunde bearbeta och uppställa dem på lämp¬
ligt sätt. Den kunde ju också gifva kon¬
sulerna anvisningar, i hvilken form dessa
meddelanden lämpligast borde framkom¬
ma o. s. v. Jag håller således före, att
en sakkunnig centralstyrelse i detta af¬
seende skulle vara af stor betydelse. Det
är ifrågasatt här, om den skulle utgöras
af kommerskollegium eller möjligen ex¬
portföreningen. Jag kan icke närmare ut¬
tala mig om, hvilkendera af dessa skulle
vara den lämpligaste. Jag har intresserat
mig mycket för exportföreningen för åt¬
skilliga år sedan, då jag själf liade hand
om affärerna, men på senare tiden hafva
vi afslutit våra affärer genom cementför¬
säljningskontoret. Då jag hade närmare
kännedom om föreningen, tyckte jag icke,
att det var så mycket med den, men för¬
hållandena lära nu hafva blifvit bättre.
Den af mig ifrågasatta anordning, att
statens ämbetsmän skola samla, handhafva
och utgifva dessa rapporter, tror jag är
den bästa. Men bakom dessa ämbetsmän
skulle man ju möjligtvis kunna tänka sig
ett råd af praktici, köpmän och industri¬
idkare, det tror jag också vore bra. Jag
har någon liten kännedom om förhållan¬
dena i Tyskland och vet däraf, att de
tyska statsämbetsverken ständigt anlita de
privata föreningarna för upplysningar och
yttranden i kommersiella och industri¬
ella frågor. Vår firma har allt sedan
dess bildande 1873 varit med i de tyska
cementfabrikanternas förening. Och där
ser man, att det nästan alltid vid års¬
mötena förekommer några förfrågningar,
som äro framställda af statens ämbetsverk
till föreningen. Dessa frågor få cirkulera,
och det begäres från olika underföreningar,
yttranden om dem. Statsämbetsmän äro
också i regel närvarande vid dessa möten,
såsom från krigs- och marin- m. fl. depar¬
tement för att taga kännedom om de
frågor, som röra denna gren af industrien.
Dylika föreningar, som, på samma gång
de äro fullkomligt fria, användas af stats¬
myndigheterna för att lämna erforderliga
uppgifter i speciella frågor, och hvilkas
förhandlingar följas af statens ämbets¬
män, tror jag hafva en mycket stor mission
att fylla, kanske allra mest därför, att
tillfälle beredes statsämbetsmännen, som
ha statsförvaltningen om hand, att vara
närvarande vid sammanträdena och taga
reda på, hvad som rör sig inom handels-
och industriidkarekretsar. Jag lutar så¬
ledes mest åt den åsikten, att samlandet
och utgifvandet af rapporterna bör skötas
af ett centralt ämbetsverk, där sakkunni¬
ga personer finnas, hvilka erhålla och be¬
vara den nödiga sakkunskapen, dels därige¬
nom, att ett särskildt råd af fabriksidkare
och köpmän kan vid behof inkallas, och
dels därigenom, att de resa omkring och
deltaga i sådana möten och sammanträden,
hvarom jag nyss talat. Då vi sedermera
handelskammare till stånd, så kommer det
ju att finnas ännu flera dylika rådgifvande
församlingar inom landet.
Ordf. Ni menar således å ena sidan vis¬
sa privata personer och sådana förenin¬
gar, som redan finnas, omfattande vissa
industrigrenar, samt å andra sidan de nu
småningom uppstående handelskamrarne,
som komma att omfatta flertalet indu¬
strier ?
B. Ja, alldeles.
Ordf. Är det i öfrigt någon särskild
punkt i frågeformuläret eller någon utom
detsamma liggande angelägenhet, som Ni
vill särskildt beröra?
B. Jag tror, att jag hufvudsakligen an¬
fört allt, som jag kommit att tänka på.
Hvad punkt 5 beträffar om de kompe¬
tensfordringar, som böra ställas på af-
lönade konsuler, har jag redau yttrat mig
något litet. Jag tror, att det är af vikt,
att ifrågavarande personer lia en humanis¬
tisk bildning, så att de sedermera kunna
skaffa sig genom konsekvent tänkande de
speciella kunskaper, som de behöfva. Ty
det är mindre lämpligt att använda per¬
soner, som utan utbildning af personlig¬
heten i dess helhet möjligen skaffat sig
speciella kunskaper i merkantilt afseen¬
de. Hufvudsaken är, såsom jag redan
nämnt, att de äga någon underbyggnad.
Jag vill också påpeka, att jag tänkt mig
möjligheten af att diplomat- och konsu¬
latväsende kanske på många orter skul¬
le kunna sammanföras, så att det egent¬
ligen blefve endast ett ämbetsverk, där
chefen — liksom landshöfdingen har un¬
der sig en landsekreterare och en lands-
kamrerare — skulle kunna vid sidan hafva
en mera merkantilt duglig och en mera
diplomatiskt duglig man. Jag tycker, att
detta skulle ställa sig billigare, än om det
skulle finnas en särskild diplomat och en
B 45
särskild generalkonsul. Och i många fall
tror jag, att en diplomat [icke har mer1
att göra, än att han mycket väl skulle
kunna fungera såsom chef äfven i fråga
om sådana angelägenheter, som äro af
rent konsulär natur. Men detta beror ju
i yttersta hand därpå, huru mycket ar¬
bete, som förekommer på hvarje plats. Frå¬
gan om, i hvilken omfattning konsuler¬
na böra lämna enskilda personer upplys¬
ningar, har jag svårt att närmare yttra
mig om. Men jag tror, att anspråken på
våra konsuler ofta nog gå alltför långt. Vi
ha ju nu; s. k. (upplysningsbyråer, så att icke
bör man väl taga konsulns tid i anspråk
med förfrågningar, om den eller den firman
är solid, i synnerhet om det gäller när¬
mare belägna land. Ty det vore ju besvär¬
ligt för en konsul att oupphörligt behöf¬
va besvara sådana frågor. För öfrigt har
han icke de resurser för att kunna göra
detta, som en sådan upplysningsbyrå
har. De förfrågningar, som enskilda per¬
soner skulle få framställa till en konsul,
borde framför allt afse att få anbefallnins
gar till utländska firmor, såsom jag redan
nämnt, att jag själf en gång erhöll af ge¬
neralkonsuln i Petersburg, hvilket var mig
till stor nytta. Och sedan man genom en
konsul har blifvit satt i förbindelse med
en utländsk firma, skulle det kanske icke
kunna anses oriktigt att vända sig till
konsuln med årliga förfrågningar om fir¬
mans fortfarande soliditet. Men det skul¬
le kanske också vara en möjlighet, att man
kunde få vända sig till den centrala myn¬
digheten i Stockholm för att erhålla ön¬
skade upplysningar i ett eller annat af¬
seende, och att sedan denna myndighet
införskaffade yttrande i ämnet från ve¬
derbörande konsuler.
Ordf. Svaret på dylika förfrågningar
skulle naturligtvis lämnas direkt genom
konsuln och icke gå genom den centrala
myndigheten ?
B. En hel del svar kunde gå på det vi¬
set, men jag är icke [tillräckligt inne i
saken för att kunna uppdraga en gräns
mellan det ena och det andra. Man kan
icke gärna begära, att en konsul skall för
enskild persons räkning göra långa ut¬
redningar o. d., om de också gärna stå till
tjänst i detta afseende. Angående frågan
om de från beskickningar eller konsulat
inkommande redogörelser eller upplysni-
gar om kommersiella förhållanden böra
samlas hos en enda myndighet, har jag
redan yttrat min mening. Och jag tror,
att det är bäst, att det blir ett statens
verk, som uppsamlar och utgifver dessa
rapporter, samt att detta verk bör skaffa
sig nödig sakkunskap genom förbindelse
med privata föreningar på handelns och
industriens områden.
Grosshandlare E. G. Svanström, Stockholm. (12. 12. 05.)
Ordf. Huru böra våra förbindelser med
[Ryssland på bästa sätt ordnas med hänsyn
till afsättning af svensk alster därstädes ?
S. Jag har nu under åtskilliga, snart 11
år, sysselsatt mig med export på Ryssland,
och jag har därvid funnit, att Ryssland
är ett af de länder, som förtjäna särskildt
afseende, när det är fråga om att finna
marknader för vår export. Det finnes där
störa möjligheter för afsättning i åtskil¬
liga branscher. Numera tyckas ju också en
hel del firmor ha kommit till insikt om,
att det är lönande att exportera varor dit,
och särskildt på senare åren har man kun¬
nat iakttaga, att det blifvit allt fler och
fler af de svenska firmorna, som kastat
.sig in på den ryska marknaden. Nu är det
naturligtvis ett temporärt afbräck i afsätt-
ningen i Ryssland under de oroligheter,
som pågå därstädes, men dessa äro väi
endast öfvergående, och sedan bör man väl
famna taga i med så mycket större kraft
igen och fullfölja på den väg, som man
slagit in på. Jag tror, som sagdt, knap¬
past, att det finnes något land, där utsik¬
terna äro så gynnsamma i nu ifrågavaran¬
de afseende som just Ryssland.
Ordf. Anser Ni, att man bör till hjälp
för dessa utsikters realiserande ansätta
lönade konsulat på ett eller annat håll!
S. Ja, jag anser det vara af stor vikt,
att lönade konsulat upprättas på åtskil¬
liga platser i Ryssland. Detta skulle helt
säkert betydligt underlätta exporten.
Ordf. På hvilka platser skulle dessa
konsulat lämpligen förläggas?
S. Jag tänker närmast på Petersburg.
Moskva, Riga, Odessa, Kiew samt endera
Baku eller Tiflis.
Ordf. Huru skulle man lämpligen utrus¬
ta dem, och hvilken personal skulle be¬
hof vas ?
S. I Petersburg ha vi f. n. en general¬
konsul och i Moskva en konsul. General¬
B 46
konsuln i Petersburg hax till sitt förfo¬
gande ett biträde, som är vicekonsul.
Hvad de öfriga konsulaten beträffar tror
jag icke, att det behöfves någon ytter¬
ligare personal.
Ordf. Är det Eder mening, att det skulle
vara lönade konsuler?
S. Det är icke absolut nödvändigt enligt
min åsikt, att själfva konsulerna skulle
vara lönade. Om man nämligen icke kan få
till konsul en tillräckligt representativ
svensk affärsman, så vore det för den per¬
son, åt hvilken man då lämnar konsulsupp-
draget, en ovärderlig hjälp att vid sin sida
ha en svensk vicekonsul, konsulatsekre¬
terare e. d., som då skulle vara lönad.
Ordf. Betinga lefnadsomkostnaderna i
det inre Ryssland särskildt höga löner?
S. Ja, lefnadsomkostnaderna äro i all¬
mänhet tämligen höga utöfver hela Ryss¬
land, men jag tror ändå, att om man säger,
att lefnadsomkostnaderna äro omkring 20
o/o högre där än här i Stockholm, får man
fram den ungefärliga normen.
Ordf. Gälla dessa högre lefnadsomkost-
nader både bostäder och lifsmedel?
S. De gälla särskildt bostäder, kläder
och andra förnödenheter; lifsmedlen äro i
allmänhet billigare där än här.
Ordf. Hvarpå bero dessa höga lefnads-
omkostnader ?
S. Enligt min tanke därpå, att det pro¬
duceras så litet inom landet och att det
är så höga tullar på allt söm föres in i
landet, att det blir ytterst dyrt i uppköp.
Hyrorna äro nu, i de större städerna åt¬
minstone, enormt högt uppdrifna.
Ordf. Är icke särskildt Moskva mycket
vidsträckt och utbredt, och husen där i
allmänhet små och låga?
S. Ja, det är nog sant, men hyrorna äro
där i alla fall mycket dyra. Moskva är
en stad, hvars befolkning tillväxer år ifrån
år, men byggnadsverksamheten har icke
där varit så synnerligen liflig, och detta
gör, att hyrorna där nu äro fullt ut li¬
ka högt uppdrifna som i Petersburg.
Ordf. Äro resekostnaderna i Ryssland
höga?
S. Om man antar, att man kan resa här
i Sverige för 20 kronor om dagen i ett
för allt, så åtgår det i Ryssland 35 kr.,
alltså nära på dubbelt.
Ordf. Det blir ungefär samma propor¬
tion som mellan kronan och rubeln.
S. Ja, ungefärligen. Priserna på hotell
och större restauranter äro ytterst höga i
Ryssland. Biljettprisen å järnvägarna äro
icke så synnerligen dyra —- man har in¬
fört zontariff öfverallt i Ryssland —, men
det är där så stora distanser mellan, hvar¬
je plats, att det blir i alla fall jäm¬
förelsevis dyrt.
Ordf. Anser Ni nödvändigt att i sam¬
band med en eller annan åtgärd för ut¬
vidgande af vår export på Ryssland söka
vinna samtrafik med det ryska järnvägs¬
nätet ?
S. Det vore nog till mycket stor för¬
del, om det kunde låta sig göra, ty hittills
ha alla transporter till Ryssland varit myc¬
ket besvärade af de höga speditionsafgif-
terna å hamnplatserna. Dessa afgifter äro
enormt stora i Ryssland, i förhållande till
hvad de äro i andra länder, och detta har
väsentligt försvårat exporten härifrån. Äf¬
ven konkurrensen med t. ex. Tyskland,
som har samtrafik med det ryska järnvägs¬
nätet, har härigenom försvårats. Det har
gått så långt, att vi blifvit nödsakade
att till stor del skicka varor, som icke äro
alltför tunga, såsom 5-kilos-postpaket i
stället för att skicka dem såsom fraktgods
pr båt och sedan låta spediera dem från
hamnplatserna inåt landet. Detta blir fak¬
tiskt lika billigt, om icke billigare, och
varorna komma snabbare fram. Jag har
ofta en 20 å 30 paket, som afsändas på
en gång till samme mottagare, och jag
betalar då portot, med kr. 1,98 för hvarje
paket som gäller för hela Ryssland.' Jag be¬
talar hellre denna afgift för hvarje 5-kilos-
paket, än jag emballerar varorna i en enda
större låda och skickar dem per båt till Pe¬
tersburg för vidare befordran till emottaga-
ren inne i landet. Det är att märka, att
det möter stora svårigheter att i Petersburg
få varorna sända vidare transito. Det är
nästan omöjligt eller åtminstone förenadt
med så stora kostnader, att det knappast
låter sig göra. Om varuemottagaren bor
inne i landet, måste man alltid anlita spe¬
ditör i Petersburg för varornas förtullning,
och detta medför alltid stora olägenheter.
Emottagaren är kanske icke alltid nöjd
med förtullningen, utan anser måhända,
att en annan tullsats bort tillämpas än
den, som nu ifråga.kommit, och i alla hän¬
delser är det dyrt att låta speditörer om¬
besörja förtullningen af varor, som utifrån
komma in till Ryssland.
Ordf. Pinnes det i allmänhet möjlighet
att låta förtulla dylika varor i de olika,
större städerna inne i Ryssland?
S. Nej, det finnes icke tullkamrar i
alla större städer, utan endast på jäm¬
förelsevis få platser; ryssarne stå i detta
afseende mycket efter. En del jämvägs-
förvaltningar ha på senaste tiden inrät¬
tat s. k. järnvägsagenturer, därför att det
B 47
ingått så många klagomål öfver, att det
blir så dyrt med spedition o. d. Sålunda
finnes i Eeval en järnvägsagentur, en spe-
ditionsbyrå, upprättad af förvaltningen för
järnvägen, och där kan man för billig af¬
gift få spedition verkställd. Eeval anli¬
tas emellertid mycket litet från Stockholm,
på grund däraf att ångbåtsförbindelserna
mellan Stockholm och Eeval äro mycket
oregelbundna; båtarna gå endast tillfäl¬
ligtvis någon gång då och då, och i allmän¬
het är man hänvisad till antingen Eiga
eller Petersburg.
Ordf. Hvilka hamnar äro de lämpli¬
gaste för anknytandet af våra förbindel¬
ser med Byssland?
S. Petersburg och Eiga. Med dessa två
hamnar ha vi numera mycket goda ång-
båtsförbindelser. Det är ett finskt ång-
båtsbolag, som ombesörjer båda trafik¬
lederna. Härifrån gå båtar, som anlöpa
Helsingfors, öfver till Petersburg, och un¬
der de sista två åren har eu särskild
ångbåtslinie upprättats mellan Stockholm
och Eiga. Jag tror icke, att denna linie
hittills gått med någon vidare förtjänst,
utan det finska bolaget upprättade denna
linie, för att det liksom skulle hafva
litet på hand, om den visade sig gifvande,
så att det icke blef utträngdt af något
svenskt bolag. Det hade här talats och
skrifvits i tidningarna om, att man bor¬
de söka få statssubvention för svenska bå¬
tar på denna linie, och då passade det fin¬
ska ångbåtsbolaget på att sätta in en
båt just mellan Stockholm och Eiga. Hit¬
tills har den emellertid, som sagts, gått
med förlust, men denna trade kommer
nog att så småningom arbetas upp och blir
med säkerhet gifvande med tiden.
Ordf. Har denna båt gått större delen af
året'?
S. Den har gått de två sista åren, men
endast sommartid; den slutar den 1 no¬
vember.
Ordf. Pinnes det något hinder mot för¬
bindelse med Eiga hela året om?
S. Hvad Eiga beträffar, tror jag icke
detta låter sig göra under den strängaste
delen af vintern, d. v. s. januari och feb¬
ruari, därför att Eigabukten då vanligtvis
är så fylld af is, att man icke kan komma
längre än till Domesnäs. Men under dessa
tvenne månader har man alltid utväg öp¬
pen att gå till Windau, som icke ligger långt
därifrån och som också har direkt järn¬
vägsförbindelse med det inre af landet.
Windaus hamn är öppen hela året om.
Järnvägen därifrån till det ryska järn¬
vägsnätet blef färdigbyggd för ett par år
sedan, och en kolossal spannmåls- och
smörexport söker sig nu väg öfver den¬
na punkt, och därifrån finnes numera
regelbundna ångbåtsförbindelser med Eng¬
land ocli Danmark, så att under den tid,
då intet angörande af Eigas hamn kan äga
rum, är det enklast att endast gå något
längre söder ut och löpa in till Windau.
Ordf. Hvilken är Eder åsikt beträffande
de kommersiella rapporter, som våra konsu¬
ler nu afgifva?
S. Jag har endast läst de vanliga rap¬
porterna, som hafva varit synliga i »Svensk
Export», där ju alla dylika rapporter kom¬
ma in; i öfrigt har jag icke haft nå¬
got tillfälle just att hafva något med kon¬
sulaten att göra i affärer, ty jag har
alltid vändt mig direkt till mina kunder
utan att anlita några konsulat. Men jag
anser, att det skulle vara af mycket stor
fördel, att därest det skulle inrättas fle¬
ra konsulat, man finge svenskar på dessa
platser och icke ryssar eller något annat
lands undersåtar, ty dessa äro icke så
inne i svenska förhållanden, att de med
fördel skulle kunna främja svensk export.
Jag hade tänkt mig möjligheten af, att
handelsstipendierna, som ju nu utgå till
icke ringa belopp, delvis skulle kunna dra¬
gas in och att man med dessa medel i
stället aflönade en del vice-konsuler eller
konsulatsekreterare. Jag tror, att detta
skulle vara ett ganska godt arrangement,
ty dessa handelsstipendiater — jag har
själf varit handelsstipendiat i tre år —
slå sig i allmänhet ned på någon af dessa
större platser, som jag här nämnt. Man
finge naturligtvis gifva en dylik vice-kon-
sul eller konsulatsekreterare rätt att göra
affärer för egen räkning eller att afsluta
affärer för svenska firmor. Då behöfde
icke heller ersättningen åt dem utgå med
så synnerligen stora belopp, ty då hade de
ju möjlighet att förtjäna för sitt uppehälle,
och man haae då för öfrigt större utsik¬
ter att få de lämpligaste personerna på
dessa poster utan alltför stora kostnader
för svenska staten.
Ordf. Man har hittills ansett, att det
möter principiella betänkligheter mot att
låta lönade tjänstemän drifva affärer.
S. Konsulatverksamheten är ju en all¬
deles egenartad tjänstemanna verksamhet
och går i så praktisk riktning, att jag an¬
ser, att en dylik tillåtelse icke skulle mö¬
ta så stora hinder. Jag tror knappast,
att ersättningen behöfde utgå i form af
lön, utan, i likhet med handelsstipendier¬
na, i form af understöd. Men finge des¬
sa handelsstipendiater eller vicekonsuler,
B 48
eller huru man nu skall betitla dem, bli
attachéer vid ett konsulat, skulle de kun¬
na göra väsentlig nytta.
Ordf. Anser Ni, att dessa handelsatta-
chéer eller konsulenter vid en beskick¬
ning eller ett konsulat skulle ha rätt att
förmedla och således vara intresserade i
handelsförbindelser?
S. Ja, det anser jag vara att förorda.
De oaflönade konsulerna äro merendels
köpmän, och jag ser icke något hinder
för, att äfven de lönade konsulerna skulle
kunna drifva affärer för egen räkning.
Ordf. Dör huru lång tid böra handels-
attachéer anställas, och böra de bindas
på en viss ort eller få röra sig fritt på
ett större eller mindre område?
S. Jag anser, att det i så fall vore lämp¬
ligt att anställa dem på kortare perioder,
t. ex. 3 år. Handelsstipendiaterna ha hit¬
tills varit utsedda för ett år i sänder, men
det har varit kutym att, om de skött sig,
ha de fått bibehålla stipendiet under 3
år. Det anser jag vara en ganska lämplig
tidsperiod. Nu har det också varit kutym,
att, när en handelsstipendiat haft sti¬
pendiet i 3 år, man har vändt sig till
någon annan. Beträffande attachéer skul¬
le man kunna träffa den anordnin¬
gen, att tidsperioden skulle kunna för¬
längas öfver 3 år, om det visade sig
vaxa lämpligt. Hvad platsen för deras
verksamhet beträffar, så anser jag, att de
borde ha tillstånd att fritt röra sig inom
den rayon, som konsulatet omfattar, såle¬
des icke blott på den plats, där konsuln
är bosatt utan äfven i kringliggande stä¬
der, där de kunna inleda handelsförbindel¬
ser. Detta anser jag särskildt i Ryssland
vara af synnerligen stor vikt, därför att
konkurrensen i de stora städerna är störst.
Jag har funnit, att jag varit i tillfälle att
inleda mina bästa handelsförbindelser på
mindre platser, som icke varit så mycket
besökta af tyskar och andra utländingar.
Ordf. Om handelsattachéerna få bemyn¬
digande att inleda och förmedla affärer,
anser Ni, att de tillika skulle ha förpliktel¬
se att afgifva för offentligheten afsedda
meddelanden?
S. Ja, det böra de naturligtvis ha. Jag
anser det vara absolut nödvändigt, att de
till den myndighet, hvarunder de närmast
komma att sortera, insända merkantila rap¬
porter öfver sin verksamhet. En del af des¬
sa rapporter kanske icke vore lämpliga att
offentliggöras för allmänheten, men det
blir beroende på den myndighet, som de få
att göra med, att bestämma, hvad som skall
anses vara af den beskaffenhet, att det bör
bringas till allmänhetens kännedom.
Ordf. Bör den språkkunskap, som ford¬
ras af dessa personer, begränsas till ryskan?
S. Det är nog också nästan nödvän¬
digt, att de kunna tyska, d. v. s. det är
icke absolut nödvändigt, men det är bra,
om de behärska äfven detta språk. Men
först och främst fordras naturligtvis, att
de äro förtrogna med ryska språket. Det
finnes i Ryssland en ofantlig mängd af¬
färsmän, som äro af utländsk, särskildt
tysk nationalitet, och det är alltid en
fördel att kunna underhålla sig med dem
på deras eget språk. I synnerhet i Peters¬
burg är en mycket stor procent af affärs¬
männen tyskar.
Ordf. Ha de senaste årtiondena med¬
fört någon betydande utveckling af den
ryska industrien?
S. Ja, den ryska industrien Rar gått
ofantligt framåt under de sista åren till
följd af den stora statssubvention, som
lämnas enskilda fabriker, och på grund af
de höga tullarna. Men hela ryska indu¬
strien hvilax enligt min åsikt på en föga
sund basis; den har på konstladt sätt upp¬
arbetats. Man har icke sådana arbets¬
krafter, sådana ingeniöror, att man kan
täfla med andra länders fabriker. Funnes
icke det starka tullskyddet och de stora
statssubventionerna, skulle det icke vara
mycket med deras industri.
Ordf. Ställa sig fraktsatserna för vår
export till Ryssland höga endast ur den
synpunkten, Ni förut berört, eller är ock¬
så själfva den frakt, som de finska ång-
båtslinierna betinga, hög ?
S. Ja, den är tämligen hög. Den kunde
nog betydligt nedsättas. Jag tror, att
de finska båtarna egentligen äro byggda
för passagerartrafik, och till följd där-
af ha de höga fraktsatser. Fraktsatserna
på järnvägarna i Ryssland äro ungefär de¬
samma som här. Men det blir så dyrt ge¬
nom speditionerna på hamnplatserna.
Ordf. Anser Ni, att man bör gifva stats¬
subvention åt en ångbåtslinie för att åstad¬
komma samtrafik, och eventuellt för att
kunna nedbringa fraktkostnaderna ?
S. Det tror jag också skulle vara mycket
lämpligt. Man får nog räkna med, att,
om en svensk linie kommer till stånd,
exempelvis till Riga eller Windau, får den
till en början säkerligen utstå en ganska
skarp konkurrens från de finska bolagens
båtar, som nog icke utan vidare finna sig i
att bli undanträngda. Men jag anser det
vara värdt försöket att få en linie till
stånd, ty det är alltid en fördel för sven¬
B 49
ska producenter och svenska exportörer
att ha en svensk linie att hålla sig till
i stället för en finsk.
Ordf. Är det andra punkter på fråge¬
formuläret, som ni önskar besvara?
S. Jag har tänkt mig möjligheten åt,
att, om det upprättas konsulat, och dessa
konsulat lämna rapporter till den öfver-
ordrade myndigheten i Sverige, borde det
ställas så, för undvikande af, att en del
saker komrne till obehörigas kännedom,
att cirkulär skickades ut till de firmor, som
vore närmast intresserade inom de bran¬
scher eller de affärer, som beröras i dessa
rapporter, och att det skulle stå dessa
svenska exportörer fritt att hos myndig¬
heten — kommerskollegium eller handels¬
departementet ■— uppgifva sina adresser,
hvarefter de skulle få sig tillsända de rap¬
porter, som man vet närmast beröra deras
intressen.
Ordf. Utöfver hvad som offentliggöres ?
S. Ja, ifall det förekommer i dessa rap¬
porter sådant, som denna myndighet icke
anser böra offentliggöras.
Ordf. Anser Ni våra handelskamrar
lämpligen kunna förmedla denna informa¬
tion?
S. Ja, det skulle också (kunna gå för
sig på det viset.
Ordf. Har Ni någon erfarenhet att med¬
dela från andra länder än Ryssland?
S. Jag har vistatfe 5 år i Tyskland och
England, men då var jag biträde och hade
icke så mycket tillfälle att sätta mig in
i förhållandena som på sista åren. Jag
var då anställd på kontor och hade då
icke den blick på saken, ,att jag anser
mig i stånd att med stöd af då vunnen,
erfarenhet kunna afge ett kompetent om¬
döme, om huru våra affärsintressen i dessa
länder böra bäst tillgodoses.
Ordf. Ni har ju också varit på Balkan-
halfön ?
S. Ja, jag har varit där något. Däx ärd
förhållandena ungefär desamma som i
Ryssland, men med undantag att dessa län¬
der äro ännu mindre uppodlade för den
svenska exporten, än hvad fallet är med
Ryssland. Det är högst sällan, någon
svensk firma företager sig att göra affärer
där nere. Men det är gifvetvis mycket att
göra äfven där, både i Rumänien, Bul¬
garien och Serbien. Dock måste man iakt¬
taga mycket stor försiktighet där nere,
därför att folket i dessa länder är me¬
ra opålitligt än t. ex. det ryska folxet.
Därför är det också af behofvet påkal-
ladt att få ett aflönadt konsulat i t. ex.
Bukarest eller någon annan af de mer
betydande städerna i Rumänien, eller allra
helst en konsul i hvart och ett af de tre
länderna.
Ordf. Enligt de upplysningar, kommit¬
tén fått, skulle man kunna antaga, att
i Bulgarien pågår ett mycket starkt ut¬
vecklingsarbete.
S. Ja, det gör det, och där är nog gan¬
ska mycket att göra för svenska expor¬
törer, men hittills har man ansett det
så aflägset, att jag tror det är högst få,
som vågat sig dit. Om ett svenskt aflönadt
konsulat funnes i Bulgarien, så hade ju de
svenska exportfirmorna en person där nere,
på hvilken de kunde lita. Den stora svå¬
righeten har nämligen hittills varit den,
att i dessa tre länder man högst säl¬
lan kunnat få lämpliga agenter. De ha
i allmänhet visat sig vara mycket opå¬
litliga, de ha afslutat affärer med insol-
venta personer, och, när man anförtrott
dem inkasso-uppdrag, har det ofta händt,
att de icke lämnat någon redovisning.
Ordf. Är det i något annat afseen¬
de Ni har någon erinran att göra om
våra nuvarande konsulatförhållanden?
S. Icke annat än, som jag förut be¬
tonat, att man vid besättandet af kon*
suls-, vicekonsuls- och konsulatsekreterare¬
befattningar såvidt möjligt borde söka få
svenska undersåtar. Detta därför att hit¬
tills, åtminstone efter den erfarenhet jag
gjort, konsuler af utländsk nationalitet icke
haft den kompetens och den kännedom
om svenska förhållanden, att de kunnat
uträtta något nämnvärdt för svenska in¬
tressen.
Kommendörkapten H. F. Lindberg, Stockholm. (13. 12. 05.)
Ordf. I hvad mån har Sverige efter Er med nederländska ministern därstädes, till-
erfarenhet behof af en diplomatisk och lika vår minister. Jag såg, att han för Sve-
konsulär representation i Japan? rige och Norge tillsammans hade ett ganska
D. I Japan var jag en längre tid vid betydande arbete. Naturligtvis var en
legationen och hade mycket direkt beröring del af detta arbete förorsakadt af det då
B4
B 50
pågående kriget i Ostasien. Om man skul¬
le bedöma behof ve t af en svensk minister i
Tokio uteslutande från synpunkten af det
arbete, som för närvarande skulle vara att
utföra där, då ställde det sig måhända
så, att man kunde säga, att det. icke nöd¬
vändigt behöfdes en svensk, som där ute
representerade den svenska regeringen. Jag
tror emellertid, att förhållandena äro så¬
dana i Ostasien i allmänhet, att inrät¬
tandet af diplomatisk representation är ett
nödvändigt villkor för att kunna komma
i fruktbärande handelsförbindelser, ty
mycket stort afseende fästes vid de yttre
formerna och för att kunna komma in med
regeringen därstädes fordras det ganska
lång tid. Den, som kommer dit som främ¬
ling, han är också fullkomligt främmande
för förhållandena där ute, och detta märks
mera där än i något annat land, tror
jag. Japanska regeringen är mycket starkt
centraliserad, så att ifrån Tokio dirigeras
äfven ganska obetydliga detaljfrågor, i
synnerhet då de beröra Japans förbindelser
med ntländingar. Om de[h t. ex. är fråga om
klagomål från utländska undersåtar, äfven
rörande ganska obetydliga saker, sa går
ärendet till Tokio. Om en person skall
kunna föra talan hos myndigheterna,
måste han fördenskull befinna sig i
själfva hufvuclstaden. Nu _ kan ju en
utländsk man sätta sig in i förhål¬
landena i Tokio lika bra som en svensk
man. Å andra sidan känner utländingen
emellertid icke till förhållandena i Sve¬
rige. Hur utmärkt väl vi än. voro repre¬
senterade där ute — jag tror icke, att. jag
begår någon indiskretion, om jag säger,
att vår minister därstädes var en af de
mest ansedda: han är ännu ung, driftig
och arbetsam, och han är en man som myc¬
ket väl känner till förhållandena i Japan
—. så märkte jag likväl, trots detta, att
det ibland fattades något, och det var
just bekantskap med svenska förhållandena.
Om en representant för ett land skall kun¬
na vinna regeringens öra i Tokio, måste
han hafva en framstående ställning. I och
för sig tillförsäkrar denna ställning honom
naturligtvis ingenting, men den. är ett
villkor för hans egenskaper i öfrigt, och
jag tror, att han redan a priori kommer i
en ofördelaktig ställning, om han innehar
en lägre grad än den af envoyé. Det före¬
faller mig också som om den representant,
hvilken är längst borta från regeringen
i hemlandet, har det största ansvaret. Post¬
förbindelserna med Japan äro ju sådana, att
en förfrågan, som pr post göres i hemlandet
i afseende å något ärende, icke med sä¬
kerhet kan väntas besvarad förrän om 3
månader. Har man tur med posten, kan
det möjligen gå något fortare, och sedan
postförbindelsen blifvit återupprättad öfver
Ryssland, kan tiden måhända nedbringas
till litet öfver en månad. Huru som helst
är det likväl en så lång tid, att en dy¬
lik ställning förutsätter en ganska stor
själfständigliet hos ministern där ute. Jag
tror att det ur denna synpunkt skullo
vara önskligt, att Sverige vore represente-
radt af en svensk man, hvilken hade den
högsta rangställning, som gifves åt svenska
regeringens representanter i utlandet, näm¬
ligen den af envoyé. Pör den händelse det
skulle intressera kommittén, har jag tagit
med mig en lista öfver den personal, som
finnes anställd vid legationerna i Tokio,
och jag ber att få angifva, hur det ställer
sig med några af dessa för att visa, att de
utländska makterna fästa mycket stor vikt
vid sin representation i Japan. Så fin¬
na vi, att Tyskland här 1 envoyé, 1 lega¬
tionsråd,; 1 legationssekreterare och. 1 fast
sekreterare som tillika är tolk; dessutom,
fanns det 11 attachéer (inberäknade de
militära: från flottan och från arméen).
Dessutom fanns det ju läkare m. fl., hvilka
jag nu icke behöfver taga med. Tysk¬
land, så väl som de andra stora lega¬
tionerna, hade dessutom ett japanskt kan¬
sli bestående af 3—4 personer. Äfven Kina.
har en mycket stor legationspersonal upp¬
gående till c :a 15 stycken. Men det har
ju alldeles speciella intressen att bevaka
där. PranimKe har 1 minister, 1 lega¬
tionsråd, 1 legationssekreterare, 2 tolkar
och dessutom, en) 4 eller 5 tolkelever och
attachéer. Storbritannien har 1 ambassa¬
dör, 1 legationsråd, 2 legationssekreterare
och dessutom c :a 10 tolkar och attachéer.
Det är nu de allra största länderna. Om
jag tar ett litet land, t. ex. Belgien,
så finna vi, att det har 1 minister och 1
legationssekreterare samt 1 attaché, som
tillika är v. konsul i Yokohama.
Ordf. Har Belgien ingen särskild tolk?
L. Nej, man begagnar sig af japansk
tolk. Ett annat litet land, Brasilien,
hade vid krigets början 1 chargé däf-
faires; denne upphöjdes, medan jag var
där, till rang och ställning af minister¬
resident. Dessutom hade Brasilien 1 marin-
och) 1 .militärattaché. Spanien hade 1 mi¬
nister, 1 förste sekreterare, 1 tolk och
en militärattaché. Ett land, som förut icke
varit representeradt där, är Argentina. Det
fick under krigets lopp 1 ministerresident.
Portugals beskickning inskränkte sig till
B öl
1 envoyé. Chile har i november upprät¬
tat legation.
Ordf. Hur är det med den nederländska
beskickningen?
L. Den består af 1 minister, 1 lega¬
tionssekreterare, som tillika är tolk, och
1 tolkelev. Legationerna i Tokio ha förut
mestadels bott i Yokohama, som allmänt
anses behagligare för främlingarna. Japan¬
ska regeringen, som dock icke gärna såg,
att legationerna bodde där nere, har emel¬
lertid till legationerna upplåtit mark, så
att de kunnat bygga legationshus, med
villkor att personalen, skulle bo i Tokio.
Ordf. Uppläts marken gratis och med
full äganderätt?
L. Den uppläts fullkomligt fritt, men
jag vet icke om det var med full ägande¬
rätt, Emellertid synes det ha varit för
längre tid, ty de större länderna hafva lå¬
tit bygga sig mycket stora och omfattande
legationshus.
Ordf. Äro dessa hus i allmänhet af
sten eller trä ?
L.. I allmänhet af sten. Man har visser¬
ligen för många år sedan där ute haft
sorglig erfarenhet af stenhus, i det att de
fallit i stycken vid de stora jordbäfnin-
garna, men man har icke låtit afskräcka sig
däraf, utan i allmänhet återigen uppfört
stenhus; dock finnes det naturligtvis de
legationer, som hafva trähius.
Ordf. Eörekomma dylika jordbäfningar
ofta, i Japan ?
L. Ja, ganska ofta.
Ordf. Hvilken personal skulle enligt
Eder åsikt vara behöflig för en svensk
legation i Tokio?
L. En envoyé, som tillika vore general¬
konsul, 1 legationssekreterare, som tillika
vore .konsulatsekreterare, och 1 tolk.
Ordf. Skulle man till tolk kunna er¬
hålla någon utländing där, eller kan man
hafva en japan till tolk?
L. Man kan hafva en japan till tolk.
Då han får bestämdt uppdrag att öfversät¬
ta, kan han göra det. När det är fråga om
mer delikata förhållanden, har det emeller¬
tid den olägenheten, att han får veta för
mycket; och man är naturligtvis helt och
hållet beroende af hans goda vilja på
huru mycket kommer att hemlighållas. 'Ur
den synpunkten är det förmånligare att få
en svensk, som uppfostras till att blifva
tolk.
Ordf. Är den tolk, som finns vid neder¬
ländska beskickningen, en nederländare ?
L. Ja, det är en nederländare, som
börjat sin bana där ute som konsul och
som vistats där, jag tror, 30—40 år, så att
han är fullt hemmastadd i språket.
Ordf. Huru ställa sig lefnadskostnaderna
i Japan, och hvad skall man på grund
däraf anse vara den lämpliga och tillräck¬
liga lönen för en envoyé ?
L. Lefnadskostnaderna för japanerna
själfva äro ytterligt små, men för en ut¬
länding ställa de sig däremot ganska dry¬
ga. Äfven för japanerna hafva dock lef¬
nadskostnaderna på senare tider börjat
att ökas rätt betydligt. Jag skulle vilja
jämföra lefnadskostnaderna i Japan när¬
mast med dem i Tyskland.
Ordf. Menar Ni med lefnadskostnaderna
i Berlin?
L. Ja, men det finnes ju vissa utgifts¬
poster, som icke äro så betungande i Ja¬
pan som på andra håll; exempelvis finns
där ingen lyx i afseende! å ekipager. En
minister därstädes kan hålla sig med ett
mycket billigt ekipage. Han kan hyra
vagn, hästar, kusk och betjänt från ett
hyrstall. Beklädnadskontot är icke heller
så betungande hvarken för den manliga
eller kvinnliga delen, ty i afseende å klä¬
dedräkten lefver man i Tokio enklare än
i europeiska hufvudstäder. Sedan gör det
naturligtvis en mycket stor skillnad, om
ministern har bostad eller icke. En en¬
skild man kan visserligen skaffa sig bostad
för ganska drägligt pris, men för en le¬
gation blir det nog rätt dyrbart. Hyresvär¬
darna veta att begagna sig af konjunkturer¬
na därvidlag, så att om en legation söker
bostad, får den betala mer därför än en
enskild. Jag skulle föreställa mig, att
en minister som vore aflönaid med en 30,000
kronor och hade fri bostad skulle kunna
uppehålla sin ställning såsom svensk mi¬
nister.
Ordf. Är det lätt att få hyra bostäder
för främlingar, som hafva familj?
L. Ja, det är icke svårt.
Ordf. Är det då ett helt hus, som för-
hyres ?
L. Ja, i regeln ett helt hus.
Ordf. Brukar den fasta legationsperso-
nalen bo i beskickningshuset?
L. Ja, i allmänhet, ty staden har en så
stor utsträckning, att det skulle möta myc¬
ket stora svårigheter, om icke ministern
skulle hafva åtminstone legationssexrete-
rama och tolken i sin omedelbara närhet.
Ordf. Måste man då beräkna hus för
flera familjer, ty någon medlem af lega¬
tionen kan ju vara gift?
L. Ja, jag tror det. Det vanliga bygg¬
nadssättet för att icke få alltför stora
hus med hänsyn därtill, att ofta jordbäf-
B 52
ningar förekomma, är, att eu särskild
byggnad uppföres för ministern, en sär¬
skild för legationssekreteraren och en för
tolken. Sä har den tyska legationen för¬
farit, och på samma sätt de amerikanska,
österrikiska och italienska legationerna.
Ordf. Har den belgiska legationen äf¬
ven sådana byggnader?
L. Ja, ett mycket trefligt legationshus
för ministern och ett hus för legations-
rådet.
Ordf. Är förhållandet detsamma med
afseende på den nederländska legationen?
L. Den nederländska legationen är sämre
tillgodosedd i detta fall. Grunden tillhör
visserligen den nederländska staten, men
huset, som därpå är uppfördt, rår den
icke om, utan hvarje minister, som kom¬
mer dit, får lösa in det af sin före¬
trädare. Legationssekreteraren har lika¬
ledes ett eget hus på legationens tomt.
Ordf. Kan Ni säga, hvad ett hus i Ja¬
pan kostar i uppförande, om man har
grunden gratis ?
L. Naturligtvis endast på ett ungefär,
men jag föreställer mig, att byggnader föl¬
en legation skulle kunna uppföras för
100,000 kronor, af trä dock.
Ordf. Hvad är Eder mening med afse¬
ende på behofvet af svenska konsuler i
Japan ?
L. Innan jag besvarar denna fråga, skall
jag be att först få redogöra för mina in¬
tryck af de konsulat, som funnos där vid
mitt besök. Då jag kom dit, föreföll det
mig, att konsulatet i Yokohama (vice-
konsul) var mindre tillfredsställande be¬
satt, men sedermera blef det ombyte till
vår fördel. I Kobe fanns en svensk ge¬
neralkonsul, och där var den svenska repre¬
sentationen mycket väl tillgodosedd. I Na-
gasaki var det en mycket framstående köp¬
man, som var svensk konsul, och han hade
under kriget till sitt biträde en svensk kon¬
sulatsekreterare. Och äfven där var den
konsulära representationen väl tillgodo¬
sedd. Konsulatet i Hakodatc var jag aldrig
i tillfälle att se. Man kan säga, att den ut¬
ländska handeln i Japan hufvudsakligen är
koncentrerad till vissa större städer. I
detta afseende kan man särskildt nämna
Yokohama och Kobe, som täfla med hvar¬
andra i betydelse, och vidare Osaka och
Nagasaki, som dock stå ganska långt efter
dessa i betydelse, så att, då Yokohama
har en export, som representerar ett värde
af 116 millioner yen, och Kobe 90 millio¬
ner, så kommer Osaka med endast 18
och Nagasaki med endast 15 millioner.
Motsvarande siffror gälla äfven, hvad im¬
porten beträffar, dock att de därvidlag
ställa sig något fördelaktigare för Naga¬
saki. Emellertid har Kobe på sista tiden
fått en medtäflare, nämligen Osaka, som
håller på att bygga en ny hamn. Men
dessa städer ligga på endast en timmes
afstånd från hvarandra, så att, om den
ena går upp på den andras bekostnad,
har detta icke så mycket att betyda ur
konsulär synpunkt. De äro för öfrigt före¬
nade både med järnväg och elektrisk spår¬
väg. Osaka har ännu icke nått sin fulla be¬
tydelse, ty hamnbyggnaden är icke färdig,
men då den blir färdig, torde det blifva
en väsentlig skillnad mot nu. Kobes hamn
är nämligen öppen för väder och vind, så
att man icke kan lossa och lasta där under
alla väderleksförhållanden. Men det kom¬
mer man däremot att kunna i hamnen vid
Osaka. Yid Shimonosekisundet, där ut¬
farten är från Inlandssjön till Japanska
sjön, finnas vidare två platser, Moji
på södra sidan och Shimonoseki på den
norra, som stå i förbindelse med hvar¬
andra medelst ångfärja, hvilken går öfver
det smala sundet på omkring 10 minuter.
Dessa platser hafva en högst betydande
handel, och deras betydelse kommer att
ökas, därigenom att sjöförbindelsen till
Fusan i Korea kommer att gå öfver Shimo¬
noseki. Denna förbindelseled har redan
öppnats, och från Fusan är järnvägen fär¬
dig till Söul, och de sista broarna hålla
på att byggas mellan Söul och Wiju. Se¬
dan dröjer det icke länge, förrän järnvägen
kommer att förenas med de sibiriska och
ostkinesiska järnvägarna. Då kommer
Moji eller Shimonoseki, livilketdera det
nu blir, som kommer att blifva ändpunkten
för denna kommunikationsled, att vinna
oerhördt i betydelse. De ha redan satt in
snabbgående båtar på traden Shimonoseki
—Fusan. Jag tror, att med den starka
centralisation, som förefinnes i Japan, det
knappast skulle, om det där funnes
en svensk minister, som tillika vore
generalkonsul, behöfvas mer än ett kon¬
sulatdistrikt i Japan, ja, jag förutsätter
t. o. m. möjligheten af, att hela Japan
och Korea tillsammans skulle kunna bilda
ett dylikt distrikt. Därmed skulle den cen¬
trala delen af konsulatväsendet vara väl
tillgodosedd. Men sedan kommer svårig¬
heten med afseende på konsulaten i de
större handelsstäderna. Ett faktum är, att
Sverige för närvarande står nästan helt
och hållet utom räkningen i Japan. Och
det behöfs ett ofantligt kraftigt initiativ
för att Sverige skall få. tillfälle att vara
med.
Ordf. Gäller det både sjöfart och han¬
del?
L. Ja, både sjöfart och handel. Under
kriget kommo norrmännen dit med c :a
150 fartyg, som till största delen gingo
i time-charter, efter hvad jag hörde. Sven-
skarne hade, såvidt jag vet, under samma
tid icke mer än 4 fartyg där ute. Hvad
handeln beträffar, finnes det nog svenska
varor, som leta sig dit ut. Men de im¬
porteras för det mesta af engelska eller
tyska firmor. Jag tror emellertid, att med
anställande af lönade konsuler skulle Sve¬
riges handelsintressen i Japan kunna blif¬
va mycket väl tillgodosedda. Men det är
kanske en sak, som skulle stöta på rent
ekonomiska svårigheter, förmodar jag. Och
då finnes endast det andra alternativet,
olönade konsuler. Skall det vara utländska
män, som utses till olönade konsuler där
ute — och det är naturligtvis nödvändigt
tills vidare — då är det fara värdt, att
våra handelsintressen blifva, om icke rent
af försummade, dock icke så »pådrifna», om
jag så må saga, från dessa konsulers sida,
som önskligt vore. Om man däremot skulle
kunna lyckas intressera svenskar att bo¬
sätta sig där ute, skulle de för att förtjäna
pengar själfva draga till sig svenska varor,
det är åtminstone utsikt till, att det skul¬
le blifva händelsen. Därför tror jag, att,
om man kunde uppmuntra svenska män att
begifva sig till Japan i egenskap af köp-
manskonsuler, de skulle kunna göra Sve¬
riges handelsintressen där den största nyt¬
ta. Men det fordras härför från början
ett kraftigt pekuniärt understöd från sven¬
ska statens sida, så att dessa personer icke
äro uteslutande beroende af den vinst, de
kunna göra på sin affärsverksamhet där ute.
Jag tror nämligen, att det kan dröja många
år, innan de lyckas skaffa sig tillräcklig
förtjänst i Japan. Det finnes, så vidt jag
vet, icke en enda svensk kontorist i Ja¬
pan, under det att tyskar, engelsmän,
amerikaner och italienare o. s. v. börja
såsom biträden på kontor eller i bodar
och sedan komma sig upp. Kunde man,
som sagdt, få svenskar att bosätta sig i
Japan och därvid till en början lämna
dem ett understö dl å 5 å 6 tusen kronor,
tror jag, att det skulle vara ganska mycket
vunnet därmed. I Korea är det två hamnar
för närvarande, som äro af betydelse, näm¬
ligen Husan, järnvägens ändpunkt, och
Chemulpo, som är hamnstad till Söul.
Där skulle det vara af behofvet påkalladt
att ha svenska konsuler. I hela Japan
finnes det visserligen 31 öppna hamnar,
men af dessa torde det icke vara flera än
de, där svenska konsulat nu finnas, som
ha behof af sådana, plus Moji eller Shi-
monoseki.
Jrdf. Väntar man, att det förhållande,
hvari Korea nu kommer att stå till Ja¬
pan, skall öppna någon större marknad
i Korea för afsättning af europeiska pro¬
dukter ?
L. Jag tror, att det är utsikt, att så
kommer att blifva fallet Genom samtal
med legationsrådet Ancker, som var däu
ute samtidigt med mig och gjorde ett be¬
sök i Korea på omkring 5 veckor, hai
jag hört, att där fanns ganska mycket att
göra, särskildt för dem, som kunde erhålla
koncessioner där ute.
Ordf. Kan legationssekreterarebefattnin¬
gen sammanslås med tolkens befattning
genom att utbilda en särskild tjänsteman
därtill, eller kunde man t. o. m. till en
sådan gemensam befattning taga någon
af dessa från hemlandet utsände köpmän,
som skulle lära sig japanska? Och hvilken
tid erfordras det för att lära sig detta
språk, så att man kan uppträda såsom
tolk?
L. Jag föreställer mig, att det kan gå på
3 år, och jag anser icke omöjligt, att
legationssekreteraren kan tillika vara tolk
och konsulatsekreterare. Det kom för nå¬
gon tid sedan en holländsk tolkelev dit
ut. Hau hade redan vid universitetet stu¬
derat kinesiska, så att han kände till ki¬
nesiska alfabetet, hvilket är den svåraste
delen af språket där ute, japanerna an¬
vända nämligen hufvudsakligen det kine¬
siska alfabetet. En man som han, hvilken
förut studerat detta ämne vid universi¬
tetet och aflagt examen däri, var redan
efter ett hälft år ganska långt inne i
språket. Men för den, som kommer dit ut
utan sådana förutsättningar, håller jag
före, att det icke går att lära sig ja¬
panska på kortare tid än 3 år.
Ordf. Kan man påräkna, att den japan¬
ska industrien efter kriget skall taga upp¬
sving. eller beräknar man, att Japan ännu
någon tid framåt skall hafva större be¬
hof af europeiska produkter än förut?
L. Jag vågar tro, att Japan under
den närmaste tiden kommer att ha mindre
behof af europeiska produkter än hittills.
Ordf. På grund af bristande köpkraft
eller af hvilken orsak?
L. På grund af bristande köpkraft.
Söderberg. Tullarna i Japan äro ju
mycket höga?
B 54
L. Ja, tullarna ha blifvit ofantligt höga
i följd af kriget.
Ordf. Förekommer något monopol i Ja¬
pan, på tobak eller dylikt?
L. För att ordna krigsfinanserna eta¬
blerades i början af kriget ett tobaks-
monopol. Men det är, såvidt jag vet,
det enda monopol, som förekommer i Japan.
Herr Hjalmar Cassel, Stockholm. (13. 12. 1905.)
Ordf. Anser Ni, att vi i Ostasien be¬
höfva diplomatiska representanter och kon¬
suler?
€. Det ligger ju i sakens natur, att
efter skilsmässan med Norge blir behofvet
af konsuler och diplomater mindre. Förut
— och särskildt det sista året — har det
tack vare den norska sjöfarten varit ovan¬
ligt mycket att göra, och konsulatkontoren
ha varit alldeles öfverhopade med arbete.
Exempelvis i Shanghai har generalkon¬
suln haft så mycket att göra, att hans
hälsa led däraf. Likadant var förhållan¬
det i Kobe. Där klagade man öfver, att
man hade 14 å 15 timmars arbete om
dagen. Men nu, sedan de norska sjöfarts-
göromålen kommit bort, och då den sven¬
ska sjöfarten där är jämförelsevis obetyd¬
lig, blir särskildt behofvet af konsuler
mindre än förut. Naturligtvis blir man
alldeles icke utan göromål. Men jag skulle
dock här vilja framhålla såsom ett önske¬
mål, att generalkonsulsbefattningen i
Shanghai måtte bibehållas, ty denna har
betydelse icke endast för sjöfarten utan
äfven i jurisdiktionsafseende. Såsom nog
är bekant, ha svenskarna i Kina liksom
andra främlingar s. k. exterritorialitets-
rätt. Dei äro icke underkastade Kinas doms¬
rätt, utan dömas af sitt eget lands myn¬
dighet. Därför är det nödvändigt, att
högste representanten för Sverige i Kina är
en person, som har sådan allmän social
ställning och sådan ställning bland sina
ämbetsbröder samt den särskilda juridiska
bildning, som är erforderlig, för att han
skall kunna utöfva domsrätten öfver lands¬
männen i Kina.1 I Shanghai äro, kan man
säga, generalkonsulerna ett slags småfurs¬
tar, som sitta och styra allt i samhället.
Skulle nu Sverige representeras af en köp-
manskonsul, som kanske icke ens voro
svensk, så skulle denne icke ha det ringaste
att säga bland de andra makternas general¬
konsuler. Det skulle äfven vara olyckligt,
om vi där hade en vanlig konsul. Danmark
har dit utsändt en konsul, men denne har
icke samma anseende som generalkonsu¬
lerna. Jag har mig särskildt bekant, att
vår generalkonsul, Hagberg, åtnjuter myc¬
ket stort anseende och säkert varit till
stort gagn för de 2 å 300 svenskar, som
finnas där ute. Nu tror jag icke, att det
ur svensk synpunkt är alldeles nödvändigt
att tänka på att tillgodose våra därvarande
landsmäns intressen, ty Sverige har huf¬
vudsakligen intresse af att tillgodose sina
egna affärer. Men det vore ändå hårdt
att lämna dessa landsmän alldeles utan
skydd. Däremot vågar jag för min del
icke påstå, att det är absolut behöfligt
att hafva en envoyé eller minister i Pe¬
king, ty dels finnes det icke många
svenskar där — det är blott några få —
och dels hafva vi icke haft några andra
affärer officiellt med Kina än de där
missionärsreklamationerna, och jag hoppas,
att de icke) vidare skola upprepas, så att det
icke blir något tillfälle att fordra ersätt¬
ning. Denna angelägenhet sköttes, som
bekant, af diplomatiska kårens doyen, som,
efter hvad jag hört, tillfredsställande
handhaft de svenska reklamationerna och
lyckats att få ut så många fördelar, som
man möjligen kunde tänka sig vinna. Nå¬
gra större fördelar tror jag därför icke,
att man skulle uppnå genom en mi¬
nister i Peking, ty i allmänhet äro ki¬
neserna fientligt sinnade mot européerna
och särskildt mot de officiella beskicknin¬
garna. Detta är jn också ganska förklar¬
ligt, och man bör icke alls undra på, att
kineserna betrakta de utländska beskick¬
ningarna med misstro. Denna misstro
skulle naturligtvis äfven falla på det sven¬
ska ombudet, som ju icke gärna kunde
isolera sig från de andra, utan endast skinm
bli en röst i den europeiska konserten i
Peking. Och jag tror därför, att det för¬
delaktigaste vore att hålla sig därifrån.
Generalkonsuln i Shanghai skulle mycket
väl kunna sköta de diplomatiska ärenden,
som förekomma. Han kunde ju vid före¬
kommande tillfällen uppträda såsom extra¬
ordinärt sändebud. Dock borde han icke
hafva denna värdighet alltid, ty då skulle
han komma i ett obehagligt förhållande
till sina ämbetsbröder i Shanghai. Han
skulle nämligen då komma att gå före de
andra, generalkonsulerna, och det vore icke
B 55
passande för den svenske generalkonsuln
att gå före stormakternas generalkonsuler.
Detta skulle väcka ond blod. Jag hem¬
ställer därför, att generalkonsuln i Shang¬
hai som hittills sköter de diplomatiska
ärendena på det viset, att lian fram¬
lägger ärendena för regeringen i Peking
genom diplomatiska kårens doyen därstä¬
des, men vid viktigare tillfällen utrustas
som speciellt sändebud och då personligen
inställer sig i Peking. Det vore bra, om
vår konsulära representation kunde utsträc¬
kas äfven till andra platser i Kina, ty
det finnes stora utsikter för att vår han¬
del med tiden blir af betydelse äfven
i andra delar af detta rike. En dylik
utsträckning af konsulsrepresentationen ex¬
empelvis till Hongkong och Tientsin, möj¬
ligen äfven till Singapore, skulle nog icke
blifva utan vinst. Särskildt i Hongkong
och Tientsin — däremot torde det icke
vara skäl att utsträcka den äfven till
Cheefoo, ty detta är en plats, som mel¬
odi mer går tillhaka. Denna ort har'
förut haft betydelse, men nu tages handeln
där mer och mer om hand af den tyska
kolonien i Kina. Det är således en plats,
som förlorat i betydelse, under det att
Tientsin är en millionstad.
Ordf. Känner Ni till hvad de i Shang¬
hai och Tientsin bosatta svenskarne drifva
för slags affärer?
C. Af svenskarne i Shanghai ha de flesta
anställning i lotsverket och det kinesiska
sjötullverket. De användas rätt mycket
sem lotsar, och såsom sådana hafva de
en god position och förtjäna mycket pen¬
gar. Sedermera har såsom chef för telefon¬
verket äfven kommit en svensk, och han
använder flera svenskar. Och för åtskil¬
liga ingeniörsföretag skulle nog åtskilliga
svenskar kunna komma att användas.
Ordf. Pinns det inga svenska affärs¬
män där ?
C. Jo, en af de största skeppsredarne
i Shanghai var svensk, men han måste låta
sina skepp gå under engelsk flagg, emedan
han enligt nuvarande lag icke kunde föra
svensk flagg. Han hade någon sorts före¬
vändning att uppträda under engelsk flagg,
men jag minnes icke riktigt hvad det var.
Han var emellertid mycket ledsen öfver
att icke kunna använda den svenska flag¬
gan. Det var en mycket driftig man, och
han hade ett 10-tal skepp. Nu har han
dragit sig tillbaka och öfverlämnat affä¬
ren till sina söner, som ingått i en engelsk
firma. Anledningen, hvarför skeppsrederi
så litet bedrifves, är nog den gällande
lagen, som fordrar, att man skall vara bo¬
satt i Sverige och svensk undersåte. Öf¬
vergå vi så till förhållandena i Japan,
så finnas där mycket få svenskar; själf har
jag ej träffat mer än 4 eller 5. Ledaren af
en stor mekanisk verkstad i Yokohama är
svensk. Man kan således icke för närvarande
tala om något stort intresse i Japan. Men
man kan ju tänka sig, att Japan skulle kun¬
na få större betydelse för vår export. Ty vi
ha vissa produkter, som i Japan äro
ganska värdefulla. Pappers- och trämas-
seexporten torde t. ex. hafva stora utsik¬
ter. Och det finnes icke någon orsak, hvar¬
för man icke skulle kunna upparbeta ex¬
porten dit liksom till andra trans-oceani-
ska länder. Såsom förhållandena nu äro,
är det icke mycken sysselsättning för kon¬
suler i Japan, och därför tror jag, att göro-
målen skulle kunna skötas af en person,
som äfven är anställd i diplomatisk tjänst.
Jag föreställer mig, att en minister i To-
kio skulle kunna få så mycket politisk
betydelse, att han skulle försvara de ut¬
gifter, som blefve erforderliga därför, och
då skulle han på samma gång kunna hafva
exekvatur som generalkonsul. Skulle jag
själf våga framställa någon egen åsikt,
så vore det den, att en person i Tokio på
samma gång kunde vara minister och gene¬
ralkonsul. Han skulle ha större anseende
och inflytande, om han vore minister, och
icke hafva mera arbete, än att han icke
samtidigt skulle, om han vore utbildad
som konsulattjänsteman, kunna sköta kon-
sulatgöromålen. Möjligen kunde vid le¬
gationen vara attacherad en vice-konsul,
som då äfven kunde tjänstgöra som
kanslist. Det är vanskligt att tala om
de politiska förhållandena, men jag fö¬
reställer mig, att vi i framtiden skulle
hafva en värdefull hjälp af vänskapliga
förbindelser med Japan, som nu blir den
stora och snart sagdt bestämmande makten
i Ostasien. Sannolikt får det så stort in¬
flytande i Kina, att det kommer att dik¬
tera förhållandena därstädes. Inom dess
direkta intressesfär falla äfven Korea och
Mandschuriet, dessa stora och rika län¬
der, i hvilka nu blir mycket att göra.
På alla koncessioner, stora leveranser o. d.
till arbeten i dessa länder kommer ja¬
panska regeringen att lia stort inflytande.
Man kan visserligen icke begära, att Ja¬
pan skulle särskildt intressera sig för Sve¬
rige, men det kunde ju hända, att man
genom en sådan representant kunde knyta
vissa ömsesidiga äfven politiska vän¬
skapsförbindelser, som kunde blifva nyt¬
tiga vid tillfälle. I alla fall är detta
ett område, där jag icke törs yttra mig.
B 56
Men om det icke skulle öka kostnaderna
för mycket, så kunde man ju i alla fall
tänka sig, att en sådan representant i
Tokio skulle försvara utgifterna därför,
och man bör icke vara alldeles utan en
sådan.
Ordf. Skulle man icke därjämte behöfva
några konsuler i de japanska hamnarna?
C. Ja, jag undrar, om det vore nöd¬
vändigt att utsända konsuler. Man skulle
kunna göra besparingar genom att använda
endast köpmanskonsuler i Nagasaki, Kobe
och Yokohama. Det sista ligger så nära
Tokio, så att där behöfves icke någon sär¬
skild representant — det är icke mer än
V2 timmes spårvagnsfärd mellan dem, och
ofta har det varit så, att en person bott
i Yokohama och varit representant i Tokio.
Någon särskild representant i Yokohama
tror jag således, att man icke skulle be¬
höfva, utan endast en köpman i Kobe och
en i Nagasaki.
Ordf. Vi återkomma till de kinesiska
hamnarna Shanghai och Tientsin. Äro lef-
nadskostnaderna där höga?
C. Ja, det äro de; särskildt för européer,
ty de kunna icke lefva som kineser och ja¬
paner. Och en representant måste ju hålla
sig i nivå med de andra representanterna,
hvilka i allmänhet lefva högt och hafva
stora inkomster. Kör en turist ställer sig
utgifterna dubbelt så höga i Japan som
i Tyskland och Italien, och en yen kan
i värde anses motsvara en tysk mark.
Ordf. Och hur är det i Kina?
C. Där är det något billigare. I Shang¬
hai kan man få inackordering i de största
hotellen mot 125 dollars i månaden. Man
får naturligtvis nöja sig med ett mindre
rum. I Yokohama däremot kan man icke
gärna få inackordering under 160 yen. Det
är dyrare i Yokohama än i Shanghai. Det
är svårt att säga, huru mycket en repre¬
sentant skulle behöfva där, men jag tror,
att det skulle vara mycket svårt för någon
att lefva där under 3,000 dollars, och då
får han icke alls lefva högt, utan ytterst
blygsamt.
Ordf. Hurudant är det med bostads¬
förhållandena därstädes ?
C. Ja, i Hongkong är det bra. Där
finnes det goda och vackra bostäder, som
i allmänhet ligga bra. Något dyrare är det
kanske i villorna uppe på bergssluttningen.
I Tientsin däremot är det ganska svårt att
få lämplig bostad, så framt ej svenska
staten ordnar saken.
Ordf. Jag förmodar, att Ni med det
sagda afser äfven en person med familj 1
C. Ja, skall han ha familj, då blir det
nog nödvändigt, att staten består honom
bostad. Utan familj kan han nog lefva
på hvad jag nyss sagt.
Ordf. Hurudana äro lefnadsomkostna-
derna i Singapore ?
C. De äro kanske något billigare i Sin¬
gapore, ty all vedbrand bortfaller. Där
förekommer nämligen aldrig någon eld¬
ning, hvilket är en ganska stor utgift i
Tientsin, där man måste elda 4 månader.
Med bostäderna är det mycket väl beställdt
i Singapore. Där finns en stor stadspark,
hvarest de förnämare byggt sig villor. Där
kan man bygga upp en trävilla jämförelse¬
vis billigt. Lefnadskostnaderna äro lägre
i Singapore; man lefver mycket på frukt.
Likaså är äfven tjänstefolket lägre af-
lönadt där. Singapore är en stor handels¬
plats med växande betydelse. Äfven där
har en svensk firma från Göteborg (Ga-
delius) — slagit sig ner, som har bra af¬
färer och sysslar hufvudsakligen med sven¬
ska produkter. Det finnes nog göra där.
I Singapore skulle man kanske icke be¬
höfva tänka på bostad för familj, men ju
längre norrut man kommer, desto dyrare är
det att få bostad.
Ordf. Ni har antydt att det för sjö¬
fartens bedrifvande i dessa trakter fin¬
nes åtskilliga svårigheter på grund af la¬
gens bestämmelser. Skulle man genom åt¬
gärder, som undanröjde dessa hinder, kun¬
na få sjöfarten mera befrämjad?
C. Jag tror, att det skulle vara mycket
svårt för ett mindre land. Det högsta man
skulle kunna vinna vore att betraktas så¬
som den mest gynnade nation, och då finge
man följa med hvad stormakterna vinna.
Det ser ut, som om kinesernas politik
nu ginge ut på att bevara vissa rättig¬
heter åt kineserna själfva. De börja drif¬
va rätt mycket sjöfart själfva — särskildt
kustfart —• och det är möjligt, att kust¬
farten snart blir dem helt och hållet för¬
behållen. Det är således icke skäl att räk¬
na för mycket på den kinesiska kustfarten.
Mera vore det att vinna af sjöfarten från
Indien till Kina och från Japan till Kina.
Nu råder särskilda förhållanden i Japan.
Äfven de komma nog att förbehålla sig
kustfarten. Det var nog ett undantag,
att man tillät norska rederier att upp¬
taga vissa router, som eljes voro förbehåll¬
na japanerna själfva.
Ordf. De behöfde själfva sina skepp
för kriget.
C. Ja, den där tillåtelsen är visst upp-
häfd nu. Jag tror uog, att japanerna snart
förbehålla sig själfva kustfarten. Men det
B 57
finnes mycket att göra i alla fall. Sjö¬
farten däruppe kan upparbetas ändå. Emel¬
lertid torde man. icke få indraga de kon¬
suler, som nu finnas, ty svenska fartygs-
befälhafvare och sjömän skulle då stå all¬
deles rådvilla. Om icke konsuler funnes,
så skulle sjömännen få mycket svårt att
reda sig.
Ordf. Är det några särskilda punkter,
som Ni skulle vilja beröra?
C. Jag tror, att jag nu sagt det mesta,
som är att säga om dessa förhållanden.
Det beror naturligtvis ofantligt på hvil-
ka personer, som skola sköta saken. Är
personen duglig, så kan han spela en ofant¬
lig roll. För en ministerpost i Tokio ford¬
ras naturligtvis särskild kännedom och er¬
farenhet af förhållandena därute. Det är
kanske den största svårigheten att lösa
personfrågan. Får man rätta personen i
Tokio, så kan han bestämdt göra mycket.
Jag tror, att japanerna skulle ställa sig
ganska välvilligt emot våra önskningar.
Japanerna äro framför allt misstänksam¬
ma mot stormakterna och göra bestämdt
mera för ett mindre folk, som de icke
behöfva vara rädda för. Vi skulle san¬
nolikt hafva ganska stora utsikter att där
vinna fördelar.
Bruksägare A, H. Göransson, Sandviken. (13. 12. 05.)
Ordf. Anser Ni upprättandet af fasta
beskickningar och lönade konsulat i största
möjliga utsträckning behöfligt eller önsk-
värdt ?
G. Jag känner på mig, att tanken tycks
vara, att staten skall understödja all in¬
dustri så mycket som möjligt, men jag
är dock ej, på grund af min egen erfa¬
renhet, på det klara med, om detta är be¬
höfligt. Jag skulle nästan vilja säga, att
det icke är nyttigt, och jag är tveksam,
om jag ens skall säga, att det är önsk-
värdt. Ty af den erfarenhet, jag vunnit
under min egen affärsverksamhet, som bör¬
jade år 1868, så att jag således 37 år
årligen rest ut för affären, har jag fun¬
nit, att det går mycket bra utan något
understöd från konsulerna. Jag har blott
en enda gång vändt mig till en konsul,
det var i Berlin, för att få statistiska
uppgifter ur officiella handlingar, och det
fick jag genast. Det är enda gången. Jag
har dock lyckats åstadkomma en export-
affär på några miljoner med tillhjälp af
agenter. Jag anser därför hjälp af kon¬
suler icke vaxa behöflig för den svenska
industrien, ty man kan arbeta utan sta¬
tens hjälp; och frågan är, som sagdt, om
sådan hjälp ens är önskvärd. Man lär sig
nämligen därigenom att lita på statens
hjälp och att ej stå på egna ben, och då
bli äfven benen svagare.
Ordf. Är det Eder åsikt, att konsulerna
jämväl äro obehöfliga för att anskaffa
kommersiella informationer?
G. Jag anser, att det ej är meningen,
att konsulerna direkt skola deltaga i af-
färslifvet; men för lämnande af upplys¬
ningar är det naturligen bra att hafva
dem. Men om man därför skall behöfva
utveckla det system, som finnes, och låta
det växa ut med flera lönade konsulat
för att därigenom söka skaffa mer till¬
gång till upplysningar, det vet jag ändock
ej. Beträffande punkt 1) skulle jag först
och främst vilja skilja mellan de två olika
slagen konsulat: först konsulat för sjö¬
farten och rederierna och sedan sådana
för handeln. För sjöfartens och rederier¬
nas räkning behöfvas naturligen i alla
händelser konsulat, men jag anser mig ej
tillräckligt kompetent att yttra mig om,
huruvida det behöfves flera konsulat än nu
för det ändamålet. Att de behöfvas där¬
för, ärf säkert, ty rederierna kunna ej
hafva agenter öfverallt. Hvad beträffar
handeln, så vet jag icke, om man för
erhållande af upplysningar verkligen skul¬
le behöfva flera lönade konsulat än nu.
Man kani i allmänhet sköta sig på an¬
nat sätt.
Ordf. Finnes det anledning att anställa
lönade biträden i form af sakkunniga han-
delsattachéer?
G. Hvad vi egenligen behöfva är att
uppamma ett handelsstånd för exporten,
något som vi lida total brist på f. n.
Jag tänker härvid särskildt på järnindu¬
strien. Det finnes ju några grosshandla¬
re i Stockholm och Göteborg, som tagit
hand om den saken och göra det tämligen
bekvämt; men det hax aldrig varit den
fart däri, som det borde vara. Detta blef-
ve först möjligt genom att uppfostra en
bättre handelskår än den vi f. n. ha.
Är det därför fråga om att attachera per¬
B 58
söner, antingen såsom v. konsuler, såsom
sekreterare eller handelsattachéer, skulle
jag för min del föredraga, om det kunde
bli handelsattachéer, hvartill man borde
taga unga handelsämnen. Binge man dem
anställda på bestämd tid, för vissa år,
och finge de den känslan, att det ej vore
meningen att de i framtiden skulle bli
konsuler och gå in på ämbetsmannaba¬
nan, utan att de skulle efter t. ex. 3
års tjänstgöring vid konsulaten återgå till
handeln, så skulle handelskåren kunna dra¬
ga ganska väsentlig nytta af den erfaren¬
het, som dessa handelsattachéer förvärfvat.
Ordf. Är det Eder mening, att målet
skulle nås genom ömsesidigt utbyte af
tjänster, så att exportindustrien skulle haf¬
va nytta af handelsattachéerna, medan de
äro anställda vid konsulaten, och dessa
samma personer på samma gång' skulle
öka sina kunskaper och sedan gå tillbaka
till handeln ?
G. Ja. Men detta utesluter egentligen
ej frågan om v. konsuler och sekreterare,
utan dessa få nog gå jämsides med de
förra; och vid de större konsulaten be-
höfves det kanske 2 eller flera sådana.
Man skulle antaga v. konsuler och sekre¬
terare såsom blifvande konsulsämnen, men
bredvid dem ett flertal handelsattachéer,
hvilka skulle ha känsla af, att deras mål
vore att bli köpmän. Earan med gene¬
ralkonsulaten är den, att de äro så högt¬
stående platser och förenade med så goda
villkor, att det blir många, som täfla
om dem och som gjort sig förtjänta af
denna utmärkelse kanske genom en lifs-
gärning, som de ofta ha bakom sig. Gene¬
ralkonsulaten besättas ibland med såda¬
na personer, men det kunde ju ändock
ej skada att taga in ett visst antal unge
män såsom v. konsuler och sekreterare,
hvilka då skulle ha möjlighet att i sinom
tid avancera till de bättre platserna.
Ordf. Konsulernas uppgifter sönderfalla
i två delar, en af administrativ och en
af kommersiell art. Eder mening är så¬
ledes den, att man skulle kunna hålla dem
åtskilda, där konsulaten äro af större om¬
fattning, och att handelsattachéerna i re¬
geln icke borde påräknas såsom kandida¬
ter till konsulsplatser?
G. Just så. Det är af största vikt,
att handelsattachéerna gå tillbaka till han¬
deln för att vi skola få ett godt han-
delsstånd. Äfven med handelsstipendiater-
ua måste vi ställa på det bästa sätt.
Man bör sända ut unge män såsom stipen¬
diater och skaffa dem tillräckliga me¬
del för att underlätta deras arbete.
Ordf. Hvilka fordringar bör man ställa
på handelsstipendiaterna?
G. De böra blott ha varit ett visst
antal år i handeln och kunna förete go¬
da rekommendationer om vakenhet och
duglighet. På handelsattachéerna däremot
må man väl hafva litet större fordringar:
möjligen studentexamen och någon huma¬
nistisk bildning. Men på handelsstipen-
diatema får man ej ställa så stora ford¬
ringar, utan för antagandet skall blott
fordras, att lian är en bra karl, som är
vaken och har intresse för handel. Vidare
måste han naturligen gått igenom lärlings¬
kurs en i handel, så att han ej behöfver
börja alldeles från början.
Ordf. Brukar Ni anlita Exportföreningen
för införskaffande af upplysningar?
G. Nej, vi hafva våra egna upplys-
ningsbyråer i utlandet, men jag vet, att
förfrågningar bruka ganska ofta göras ge¬
nom Exportföreningen och att man brukar
vara belåten med upplysningarna.
Ordf. Är det någon annan erinran som
Ni skulle vilja göra i fråga om konsu¬
laten ?
G. Ja, beträffande frågan, i hvilka län¬
der konsulat böra finnas och nya upp¬
rättas, skulle jag vilja saga, att det ej
lönar sig att utveckla denna institution i
Europa, men väl i främmande länder så¬
som Japan, Kina, Australien m. fl. Där
skulle det vara önskvärdt, om vi finge
flera lönade konsulat, ty där behöfver man
dem. Vi behöfva dem mindre, emedan vi
vanligen arbeta genom agenter i Hamburg
eller London, men de som inleda handels¬
förbindelser direkt behöfva dem nog, tv på
dessa långa afstånd är man redlös, om man
kommer i svårigheter.
Fallenius. Skulle handelsattachéer huf¬
vudsakligen anställas vid konsulat utom
Europa?
G. Ja, det låter ju göra sig, men gäl¬
ler det att skapa dugliga köpmän, är det
nog lika bra, att de lära känna de euro¬
peiska förhållandena; och därför kunna
de lika gärna komma till europeiska kon¬
sulat.
Falleni :is. Handelsattachéerna skulle ju
äfven vara till nytta för konsulaten själf-
va?
G. Ja, de skulle tjänstgöra på konsu¬
laten och vaxa deras speciella handels-
sakkunnige, fastän de sedan skulle åter¬
gå till handeln.
Ordf. Böra konsulatärendena skötas af
utrikesdepartementet eller af kommerskol-
legium eller det möjligen blifvande han¬
delsdepartementet ?
B 59
G. Jag anser, att utrikesaffärerna ovill¬
korligen böra gå genom utrikesdepartemen¬
tet, men att detta icke bör utesluta möj¬
ligheten, att vi äfven få ett handelsde¬
partement. Då är frågan: komma ej dessa
båda, utrikes- och handelsdepartementet,
i kollision med hvarandra? Härtill sva¬
rar jag, att ett blifvande handelsdepar¬
tement får så mycket att uträtta för den
svenska handeln, näringarna och industri¬
en, att det får fullt upp att göra, utan
att syssla med utrikeshandeln. Utrikes-
affärerna böra, enligt min åsikt, gå blott
genom en enda hand.
Ordf. Utrikes- och handelsdepartemen¬
ten skulle naturligen gå hvarandra till
handa.
G. Naturligtvis. men ej skulle ett
svenskt handelsdepartement deltaga i sköt¬
seln af utrikesaffärerna. Det skulle få upp¬
lysningar från utrikesdepartementet och sö¬
ka förbereda den svenska handeln och in¬
dustrien, så att den blefve exportduglig.
Broström. Skulle man ej kunna tänka
en annan form för handelsstipendiaternas
verksamhet än f. n., någon annan instruk¬
tion för dem?
G. Jag känner ej till deras instruktion,
men jag har hört, att man från Norge
klagar öfver att handelsstipendiaterna äro
för lös släppta, att de ej hafva något an¬
svar och ingen, som håller reda på dem.
Jag kan ej säga, huru det bör ordnas
för att förekomma detta. Norrmännen ha
t. o. m. önskat, att de skulle ställas un¬
der uppsyn af konsulaten, ehuru jag ej vet,
om det är fullt lämpligt. Det är samma
risk med dem som med all sådd: det är
ej alla frön som bära frukt. Och man kan
ej heller vänta, att samtlige dessa unge
män skola utveckla sig till belåtenhet.
Att tvinga fast dem i tvångströja vid
konsulaten, tror jag ej vara lämpligt, utan
de böra nog ha en smula frihet.
Söderborg. Yore det ej lämpligt att Ex¬
portföreningen valde stipendiaterna?
G. Ja, kanhända; det var meningen från
början och Exportföreningen tillsatte ock¬
så en mängd sådana stipendiater, men
det är nu slut. Det var ej lång tid,
som Exportföreningen hade detta anslag,
ty höga vederbörande kommo och sade
stopp, emedan de trodde sig finna, att
det ej var någon nytta därmed. Men man
saknade nog också tillräckligt tålamod,
ty man kunde ej så snart vänta några
resultat. En affär skapas ej på några få
år. När jag började år 1868, var det då¬
ligt nog under de 10 första åren; och
först sedermera tog det fart. Hvad som
fordras är således uthållighet, tålamod och
arbete.
Disponenten II. Wulff, Norrköping. (15. 12. 05.)
Ordf. Erågan 1.
W. Lönade konsulat böra uppsättas å
de orter, dit Sverige har eller kan för¬
väntas att få mera omfattande export. Jag
har icke ansett mig kunna närmare preci¬
sera hvar, men jag vill förutskicka, att
jag tror mycket mera på nyttan af lönade
än af olönade konsuler.
Ordf. Erågan 2.
W. Vid konsulat, hvarest konsuln är
handeiskunnig, torde konsulenter eller han-
delsattachéer icke behöfva anställas, såvida
ej sådan anställning kan anses vara lämp¬
lig för utbildningen af konsulataspiranter.
Om konsulerna själfva äro hemmastadda i
de industriella och handelsförhållandena
på den ort, hvarest de äro anställda, borde
dylika attachéer icke behöfvas. Det enda
fallet skulle vara, om konsulns område
är så stort, att han icke själf kan sköta
angelägenheterna därstädes.
Ordf. Kan man förutsätta att alltid få
konsuler, som hafva en så omfattande mer¬
kantil insikt?
W. Denna fråga är svår att besvara.
Ordf. Hvad lönade konsuler beträffar
hafva vi haft och komma väl äfven fram¬
gent att stundom få personer, som icke
hafva merkantil utbildning.
W. Vid sådana förhållanden äro nog at¬
tachéer eller stipendiater nyttiga; men jag
föreställer mig, att konsulaten på större
platser borde besättas med personer med
handelsbildning.
Ordf. Vi öfvergå till frågan 3.
W. Någon större nytta af konsulenter
vid olönade konsulat kan icke tänkas vara
att förvänta, ty vid dessa konsulat söker
man väl företrädesvis att få handelskun-
niga personer.
Ordf. Erågan 4.
B 60
W. Vid konsulsutnämningar är det önsk-
värdt, att vederbörande hafva så stora
kunskaper som möjligt, men att särskild
hänsyn tages till den praktiska läggnin¬
gen hos vederbörande, så att detta blir
utslagsgifvande. Ju större och mera om¬
fattande allmänbildning, dess bättre, men
kännedom om handel och handelsförhållan¬
den bör vara ett oeftergifligt kompetens¬
villkor. Jag har gått ut ifrån att till
konsuler böra tagas personer, som stå han¬
deln och handelsförhållanden nära, men
detta är kanske icke möjligt att genom¬
föra på alla håll.
Ordf. Svårigheten ligger tydligtvis däri,
att konsulerna hafva mycket omfattande
administrativa uppgifter att lösa på en del
håll. På sådana ställen som t. ex. London,
Hamburg, Antwerpen etc. ställas från sta¬
tens sida ganska stora kraf på konsulns
tjänst. Därför blir det oundgängligen nöd¬
vändigt att för dylika personer fordra nå¬
gon kompetens i afseende å juridiska
kunskaper och administrativ rutin. Då
blir frågan: kan man tillika skaffa dem en
handelsutbildning, så att de kunna fylla
båda kraf ven?
W. Då är det naturligtvis nödvändigt,
att det finns handelsattachéer eller hau-
delsstipendiater anställda på de större kon¬
sulaten för behandling af rent merkantila
frågor, om konsuln själf icke är kompetent
att handlägga dessa saker. Jag har uteslu¬
tande sett dessa saker ur handelns och in¬
dustriens synpunkt, och då synes det mig,
att handelskompetens är nödvändig i do
flesta fall, när det gäller att underlätta
afsättningen af våra produkter. Om det är
konsuln själf eller någon annan, särskildt
anställd, som innehar denna kompetens,
det gör ju detsamma, men säkert är en¬
ligt mitt förmenande, att det är nöd¬
vändigt att på de större konsulaten hafva
någon handelskunnig person.
Ordf. Prågan 9.
W. Min åsikt är, att konsulerna såvidt
möjligt böra uttömmande besvara alla från
svenska medborgare ställda rimliga spörs¬
mål rörande särskildt handeln, sjöfarten
och industrien i det land eller det distrikt,
hvari de äro anställda; dock böra de i
regel kunna befrias från att lämna solidi-
tetsupplysningar, då sådana i allmänhet
lämpligare erhållas från för denna klass
af upplysningar särskildt inrättade inter¬
nationella institut. Det förekommer, före¬
ställer jag mig, rätt ofta, att konsulat
och beskickningar besväras med begäran
om soliditetsupplysningar. Det är åtmins¬
tone min erfarenhet från den tid, jag var
tysk konsul i Norrköping. Enligt min
uppfattning besväras konsulaten alltför
mycket med förfrågningar af denna art.
Det är för öfrigt svårt för en konsul att
gifva dylika upplysningar, ty de måste
ju alltid lämnas under helt annat an¬
svar än de enskilda upplysningsbyråemas.
Ordf. ställer frågorna 10 och 11.
W. Jag sammanfattar svaret sålunda:
konsulerna böra oaflåtligt följa handels-,
sjöfarts- och industriförhållandena i det
land eller det distrikt, hvarest de äro an¬
ställda, och flitigt inrapportera hvad som
kan synas vara af intresse för det svenska
näringslifvet. Dessa rapporter böra så fort
sig göra låter publiceras i en särskild vec-
kopublikation, såsom sker i Norge, eller
möjligen genom den af Sveriges Export¬
förening utgifna tidningen Svensk Export.
Ordf. ställer frågorna 12 och 13.
W. På frågan 12 är mitt svar: alla
från beskickningar och konsulat inkom¬
na redogörelser om kommersiella förhållan¬
den böra samlas hos en myndighet, för¬
slagsvis en under utrikesdepartementet ar¬
betande byrå. Det bör nämligen vara af
stor vikt att på ett ställe kunna erhålla
så omfattande upplysningar som möjligt.
I Norge meddelas sådana upplysningar i
en tidning som utsändes hvarje vecka;
och det skulle vara önskligt att få dessa
meddelanden så fort som möjligt äfven i
Sverige. I afseende å 13:de frågan är
mitt svar: det skulle vara ensidigt, att
hela ledningen af Sveriges utrikesangelä-
genheter finnes loos utrikesdepartementet.
Ordf. Hvad är Edert svar å 14:de frå¬
gan?
W. Konsulsbefattningarna böra som hit¬
tills anslås till ansökan lediga, men då
den tillsättande myndigheten framförallt
bör tillse, att den för befattningen mest
passande utnämnes, torde konsul kunna
tagas äfven utom de sökandes krets. Lö¬
nad konsul bör också, utan ansökan, kun¬
na förflyttas från en post till en annan,
om den högsta konsulatmyndigheten an¬
ser en dylik förflyttning gagna Sveriges
intressen. Med afseende på den erfarenhet,
som jag haft af de konsulat, med hvilka
jag kommit i förbindelse, får jag säga,
att den varit af uteslutande angenäm
art. Jag har särskildt ett mycket be¬
hagligt minne af numera aflidne konsuln
i Sydney O. A. Ealstedt. Han uppma¬
nade oss att bearbeta exporten af papper
på New South Wales i Australien. Det
lyckades utmärkt väl, och hau hjälpte
oss så förträffligt, att vi fingo en stor
marknad där ute, som visserligen nu gått
B 61
förlorad, sedan amerikanerna ha satt ned
priset å papper, så att vi icke kunna
fortfara med exporten. Under den tid vi
arbetade därute, var han oss till mycket
stort gagn. Vidare har jag någon erfaren¬
het äfven af konsulatet i Montreal. Kon¬
suln där var oss till stor hjälp och vi¬
sade städse den största beredvillighet. Det
har öfverhufvud taget varit min erfarenhet
vis å vis de konsulat, med hvilka ]ag
kommit i beröring, att de med ytterlig
älskvärdhet lämnat de upplysningar, man
kunnat önska, och att dessa upplysningar
varit af allra största värde.
Fallenius. Anser Ni, att exporten på
Australien och förhållandena därute öf¬
verhufvud taget äro af den beskaffen¬
het, att tillsättandet af en lönad kon¬
sul där kan anses vara af behofvet på-
kalladt ?
W. Ja, helt säkert. Jag tror nämligen,
att en lönad konsul i allmänhet gör mera
nytta än en olönad. Den förre kan ägna
hela sin tid åt de uppgifter, han har
som konsul, under det att den olönade kon¬
suln väl i allmänhet har andra sysselsätt¬
ningar, som göra, att hans egna intressen
ofta nog få gå framför det lands, som han
representerar.
Fallemus. Skulle det vara af behofvet
påkalladt att anställa en lönad konsul för
Sydafrika !
W. Ja, det tror jag. Kap och hela eng¬
elska Sydafrika böra blifva ganska go¬
da platser för afsättning af vissa svenska
artiklar.
Ordf. Hvad är Er åsikt om Argentina!
W. I Argentina äro kanske de finan¬
siella svårigheterna större än i Sydafrika.
Jag skulle för min del icke våga skicka
något ditut utan att först ha betalningen
därför i min hand. Där förefinnes äfven
svårighet med afseende å kursförhållanden
och myntvärdets växling.
Ordf. Huru äro affärerna på Argentina
ordnade !
W. Det bästa sättet att drifva affärer
med Argentina torde vara att vända sig till
något handelshus, som etablerat sig därute,
såsom mellanhand. Sådan firma köper va¬
ror och exporterar lika mycket, som den im¬
porterar. Så göra tyskarne. Vår firma har
sålt mycket papper ditut, men det har alltid
gått genom tyska handelshus, som haft
filialer på platsen. Genom att importera
ungefär lika mycket varor, som de expor¬
tera, ha de kunnat undgå de olägenhe¬
ter, som följa med myntkursens växlin¬
gar. Det har nog gjorts många försök
från svensk sida att få till stånd affä¬
rer på Argentina, men aldrig med större
resultat, såvidt jag vet.
Ordf. Sedan den Johnsonska linjen kom¬
mit till stånd, sker ju direkt export dit!
W. Ja, det är sant, men inom min
bransch tror jag icke, att det är myc¬
ket att göra därute. Det papper, som jag
egentligen intresserar mig för, tror jag
icke kan vinna någon större afsättning
där, allrahelst vi nu fått ett nytt fält
att bearbeta, nämligen Kina, med hvil-
ket land vi trädt i förbindelse med Tysk¬
land såsom mellanhand. Det är endast
ett visst slags papper, som är begärligt i
Kina, men det exporteras också i rätt
stora kvantiteter. Jag tror, att kineser¬
na göra lyktor däraf. De måla dessa i
alla kulörer, och den hufvudsakliga ford¬
ran, som ställes på papperet, är, att det
skall vara så hårdt limmadt, att det går
att måla på det. Exporten af dylikt pap¬
per till Kina är, som sagdt, ganska stor.
Jag har emellertid alltid varit rädd för
att göra direkta affärer på transmarina län¬
der och har i stället föredragit att använda
Hamburg såsom förmedlingsort. I sådant
fall är jag säker att få mina penningar.
Att lämna kredit åt transmarina länder är
i allmänhet ganska osäkert. Jag tror för
öfrigt, att en fabrikant i de flesta fall
gör klokare i att afsätta sina varor genom
förmedling af ett köpmanshus.
Ordf. Är denna export af papper på
Kina af gammalt datum!
W. Nej, den har endast fortgått under
de sista åren. Kina har förut fått sitt
behof tillgodosedt från Tyskland. Och det
är möjligt, att man fortfarande kallar det
papper, vi exportera, för tyskt papper.
Ordf. Huru förhåller det sig med denna
sak i afseende å Japan!
W. Japan själf har på sista tiden bör¬
jat tillverka mycket papper och för ända¬
målet anlagt stora fabriker, så att dit lär
pappersexporten icke blifva så stor. Men
däremot torde detta vara fallet, hvad be¬
träffar Kina.
Ordf. Är det pappersmassa eller pap¬
per, som exporteras!
W. Hufvudsakligen papper. Men pap¬
persmassa torde nog kunna bli en bety¬
dande exportartikel på Japan. Jag vet
icke, om man har tillräckligt med skog
i Japan för fabrikation af pappersmassa.
Ordf. Nej, det har man inte.
W. Ja, då kan man förutse, att det äf¬
ven blir en stor marknad därute för pap¬
persmassa. Men för närvarande är det,
som sagdt, hufvudsakligen papper, som ex¬
porteras. Svårigheten -är emellertid att
l
B 62
på så långt afstånd kunna bedöma kö-
parnes finansiella förhållanden.
Ordf. Kan risken anses vara så stor,
när, enligt hvad för kommittén uppgif-
vits, mellanhänderna nöja sig med en gan¬
ska måttlig kommission?
W. Dessa mellanhänder ha affärshus på
platsen, som noga följa med kreditförhål¬
landena och icke sälja annat än när de
få kontant betalt. Iakttaga de icke den¬
na försiktighet, kan det gå dem illa. Jag
känner exempel på dylika firmor, som gått
öfver ända till följd af uraktlåtenhet i
detta afseende. Särskildt i Brasilien har
det inträffat svåra fallissement af tyska
köpmän. Då jag ansett någon risk före¬
ligga vid affärer med afnämare i aflägsna
länder, har jag icke dragit mig för att
använda mellanhänder. Men jag medgif-
ver att ur rent statsekonomisk synpunkt
är det bättre att träda i direkt beröring
med köparen utan att begagna sig af and¬
ra firmor såsom mellanhänder. Men man
tänker ju alltid först och sist på sig
själf, huru .mycket man vågar riskera.
Hvad som i mitt tycke vore synnerligen
lämpligt för Sverige, det skulle vara, om
några större handelshus kunde etableras
i olika branscher och taga hand om ex¬
porten. Jag har för min del alltid trott
på nyttan af arbetsfördelning i så måtto,
att fabrikanterna icke böra sysselsätta sig
för mycket med köpenskap. De borde i
stället sälja sina produkter till stora sven¬
ska köpmanshus, som grundats i export¬
syfte och för detta ändamål sända ut
ombud för att erhålla upplysningar om
förhållandena därute med afseende å kre¬
dit o. d., hvilka en enskild fabrikant icke
kan skaffa sig, åtminstone icke i samma
omfattning.
Ordf. Några af våra största industriidka¬
re ombesörja försäljningen af sina pro¬
dukter för egen räkning utan att anlita
mellanhänder. Från andra håll åter har
uttalats samma önskemål, som Ni nu gjort,
nämligen att försäljningen borde ombe¬
sörjas genom förmedling af särskildt bil¬
dade handelshus.
W. Jag anser nödvändigt, att dessa han¬
delshus blifva så störa, att de kunna arbeta
med liten vinst. Om en köpmans affär
icke är af den omfattning, att han kan nöja
sig med ett par o/o' vinst, då är det icke
värdt att tänka sig denna sak ordnad
på det sätt, jag nu nämnt. Hvad Eng--
land beträffar, står vår firma i direkt för¬
bindelse med både tidningsföretag och köp¬
män, och vi ha haft den allra bästa er¬
farenhet däraf.
Ordf. Kan man påräkna någon afsättnig
af papper i Kanada?
W. Nej, det går inte. Man har där
skyddat sig genom höga tullar och till¬
verkar för öfrigt själf både trämassa och
papper, så att man konkurrerar med de
skandinaviska länderna i England, hvad
dessa artiklar beträffar. Kanada och Ame¬
rika i öfrigt äro i det hela taget ute¬
slutna, hvad beträffar den billigare sor¬
ten papper. Einare papper importeras, men
endast i obetydlig mängd. Och det finare
papperet kan nog både England och Tysk¬
land producera till billigare pris än vi.
Men hvad Syd-Afrika, Brasilien och kan¬
ske Argentina vidkommer, kan man nog
tänka sig möjligheten af en pappersexport
från Sverige. Och nog tror jag, att det
vore nyttigt att där ha lönade konsuler.
Ordf. Den mest kuranta artikeln på det¬
ta område är väl tidningspapper?
W. Ja, det är detta slags papper, som
vi egentligen tillverka här i Sverige för
export. Det tyckes vara en ofantligt stor
efterfrågan därpå och exporten stiger år
från år. Och att man fortfarande förväntar,
att den skall ökas, därpå lämnar följan¬
de exempel ett godt bevis. Eör någon tid
sedan vände sig en engelsk köpman till mig'
och föreslog, att mitt bolag skulle sätta
upp en ny pappersmaskin. Och då jag
icke var vidare hågad därför, förklara¬
de han sig villig att inköpa allt det pap¬
per, som vi med denna maskin kunde till¬
verka under 5 år. Det sattes också ge¬
nast upp ett kontrakt på 5 millioner kronor.
Däraf kan man ju draga den slutsatsen, att
konsumtionen af denna vara icke vän¬
tas komma att aftaga i England så snart.
Nu kommer härtill, att man i England
var rädd för en tariffreform, som kunde
medföra tull på papper. Men det kommer
väl icke att drabba tidningspapper åt¬
minstone, ty därvidlag äro tidningarna för
mycket intresserade.
i
B 63
Generalkonsul A. Georgii, Stockholm. (16. 12. 05.)
Ordf. Vi börja med frågan 1.
G. Den. första punkten anser jag vara
af mycket stor betydelse. En viktig sak är
att icke belamra staten med onödiga insti¬
tutioner. Hvad beskickningar beträffar,
tror jag, att det skulle vara tillräckligt,
om vi hade sådana i England, Tyskland,
Eyssland, Erankrike och Förenta staterna.
I öfriga länder synes ändamålet kunna
uppnår genom anställande af lönade ge¬
neralkonsuler, som man skulle samtidigt
gifva en vidsträcktare befogenhet eller
möjligen kunna göra till chargés d’affaires.
Sådana skulle kunna inrättas i Spanien,
Italien, Österrike, Brasilien, Kapkolonien,
samt i Indien och Egypten samt dess¬
utom framförallt i transatlantiska länder,
dit det kan finnas möjlighet befordra
svensk export. Hvad särskildt vår största
exportartikel beträffar, nämligen trävaror,
så lära väl exportörerna däraf hafva gan¬
ska litet behof af att anlita våra beskick¬
ningars hjälp. Ty de ha vanligen ett helt
nät af agenter, till hvilka de vända sig
vid dessa affärer, och de skulle helt sä¬
kert förklara, att de icke hafva någons,
ting att lära af konsulatrapporterna, hvad
angår deras affärsbransch. Annorlunda
ställer sig kanske frågan för andra indus¬
trigrenar.
Ordf. Frågorna 2 och 3 taga vi i ett
sammanhang.
G. Lönade konsulat äro vi kanske nöd¬
sakade att inrätta äfven i de länder, där
det finnes envoyéer. Rättast och enklast
vore att en afdelning eller byrå vid lega¬
tionen besörjde konsulatärendena. Ty man
kan icke lägga de rena konsulatgöromålen
på ministrarne. Det är antagligt, att vi
behöfva särskilda ytterligare konsulat både
i Tyskland, England och Ryssland och i all¬
mänhet i de större handelsstäderna i stor¬
staterna. Men dessa konsuler behöfva dock
icke uteslutande vara af svensk nationali¬
tet och särskildt utsända hemifrån. Jag
har nämligen under den ganska långa tid,
jag sysselsatt mig med handel och framför
allt sjöfart, fått den erfarenhet, att man
i allmänhet erhåller mycket kraftigare och
bättre bjälp i de fall, då vi ha såsom ge¬
neralkonsul på en utländsk ort en af de
resp. ländernas egna undersåtar med en
svensk sekreterare vid hans sida. Hvad
beträffar länderna i vår omedelbara när¬
het, hafva förresten alla redare och, jag
vågar säga, äfven större köpmän ganska
lätt att skaffa sig den hjälp, de möjligen
kunna behöfva i detta afseende, ty de
hafva, såsom jag redan påpekat, i all¬
mänhet ett helt nät af agenter, till hvilka
de kunna vända sig. Och jag tror icke, att
under de 30 år jag idkat handel och sjö¬
fart, jag användt någon svensk konsul i
Europa, kanske med ett undantag, och det
var en gång i Spanien. Jag tror, att med
vederbörlig dissikering, man kan, hvad Eu¬
ropa angår, få fullt ut lika mycken hjälp
genom att i resp. länder utse generalkon¬
suler bland landets egna invånare som att
skicka dit svenske män. Jag vill taga ett
exempel från Hamburg. Där har den sven¬
ske generalkonsuln säkerligen, hvad sjö¬
farten vidkommer, så godt som ingenting
att göra, annat än att samla och inskicka
statistiska uppgifter, som likaväl kunnat
anskaffas af hvilken som helst annan.
Men om man där befinner eig i någon
knipa, får man otvifvelaktigt mycket kraf¬
tigare hjälp, om man vänder sig till ett
första klassens handels- eller mäklarehus,
af hvilka det finnes öfver ett 10-tal, hvil¬
ka hvartdera ha mycket större inflytande
i Hamburg än den svenske generalkonsuln.
Jag anser därför, att vi i Hamburg kunna
få en tysk till generalkonsul och att man
vid sidan af honom kan anställa en svensk
såsom biträde och sekreterare. Och med
en dylik anordning tror jag, att vi äro
lika väl betjänade, som om vi skulle skicka
ut en svensk i egenskap af generalkonsul
med full aflöning. Detsamma är nog för¬
hållandet på de flesta andra ställen. Hvad
Helsingfors beträffar, så är visserligen sjö¬
farten med Finland från Sveriges sida yt¬
terligt ringa, och med förstärkt legation
med konsulatbyrån i Petersburg obehöf¬
lig. Men det kan ju möjligen finnas andra
skäl än tillvaratagandet af rena handels-
och sjöfaxtsintressen, som kunna tvinga
oss att där anställa en svensk konsul.
Ehuru mig förefaller som om politiska be¬
röringar med Finland måste ske genom
Petersburg. Vidkommande Frankrike ha
vi en hel hop vicekonsuler i hamnarna
utefter hela nordkusten och äfven på andra
ställen. Men det är det lilla felet med
dessa, att de hufvudsakligen utgöras af
trä-köpmän, som äro antagonister till sjö¬
farten och rederihandteringen. De äro så-
B 64
godtsom uteslutande trähandlare och om
nu ett svenskt fartyg kommer till Frank¬
rike med trälast och råkar i tvist
med lastemottagaren, är den svenske kon¬
sul, som skall biträda fartygsbefälhafvaren
i denna tvist, i regel mottagarens affärs-
vän eller kollega i samma bransch. Under
sådana förhållanden är det ju lätt att
inse, att man icke kan påräkna något
egentligt bistånd. Under den tid, general¬
konsul Danielsson var i Havre, hade vi
däremot ett par tillfällen god hjälp från
hans sida, nämligen beträffande klarering
af fartyg genom kaptenen själf. Vilja vi
emellertid verksamt och kraftigt försöka
befordra en export af svenska industrials¬
ter, får man nog försöka upparbeta sådan
möjlighet genom anställning af aflönade
generalkonsuler af svensk nationalitet. Så¬
dana skulle efter min mening särskildt
behöfvas, förutom i Europeiska Medelhafs-
länderna, i Egypten, Mindre Asien, Ostin-
dien, Kina, Japan, Argentina och Brasilien.
Ordf. Anser Ni således, att en lönad kon¬
sul skulle kunna vara oss till nytta i
Frankrike ?
G. Ja, men om han skall vara bosatt
i Paris eller Havre, därom vill jag icke
yttra mig. Måste han i tjänsteärenden
resa till någon ort vid franska kusten,
reser han lika bekvämt och snabbt från
Paris som från Havre, så att det är svårt
att saga, hvar han bör vara placerad.
Ordf. Iiräfdes i de af Eder omnämnda
fallen konsulns personliga närvaro på den
ort, där det gällde, eller är detta öfverhuf¬
vud taget fallet?
G. I många fall kan det nog vara be-
höfligt, att konsuln är personligen när¬
varande, men i andra fall är det tillräck¬
ligt, a+t lian inskrider på telegrafisk eller
skriftlig väg. Jag vill minnas, att det
icke var mer ån en gång, som generalkon¬
sul Danielsson behöfde resa till platsen.
Annars var det tillräckligt, att han aflat
ett telegram till myndigheterna. Hvad
beträffar anställande af lönade biträden
(vicekonsuler, sekreterare) anser jag, att
det är nödvändigt, att på de större plat¬
serna, där det finnes en generalkonsul,
gifva honom en sekreterare eller vicekonsul
till biträde. Det kan ifrågasättas, om man
icke skulle kunna använda dylika sekre¬
terareplatser som en sorts bottenskola vid
utbildning af de personer, som utsändas
hemifrån och som ämna ingå på den kon¬
sulära banan. Detta i direkt motsats till
de amerikanska förhållandena. Ty där fö¬
rekommer icke någon skolad konsulskår,
utan man tager där ofta nog till konsuler
personer, som äro alldeles obekanta med de
konsulära förhållandena. Men det torde
alltid finnas på ett amerikanskt konsulat
någon sekreterare eller klerk, som är af-
lönad, ehuru jämförelsevis lågt, och snart
sätter sig in i förhållandena.
Ordf. Hvad är Eder åsikt angående be¬
hof vet af lönade konsulat i England?
G. Hvad England beträffar, är min er¬
farenhet densamma som ifråga om andra
länder, nämligen att man visserligen kan
påräkna hjälp af de svenska konsulerna,
men att därest man önskar komma i åtnju¬
tande af någon riktig rättvisa, så är det
bäst att anlita de klubbar och dylika in¬
stitutioner, som finnas på platsen. Alla
olika grader af sjöfarande hafva sina in¬
tressen bevakade på detta sätt. Assurans-
bolagen hafva sina fasta agenter på olika
platser, och så är förhållandet äfven på
andra områden. Dock är det nog ieke
möjligt att alldeles undvara aflönade sven¬
ska konsuler i England. Det måste nog
finnas där en å två generalkonsuler och
vidare olönade vicekonsuler på en och an¬
nan större plats. Somliga anse emeller¬
tid, att det bör finnas ej mindre än 4
aflönade generalkonsulat i England, näm¬
ligen ett i London, ett i Liverpool, ett i
Skottland och ett i Newcastle on Tyre.
Min erfarenhet under 30 år är emeller¬
tid, att konsuln i Newcastle och Skottland
icke har någonting att göra.
Ordf. Hvad är Eder åsikt om handels-
attachéer ?
G. Frågan om handelsattachéer synes
mig böra behandlas helt och hållet vid
sidan af frågan om kvalifikationerna
för konsuln. Det finns många platser, hva¬
rest det skulle vara nyttigt att hafva
en handelsattaché. Den borde väl då
egentligen befatta sig med uppsättandet
af de månatliga rapporter om handels¬
förhållanden och som det skulle ålig¬
ga konsulatet att inskicka. Handelsat-
tachéen och konsulatsekreteraren kunde
därför vara samma person, synes det
mig; jag anser icke, att det behöfs olika
personer för dessa två befattningar. Det
är väl icke meningen att handelsattachéen
skall fara omkring och försöka sälja va¬
ror, utan han bör val göra observationer
på marknaden, fluktuationerna på prisen
o. s. v. och genom korta månatliga rappor¬
ter gifva anvisningar därom. Jag tror icke,
att någon affär kan åstadkommas genom
direkt bemedling af handelsattachéerna.
Första villkoret för on affärsman är väl,
att han själf förser sig med en duglig och
driftig agent för egen räkning. Jag an¬
B 65
ser därför icke, att speciella handelsatta-
chéer äro af någon särskild betydelse, ty
om de skola vara till verklig nytta, sko¬
la de väl drifva fram affärerna, men det är
icke lätt att ordna. Hvarje affärsman
vill nog hafva sin egen förtroendeman, som
verkar för hans fördel. Hvad handels-
attachéen kan göra blir enligt mitt förme¬
nande således endast att inskicka merkan¬
tila uppgifter, lösa uppgifter, som man
finner i en tidning och som det är af vikt
att få veta så fort som möjligt. En hvar,
som är intresserad af dylika uppgifter,
kommer naturligtvis att skaffa sig tillgång
till dem. Det bör enligt min uppfatt¬
ning vara så korta notiser som möjligt.
Exportföreningens tidskrift är nog i vissa
afseenden mycket värdefull, men den inne¬
håller åtskilligt, som jag tror de flesta
icke kunna smälta. Jag anser, att det
måste finnas en del olönade vicekonsu-
lat, ehuru icke i den utsträckning som
hittills förekommit. Jag tror, att många
af dem icke varit till någon egentlig nytta.
Dylika konsulat ha i allmänhet sökts,
men sättet att tillsätta platserna anser jag
vara förkastligt. Platserna sökas af få¬
fänga, och konsulaten blifva då af ringa
nytta. Jag tror icke, att vi behöfva haf¬
va en så stor stab af olönade konsuler. Jag
har t. ex. i Canada m. fl. håll funnit så¬
dana, hvilka ingalunda motsvarat de ford¬
ringar, man bör kunna ställa på dem. Kon¬
sulerna hafva själfva varit intresserade af
sådana saker, hvarest de skulle vara sven¬
skarna till hjälp. Jag tänker härvidlag
t. ex. på St. John samt på en annan stad
längre upp i Canada. Därför synes det
mig, att man bör söka erhålla andra per¬
soner, som verkligen äro intresserade af att
hjälpa svenskarna.
Ordf. Menar Ni lönade konsuler?
G. Nej, men det finns andra personer i
trähamnarna än sådana där skeppsmäklare
och stufvare; icke bör man väl till konsuler
taga, personer, mot hvilka vi skola söka
värja oss. Och det är just fallet i t. ex.
St. John och på flera andra håll.
Ordf. Hur anser Ni, att man skall bära
sig åt för att få lämpliga personer till kon¬
suler, då man ju icke kan tvinga en ut¬
ländsk man att åtaga sig uppdraget?
G. Man bör söka få reda på personer i
hufvudplatsen för hvarje distrikt, hvilka
icke äro direkt intresserade i motsatt rikt¬
ning mot dem de skola hjälpa och skydda.
Till vicekonsul på en plats bör man taga en
person, som har en sådan verksamhet eller
en sådan befattning, att hans intressen
icke Stå i strid med deras, som han skall
skydda, det är absolut nödvändigt. Jag
tillät mig för ett par år sedan göra ett
referat till utrikesdepartamentet af en af¬
fär, som jag var utsatt för. Eörhållandet
var det, att konsuln på en plats tagit
sig friheten att i kontraktet om stufning
binda rederiet för en stufvare till högre
pris än andra stufvare på platsen togo.
Det blef en skriftväxling om detta, som
drog ut en 6, 7 ja, t. o. m. 8 månader.
Denna ledde emellertid icke till annat re-
sulat än att jag fick nöjet att betala.
Nog kan det finnas andra personer, som i
likhet med litet hvar anse det vara en.
hedersställning att vara vice konsul; icke
behöfver man taga sådana personer, som
äro direkta antagonister till redare och
köpmän. Äfven här i Sverige förekommer
det, att till konsul tages en skeppsmäk¬
lare eller dylik person, och detta anser
jag vara alldeles oriktigt. Ej nog med
att han liar egna intressen, såsom ofta
förhållandet är i Frankrike, därtill kom¬
mer äfven afundsjukan mellan de olika
mäklarne. Å andra sidan tror jag, att
hvad sjöfarten beträffar hafva vi i de
flesta fall mera intima förbindelser med
utländska orter, sä att konsuln såsom re¬
presentant för landets sjöfart i allmänhet
icke är behöflig där.
Ordf. Anser Ni, att det skulle behöf-
vas ett lönadt konsulat i Canada?
G. Det är så svårt att på rak arm be¬
svara den frågan; jag har icke tänkt mig
in i saken. Det skulle i så fall vara i
Quebec. St. John, som ligger längre bort,
skulle kunna sortera under Boston. Det
finns visserligen danska båtar, som gå
med svenskt järn till Canada, men för Sve¬
riges vidkommande är det icke mycken
trafik. Med New York är det en annan
sak, dit komma många svenska fartyg.
Hvarest man skall föreslå konsulat och
vicekonsulat, det är en så komplicerad sak,
så det anser jag mig icke kä-r kunna in¬
låta. mig på. Det är bara mina generella
åsikter, som jag anser mig böra fram¬
lägga här.
Ordf. Hvad är Eder åsikt angående till¬
sättandet af konsulsbefattningar? Bör man
kungöra platsen för att få de lämpligaste
kandidaterna?
G. För alla lönade konsulat är det ef¬
ter min uppfattning naturligast åtminstone
tills en speciell konsulatkarrier blir skapad
och undervisningsverk därför skapas, att de
anslås till ansökan lediga. Kandidaterna
till de olönade konsulaten synas mig när¬
mast böra föreslås af den öfverordnade
beskickningen eller lönade generalkonsuln,
B 5
B 66
där sådan finnes; men det måste i prin¬
cip fasthållas för hvarje fall, att man tar
hänsyn, till hvilket slags trafik det är på
resp. plats. Om den hufvudsakliga trafiken
därstädes är sjöfart, måste konsuln vara
opartisk att kunna tillvarataga sjöfartsin¬
tressen ; därför bör man icke föreslå en per¬
son inom samma bransch, utan man bör sö¬
ka föreslå en person, som är i en annan
ställning än den, hvars intressen direkt be¬
röras af att upprätthålla alla dåliga ku¬
tymer, som söka insmyga sig på hvarje
ställe. Det är många, som söka skapa så¬
dana kutymer, och låter man dem fortgå,
drunknar man till sist i dem; därför måste
man försöka i tid afskaffa dem. Det nu
vanliga, sättet att tillsätta vicekonsuler
och. konsuler är icke att rekommendera.
Man får nog i allmänhet hederliga per¬
soner, men någon nytta af dem har man
egentligen icke. Jag tror därför, att de
olönade konsulatens antal kan minskas
högst betydligt.
Ordf. Hvart skall en kapten i en ut¬
ländsk hamn vända sig, om det inträffar
något, och det icke finns någon konsul
där?
G. Då det är omöjligt att ha en kon¬
sul på hvarje plats, får man söka ord¬
na saken med indelning i distrikt. På
t. ex. engelska kusten ligga ju hamnarna
så nära hvarandra, att det icke är mer
än en timme eller en half timme från den
ena till den andra.. Där bör man ju lämp¬
ligen kunna sammanföra flera orter till ett
distrikt..
Ordf. framställer frågorna 9 och 10.
G. De kommersiella upplysningarna an¬
ser jag, att konsuln icke bör tillhanda¬
hålla någon person annat än i den om¬
fattning, som framgår af rapporterna till
vederbörande myndigheter. Man kan icke
fordra, att konsulerna skola vara agenter
för det ena eller det andra intresset. I
afseende å frågan 10 vill jag svara, att
hufvudsaken synes mig vara att få rap¬
porterna så täta som möjligt och bekant¬
gjorda i en form, som sätter oss i stånd
att öfverse dem lätt och utan för mycket
besvär. Skall man läsa igenom Export¬
föreningens tidskrift, som utkommer en¬
dast hvar 14:de dag, blir det ett kolos¬
salt arbete. Jag vet många, som icke
tänka på att någonsin läsa den. Det bor¬
de finnas en särskild afdelning för med¬
delanden om sjöfarten, om ändringar i
de olika författningar, som röra densamma,
o. s. v. Hvad särskildt konsulaten beträf¬
far, har jag fått stor beundran för de ame¬
rikanska förhållandena, tv i många fall
äro rapporterna från deras sida fulla af
sakkunskap och detaljer om förhållandena,
speciellt hvad beträffar handeln. Jag
har läst några dylika rapporter från
Sydamerika, och jag har delvis haft be¬
fattning med generalkonsulat under från¬
varo af ordinarie innehafvaren, så jag kän¬
ner litet till förhållandena därvidlag. En
dylik konsulatberättelse supplerar i många
fall handelsattaehéernas göromål.
Ordf. Ni anser således, att dylika kon¬
sulatberättelser kunna hafva stor bety¬
delse för hemlandet?
G. Ja, utan tvifvel, under förutsätt¬
ning att de göras riktigt.
Ordf. Inkommo de af Eder ofvan om¬
nämnda amerikanska rapporterna från lö¬
nade vicekonsuler?
G. Ja, från dem i Bordeaux och Bue-
nos Ayres. Men det är egentligen ame¬
rikanske vice-konsulns i Wiesbaden berät¬
telser, som jag funnit betydelsefulla. Han
har visserligen en liten lön, men det är mer
en honorar plats. Han skref intressanta
berättelser för distriktet Frankfurt. Hu¬
ruvida man för sådana ställen skulle till¬
sätta en handelsattaohé, det tål att tänka
på.
Ordf. framställer frågorna 12 och 13.
G. Min uppfattning i afseende å frå¬
gan 12 är, att utrikesafdelningen natur¬
ligtvis måste hafva en bestämmande plats
vid här ifrågavarande tillsättningar, den
må nu ha hvilken benämning som helst.
Om vi få ett handelsdepartement, så kom¬
mer det väl att hafva en sjöfarts- och
handelsafdclning, som kommer att behand¬
la hithörande frågor med undantag af den
direkta utnämningen, hvilken enligt mitt
förmenande måste ske genom utrikesdepar¬
tementets försorg. Med afseende å frå¬
gan 13 vill jag säga, att jag icke finner
det vara i praktiken lämpligt att ordna
saken så att utrikesdepartementet inom
sig skulle hafva en byrå, som behandlade
alla konsulatrapporter o. d. För sofrandet
af konsulernas berättelser fordras det nog
ett organ, som mera praktiskt sätter sig
in i sådana saker. Därför anser jag, att
utrikesdepartementet visserligen bör vara
den tillsättande myndigheten, men att för¬
slag böra afgifvas af ett handelsdeparte¬
ment, när ett sådant kommit till, eller tills
vidare af konsulaten
Ordf. Har Ni i öfrigt något att erinra?
G. Jag anser, att det vore bra, om vi
kunde komma därhän, att konsuler, som
skola tillsättas på lönade platser, besitta
viss speciell kapacitet, förutom den naturli¬
ga förutsättningen att det skall vaxa en bra
B G7
karl, som äfven kan språk. Naturligt¬
vis böra de besitta större sakkänne¬
dom om förhållandena i resp. länder.
Om det är någon, som ägnar sig åt
konsulatstaten, bör han studera de oli¬
ka ländernas författningar i deras grund¬
drag. Om en konsul kommer ut utan att ha
reda på något i detta afseende, blir det
mycket svårare för honom att sätta sig
in i förhållandena och det tar äfven läng¬
re tid för honom.
Förtroendemannen för sjömans- och eldareförbunden,
C. Lindley, Stockholm. (16. 12. 05.)
Ordf. Hvilka önskningsmål uppställas
från Edra föreningars sida med afseende
på konsulernas förhållande till besättnin¬
gen å våra handelsfartyg ?
L. Jag har genomgått den tablå, som
jag fått mig tillställd. Men bland där
uppställda spörsmål är det egentligen icke
något, som är af särskildt intresse, med
undantag af det, som innehålles i mom.
5 — om jag icke missminner mig —, som
gäller konsulernas kompetens. Då möter
oss genast det krafvet, att konsuln bör
besitta språkkunskap. Det är ett fak¬
tum, som ofta framträder, att, då besätt¬
ningen ombord på ett fartyg af ett eller
annat skäl ansett sig nödsakad att göra
framställning till konsuln om hans mellan¬
komst, mötes den med den invändningen,
att konsuln icke är fullt språkkunnig, icke
alls språkkunnig i många fall. Å andra
sidan har det också inträffat sådana fall,
där konsuln har kunnat ett eller annat
af de större världsspråken, såsom tyska
eller engelska, och då har det kunnat in¬
träffa, att ingen ombord med undantag
af befälhafvaren varit kunnig i dessa språk,
•och följaktligen har det också inträffat
fall, då den, mot hvilken anmälan gjorts,
nämligen befälhafvaren, fått tjänstgöra så¬
som tolk. Då förstår enhvar, som är något
inne i dessa förhållanden, att utsikten för
besättningen till att i sådant fall få rättel¬
se är ytterst minimal om ens någon alls.
Ty det är naturligt, att ddn, som tjänst-'
_gör som tolk, och som står såsom mellan¬
hand mellan besättningen, som framställer
klagomål, och konsuln, men på samma gång
faktiskt är åklagare, skall framställa sina
synpunkter i den mest behagliga dager
och besättningens i den allra mest mörka.
Det är ett missförhållande, hvilket jag
anser, att man borde söka afhjälpa däri¬
genom, att konsulerna ålades att vid dy¬
lika tillfällen, då de icke själfva äro språk¬
kunniga, skaffa sig opartisk tolk. Jag
vill dessutom äfven påpeka, att det nog
är svårt att kunna i främmande länder er¬
hålla lämpliga personer till konsuler —
sådana, som icke äro direkt intresserade i
sjöfarten. I de flesta fall — jag talar
icke om lönade konsuler utan om olönade
konsuler — är konsuln en person, som
har förbindelse med sjöfarten. Antingen
är han själf skeppsredare och har då
skeppsredaresynpunkter, eller t. ex. kol-
handlande, provianthandlande, skeppskla¬
rerare e. d. Riktigheten häraf framgår,
om vi se på främmande länders konsuler
i växt eget land. Dessa personer ha då
lätt ett motsatt intresse mot sjöfolkets,
men ofta sammanfaller deras intresse med
befälhafvarens. Denne kan ju t. ex. vara
deras kund eller stå i annan ekonomisk
förbindelse med dem. Detta gör, att sjö¬
folkets klagomål, då sådana framställas,
bli mycket, mycket litet beaktade i många
fall. Jag- skulle kunna styrka detta, fastän
jag nu icke tänkt på att ta med mig alla
de papper, där sådana fall finnas referera¬
de. Hvad jag åsyftar härvidlag är att få
fram något skydd mot konsulerna. Yi
ha förmenat^ att det skulle vajra'beaktans-
värdt, att hvar och en konsul, som får
dylik framställning eller klagomål ifrån
en besättning — ty han tjänstgör ju nu
såsom svensk fredsdomare på utländsk plats
— skulle vara skyldig att afge rapport och
uppsätta protokoll öfver ärendet och del-
gifva sjöfolket rapporten eller protokollet,
på det att möjlighet måtte finnas för
sjöfolket att vädja till högre instans för
att få sin sak pröfvad, i händelse de funne
detta vara af nöden.
Ordf. Har erfarenheten visat, att det
yppat sig svårigheter att få nödigt ma¬
terial för att anföra klagomål i högre in¬
stans?
L. Konsulerna lämna i allmänhet icke
något skriftligt meddelande, utan afdöma
på stående fot, och då finnes det föga
utsikt att få rättelse i högre instans.
Ordf. Har icke den utvägen användts,
att sjöfolk anmält klagomål hos vare sig
beskickning, kommerskollegium eller utri¬
B 68
kesdepartementet ? Alla dessa vägar stå
öppna.
L. Jag skall då be att få redogöra för
ett enda fall. Besättningen å ett fartyg
vägrade arbeta, därför att den varit ut¬
satt för misshandel, och dessutom hade den
fått otillräckligt med föda. Frågan drogs
inför konsuln å platsen. Men konsuln ville
icke ta besättningens parti utan tog be-
fälhafvarens parti. Fartyget var hemma¬
hörande i Sundsvall. Sjöfolket framförde
också klagan öfver att under resan hade
stewarten dött till följd af misshandel och
otillräcklig föda. Däraf att stewarten dör,
till följd af att han fått otillräcklig föda,
kan man förstå, att det måtte ha varit
gräsligt på det fartyget. Konsuln tog, som
sagdt, icke sjöfolkets parti. Sedan vände
sig besättningen till ortsmyndigheterna å
platsen, hvilket därstädes väckte mycket,
mycket stor uppmärksamhet, och detta ha¬
de till påföljd, att dessa främmande myn¬
digheter till sist ansågo sig böra inskrida.
Ordf. När tilldrog sig detta?
L. Det var år 1898 på sommaren i
juni eller juli månad. Emellertid vet
jag icke riktigt, hvad myndigheterna
sedermera gjort med saken. Men så
mycket har jag sett af tidningarna, att
kaptenen äfven åberopat, att den ifråga¬
varande svensk-norske konsuln icke ansett
sig kunna göra något åt stewartens död.
Men det är ej slut därmed, ty för att visa
att sjömännen hade fullständigt rätt vill
jag påpeka, att samma fartyg kom in till
Känsö i augusti 1899 och landsatte två
man, som voro sjuka i skörbjugg och af
hvilka eu dog. Således: besättningen ha¬
de i främmande land begärt konsulns in¬
gripande, därför att den var misshandlad
och svältfödd ombord, och den fick fak¬
tiskt med detsamma svart på kvitt på,
att den hade rätt, då ju fartyget i första
hamn, som det anlöpte, måste landsätta
två i skörbjugg insjuknade sjömän, af
hvilka en dog. Jag har själf varit till
sjöss i 14 år och aldrig sett ett enda fall
af skörbjugg, ty denna kan ju lätt för¬
hindras blott genom användande af friska
vegetabiliska födoämnjen eller blott genom
citronsaft. Endast detta torde vara till¬
räckligt för att konstatera, att konsuln i
främmande land ej tillvaratagit sjömän¬
nens intressen så som sig bort. Sjömännen
äro därför absolut rättslösa. Men då säger
man: de kunna väcka åtal vid hemkomsten.
Därtill är det blott en liten chance. Sjö¬
mannen kan nämligen ej stanna i land
tillräckligt länge för att afvakta processens
slut. I Göteborg -förekom nyligen ett mål
om misshandel; på en svensk ångare hade
kaptenen slagit en del af besättningen..
Detta mål pågick i 8 månader. Hvar är
den sjöman, som kan stanna så länge,
att han kan få rättvisa, då målen upp¬
skjutas snart sagdt på obestämd tid, gång
på gång, för infordrande af nya upplys¬
ningar? Och är det en sjöman, som förgri¬
per sig, häktas han omedelbart och kvar-
hålles i häkte, men är det en befälhafvare,,
går han till sjöss under tiden; och det
är denna ojämna ställning mellan befäl¬
hafvare och sjöfolk, som gör, att sjöfolket
måste begära det mest effektiva skydd,
som det kan få. Det är en annan sak,,
som jag vill beröra i detta sammanhang,
och det är, att på senaste tiden antalet
våldshandlingar af skeppsbefälet mot un¬
derordnade på ett oroväckande sätt till¬
tagit. Hvarenda gång, som vår facktidskrift
utkommer, har den en hel spalt med be¬
rättelser om dylika öfvergrepp.
Ordf. Äro dessa exempel på något sätt
pröfvade och styrkta, innan de komma
in i facktidskriften? Eller sker deras in¬
tagande blott på grund af anmälan?
L. Nej, det sker på grund af verkligt-
gjorda åtal. Det pågår f. n. icke mindre
än 4 eller 5 stycken sådana åtal, i hvilka
besättningarna sökt åtala befälhafvame för
misshandel ombord å fartyg. Detsamma
kan konstateras genom vittnen i hamn,
hvilka själfva åsett dylika uppträden. Det
äg dejssa synjpunkter, som göra, att vi skulle
önska, att konsulerna skulle åläggas af¬
gifva rapporter, något sorts protokoll eller
skriftligt meddelande om att klagomål
framställts, äfvensom om hvilket utlåtan¬
de konsuln afgifvit angående detsamma.
Sedermera ha vi tänkt, att sjömännen?
skulle på grund af detta kunna få öfver¬
klaga konsulns beslut hos annan myndig¬
het. Då hade han åtminstone något att
visa för att styrka, hvad konsuln hade vid¬
tagit för åtgärder i det särskilda fallet.
Ordf. Eder framställning afser alltså
att ådagalägga önskvärdheten af, att kon¬
suln skall åläggas att i hvarje fall, då be¬
sättning» eller medlem af besättning för
klagomål i någon riktning, gifva skrift¬
ligt protokoll eller utdrag däraf rörande
sitt beslut? Och ifall tiden icke medgif-
ver, att dylikt besked om beslutet medde¬
las före fartygets afresa, bör det sändas till
konsuln på den plats, dit fartyget är de-
stineradt, och där tillställas besättningen?
L. J a.
Fallenius. Konsulatförordningen inne¬
håller i § 87 vissa bestämmelser i det
förevarande ämnet.
B 69
Ordföranden för Maskinistföreningen O. Gummesson och förenin¬
gens skattmästare J. Åsberg, Stockholm. (18. 12. 05.)
Ordf. Hvilka önskemål har Maskinist¬
föreningen i fråga om nu gällande be¬
stämmelser rörande konsulernas förhållan¬
de till sjöfarten?
G. Vi be först att få uttrycka förenin-
.gens stora tacksamhet för att kommittén
välvilligt anmodat oss att uttala oss i
denna fråga. Jag får emellertid för min
del säga, att. maskinistkåren mycket li¬
tet har varit i tillfälle att komma i lör-
bindelse med konsulerna i utlandet, så
-att det är mycket litet vi i detta afse¬
ende direkt kunna yttra oss om. hör så
vidt däremot kommitterade i särskilda fall
skulle vilja framställa detaljfrågor, finns
■det nog litet som vår skattmästare, herr
Åsberg kan lämna upplysning om.
Ordf. Kommittén sätter värde på att få
del af den personliga erfarenhet, som in¬
divider, tillhörande Eder förening, kunna
hafva i afseende å konsulaten.
Å. Vi skulle då t. ex. vilja framställa
■det önskemålet, att bref och andra för-
.sändelser, som anlända till utländska
hamnar, adresserade till sjömännen, ge¬
nom konsulns försorg direkt öfverlämna-
des till vederbörande adressat, så ätt de
icke lämnas till t. ex. kaptenen, när han
kommer upp på konsulatet, eller till nå¬
gon annan, som möjligen kommer dit upp
och säger sig vara skickad från det och
det fartyget för att efterhöra post. Det
har nämligen visat sig att detta varit
ett otillfredsställande sätt, så att veder¬
börande icke fått sig sina bref tillställda
ordentligt eller att brefven öppnats af
nyfikenhet, när man vetat, hvarifrån bref¬
ven kommit. Man här velat se, hvad de
innehålla, innan vederbörande fått skrif-
velsen.
Ordf. Hafva sådana fall icke blifvit
beifrade vare sig genom klagomål hos kon¬
suln eller hos vederbörande där hemma?
Å. Nej. Man har framhållit, att det!
skett af misstag, att man icke observe¬
rat adressen så noga, eller dylikt.
Ordf. Hvem har gjort sig skyldig till ett
sådant misstag? Kaptenen, styrmannen el¬
ler någon besättningsman?
Å. Jag vet ett fall, då det var en kap¬
ten, som gjorde det i fråga om ett bref
till förste maskinisten.
Ordf. Är mer äm ett sådant fall Eder
bekant?
Å. .Ta, det finnes nog flera, och det är
icke så säkert, att det skett af misstag.
Det är emellertid litet svårare att bevisa
sanningen af de andra fallen, men i ett
speciellt fall vet jag det säkert.
Ordf. Hvilka åtgärder skulle enligt Eder
förenings uppfattning vara lämpliga för att
förekomma någonting sådant?
Å. Jo, antingen att brefven genom kon¬
sulns försorg lämnades till mäklaren och
af denne eller dennes biträden egenhän¬
digt aflämnades ombord till sina adres¬
sater, eller också att genom konsulns för¬
sorg, genom någon person på konsulatet,
brefven tillställdes vederbörande adressa¬
ter ombord å fartygen.
Fallenius. Skulle det enligt Edert för¬
menande vara tryggare, om detta skedde
genom mäklaren än genom befälhafvaren ?
Å. Ja, enligt den erfarenhet, man gjort
på detta område, är det säkrare, om det
går genom en annan person, så att denne'
framlämnar försändelserna direkt till ve¬
derbörande adressat.
Fallenius. År det icke att befara, att,
om mäklaren får hand om brefven, han i
sin ordning lämnar dem till kaptenen?
Å. Jo, det är nog det vanliga sättet att
hela posten lämnas till kaptenen vare sig
af konsuln eller af mäklaren. Ibland hän¬
der det också, att en sjöman springer
upp till konsulatet och frågar efter post.
Som jag emellertid redan nämnt, skulle sa¬
ken ordnas tryggare enligt vår åsikt, om
posten tillställdes vederbörande ombord
direkt genom en person från konsulatet.
Fallenius. Skulle konsuln alltså hafva
ett slags postbud, som utdelade försän¬
delserna till hvarje adressat på fartyget?
Å. Ja, det vore nog bäst. Jag erkänner,
att detta skulle kunna medföra ökade gö¬
romål för konsulatet, och detta kan ju
ha andra joch, som man ikan tycka, viktiga¬
re saker att ombestyra, men för min del
anser jag, att detta vore enda utvägen
för att få tryggare förhållanden på detta
område. Det har också ingått klagomål
öfver, att bref vid ett konsulat icke om¬
händertagits så noga, utan måst framletas
bland makulatur o. d. Det är för en
sjöman rätt otrefligt, om han, när han
kommer till en främmande hamn och vill
ha. underrättelser från hemmet, finner, att
bref eller andra försändelser till honom
B 70
icke förvaras på sådant sätt, att man med
säkerhet kan påräkna, att de komma adres¬
saten tillhanda.
Ordf. Kunna bestämda uppgifter läm¬
nas om sådana fall?
Å. Jag kan icke gifva adress på detta.
Det var en person, som jag tillfrågade om
saken, hvilken svarade, att han gjort den¬
na erfarenhet åtminstone vid ett konsu¬
lat.
Ordf. Hvilket konsulat ?
Å. Det har jag icke uppskrifvet.
G. Med afseende å den saken, att
besättningens bref icke skulle tillvaratagas
på konsulaten så väl som önskligt vore,
antar jag, att i de instruktioner, som kom¬
ma att utfärdas för konsulaten, man möj¬
ligen äfven kunde få in en bestämmelse af
det innehåll, att försändelser böra om¬
händertagas så noga som möjligt, så att
konsulernas uppmärksamhet på detta sätt
särskildt fästes på denna sak. Hvad där¬
emot beträffar bref vens af lämnande till
någon person, det må nu vara till den ena
eller den andra, så kan man väl alltid
antaga, att en dylik oegentlighet som att
brefvet öppnas af den, som fått det om¬
händer, kan begås, men detta kan ju icke
direkt läggas själfva konsulatet till last.
Härför måste man söka råda bot på annat
sätt än genom ändringar i konsulatför¬
ordningen.
Ordf. Det har från annat håll fram¬
ställts ett önskemål, nämligen att i hän¬
delse af tvist ombord å ett fartyg och en
däraf följande undersökning på vederbö¬
rande konsulat, konsulns afgörande af tvis¬
ten skulle meddelas i form af ett proto¬
koll, så att den, som ville öfverklaga be¬
slutet hos högre myndighet, hade det¬
ta att åberopa. Har föreningen någon
erfarenhet i detta afseende?
Å. Ja, i sådana fall borde nog konsuln
åläggas att taga något närmare kännedom
om de egentliga orsakerna till klagomål.
Ty det har inträffat fall, där konsuln ta¬
git den brottslige i försvar, och därige¬
nom har det förorsakats vederbörande be¬
fälhafvare ganska mycket obehag. Jag vill
nämna ett exempel. Det var en gång en
eldare, som icke ville arbeta, och andre
maskinisten fick tillsägelse af förste ma¬
skinisten att hälla efter honom. Eölj-
den blef, att eldaren tog en skrufnyckel
och slog andre maskinisten i liufvudet,
så att ett ganska stort sår uppstod. Då
fartyget kom till närmaste hamn, tog kap¬
tenen eldaxen med sig till konsulatet och
ville afmönstra honom. Men konsuln tog
den felandes parti. Och under sådana för¬
hållanden skulle kaptenen ha blifvit nöd¬
sakad att kosta på honom hemresa för att
blifva honom kvitt. Och därför tog han
honom hällre med sig till nästa hamn.
Men där blef förhållandet detsamma. Kär
fartyget sedan kom till England, rymde
han. I ett sådant fall, som det nu om¬
nämnda, hade det varit bra, om en nå¬
got fullständigare undersökning ägt rum,,
så att, när det visar sig vara befogade
skäl till anmärkning mot någon af besätt¬
ningen, det också finnes möjlighet, att-
den skyldige blir vederbörligen näpst. Å
andra sidan kan det återigen förekomma
fall, där den klagande har rätt, men utan
någon vidare undersökning icke kommer
i åtnjutande af denna sin rätt, utan be-
fälhafvaren i stället vanligtvis är den, som
afgår med seger. Kunde det åtgöras nå¬
got i denna del till åstadkommande af en
bättre undersökning och genom förande
af protokoll öfver densamma, såsom re¬
dan är omnämndt, i ändamål att veder¬
börande skulle kunna, om så önskas, öf¬
verklaga af konsuln meddelade beslut,
skulle vi för vår del vaxa mycket tack¬
samma.
Ordf. Blef i det nu omnämnda fallet be¬
slutet öfverklagadt ?
Å. Nej, när han rymde, blef man ju
kvitt honom, och då fullföljde man icke
saken mot honom.
Ordf. Är f öreninge ps åsikt den, att
bestämmelserna i detta fall icke äro till¬
räckligt uttömmande eller icke tillräckligt
effektiva ?
Å. Bestämmelserna tyckas nog vara väl
detaljerade. Men min åsikt är, att veder¬
börande konsuler icke följa gällande fö¬
reskrifter härvidlag på tillfredsställande
sätt. Eör att återkomma till det af mig
omnämnda fallet, fanns det ju flera af
besättningen ombord, som kunnat inkallas'
för att intyga, huru eldaren uppfört sig,
och då hade kanske utslaget blifvit ett
annat. Men i sådana fall, där fartyget
är nära färdigt att afsegla, är man ju
rädd för, att ett dylikt arrangemang skall
förorsaka tidsutdräkt och hellre än att un-
kasta sig detta, föredrar man att behålla
en sådan person ombord, tills man möj¬
ligen kan bli honom kvitt i en annan
hamn.
Ordf. Är det någon annan punkt i
frågeformuläret eller utanför detsamma^
som föreningen vill påpeka?
Å. Det inträffade för några år sedan
ett fall, som jag skall be få omnämna.
Det var ombord på ett svenskt fartyg en
maskinist, som drunknade i Stettin. Han
B 71
vax. gift och bosatt häx i Stockholm. Men
det oaktadt adresserades hans tillhörighe¬
ter af svenske konsuln i Stettin till hans
föräldrar, som bodde nere i Blekinge. Det¬
ta gjorde, att änkan hade ganska stort
besvär, innan hon kunde få kvarlåtenska-
pen till sig utlämnad. Hon måste först
göra en anmälan om saken hos kommers¬
kollegium. Och ehuru hon kunde styrka,
att hon var änka efter ifrågavarande ma¬
skinist, så ansåg man sig likväl icke kun¬
na lämna ut kvarlåtenskapen direkt till
henne, utan man måste först underhandla
med föräldrarne i Blekinge.
Ordf. Hade konsuln reda på, att han var
gift och hade familj här i Stockholm, in¬
nan kvarlåtenskapen afsändes ?
Å. Ja, det syntes ju af hans mönsterbok,
hvar han vax skrifven, och att han var gift.
Och den fanns ombord å fartyget, så att
den saken var ju icke obekant för kon¬
suln. Men då det tillika stod angifvet,
att han var född i det och det länet och
af de och de föräldrarne, så tog man icke
hänsyn till den omständigheten, att han
var gift, om det nu möjligen var därför,
att äktenskapet var barnlöst.
Ordf. I händelse af barnlöst äktenskap
hade änkan rätt endast till halfva boet
och föräldrarne till den andra hälften.
Å. Det kan ju hända, att det var af
denna grund, som man valde en sådan om¬
väg vid hemsändande af hans kvarlåten-
skap. Dör öfrigt återställde icke kaptenen
på fartyget den dödes kvarlåtenskap på ett
fullt tillfredsställande sätt. Han öfver-
lämnade nämligen sakerna till lotsarne
vid Söderarm, och de voro endast förvarade
i en säck, helt öppet utan något lås eller
dylikt. Lotsarne skickade dem vidare öf¬
ver Furusund med en passagerarebåt till
Stockholm. Och när sakerna kommo fram,
var det en stor del, som saknades. Dessa
fick änkan aldrig tillbaka, ej heller någon
ersättning därför. Ty det saknades ve¬
derbörliga fraktsedlar, och hvad som fun¬
nits i säcken, visste hvarken lotsarne eller
tullmyndigheterna. Änkan förlorade på
detta sätt, bland annat, hans klocka och
en ny kostym, som han skaffat sig jämte
några andra tillhörigheter. Det finnes nog
föreskrifter om, huru det i sådana fall
som dessa, skall förfaras. Men det relate¬
rade visar, att dessa föreskrifter icke äro
tillfyllest. Och då är det väl icke något
att göra åt denna sak, såvida man icke
möjligen kunde foga en tilläggsparagraf
till konsulatförordningen af innehåll, att
vederbörande böra noggrant ställa sig
till efterrättelse redan utfärdade bestäm¬
melser.
Disponenten A. Schmitz, Malmö. (18. 12. 05.)
Ordf. Fråga 1.
S. Endast på mera viktiga platser anser
jag, att lönade konsulat böra upprättas.
Ordf. Frågan 2.
S. Nej, någon anledning att anställa sär¬
skild! sakkunniga såsom handelsattachéer
anser jag icke förefinnas. Enligt mitt för¬
menande torde till generalkonsuler böra
utses personer, som känna väl till förhål¬
landena i det land, där de äro anställda,
eller ock äga förmåga att kunna sätta
sig in i desamma samt hafva en fram¬
skjuten social ställning och åtnjuta ett
visst anseende där. Till olönade konsuler
för hvarje särskild plats böra utses per¬
soner med anseende och kännedom om
handels- och industriförhållandena på plat-
seD för att på bästa sätt kunna fylla
sin konsulära uppgift.
Ordf. Är Ni af den åsikten, att
Sverige bör hafva ett lönadt general-,
konsulat i hvarje land, men i öfrigt endast
olönade konsuler med affärskännedom och
framstående ställning?
S. Ja, jag tror, att det för Sverige skall
blifva allt för betungande, att endast haf¬
va lönade konsuler. Jag tror icke, att
man har anledning förvänta större nyt¬
ta af en konsuls verksamhet, därför att han
är lönad, utan tvärtom tror jag, att re¬
sultatet mången gång blir motsatsen.
Ordf. Frågan 9.
S. De förfrågningar, som framställas till
en konsul, äro ofta ganska vidlyftiga, och
önskningarna så olikartade, att det är yt¬
terst svårt att angifva någon begränsning
för den omfattning, i hvilken en konsul
bör tillhandahålla »enskilda personer kom¬
mersiella upplysningar.
Ordf. Anser Ni således, att det icke
förefinnes något direkt hinder för en kon¬
sul att besvara dylika förfrågningar?
S. Nej, såvida de icke strida mot gällan¬
de instruktion.
B 72
Ordf. Frågan. 11.
S. Dylika förfrågningar göras alltid hos
mig personligen och besvaras af mig direkt.
Endast då frågan är af officiell natur, går
densamma genom generalkonsuln. Nu till¬
går det så, att årligen, eller eljest då
han så anser lämpligt, afgifver konsuln
en redogörelse för det distrikt, inom hvil-
ket han har sin verksamhet och denna re¬
dogörelse skickas sedan in till vederböran¬
de; generalkonsul. Redogörelsen omfattar
allt, som man anser vara lämpligt att
meddela och dessa meddelanden kunna då
vara af den beskaffenhet, att man icke gär¬
na vill, det de skola komma till allmänhe¬
tens kännedom, men hvad som anses vara
af sådan natur får regeringen själf afgöra.
Ordf. Har ni i Eder egenskap af affärs¬
man funnit det vara af vikt, att kommersi¬
ella meddelanden från konsulerna så snabbt
som möjligt offentliggöras eller eljest kom¬
ma intresserade till handa 1
S. Förändringar i kommersiellt hänseende
komma icke så plötsligt uppå, utan de göra
sig ju alltid märkbara en tid i förväg.
Ordf. Frågan 14.
S. Jag anser, att något kungörande om
lediga konsulsbefattningar icke bör äga
rum, utan att den lönade generalkonsuln
införskaffar uppgift om personer, hvilka
anses lämpliga såsom konsuler.
Ordf. Kan Ni angifva några förhållan¬
den, som äro ägnade att underlätta afsätt-
ningen af våra industriella alster i främ¬
mande länder 1
S. När den exporterande allmänheten har
reda på, att Sverige där och där har en
konsul, kunna ju alltid de, som så önska,
sätta sig i förbindelse med konsulerna å
de olika platserna för att erhålla de upp¬
lysningar, som äro af intresse för deras
exportaffär. På det sättet kan en fa¬
briksidkare t. ex. få upplysning om alla
de platser, hvilka äro lämpliga såsom af-
sättningsorter för hans produkter.
Ordf. Ni anser således, att konsulerna,
vare sig de lönade eller de olönade, kunna
med sina upplysningar i väsentlig mån
bidraga till att främja exporten?
S. Ja, naturligtvis, konsuln gifver en ex¬
portör alla de upplysningar, som denne
behöfver; han säger t. ex. »där och där
finnes möjlighet för afsättning af Edra
varor, om Ni kan uppfylla de eller de
villkoren».
Ordf. Anser Ni, att konsulerna böra i så¬
dana fall lägga sig vinn om att i detalj
gifva svar å till dem framställda förfråg¬
ningar och; att Våra exportörer och industri¬
idkare böra ha rätt att från konsulernas
sida förvänta ett ingående arbete med be¬
svarandet af förfrågningarna?
S. Ja, dylika förfrågningar böra konsuler¬
na besvara i så stor utsträckning som
möjligt. Det blir ju alltid förenadt med
ett visst arbete, men en konsul bör icke
kunna undandraga sig detsamma. Det
viktigaste är i alla fall, att träffa de
lämpligaste personerna, det är därpå allt
beror.
Ordf. Har ni någon erfarenhet om den
moderna tendensen att upprätta handels¬
kammare i utlandet ?
S. Jag tror, att det skulle blifva svårt in¬
rätta sådana handelskamrar utomlands.
Samarbetet mellan utomlands boende af¬
färsmän af samma nationalitet är van¬
ligtvis tämligen löst.
Ordf. Är det eljest något särskildt, som
Ni önskar påpeka?
S. Ja, jag skulle beträffande handelskam¬
rar inom landet vilja säga, att jag tror,
sådana skulle hafva stor nytta af att sätta
sig i förbindelse med konsulaten utom¬
lands genom utrikesministeriet, för att på
det sättet skaffa sina medlemmar snabba
och tillförlitliga upplysningar.
Ordf. Mottager Ni personligen förfråg¬
ningar från tyska handelskamrar och be¬
svarar dem direkt?
S. Dylika förfrågningar kunna göras di¬
rekt till mig. Endast då frågan är af offi¬
ciell natur går densamma genom general¬
konsuln.
Ordf. Åligger det Eder att meddela re¬
geringen det svar, som en handelskam¬
mare fått på en sin förfrågan?
S. Det finnes ingen särskild föreskrift om,
att man skall lämna regeringen meddelan¬
de om dylika förfrågningar. Vederböran¬
de sätta, dock alltid stort värde på, när man
visar intresse för handel och industri.
Disponenten O. Roempke, Jönköping. (18. 12. 05.)
Ordf. Vi börja med frågorna 1—3. bevandrad i dessa angelägenheter på grund
K. Jag ber att få förutskicka den an- däraf, att min verksamhet ej direkt va¬
märkningen, att jag personligen är mindre rit af den natur, att jag om desamma
B 73
kunnat personligen förvärfva någon större
erfarenhet. Vårt bolag (Jönköpings och
Vulcans tändsticksfabriksaktiebolag) sys¬
selsätter sig nästan uteslutande med export
.genom agenturkontor i London och Ham¬
burg, med generalagenten bosatt i London.
Det är dessa våra agenter, som mest ha
trädt i beröring med de utländska represen¬
tanterna och konsulerna. Vi hafva därför
underställt vår generalagent i London
•dessa frågor, för att han skulle yttra sig
däröfver; och äfven bolagets verkställan¬
de direktör hade velat framhålla några
synpunkter. Jag har också haft några
funderingar i saken; och det är nu på
.grund af detta material, som jag skall
be att få lämna några svar på frågorna.
Hvad de nämnda punkterna, beträffar, anse
vi dem obetingadt kunna med ja besvaras
■och att det således bör upprättas fasta
beskickningar och lönade konsulat i stör¬
sta möjliga utsträckning. Likaledes an¬
se vi anledning förefinnas, att sakkun¬
nige handelsattachéer eller konsulenter an¬
ställas vid vissa beskickningar eller lönade
konsulat, särskildt som förhållandet nog
torde vara-, att de diplomatiska och rent
konsulära synpunkterna hittills fått vara de
mest bestämmande, då det gällt att tillsätta
-dessa platser, och att hänsyn till han¬
delns och äfven, såsom jag förmodar, sjö¬
fartens intressen varit mindre afgörande
i dessa frågor. Det är nog förhållan¬
det, att på många platser Sverige före-
trädts af konsuler och diplomatiska agen¬
ter, livilka icke haft några förutsättnin¬
gar att kunna befrämja handelns intressen.
•Särskildt på de platser, där det förefinnes
verkligt stora handelsintressen och där
möjlighet finnes att ernå nya och stora
-exportmarknader, skulle det vara höge¬
ligen önskvärdt att vid beskickningarna
■eller konsulaten därstädes handelsatta-
•chéer eller konsulenter anställdes. Den
tredje frågan sammanfaller mycket nära
med den andra och torde få anses vara
besvarad med hvad jag nu yttrar.
Ordf. Skillnaden är blott den, att i andra
punkten är det fråga om lönade och i
tredje punkten om olönade konsulat.
R. Äfven tredje punkten torde obetin¬
gadt kunna besvaras med ja.
Ordf. ställer frågan 5.
R. Angående kompetensfordringarna för
inträde på den lönade konsulsbanan anser
.jag, att största vikten måste läggas på
den merkantila utbildningen. Någon hu¬
manistisk bildning kan nog behöfvas,
■särskildt språkkunskap. Vidare kan det
vara önskvärdt, att vederbörande ha nå¬
gon juridisk bildning. Äfven om lagstift¬
ningen är olika på olika platser, torde
nämligen vissa juridiska grundsatser inom
handelsrätten dock vaxa gällande öfver¬
allt. Om därför någon juridisk bildning
förefinnes, är det naturligen ett plus, men
den är dock det minst nödvändiga af dessa
tre saker.
Ordf. Vi öfvergå till frågan G.
R. Här har jag mest några egna fun¬
deringar; dock har från vår generalagent
i London äfven inkommit det svaret, att
i alla större hamnstäder böra lönade kon¬
sulat ansättas äfvensom handelsattachéer
på de större platser, där de med fram¬
gång kunna verka för den svenska export¬
handeln. Men det är nog ganska svårt
att afgöra, i hvilka land och på hvilka
orter dessa befattningar böra ansättas; och
det torde vara förhållandet, att på en
hel del platser, som ännu icke kommit
i fråga ens, det förefinnes möjlighet för
en betydlig afsättning af svenska produk¬
ter. Det torde därför enligt min uppfatt¬
ning bli alldeles nödvändigt att så små¬
ningom söka utröna, hvilka ytterligare af-
sättningsmöjligheter som kunna förefinnas
och hvilka nya marknader som kunna upp¬
odlas. Det skulle enligt mitt förmenande
kunna ske på det sätt, att kompetenta
personer utsändas till sådana marknader,
där vi hittills ej varit representerade. På
grund af tillgänglig statistik från andra
länder -—• särskildt äga tyskarna en full¬
ständig handelsstatistik, och de äro ju
redan inne på en hel del för oss nya mark¬
nader — torde man kunna bilda sig en
föreställning om, hvilka ytterligare mark¬
nader man möjligen skulle kunna vinna
tillträde till. På dessa marknader skulle
grundliga undersökningar företagas af kom¬
petenta personer, som utsändes särskildt i
det ändamålet och hvilka hade att där¬
öfver afgifna noggranna rapporter.
Ordf. Har Ni något svar att lämna på
frågan 7 ?
R. I fråga om den tid, för hvilken
handelsattachéer och konsulenter böra an¬
ställas, anse vi, att man bör anställa dem
blott tills vidare.
Ordf. ställer frågan 9.
R. Vi hafva härom hört våra represen¬
tanter i utlandet, och de anse, att kon¬
sulerna äfven böra hafva till uppgift att
tillhandagå enskilda personer, med kom¬
mersiella upplysningar. Och denna skyl¬
dighet skulle närmast bestå däruti, att
de ägde lämna svenska firmor de upp¬
lysningar, som de kunde anskaffa, dock
mot ersättning. Ty om dessa upplysnin¬
B 74
gar skola bli af något reellt värde, måste
till grund för dem ligga ett noggrant ar¬
bete med undersökningar i det omfråga-
de förhållandet; och då torde man kunna
anse, att det arbete, som därpå nedläg¬
ges och som visserligen på sätt och vis
tillhör deras tjänstebefattning, dock är
af den natur, att det öfverskrider hvad
man skäligen kan ålägga en konsul. Där¬
för borde det ersättas efter en viss taxa,
kanske beroende på öfverenskommelse, men
dock med ett visst fixt maximum; men
i alla fall skulle vederbörande dock ha
rätt till ersättning.
Ordf. Äfven de lönade konsulerna 1
It. Ja.
Ordf. Vi öfvergå till frågan 10.
It. Angående denna sak skulle jag vilja
uttala såsom ett önskemål, att redogö¬
relserna insändas oftare än hvad hittills
varit förhållandet med konsulatberättelser¬
na i de allra flesta fall •— vid de större
generalkonsulaten förekommer det ju en¬
dast en gång årligen. För att äga värde
för exportörerna torde det vara nödigt,
att berättelserna insändas t. ex. månat¬
ligen.
Ordf. ställer frågan 11.
R. Hvad angår 11 :te frågan, huruvida
dessa redogörelser och upplysningar böra
publiceras, så har vår generalagent i Lon¬
don påpekat, att afsättningsmöjligheter
böra publiceras, men att där afsättning
af svenska alster redan förefinnes, upp¬
lysningar om verkställda affärer icke böra
offentliggöras, ty därigenom skulle ska¬
pas onödig konkurrens till förfång för
redan införda artiklar af samma klass,
och det skulle kunna verka hämmande
på den enskilda företagsamheten. Genom
dylika berättelser fäster man nämligen upp¬
märksamheten på, att den och den firman
varit i tillfälle till det och det, och på
grund af dessa upplysningar kastar sig en
konkurrent öfver marknaden, och affären
kan fördärf vas. Alla dylika offentliga med¬
delanden kunna ju dessutom lätt komma
utländska konkurrenter till godo i samma
mån som de svenska, och därför böra de
lämnas med en viss försiktighet.
Ordf. Vi öfvergå till frågan 12.
R. Angående denna anse vi, att upp¬
lysningarna böra helst samlas hos en enda
myndighet, hvarvid vi tänkt oss såsom ett
önskemål ett' blifvande handels- och indus¬
tridepartement, och om detta departement
kunde hafva ett särskildt upplysningskon-
tor. så vore det kanske nyttigt.
Ordf. Hvad anser Ni rörande frågan 13?
R. Ledningen af konsulatärendena bör
naturligtvis tillsvidare tillkomma utrikes¬
departementet. Sedermera, om ett handels¬
departement inrättas, kan det vara tvif¬
velaktigt, om konsulatärenden i allmänhet
böra höra dit, eller om blott handelsbe-
skickningarna böra hänföras dit.
Ordf. Vi kunna öfvergå till frågan 14.
R. Dessa befattningar anser jag böra
tillsättas med hänsyn till, att man vid
dem får den för hvarje befattning mest
skickliga och passande personen och med
betydligt mindre hänsyn än hittills till
ancienniteten inom konsulatkåren och me¬
riter med afseende å det rent konsulära..
Angående den sista delen af spörsmålet,,
nämligen om förflyttandet från en post
till en annan, så synes mig detta stad¬
gande vara tämligen rigoröst, och denna,
fråga tyckes mig vara svår att besvara.
Ordf. Den står i sammanhang med det
föregående, nämligen att den mest lämp¬
lige personen bör sättas på hvarje plats.
Det kan tänkas tillfällen, då en person,
visar sig icke passa dit han kommit, un¬
der det han skulle vara lämplig för en
annan post. Bör icke då vederbörande
myndighet hafva rätt att utan vidare för¬
flytta honom från den ena platsen till
den andra?
R. Jo, ändamålet bör vara det för sa¬
ken afgörande, och man bör taga hänsyn
endast till hvad man genom denna institu¬
tion vill vinna.
Ordf. Har Ni någon erinran att göra
i anledning af frågan 16?
R. Jag skulle endast vilja uttala det.
önskemålet, att vid tjänstledighet eller
ombyte af tjänsteinnehafvare den nytill-
trädande måtte sättas i tillfälle att ge¬
nom ett diarium öfver hvilande, oafgjorda
ärenden kunna sätta sig in i dessa, så
att ärendena måtte kunna behandlas fort¬
löpande och oberoende af om platsen blir
besatt med ny innehafvare. Nu har det
funnits tillfällen, då behandlingen af ett
ärende uppskjutits genom att ny repre¬
sentant inträdt på platsen och denne för¬
klarat sig icke vara inne i ärendena så,,
att han genast kunnat skrida till behand¬
ling af desamma. Ett diarium där frå¬
gorna alltid skola vara klarställda, och
möjlighet förefinnes att öfverblicka de¬
samma bör därför vara till mycken nytta.
B 75
Ingeniör H. G. Hammar, Göteborg. (19. 12. 05.)
Ordf. Frågan 1.
H. Om jag skall yttra mig därom, så
vill jag påpeka, att diplomatiska beskick¬
ningar endast böra finnas, där aet är
absolut nödvändigt för att tillvarataga våra
politiska intressen. Väl lönade general¬
konsulat böra finnas på de stora mark¬
naderna i de transmarina länderna. Olö¬
nade s. k. honorärkonsuler böra finnas
i största möjliga utsträckning, särskildt
i Europa. Blott för titeln och äran ut¬
föra dessa statistiskt och annat arbete,
som tillhör konsulsbefattningen.
Ordf. Frågan 2.
H. Jag anser det vara alldeles nödvän¬
digt att i största möjliga utsträckning
hafva chargés d’affaires vid de lönade kon¬
sulaten och sakkunniga attachéer vid be¬
skickningar i synnerhet i sådana länder,
där lönade generalkonsulat icke finnas.
Konsulenter borde finnas vid alla lönade
generalkonsulat äfven i länder, där så¬
dana icke finnas, dock böra de arbeta obe¬
roende af honorärkonsulerna, fastän med
allt det stöd af dem, som de kunna läm¬
na för att konsulenterna skola kunna göra
det arbete, som de äro afsedda för. Så¬
ledes skulle de vara befriade ifrån alla
expeditionssysslor. De borde kunna flytta
från en plats till en annan inom det' di¬
strikt, som är dem tilldeladt, och de skul¬
le få vistas på hvarje plats så lång tid de
själfva anse nöldigt, ty afgörandet här¬
af skulle naturligtvis öfverlämnas åt deras
eget omdöme.
Ordf. I sammanhang härmed ställer jag
frågan 7.
H. Attachéernas och konsulenternas upp¬
gift bör vara riktad på att tillvarataga
handelns, industriens och sjöfartens in¬
tressen och sådana intressen i öfrigt, som
kunna beröra våra ekonomiska förhållan¬
den. De skola införskaffa alla tänkbara
upplysningar, som behöfvas för att till¬
godose våra kommersiella intressen i ut¬
landet. De upplysningar, som de i sam¬
råd med konsulerna skulle kunna skaffa,
skulle afse icke allenast sådant, som be¬
rör varu- och penningmarknaden utan äf¬
ven andra frågor, som kunna vara af in¬
tresse för handeln och industrien, t. ex.
arbetarelagstiftningsfrågor, frågor angåen¬
de arbetsgifvarens förhållande till sina ar¬
betare o. d. Arbetsgifvarne hade i som¬
ras mycket stora svårigheter att få re¬
da på förhållandena i nyss nämnda af¬
seende ute i de stora industriländerna,
när vi skulle göra upp aftal med fackorga¬
nisationerna här i Sverige. Dessa organi¬
sationer hade mycket bättre reda på dessa,
förhållanden än vi, ty de stodo i för¬
bindelse med fackorganisationerna utom¬
lands, och fingo af dem nödiga upp¬
lysningar. Arbetsgifvarne här sökte att.
på privat väg få reda på de aftal,
som inom verkstadsindustrien funnos upp¬
rättade mellan arbetsgifvare samt arbetare
och lärlingar, men i regel utan resultat.
Danskarne gåfvo oss sådana upplysningar,
men tyskarne icke alls. Solidaritetskänslan
mellan arbetame är i alla länder starkare,
än hvad den för närvarande är och antag¬
ligen ännu mycket lång tid framåt kan bli
mellan arbetsgifvarne inbördes. Ty arbets-
gifvame i främmande länder måste ju
frukta, att, om vår industri utvecklar sig
mycket, så kunna vi taga bort en för
dem god marknad. Det är alldeles
omöjligt för konsulerna att få del af
allt, som berör dessa förhållanden, utan
det måste vara personer, som särskildt
agnat sig åt denna uppgift. Man kan,
icke få sådana upplysningar annat än
under hand genom personlig bekantskap.
Det är ofta nödigt att ha tillgång
till en del papper o. d., hvilka ej
sällan ärc* af privat natur och således,
icke tillgängliga för allmänheten. Jag vill
bara som exempel nämna de specialförer
skrifter, som vissa privatsällskap, dessa Ge-
nossenschaften och andra föreningar, för
sin del antagit. Dessa äro merendels af
staten erkända sammanslutningar, och de¬
ras bestämmelser äro så godt som lag, men
de äro icke för allmänheten tillgängliga,
papper, utan vederbörande förening och
dess medlemmar har förfoganderätt öfver
dem. Det är, som sagdt, genom personlig
bekantskap, genom korrespondens, som
man kan åtkomma sådana handlingar. Men
det arbete, detta kräfver, är för vidlyf¬
tigt för den enskilde. En stor organisa¬
tion, sådan som verkstadsföreningen, kan.
möjligen hålla en särskild person för
ändamålet. Men har man här i Sverige,
i öfrigt organiserat en institution, som
skall verka såsom upplysningsbyrå, så bör
en sådan också taga denna sak om hand.
Det gäller förresten här icke allenast ar-
betarefrågor, utan äfven många andra, t.
B 76
ex. frågan angående skeppsmätning, fri-
bords-bestämmelser etc. I England fin¬
nas af vederbörande myndighet fast¬
ställda bestämmelser om, huru fartyg
skola vara utrustade och byggda; som¬
liga af dessa bestämmelser äro af sjö¬
lags natur, andra åter höra till skyddslag¬
stiftningen. Af en ren händelse fick jag
i sommar reda på, att fartyg, efter 1908,
måste ha luckkarmarna 2 fot och 6 tum
höga, för att de skola få lossa i engelsk
hamn. En resande kom till vår verk¬
stad för att skaffa upplysningar för eng¬
elska statens räkning och under konver¬
sation med honom fick jag del af detta.
Denna föreskrift återfinnes bland bestäm¬
melser, som röra olycksfallsförhållandeh
vid arbete, där man således icke gärna kan
tänka sig, att något skall förekomma, som
har afseende å fartyg, utan endast verk¬
städer och industriella anläggningar. Byg¬
ger man här i Sverige, i Tyskland eller hvar
som helst ett fartyg och icke tänker på
denna sak, och fartyget sedan kommer till
England för att lossa, blir det trakasserier
och stora kostnader, på grund af att en¬
gelsmännen vägra att lossa fartyget. Detta
är bara ett exempel. Jag anser därför, att
de, som arbeta därute i främmande land,
böra så noga som möjligt göra sig under¬
rättade om alla dylika cletaljbestämmel-
ser och sedan meddela oss, hvad de få
veta och icke endast de skrifna bestäm¬
melserna utan äfven den riktiga tolkningen
af desamma. Det fordras i de flesta fall att
ha tillgång till en fackman för att erhålla
en tillförlitlig tolkning. Engelsmännen åt¬
minstone tolka nämligen ej alltid sina la¬
gar exakt efter ordalydelsen. För 3 år se¬
dan öfversattes en del tolkningsbestämmel-
ser angående skeppsmätning i England. Det
tillgick så, att svenska staten då skickade
ut en person, som särskildt tog saken
om hand och studerade den. Dessa be¬
stämmelser kunna vi nu tryggt använda.
Men oafbrutet komma nya beslut röran¬
de tolkningen, och det fordras därför, att
en person icke tillfälligt utan systematiskt
arbetar därute, för att hålla oss å jour
med dessa frågor.
Ordf. Kan man förutsätta, att handels-
attachéerna skola vara sådana specialister
i frågan om skeppsmätning, att de kunna
följa med dessa frågor?
H. Attachéernas distrikt skola vara så
störa som möjligt. När man har järn¬
vägar,, telegraf och alla möjliga bekväma
kommunikationsmedel, kunna distrikten
godt vara störa, men fältet uppdelas på oli¬
ka sakkunnige. Liksom militärattachéerna
få flera länder att följa med, skulle dessa
attachéer kunna följa utvecklingen inom
större distrikt, men dock endast ur syn¬
punkten af sin specialitet. En attaché kan
således vistas en vecka i London, en vecka
i Paris o. s. v.
Ordf. Detta är icke ett svar på min,
fråga. Kan main förutsätta, att handels-
attachéerna skola vara sådana specialister
på skeppsmätningens område, att de kunna
följa med alla de nyanseringar, som där
förekomma?
H. Skeppsmätningen är ett mycket svårt
fack, men en liandelsattaché kunde åtmin¬
stone hålla reda på och göra oss under¬
kunniga om de förordningar, som ut¬
komma.
Ordf. Om sådana förordningar offentlig¬
göras, komma de in genom beskicknin¬
garna och konsulerna, men frågan gäller
här sådana tillämpningar, som mången
gång gifvas genom hemliga cirkulär till
skeppsmäklare.
H. Ja, det torde vara nödvändigt, att
för en sådan fråga ha särskildt tränade
personer.
Ordf. Kunda icke saken lösas på det
sätt, att särskildt de verkstäder, som sys¬
selsätta sig med skeppsbyggeri här i lan¬
det genom en särskild agent skaffade sig
nödiga upplysningar angående sådana spe¬
cialiteter, som här berörts?
H. Skeppsbyggeriet är en alldeles för¬
svinnande liten industiä i vårt land, och
för närvarande är bara frågan, om den
skall flyta eller sjunka. Den kan där¬
för icke bära en sådan uppoffring, ty om
den skulle hålla aflönade personer utom¬
lands för att skaffa upplysningar, blef-
ve det en tyngd, som skulle hjälpa till att
dra ned denna näring. Rederirörelsen är
för öfrigt mera direkt intresserad, i detta
än skeppsbyggeriet.
Ordf. Kan Ni närmare angifva, huru
handelsattachéernas uppgift i allmänhet
bör vara?
H. I allmänhet böra de regelbundet
inrapportera till vederbörande centralmyn¬
dighet alla de upplysningar af intresse,
som de möjligtvis kunna lämna. I det
fallet vill jag särskildt påpeka, att man
bör fordra af dem en speciell varukänne¬
dom, taget i ordets vidsträcktaste bemär¬
kelse, så att de känna till icke blott den
lämpliga platsen för afsättningen! af en viss
artikel, utan äfven hurudan denna bör vara
beskaffad. De större exportbranscherna ha
naturligtvis särskildt af deras samman¬
slutningar anställda personer, specialister,
som uteslutande representera dem.
B 77
Ordf. Skulle det efter Er åsikt vaxa nöd¬
vändigt, att Sverige, sä.rskildt i England,
hölle en särskildt sakkunnig, en konsulent,
för skeppsbyggeriets intressen?
H. Om Sverige kunde hålla en sär-
skildt sakkunnig för skeppsbyggeriets in¬
tressen och. denne finge arbeta i England
och Tyskland — Tyskland är snart lika
viktigt som England i detta afseende —
anser jag detta skulle vara till stor för¬
del. Denne person kunde mycket väl vara
borta från det ena landert, t. ex. England,
vissa tider och då ligga i Tyskland eller
Erankrike, ty förhållandena variera icke
så hastigt, att därigenom hans uppgift på
något sätt åsidosattes, utan snarare tvärt¬
om. Jag håller före, att konsulenter för
specialfack måtte anställas i största möj¬
liga utsträckning, om man med ordet kon¬
sulent menar en person, hvilken är trä¬
nad i en viss särskild bransch och kan
lämna de upplysningar, som äro af intres¬
se för en speciell industri eller närings¬
gren.
Ordf. För hvilka industrigrenar borde
Sverige enligt Er åsikt ha sådana kon¬
sulenter ?
H. Den frågan är nog ,för vidsträckt
för mig att besvara. Jag skulle endast vil¬
ja påpeka nödvändigheten för rederi- och
skeppsbygggerinäringen samt verkstadsin¬
dustrien i öfrigt att ha möjlighet att er¬
hålla sådana upplysningar, som för de¬
ras intressen äro af betydelse. Hvad
jag nyss anförde i den vägen, utgjorde
endast en liten del af allt det, som för
oss kan vara af intresse att få upplysning
om. Det finnes utomlands ålderdomsför-
säkringar, sjukkassor och en hel del andra
saker, i fråga om hvilka särskildt tyskarne
kommit mycket långt och hvilka vi borde
ha närmare reda på. Det är icke nog
med de knapphändiga upplysningar, som
meddelas i årsböcker och redogörelser i
den utländska litteraturen m. m., utan vi
vilja veta, huru dessa olika institutioner
fungera och huru de speciella lagbestäm¬
melserna verka, något som man endast kan
få reda på genom att samtala med per¬
soner, som verkligen varit i tillfälle att
sätta sig in förhållandena.
Ordf. Vill Ni meddela Eder åsikt be¬
träffande mina öfriga frågor, som stå upp¬
tagna på formuläret?
H. Hvad kompetensfordringar för kon¬
suler beträffar, så anser jag, att för inträde
å den lönade konsulsbanaa skulle förut¬
sättas t. ex. aflagd examen vid tekniskt
eller handelsinstitut eller kanske båda de¬
larna och att vidare ha praktiskt deltagit
i affärs- och industrilifvet och att fram¬
för allt sitta inne med handels- och varu¬
kännedom. Juridiska, kunskaper äro nog
bra, men man bör icke fordra juridisk exa¬
men, ty för att sköta ett praktiskt arbete
utomlands är det bättre att använda tiden
för praktisk utbildning än för teoretiska,
juridiska studier. Särdeles lämpligt vore,
om de personer, hvilka arbetat såsom
attachéer, hade utsikt att kunna rinna,
befordran till lönade generalkonsuler. Till
honorära konsuler skulle man naturligtvis
taga de mest representativa personer på
en plats, som kunna fås, och i sådana
länder, där svenskfödda köpmän eller in¬
dustriidkare finnas, torde de väl få före¬
trädet. Särskildt gäller detta Amerika; det
torde vara ganska lätt att där få till kon¬
suler en del personer, som skulle kunina.
göra ganska god nytta på olika platser,
och hvilka icke skulle kräfva annat än.
titeln af svensk konsul, en titel, som na¬
turligtvis i många fall skulle gifva dem
stor fördel bland den svenska befolkning,
som där finnes, och detta skulle de be¬
trakta som ersättning nog för det besvär,,
som vore förenadt med konsulsuppdraget.
Likaså finnes i Englands kolonier en hel
del svenskar, som skulle kunna vara oss
till nytta såsom svenska konsuler, och
hvilka dessutom själfva skulle ha fördel
af en dylik honorär befattning.
Ordf. ställer frågan 9.
H. Jag anser, att konsulerna och ännu
mer attachéerna och konsulenterna böra
i största möjliga mån lämna enskilda per¬
soner de upplysningar, som dessa kunna
direkt begära, undantagandes naturligtvis
politiska upplysningar och soliditetsupplys-
ningar. Upplysningar af det sistnämnda
slaget böra dock kunna få lämnas, men då
mot ersättning. Hvad börsnoteringar be¬
träffar, så är det hvaraf och ens sak att söka
på bästa sätt skaffa sig sådana. Kan en.
affärsman träffa öfverenskommelse med en
konsul eller en handelsattaché därom, att
de skola meddela honom sådana upplysnin¬
gar, så bör det icke finnas något hinder
därför, men i regeln bör icke sådana upp¬
lysningar lämnas. En konsul skulle så¬
ledes ha rätt, men icke förpliktelse att
tillfälligt meddela dylika upplysningar,
men däremot skulle han ha förpliktelse
att tillhandahålla alla möjliga kommer¬
siella upplysningar af andra slag utan er¬
sättning.
Ordf. ställer frågan 11.
H. Om det funnes någon möjlighet att
få rapporter en gång i veckan och dessa
B 78
sedan publicerades i en veckotidskrift, på
hvilken intresserade kunde prenumerera, så
skulle det ju vara en fördel, och för att
dessa rapporter skulle komma tidningen
tillhanda så fort som möjligt skulle kon¬
sulenter och attachéer och äfven konsuler
få använda telegrafen, dock med användan¬
de af något förkortningssystem, så att kost¬
naderna kunde nedbringas. Om upplysnin¬
garna skola vara till nytta, måste de kom¬
ma de Intresserade tillhanda, medan de äro
färska. Kunde man sedan i en särskild års-
handbok samla alla de upplysningar, som
man ansåge vara så viktiga, att de borde
.gömmas för framtida referens, skulle detta
gifvetvis vara en fördel, liksom det äfven
skulle vara en god sak, om redigeringen;
af en dylik årsalmanacka, eller hvad det
nu skulle kallas, sktedde i samråd med in¬
dustri- och sjöfartsföreningar.
Ordf. Skulle en sådan årsbok innehålla
allmängiltiga upplysningar af värde för
handeln och industrien, alltså en sarnman-
Herr Mac Lindskog1,
Ordf. Huru anser Ni, att vår diplomati¬
ska och konsulära representation i Kina
lämpligast bör ordnas ?
L. Det är klart, att det skulle vara för¬
delaktigt, om vi vore representerade där
på annat sätt än nu är fallet. Vår general¬
konsul i Shanghai, som jag personligen
känner och som är en mycket intresserad
och duglig man, hax en helt annan ställ¬
ning än konsuler på andra platser. Hans
tid är mest upptagen af municipala frågor,
närmast befattningen såsom domare. Men
i rent kommersiellt hänseende kan man
icke vänta, att han skall kunna gifva
någon assistance. Jag anser därför, att
man i Shanghai behöfde såsom vice kon¬
sul en kommersiellt utbildad man, så af-
lönad att han hade tid att helt ägna
sig åt hithörande frågor.
Ordf. Hvilka kraf böra ställas på en
sådan persons utbildning?
L. Jag anser juridisk examen nyttig
och god såsom grundläggande. Därtill skul¬
le sedan komma undervisning under t.
ex. 1 år vid ett handelsinstitut i Sverige
eller utlandet samt därefter någon tids
anställning i någon firma inom- eller utom¬
lands, som drifver affärer med utomeuro¬
peiska hus, och slutligen en tids tjänst¬
göring på ett konsulat. En så utbildad
fattning af senaste tidens uppslag på dessa
områden ?
H. Ja, en sådan sammanfattning borde
göras. Denna almanacka borde utkomma
hvarje år och omfatta olika industrier med
lämplig uppställning.
Ordf. ställer frågan 14.
II. Jag anser, att konsulsbefattningarna
böra tillsättas med hänsyn endast till att
för hvarje befattning vinna den mest skick¬
lige eller passande. Erågan äx, om afgöran-
det härvidlag skall helt och hållet öfver-
lämnas åt ett departement eller om han¬
dels- och sjöfartsnämndema och äfven in-
dustriförenmgarna skola få ha ett ord med
i laget vid dylika befattningars tillsättan¬
de. Man skulle ju kunna tänka sig, att
vid uppkommande konsulsledigheter ett
förslag upprättades eller annonserades,
och att detta såsom ett öppet förslag under¬
ställdes handels- och sjöfartsnämndema
samt industriföreningarna, så att dessa
blefve i tillfälle att yttra sig i ärendet.
London. (8. 1. 06.)
person tror jag, att man skulle hafva stor
nytta af.
Ordf. Hvad äx Eder åsikt om tillde¬
landet af handelsstipendier?
L. Det tror jag icke är till någon nytta.
Jag har själf varit handelsstipendiat och
har således någon erfarenhet. Eörst är
stipendiet otillräckligt och sedan minskas
det för hvarje år, det innehafves. Vidaxe
hafva dessa handelsstipendiater icke nå¬
got stöd; de äro icke anbefallda hos ve¬
derbörande myndigheter, beskickningar el¬
ler konsulat. De få därför icke någon an¬
nan ställning än hvilken annan som helst,
som kommer ut. Hvad mig beträffar, blef
jag i den affär i Shanghai, där jag under
min stipendiattid var anställd, icke bättre
ansedd än en spion. Man sade mig, att
jag satt där blott för att lura ut så
mycket som möjligt af affärerna och sedan
etablera eget företag. Och dessutom har
handelsstipendiaten intet mål. Hvad ar¬
betar han för? Ja, i allmänhet tager han
emot understödet af staten endast för att
uträtta något för sin egen del.
Ordf. Kan denna institution alltså icke
anses vara till nytta?
L. Jo, i Kyssland och Mexiko tror jag
de kunna vara till nytta, men knappast på
andra ställen. I Egypten har nog den nu¬
B 79
varande stipendiaten uträttat ganska myc¬
ket, men det är nästan uteslutande för en
enda affär, nämligen luxlamporna. Andra
affärer har han icke brytt sig om. I
Sydafrika t. ex. är det samma förhållande
som i Ostasien. Där finnas icke sådana
afsättningsmöjligheter som i Eyssland, där
nästan allt af vår industri kan afsättas,
likasom äfven i Mexiko. I Argentina haf¬
va vi tullarna och kreditsystemet, som
lägger svårigheter i vägen. Där kan man
icke sälja något utan att göra vissa arran¬
gement för vissa varor, och så är det den
långa krediten. 3Tör öfrigt är icke heller
efterfrågan i Argentina af samma art som
i Eyssland.
Ordf. Huru skulle Ni således ahse, att
vi borde vara representerade i Asien?
L. I Indien tror jag icke, att vi be¬
höfva någon representation. Där är det
en dålig marknad. Således icke någon kon¬
sul i Kalkutta och väl icke heller någon
i Bombay. Men i Singapore är det något
annat. Där anser jag det önskligt, att vi
hade en lönad, kommersiellt utbildad per¬
son, som tillvaratager våra intressen, men
icke någon sådan konsul, som de nu ut¬
bildas. I Shanghai åter måste vi ha en
juridiskt utbildad person, som den nuva¬
rande, till chef, men vid hans sida en
handelsattaché eller konsulent, en speci¬
ellt handelskunnig person. Jag tror, att
detta skulle vara fördelaktigt; han skulle
därjämte vara försedd med alla möjliga
officiella rekommendationer till de kine¬
siska myndigheterna, mandariner och vice-
konungar. I Hongkong kan däremot icke
någon kommersiellt utbildad person göra
någon nytta. I Japan åter •— under förut¬
sättning att i Tokio blefve en beskickning,
som hade hand om de administrativa och
juridiska angelägenheterna — tror jag man
kunde nöja sig med en kommersiellt ut¬
bildad konsulent, som borde vara etablerad
i Kobe. Mellan Tokio och Yokohama är
det blott en timmes väg, hvarför det vore
nog med en olönad konsul där. Osaka kun¬
de skötas a-f samma person, som sutte i
Kobe, då afståndet är blott en knapp tim¬
mes väg. Hvad Nagasaki beträffar, är det
samma förhållande som med Hongkong,
att hvarken handelsstipendiater eller kom¬
mersiellt utbildade konsulenter kunna ut¬
rätta det minsta.
Ordf. Huru ställa sig lefnadskostnader-
na på de olika platserna i Ostasien?
L. I Kina är det som regel dyrast. I
Shanghai dock mindre än i de öfriga ki¬
nesiska hamnstäderna. I Japan är det myc¬
ket billigare, och äfven Singapore tror jag
är en billig plats. På tal om Singapore
skall jag för öfrigt be att få fästa upp¬
märksamheten på våra afsättningsmöjlig¬
heter på Ifilippmerna och Sundaöarna, Su¬
matra och Java. Vi göra icke så litet
affärer på dessa orter i järn, stål och
tändstickor; och om dessa platser blefve
lagda under Singapores konsulsdistrikt,
tror jag, att en sådan representant där,
som jag föreslagit, skulle vara till myc¬
ken nytta äfven i detta hänseende.
Ledamoten af Riksdagens andra kammare, konsul F. E. Neess.
(För handels- och sjöfartsnämnden i Landskrona.) (18. 1. 06.)
Ordf. ställer frågorna 1—3.
N. Jag håller före, att lönade konsulat
böra upprättas i största möjliga utsträck¬
ning, så vidt det i ekonomiskt hänseende
låter sig göra. Jag vill äfven framhålla, att
om en lönad konsul icke får drifva affären
för egen räkning, kan det inträffa, att en
framstående köpman på en plats, hvilken
åtager sig att t. ex. vara generalkonsul,
icke gärna vill vara lönad, ty då blir han
beröfvad den inkomst, som han haft af
sin förutvarande verksamhet, och ofta kan
en dylik framstående köpman, äfven om
han är olönad, vara till större gagn som
konsul än en konsul, som är lönad.
Ordf. Anser Ni, att man allt efter
omständigheterna skall bestämma sig för,
huruvida man bör betjäna sig af en lönad
eller olönad konsul?
N. Ja, i praktiken blir det svårt att
på förhand bestämma, om man på en viss
plats lämpligen bör ha en lönad eller en
olönad konsul. Man kan ju alltid räk¬
na på, att en lönad konsul skall stå mera
till disposition än en olönad, och särskildt
anser jag det vara till stor direkt nytta,
om konsulerna i de utomeuropeiska ham¬
narna äro lönade. Hvad handelsattachéer
beträffar, så anser jag, att anställandet af
sådana skulle vara till stort gagn.
Ordf. ställer frågan 5.
N. Enligt min mening bör man i första
rummet fordra merkantil och naturligtvis
äfven humanistisk bildning. Man bör sna¬
rare fordra merkantil än juridisk bildning.
Eör detta ändamål skulle man ju lämpli¬
gen kunna tänka sig, att vederbörande;
finge genomgå en kurs vid en blifvande
handelshögskola.
Körande de orter, där lönade konsulat
företrädesvis böra finnas (frågan 6), an¬
ser jag, att därvidlag utomeuropeiska plat¬
ser i första rummet böra ifrågakomma.
Hvad frågan 9 angår, är det ju gifvet, att
denna konsulernas uppgift är af ganska de¬
likat natur. Konsulerna måste naturligtvis
söka undvika att lämna sådana upplys¬
ningar, som kunna skada enskildas in¬
tressen ; det ligger nära till hands, att
dylika upplysningar lätt kunna blifva an¬
vända i konkurrenssyfte. Det är icke
lämpligt, att enskilda personer kunna kom¬
ma att begagna konsulerna som ett slags
agenter. Jag är själf engelsk vicekonsul i
Landskrona, och i sådan egenskap mot¬
tager jag ofta förfrågningar från enskilda
om rena handelssaker. I stället för att
skicka handelsresande, vänder man sig till
mig med begäran om detaljupplysningar,
men jag anser, att lämnandet af sådana
upplysningar icke faller inom en konsuls
uppgift. En begränsning bör därvidlag gö¬
ras, ty eljest kan i dylika fall missbru¬
ket gå därhän, att man i stället för att ut¬
skicka agenter uteslutande använder kon¬
suler.
Ordf. Anser Ni det möta någon be¬
tänklighet, att konsulerna förpliktas att
på begäran tillhandahålla faktiska upp¬
lysningar direkt till enskilda? Eller böra
sådana upplysningar gå igenom en cen¬
tralmyndighet ?
N. Vissa upplysningar böral nog för fort¬
komstens skull gå direkt till enskilda, men
icke svaren på sådana förfrågningar, som
kunna på något sätt skada konkurrenters
intressen. Man torde väl få öfverlämna
åt konsulernas eget omdöme att i sådana
fall förfara med nödig diskretion; det är
nämligen icke lätt att på afstånd be¬
döma dylika saker.
Med. afseende å frågan 10, håller jag
före, att dylika redogörelser böra komma
allmänheten så fort som möjligt tillhan¬
da, ty just därigenom få de sitt värde. De
böra i första rummet insändas till nu
befintliga och till möjligen blifvande han¬
dels-, industri- och sjöfartskamrar.
Erågan 11 vill jag besvara så att, för att
redogörelser och upplysningar skola så.
fort som möjligt komma allmänheten till¬
handa, böra de utgifvas från trycket, sär-
skildt för hvarje konsulatdistrikt och icke
för hela landet. På det sättet kunna de
för billigt pris erhållas i bokhandeln, då
man ju slipper att köpa en större hela
landet omfattande upplaga. Jag tänker
härvidlag närmast på, huru engelsmännen
ordnat denna sak.
Ordf. Anser Ni, att man bör göra en
sammanställning för år för hvarje sär-
skildt distrikt ?
N. Det engelska rapportväsendet är så
ordnadt, att alla konsulsrapporter inom
ett distrikt samlas för sig. Här i Sverige
finnes en engelsk konsul i Göteborg och
en i Stockholm. De af dem utgifna rap¬
porterna utgifvas i ett häfte för sig. Det
är årsrapporter.
Ordf. Anser Ni dessa årsrapporter i och
för sig vara af den betydelse, att man bör
förplikta konsulerna att nedlägga större-
arbete på dem?
N. Det tror jag icke skulle skada. Ju
fullständigare dessa rapporter äro desto
bättre. De innehålla ju alltid en hel del
upplysningar, som kunna vara till nytta*
men gifvetvis blifva dessa af större värde,
om de äro så fullständiga som möjligt..
Hvad beträffar frågan 13, anser jag,
att om det låter sig göra, vore det bra,
om ärenden af merkantil natur, som allt¬
så icke röra diplomatien, finge gå genom
kommerskollegiete handelsafdelning och
framdeles, om det blefve ett departement
för handel och sjöfart, genom detta de¬
partement.
Angående frågan 14 håller jag före, att
det är nog nödvändigt, att konsulsbefatt-
ningar kungöras lediga. Men det kan nog
ofta hända, att vid sådant kungörande
icke alltid de mest lämpliga och kompeten¬
ta personerna anmäla sig som sökande, och
därför anser jag, att utom det, att en kon-
sulsbefattning kungöres ledig, bör det stå
den tillsättande myndigheten fritt att till
befattningen ifråga välja hvilken lämplig
person som helst, alltså äfven eh person,
som icke sökt, om denne anses lämpligare
än någon af de sökande. Det skulle allt¬
så blifva dels kungörande, dels kallelse.
Vidare vill jag påpeka ytterligare en sak,
nämligen att man så vidt möjligt bör söks
att på dessa poster erhålla svenskar. Detta
är af vikt särskildt ur handels- och sjö-
fartssynpunkt.
B 81
Ledamoten af Riksdagens andra kammare, professor K. J. Warburg,
Stockholm. (18. 1. 06.)
Ordf. Vill ni uttala Eder om de kompe¬
tensvillkor, som böra uppställas för kon-
sulsaspiranter ?
W. Kommittén kan måhända tycka, det
vara underligt, att jag, hvilkens verksam¬
het ju ligger åt annat håll, kommit in på
denna sak, men jag vill då i förbigående;
påpeka,; att jag är uppvuxen och uppfostrad
i en gammal konsulsfamilj och dels på
grund däraf, dels äfven genom samarbete
och mångåriga samtal med min aflidne bro¬
der, som var konsul, blifvit initierad i
detta ämne. Emellertid har detta icke va¬
rit anledningen för mig att lägga mig
i denna fråga. Innan denna konsulat- och
diplomatkommitté blef tillsatt, hade jag
en tanke på att väcka en motion i denna
fråga, låt vara endast rörande en detalj
af densamma. Vid andra urtima riksdagen
förra året samtalade jag med ett par kam¬
rater inom riksdagen, tillhörande handels¬
kåren, om möjligheten af att i år väcka en
gemensam motion i ämnet. Sedan emeller¬
tid denna kommitté blifvit tillsatt, har jag
blifvit tveksam om, huruvida lämpligen en
dylik motion rörande undervisningen för
konsulatbanan borde väckas, innan resul¬
tatet af kommitténs utredning förelåg. An¬
ledningen till att jag kommit att beröra
denna sak är närmast den, att det för
några år sedan blef fråga om, att en fram¬
stående man, grossh. Aug. Röhss i Göte¬
borg, ville lämna ett bidrag till Göte¬
borgs högskola. Jag hade då redan lämnat
min befattning som professor vid högsko¬
lan, men donator önskade samråd med
mig, innan han bestämde sig för huru med
donationen skulle ställas. Jag tog mig
friheten att skrifva en tämligen vidlyftig
rapport till honom, och det med det lyck¬
liga resultatet, att han skänkte 350,000
kronor för att högskolan skulle utvecklas
åt ett håll, som han, i likhet med mig,
ansåg vara lyckligt.
I motiveringen till min nyssnämnda rap¬
port framhöll jag, att jag ansåg, att, där¬
est Göteborgs högskola skulle kunna få fas¬
tare rot i samhället, vore det nödvändigt
eller åtminstone önskvärdt, att man till
högskolans arbete äfven anknöte medde¬
lande af merkantil bildning och att man
äfven borde inrätta sådana professurer som
i nationalekonomi, statskunskap med sta¬
tistik, geografi med handelsgeografi m. m.
Deni af mig nämnda personen förklarade sig
villig att gifva erforderliga medel och an¬
modade mig att i denna riktning affatta
donationsbrefvet, hvilket jag också gjorde.
Däri utvecklades då närmare de synpunk¬
ter, som för donator varit bestämmande i
denna fråga, och framhölls, i anslutning
till den då nedsatta handels- och sjöfarts-
kommitténs utlåtande, särskildt vikten af
att det för, i första rummet, utbildningen
af köpmän, men äfven för en konsulär ut¬
bildning gjordes något vid Göteborgs hög¬
skola. Eöljden blef, som sagdt, också den,
att de ifrågavarande professurerna inrät¬
tades. Sedan dess har jag försökt att något
sätta mig in i de åtgärder, som i utlandet
äro vidtagna för konsulsaspiranternas ut¬
bildning. Det är emellertid icke så alldeles
lätt att få reda därpå, emedan icke allting
är i verkligheten så, som det står på pap¬
peret, såsom torde vara nogsamt bekant. De
uppgifter, som lämnas, kunna nog ta sig bra
ut, men huru det egentligen står till, kan
man naturligtvis icke läsa sig till i dessa
cirkulär och prospekt, som man får från de
olika högskolorna. Så mycket har jag emel¬
lertid fått klart för mig, att åtminstone i
Belgien har man anordnat en särskild kon¬
sulär undervisning vid universiteten och
enligt förordning af 1897 fordras där för
inträde å konsulsbanan att ha aflagt hög¬
re »handels- och konsulatslicentiatexamen».
Jag har förskaffat mig handlingar rörande
denna undervisning från 4 högskolor och
institut i Belgien, nämligen från Bryssel,
Gent, Liége och Antwerpen. Vid dessa hög¬
skolor har man uppgjort undervisningspla-
ner för afläggande af examina särskildt för
inträde på konsulsbanan. Samma är, så vidt
jag kan förstå, förhållandet äfven vid den
stora handelshögskolan i Köln och, såsom
jag tror, äfven i Leipzig. Yid en inter¬
nationell kongress för handelsundervisning
år 1898 uti Antverpen yttrade den främste
målsmannen för handelsundervisning en i
Tyskland, d: r Stegemann, att det skulle
inrättas i Leipzig ett institut af nu an¬
tydd beskaffenhet i förbindelse med uni¬
versitetet därstädes. Hvad vi vilja utbilda,
säger han, är köpmän, konsuler och i
allmänhet personer, som ha förmåga att
diskutera sin korporations intressen i all¬
männa församlingar; vi vilja icke skapa
några Mercurius-studenter, som blifva köp-
B 6
B 82
manna-filologer. Vidare vill jag erinra om
den.' bekanta störa Konsularakademien i
Wien som sedan 1898 har afdelningar både
för österländsk och västerländsk verksam¬
het (i förra a.fseendet med anor långt
tillbaka) och hvarest undervisas under fem¬
årig kurs i nationalekonomi, finanspoli¬
tik, handelsvetenskaper, juridiska ämnen,
historiskt politiska fack samt språk. Den
står i nära förbindelse med exportakade¬
mien. Italien har vid sina tre handelshög,
skolor (Venedig, Genua och Bari) inrät¬
tat konsularsektioner med 5-åriga studier,
men konsulsstaten rekryteras äfven från
universiteten. I Tyskland har, som man
finner af Steinmann-Buchers utredning,
hvilken dock är tämligen gammal, nämligen
omkring 20 år eller så, varit på tal, att man
skulle införa ett bestämdt pröfningsförfa-
rand© för konsuler, och att en särskild skola
skulle inrättas för konsulsaspiranter. Så vidt
jag vet har emellertid icke något dyiikt kom¬
mit till stånd annat än i förbindelse med
handelshögskolor. Nu hade det varit min
mening, att ifall herrarnte icke tagit upp sa¬
ken göra den hemställan, att åtgärder måt¬
te vidtagas för att eventuellt vid en han¬
delshögskola här i Stockholm, som dock
icke finnes bildad, ännu, eller vid Stock¬
holms högskola eller vid högskolan i Göte¬
borg, där det redan finnes många för¬
utsättningar därför, genom statens mel¬
lankomst anordna särskilda undervisnings¬
kurser för konsulsaspiranter. Att vi ha haft
många utmärkta konsuler i svenska kon-
sulsstatens tjänst, därom råder intet tvif¬
vel, men det torde å andra sidan kunna
ifrågasättas, om icke en och annan, som
kommit in på den banan, haft en något
egendomlig förutsättning därför. I all¬
mänhet har det varit så, att antingen har
det varit jurister, som kommit in där, och
de kunna ju vara mycket praktiska och
dugliga, men en juridisk examen utgör
ingen absolut garanti härför, eller 'också
har det varit filosofie doktorer eller fi¬
losofie kandidater, hvilka då vanligtvis
haft några språkliga förutsättningar. Jag
tror dock, att den senare typen är i ut¬
döende. Om en man utgifvit en afhand¬
ling i t. ex. fomfranska eller öfver nå¬
gon författare, så kan ju detta icke elo
ipso anses göra honom kvalificerad för
konsulattjänstgöring. Att humanistisk
bildning är af den största vikt för en kon¬
sul, vill jag icke neka till, men det år
alldeles solklart, att den rent praktiska
utbildningen är af större vikt och där¬
för har jag tänkt mig, att det skulle kun¬
na vidtagas några åtgärder för att möjlig¬
göra en konsulär utbildning här i hemlan¬
det. Den behöfde icke precis vara obli¬
gatorisk för alla, som ville gå in på kon-
sulsbanan, men den skulle ha sin betydelse
såsom ett godt vitsord, hvithet här lik¬
som på andra områden är nyttigt och hjäl¬
per en fram i världen. En sådan kurs
skulle naturligtvis i första rummet om¬
fatta meddelande af kännedom om hem¬
landets förhållanden, men äfven under¬
visning i liandelsgeografi, nationalekono¬
mi, en mindre juridisk kurs, språk och varu¬
kännedom. Detta synes mig vara en långt
viktigare förutsättning för en konsuls kom¬
petens än specialkunskaper i filologi och
juridik, eller åtminstone en lika viktig
förutsättning.
Ordf. Bör enligt Eder mening en obli¬
gatorisk kurs för konsulsaspiranter äga
rum i nu angifna ämnen och en examen
däri af dem afläggas ?
W. Jag är för min del kättare med
afseende å allt, hvad examina heter.
Jag anser nämligen, att man icke skall
uppsätta några obligatoriska fordrin¬
gar här i världen, utan en duktig karl
skall få komma fram, oafsedt om han ta¬
git examen eller ej. Jag har själf till-
lämpat den principen vid tillsättningar, där
jag haft något att säga, och med j^pperligt
resultat. Jag anser, att man i detta lik¬
som i andra fall måste stryka bort allt
för stränga examens villkor, men möjlig¬
heten att kunna taga examen efter er¬
hållen undervisning bör ju alltid före¬
finnas. klen jag tycker, att verkligen
begåfvade och framstående personer icke
böra hindras från att gå framåt, därför
att de icke varit i tillfälle att genomgå
en dylik kurs.
Ordf. Bör icke någon fordran på, teore¬
tisk förbildning uppställas för de ung©
män, som söka inträde å konsulsbanan ?
Och huru långt bör man sträcka ford¬
ringarna på ådagalagda kunskaper!
W. Studentexamen anser jag naturligt¬
vis i regeln vara af nöden. Den anses
ju vittna om en viss humanistisk bildning.
I stället för studentexamen kan man ju
möjligen tänka sig någon annan däremot
svarande examen, såsom en teknisk exa¬
men, evalverande studentexamen. Men där¬
jämte bör konsulsaspiranten hafva genom¬
gått en särskild kurs, hvilken enligt min
mening icke behöfde blifva så särdeles
långvarig. Den kurs, som konsulsaspiranter-
na genomgå i handelshögskolan i Köln, tror
jag omfattar tvä år. Där meddelas undervis¬
ning i nationalekonomi och i allmän rätt,
eller såsom det heter »Öffentliclies Recht»,
B 83
hvilket jag antar motsvarar ett lättare
kollegium i allmän juridik; vidare fin¬
nas där professurer i handelsgeografi, i
engelska och i franska språken — vi skulle
naturligtvis äfven behöfva en professur i
tyska språket — i kemisk teknologi och
i mekanisk teknologi, men dessa senare
ämnen äro kanske mera afsedda för un¬
dervisningen vid handelshögskolan. Vida¬
re meddelas där undervisning i bokhål¬
leri, försäkringsvetenskap och handels-
teknik. Dessutom finnas en hel del lek¬
torer i åtskilliga allmänbildande ämnen.
Ordf. Det finnes ju äfven den utvägen
att för aspiranter, som icke varit i till¬
fälle att förskaffa sig teoretisk utbild¬
ning, föreskrifva vissa kurser i särskilda
ämnen, sedan de praktiserat någon tid
på den konsulära, banan?
W. Det är något, som jag sett fram¬
hållas i utlandet, särskildt af Steinmann-
Bucher, att man kan tänka sig en sorts
växelverkan mellan å ena sidan den kon¬
sulära tjänstgöringen och å den andra si¬
dan tjänstgöringen på handelskontor, in¬
nan aspirantema öfver hufvud taget kunna
få komma ut. Vidare är det en annan
fråga i samband med den nu förevarande,
hvilken jag äfven vill fästa uppmärksam¬
heten på, ehuru den icke egentligen fal¬
ler inom det område, som vi här egentligen
.sysselsätta oss med. Jag vill minnas, att
i det utlåtande, som afgafs af den stora
konsulatkommittén på 1880-talet, framhölls
vikten af, att de unge konsulattjänstsmän-
nen efter att hafva tjänstgjort någon tid
ute fingo komma hem och tjänstgöra i det
centrala verket för att sedan igen skic¬
kas ut. Detta skulle ju vara en god för-,
bildning för den konsulära verksamheten.
En växelverkan bör härvidlag råda, så
att t. ex. en person, som varit ute och
tjänstgjort som vicekonsul eller konsulat-
sekreterare, kunde få komma hem och
tjänstgöra i kommerskollegium någon tid
för att sedan skickas nt igen som kon¬
sul.
Ordf. Det har på senare tider förekom¬
mit, att utrikesdepartementet hemkallat
personer, som tillhört konsulsstaten, för att
låta dem tjänstgöra i departementet. Äl¬
ven kommerskollegium har praktiserat så¬
dant, om också mera undantagsvis. Ni är
således af den åsikten, att jämte någont
teoretisk förbildning, som skulle vara obli¬
gatorisk, borde man söka anordna ett slags
fortsättningskurser, som vore frivilliga?
W. Ja, det är just min mening.
Ordf. Anser Ni, att en blifvande han¬
delshögskola, bör bereda, utväg att för¬
värfva kunskaper för konsulsbanan?
W. Jag menar, att det skulle kunna blif¬
va billigt för staten, om man anslöte kon-
sularundervisningen till en handelshögskola
i Stockholm eller till högskolorna i Stock¬
holm och Göteborg. Handelshögskolan är
ännu endast en tanke, och det finnes blott
en liten fond för ändamålet. I Göteborg
har man, så vidt jag kan finna, redan nu
hela uppsättningen af lärare klar med un¬
dantag af de lärare, som kunna behöfvas i
juridik och varukännedom. Man har i Gö¬
teborg tre professorer i moderna språk och,
väl att märka, äfven lektorer, infödda lä¬
rare i dessa språk, vidare finnes där en
professor i geografi med handelsgeografi
samt en professor i statskunskap med
statistik samt i nationalekonomi. Det
är dessa ämnen, som böra ingå i den
konsulära undervisningen. Naturligtvis
finge äfven staten gifva något under¬
stöd åt ett dylikt företag, ty man kan
icke begära, att en privat institution, som
ju Göteborgs högskola är, skall åtaga sig
en dylik undervisning utöfver, hvad den re¬
dan har, men, som sagdt, det hela skulle
blifva billigt för staten. Vid Stockholms
högskola förefinnas f. n. professur i na¬
tionalekonomi och snart äfven i juridiska
ämnen.
Ordf. Besökas föreläsningarna och kur¬
serna vid högskolan i Göteborg i någon
större utsträckning af köpmän?
W. Jag är ej i tillfälle upplysa här¬
om. Jag talade nyligen med profes¬
sor Steffen om denna sak, och han
sade, att för närvarande existerar ett slags
hälftenbruk mellan Göteborgs handelsinsti¬
tut och högskolan, i det att handelsinsti¬
tutets lärjungar i högsta afdelningen obli¬
gatoriskt åhöra vissa af högskolans fö¬
reläsningar, hvilka därför äro utsatta på
sådan tid, som är lämplig för lärjungar-
ne. Professuren i geografi är ny, och inne-
hafvaren af denna professur, d:r Otto
Nordenskjöld, har ju helt nyligen kommit
till högskolan. Det står emellertid sär¬
skildt anmärkt, att han skall vara sk3ddig
att meddela undervisning i geografi »med
handelsgeografi». Det står vidare uttryck¬
ligen i det förutnämnda, donationsbrefvet,
att den, som blifvit utnämnd till professor
vid Göteborgs högskola i de omtalade äm¬
nena, skall vara skyldig att deltaga i un¬
dervisningen vid »en eventuell merkantil
bildningsanstalt».
Jag skulle vilja sammanfatta de önske¬
mål, som jag skulle ha uttalat, i den hän¬
delse jag framlagt dem i motionsform,
B 84
sålunda, att från statens sida något måtte
åtgöras för att understödja eventuella, låt
vara frivilliga kurser, för blifvande kon¬
sulattjänstemän och att genomgående af
dessa kurser särskildt skulle ställas som
villkor för yngre konsulataspiranters upp¬
tagande å konsulsstaten samt att dessa
kurser skulle så vidt möjligt anordnais
vid en blifvande handelshögskola i Stock¬
holm eller eventuellt äfven vid högsko¬
lan i Göteborg eller vid högskolan i Stock¬
holm.
Ordf. Således borde dessa kurser vara
obligatoriska för alla aspiranter?
W. Ja, det tycker jag, men det skulle
icke vara absolut nödvändigt för vinnande
af befordran.
Grosshandlare E. Ohman junior, Stockholm. (18. 1. 06.)
Ordf. Vi skulle önska få de skriftliga
svar, som aif Köpmansklubben lämnats, i
ett och annat afseende kompletterade.
Detta rör först och främst de ifrågasatta
»konsulärråden», d. v. s. korporationer af
svenska affärsmän, bosatta i en del ut¬
ländska hufvudstäder. Det framgår icke
af föreningens utlåtande, huru man tänkt
sig tillkomsten af en dylik institution.
Bör det ske på annan väg än den rena fri¬
villighetens ?
ö. Nej, de skulle tillkomma på frivil¬
lighetens väg å sådana platser, där man
kan anse, att det finns tillräckligt många
svenskar, för att dylika konsulära råd öf¬
ver hufvud taget kunna tänkas komma
till stånd.
Ordf. Hvilka äro dessa platser?
ö. London, Paris, Hamburg, Berlin och
Petersburg, såsom vi också framhållit i vår
skrifvelse.
Ordf. Om man går igenom den nyss! ut¬
komna exportkalendern och med ledning af
denna undersöker förhållandena på nämnda
platser, finner man, att antalet svenska
firmor på dessa platser icke är synnerli¬
gen stort.
Ö. Alltid finns det väl ett tiotal på
hvarje plats.
Ordf. I S:t Petersburg t. ex. finnas en¬
dast 11 svenska firmor upptagna. Är detta
tillräckligt ?
ö. Om man tänker sig, att alla svenska
affärsmän i Ryssland skola vara represen¬
terade i ett sådant konsulärråd, och att
det har sitt säte i S :t Petersburg, såj tjecker
jag, att saken nog skulle kunna ordnas.
Ordf. Huru har Ni tänkt Eder till-
vägagåendet för att bilda dylika handels-
kämrar af svenskar utomlands?
Ö. Vi ha utgått därifrån, att det skulle
vara synd att icke använda sig af de i
utlandet bosatta svenskarnas fosterlands¬
kärlek och deras kunskap om det främ¬
mande landets förhållanden till förmån
för Sveriges intressen. Och då man dess¬
utom kan tänka sig, att detta borde) kunna
ske fullkomligt kostnadsfritt och att på
det sättet vederbörande skulle komma, i
intimare beröring med den svenske minis¬
tern och konsuln på platsen, af hvilka^ den
förre skulle presidera i rådet och den se¬
nare vara vice ordförande eller eventuellt
sekreterare, har man velat begagna sig af
denna idé, som för öfrigt blifvit tillämpad
äfven af andra länder, t. ex. Erankrike..
Ordf. Känner Ni till något uppslag i den
vägen bland svenske affärsmän i utlandet?
Ö. Nej, det bar förut icke varit
tal om denna sak. Tanken är ny, och
jag känner icke till, om den vunnit
någon anslutning på de platser, hvarom
här är fråga. Men jag kan icke tänka
mig annat, än att med det intresse för
Sverige, som förefinnes hos i utlandet bo¬
satta svenskar, denna sak kommer att
röna lifliga sympatier. Därigenom skulle
de föras tillsammans på ett helt annat
sätt än nu, om de finge samlas kring
rådsbordet, om jag så må uttrycka mig,
en gång i månaden för att behandla all¬
männa frågor.
Ordf. Hvilka slags allmänna frågor?
Ö. Sådana frågor, som kunde remitteras
till dem från t. ex. handelskammaren i
Stockholm eller regeringen eller eventuellt
andra, som kunde önska upplysning eller
råd i ett eller annat afseende.
Ordf. Vill Ni nämna några exempel?
ö. Hade de funnits nu, skulle vi helt
säkert ha åtsport dem om konsulatfrågan.
Hvad jag särskildt vill ha framhållet är, att
en firma icke skulle ha rätt att till dessa
konsulära råd framställa sådana frågor som
t. ex.: Hvilken person kan jag lämpligen
använda såsom agent på den eller den plat¬
sen? Det är frågor, som helt och hållet
skulle vara uteslutna. Men däremot skul¬
le dit kunna hänskjuta^ organisationsfrå¬
gor, frågor af allmänt handelsintresse, m., fl-
B 85
Det förekommer många sådana, mm det
lian i alla fall vara svårt att hitta på ett
lämpligt exempel.
Ordf. Anser Ni, att vederbörande af en
sådan korporation skulle kunna erhålla
upplysningar om möjligheten för afsätt¬
ning af en eller flera artiklar?
ö. Ja, hvarför skulle man icke finna det
lios personer, som varit bosatta på platsen
i tiotal af år? De böra gifvetvis bättre
känna till förhållandena än en konsul,
som kanske kommit dit i går.
Ordf. Om det gäller deras eget handels¬
intresse, kan man äfven då påräkna, att
de skola lämna nödiga upplysningar?
Ö. Nej, helt säkert icke. Jag kan lik¬
väl icke finna annat än att en dylik
korporation i alla fall skulle vara veder¬
börande konsul till stor nytta. Skada kun¬
na de i hvarje fall icke göra. Om de af
vissa skäl icke kunna gifva upplysningar i
ett fall, så kunna de väl lämna sådana i
andra. Någon annan kostnad behöfver icke
vara förbunden med inrättandet af den
föreslagna institutionen än möjligen hvad
som åtgår i aflöningen till en sekreterare.
De personer, som deltaga i rådet, böra
känna sig smickrade att få vara med i
denna korporation. Jag har alltid under
mina resor utomlands funnit ett lifligt
intresse just för fosterlandet hos de i
utlandet bosatta svenskarna.
Ordf. Det har äfven jag funnit, och jag
är öfvertygad om, att ett sådant intres¬
se allmänt förefinnes. Huru skulle orga¬
nisationen vara?
Ö. Jag har tänkt mig den svenske mi¬
nistern såsom ordförande och ett tiotal
på platsen eller å andra orter inom lan¬
det bosatta svenska köpmän såsom bi¬
sittare.
Ordf. De, som bo utom hufvudstaden,
skulle inkallas vid dessa tillfällen?
Ö. Ja.
Ordf. Skulle en särskild sekreterare ut¬
ses ?
ö. Ja, för det fall att icke konsulnf
skulle kunna tjänstgöra såsom sekreterare.
Jag tänker mig möjligheten af att visser¬
ligen en utgift skulle blifva förbunden
med denna institutions upprättande, men
att denna utgift skulle inskränka sig till
.aflöning åt en sekreterare.
Ordf. Skulle utom hufvudstaden bosatte
medlemmar af rådet själfva betala sina
resor, eller bör man ställa i utsikt, att
de finge ersättning därför?
ö. Det har jag visserligen icke tänkt på.
Men man skulle ju kunna förutsätta, att
■ersättning för dessa resor borde beredas
utom hufvudstaden bosatta medlemmar af
det konsulära rådet, ty de ställa ju i alla
fall sin tid till förfogande.
Ordf. Har ingenstädes bland svenskar
utomlands visat sig benägenhet att sätta
något dylikt i gång?
O. Nej. Men man får väl räkna på, att
vederbörande konsuler skola taga initia¬
tivet, om de anse dylika institutioner be-
höfliga.
Ordf. Ilur går det med frivilligheten,
om initiativ skall tagas från vederbörande
konsuler?
Ö. Deltagandet blefve väl likafullt fri¬
villigt. Mig sjmes, att det hela skulle kunna
arrangeras på ett mycket bättre sätt, om
förslag utginge från regeringen eller ve¬
derbörande minister eller eventuellt kon¬
sul om bildandet af dylika handelskam-
rar, än om de svenska affärsmännen utom¬
lands opåkalladt skulle erbjuda sina tjäns¬
ter. Ty jag är öfvertygad om, att för
den händelse vederbörande minister eller
konsul skall säga till dem: Vill ni bilda
ett konsulärråd? skulle de förklara sig be¬
redda därtill.
Ordf. Finnes det icke en annan väg till
målet, ifall köpmannakorporationer i hem¬
landet vände sig till sina affärsvänner
ute för att efterhöra, om på orten fun¬
nes benägenhet att grunda en sådan in¬
stitution till tjänst för gemensamma in¬
tressen?
Ö. Jo, det kan tänkas, men tanken
är ny. Frågan har först på senaste tid
varit på tal, men kanske har den dis¬
kuterats där ute med anledning af
kommitténs frågeformulär. Jag har äf¬
ven tänkt föreslå •— hvilket jag icke
anser skulle möta någon svårighet — att
köpmän från utlandet hit inkallades för
att tillfrågas om dessa förhållanden, hvilka
de böra känna bättre till än vi. Då skulle
man också få en känning af hvad de tänka
i detta afseende. Emellertid skola vi gär¬
na, vare sig enskildt eller såsom förening,
fråga våra vänner i utlandet hvad de tänka
om saken, om vi därmed kunna vara kom¬
mittén till någon nytta.
Ordf. Det vore utan tvifvel en hjälp
för kommittén att få veta, hur landet
verkligen ligger.
O. För min del tror jag, att man har
en viss oro för att konsulärrådet skulle
komma fram med konkurrentfrågor, frå¬
gor om saker som kunde genera den ena
eller den andra. Jag har för mig del aldrig
tänkt, att konsulärrådet skulle blifva af
den beskaffenheten, utan jag har mera
tänkt mig detsamma såsom en handelskam-
B 86
mar», t. ex. såsom den vi hafva i Stock¬
holm, hvilken skulle afhandla saker af mera
allmänt intresse. Om en person hade nå¬
got initiativ, skulle han få understöd af
denna handelskammare och kunna få en
opinion, till stånd för hvad han ville åstad¬
komma, så att han möjligen kunde få
fram sin idé för regeringen och till riks¬
dagen.
Ordf. Detta angår gemensamma intres¬
sen för de på platsen boende, men! vi hafva
närmast att göra med tillvaratagandet af
hemlandets intressen. Klokheten synes bju¬
da, att man icke begär upplysningar i frå¬
ga om möjligheterna för afsättning af så¬
dana alster, som någon af rådets medlem¬
mar själf befattar sig med, utan upplys¬
ningarna böra väl afse införandet af en
alldeles ny artikel ?
ö. Som exempel på den nytta en dylik
institution kan göra, kan man t. ex.
taga frågan om export af svenska lin¬
gon. I Paris finns det icke någon som
sysslat därmed. Den artikeln är så¬
ledes alldeles ny. Då kan man mycket
väl tänka sig, att för denna sak konsulär¬
rådet tillfrågades: Finns det någon möj¬
lighet för afsättning af lingon, syltade
frukter o. s. v. ? Där fanns det ingen an¬
ledning, hvarför rådet icke skulle säga sin
mening. Där hade man kunnat göra tjänst
åt en ny svensk industri. Sedan blefve
det ju alltid denna svenska industris sak
att sköta affären kommersiellt, skaffa sig
agenteiri o. s. v. Ifen man hade åtminstone
fått kännedom af förhållandena. Vidare
synes det mig, som om hela denna insti¬
tution skulle kunna bidraga till att sam¬
manföra de personer, som representera de
svenska intressena där ute, svenskarna öf¬
ver hufvud taget.
Ordf. Detta bör väl — om något — på
frivillighetens väg åstadkommas inom resp.
kolonier. Böra statsmakterna lägga sig i
sådant ?
Ö. Visserligen icke, jag påpekar ju en¬
dast ännu eu fördel som vinnes om kon-
sullärråd bildas. Förhållandena kanske
icke öfverallt äro så kordiala. Det beror
ofta nog på att svenskarna i en dylik ko-»
loni äro konkurrenter. De ha kommit dit.
såsom representanter för de stora svenska
exportartiklarna, vanligen äro de agenter
för trä och järn. Att de äro konkurrenter
sinsemellan är just anledningen till att
de kanhända icke se hvarandra med allt¬
för blida ögon. På det af mig antydda
sättet skulle man däremot föra dem till¬
sammans genom ett stort gemensamt in¬
tresse, nämligen det fosterländska. Jag
har med detta endast velat säga, att det
vore ytterligare en anledning att samman¬
föra svenskarna, representanterna för sven¬
ska intressen på resp. utländska orter.
F. d. lektorn P. P. Waldenström, Stockholm. (19. 1. 06.)
Ordf. Vill Ni meddela kommittén Eder
erfarenhet om förhållandena i Canada?
W. Vi ha en generalkonsul i östra de¬
len af Canada i Quebec. Jag har genom¬
rest hela Canada från Montreal till Van¬
couver och därunder kommit i beröring
med många svenskar, ty där finnes fak¬
tiskt mycket svenskar, och deras antal ökas
alltjämt. Den östra delen af Canada är
till stor del fransk, och eftersom jag:
hört, att det varit på tal att flytta ge¬
neralkonsulatet till Montreal, vill jag
nämna, att denna stad, som till stor1 del
är fransk och katolsk, har mycket få
svenskar. Den egentliga svenskheten bör¬
jar i Manitoba, och dess hufvudstad
Winnipeg blir utan tvifvel hela Ca-
nadas merkantila och politiska centrum.
Men äfven Ottawa är en stad, som går
ofantligt framåt. Den valdes af drottning
Victoria till hufvudstad i Canada, därför
att Montreal och Winnipeg täflade om den
förmånen. För att då icke gynna nå¬
gondera staden på den andras bekostnad
valdes Ottawa, som på den tiden var en
mycket liten stad, men som sedermera
har gått ofantligt framåt. Staden har
ett kapitolium ofantligt mycket ståtligare
än vårt riksdagshus. Längre väster ut hafva
vi provinserna Saskatchewan och Alberta.
De voro blott distrikt, när jag var i Canada,.
men nu ha de blifvit provinser. I dessa
provinser är det fullt med svenskar. Gan¬
ska mycket svenskar finnas ock i det
ännu längre väster ut belägna British
Columbia.
Ordf. Till hvilket antal kunna, sven-
skarne där uppskattas?
W. Det är svårt att säga, därför att i
alla statistiska uppgifter därifrån upptagas
icke svenskarne särskildt, utan de inbe¬
gripas bland skandinaver. Men svenskar
finnas där till mycket stort antal, som
oupphörligt växer för hvarje år. Winni-
B 87
peg är därjämte en viktig invandrings-
port till Förenta staterna. De svenskar,
som ämna sig till de nordligaste staterna,
särskildt Dakota, fara ofta öfver Canadä
och Winnipeg, därför att denna väg är
billigast och kortast. Winnipeg äx plan¬
lagd såsom en modem storstad af första
ordningen. Huru den går framåt, därom
vittnar den hastiga tillökningen af folk¬
mängden, som år 1870 var 215, år .1898
ej mindre än 39,000 samt 1904 (i början
af året) 77,000 själar.
Ordf. Skulle det för att tillvarataga
våra intressen där behöfvas ett lönadt eller
olönadt konsulat?
W. Naturligtvis är det bättre, om vi
kunde få ett lönadt konsulat. Då kan
vederbörande mer ägna sig åt sin uppgift.
Ar däremot konsulatet olönadt, intresserar
sig innehafvaren fasligt litet för sin upp¬
gift, enär han då bara har titeln. Ar
han däremot lönad, kan man ställa verkliga
anspråk och fordringar på honom.
Ordf. Hvilka uppgifter skulle ett så¬
dant konsulat ha att lösa?
W. Det skulle få samma uppgifter, som
de svenska konsulaten i allmänhet, näm¬
ligen att tillvarataga svenska intressen.
Ordf. Menar Ni svenska intressen eller
svenskars intressen, det senare då i be¬
märkelsen af de på platsen bosatta sven¬
skames intressen? Svenska intressen är ett
mera omfattande begrepp, och man tän¬
ker då närmast på ekonomiska intressen.
W. Ja, några politiska intressen torde
vi väl icke ha i Canada annat än möj¬
ligen handelspolitiska. Men jag tänkte
hufvudsakligen på svenskarnes intressen.
Det, finnes en stor mängd svenskar
där, som icke äro engelska medborgare,
ty detta bli de icke så. synnerligen fort,
och somliga af dem, som kunde bli det
fort nog, bry sig icke om det. De äro
således fortfarande svenska medborgare*
svenska arbetare.
Ordf. Hvar borde enligt Eder åsikt ett
konsulat lämpligen förläggas i Canada?
W. Winnipeg anser jag vara den allra
lämpligaste platsen, därför. Denna stad
är, såsom jag förut påpekat, centrum för
det svenska lifvet i Canada.
Ordf. Kan man antaga, att bland där
bosatta svenskar finnas lämpliga personer,
som äro villiga att åtaga sig befattnin¬
gen som svensk konsul?
W. Ja, för visso, jag känner för imini
del till ett par sådana.
Ordf. Hvad. ägna sig svenskarne i all¬
mänhet åt i Canada ?
W. Det öfvervägande antalet ägnar sig
åt jordbruk, men det finnes äfven en mängd
sågverk och grufvor, där svenska arbetare
äro anställda. Af dem, som utöfva en sjelf¬
ständig verksamhet, ha dock de fleste valt
jordbruket. Åtskilliga handtverkare och fa¬
briksidkare i städerna finnas ju också
bland dem. Den, som vill ägna sig åt jord¬
bruk, får 160 acres fritt land, han be-
höfver endast lösa papperen för 10 dol¬
lars. Vidare får han en massa ved, några
tusen fot timmer för att bygga hus och
så en massa gärdselvirke för att inhägna
sin gård. Hans skyldighet är (dock något
olika inom olika provinser) att inom viss
tid ha bosatt sig på sin farm, uppfört ett
hus och odlat en viss areal. Inom 20 år
från! den tid, då han bosatt sig där,
kan han ej utan hustruns bifall afhända
sig farmen. Dör han, så tillfaller farmen
änkan. Medan farmen äges af honom själf
eller hans hustru eller bröstarfvingax, är
den under 20 års tid undantagen från an¬
svarighet för hans skulder, därest dessa
icke bero på inteckningar, tagna efter
lagfarts erhållande.
Fallerans. Hvilka speciella uppgifter
skulle konsuln ha ifråga om emigranterna?
W. Han skulle naturligtvis ha samma
uppgifter som konsulerna på andra plat¬
ser, t. ex. konsul Lindgren i Chicago och
konsul A. E. Johnson i New York, nämligen
att tillvarataga emigranternas intressen.
Ordf. De nämnda konsulernas befattning
med svenskarne är nog närmast utredan¬
det af arfsfrågor och hemsändandet af
arfsmedel.
W. Sådana angelägenheter skulle nog
vederbörande få att syssla med i mycket
stor utsträckning äfven i Canada. Men
vidare skulle utvandrarne ha ett skydd
i konsuln. Det behöfves i sanning, att
svenskarne ha ett sådant skydd. Om de
icke ha någon a|tt vända sig till, som
tar vara på deras intressen, fä de lida
orätt alltför ofta.
Ordf. Är det Eder erfarenhet, att Ca-
nadas myndigheter visat brist på opar¬
tiskhet?
W. Nej, om de med sin sak väl kommitt!
inför myndighet ernå, tror jag nog, att
dessa göra sin skyldighet. Men det är
en lång väg från deÄ. att en främling
lidit orätt och till dess hans sak kommit
inför domstol, och då behöfver han någon
att vända sig till.
Ordf. Hjälpen skulle då bestå i att nå¬
gon förmedlade förbindelsen med myndig¬
heterna ?
B 88
W. Ja naturligtvis. När jag var i Van¬
couver B. G. höll man på att skatta sig en
svensk konsul. Svenskarne hade ett möte
för saken, och på det mötet var jag
med. Där fattade man en resolution,
som jag inskickade till utrikesdepartemen¬
tet. En norsk präst, som jag träffade där,
sade, att våra landsmän voro alldeles ur
stånd att reda sig där ute. Där komma,
sade han, norska och svenska sjömän, de
kunna icke engelska, de bli häktade och
kunna icke reda sig, då de ingen ha att
vända sig till. Då brukar man kalla på
Direktör B. A. Hjorth,
Hj. I den skrifvelse från kommittén, som
blifvit mig tillställd, anhåller kommittén
att få del af min personliga erfarenhet
af det sätt, hvarpå Sveriges intressen i ut¬
landet tillvaratagas af våra beskickningar
och konsulat. Jag vill då genast i början
meddela, att min erfarenhet på det områ¬
det är ganska ringa. Vi ha aldrig i vår
affär — och det felet tror jag vi dela
med en hel del firmor icke blott inom vår
utan äfven inom de flesta andra branscher
i vårt land — haft fullt reda på, hvilken
rätt vi ha att anlita vårt konsulatväsende
och diplomati i utlandet för vår enskilda
verksamhet, lika litet som vi haft klart
för oss, hvilka skyldigheter vår represen¬
tation utomlands har gentemot oss i det
ena eller andra afseendet. Detta är må¬
hända den egentliga orsaken till att vi i
så ringa grad anlitat våra beskickningar
och konsulat i främmande länder. Vi ha
försökt att reda oss själfva. Ett fall kan
jag emellertid relatera från vår erfarenhet,
där vi anlitat en konsul. Vi ha nämligen
vid ett tillfälle vändt oss till svenske ge¬
neralkonsuln i Rio de Janeiro med an¬
ledning af en oförrätt, som vi ansågo oss
ha lidit i Porto Alegre. Det är egent¬
ligen endast, när vi ansett oss ha på något
sätt lidit en oförrätt och vi icke trott
oss ha blifvit på behörigt sätt betjänade
af enskilda jurister eller patentagenter,
som vi anlitat våra beskickningar och kon¬
sulat. I det af mig afsedda fallet förhöll
det sig så, att vi för några år sedan hade
registrerat vårt namn »Primus» i Brasilien
som ordmärke för våra varor där, näm¬
ligen våra fotogénkök. Ett tu tre fingo
vi genom en tidning eller någon af våra
kunder veta, att en firma i Porto Alegre
hadei för egen räkning registrerat sam-
den norske pastorn och han får då tjänst¬
göra som tolk. De ville nu ha en svensk
konsul, som kunde tala svenska, men jag
vet icke, om de fingo någon. General¬
konsuln bor, som förut nämndt, i Quebec,
hvarifrån det är 6 dygns järnvägsresa till
Vancouver.
Fallenius. År 1903 utnämndes till svensk
konsul i Vancouver en man, som hette
John Charles Maclure. Eör öfrigt vill jag
påpeka, att British Columbia är ett själf-
ständigt distrikt.
Stockholm. (19. 1. 06.)
ma märke, som vi tidigare registrerat. Vi
ansågo oss helt naturligt icke kunna till¬
låta något dylikt utan anmodade vårt pa¬
tentombud här i Sverige att tillskrifva
resp. patentombud där ute och taga reda
på, med hvilken rätt den senare registre¬
ringen blifvit gjord och söka få densamma
häfd. Vårt ombud här fick då det svaret,
att denna senare gjorda registrering icke
kunde häfvas annat än genom process, för
hvilken kostnaden alldeles säkert skulle
komma att uppgå ända till 200 pd st.,
hvilken summa borde på förhand depone¬
ras. Detta syntes oss vara bra rundligt
tilltaget från början, och därför kommo
vi efter något funderande att tänka på,
att vi möjligen kunde vända oss till något
svenskt konsulat där nere och se till, om
det icke kunde hjälpa oss. Vi tillskrefvo
också svenske generalkonsuln i Rio de
Janeiro, en norrman, och han tog sig an
vår sak på ett mycket välvilligt sätt. Vi
skickade honom 20 pd st. för de eventuella
utgifter, som han kunde ha för vår skull,
men han sände tillbaka alltsammans. Till
sist blef hela affären arrangerad så, att
vi fingo behålla vårt varumärke och att den
andra firmans registrering annulerades, och
allt blef ordnadt utan någon som helst
kostnad för oss, vi hade blott ett par års
arbete, innan saken blef klar. Detta är
det enda fall, där vi inom vår affär an¬
litat hjälp af en konsul och där vi ha
fått något direkt resultat. Jag undantar
då det bagatellmissöde, som vi nu i
dagarna råkat ut för i Nordafrika. I
detta senare fall är förhållandet det, att
vi skickat dit några varor mot efterkraf,
men på ett års tid ha vi icke hört något
af vår speditör där och veta icke alls,
hur saken förhåller sig. Vi ha med ättled¬
B 89
ning dära.f tillskrifvifc tyska konsulatet i
Tanger, hvilket äfven skall bevaka de
svenska intressena. På vårt bref, som var
dateradt den 21/12, har emellertid icke
något svar ännu hunnit inkomma. Vi ha
vidare haft ett par fall under de senaste
ryska orolighetema, då vi sago oss nöd¬
sakade att per telegraf vända oss till
våra ryska konsulat för att få reda på
förhållandena på olika platser. Till detta
är vår erfarenhet i nu förevarande afse¬
ende tills dato begränsad.
Hvad besvarandet af de af kommittén
uppställda frågorna beträffar, vill jag på
förhand nämna, att jag var närvarande
vid köpmannaklubbens diskussion rörande
dessa frågor samt att jag tagit del af
handels- och sjöfartsnämndens och äfven
handelskammarens utlåtanden i ämnet, och
jag instämmer i det stora hela i de ut¬
talanden, som i dessa utlåtanden blifvit
gjorda. Jag vill dock ytterligare betona,
att posterna inom vår representation i ut¬
landet böra besättas med praktiska per¬
soner, som sitta inne med fackkunskap på
olika områden. Vare sig det är fråga om
lönade eller olönade konsulat, bör man
se till, att man erhåller sådana personer,
af hvilka man kan vänta, att de iakttaga
full opartiskhet gentemot alla olika in¬
tressen. Det bör vidare upprättas en be¬
stämd prislista eller i öfrigt organiseras
så, att man på förhand vet, huru mycket
man skall betala för anlitande af kon¬
suls hjälp i olika fall, så att icke något
provisionssystem på något sätt får komma
in.
Ordf. Menar Ni, att de upplysningar,
som meddelas enskilda af konsulerna, borde
honoreras ?
Hj. Ja; eller om man får dem fritt, då
i hvilken omfattning. Våra industriidkare
och köpmän borde sättas i tillfälle att få
större kännedom om hithörande förhållan¬
den, än de för närvarande ha. Jag har
talat med en hel del af mina vänner om
denna sak, och de äro i likhet med mig
mycket litet hemma på detta område.
Ordf. I konsulatförordningen finnes tyd¬
ligt uttaladt, att konsulerna hafva skyl¬
dighet att tillhandagå landsmän med råd
och dåd. Eättigheten till ersättning är
där bestämdt angifven. Då jag nu hör,
att industriidkare icke hafva fullt reda
på, i hvilken utsträckning de hafva rätt
aittt anlita konsulerna, frågar jag, huru
denna brist skall kunna af hjälpas annat
än genom allmänna, författningar och hand¬
böcker?
Hj. Det synes mig, som om kommers-
kollegium för närvarande vore den myn¬
dighet, som borde ha sig ålagdt att ge¬
nom cirkulär eller på annat sätt göra
industriidkare och affärsmän, åtminstone
exportörerna, underkunniga om, hvilka rät¬
tigheter och skyldigheter vår representa¬
tion i utlandet har gentemot dem. Hvad
beträffar frågan om inrättandet af ett
handelsdepartement, anser jag det vara
af stor vikt, att ett sådant kommer till
stånd. Detta departement borde enligt min
uppfattning just handlägga alla ärenden,
som afse tillgodoseendet i utlandet af in¬
dustri- och köpmannavärldens intressen.
Ordf. Är det eljest någon fråga i for¬
muläret, som Ni önskar beröra?
Hj. Innan jag hade sett köpmannaklub¬
bens och handelskammarens utlåtanden,
hade jag på egen hand uppgjort en li¬
ten promemoria, men innehållet i den
sammanfaller med hvad som blifvit anfördt
i de nämnda utlåtandena, hvarför det är
onödigt att här upprepa det. Beträffande
frågan om, på hvilka särskilda orter kon¬
suler, lönade eller olönade, skulle anställas
så är det mycket svårt för en enskild
affärsman att yttra sig om den saken.
Oi'df. Det skulle doek vara af intresse
för kommittén att få veta, hvilka orter
Ni, med stöd af egen erfarenhet, skulle
vilja förorda.
Hj. Vi ha i allmänhet på de särskilda
platserna våra agenter och våra ombud,
som vi till största delen betjäna oss af.
Det är endast, då någon af dessa strejkar
för oss, eller det skulle kunna blifva något
trassel, som vi skulle kunna behöfva hjälp
af något svenskt konsulat eller någon
svensk beskickning.
Ordf. I hvilka utomeuropeiska län¬
der har Edert bolag sin väsentligaste af¬
sättning ?
Hj. Vi ha en rätt stor afsättning i Syd¬
amerika, särskildt i Brasilien och äfven
i Chile; vi ha vidare afsättning i Austra¬
lien, Indien, Kina och Japan, där dock
något mindre, men däremot på öarna och
Manilla är afsättningen ganska betydlig,
liksom äfven i Egypten; den är icke hel¬
ler så obetydlig i Mindre Asien; äfven
(i Sydafrika är vår afsättning rätt vä¬
sentlig, fastän den kanske där under de
senare åren varit något mindre, därför
att där då rådt sämre konjunkturer, men nu
synas tiderna där återigen blifva bättre
och därför äfven marknaden bättre. Vi
ha förbindelser nästan litet hva.rstans öf¬
ver hela världen, med undantag af Nord¬
amerika, där vi icke sälja utan tvärtom
B 90
köpa. Icke heller i Kanada ha vi lyc¬
kats vinna någon afsättning.
Ordf. Afsättas bolagets produkter di¬
rekt eller genom mellanhänder?
Hj- Delvis direkt och delvis genom mel¬
lanhänder. För några år sedan sökte vi
att göra vår afsättning mera direkt, £Ln
hvad förut varit fallet, och vi gingo där¬
för på prof ut med en del offerter, som
vi satte litet billigare, men det visade
sig snart, att vi fingo ondt af detta sätt
att gå till väga. Yi måste upphöra därmed
och i stället, icke fullt återgå till vårt
gamla system, utan. skapa oss ett nytt
system, enligt hvilket vi inrättade våra
priser så, att vi alltid lämnade möjlighet
öppen till en viss avance åt de stora kom¬
mersiella ländernas exportörer, så att vi
icke utestängde dem. I annat fall skaffa¬
de dessa sig konkurrerande varor till våra
och togo såvidt möjligt upp en så mycket
svårare och hårdare konkurrens mot oss,
att vi i stället föredraga att ha dem på
vår sida. Till de transatlantiska länderna
gå alltså våra varor till betydande del
genom engelska, tyska och franska expor¬
törer som mellanhänder, och de ha därför
en avance från 5 ända ned till 2 °/o, hvil-.
ket ju icke är så särdeles mycket. Detta
gäller nu om färdiga varor. Skulle det
vara ett dylikt afdrag för råmaterialet,
skulle det naturligtvis blifva kännbart.
Men dessutom ha vi direkta agenter och
direkta affärsmän, med hvilka vi göra
affärer i fast räkning sedan många år till¬
baka. Sådana ha vi i Sidney, Melbourne,
Bombay, Bagdad och flera andra platser,
som t. ex. Vladivostok och Shanghai, där
dock något mindre. Däremot går vår ex¬
port på Sydamerika genom mellanhän¬
der. Den största delen af vår export dit
torde gå genom franska och tyska expor¬
törer, då däremot exporten till Australi-,
en och Indien till största delen går öfver
England, liksom det mesta af hvad vi
exportera till Sydafrika, dit dock en del
går genom tyska exportörer. Däremot ha
vi sedan många år haft egna förbindelser
i Egypten och Mindre Asien. Där ha vi
en egen resande, som far ut dit hvart-
annat eller hvart tredje år.
Ordf. Har Ni någon erfarenhet af han-
delsstipendiater såsom förmedlare af affä¬
rer ?
Hj. Ja, men den erfarenhet, som vi
haft i den vägen, har icke varit vidare
fördelaktig. Handelsstipendiaterna ha i
allmänhet icke kunnat tjäna oss något.
Jag kan icke erinra mig ens ett enda fall,
då vi haft någon direkt försäljning genom
dem. Jag har för min del nu under flera)
år kritiserat det sätt som nu praktiseras
i fråga om handelsstipendiaterna, nämli¬
gen att skicka ut som sådana personer, som
äro alldeles för opraktiska och oerfarna.
Det synes mig, som om det vore bättre,
därest vi nu skola fortsätta med syste¬
met att skicka ut handelsstipendiater, att
man då utvalde några af våra inhemska
affärsmän eller de förnämsta af deras bi¬
träden, prokurister eller t. o. m. kompan¬
joner, där det finnes flera innehafvare
af en firma. På det sättet premierar man
en sådan firma. Nu drager man sig gan¬
ska ofta för att skicka ut resande, då
det naturligtvis medför ganska stor kost¬
nad. Jag erinrar mig, hurusom det under
de första åren af vår affärsrörelse var
synnerligen svårt att förtjäna in så myc¬
ket, att vi hade råd att skicka ut resan¬
de till utlandet. Kostnaden för dessa resor
kunde ibland uppgå till åtskilliga tusen
kronor, under det att kanhända de order
som vi fingo in, icke närmelsevis gingo
upp till så mycket. Följaktligen drogo vi
oss rätt ofta och kanske alltför länge
för att gå till väga på det sättet. Vi
hade nog haft större nytta och varit myc¬
ket mera i farten nu med vår export,
om vi under de första åren af firmans till¬
varo haft råd att depensera mera på re¬
sande. Men vår affär har i alla fall gått
allt mer och mer framåt, och vi äro nu
icke alls ledsna öfver, att vi fått börja,
som vi gjort, ty vi ha af framgången
blifvit uppmuntrade att fortsätta på den
inslagna vägen. Och det kunna vi intyga,
att en affärs kostnader för utvidgandet
af dess export betala sig aldrig under
första eller andra året, utan först längre
fram; de första kunderna komma oupp¬
hörligt igen, och nya komma till, så att
de första kostnaderna så småningom bli
betäckta. Beträffande handelsstipendiater-
terna förordar jag således, att större hän¬
syn, än hvad nu är fallet, tages till,
att de personer, som skickas ut, äro prak¬
tiska män med köpmannaerfarenhet.
B 91
Ledamoten af Riksdagens andra kammare, konsul J. Ekman,
Göteborg.
Ordf. Kommittén hemställer, att Ni
ville lämna några upplysningar rörande
de af kommittén uppställda frågor eller
möjligen rörande andra, därmed i samman¬
hang stående ämnen, om hvilka Ni an¬
ser lämpligt att uttala Eder.
E. Jag har varit med om uppsättandet
af två skriftliga svar på kommitténs frå¬
gor. Det ena, där jag mest utförligt fram¬
lade mina åsikter, var jämverksförenin-
gens styrelses utlåtande, och det andra,
som var mera kortfattadt, var det ytt¬
rande1, som afgifvits af handelsföreningens
fullmäktige samt handels- och sjöfarts-
nämnden i Göteborg. Och jag har egent¬
ligen icke så synnerligen mycket att till-
lägga till hvad som där uttalats. Jag
kan därför nu förbigå det allmänna och.
behöfver icke uppehålla mig vid alla frå¬
gor, utan det är tillräckligt, att jag redo¬
gör för hvad som varit grundläggande för
min mening i vissa speciella frågor. Jag
går således förbi de diplomatiska frågorna,
dem förstår jag mig ej heller mycket på.
Jag vill blott ifrågasätta, oaktadt jag icke
kan uttala mig därom med någon direkt
sakkunskap, huruvida man icke skulle kun¬
na tänka sig att inom konsulatkåren finna
personer, lämpliga att befordras till di¬
plomatiska befattningar, visserligen kunde
det icke blifva frågan om de högsta pos¬
terna, men alltid skulle man, synes mig,
kunna använda dem såsom chargés d’af-
faires eller minis terresidenter. Så är för¬
hållandet i England. Möjligen skulle, hvad
Sverige vidkommer, en dylik anordning
befinnas lämplig på åtskilliga utomeuropei¬
ska orter, där vi behöfva diplomatisk re¬
presentation. Men hufvudpunkten är emel¬
lertid enligt min uppfattning den, att kon¬
sulerna skola vara lönade. Jag är själf
olönad konsul hos en utländsk makt, och
jag har funnit, huru litet man är i tillfälle
att sköta sina göromål såsom konsul. Till
de administrativa och juridiska uppgif¬
ter, som en konsul har, hör egentligen en¬
dast att expediera fartyg, och för öfrigt
bör han söka vara vederbörande lands un¬
dersåtar till hjälp, såvidt i hans förmåga
står. Oaktadt jag icke saknat god vilja
att understödja handel och industri i det
land, för hvilket jag är representant,
måste jag dock erkänna, huru litet jag
verkligen lyckats göra i detta afseende.
(19. 1. 06.)
Man har för mycket att göra med andra
saker och kan därför icke ägna sig åt
denna viktiga uppgift så mycket, som man
borde. Det skulle blifva ett ganska om¬
fattande arbete och fordra mycken tid,
om man ville följa med hvad som rör
handel och industri och afgifva rapporter
därom. Därför tror jag, att vi behöfva
lönade konsuler eller andra lönade tjänste¬
man, man må nu kalla dem handelsatta-
chéer, handelsstipendiater, vicekonsuler
eller dylikt, vi behöfva dem, om vi vilja
få ordentliga upplysningar rörande handel,
industri och sjöfart i andra länder. Jag
vill i förbigående nämna, att jag från
mycket sakkunnigt håll hört uppgifvas,
•att det bästa vore att kalla dem allesam¬
mans för konsuler. Ty detta skulle gifva
dem en mera inflytelserik ställning i resp.
främmande länder. Om detta, är möjligt,
det Itillhör ju kommittén att bedöma.
Hvad jag vill framhålla såsom min bestäm¬
da åsikt är, att konsulerna böra i främsta
rummet söka främja hemlandets handel
och industri. Och för att kunna göra detta
behöfva de icke så mycket en ämbetsman-
nauppfostran som en kommersiell utbild¬
ning. Det är kärnpunkten i min uppfatt¬
ning, att de böra först och främst vara
kommersiellt utbildade, både teoretiskt och
praktiskt. Sedan tror jag, att de lättare
kunna sätta sig in i de ganska enkla ad¬
ministrativa saker, som falla inom ramen
för deras verksamhet, såvida de icke ära
anställda å en så betydande ort, att det
behöfves flera ämbetsmän för att skö¬
ta det hela^ i hvilket fall man kan ha
representanter för både det ena och det
andra. Om vi antaga, att det kommer
att finnas olönade konsuler på de ställen,
där endast sjöfarten behöfver en målsman
och där allenast sådana göromål förekom¬
ma, som en olönad konsul kan hinna med,
så borde på andra, orter, i synnerhet i af¬
lägsna länder, finnas lönade och särskild!!
utbildade konsuler eller stipendiater för
att lämna hemlandet upplysningar om för¬
hållandena därute. Detta tror jag är af
allra största betydelse, i synnerhet om man
ser saken ur handelssynpunkt, hvilket jag
naturligtvis gör. Och jag tror, att hvilken
ståndpunkt man än står på, kommer man
likväl till det resultat, att det är handeln
och industrien i hemlandet, som ha nytta.
B 92
,-af en sådan anordning. Därigenom tror
jag det kan förebyggas högst väsentliga
misstag här hemma, om man blott får
snabba och tillförlitliga upplysningar om
hvad som försiggår i främmande länder.
Jag tillåter mig nämna ett exempel, som
möjligen kan vara, af något- intresse. Det
inträffade här om året, att den mest bruk¬
liga dimensionen på plank på en gång
icke mera behöfdes på den mycket stora
utländska marknaden. Innan underrättel¬
se härom korn till Sverige, hade de stora
.sågverken redan sågat ned ofantliga kvan¬
titeter. Eöljden blef, att de måste sälja
till underpris. Hade man fått en snabb
underrättelse om detta förhållande, skulle
ju en dylik eventualitet ha kunnat und¬
vikas. Å andra sidan har en ny industri¬
gren inom trävarubranchen kommit upp.
Det tillverkas och försälj es nämligen en
stor mängd lådor, afscdda för transport
af frukt från sydliga länder. Och det har
visat sig vara ganska svårt för dem, som
äro intresserade af denna sak, att få reda
-på lådornas dimensioner, packningssätt
o. s. v. Hade man äfven i detta fall fått
underrättelse i tid, hade man nog kunnat
vinna ganska mycket. Detta är nu blott
ett par exempel. Jag anser alltså, att en
i alla afseenden väl utrustad konsulatkår,
som i utlandet representerar Sverige med
speciellt uppdrag, hvarom bestämmelser
böra intagas i en instruktion, att taga reda
på allt, som är för handel och industri
af nytta, skulle vara för vårt land af allra
största betydelse. Sedan kommer frågan
.—■ det är den andra punkten —, huru dessa
upplysningar på lämpligaste sätt skulle
bringas till allmänhetens kännedom. Det
är gifvet, att de måste gå in till utrikes¬
departementet. Men jag skulle tro, att
man borde befria utrikesdepartementet
från bestyret att kungöra dem och i stäl¬
let söka att erhålla en central upplys-
ningsbyrå- för kommersiell information.
Man skulle möjligen kunna tänka sig, att
detta uppdrag kunde lämnas åt export¬
föreningen, sedan den undergått nödig om¬
organisation. I denna förening förekommer
ett lättare arbetssätt än i ämbetsverken,
och man har där redan gjort sådana för¬
arbeten för införskaffande och spridande
a-f upplysningar, att det skulle vara synner¬
ligen lätt för denna förening att taga
saken om hand och gifva de inkomna med¬
delandena den offentlighet, som kan anses
lämplig.
Ordf. Ni nämnde, att konsulerna utan
tvifvel skulle behöfva en större merkantil,
-teoretisk och praktisk förbildning. På hvil-
ket sätt anser Ni, att man lämpligen skulle
kunna åstadkomma detta ?
E. Det vore utan tvifvel önskvärd!, om
de haft tillfälle att genomgå en tvåårig
kurs i ett svenskt handelsinstitut eller
annan därmed jämförlig inrättning, och
ännu mera önskvärdt, att de ha praktiskt
deltagit i egentlig affärsverksamhet. Det
kommer också — det får man åtminstone
hoppas — att här i landet inrättas han¬
delshögskolor, i likhet med hvad som re¬
dan finnes i England, och då vore det
tillräckligt, om de genomgått en dylik
högskola. Men jag för min del vill icke
stipulera några vissa examensfordringar.
Ty det kan mycket väl hända, att det fin¬
nes personer, som icke genomgått en så¬
dan högskola, men som i alla- fall äro
synnerligen lämpliga genom de kunska¬
per de på annat sätt kunnat förskaffa
sig. Jag tror icke, att det är lämpligt
att för strängt binda sig vid vissa teore¬
tiska kvalifikationer hos de blifvande kon¬
sulerna.
Ordf. De intressanta exempel, som af
Eder anfördes om olägenheterna för den
svenska industrien att icke i tid få un¬
derrättelse om timade förändringar på den
utländska marknaden, föranleda den frå¬
gan: Kan det anses vara ändamålsenligt
eller nödvändigt, att konsulattjänstemän
för att bättre följa med den svenska indus¬
triens ställning och utveckling åläggas att
tidtals komma hem och under någon
längre t-id, d. v. s. åtminstone några må¬
nader, sätta sig i personlig förbindelse
med industriidkare samt- resa omkring i
landet för att få mera personlig kännedom
om förhållandena?
E. Sådant anser jag vara af synner¬
ligen stor betydelse. Man borde ålägga
dem att t. ex. hvart tredje år resa hem
på, statens bekostnad och att här hemma
tillkännagifva, att de kunna träffas för
konsultation vissa tider, äfvensom genom
resor inom landet sätta sig in i industriens
nuvarande ståndpunkt. Det är gifvet, att
den, som en längre tid ständigt vistats
på utrikes ort, icke kan följa med den in¬
dustriella utvecklingen i hemlandet till¬
räckligt för att vara au courant med för¬
hållandena där. Den saken har också på¬
pekats i de afgifna utlåtandena. Jag vill
gärna här hafva uttalat, att då jag har
förordat en ändring i organisationen af sär¬
skild! diplomat- och konsulatväsendet, så
har jag därmed endast velat säga, att
det är gifvet, att, såsom saken nu är
ordnad, handel och industri icke kunna på¬
räkna verkligt sakkunnigt stöd från våra re¬
B 93
presentanter i utlandet. Men å andra sidan
vill jag på det lifligaste betona, att jag
aldrig varit i saknad af beredvillighet och
tillmötesgående från dessa, representanter,
utan jag erinrar mig, att vid flera till¬
fällen, då vi haft särskildt tvistiga saker
att ordna, de ha gjort allt hvad de kun¬
nat för att 'vara oss behjälpliga. Men,
det är ju gifvet, att med den utbildning,
som våra representanter nu ha, de
icke äga den sakkunskap, som t. ex. en
köpman under alla förhållanden skulle anse
önskvärd, om de också i särskilda fall
kunna vara till ganska god hjälp. Det har
varit tal här om handelskamrar, och
förslag om inrättande af sådana har fram¬
ställts. Denna tanke måste jag på det
bestämdaste taga afstånd ifrån. Det är
icke lätt att få dylika handelskamrar
till stånd här hemma och ännu svårare
kommer det naturligtvis att ställa sig i
utlandet. Dessa handelskamrar har man
tänkt sig skulle vara sammansatta af sven¬
ska köpmän på den ort, där handelskam¬
maren är belägen. Men dessa köpmän skul¬
le säkerligen icke vara benägna att ingå
i en sådan handelskammare. Det skulle
åligga dem att gifva sina kolleger och kon¬
kurrenter och därmed äfven konkurrenter¬
na i hemlandet del af hvarje upplysning,
som de hade att lämna och som kunde
vara af särskildt intresse för deras egen
affär, med andra ord, dessa köpmän, som
i allmänhet äro agenter för svenska han¬
delshus, skulle i stället för att gynna den
firma de arbeta för och för dess räkning
tillgodogöra sig de upplysningar, de kunnat
skaffa, låta dessa upplysningar blifva all¬
män egendom. Och det kan man icke be¬
gära af dem. Dessutom finnes det, enligt
mitt förmenande, icke personer därute,
som man kan påräkna för bildande af dy¬
lika handelskamrar. Därför tror jag, att
detta är en sak, som det icke kan vara
mycket skäl att tänka på. Därest tanken
på exportföreningens ombildning till en
central upplysningsbyrå för näringarna
skulle vinna anklang, vore det önskvärdt
—• det har framhållits, och det tror jag
också skulle vara skäl •—, att den finge en
mera officiell ställning, utan att dock dess
arbetssätt skulle blifva mera tungt och
försvåradt. Det har t. ex. föreslagits, att
Kungl. Maj :t skulle fastställa föreningens
stadgar och likaså utse ordförande i sty¬
relsen. Och däri skulle ju på visst sätt
ligga ett samband med statens ledande
myndigheter.
v. Häradshöfdingen M. Wallenberg, Stockholm. (19. 1. 06.)
Ordf. Vill Ni själf angifva de punkter
vi skola taga upp, eller föredrar Ni att
fritt meddela oss Édra åsikter i de ären¬
den som intressera kommittén?
W. Jag har icke besvarat hvarje punkt
särskildt, utan jag har sammanfattat min
erfarenhet och mina därpå grundade tan¬
kar i denna sak i ett kort meddelande,
hvilket jag ber att få uppläsa:
Så vidt jag inhämtat från de affärer,
med hvars ledning jag har att göra, hafva
dessa icke förstått att annat än i ringa
grad draga nytta af vårt lands diploma¬
tiska och konsulära representation i ut¬
landet.
Min direkta personliga erfarenhet går
i samma riktning.
I båda fallen torde anledningen vara
de goda egna utländska affärsförbindelser,
som, hvilande på reciprocitet, stå under¬
tecknad och af mig beroende företag till
buds.
Dock må det genast tilläggas att, när
någon gång svensk diplomat eller konsul
anlitats, dessa alltid beredvilligt stått till
tjänst, om de kunnat.
I anslutning till ofvanstående får jag
såsom min åsikt framhålla att vår handel
och industri icke kunna verksamt främjas
genom ett utbredt konsulatväsende eller
genom handelsattachéer. Jag tror, att de
företag eller personer, som önska export,
bäst besörja denna genom af dem själfva
utsända eller i utlandet antagna ombud.
Härvid lian det blifva dem till väsent¬
ligt stöd, om dessa ombud äro i tillfälle
att hänvända sig till svensk beskickning
eller konsul för erhållande af lämpliga
introdulctioner.
För detta ändamål måste den svenske
representanten hafva vetat att förskaffa
sig en god personlig ställning i veder¬
börande land eller stad.
Det är därför bättre att hafva få väl
aflönade och därför väl besatta poster
än ett flertal.
Det är icke närmast genom arbete utom¬
lands, som vår export främjas. Vägen till
B 94
en förbättrad export är förbättrandet af
vår köpmanskår. Och medlet till denna, för¬
bättring är, enligt min bestämda mening,
det oförcLröjliga inrättandet af en han¬
delshögskola i Stockholm.
Det är utan tvifvel af en viss nytta att
diplomati och konsuler insända redogö¬
relser för kommersiella förhållanden. De
utländska fackpublikationerna, som hvar¬
je intresserad affärsman rörande dennes
bransch numera håller, göra oftast dessa
redogörelser, som i regeln äro försenade,
öfverflödiga.
Redogörelserna torde lämpligast böra
samlas hos ett upplysningskontor för nä¬
ringarna. Genom samma kontor torde ve¬
derbörande affärsman böra hänvända sig
för erhållandet af upplysningar från våra
representanter i utlandet.
Ordf. Huru tänker Ni Er ett sådant
upplysningskontor för näringarna ordnadt?
W. På denna fråga kan jag icke svara
bestämdt. Jag vet, att det finns ett sådant
kontor i Amerika,, i Philadelphia, som
fungerar till belåtenhet; vidare finns det
ett nyinrättadt dylikt kontor i Kristia¬
nia, och det är en statsinstitution. Man
kan tänka sig en möjlighet att utveckla
exportföreningen till ett sådant upplys¬
ningskontor; detta har jag också antydt
i mitt skriftliga svar. Hvad beträffar de di¬
rekta upplysningarna angående personers
soliditet och dylikt kan det ju icke kom¬
ma i fråga att tänka därpå, ty den saken
är så ordnad och genomförd, att det icke
kan blifva bättre. Hvad vi här skulle ha
att tänka på vore väl närmast upplys¬
ningar för näringarna.
Ordf. Hvad har Ni för åsikt om handels¬
högskolor? Bör man tänka sig dem så¬
som led i konsulernas utbildning?
W. Ja, det anser jag vara af den största
■nytta, ty konsulerna måste ju äfven hafva
något juridisk underbyggnad och handels¬
högskolan skulle väl bland sina ämnen
äfven upptaga juridik i viss utsträckning.
Jag tror, att en af handelshögskolans upp¬
gifter just blir att utbilda konsuler.
Ordf. Om eu handelshögskola kommer
till stånd, skulle man då enligt Eder
åsikt kunna släppa krafvet på annan for¬
mell utbildning hos konsulsaspirantema ?
W. Ja, det tror jag.
Ordf. Bör man ålägga dem fordran på
kommersiell praxis, innan de genomgå han¬
delshögskolans kurser eller kan därmed an¬
stå till längre fram?
W. Jag anser, att en person, som genom¬
går handelshögskolan bör hafva förvärf-
vat sig kännedom om kommersiell praxis
på förhand, om han skall hafva nytta
af undervisningen.
Ordf. Sålunda får man för de blifvande
konsulerna ifrågasätta att, sedan de in¬
hämtat det humanistiska vetande, språk¬
kunskap och dylikt, som anses nödvän¬
digt, de anställas på ett handelskontor
och därefter genomgå en handelshögskola,
innan de ingå på den egentliga konsulära
banan?
W. Ja, det är min åsikt.
Ordf. Handelsattachéemas betydelse un¬
derkännes af Eder ?
W. Ja, och det är förnämligast af det
skälet att de icke kunna vara specialister
i tillräckligt hög grad för att vara till
nytta för eu viss export eller en viss in¬
dustri.
Ordf. Kan man icke tänka sig deras
uppgift sålunda, att de skulle undersöka
främmande marknaders förhållanden och
utan att vara specialister inom en viss
export- eller industrigren, på grund af
sin allmänna kännedom om svenska för¬
hållanden, påpeka möjligheterna för den
främmande marknadens tillgodoseende med
svenska produkter?
W. Jo, det kan man tänka sig, under
förutsättning likväl af en viss hög kom¬
petens hos dessa personer. Enligt min
åsikt komma emellertid personer med en
sådan kompetens icke länge att stanna
på dylika platser. Deras kompetens be¬
talar sig bättre på andra områden, så¬
som ledare af industriella företag och dy¬
likt.
Ordf. Kunde man icke tänka sig orga¬
nisationen så ordnad, att man till dessa
befattningar, hvilka skulle vara väl af-
lönade, sökte få intelligenta personer med
redan vunnen erfarenhet på industriens
och handelns område att för några år,
t. ex. 3 till 5 år, mottaga ett sådant
uppdrag, därmed rikta jämväl sitt eget
vetande och senare återgå till privata af¬
färer ?
W. Enligt min erfarenhet af de ut¬
sända stipendiaterna göra de mycket liten
nytta för vår export just därför att de
sakna underbyggnad och affärsförmåga för
att bedöma förhållandena riktigt.
Ordf. Har möjligen icke ett missförstånd
uppstått i denna fråga, därför att man
begagnat benämningen »handelsattaché» ?
Handelsattachéema behöfva icke vara
unga män. Tvärtom, i de länder, där
sådana finnas, har man därtill utsett per¬
soner med stor erfarenhet och af mogen
ålder, som sitta inne med en hög grad
B 95
af kompetens för sitt uppdrag, medan till
handelsstipendiater tagits helt unga män,
mången gång utan någon erfarenhet alls.
Således, hvad blir Edert svar, om jag
ställer frågan på följande sätt: Anser
Ni, att anställandet af personer såsom sak¬
kunniga på handelns och industriens om¬
råden vid beskickningar och konsulat skul¬
le kunna vara till väsentlig nytta för vår
kommersiella information 1
W. Ja, naturligtvis under sådan förut¬
sättning. Jag medger, att jag tänkt mig
stipendiaterna som unga män, men Un¬
der förutsättning att vid en beskickning
— säg i London •— anställes en erfaren
man, som känner till de engelska för¬
hållandena, kan det vara till nytta för
våra exportörer, om de få konsultera ho¬
nom. Då bör han emellertid hafva en
ganska hög grad af kompetens, ty eljest
konsultera de honom icke utan vända sig
åt annat håll.
Ordf. Hans uppgift skulle väl vara att
dels själfmant lämna upplysningar, dels
på begäran stå till tjänst med sådana.
W. Skulle man ordna saken sålunda,
gjorde man likväl, enligt mitt förmenande,
klokast i att först göra ett försök med en
eller annan dylik person i något land för
att se, hur man lyckas därmed och om det
later sig göra att få verkligt kompetenta
personer. Man bör icke upprätta en stor
mängd dylika poster på en gång, ty man
skulle då icke få tillräckligt med folk
kompetent^ därför. Jag tror, att det är
mycket svårt att få sådana personer.
Ordf. Förutsättningen för en organisa¬
tions genomförande är alltid att man kan
få personer som passa därför. Det blir
emellertid administrationens sak. För en
kommitté, som skall utreda hvad som bör
anses lämpligt eller icke, går det väl an
att ställa sig på en friare ståndpunkt och
saga: under förutsättning att personerna
finnas, föreslå vi det och det.
W. Men det är en viktig förutsättning,
och det är därför jag vill betona, att vi
i främsta rummet måste se till, om man kan
skaffa erforderliga personer.
Ordf. Detsamma gäller också för diplo¬
mater och konsuler: vi förutsätta att per¬
soner,. som äro lämpliga för de befattnin-
g-ar vi föreslå, skola, kunna anträffas. I
förbifarten vill jag- nämna, att man i
Tyskland för närvarandei utsänder han-
delsattachéer, hvilkas aflöning utgår med
högst 24,000 och lägst 15,000 mark.
W. Ja, lägst 15,000 mark, det är en
ganska nöjaktig aflöning!
F. d. svenske konsuln i Baku, Hagelin. (20. 1. 06.)
H. ^ Af de fyra första utaf kommittéer!
uppställda frågorna anser jag mig icke kun¬
na inlåta mig på någon annan än den
fjärde. Jag tycker, att beskickningar, kon¬
sulat och handel äro tre alldeles skilda
saker.. Mig förefaller det därför nästan
•omöjligt att kunna åstadkomma någon
effektiv anordning till gagn för handeln,
särskildt export från Sverige till Ryss¬
land, genom att öfverlåta omvårdnaden
däraf åt någon ämbetsmyndighet, den må
nu kallas konsulat, generalkonsulat eller
hvad som helst, eller vid sidan af dem
anställa lönade biträden, som det föreslås.
Jag har tvärtom tänkt, att om Sverige
verkligen vill drifva exporthandel, måste
industrierna här bilda olika exportgrup¬
per allt efter de olika produktionsslagen,
och dessa sammanslutningar skulle sedan
ovillkorligen skicka ut, hvad man i dag¬
ligt tal kallar för handelsresande, man
kan ju kalla dem för någonting annat
också, och att dessa personer då skulle
af de svenska konsulaten och beskicknin¬
garna utomlands erhålla allt möjligt un¬
derstöd och all möjlig hjälp, är ju klart.
Men mig synes, som om blott sådana kun¬
na göra någonting härvidlag, hvilka äro
direkt intresserade i en sak. Man måste
komma ihåg, att: våra officiella representan¬
ter i utlandet alltid äro mera ämbets¬
män, än de äro handelsmän. Jag har i
9 år varit konsul nere i Baku, men undcp
den tiden har jag icke haft en enda för¬
frågan och icke försport det minsta in¬
tresse från vare sig Petersburg eller Stock¬
holm angående min rayon där nere. Di¬
plomaterna ha sina uppgifter, nämligen de
diplomatiska, och konsulerna ha sina, när¬
mast sjöfartens angelägenheter, men med
svenska fabriker eller med svenska in¬
dustriföretag ha de ju ingenting alls di¬
rekt att skaffa. Det lifgifvande intresset
saknas dem, och jag tror icke heller, att
man kan väcka något sådant hos dem.
B 96
Ordf. Anser Ni icke, att anställandet
af kommersiella sakkunnige vid vare sig
beskickningar eller konsulat skulls kunna
bidraga till, att hemlandets industri och
handel lättare kunde få upplysningar,
hvaraf de kunde draga nytta?
H. Jag tror, att när man är anställd i
statens tjänst, hax man dock icke samma
intresse, som om man vore anställd i in¬
dustriens egen tjänst. Jag har åtminstone
svårt att tänka mig, att om jag vore äm¬
betsman, jag på ett tillräckligt energiskt
sätt kunde sköta merkantila uppdrag, ut¬
af h vilkas resultat jag icke själf vore
på något sätt beroende. En riktig köp¬
man är blott den, som har en affär att
sköta.
Ordf. Anser Ni att samtliga köpmän och
industriidkare i ett land kunna skaffa
sig alla de upplysningar, som de be¬
höfva, utan anlitande utaf några offi¬
ciella agenter? Och att officiella agenter
hittills icke kunnat upplysa dem om nå¬
got af hvad de behöft veta?
H. Officiella agenter kunna nog skaffa
en hel del upplysningar, men de kunna
icke göra det så bra och fullständigt
som privata agenter. Dessa kunna gärna
få inneha en officiell ställning, men de
måste känna sig beroende af industrien
för att kunna arbeta ordentligt. Jag
har alltid tänkt mig, att konsulaten må¬
ste finnas, och vid somliga af dessa kon¬
sulat kunna ju anställas sakkunniga per¬
soner. Detta torde emellertid icke på långt
när vara tillfyllest för vinnandet af det
mål, som man här åsyftar, nämligen att
få ett verkligt resultat, en ökad export
från Sverige till utlandet.
Ordf. Tror Ni icke, att staten kan be-,
fordra hemlandets industriella och kom¬
mersiella intressen genom anställande af
officiella agenter i Kyssland, hvilka skul¬
le ha till uppgift att lämna upplysningar
om de faktiska möjligheterna för svensk
export därstädes ?
H. Jag tror, att det blir mycket svårt
för dessa agenter att få reda på, hvad
de behöfva. Det duger icke, att de sitta
stilla på en plats, utan de måste resa om¬
kring ute i landet, och i synnerhet till
en början få de lof att uppträda mycket
energiskt. Särskildt hvad nu Kyssland be¬
träffar, är Sverige där mycket dåligt re-
presenteradt i exporthänseende. Jag har
tänkt mig, att om där någonting, skall
kunna göras för vår export, maste vi skic¬
ka ut dit en hel svärm med folk för att
taga reda på de marknader och ds af-
sättningsmöjligheter, som gifvetvis finnas
där. Sedermera, när förkunskapsn en gång
blifvit förvärfvad och nödigt material in-
samladt, då kanske det kunde vara nog
med några få officiella personer, som kun¬
de vidare fortsätta det arbete, som då re¬
dan blifvit påbörjadt. Min uppfattning
har alltid varit den, och detta gäller icket
blott, Kyssland, utan äfven andra länder,
att om en person, som skickas ut — vi ha
sett, huru det i dylika fall slagit ut för
tyskarne i Kyssland — icke är en duk¬
tig köpman, blir han det icke heller sedan,
utan om han är en ämbetsman, så förblir
han det allt fortfarande.
Ordf. Ni säger, att när ett land blifvit
undersökt under en viss tid af en svärm
agenter, ett färre antal af staten utsända
personer sedermera kunna fortsätta arbetet
där ute. Ligger icke häri ett erkännande
af att under vissa förhållanden en konsul
eller en officiell agent kan vara till åt¬
skillig nytta?
H. Jo, det kan det nog, det vill jag icke
bestrida, men jag tror icke, att en offi¬
ciell person kan göra det bättre, såvida,
han icke är direkt bunden vid den in¬
dustri, som han skall söka hjälpa. .En
och samma person, skulle ju möjligen kunna
fylla en dylik dubbel uppgift, men är han
en lönad statsämbetsman, arbetar han icke
med samma intresse som en lönad indu¬
strimän, det ligger i sakens natur. Att
döma af min erfarenhet i den vägen, fal¬
ler det sig emellertid icke så lätt att tjä¬
na två på en gång. En dylik person! hp:
ju andra intressen, tjänsteintressen, hvil¬
ka nog icke alltid sammanfälla med indu¬
striintressena.
Ordf. Vill Ni med stöd af Eder erfaren¬
het yttra Eder om, på hvilka platser i Kyss¬
land man lämpligen skulle kunna anställa
agenter, under förutsättning, att man
kommit så långt, att själfva förarbetet vo¬
re gjordt, hvilket sedan från statens sida
skulle kunna understödjas?
H. Ryssland sönderfaller i flera större
industriregioner. Naturligtvis bör i hvar
och en af dessa finnais en särskild repre-'
sentant för de svenska exportintressena.
Petersburg är centrum för den s. k.
norra delen; väster ut ha vi Warschau och
Riga, midt i Kyssland ha vi Moskva och
Kharkov, vidare längre ned Odessa, som är
ett viktigt handelscentrum för sydvästra
Ryssland; och slutligen ha vi Wolgau och
Kaukasus. Eör Wolgau vore Samara eller
Saratow lämpligaste stationen. —.. Si¬
birien är icke så mycket skäl att tänka
på ännu; det är nog mycket stort, men
hax en mycket fåtalig befolkning i förhål¬
B 97
lande till sin storlek, men Sibirien kom¬
mer otvifvelaktigt att i sinom tid erbjuda
ett stort afsättningsfält. Redan nu gå,
om icke alla, så åtminstone största delen
af de separatorer, som vi sälja till Ryss-i
land, till Sibirien.
Ordf. Det sibiriska jordbruket är ju i
framåtgående 1
H. Ja, och där finnas förutsättningar
för en rask_utveckling på jordbrukets om¬
råde, ty där finnes mycken jord, som
ännu är obrukad, och landet kan därför
mottaga en stor invandring från rysk si¬
da. Inom själfva Ryssland däremot kan
det endast bli fråga om att på annat
sätt fördela jorden.
Ordf. Är icke frågan om kolonisering af
Sibirien aktuell? Försiggår icke en rätt
stor utvandring från det europeiska Ryss¬
land till Sibirien?
H. Jo, en sådan utvandring pågick, ända
tik dess att kriget utbröt, då måste den
afstanna, emedan järnvägens trafikförmåga
icke räckte till. Men äfven det egentliga
Ryssland erbjuder i framtiden en god
marknad för vår export. Antagligen är
redan nu all den jord, som där kan od¬
las, under bruk, men man har i afseende
å jordens skötsel icke kommit längre, än
där det öfriga Europa befann sig för en
hundra år sedan. Man använder ännu i
Ryssland s. k. treskiftesbruk, och man
synes på grund af nedärfda vanor och
de säregna äganderättsförhållandena i
fråga om jorden ha svårt att komma ifrån
ett dylikt brukningssätt. Utvecklingen går
emellertid i den riktningen, att mera ra¬
tionella metoder, såsom det s. k. sju-
skiftsystemet, komma att tillämpas, och
detta medför i sin ordning, att ett syn¬
nerligen starkt behof af olika slags jord¬
bruksmaskiner kommer att göra sig gäl¬
lande. Detta kommer emellertid icke att
inträffa i morgon eller i öfvermorgon,
utan det tar nog en rundlig tid i an¬
språk. Enligt hvad en tysk statistiker, d:r
Martin, beräknat, skulle det sålunda kräf¬
va^ en tid af 100 år och närmare 500
milliarder tyska mark för att bringa upp
det ryska jordbruket till samma nivå, hvar¬
på jordbruket i det öfriga Europa för narr
varande befinner sig.
Ordf. Har icke äfven den nuvarande
landtbefolkningen i Ryssland rätt stora be¬
hof i den riktning, som industriidkarne
kunna tillgodose ?
. H. Jo, den har nog behof af att skaffa
sig bättre jordbruksmaskiner, men den
saknar de erforderliga penningmedlen, i
all synnerhet efter de 6 å 7 dåliga skörde¬
år, som där under det sista decenniet
inträffat.
Söderberg. Eörmedlar icke regeringen
dylika inköp ?
H. Jo, det gör den nog, men det blir
i alla fall en obetydlighet i förhållandei
till hvad som behöfves för att hjälpa
UPP jordbruket. Man får nog vänta gan¬
ska länge, innan den ryske bonden kom-
mit så^ pass långt, att han själf förmår
köpa nödiga jordbruksredskap. Fastän den
ryska industrien alls icke är storartad, li¬
der den dock af öfverproduktion, ty köp¬
kraften är för liten.
Ordf. Hur ställer det sig med arbets¬
löner inom den ryska industrien?
H. I förhållande till det arbete, som
uträttas, äro arbetarne mycket dyra, be¬
roende på, att deras arbetsintensitet är så
ringa. Arbetslönerna inom den mekaniska
verkstadsindustrien äro absolut taget läg¬
re i Ryssland än här hos oss, men om
jag beställer några maskiner, pumpar eller
dylikt i t. ex. Baku eller Astrakan, så
bli dessa maskiner i alla fall icke bil¬
ligare än om jag skulle taga dem direkt
från utlandet, trots kostnaden för tull och
frakt och den avance, som förutom verk¬
staden äfven återförsälja-me skola ha. Där¬
för bör alltid en export af industrialster
till Ryssland kunna bära sig. Man kan
nog icke förutsätta, att en stam af industri¬
arbetare skall kunna hinna växa upp i
Ryssland på ännu åtskilliga tiotal år. För
närvarande äro en del af de ryska indu-
striarbetarne till hälften bönder. Yissa
tider af året äro de borta från fabriken
för att sköta sin lilla åkerbit. En del af
de fabriker, som ligga utanför städerna,
bruka därför sommartiden stängas under
ett par perioder, nämligen när plöjnings-
och skördearbetet pågår.
Ordf. Är det eljest någon särskild frå¬
ga, som Ni vill beröra?
H. Jag har en liten anmärkning att gö¬
ra, som träffar både beskickningar' och
konsulat, och det är, att man i allmän¬
het, när det gäller att få en juridisk frå¬
ga utredd, har svårt att hos beskicknin¬
garna och konsulaten erhålla den hjälp,
som man behöfver. Konsulerna ha ju gan¬
ska mycket med juridiska saker att hand¬
lägga- En konsul får ju ibland fungera
som en notarius publieus; han har att ut¬
reda arfsfrågor och bevaka vederbörandes
intressen i dylika fall m. m. Jag hade
därföre tänkt mig, att när i framtiden
attachéer komma att utskickas till våra
representationer i utlandet, borde bland
dessa äfven finnas personer med juridisk
B 7
B 98
bildning, särskildt i mellanfolklig rätt, så
att konsuler och andra hade någon, att
rådfråga i t vistiga fall. Hör lekmannen
faller det sig mången gång svårt att rätt
tolka innebörden af såväl lagar och författ¬
ningar som traktater.
I öfrigt vill jag ytterligare påpeka önsk¬
värdheten af att man här i Sverige, för
att befordra vår export.på Ryssland, bil¬
dar exportföreningar. Vi ha ju visserligen
redan nu en exportförening, men jag vet
icke huru den fungerar; hufvudvillkoret
är, att dessa föreningar äro lifaktiga och
organiserade särskildt med hänsyn till ry¬
ska förhållanden. Enskilda bolag arbeta
visserligen ganska bra i Ryssland, men
långt ifrån alla industrigrenar ha represen¬
tanter där ute. Tyskar, amerikaner och
engelsmän ligga nu afgjordt öfver i Ryss¬
land, men gifvet är, att äfven vi ha en,
marknad där att taga vara på.
Jag ber att få sammanfatta mina asikter
om, huru — i framtiden — beskickning
och konsulat böra organiseras och rekry¬
teras, samt huru för öfrigt Sveriges export
skulle kunna befrämjas.
Konsuler böra anställas uti alla större
handels- och industricentra samt i de
hamnstäder, som svenska fartyg besöka.
Efter distriktens storlek eller betydelse
indelas konsulaten uti generalkonsulat, kon¬
sulat eller vicekonsulat.
Till konsuler (af alla tre graderna) ut¬
nämnas personer af handelns och in¬
dustriens representanter inom distriktet.
De böra helst vara svenska män} (i vissa fall
skola de vara det), men framförallt skola de
vara duktiga, framåtsträfvande personer.
De kunna och, så långt det är möjligt,
böra vara oaflönade; men deras pos.t-
och telegrafutgifter, utlägg för statistik
etc. samt arfvode för sekreterare böra er¬
sättas af staten.
Eör höjandet af Sveriges export böra
de olika industriidkarne sammansluta sig
uti skilda exportföreningar, hvar industri¬
gren skildt, och dessa föreningar återigen
bilda en allmän exportring, som på sin
bekostnad sänder ut, resp. uti de olika
länderna engagerar en uppsättning agen¬
ter, som genomströfvar hela landet, sö¬
kande marknad för sin eller sina specia¬
liteter. De resp. konsulerna måste vara
dem behjälpliga med både råd och dåd,
med statistik, introduktioner m. m., och
efter väl utfördt arbete skola de bland
dessa agenter, som därtill visa sig mest
lämpliga, tillkommenderas konsulerna in¬
om de större afsättningscentra — kon¬
sulerna till hjälp, exporten till nytta,' och
dem själfva till skola för framtida avan¬
cement. Men de skola alltid vara inom
räckhåll för exportringen, som äger att
både engagera, honorera och afskeda dem,
så att de aldrig känna sig säkra om »kro¬
nans kaka», utan äro helt beroende af
dem, som de direkt arbeta för.
Hvad sändebuden beträffar, så håller jag
för rättast, att på dessa poster sättas
män, som genom längre verksamhet i lan¬
det i fråga gjort sig fullt förtrogna med
detsamma. Naturligtvis måste en grund¬
lig kännedom om Sverige med dess lifs-
intressen också fordras af dem, men först
och sist energi och arbetsförmåga. Till
attachéer böra yngre, merkantilt eller ju¬
ridiskt bildade män, ej utan affärs- eller
yrkes vana, väljas.
Hela personalfrågan skulle lämpligast be¬
handlas så, som sed är uti större affärs¬
företag : vid besättande af ledigblifna
platser väljer man bland de dugligaste,
utan hänsyn till ålder, tjänsteår, förut
innehafda platser eller andra bisaker. Till
handelsagenter utses män af exportringen;
duktiga handelsagenter avancera till kon¬
suler eller attachéer; till attachéer dess¬
utom äfven konsuler, och till sändebud
slutligen konsuler eller attachéer. Den
gamla traditionen, att låta diplomaterna
passera en rad hof, efter en viss interna¬
tionell rangskala, för att slutligen — som.
sändebud — hamna i ett land, som de
ej kä.nna. till, bör alldeles afskaffas. i
Konsul Oscar Trapp, Helsingborg. (22. 1. 06.)
Ordf. Ställer frågorna 1—3.
T. Min mening i dessa punkter öfver-
ensstämmer med, hvad som uttalats i han¬
dels- och sjöfartsnämndens i Helsingborg
skriftliga svar på kommittéens frågor. Så
vidt det är möjligt, att på de platser,
där det är fråga om att inrätta svenska
konsulat, få dar bosatta affärsmän att
åtaga sig befattningen, så anser jag, att
det vore det lämpligaste, på samma gång
som det äfven blefve billigast. De, som
äro bosatta på platsen, ha ju mycket fle¬
ra förutsättningar att väl känna till för¬
hållandena i landet och på orten. Och
jag tror, att man i regel bör kunna bland
de större affärsmännen finna sådana, som
utan aflöning åtaga sig det besvär, som
med skötande af en konsulsbefattning är
förenadt, för såvidt icke detta besvär på
någon ort är alltför stort. Där kunde det
ju då vara skäl att vid sidan om konsuln
tillsätta någon, som skulle ha i uppdrag
att förrätta korrespondensgöromål, samla
statistik och dylikt.
Ordf. Anser Ni, att i det fall, att
man icke kan få någon landsman att åtaga
sig detta besvär, man likväl bör vända
sig i främsta rummet till på platsen bo¬
satta affärsmän?
T. Naturligtvis. Om på platsen lands¬
män äro bosatta, som ha samma eller i det
närmaste samma kvalifikationer som lan¬
dets egna affärsmän för ifrågavarande be¬
fattning, bör man gifva företräde åt lands¬
männen, därför att man kan förutsätta,
större intresse hos dem. Men detta är nog
icke alltid säkert, och det kan hända, att
utländingen gör det lika bra. Det kunde
ju också hända, att om en sådan på plat¬
sen bosatt, större affärsman finge ett sär-
skildt arfvode till bestridande af sådana
löpande göromål, som gå utöfver hvad
man rimligen kan begära, att han på
egen bekostnad skall utföra, detta arvode
kunde sättas lägre, när han själf finge
vädja lämpligt biträde, som samtidigt kun¬
de sysselsättas i hans egen affär, än om
detta biträde skulle vara uteslutande —
men otillräckligt— sysselsatt endast med
konsulatgöromålen. Å andra sidan kan det
ju_ också vara bra, om svenskfödde, yngre
män, som äga nödiga kvalifikationer för
skötande af konsulatgöromål, få anställ¬
ning på dylika plaltser och således blif¬
va skolade för ett blifvande eget kon¬
sulat.
Ordf. Hvilka kompetensfordringar bör
man ställa på de från hemlandet utskic¬
kade konsulerna?
T. Härvidlag ställer jag mig bestämdt
på den ståndpunkt, att de böra äga en
merkantilt praktisk utbildning. Om vi
skola få en ändring till det bättre i nu
rådande förhållanden, tror jag, att det
är nödvändigt, att man lägger an därpå.
I detta sammanhang vill jag uttala, att
dert skulle vara till stor nytta, om man hadel
något slags inspekterande konsuler, kanske
t. ex. motsvarande inspektörerna inom för¬
säkringsbranschen, hvilka jämt skulle vara
ute på resande fot och åt de särskilda
konsulerna, som möjligen äro något
främmande för själfva gången af göro-
målen och bästa sättet att sköta dem,
lämna anvisningar och uppslag i dessa af-
seenden. De medel, som man tänkt sig
behöfliga för inrättande af lönade kon¬
sulat, tror jag skulle kunna bättre använ¬
das till aflöning åt sådana dugliga inspek¬
terande konsuler, som på vissa mellan¬
tider besökte vederbörande konsuler och
liksom ryckte upp dem, om jag så får
säga, och anvisade dem utvägar och medel
vid skötandet af deras befattningar. Dessa
inspekterande konsulers — eller hvad man
nu vill kalla dem — tjänstgöring skulle
bestå dels i hvad jag förut nämnt, dels
i att besöka äfven sådana platser, där
vi ej hafva fasta konsuler, och öfverallt
arbeta för våra intressen. De skulle kom¬
ma i tillfälle att stifta bekantskaper med
personer ,som kunde vara oss nyttiga och
lära känna förhållanden, af hvilka vi kunde
draga fördel. De skulle afgifva täta rap¬
porter och sålunda hålla den centrala myn¬
digheten ständigt au courant med och skaf¬
fa den en öfverblick öfver förhållandena
i de distrikt de besöka samt gifva denna
myndighet kännedom om, huru våra in¬
tressen där tillvaratagas och huru de böra,
tillvaratagas. Jag vågar tro, att en så¬
dan institution, rätt skött, skulle kunna
vara, af ovärderlig nytta för vårt land.
Ordf. Anser Ni, att med en sådan anord¬
ning skulle vinnas större fördelar än ge¬
nom att ha vare sig fasta lönade konsulat
eller vid de lönade eller olönade konsulaten
anställda sakkunnige eller handelsattaché-
er?
T. Ja, det är min åsikt. Den centrala
myndighet, som står öfver konsulerna, bör
kunna bedöma, när anledning föreligger,
att han skall besöka den eller den platsen,
eller ock kan han komma dit på kallelse
af vederbörande konsul.
Ordf. Ställer frågan 9.
T. Jag skulle be att såsom min. mening’'
få framhålla, att vederbörande konsul bör
besvara alla frågor, som ställas till honom,
såvidt han kan, och därvid lämna så ut¬
tömmande svar, som möjligt samt göra det
direkt till den frågande. Men man kan
icke begära, att han skall göra detta för
intet, och därför bör det finnas en taxa.
Huru den skall uppgöras, kan jag icke
säga, ° men jag tror mig veta, att det fin¬
nes sådana taxor för vissa andra utländska
länder. Skulle frågor och svar gå genom
en högge myndighet, är jag rädd för, att
ändamålet med hela saken genom dröjs¬
mål och annat skulle förfelas.
Ordf. Bör icke någon inskränkning i
denna konsulernas förpliktelse stipuleras?
Bör konsuln t. ex. vara skyldig att upp¬
B 100
lysa om, hvad. andra svenska affärsmän
på platsen uträttat?
T.' I det fallet, som i andra, gäller det,
att svaret får lämpa sig efter frågan.
Är det någon, som söker utleta, hvilka
förbindelser svenska affärsmän ha på en
viss plats, är det nog svårt, ja, kanske
orätt af en konsul att lämna upplysning
därom. Men det kan han ju lämpligen
själf afgöra, såvida icke bestämmelse där¬
om bör inflyta i instruktionen. Om åter
en svensk frågar en konsul på någon ort,
hvilka svenska varor är det, som man har
bruk för på eder ort, då bör konsuln väl
kunna svara på en dylik fråga och äfven
uppgifva, hvilket pris dessa varor betinga,
d.; v. s. (marknadspris. Jag kan icke finna,
att det är något orätt, att han besvarar
en dylik förfrågan.
Ordf. Således objektiva svar. Men bör
konsuln också svara på en fråga af föl¬
jande lydelse : Hvilka svenska firmor ha af¬
sättning på platsen, och huru har det sla¬
git ut?
T. Ilen frågan skulle jag svara på, det
är ju ingenting att dölja. Den frågande
kan för öfrigt skaffa sig dessa upplysnin¬
gar från annat håll. Och under sådana
förhållanden bör en konsul, synes mig,
kunna besvara en dylik fråga.
Ordf. Ställer frågan 10.
T. Mig synes, att konsuln bör, så snart
någon tilldragelse inträffar, som han anser
ha något intresse för det land, han repre¬
senterar, genast underrätta därom och göra
det direkt till vederbörande centrala myn¬
dighet här hemma. Samtidigt kan han ju
också skicka ett duplettexemplar af rappor¬
ten till den diplomatiska representation,
som vi ha på platsen. Men icke tycker jag,
att rapporten först skall gå möjligen till
generalkonjsuln och från denne till beskick¬
ningen och så slutligen från beskickningen
till hemlandet. Ty genom en sådan an¬
ordning skulle ändamålet förfelas. Vidare
anser jag, att konsuln bör afgifva sin äm-
betsberättelse kvartalsvis och icke för ett
år i sänder. En dylik berättelse, som en¬
dast kommer en gång om året, är enligt
mitt förmenande, ej af någon vidare nytta,
hvilket däremot skulle blifva fallet med
rapporter, som afgåfves minst en gång
i kvartalet.
Ordf. Einnes det anledning att be¬
stämma något annat än, att konsulerna
böra inskicka sina redogörelser, så fort
omständigheterna därtill föranleda ?
T. En dylik bestämmelse skulle kunna
föranleda olägenheter i vissa afseenden.
En konsul skulle under sådana förhål¬
landen kunna resonnera som så: Här har
egentligen icke något tilldragit sig, hvar¬
om jag behöfver genast rapportera. Men
om man föreskrifver, att han regelbundet
en gång i kvartalet skall afgifva rap¬
port till hemlandet, då tvingas han att
söka efter, om det icke finnes något, som
kan vara värdt att inberätta, och då kan¬
ske nya områden öppna sig för honom,
som han förut icke kommit att tänka på.
Jag anser därför, att det borde vara en
skyldighet för honom att på vissa tider
afgifva ämbetsberättelser samt att dess¬
utom omedelbart inrapportera, då något
af vikt inträffar.
Ordf. Ställer frågorna 11 och 12.
T. Jag förmodar, att man tänkt sig,
att de redogörelser och upplysningar, som
komma från konsulerna, borde af den cen¬
trala myndigheten, så fort sådant är möj¬
ligt, utgifvas i tryck och tillhandahål¬
las den allmänhet, som är intresserad där¬
för. Jag har just med mig här ett exem¬
plar af »Norsk Skibsrederiforenings Cir-
kulaere», som herrarne nog känna till. Däri
finnas intagna konsulatberättelser från oli¬
ka platser, som kunna vara af intresse och
vikt för en hel del affärer. Och den hos
vederbörande centrala myndighet, som re¬
digerar en dylik publikation, är förmod-i
ligen så kvalificerad, att han äfven kan
skrifva en eller annan ledare och nottisi
och därigenom göra publikationen så myc¬
ket mera intressant.
Ordf. Hur ofta kommer den ut?
T. Den kommer ut en gång i månaden,
eller när det behöfs.
Ordf. Exportföreningens tidskrift ut¬
kommer nu hvarannan vecka. Det har ifrå¬
gasätts, att den borde utkomma hvarje
vecka.
T. Jag undrar, om den icke är allt¬
för stor och vidlyftig. Eör dem, som be¬
gagna sig af en sådan tidskrift, vore det
nog mera praktiskt att ha en publika¬
tion ungefär liknande den jag nyss nämnde.
Jag föreställer mig, att om den blott vore
öfverskådligt redigerad, det skulle vara af
stor nytta att ha en särskild publikation för
nu ifrågavarande ändamål. Denna publika¬
tion skulle kunna utgifvas af den centrala
myndigheten. Då finge man något att
hålla sig till, och den kunde komma ut,
så fort lämpligt vore, låt mig säga i
tvångslösa häften. Hufvudsaken är, att
denna, publikation utgåfves af den cen¬
trala myndighet, som representerade kon¬
sulatväsendet, och under dess ansvar.
Med afseende å frågan 12 tror jag,
att det tillsvidare kan göra detsamma,
B 101
hvilken af de uppräknade myndigheterna,
med undantag af exportföreningen, som
skall vara den centrala myndigheten el¬
ler korporationen. Anledningen, hvarför
jag icke anser, att det skall vara export¬
föreningen, är den, att jag tror, att den
centrala myndigheten skall vara af officiell
natur.
Frågan 13. Att diplomati och konsulat¬
väsendet böra samverka med hvarandra är
väl absolut nödvändigt. Men däremot an¬
ser jag, såsom jag nyss sade, att kon¬
sulatrapporterna böra gå direkt till den
centrala myndigheten utan någon förmed¬
ling af beskickning.
Beträffande frågan 14, med afseende på
tillsättande af konsulsbefattningar, tror jag
det vore bättre, om den centrala myndig¬
heten finge rätt att välja den för plat¬
sen mest lämpliga personen, oberoende af
inkomna ansökningar. Ty jag tror, att
det hela kan lida, om man följer den van¬
liga befordringsvägen.
Ordf. Ni menar alltså, att man icke
bör kungöra till ansökning lediga vare
sig olönade eller lönade konsulsbefattnin¬
gar?
T. Ja, det är alldeles min mening.
Konsul N. C. Corfitzon, Helsingborg1. (22. 1. 06.)
Ordf. Kommittén skulle sätta värde på
Edra uttalanden om de i frågoformulänet
upptagna ämnena.
C. De synpunkter, som jag här skulle
kunna framlägga, återfinnas hufvudsakli¬
gen i det utlåtande, som till kommittén
afgifvits af sjöfartsföreningen i Helsing¬
borg, och jag har därför icke mycket att
tillägga. Jag skulle dock här vilja sär-
skildt fästa uppmärksamheten på det för¬
faringssätt, som man i Danmark tillämpar
i fråga om konsulatrapporterna. De cir¬
kulär, som från konsulerna inkomma till
danska utrikesdepartementet, öfverlämnas
af detta till grosshandelssocieteten i Kö¬
penhamn. G-rosshandelssocieteten går se¬
dan i författning om, att alla de sålunda
insända rapporterna hvarje kvartal till¬
ställas köpmannaföreningarna i landet,
hvilka alltså få dessa meddelanden så godt
som oförtöfvadt, och det behöfver icke som
här i Sverige dröja en 5 å 6 månader, in¬
nan de komma de i saken intresserade
tillhanda. Som bevis på långsamheten i
publiceringen af de konsulära meddelan¬
dena vill jag anföra, hurusom en af vår
vicekonsul i Bouen1 inlämnad skrifvelse icke
befordrades till trycket förrän en 6,7 måna¬
der efteråt, enligt hvad jag hört från fullt
tillförlitligt håll. Det är äfven en annan
sak, som jag i detta sammanhang vill
påpeka. För att visa betydelsen af på¬
passlighet, när det gäller att tillgodose'
hemlandets intressen utomlands, vill jag
erinra om, huru långt man i detta afse¬
ende kommit i England. Så fort som en
engelsk minister eller konsul på en främ¬
mande plats får reda på, att det t. ex.
skall anläggas en vattenledning, ett skepps¬
varf, gasverk, industriella anläggningar etc.
eller hvad det vara månde, så inrap¬
porterar han detta ögonblickligen till
utrikesministern, som sedan i sin ord¬
ning sätter sig i förbindelse med lämp¬
liga personer, hvilka då vanligen genast
resa ut till platsen i fråga för att se
till, hvad som kan göras. Jag kan som
exempel härpå anföra, hurusom en per¬
son — för öfrigt en släkting till mig —
hvilken vistats flere år i Kina, men då
bosatt i London, en dag fick kallelse till
utrikesministern, lord Lansdowne, som an¬
modade honom att så fort som möjligt
resa till »Para» för att söka verka för
engelska intressen vid ett större företag,
som där var i görningen. Det var näm¬
ligen fråga om att införa elektrisk drift
vid spårvägarna därstädes; man hade där
förut betjänat sig af åsnor som dragare.
Han fick i uppdrag att ställa sig i förbin¬
delse med bolaget ifråga. Han skaffade
ett större lån och lyckades utföra sitt upp¬
drag så väl, att hela företaget gick öf¬
ver i engelska händer. Detta visar, hvad
man kan vinna på att vara rask i vänd¬
ningarna, och äfven vi svenskar borde till¬
ägna oss samma metod. Yåra konsuler i
utlandet, i synnerhet dei lönade, borde vara
påpassliga, och så snart de funne att på
någon plats för vår industri eller handel
yppade sig möjlighet att vinna terräng,
borde de genast inrapportera förhållandet,
och sedan skulle dessa rapporter publiceras
så snabbt som möjligt.
Ordf. I det omnämnda fallet berodda
det alltså på initiativ från den engelska
regeringens sida, att en lämplig person
sändes ut ?
B 102
C. Initiativet kom visserligen från den
engelska regeringens sida på konsulns till¬
skyndan, men det var privata personer,
som släppte till kapitalet.
Ordf. Ingrep engelska regeringen i an¬
ordnandet af själfva saken, eller var det
endast på grund af de upplysningar, som
regeringen lät publicera, som företaget korn
till stånd?
C. Regeringen ingrep på det sättet, att
utrikesministern säde till personen ifråga:
Res dit och dit, det och det skall göras.
Det skedde icke på regeringens bekostnad,
utan det var en privat affär, och den, som
skickades ut, fick ett rekommendationsbref
till vederbörande konsul, däri denne an¬
befalldes att på allt sätt vara honom
till hjälp. Med ekonomiskt stöd af ett
konsortium reste han ut, och på några
dagar var hela affären ordnad.
Vi ha äfven mycket diskuterat frågan om
handelsattachéer och konsulenter. Vi utgin-
go därvid från den synpunkten, att man i
första rummet därtill borde välja praktiskt
bildade män — eller merkantilt bildade, som
det här står. De borde dock ha någon exa¬
men för att kunna komma in på denna
bana, såsom genomgången kurs vid han¬
delsinstitut e. d. Sedan de emellertid varit
ute en 2 å 3 år och genom energi och
kunskaper visat, att de vore dugande, skulle
de få afläggga ett slags konsulärexamen,
hvarefter de skulle anses vara fullt kom¬
petenta att söka lönade konsulsbefättnin-
gar. Det är detta betraktelsesätt, som vi
lågt till grund för vårt uttalande. Man
kan icke begära, att, därför att en person
aflagt en juridisk examen, han skall ha
den rätta blicken för praktiska ting; det
är mycket sällan en jurist får detta, förr¬
än han i många år sysslat med praktiska
saker.
Ordf. Menar Ni, att bästa sättet att re¬
krytera konsulsstaten vore att låta prak¬
tisk verksamhet föregå de teoretiska stu¬
dier, som skulle ytterligare kräfvas ?
C. Ja, ty om aspiranten är en praktisk
man och har energi och vilja att gå fram
på banan, så inhämtar han snart nog de
elementära grunderna i juridiken. I all¬
mänhet tror jag, att köpmän måste ha rätt
mycket reda på sådana saker.
Ordf. Alltså skulle icke juridisk examen
fordras soml inträde på konsulärbanan ?
C. Nej; men för att vinna ytterligare be¬
fordran skulle aspiranten ådagalägga vis¬
sa teoretiska insikter i juridik.
Det är vidare en annan fråga, som vi
kanske icke ha fullt klart besvarat, näm¬
ligen frågan om, huruvida konsulatsaker
skola underläggas handelsdepartementet.
Vårt uttalande hvilar på den förutsätt¬
ningen, att kungl. kommerskollegiets ut-
rikesafdelning, så att säga, blir förlagd
till detta handelsdepartement. Om så sker,
böra alla konsulatrapporter dit ingifvas.
I annat fall blir det hela för tungrodt, ty
då börjar den vanliga dansen fram och
tillbaka mellan de olika ämbetsverken,
hvilket alltid medför onödig tidspillan.
Meningen är väl egentligen att söka för¬
enkla hela maskineriet. En annan fråga,
hvilken vi icke ansett oss kunna exakt
besvara, är den om, på hvilka platser i
de olika länderna man skulle ha lönade
konsuler. Eör den frågans råtta besva¬
rande kräfves större erfarenhet, än vi an-
sågo oss besitta, och för öfrigt voro vi i
total saknad af någon som helst grund¬
beräkning att utgå från, då vi icke visste,
huru många konsulat, staten kan ha råd
att underhålla.
Ordf. Meningen är, att enhvar, till hvil¬
ken kommittén vänder sig med förfråg¬
ningar, endast skall uttala, hvad han på
grund af sin personliga erfarenhet anser
vara behöfligt eller fördelaktigt i ena
eller andra afseendet.
Broström;. I hvilka hamnar vid mexikan¬
ska viken och Kanadas kust skulle svenska
konsulat, vare sig lönade eller oiönade,
kunna vara till nytta?
C. Hvad beträffar de många hamnstäder¬
na vid mexikanska viken och därintill, Pen-
sacola, Mobile, Galveston, Savannah, Tam-
pico, Vera-Cruz, Al varado, Coatzaooalcos,
Erontera m. fl., anser jag Pensacola vara
den lämpligaste såsom säte för en lönad
konsul. Hvad sedan Kanada beträffar,
kommer nog i en framtid den svenska
handelsflottan att kunna påräkna en myc¬
ket stor trafik dit. Den svenska sjöfarten
på Kanada är för öfrigt redan nu stadd i
stigande. Med den ökning af den sven¬
ska handelsflottan, som under de senare
åren ägt rum, och hvilken troligen kom¬
mer att fortfara, blifva de svenska båtarna
hänvisade till att kasta sig in på de stora
ocean-traderna. Det är emellertid svårt
att säga, hvar i Kanada ett lönadt kon¬
sulat borde förläggas, men alldeles sä¬
kert ibehöfves det ett därstädes.; Yid Bay of
Eundy finnas många lifaktiga platser, som
härvidlag skulle kunna komma i fråga, lik¬
som äfven i bukten längre upp. Man finge
väl tänka på någon af de större platserna
såsom Quebec, Montreal, S:t Johns New
Foundland eller S:t John New Brunswick.
Om man på en af dessa platser hade
en lönad konsul, skulle ju på de öfriga me¬
B 103
ra betydande platserna kunna utses vice-
konsuler, som lydde under den lönade kon¬
suln och. vore underkastade hans inspektion
samt för öfrigt stode i ständig rapport
med honom. Jag kan äfven i detta sam¬
manhang nämna, att New Orleans är en
mycket viktig punkt i sjöfarts- och han-
delsafseende. Det kanske vore lämpligare
att ha en lönad konsul där än i Pensacola,
i betraktande af, att från den sistnämnda
platsen endast skeppas trä, men från New
Orleans alla möjliga varor. En konsul i
New Orleans skulle ju kunna sträcka ut
sina armar så att säga vidt omkring, ända
till Eloridas spets.
Ordf. Är det något i öfrigt, som Ni
skulle vilja påpeka?
C. Ifråga om utsändande af konsulenter
och handelsattachéer till sådana länder,
där vi icke ha några affärsförbindelser, vill
jag blott säga, att jag för min del anser det
i högsta grad olämpligt, att regeringen
i sådana fall skickar ut folk. Ha vi drif¬
tiga köpmän, är det de, som först skola
söka upp marknader, och först sedan skola
konsuler skickas ut dit för att bevaka våra
handelsintressen. Men det är väl icke me¬
ningen att skicka ut konsuler, som skola
arbeta köpmännen i händerna, utan köp¬
männen måste väl vara så företagsamma,
att de utbilda unge män, som kunna gå
ut och arbeta för vår industri och handel.
Om vi på statens bekostnad skulle skicka
ut konsuler öfver hela världen till sådana
platser, där vi icke hade någon marknad,
finge vi nog betala vackra summor.
Ordf. Anser Ni det olämpligt, att han¬
delsattachéer, d. v. s. personer med prak¬
tisk erfarenhet inom köpmannayrket, skic¬
kas ut till platser, där man på grund af
främmande länders konsulatrapporter eller
öfriga kända förhållanden har anledning
antaga, att möjlighet för svensk export
skulle kunna vara för handen för att,
sedan förhållandena därstädes sålunda blif-
vit undersökta, låta det enskilda initia¬
tivet taga vid?
C. Nej, det anser jag icke vara för
mycket, om blott möjligheter för en svensk
marknad finnes å platsen i fråga.
Ordf. Dessa möjligheter kan man icke
alltid känna, förrän man närmare under¬
sökt förhållandena på platsen. Anser Ni,
att det tillkommer endast den enskilde
köpmannen att uppsöka nya marknader
och upparbeta desamma?
C. Ja; på det sättet gå engelsmännen
tillväga. De tillsätta icke någon engelsk
konsul, där det icke finnes någon eng¬
elsk handel, men så fort en marknad är
vunnen, sätter man där genast till en
konsul.
Ordf. Hvad är Er mening om Sydafrika?
C. Där ha vi stora handelsförbindelser
att bevaka. Där bör således nödvändigt
ett lönadt konsulat finnas någonstädes.
Huruvida konsulatet bör förläggas till Kap¬
staden eller Johannesburg är svårt att säga,
båda dessa platser äro viktiga punkter.
Klart är, att konsuln bör befinna sig i ett
centrum och ha trådarne i sin hand. I
Mexiko drifves, såsom jag vet, en storartad,
svensk affär, och där finnes nog möjlig¬
het för svensk handel att kunna konkur¬
rera med andra nationers handel. Som
bevis på enskild företagsamhets betydelse
vill jag här endast erinra om det nyligen
bildade ostindiska kompaniet. Ett sådant
företag gör bättre nytta, än om vi till¬
satte en 10 st. lönade konsuler.
Broström. Jag vill upplysa, att det
var först sedan man på enskild väg erhål¬
lit begärd konsulathjälp, som detta af¬
färsföretag startades.
Ledamoten af Riksdagens andra kammare, vicekonsul
O. J. F. Ljunggren, Kristianstad. (23. 1. 06.)
L. Arbetsutskottet i Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare uttalar föl¬
jande:
1. Lönade konsulat anses böra upprät¬
tas i alla de länder, där vårt lands kom¬
mersiella intressen sådant påfordra.
Beträffande däremot de fasta beskick¬
ningarna, borde dessa bibehållas, resp.
nya sådana upprättas, endast i de länder,
där diplomatiska hänsyn göra dessa ab¬
solut nödvändiga.
2. Att vid vissa beskickningar och vid
vissa konsulat anställa särskildt sakkun¬
niga såsom handelsattachéer eller konsu¬
lenter, torde få anses vara i hög grad
önskvärdt. Erfarenheten från fiskeri- och
mejerikonsulenternas gagnande verksamhet
lär vara af den betydelse, att en ut¬
sträckt tillämpning af detta system å an¬
dra näringsgrenar icke får betraktas så¬
som ett experiment.
3. Där hänsyn till kostnaderna omöj¬
B 104
liggöra upprättandet af fasta beskick¬
ningar eller lönade konsulat i större ut¬
sträckning, torde ett anställande vid olö¬
nade konsulat af lönade biträden eller
i vissa fall af sakkunniga böra ifråga¬
komma.
4. Såsom särskilda anordningar i sam¬
band med lönade eller olönadc konsulat —
ja, öfver hufvud taget i samband med vår
officiella representation i utlandet — an¬
ses till vinnande af bästa möjliga gagn
för Sveriges ekonomiska intressen böra
ifrågasättas, huruvida icke alltefter ut¬
vecklingen af vår handels- och indusftri-
kammarinstitution dessa kamrar i vissa
afseenden borde ställas i möjligast direkta
och bekväma förbindelse med nämnda re¬
presentationer, på det att våra handels¬
kammare må kunna utan onödig tids-
utdräkt erhålla kännedom om hvad sig
anmärkningsvärdt tilldrager å näringarnas
områden och inom sina distrikt förmedla
en kommunikation i handel och industri
med utlandet. För att denna kommunika¬
tion till våra näringars fromma skall vara
effektiv, torde kamrarna jämväl meddelas
befogenhet att direkt hos våra officiella
representationer i utlandet påfordra upp¬
lysningar, där sådana äro af behofvet på¬
kallade.
5. Beträffande kompetensfordringarna
för inträde å den konsulära banan i all¬
mänhet och för anställning i synnerhet
såsom lönade konsuler, anses böra i lika
grad förutsättas en humanistisk och en
merkantil utbildning och först i andra
rummet tagas hänsyn till en juridisk bild¬
ning.
Utan. att det kan sägas direkt höra till
föreliggande fråga, torde dock tillfället
vara lämpligt att här framhålla betydelsen
af en omsorgsfull utveckling af stipendiat¬
institutionen såväl i afseende å de kon¬
sulära som de vanliga handels- och in¬
dustristipendierna, alldenstund en beak-
tansvärd del af den för konsuler, handels¬
attachéer och vissa slag af konsulenter
erforderliga utbildningen på allra bästa
sätt vinnes medelst studieresor af den art,
som bör åligga statens stipendiater å de
olika områdena.
6. Hörande uppgift å de länder och
orter, \där fasta beskickningar eller lö¬
nade konsulat företrädesvis borde finnas,
lär det vara svårt att här angifva för¬
slag, som kunna vara tillfyllest vid bedö¬
mande af denna viktiga angelägenhet, men
erfärenheften från Tysklands representar
tioner torde möjligen i detta afseende kun¬
na gifva nöjaktiga och vägledande uppslag.
Det får nämligen antagas, att där tyska
ekonomiska intressen göra sig gällande,
kunna i de flesta fall förefinnas utsikter
för att äfven svenska konsulatrepresentatio¬
ner och i vissa fall beskickningar skola gif¬
va goda resultat. Ett med god urskiljning
anordnad# parallellt uppträdande från
svensk och tysk sida skulle därför helt
visst mångenstädes i hög grad gagna sven¬
ska intressen och särskildt de kommersi¬
ella intressena.
Samma svar torde böra afgifvas på frå¬
gorna, livar handelsattachéer, konsulenter,
lönade vicekonsuler eller sekreterare vid
olönadei konsulat böra anställas. Äfven
här kan det- nämligen tagas för gifvet,
att ett uppträdande af svensk representa¬
tion vid sidan af tysk flerstädes kan på
ett lyckligt sätt befordra svenska intres¬
sen samt främja afsättningen af svenska
alster i beträffande land.
7. Beträffande ett närmare angifvande
af den uppgift, som skulle komma att till¬
delas handelsattachéer och konsulenter,
torde kunna i allmänhet sägas, att dessa
borde hvar på sitt område söka att för¬
värfva sig noggrann kännedom om allt,
sora å handelns, industriens, han dt verkets,
bergsbrukets och sjöfartens områden vid¬
tages till främjande af dessa näringars
utveckling, ehvad det rör officiella åt¬
göranden eller åtgärder af korporationer
af näringsidkare, samt ofördröjligen härom
rapportera på lämpligt sätt.
Vidare borde de noga följa med allt an¬
märkningsvärdt, som försiggår å närin¬
garnas olika områden inom vederbörande
distrikt, ehvad det afser nya handelsvägar,
nya eller förbättrade kommunikationer, nya
eller utvidgade affärs- och industriföre¬
tag af betydenhet, nya, banbrytande eller
i allt fall framstående uppfinningar och.
särskildt sådana, som kunna vaxa af in¬
tresse för svensk företagsamhet, öfver huf¬
vud faget allt, som på ett eller annat
sätt anses kunna främja afsättningen af
svenska artiklar inom beträffande distrikt,
rörande hvilka upplysningar rapporter ge¬
nast böra afgifvas.
Det faller af sig själft, att uppgifterna
för handelsattachéer och för vissa konsu¬
lenter kunna ställa sig olika i anseende
till de speciella arbetsfält, som kunna
tilldelas dessa representanter, vare sig på
handelns, industriens eller sjöfartens om¬
råden, men det samlade programmet för
deras verksamhet torde val dock få anses
innefattadt i ofvanstående.
Körande frågan om ett anställande för
bestämda tidsperioder eller blott tills vi¬
B 105
dåre, torde det vara svårt att afgifva
något för alla förhållanden lämpadt svar,
utan lär det väl få bero af omständig¬
heterna, huruvida sysslorna böra och kun¬
na göras stabila. Emellertid får man icke
förtröttas, därest resultaten af den första
tidens verksamhet kunna synas stå i då¬
ligt förhållande till kostnaderna, ty i det¬
ta fall får det gälla att se tiden an med
verkningarna af den nya anordningen.
9. I .fråga om den omfattning, i hvil¬
ken konsuler böra direkt tillhandagå en¬
skilda personer med »kommersiella upp¬
lysningar», får man betänka, att det här¬
vidlag handlar sig om två slag, dels om
upplysningar om kreditförhållanden, af¬
färsförmåga och dylikt, dels om sådana
upplysningar, som afse det representerade
landets fördelar på bekostnad af det lands
intresse, där den svenske konsuln är an¬
satt.
I förra fallet pläga ju konsuler enligt
gängse praxis stå till tjänst med upplys¬
ningar, men någon skyldighet härutinnan,
kan föreskriften i § 49 mom. 3 i gällan¬
de konsulatförordrdng icke sägas innebära.
Det synes äfven vara olämpligt att ålägga
konsuler dylik förpliktelse.
I senare anförda fallet kan man med
visst fog påstå, att en svensk konsul af
utländsk börd stundom kan komma i en
skef ställning till sitt eget lands intresse,
då det gäller »kommersiella upplysningar»
af den beskaffenhet att kunna föranleda
svensk konkurrens i hans eget land. Det
kan således sättas i fråga, huruvida sven¬
ska intressen alltid på tillbörligt sätt kun¬
na tillgodoses af sådana svenska konsuler,
som äfven hafva att utöfva undersåtliga
plikter till eget land. Detta spörsmål har
gifvetvis desto större betydelse, ju mera
viktigt det kan vara för Sveriges intressen
att i vissa distrikt hafva fullt pålitliga
konsuler. Att ålägga konsuler en allmän
skyldighet att direkt stå enskilda personer
till tjänst med detta slag af »kommersiella
upplysningar», torde därför vara olämpligt.
Inskränkning bör därför i förevarande fall
göras till upplysningar, hänförliga till offi¬
ciellt kända förhållanden, där icke åt kon¬
suler af svensk nationalitet kunna gifvas
särskilda instruktioner, omfattande en ut¬
vidgad förpliktelse att tillhandagå med
vissa upplysningar.
I samband med denna fråga bör få fram¬
hållas önskvärdkeiten däraf, att på de
platser, där ett tillgodoseende af svenska
intressen är af mera framträdande bety¬
delse, till konsuler måtte utses svenska
undersåtar, äfvensom att, där detta på
grund af omständigheter icke låter sig
göra, till svenska konsuler måtte företrä¬
desvis utses sådana, som äro mäktiga sven¬
ska språket _ eller förplikta sig att hålla
svenskt biträde eller åtminstone biträde,
som fullt är mäktigt svenska språket.
10. Beträffande de förpliktelser, som
böra åläggas konsuler i afseende å redo¬
görelser för kommersiella förhållanden och
om upplysningar om afsättningsmöjligheter
för svenska produkter, anses åt desamma
höra gifvas största möjliga allmänna ut¬
sträckning med särskildt angifvande af de
utvägar, som för inhämtande af behöfliga
upplysningar kunna stå till buds, och med
särskildt framhållande af de dstaljupplys-
ningar, som, beroende af de olika distrik¬
tens näringsutveckling, kunna vaxa af spe¬
ciellt intresse.
11. På frågan, om livilka åtgärder böra
vidtagas, för att konsulernas redogörelser
och upplysningar med, minsta möjliga
tidsutdräkt må komma till allmän känne¬
dom, kan, med hänvisning till den gagnan¬
de verksamhet, som Sveriges allmänna ex¬
portförening utöfvar och till den lifliga
kommunikation med näringsidkarna, som
kan förefinnas hos handels- och industri-
kamrarna, med skäl sättas i fråga, hu¬
ruvida icke åt dessa båda institutioner
må kunna öfverlämnas att till vederbörain,-
de näringsidkare sprida kännedom om det,
som för de olika orterna i Sverige ka.u
vara af särskildt intresse i rapporterna
från beskickningar, konsulat, handelsatta-
chéer, konsulenter m. fl. Detta förutsätter
likväl, att det statsdepartement, till hvil-
ket nämnda rapporter inflyta, med all
skyndsamhet befordrar de meddelanden,
som äro af intresse för näringslifvet, till
tryckning för att sedan genom såväl ex¬
portföreningen som rikets handels-, in¬
dustri- och sjöfartskammare spridas, vare
sig nu detta sker genom periodvis utkom¬
mande tidningsorgan eller genom separata
cirkulär.
Skulle någon upplysning vara af den
art, att den, för att icke skada svenska
intressen, måste undanhållas offentlighe¬
ten, torde från vederbörande departements
sida kunna undantagsvis utgå konfidenti¬
ella meddelanden utan användande af den
sedvanliga kungörelsemetoden.
12. Det. torde vara önskligt, att de
från beskickningar eller konsulat inkomna
redogörelser eller upplysningar samlas på
ett ställe.
Det torde ligga i sakens natur, att, från
den dag ett statsdepartement för handel,
industri och sjöfart träder i funktion, bör
B 106
hos detta departement samlas alla de rap¬
porter rörande dessa näringar, som inkom¬
ma från Sveriges officiella representanter
i utlandet.
13. På frågan, huruvida hela ledningen
af Sveriges utrikes angelägenheter bör sam¬
las hos utrikesdepartementet eller om en
del konsulatärenden böra bibehållas hos
kommerskollegiet eller eventuellt öfverta-
gas af ett blifvande handelsdepartement,
kan det svar afgifvas, att, huru önskligt
det än är att centralisera ledningen af
Sveriges utrikes intressen, praktiska snål
dock tala för, att de direkta kommersiella
intressena för främjande af Sveriges ex¬
port, och hvad som af konsulatärenden
lämpligen kan särskiljas från utrikesde¬
partementet måtte i en framtid komma att
omhändertagas af ett departement för han¬
del, industri och sjöfart.
14. Konsulsbefattningar böra såsom hit¬
tills tillsättas efter kungörelse om ledig¬
heten och på grund af ansökningar; en¬
dast i undantagsfall bör en konsul utan
ansökan kunna förflyttas från en post
till en annan.
Utskottet tillåter sig framhålla följande
önskemål beträffande ny konsulatförord¬
ning, nämligen a|tt däri intages bestäm¬
melse om handelsattachéers och sakkun¬
niga konsulenters förhållande till beskick¬
ningar och konsulat äfvensom ett omnäm¬
nande af handels- och industrikamramas
eventuella befogenhet att kommunicera med
Sveriges officiella representanter i utkal¬
lande t.
Rörande den i § IT omnämnda befogen¬
heten för vissa handels- och sjöfartsnämn-
der att afgifva yttranden om sökande till
konsulsbefattningar, torde kunna ifråga¬
sättas — därest denna bestämmelse fort¬
farande skall äga giltighet — att äfven åt
vissa handels- och industrikammare kun¬
de lämnas enahanda befogenhet i stället
för eller samtidigt med handels- och sjö-
fartsnämnderna.
Ordf. Hvad afser utskottet med sin ut¬
talade önskan, att handels- och industri-
kamrarna skulle komma i möjligast, di¬
rekta förbindelse med Sveriges officiella
representanter i utlandet i
L. Utskottet har därmed afsett, att när
det föreligger någon aktuell fråga på han¬
delns, industriens eller sjöfartens område,
bör denna så snart som möjligt komma till
handelskamrarnas kännedom, enär det kan
vara gagneligt för näringsidkarna, om de
genom handelskamrarna kunna få frågan
sig kommunicerad och få genom dem göra
framställning om nödiga upplysningar utan
att behöfva underkasta sig den tidsut-
dräkt, som föranledes däraf, att man först
skulle vända sig! till kommerskollegium
med begäran, att kommerskollegium ville
införskaffa behöfliga upplysningar i saken,
d. v. s. det vore önskvärdt, om handels-
och industrikamrarna kunde få rätt att
förvänta svar på gjorda förfrågningar från
Sveriges officiella representanter i utlan¬
det. De ha naturligtvis alltid rätt att
skrifva till dem, men det återstår dock
säkerheten, att de kunna få afvakta svar,
och svar, gagneliga för ändamålet. Detta
är meningen med yttrandet om en direkt
och bekväm förbindelse utan tidsutdräkt
med nämnda institutioner utomlands.
Ordf. Anser Ni, att tillkomsten af en
handelshögskola i Sverige borde gifva an¬
ledning till att uppställa vissa kompetens¬
villkor för aspiranter till konsulsbefatt¬
ningar?
L. Ursprungligen var i mitt förslag till
svar på kommitténs förfrågan i denna
punkt insatt något i antydd riktning, men
man ansåg inom utskottet, att det skulle
bli för vidlyftigt, och därför uteslöts det.
Det stod visserligen icke i förslaget »han¬
delshögskola», utan »högre handelsinstitut
i allmänhet», och därjämte; förekom nå¬
got resonnemang om fördelarna att vid
tillsättande af konsuler företrädesvis söka
erhålla svenska män och därvid i första
rummet taga hänsyn till deras kommersi¬
ella utbildning vid högre handelsinstitut,
ty därigenom skulle man kunna framkalla
en önskvärd utveckling af våra handelssko-
lor.
Ordf. När här namnes, att man först i
andra rummet bör taga hänsyn till juridisk
bildning, afser kammaren därmed, att ju¬
ridisk bildning är öfver hufvud obehöflig
eller, att den blott behöfver fordras i
mindre utsträckning, än den som universi¬
tetsexamina afse att bibringa?
L. Yi anse, att den juridiska bildningen
icke skulle ingå såsom en ovillkorlig kom¬
petensfordran. Om sådan bildning funnes
hos den blifvande konsuln, vore det nog
bra, men denna omständighet finge icke
på något sätt träda i förgrunden. Ty om
juridisk bildning icke förefunnes hos en
konsulsaspirant, skulle han likväl kunna
utnämnas till en dylik befattning, obero¬
ende däraf.
Ordf. Skulle detta gälla äfven de lönade
konsulsbef attningarna ?
L. Ja, äfven de lönade. Yi ha en med¬
lem i utskottet, som själf är jurist, och
han delade denna åsikt.
B 107
Ordf. Har Ni något särskildt att uttala
i fråga om handelsstipendiaterna och det
sätt, hvarpå denna handelsstipendiatinsti-
tution för närvarande fungerar?
L.: Det står i utlåtandet taladt om
att den bör omsorgsfullt utvecklas. Och
jag har den uppfattningen, att denna ut¬
veckling icke bör framgå genom enskilda
motioner i riksdagen utan genom förslag
från regeringens sida. Man har visserligen
inom affärskretsar hört sägas, att handels¬
stipendiaterna icke göra någon nytta. De
komma ut till främmande land, säger man,
snarare för att göra en nöjesresa än i
studiesyfte. Det tror jag nu icke är fal¬
let, ty jag tror på institutionens gagn.
Ordf. Hvilka uppgifter böra handels¬
stipendiaterna ha? Skall deras utskick¬
ande afse egen utbildning, eller kunna
de antagas äga förutsättningar att främ¬
ja de svenska exportintressena?
L. Jag har erfarenhet af, att de verk¬
ligen kunna bidraga till lyckliga resultat
i fråga om vår export. Detta framgår äf¬
ven af stipendiatberättelserna rörande t.
ex. Argentina och Ryssland och äfven i
fråga om Kina och Japan. Jag har ock¬
så tillåtit mig! att i enl riksdagsmotion
för några år sedan åberopa detta förhål¬
lande.
Ordf. Nyligen hörde vi här en handels-
stipemdiat, som haft sin verksamhet i Ki¬
na, och han förnekade, att han där kun¬
nat göra någoa nytta för Sveriges ex¬
port.
L. Ja, möjligen får jag då undantaga
Kina, men hvad Ryssland och Argentina
beträffar, vidhåller jag min uppfattning.
Ordf. Hvad bör man hafva: officiella
handelsattachéer eller handelsstipendiater
eller båda delarna?
L. Det får bero på de olika platsernas
betydelse med afseende på den svenska
exporten. En handelsattaché kan väl icke,
såsom en stipendiat, resa omkring och stu¬
dera öfverallt. En handelsstipendiat är
mera lättrörlig, och det bör sporra hans
intresse och verksamhetslust, att han har
utsikt, om han sköter sig väl, att få sitt
stipendium förlängdt för ytterligare två
år. En handelsattaché däremot har ett
mera begränsad t verksamhetsområde och
blir väl därför mera stabil.
Ordf. Man får antaga, att en handels-
attachés område skulle blifva ett helt land
såsom t. ex.l Ryssland.
L. Då behöfs det nog utom dessa atta¬
chéer äfven handelsstipendiater.
Ordf. I hvilket förhållande bör man tän¬
ka sig dessa till hvarandra från det all¬
männas synpunkt sedt? Skola handels¬
stipendiaterna anses såsom pionjärer för
blifvande affärsförbindelser? Ocn handels-
attachéerna ha till uppgift att samman¬
fatta resultaten af de erfarenheter, de
gjort på industriens och handelns område i
allmänhet ?
L. Ja, det är alldeles min mening.
Ordf. Handelskammaren har i svaret på
6. punkten uttalat, att Sverige borde i detta
fall följa Tyskland och i viss mån paral¬
lellt. Afses därmed, att man bör söka sträf¬
va efter att få konsulär och diplomatisk
representation utomlands i proportionsvis
samma omfattning, som förhållandet är
i Tyskland ?
L. Nej, det är icke meningen. Men
man borde taga ledning af och med för¬
ståndig urskillning följa utvecklingen på
detta område i Tyskland. Med den kän¬
nedom, som vi i allmänhet äga om de
tyska utposterna på industriens och han¬
delns områden, skulle man mycket väl
kuDna angifva vissa särskildt betydelsefulla
länder eller distrikt af länder, där det
kunde vara lämpligt, att vi hade dylika
officiella institutioner.
Ordf. Har Sverige proportionsvis så mån¬
ga handelshus på olika håll i världen,
som förhållandet är med Tyskland, så att
vi redan nu kunna taga Tyskland såsom
föredöme ?
L. Nej, vi äro efter på detta liksom
på åtskilliga andra områden. Men det
är just därför, som vi hellre böra söka
följa ett föregångsland som Tyskland än
t. ex. England. Tyskarna äro onekligen
mera framstående såsom pionjärer för han¬
del och industri än engelsmännen.
Ordf. I svaret på frågan 9 uttalar sig
arbetsutskottet om sådana upplysningar,
som afse det representerade landets för¬
delar på bekostnad af det lands intressen,
där den svenske konsuln är anställd. Däri
ligger väl såsom en förutsättning den
uppfattningen, att om vi kunna få,
vår export, på Tyskland eller England
utvidgad, skulle de tyska eller engelska
intressena lida däraf. Kan man emellertid
icke tänka sig att vid ökad handelsom-
sättning båda parterna hafva fördel?
L. Jo, det kan ju tänkas. Jag har
likväl för min verksamhet som dansk vice-
konsul i Kristianstad ett exempel, som pe¬
kar åt annat håll. För ett par år sedan
fick jag en framställning från ett mycket
stort bolag i Köpenhamn med förfrågan,
huruvida jag såsom konsul vore villig att
förhjälpa bolaget till ökad omsättning i
Sverige. Jag ansåg mig icke kunna göra
B 108
det, ej heller ansåg jag mig vara skyldig
därtill. Efter några veckor fick jag emel¬
lertid eu skrifvelse från min förman med
anmodan att hjälpa ifrågavarande bolag.
Jag får bekänna, att jag icke var i till¬
fälle att efterkomma denna anmodan.
Det är i alla fall ett exempel på att
en person, som är konsul för ett annat
land än sitt eget, kan komma i ett dilem¬
ma, så att han icke vet, huru han bör
göra. Han kan lätt komma i en situation,
där det gäller att afgöra, om han (skall
tillgodose det lands intressen, som han
representerar, eller om han främst bör
tillgodose sitt eget lands intressen.
Ordf. Bör sådant icke konsekvent leda
därhän, att man förbjuder eget lands un¬
dersåtar att mottaga konsulsbefattning för
annat land?
L. Ja, det är svårt att säga, men det
medgifves, att frågan är betydelsefull.
Ordf. Anser utskottet, att man icke utan
undantag bör ålägga konsul skyldigheter
i afseende å tillhandahållandet af kom¬
mersiell information?
L. Ja, det kan vara svårigheter därmed.
Det är en omständighet att taga i behö¬
rigt beaktande. Det är emellertid svårt att
i detalj gifva svar på frågan.
Ordf. Det är principen som här är fråga
om. Den gäller de olönade konsulerna i
det främmande landet. Vill man undvika
att bringa dem i konflikt med eget lands
intressen, måste man befria dem från
vissa skyldigheter med afseende å kom¬
mersiell information — men därmed re¬
ducerar man ock hela konsulatinstitutio-
nen ganska väsentligt. Eller också tvingas
man att aldrig acceptera såsom konsul nå¬
gon af det främmande landets undersåtar,
utan är hänvisad till att taga antingen
egna undersåtar eller andra främlingar i
landet.
L. Det är också många här i landet,
som hoppas, a.tt vi utomlands allmer sko¬
la bli representerade af svenska män. Det¬
ta har man särskildt bedt mig framhålla.
Det har också i svaret på frågan 9 in¬
flutit såsom ett önskemål, att konsulerna
om möjligt böra vaxa svenska under¬
såtar, men om detta icke låter sig
göra på grund af omptändigheternat d. v. b .,'
ifall det icke finns lämpliga svenska män
på platsen, att till svenska konsuler då
företrädesvis utses sådana, som äro mäk¬
tiga svenska språket, eller ock åläggas
ätt anställa biträden, som äro svenskar
eller, om sådana icke finnas, andra per¬
soner, som äro mäktiga svenska språket -—•
allt naturligtvis under förutsättning, att
konsulatet är af flen! 'betydelse, att man kan
uppställa dylika fordringar vid detsamma.
Ordf. I anledning af svaret på 11. frå¬
gan, frågar jag: behöfver man tänka på
annat än handelskamrarna ?
L. Det är det egendomliga förhållandet,
att Sveriges allmänna exportförening är
den enda korporation, som omfattar både
handelns, industriens och sjöfartens män
här i landet. Därjämte hafva vi särskilda
föreningar: för handeln: Sveriges allmänna
handelsförening, för industrien: teknolog-
föreningen, för handtverket: handtverks-
organisationen, för bergshamdteringen:
Bergshandteringens vänner, för sjöfarten:
Sveriges allmänna sjöfartsförening, o. s. v.
Sveriges allmänna exportförening omfattar
alla dessa näringsgrenar i afseende å ex¬
porten. Därför har man tänkt' sig, att
denna förening, trots att den är en privat
institution, skulle kunna förmedla upp¬
lysningar, särskildt enär föreningen har
eget organ, Svensk export. Det vax emel¬
lertid stor tvekan inom utskottet, huru¬
vida man skulle nämna exportföreningen
eller handelskamrarna i första1 rummet.
Då exportföreningen emellertid är så myc¬
ket äldre, kom man öfverens om att nämna
den före handelskamrarna. Därmed är lik¬
väl icke afsikten att särskildt framhålla
exportföreningen. Man han endast haft
den tanken, att den är den sammanförande
institutionen, att den representerar export¬
verksamheten. och att den har fett eget
organ. Med afseende å sättet för spridande
af dessa upplysningar, kan man tänka sig
två möjligheter, antingen genom ett period¬
vis utkommande tidningsorgan eller genom
cirkulär. Därvid hax man tänkt sig möjlig¬
heten att tidningen skulle utkomma of¬
tare än förr, eller i alla fall att cirku¬
lären skulle kunna följa snabbare på hvar¬
andra. Kostnaderna skulle ju lämpligen
kunna fördelas mellan handelskamrarna
och exportföreningen genom samverkan
dem emellan.
Ordf. I svaret på frågan 13 talas om
de direkta kommersiella1 intressena för
främjande af Sveriges export. Hvad me¬
nas med »direkta kommersiella intressen» ?
L. Direkta kommersiella intressen afse
sådana meddelanden, som direkt beröra
handel och industri öfver hufvud taget
utan att stå! i samband med; statistik,
eller andra meddelanden, som hafva di¬
rekt värde för näringarna i ändamål att
främja exporten.
Ordf. Antag, att det i Tyskland kom¬
mer ut en ny »G-ewerbe-Ordnung». Är detta
af »direkt kommersiellt intresse»?
B 109
L. Ja.
Ordf. Är det icke på samma gång ptf
ett direkt — och mycket direkt — admi¬
nistrativt intresse?
L. _ Jo, båda dessa injtressen kunna ju
föreligga samtidigt.
Ordf. Således kan samma sak intres¬
sera flera departement eller myndigheter
samt jämväl vissa korporationer. Bör
man då på förhand fastslå, att vissa
meddelanden skola gå direkt till ett. vissa
åter till ett annat departement? År det
icke bättre att låta beskickningar och
konsulat inrapportera endast till utrikes¬
departementet, som är i tillfälle att se¬
dan dirigera hvarje rapport till den eller
de intresserade?
L. Ja, jag erkänner, att man nog bör
akta sig för att våra konsuler och vår
utländska representation i allmänhet få
två herrar, det bästa är nog att sörja
för att bäfva enhetlig ledning. Bet vore
emellertid önskligt, om man i en blifvande
instruktion kunde bestämma, hvad som
skall gå till handelsdepartementet och
hvadi som skall gå den vanliga vägen,
till utrikesdepartementet. Men att när¬
mare bestämma detta anser jag vara en
stor svårighet.
Ordf. Skulle svårigheten icke undvikas
genom att ålägga konsulerna att alltid
rapportera till ett håll?
h. Jo, i så fall bör allt gå till utrikes¬
departementet, som sedan fördelar ären¬
dena. Beträffande pp. 15 och 16 är vår
enda önskan attl i konsulatförordningen
skall få inflyta någonting om befogen¬
het för handelskammare att kommunicera
direkt med Sveriges representanter i ut¬
landet.
Herr Ljunggren meddelade, att han¬
dels- och sjöfartsnämnden i Kristianstad
anmodat honom att äfven för nämndens
vidkommande afgifva begärdt yttrande:
och hade nämnden beslutat instämma i
det af skånska handelskammarens arbets¬
utskott skriftligen afgifna utlåtandet.
B 110
Skriftliga svar på kommitténs frågor.*
Uttalanden af enskilda personer.
Grosshandlaren A. Tli. Bildt, Stockholm.
1. Om konsulaten skola skötas i enlig¬
het med nuvarande, gällande föreskrifter
och coutiumer, anser jag upprättandet af
sådana i större skala hvarken behöfligt
eller önskvärdt.
2. Det finnes ingen anledning att an¬
ställa särskildt sakkunniga vid våra be¬
skickningar eller lönade konsulat — d.
v. s. under nuvarande system.
3. Denna fråga besvaras liknande med
N :o 2, dock kan en handelsattaché göra
väsentlig nytta, såvida den oaflönade kon¬
suln själf bedrifver en affär med svenska
varor.
4. Vid besvarandet af frågan 16 skall
jag förelägga önskemålet, hvarigenom jag
tror att Sveriges ekonomiska intressen skul¬
le bäst skyddas och befordras. Dock an¬
ser jag, att konsulsstaten bör skiljas i
tvenne kategorier — köpmanskonsuler och
skeppsfartskonsuler.
5. De fordringar jag skulle ställa på
en köpmanskonsul vore språkkunskap, hög
merkantil bildning samt maskinkännedom.
Fordringarna på en skeppsfartskonsul
kunna ställas lägre, språkkunskap samt
vanlig kunskap i handelsjuridik och mer¬
kantila ämnen torde vara tillräckliga.
6. Lönade köpmanskonsulat borde till¬
sättas särskildt i de utomeuropeiska län¬
derna samt några af de större platserna
i Europa. Skeppsfartskonsulat på någon
af do platser, som för närvarande äga kon¬
sulat — jag skall vid besvarande af frå¬
gan 16 uppgifva de platser, där jag an¬
ser köpmanskonsuler äro nödvändiga, äf¬
vensom de platser, där skeppsfartskonsu¬
ler böra tillsättas.
7. En handelsattaché eller en köpmans¬
konsul skall, förutom de sysslor som en nu¬
varande konsul sköter, beträffande skepps¬
farten och tillhandagående allmänheten
med upplysningar och råd, på allt möjligt
sätt söka befordra svensk export; och till¬
fälle härtill bör beredas honom — se vidare
under 16.
En skeppsfartskonsul skall tillhandagå
allmänheten med råd och dåd — d. v. s.
enligt nuvarande system. En köpmans¬
konsul bör anställas på en tid af minst
10 år, då tiden kan förnyas; en skeppsfarts¬
konsul bör hafva rättighet att tvärstanna
på sin plats så länge som han utan tjänste¬
fel sköter sin syssla.
9. En konsul bör söka på allt möjligt
sätt gifva allmänheten de upplysningar
hvaraf den är i behof, vare sig de äro
af enskild natur eller röra affärer i allmän¬
het, men tvister bör han hänvisa till or¬
tens förnämsta jurist, det senare naturligt¬
vis på den enskilde individens bekostnad..
10. En konsul bör insända rapport så
snart som han anser, att de upplysningar
han har att meddela kunna vara af rin¬
gaste nytta för gynnande af industri, han¬
del och sjöfart; obligatoriskt 3 _ gånger
årligen, hvaraf en gång med statistik af
landets eller hans distrikts import och
export.
11. Konsulsrapporterna böra ofördröjli¬
gen tryckas i »Svensk Export» — om nå¬
got särskildt bedömes såsom viktigt, bör
en notis inflyta i tidningar i Stockholm,
Göteborg och Malmö, att rapporten finnes
tillgänglig i det departement, som emot-
tagit den. Hemlighållandet eller icke, el¬
ler sättet för rapportens eller del af den¬
sammas rätta meddelande till allmänheten
torde säkrast kunna bedömas af depar¬
tementets chef.
12. Redogörelser och upplysningar tor¬
de lämpligast samlas på ett ställe — helst
ett blifvande handelsdepartement.
13. Diplomater och konsuler måste ar¬
beta för samma mål: industriens höjande,
— handelns utvidgande — skeppsfartens
* I svaren angifna siffror 1—16 hänföra sig till motsvarande frågor i formuläret.
B 111
ökande, och. då deitta är fallet, bör visser¬
ligen konsulerna stå direkt under ett blif¬
vande handelsdepartement, men detta i sin
tur i viss mån under utrikesdepartementet.
14. Om en ny befattning såsom köp-
manskonsul skall tillsättas, bör detta ske
genom ansökningar af därtill berättigade
svenska utbildade köpmanskonsuler eller
handelsattachéer; då frågan är om eu
skeppsfartskonsuls befattning, bör detta äf¬
ven ske genom ansökningar •— men natur¬
ligtvis i båda fallen bör man söka vinna
den mest skicklige eller passande. En kon¬
sul bör icke kunna få flyttas utan där¬
om själf gjord ansökan.
16. »önskemålet» vore ett kapitalstarkt
handelshus, som kunde åtaga sig försäljnin¬
gen af svenska industriens alster öfver hela
världen.
Konsuler, handelsattachéer, handelssti-
pendiater äro nu icke i stånd att i nå¬
gon afsevärd mån realisera sina bemödan¬
den att befordra handel och industri.
De rapporter, som nu insändas, läsas af
få, följas af än färre och detta af natur¬
liga skäl.
De aflönade konsulerna äro förhindrade
att göra affärer för egen del, och en köp¬
man vänder sig till dem i allmänhet en¬
dast,^ då han önskar statistiska uppgifter,
uppgift å firmor som drifva affärer i vissa
artiklar, upplysningar om firmors soliditet
etc., frågor som mot en ringa utgift nu
kunna besvaras af utländska upplysnings-
byråer och äfven delvis af Sveriges all¬
männa exportförening.
Detta slag af konsuler kunna endast
stå till tjänst med råd sällan med dåd.
Vänder exportören sig till de oaflönade
konsulaten och äro konsulerna chefer för
större affärer, som idka import till sina
respektive distrikt, kunna de hjälpa med
såväl råd som dåd — men ehuruväl de
svenska, exportörerna oftast med förtro¬
ende kunna vända sig till dessa oaflönade
konsuler, följer däraf icke, att konsulerna
med samma förtroende kunna inleda för¬
bindelser med de svenska exportörerna —-
de oaflönade konsulerna hafva oftast föga
kännedom om Sverige, svensk industri och
svensk handelscoutume.
Man kan därföre i allmänhet säga, att
en exportör kan, då det är fråga om af¬
sättning af varor, hafva större nytta af
de oaflönade än af de aflönade konsulerna.
Det är på grund häraf, som jag vid
besvarandet af frågan 3 har yttrat: »en
handelsattaché kan göra väsentlig nytta,
såvida den oaflönade konsuln själf be-
drifver en affär i svenska varor».
Orsaken hvarför jag föreslagit konsuls-
statens skiljande i tvenne kategorier ■—
köpmanskonsuler och skeppsfartskonsuler
är den, att jag anser, att på de flesta
platser i Europa vår- handel är tillräck¬
ligt väl omhändertagen af våra köpmän
eller kan lätt blifva det, så att någon hjälp
från statens sida ej kan påfordras ■— dessa
platser skulle jag vilja besätta med skepps¬
fartskonsuler, som liksom hittills skola
tillhandagå allmänheten med rjåd i han¬
del och isekppsfart, förutom allt annat,
som hör till en konsuls plikter.
Men, som jag förut nämnt, anser jag
icke, att dessa skeppsfartskonsuler kunna
vara i någon väsentlig mån af nytta för
handel och industri, och därföre skulle
deras gage i vissa fall sättas lägre än köp-
manskonsulernas.
De platser, på hvilka jag anser aflönade
köpmanskonsuler böra tillsättas, äro:
Europa: Moskva, Odessa, Konstantino-
pel, Pireus, Genua.
Asien: Kurrachee, Bombay, Colombo,
Madras, Kalkutta, Bangoon, Singapore,
Soerabaya, Hongkong, Canton, Shanghai,
Tokio, Smyrna, Beyrouth.
Afrika: Algier, Tunis, Alexandria, Mom-
bassa, Durban, Johannesburg, Kapstaden.
Australien: Adelaide, Melbourne, Syd¬
ney, Wellington.
Sydamerika: Buenos Aires, Montevideo,
Bio, Pemambuco, Lima, Guatemala, Val-
paraiso, Mexico.
Nordamerika: New York eller Chicago.
Canada: Quebec.
Skeppsfartskonsuler böra enligt mitt för¬
menande finnas på följande platser:
Kristiania, Köpenhamn, Hamburg, Ant-
werpen, Amsterdam, London, Havre, Lissa¬
bon, Barcelona, Helsingfors, (Biga eller)
S:t Petersburg, New York samt oaflönade
konsuler på alla andra platser, där pn
konsul kan anses vara behöflig — dock,
om så anses nödvändigt, ersättning för
kontorsomkostnader och, där så erfordras
hjälp af handelsattachéer, hvilka senare
kunde utnämnas till fasta köpmans- eller
skeppfartskonsuler.
De handelsattachéer eller handelsstipen-
diater, som nu utnämnas, göra med yt¬
terst få undantag- föga nytta för beford¬
randet af Sveriges industri och handel —
de kunna det icke.
En förmögen svensk man söker ej en an¬
ställning fjärran från Sverige till en plats,
där han riskerar att förlora hälsa och pen¬
ningar, utan äro de personer, som er¬
hålla dessa anställningar, utan förmögen¬
het, och de stipendier, som tilldelas dem,
B 112
äro oftast ej större, än att de jämt och
nätt räcka till ekiperingspenningar och
resentgifter; för sitt lifsuppehälle få de
söka sig plats vid framkomsten eller af
egna eller lånta medel bestrida dessa ut¬
gifter.
Stipendiatens största svårighet vid af¬
färers inledande i de främmande länderna
är ej att skaffa order på våra svenska
industrialster, utan är den att få sina of¬
ferter antagna i Sverige.
Priset är ofta acceptabelt, svårare är 'med
leveranstiden, svårast med finanseringen.
Kunderna i de utomeuropeiska länderna
äro vana vid att få betala enligt gam¬
mal sedi. t- ex. mot leverans i Bombay ■—
säljarne fordra betalning mot konossement
i Sverige.
Kunden känner ej säljaren, säljaren ej
kunden, och om mellanhanden — stipen¬
diaten — vet kunden endast, att han an-
ländt för kort tid sedan, visserligen med
utmärkta rekommendationer, men han har
ingen garanti att, om ett köp göres af
honom; t. ex. för 12 månatliga leveranser,
dessa blifva kontraktsenligt utförda. —
Säljaren vet, att stipendiaten äger föga
kapital, vet ej, om i händelse af dispyt
om leveranstid, kvalitet etc. stipendiaten
finnes kvar på platsen för att förmedla en
vänlig uppgörelse.
Stipendiaten har sitt anslag för ett år
och vet ej, om det blifver förnyadt ett
följande år; om ej, kan han af omstam
digheterna tvingas att lämna sin påbör¬
jade affär.
Därför, om en handelsattaché eller han-
delsstipendiat skall blifva af väsentlig
nytta för Sveriges industri, hör hans an¬
slag ställas för utbetalning under minst
7 år, och skulle detta ej kunna förverkas,
såvida han ej misskötte sin befattning,
och ställas så högt, att han ej behöfde
anlita seget eller andras kapital för sina
privata omkostnader.
Men då stipendiater eller handelsatta-
chéer skulle få större förmåner, än hvad
som nu beviljas, kan ock sättas större an¬
språk på dem; de måste, innan de resa
från Sverige, väl känna vår industri, hvad,
vi fabricera, och kunna bedöma, hvad vi
möjligen kunde fabricera i konkurrens!
med utlandet; denna kunskap underlättar
betydligt deras arbete i de främmande
länderna.
Orsaken, hvarför jag förordat, att en
köpman skon sul bör äga kännedom om ma¬
skiner, är mindre med tanke på vår nu¬
varande export af maskiner till utonir
europeiska länder, ty den är obetydlig*
och ett större bevis härpå kan väl näppe¬
ligen gifvas, än att vi någon gång om
året få läsa i pressen såsom något enastå¬
ende, att den eller den firman exporterar
en eller annan maskin till Kapstaden, La
Platå eller Östern.
Skälet är förestafvadt af min fasta öf¬
vertygelse, att en stor export af maskineri
icke endast bör utan kan äga rum från
Sverige, i synnerhet när en gång lärlings-
frågan ägnas mera uppmärksamhet samt
då alla våra industriidkare blifva öfverty-
gade om, att konkurrensen kan med lätt¬
het upptagas, om fabrikation af deras
alster bedrifves medelst specialmaskiner
och, »last but not least», då våra arbetare
inse nödvändigheten af större yrkesskick¬
lighet och arbetsintensitet för att kunna
upptaga konkurrensen med sina utländska
yrkesbröder.
Genom köpmanskonsulemas kännedom
om maskiner kunna de praktiskt demon¬
strera dessa och härigenom betydligt un¬
derlätta försäljningen.
Det säger sig själft, att stipendiaten,
handelsattachéen eller den helst önskade
köpmanskonsuln skulle vara fullkomligt
hemma i det lands språk, hvarest han sö¬
ker anställning.
Stipendiatens största svårighet är att
finna svenska firmor, villiga att rätta sig
efter de utom Europa gällande affärs-
coutumer och betalningssätt, och jag kän¬
ner icke ett enda svenskt handelshus, som.
är i stånd och på samma gång villigt att
förmedla alla slags affärer på de utomeuro¬
peiska länderna.
Skulle önskemålet kunna realiseras och
ett stort handelshus etableras med ett
minimumkapital af kronor 5,000,000, hur
annorlunda skulle då ej utsikterna för hö-
jandeb af vår industri och handel ställa sig.
Jag skulle önska, att det svenska handels¬
huset etablerade filialer å alla de platser,
där jag föreslagit- köpmanskonsuler, och
att dessa vore själfskrifna chefer för fi¬
lialerna och sålunda gemensamt betalades,
af staten för sin konsulartjänst, af han¬
delshuset och industriidkare för handelns
befordrande och af skeppsfarten — ty ge¬
nom handelns och industriens utvidgande
uppammas skeppsfarten, för att slutligen
resultera i direkta ångbåtslinjer, som ju
är målet för en skeppsredares sträfvan.
Det skulle naturligtvis stå handelshuset
fritt att etablera filialer eller antaga agen¬
ter å hvilken plats som helst, m-en jag
har förut gifvit skälet, hvarför jag ej an¬
ser det nödvändigt att (köpmans)konsuler
B 113
i Europa understödjas af staten, i hvad
form detta än kunde ske.
En köpmanskonsul skulle erhålla en lön,
som tillförsäkrade honom en fullt till¬
räcklig inkomst för sitt uppehälle och sin
representations-skyldighet och dessutom er¬
hålla af handelshuset en viss del af den
vinst han tillförde detsamma.
Han skulle engageras för 10 år, hvilken
engagement sedan kunde förnyas, han skul¬
le icke kunna afsättas under denna tid,
såvida han ej visade sig oduglig att sköta
den honom anförtrodda posten.
Storleken af en sådan fast lön måste ju
variera för hvarje plats, men tror jag
medelsiffran kunde ställas till kronor
12,000— hvaraf jag föreslår att konsuls-
staten betalar 7/10> handelshuset, industri
och skeppsfart tillsammans 3/io.
En sådan köpmanskonsul skulle här ge¬
nom sin befattning som konsul äga en
social ställning, hvilket ofta är af vikt;
såsom chef för ett kapitalstarkt bolags
filial är han en faktor att räkna med i
handelsvärlden. Sverige skulle blifva på
ett värdigt sätt representeradt i länder, där
man nu knappt hört omtalas ett land med
detta namn.
Köpame skulle med förtroende vända sig
till honom vid sina orders ingifvande —
säljaren hade blott att räkna med det
kapitalstarka bolaget i Sverige — chefen
för filialen visste, att i de flesta fall vore
det blott en prisfråga, om hans order accep¬
terades eller icke.
Köpmanskonsulen finge genom sin ställ¬
ning tillfälle till långt flera affärer än
hvad som nu proponerades till en stipendiat
eller blefve fallet, om handelsattachéer hos
oaflönade konsuler tillsattes.
Huru lätt vore det icke då för Sveriges
industriidkare att få sina alster försålda
utom Europa; såsom exempel: en verkstad
önskar en ny motor introducerad i alla
länder — i en viss världsdel — den kan
med tillförsikt vända sig till handelshu¬
set, kan få den utsänd hvarthän den öm
skar och praktiskt demonstrerad samt inom
kortaste tid få rapport, huruvida den är
försäljbar i större eller mindre skala, om
ändringar önskas etc. etc.; verkstadsägarcn
kan tryggt lita på dessa uppgifter, ty det
ligger i allas intresse, att affär kommer till
stånd och att affären skötes på ett om¬
sorgsfullt sätt.
Huru skulle kostnaden för ett konsulat¬
system, som jag föreslår, ställa sig?
Jag kan icke i detalj beräkna detta, då
jag icke är underkunnig om, huruvida de
stora anslag, som beviljas några af våra
större konsulat, motsvaras af det arbete,
som af dessa utföres, eller om så fordras
af politiska skäl, men de äro utan tvifvel
för höga på en del platser, såsom Archan-
gel, Helsingfors, Kobe, Leith, Cardiff, Li¬
verpool, Newcastle, Lybeelc, New Y rk,
Quubec, Bio, Shanghai.
Nuvarande utgifter belöpa sig till:
Aflöningar......kr. 408,000: —
Kontorskostnadsersättningar » 263,000: —
Extra utgifter.....» 96,900: —
Kronor 767,900: —
Förslagsvis skulle jag uppställa konsuls-
kassans utgifter till:
Konsulatet i Kristiania .
» » Köpenhamn
» » Helsingfors
» » S :t Petersburg »
» » Hamburg »
» » Antwerpen »
» » Amsterdam »
» » Havre »
» » London »
» » Lissabon »
» » Barcelona »
» » New York »
40 Köpmanskonsuler 8,400 kr. »
20 Handelsattachéer 4,000 » »
Kontorskostnadsersättningar »
Extra utgifter »
r. 10,000
|
—
|
10,000
|
—
|
7,500
|
—
|
7,500
|
—
|
15,000
|
—
|
10,000
|
—
|
5,000
|
—
|
15,000
|
—
|
50,000
|
—
|
5,000
|
—
|
10,000
|
—
|
20,000
|
—
|
336,000
|
—
|
80,000
|
—
|
90,000
|
—
|
9G,900
|
—
|
r 767,900
|
—
|
Naturligtvis kunna dessa siffror om¬
ändras, ty man vore icke nödsakad att
på en gång utnämna 40 köpmanskonsuler
och 20 handelsattachéer, utan flera af för
dem ämnade platser kunde lämnas vakanta
och efter hand besättas; hufvudsaken är
att man i största möjliga utsträckning slår
in på det nya systemet.
Detta är önskemålet, kan ett dylikt för¬
verkligas 1
Jag är förvissad om, att om kommittén
komme till den slutsats, att den föreslagna
omändringen vore i alla afseenden bäst
för befordrandet af Sveriges industri, handel
och sjöfart, och den hänvände sig till
några af våra större industriidkare och
finansmän, skulle dessa inom kort ställa
sig i spetsen för bildandet af ett handels¬
hus med ett nödigt kapital för att icke
allenast befordra Sveriges handel och nä¬
ringar, utan jämväl för att på ett värdigt
och profitabelt sätt sköta detta nationella
företag.
^ Skulle kommittén däremot anse att ett
sådant förslag icke borde förordas, men att
likväl handelsattachéers utsändande vore
B 8
B 114
att föredraga framför det nuvarande sy¬
stemet, anser jag, att så många olönade
konsuler som möjligt böra utnämnas och
att dessa väljas bland chefer för de större
importhusen på de platser jag uppgifvit,
samt att som villkor sättes — anställandet
hos dem af svenska handelsattachéer och
inledandet af affärer med Sverige.
Ehuruväl handelsattachéerna icke på
långt när skulle kunna äga samma tillfälle
att gynna svensk export som köpmanskon-
suler, tillfölje af att' de förra äro i viss mån
beroende af de utländska oaflönade kon¬
sulerna, hvilka senare, t. ex. om en order
kunde utföras likasåväl från Sverige som
från utlandet, helt säkert skulle gynna
den nation de tillhöra, — så skulle likväl
i trots häraf denna omändring af konsu¬
laten dock kunna blifva en början till
önskemålets förverkligande, nämligen: ett
stort handelshus med filialer på världens
förnämsta importplatser, i spetsen för hvil¬
ka stå svenska män, hvarigenom Sveriges
industrialster på ett snabbt och säkert sätt
kunde försäljas till konsumenten utan onö¬
diga eller utländska mellanhänder. —
Då jag vid besvarande af dessa frågor
tillåtit mig använda väl positiva uttryck,
är detta i intet afseende att betrakta så¬
som kritik öfver nuvarande konsuler, men
väl kritik öfver ett föråldradt och för vår
tid föga lämpligt system.
Grosshandlaren W. H. Dickson,
Göteborg.
Beskickningar resp. konsuler skulle till¬
hållas att mera än nu sker vinnlägga
sig om, att de rapporter, som af dem in¬
sändas, utmärka sig för mera korrekthet
och saklighet. En del af de rapporter,
som köpmansvärlden nu fått till bästa,
äro i de flesta fall värdelösa och i många
fall missvisande. Då det ju i allmänhet
är en omöjlighet för beskickningar och
konsuler att af egen erfarenhet eller sak¬
kunskap kunna yttra sig i kommersiella
frågor, torde det enligt vår tanke vara
lämpligt, att vederbörande vid uppsättan¬
det af sina rapporter finge tillfälle att för
de större varuslagen, såsom trä, järn, pap¬
per och dylikt, konferera med framstående
köpmän i dessa olika och andra branscher,
och torde det för detta ändamål vara
lämpligt, om vederbörande erhölle ett visst
belopp, som skulle användas för att lämna
ersättning för sådana sakliga och för vår
handel nyttiga upplysningar, som af per¬
soner med saklig kännedom i olika frågor
kunde lämnas.
En annan fråga, som vi anse vara
af stort behof af rekonstruering, är den
om handelsstipendiater. Som tillvägagångs¬
sättet nu är, kan man nog anse, att de
stipendier, som utbetalas, i många fall
endast blifva till nytta för dem, som er¬
hålla dem, och deras nytta för svenska
handeln kan anses tämligen minimal, eme¬
dan de herrar, som erhålla stipendierna,
i allmänhet äro unga män, som erhållit
sin utbildning som bokhållare på ett eller
annat exportkontor i Sverige och som söka
stipendierna för att kunna få penningar
till att vistas i utlandet och lära sig
språk, hvarefter de hoppas att erhålla för¬
månliga platser i hemlandet. Om så ej
sker, stanna de kvar i utlandet och öfver¬
svämma fabrikanter och exportörer med
ansökningar om agenturer samt öka små-
agenternas i de stora utländska contra för
handeln skadliga, långa rad. Dessa per¬
soner kunna ju ej beräknas kunna lefva
på sitt stipendium utan måste i de flesta
fall söka sig anställning på något kontor,
och de beiättelser, som de insända, måste
gifvetvis röna ett starkt inflytande af
deras chefers meningar och önskningar, och
blifva sålunda dessa rapporter värdelösa.
Detta utsändande af unga män, som kom¬
ma i tillfälle att utveckla sin språk- och
handelskunskap i utlandet, är ju en god
sak, men donna' skulle ej ske på sätt nu
sker, utan ett visst belopp borde årligen
ställas till de under ordentlig kontroll
stående handelsskolornas disposition för
att af dem tilldelas lofvande och intelli¬
genta elever, som önska begagna sig af
desamma, och som skolan i fråga känner
sig säker på äro fullt värdiga att vid sitt
utträde ur skolan erhålla en dylik upp¬
muntran.
Handelsstipendiema åter skulle reserve¬
ras för att begagnas vid sådana tillfäl¬
len, då köpmännen eller industriens män
i vissa fall begärde en saklig undersök¬
ning af förhållandena på marknaden i ett
eder annat land. En dylik begäran skulle
hvem som helst inom köpmans- eller in¬
dustrikretsar kunna begära,' hvarefter
utrikesdepartementet ägde att utse en
nämnd af fem personer, ansedda som
framstående personer inom facket, hvil¬
ken nämnd ägde att omedelbart samman¬
träda och taga del af den gjorda anhål¬
lan, hvilken skulle vara motiverad, samt
sedan besluta om hvem, som lämpligen
kunde utsändas, därest anhållan ansågs
föranleda utsändandet af en stipendiat.
Kostnaden för en dylik nämnds samman¬
trädande torde endast utgöra en bagatell,
B 115
då enhvar person i en bransch gifvetvis
mot ersättning af sina kostnader skulle
vara villig att offra ett par dagars tid
för det goda ändamålet. Den person, som
eventuellt utsåges, skulle vara en i sin
bransch erfaren person, som skulle förses
med tillräckliga medel till att göra resan
i fråga, nödiga bankreferenser och en
fullmakt från utrikesdepartementet, som
tillät honom att uppträda som officiell
person. En dylik mission torde i de flesta
fall icke taga någon längre tid, och som
dylika ansökningar ej allt för ofta torde
ifrågakomma, kan man nog anse, att kost¬
naderna ej blefve för störa.
Grosshandlaren I). Engelke,
Norrköping.
1. Efter min mening böra fasta be¬
skickningar och konsulat endast upprät¬
tas på sådana platser, där behofvet kräfver
att upprätta sådana, eller där det eljest af
annan speciellt viktig anledning anses nöd¬
vändigt att göra det.
2. Anledning härtill torde nog under¬
stundom kunna förefinnas, men bör pröf-
vas och afgöras för hvarje särskildt fall.
3. Det bör tillses, att kostnaderna för
konsulaten ej blifva onödigt dyra. Nyttan
af att anställa sakkunnige vid olönade,
konsulaten beror på omständigheterna. I
vissa fall torde sådana nog kunna vara
af god nytta. Hvad som är behöfligt bör
göras, men ingenting därutöfver.
9. Denna fråga är mycket svår att rätt
besvara. För min del anser jag, att en kon¬
sul först och främst skulle äga skyldighet
att, när han därom anmodas, lämna full¬
ständiga upplysningar om handelskutymer
eto. på platsen, vidare anvisning på och
upplysning om fullt tillförlitliga och kom¬
petenta jurister finnas att tillgå för att
taga hand om och ordna antingen i godo
eller i rättegångsväg ett ekonomiskt in¬
tresse, för den händelse att behof däraf
skulle uppkomma för en köpman, och sedan
alla sådana kommersiella upplysningar,
som i den svenska handelns intresse kun¬
na lämnas, utan prejudicering af affärs¬
förbindelser, som konkurrerande) svenska
firmor förut inledt på platsen.
10 och 11. Hithörande rapporter tor¬
de måhända lämpligast böra insändas och
samlas hos en viss myndighet och genom
dess försorg därefter hållas tillgängliga för
eller eventuellt delgifvas sådana förenin¬
gar, som af industriidkare och köpmän
bildats för bevakandet af sina intressen,
såsom fabriksföreningar, handels- och sjö-
fartsnämnder, eller handelskammare, om
sådana komma att inrättas. I sin tur tor¬
de dessa föreningar sedan kunna bringa
dessa meddelanden till sina medlemmars
kännedom på sätt som synes dem lämp¬
ligast.
12. Exportföreningen tillmäter jag för
min del ingen praktisk betydelse såsom
stöd för den svenska exporten, och fråga
är, om den, på det sätt hvarpå den ar-i
betar, ej är* för den svenska exporten
mera till jsikada än till gagn. Göteborgs
och Stockholms exportörer torde därom
kunna lämna de bästa, på egen erfaren¬
het grundade upplysningar.*
* På förfrågan af kommittén har herr Engelke
i detta hänseende yttarligare anfört följande:
»Som stöd för denna min åsikt ber jag få an¬
föra tvenne fall, som meddelats mig af en per¬
son, som tidigare arbetat nti en större export-
firma och som för sin del gillade det yttrande,
som jag afgifvit om exportföreningen. Det ena
fallet gällde ett parti järn och det andra ett parti
tunnplåt till Spanien. Firman i fråga hade till
agent antagit en person, som, utan att firman
visste något därom, äfven låtit engagera sig som
ombud för exportföreningen. När han sålt detta
parti järn, c. 700 ton, och hade utsikt att på
annan plats i Spanien sälja tunnplåt, så inrap¬
porterade han, sin plikt likmätigt, till exportför¬
eningen att han sålt så många hundra ton järn
på den ena platsen och att tunnplåt var en ar¬
tikel för den andra platsen, hvilket sedermera
publicerades i föreningens tidskrift med den effekt,
att för firman en så skarp konkurrens från flera
hall uppstod i denna artikel, att affären däri
för firman gick i putten. Firman gaf därpå sin
agent, som handlat bona fide, att välja emellan
att vara agent för firman eller ombud för export¬
föreningen, och agenten valde det förstnämnda.
Min mening är därför den, att en köpman, som
för sin vara söker marknad i utlandet, far bättre
genom att skaffa sig en duglig försäljare — svensk
eller utlänning — i det främmande landet, än att
där göra försäljning genom bemedling af export¬
föreningen. Skall en sådan uppgift kunna fyllas
af exportföreningen, ställer den på dess chef stora
anspråk på framstående duglighet och praktisk
erfarenhet som köpman. Att erhålla en sådan
person kan jn understundom lyckas, men i all¬
mänhet torde den rätte mannen ej så lätt stå till
buds, då denne i så fall torde finna större fördel
vid att arbeta för egen räkning. Bäst synes mig
därför vara, att låta våra exporterande köpmän,
utan alltför stor och välment, men opraktisk in¬
blandning från främmande håll, själfva få sköta
om sin export. De flesta af dem torde både
kunna och vilja göra det och då blir saken i all¬
mänhet bäst utförd. Den motsatta åsikten härom
B 116
13 och 14. En samverkan mellan diplo¬
mati och konsulatväsen synes mig vara
både önskvärd och förmånlig för bevakan¬
det af Sveriges merkantila och industriella
intressen, men jag är icke i tillfälle att
kunna uttala någon egen mening om hur en
sådan samverkan lämpligen bör ordnas.
Konsulsbefattningarna böra gifvetvis
städse tillsättas med fästadt afseende, på
att för hvarje befattning erhålla den rätte
mannen. Med hänsyn härtill synes mig
att en konsul bör, utan ansökan, kunna
förflyttas från en post till en annan, och
en ledigblifven konsulsplats kunna besät¬
tas äfven utan kungörande af ledigheten.
Det får bero på omständigheterna, huru¬
vida man bör kungöra en sådan plats le¬
dig eller ej. Har man ej någon för befatt¬
ningen fullt lämplig person att tillgå,
och anser man sig ej heller kunna er¬
hålla en sådan genom platsens, kungöran¬
de ledig, synes mig, att befattningen tills¬
vidare bör upprätthållas på förordnande,
och om den tillförordnade sedan sku^m
visa sig lämplig, han därefter må kunna
erhålla, densamma.
Grosshandlaren It. Francke, Stockholm.
Såvidt jag kan förstå, torde något, till¬
fredsställande resultat icke kunna väntas
genom en sammansmältning eller alltför
intim sammanblandning af diplomatien
och konsulatväsendet men väl af en för¬
ståndig samverkan mellan dessa olikartade
representationer i utlandet.
Diplomaten måste hafva en mera teore¬
tisk uppfostran, hafva vid universitetet
inhämtat kunskap i statsrätt, nationaleko¬
nomi, juridik, grundligt känna flera språk,
och i hög grad vara i besittning af hu¬
maniora och icke heller vara främmande
för militära frågor. De kretsar, hvari di¬
ar efter min mening lika felaktig, som den upp¬
fattningen är hos dem, som bara skrika på att
få konsuler i alla hörn och som synas tänka som
så'; >få vi bara konsuler, nog få vi handel.» Och
den föga reflekterande störa allmänheten föranle-
des däraf att tro detsamma och så ha vi opinio¬
nen därför klar! Konsuler famna nog vara ett
ofantligt godt stöd för ett lands handel och sjö¬
fart samt näringar, och detta i all synnerhet om
de äro af det dugande och intresserade slaget.
Men konsulerna göra ej handeln. Det är köp¬
männens sak att söka åstadkomma en sådan, och
det sker bäst om de ej snedvridas i sin uppfatt¬
ning om hvad af dem i detta hänseende bör
kräfvas och hvad de med rätt kunna fordra af
andra som stöd i sitt arbete.»
plomaten rör sig, tillföra honom meren¬
dels blott ringa kännedom om handels-
ekonomiska frågor. Detta är beklagligt,
men torde vara rätt svårt att väsentligen
ändra.
Konsulatväsendet måste däremot vara det
praktiska lifvets representation, och så¬
väl generalkonsuler som ock konsuler böra
vara dugande praktiska män med sinne
för och kännedom om handel, industri
och sjöfart. Erfarenheten visar, att mera
framstående personligheter inom handels-
och industrivärlden icke erhållit sin da¬
ning vid universitetet eller i salongen utan
ofta arbetat sig fram i det praktiska lif¬
vets skola. Därifrån synas mig sålunda
konsulerna böra rekryteras.
Mig veterligen har vår handel eller in¬
dustri haft bra litet gagn af växa utrikes
representationer, vare sig af diplomatien
eller konsulatväsendet; detta förhållande
borde dock kunna ändras, under förutsätt¬
ning att strängare gallring sker bland aspi-
rantema till den diplomatiska banan och
att vid tillsättandet af konsuler hänsyn
tages till förenämnda fordringar samt sys¬
temet därjämte kompletteras med handels-
konsulenter af lämplig kvalifikation och i
tillräckligt antal, placerade inom lämp¬
liga verksamhetsdistrikt.
Till handelskonsulenter borde hufvudsak¬
ligen anställas ingeniörer eller andra tek¬
niskt bildade personer med någon språk¬
kunskap, med vaket sinne och energisk
karaktär, hvilka, innan de afresa till ut¬
landet för att där tillträda sin post, borde
genomgå en enkel utbildningskurs på några
månader i kommerskollegium.
Af vikt är att handelskonsulentema äro
hemmastadda i de industribranscher, i
hvilka de största utvecklingsmöjligheterna,
förefinnas inom växt land, sålunda uti
järn- och ståltillverkningen, i manufaktur¬
smide, tillverkning af arbetsmaskiner, uti
metallurgien, i textilindustrien, liksom oek
i de kemisk-tekniska industrierna, och kan¬
ske icke heller vara alldeles obevandxade
uti trävarubranschen.
Att hos en och samma person kunna
finna all denna sakkunskap förenad torde
icke vara tänkbart, men vid valet af han¬
delskonsulenter bör afseende fästas vid, att
fackliga representanter finnas bland dem
för samtliga förenämnda industrigrenar och
äfven för andra här icke nämnda.
Förflyttningar af handelskonsulentema
böra ske alltefter behof och möjligheter
olika länder och distrikt emellan, så att
enhvar industrigren inom hvarje land och
distrikt blifver studerad, utforskad och
B 117
dess utveckling följd af person med fack¬
kunskap.
Handelskonsulentema böra tillhöra
kommerskollegii stat. Kommerskollegium
bör sålunda tillkomma att i samråd med
generalkonsul eller konsul, dirigera de¬
ras resor. Under vistelsen å utrikes ort
borde handelskonsulent direkt subordinera
under generalkonsuln eller konsuln, in¬
om hvars distrikt han för tillfället blif-
vit stationerad, samt om möjligt hafva
sin arbetsstation på konsulatet för att
därigenom äfven underlätta ett intimare
samarbete mellan konsul och handels¬
konsulent, hvilket borde vara ett oefter-
gifligt villkor för att ett godt resultat
skall kunna vinnas.
Vid tillsättande af konsulenter borde
befintliga lämpliga fackinstitutioners om¬
döme öfver sökandens lämplighet infordras
och beaktas. Härtill böra räknas järnkon¬
toret, tekniska högskolan, handels- och
sjöfaxtsnämnder, trävaruexportföreningen
m. fl.
Bland de dugligaste konsulenterna borde
sedan i främsta rummet konsulerna rekry¬
teras, liksom ock generalkonsulerna bland
de mest framstående konsulerna; general -
konsulsbefattningarna skulle därmed upp¬
höra att vara reträttplatser.
Konsulent borde bindas vid sin befatt¬
ning minst 3, högst 5 år, dock med rätt
för kommerskollegium att kunna förkorta
denna tjänstetid till 1 år, om konsulent
visar sig mindre lämpad och skickad för
sin post.
Arbetet bör vaxa så fördeladt mellan kon¬
sul och konsulent, att konsuln mera skulle
ägna sin tid åt inhämtandet och stude¬
randet af hvad inom handel och sjöfart
kan vaxa af intresse för fäderneslandet och
som med sannolik fördel där kan tillgodo¬
göras och tillämpas, taga reda på direkta
importkällor för råmaterialier, afsättnings-
kanaler, orter och afnämare af svenska in¬
dustrialster och nya handelsartiklar, lönan¬
de nya fraktträder, lagstiftning, som rör
handel, sjöfart och industri, arbetarför¬
hållanden och ändringax härutinnan m. m.,
under det konsulenten bör föra ett mera
rörligt lif, resa omkring på fabriker och
industriella etablissement inom sitt dis¬
trikt, taga reda på nya industrialster,
hvilka med utsikt till vinst kunna tillver¬
kas i Sverige, söka komma underfund med
förbättrade tillverkningsmetoder, underkas¬
ta fabrikat, som kunna hafva intresse för
vårt lands industri, mera saklig teknisk
granskning och bedömande samt i öfrigt
i allt samverka med konsuln enligt de
närmare bestämmelser generalkonsuln kan
finna lämpligt fastställa.
Oaflönade vicekonsulat borde finnas å
alla de platser, som kunna vara af in¬
tresse såsom blifvande af sättnings orter för
våra industrialster, synnerligen i mera oex-
ploiterade länder. Konsulaten liksom han-
delskonsulenterna blifva genom dessa i
tillfälle att inhämta upplysningar af hvar¬
jehanda slag, erhålla introduktioner m. m.,
hvaraf de senare nog ofta torde blifva i
behof.
Sedan jag nu redogjort, huru jag tänkt
mig grunddragen för en nyorganisation,
tillåter jag mig öfvergå till att i korta
drag söka besvara frågeformuläret punkt¬
vis.
1. Saknande kännedom om nuvarande
antalet konsuler vågar jag icke yttra mig
i denna fråga men vill däremot framhålla
som min åsikt, att synnerligen i de län¬
der, där vi hoppas finna nya marknader
för vår export, antalet konsuler sannolikt
behöfver ökas.
Bland sådana länder vill jag framhålla:
Ryssland, Donaustatema, Österrikiska mo¬
narkien, möjligen ock i Italien och Spa¬
nien samt uti Mindre Asien, Persien,
Egypten, Asiatiska länderna, äfvensom i
alla transmarina länder, dit afståndet för¬
svårar personliga resor och där vidt skilda
förhållanden och okända mellanhänder göra
anknytandet af nya handelsförbindelser
mera äfventyrligt utan att hafva en fast
stödjepunkt, som i detta fall skulle blifva
konsuln.
2. Förutom i förenämnda länder torde
konsulenter äfven böra anställas i Eng¬
land, Tyskland, kanske ock i Frankrike,
för att där snabbare kunna följa den has¬
tiga utvecklingen på industriens område.
3. Då oaflönade konsuler i allmänhet
sakna intresse för det land de represen¬
tera, torde en handelskonsulent sakna er¬
forderligt stöd i det land, där diplomatisk
representation eller aflönade konsulat sak¬
nas.
5. Då flera fordringar af vida större be¬
tydelse än juridisk kunskap måste ställas
på en konsul, anser jag denna fordran
icke böra ifrågasättas, helst vid behof i
utlandet icke svensk utan främmande lag
torde komma att lända till efterrättelse,
hvadan ändock med det främmande lan¬
dets lagstiftning förtrogen jurist måste
anlitas.
9. Aflönad konsul bör naturligtvis vara
skyldig att lämna välkänd svensk man alla
de upplysningar, han äger och kan anskaffa
B 118
rörande förhållanden, personligheter och
soliditet in. m. inom sitt distrikt. För
häfda utgifter för inhämtandet af upp¬
lysningar utöfver de han sjäJf innehaft
bör han vara berättigad till ersättning.
11—12. Förutom den sedvanliga huf¬
vudsakligen statistiska årsberättelsen borde
konsulerna vara skyldiga insända utförliga
konsulsrapporter minst hvar tredje må¬
nad samt dessemellan ett kortare medde¬
lande månatligen, så snart oväntad för¬
ändring eller annat af intresse inom ett
distrikt inträffar. Rapporterna böra in¬
sändas till kommerskollegium, där alla
underrättelser rörande handel, industri och
sjöfart samlas, finnas tillgängliga och med
någon bestämd tidning eller tidskrift »som
supplement» publiceras en gång i veckan.
Sannolikt skulle många tidningar åtaga
sig detta utan ersättning för att därige¬
nom erhålla ökad spridning. Såsom före¬
döme härtill kan anföras den norska eko¬
nomiska veckoskriften »Farmand», hvilken
här i landet har en betydlig spridning.
Till specialföreningaxnas styrelser, såsom
järnkontorets, trävaxuexportf öreningens
med fleras borde kommerskollegium där¬
jämte utan uppskof tillställa de special¬
rapporter, hvars lämplighet för publikation,
inom facket lättast af dessa torde kunna
bedömas och afgöras.
Konsulernas svaromål på enskilda för¬
frågningar och spörsmål borde ock omedel¬
bart i afskrift tillställas kommerskollegi¬
um, hvarigenom dels en nyttig kontroll
öfver konsulerna kunde utöfvas, dels ook
kollegiet blifva närmare intresseradt i en
del förhållanden, hvarigenom detsamma vid
behof blefve bättre i tillfälle att efter be-
pröfvande af hvad lämpligen kan meddelas
lämna de upplysningar förhållandena med¬
gifva.
13. Mig synes lämpligt, att alla diplo¬
matiska meddelanden samlas hos utrikes¬
departementet, liksom alla som röra han¬
del och industri, och sjöfart hos kom-
merskollegium eller ett blifvande handels¬
departement.
14. Jag anser, att konsulsbefattningar
böra såsom hittills kungöras såsom lediga,
men att tillsättandet af dessa befattnin¬
gar bör ske utan all hänsyn till ansök¬
ningar, så att de mest skickliga och för
platsen mest lämpliga äga företräde. Önsk-
ligt vore ock om de korporationers och,
föreningars åsikt i frågan inhämtades, hvil-
ka kunna hafva intressen att bevaka vid
tillsättande af konsuls- och konsulentsplat¬
ser och därjämte möjligen kunna besitta
personkännedom å de platser, som kunna
ifrågakomma.
Direktör E. 6. Gikt, Stockliolm.
Som ett generellt resultat af den erfaren*
het jag äger i saken, torde icke någon;
direkt anmärkning vara berättigad mot det
sätt, hvarpå våra nu fungerande konsu¬
ler skota sin uppgift, när det gäller att
lämna begärda upplysningar, dock har vär¬
det af dessa upplysningar varierat, be¬
roende på vederbörandes intresse för sa¬
ken. Gifvetvis hafva, som man kunnat vän¬
ta, rapporter från aflönade konsuler va¬
rit mera uttömmande än dylika från oaf-
lönade titulärkonsuler. I detta förhållande
ligger, enligt mitt förmenande, nyckeln till
konsulatfrågans lösning.
Vill man vinna nöjaktiga resultat af Sve¬
riges kommersiella representation i utlan¬
det, måste man basera organisationen där¬
åt i största möjliga utsträckning på, i
förhållande till lefnadskostnaderna å re¬
spektive platser, väl aflönade konsulat,
hvilka platser kunna attraktera verkligt du¬
gande förmågor, som kunna prestera po¬
sitiva resultat.
Jag ingår nu på besvarandet af de frå¬
gor, hvilka jag anser mig direkt äga nå¬
gon kompetens att besvara.
1. Som ofvan antydts, besvaras denna
fråga hvad konsulerna beträffar med ett
obetingadt ja. Samma gäller äfven fasta
beskickningar, förutsatt att fullt lojalt
samarbete mellan dessa institutioner kan
åvägabringas.
2. Som ett viktigt steg i denna rikt¬
ning anser jag vara anställandet af han-
delsattachéer vid beskickningarna. På så
sätt blir den kommersiella representationen
mera likställd med den diplomatiska, vin¬
ner i prestige och ändamålsenlighet.
Sakkunniga konsulenter vid aflönade
konsulat borde icke behöfva ifrågasättas,
då den aflönade konsuln bör vara fullt
kompetent och sakkunnig.
3. Att anställa aflönade vice konsuler
eller biträden vid oaflönade konsulat an¬
ser jag vara opraktiskt. Hellre då göra
dem direkt till aflönade konsuler! med
mindre lön såsom trappsteg på konsuls-
banan. Fn oaflönad titulärkonsul som chef
är onödig och till fogat nytta, snarare!
tvärtom.
4. Vid de aflönade konsulaten böra an¬
ställas sekreterare, hvilkas funktion skul¬
le remplacera de nuvarande nandelssti-
pendiaterna. Det anslag, som nu, utgår
B 119
för dessa, skulle i stället användas till
sekreterarelöner.
Då dessa sekreterare få arbeta) under
ledning af en erfaren chef, vinna de härr.
igenom en mera effektiv utbildning. Såsom
nu sker, utsändas dessa stipendiater vid
helt unga år och utan erfarenhet på egen
hand till länder, hvilkas merkantila för¬
hållanden äro dem absolut främmande.
5. När den nya konsulatinstitutionen;
fungerat någon tid, torde konsulerna på
ett tillfredsställande sätt kunna rekryte¬
ras af handelsattachéer och konsulatsek¬
reterare. Under öfvergångsperioden böra
till konsuler utnämnas personer med hu¬
manistisk men framför allt merkantil
bildning, med företräde för i språkligt
och representativt afseende lämpliga per¬
soner, som äga kännedom om såväl sven¬
ska som utländska förhållanden. Juridisk
kompetens däremot onödig.
6. Utan att ingå på fullständiga detal¬
jer vill jag blott påpeka nödvändigheten
af att bättre än hittills, tillgodose våb
transatlantiska och ostasiatiska represen¬
tation, där de största afsättningsmöjlig-
hetema torde förefinnas. Såsom direkt ön¬
skemål anföras följande platser:
New York, aflönadt generalkonsulat, då
Washington, beskickningens säte, icke har
någon kommersiell betydelse.
Chicago, aflönadt konsulat, den näst
största staden med svenska invånare, för
närvarande) öfver 150,000.
San Francisco, aflönadt konsulat.
Mexiko city, aflönadt generalkonsulat,
betydande afsättningsmöjligheter för sven¬
ska varor.
Buenos Aires, aflönadt generalkonsulat,
högst viktig plats.
Yalparaiso, aflönadt generalkonsulat.
Kapstaden, aflönadt generalkonsulat.
Bangkok, aflönadt generalkonsulat.
Sydney, aflönadt generalkonsulat.
Shanghai, aflönadt generalkonsulat.
Kobe, aflönadt generalkonsulat bör för¬
läggas hit, ej i Tokio. Här gäller detsam¬
ma som för Washington—New York.
Nagasaki, aflönadt konsulat.
Alexandria, aflönadt generalkonsulat.
Omsk, aflönadt konsulat.
Moskva, aflönadt konsulat.
S :t Petersburg, aflönadt generalkonsulat.
7. Handelsattachéers och konsulatsekre¬
terares uppgift bör hufvudsakligen blifva
att på sina respektive poster sätta sig in
i utländska merkantila förhållanden för
att sedermera antingen fortsätta till kon¬
suler eller ock hemma i Sverige tillgodogö¬
ra sig sina erfarenheter i kommersiella el¬
ler industriella företag.
9. Själfskrifvet i största möjliga ut¬
sträckning i hvad som rör afsättnings¬
möjligheter och dylikt. Däremot torde det
vara mindre lämpligt att de befatta sig
med soliditetsupplysningar.
10. Häri ligger gifvetvis konsulernas
hufvuduppgifb och deras instruktioner i
dessa afseenden måste blifva så uttöm¬
mande som möjligt. Sedan gäller det för
vederbörande att på eget initiativ göra
detta arbete så fruktbringande som möjligt
i och för meriters vinnande och därigenom
befordran.
11. Alla dylika rapporter, obligatoriska
eller frivilliga, böra två gånger i månaden
utgifvas i tryck i form af meddelanden
från utrikesdepartementets konsulatbyrå
och kostnadsfritt med undantag af porto
tillhandahållas alla, som därom göra an¬
mälan.
12. Gifvetvis hos utrikesdepartementets
konsulatafdelning. Då en samverkan mel¬
lan den diplomatiska1 och kommersiella
representationen är ett afgjordt önskemål,
borde alla hithörande angelägenheter dit
förläggas och icke till det ifrågasatta han¬
delsdepartementet, som väl också antagli¬
gen kommer att absorbera kommerskolle¬
gium. Exportföreningen äger: under nu¬
varande organisation icke nog officiell pon¬
dus.
14. Konsulsbefattningarna böra tillsät¬
tas utan ansökan och endast med hän¬
syn till att för hvarje befattning vinna)
den mest passande.
En konsul bör sålunda kunna förflyttas
från en post till en annan.
Dr. Frans Kempe, Stockholm.
Är Sverige moget att med afseende på
sina konsuler åsidosätta det dekorativa för
att låta det nyttiga blifva det bestämman¬
de, så är frågan kanske icke så svårlöst.
Då borde till konsuler företrädesvis utses
sådana personer, som vi industriidkare och
exportörer pröfvat och funnit vara dugan¬
de män, varda förtroende.
Skulle konsulerna åter icke tillåtas att
direkt förmedla transaktioner mellan kö¬
pare och säljare utan endast få lämna dem
råd och upplysningar, då blir frågan mera
svårlöst. I detta fall skulle opröfvade män
användas. Först och främst behöfva emel¬
lertid dessa en fullständig kunskap om de
industrialster, som äro eller kunna tän¬
kas blifva säljbara inom konsulatdistrik¬
tet i fråga. De måste sålunda veta, både
B 120
huru och till hvilket pris dessa industri-
alster produceras och dessutom deras an¬
vändning och värde inom det konsumtions¬
område, där konsuln skall hafva sitt verk¬
samhetsfält. Vidare måste de äga så stor
personkännedom, att de kunna lämna full¬
goda upplysningar om såväl köpares som
säljares soliditet, karaktär och företagsam¬
het. Slutligen måste de vara vakna, in¬
telligenta, energiska och mycket intresse¬
rade, eftersom de skola arbeta, ej för
egen vinning, men väl för andras. Detta
är i och för sig så mycket begärdt, att jag
anser det vara alldeles tillräckligt, om de
i öfrigt äga vanlig allmänbildning — låt
oss säga: hafva aflagt maturitetsexamen.
Juridisk kunskap är utan tvifvel nyttig,
allra helst om den omfattar äfven det
främmande landets rättsväsende, men torde
ingalunda vara nödvändig, enär goda ju¬
ridiska rådgifvare öfverallt finnas att till¬
gå. Jag underskattar ej betydelsen af hu¬
manistiska kunskaper; men vi svenskar
hafva en så stark teoretisk läggning, att
jag fruktar, att mången, som ägnat längre
tid åt studiet af humaniora, får svårt att
sätta sig in i det praktiska lifvets ford¬
ringar. Kunskaper inom det naturveten¬
skapliga området äro däremot af stor be¬
tydelse. Den kemisk-tekniska industrien
går här i landet en stor framtid till mötes,
och att väl förstå denna industri kan en¬
dast var nyttigt för den, som, om än in¬
direkt, skall förmedla afsättningen af dess
produkter.
Jag förmodar, att det blifvande departe¬
mentet för handel och industri vid till¬
sättandet af konsulsbefattningar i allt
fall kommer att inhämta de industriidka-
res mening, hvilkas produkter utgöra den
förnämsta exportartikeln till den ort, där
konsul skall tillsättas. Dessa exportörer
äro ju de närmast intresserade af konsulns
verksamhet.
Till sist vågar jag framhålla, att det
är konsuln själf — ej hans assistent —,
som bör vaxa den sakkunnige. Att, då man
själf saknar sakkunskap, öfvervaka en an¬
nans arbete är icke möjligt, och jag an¬
ser, att konsulernas förnämsta uppgift är
att befordra Sveriges ekonomiska intres¬
sen. Konsulerna böra ock vara svenskar;
ty man kan ej begära af en utlänning,
att han skall sätta det främmande lan¬
dets intresse framför sitt eget lands.
Direktör A. Jensen, Tliimsfors.
Det viore önskvärdt, att i vissa länder vid
våra beskickningar (konsulat) anställdes
aflönande personer, ingeniörsattachéer, som
en eller flera särskildt kvalificerade fast
hade att följa med alla utvecklingar och
framsteg i vederbörande lands industri och
andra ingeniörsarbeten, stå upplysnings-
sökande i största möjliga utsträckning till
tjänst samt slutligen genom, t. ex. kvartals¬
vis eller minst ha.lfårsvis återkommande
rapporter om industriella framsteg o. d.
inom sitt verksamhetsområde till veder¬
börande verk (utrikesdepartement, kom¬
merskollegium eller blifvande handelsde¬
partement) inberätta sina tjänsterfarenhe¬
ter, hvilka berättelser på ett praktiskt
sätt hölles tillgängliga för intresserade,
samt att i t. ex. Teknisk tidskrift eller
Svensk Export meddelades en förteckning
öfver de ämnen, om hvilka vid hvarje
period berättelse inkommit.
Det är tydligt att sålunda de erfaren¬
heter vederbörande attaché förvärfvade sig,
hastigt skulle kunna komma till kännedom
och göras fruktbringande för vår industri,
vårt kommunikationsväsen, våra byggnads¬
företag o. s. v.
Härtill kommer, att dessa ingeniörer kun¬
de lämpligen anlitas för vissa specialupp¬
drag t. ex. af järnvägsstyrelsen, telegraf¬
verket, lapdtförsvaats-ochvs] öf örsvaisdepar-
tementen o. s. v. för studerande a.f vissa
tekniska nyheter samt att användas så¬
som kontrollanter eller' biträdande kon¬
trollanter vid statens beställningar utom¬
lands.
De länder, där dylika attachéer borde
anställas, vore lämpligen Tyskland, Eng¬
land, Frankrike (Belgien) samt Pörenta
staterna:
I Tyskland (Berlin). En för mekanisk
teknologi samt väg- och vattenbyggnader
samt en för elektroteknik och kemisk tek¬
nologi.
I England (London, Birmingham, Man¬
chester eller Sheffield). En för mekanisk
teknologi samt en för metallurgi.
I Frankrike (Paris). En för elektrotek¬
nik och kemisk teknologi.
I Belgien (Brussel eller Liége). En för
metallurgi.
I Förenta staterna. Eu för mekanisk tek¬
nologi samt väg- och vattenbyggnader, en
för elektroteknik och kemisk teknologi
samt en för metallurgi.
Om det skulle anses olämpligt att redan
från början anställa ett så stort antal,
som nu nämnts, kunde ju en början gö¬
ras med placerande af en dylik ingeniör i
Tyskland samt en i Förenta staterna.
De kvalifikationer, som skulle fordras hos
vederbörande sökande, vore fullständigt af-
B 121
gångsbetyg från tekniska högskolans i
Stockholm närmast tillämpliga fackskola,
intyg om praktisk verksamhet inom resp.
områden samt om möjligt god språkkän¬
nedom.
Dessa attachéer skulle åtnjuta en jäm¬
förelsevis hög lön för att så länge som
möjligt hållas kvar vid sina befattningar.
F. envoyén Grefve C. Lewenliaupt.
1. Fasta beskickningar och lönade kon¬
sulat böra icke upprättas, förrän erfarenhe¬
ten visat, att de äro behöfliga på grund af
redan uppkomna förbindelser. Om förut¬
sättningar finnas, för att nya förbindelser
kunna inledas, kan man vara säker att de
uppkomma genom de stora exporthus, agen¬
turer eller filialer, som finnas i världs¬
städerna, utan att någon konsulsberättelse
erfordras.
2. Detta är det intryck jag erhållit vid
de tillfällen, då jag i Sverige eller i ut¬
landet härom samtalat med våra stora
köpmän och industriidkare, och jag har ny¬
ligen sett samma åsikt uttalad i ett i
Svensk Export å sid. 730 den 28 sistl. no¬
vember infördt bref från en utländsk af¬
färsman, som tillika är svensk generalkon¬
sul. Han framställer frågan, hvem som
anlitar konsulaten, och besvarar den så¬
lunda: »I de flesta fall äro de största
och dugligaste köpmännen de, som icke
anlita konsulatens hjälp på grund af att de
ej erhålla någon lärdom där, de besitta
sina egna förbindelser».
Detta synes äfven helt naturligt. Icke
blott att de stora husen hafva egna agen¬
ter eller korrespondenter, de hafva ock¬
så tillgångar för att bära uppkommande
kostnad och risk, och det är troligt, att de
klagomål, som förekomma i pressen öf¬
ver konsulernas rapporter, icke komma från
de stora firmorna utan från de mindre,
samt att anledningen är, att exportörerna
i förhoppning att kunna undgå de dyra
provisionerna* till agenturer försökt att med
hjälp af konsulernas berättelser komma i
direkta förbindelser med köparne, men att
rapporterna befunnits icke innehålla de
härför erforderliga detaljer. Härom får
man dock icke någon direkt underrättelse,
emedan ingen säger hvad det är för detal¬
jer han önskar finna i konsulsrapporterna.
Man anmärker endast, att berättelserna äro
bristfälliga, och man förklarar nästan en¬
hälligt, att anledningen härtill är den, att
konsulerna icke hafva genomgått handels¬
skola, utan att därvid ihågkomma, att vissa
af de sålunda klandrade berättelserna i
verkligheten afgifvits af konsuler, som icke
blott genomgått handelsskola utan äfven
därefter haft anställning å handelskontor.
I fråga om stipendiaterna, som person¬
ligen uppsöka köparne och afsluta affärer
hax jag icke sett några klagomål, att de¬
ras berättelser icke äro nog fullständiga,
men af stipendiaternas bref finner man,
att de klaga öfver att icke få nog stor pro¬
vision och att exportörerna äro rädda att
åtaga sig risk. Denna ordning är således
icke heller tillfredsställande, och man ser
nu förslag framställas att införa ett nytt
system genom upprättande af handelskam¬
mare å de förnämsta platserna och ut¬
nämnande af handelsattachéer.
Som man därvid äfven åberopar den er¬
farenhet, som redan vunnits om nyttan
af handelskammare,. bif ogas härhos en
årsberättelse för 1904 från en af ut¬
ländska köpmän i London upprättad så¬
dan handelskammare. Den är enligt stad¬
garna en frivilligt bildad förening i syfte
att öfverlägga om bästa sättet att befordra
handelns utveckling, att afgifva yttrande
i händelse af underhandlingar om han-
delstraktater m. m. Föreningen styres af
en kommitté om 12 medlemmar, och för¬
utom att kommittéen afgifvit den nämn¬
da årsberättelsen har den under 1904 be¬
svarat 767 bref med förfrågningar. Den
har ingen befattning med styrelsen af ge¬
neralkonsulatet, som står under ledning
af en lönad generalkonsul, ehuru en stor
affärsman samtidigt är upptagen som hono¬
rar generalkonsul.
Hvad årsberättelsen angår, kan jag icke
finna att den innehåller annat än sådana
allmänna underrättelser, som förekomma i
alla konsulsberättelser. Det är troligt, att
konsulernas uppgifter hufvudsakligen äro
uppgifter i andra* hand såsom grunda¬
de på facktidningar och muntliga med¬
delanden af köpmän, men så är också
delvis förhållandet med hvad kommittén
meddelar, emedan kommittén, äfven på
sätt den själf framhåller, naturligtvis icke
kan äga närmare kännedom om alla han-
delsgrenar. Man ser icke i hvad mån de¬
taljuppgifter kunna hafva förekommit i
bref ven, men för att döma af de gjorda
frågorna synes det, som om brefskrifvarne
inskränkt sig till att begära adresser för
att själfva kunna inleda korrespondens t.
ex.:
en bankir i London anhåller om uppgift
å en agent för import af lädervaror,
handelsmuseum i — ber om namn. å im¬
portörer af hudax och skinn,
B 122
en fabrikant i — ber om uppgift å en
agent för pärlemorknappar,
en köpman i — ber om uppgift å fabri¬
ker som göra parkettgolf,
handelsmuseum i — ber om uppgift å
importörer af lefvande rapphöns.
Alla frågorna äro af samma slag, och då
antalet är så stort, synes det som om detta
sätt att inleda förbindelser mellan köpa¬
re och säljare visat sig motsvara sitt än¬
damål, men en dylik korrespondens kan
tänkas utan bemedling af en handelskam¬
mare. Den förekommer redan vid våra kon¬
sulat, och den kan erhålla större utsträck¬
ning utan annan hjälp än en adresskalen¬
der och en enskild soliditetsbyrå. För¬
behåll måste visserligen göras, att konsu¬
lerna icke kunna åtaga sig någon garanti
för upplysningarnas riktighet, men ett så¬
dant förbehåll är alltid förutsatt äfven
i fråga om handelskammarens underrät¬
telser, och i detta afseende kunna således
handelskammarens underrättelser icke haf¬
va något företräde.
Vid årsberättelsen finnes äfven fogad en
förteckning öfver engelska handelsattaché-
er. De förnämsta af dessa äro diplomater,
som erhållit denna titel såsom chefer för
beskickningarnas handelsafdelningar, och
bland andra uppdrag hafva de äfven ålig¬
gande att skrifva handelsberättelser. När
framställningar synas i den svenska pres¬
sen om utnämnande af handelsattachéer,
åberopas ock vanligen, att systemet är
brukligt i andra länder, och man påstår,
att det är nödvändigt att använda han¬
delsattachéer för att erhålla båttre rap¬
porter, men i detta sammanhang torde
dock ordet handelsattaché böra förstås så¬
som syftande på en konsulent eller sak¬
kunnig med merkantil bildning, som blif-
vit attacherad vid beskickning eller konsu¬
lat för att på eget ansvar skrifva han-
delsrapporter, och den egentliga frågan är
således, om en sådan sakkunnig bör antagas
kunna skrifva en bättre rapport än kon¬
suln och kunna erhålla upplysningar, som
konsuln icke lika väl skulle kunna för¬
värfva.
I detta afseende anser jag, att äfven om
man antager, att en handelsattaché, som har
särskild sakkunskap i en eller ett par
handelsgrenar, bör om dessa kunna afgifva
en bättre rapport än konsuln, detta icke
bevisar något i fråga om rapporten i sin
helhet, utan att fråga hvem som skrifver
bäst blifver beroende af, hvem som har
den bästa omdömesförmågan, attachén eller
konsuln; och äfven om mot förmodan en
så framstående handelsattaché kunde er¬
hållas, att han vore öfverlägsen konsuln,
tror jag, att denne attachés rapporter icke
desto mindre skulle komma att fortfaran¬
de blifva utsatta för- samma klagomål, som
nu höras om konsulsrapporterna. Jag tror,
att de icke närmare angifna upplysningar,
som exportörerna önska finna i rappor¬
terna, äro Sådana, som icke kunna erhållas
af en i statens tjänst anställd tjänsteman
utan endast af en handelsagent, som kan
direkt underhandla om en affärs afslu-
tande, men i hvarje fall synes det mig,
att när en person önskar inhämta kom¬
mersiella upplysningar, det icke kan göra
någon skillnad, om han anmäler sig som
attaché vid beskickningen eller vid kon¬
sulat. Hans ställning beror hufvudsakligen
på, huruvida .han är en af sin regering ut¬
sänd tjänsteman och på betydenheten af
de intressen, han representerar. Det är
troligt, att ett mycket godt förhållande'
uppkommer mellan honom och de svenska
köpmännen på platsen, men det är helt
enkelt ett misstag, om någon föreställer
sig, att icke ett sådant förhållande re¬
dan finnes mellan köpmännen och konsuln.
Förhållandet är att redan nu en liflig sam¬
verkan mellan dem äger rum.
Jag tror därför icke, att en ordning med
handelsattachéer vid lönade konsulat kan
komma att medföra de fördelar, man vän¬
tar sig.
3. Man kan icke beräkna, att en stor
affärsman, hvars tid är dyrbar, kan kom¬
ma att ägna någon större del af sin tid åt
en olönad befattning. En lönad sekrete¬
rare kan därför alltid vara till väsentlig
nytta för de löpande göromålen.
Om man vid två olönade konsulat till¬
sätter lönade sekreterare, och man härtill
utser vid det ena konsulatet en jurist och,
vid det andra en kontorist med merkantil
bildning, tror jag, att man i början får
de bästa handelsrapporterna från kontoris-,
ten, men att efter några år förhållandet
kommer att förändras, om juristen är öfver¬
lägsen kontoristen i begåfning och arbets¬
förmåga.
10. De svenska konsulsberättclserna äro
enligt min åsikt i allmänhet lika utförliga
som de utländska och med dem fullt jäm¬
förliga. För den händelse att de utländska
böra anses innehålla detaljer, som saknas
i de svenska, vore det önskligt, att kon¬
sulerna erhölle kännedom om, hvilka de¬
taljer som önskas. I de utländska berättel¬
ser, som härhos bifogas från två utländska
generalkonsuler, finnes, såvidt jag kan se,
ingen annan ovanlig detalj än den, att
den ene generalkonsuln jämte en upp¬
B 123
maning till exportörerna att använda
agenter erbjuder sig att uppgifva adresser.
12. Alla officiella handelsberättelser bö¬
ra samlas hos kommerskollegiets utrikes-
af delning, men jag ser icke något hinder
för att meddelanden i form af tidningsur¬
klipp kunna insändas direkt till utgifvaren
af Svensk Export-. I denna tidskrift bor¬
de finnas två afdelningar, en officiell och
en icke officiell, med rätt för kommers¬
kollegiet att bestämma, hvad som skall
införas i den officiella afdelningen.
Som hvarje handelsgren har sin fack¬
tidning och generalkonsuln icke kan läsa
alla tidningar, under det att det är tro¬
ligt, att vicekonsulema läsa många dylika
tidningar som generalkonsuln icke ser, bor¬
de äfven vicekonsulema å mera framståen¬
de handelsplatser bemyndigas att direkt
till Svensk Export insända tidningsurklipp,
ehuru med skyldighet att, när anledning
förekommer, fortfarande som hittills afgifva
rapport till vederbörande konsul.
13. Den nuvarande fördelningen af ären¬
den rörande utrikes handel och sjöfart har,
såvidt jag har mig bekant, aldrig visat
sig hindrande för en full samverkan mellan
diplomati och konsulatväsen. Så länge en
afdelning för vissa handels- och sjöfarts-
ärenden finnes i kommerskollcgiet, synes
det vara lämpligare att äfven låta dit¬
hörande konsulatärenden handläggas i sam¬
ma afdelning.
14. Då sökande till olönade konsulat
vanligen antingen hafva egna intressen, som
kunna råka i strid med deras ämbetsålig-
ganden eller ock själfva äro främmande för
de förrättningar, som göra, att en kopsulat-
tjänsteman anses behöflig, torde den nu¬
varande ordningen f ör platsernas tillsättan¬
de i allmänhet böra bibehållas i fråga om
olönade konsulat, för att gifva handels-
och sjöfartsnämnderna tillfälle att yttra
sig om sökandens kompetens, ehuru på
samma sätt som hittills med rätt för Kungl.
Maj :t att i särskilda fall besluta tillsätt¬
ning utan ansökning.
1 fråga om sökande till lönade konsuls-
befattningar är förhållandet olika. Han¬
dels- och sjöfartsnämnderna kunna icke i
allmänhet antagas hafva någon som helst
kännedom om de yngre konsulattjänste¬
männen, och, ehuru befattningen torde bö¬
ra kungöras till ansökning ledig, synes
ingen anledning finnas att i allmänhet hö¬
ra nämnderna.
Det är nödvändigt, att Kungl. Maj :t för-
behålles rätt att när som helst kunna icke
blott afsätta utan äfven förflytta en kon¬
sul, men då å andra sidan platserna blifva
mera, eftersträfvansvärda ju större säker¬
het finnes att konsuln får behålla sin plats,
bör en konsul icke i verkligheten utan sär¬
skilda skäl förflyttas mot sin vilja. En
konsul undanbedj er sig icke förflyttning
utan för honom tvingande skäl, emedan
han därigenom afsäger sig ett tillfälle att
förvärfva meriter för vidare befordran.
16. Jag anser, att juridisk examen bor¬
de föreskrifvas som kompetensfordring för
utnämning till andre sekreterare i utrikes¬
departementet.
En examen är aldrig något säkert bevis
på duglighet, och man ser, hurusom på
alla banor personer med mindre examen
befinnas skickligare än andra, som af lagt
större prof, därför att de själfva förstått
att inhämta de kunskaper, som för dem
varit mest behöfliga, men juridisk examen
är dock alltid en god grundval för vidare,
utbildning för en person, som ägnar sig åt
den diplomatiska banan. I verkligheten
skulle en föreskrift om en sådan kompe¬
tensfordring icke komma att medföra nå¬
gon ändring af det nuvarande förhållan¬
det, emedan det sedan längre tid varit
vanligt att sökande till inträde i utrikes¬
departementet af lagt juridisk examen, men
detta förhållande är enligt min åsikt ett
ytterligare skäl att nu härom meddela en
bestämd föreskrift och därigenom göra för¬
hållandet mera bekant.
Det är naturligtvis alltid möjligt, att
en anledning till undantag skulle kunna
uppkomma, men i sådant fall antager jag,
att särskild befrielse från föreskriften skul¬
le kunna beviljas af Kungl. Maj :t.
Som ett önskemål tillåter jag mig vidare
omnämna eu möjlig utsträckning af den
nuvarande ordningen, att Sveriges represen¬
tant å vissa orter äfven bevakar ett annat
lands intressen, under det att detta land
representerar Sverige å andra orter.
Lektorn vid Tekniska Högskolan
Fr. Lilliehöök.
Det skulle vara af stor betydelse för
främjandet af vår handel och industri,
om praktiska män eller ingenjörer anto-
ges till konsuler. Emedan ingenjörerna
äro de, som häst känna vår industri och
dess behof, skulle de såsom konsuler kun¬
na göra vårt land den bästa nyttan, i hög
grad gagna och befrämja våra näringar
samt, bidraga till ökad export af industri¬
ella alster. På konsulerna komma att stäl¬
las allt större och större kraf på tekniska
och kommersiella insikter, ty det blir för
oss af allt större betydelse, att våra af-
B 124
försmått och industrimän följa med utveck¬
lingen i de störa industriländerna och i
tid underrättas, om hvad sker i dessa län¬
der; särskildt som vi icke kunna, såsom
de, hålla oss med tekniska och kommersiel¬
la attachéer.
Hör att med sakkännedom kunna läm¬
na värdefulla meddelanden i tekniska frå¬
gor, till gagn för vår industri, fordras fram¬
för allt användandet af framstående tek-
nici. Den, som icke är tekniker, kan icke,
på samma sätt som fackmannen, sätta sig
in i industriens behof, lämna upplysnin¬
gar om nya arbetsmetoder och förbätt¬
ringar, som böra införas, samt angifva
lämpliga industriartiklar till att expor¬
teras. Detta inses lätt, då man betänker,
att kommerskollegii underdåniga berät¬
telse angående fabriker och handtverk upp¬
tager icke mindre än 206 skilda grenar af
fabriksindustri jämte 58 slags handtverk.
Jag tillåter mig sålunda föreslå, att kom¬
mittén måtte besluta sig för följande ut¬
talande :
att till konsuler måtte företrädesvis an¬
tagas ingenjörer eller ock affärsmän;
att konsulernas meddelanden i frågor rö¬
rande handel och industri borde sändas
direkt till det blifvande statsdepartemen-
tet för handel, industri och sjöfart för
att af detsamma omedelbart meddelas till
landets olika handelskamrar och slutligen
att dessa meddelanden borde helst ske
månatligen eller så ofta som möjligt.
Skeppsredaren W. K. Lundgren,
Göteborg-.
1. Hasta beskickningar anses nödiga i
de länder, där en ackrediterad generalkon¬
sul icke kan anses vara till fyllest för att
representera landet. I mindre länder, så¬
som Holland, Belgien, Norge och Danmark,
bör en generalkonsul med politisk myndig¬
het kunna vara tillräcklig. Aflönade kon¬
suler eller konsularagenter böra anställas
i största möjliga utsträckning inom alla
länder, hvarmed Sverige redan har eller
kan tänkas få viktiga handelsförbindelser.
Tyskland och Amerika ha i detta fall
gifvit oss ett lämpligt föredöme. Anstäl¬
lande däremot af dekorationskonsuler hör
ske mycket sparsamt och endast på så¬
dana platser, där vår handel och sjöfart
icke är af eller kan anses ernå någon större
betydenhet, men i hvarje fall böra do
känna vårt land och våra resurser för att
kunna anses kvalificerade.
2. Sakkunniga handelsattachéer kunna
gagna svensk handel och industri på vissa
platser och i vissa länder och böra an¬
ställas i så stor utsträckning som ett blif¬
vande handelsdepartement kan anse nöd¬
vändigt. Dessa sakkunniga, som skola ut¬
göra så att säga svenska statens han¬
delsresande (icke i den mening att de
skola köpa eller sälja), skola vara mobila
och af handelsdepartementet kunna sän¬
das från en plats till en annan och från
ett land till ett annat för att undersöka,
öppna och knyta affärsförbindelser. Ge¬
nom grundliga och sakrika undersökningar
af afsättningsmöjligheter böra de på ett
lönande sätt kunna gagna sitt land.
3. Hänsyn till kostnaderna få icke stå i
vägen för anställande af lönade konsular¬
agenter och handelsattachéer, ty det är de¬
ras arbete, som skall finna afsättning för
svenska alster och knyta sådana affärs¬
förbindelser, att svensk handel och industri
komma på den ståndpunkt, vårt folk kan
och bör intaga på världsmarknaden. Hvad
däremot beskickningarna beträffar, som ju
endast ha politisk betydelse, böra de in¬
skränkas till minsta möjliga antal. Hcr
bedrifvande af traktatsunderhandlingar
kunna ju särskilda specialbeskickningar ut¬
sändas.
4. Höregående svar visar osökt på en
ny sakernas ordning inom konsulatväsen¬
det, där konsuler, konsularagenter och han-
delsattachéer gemensamt arbeta på för¬
kofran af Sveriges ekonomiska intressen.
5. Den merkantila bildningen måste
ställas som ett oeftergifligt villkor för
konsuler och konsularagenter, och om där¬
med förenas juridisk och humanistisk bild¬
ning är ju så mycket bättre. Hvad ban-
delsattachéerna beträffar, böra ju dessa
dessutom äga utbildning på det tekniska
och kemiska området, beroende på afsikten
och ändamålet med deras arbete. Utan
tvifvel kunde ingenjören användas i mycket
stor utsträckning på detta område.
6. Hasta beskickningar böra finnas i
England, Hyssland, Tyskland, Frankrike
och möjligen Nordamerikas förenta stater
samt Japan, om Sveriges förbindelser med
dessa sistnämnda länder kunna anses af den
art, att politiska ombud kunna anses nöd¬
vändiga, i annat fall generalkonsuler med
politisk myndighet, som böra kunna vara
tillfyllest som representanter i mindre sta¬
ter och sådana länder, hvarmed Sverige
icke har eller kan tänkas få större han¬
dels- och sjöfartsförbindelser. Handelsat¬
tachéer böra sändas till Östasien, Sydaf¬
rika, Nord- och Sydamerika, Tyskland, Eng¬
land och Kyssland. I Storbritannien böra
konsuler finnas i Newcastle, Liverpool,
B 125
Cardiff, Edinburgh och Dublin samt
London, om därvaxande beskickning icke
kan anses lämplig förena med sig konsulat¬
befattningen. Derutöfver böra konsular-
agenter anställas i de öfriga hamnstäder¬
na med skyldighet att afgifva upplysningar
om de på platsen rådande handelsförhål¬
landena, afsättningsmöjligheter för sven¬
ska alster m. m. till den konsul, inom
hvars distrikt han arbetar, som har att
vidare befordra samma till handelsdeparte¬
mentet. Att konsuler och konsularagenter
dessutom ha att bistå sjöfarande och lämna
sådana upplysningar, som kunna gagna sjö¬
farten, faller af sig själft. I Sydafrika bör
i Cape Town finnas en generalkonsul och
konsularagenter i alla hamnstäderna
samt större affärscentra såsom Johannes¬
burg och Pretoria.
Rörande öfriga länder och världsdelar
kunna de ju på samma grunder besättas
med konsuler och konsularagenter.
9. Kommersiella upplysningar skola
konsuler och konsularagenter lämna di¬
rekt till handelsdepartementet, som har att
tillhandahålla allmänheten dessa uppfys-
ningar, vare det dock konsulerna fritt att,
om de så önska, lämna enskilda upplys¬
ningar.
10. Konsulerna böra förpliktigas att till
handelsdepartementet inlämna statistiska
upplysningar årligen, månadsberättelser om
kommersiella förhållanden, påpekande be¬
hof af svenska produkter och i särskilda
fall att telegrafiskt meddela handelsdepar¬
tementet om prisstegringar eller prisfall
med ty åtföljande större och mindre ef¬
terfrågan på såväl svenska produkter, som
det lands produkter, hvaraf Sverige har
behof.
11. Dessa redogörelser höra genom en
särskild daglig tidning vare sig export¬
föreningens euer ett särskildt blad, utgif-
vet af handelsdepartementet kringsändas
till alla, som anmält sig önska få del af
dessa upplysningar emot en nominell af¬
gift.
Om handelsunderrättelser skola vara till
gagn, måste de meddelas skyndsamt.
Om en upplysning för att icke skada Sve¬
riges intressen måste undanhållas offent¬
ligheten, kan den ju på vanligt sätt med¬
delas de intresserade pr post eller genom
telegram.
12. Utan tvifvel bör ett särskildt han¬
delsdepartement kunna anses lämpligt för
att tillvarataga landets handelsintressen,
men exportföreningen kan ju äfven tänkas
anordnad till ett sådant upplysningskontor
för näringarna.
13. Diplomatiens uppgift synes mig va¬
ra att åstadkomma för landet fördelaktiga
handelstraktater och förhindra att för våra
näringar skadliga tullar åläggas svenska
alster, men därför är det icke nödvändigt,
att konsulaten förläggas under utrikesde¬
partementet, utan böra de arbeta direkt
under handelsdepartementet. Detta depar¬
tement kan ju sedan till kommerskolle¬
gium remittera statistiska uppgifter m. m.,
som böra församlas hos kommerskolle¬
gium.
14. Eör att få fram lämpliga konsular-
kandidater bör ledigheten kungöras, men
handeldepartementet skall äga rätt att till¬
sätta den, de anse för lämpligast och inne¬
hafvande de för befattningens skötande
bästa kunskaperna. Detta hindrar icke att
handels- och sjöfarts nämnder och andra
korporationer, som förut tillfrågats, äfven
hädanefter få tillfälle att yttra sig öfver de
af handelsdepartementet uppställda kan¬
didaterna.
Handelsdepartementet bör äga rätt att
förflytta konsulerna från en post till en
annan utan ansökan och gäller denna be¬
stämmelse ej blott konsuler utan äfven han-
delsattachéer och konsularagenter.
15. Då hela konsulatväsendet skall för¬
ändras från en uråldrig död apparat till
ett nytt lefvande maskineri, afsedt att
framdrifva vår handel och sjöfart på alla
områden, måste naturligtvis konsulatstad¬
ga och instruktioner ändras i full öfver¬
ensstämmelse härmed.
16. Af svaren på föregående frågor
framgå de önskemål, undertecknad har att
framställa rörandel dessa institutioners
verksamhet för handelns och industriens
utveckling, men sjöfarten har äfven berät¬
tigade kraf på ett kraftigt stöd från kon¬
sulernas sida. Hittills ha de lämnat sta¬
tistiska uppgifter m. m. men högst få fall
kunna påvisas, där svensk konsul lämnat
upplysningar, som verkat för sjöfartens ut¬
veckling. I kinesiska och östasiatiska far¬
vatten finnas hundratals tyska ångare i
allmän fraktfart, ditlockade på grund af
höga frakter. Genom de tyska konsulerna
ha sådana meddelanden lämnats, att rederi¬
erna kunnat utsända sina ångare vissa
om en god vinst. Tillskrifves en svensk
konsul med förfrågan, om på farvatten be¬
rörande deras områden finnes lönande sys¬
selsättning för fartyg af en eller annan
storlek, svaras i allmänhet undvikande, på
grund af att de inga förpliktelser ha att
lämna sådana upplysningar och i de allra
flesta fall äro inkompetenta att själfva be¬
döma saken och icke vilja fråga andra,
B 126
som förstå den. Konsulerna böra därför
åläggas att till handelsdepartementet in¬
rapportera om nya områden, där svenskt
tonnage kan med fördel komma till an¬
vändning ej blott för trafik emellan hem¬
landet och andra länder, utan äfven på
den stora världsmarknaden. Prakter och
andra för sjöfarten nyttiga upplysningar
böra flitigt inrapporteras till handelsdepar¬
tementet. Byggnadsverksamheten inom de
stora skeppsbyggnadsområdena bör rappor¬
teras med angifvande af gångbara pris för
nytt tonnage etc. Rapporter om skördar¬
nas storlek i aflägsna världsdelar höra
insändas med angifvande af utsikterna för
lönade befraktningar och de mest lämpliga
tiderna för fartygs placerande på dessa
marknader. Politiska förhållanden, strej¬
ker etc., som kunna menligt inverka på
befraktning af fartyg på de respektive om¬
rådena, skola telegrafiskt meddelas han¬
delsdepartementet.
örossliandlareii Knut J. Mark, Göteborg.
1. Jag anser mig på denna fråga kun¬
na lämna ett jakande svar. Hvad skälf¬
va diplomatien beträffar, så kunde det ju
visserligen sättas ifråga att indraga en
del af våra nuvarande beskickningar, och
det fins ju mycket som kan tala därför,
framför allt besparingshä.nsyn, men jag tror
likvisst, att man härvidlag får gå tillväga
med den största försiktighet, ty i just
denna fråga finns det många sidor att taga
hänsyn till utom de ekonomiska, såsom
till hvad landets ära och anseende kräfva.
Dessutom skulle väl en indragning från
vår sida af vissa beskickningar leda
till motsvarande indragning af andra län¬
ders beskickningar hos oss. Jag tror där¬
för, att man. endast i yttersta nödfall
och om det visar sig oundgängligt på grund
af en alltför svällande budget bör tänka
på att indraga någon af våra nuvarande
beskickningar. Hellre bör man då söka
hålla kostnaderna nere genom att låta
en del af våra beskickningar äfven, fun¬
gera som konsulat. Yi ha under förra som¬
maren sett och beklagat, att ej våra intres¬
sen och vår ståndpunkt bättre framhål¬
lits än hvad som varit fallet, och hade
vi lika energiskt som våra grannar bear¬
betat den utländska opinionen, så skulle
vi säkerligen nu sluppit att höra de ut¬
talanden, vi nu få hålla tillgodo med.
För att emellertid kunna göra sin röst
hörd i den mellanfolkliga samlingen är
det af nöden att vara representerad, och
äfven, ur denna synpunkt förefaller det
mig mindre välbetänkt att vilja göra in¬
skränkningar i våra beskickningars antal.
Att i nämnvärd grad inrätta flera kan väl
däremot näppeligen komma ifråga.
Rörande konsulaten så är jag af den.
åsikt, att om vi skola ha något väsentligt
gagn för våra ekonomiska intressen att där-
af vänta, så böra vi se till, att arbets¬
bördan hufvudsakligen lägges på aflönade
skuldror, ty endast af aflönadt folk ha vi
utsikt att få ett verkligen intresseradt ar¬
bete utfördt. Häraf följer dock ej, att man
ej i ganska stor utsträckning kan inrätta
oaflönade konsulat, om endast vid sidan
däraf tillsättas aflönade tjänstemän. Fn
anordning med olönade konsulat med af¬
lönade biträden vid sidan af sig kunna ju i
många fall hafva stora fördelar, ty dels blir
aflöningen till en sekreterare, konsulent,
handelsattaché eller hvad de må heta lägre
än till en generalkonsul eller konsul, dels
har man då den möjligheten att till konsu¬
ler utse invånare af respektive länder med
stort socialt anseende, hvilka kunna vara
ett godt stöd för de aflönade tjänstemän¬
nen i deras arbete. I synnerhet på de
större platserna torde en sådan ordning
vara att rekommendera, där spörsmål af de
mest skilda slag kunna föreligga till af¬
görande, och hvilka platser tangeras af en
stor resandeström. Dessa spörsmål lösas
gifvetvis ofta lättare af en man med större
pondus och vidsträcktare bekantskaper på
platsen än hvad en aflönad och utskickad
konsul kan beräknas sitta inne med.
2. På denna punkt kan svaras både ja
och nej. Om sändebuden eller konsulerna
ej ha den utbildning eller! <de ikvalifikar
tioncr, att de på ett nöjaktigt sätt kunna
bevaka våra kommersiella intressen, torde
ju vid deras sida satta handelsattachéer
eller konsulenter kunna blifva till nytta.
Väljer man däremot personerna med hän¬
syn till deras lämplighet sedd ur kommer¬
siell synpunkt, torde väl anställandet af
särskilda sakkunniga vara mindre af be-
hofvet påkalladt. Valet torde väl också
böra ske på sistnämnda grunder.
3. Det synes mig uppenbart, att anstäl¬
landet af sakkunniga — handelsattachéer,
konsulenter — vid olönade konsulat kan
blifva till stor nytta. I sammanhang här¬
med skulle jag vilja framkasta den tanken,
att en del personer anställdes vid utrikes¬
departementet eller den institution, hvar¬
under konsulatväsendet kan komma att
sortera, för att sändas än till det ena
än till det andra konsulatet vid rekvisition
af beträffande konsul eller på centralmyn¬
dighetens initiativ för att utreda någon
B 127
särskild fråga. Möjligen skulle också eu
sådan man vid ledighet på enskilda yrkes-
idkares eller korporationers begäran och
bekostnad kunna på någon kortare tid at¬
tacherad vid något konsulat för att för
deras räkning verkställa vissa utredningar.
Det synes mig att genom inrättandet af
sådana befattningar skulle den fördel vin¬
nas, att konsulerna af dessa personer kun¬
de inhämta’ en del lärdomar, hur ett
konsulat bör skötas och hur konsulat på
andra platser skötas, ty gifvetvis skulle
dessa personer så småningom samla en stor
fond af nyttig erfarenhet. Mera likhet
i skötseln af de olika konsulaten skulle
därigenom åvägabringas och konsuln genom
att se sig ihågkommen i hemlandet er¬
hålla en ofta välbehöflig stimulus till ned¬
läggande af arbete och omtanke vid sitt
konsulats skötsel. Dessutom skulle dessa
tjänstemän kunna utgöra en reserv för
centralmyndigheten här hemma.
5. Vid bedömandet af en konsuls kom¬
petens bör särskild hänsyn tagas till hans
merkantila och tekniska utbildning. In¬
rättandet af en särskild kurs för blifvande
konsulattjänstemän torde nog vara en åt¬
gärd att tänka på.
6. Jag anser att särskildt transmarina
länder och viktiga industricentra böra väl
tillgodoses. De platser där en konsul hit¬
tills ansetts mest behöflig, nämligen i
sjöstäder, där han hufvudsakligen haft att
syssla med klarering af fartygspapper, tor¬
de i regeln fordra en man med jämförelse¬
vis liten kompetens som konsul.
9. Jag anser att konsuls skyldighet att
tillhandahålla enskilda personer kommer¬
siella upplysningar bör vara oinskränkt,
då väl i allmänhet hans tid torde tillåta
detta. Visserligen skulle ju rena soliditets-
upplysningar kunna undantagas, men i de
flesta fall fordras det vid besvarande af
kommersiella hänvändelser, såsom t. ex.
vid utlåtande angående en firmas lämp¬
lighet som agent, att man också vidrör dess
ekonomiska ställning, och det torde därför
vara lämpligast att ej alls göra några
undantag. En soliditetsförfrågan skulle el¬
jest endast klädas i annan form.
10. En konsul bör åläggas att insända
så noggranna rapporter som möjligt öfver
det ekonomiska läget och ekonomiska före¬
teelser i de distrikt, där han har sin verk¬
samhet, och särskildt låta sig angeläget va¬
ra, att dessa rapporter insändas så tidigt
som möjligt, samt ej endast beröra hvad
somt skett utan äfven hvad som står på
dagordningen och i närmaste framtiden
kommer att inträffa.
11. Publicerandet af konsulernas berät¬
telser torde väl bäst böra ske i någon)
särskild tidskrift, utgifven af den centrala
myndigheten och tillgänglig för allmänhe¬
ten genom prenumeration. Skulle ett med¬
delande vara af den art, att det kan,
om det offentliggöres, anses skada sven¬
ska intressen, torde väl ett sätt kunna fin¬
nas att på mera privat väg låta här i lan¬
det intresserade få del däraf.
14.. En ledig konsulsbefattning bör en¬
ligt min mening kungöras till ansökan le¬
dig. men det bör dock vara vederbörande
oförhindradt att tillsätta någon utom de
sökande, om lämpligare person kan finnas.
Ledamoten af Riksdagens första kam¬
mare, konsul J. Retlig, Gefle.
Efter skiljsmessan från Norge synes det
mig vara så mycket angelägnare för vårt
land att uppehålla de förra diplomatiska
och konsulära förbindelserna med utlan¬
det, där sig göra låter, men äfven att
inrätta nya sådana på de platser, där det
kan befinnas vara af behofvet påkalladt,
och anser jag, att man i första hand bor¬
de vara betänkt på att i Japan upprätta
en fast beskickning.
I den händelse emellertid utgifterna för
anställandet af ytterligare flera aflönade
konsuler skulle visa sig blifva sä stora,
att det icke fullt motsvarar fördelarna
häraf, synes det mig, att man i stället
borde slå in på den väg, att oaflönade
konsuler utnämnas, hvilka till fasta bi¬
träden erhålla af svenska staten aflönade
handelskonsulenter.
Då vårt land nämligen redan nu skulle
hafva mycket goda förutsättningar för att
i åtskilliga industrigrenar kunna fram¬
gångsrikt konkurrera i världsmarknaden
med andra nationer, om blott möjlighet
bereddes oss att genom ett lättare kny¬
tande af affärsförbindelser med utlandet
på ett fördelaktigt sätt afyttra öfver-
skottet af vår tillverkning, inses det lätt,
att det skulle vara af den största bety¬
delse för industriidkaren och fabrikanten,
om han på utlandets större industriplatser
och liandelscentra vore i tillfälle att hän-
vända sig icke till en agent, som mot en
viss provision möjligen skulle befinnas vil¬
lig lämna honom sitt biträde, utan till
en fast anställd person, hvars förnämsta
åliggande det vore att utan särskild er¬
sättning af rekvirenten biträda svenska
affärsmän i deras sträfvanden för att vin¬
na afsättning af sina varor på utlandet.
Eör uppnående af detta ändamål bor¬
de, synes det mig, en stam af arbetskraf-
B 128
tiga och energiska handelskonsulenter bil¬
das, hvilka skulle i merkantilt och tek¬
niskt hänseende hafva förvärfvat sig en
sådan, utbildning, att de* vore särskildt
skickade att på främmande ort skaffa av¬
sättningsmöjligheter för svenska produk¬
ter samt med den kännedom om personer
och affärsförhållanden å den ifrågavarande
handelsplatsen, som de kunde förskaffa sig,
jämväl tillhandagå med råd och upplys¬
ningar samt i öfrigt på allt sätt bi¬
träda vid affärernas inledande och af-
slutande. Dylika handelskonsulenter bor¬
de därför enligt min mening i största möj¬
liga utsträckning anställas icke blott vid
lönade utan jämväl såsom biträden vid
oaflönade konsulat, och vågar jag hysa
den förhoppningen att genom intimt och
intresseradt samarbete emellan den sven¬
ska konsuln och den fast anställde, sko¬
lade handelskonsulenten, vår export skulle
i väsentlig grad främjas, hvilket förhål¬
lande sålunda skulle i sin mån bidraga
till förbättrandet af vår handelsbalans.
I afseende å tillsättandet af konsulsbe-
fattningarna torde det enligt min åsikt be¬
finnas vara lämpligast, att kungörelse om
ledigheten varder utfärdad, men att dock
i hvarje fall till platsens erhållande ut¬
ses den mest skicklige och passande, hva¬
dan således en konsul enligt min åsikt
bör kunna utan ansökan förflyttas från
en post till en annan.
Disponenten Wilhelm Tham, Huskvarna.
1. Ja, förutsatt att man kan erhålla dug¬
ligt folk, som gör skäl för betalningen, och
att det bestämmes, att konsulaten på ett
praktiskt sätt skola bidraga till de svenska
handelsförbindelsernas med utlandet för¬
kofran, hvilket alldeles gifvet borde vara
en af deras hufvuduppgifter.
Af flera yttranden i korrespondenser
från svenska generalkonsuler och vice kon¬
suler synes dock framgå, att de ofta anse,
att allt verkligt bistånd till svenska firmor
och verk för åvägabringande af export
af svenska varor faller »utom ramen» för
deras verksamhet.
2, 3, 4 »ch 6. Vi anse anställning af han-
delsattachéer lämplig, speciellt vid de stör¬
re konsulaten och vice konsulaten och sär¬
skildt å sådana platser, där viktiga han¬
delsintressen finnas att bevaka. Sedan in¬
struktion rörande hvad dylik attachées
verksamhet bör omfatta blifvit utarbetad,
bör denna tillställas samtliga konsuler och
vicekonsuler, äfven å mindre platser, där
handelsattachéers anställande ej kan kom¬
ma ifråga — detta på det att konsulerna
i så stor utsträckning som möjligt må
fylla dylik attachées plats.
5. Hufvudsakligen en grundlig merkantil
bildning jämte naturligtvis nödig allmän¬
bildning och språkkunskap. Om, såsom
man får hoppas, om ett par år en handels^
högskola kommer till stånd, vore genom¬
gåendet af denna ju en. lämplig förbe¬
redelse, äfven om det ej bör sättas som
villkor, då man därigenom lätt kunde gå
miste om dugande förmågor. Handelsat-
tachéerna böra kunna avancera till aflö-
nade konsuler, hvarom mera här nedan.
En handelsattaché bör vid sitt anställande
gärna äfven hafva någon praktisk erfaren¬
het om handel, inhämtad i utländsk eller
svensk exportaffär.
7, 9, 10, 11 och 12. Handel sattachéens
(resp. de personers, som vid sådana kon¬
sulat, där dylik ej finnes, ersätta honom)*
uppgift är att verka för ökandet af han¬
delsförbindelserna mellan Sverige och den
plats (distrikt), som utgör hans verksam¬
hetsområde.
Innan jag närmare utvecklar, huru detta
enligt min åsikt mest effektivt kan ske,
ber jag få erinra om följande:
Att det, som skall afsättas är förstj
och främst svenska helfabrikat. Hör trä¬
varor, järn, malm, smör, hafre etc., d.
v. s. råvaror och halffabrikat, torde någon]
direkt hjälp med af sättningen från attaché¬
ernas sida ej vara af nöden, ehuru natur¬
ligtvis alla upplysningar med afseende å
dessa artiklar, som kunna vara af in¬
tresse, böra insändas.
Att det första villkoret för att lyckas
få afsättning för en vara (naturligtvis må¬
ste varan kunna täfla i fråga om pris och
kvalité med andra af samma sort) är att
hafva en duglig agent i branschen ifråga.
Detta kan ej nog understrykas, enär
det ofta ej alls eller otillräckligt beakJ
tas. Särskildt i de större länderna är det
så godt som omöjligt för en agent att
drifva en framgångsrik agenturverksamhet
inom flera branscher på en gång, t. ex.
järnmanufaktur, textilvaror och damkon¬
fektion.
Då man vet, att det tager en agent i
dennes eget land, äfven om han sysselsätter
sig endast med en bransch, flera år att
blifva inarbetad hos kunderna, bör man
ej förvåna sig öfver, att en handelssti-
pendiat, som kommer såsom utlänning till
en plats med afsikt att göra agenturaffärer
* Då jag i det följande nämner attaché, afser jag
äfven dessas ställföreträdare.
B 129
i flera olika branscher, af hvilka han,'
kanske känner till en, ej har vidare fram¬
gång, om han än är aldrig så duglig.
Attachéen bör undersöka, för hvilka va¬
ror finnas afsättningsmöjligheter inom
hans distrikt samt inrapportera detta.
Attachéen bör äfven tillhandagå med
upplysningar om dugliga agenter i resp.
branscher, hvilket naturligtvis låter sig
göra bättre, ju längre han varit attacherad
vid en plats, men äfven ganska snart bör
en attaché med merkantil bildning och
erfarenhet samt något omdöme kunna
åstadkomma, att ungefär de rätta perso¬
nerna rekommenderas.
Ila ju till handeln hör äfven import,
bör attachéen påpeka, om t. ex. varor,
som importeras till Sverige från; annat,
håll eller genom utländsk mellanhand, till¬
äfventyrs kunna köpas fördelaktigare från
hans distrikt än från förut begagnade in¬
köpskällor.
Han bör därjämte lämna underrättelse;
om handelsbruk, olika affärsmetoder o. d.
(i somliga länder går det ju t. ex. ej att
arbeta med vanliga agenter, utan måste
man hafva »depositärer»).
Om utländska firmor inom hans di¬
strikt önska träda i förbindelse med sven¬
ska fabrikanter af vissa varor, bör han ge¬
nast inberätta detta.
Slutligen skall attachéens i allmänhet
hafva en vaken blick för alla möjligheter4
att kunna gagna den svenska handeln
samt på alla förfrågningar svara så vidt
möjligt omgående.
Däremot torde icke vara skäl att be¬
tunga attachéen eller konsulatet med in¬
hämtandet af soliditetsupplysningar röran¬
de utländska firmor, då dylika erhållas
fortare och bättre genom de stora euro¬
peiska upplysningsbyråerna, och kunna ju
svenska firmor, som icke stå i direkt för¬
bindelse med dessa, för erhållande af upp¬
lysningar hänvända sig till exportförenin¬
gen, såsom nu sker.
Tydligt är, att det ej är praktiskt att
köpmännen i moderlandet i allmänhet stå
i direkt förbindelse med attachéerna, utan
bör ‘en| mellanhand i Sverige finnas, som
samlar de ingående uppgifterna och gör
dem fruktbärande. Då denna mellanhand
torde böra vara så litet ämbetsmanna-
mässig och formell som möjligt, är det
troligen lämpligast, att experttöreningen,
utvidgad och delvis omorganiserad, fun¬
gerar _ som dylik. .. Till denna skulle in¬
dustriidkare, som önskade finna afsättning
för sina varor, vända sig och genom den
fa rad och upplysningar, hänvisningar på
lämpliga agenter etc., och vore det önsk-
ligt, att alla förfrågningar kunde besva¬
ras så hastigt som möjligt.
Då af respektive handels attachéer af¬
sättningsmöjligheter påvisades, borde ex¬
portföreningen dels, såsom redan nu sker,
omnämna detta under särskild rubrik i
sin tidskrift, dels äfven, då det vore fråga
om några speciella saker eller då för¬
hållandet af någon anledning ej ansågs
önskvärdt publicera, därom utsända cir¬
kulär till de fabrikanter, resp. firmor, den
ansåge kunna hafva intresse däraf. Dy¬
lika^ påstötningar skulle helt visst egga
fabrikanterna till nya ansträngningar för
att kunna vara med på världsmarknaden.
13. Samverkan mellan diplomati och kon¬
sulatväsen torde icke störas genom handels-
attachéernas samarbete med exportförenin¬
gen, utan kan tvärtom den, senare, om
den på grund af de upplysningar, den er¬
håller, anser diplomatiskt inskridande
önskvärdt, sätta sig i förbindelse med ut¬
rikesdepartementet, och är då i tillfälle
att med hjälp af det samlade material, den
besitter, snabbt göra en utredning i frå¬
gan.
14, delvis 7. Handelsattachéerna böra
anställas tills vidare och kunna förflyt¬
tas efter behag. De böra kunna avancera
till konsuler och generalkonsuler. Dessa
befattningar anser jag skola kungöras le¬
diga, men skall vid tillsättandet fram¬
stående handelsattachéer hafva företräde,
då det torde vara af vikt att åtskilliga
af de viktigare konsulsposterna besättas af
personer, mm genom sin föregående verk¬
samhet fått en riktig uppfattning om de
kraf handeln ställer på konsulerna, hvil¬
ket naturligtvis så småningom återverkar
på hela kåren.
^Slutligen vill jag nämna, att anord¬
ningen med handelsattachéer synes vara
särdeles behjärtansvärd just för Sverige,
som ej har några, eller högst få, export-
firmor för helfabrikat och svårligen ännu
kan hafva detta på grund af det ringa
antal manufakturerade artiklar, som tills
vidare kunna konkurrera på världsmarkna¬
den och följaktligen med fördel expor¬
teras.
Direktör W. Wahlenius, Stockholm.
1. Dör främjandet af vårt lands han¬
del, industri och sjöfart äro aflönade kon¬
suler i största möjliga utsträckning af
vida större betydelse än fasta beskick¬
ningar och oaflönade konsuler, ty erfaren-
B 9
B 130
heten visar, att åtminstone större delen af
de senaste hysa den uppfattningen, att ti¬
teln icke medför några skyldigheter.
Konsulerna skola vara svensklödda män,
men på platser där sådana icke finnas att
tillgå, bör företräde lämnas åt en in¬
född köpman, antingen med kännedom om
något af de skandinaviska språken, eller
med förpliktelse att anställa en svensk på
kontoret.
Aflönad konsul får icke ägna sig . åt
annan sysselsättning än hans befattning
som sådan medför.
2. Med handelsattachéer skulle vi vinna
ganska litet, däremot är anställandet af
handelskonsulenter vid de flesta aflönade
konsulat just hvad behofvet påkallar.
3. De fasta beskickningarnas antal må
saklöst reduceras till det minsta möjliga
i motsats till de aflönade konsulernas,
hvilka vårt land icke har råd att undvara
i något land, där det finnes eller kan be¬
redas afsättning för svenska produkter af
alla slag.
4. Upprättandet af ett handels- och sjö¬
fartsdepartement, hvaraf följer indragning
eller reorganisation af lcommerskoliegium
och indragning af statens anslag till Sve¬
riges Allmänna Exportförening, samt slut¬
ligen sådan förbättring i de svenska han-
delsstipendiaternas aflöning, att endast
fullt kompetenta personer uppställa sig som
sökande, hvarigenom de kunna ställa sig
fullt oberoende af de svenska exportörerna,
och icke som hittills i de flesta fall tjäna
hufvudsakligast en enda firmas intressen.
5. Framför allt merkantil helst i före¬
ning med teknisk bildning.
6. Beskickningar i: Norge, Danmark,
Ryssland, Tyskland, England, Frankrike,
Förenta staterna samt möjligen i öster-
rike-Ungem och Belgien, Holland gemen¬
samt.
Lönade konsulat med handelskonsulen-
tcr i:
Ryssland (Moskva, Kiew eller Odessa och
Tscheljabinsk för Sibirien).
Tyskland (Berlin, under hvilket äfven
den svenska statens fiskeriagent bör sor¬
tera).
England (London, under hvilket äfven
svenska statens landtbrukskonsulent bör
sortera).
Frankrike (Paris), Österrike (Wien), Un¬
gern och Balkanstaterna (Budapest), För¬
enta staterna (New York), Australien (Syd¬
ney), Sydafrika (Port Elizabeth och Dur¬
ban), Mexiko jämte Centralamerika och
Yästindien (Vera Cruz), Brasilien och Syd¬
amerikas norra republiker (Rio dg Ja¬
neiro), Argentina och Sydamerikas västra
republiker (Buenos Aires), Japan (Yoko¬
hama), Kina (Hongkong eller Schanghai).
Lönade konsulat utan handelskonsulen-
ter i:
Norge (Kristiania), Finland (Helsing¬
fors), Danmark (Köpenhamn), Tyskland
(Hamburg), Holland (Rotterdam), Bel¬
gien (Brussel), Frankrike (Bordeaux och
eventuellt Marseille), Italien (Rom), Syd¬
afrika (Kapstaden), Förenta staterna (Chi¬
cago).
Icke lönade konsulat med handelskon-
sulenter i:
Spanien (Madrid), Portugal (Lissabon),
Siarn (Bangkok), Ostindien (Bombay eller
Kalkutta).
7. Handelskonsulenterna skola anställas
endast för ett år i sänder, mot fast af¬
löning och dessutom anslag intill ett
visst belopp för resor och oundvikliga
expenser, hvilket anslag skall redovisas.
Dennes plats är på konsulatet, dock får
hans tid icke upptagas af de löpande kon¬
sulatärendena, utan endast af de göro¬
mål som ingå i hans instruktion.
9. Kommersiella upplysningar __i oin¬
skränkt uppfattning, dock med rättighet
för konsuln att fordra den betalning för
upplysningen, som han själf eventuellt er¬
lagt. Förfrågningar från privatpersoner
borde kunna beläggas med en mindre af¬
gift, motsvarande kostnaden för porto, pap¬
per, kuvert etc.
10, 11 och 12. Såvida konsulernas rap¬
porter skola vara af någon betydelse för
de svenska exportörerna, böra de som hit¬
tills icke afgifvas för ett år i sänder och
publiceras efter månader, ja till och
med år, utan bör det åläggas de aflö¬
nade och oaflönade konsulerna hos hvilka
handelskonsulenterna äro attachérade, att
insända rapporter vid hvarje månads slut,
eller oftare om behöfligt. Från oaflönade
konsuler utan handelskonsulenter bör det
vara tillräckligt, om rapporter insändas
hvarje halfår.
Rapporterna, som skola utarbetas af kon¬
sulerna och handelskonsulenterna gemen¬
samt, samt undertecknas af de förra och
kontrasigneras af de senare, skola med
yttersta noggrannhet, under angifvande af
källan, behandla allt hvad töi det lan¬
dets handel, industri och sjöfart, speci¬
ellt nyheter på dessa områden.
Rapporterna skola utan uppskof publi¬
ceras i den nuvarande tidskriften »Svensk
Export», som utgifves af kommerskollegium
intilldess ett handels- och sjöfartsdeparte¬
ment blifvit upprättadt.
B 131
_ Patt att prenumerera på tidskrif ten
tillkommer hvarje svensk medborgare, som
vid afgiftens erläggande skriftligen förbin¬
der sig att med diskretion behandla tid¬
skriftens innehåll och städse förvara den
under privatlås. Brott däremot medför
prenumerationens upphörande för all fram¬
tid.
Tidskriften skall sändas hvarje prenume¬
rant under rekommenderadt korsband.
13. Tilldess ett sjelfständigt handels¬
departement blir upprättadt bör ett pro¬
visoriskt handelsdepartement anordnas un¬
der utrikesdepartementet, förutsatt att led¬
ningen däraf blir anförtrodd åt en vaken
och intelligent köpman.
14. Lediga konsulsbefattningan böra
kungöras och vid utnämningen hänsyn ute¬
slutande tagas till den sökandes meriter på
det kommersiella eller industriella området.
Förflyttning af konsul från en plats till
en annan är absolut förkastlig, endast
på den grund att vunnen erfarenhet i
ett land blir tämligen värdelös i ett an¬
nat.
15. Det synes mig, att de förändrade
förhållandena kräfva äfven en ny instruk¬
tion för konsulerna.
Professor Aug. Wijkander, Göteborg.
För dem, som skola vinna inträde på
den lönade konsulsbanan, kunna så många
önskningsmål uppställas med afseende på
kompetensen, att det torde vara praktiskt
outförbart att söka nå dem alla. I frå¬
geformuläret framhålles den juridiska och
den merkantila bildningen och obestrid¬
ligen äro dessa båda af stor vikt, men
en tredje riktning omnämnes ej, hvilken
med hvarje år vunnit i betydelse, nämli¬
gen den tekniskt-industriella. För mig står
såsom det väsentliga, att konsulsbefatt-
ningarna tillsättas med praktiskt dugliga
och intresserade personer, under det att
det är af jämförelsevis underordnad bety¬
delse, hvilken studieriktning de företräda.
Att i ett litet land söka med särskilda
undervisningsanstalter utbilda blifvande
konsuler, förekommer mig opraktiskt, då
det ej kan afgöras, huruvida’kandidaterna
lämpa sig för den ifrågasatta banan, förr¬
än de några år varit ute i lifvet och
där blifvit pröfvade. Däremot är önskligt
att t. ex. vid handelsinstitut eller möjli¬
gen universitet finnas anordnade kortare
kurser, där unge män, som af en eller
annan anledning önska slå in på den
konsulära banan, kunna i sammanträngd
form få kännedom om en konsuls ålig¬
ganden och särskildt det juridiska och
språkliga underlaget för detta. Den mer¬
kantila eller tekniska utbildning, som åt¬
minstone i regel bör utgöra utgångspunk¬
ten för de unga män, som en gång skola
lämpa sig för konsulsbanan, bör sökas
vid specialläroverken: vid handelsinstitu-
terna eller de tekniska läroanstalterna.
Personligen är jag böjd att i främsta
rummet vid en konsuls utdaning sätta
den tekniska utbildningen, då de merkan¬
tila och juridiska sidorna af konsulns verk¬
samhet äro jämförelsevis lätt inlärda och
i väsentlig mån förvärfvas under den prak¬
tiska tjänstgöringen på annan konsuls kon¬
tor, hvilken förberedande tjänstgöring är
af stor betydelse. En af de viktigaste och
på samma gång svåraste åliggandena för
konsuln torde vara praktiskt bedömande
af utvecklingsmöjligheterna för handels¬
förbindelserna med moderlandet, och i be¬
traktande af vår tids invecklade industri-
ella förhållandena underlättas ett sådant
bedömande väsentligt, om ett visst mått
af tekniska kunskaper står konsuln till
buds. Särskildt gäller detta om konsuler på
långt aflägsna platser.
Med den uppfattning jag har om de egen¬
skaper, som i första rummet böra fordras
hos konsuln, är naturligt, att mitt svar
på frågan 14 om sättet för platsernas till¬
sättande måste blifva, att ledi g förklarande
ej böra vara obligatoriskt. Ofta erhål-
les den dugligaste mannen, om kallelse kan
äga rum utan ledigförklarande, då just
de dugligaste icke sällan sätta sig öfver
den formella ansökningen och konkurren¬
sen, detta icke blott, då fråga är om för¬
flyttning eller befordran af konsul från en
plats till en annan utan äfven då önsk-
ligttär att på konsulsbanan, införa nya kraf¬
ter i mer eller mindre speciellt .syfte.
Först när kallelse ej anses för tillfället
lämplig, bör ledigförklarande i vanlig form
äga rum. Ju mindre landet är och ju
mindre lukrativ banan är, desto större
vikt ligger på, att befordringsmöjligheten
ej med hänseende vare sig till kompe¬
tensfordringen eller till tillsättningspro-
ceduren kringskäres och försvåras. A ena
sidan bör för eu ung man, som efter
någon tids förvärfvad erfarenhet i det
praktiska lifvet, önskar af eget initiativ
eller på uppmaning ägna sig åt konsulsba¬
nan, förvärfvandet af den formella kom¬
petensen jej för mycket försvåras eller ut¬
dragas på tiden, å den andra sidan till¬
sättningsmyndigheten ej för mycket bindas
vid anskaffandet af den lämpligaste kan¬
didaten.
B 132
F. generaldirektören E. Åkerman.
Verksamheten på den konsulära banan
har jag funnit vara så mångskiftande, att
hvad som mest erfordras på en plats på
en annan kan öfver träffas af andra kraf.
Så kunna ju statsrättsliga och juridiska
kunskaper på vissa platser vara alldeles
oumbärliga för ett tillfredsställande fullgö¬
rande af de åligganden, som där till¬
komma en konsul, och i allmänhet tor¬
de nog dessa kunskapsgrenar vara de både
oftast och mest erforderliga; men å andra
sidan kan det väl svårligen nekas, att
platser finnas, där det för Sverige kan
vara till större gagn och därför äfven
af öfvervägande vikt att hafva en kon¬
sul med affärsinsikter och förmåga att
påpeka verkliga afsättningsmöjligheter än
kunskap i statsrätt och juridik, önsk-
ningsmålet synes mig därför afgjordt va¬
ra, att de personer, som ägna sig åt kon,-
sulsbanan, besitta ej blott sådana kun¬
skaper som erfordras för den administra¬
tiva ämbetsmannabanan utan äfven af¬
färskännedom samt däribland för all syn¬
nerhet goda insikter i Sveriges industriel¬
la förhållanden och konkurrensmöjlighe¬
ter på världsmarknaden. Att för inträde
på den lönade konsulsbanan bestämdt ford¬
ra detta går väl emellertid näppeligen an,
innan staten beredt tillfälle till dylika
kunskapers inhämtande för hvar och en,
som det önskar, ty saken är ju icke hjälpt
med att jämte aflagd ämbetsexamen fordra
afgångs examen från något af våra nuvaran¬
de handelsläroverk, då där inläres åtskilligt,
som för en konsul torde vara tämligen onö¬
digt att känna, men däremot ingalunda
lämnas tillräcklig undervisning i det för
en blifvande konsul enligt min mening
bland affärskunskaper viktigaste, nämli¬
gen våra olika industrigrenars så väl nu¬
varande ståndpunkt som utvecklingsmöjlig¬
heter i jämförelse med andra länders och
våra däraf beroende konkurrensmöjlighe¬
ter på världsmarknaden. Med hänsyn till
min ofvannämnda åsikt att på somliga
platser behörig affärskännedom äfven för
en lönad konsul kan vara af större be¬
tydelse än aflagda akademiska kunskaps-
prof i statsrätt och juridik, synes mig
för närvarande ej heller lämpligt att för
inträde på den lönade konsulsbanan med
nödvändighet ens fordra ämbetsmannaexa-
men, åtminstone om man i likhet med
mig ej anser landets ekonomiska bärkraft
redan nu medgifva handelsattachéers eller
konsulenters anställande vid alla sådana
konsulat, där affärskunskaper jämna förme¬
nas vara i någon högre grad önskvärda.
Jag tror det nämligen då i flera fall
kunna blifva både billigare och bättre,
om man på sådana platser får en af¬
färsman till konsul och ger honom till
biträde en ämbetsbildad konsulsaspirant.
Af det föregående torde framgå, att jag
ej anser tiden ännu vara inne att för
inträde på den lönade konsulsbanan upp¬
ställa bestämdt formulerade kompetens-
fordringar, utan att man bör låta där¬
med anstå, tills man hunnit få till stånd
en läroanstalt, hvilken lämpar sig för bi¬
bringande af sådana affärskunskaper, som
för konsulskandidater kunna vara mest
önskvärda.
Dessutom har frågeformuläret i vissa de¬
lar besvarats af disponenten Will. Gibson,
Jonsered, direlctör G. Grevilli, Katrine-
fors, konsul Fredr. Holm, Göteborg, dis¬
ponenten G. Jansson, Munkfors, och kon¬
sul W. Wingårdh, Helsingborg.
Frågan 1. Besvaras jakande af Holm och
Wingårdh; nekande af Gibson.
Frågan 2. Jakande af Grevilli och Holm;
nekande af Gibson. Wingårdh yttrar, att
tillvaratagandet af svenska intressen i ut¬
landet torde tarfva mera praktisk sakkun¬
skap än som i allmänhet hittills stått
till buds.
Frågan 3. Besvaras jakande af Holm,
nekande af Gibson; Grevilli anser lönade
sakkunnige medföra nytta.
Frågan 5. Gibson: i allmänhet juridisk
underbyggnad och någon praktisk inblick
i merkantila angelägenheter samt språk¬
kunskap. Grevilli: Humanistisk och mer¬
kantil bildning. Jansson: praktisk mer¬
kantil utbildning i hemlandet och utlan¬
det jämte någon juridisk underbyggnad.
Holm: Merkantil utbildning under förut¬
sättning att vederbörande är i besittning
af god allmänbildning.
Frågan 6. Grevilli: Lönade handelsatta-
chéer böra finnas å de hufvudsakligast
importerande platserna i Japan, Kina, In¬
dien, Sydafrika, Sydamerika och Austra¬
lien.
Frågan 7. Grevilli: Att taga reda på
afsättningsmöjligheter och därom under¬
rätta möjligast utförligt. Böra anställas
för längre tid. Holm: Böra söka göra sig
fullt förtrogna med det främmande lan¬
dets behof för att kunna tjäna med råd
och upplysningar och böra anställas på
så lång tid som möjligt. Jansson: Böra
anställas tills vidare.
Frågan 9. Holm: i största möjliga ut¬
sträckning. Gibson: att utan ansvar men
B 133
mot bestämda afgifter tillhandahålla en¬
skilda upplysningar om affärsfirmors an¬
seende och vederhäftighet, om lämpliga per¬
soner eller ombud för särskildt uppdrag
och om tullförhållandena.
Frågan 11. Gibson: Upphandlingsauk-
tioner o. s. v. hvari svensk tillverkning
kan täfla, liksom meddelanden i öfrigt, som
konsul kan finna gagneliga för svenska
kommersiella förhållanden, böra snarast
möjligt meddelas i Post och Inrikes tid¬
ningar under särskildt stående rubrik.
Holm: Konsuler och handelsattachéer böra
så ofta som möjligt redogöra för gjor¬
da rön. Beträffande offentliggörandet böra
för offentligheten icke lämpliga upplys¬
ningar lämnas till korporationer, intres¬
serade bolag och firmor under konfiden¬
tiel form. Jansson: Konsuln bör söka ut¬
forska om och i så fall hvilka svenska
artiklar kunna inom hans distrikt afsättas
och därom underrätta utrikesdepartemen¬
tet eller ett blifvande handelsdepartement,
som i sin tur omedelbart medelst cir¬
kulär befordra underrättelser till svenska
tillverkare af ifrågavarande artiklar.
Frågan 12. Grevilli: Redogörelser och
upplysningar böra helst samlas hos ett
blifvande handelsdepartement. Holm: Hos
ett blifvande handelsdepartement eller ex¬
portföreningen.
Frågan 13. Gibson: Konsulerna böra,
liksom en afdelning för utrikes sjöfart för¬
läggas under utrikesdepartementet. Grevilli:
Industriellt-merkantila intressen torde bäst
tillgodoses genom ett blifvande handels¬
departement. Holm: Ledningen af utrikes
angelägenheterna bör samlas hos utrikes¬
departementet, som dock bör särskilja di¬
plomatiska och kommersiella angelägen¬
heter och öfverlämna afskrift af de se¬
nare till ett blifvande handelsdepartement.
Wingdrdh: I diplomatiskt afseende bör
konsulatkåren sortera under utrikesdeparte¬
mentet.
Frågan 14. Gibson: Kungörande af le¬
dighet och infordrande af ansökningar tor¬
de vara nödigt med hänsyn till att vinna
den mest skicklige och passande. Beträf¬
fande förflyttningar bör departementet ha
fria händer. Grevilli: Kungörande och an¬
sökningar. Förflyttning bör ej hindras.
Holm: Konsul bör kunna förflyttas. Win-
gdrdh: Utrikesdepartementet bör äga be¬
fogenhet att, i samråd med ett blifvande
handels- och sjöfartsdepartement samt
kommerskollegium, utan föregående kun¬
görelse af ledigheten tillsätta så väl af-
lönade som oaflönade konsuler, äfvensom
att transportera de aflönade stipendiater,
hvilka på statens bekostnad sättas i till¬
fälle att i utlandet utbilda sig för kon¬
sulattjänsten, från en plats till en an¬
nan, hvilket förfaringssätts tillämpning
gent emot en stationär ordinarie konsul
icke utan dennes speciella önskan eller
medgifvande bör ifrågakomma.
Utlåtanden af handels- och sjöfartsnämnder.
Galle.
1. Då vårt lands representanter i främ¬
mande land, för att kunna rätt gagna
Sveriges handel, industri och sjöfart, måste
vara väl förtrogna med dessa näringar och
lifligt besjälas af sin uppgift, men olö¬
nade konsulat vanligen förestås af ut¬
länningar, hvilka äro obekanta med såväl
svenska språket som Sveriges industri och
handel och, utan verkligt intresse för be¬
fattningarna, eftersträfva desamma endast
för vinnande af därmed förenade sociala
förmåner, anser nämnden det synnerli¬
gen önskvärdt och af behofvet påkalladt,
att fasta beskickningar och lönade konsulat
i största möjliga utsträckning upprättas.
2. Likaledes anser nämnden, att det
för handel och industri vore cnskligt och
nyttigt, om vid beskickningar och kon¬
sulat särskildt sakkunnige, såsom handels¬
attachéer eller konsulenter, anställdes i
så stor omfattning som möjligt.
3. Vid olönade' konsulat, där, såsom
ofvan anmärkts, konsuln oftast är en främ¬
mande stats undersåte, obekant med sven¬
ska språket och den svenska industrien
samt utan intresse för densamma, vore
det af stor vikt, att lönade biträden, sko¬
lade för merkantil eller industriell verk¬
samhet, anställdes, åtminstone å de vikti¬
gare handelsplatserna. Om dessa biträ¬
den kallas vice konsuler, sekreterare, han¬
delsattachéer eller konsulenter är af mind¬
re vikt. Hufvudsaken är, att de äga kun¬
skap, förmåga och vilja att taga reda på
handels- och industriförhållanden på den
plats och i det land, där de äro anställda,
B 134
samt att de härom lämna meddelanden
till vederbörande myndighet i Sverige.
4. Om lönade biträden anställdes vid
viktigare konsulat, borde de hafva till
uppgift att — förutom att biträda med
konsulatgöromålen — undersöka möjlighe¬
terna för export af svenska industrialster
till det land, där de äro anställda, äf¬
vensom till andra därmed i handelsför¬
bindelse stående länder. Hör detta ända¬
mål skulle de utreda, hvilka industrii
alster å den främmande orten kunde hafva
afsättning och om möjlighet förefin¬
nes för dessas tillverkning i och för ex¬
port från Sverige. Profver å sådana in¬
dustrialster borde hemsändas till Sverige
och uppgifter lämnas å pris, tillverknings-
sätt, handelskutymer m. m. I Hamburg
och möjligen äfven i London borde i sam¬
band med eller vid sidan af konsulaten
inrättas proflager af de svenska industri¬
alster, som kunna ifrågakomma för export
på aflägsnare länder, såvida icke dylikt
proflager kunde anordnas af någon han¬
delsfirma. Till Hamburg och London kom¬
ma nämligen köpmän från alla transatlan¬
tiska länder och göra sina inköp. Här¬
varande exporthus i olika branscher haf¬
va sina mönsterutställningar, där de främ¬
mande köpmännen göra sina uppköp. Då
man ej kan tänka sig, att dessa köpmän
vilja resa till Sverige för att efterforska
varor, som de genast kunna erhålla i Ham¬
burg eller London, måste å dessa handels¬
platser proflager upprättas och mycket ar¬
bete nedläggas å deras anordnande, om
någon export af svenska alster skall kun¬
na åstadkommas. Lör närvarande torde det
tillgå så, att tyska köpmän till mycket
tryckta pris köpa svenska tillverkares al¬
ster för att sedermera sälja dem med god
vinst.
Så länge Sverige ej har tillräckligt antal
direkta ängbåtslinjer till aflägsna kinder,
måste vår export hufvudsakligen gå öfver
Hamburg eller London och priserna så¬
lunda sättas fob dessa platser. Vid för¬
säljningar till de aflägsna länder, dit vi
hafva eller få direkta linjer, borde prisen
sättas eif de respektive platserna, enär
för många varor frakten spelar en betydan¬
de roll.
5. Såsom kompetensvillkor för inträde
på den lönade konsulsbanan bör i främsta
rummet uppsättas merkantil eller teknisk
utbildning.
Aspiranter, hvilka genomgått högre mer¬
kantil utbildningskurs eller högre tekniskt
läroverk, torde kunna anses jämväl in¬
nehafva erforderlig humanistisk bildning.
Ehuru det ju vore önskligt, att innehaf¬
vare af mera framskjutna konsulatbefatt¬
ningar därjämte ägde juridisk bildning,
torde man dock ej böra uppställa dylik
utbildning såsom villkor för inträde på,
konsulatbanan, enär väl vid utredning. af
mera invecklade saker i allt fall särskildt
juridiskt biträde måste anlitas. En per¬
son med merkantil eller teknisk bildning,
som en längre följd af år biträdt med
konsulatgöromål, torde därunder få till¬
räcklig insikt och erfarenhet för att kun¬
na sköta ett konsulat. Juridiskt bildade
personer med praktiska anlag kunde ju
äfven vinna anställning å konsulatbanan,
men om handel och industri skola få stör¬
sta möjliga nytta af konsulatinstitutionen,
torde man i främsta rummet böra ford¬
ra, att dess tjänstemän skola hafva mer¬
kantil eller teknisk utbildning.
6. De fasta beskickningar, som nu fin¬
nas, böra bibehållas; dock kunde . möj¬
ligen samma minister representera i Ber¬
lin och Wien. Beskickningen i Konstanti-
nopel synes höra bibehållas för tillgodo¬
seende af den svenska sjöfartsnäringens
intressen. Hittills hafva visserligen ej
svenska fartyg i någon större utsträck¬
ning deltagit i traden på Svarta hafvet,
men allt efter som den svenska ångbåts-
flottan ökas, kommer densamma otvifvel¬
aktigt att mera uppdrifva denna trade, och
då lärer det blifva nödvändigt att hafva
en beskickning i Turkiet.
Eör Japan och Kina bör en fast beskick¬
ning anordnas. Svenska ångare hafva bör¬
jat trafikera farvattnen i dessa länder, och
antagligt är, att traden kan vidare, ut¬
vecklas, men då blir det äfven af nöden,
att det därstädes finnes ett sändebud jäm¬
te konsulerna på de viktigare platserna. .
Beträffande frågan om platserna för lö¬
nade konsulat, så enär lönade konsulaten i
Archangel, Bilbao, Quebec och Genua huf¬
vudsakligen tillkommit för att bevaka nor¬
ska intressen, borde de kunna ersättas med
olönade konsulat, vid hvilka aflönade biträ¬
den anställas.
Eör tillvaratagande af såväl handelns
som sjöfartens intressen borde aflönade
biträden anställas vid några konsulat i
Kina och Ostindien, såsom i Hongkong
och Singapore.
I Buenos Ayres borde en generalkonsul
anställas, då svenska sjöfarten på Argen¬
tina icke är obetydlig och därstädes fin¬
nas stora utvecklingsmöjligheter för svensk
export. Likaledes vore det önskligt, att
i Yalparaiso funnes en olönad konsul med
aflönadt biträde för merkantilt syfte.
B 135
I Berlin borde en handelsattaché anstäl¬
las, hvilken, kunde följa handelns och in¬
dustriens utveckling i Tyskland och där¬
om lämna rapporter till vederbörande myn¬
dighet i Sverige.
önskvärdt vore, att handelsattachéer an¬
ställdes äfven i London och Amerika för
att taga kännedom om och meddela, hvil-
ka åtgärder därstädes vidtagas för han¬
delns utveckling. Särskildt i Amerika tor¬
de det finnas goda tillfällen att erhålla
initiativ i nämnda hänseende.
7. Handelsattachéernas och konsulenter¬
nas uppgift bör vara att efter noggran¬
na undersökningar å respektive platser läm¬
na vederbörande myndighet i Sverige rap¬
porter i följande hänseenden:
a) angående den för anställning inom
respektive merkantila och tekniska yrken
erforderliga teoretiska och praktiska ut¬
bildning, undervisningsväsende och dylikt
samt om vidtagna åtgärder för underlät¬
tande af platsanskaffning åt dem, som un¬
dergått nödig utbildning.
b) angående handelsmarknaden och den
möjlighet den bereder för afsättning af
svenska industrialster, för hvilket ända¬
mål prisuppgifter från svenska tillverkare
böra anskaffas, modeller å industrialster,
som antagas kunna blifva föremål för
svensk export, hemsändas samt uppgift
lämnas å gällande pris, förpackningssätt
och handelskutymer.
c) angående respektive främmande lands
export till aflägsnare länder isynnerhet
beträffande sådana industrialster, som till¬
verkas i Sverige och möjligen kunna blif¬
va föremål för liknande export.
d) beträffande marknadsförhållandena
för sådana varor, som äro föremål för
import till Sverige.
e) angående fraktmarknadens ställning
och utveckling.
Handelsattachéer och lönade biträden sy¬
nas böra anställas tills vidare så att de,
som eventuellt ej visa sig lämpliga och
energiska, må kunna ersättas af andra.
9. Konsuler, som) äro aflönade' eller
hafva aflönade biträden, bör det åligga
att lämna köpmän, industriidkare och
skeppsredare äskade upplysningar, såvida
sådant kan ske utan särskilda kostnader
för konsulatet.
Olönade konsuler, som ej hafva aflö¬
nade biträden, torde ej kunna åläggas läm¬
na dylika meddelanden, utan lärer det få
bero på deras goda vilja att besvara gjor¬
da förfrågningar.
10. Konsulerna böra såsom hittills in¬
sända redogörelser för kommersiella för¬
hållanden (industri, handel, sjöfart) samt
påpeka de afsättningsmöjligheter, som an¬
ses förefinnas för svenska produkter.
Konsulerna böra äfven hafva tillfälle att
inköpa och till Sverige hemsända prof-
ver på industriella alster, som äro kuran¬
ta afsättningsartiklar och hvilka kunna
tjäna till mönster för svensk tillverkning,
då möjlighet till dylik tillverkning kan
antagas föreligga. I sina redogörelser bö¬
ra konsulerna äfven så vidt möjligt upp¬
gifva priserna såväl å respektive platsers
viktigare importartiklar som å sådana rå¬
varor, som exporteras från platsen ifråga
och hvilka äro föremål för import till Sve¬
rige.
11. De vanliga redogörelserna och rap¬
porterna från konsuler, handelsattachéer el¬
ler stipendiater som åtnjuta statsunder¬
stöd, böra fortast möjligt meddelas i en
tidskrift, som för detta ändamål utgif-
ves, och bör denna utkomma häftesvis
minst en gång i månaden, men, om ma¬
terial förefinnes, oftare t. ex. fyra gån¬
ger i månaden, så att inkommande med¬
delanden fortast möjligt må komma till
köpmäns och industriidkares kunskap.
1 denna tidskrift kunde äfven lämpligen
en del kungörelser rörande handel och
industri införas eller omförmälas, såsom
författningar och lagförslag angående han¬
del, industri och sjöfart.
Skulle enskild näringsidkare anhålla om
någon särskild upplysning antingen direkt
hos konsul eller genom särskildt inrättadt
ämbetsverk, upplysningsbyrå eller dylik in¬
rättning, bör sådan lämnas enskildt och
ej befordras till offentlighet utan veder¬
börande upplysningss ökändes medgifvan¬
de.
12. Då etd särskildt handelsdeparte¬
ment kommer att inrättas, bör kommers¬
kollegium ombildas, så att allt hvad som
rör handel, industri och sjöfart öfverflyt-
tas till en under handelsdepartementet sor¬
terande byrå, hvilken jämväl kundo fylla
exportföreningens nuvarande uppgift så¬
som upplysningskontor.
I den nya organisationen bör äfven in¬
gå ett mönstermuseum, upptagande de mo¬
deller och profver, som af konsuler och
stipendiater hemskickas.
Den nya organisationen bör sålunda om¬
fatta en byrå, som emottager alla redo¬
görelser och rapporter från beskickningar,
konsulat m. fl. samt fortast meddelar dem
i en tidskrift. Byrån tjänstgör därjämte
såsom upplysningskontor, där köpmän, in¬
dustriidkare och skeppsredare kunna söka
och erhålla nödiga upplysningar. I för¬
B 136
ening med upplysningskontoret upprättas
ett mönstermuseum. Genom besök å detta
museum och undersökning af där förvarade
modeller, prisuppgifter m. m. skulle veder¬
börande industriidkare kunna uppgöra kal¬
kyler öfver möjligheten att tillverka och
exportera sådana varor, som finnas ut¬
ställda.
Sedan genom dessa anordningar någon
betydligare export af svenska industrial¬
ster kommit till stånd, skulle en profutställ¬
ning anordnas i Hamburg, helst genom
svenskt handelshus, men eljest genom sven¬
ska statens bemedling.
Här ofvan relaterade utveckling torde
vara nödvändig, om det skall blifva möjligt
för den svenska industrien att i någon
afsevärd omfattning exportera förädlade
industrialster och ej endast råvaror.
Ett oeftergifligt villkor för att den före¬
slagna organisationen skall medföra åsyf¬
tad verkan är emellertid, att den får en
affärsmässig och energisk ledning af lämp¬
liga med hithörande angelägenheter väl för¬
trogna personer, och ej blir ett byråkra¬
tiskt ämbetsverk med mångskrifveri och
för ett snabbt och produktivt arbete hind¬
rande former.
13. Diplomatien bör väl hafva närmaste
öfverinseendet öfver konsulerna och äf¬
ven tillse, att de fullgöra sina åligganden
samt vid behof tillhålla dem detta. Eör
att underlätta en dylik kontroll vore kan¬
ske skäl föreskrifva, att konsulerna, sam¬
tidigt med att de afsända sina rapporter
till vederbörande myndighet i Sverige,
jämväl skola tillställa den diplomat, hvar-,
under de sortera, afskrift af desamma.
14). Konsulsbefattningar böra väl i re¬
gel tillsättas efter kungörande af ledig¬
heten och på grund af ansökningar, men
då fall onekligen kunna förekomma, då
det vore fördelaktigt att utan dylik pro¬
cedur förflytta en konsul från en plats
till en annan, för hvilken han kunde an¬
ses särskildt lämplig, bör möjlighet till
sådan förflyttning förefinnas.
Genomförandet af de af nämnden för¬
ordade anordningarna med afseende å di¬
plomati och konsulatväsendet samt om¬
organisation af vederbörande ämbetsverk
i Sverige skulle naturligen medföra af-
sevärda utgifter för statsverket, men då
industri och sjöfart hittills icke varit fö¬
remål för önskvärd omvårdnad från stats¬
makternas sida, torde det ej vara för
tidigt att kraftiga åtgärder snarast vid¬
tagas i nämnda syfte. Sveriges export be¬
står hufvudsakligen af råvaror. Den ringa
export af förädlade industrialster, som fö¬
refinnes, består ■ till stor del af sådana
artiklar, som äro skyddade genom patenter,
såsom mejerimaskiner, telefonapparater,
m. m.
Det synes emellertid, som om möjlig¬
heter borde förefinnas för jämväl annan
export, särskildt af industrialster af järn
och stål, men härför erfordras, att sven¬
ska industriidkare erhålla kännedom om
befintliga exportmöjligheter samt prof och
mönster å exportartiklar. Den enskilde in-
dustriidkaren kan vanligen icke bekosta
den härför erforderliga undersökningen, och
måste därför staten träda emellan. Då
man betänker, huru jordbruksnäringen blif-
vit omhuldad genom afskrifning af grund¬
skatter och indelningsverk, genom järn¬
vägar, hvilka medfört stegring i egen¬
domarnas värde, samt genom lifsmedeltul-
lar, hvilka för industrien medfört väsent¬
lig höjning i arbetslönerna, torde man
finna, att billighet och rättvisa samt stats-
ekonomisk klokhet fordra, att staten bör
på allt sätt understödja idkare af industri
och sjöfart i deras bemödanden att drif¬
va dessa viktiga näringar framåt.
Göteborg.
Om man bortser från konsulernas all¬
männa uppgift att bistå svenska under¬
såtar i utlandet samt utgöra en förmed-
lingslänk mellan dem och hemlandet, tor¬
de kunna sägas, att konsulatväsendet hit¬
tills haft sin största betydelse för sjö¬
farten, detta icke allenast med afseende
å de speciella åligganden beträffande
svenska fartyg i främmande hamnar, som
gällande författningar ålägga konsulerna,
utan också derutinnan, att sjöfarten, så¬
som näringsgren betraktad, under sin tidi¬
gare utvecklingsperiod, i stor utsträckning
anlitat konsulernas medverkan för utre¬
dande af sina angelägenheter på utländsk
botten.
Men i samma mån som förbindelserna
mellan olika orter blifvit underlättade och
rederirörelsen funnit nya former för sin
verksamhet, har berörda förhållande un¬
dergått en väsentlig förändring, så att i
våra dagar, såsom bekant, rederirörelsen
allt mindre begagnar sig af konsulernas
medverkan, utan i stället anlitar egna
agenter eller andra privata förbindelser
i utländska hamnar. I sin fulla utsträcka
ning gäller detta om europeiska länder,
hvaremot i aflägsnare länder konsulerna
ännu lämna sjöfarten värdefullt biträde.
B 137
Däremot har för handelns och särskildt
exportens vidkommande det svenska kon¬
sulatväsendet hittills ingalunda’ varit af
det gagn, som måhända varit afsedt, och
hvarpå andra länder gifvit exempel. Man
torde utan öfverdrift kunna säga, att de
svenska konsulernas verksamhet såsom så¬
dana varit utaf särdeles ringa betydelse
för utvecklingen af Sveriges handel.
Det saknas för visso icke möjligheter
att i mycket stor utsträckning utveckla
Sveriges export af såväl råämnen och half-
fabrikat som äfven färdiga fabrikat, men
det är en förutsättning för ett snabbt
och säkert framåtgående af exporten och
handeln öfver hufvud taget, att dess in¬
tressen beaktas, tillvaratagas och under¬
stödjas genom en ändamålsenlig lagstift¬
ning och genom inrättandet af administra¬
tiva organ, som äga insikt och förmåga
att verksamt främja denna näringsgren.
I detta afseende framträder särskildt be-
hofvet att i främmande länder äga re¬
presentanter för handeln, hvilka där be¬
vaka dess intressen och genom noggrant
aktgifvande på den kommersiella utveck¬
lingen hvar inom sitt område samt ge¬
nom att meddela sina iakttagelser till hem¬
landet bereda ökade afsättningsmöjlighe-
ter.
Denna uppgift, som redan nu tillkommer
konsulerna, torde för framtiden böra blif¬
va deras hufvudsakliga och förnämsta upp¬
gift; och vid den förestående omorgani¬
sationen af konsulatväsendet bör, enligt
Handels- och sjöfartnämndens samt Han¬
delsföreningens fullmäktiges uppfattning,
såsom den ledande synpunkten uppställas,
att de konsulära anordningarna skola va¬
ra afsedda att i främsta rummet tillvara¬
taga handelns intressen.
Häraf följer först och främst, att behof-
vet af konsuler är långt mindre i de stora
europeiska staterna, med hvilka vi redan
äga utvecklade handelsförbindelser, och där
det i alla händelser möter mindre svårig¬
het för köpmannen att på enskild väg
förskaffa sig kännedom om afsättnings-
möjligheter och andra förhållanden, som
hafva betydelse för den affär han drifver.
Liksom ofvan nämnts med afseende å sjö¬
farten, ligger äfven beträffande handeln
mindre vikt på den konsulära representa¬
tionen i dessa länder.
Men af så mycket större betydelse är
denna i de länder, där det gäller att grun¬
da och upparbeta nya marknader för sven¬
ska exportartiklar. I sådana länder är det
som konsulerna böra erhålla sitt förnämsta
verksamhetsfält; och bland dessa länder
må särskildt framhållas Hyssland, hvarest
utan allt tvifvel förefinnas de allra största
utsikter att finna afsättning för svenska
exportartiklar, samt inom Europa äfven
Bulgarien och Turkiet och utom Europa
särskildt Syd- och Centralamerika, Syd¬
afrika, Kina och Japan.
Det kan icke här vara platsen att ingå
i någon närmare utredning om de till sina
hufvuddrag ofvan antydda uppgifter, som
i allmänhet och särskildt då fråga är om
beredande af nya områden för svensk ex¬
port åligga dem, som skola i utlandet
tillvarataga den svenska handelns intres¬
sen, men uppenbart är, att det är stora
kraf, som i detta afseende ställas på in-
nehafvarne af de konsulära befattningarne.
Det faller därför af sig själft, att man
för sådana uppdrag icke i allmänhet kan
anlita oaflona.de undersåtar af det främ¬
mande landet, och att således olönade kon¬
suler, »consules electi», äro af jämförel¬
sevis mindre betydelse för handelns vid¬
kommande, hvaremot de på en mängd min¬
dre platser äro fullt tillräckliga för sjö¬
fartens behof.
Hvad handeln behöfver är från hem¬
landet utsända, för sin uppgift väl ut¬
rustade män, och det är, fortfarande från
handelns synpunkt sedt, af mindre vikt
om dessa benämnas konsuler, vice kon¬
suler, handelsattachéer eller konsulenter.
Men såsom i allmänhet gällande torde
kunna sägas, att åt personer, som äro ägna.
de att i nu berörda hänseende fullfölja en
konsuls uppgifter, nog också torde kunna
anförtros hans öfriga åligganden, hvadan
en uppdelning af de konsulära göromålen
på flera personer i de flesta fall torde,
vara obehöflig.
Den hufvudsakliga vikten ligger därpå,
att dessa handelsrepresentanter äro väl
skickade för sitt värf. I detta afseende
måste den kommersiella utbildningen sät¬
tas i främsta rummet; konsuln bör äga
teoretisk och praktisk kommersiell skol¬
ning, byggd på en tillräckligt bred grund
af humanistisk allmänbildning. Hvad de
juridiska insikterna beträffar, må endast
anmärkas, att det torde vara vida lättare
för en merkantilt och humanistiskt ut¬
bildad person att förvärfva dessa insik¬
ter än för den, som erhållit utbildning
för tjänstemannabanan, att förvärfva nö¬
diga merkantila kunskaper.
De kvalifikationer, som sålunda måste
fordras af konsulerna, torde i allmänhet
icke kunna vinnas, utan att dessa blifva för
sin uppgift särskildt utbildade. Detta likväl
ej så att förstå, att några en gång för
B 138
alla bestämda kurser skulle föreskrifvas
såsom villkor för inträde på den konsu¬
lära banan. Men med en viss frihet i
sättet att förvärfva de nödiga insikterna
torde böra stadgas vissa mått af såväl mer¬
kantila som humanistiska kunskaper såsom
kompetensvillkor, hvarjämte i en eller an¬
nan form torde böra af staten beredas till¬
fälle till förvärfvande af den särskilda
praktiska utbildningen för konsulatgöro-
målen.
Utan att närmare ingå på några detaljer
i fråga om kompetensvillkoren för och ut¬
bildningen af konsulattjänstemän, få Han¬
dels- och sjöfartsnämnden och Handels¬
föreningens fullmäktige sålunda såsom sin
åsikt endast uttala, att vissa fordringar för
vinnande af inträde på den konsulära ba¬
nan böra uppställas, och att i den största
utsträckning sig göra låter bör genom sta¬
tens försorg beredas tillfälle för dem, som
vilja ägna sig åt denna bana, att för¬
värfva både den erforderliga underbygg¬
naden och den speciella utbildningen.
Med afseende å den i punkten 4 upp¬
ställda frågan rörande särskilda anordnin¬
gar i samband med konsulaten till vin¬
nande af större nytta för Sveriges ekono¬
miska intressen, må uppmärksamheten
fästas vid behofvet af en verksam inspek¬
tion af konsulaten, hvilken inspektion bör
förrättas af tjänsteman, som har befogen¬
het att föreslå eller själf åvägabringa åt¬
gärder och förändringar, för den händelse
något konsulat befinnes ej fungera väl.
Af stor praktisk nytta skulle ock vara,
att föreskrift meddelades, att på hvarje
konsulat skulle finnas fullständiga register
öfver Sveriges kommersiella och industri¬
ella firmor och anläggningar, så att ut¬
ländska affärsmän, som önskade anknyta
förbindelser med Sverige inom någon viss
bransch, lätt kunde erhålla kännedom om
do affärer inom denna bransch, som fö¬
refinnas på hvarje ort i vårt land.
Den uti punkten 9 framställda frågan,
i hvilken omfattning konsulerna böra di¬
rekt tillhandagå enskilda personer med
kommersiella upplysningar, torde vara ett
spörsmål af mycket ömtålig natur. Kon¬
sulerna böra gifvetvis ställa sig till för¬
fogande, då det gäller anknytandet af af¬
färsförbindelser och alltså lämna uppgif¬
ter om enskilda personer och firmor, men
däremot bör det icke vara konsulernas
uppgift att lämna så kallade soliditetsupp-
lysningar. Att i dylika fall rätt uppdraga
gränsen torde nog möta stor svårighet;
och det bör törhända öfverlämnas åt ve¬
derbörande själf att för hvarje särskildt
fall afgöra, hvad han med iakttagande af
nödig diskretion finner sig kunna med¬
dela. Möjligen kan man dock säga, att
det bör vara konsulernas uppgift, att på
förfrågningar af enskilda personer lämna
upplysningar om allmänna handelsförhål¬
landen, men att det däremot bör vara
dem förbjudet att göra sådana meddelan¬
den om svenska firmors enskilda affärer,
hvaraf skada kan uppstå för dessa.
Hvad angår konsulernas redogörelser
och rapporter, ligger den hufvudsakliga
vikten på den snabbhet, hvarmed upplys¬
ningar angående kommersiella förhållan¬
den och särskildt angående afsättnings-
möjligheter för svenska produkter komma
till vederbörandes i hemlandet kännedom.
Det synes därför böra uppställas såsom en
allmän och oeftergiflig regel, att så snart
konsuln erfar något, som han finner vara
af beskaffenhet att böra inrapporteras,
rapport afsändes ofördröjligen; och utaf
sådan betydelse är ofta den skyndsamhet,
som därvidlag iakttages, att det synes
böra uttryckligen stadgas, att konsul äger
att, om han så finner nödigt, afsända
dylika, rapporter telegrafiskt.
Ej mindre viktigt är, att rapporterna,
sedan de kommit vederbörande myndig¬
het till handa, ofördröjligen, hringas till
de intresserades kännedom. Detta torde
lämpligast ske genom att rapporterna in¬
tagas i en för detta ändamål af samma
myndighet utgifven publikation, å hvilken
allmänheten får prenumerera på enahanda
sätt som på andra tidningar och tidskrifter.
Denna publikation torde böra utkomma re¬
gelbundet, exempelvis en gång i månaden,
utan att likväl detta får hindra, att vik¬
tigare meddelanden publiceras dessemellan
i extranummer.
Eör de undantagsfall, att vissa inrap¬
porterade förhållanden för att ej skada
svenska intressen anses ej böra bringas till
allmän kännedom, men däremot kunna och
böra meddelas dem, för hvilkas affärs¬
företag de äro af betydelse, torde böra
lämnas åt ifrågavarande myndighets eget
omdöme att afgöra, till hvilka personer
sådana meddelanden böra göras, och att
på lämpligaste sätt ombesörja desamma.
Beträffande frågan om, hvilken myndig¬
het som bör mottaga och sedermera bringa
till vederbörandes kännedom konsulsrap-
porterna, sammanhänger detta spörsmål
med den i punkten 13 uppställda frågan
om konsulatväsendets inrangerande helt
och hållet under utrikesdepartementet el¬
ler delvis under kommerskollegium eller
ett blifvande handelsdepartement.
B 139
Med uttalande såsom sin uppfattning,
att för närvarande och intill dess ett
särskildt handelsdepartement inrättats, be¬
styret med konsulatrapporternas emotta¬
gande och publicerande lämpligast bör an¬
förtros åt utrikesdepartementets handels-
afdelning, få Handels- och sjöfartsnämn-
den och Handelsföreningens fullmäktige,
som vid flera föregående tillfällen på¬
yrkat inrättandet af ett handelsdeparte¬
ment i vårt land, nu ytterligare på det
kraftigaste framhålla behofvet däraf. In¬
nan handeln erhåller sin särskilda repre¬
sentant vid konungens rådsbord och sina
särskilda centrala förvaltningsorgan, är
det icke att förvänta, att dess intressen
skola kunna tillvaratagas och främjas med
sådan sakkunskap och kraft, som borgar
för att denna näringsgren, hvars bety¬
delse för vårt land ej kan nog fram-
häfvas, skall nå den fulla utveckling, hvar¬
af den är mäktig. Utan ett handelsdeparte¬
ment, som samlar trådarna till en kraf¬
tig svensk handelspolitik och som i sam¬
förstånd med den enskilda företagsamhe¬
ten leder och stöder handeln i dess ut¬
veckling, skall hvarken ett omorganiseradt
konsulatväsende, huru väl det än ordnas,
eller andra, i sig gagneliga åtgärder för
handelns befrämjande kunna blifva till den
nytta, som de under en enhetlig ledning
kunnat blifva.
Inrättandet af ett departement för han¬
deln bör därför utgöra det främsta före¬
målet för den närmaste tidens handels¬
lagstiftning, och konsulatväsendet bör nu
organiseras så, att detsamma — med bibe¬
hållande af det nära sambandet med ut¬
rikesdepartementet — må kunna lämpligen
inordnas under förstnämnda departement
såsom ett af de viktigaste af de organ,
genom hvilka detta fullföljer sitt ända¬
mål.
Halmstad.
1. Ja.
2. Ja.
3. Anställandet af konsulenter vid de
större, särskildt utom Europa befintliga
olönade konsulaten, bör medföra nytta.
4. Att de vid de större konsulaten an¬
ställda konsulenterna ibland personligen
besökte de olönade konsulerna och vice
konsulerna och toge noga reda på allt,
som, inom de respektive konsulatdistrikten,
kunde anses vara af nytta för Sveriges eko¬
nomiska intressen. Dessa konsuler och vice
konsuler, som oftast äro af utländsk na¬
tionalitet, äro i allmänhet icke förtrogna
med Sveriges allmänna affärsförhållanden
och kunna därföre icke af sig själfva före¬
slå vidtagandet af de åtgärder, som i sven¬
ska exportens intresse af en sakkunnig
konsulent kunna anses vara erforderliga.
5. Eör att så småningom åstadkomma
en för höjandet af Sveriges handel, indu¬
stri och sjöfart fullt effektiv konsulat¬
korps, anser nämnden, att kompetensvill¬
koren för vinnandet af inträde på konsulat¬
banan böra vara godkänd realskoleexamen,
afgångsbetyg från högre handelsskola
samt betyg, utvisande att den sökande
tjänstgjort minst ett år vid någon ut¬
ländsk handelsaffär.
6 a) I alla länder, med hvilka Sve¬
rige har eller kan få handelsförbindelser
af betydenhet.
b) Vid de större lönade och olönade kon¬
sulaten, i synnerhet utom Europa.
c) I de länder, utom Europa, hvarest
•utsikt finnes till ökandet af Sveriges han¬
delsförbindelser. J
7. Att hålla sig noga förtrogna med
Sveriges allmänna affärsförhållande, att be¬
söka de större konsulaten och vice kon¬
sulaten, att med uppmärksamhet följa
handelns, industriens och sjöfartens ut¬
veckling i de länder, hvarest de äro an¬
ställda, samt att samla och genom kon¬
sulaten skyndsamt insända till det blif¬
vande departement för handel, industri
och sjöfart rapporter öfver allt, som kan
hafva en aktuell och praktisk betydelse
för Sveriges näringslif.
Då det är att antaga, att konsulat-
korpsen i en framtid blifver mera effektiv,
så anser nämnden, att konsulenterna endast
böra tillsvidare anställas.
9. Att i största möjliga omfattning be¬
svara svenska myndigheters, bolags, fir¬
mors och enskilda personers förfrågnin¬
gar rörande handel, industri och sjöfart,
tullväsendet och kommunikationer samt så¬
dana spörsmål, som röra näringarnas ut¬
veckling.
10. Att dylika redogörelser insändas så
fort som möjligt, samt att de affattas
koncist och ej innehålla alltför vidlyftiga
statistiska uppgifter och detaljer.
11. Att ett exemplar insändes till ut¬
rikesdepartementet och ett till det blif¬
vande departementet för handel, industri
oah sjöfart, hvilket senare departement
genast sänder cirkulär innehållande rap¬
porterna till handelskammare och nämn¬
der, för utdelning till alla, som kunna
anses vara af innehållet intresserade. Upp¬
lysningar af konfidentiell natur tillsän¬
das da respektive ordförandena i slutet
B 140
kuvert, för att af dem, helst muntligen,
meddelas dem det vederbör.
12. Dylika upplysningar böra samlas hos
det blifvande departementet för handel,
industri och sjöfart.
13. Hela ledningen af Sveriges utrikes
angelägenheter måste handhafvas af ut¬
rikesdepartementet, med det undantag en¬
dast att alla ärenden af kommersiell natur
samlades hos det blifvande departementet
för handel, industri och sjöfart.
14. Efter vederbörlig ansökan, dock så
att den största möjliga hänsyn tages till
den sökandes praktiska duglighet och ut¬
bildning.
16. Att i de länders hufvudstäder,
hvarest beskickningar finnas, men handeln
och sjöfarten med Sverige icke är af större
betydenhet, inga generalkonsulat böra fin¬
nas, samt att i de länder, hvarest inga
beskickningar finnas, generalkonsulat, för
tillvaratagandet af rikets såväl diplomati¬
ska som konsulära intressen, upprättas.
Hälsingborg.
1. Nämnden tror icke, att lönade kon¬
sulat äro i regeln erforderliga, enär det
icke torde vara svårt att på de särskilda
platserna erhålla i handels- och sjöfarts-
förhållandena kunniga personer, som äro
villiga att utan fast aflöning bestrida kon-
sulsbefattningen. Skulle det mot förmodan
på någon särskildt viktig plats, där göro-
målen äro mera omfattande, visa sig svå¬
righet att erhålla lämplig person, som utan
ersättning åtager sig dem, så inträder ett
annat förhållande, då anslag af arfvode
torde blifva nödigt. I hvarje fall torde
svensk man, då kvalifikationerna äro nära
lika, böra företrädesvis anställas.
5. Då erfarenhet och praktisk duglig¬
het äro nödvändiga betingelser för en kon¬
sul, anser nämnden att af kompetensfor¬
dringar förnämsta afseendet bör fästas vid
merkantil bildning.
6. Nämnden anser sig icke vara i till¬
fälle att ingå i detaljerna i denna fråga,
men ville beträffande dess allmänna drag
framhålla, att till följe af de rika ut¬
vecklingsmöjligheter, somj förefinnas i
Ryssland och Ostasien, dessa länder böra
företrädesvis beaktas.
10. Nämnden anser, att så snart kon¬
sul finner en sak vara af vikt för Sve¬
rige att därom erhålla kännedom, vare
sig yppandet af nya afsättningsmöjligheter
eller utkommandet af nya författningar
beträffande industri, handel och sjöfart,
bör han därom genast lämna meddelande,
men under alla omständigheter bör han
hvarje kvartal lämna redogörelse för hvad
som under tiden tilldragit sig.
11. Eör att dylika meddelanden skola
kunna så snart som möjligt komma till
de intresserades kännedom, torde det vara
mest ändamålsenligt, att en särskild tid¬
skrift utgåfves, som mot billig prenumera¬
tion kunde hållas allmänheten tillhanda;
och i fall där upplysningar ingått, som
icke lämpa sig för offentligheten, borde
sådana genom cirkulär delgifvas sådana
persöner, som pröfvas kunna hafva gagn
däraf.
12, 13. Att alla de ifrågavarande upp¬
lysningarna samlas och förmedlas genom
en enda myndighet, torde vara nödigt; och
intill dess ett regeringsdepartement för
industri, handel och sjöfart blifver in-
rättadt, anser nämnden, att alla dylika
ärenden böra samlas i utrikesdepartemen¬
tets handelsafdelning, hvarigenom de ock¬
så kunna på ändamålsenligaste sätt för¬
medlas.
14. Nämnden tror icke att någon fördel
vinnes genom att offentligen anslå konsuls-
befattningar lediga, utan böra de tillsättas
endast med hänsjm till duglighet, hvarom
vederbörande säkerligen hafva utvägar att
erhålla kännedom, och i följd däraf torde
det också vara lämpligt, att konsuler må
kunna förflyttas från en plats till en an¬
nan.
Jönköping.
1—3. Besvaras obetingadt jakande. Af
vikt är emellertid att de angifna sysslorna
öfverlämnas åt fullt lämpliga personer,
hvilka erhålla noggranna föreskrifter att
i största möjliga omfattning göra sig för¬
trogna med de materiella resurserna på
den ort och i det land, där de äro an¬
ställda, samt med stöd af sålunda vunnen
erfarenhet ej allenast i tidt och ofta fö¬
rekommande rapporter till vederbörande
lämna uppgift om de möjligheter, som där¬
städes kunna förefinnas för ett tillgodo¬
seende af vår handel och sjöfart, utan
äfven på begäran meddela upplysning där¬
om åt enskilda personer. Härigenom skul¬
le enligt nämndens förmenande dessa gre¬
nar af vårt näringslif erhålla en högst
värdefull hjälp.
5. Ett oeftergifligt villkor för inträde
på den lönade konsulsbanan bör vara, att
den inträdande äger merkantil bildning,
såväl teoretisk som praktisk. Beträffande
den praktiska bildningen torde nog det
önskemålet böra uppställas, att densamma
B 141
förvärfvats ej blott här hemma, utan. oek
till en del i utlandet. Äfven någon huma¬
nistisk bildning bör fordras. Däremot an¬
ser nämnden det ingalunda vara nödvän¬
digt, att den inträdande äger juridisk bild¬
ning. Ehuruväl sådan bildning naturligt¬
vis alltid måste betraktas som ett plus,
då den förekommer vid sidan af den mer¬
kantila bildningen, så tvekar dock ej
nämnden att intaga sin nyss angifna
ståndpunkt i betraktande däraf, att den
tid, som erfordras för inhämtande af ju¬
ridisk bildning måste, i fall denna bild¬
ning skall vara af något värde, blifva
alldeles för dyrbar, om man tager hän¬
syn till den nytta, däraf skulle följa.
7. Dessa förordnanden böra meddelas
endast tills vidare. I så fall skulle man
nämligen genast kunna skilja en försum¬
lig eller oduglig attaché eller konsulent
från hans befattning och förordna en an¬
nan i hans ställe. Därjämte skulle man
genom dylika förordnanden äfven vinna
den fördelen, att när som helst kunna sän¬
da de personer, som visat sig särskildt
dugliga, till de viktigaste platserna.
9. I största möjliga omfattning och
inom kortast möjliga tid. Eör nödig kon¬
troll härutinnan torde böra föreskrifvas
skyldighet att föra diarier, utmärkande!
tiden, då en anhållan om sådana upplys¬
ningar ingått, de åtgärder, som i anled-,
ning af denna anhållan vidtagits, tiden,
när svar aflåtits, etc. etc.
13. Nämnden anser, att utrikesdeparte¬
mentet för närvarande är bäst ägnadt att
hafva ledningen af konsulatärendena. Se¬
dan ett handelsdepartement väl blifvit in-
rättadt, böra dessa ärenden naturligtvis
öfverflyttas dit.
14. Nämnden vill framhålla lämplig¬
heten af att konsulsbefattningama till¬
sättas utan obligatorisk kungörelse <,och
endast med hänsyn därtill, att för hvarje
befattning vinnes den för denna befatt¬
ning mest skicklige och passande.
Kallnar.
1. Ja önskvärdt, i den mån erforder¬
liga medel kunna för ändamålet anskaffas.
2. Nej, konsulerna torde böra anses i
förevarande fall sakkunniga.
5. Praktisk merkantil utbildning i för¬
sta rummet.
6. Företrädesvis i Europas större han-
deleentra.
7. Torde böra anställas tills vidare.
9. I största möjliga, omfattning.
10. Konsulerna torde böra insända upp¬
gifter å respektabla säljare och köpare.
11. Genom rapporter från resp. konsu¬
ler till ett blifvande handelsdepartement,
hvilket lämpligen kunde lämna meddelan¬
den till resp. handels- och sjöfartsnämn-
der.
12. Hos en enda myndighet, nämligen
hos ett blifvande handelsdepartement.
13. Helst till ett blifvande handelsde¬
partement, eljest hos utrikesdepartemen¬
tet.
14. Anser, att konsulsbefattningar väl
böra såsom hittills tillsättas på grund af
ansökningar, men vederbörande likväl obe¬
taget att, därest sökandena skulle kunna
anses mindre lämpliga, äfven utan ansö¬
kan tillsätta kvalificerad person.
Karlshamn.
1. Ja, i denj mån det kan anses be-
höfligt för våra affärsintressen, och beträf¬
fande lönade konsulat böra dessa äfven så-
vidt möjligt besättas med svenskar.
2. Nej, under förutsättning, att lönade
konsuler besitta fackkunskaper.
3. Ja, där omständigheterna så fordra.
4. Handelsstipendiater från eventuellt
blifvande handelshögskolor.
5. Handelshögskoleexamen i; förening
med praktisk erfarenhet.
9. Kommersiella upplysningar och råd
böra konsulerna lämna svenska handelns,
sjöfartens och industriens målsmän vid
förfrågningar, som ock enskilda personer
i enskilda angelägenheter.
10. Att städse följa de merkantila för¬
hållandena på platsen och, om något inträf¬
far, som kan gagna eller skada Sveriges
handel, genast inrapportera detta och fram¬
för allt påpeka afsättningsmöjligheter för
svenska produkter, äfvensom att årligen
därom inkomma med berättelse.
11. Att de på kommerskollegii försorg
meddelas allmänna tidningar, Genom cir¬
kulär till handelskamrarna och dylikt eller
till särskildt intresserade.
12. Hos en enda myndighet, t. ex. ett
blifvande handelsdepartement, hvilket se¬
dan har att meddela samma till Sveriges
allmänna eller andra kända handels- och
industriföreningar.
13. Utrikesdepartementet och ett blif¬
vande handelsdepartement.
14. Genom kungörandet af ledigheten
samt på grund af ansökningar, så att där¬
vid till sysslans besättande vinnes den
mest kompetente och lämplige; regeringen
dock obetaget att äfven utom ansökningar¬
B 142
na utse skicklig, passande och med sven¬
ska förhållanden förtrogen person.
Förflyttningar böra dock ej ske utan
på särskild ansökan eller med eget med¬
gifvande, såframt konsul anses uppfylla de
fordringar, som äro ställda på honom.
Karlskrona.
1. Då vårt land redan nu torde hafva
fasta beskickningar å alla platser, där re¬
presentation af diplomatisk art är nödvän¬
dig, har nämnden inga önskemål att ut¬
tala rörande upprättandet af flera dylika
beskickningar. Däremot synes antalet af
våra consules missi icke motsvara behofvet,
enär man gifvetvis kan ställa betydligt
större fordringar på de lönade konsulaten
än på de olönade och do förra således
blifva i långt högre grad till gagn för
vår handel och till stöd för vår sjöfart,
anser nämnden inrättandet af lönade kon¬
sulat i största möjliga utsträckning sär¬
deles önskvärdt.
2. Att å orter, dit våra handelsförbin¬
delser koncentreras, anställa särskildt sak¬
kunniga i egenskap af handelsattachéer
eller konsulenter, hvilka genom grundli¬
gare fackkunskaper och mera omfattande
praktisk förfarenhet bättre än konsulerna
skulle kunna betjäna och befrämja våra
kommersiella intressen, vore säkerligen ett
steg i rätt riktning. Af synnerlig vikt
blefve dock, att denna institution så an¬
ordnades, att härför kunde förvärfva^ en
väl kvalificerad tjänstemannapersonal.
3. Nyttan af att anställa osjälfständiga,
lönade biträden vid olönade konsulat före¬
faller tvifvelaktig. Enstaka platser kunna
möjligen finnas, där ett dylikt arrangement
skulle vara lämpligt; äfven skulle anstäl¬
landet å vissa konsulat af en biträdande
vicekonsul eller sekreterare kanske vara
tillräckligt för våra sjöfarandes behof, men
å orter, hvarest vi hafva viktigare han¬
delsintressen att bevaka, bör icke vårt
konsulatväsen anses tillfredsställande ord,-
nadt, med mindre vi där äro representerade
af en för sin uppgift utbildad, själfständig
konsulattjänsteman.
4. Nämnden vill ifrågasätta, huruvida
icke landet kunde erhålla större behåll¬
ning af handelsstipendierna, därest sti¬
pendiaterna, på hvilkas prestanda — åt¬
minstone kvantitativt — större fordringar
kunde ställas, ålades att i vissa hänseen¬
den efter erhållna anvisningar samarbeta
med konsulaten.
5. Såsom kompetensfordringar för in¬
träde på den lönade konsulatbanan an¬
ser nämnden böra stipuleras dels aflagd
mogenhetsexamen och därefter genomgån¬
gen kurs vid högre svenskt eller utländskt
handelsinstitut, dels ock minst tre års
praktisk merkantil utbildning. Däremot
synas särskilda juridiska studier utöfver
handelsinstitutens lärokurser, ehuru önsk¬
värda, dock i allmänhet vara alltför tids¬
ödande för att uppställas såsom obligato¬
riskt kompetensvillkor.
7. Handelsattachéerna och konsulenter¬
na böra med uppmärksamhet följa de kom¬
mersiella företeelserna inom sina distrikt,
med särskild hänsyn till utvecklingsmöj¬
ligheter för svensk affärsföretagsamhet,
samt, öfver sina iakttagelser i dessa hän¬
seenden afgifva berättelser, hvilka, såsom
ofvan framhållits, böra blifva vida mera
omfattande och detaljerade än konsulernas.
Häri böra sålunda lämnas uppgifter om
affärsmarknadens läge, om varor, priser,
konkurxensförhållanden, lämpliga affärsför¬
bindelser med producenter eller afnämare
m. m.
Handelsattachéer och konsulenter anser
nämnden böra anställas genom förordnan¬
de tills vidare, då på så sätt tillfälle bäst
beredes att för föreliggande uppgifter er¬
hålla dugande och väl utbildade tjänstemän.
9. Konsulerna böra i största möjliga
omfattning med beredvillighet tillhandagå
äfven enskilda, där så lämpligen kan ske,
med råd och upplysningar angående de
merkantila förhållandena å respektive
platser.
10. Då eu stor 'del af Sveriges export
går genom utländska mellanhänder, skulle,
för beredande af direkta afsättningsmöj-
ligheter, vara af vikt, att uppmärksamhet
fästes å svenska varors destination, så
långt kännedom därom kunde ernås, samt
att statistiska sammandrag häröfver upp¬
rättades.
11. Nämnden håller före, att konsulat-
berättelserna böra efter af vederbörande
centralmyndighet utförd bearbetning,
skyndsamt och hälst kvartalsvis publice¬
ras. Beträffande upplysningar, som måste
undanhållas offentligheten, synes lämpli¬
gast, att desamma meddelas handels- och
sjöfartsnämndema konfidentiellt eller att,
där de röra mera inskränkt gren af affärs¬
verksamhet, till intresserade riktas en upp¬
maning att hos centralmyndigheten därom
taga kännedom.
12. Att ifrågavarande redogörelser eller
upplysningar samlas hos en enda myn¬
dighet torde vara en nödvändig betin¬
gelse för deras enhetliga bearbetning och
praktiska tillgodogörande. Exportförenin¬
B 143
gen i nuvarande skick synes dock såsom
enskildt företag ej lämpa sig härför. Äf¬
ven synes ett särskildt upplysningskontor
för näringarna onödigt, för så vidt ett han¬
delsdepartement inrättas, hvilket nämnden
med hänsyn till hvad som under punkt
13 anföres anser blifva råtta förmedlings-
länken mellan konsulatväsendet och lan¬
dets näringsidkare.
13. Därest ett statsdepartement för
handel, industri och sjöfart inrättas, nå¬
got som synes nämnden i högsta grad
önskvärdt och nödigt, borde detta, bland
hvars uppgifter skulle blifva att i främs¬
ta rummet handhafva rikets handelspoli¬
tik, jämväl äga alla förutsättningar att
på mest ändamåsenliga sätt leda konsu¬
latväsendet i hvad till dess viktigaste funk¬
tioner hör — dock gifvetvis under erforder¬
ligt samarbete med utrikesdepartementet.
14. Lämpligast torde, enligt nämndens
mening, vara, att konsulattjänsterna i
vanliga fall kungöras till ansökning lediga,
vederbörande myndighet dock obetaget att,
då särskilda skäl föreligga, tillsätta vik¬
tigare tjänster utan ansökan.
16. Då konsulatväsendet nu skall om¬
organiseras, får nämnden slutligen fram¬
hålla vikten af att mesta möjliga göres
för att däri ingjuta lifaktighet och energi.
Konsulernas uppgift är ju för hela vår in¬
ternationella affärsverksamhet ytterst
maktpåliggande; de böra därför ej blott
fylla måttet som dugliga expeditionstjäns-
temän utan äfven vara våra industriella
och merkantila näringars insiktsfulla, före¬
tagsamma och nitiska kunskapare i främ¬
mande land. Konsulernas verksamhet som
stöd åt våra sjömän är utan anmärkning,
men större fordringar, än hvad hittills i
allmänhet skett, böra kunna ställas på
dem såsom pioniärer för våra handelsin¬
tressen.
Kristianstad.
(se v. kons. Ljunggren sid. 109)
Landskrona.
(se kons. Neess sid. 79)
Malmö.
1. Lönade, d. v. s. utsända, konsuler
hafva större effektivitet än valkonsuler,
som äro medborgare i det land, mot hvil¬
ket de hafva att göra Sveriges intressen
gällande. Endast såsom underordnade vice-
konsuler kunna valkonsuler försvaras. Gif¬
vetvis måste framför allt beskickningarna
vara fasta och utsända svenskar.
2. Ja, t. ex. i Köpenhamn för att stu¬
dera Danmarks export- och sjöfartsförbin-
delser eller landtbruk. Exempel härpå kun¬
na hämtas från Tyskland, där man med
framgång anlitat denna utväg.
3. Nej, då är det bättre att göra den
ifrågasatte sakkunnige till konsul, om ock
olönad, så att den, som har arbetet, äfven
bär ansvaret.
4. Ja; bildandet utrikes af handelskam-
rar eller sådana adjungerade »konsulatråd»,
som generalkons. Berenereutz föreslår.
5. Det torde vara riktigast och klokast
att ej uppställa andra kompetensfordrin¬
gar än högre merkantil bildning, språk¬
kunskap och ådagalagd praktisk duglighet.
6. I de större handelscentra. Handels-
attachéer böra vara ambulanta, så att de
kunna undan för undan genomforska olika
länder.
8. I regeln hela länder ett distrikt; men
mindre länder kunna sammanslås.
10. Naturligtvis böra rapporterna afse
alla förhållanden af intresse för hemlandets
näringslif, särskildt där man kan få in¬
pass för dess industrialster med utträn¬
gande af andra.
11. Af oundgänglig vikt är en central-
anstalt, som destillerar och publicerar in¬
kommande stoff, dels tillfälliga notiser i
dagspressen (från lösa tryckta meddelan¬
den), dels periodisk publikation för större
uppsatser. Upplysningar, som böra hemlig¬
hållas, sändas i privatbref- till intresserade.
12. Ja absolut! I utrikesdepartementet
bör upprättas en ny afdelning för dessa
saker under en direktör med sakkunniga
biträden och med en särskild underafdel¬
ning, motsvarande franska »Office Natio¬
nal»; men dessa ärenden böra icke läm¬
nas åt kommerskollegium.
13. Ja, hela ledningen bör samlas på
ett ställe. Om särskildt handelsdeparte¬
ment upprättas, där, eljest i utrikesdepar¬
tementet. Inga konsulatärenden böra hand¬
läggas af kommerskollegium.
14. Efter kungörande. Nej, antagligen
blefve den tvångsförflyttade en dålig kon¬
sul.
15. Då, i sammanhang med upphöran¬
det af gemensamheten med Norge beträf¬
fande konsulatväsendet, ny konsulsstadga
lär komma att utarbetas, torde det vara
önskligt, att densamma icke oväsentligt
förkortas, och att i stället för en mängd
detaljbestämmelser lämnas mera generellt
hållna föreskrifter till instruktion och led¬
ning åt konsulerna, som böra lämnas en
stor själfbestämningsrätt och frihet i ut-
öfvandet af sina ämbeten.
B 144
Marstrand.
Fasta beskickningar och lönade konsulat
äro naturligtvis mycket önskvärda* om
tillgångarna medgifva sådant. Härvid
måste först och främst tillgodoses sådana
platser, där landets handels- och andra in¬
tressen äro af större vikt eller där någon
synnerlig utveckling kan väntas. En af¬
löning förpliktar, äfven om den är liten,
på ett helt annat sätt än ett oaflönadt
uppdrag. Man kan visserligen antaga, att
en oaflönad konsul hjälper en nödställd
svensk till råtta, men huruvida han alltid
inberättar det, som kan vara af vikt att
veta, torde vara mera osäkert. En kon¬
sul får ofta besök af sjömän eller fattiga
resande, och om han då lämnar en mindre
penninghjälp, är det ju ej säkert, att han
därför vill begära ersättning af staten,
men han kan då också lätt tycka, att han
gjort nog för sitt uppdrag och sin titel.
Sten mottager han ett arfvode, låt vara att
detta ej är större än 50 kronor, finner
han lätt, att han måste lämna något i
utbyte, och han kan ej gärna år efter år
kvittera beloppet, utan att han söker
lämna någon valuta genom så goda och
värdefulla upplysningar som möjligt.
En konsul, som är det främmande lan¬
dets undersåte, kan lätt komma i en obe¬
haglig mellanhand. Den underrättelse han
som konsul bör lämna kan vara till olägen¬
het för hans eget land, och det är nog
då troligt, att Sverige får sitta emellan och
att han icke sänder underrättelsen. Hax
han då ett litet arfvode, känner han sig
alltid mera förpliktad mot Sverige, och
om han också icke vill skada sitt eget land,
säger nog hans hederskänsla honom, att
lian bör lämna sitt uppdrag, och det är ju
då tillfälle att få någon, som ej kommer i
en sådan konflikt.
Det bästa sättet att undvika sådana
svårigheter måste alltid blifva att i största
möjliga utsträckning använda svenskar. Att
svenskarna i främmande land hafva känsla
för Sverige är ju en känd sak, särskildt
vet man ju, hvilken oerhörd hemlängtan,
som drabbar våra landsmän i Amerika.
Att uppställa vissa examensfordringar
på dem, som utsändas som konsuler, är
mycket svårt, ty det finnes ej någon exa¬
men, som passar. En consul missus bör
känna till mångahanda om Sveriges vik¬
tigaste industrigrenar, men lian bör också
vara hemmastadd i äktenskapsrätten och
arfsrätten såväl i Sverige som i det främ¬
mande landet. Och vidare måste lian vara
språkkunnig.
En konsul bör sända underrättelse om
viktiga händelser icke blott en gång om
året utan, om så erfordras för att bevaka
Sveriges intressen, äfven dessemellan.
Att dessa offentliggöras i något lämpligt
organ och alla handlingar samlas på ett
ställe bör vara af stor nytta. Skulle de
vara af den beskaffenhet, att de ej kunna
offentliggöras, kunna de ju meddelas han¬
dels- och sjöfartsnämnder, handelskammare
och dylika institutioner.
Eör de konsuler, som icke äro svenskar,
och för hvilka svenskan nog mycket sällan
torde blifva ett tillräckligt kändt språk,
skulle det vara en stor hjälp, om det fun¬
nes en kortfattad bok, som innehölle det
viktigaste af hvad en konsul bör känna
om svenska förhållanden, såsom om äkten¬
skap, arf, medborgarrätt, i bvilket land
brott kan åtalas, utlämningsrätt, ett och
annat ur sjörätten,; t. ex. om bodmeri, samt
i öfrigt allt det, som vare sig i rättsligt
eller annat hänseende kan vara viktigt
att veta. Några korta upplysningar om
Sveriges geografi skulle nog behöfvas, då
man vet, huru oriktiga utländska läroböcker
kunna vara. Några upplysningar ur histo¬
rien, något om landets djurvärld och växt¬
lif och en framställning af de viktigaste
industrigrenarna skulle också vara bra.
Denna bok äfvensom konsnlatstadgan
samt alla andra meddelanden till konsuler¬
na skulle tryckas på svenska, engelska,
tyska, franska, spanska och ryska och sän¬
das till konsulerna på svenska och minst
ett främmande språk.
Eör en konsul, som, ej kan svenska, vo¬
re det då lätt att först se efter en sak
på sitt eget språk och sedan visa det
på motsvarande plats i den svenska boken.
På detta sätt kunde aldrig uppstå misstag
på grund af oriktig öfversättning.
Oskarshamn.
1. Då Sveriges budget för diplomatien
och konsulatväsendet redan stigit till ett
omfång, som icke står i förhållande till
andra länders utgifter för samma ändamål,
så torde snarare en inskränkning vara be¬
höflig och önskvärd.
2. Då aflönadt konsulat bör stå i di¬
rekt förbindelse med beskickningen i resp.
länder och innehafvare af sådant konsulat
enligt vår åsikt bör äga merkantil bild¬
ning, anse vi denna fråga böra besvaras
med nej.
3. Ja, i länder där ny marknad kan be¬
redas för svenska produkter, t. ex. Kina,
B 145
Japan, Egypten och andra platser i Afrika,
Sydamerika, Australien, Ostindien o. s. v.
4. Nej.
5. Humanistisk och merkantil bildning.
6. I hvarje större land bör finnas fast
beskickning, som ju äfven i vissa fall kun¬
de representera Sverige hos angränsande
mindre stater.
Vi anse inga generalkonsulat behöfliga
men däremot ett visst antal aflönadei
konsulat, hvilka böra stå i direkt förbin¬
delse med resp. beskickningar. — Under
de aflönade konsulerna sorterar ett till¬
räckligt antal oaflönade vicekonsuler. -—
Om Storbrittannien och Irland tagas såsom
exempel, mena vi, att landet bör fördelas
i 4 distrikt med London, Liverpool, Dub¬
lin och Edinburg eller Glasgow såsom huf-
vudplatser. Beskickningen och en aflönad
konsul placeras i London samt en aflönad
konsul i hvar och en af de öfriga hufvud-
platsema. — I öfriga sjöstader samt större
handels- och industristäder inne i landet
kunna anställas olönade vicekonsuler, vid
hvilkas sida på de mera betydande plat¬
serna torde böra anställas en aflönad kon¬
sulent.
7. Handelsattachéer och konsulenter bö¬
ra enligt vår mening anställas tills vidare,
tillhandagå allmänheten på förfrågan med
kommersiella upplysningar samt, så ofta
omständigheterna därtill gifva anledning,
till vederbörande myndighet insända be¬
rättelser rörande handel, sjöfart och indu¬
stri.
9. Kommersiella upplysningar borde ef¬
ter förfrågan kunna påräknas från aflönade
konsulat samt sådana vicekonsulat, där
handelsattaché eller konsulent är anställd.
Olönad vicekonsul bör endast åligga att
tillhandagå sjökaptener och sjöfolk med
råd och upplysningar, föra register öfver
ankommande svenska fartyg samt verkstäl¬
la. af- och påmönstring.
_ 10' Aflönade konsuler böra såsom hit¬
tills för hvarje år afgifva konsulatberättel¬
ser äfven omfattande uppgift så noggrann
som möjligt på från Sverige till hans di¬
strikt importerade varor.
11. Redogörelser och upplysningar tor¬
de lämpligast kunna insändas till ett blif¬
vande ^handels- och industridepartement,
hvarifrån efter förfrågan nödiga meddelan¬
den kunna lämnas intresserade.
12. Ja, hos ett blifvande handels- och
industridepartement, eventuellt kombine-
radt med ett upplysningskontor för närin¬
garna.
13. Då vicekonsulaten sortera under kon¬
sulaten och dessa under beskickningarna,
böra enligt vår åsikt diplomatiska ären¬
den ingå genom beskickningarna till ut¬
rikesdepartementet, kommersiella ärenden
genom konsulaten direkt till ett blifvande
handels- och industridepartement samt sjö-
fartsärenden direkt till kommerskollegium,
såvida icke möjligen kommerskollegium
kunde uppgå uti det ofvan omnämnda
handelsdepartementet.
14. Till aflönade konsuler böra antagas
de lämpligaste utan ansökan, och bör en
aflönad konsul kunna förflyttas från en
plats till en annans dock icke: emot hans!
egen önskan.
15. Hela lagen rörande konsulernas äm¬
betsverksamhet torde böra revideras, hvar¬
vid iakttages, att en expeditionstaxa bör
uppställas för oaflönade vicekonsuler.
Piteå.
1. 2. 3. Ja.
4. Nej.
12. Ett upplysningskontor.
14. Platserna böra tillsättas på grund
af ansökningar,
lo. Nej.
Stockholm.
En af de viktigaste uppgifterna för Sve¬
riges utrikes representation bör blifva att
med uppmärksamhet följa alla de till¬
dragelser i utlandet, som kunna inverka
på vårt lands ekonomiska utveckling, och
att i möjligaste mån låta resultatet af
detta arbete komma det svenska närings-
lifvet till godo.
1. Då vårt lands ekonomiska intressen
i utlandet svårligen kunna på annat sätt
behörigen tillgodoses, synes det önskvärdt,
att fasta beskickningar och aflönade kon¬
sulat inrättas i all den utsträckning, som
förhållandena medgifva. Eör att emellertid
i möjligaste mån nedbringa kostnaderna
för vår utrikes representation, synas kon¬
sulära göromål böra i flera fall, än hit¬
tills ägt rum, anförtros åt vederbörande!
diplomatiske representant, en anordning,
som torde vara så mycket lämpligare, då
— såsom äfven i frågeformuläret fram¬
hållits — både diplomater och konsuler
skola tjäna samma ändamål. Besparing
i de nuvarande utgifterna torda ock kunna
genomföras på åtskilliga håll, där arbetet
undergått väsentlig förminskning, sedan
vederbörande beskickning eller konsulat nu¬
mera endast har Sveriges intressen att
tillvarataga.
BIO
B 146
Med afseende å förevarande punkt har
nämnden äfven velat framhålla, att då
våra handels- och sjöfartsintressen på olika
platser kunna tid efter annan undergå
väsentliga förändringar, så bör särskildt
vid organisationen af konsulatväsendet en
viss rörlighet i själfva institutionen efter-
sträf vas. Om sålunda en plats, som i mer¬
kantilt eller maritimt afseende förut spe¬
lat en mera framträdande roll för vårt
land, skulle komma att förlora denna sin
betydelse, så bör också utan större svårig¬
het kunna i vår representation på plat¬
sen göres den förändring, som af om¬
ständigheterna betingas.
2. Äfven om vid tillsättandet af diplo¬
matiska och konsulära befattningar största
möjliga hänsyn tages till vederbörandes
förmåga att kunna på ett effektivt sätt
bevaka och skydda våra ekonomiska in¬
tressen på platsen, synes det ändock i hög
grad önskväxdt, att å de orter, där dessa
intressen äro af särskild betydelse, anstäl¬
las på det ekonomiska området speciellt
sakkunniga biträdande funktionärer. Till
sådan anställning torde böra ifrågakomma
dels personer med grundlig merkantil ut¬
bildning, dels ock personer, som genom
tekniska studier förvärfvat sig förutsätt¬
ningar för att kunna snabbt och praktiskt
bereda våra näringsidkare tillfälle att till¬
godogöra sig i utlandet gjorda uppfinnin¬
gar och rön.
Genom dessa kommersiella eller tekniska
biträden, åt hvilka icke torde böra gifvas
en mera fast anställning på viss plats, vin-
nes ock större möjlighet att åt vår utrikes
representation bereda den rörlighet, som
i det föregående betecknats såsom önsk¬
värd.
3. Att, såsom denna fråga synes inne¬
bära, vid sidan, af' vare sig främmande; lands
gesandt, som åtagit sig vården af Sveriges
diplomatiska angelägenheter-, eller svensk
olönad konsul anställa aflönad vicekonsul
eller sekreterare synes vara en anordning,
som endast undantagsvis bör komma i till-
lämpning, emedan åt dylikt biträde ej tor¬
de böra anförtros annat än expedit.ions-
arbete, hvarmed vederbörande beskickning
eller konsulat lämpligen icke bör betungas.
Hvad angår det under denna punkt jäm¬
väl ifrågasatta anställandet af handelsatta-
chéer, får nämnden åberopa hvad i detta
afseende anföres under punkterna 2 och 6.
4. Under denna punkt har nämnden ta¬
git under öfvervägande fragan om inrättan¬
de, efter utländskt mönster, af svenska han¬
delskammare i utlandet. Dock liar nämn¬
den icke kunnat öfvertyga sig om nyttan af
sådana institutioner. Först och främst tor¬
de det vara ytterst få platser, där omstän¬
digheterna kunna medgifva dylika handels¬
kammares inrättande. Antalet i utlandet
etablerade svenska firmor är endast un¬
dantagsvis så stort, att eif någorlunda
talrik förening skulle kunna bildas ge¬
nom sammanslutning mellan dem. Vidare
torde de allra flesta af dessa firmor, vid
meddelandet af infordrade upplysningar,
ofta komma i den ställningen, att de
måste befara, att de lämnade upplysnin¬
garna kunna användas till gagn för en
eventuell konkurrent men till skada för
dem själfva; och synes vid sådant förhål¬
lande föga resultat vara att emotse af
en handelskammares arbete. De upplys¬
ningar, som kunna önskas af en svensk
firma, hvilken vill arbeta sig in på en
utländsk marknad, och som skulle med¬
delas ax en svensk handelskammare på
platsen, kunna i många fall vinnas äf¬
ven på enskild väg, såsom genom de i ut¬
landet arbetande stora upplysningsbyråer-
na eller genom bankförbindelser o. s. v.;
och i andra fall, då ^beskickning eller
konsulat anlitas och möjligen ej omedel¬
bart kan lämna begärda upplysningar,. lä¬
rer vederbörande minister eller konsul icke
underlåta att, äfven om handelskammare
ej finnes, sätta sig i förbindelse med de
på platsen befintliga firmor, som kunna
förutsättas villiga och i stånd att meddela
dessa upplysningar.
5. De kompetensfordringar, som för när¬
varande böra uppställas för inträde på den
lönade konsulsbanan, äro god allmänbild¬
ning samt särskildt merkantil utbildning,
såväl teoretisk som förvärfvad genom di¬
rekt och ansvarsfullt arbete i handelns
och industriens tjänst. När, såsom man
får hoppas, i framtiden handelshögskole-
undervisning kommer att meddelas äfven i
vårt land, bör måhända en särskild exa¬
men anordnas för blifvande konsulattjäns¬
temän. En särskild juridisk utbildning sy¬
nes däremot ej böra fordras, då förmåga
att handlägga de juridiska ärenden, som i
allmänhet förekomma å konsulaten, tor¬
de kunna förvärfvas genom tjänstgöring
å konsulatkontoren och då vid ärenden,
som fordra speciella juridiska insikter, en
jurist, särskildt kunnig i det främmande
landets lagväsen, i alla händelser torde
behöfva anlitas. Mera vikt bör sålunda
fästas vid praktisk duglighet än vid s. k.
meriter.
6. Med hänvisning till hvad ofvan un¬
der den härmed sammanhängande punkt
1 blifvit anfördt, får nämnden beträf-
B 147
fande punklb 6 förutskicka den anmärknin¬
gen, att placeringen af våra diplomatiska
och konsulära agenter såväl som anslagen
till deras aflöning m. m. torde böra fram¬
för allt bestämmas med hänsyn till omfatt¬
ningen af de intressen, som våra näringar
hafva att bevaka i olika länder och, ä
olika platser.
Hvad därefter angår den först uppställ¬
da frågan om de länder och orter, där fasta
beskickningar, resp. lönade konsulat, böra
företrädesvis finnas, har nämnden fun¬
nit anledning göra följande uttalanden,
med afseende å hvilka emellertid, bör be¬
aktas, att nämnden naturligtvis icke kan
anse sig hafva därmed uttömt detta om¬
fattande ämne, hvilket skulle hafva kräft
vida mera tid och arbete, än nämndejn
kunnat förfoga öfver.
I både Danmark och Norge synas de
konsulära göromålen i båda hufvudstäder-
na utan svårighet kunna öfverlämnas åt
beskickningen, i likhet med hvad som för
närvarande äger _ rum, i Washington och
Konstantinopel. Äfven om beskickningarna
i _ Köpenhamn och Kristiania skulle be¬
höfva för detta ändamål förses med sär¬
skilda biträden, torde ändock åtskillig be¬
sparing kunna uppnås genom undvikande;
af högt aflönade. generalkonsulat.
I Tyskland torde vår nuvarande repre¬
sentation böra i hufvudsak behållas oför¬
ändrad. Dock har nämnden velat ifrå¬
gasätta, huruvida icke det högt aflönade
generalkonsulatet i Lubeck numera borde
lämpligen kunna, ersättas med en för stats¬
verket mindre kostbar konsulär represen¬
tation.
I Itp-bind synes den konsulära repre¬
sentationen böra undergå följande föränd¬
ringar. Generalkonsulatet i Archangel in¬
drages, såsom varande utan betydelse för
den svenska sjöfarten eller handeln. I
S :t Petersburg och i Moskva böra däremot
aflönade konsulsposter inrättas, nämli¬
gen på den förra platsen ett generalkonsu¬
lat och på den senare antingen ett aflö-
nadt konsulat eller ock, med hänsyn till
de säregna förhållandena på denna plats,
ett oaflönadt generalkonsulat med aflö-
nadt biträde. Hvad Finland angår, sy¬
nes någon ändring i den nuvarande kon¬
sulära representationen icke böra vidtagas.
Hvad beträffar Belgien och Holland, tor¬
de kunna ifrågasättas, om icke den diplo¬
matiska representationen därstädes skulle
kunna, helt och hållet indragas och dess
funktioner fördelas på andra lämpliga be¬
skickningar. Om så sker, torde ett, af-
lönadt generalkonsulat i dessa länder bö¬
ra bibehållas; men i annat fall borde det
nuvarande generalkonsulatet i Antwerpen
kunna indragas och beskickningen i Brys¬
sel omhändertaga äfven konsulära göromål
för Belgien och Holland.
# Beträffande Storbritannien och Frank¬
rike synas några mera genomgripande för¬
ändringar i den nuvarande organisationen
icke böra vidtagas; dock att nu utgående
anslag, med hänsyn till det efter unions-
upplösningen minskade arbetet, torde kun¬
na i \dssa fall ej oväsentligt nedsättas.
Hvad Spanien angår, torde det lönade
konsulatet i Bilbao numera kunna indra¬
gas. Den diplomatiska representationen i
Madrid synes böra åläggas att ombesörja
äfven de konsulära göromålen i Spanien,
hvarigenom någon minskning i aflöningen
till konsulsplatsen i Barcelona borde kun-
na åstadkommas.
Äfven i Italien torde de konsulära göro-
målen böra påläggas beskickningen och i
sammanhang därmed en nedsättning gö¬
ras i anslaget till konsulsplatsen i Genua,
hvilken borde bibehållas såsom aflönadt
konsulat.
Den diplomatiska representationen i
Wien och Konstantinopel borde, synes det.
kunna anordnas pa ett för staten mindre
kostbart sätt. Plvad särskildt den senare
platsen beträffar, synas de ekonomiska in¬
tressena böra mera än hittills träda i för¬
grunden. Turkiet — både det europeiska-
och det asiatiska — erbjuder eu mycket be¬
tydande marknad, hvilken hittills alltför
litet uppmärksammats af den svenska han¬
deln och industrien.
I Amerikas Förenta stater synes i fråga
om personalen ej annan ändring böra vid¬
tagas, än att det lönade vicekonsulateit
i Newyork borde kunna indragas, sedan
de norska. göromålen upphört. Hvad Ka¬
nada beträffar, synes den nuvarande an¬
ordningen af den konsulära representatio¬
nen mindre tillfredsställande. Då Montreal
numera är af vida större betydelse ifrå¬
ga om handel och sjöfart än, Quebec,
torde det aflönade konsulatet i sistnämn¬
da stad böra förflyttas till Montreal. I
betraktande af det uppsving, som trafiken
P®’ Sydney (Oap Breton) de senare åren
haft att uppvisa, synes en af lönad konsuls-
post höra. upprättas därstädes.
I Sydamerika torde det aflönade general-
konsulatet i Kio de Janeiro böra förflyt¬
tas till Buenos Ayres. Den senare plats
sen har för oss numera, särskildt sedan
direkt ångbåtsförbindelse på dessa trakter
kommit till stånd, vida större betvdelse
än den förra, och det torde för framtiden
B 148
Blöta svårigheter att därstädes finna, nå¬
gon lämplig person, som utan aflöning till¬
varatager de svenska intressena.
. Med. afseende å vår representation i
östra Asien bör anmärkas, att äfven i Ja¬
pan, den nuvarande placeringen synes böra
ändras. Det generalkonsulat, som för, när¬
varande är förlagdt i Kobe, bör förflyt¬
tas till 'Tokio och där sammanslås med
själfständig svensk diplomatisk represen¬
tation, hvaremot i Kobe och möjligen äf¬
ven i Nagasaki böra inrättas aflönade vi-
cekonsulat.
Hvad därefter angår de kommersiella el¬
ler tekniska biträdenas, placering,, torde
svaret å denna fråga böra i väsentlig grad
bestämmas af de anslag, som kunna vara
att emotse- för detta ändamål. Då det icke
varit för nämnden möjligt att härutinnan
bilda sig något omdöme, har nämnden
ansett sig böra i förevarande afseende,
utöfver hvad ofvan under punkt 2 an¬
förts, här endast framhålla, att de ifrå¬
gavarande attachéerna visserligen böra
komma till hufvudsaklig användning på
utomeuropeiska platser, men att de äfven
inom Europa torde böra placeras i sådana
länder, till hvilka en ökad export af,sven¬
ska produkter kan ifrågakomma, eller hvar¬
est viktiga tekniska upplysningar äro att
vinna. Där så ske kan, synas dessa, funk¬
tionärer böra anställas vid vederbörande
beskickning och därvid erhålla enahanda
ställning som de militära attachéerna.
9, 10, 11 och 12. Kommersiella upp¬
lysningar böra af konsulerna meddelas pri¬
vatpersoner i all den omfattning, ..som är
möjlig utan att skada andras berättigade
intressen.
Rapporter angående kommersiella för¬
hållanden böra afgifvas icke blott omedel¬
bart efter hvarje års utgång utan äfven
eljest, så ofta omständigheterna sådant
påkalla. Speciella afsättningstillfällen bö¬
ra. så skyndsamt som möjligt påpekas för
hemlandets näringsidkare. .
Dessa meddelanden böra i den mån, som
de äro afsedda för att offentliggöras, städ¬
se insändas direkt till den centrala myn¬
dighet, åt hvilken konsulatväsendets led¬
ning är anförtrodd. Med afseende å själf-
va publicerandet vill nämnden framhålla
angelägenheten af att ifrågavarande med¬
delanden fortast möjligt komma till all¬
mänhetens kännedom; hvadan det torde
kunna ifrågasättas, huruvida icke. export¬
föreningens tidskrift bör för detta ändamål
utgifva® oftare än för närvarande är fallet.
. XJpplysningar, h vilka, för att icke skada
svenska intressen, måste undanhållas of¬
fentligheten, böra genom den ofvannämnda
centralmyndighetens försorg på lämpligt,
sätt konfidentiellt meddelas dem, som blif-
vit därtill berättigade efter ansökan, som
af bemälda myndighet bifallits. Sådan!
ansökan bör årligen förnyas och innehålla
försäkran att icke offentliggöra eller på
annat sätt missbruka de upplysningar, som,
erhållas.
13. Ledningen af konsulatväsendet synes,
böra anförtros åt den myndighet, hvilken
vår diplomatiska representation är under¬
ordnad. Med den samverkan mellan di¬
plomati och konsulatväsen, som äfven kom¬
mittén betecknar såsom oeftergiflig, torde
det icke vara förenligt att mellan olika
myndigheter fördelä ledningen af dessa
båda grenar af vår utrikes representation.
På samma, gång nämnden fördenskull an¬
ser, att konsulatväsendet bör, likasom di¬
plomatien, underordnas utrikesdepartemen¬
tet, hvars blifvande organisation bör af-
passas för denna uppgift, får nämnden till¬
lika framhålla angelägenheten däraf, att
ett lifligt samarbete till främjande, af
Sveriges ekonomiska intressen kommer till
stånd mellan detta ämbetsverk och ett
blifvande handelsdepartement.
14. Tillsättningen af de konsulära pos¬
terna lärer svårligen på ett fullt betryg¬
gande sätt kunna äga rum, utan att plat¬
serna offentligen kungöras lediga till an¬
sökning.
16;. I sitt svar på frågan! 1 har nämn¬
den yttrat, att i flera fall än hittills kon¬
sulära göromål böra anförtros åt diplomati¬
ska tjänstemän. Redan af denna anled¬
ning torde vara önskvärdt, att yngre di¬
plomater tidtals finge tjänstgöra vid .kon¬
sulaten, hvarmed ock andra viktiga förde¬
lar vunnes. Då konsulerna stå under ve¬
derbörande beskicknings förmanskap1, är
det af vikt, att beskickningens personal
är noga förtrogen med konsulattjänsten;
och då en af den diplomatiska tjänstens
hufvuduppgifter är att vid underhandlin¬
gar om och tillämpning af handelstrakta-
ter äfvensom vid öfriga förefallande tillfäl¬
len af mångskiftande art tillvarataga hem¬
landets ekonomiska intressen, böra de di¬
plomatiska tjänstemännen bibringas största
möjliga praktiska kännedom om dessa in¬
tressen, h vilket lämpligast torde kunna
ske genom tjänstgöring vid konsulaten
på sätt ofvan nämnts.
B 141)
Sundsvall.
Nämnden anser, att upprättande af lö¬
nade konsulat vore såväl i handelns som
industriens och sjöfartens intressen sär¬
deles önskvärdt, men att detta ej borde
ske i alltför stor utsträckning, i syn¬
nerhet om för ändamålet sjöfartsnäringen
i form af ökade afgifter skulle blifva ytter¬
ligare betungad, utan borde under sådan
förutsättning lönade konsulat upprättas en¬
dast å platser, där sådana pröfvades vara
för bevakande af Sveriges intressen nöd¬
vändiga; samt att det vore ett .önske'i
mål, att till konsuler antoges allenast
svenska män, helst ickel å platsen bosatta
affärsmän;
att, om det icke kunde ordnas så, att
vederbörande konsul själf vore sakkunnig
i kommersiellt afseende, vid hans sida
borde anställas sakkunniga (handelsatta-
chéer, konsulenter), enär konsulatet eljest
näppeligen blefve vårt land till afsevärd
nytta; samt att behofvet af sakkunniga
konsulsbiträden synes företrädesvis hafva
.gjort sig gällande! å utomeuropeiska plat¬
ser, i synnerhet i Sydamerika och i yt¬
tersta östern;
att såsom kompetensfordringar för in¬
träde på den lönade konsulsbanan sås-om
hufvudsakligt villkor icke borde uppställas
ailagda examina, utan att hänsyn fram¬
för allt skulle tagas till personens drif¬
tighet, lians kännedom om värt eget och
det främmande landets förhållanden, före¬
trädesvis de ekonomiska, äfvensom till
.hans språkkunskap och bildning å skilda
områden i öfrigt;
att konsulerna borde, såvidt deras tid
och insikter sådant tilläte, direkt till¬
handahålla enskilda personer kommersiella
upplysningar i största möjliga omfattning,
-såväl skriftligen som muntligen;
att, med afseende å konsulernas för¬
pliktelse att insända redogörelser för kom¬
mersiella förhållanden samt att påpoka a-f-
sättningsmöjligheter för svenska produkter,
handels- och sjöfartsnämnden liölle före,
at.t de hittills brukliga årsrapporterna vore
till föga nytta, då dylika dels icke lästes
och dels i allt fall utkomma för sent,
utan att saken borde i stället så ordnas,
att, så snart något af vikt inträffade i
det främmande landet, konsuln därom
skulle lämna meddelande genast;
, att dessa redogörelser och upplysningar,
för. att med minsta möjliga tidsutdräkt
komma till allmän kännedom, borde oför¬
dröjligen införas i tidningen Svensk Ex¬
port eller annat därmed jämförligt tid¬
ningsorgan; samt att, om en upplysning,
för att icke skada svenska intressen, -må¬
ste undanhållas offentligheten, den lämp¬
ligen borde bringas till de intresserades
kännedom på så sätt, att upplysningen
lämnades konfidentiellt till handelskam¬
mare å platser, där sådan funnes inrät¬
tad, men eljest till handels- och sjöfarts-
nämnd eller annan därmed jämförlig kor¬
poration ;
att, för att de från konsulat inkomman¬
de redogörelser och upplysningar om kom¬
mersiella förhållanden lättast skulle blif¬
va för vederbörande tillgängliga, det vore
önskvärdt, att dessa samlades hos en enda
myndighet eller korporation, ett blifvan¬
de handelsdepartement, men, i afvaktan på
att ett sådant lomme till stånd, Sveri¬
ges allmänna exportförening, då de in¬
tresserade vid berörda förhållande alltid
visste, hvar dylika redogörelser, och upp¬
lysningar funnes att söka; samt
att konsulsbefattningar borde, såsom hit¬
tills, tillsättas efter kungörande af ledig¬
heten och' på grund af ansökningar och
icke, såsom nu äfven satts i fråga, utan
sådant kungörande, endast med hänsyn
till att för hvarje befattning vinna den,
enligt vederbörande myndighets mening,
mest skicklige och passande, enär, en¬
ligt nämndens åsikt, det förra sättet läm¬
nade de bästa garantierna att få lediga
befattningar besatta med de skickligaste
och lämpligaste personerna, hvarförutom,
det gamla befordringssystemet medförde
den fördelen, att allmänheten fick till¬
fälle ätt öfvertyga sig om, att mannamån
icke gjorde sig gällande vid befordringarna;
samt att, äfven för det fall, att det gam¬
la befordringssystemet skulle afskaffas och
ersättas med det nya ifrågasatta, det
icke ansåges lämpligt, att en konsul flyt¬
tades utan ansökning från en plats . till
en annan.
Trelleborg.
1. Där sig göra låter, exempelvis i Kon-
stantinopel, böra de fasta diplomatiska be¬
skickningarna utbytas mot lönade konsulat.
Inrättandet af nya sådana diplomatiska
beskickningar bör undvikas så mycket
som möjligt, däremot böra nya ijönadé
konsulat, besatta med svenska män, i störs¬
ta möjliga utsträckning inrättas.
2. Utan tvifvel är i hög grad önskvärdt,
att sakkunnige handelsattachéer eller .kon¬
sulenter anställas vid beskickningar, som
själfva ej hafva nödig sakkunskap i ären¬
den rörande handel, industri och sjöfart
B 150
eller konsulat, hvars tid är helt upptagen
med andra göromål.
3. Handels- och sjöfartsnämnden, som
inser hvilken stor fördel det är, att svensk
man tillvaratager Sveriges intressen, besva¬
rar frågan med ja i de fall, då ej till oaf-
lönad konsul lämplig svensk man kan er¬
hållas dock med någon tvekan, enär ett
olämpligt tjänsteförhållande torde kunna
uppstå emellan den oaflönade konsuln af
utländsk nationalitet och hans af svenska
staten aflönade biträde, hvilket lätt frestas
att anse sig såsom den verklige represen¬
tanten.
4. Vid mindre konsulat, där ej anställan¬
de af handelsattaché eller konsulent kan
ifrågakomma, bör konsuln dock antingen
själf hafva nödig kunskap i svenska språ¬
ket eller ock hafva tillgänglig svensktalan¬
de tolk.
5. Merkantil och allmän bildning i syn¬
nerhet språkkunskaper. .Juridisk bildning
anser nämnden vara ett stort plus, då öf-
riga förutsättningar finnas.
7. Handelsattachéerna böra öfvertaga de
åligganden, som konsulerna å platser, där
sådana attachéer ej finnas anställda, kom¬
ma att få att främja Sveriges handel,
industri och sjöfart. Konsulenternas upp¬
gift torde variera beroende på det ändamål,
hvarför befattningen är tillkommen. Där¬
om, huruvida handelsattachéerna och kon¬
sulenterna böra i allmänhet anställas för
bestämda, tidsperioder eller tills vidare, är
svårt att afgifva yttrande; dock anser
nämnden, att befattningarna för att verka
tilldragande för förtjänstfulla personer bö¬
ra inrättas så stabila som möjligt. Helt
naturligt måste de emellertid i vissa fall
endast blifva tillfälliga och således också
endast för viss tid besättas.
9. Konsulerna böra ej hafva absolut
skyldighet att direkt åt enskilda personer
gifva kommersiella upplysningar, men böra
i sina instruktioner åläggas att visa det
största möjliga tillmötesgående i sådant
afseende. Däremot böra de vara skyldiga
att besvara alla de kommersiella spörs¬
mål rörande deras distrikt, hvilka af han-
delskamrarna och andra fastställda organ
för handeln, industrien och sjöfarten här
i landet framställas. Häraf framgår att
det är viktigt, att konsulsbefattningarna så
vidt möjligt innehafvas af svenska män,
som sätta Sveriges intressen framför det
främmande landets.
10. Nämnden anser det böra vara kon¬
sulns viktigaste funktion att främja Sve¬
riges handel, industri och sjöfart och bör
han därför ofta insända detaljerade, lätt
öfverskådliga redogörelser öfver kommer¬
siella förhållanden samt ej sky någon mö¬
da att uppspåra och inrapportera nya af-
sättningsmöjligheter för svenska produk¬
ter inom sitt område.
11. Dessa redogörelser och upplysningar
böra insändas direkt till ett blifvande han¬
delsdepartement för att därifrån skyndsam¬
mast utlämnas till handelskammare och
andra organ för Sveriges handel, industri
och sjöfart att hos dem tillhandahållas
intresserade. Beträffande förhållanden, som
ej lämpa sig för offentligheten, torde de¬
partementet böra för hvarje fall bestämma,
hur därmed skall förfaras.
12. Af nämndens svar på frågan 11
framgår, att nämnden anser att dessa re¬
dogörelser och upplysningar, d. v. s. de,
som afgifvas utan föregående förfrågnin¬
gar, böra samlas i hufvudskrift hos han¬
delsdepartementet och i kopior, där dock
ej intagas konfidentiella meddelanden, hos
handelskamrarna och andra organ för
handel, industri och sjöfart.
13. Nämnden anser, att konsulerna böra
i rena kommersiella ärenden sortera di¬
rekt under ett handelsdepartement, som
äfven bör äga rättighet att affordra de
diplomatiska beskickningarna rent kom¬
mersiella upplysningar.
14. Böra obetingadt tillsättas på grund
af ansökning och efter hörande af de vik¬
tigaste organen för handel, industri och
sjöfart.
16. Nämnden anser, att beskickningarna
och i synnerhet konsulaten böra instrueras
att mera än hittills arbeta för främjande
af Sveriges handel, industri och sjöfart,
enär med nuvarande byråkratiska arbets¬
metoder dessa näringar hafva ringa nytta
däraf. Såsom särskildt önskemål vill
nämnden dessutom framhålla, att konsu¬
laten borde åläggas att noggrannare efter¬
följa bestämmelserna angående inrappor¬
terandet till sjömanshusen af värnpliktiga
sjömäns vistelseort.
Uddevalla.
1. Lönade konsulat endast på de för
Sveriges handel viktigare platserna. På
mindre platser oaflönade vice konsuler.
2. Ja.'
3. Vid oaflönade konsulat torde sär¬
skilda sakkunniga i allmänhet vara obe-
höfliga. Genom generalkonsulatens eller de
där anställda sakkunnigas försorg böra alla
inom distriktet önskade upplysningar kun¬
na anskaffas.
B 151
4. Om anställande vid konsulaten af
unga svenska män kunde understödjas ge¬
nom stipendium eller på annat sätt, skulle
sådant med tiden utan tvifvel befordra
vår handel.
5. Minst 20 års ålder. Svensk realsko-
leexamen. Minst 2 års anställning på han¬
delskontor eller konsulat. Språkkunskap.
Däremot ingen juridisk eller akademisk
kurs.
6. Inom Europa de nuvarande, såvida
icke genom upphörandet af gemensamhe¬
ten med Norge inskränkningar kunna gö¬
ras. I utomeuropeiska hamnar böra konsu¬
ler anställas, där genom nya reguliära för¬
bindelser svenska varor vunnit afsättning
eller hafva utsikt att vinna ökad omsätt¬
ning.
7. Att mot viss genom taxa fastställd
ersättning lämna svenska firmor de upp¬
lysningar de begära t. ex. statistiska upp¬
gifter, anvisning på lämpliga agenter, på¬
litliga jurister m. m. samt själfmant fästa
uppmärksamheten på sådant, som kan be¬
fordra Sveriges intressen. Anställas »tills
vidare».
9. Endast till svenska handelsfirmor el¬
ler myndigheter, ej till pressen.
10. Uppgifterna, som skola offentliggö¬
ras, böra lämnas snarast möjligt och publi¬
ceras om möjligt kvartalsvis. Anvisningar
om afsättningsmöjligheter böra publiceras
med varsamhet, emedan eljest de intresse¬
rade utländska konkurrenterna genom hål¬
lande af exportföreningens tidskrift skörda
frukt af sådana upplysningar.
11. Allmänna statistiska uppgifter, som
i alla. fall blifva offentliggjorda utrikes,
må tryckas antingen i exportföreningens
tidskrift eller i en annan särskild kvar¬
talskrift. Sådan; upplysning, som ej lämp¬
ligen bör utspridas, bör ej offentligen tryc¬
kas, utan genom cirkulär i slutet bref per
post kunna tillställas de svenska firmor,
som tillhöra branschen i fråga.
12. Ja. Hos utrikesdepartementets han-
delsafdelning intill dess att ett sjelfstän¬
digt handels- och industridepartement blif-
vit inrättadt.
13. Ledningen bör finnas på ett ställe,
så att icke oreda kan uppstå eller flera
myndigheter behandla samma ärende.
14. Platserna böra ej som hittills an¬
slås lediga, men då ledighet uppstått, bör
mottagande af ansökningar ej vägras. Yid
tillsättandet må endast hänsyn tagas till
lämplighet och duglighet. Förflyttningar
må kunna ske.
16. I möjligaste mån prompt och affärs¬
mässig behandling af ärendena är önskvärd.
Västervik.
1. Nej! — endast på sådana orter, där-,
Sveriges intresse sådant oundgängligen
kräfver;
2. Jal — På sådana orter, som utgöra
mera betydande handelscentra, torde en
dylik åtgärd blifva, till nytta för svensk
handel;
ö. Kombinerad juridisk och merkantil
utbildning samt dessutom fullkomlig kän¬
nedom om språket i det land, där konsuls-
befattningen skall tillträdas, äfvensom att
vara svensk medborgare;
7. Deras uppgift bör vara att lämna
råd och upplysningar i alla kommersiella
sakförhållanden samt att iakttaga och
meddela allf, som kan befordra den svenska
handelns utveckling och intressen; böra
anställas tills vidare af många skäl, som
sannolikt äro för väl kända för att be¬
höfva relateras;
9. Alla sådana upplysningar, som be¬
gäras rörande rena sakförhållanden, s'olidi-
tetsupplysningar m. m.;
10. På sådana orter, där handelsatta-
ehéer eller konsulenter icke finnas, skola
konsulerna eller vice konsulerna lämna al¬
la upplysningar, som eljest tillkommit de
förra att lämna. Alla konsuler skola dock
fortast möjligt, då anledning finnee, in¬
sända redogörelse för sitt distrikt röran¬
de kommersiella förhållanden, äfvensom
underrättelse om utsikterna för svenska
produkters afsättning därstädes;
11. Konsulernas, handelsattachéemas el¬
ler konsulenternas redogörelser eller rap¬
porter skola insändas till handelsdeparte¬
mentet (ett blifvande), som fortast möjligt
föranstaltar, att hufvudinnehållet blifver
kungjordt i, förutom Post- och Inrikes
Tidningar, minst 4 andra större tidningar
från vidt skilda orter i Sverige, t. ex.
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sunds¬
vall.
Ifrågavarande upplysningar torde lämp¬
ligen af handelsdepartementet kunna sän¬
das till respektive handels- och sjöfarts-
nämnder, hvilka i sin ordning delgifva
intresserade;
12. Ja, hos ett blifvande handelsdepar¬
tement.
13. Högsta ledningen hos utrikesdepar¬
tementet, men allt som rör kommersiella
förhållanden samlas hos handelsdeparte¬
mentet.
14. Aflönade konsulsbefatt-ningar böra
annonseras lediga, och af sökandena bör
handelsdepartementet förorda den lämpli¬
gaste till platsens erhållande.
B 152
Då aflönade konsulat skola sölas, bör
en förutvarande aflönad konsul ej kunna
•flyttas till annan plats, med mindre han
söker denna befattning.
16. Inga andra än att till konsulsbefatt-
ning väljes sådan person, om hvilken man
.med någorlunda säkerhet kan antaga, att
han på ett fullt opartiskt sätt skall be¬
vaka och främja Sveriges intressen; och,
så vidj-t sig göra låter, bör ej till konsul
väljas person, som förut representerar eller
därefter kommer att representera annat
land.
Ystad.
1—4. Nämnden anser upprättandet af
aflönade konsulat i största möjliga ut¬
sträckning önskvärd och besvarar frågorna
2 och 3 med ja, hvaremot nämnden å
frågan 4 svarar nej.
5. Kompetensfordringarna torde böra
ställas så, att för inträde å den löna¬
de konsulsbanan uppställes såsom villkor
att äga god allmänbildning jämte merkan¬
til bildning.
6. Nämnden förmenar, att de fasta be¬
skickningarna i Spanien, Portugal och Tur¬
kiet saklöst kunna indragas.
7. Handelsattachéernas och konsulenter¬
nas uppgift bör vara att tillhandagå be¬
skickningarna eller konsulerna med upp¬
lysningar i merkantila frågor, att upp¬
rätta statistiska uppgifter angående respek¬
tive lands handel, industri och sjöfart samt
att med uppmärksamhet följa ifrågavaran¬
de lands merkantila förhållanden och för¬
skaffa sig underrättelser om afsättnings-
möjligheter för svenska produkter samt
fästa uppmärksamhet å eventuella brister
eller förändradt sätt i effektueringen af
exporten, om hvilket allt de böra äga
skyldighet att göra anmälan hos vederbö¬
rande beskickning eller konsul; och hål¬
ler nämnden före, att dylika platser böra
tillsättas endast tills vidare.
9. Konsulerna böra tillhandahålla en¬
skilda personer kommersiella upplysningar
i frågor om tull, trafik- och sjöfartsför-
hållanden samt exportmöjligheter till och
från beträffande länder och platser.
10. Det bör åligga konsulerna att Inom
viss tid årligen insända redogörelser för
de kommersiella förhållandena (industri,
handel och sjöfart) samt att så ofta anled¬
ning finnes påpeka afsättningsmöjligheter
för svenska produkter och industrialster
och att tid efter annan insända meddelan¬
de om priser och utsikter för produkter
m. m., som från platsen eller landet i
fråga hufvudsakligen utföras.
11. Upplysningar böra samtidigt direkt
insändas till ett blifvande handelsdeparte¬
ment eller handelskamrarna, hvilka senare
böra hålla sådana upplysningar, som ej
lämpa sig för allmänheten, tillgängliga för
enskilda intresserade.
12. Det synes önskvärdt, att från be¬
skickningar eller konsulat inkommande re¬
dogörelser och upplysningar samlas hos en
myndighet och att ett handelsdepartement
torde vara härtill lämpligast.
13. En del konsulatärenden böra öfver-
flyttas till det blifvande handelsdeparte¬
mentet.
14. Nämnden anser, att aflönade kon-
sulsbefattningar böra såsom hittills till¬
sättas efter ansökningar och att vid_ till¬
sättandet bör tagas hänsyn. till nationa¬
litet samt duglighet och lämplighet för
platsen; att förflyttningar i allmänhet ej
äro lämpliga, särskildt därför, att man .all¬
tid måste förutsätta, att den. förflyttade be-
höfver tid för att sätta sig in i förhål¬
landena å en plats; att f örflyttning utan
eget medgifvande ej bör ske, samt att sam¬
ma principer i tillämpliga delar böra följas
vid tillsättande af de olönade konsulaten.
15. Ändringar i konsulsstadgan blifva
utan tvifvel nödiga till följd af dels skils¬
mässan mellan Sverige och Norge, dels
förslaget om förändradt pensioneringssätt
för sjömän, dels värnpliktsförhållanden
m. m.
Utlåtanden af andra korporationer.
Järnkontorets fullmäktige.
Fullmäktige hafva uppdragit åt sär¬
skilda delegerade, nämligen bruksägarne
Carl Danielsson och A. Henrik Görans¬
son samt bruksdisponenten E. J. Ljung¬
berg och kontorets verkställande direk¬
tör, vice häradshöfdingen E. Kinander att
uppgöra förslag till de uppstäilda frå¬
gornas besvarande och anse, att det här
nedan återgifna utlåtandet från dessa de¬
legerade i hufvudsak uttrycker fullmäk¬
B 153
tiges -uppfattning med afseende å de i
.cirkuläret innehållna frågor, som ansetts
böra blifva föremål för fullmäktiges utta¬
lande. Beträffande delegerades svar å den
första af berörda frågor vilja likväl full¬
mäktige erinra, att delegerades yttranden
om diplomat- och konsulatväsendets jäm¬
förelsevis ringa betydelse för den af Järn¬
kontoret företrädda industrien enligt full¬
mäktiges mening förnämligast böra hän¬
föras till förutvarande förhållanden, men
vilja fullmäktige för sin del gärna, hysa
den förhoppningen, att ett omorganisera,dt
diplomat- och konsulatväsende skall mera
än hittills visa sig i stånd att verka gag¬
nande för den svenska handeln och in¬
dustrien och således äfven för järnhandte¬
ringen.
1. Delegerade hålla före, att för till¬
godoseende af handelns och industriens,
särskildt järnindustriens, intressen beskick¬
ningar och konsulat, således äfven fasta
beskickningar och lönade konsulat, numera
icke äga någon väsentligare betydelse eller
äro till omedelbart gagn för handelns ut¬
vidgande, åtminstone hvad angår de euro¬
peiska länderna, utan handeln och industri¬
en måste företrädesvis lita till de privata
förbindelser, som med nutidens högt utveck¬
lade samfärdsel i så rikt mått stå till
buds. Öppnandet och upparbetandet af
nya marknader i utlandet för svenska
produkter kan nämligen enligt kommitte-
rades tanke icke ske framgångsrikt, med
mindre ett privatekonomiskt intresse där¬
vid' direkt engageras; och en sådan verk¬
samhet torde icke vara förenlig med den
nutida uppfattningen om de diplomatiska
och konsulära representanternas ställning.
Dessas uppgift å handelns och industriens
fält lär hufvudsakligen blifva att följa
den ekonomiska, utvecklingen, inom det
land, där de äro anställda, samt ined-
skyndsamhet inrapportera hvad däraf kan
vara af intresse för det egna landet; och
det synes kommittérade tvifvelsamt, om
för nämnda ändamål fasta beskickningar
och lönade konsulat i större utsträckning
än för närvarande kunna behof vas.
Att för sjöfartsintressena, däremot kon¬
sulära representanter i utlandet äro nöd¬
vändiga, medgifves gärna, men huruvida ur
denna synpunkt någon utsträckning af de
lönade konsulaten kan vara erforderlig
tilltro sig kommitterade icke att bestämma.
■ 2. Då såväl för beskickningar som lö¬
nade konsulat de ekonomiska frågorna må¬
ste anses såsom de viktigaste, bör det
gifvetvis- vara, till gagn att å de mest
betydande orterna fä speciellt sakkunniga
inom handelsområdet vid dem anställda.
3. Hvad under punkt 2 anförts, synes
äfven tillämpligt i fråga om olönade kon¬
sulat ; och torde handelsattachéer eller
konsulenter böra äga företräde framför
vice konsuler och sekreterare.
4. Det synes kommitterade böra blifva
föremål för utredning, huruvida icke de
särskildt af franska staten omhuldade pri¬
vata handelskamrarna i utlandet (cham-
bres de commerce) borde äfven för iSve-
riges del kunna, komma till användning.
Gifvet torde vara, att sådant icke kan
ske i någon större utsträckning, då en¬
dast på ett jämförelsevis ringa antal plat¬
ser lämpliga ledamöter i tillräckligt antal
lära kunna erhållas: men det vill före¬
falla kommitterade, som om en dylik an¬
ordning, där den kan genomföras, borde
utgöra en god komplettering af den diplo¬
matiska och konsulära representationejn.
5. Ehuru med hänsyn till de många
formella angelägenheter och rena rätts¬
frågor, som falla inom konsulernas verk¬
samhetsområde, juridisk bildning synes
önskvärd för inträde på den lönade kon-
sulsbanan, äro dock kommitterade tvek¬
samma, om sådan bör uppställas såsom
oeftergifligt villkor och icke utrymme bör
beredas jämväl för andra bildningsområ¬
den, särskildt det merkantila. Hufvudvik-
ten måste naturligtvis ligga på den rent
personliga dugligheten.
6(. Å de i denna punkt innehållna frågor
angående den diplomatiska och konsulära
representationens lämpliga anordnande i
de skilda länderna anse sig kommitterade
ej böra vidare ingå, än att kommitterade!
vilja såsom sin åsikt uttala, att för handel
och industri behofvet af officiella före¬
trädare synes störst i de aflägsnare utom¬
europeiska länderna, där det faller sig-
svårt att kontrollera privata förbindelser,
och följaktligen förtroendemissbruk från
dessas sida med däraf alstradt behof af
hjälp till rättelses vinnande lättare kan
förekomma. Såsom dylika länder må fram¬
hållas Kina, Japan, Australien, Indien,
södra, Afrika, Brasilien och Argentina.
7. Handelsattachéernas och konsulenter¬
nas uppgift torde böra vara att så in¬
timt som möjligt intränga i vederbörande
orters och länders ekonomiska förhållan¬
den och nyttiggöra sina sålunda förvärf-
vade insikter vid affattande af beskicknin¬
garnas eller konsulernas berättelser i samt
meddelande af kommersiella upplysningar.
Kommitterade vilja ifrågasätta, om icke
■för berörda uppdrag helst borde förvärfva^
B 154
yngre lämpliga handelsidkaxe, som etter
att vid beskickning eller konsulat hafva
förvärfvat noga kännedom om utländska
förhållanden vilja återgå till ett prak¬
tiskt utöfvande af sitt yrke och icke ef¬
tertrakta ett lefvebröd å den diplomatiska
eller konsulära banan. På sådant sätt
borde anordningen med handelsattachéer
och konsulenter kunna blifva till afsevärdt
gagn för lyftande af det svenska handels-
ståndet. Kan saken ordnas på detta sätt.
lärer det falla af sig själft, att anställnin¬
gen af handelsattachéer och konsulenter
ej bör ske tills vidare utan för bestämda
tidsperioder, förslagsvis på 3 år.
9. Af den uppfattning, kommitterade
här ofvan uttalat i fråga om konsulernas
ställning till handeln och industrien, föl¬
jer, att kommitterade anse, att man ej
å konsulerna bör ställa alltför stora for¬
dringar i afseende å direkt tillhandahål¬
lande af kommersiella upplysningar åt en¬
skilda personer; men väl måste man af
dem kräfva att i händelse af kommer¬
siella tvister i utlandet kunna erhålla
goda och tillförlitliga anvisningar till
hjälp vid deras lösande.
10. Då de nu föreskrifna årliga recfo-,
görelserna i allmänhet visat sig komma
för sent och vara till ringa nytta, är det
ett önskemål, att rapporter, om också
endast kortfattade och angifvande blott de
viktigaste företeelserna, insändas oftare;
och om det blir alltför mycket att påfordra
månatliga redogörelser, synas dylika böra
afgifvas åtminstone kvartalsvis.
11 och 12. Kommitterade anse, att kon¬
sulernas rapporter snabbast torde kunna
offentliggöras genom deras öfverlämnande
till Exportföreningen, hos hvilken i så¬
dant fall alla från beskickningar och kon¬
sulat inkommande upplysningar om kom¬
mersiella förhållanden borde samlas. Sag¬
da förening bör nämligen, befriad från de
formaliteter, som alltid vidlåda ett ämbets¬
verk, kunna åstadkomma en hastigare ex¬
pedition. Huruvida densamma, för att kun¬
na fylla omförmälda uppgift, behöfver om¬
organiseras, äro kommitterade ej i till¬
fälle att afgöra.
Upplysningar, som måste undanhållas
offentligheten, synas på det för hvarje till¬
fälle lämpligaste sätt böra särskildt del-
gifvas vederbörande intresserade. Någon
allmän regel härför torde svårligen kun¬
na uppställas.
13. Eör att konsulatväsendet skall i
samverkan med diplomatien kunna väl
fylla sin uppgift, är det enligt kommit-
terades mening oundgängligen nödigt, att
ledningen af båda och ansvaret för båda,
helt och odeladt, lägges på ett håll, näm¬
ligen hos utrikesdepartementet, utvidgadt
och ombildadt till ett departement jämväl
för utrikes glandel och sjöfart-, hvilken
anordning dock ingalunda skulle utesluta
behofvet af ett särskildt departement för
inrikes handel och näringar.
14. Då, såsom ofvan nämnts, det huf-
vudsakligaste vid tillsättandet af konsuls-
befattningar är att vinna den för hvarje
plats dugligaste, anse kommitterade, att
det nuvarande tillvägagåendet med kun¬
görande och ansökningar endast undan¬
tagsvis bör komma till användning, näm¬
ligen då därförutan lämplig person ej
står att erhålla.
Järnverksföreningen.
Sverige har, trots dess fattigdom på sten¬
kol, mycket stora förutsättningar att blif¬
va ett industriland. Detta är numera ett
erkändt faktum. Sveriges framtida -ekono¬
miska utveckling kommer ock att i väsent¬
lig mån bli beroende på, huruvida vi mäkta
att öka vår industriella produktion. Yårt
eget afsättningsområde är obetydligt. Skall
industrien i vårt land kunna drifvas som
verklig storslöjd, äro vi hänvisade att
afsätta större delen af varorna i främ¬
mande land. Schweiz och Belgien visa,
hvad små länder genom företagsamhet och
intensiv exporthandel kunna uträtta. I
motsats till dessa länder, som ligga när¬
mare världsmarknadens brännpunkter, bar
Sverige ett aflägset läge. Dess rika na¬
turliga hjälpkällor: vattenfall, skogar och
grufvor, ligga till största del inuti landet.
Fraktkostnaderna för exportvarornas tran¬
sport till hamn äro betungande höga. Lah-
dets geografiska form är sådan, att en kon¬
centration på en eller två stora exportham¬
nar ej är möjlig. Därigenom nedsättas
hamnstädernas förmåga att anordna och
upprätthålla direkta regelbundna sjöfarts-
förbindelser med afsättningsorterna. Men
dessa olägenheter äro ingalunda oöfver-
vinnbara. Det ligger i sakens natur att
desamma komma att minskas eller borteli-
mineras, i samma mån som vår industri
och dess export växer. Ty större varu¬
mängd möjliggör nedsättning af järnvägs¬
taxorna och inrättande af direkta sjöfarts-
förbindelser samt medför billigare omkost¬
nader o. s. v. Tysklands och Eörenta sta¬
ternas utveckling under senaste, trettio åren
lämnar påtagligt bevis på, hvilken stor för-
lä 155
inäga ä ena sidan massproduktion och. å
den andra långt gående förädling hafva att
öfvervinna sådana svårigheter, som följa
med ett lands kontinentnatur. En högt
ökad industriproduktion är sålunda det
villkor, som för Sveriges utveckling när¬
mast är att fylla.
Genom hvilka medel detta mål skall
nås är en mycket omfattande fråga att
besvara. Men ett af medlen är med viss¬
het, att Sveriges industriidkare sättas i
tillfälle att förvärfva den möjligast snab¬
ba och noggranna kunskap om förhållan¬
dena på de olika främmande markna¬
derna, deras köpbehof sä till art som
grad, hvilka fordringar man ställer på
varans yttre och inre beskaffenhet, huru-
(dana varor konkurrerande nationer där
försälja, hvilka leverans- och likvidsvill-
kor de bjuda, hvilka handelsbruk i öfrigk
därstädes råda o. s. v. Den merkantila
spanings- och bevakningstjänsten är i
världskonkurrensen af mycket stor vikt,
större än man i allmänhet föreställer sig.
Den, 'som tidigast är underrättad om,
hvar ett behof förefinnes, har mera tid
att omsorgsfullt beräkna alla möjligheter
och kan tidigast vara färdig med sin
offert. Och ju grundligare den ene kon¬
kurrenten dessutom känner den andres
företräden såväl som svagheter, desto stör¬
re utsikter har han att -afpassa denna
offert, så att han får ordern och därvid
erhåller högsta möjliga pris, på samma
gång som han i möjligaste mån tillmötes¬
går de af köparen sä-rskildt önskade le-
veramsvillkoren. Möjligheten att få en
offert accepterad är nämligen ej .blott,
beroende! på, att den utbjudandes prid
är lägre än konkurrenternas utan ej sällan
äro andra omständigheter afgörande för
köpalen, såsom varans anpassning efter
afsättningsortens vanor och behof, leve¬
ranssättets bekvämlighet, garantier i af¬
seende å varans duglighet o. s. v. Den,
som; härvidlag kommer med den bästa
offerten, lyckas ofta erhålla högre pris
än det, hvartill samtidigt en iinnande
vara utbjudes.
Krafvet på erhållande af snabba och
goda merkantila underrättelser, s. k.
kommersiell information, framträder alltmer
för industriens och exporthandelns iaka-
re, i samma mån som det för dem gäl¬
ler dels att afsätta varan i stora kvan¬
titeter, dels att sälja andra varor än lätt-
sålda svenska specialiteter, dels slutligen
att sälja under svåra konjunkturer, då
marknadspriset står nära förlustgränsen.
Härvid är det gifvet, att den enskilde
affärsmannen alltid i första hand måste
lita till de privatförbindelser, som han
kan förskaffa sig i utlandet. Genom egna
agenter eller genom filialkontor inhämta
sålunda särskildt de större exportörerna
underrättelser om de marknader, på hvil¬
ka de vilja inleda nya förbindelser el¬
ler å hvilka de önska behålla och ut¬
veckla redan vunna sådana. Och privata
sammanslutningar underlätta därvid stun¬
dom de enskildes sträfvanden.
Ej ens de största exporthus kunna -emel¬
lertid hafva agenter öfverallt och äro där¬
för icke i tillfälle att själfva beakta alla
afsättningsmöjligheter. Och i fråga om de
många mindre exportindustrierna -och -ex¬
portörerna gäller i ännu högre grad, att
de icke skulle kunna ensamma bära kost¬
naderna för vinnande af nödiga upplys¬
ningar angående utländska marknadsför¬
hållanden och därmed sammanhängande
omständigheter.
öfverallt har också staten trädt emellan
för att bevaka ifrågavarande intresse för
näringarna och handeln. Detta sker mer
eller -mindre tillfredsställande dels ge¬
nom beskickningarna, dels och framför
allt genom konsulerna, dels genom de
centralorgan i hemlandet, som hafva att
samla, bearbeta och tillhandahålla intres¬
serade de från förstnämnda myndigheter
eller på a-nnat sätt förvärfvade upplys¬
ningar.
Frågar man emellertid våra näringars
män inom exportindustri och exporthandel,
huruvida de svenska beskickningarna och
konsulaten visat sig ägnade att utföra
det viktiga värfvet att förhjälpa vår ex¬
portindustri till ökad afsättning, får man
ett hardt när enhälligt nekande svar.
På samma gång som man vitsordar den
beredvillighet och det nit, som dessa
myndigheter städse ådagalägga, då de an¬
litas för vinnande af biträde i administra¬
tiva eller personliga angelägenheter, be¬
klagar man, att Sveriges officiella represen¬
tanter i utlandet i allmänhet äro i af¬
saknad af den merkantila utbildning och
erfarenhet, som kräfves för att de skola
kunna effektivt tillvarataga Sveriges eko¬
nomiska int-ressen i den mening, hvar¬
om nu är fråga. Man finner, att såväl
på grund häraf som i följd af mindre
tillfredsställande anordningar i konsulat¬
väsendets organisation och reglementeran-
det af dess uppgifter, våra konsulers
verksamhet i jämförelse med konsulernas
i åtskilliga andra länder är alltför litet
riktad på främjande af Sveriges handels-
B 156
■förbindelser och på meddelande af snab¬
ba underrättelser, och slutligen har sak¬
naden af en i exportnäringarnas intresse
kraftigt verksam centralledning för kon¬
sulernas arbete framhållits och visat sig
kännbar.
Med desto större tillfredsställelse och
intresse har man hälsat Kungl. Maj :ts
beslut att söka omorganisera diplomat-
och konsulatväsendet och därmed samman¬
hängande institutioner i sådant syfte, att
hufvuduppgiften åtminstone för konsulerna
blir att ställa sig i de svenska näringar¬
nas tjänst.
Ty endast för den händelse en dylik om¬
organisation kommer till stånd och med
konsekvens och kraft tillämpas, kan kon¬
sulatväsendet blifva till någon egentlig
nytta för utvecklingen af Sveriges handel
och industri.
Efter dessa mera allmänna uttalanden
-öfvergår styrelsen till besvarandet af en
del af de framställda frågorna:
1—f. I hvilken utsträckning upprät¬
tandet af fasta beskickningar och lönade
konsulat är behöfligt eller önskvärdt med
hänsyn till de politiska, administrativa
■och judiciella uppgifter, som tillkomma
dessa myndigheter, är en fråga, som från
styrelsens för Järnverksförening-en, sida
icke kan besvaras. Styrelsen önskar dock
framhålla, att densamma med hänsyn till
det intima sambandet mellan de allmänt
politiska och de handelspolitiska frågorna
till fullo inser vikten af att fasta beskick¬
ningar allt framgent finnas inrättade i
den utsträckning förhållandena medgifva.
Å de orter, där beskickningar af poli¬
tiska eller andra skäl måste finnas, är det
emellertid önskvärdt, att desamma så vidt
möjligt öfvertaga det på samma ställe
inrättade konsulats administrativa och ju¬
diciella funktioner, så att konsuln kan få
mera odeladt ägna sig åt sin blifvande
hufvuduppgift att befrämja den svenska
handelns och näringarnas intressen.
Att på de orter, hvarest beskickning
ej finnes och aflönadt konsulat med hän¬
syn till merkantila intressen ej är erfor¬
derligt, handelsflottans behof af biträde
från representanter- för hemlandet bör kun¬
na tillgodoses genom olönade konsuler
eller vice konsuler, förefaller styrelsen
antagligt.
Erån handelns och industriens synpunkt
är otvifvelaktigt anställandet af från hem¬
landet utsända lönade konsuler (consules
missi) principiellt att förorda. Äro dessa
behörigen kvalificerade, böra de nämligen
vara bättre förtrogna med förhållandena
i Sverige och äfven hafva större förut¬
sättningar att mera opartiskt gagna den
svenska handeln och industrien än på
platsen boende köpmän, hos hvilka hän¬
synen, till egna eller deras eget lands
intressen åtminstone kan tänkas- undan¬
skymma vikten af de svenska exportsträf-
vandena.
Då emellertid ekonomiska synpunkter
lära hindra utsändandet af lönade konsuler
annat än till sådana platser, som äro äf
särskild vikt för vår export- och frakt¬
marknad, anser styrelsen sig böra fram¬
hålla betydelsen af att lönade konsuler
framförallt bli anställda å för utveck¬
lingen af våra affärsförbindelser viktiga
aflägsnare, särskildt utomeuropeiska orter.
På åtskilliga ställen inom Europa, där de
genom statens försorg anskaffade upplys¬
ningarna om ekonomiska förhållanden lät¬
tare kunna kontrolleras och suppleras ge¬
nom privata förbindelser, torde i öfrigt
den konsulära rapporteringsfunktionen kun¬
na ombesörjas af beskickningarna, hvari¬
genom någon besparing till förmån för
andra orter kunde åvägabringas.
Ett synnerligen kraftigt medel att gif¬
va det offentliga kommersiella upplys-
ningsväsendet dess nödiga effektivitet an¬
ser styrelsen vara, att ett tillräckligt
antal merkantila sakkunnige (handelsatta-
chéer, konsulenter eller hvad de nu må
benämnas) anställas.
Det är nämligen påtagligt att, äfven
om konsulatväsendet omorganiseras i önsk¬
värd riktning, ett så stort antal af de nu¬
varande innehafvarne af konsulsbsfattnin-
garna komma att bibehållas,, att den nya
organisationen skulle för lång tid och i
väsentlig mån förbli en organisation ■ på
papperet, om icke något sätt uppfunnes
att under öfvergångstiden minska olägen¬
heterna af, att konsulerna sakna den mer¬
kantila utbildningen och ej heller äga
vana vid det slags arbete, som borde blif¬
va deras hufvuduppgift. De föreslagna
merkantilt sakkunniga tjänstemännen skul¬
le enligt styrelsens åsikt just ,vara läm¬
pade att under första tiden utfylla nu
påpekade brist och styrelsen tvekar icke
att tillägga, att de äro för detta än-
namål nödvändiga, om Sveriges näringar
inom beräknelig tid skola kunna vänta att
draga de afsedda nya fördelarna af den
dyrbara institution, som Sveriges officiella
ombud i utlandet bildar.
Men äfven när den tid kommer, då
våra konsulat blifvit besatta med ur före-
nämnda synpunkt mera kompetenta inne-
B 157
häfvare, torde det vara lämpligt att på
åtskilliga viktigare affärsplatser vid kon¬
sulaten tid efter annan eller till och med
permanent, ehuru med personalombyten,
attacherad yngre, vakna, energiska och
begåfvade män, som hafva till uppgift
att alldeles särskildt och uteslutande ägna
sig åt den ifrågavarande ortens eller lan¬
dets betydelse för Sveriges handel och in¬
dustri, hvarvid de hafva att påräkna stöd
af konsulns lokalkännedom, erfarenhet och
vunna personliga förbindelser.
Oafsedt nu antydda uppgifter för dessa
merkantilt sakkunniga kan det ifråga¬
komma att på det sätt anlita sådana, att
specialexperter utsändas till skilda trak¬
ter för undersökande af olika förhållan¬
den. Så t. ex. kan det hända, att af sätt i
ningen af en vara på viss ort helt plöts¬
ligt upphör eller i hög grad förminskas,
och i detta fall bör en dylik expert ome¬
delbart utskickas för att undersöka orsaken
härtill. Eller man erfar, att på ett håll
en exportartikel numera skall hafva större
möjligheter för afsättning än en annan,
förut till samma ort exporterad, ett för¬
hållande, som jämväl lämpligen bör bli
föremål för omedelbar utredning.
Dessa handelsattachéers eller experters
arbete skall naturligtvis för dem utgöra
en god skola för eu blifvande konsulsverk-
samhet. Staten har sålunda genom den
föreslagna anordningen äfven den. förmånen
att i denna personal äga en kår, ur hvil¬
ken konsulsstaten kunde rekryteras på ett
sätt, som afgjordt skulle medföra höjning
af den konsulära kompetensen sådan man
tänker sig densamma efter ombildningen.
Ä andra sidan bör utsikten för dessa
handelssakkunnige att erhålla befordran,
till bättre konsulsplatser jämväl utgöra en
borgen för att hvad man kallar duktigt
och dugligt tolk sökte inträde på banan.
Det är emellertid gifvet1', att nyttan
af systemet med dylika merkantilt sak¬
kunnige blir i hög grad beroende på, huru¬
vida det publika kommersiella upplysnings-
väsendet har en verkligt effektiv central¬
ledning, som har förmåga att under oaf¬
låtlig uppmärksamhet på världsmarknaden
organisera och gifva initiativ för dessa
experters verksamhet.'
Jämverksföreningens styrelse kan icke
biträda de framkomna förslagen om inrät¬
tande af handelskamrar för Sverige i
utlandet eller att med konsulaten adjun¬
gera å platsen boende svenska köpmän un¬
der benämning af konsulatråd eller han¬
delsråd. Ingendera af dessa anordningar
lär vara af beskaffenhet att tillföra den
svenska handeln några särskilda fördelar,
då de upplysningar, som genom ifråga¬
varande köpmän skulle erhållas, helt sä¬
kert ändock kunna vinnas från dem, och
vederbörande konsul med visshet icke skul¬
le underlåta att under hand förskaffa
sig desamma, då sådant funnes erforder¬
ligt. Man får i öfrigt knappast förut¬
sätta, att framstående köpmän skola haf¬
va tillfälle att vid sidan af sin privata
verksamhet i någon vidsträcktare mån äg¬
na sina krafter åt dylikt arbete, i synner¬
het som de säkerligen ej sällan skola
draga sig för att meddela sina erfarenheter,
af farhåga att desamma skola till skada
för dem själfva komma konkurrenter till
godo. Slutligen torde endast på jämfö¬
relsevis få platser antalet i utlandet eta¬
blerade svenska firmor eller utländska fir¬
mor med arbete på Sverige vara så stort,
att en handelskammare kan komma till
stånd.
Till sist får Jämverksföreningens styrelse
i detta sammanhang erinra om önskvärd¬
heten af, att hos beskickningar och konsu¬
lat finnas tillgängliga kommunikations- pcb
andra kartor öfver Sverige, adress- och
handelskalendrar, uppslagsböcker rörande
de särskilda industrigrenarna, tulltaxor,
lagsamling, industrikataloger samt annan
lämplig litteratur angående Sverige.
5. 1 fråga om kompetensfordringar för
aflönade konsuler och vieekonsuler måste
man förutom fordran på god allmänbild¬
ning och språkkunskaper uppställa kraf på
grundliga kunskaper om handel, industri
och sjöfartsförhållanden. Däremot torde
särskild juridisk utbildning ej vara er¬
forderlig, då kännedom om de förrättning
gar af administrativ och juridisk beskaffen¬
het, som i allmänhet åligga konsuln, i
flertalet fall icke äro mera invecklade,
än att desamma af en begåfvad person
kunna vida lättare under praktisk tjänst¬
göring å konsulatkontoren inhämtas, än
insikt i de merkantila förhållanden, hvil-
ka man genom omorganisationen af kon¬
sulatväsendet särskildt vill främja. "Vid
viktigare, konsulat, där en mera talrik
personal kan vara behöflig, kan för öfrigt
juridiskt bildad tjänsteman anställas såsom
ombudsman, eller sekreterare.
På grund af det nu anförda anser Järn-
verksföreningens styrelse, att det måhän¬
da icke vore lämpligit, att ett visst
företräde vid inträde på konsulsbanan läm¬
nades åt dem, som företedde afgångs¬
betyg från minst två-årig kurs vid svenskt
eller därmed jämnställdt utländskt handels¬
institut samt motsvarande tids tjänstgöring
B 158
på handelskontor i Sverige eller utlan¬
det, äfvensom åt dem, som visade sig hafva
förvärfvat tekniska kunskaper. Om i fram¬
tiden handelshögskolor komma till stånd
äfven i Sverige, böra sådana särskildt
lämpa sig för den teoretiska konsulsutbild-
ningen.
Några reglementerade kompetensfordrin¬
gar på examina eller dylikt böra emeller¬
tid icke förekomma, då hufvudvikten måste
ligga på den rent personliga dugligheten*
äfven om denna hufvudsakligen förvärf-
vats i det praktiska lifvet.
I öfrigt torde vara lämpligt, att våra
konsuler, såsom fallet är med de belgiska
konsulerna, före tillträdet af konsulsbe-
fattning göra sig förtrogna med sitt hem¬
lands viktigare industrigrenar genom resor
i landet. Konsulerna böra äfven beor¬
dras att tid efter annan hemresa på statens
bekostnad för att muntligen konferera med
den centrala ledningen samt med köpmän
och industriidkare.
6. Åt de i denna punkt uppställda frå¬
gor har Järnverksföreningens styrelse icke
haft tillfälle att ägna uppmärksamhet i
vidare mån, än som framgår af det under
n :is 1—4 anförda.
7. Den första af de härunder npptagna
frågorna är i allmänna drag besvarad un¬
der n:is 1—4. Handelsattachéerna (konsu¬
lenterna.) böra anställas på förordnande
antingen tillsvidare med viss uppsägnings¬
tid eller, där förhållandena så fordra, för
viss begränsad tidsperiod.
9. Om, såsom Järnverksföreningens sty¬
relse förutsätter, Exportföreningen, på sätt
under nr 13 närmare omförmälcs, utbil¬
das och utvidgas till att utom öfrigt
utgöra en central upplysningsbyrå för han¬
del och näringar, torde enskilda personers
behof af direkta kommersiella upplysningar
från konsulerna blifva mindre. Men äfven
om det också . synes vara önskligt, att
upplysningars sökande och gifvande i re¬
gel förmedlas genom centralbyrån, böra
emellertid, enskilda personer och firmor
icke) betagas rättigheten att vända sig
direkt till konsulerna för erhållande af
jämväl kommersiella underrättelser, hvil-
ka det bör åligga konsulerna att lämna,
försåvidt ske kan, och med iakttagande af
nödig grannlagenhet samt under förut¬
sättning att upplysningarna icke kunna
anses skada andra svenska medborgares
berättigade intressen. Möjligen bör det
dock såsom i Frankrike föreskrifvas, att
förfrågningar från svenska handelshus ej
få Ske så regelmässigt, att konsuln blir
den ständige rådgifvaren för viss firma
eller enskild person. S. k. soiiditetsupp-
lysningar böra konsulerna i regel befrias
från att afgifva, då sådana numera mot
billig ersättning lämnas af väl organiserade
privata anstalter, hvilka måste anses vara i
tillfälle att åstadkomma åtminstone lika
fullständiga och tillförlitliga upplysnin¬
gar i detta hänseende som vederbörande
konsulat. Naturligtvis bör det icke ifråga¬
komma, att lönad konsul åtager sig att
mot eller utan ersättning för enskild per¬
son åvägabringa eller afsluta affärer. Där¬
emot bör konsul kunna tillföra den en¬
skilde affärsmannen i hemlandet värde¬
fullt bistånd genom att på begäran an¬
visa driftiga och pålitliga agenter. Och
slutligen bör enskild person kunna påräkna
personliga råd, äfvensom anvisning å
skickliga och ansedda advokater vid in¬
träffande ikommersiella tvister. I båda
sistnämnda afseenden måste man erkänna,
att jämväl de nuvarande konsulaten eller
legationerna ej sällan på ett mycket er-
kännansvärdt sätt bistått dem, som begärt
hjälp och råd.
10. Uti konsulatförordningen, hvilken,
sådan den nu gäller, endast i § 49, mom.
1 innehåller en i allmänna ordalag af-
fattad föreskrift angående konsuls skyl¬
dighet att intressera sig för Sveriges ex¬
porterande näringar etc., bör införas en
bestämd och detaljerad instruktion om
konsuls plikt att noggrant studera det
främmande landets handelsförhållanden i
syfte att utröna, i hvad mån Sveriges
affärsförbindelser med landet i fråga kun¬
na Sverige till gagn upprätthållas och
utvidgas. Meddelanden om allt hvad,
som i sådant afseende kan vara af in¬
tresse för svenska industriidkare och köp¬
män, böra skyndsammast insändas till
hemlandet ej blott i form af periodi¬
ska. berättelser utan för hvarje särskildt!
fall omedelbart efter det anledning .där¬
till yppats, och detta vare sig speciell
förfrågan ingått till konsulatet från hem¬
landet eller icke. Det kraf, man i före¬
varande afseende kan ställa på konsuln,
är, att han skall afgifva meddelanden
snabbt, korrekt ooh^ med verkligt afse¬
ende. på värdet af * desamma för hem¬
landets handel och näringar. Såsom
särskilda föremål för rapporterna kunna
bl. a. följande ämnen angifvas: de fi¬
nansiella förhållandena inom det främ¬
mande landets affärsvärld, tillverknings-,
export- och importstatistik i beaxbetadt
skick eller i lämpliga utdrag, allt i den
mån Isaken kan anses äga vikt och värde för
B 159
Sverige, möjligast utförlig speciell sta¬
tistik öfver Sveriges export till landet*
i fråga, med jämförelse för olika tidsperio¬
der huru exporten förändras; tull-lagstift¬
ningens förändringar; andra allmänna el¬
ler lokala afgifter å importgods, tillämp¬
ning af tullsatser i fråga om varuslag,
som vanligen ditsändas från Sverige; be¬
stämmelser i handelstraktater, främman¬
de länder emellan, af natur att försvåra
eller underlätta Sveriges handel; bestäm¬
melser i fråga om ursprungsbeteckning;
importvägarna för svenska exportvaror; fal¬
ska. eller efterbildade varumärken och
stämplar, som synas tillkomna i mot
svenska varor illojalt syfte; hvilka sven¬
ska varor, som synas kunna till landet i
fråga införas; anledningen därtill att viss
svensk varas afsättning inom landet eller
området minskats; upplysning om upp¬
trädande konkurrerande varor, deras bättre
eller sämre och billigare beskaffenhet; om
konkurrerande varors yttre beskaffenhet,
utstyrsel, förpackningssätt, förpacknings-
ämnens beskaffenhet; handelsbruk ocli af-
färsvanor af särskildt intresse för sven¬
ska exportörer ; illojala handelsföreteelser ;
behof af tonnage i landet; fraktrater till
sjöss och fraktafgifter å järnväg till vik¬
tigare konsumtionscentra i landets inre;
assuransvillkor, särskildt under exklusiva
•förhållanden, krigstillstånd och dylikt;
uppgifter på solida handelshus, som impor¬
tera varor, hvilka finnas att tillgå i Sve¬
rige; O. S. V.
I allmänhet torde konsulsrapporterna en¬
dast böra afhandla den färdiga varan,
tillverJcningsprodukten, hvaremot det skulle
föra för vidt och rentaf erfordra ingenjörs¬
kunskaper, om konsulerna äfven skulle'
söka utröna och beskrifva industriella till¬
verkningsmetoder. Dem böra vederbörande
industriidkare begagna andra utvägar att
taga kännedom om.
Konsul bör äfven vara skyldig att
där så ske kan insända profver med de¬
taljerade upplysningar, huru varan skall
vara beskaffad för att tillfredsställa kon¬
sumenternas behof eller smale. Särskildt är
detta tillvägagångssätt ofta nödvändigt,
då det gäller att åskådliggöra inpacknings-
sätt m|. m.
Slutligen böra konsulerna ägna upp¬
märksamhet åt, hvilka varor lämpligen
kunna tjäna till returfrakter för svensk
export, hvarjämte de ej böra underlåta
att hemsända viktigare upplysningar, som
kunna tjäna jämväl den svenska impor¬
ten.
kör en kunnig och erfaren konsul före¬
ligga alltså stora och tilltalande uppgif¬
ter och fyllandet af dessa kräfver den
största energi, det lifligaste intresse och en
oaflåtlig vaksamhet. Men först och sist
bör betonas vikten af att rapporterna
lämnas snabbt, så att icke, såsom nu ofta
är fallet, upplysningarna genom sent in¬
kommande eller sent publicerande förlora
sitt värde, innan de komma till allmän¬
hetens, kännedom.
11. Alla redogörelser och upplysningar
om kommersiella förhållanden från beskick¬
ningar och konsulat böra öfverlamnas till
en central upplysningsbyrå, som samlar och
ordnar dem samt med minsta möjliga tids-
utdräkt ombesörjer, att de komma- till
allmän kännedom eller åtminstone hållas
lätt- tillgängliga för intresserade. Det
torde vara lämpligt att uppdela konsuls¬
rapporterna i två olika serier, nämligen
dels sådana, som lämpa sig för full of¬
fentlighet, .och dels sådana, som för att
ickp skada svenska intressen böra mer
eller mindre undanhållas offentligheten;
Genom en sådan anordning torde man kun¬
na förmå konsulerna att med större oför¬
behållsamhet lämna mera intima med¬
delanden af betydelse för den svenska han¬
deln och industrien, utan att rapportören
därför behöfver riskera, att dessa medde¬
landen skola på ett eller annat sätt åstad¬
komma skada eller obehag. Och det bör
härvid vara konsulns sak att åtminstone
inom skäliga gränser bestämma, huruvida
meddelandet skall tillhöra den ena eller
andra serien. De för full offentlighet
afsedda rapporterna böra i sin helhet eller
i sammandrag ofördröjligen tryckas i en
minst en gång i veckan utkommande pu¬
blikation, som må gifvas form af tidning
eller cirkulär, alltefter upplysningsbyråns
pröfning. Jämväl böra rapporterna till¬
handahållas dagspressen. De tryckta med¬
delandena öfversändas till dem, som hos
upplysningsbyrån anmält sig önska erhålla
sådana meddelanden och härför erlagt
fastställd afgift, hvilken bör utgå med
ett måttligt belopp.
De meddelanden, som måste undanhållas
offentligheten, behållas däremot å upp¬
lysningsbyrån, hvarest de med eller utan
föregående bearbetning sorteras och i sin
helhet eller delvis tillhandahållas de per¬
soner, hvilka kunna anses berättigade att
taga del af desamma. Till förekommande
af missbruk bör emellertid gälla, att dessa
upplysningar lämnas endast till dem, som
vid personligt besök å byrån önska taga
del af dem, hvarvid torde böra föreskrift
Ii ICO
vas, att de besökande hafva att skrift¬
ligen* å därför afsedd blankett begära att
få taga del af serien för icke publika
upplysningar. Blanketten bör innehålla en
förbindelse att icke offentliggöra eller
missbruka de upplysningar, som erhållas.
12. Det är redan antydt, att Järn-
verksföreningens styrelse såsom en förut¬
sättning för att statens verksamhet för
det kommersiella upplysningsväsendet
skall blifva af något väsentligt gagn an¬
ser det nödvändigt, att en verkligt cen¬
tral ledning för hela denna upplysnings¬
verksamhet och därmed sammanhängande
förhållanden finnes, med andra ord, att
ett verkligt upplysningskontor upprättas,
som har att hopsamla alla de kommer¬
siella upplysningar, som ur officiella el¬
ler andra källor äro att hämta, att sor¬
tera och ordna dessa spridda underrättelser
på ett praktiskt sätt, så att desamma
blifva lätt användbara, att frånskilja de
mindre tillförlitliga samt förlegade upp¬
gifterna äfvensom att tillhandahålla och
fruktbargöra det samlade materialet på
lämpligt sätt. Ett dylikt kontor skulle
vidare ha till uppgift att kommersiellt och
tekniskt leda, ordna och praktiskt ut¬
nyttja konsulernas, handelsattacliéernas
och öfriga möjligen förefintliga kommer¬
siella experters verksamhet samt skulle i
öfrigt i möjligaste måtto vara verksamt
i exporthandelns och industriens intres¬
se.
Jämverksföreningens styrelse vill dock
hafva uttryckligen uttalat, att det icke
är dess mening att förorda inrättande af
ett nytt ämbetsverk, enär ett sådant med
dess tyngre arbetssätt säkerligen icke skul¬
le lämpa sig för nu antydda uppgift.
Endast en institution af mera privat na¬
tur kan med framgång fylla densamma.
Sådana anstalter arbeta också med myc¬
ket goda resultat i flera af kulturlän¬
derna. Ett särskildt skäl att förorda en
privat eller halfprivat anstalt ser styrel¬
sen däri, att endast en sådan kan neka
de inkomna mera hemliga konsulatrappor¬
ternas utlämnande till publicering eller
annat icke berättigadt användande.
Det vill synas styrelsen, som om vi hän
i landet i Sveriges Allmänna Export¬
förening redan ägde en institution, hvil¬
ken synnerligen väl skulle vara ägnad att
utvidgas till ett dylikt verkligt modernt
upplysningskontor för Sveriges export m.
m. Denna förening har nämligen redan'
tillvunnit sig exportörernas förtroende ge¬
nom en i hög grad initiativkraftig verk¬
samhet i exportens tjänst. Det är dock
antagligt, att nämnda förening för att kun¬
na helt fylla sin uppgift behöfver få en
något fastare organisation af i någon må,n
officiell karaktär, dock utan att dess arbets¬
metoder eller dess fria arbetssätt skulle,
förändras eller reglementbindas. Utan att
närmare ingå på hvad dess ställning till
myndigheterna kunde erfordra, vilja vi
endast antyda att dess reglemente kunde
underkastas stadfästelse af Kungl. Maj :t,
som också måhända borde utse dess ord¬
förande. Exportföreningen har naturligtvis
att stå i den lifligaste rapport å ena si¬
dan. med konsulaten, med hvilka den bör
ha rätt att direkt korrespondera, samt
med vederbörande ämbetsmyndigheter och
å andra sidan med landets köpmän och
industriidkare.
Det faller af sig själft, att staten måste
bevilja afsevärdt ökade anslag för att
möjliggöra exportföreningens sålunda vid¬
gade verksamhet.
13. För att åstadkomma nödig sam-,
verkan mellan diplomati och konsulatvä¬
sende torde det vara oundgängligt, att
hela ledningen af Sveriges utrikesange-
lägenheter förlägges till utrikesdeparte¬
mentet, hvarvid konsulatärendena skulle
sortera under nämnda departements han-
delsafdelning. Inrättas, såsom ju vore
högst önskvärdt, ett särskildt handelsde¬
partement, är det ock gifvet, att bos deti
ta kommer att samlas den speciella sak¬
kunskapen i fråga om handhafvandet af
Sveriges ekonomiska angelägenheter, och
antagligen blefve det med detta departe¬
ment, som exportföreningens upplysnings¬
kontor närmast komme att stå i förbindel¬
se. För sådan händelse lärer ett sam¬
arbete nödvändigt böra äga rum mellan,
utrikesdepartementet och handelsdeparte¬
mentet i fråga om beskickningames och
konsulatens kommersiella funktioner.
14. Lönade konsulsbefattningar böra
kungöras lediga för att sätta personer i
tillfälle att söka desamma, men då datt
viktigaste vid tillsättandet af dessa be¬
fattningar är att vinna den för hvarje!
plats mest skicklige eller passande, bör
Kungl. Maj :t vara berättigad att till be¬
fattning utnämna äfven person, som icke
sökt densamma. Innan aflönad konsul
utnamnes, bör yttrande angående de sö¬
kande infordras förutom från dem, som en¬
ligt nu gällande lag skola höras, från ex¬
portföreningen.
Kungl. Maj :t bör äga rätt att utan an¬
sökan förflytta konsul från en post till en
B 161
annan, _ ehuruväl detta bör ske allenast
om ^ särskilda anledningar därtill före¬
ligga.
Sy er!ges allmänna exportförening.
Såsom grund för sin uppfattning bar
exportföreningen först och främst velat
framhålla, att den, i likhet med hvad
kommitterade sjalfva uti sin fråga nr
13 anfört, anser, a.tt en af de vikti¬
gaste. uppgifter, som för framtiden bör
föreläggas vår diplomatiska representa¬
tion, utgöres af bevakandet af vårt lands
ekonomiska intressen och således i flera
afseenden sammanfaller med målet för
konsulart jänstemännens verksamhet. Yi
anse dock ingalunda, att häraf följer,
att den diplomatiska representationen,
skulle befinnas öfverflödig eller ens i
någon vidsträcktare mån kunna ersättas
af konsulär. Det gifves nämligen många
ekonomiska frågor af stor betydelse, hvil-
ka under nuvarande internationella förhål¬
landen åtminstone på vissa orter för sin
lyckliga lösning fordra diplomatisk behand-
ling. Af det anförda framgår äfven, att
ett samarbete och ett innerligt samband
måste förefinnas mellan de personer, som
handhafva de diplomatiska och de konsu¬
lära angelägenheterna, och att ej blott
den centrala ledningen af dessa måste vara
förenad. på en hand, utan äfven inom de
olika länderna handhafvande! och öfver-
vakandet af dylika angelägenheter måste
öfverlämnas åt en gemensam myndighet,
som samtidigt är beskickning och gene¬
ralkonsulat, och hvars chef antingen må
vara en diplomat med därjämte general¬
konsuls ämbetsverksamhet eller också en
generalkonsul med diplomatisk befogenhet,
allt efter som förhållandena det påkalla.
Det förra torde i allmänhet vara lämpligast
inom. .de .europeiska länderna, hvaremot det
andra törhända mera ägnar sig för de
utomeuropeiska. Om man sålunda åt be-
skickningscheferna öfverlämnar ledningen
af konsulatgöromålen, måste man äfven
tillse, att dessa ej vid sin sida sakna er¬
forderligt, särskildt i sådana ärenden kun¬
nigt och öfvadt biträde.
Efter angifvandet af dessa hufvudpunk-
ter. får styrelsen å de särskilda frågorna
afgifva följande svar.
1. Där det anses vara af behofvet på-
kalladt, böra fasta beskickningar och af-
lönade konsulat i största möjliga ut¬
sträckning finnas.
2. Då åt beskickningarna äfven är öf-
verlamnad behandlingen af de konsulära
angelägenheterna och sålunda, vid desam¬
ma böra finnas anställda med konsulat-
göromålen fullt förtrogna tjänstemän, an¬
ses icue behöflig! att vid beskickningar
anställa särskilda sakkunnige. Ej heller
behöfva sådana anställas vid de lönade
konsulaten, då det förutsattes, att just
innehafvarne af dessa böra besitta erfor¬
derliga fackkunskaper.
3. Om göromålen vid ett olönadt kon¬
sulat aro af den beskaffenhet, att sakkun¬
nigt biträde kräfves, bör tillfälligt sådant å
konsulatet anställas.
4. Den i Sverige redan befintliga han-
aelsstipendiatsinstitutionen torde, under
förutsättning a.tt densamma i vissa hän¬
seenden omorganiseras, kunna befordra
Sveriges ekonomiska intressen i utlandet.
Framför . allt borde en instruktion upp¬
rättas för ^ handelsstipendiaterna och ~de
nuvarande årsrapporterna från desamma jer-
sättas med ofta återkommande, kortar©
meddelanden i ekonomiska, kommersiella
och industriella . frågor. Stipendiaterna
skulle vidare tillsättas af Exportförenin¬
gen, som hittills haft allt besvär med
desamma och delvis varit ansvarig för
dem. Stipendierna borde dessutom utgå
med högre belopp, än hvad nu är fallet,
hvarigenom större fordringar kunde stäl¬
las på stipendiaterna. Sveriges ekonomi¬
ska Intressen i utlandet skulle å de or¬
ter, där förhållandena sådant medgifva,
väsentligt främjas genom åvägabringandet
af sammanslutningar af dugliga landsmän
i utlandet, upprättade ungefär efter mön¬
ster af de franska å större platser be¬
fintliga »chambres de commerce». Dessa
korporationer skulle samverka med veder¬
börande beskickning eller konsulat. Un¬
der alla förhållanden bör något mera gö¬
ras än hittills för utnyttjandet och stär¬
kandet af i utlandet bosatta svenskars
intresse för sitt hemland.
. 5- Humanistisk bildning erforderlig, där¬
vid särskildt afseende bör fästas vid
grundlig kännedom i engelska, tyska och
franska språken. Såsom särskild merit an¬
ses kunskap i ryska och spanska språken
Merkantil. bildning absolut nödvändig.
Teknisk bildning önskvärd. Däremot torde
juridisk bildning icke böra fordras. Kon¬
sulerna hafva ju sin verksamhet i främ¬
mande länder och äro bättre betjänta af
juridiska konsulenter i det land, där de
arbeta, än om de själfva skulle tolka
samma lands lagar. Yi framhålla i detta
sammanhang önskvärdheten af, att en
Bil
B 162
handelshögskola upprättas i Sverige med
eu särskild sektion för utbildning af kon¬
sulära tjänstemän, och bör vid högskolan
aflagd konsulatexamen då fordras som
kompetens villkor.
6. Amerikas Förenta stater. Beskickning
förenad med generalkonsulat i Washing¬
ton. Lönade konsulat i New York och
San Francisco. Med hänsyn till det stora
antalet i Chicago bosatta svenskar hem¬
ställes, huruvida icke någon förändring
i den nuvarande konsulära representatio¬
nen därstädes bör vidtagas.
Argentina. Aflönadt generalkonsulat med
diplomatisk befogenhet i Buenos Aires.
Belgien. Beskickning förenad med ge¬
neralkonsulat i Bruxelles. (Anm. Vid be¬
skickningen anställd tjänsteman skulle
eventuellt handhafva konsulatgöromålen i
Åutwerpen.)
Brasilien. Olönadt generalkonsulat i Bio
de Janeiro.
Brittiska riket. Beskickning förenad med
generalkonsulat i London. Lönadt kon¬
sulat i Liverpool.
Brittiska besittningar. Lönadt general¬
konsulat i Kapstaden. Lönadt generalkon¬
sulat i Sydney. Olönadt generalkonsulat
i Calcutta" Olönadt generalkonsulat i Mon¬
treal.
Centralamerika. Olönadt generalkonsulat
i Guatemala.
Chile. Olönadt generalkonsulat i Valpa-
raiso.
Cuba. Olönadt generalkonsulat i Ha¬
vanna.
Danmark. Beskickning förenad med ge¬
neralkonsulat i Köpenhamn.
Frankrike. Beskickning förenad med ge¬
neralkonsulat i Paris. (Beträffande Havre
se anm. under Belgien.)
, Grekland. Olönadt generalkonsulat i Pi-
reus.
Haiti. Olönadt generalkonsulat.
Italien. Beskickning förenad med gene¬
ralkonsulat i Bom.
Japan. Beskickning förenad med gene¬
ralkonsulat i Tokio. (Generalkonsulatet i
Kobe indrages och ersättes med ett olönadt
vicekonsulat.)
Kina. Aflönadt konsulat i Shanghai.
Marocko. Någon förändring med afseen¬
de på representationen i detta land bör för
närvarande icke vidtagas.
Mexiko. Olönadt generalkonsulat i Mexi¬
co City.
Nederländerna. Beskickning förenad med
generalkonsulat i Haag.
Norge. Beskickning förenad med gene¬
ralkonsulat i Kristiania.
Persien. Olönadt generalkonsulat i Tehe-
ran. ,
Peru. Olönadt generalkonsulat i Lima.
Portugal. Olönadt generalkonsulat i
Lissabon.
Rumänien. Olönadt generalkonsulat i
Galatz.
Ryssland. Beskickning förenad med ge¬
neralkonsulat i S:t Petersburg. Lönade
konsulat i Helsingfors, Moskva och Biga.
Schweiz. Olönade konsulat i Geneve och
Zurich.
Sia/m. Olönadt generalkonsulat i Bang¬
kok.
Spanien. Beskickning förenad med ge¬
neralkonsulat ti Madrid.
Turkiska riket. Beskickni ng förenad med
generalkonsulat i Konstantinopel. Olönadt
generalkonsulat med diplomatisk befogen¬
het i Alexandrin.
Tyska riket. Beskickning förenad med
generalkonsulat i Berlin. Lönadt konsulat
i Hamburg. (Beträffande Lybeck jfr anm.
under Belgien.)
Österrike. Beskickning förenad med ge-
neralkonsulat i Wien.
Olönade vicekonsulat inrättas på för¬
slag af beskickningscheferna eller gene¬
ralkonsulerna inom de olika distrikten.
Förekomma handelsattachéer, konsulen¬
ter och sekreterare, böra dessa hafva sitt
hufvudkvarter i Stockholm och stå till
utrikesdepartementets disposition, då det
gäller att utsända dylika tjänstemän till
platser i utlandet, hvarifrån begäran om
biträde till utrikesdepartementet ingår
(jfr inledningen och punkterna 2 och 3).
7. Om handelsattachéer och konsulen¬
ter skola användas, bör deras uppgift vara
enahanda med konsulernas, nämligen att
först noga sätta sig in i Sveriges närings-
lif och därefter grundligt undersöka olika
länders ekonomiska förhållamden samt ge¬
nom berättelser eller på annat sätt göra
sina erfarenheter gagnande för hemlan¬
det. Dessa tjänstemän borde icke uteslu¬
tande se såsom sitt mål att få ägna all
sin framtida verksamhet åt den konsulära
och diplomatbanan utan också hafva i
sikte att, sedan de inhämtat grundlig er¬
farenhet i utländska förhållanden, för¬
skaffa sig lönande och ledande befattnin¬
gar i svenska kommersiella och industri¬
ella företag, hvarigenom en anordning med
handelsattachéer skulle medföra ett gag¬
nande höjande af det svenska handelsstån-
det. Af detta följer, att dessa tjänste¬
män böra tillsättas för bestämda tids¬
perioder, förslagsvis 3 å 5 år.
B 163
8. Beträffande distriktsindelningen hän¬
visas till punkt n:o 6. öfvervakandet af
de i ett land förekommande konsulära an¬
gelägenheterna öfverlämnas i första hand
åt beskickningen i samma land eller, där
sådan ej finnes, åt generalkonsulatet (jfr
inledningen).
Ett önskemål är, att ett intimt inbör¬
des samarbete förefinnes mellan konsu¬
laten resp. beskickningen i ett land. Erån
beskickningen bör tid efter annan utsän¬
das befullmäktigad tjänsteman att inspek¬
tera konsulaten inom distriktet.
9. Konsulerna böra i så stor utsträck¬
ning som möjligt tillhandagå enskilda
företag och personer med upplysningar.
Det är af största vikt, att konsulaten
förses med nödiga hand- och uppslagsböc¬
ker rörande Sverige, dess handel och in¬
dustri.
10. Konsulerna böra, så ofta anledning
därtill gifves, skyndsammast till den cen¬
trala myndigheten i hemlandet direkt In¬
sända sådana redogörelser, som beröra
kommersiella och industriella förhållan¬
den. Särskild! påpekas värdet af att no¬
tiser i dags- eller fackpressen, som be¬
röra hithörande ämnen, utan dröjsmål ex¬
pedieras till den institution i hemlandet,
som fått sig af utrikesdepartementet an-
förtrodt att publicera konsulernas och be¬
skickningarnas meddelanden.
11. Meddelanden i frågor, som beröra
handel, industri och kommunikationsvä¬
sende, insändas direkt till den i föregå¬
ende punkt omnämnda institutionen, som
offentliggör desamma i en minst en gång
i veckan utkommande tidskrift. Kräfva dy¬
lika meddelanden ett särskildt snabbt of¬
fentliggörande, kunna de af samma insti¬
tution delgifvas i .särskilda flygblad eller
via telegrambyråer i dagspressen. Sådana
meddelanden af konfidentiell natur sändas
i förseglade cirkulär direkt till utöfvarne
af de industrier eller till firmor inom de
affärsbranscher, som beröras häraf.
12. Erån beskickningar och konsulat in¬
kommande redogörelser eller upplysningar
om ekonomiska, kommersiella och industri¬
ella förhållanden böra samlas hos en enda
myndighet, nämligen utrikesdepartementet,
för att därifrån omedelbart öfverlämnas
till den institution, som bar att göra
desamma nyttiga för det svenska närings-
lifvet (jfr punkterna 10 och 11). Det må
dock vara konsulerna medgifvet att, ifall
de så anse lämpligt och för tids vin¬
nande, direkt insända dylika meddelan¬
den till nämnda institution, hvilnen, för
att vara till verklig nytta, bör stå i så in¬
tim. beröring med allmänheten som möjligt.
I Sveriges allmänna exportförening
äger landet redan nu ett nationellt upp-
lysningskontor, och föreningens samman¬
sättning och organisation med en styrelse
sammansatt af svenska näringsidkare gör
det möjligt för denna institution att kom¬
ma i snabb och effektiv beröring med det
svenska näringslifvets målsmän, på samma
gång som föreningens byrå, organiserad
efter mönster af ett modernt affärskontor,
gifvetvis kan arbeta under friare former
än ett ämbetsverk.
Exportföreningen är redan nu att betrak¬
ta såsom en halfofficiell institution, då
densamma åtnjuter årliga statsbidrag samt
offentliggör konsulernas rapporter. Det
större arbete, som komme att blifva en
följd af ofvan gjorda förslags tillämpning,
torde medföra ökade i;1 gifter för föreningen
och häraf orsakadt större statsbidrag för
denna, men dessa kostnader skulle säkert
icke gå upp emot den utgift, som ett ny-
inrättadt ämbetsverk för kommersiell in¬
formation skulle kräfva från statsverkets
sida.
Vi tillstyrka sålunda, att alla meddelan¬
den af ekonomisk, kommersiell och indu¬
striell natur, som göras till utrikesdeparte¬
mentet af Sveriges officiella representation
i utlandet, måtte af nämnda departement
direkt öfverlämnas till exportföreningen,
för att desamma skola komma den svenska
allmänheten till godo (jfr n:o 10 och 11
och hvad i detta sammanhang förut
nämnts i denna punkt).
13. Då det intimaste samband bör vara
rådande mellan de diplomatiska och kon¬
sulära angelägenheterna, bör för detta
ändamål den centrala ledningen af Sve¬
riges utländska officiella representation
förläggas till utrikesdepartementet.
Hvarest handläggning af inom utrikes-
representationen förekommande ärenden af
legislativ natur lämpligast skall försiggå
äro vi icke i tillfälle yttra oss, och rö¬
rande behandlingen af frågor af ekonomisk
natur hänvisas till punkt 12.
14. _ Då vid tillsättandet af konsulatbe¬
fattningar hufvudvillkoret är att erhålla
dugligaste och för hvarje post mest lämpli¬
ga personer, bör det nuvarande tillväga¬
gångssättet med kungörande af ansöknin¬
gar endast undantagsvis användas, och då
däxförutan lämplig person ej står att er¬
hålla.
15 och 16. De förändringar, som sty¬
relsen anser böra vidtagas såväl i nu gäl¬
B 164
lande reglemente angående konsulernas
ämbetsverksamhet som ock dess önskemål
rörande utrikesdepartementet, beskicknin¬
garna och konsulaten framgå af de svar
styrelsen afgifvit å de af kommittén ^ i
de föregående punkterna framställda frå¬
gorna.
Sveriges allmänna handelsförening.
Den fråga, som enligt föreningens åsikt
är den grundläggande för alla de spörsmål,
som med denna angelägenhet hafva sam¬
band, är frågan om de uppgifter, som
den diplomatiska och konsulära represen¬
tationen skola fylla. Hvad först angår
den diplomatiska representationen, håller
föreningen före, utan att. därför förbise
den vikt beskickningame äga för de po¬
litiska angelägenheterna, att utvecklingen
af vårt lands handel, näringar och indu¬
stri äfvensom dessas allt större betydelse
för staternas inbördes förhållande till hvar¬
andra., oafvisligt kräfver, att beskicknin¬
garna' blifva i tillfälle att i högre grad
än hittills och med större sakkunskap kun¬
na ägna sin uppmärksamhet och ordna
sitt arbete till näringslifvets fromma. Vårt
lands största, intresse i denna riktning är
emellertid f. n. nästan uteslutande knu¬
tet vid den konsulära representationen. Ar¬
betet i nu angifvet hänseende är af två¬
faldig art. Dels afser det att lämna bi¬
träde0 i de fall, då sådant särskildt på¬
kallas för tillvaratagande af svenska in¬
tressen på främmande ort, men dels af¬
ser det därjämte sådana åtgärder, som äro
ägnade att mera direkt gagna svenskt nä-
ringslif. Med hänsyn till den förra upp¬
giften äro de flesta i nu gällande kon¬
sulatstadga förekommande bestämmelser
om konsuls och vice konsuls ämbetsutöf-
ning uppställda. Den senare uppgiften år
visserligen också i gällande konsulatstadga
i viss mån tillvaratagen genom däri i dess
491 § förekommande allmänna föreskrift om
bevakande af rikets intresse, särskildt i
afseende på handel och sjöfart, och ge¬
nom de i 69 och följande _ §§ förekom¬
mande föreskrifter om berättelser i äm-
betsärenden. Men föreningens uppfattning
är, att konsulatstadgan gifver allt för ringa
anledning till ett noggrant beaktande af
denna sida af den konsulära representa¬
tionens uppgifter, hvilken dock är minst
lika viktig som den först berörda. Det
måste vara alldeles påtagligt, hvilken nyt¬
ta riket skulle hafva af representanter
på främmande ort, hvilka på grand af sin
tjänst vore pliktiga följa såväl det svenska
näringslifvet som näringslifvet på den
främmande orten på sådant sätt, att de
genom sina rapporter och meddelanden
kunde gifva impuls såväl till nyttiga för¬
ändringar i vårt eget näringslif som till
afsättning på den främmande orten af
den svenska näringsverksamhetens .alster.
Denna uppgift, som fordrar förmåga af
initiativ, af allvarligt intresse, låter sig
svårligen i detalj regleras genom lagföre¬
skrifter och instruktioner, men väl. tor¬
de den kunna befrämjas genom vederbörligt
aktgifvande härpå vid platsernas besättan¬
de, äfvensom genom ett planeradt och
fortgående samarbete med den myndig¬
het här hemma, hvarunder vederbörande
representanter lyda, och genom en öfver
dem utöfvad noggrann och målmedveten
kontroll.
Håller men fast vid denna, tanke, som
nu uttalats, torde man hafva god ledning
vid besvarande af spörsmålen, i hvilken
omfattning diplomatisk och konsulär re¬
presentation i utlandet bör anordnas, hu¬
ru denna organisation bör regleras och
hvilka fordringar man bör ställa på plat¬
sernas innehafvare. Hvad då först, angår
frågan om upprättande af fasta beskicknin¬
gar och lönade konsulat, måste svaret blif¬
va., att under förutsättning, att man fast-
håller vid fordran på initiativ i ofvan, an¬
gifvet hänseende, det måste anses önsk-
värdt, att dylika anordningar vidtagas i
största möjliga utsträckning, med de be¬
gränsningar allenast, som föranledas dels
af hänsyn till kostnaderna i jämförelse
med den väntade nyttan och dels af hän¬
syn till den möjligen förefintliga bristen
på dugliga platsinnehafvare. Dessa nu an-
gifna hänsyn torde påfordra särskild ut¬
redning från håll, där man dispone¬
rar det härför nödiga materialet, men den
möjligheten är ju alltid öppen att de nö¬
diga anordningarna efter hand vidtagas,. i
den mån förutsättningarna härför visa sig
vara tillfinnandes.
I anslutning till det nu anförda anser
föreningen, att man icke alltför bråds tör-
tadt bör göra ändringar med afseende på
fasta beskickningar inom Europa och fram¬
för allt icke, när det gäller redan befintli¬
ga, lönade konsulat i de större sjöstäderna.
Några framkomna önskemål torde dock
förtjäna beaktande. De ständigt växande
handelsförbindelserna med Kyssland jämte
de säregna svårigheterna inom detta land
torde göra det önskvärdt, att generalkon¬
sulatet i Petersburg besattes med en. väl
kvalificerad, aflönad konsulatt jans teman.
B 165
Generalkonsulatet i Lybeck har numera
förlorat, clen stora betydelse det tidigare
ägt, hvarför en anordning i motsatt an¬
da där bör kunna vidtagas. Den omsorgs¬
fulla utredning, som bör föregå bestämda
förslag angående utbyte af aflönade kon¬
sulattjänstemän mot icke aflönade kon¬
suler å andra europeiska platser, har före¬
ningen med hänsyn till den korta tiden
icke varit i tillfälle att verkställa. Före¬
ningen anser sig dock böra påvisa, att
erfarna sjöfartsidkare hålla före, att å stör¬
re platser med utvecklad sjöfart konsuls
biträde ofta på mycket ingående sätt
måste tagas i anspråk vid biläggande af
misshälligheter med myndigheter i följd
af trafikanternas bristande kännedom om
rådande, särdeles nya eller ändrade för¬
fattningar. Om de sjöfarande undandra¬
gas konsulatens hjälp, kunna betydande
förluster uppstå.
Med afseende på utomeuropeiska län¬
der vill handelsföreningen framhålla, att
diplomatiska beskickningar äro nödiga hos
Nordamerikas Förenta stater och hos kej¬
sardömet Japan. Med afseende på aflö¬
nade generalkonsulat i utomeuropeiska län¬
der vill handelsföreningen såsom sin åsikt
uttala, att på lämpliga centralplatser så¬
dana böra inrättas, samt att dylika tjäns¬
ter framför allt anförtros åt mognade män
med verkligt god erfarenhet inom handel
och sjöfart. De transmarina generalkon-
sulatdistrikten kunna hvar för sig om¬
fatta flera närliggande länder, och inom
sådana distrikt kunna vidare inrättas dels
aflönade, dels oaflönade konsulat. Gene¬
ralkonsuln bör i hvarje fall stå i flitig
rapport med de olika konsulaten inom sitt
distrikt.
På sådana platser såväl i Europa som
i utomeuropeiska länder, där Sverige re¬
presenteras af diplomatisk beskickning
utan att generalkonsul af svensk nationali¬
tet finnes, äfvensom på orter i öfrigt, där
det pröfvas vara nödigt, böra vid beskick¬
ningen vara anställda sakkunniga som han-
delsattachéer åtminstone t. v. och intill
dess beskickningarna omdanats att på sak¬
kunnigt sätt tillgodose handelns, närin¬
garnas och sjöfartens intressen.
Vidkommande frågan om de konsulära
myndigheternas organisation synes man bö¬
ra uppställa fordran på den största möj¬
liga rörlighet äfvensom på handlingsfrihet
för den svenska myndighet, hvarunder de
konsulära representanterna lyda, i så stor
omfattning, som låter sig förena med bil¬
lighet och rättvisa mot platsernas innehaf¬
vare. Aflönade konsulära representanter
böra sålunda vara underkastade skyldighet
af förflyttning. Utan iakttagande härut¬
af torde man nämligen få svårt att på
längden upprätthålla den fordran, man
måste ställa på vederbörandes initiativ.
Genom möjligheten till förflyttningar har
staten ett korrektiv i sin hand. Konsuler¬
nas uppgift att biträda i de fall, då de¬
ras hjälp särskildt påfordras, äfvensom
att insända rapporter efter uppställda for¬
mulär och öfverlämna de stadgar och för¬
ordningar, hvilka på deras ort utkomma,
kan väl nödtorftligen fyllas äfven af en
mindre dådkraftig representant, men däre¬
mot har det svenska näringslifvet för sin
utveckling och för ökande af sina afsätt-
ningsmöjligheter föga att vänta af honom.
Under sådana förhållanden är lämpligt att
han kan förflyttas till en ort, där min¬
dre kraf ställas på honom från de sven¬
ska näringarnas' sida.
Hvad angår de fordringar i afseende å
kompetens, hvilka böra ställas på inne¬
hafvare af befattningar vid konsulatkåren,
måste man i främsta rummet hålla på
en sådan teoretisk utbildning, som möjlig¬
gör för vederbörande att kunna fatta och
tillgodose näringslifvets intressen. Hit hör
sålunda kunskap i de ämnen, hvari un¬
dervisning meddelas vid handelshögskolor¬
na, såsom nationalekonomi, handelsgeogra-
fi, varukunskap, näringsstatistik, kommuni¬
kations- och bankväsen. Jämväl höra hit
grunddragen af handels- och sjörätt till-
lika med de internationella reglerna och ku^
tymerna på handelns och sjöfartens om¬
råde. Vidare måste fordras kunskap i ett
eller flera främmande språk, hvilken for¬
dran kan variera, beroende på orten för
anställningen. Ett önskemål synes vara,
att de, som ämna sig in på diplomat-
eller konsulatbanan, kunde systematiskt ut¬
bildas härför genom planmässig undervis¬
ning i de ämnen, hvari teoretisk kunskap
synes erforderlig, men så länge möjlig¬
heterna härför ieke finnas hos oss, tor¬
de man få nöja sig jämväl med den er¬
farenhet och rutin, som en praktisk verk¬
samhet på den merkantila banan kan be¬
finnas hafva bibragt sin utöfvare. I hvar¬
je fall torde böra fasthållas därvid, ätt
om också den teoretiska utbildningen, af-
slutad med vissa examina ocn betyg, i
framtiden uppställes såsom en oeftergiflig
fordran för inträde på konsulatbanan, bö¬
ra dock de följande befordringarna göras
beroende endast af den duglighet, som
tjänsteinnehafvarne ådagalägga i utöknin¬
gen af sin verksamhet. Här vid lag, om
någonsin, gäller nämligen, att det mindre
B 166
kommer an på ett större eller mindre för¬
råd af vetande utöfver det som minimum
uppställda måttet, än fastmer på en prak¬
tisk blick för att i handling omsätta ve¬
tandet, och god välja att göra detsamma
fruktbärande. Med hänsyn till hvad nu
är anförd t bör efter hand en gallring ske
bland konsulsstatens adepter. De min¬
dre initiativrika elementen må hänvisas
till orter och befattningar, där det kan
vara jämförelsevis tillräckligt, att de till¬
handagå med råd och hjälp i de fall, då
de anlitas, samt aflämna sina rapporter i
de schematiska formulären. På sådana or¬
ter däremot, där det för svensk företagsam¬
het kan vara något att vinna, dit bör
man öfverflytta dem, som visa sig äga
den vida blicken och den praktiska före¬
tagsamheten.
Med den uppfattning, föreningen sålunda
uttalat, öfverensstämmer, att konsulatbe¬
fattningar enligt dess mening böra kunna
tillsättas oberoende af ansökning. Den ut¬
nämnande myndigheten bör det tillkomma
att, efter att hafva noggrant klargjort för
sig, hvilken kompetens som erfordras för
den i det särskilda fallet lediga befattnin¬
gen, och efter att noggrant hafva tagit
reda. på hvilka krafter, som kunna stå till
förfogande, till tjänsten hänvisa den, som
kan befinnas för densamma mest lämplig.
Af hänsyn därtill att diplomatien och
konsulatkåren hafva i väsentliga delar ena¬
handa uppgift och af hänsyn till den
samverkan, som mellan dem måste äga
rum, synes lämpligt, att de — utom i hvad
rör diplomatiens rent politiska angelägen¬
heter — lyda under samma statsmyndig¬
het, hvilken torde blifva departementet
för handel och näringar, när ett sådant
blifvit hos oss inrättadt. Ju mera kraftig
och enhetlig samverkan blir mellan de
svenska statsmyndigheterna i hemlandet å
ena sidan samt de diplomatiska och kon¬
sulära representanterna å den andra, desto
större torde nyttan blifva af dessa stats¬
organs verksamhet för höjandet af det
svenska näringslifvet. Ett önskemål, som
bör framhållas i detta samband, synes före¬
ningen vara, att den centrala myndigheten
på lämpligt sätt beredes tillfälle till för¬
värfvande af mer personlig kännedom om
den i utlandet arbetande ämbetsmanna¬
kåren och det särskilda sätt, på hvilket
hvar och en bland dem utöfvar verksam¬
heten på sitt område. Härmed skulle möj¬
liggöras tillökning i initiativ och rättelse,
där sådan kan erfordras, äfvensom en
snabbare förflyttning af de mindre dugan¬
de till platser af mindre betydelse.
Vidkommande de närmare föreskrifterna
rörande konsulernas tjänsteutöfning, vill
handelsföreningen uttala önskvärdheten ut¬
af, att det rapportsystem, hvari, efter före¬
ningens uppfattning enligt hvad här ofvan
är anfördt, institutionens kärna ligger,
blir så ordnadt, att möjligast snabba med¬
delanden erhållas. Meddelandena böra ingå
till den statsmyndighet inom landet, hvar¬
under konsulerna lyda, och böra genom
denna myndighets försorg meddelandena
systematiskt ordnas, samt med största möj¬
liga skyndsamhet i lämpliga delar brin¬
gas till de svenska näringsidkames känne¬
dom, antingen genom de dagliga tidnin¬
garna eller genom en härför särskild grun¬
dad publikation. Kommersiella upplysnin¬
gar direkt till enskilda personer eller lo¬
kala myndigheter i form af utlåtanden af
mera allmän natur böra icke ifrågakomma,
utan böra alla dylika förmedlas genom cen¬
tralmyndigheten inom landet. Däremot tor¬
de intet vara att invända emot att kon¬
sulerna fortfarande som hittills få besva¬
ra från lokala myndigheter eller enskilda
personer ingående förfrågningar om rena
sakförhållanden.
Sågverks- och trävara exportföreningens
styrelse.
1. Den svenska trävaruexporten torde
näppeligen i afsevärd mån hafva dragit
nytta af vårt lands fasta beskickningar
och lönade konsulat, hvarför en större ut¬
sträckning af dessa institutioners verksam¬
het, åtminstone inom Europa, sedt från
trävaruexportörernas ståndpunkt, hvarken
synes behöflig eller önskvärd.
2. Detsamma gäller om anställandet af
särskilda sakkunnige vid europeiska be¬
skickningar och konsulat, då däremot löna¬
de konsulat med adjungerade sakkunnige
handelsattachéer utan tvifvel äro till gagn
i utomeuropeiska länder, med hvilka sam¬
färdseln i följd af af ståndet är mindre
lätt och hvilka erbjuda afsevärda möjlig¬
heter för import af svenskt trä, exempel¬
vis Argentina, Egypten, Syd-Afrika, Au¬
stralien o. s. v.
3. Att anställa sakkunniga biträden hos
icke sakkunnige, olönade konsuler kan sty¬
relsen icke finna lämpligt.
5. Beträffande kompetensfordringarna
för inträde på den lönade konsulsbanan an¬
ser styrelsen att, förutom personlig energi
och praktisk begåfning, en grundlig mer¬
kantil, eventuellt äfven teknisk utbildning
B 167
är den bästa förutsättning för en dylik
tjänsteman. En rent svensk juridisk ut¬
bildning torde vara af underordnadt värde;
däremot kan det vara till nytta för en kon¬
sul, om han är förfaren i det lands lagar
och rättsformer, där han är anställd, hvit¬
het särskildt gäller för utomeuropeiska län¬
der, medan i Europa, där i alla större
städer tillgång på tillförlitliga juridiska
rådgifvare finnes, en sådan kunskap är af
mindre betydelse.
7. Beträffande handelsattaehéernas resp.
konsulenternas uppgift torde densamma i
främsta rummet gå ut på att skaffa sig
noggrann kännedom om ifrågavarande län¬
ders konsumtion och med ledning häraf
lämna sådana kommersiella upplysningar,
hvilka kunna gagna den svenska expor¬
ten. En anställning af dessa tjänstemän
för viss tid synes vaxa att föredraga: deras
verksamhetslust torde eggas däraf och man
sluppe på dessa poster odugliga., men oaf-
sättliga tjänstemän.
9. Styrelsen anser att konsulerna i stör¬
sta möjliga utsträckning böra tillhandagå
jämväl enskilda personer med alla de upp¬
lysningar, som kunna gagna den svenska
exporten.
10 och 11. Om de redogörelser för kom¬
mersiella förhållanden och hvad därmed
sammanhänger, som det åligger konsulerna
att insända, ej skola komma så sent, att de
bli fullkomligt värdelösa för de exportörer,
hvilka eljes kunde draga nytta af dem, bö¬
ra do insändas hvar tredje månad vare sig
till kommerskollegium eller ett blifvande
handelsdepartement, för att af dessa myn¬
digheter utan dröjsmål delgifvas de special-
föreningars styrelser, hvilka kunna hafva
intresse af ifrågavarande rapporter, exem¬
pelvis järnkontoret och sågverks- och trä¬
varuexport-föreningen. Detta gäller alla
dylika meddelanden utan undantag och
torde de ifrågavarande styrelserna vara de
mest kompetenta att afgöra, hvilka med¬
delanden som lämpa sig för offentliggöran¬
de och bästa sättet för dennas verkställan¬
de.
12 och 13. Styrelsen anser det vara
lämpligast att de konsulariska kommersi¬
ella redogörelserna eller upplysningarna
samlas hos en enda myndighet, kommers-
kollegium eller ett blifvande handels¬
departement, medan åter de meddelanden,
som ligga utanför det kommersiella områ¬
det, torde böra ställas till utrikesdepar¬
tementet.
14. Vid tillsättandet af konsulsbefatt-
ningar torde största frihet böra förordas,
hvarför ett kungörande af ledigheten och
ansökningar synas öfverflödiga. Önskvärdt
vore dock, att före tillsättandet af en
ifrågasatt person, de korporationers eller
föreningars styrelser, för hvilka det ifråga¬
varande konsulatet kan vara af intresse,
dessförinnan blefve åtsporda om aspiran -
tens lämplighet för tjänsten.
Stockholms köpmannaförenings handels¬
kammare.
Handelskammaren tillåter sig till en bör¬
jan påpeka, hurusom svaren å de särskilda
föreliggande frågorna måste blifva väsent¬
ligen beroende af de uppgifter, man vill
uppställa för vår utrikes representation.
Allteftersom hufvudvikten lägges på den
ena eller andra sidan af de diplomatiska
och konsulära funktionärernas verksamhet,
bör nämligen organisationen af ifrågava¬
rande ämbetsverk blifva olika.
Handelskammaren har för sin del ansett,
att, bland de olika uppgifter, som skola
tillkomma vårt lands blifvande utrikes¬
förvaltning, en af de viktigaste bör vara
att tillgodose det svenska näringslifvets
intressen. Till följd af bland annat kom¬
munikationsväsendets oerhörda utveckling
arbeta industri och handel i vår tid på
ett helt annat sätt än under äldre tider, då
afsättningen var till stor del begränsad
till de närmast produktionsorterna belägna
trakterna. Industrien måste för att kun¬
na bestå i konkurrensen lägga an på till¬
verkningens specialisering och bedrifvan¬
de i stor skala, och den blir därigenom,
i all synnerhet inom ett mindre land, allt
mera hänvisad att söka sig afsättning utom
landets gränser. Handeln öfvergår allt¬
mera till att arbeta på världsmarknaden,
och det finnes numera ej något land, som
är så aflägset, att det faller utanför dess
verksamhetsområde. Det gäller för vårt
land under nuvarande förhållanden ännu
mera än eljest att härvidlag söka följa
med utvecklingens gång, och de organ,
som i detta afseende skola vara de sven¬
ska statsmakterna och det svenska närings-
lifvet till hjälp, böra därföre, enligt han¬
delskammarens uppfattning, häri hafva en
af sina viktigaste uppgifter.
Vid den nu förestående ombildningen af
vår utrikes representation synes följakt¬
ligen böra ef ters traf vas att i möjligaste
mån göra denna representation lämplig för
fyllandet af nyssnämnda uppgift, och det
är denna, synpunkt, som varit för han¬
delskammaren den bestämmande vid af-
B 168
gifva.ndet af följande svar å nedannämn-
da frågor.
1. Svaret på denna fråga torde fram¬
för allt böra bestämmas af de kostnader,
som upprättandet af fasta beskickningar
och lönade konsulat måste medföra. Andra
former för vår representation i utlandet
lära nämligen i regel svårligen kunna på
ett lika kraftigt sätt tillgodose våra eko¬
nomiska intressen. Då det emellertid torde
vara angeläget att i möjligaste mån be¬
gränsa kostnaderna för vår utrikes för¬
valtning, har handelskammaren velat så¬
som ett medel därtill framhålla, att våra
beskickningar böra oftare, än hittills varit
fallet, få sig ålagdt att ombesörja äfven
konsulära göromål.
Hvad i öfrigt angår kostnadsfrågan, tor¬
de äfven böra beaktas, att vid den före¬
stående ombildningen af vår utrikes re¬
presentation nedsättning i nuvarande an¬
slag torde kunna genomföras i alla de
fall, då vederbörande beskickning eller kon¬
sulat till följd af unionsupplösningen fått
sitt arbete väsentligen minskadt. Emel¬
lertid bör i detta afseende ej förbises an¬
gelägenheten däraf, att de aflönade plat¬
serna inom både diplomati och konsulat¬
väsen varda så utrustade med anslag, att
vid dessa platsers besättande någon hän¬
syn icke behöfver tagas till vederbörandes
förmögenhetsförhållanden. Utgifterna till
utrikes förvaltningen torde ej böra jämn¬
ställas med anslag, som utgå till vissa an¬
dra grenar af statsförvaltningen; tv om
den förra anordnas på ett sätt, som mot¬
svarar näringslifvets intressen, Dör man
kunna räkna på att därigenom iramkallas
en ökad sysselsättning för vårt lands in¬
dustri och handel, som bidrager till det
allmänna välståndets höjande och sålunda
lämnar riklig ersättning för de ifrågava¬
rande utgifterna.
2. Den här ifrågasatta anordningen sy¬
nes handelskammaren vara mycket beak-
tansvärd. På vissa orter äro våra ekono¬
miska- intressen af den betydelse, att de¬
ras tillgodoseende torde kräfva särskilda
funktionärer, speciellt lämpade för denna
uppgift och befriade från de göromål, som
i öfrigt- förekomma å vederbörande be¬
skickning eller konsulat. Den sakkunskap,
som för detta ändamål torde böra erfor¬
dras, bör naturligtvis i främsta rummet
gälla kommersiella förhållanden, hvadan
personer med grundlig merkantil utbild¬
ning, både praktiskt och teoretiskt, sy¬
nas särskildt böra lämpa sig för sådan
anställning. Men därjämte torde äfven per¬
soner med öfvervägande teknisk utbildning
böra komma till användning. I synner¬
het på platser med stor industri böra näm¬
ligen sådana tekniska attachéer kunna in¬
hämta kännedom om uppfinningar och rön,
som kunna komma de svenska näringarna
till godo.
3. Den anordning, som här ifrågasattes,
synes icke böra komma till användning
annat än i undantagsfall, där t. ex. ett aflö-
nadt generalkonsulat icke utan störa om¬
kostnader skulle- kunna upprätthållas, me¬
dan däremot svårighet ej möter för att
finna person, som är lämplig för anställ¬
ning såsom honorar generalkonsul.
4. Åtskilliga andra länder hafva på de
platser, där förhållandena sådant medgif-
vit, anordnat handelskamrar, hvilka sam¬
arbeta, med vederbörande beskickning eller
konsulat till främjande af hemlandets eko¬
nomiska intressen. Dessa handelskamrar
utgöra sammanslutningar af näringsidkare
på platsen, hvilka äro särskildt intresse-,
rade i varuutbytet med hemlandet, och
räkna bland sina medlemmar visserligen i
första rummet landsmän, som etablerat
sig i det främmande landet, men därjäm¬
te äfven affärsmän af annan nationalitet,
hvilka på grund af sin verksamhet hafva
intresse af att befrämja förbindelserna mel¬
lan resp. länder.
I synnerhet franska staten har uppmunt¬
rat bildandet af dylika handelskamrar,
hvilka åtnjuta understöd af statsmedel och
stå- i ständig förbindelse med resp. be¬
skickning eller konsulat. Sådana franska
handelskamrar finnas spridda öfver hela
världen, både inom och utom Europa, och
äro exempelvis inrättade i London, Brys¬
sel m. fl. belgiska städer, Madrid, Lissa¬
bon, Bom m. fl. italienska städer, Kon-
stantinopel, Athen, Srayrna, Alexandria,
Sydney, Eew York, Montreal, Bio de Ja¬
neiro, Buenos Ayres o. s. v. Bland andra
länder, som likaledes äga handelskamrar
i utlandet, må nämnas Amerikas förenta
stater, Belgien, Holland, Italien, Byssland,
Spanien, Storbritanien och Gsterrike-Un-
gern.
Med hufvudsaklig uppgift att samla och
meddela upplysningar i ekonomiska ange¬
lägenheter och att på olika sätt under¬
stödja och utveckla affärsförbindelserna
med hemlandet, torde dessa organisationer
vara af stor betydelse för den utrikes han¬
deln. I den mån nödiga förutsättningar
därför kunna vara för handen, anser för¬
denskull handelskammaren, att man bör
söka att äfven för Sveriges del anordna
sådana. Handelskammaren inser visserli¬
gen, att detta ej kan komma att ske på
B 169
mer ån jämförelsevis få platser. Men där
på någon plats i utlandet finnas driftiga
svenska affärsmän, som äro villiga att
oegennyttigt arbeta på utvecklandet af Sve¬
riges handelsförbindelser, där bör man en¬
ligt handelskammarens åsikt söka att till
fördel för hela vårt land taga vara på
det intresse, som sålunda förefinnes, genom
att under en eller annan form anordna ett
stadigvarande samarbete mellan dessa af¬
färsmän och vederbörande svenska be¬
skickning eller konsulat.
5. Hvad angår de kompetensfordringar,
som böra uppställas för den lönade kon-
sulsbanan, anser handelskammaren hufvucl-
vikten böra fästas mindre vid vederböran¬
de® kunskapsprof än vid den praktiska
dugligheten. G-od allmänbildning med nö¬
diga insikter i de moderna språken samt
grundlig merkantil utbildning, förvärfvad
både genom studier och under direkt arbete
i handel och industri, synas handelskam¬
maren vara de förutsättningar, hvilka före¬
trädesvis böra kräfvas hos dem, som vilja
ägna sig åt den aflönade konsulsbanan.
Däremot synas juridiska insikter för in¬
träde på denna bana vara mindre erfor¬
derliga, emedan de lättare kunna inhäm¬
tas genom praktisk tjänstgöring å konsu¬
lat och dessutom ärenden, som kräfva spe¬
ciella juridiska förutsättningar, ändock
icke torde i allmänhet af konsulaten hand¬
läggas utan rådfrågande af särskildt ju¬
ridiskt biträde.
I åtskilliga främmande länder har man
anordnat särskilda examina för blifvande
konsulstjänstemän; ooh när en svensk han¬
delshögskola kommer till stånd, bör en dy¬
lik examen måhända anordnas äfven hos
oss, då vid en sådan högskola lämpligen
torde böra meddelas undervisning jämväl
för dem, som vilja ägna sig åt den sven¬
ska konlsulstjänsten.
6. Hvad angår placeringen af de aflö-
nade funktionärerna inom vår utrikes för¬
valtning, tillåter sig handelskammaren till
en början framhålla önskvärdheten däraf,
att organisationen af denna förvaltning
anordnas på ett sådant sätt, att den utan
större svårigheter kan anpassas efter de
ändrade förhållanden, som kunna uppkom¬
ma på olika platser. Särskildt gäller detta
i fråga om konsulatväsendet, hvilket, i
den mån som förskjutningar inträda i våra
handels- och sjöfartsintressen, bör kunna
undergå däremot svarande förändringar.
I detta afseende synas de ofvannämnda
merkantila eller tekniska attachéerna böra
blifva dill särskildt gagn, under förut¬
sättning att de icke fast anställas på
vissa platser.
Vid placeringen af de fasta beskicknin¬
garna och de aflönade konsulsplatserna
bör enligt handelskammarens åsikt afgö¬
rande hänsyn tagas till arten och omfatt¬
ningen af våra ekonomiska intressen å de
platser, som äro i fråga. Handelskamma¬
ren har underkastat den nuvarande organi¬
sationen en granskning ur denna syn¬
punkt och får, under betonande att denna
granskning af helt naturliga skäl icke
gör anspråk på att anses uttömmande, i
förevarande afseende förorda följande för¬
ändringar.
I Danmark synes lika litet som i Norge
särskilda aflönade generalkonsulat vara
erforderliga. Beskickningarna i Köpen¬
hamn och Kristiania torde utan svårig¬
het kunna ombesörja äfven konsulära göro¬
mål för dessa länder.
Ett liknande förhållande synes äga rum
äfven i Belgien och Holland, där det icke
torde ,vara nödvändigt att upprätthålla
både beskickning och ett högt aflönadt
generalkonsulat. Dock torde härvidlag i
första rummet böra undersökas, om icke
beskickningen i Bryssel skulle kunna in¬
dragas. Ur handelspolitisk synpunkt har
handelskammaren ieke kunnat för sin del
finna någon särskild anledning till att
Sverige skulle fortfarande underhålla di¬
plomatisk representation därstädes, och.
de göromål, som för närvarande tillkomma
denna beskickning, borde kunna utan olä¬
genhet anförtros åt våra sändebud i de
närbelägua länderna. Om beskickningen
i ^Bryssel sålunda visar sig kunna und¬
varas, torde ett aflönadt generalkonsulat
på lämplig plats i Belgien eller Holland
böra bibehållas. I annat fall bör däremot
aflöningen till generalkonsulatet i Ant-
werpen kunna indragas och åt legationen
i Bryssel öfverlämnas att ombesörja jämväl
konsulära göromål för dessa länder.
I Ryssland synes det nuvarande gene¬
ralkonsulatet i Archanlgel böra indragas,
men aflönade konsulsposter däremot in¬
rättas i S :t Petersburg och Moskva. Vårt
lands handelsintressen i detta land äro
af den omfattning, att erforderliga anslag
till konsulär representation på båda dessa
platser icke böra möta några betänklig¬
heter.
I fråga om vår konsulära representation
i Tyskland anser handelskammaren sig
böra förorda, att generalkonsulatet i Ly-
beck utbytes mot ett lägre aflönadt kon¬
sulat, lydande under generalkonsulatet i
Hamburg. Detta senare torde genom upp¬
B 170
hörandet af alla bestyr med den norska
sjöfarten få sitt arbete väsentligen min-
sfcadt, så att det utan svårighet bör
kunna omhändertaga äfven öfverinseendet
af Lybecks nuvarande distrikt. De- sven¬
ska handels- och sjöfartsintressena i Ly-
beck synas i jämförelse med åtskilliga
andra nrter icke vara af den beskaffen¬
het, att de numera påkalla bibehållandet
af en högt aflönad generalkonsuispost vid
sidan af det närbelägna generalkonsulatet
i Hamburg.
I Spanien och Italien torde beskicknin¬
garna, om de anses böra bibehållas, kunna
åläggas att ombesörja äfven konsulära gö¬
romål, hvarigenom minskning i utgifterna
för de aflönade konsulsposterna i dessa
länder borde kunna åstadkommas. Konsu¬
latet i Bilbao torde numera, kunna helt och
hållet indragas.
Äfven hvad representationen i Wien och
Konstantinopel angår, torde enligt han¬
delskammarens åsikt böra undersökas, om
densamma icke skulle kunna anordnas på
ett sätt, som bättre tillgodosåge våra han¬
delsintressen i dessa länder och tillika
möjliggjorde en besparing i de nuvarande
omkostnaderna.
Hvad Amerikas Förenta stater beträf¬
far, synes vicekonsulatet i New York nu¬
mera kunna undvaras.
I Oanada bör enligt handelskammarens
åsikt det nuvarande konsulatet förflyttas
från Quebec till Montreal, hvarjemte en
aflönad konsulspost torde böra upprättas
i Sydney. Montreal synes nämligen i
fråga om handel och sjöfart numera äga
vida. större betydelse än Quebec, och tra¬
fiken på Sydney har uppnått en sådan
omfattning, att en lönad konsul därstädes
synes behöflig för tillvaratagandet af våra
ekonomiska intressen på platsen.
I Sydamerika torde en omplacering böra
äga rum, i det att ett aflönadt generalkon¬
sulat numera torde vara vida mera be-
höfligt i Buenos Ayres än i Rio de Ja¬
neiro. Särskildt i betraktande af den
direkta ångbåtsförbindelsen mellan Sverige
och Argentina synes den förra platsen vida
lämpligare för en sådan konsulspost än
den senare.
I Japan synes själfständig diplomatisk
representation numera icke kunna undva¬
ras, och torde åt denna höra uppdragas
att omhändertaga äfven konsulära göromål.
Generalkonsulatet i Kobe bör kunna er¬
sättas med ett aflönadt vicekonsulat. Ett
sådant torde äfven böra inrättas i Naga-
saki.
7. Beträffande den här uppställda frå¬
gan om handelsat.tachéernas uppgift, till¬
låter sig handelskammaren dels hänvisa
till hvad i det föregående anförts angå¬
ende merkantila och tekniska attachéer,
dels ock påpeka, hurusom dessa funktio¬
närers uppgifter och ställning torde blifva
något olika, allt eftersom de anställas vid
beskickningar eller vid konsulat. I det
förra fallet, då de böra likställas med de
militära attachéerna, synes deras hufvud-
uppgift böra blifva att med uppmärk¬
samhet följa den ekonomiska utvecklingen
öfver hufvud inom det land, för livilket
de äro anställda, och att biträda, beskick¬
ningen med att till hemlandet afgifva
ekonomiska berättelser och skyndsamt rap¬
portera alla tilldragelser, som kunna äga
någon betydelse för det svenska närings-
lifvet i allmänhet. De böra för detta än¬
damål noga studera förhållandena inom
alla de branscher, som äro af intresse för
Sveriges produktion eller handel ur syn¬
punkten af vare sig export eller import.
Genom den kännedom de sålunda för¬
värfva om det främmande landet böra de
vid uppkommande frågor om ingående af
handedstraktater eller om revision af re¬
dan afslutade sådana kunna lämna hem¬
landets regering det värdefullaste bistånd.
Deras placering torde också böra i vä¬
sentlig mån bestämmas med hänsyn till
denna uppgift; och synes det icke böra
möta något hinder att låta en och sam¬
ma funktionär arbeta inom flera närbeläg¬
na länder med likartade ekonomiska för¬
hållanden.
De attachéer åter, som skulle anställas
vid konsulat, torde få en mera begränsad
uppgift, hufvudsakligen afseende att di¬
rekt verka för underlättande och utveck¬
ling af handelsförbindelserna mellan ve¬
derbörande konsulsdistrikt och hemlandet
genom att tillhandagå svenska närings¬
idkare med alla de upplysningar, som för
detta ändamål kunna vara af nöden. Dessa
attachéer torde företrädesvis böra väljas
bland yngre män med merkantil eller tek¬
nisk utbildning, och synes någon tids
tjänstgöring i sådan egenskap böra utgöra
en god förskola för blifvande konsuler.
9. Då konsulernas hufvuduppgift bör
vara att tjäna det svenska näringslifvet,
så torde ock däraf följa, att de icke böra
undandraga sig att lämna enskilda närings¬
idkare alla till buds stående upplysningar
i kommersiella frågor; dock att naturligt¬
vis därvid bör iakttagas, att dessa upp¬
lysningar icke må träda andras rättig¬
heter och intressen för nära.
B 171
10. Utöfver hvad redan af handelskam¬
maren anförts under de föregående punk¬
ter, som med denna stå i sammanhang,
får handelskammaren här betona nödvän¬
digheten af, att konsulernas redogörelser
afgifvas icke blott för år utan äfven för
kortare tidsperioder och att, så snart nå¬
gon tilldragelse af betydelse för våra nä¬
ringar inträffar i utlandet, densamma
skyndsamt rapporteras till hemlandet, där¬
vid äfven speciella afsättningstillfällen
böra påpekas i all den mån omständighe¬
terna kunna medgifva svenska näringsid¬
kare att begagna, sig däraf.
11. Lika angeläget som det är, att kon¬
sulerna skyndsamt insända sina medde¬
landen, lika viktigt måste det vara, att
dessa med. minsta möjliga tidsutdräkt kom¬
ma till allmänhetens kännedom. Allt hvad
i sådant syfte kan göras synes därför en¬
dast skola bidraga till att öka det gagn,
som de svenska näringarna böra hafva af
vårt konsulatväsen.
Upplysningar, som af särskilda anlednin¬
gar måste undanhållas offentligheten och
sålunda böra endast konfidentiellt medde¬
las de intresserade, skulle kunna bringas
till vederbörandes kännedom genom no¬
tiser i någon för detta ändamål lämplig
publikation, i hvilken meddelades, att upp¬
lysningar i visst ämne funnes för de in¬
tresserade att inhämta hos vederbörande
ämbetsmyndighet.
12—13. De från våra representanter i
utlandet ingående meddelanden böra sam¬
las hos den myndighet, åt hvilken lednin¬
gen af våra utrikes angelägenheter är an¬
förtrodd. Att därvidlag skilja mellan di¬
plomati och konsulatväsen synes icke för¬
enligt med det samarbete, som bör äga
rum mellan dessa båda grenar af utrikes¬
förvaltningen. Den nuvarande fördelnin¬
gen af våra utrikes ärendens handläggning
bör sålunda enligt handelskammarens åsikt
upphöra och organisationen af de båda
ämbetsverk, åt hvilka dessa ärenden för
närvarande äro anförtrodda, undergå de
förändringar, som däraf betingas.
Med afseende därå, att frågan om inrät¬
tande af ett särskildt handelsdepartement
blifvit af Eiksdagen hänskjuten till utred¬
ning af Kungl. Maj :t, får handelskamma¬
ren tillika framhålla angelägenheten däraf,
att utrikes ärendenas ledning anordnas på
ett sådant sätt, att det blifvande handels¬
departementet kommer i tillfälle att på
densamma utöfva det inflytande, som af
omständigheterna betingas.
14. Ehuruväl den offentliga ansöknin¬
gen lätt kan afhålla praktiska närings¬
idkare, som eljest skulle vara särdeles
väl kvalificerade för anställning såsom
konsuler, från att anmäla sig till sådan
befattning, synes ändock tillsättningen af
de lönade konsulsplatsema icke böra ske,
ut,an att ledigheten först varit kungjord.
Stockholms köpman sklubl).
Köpmansklubber. har den uppfattningen,
att Sveriges främsta representanter i utlan¬
det, våra diplomater, numera hafva att äg¬
na, minst lika mycken uppmärksamhet åt vår
handelspolitik som åt politik i öfrigt och
att diplomatkåren därför mer än hittills
måste samverka, med konsulerna i arbetet
för Sveriges ekonomiska utveckling. Att
konsulerna närmast skola lyda under ut¬
rikesdepartementet torde vara själfklart,
men det är därjämte att hoppas att, de,
sedan ett handelsdepartement kommit till
stånd, i vidsträcktaste mån skola kunna
betjäna detta,.
Det för båda departementen gemensamma
intresset kräfver emellertid oafvisligen att
äfven utrikesdepartementet rekryteras af
tjänstemän, som efter inhämtande af nö¬
diga teoretiska förkunskaper vunnit prak¬
tisk erfarenhet i näringslifvets intressen
genom att hafva tjänstgjort på handels¬
kontor i Sverige och utlandet samt å kon¬
sulat. Nar handelshögskola blifvit i Sve¬
rige inrättad, bör en där aflagd konsulat-
examen tillmätas afgörande betydelse för
inträde i diplomat- och konsulskåren.
En något omorganiserad exportförening
bör tjänstgöra dels såsom konsulernas kor¬
respondent och som offentliggörare af de¬
ras rapporter, dels såsom upplysningsbyrå.
Då ett handelsdepartement blifvit inrät-
tadt, torde emellertid ordnandet af hithö¬
rande frågor böra tagas under förnyadt
öfvervägande.
Ministrar och generalkonsuler i utlandet
hafva visserligen hvar sin hufvudsaklig»
uPPgift, den ene af diplomatisk, den andre
af administrativ art, men båda dessa re¬
presentanter måste städse hafva i minnet,
att det handelspolitiska intresset är ett
af landets viktigaste. Iiandelsattachén, den
tredje representanten, har speciellt att vaka
öfver handelsintressena. Till stöd för dessa
tre slag af tjänstemän, hvilka, samtliga
böra vara väl aflönade för att lättare kom¬
ma i beröring och umgänge med ledande
personligheter, bildas å hufvudplats er, så¬
som London, Paris, Berlin, Hamburg och
Petersburg konsulärråd, bestående af å res¬
pektive platser bosatta svenskar, hvilkas
B 172
kännedom om förhållandena och hvilkas
fosterlandskärlek på. detta sätt komma de
svenska, intressena till godo.
Som det ligger stor vikt uppå att komma
i personlig beröring med de ledande af¬
färsmännen böra till oaflönade konsuler
fortfarande framstående utländska utöfvare
af ekonomisk verksamhet kunna nämnas.
Visserligen bör tillsättandet af de kon¬
sulära posterna kungöras lediga för an¬
sökning, men om man vill tillföra konsuls-
banan köpmannainsikt och köpmannaerfa¬
renhet synes det nödvändigt att veder¬
börande tillerkännas rätt att utan ansök¬
ning till konsul utnämna den, som be-
finnes därtill särskild! lämplig, emedan
mången gång en för ändamålet särskild väl
kvalificerad köpman af ansökningens of¬
fentlighet skulle kunna afhållas från att
anmäla sig som sökande. De platser, som
genom skilsmässan från Norge blifvit ledi¬
ga, borde på detta sätt besättas med prak¬
tiska svenska köpmän.
Slutligen önska vi fästa uppmärksamhet
på att unga svenskar lämpligen kunde så¬
som oaflönade biträden anställas både vid
de lönade och olönade svenska konsula¬
ten i utlandet. De inhämta på detta sätt
både kunskap i språk samt skaffa sig me¬
riter för konsulsbanan.
Sedan vi uppdragit dessa konturer af en
ombildning af vårt nuvarande konsulat¬
väsende, bedja vi att i öfrigt med afse¬
ende på särskild! framställda frågor i huf¬
vudsak få ansluta oss till Stockholms han¬
delskammares uttalande.
Ångfartygsbefälhafvaresällskapet
i Stockholm.
1. Ja; lönade konsulat å alla mera be¬
tydande hamnplatser, så långt ske kan,
utan att sjöfartsnäringen betungas med
kostnader för deras underhåll.
2. Handelskunniga attachéer torde böra
anställas vid beskickningarna i de stater,
med hvilka Sverige har eller har utsikt
att kunna få mera betydande merkantil
samfärdsel, samt lönade handelskunniga
konsulenter vid hufvudplats inom konsu-
latdistrikt, möjligen äfven vid en] eller
annan större hamnplats inom distriktet,
då förbindelse med hufvudorten ej är lätt
och snabb.
3. Anställning af lönade biträden vid
olönade konsulat vill sällskapet icke till¬
styrka, på grund af vunnen erfarenhet att
en sådan anordning lätt verkar rubbning
i det normala förhållandet mellan den oaf¬
lönade konsuln och hans af svenska sta¬
ten lönade biträde. Med hänvisning till
hvad i svaret å föregående punkt blif¬
vit anfördt skulle sällskapet däremot vilja
förorda, att de aflönade konsulenter, som
å hufvudort inom konsulatdistrikt finnas
anställda, äfven finge till åliggande att
på därom framställd begäran inställa sig
å annan hamnplats inom distriktet, där
deras biträde påkallas.
5. Språkkunskap (fullgod kännedom om
det lands språk, i hvilket anställning sö-
kes — utomeuropeiska språk dock undan¬
tagna — samt därutöfver minst ett af de
större kulturspråken) ; kännedom om han¬
dels- och sjöfartslagstiftning i eget land
och det land, där anställning sökes; i öf¬
rigt allmänbildning, motsvarande minst
fordringarna för godkänd mogenhetspröf-
ning — allt under förutsättning att aspi-
ranten är svensk.
G och 8. Då med sannolikhet kan an¬
tagas, att af särskild hänsyn till norska
sjöfartsintressen tillkommit en del kon¬
sulat, som efter unionsupplösningen tor¬
de befinnas antingen vara obehöfliga el¬
ler från lönade böra ändras till olönade,
och då sådana åtgärder gifvetvis kunna in¬
verka på distriktsindelningen, vill det sy¬
nas, som skulle ett eller annat års erfa¬
renhet med i hufvudsak oförändrade bonsu-
latplatser och distrikt vara behöflig för
ett definitivt ordnande af i dessa punk¬
ter berörda förhållanden. Dock torde på
grund af förändrade förhållanden i Ost¬
asien behöfliga nya konsulat omedelbart
böra där inrättas.
7. Utan att därmed anse frågan full¬
ständigt besvarad vill sällskapet framhålla
såsom ur sjöfartssynpunkt önskligt att jäm¬
te ofvan under 2 och 3 antydda ålig¬
ganden åt i fråga varande tjänstemän upp-
droges att öfver hufvud hålla vederbörande
centralmyndighet i hemlandet och genom
den rederier och affärsmän ständigt under¬
rättade om alla företeelser af vikt på den.
merkantila samfärdselns område.
9. Så långt tid och kännedom i omfrå-
gade förhållanden medgifva.
10. Månadsrapporter samt. därutöfver
vid förekommande behof tillfälliga med¬
delanden om sådana förändringar i lagstift¬
nings-, administrativa eller konjukturför-
hållanden, af hvilka samfärdseln med resp.
land direkt beröres.
11. Helst genom särskild för ändamålet
afsedd publikation, utgifven af ett blif¬
vande handelsdepartement, genom något
dess organ — exempelvis exportföreningen,
så omorganiserad som i punkt 12 anty-
B 173
des. Då meddelanden af den beskaffen¬
het, som i punktens senare del omnämnas,
föreligga, torde intresserade skriftligen
kunna underrättas med uppmaning att å
angifven lokal därom taga kännedom. Äf¬
ven i detta fall torde exportföreningen,
hos hvilken ju kan förutsättas omfattande
personalkännedom, kunna ombildas till en
mellanhand väl ägnad att förebygga indis¬
kretioner.
12. Till en och samma myndighet och
denna helst ett blifvande departement för
handel och sjöfart.
14. Alla lönade konsulat och lönade be¬
fattningar vid konsulat torde lämpligast
böra besättas efter kungjord ledighet och
på grund af ingifna ansökningar.
16. Tillit oberoende och fristående egna
konsuler, hvilka framför allt ej böra till¬
låtas inneha liknande mandat för annat
skandinaviskt land.
Börssällskapet i Göteborg.
Börssällskapet har icke ansett sig äga
anledning yttra sig rörande omorganisa¬
tionen af utrikesdepartementet, diploma¬
tien och konsulatväsendet i annan män än
i hvad dessa institutioners verksamhet af-
ser befrämjandet af vårt lands handel och
näringar.
Det har i allmänhet uttalats den åsikten,
att konsulatinstitutionen icke verkat så
fruktbringande för näringarna, som man i
betraktande af de beviljade anslagsbelop-
pen borde hafva rätt att fordra. Sär-
skildt bar man ansett, att konsulatrappor¬
terna i regeln hafva varit för få och intet¬
sägande samt icke blott för sent inkomna
eller publicerade, utan äfven på ett olämp¬
ligt sätt offentliggjorda; de torde ock i
allmänhet hafva affattats utan anslutning
till våra kommersiella och industriella för¬
hållanden och hafva därför icke allenast
icke medfört några resultat, utan äfven
kommit näringsidkarne att mista förtro¬
endet för dem. Vederbörande ledande myn¬
dighet här hemma har man klandrat därför,
att den icke nog beaktat de möjligheter,
som förefunnits för direkt afsättning af
svenska produkter på aflägsnare, utomeu¬
ropeiska marknader, där uppmärksamma
och med sitt lands produktion förtrogna
konsuler kunnat i hög grad verka för lan¬
dets handel och industri.
Utan att vilja eller ens kunna konsta¬
tera, om eller i hvad mån dessa klago¬
mål äro berättigade, torde man dock kunna
medgifva, att i ett eller annat fall dessa
brister berott därpå, att konsulaten hit¬
tills icke kunnat besättas uteslutande af
hänsyn till endast svenska handelsintres¬
sen. Andra orsaker torde nog dessutom
hafva legat dels i organisationen af själf-
va konsulatväsendet — såsom i felande
nödigt samband mellan hemlandet och
dess representanter, dels, och icke minst,
i bristande praktiska egenskaper hos kon¬
sulattjänstemännen samt i praktisk led¬
ning och uppfattning hos den ledande myn¬
digheten här hemma.
Då nu en omorganisation af konsulatvä¬
sendet står på dagordningen och det läm¬
nats börssällskapet tillfälle att yttra sig,
torde nämnas, att sällskapet, som inga¬
lunda gör anspråk på att uttömmande haf¬
va behandlat ämnet, i detta sitt uttalande
närmast åsyftat att angifva konturerna,
inom hvilka den framtida utvecklingen af
konsulatens verksamhet till handelns och
näringarnas fromma bör försiggå. Säll¬
skapet inser alltför väl, att alla kraf på
konsulatväsendet ej nu på en gång kunna,
uppfyllas, lika litet som det förbiser fa¬
ran af, att konsulatorganisationens bety¬
delse öfverskattas; det blir själfsagdt all¬
tid den enskilda företagsamheten, som mås¬
te åstadkomma resultaten.
Efter dessa allmänna uttalanden öfvergår
sällskapet till besvarande i detalj af de
framställda frågorna.
1. Börssällskapet utgår från den öfver-
tygelsen, att ett väl ordnadt system af
beskickningar och konsulat kan i hög grad
stödja, tillvarataga och befrämja de sven¬
ska näringarnas intressen i utlandet och
därigenom kraftigt bidraga till den ekono¬
miska utvecklingen i vårt land.
Sällskapet anser dock, att det, för vin¬
nande af ett lyckligt resultat, ligger mindre
vikt på upprättandet af fasta beskickningar
och lönade konsulat i största möjliga ut¬
sträckning, än att de besättas med perso¬
ner, som erhållit en praktisk utbildning,
äga en praktisk syn på tingen och känne¬
dom om vårt lands utvecklingsmöjligheter,
äfvensom att de nya befattningar, som sko¬
la inrättas, förläggas till länder och orter,
där afsättningsmöjligheter för svenska pro¬
dukter finnas, och sist men icke minst
på en god ledning och ett strängt öfver-
vakande hemifrån.
2. Blir börssällskapets svar afgjordt till¬
styrkande.
3 och 4. Då länder, som i fråga om
storlek, rikedom och exportmöjligheter vi¬
da öfverträffa vårt land, anse det för
kostsamt eller möjligen ej heller erforder¬
ligt att uteslutande använda aflönade kon¬
B 174
suler, lära val äfven vi på många platser
■få åtnöja oss med oaflönade konsuler.
På en del orter, där hittills funnits så¬
väl beskickningar som aflönade general¬
konsuler, borde de förra jämväl kunna
öfvertaga de senares åligganden, medan om¬
vändt å andra sådana platser en general¬
konsul äfven borde kunna ombesörja de di¬
plomatiska göromålen. På andra platser, så¬
som t. ex. Havre, Genua och kanske också
Antwerpen, kunde man åtnöja sig med aflö¬
nade vice konsuler och oaflönade general¬
konsuler, till hvilka senare poster naturligt--
vis borde utses framstående och inflytelse¬
rika män på platsen. Sällskapet föreställer
sig nämligen, att en sådan generalkonsul
med sin auktoritet i hög grad skulle kunna
underlätta den utsände konsulns förbin¬
delse med de ledande handelskretsarna på
platsen. Likaledes kunde på vissa plat¬
ser aflönade konsuler utbytas mot oaf¬
lönade konsuler med aflönade konsulat¬
sekreterare ; för yngre tjänstemän på den
konsulära banan blefve en dylik anställning
en ypperlig förskola för viktigare befatt¬
ningar, vare sig såsom själfständiga konsu¬
ler eller såsom högre tjänstemän vid veder¬
börande ämbetsverk här hemma.
Genom denna anordning skulle ock den
förmånen vinnas, att de nu till kontorskost¬
nader åt oaflönade konsulat beviljade an¬
slagen kunde på ett mera effektivt sätt
än hittills skett användas till gagn, icke
för den utländska befattmngsinnehafvaren,
utan för det svenska konsulatväsendet.
Hå många konsulat torde vara alltför
■obetydliga för att påfordra aflönade tjäns¬
temän, kunde tvifvelsutan mycket vinnas,
om ett anslag ställdes till vederbörande
myndighets förfogande för sådana konsu¬
lat i och för utförligare arbeten, som i
annat fall icke kunde påräknas; visade sig
då, att värdefullt material af konsuln an¬
skaffats, kunde ju ersättningen sedermera
ökas. Möjligen kunde ook i detta sam¬
manhang påpekas för konsulerna, att de
borde söka intressera inom distriktet boende
svenskar att aflämna rapporter öfver af
dem kända förhållanden, som kunde för¬
utsättas vara af gagn för hemlandet.
Utom de nämnda slagen af konsulära
tjänstemän borde vi, i likhet med Tysk¬
land och Frankrike, äfven inrätta kon-
sularagenter. Dessa tillsättas för mindre
platser på förslag af den konsul, till hvars
distrikt de höra, och korrespondera endast
med honom. (Se Handbuch des deutschen
Konsularwesens af B. W. von König).
5. Föreskrifter om vissa kompetensvill-
kor för inträde på den konsulära banan
torde väl kunna anses nödvändiga, men för
Sällskapet kan det ej blifva fråga om
annat än att i allmänna drag angifva
dem.
Såsom grundval för utbildningen torde
antingen studentexamen, fullständigt af¬
gångsbetyg från något af de af staten un¬
derstödda handelsinstituten eller från hög¬
re tekniskt läroverk böra fastställas. Där¬
efter bör aspiranten hafva genomgått något
års tjänstgöring å handelskontor — inom
eller utom landet — hvars verksamhet
omfattat någon eller några af våra större
exportartiklar, samt slutligen hafva aflagt
examen efter genomgången kurs i konsulat-
vetenskap, hvilken lämpligast kunde in¬
rättas i förbindelse med något af ofvan-
nämnda, handelsinstitut. Därmed skulle
aspiranten hafva fullgjort villkoren för in¬
träde på den konsulära banan och vara
berättigad att söka aflönad anställning så¬
som tjänsteman vid vederbörande ämbets¬
verk här hemma för att efter där vunnen
kännedom om ärendena och deras behand¬
ling tilldelas anställning vid konsulat i
utlandet.
Af de aspiranxer, som med intyg om ovan¬
ligare praktisk förmåga förenat de högsta
betygen från konsulatkursen, borde de blif¬
vande handelsattachéerna uttagas för att
därefter genomgå en för ändamålet afsedd
ytterligare utbildning.
Kompetens villkoren för konsulenterna
borde vara afgångsbetyg från fackskola,
såsom t. ex. tekniskt läroverk, högre landt-
bruksskola, skogsinstitut, och därefter någ¬
ra års praktisk verksamhet dels inom fac¬
ket, dels eventuellt å handelskontor i mot¬
svarande bransch.
önskligt vore om de yngre tjänstemän¬
nen för den diplomatiska banan finge
tjänstgöra några år på konsulatkontor,
hvarigenom deras senare verksamhet inom
diplomatien säkert skulle blifva mera frukt¬
bringande på det rent ekonomiska om¬
rådet.
Sällskapet vill emellertid härvid såsom
en synnerlig beaktansvärd synpunkt beto¬
na, att den praktiska blicken, äfvensom
det lefvande intresset för uppgiften äro
vida viktigare än några som helst exa-
menskvalifikationer.
Oafsedt här ofvan angifna och andra reg¬
ler för befordran till diplomatiska och kon¬
sulära ämbeten må framstående och lämp¬
liga personer kunna för de högre tjänste-
graderna antagas, äfven om de icke upp¬
fyllt de föreskrifna fordringarna i fråga om
examina etc. för inträde på de resp. ba¬
norna.
B 175
6. Under hänvisning till svaxet å frå¬
gorna 3 .och 4, vill sällskapet såsom all¬
män regel uttala, att man i Europa — med
undantag af Ryssland — torde hafva mind¬
re behof af aflönade konsuler än i utom¬
europeiska länder. Med nuvarande kom¬
munikationer hafva affärsmännen lätt att
själfva besöka resp. länder inom vår världs¬
del, därstädes skaffa sig ombud och på så
sätt följa handelslifvets utveckling och be¬
hof. Däremot ligger det stor vikt uppå
att i vissa utomeuropeiska länder upp¬
rätta väl lönade konsulat, alldenstund såda¬
na där i väsentlig mån kunna bidraga till
en önskvärd utveckling af våra direkta
handelsförbindelser.
Såsom redan förut nämnts, bör Kyss¬
land förtjäna vår alldeles särskilda upp¬
märksamhet. Här torde det vara största
skäl att inrätta aflönade generalkonsulat
i S :t Petersburg och Moskva, med aflönade
konsulat resp. vice konsulat i Kiga, Libau
och möjligen Rostorv i Sydryssland.
I Afrika torde aflönadt generalkonsulat
böra inrättas i Alexandria, ett aflönadt
konsulat i någon af hamnarna i Tripo-
lis, Tunis, Algeriet eller Marocko, och kon¬
suln hafva skyldighet att årligen inspek¬
tera de oa.flönade konsulaten inom distrik¬
tet och följa de importbehof, som där
kunna göra sig gällande. I Kapstaden bor¬
de äfven ett aflönadt generalkonsulat an¬
ordnas, äfvensom ett- aflönadt konsulat i
Johannesburg. Framdeles kunde det kan¬
ske äfven visa sig behöfligt. att upprätta lö¬
nade konsulat i Zanzibar eller Mozam¬
bique.
I Asien borde enligt sällskapets åsikt
aflönade generalkonsulat, resp. konsulat in¬
rättas i Singapore, Bangkok, Shanghai,
Konkong och i en eller ett par hamnar i
Japan. Dessutom borde undersökas, om
det kunde vara lämpligt att upprätta någ¬
ra aflönade konsulat i andra kinesiska stä¬
der än de ofvan nämnda.
I Amerika torde man, utom nu aflönade
poster, böra upprätta generalkonsulat i
Buenos Ayres — en mycket viktig plats
för vår export ■— äfvensom i Mexiko, samt
konsulat resp. vice konsulat i Yalparaiso
och i Brasilien, exempelvis i Bahia eller
Pernambuco, samt i Förenta staterna i
Chicago och San Francisco.
I Australien borde ett aflönadt konsulat
finnas i Melbourne.
Emellertid torde det dock vara af större
vikt, att ett mindre antal mönstergilla och
väl aflönade konsulat nu genast upprättas,
än att landet med en gång får ett stort
antal konsulat, besatta med mindre lämp¬
liga personer, hvilka kunde komma att
visa sig såsom en börda i stället för det
gagn man af dem velat vinna.
Det faller af sig själft, att under öfver-
gångstiden de ofvan föreslagna kompetens-
villkoren finge suspenderas och hufvud¬
saklig vikt vid besättandet af de nya lö¬
nade konsulatplatserna fästas vid prak¬
tisk förmåga, och duglighet.
7. Handelsattachéer böra anställas vid
beskickningar och äga den möjligast full¬
ständiga öfverblick af vårt lands handels-
och industriförhållanden. Från sin sta¬
tion böra de flitigt beresa, det dem tilldela¬
de distriktet och däröfver aflägga rap¬
port till den beskickning de tillhöra.
Därvid åligger dem bland annat:
att hålla hemlandet å jour med resp.
lands allmänna kommersiella politik och
hufvuddragen af dess näringsllfs utveck¬
ling;
att uppmärksamma de möjligheter, som
kunna yppa sig för försäljningen af sven¬
ska produkter;
att fästa uppmärksamheten på fabrika-
tionsgrenar, som i hemlandet borde kunna
finna eu jordmån för utveckling; samt
att intensivare, än hvad som står i en
beskicknings förmåga, följa de tilldragelser
på handelns, industriens och kommunika¬
tionsväsendets område, som kunna vara
af intresse och gagn för hemlandets nä¬
ringar.
Konsulenter kunna anställas dels vid kon¬
sulat, dels såsom själfständiga tjänstemän.
De höra vara särskildt utbildade i något
visst fack och tillsättas på platser, där
en större handelsomsättning i beträffan¬
de varuslag kan förutsättas.
Då staten redan anställt en konsulent i
England för smör- och äggexporten och
denne verkat till stort gagn och allmän
tillfredsställelse för exporthandeln i den¬
na bransch, hänvisa vi till de instruktioner
m. m., som landtbruksstyrelsen lämnat för
denna befattning.
Dessa bägge befattningar böra endast
tillsättas tillsvidare på. resp. platser för
att, däxest en förflyttning må anses önsk¬
värd, sådant utan vidare kan äga rum.
9. Sällskapet anser, att nu gällande kon¬
sulatförordning i detta fall innehåller till¬
räckliga bestämmelser. Att konsulerna, så
långt ske kan, böra tillhandahålla sven¬
ska undersåtar begärda upplysningar tor¬
de falla af sig sjalft; äro de ej i tillfälle
att lämna dem, bör den frågande åtminsto¬
ne underrättas om det sätt, hvarpå upp¬
lysning torde kunna rinnas.
B 176
Man har ofta ansett sig kunna påfordra
soliditetsupplysningar af konsulerna. Ehuru
konsulaten, hvilkas anseende ej må äfven¬
tyra^ för mer eller mindre på allmän tro
i stället för på egen kännedom beroende
omdömen, icke under några omständigheter
böra tjänstgöra som rena upplysningsbyråer,
torde dock en kompetent konsul lätt fin¬
na gränsen mellan absolut tillstyrkande,
absolut afböjande och fall, där sväfvande
svar eller hänvisning till en upplysnings-
byrå bör förekomma.
Att konsulatens uppgift aldrig kan vara
att lämna en svensk firma, upplysning om
de affärer en annan svensk firma gör på
platsen, torde falla af sig själft.
10. Konsulatrapporterna, hvilka utöfver
hvad § 69 i nu gällande konsulatförord¬
ning föreskrifver, äfven böra omfatta öf-
versikter rörande industri och kommuni¬
kationer samt allmänna näringsförhållan¬
den, må likasom hittills afgifvas en gång
årligen, senast inom mars månads utgång.
Men dessutom böra alla konsulat åläggas,
att så snart någonting af betydelse för
svenska handelsförhållanden inträffar inom
deras distrikt, såsom t. ex. nya tull- eller
sjöfartsförordningar, domstolsutslag och
prejudikat, uppfinningar af märkligare be¬
skaffenhet, startandet af större industrian¬
läggningar eller andra affärsföretag, inford¬
randet af leveransanbud å arbeten eller
maskiner m. m., m. m., ofördröjligen, in¬
sända rapport, som i trängande fall bör
på statens bekostnad kunna intelegrafe-
ras till vederbörande myndighet.
11. Eör att konsulatrapporterna skola
blifva till största nytta för affärslifvet,
böra de med minsta möjliga tidsutdräkt
komma till allmän kännedom och genast
befordras till trycket samt utkomma i en
veckoupplaga och en månadsupplaga till
mycket billigt pris, såsom t. ex. i Norge.
"Dessutom anser sällskapet, att rapporter¬
na böra af vederbörande myndighet bear¬
betas och deras innehåll kortfattadt sam¬
manställas samt resultatet i särtryck och
i begäxdt antal exemplar tillhandahållas
han delskamrarna samt handels- och sjö-
fartsnämnder, med möjlighet för utom des¬
sa institutioner stående personer att prenu¬
merera på denna publikation.
Dessa bearbetningar kunde ordnas antin¬
gen efter de olika länderna, hvarifrån rap¬
porterna förskrifva sig, eller efter bran-
schérna. Det senare synes oss vara att
föredraga, då ju t. ex. trävaruexportör har
föga intresse af järnmarknadens förhål¬
landen, järnexportör, som sådan, känner
sig oberörd af exempelvis utsikterna för
trämassa och tändstickor. Vid en sådan
bearbetning bör det viktiga skiljas frän¬
de! oviktiga -och vid behof kompletteringar
göras med siffror från föregående år.
Att upplysningar af diskret natur ej
kunna offentliggöras bör väl anses gifvet;
om och i hvad mån de likväl kunna brin¬
gas till intresserades kännedom beror så
mycket på hvarje särskild! fall, att ge-
nereba bestämmelser därom knappast kun¬
na tänkas.
12. Hufvudsaken är, att de från beskick¬
ningar och konsulat inkommande redogörel¬
serna samlas hos en myndighet, tills vi¬
dare säkerligen lämpligast hos utrikesde¬
partementets handelsafdelning. Med inrät¬
tandet af ett blifvande handelsdepartement
bör frågornas behandling dit öfverflyttas.
13. Samverkan mellan diplomati och kon¬
sulatväsen måste fortfarande äga rum och
om möjligt i större omfattning, än hvad
hittills varit fallet, men huru detta lämp¬
ligast bör åstadkommas, anser sällskapet
sig icke, utöfver hvad som redan här of¬
van sagts, kunna uttala sig om. Ledningen
synes oss dock böra öfverflyttas till ett
departement, det vill säga till utrikesde¬
partementets handelsafdelning, samt i si¬
nom tid därifrån öfvergå till ett handelsde¬
partement.
14. Om det än såsom regel bör fast¬
slås, att konsulatbefattningas böra anslås
lediga, synes det dock icke vara uteslu¬
tet, att ett annat tillvägagångssätt i vissa
fall vore att föredraga, och borde detta icke
omöjliggöras genom generella bestämmel¬
ser.
Aflönad konsul må kunna förflyttas från
en plats till en annan, äfven utan därom
gjord ansökan.
15. Såvida nu gällande bestämmelser
komma att omfatta äfven industrikommu¬
nikationer och allmänna näringsförhållan¬
den, har sällskapet ingen ytterligare er¬
inran att göra i berörda afseende.
16. Då konsulatväsendets utveckling i
hög grad beror af ledningen i hemlandet,,
torde en kraftig kontroll härifrån böra
utöfvas öfver konsulernas verksamhet; frå¬
geformulär böra härifrån utsändas, initiativ
och uppslag äfven härifrån utgå. Dess¬
utom bör en effektiv inspektion af konsu¬
laten, företagen å ort och ställe, anord¬
nas.
Denna inspektion borde lämpligen, där
detta ske kan, utföras af tjänstemän .vid
ämbetsverket i hemlandet, hvilka därige¬
nom kunde tillföra verket mera praktiska
svnpunkter och själfva på så sätt utbil¬
B 177
das till de högre ämbetspostema inom
verket.
Till sist vill börssällskapet hemställa,
om det icke vore lämpligt anslå medel att
utgå i form af s. k. konsulatstipendier i
och för utbildning af tjänstemän för den
konsulära banan; speciellt har sällskapet
därvid tänkt på utbildningen af handels-
attachéer. För detta ändamål kunde sä¬
kerligen det till handels stipendier hittills
anslagna belopp användas, då detta till stor
del ej torde kunna anses hafva medfört
det resultat, som därmed åsyftats. Här¬
vid är dock att märka, att konsulatsti¬
pendiat bör tilldelas större belopp, än hvad
som utgår till nuvarande handelsstipendiat,
samt i motsats till den senare erhålla
nödiga instruktioner från departementet,
äfvensom stöd från det eller de konsulat,
dit hans verksamhet förlägges.
Handelsföreningens Fallmäktige i
Göteborg
(se Handels- och sjöfartsnämnden i sam¬
ma stad, sid. 136).
Malmö sjöfartsförening.
Föreningen har icke ansett sig äga an¬
ledning att beträffande diplomatväsendets
omorganisation ingå på vidare svar eller
framhålla andra önskemål, än att bestäm¬
melse måtte meddelas därom, att vid
hvarje svensk beskickning i utlandet åt¬
minstone någon af de där anställda skall
vara fullständigt hemmastadd i resp. lands
språk. Såsom ett önskemål af särdeles
vikt framhåller föreningen, att jämväl till
oaflönade konsuler måtte — såvidt möj¬
ligt är — anställas svenska män samt
att, om å vissa orter icke finnes tillgång
härpå, det dock måtte tillses, att Sverige
icke kommer att å någon ort blifva repre-
senteradt af norrmän.
1. I anseende därtill, att de intressen,
som det tillkommer konsulaten att bevaka,
måste förutsättas skola tillvaratagas på
ett omsorgsfullare sätt och till större af-
sedt gagn af personer, hvilka hafva till
uteslutande uppgift att ägna hela sin verk¬
samhet åt konsulattjänsten, än af perso¬
ner, hvilkas hufvudsakliga verksamhet är
riktad åt annat håll, är det gifvetvis
önskvärdt, att lönade konsulat i största
möjliga utsträckning upprättas.
2. Sjöfartsföreningen anser, att det
skulle vara i hög grad gagneligt, om vid
lönade konsulat det af generalkonsuln
m. m. A. Berencreutz i hans utredning
till handels- och sjöfartskommittén för¬
ordade institutet konsulatråd blefve in-
fördt, så anprdnadt, att konsulatråd, helst
svenskar, till antal af minst två vid hvarje
lönadt generalkonsulat och konsulat af
blifvande konsulatstyrelsen förordnas för
ett år i sänder efter förslag af konsul
på platsen samt svenska föreningar eller
sammanslutningar i resp. land.
Beträffande handelsattachéer torde så¬
dana endast kunna vara våra kommer¬
siella näringar till gagn, för såvidt de
hafva till uppgift att ägna sig helt åt
den merkantila banan.
Hvad beträffar utsända konsulenter i
speciella näringsgrenar, mejerikonsulenter,
fiskerikonsulenter m. m., torde angående
villkoren för hvarje konsulents anställan-
lande särskilda bestämmelser och instruk¬
tioner meddelas. Det lärer väl icke vara
lämpligt, att sådana konsulenter anstäl¬
las vid något visst konsulat. Deras verk¬
samhet torde vara af så själfständig och
speciell art, att innehafvarne af dessa be¬
fattningar icke böra underordnas några
konsuler men väl äga att för sina upp¬
gifters utförande påräkna det kraftigaste
bistånd hos svenska beskickningar och kon¬
sulat.
3. På de platser, där med hänsyn till
kostnaderna det icke blir möjligt upp¬
rätta lönade konsulat, ehuru sådant varit
önskligt, utan konsulaten måste besättas
med oaflönade innehafvare, torde, för skö¬
tandet af de löpande göromålen, det vara
nödvändigt att underordnade aflönade fcon-
torstjänstemän anställas med titel af vice-
konsuler, sekreterare eller kanslister. Nå¬
gon väsentlig nytta torde dock icke kunna
genom sådan ordning åstadkommas i annat
fall, än då sådana tjänstemän äro mäktiga
svenska .språket, en fordran som torde
böra uppställas såsom kompetensvillkor för
erhållande af sådan aflönad plats.
4. Det torde böra tagas under pröfning,
huruvida icke anslag till lämpliga belopp
må kunna af konsulatstyrelsen utanord-
nas till oaflönade konsuler tillika med
officiell anmodan att använda anslagen
för resa till Sverige i ändamål att härstä¬
des taga kännedom om vårt lands industri
och exportmöjligheter. Anslagen torde icke
behöfva tilltagas särdeles stora, då man
kan förutsätta, att de oaflönade konsu¬
ler, åt hvilka sådana anslag komme att
tilldelas, skulle fästa större afseende vid
den officiella inbjudningen till Sverige,
där de på grund af samma inbjudning
hade att vänta ett godt mottagande och
rika möjligheter att lära känna våra in-
B 12
B 178
dustriella verk m. m., än vid penning¬
beloppen. Resultatet af sådana konsuls-
resor, hvilka väl komme att anordnas för
flera konsuler samtidigt, under ledning af
sakkunnig ciceron skulle blifva, jämte
vunnen bättre kännedom om Sverige, ett
ökadt intresse för detsamma hos resp.
resestipendiater, hvilka i sina hemorter
hafva att representera Sverige.
5. Inträde å den lönade konsulatbanan
torde —■ efter skilsmässan från Norge —
endast böra stå svenskar Öppet. Några
andra särskilda kompetensfordringar torde
icke böra uppställas, än att för erhållande
af konsulattjänst skall fordras, att veder¬
börande äx i besittning af tillräcklig mer¬
kantil bildning och äger praktisk dug¬
lighet.
6. Sjöfartsföreningen har icke ansett
sig befogad ingå på närmare besvarande
af denna fråga men önskar dock uttala
det önskemål, att lönade konsulat inrättas
i hvarje stort handelscentrum och, såvidt
möjligt, i hvarje land, där utsikt kan fin¬
nas för af se värd afsättning af svenska
varor.
7. Såsom under n ro 2 ofvan framhållits,
har sjöfartsföreningen förordat tillsättan¬
det af konsulatråd, och skulle dessas upp¬
gift vara att, i de fall där vederbörande
konsul funne lämpligt eller där konsulat¬
råden så aktade nödigt, samråda med ho¬
nom angående kommersiella angelägenhe¬
ter, hvilka kunde vara af intresse för
Sverige. Angående förordnande för konsu¬
latråd hänvisas till hvad i mom. 2 an¬
förts, men må här påpekas, att anled¬
ningen hvarför man förordat, att konsulat¬
råden skulle förordnas för viss tid är
den, att därigenom dels vederbörandes in¬
tresse skulle hållas mera vaket och dels
möjlighet vinnas att få sådana konsulat¬
råd, som befunnes mindre lämpliga, ut¬
bytta mot andra. Angående anställandet
af handelsattachéer har sjöfartsföreningen
icke funnit anledning framkomma med
något förslag. Handelsattachéers och kon¬
sulenters verksamhet torde icke lämpli¬
gen kunna bestämmas i blifvande konsuls-
stadga.
9—13. De under dessa mom. framställ¬
da frågor hafva ansetts kunna bäst be¬
svaras i ett sammanhang, i omvänd ord¬
ning mot den, hvari desamma i frågefor¬
muläret upptagits, och får sjöfaxtsförenin-
gen till desammas besvarande anföra föl¬
jande.
Om, såsom val är att hoppas, ett sär-
skildt statsdepartementet för handel, indu¬
stri och sjöfart kommer till stånd, lär
väl lämpligt vara, att en samverkan, emel¬
lan utrikesdepartementet och handelsde¬
partementet beträffande ledningen af kon¬
sulatväsendet införes. Konsulära redogö¬
relser och upplysningar om kommersiella
förhållanden torde lämpligast böra in¬
sändas , till handelsdepartementet. Då
emellertid under senaste tiden på skilda
håll i vårt land handelskamrar bildats,
torde tillika böra föreskrifvas, att ifråga¬
varande .konsulära kommersiella redogö¬
relser och upplysningar samtidigt sändas
direkt från konsulaten jämväl till han¬
delkamrarna eller till de handelskamrar,
som kunna finnas förtjänta af sådant för¬
troende. Genom en sådan anordning
skulle undvika^ den tidsutdrägt, som
blefve följden af, att ifrågavarande be¬
rättelser skulle gå genom flera händer,
innan desamma komme de direkt intresse¬
rade till handa. Det borde därefter till¬
komma handelsdepartementet, resp. _ han-
delskamrarna, att vidtaga de åtgärder,
som kunde finnas lämpliga för upplysnin¬
garnas bringande till vederbörandes kän¬
nedom, äfvensom bestämma, huruvida nå¬
gon upplysning för att icke skada sven¬
ska intressen måste undanhållas offentlig¬
heten. Konsulerna skulle, på begäran af
enskilda personer, endast vara skyldiga
att anskaffa sådana upplysningar, som
kunna erhållas från officiella myndighe¬
ter och institutioner i de land, där ,de
representera Sverige. Dör sina besvär med
upplysningars anskaffande åt enskilda
skulle konsulerna vaxa berättigade att
fordra lämplig ersättning. Det torde böra
öfvervägas, huruvida icke konsulatstyrel¬
sen bör mot bestämd afgift tillhandahålla
s. k.- upplysningshäften, innehållande frå-
gesedlar att användas vid direkta förfråg¬
ningar hos svenska konsulat.
14. Sjöfartsföreningen håller före, att
konsulsbefattningar iböra tillsättas efter
kungörande af ledigheten och på grund
af ansökningar. Innan oaflönade konsuls¬
befattningar tillsättas, torde ock upplys¬
ningar angående sökandena pa lämpligt
sätt inhämtas icke endast från Sveriges
aflönade konsuler i resp. distrikt utan
jämväl från. — helst ■— merkantila myn¬
digheter på platsen.
Vidare håller sjöfartsföreningen före, att
en konsul icke bör kunna utan medgif¬
vande fönflyttas från en post till ,en
annan.
15. Då Sverige och Norge icke längre
hafva gemensamt konsulatväsen samt kon-
sulsstadgan måste revideras, torde densam¬
ma kunna väsentligt förkortas, i det en
B 179
mäffigd detaljbestämmelser torde kunira
utgå och ersättas med mera kärnfulla ge¬
nerella bestämmelser. Det torde vara
önskligt, att en blifvande konsulsstadga
börjar med att angående det åsyftade än¬
damålet med konsulernas verksamhet till
dessas ledning lämna en allmänt hållen
bestämmelse, ,däri väsentlig vikt fästes
vid konsulatverksamhetens betydelse för
befrämjande af Sveriges handelsförbindel¬
ser med de länder, där konsulerna hafva
sin verkningskrets. Bland detaljbestäta-
melser i blifvande konsulsstadga torde
böra upptagas föreskrift, att vid hvarje
konsulat eller vicekonsulat skall finnas
uppsatt skylt enligt fastställd typ samt
finnas svensk flagga att hissas på vissa
bestäjmda dagar.
Hälsingborgs sjöfarts- och köpmanna¬
föreningar.
1. Styrelserna, söm ansett sig böra af¬
gifva svar på de uppställda frågorna en¬
dast i hvad dessa afse konsulatväsendet
och således med uteslutande af allt, som
angår diplojmatien, hafva funnit önskvärdt,
att lönade konsulat i största möjliga ut¬
sträckning upprättas å de platser, där
afsättningsmöjlighet för svenska produkter
visat sig förefinnas. Å en icke aflönad
konsulatsperson saknas den ej oviktiga håll¬
punkten, som ligger i ett ekonomiskt in¬
tresse af befattninglen, och då denne per¬
son tillika, såsom väl nu merendels torde
vara fallet, är utlänning samt följaktli¬
gen ej heller har något direkt personligt
eller natianalitetsintresse af Sveriges land
och undersåtar, synes med fog kunna på¬
räknas större gagn af aflönäde, gifvetvis
med till börden svenska män besatta kon¬
sulat än af oaflönajde sådana.
2. Anställande af särskildt sakkunniga
såsom handelsattachéer eller konsulenter
vid lönade konsulat synes endast undan¬
tagsvis böra ifrågakomma, då vederböran¬
de konsul själf skall vara fullt förtrogen
med affärslifvet inom sitt distrikt.
3. Därest hänsyn till kostnaden omöj¬
liggjort upprättande af lönadt konsulat
å plats, där sådant eljest bort, enligt
hvad ofvan framhållits, förefinnas, torde
i vissa fall lämpligt vara att vid olönadt
konsulat anställa lönade biträden eller!
sakkunniga, särskildt med tanke på att
genom dessa biträden konsulatkåren lämp¬
ligen kan rekryteras och att de sakkun¬
niga i sådant fall själfständigt afgifva
rapporter till hemlandet.
4. ^ Styrelserna äro ej nu i tillfälle att
angifva någon annan anordning i sam¬
band med lönade eller olönade konsulat
till vinnande af större nytta för Sveri¬
ges ekonomiska intressen.
5. I stort sedt synes för inträde på den
lönade konsulsbanan böra fordras i första
rummet merkantil, i andra juridisk samt
i tredje humanistisk bildning; och torde
kunna ifrågasättas, huruvida icke lämp¬
ligt vore att mera i detalj fastslå dessa
fordringar samt att inrätta en särskiM
konsulatexamen, hvilken skulle genomgås
för vinnande af inträde på denna bana.
6. Lönade konsulat böra företrädesvis
finnas å platser med afsättningsmöjlig¬
het för svenska produkter, handelsatta¬
chéer eller konsulenter i allmänhet endast
vid olönade konsulat, lönade vicekonsuler
å de platser af ofvan angifna art, där lö¬
nade konsuler af ekonomiska skäl ej kun¬
na anställas, äfvensom å mindre viktiga
platser samt sekreterare vid olönade kon¬
sulat, klär förhåjländena famna sådant
kräfva.
7. Handelsattachéer och konsulenter,
hvilka, såsom ofvan nämnts, enligt sty¬
relsernas förmenande i allmänhet skola
anställas endast vid olönade konsulat,
synas böra själfständigt afgifva konsulat¬
rapporter till hemlandet och anställas på
en tid 'af minst två år, detta enär åt¬
minstone ett år må anses erfordras för att
fullt sätta sig in i förhållandena på
platsen.
8. En fråga af så stor omfattning, att
styrelserna icke ansett sig kunna besvara
densamma, helst som dess lösning är helt
och hållet beroende på storleken af de
anslag, hvilka finnas att disponera för
konsulatväsendets organisation.
9. Konsulerna synas böra i största möj¬
liga omfattning på framställd begäran
direkt tillhandahålla enskilda personer
kommersiella upplysningar, dock efter ve¬
derbörande konsuls eget bepröfvande och
gifvetsvis med skyldighet för den, som
upplysningen begärt, att ersätta konsuln
de kostnader, som för upplysningarnas
tillhandahållande kunna hafva honom vål¬
lats.
10. ^ Enligt styrelsernas åsikt äro de fö¬
reskrifter, som i dessa hänseenden fin¬
nas, fullt uttömmande, men böra konsu¬
lernas skyldigheter härutinnan utförligare
specificeras och uppräknas, hvarigenom;
jämväl erhålles god ledning vid afgifvande
af konsulatrapporterna.
12. Styrelserna anse önskligt, att de
från konsulaten inkommande redogörelser
B 180
och upplysningar bamlas hos kommerskolle-
giets utrikesafdelning sådan denna nu be-
finnes eller eventuellt förlagd till ett
blifvande handelsdepartement, hvilken af¬
delning därefter har att på sätt lämpligast
befinnes ofördröjligen lämna meddelandena
till allmänhetens eller vederbörandes kän¬
nedom i de delar,| som: Skola offentliggöras;
och kunna styrelserna icke underlåta att
i samband härmed framhålla, att förde¬
larna af dessa meddelanden hittills gått
förlorade genom det alltför långa dröjs¬
målet med deras offentliggörande, hvadan
en ändring till det bättre härutinnan är
synnerligen af behofvet påkallad.
14. Lönade konsulsbefattningax synas
böra tillsättas efter kungörande af ledig¬
heten och på grund af ansökningar men i
regel direkt af Kungl. Maj :t utan \att,
såsom hittills skett, öfver ansökningjarna
höra myndigheter, hvilka i allmänhet kun¬
na sägas sakna all kännedom om de olika
sökandenas kompetens. Beträffande olöna-
nade konsulat torde det hittillsvarande
tillvägagångssättet vid deras besättande
böra bibehållas. Af lönad konsul bör kunna
utan ansökan flyttas från en post till
annan, dock torde en sådan förflyttning
icke utan synnerligen starka skäl böra ske
mot konsuls vilja.
16. Styrelserna hafva velat framställa
såsom önskemål att vid besättandet af
till konsulsstaten hörande befattningar i
möjligaste mån tillses, att till dessa be¬
fattningar antagas personer, hvilka icke
hafva sådan ekonomisk verksamhet, att de
därigenom råka i strid med deras intres¬
sen, som i allmänhet anlita konsulatet för
att där finna råd och bistånd.
Slutligen få styrelserna på det krafti¬
gaste uttala sig för att ett särskildt han¬
delsdepartement snarast möjligt måtte
komma till stånd.
Skånes handels-, industri- och sjöfarts-
kammare.
(se v. kons. Ljunggren sid. 103)
B 181
Svar* på cirkulär från ministern för utrikes
ärendena.
Amerikas förenta stater.
Envoyén Grip.
1.
Sveriges diplomatiska representation i
Förenta staterna, såsom den för tillfället
äx organiserad, torde anses särdeles väl
motsvara ändamålet, äfven nu efter uni-
onsupplösningen. Föreningen af general-
konsulat och beskickning hax alltid visat
sig vara en för behofvet väl afpassad
ordning, bland annat på grund af de många
här förefallande göromål, som dels äro
af blandad diplomatisk och konsulär be¬
skaffenhet, dels till följd af särskilda
amerikanska förhållanden böra behandlas
än på diplomatisk, än på konsulär, än på
enskild väg.
Då de svenska göromålen äro i stän¬
digt stigande, torde legationssekreterare¬
befattningen anses vara oumbärlig.
Med afseende å aflöningsförhållandenai
torde få anföras att, då lefnadskostnadema
ständigt tilltaga i detta redan så dyra
land, torde lönen för beskickningschefen,
tillsammans kronor 40,000, ej anses till¬
räcklig för en gift man. Det vore därför
utan tvifvel önskligt, om vid inträffande
ledighet en höjning kunde ske, åtminstone
med kronor 5,000. Legationssekr-eterax-
lönen torde äfven böra höjas med kronor
2,000. Hyrorna hafva på de senare åren
betydligt ökats och äfvenså betjänters lö¬
ner; en hofmästare erhåller således såsom
minimum 60 dollars — 223 kronor — pr
månad, en användbar kock eller kokerska
detsamma. Nästan alla de större länderna
och åtskilliga af de mindre hafva under
* Delvis i utdrag.
de senare åren betydligt ökat lönerna för
sina diplomatiska tjänstemän härstädes;
visserligen är så många beskickningars öf¬
vergång till ambassader i många fall en
medverkande orsak härvidlag; men äfven
t. ex. Belgiens envoyés traktamente har ny¬
ligen höjts från 42,000 till 65,000 francs,
och envoyén från Argentina uppbär nu¬
mera 63,410 kronor eller 85,000 francs pr
år.
2.
Enligt närlagda förteckning å antalet
svenska fartyg, som under sistförflutna år
ankommit till Förenta staternas hamnar
vid Atlantiska hafvet och Mexikanska vi¬
ken •—- till San Franciscos distrikt ankom
år 1903 ett — 1 — fartyg — torde väsent¬
ligt afseende ej behöfva fästas vid skepps¬
fartens intressen.
Arfsmålen, efterfrågningax efter personer
och inhämtandet af kommersiella upplys¬
ningar torde därför, utom i första rum¬
met vanligt konsulärt skydd och bistånd
åt svenska undersåtar, böra hufvudsakligen
beaktas.
Den nuvarande distriktsindelningen tor¬
de såväl definitivt som provisoriskt bibe¬
hållas.
I Washington, förenadt med kungl. be¬
skickningen, torde ett lönadt general¬
konsulat böra bibehållas med samma lön
som hittills och med Förenta staterna
till distrikt, dock med undantag af de
stater, som tillhöra New Yorks och San
Franciscos distrikter.
I New York torde böra anställas en olö¬
nad konsul, som endast erhåller expeditions-
afgifter enligt konsulattaxan, samt en med
8,000 kronor aflönad vicekonsul. Distrik¬
B 182
tet torde utgöras endast af staten New
York.
I San Francisco torde böra anställas äf¬
venledes en olönad konsul, som endast
erhåller expeditionsafgifter enligt konsulat¬
taxan ; ‘om en vicekonsul anställes på plat¬
sen, bör äfven endast en olönad tjänste¬
man ifrågakomma. Distriktet torde, så¬
som nu, utgöras af staterna vid Stilla
hafvet, Kalifornien, Oregon och Washing¬
ton samt territoriet Alaska.
Af vicekonsulaten under New Yorks nu¬
varande distrikt torde Boston, Philadel-
phia, Baltimore, New Orleans, Pensacola
och måhända Norfolk och Mobile bibehållas)
och alltså förläggas under Washingtons
distrikt; i de tre förstnämnda stora stä¬
derna finnes en talrik svensk inflyttad
befolkning.
Vicekonsulaten under San Franciscos di¬
strikt torde böra bibehållas med afseende
å arfsmålen och konsulära skyddet för
svenskar.
Inom Washingtons distrikt torde de nu¬
varande vicekonsulaten äfven bibehållas.
Belgien och. Nederländerna.
Envoyén grefve Wrangel.
Eders excellens har behagat åt mig upp¬
draga att afgifva ett uttalande rörande
vår diplomatiska representation i Bryssel
och Haag.
Eöster hafva höjts för indragningen pf
denna post, och särskildt erinrar jag mig,
att Eders excellens’ företrädare för mig
förklarat, att han ansåge densamma så¬
som fullkomligt obehöflig. Jag anser mig
ej nog energiskt kunna protestera mot
denna uppfattning. Det torde såsom för¬
svar för min mening vara tillräckligt att
erinra om Haagdomstolen och om den
roll den är kallad att spela i lösandet
af mellanfolkliga konflikter. Sedan den¬
na domstols tillkomst hafva ett flertal
makter, som ej förut hade representanter
i Haag, skyndat att upprätta beskicknin¬
gar därstädes; det skulle antagligen väcka
en ej oberättigad förvåning, om Sverige,
då Haagdomstolen begynner att komma
i utsträckt användning och ungefär vid
tidpunkten för nästa Haagkonferens, skulle
besluta upphörandet af dess permanenta
representation i Holland. Hvad angår
Belgien får jag erinra, att äfven dess huf¬
vudstad är sätet för flera internationella
institutioner; dess industriella utveckling'
är storartad och väl värd att följas med
intresse, hvartill kommer, att lagstiftnings¬
arbetet i såväl Holland som Belgien är
af stort intresse särskildt för ett land som
Sverige, som i afseende på folkmängden;
är ungefär jämnstark med länderna i
fråga. Det ligger också i sakens natur,
att det kan vara af vikt att hafva tillfälle
att genom vår representant i dessa med
oss jämbördiga land erfara, hvilken ställ¬
ning desamma intaga till de större el¬
ler mindre internationella frågor af di¬
verse slag, som kunna stå på dagordningen,.
Af dessa i korthet anförda skäl tillåter
jag mig uttala mig för bibehållandet af
vår beskickning i Bryssel och Haag.
I särskilda rapporter har jag under den
tid jag var minister i Bryssel och Haag
gjort framställning om anställandet vid
vår beskickning därstädes af en legations¬
sekreterare. Under hänvisandet till i dessa
rapporter angifna skäl och grunder får
jag föreslå upprättandet af en legations-
sekreterarbefattning vid den ifrågavarande
beskickningen eller, om detta skulle visa
sig af budgetshänsyn omöjligt, att 'åt¬
minstone en kanslist anställes vid beskick¬
ningen.
Med afseende å aflöningsförhållandena
får jag uttala, att ministerns nuvarande
lön, 20,000 kr., är absolut otillräcklig. Om
jag undantager den rumäniske ministern
i Bryssel, har intet lands minister i Bryssel
eller Haag en så låg lön som den svenske.
Lefnadskostnaderna hafva ej oväsentligt
stigit under de sista 15 åren i Bryssel.
För 10 år sedan kunde en minister, som
ej ägde stor familj, utan svårighet finna
lämplig bostad för 5 å 6,000 francs; nu¬
mera kan sådana ej fås för mindre än 8—å
9,000 francs; själf betalade jag för en
bostad, som var mycket god, men inga¬
lunda öfverdrifvet stor eller luxuös,
12,500 francs. Detta för hvad Bryssel an¬
går. I Haag är förhållandet än ogynn¬
sammare. Hyrorna furo där ungefär lika
stora som i Bryssel, men öfriga lefnads-
kostnader äro ungefär 50 procent dyrare
än i sistnämnda hufvudstad.
Under förutsättning att ministern fort¬
farande får bo i Bryssel med skyldighet
att vid hvarje tillfälle, då gå påkallas,
B 183
på. egen bekostnad begifva sig till Haag,
bör hans lön sättas till minst 25,000 kr.
Skall han bosätta sig i Haag, torde lönen
böra beräknas till 30,000 kr.
Beträffande legationssekreterarlönen hän¬
visas till mina ofvan anförda rapporter.
Envoyén friherre Falkenberg.
1.
Att Kungl. beskickningens i Bryssel och
Haag göromål skulle, som följd af unions-
upplösningen, komma att i någon väsent¬
lig mån minskas, finner jag oantagligt.
För så vidt någon slutsats kan dragas
af antalet från Kungl. utrikesdepartemen¬
tet under åren 1900—1904 ingångna skri¬
velser i fråga om norska ärenden, hvilka
utgöra en jämförelsevis mycket ringa bråk¬
del, 1/eo—i/12 af samtliga dessa skrivelser,
och dessutom i allmänhet icke för beskick¬
ningen medfört något större arbete, synes
det sannolikt, att beskickningens göromål
skola blifva i det närmaste oförminskade.
Och jag Irar så mycket större skäl att tro
detta, som det visat sig, att äfven direkta
hänvändningar af norska myndigheter och
norska undersåtar under nämnda tidrymd
varit jämförelsevis få och sällan öfver- men
väl understigit 10 procent.
Jag anser vid sådant förhållande icke,
att d© efter unionsupplösningen inträdda
förhållandena påkalla någon förändring af
vår diplomatiska representation i .Belgien
och Nederländerna. Tvärtom f öreställer jag
mig, att många skäl tala för att bibehålla
denna vår representation oförändrad. Re¬
dan den mycket ansenliga tillväxten af
göromål vid denna beskickning under se¬
naste fem åren synes mig böra ingifva
synnerliga betänkligheter' mot att, såsom
man på något håll föreställer sig kun¬
na utan olägenhet ske, uppdraga dessa
göromål åt beskickningar med. såte utan¬
för Belgien och Nederländerna. Men här¬
till komma dessutom andra hänsyn. Ben
synnerligen bemärkta ställning, som dessa
bägge länder intaga på den internationella
rättens område, de viktiga konferenser i
dithörande ämnen, som sammanträdt dels
i Bryssel, dels i Haag, där ju äfven den per¬
manenta skiljedomstolen har sitt säte, sy¬
nes i och för sig göra en särskild diplo¬
matisk representation här påkallad. För
att endast nämnna ett exempel, så har ju
Danmark, till trots för sin kända sträfvan
att inskränka utgifterna för utrikesrepre-
sentationen, för ett par år sedan funnit
nödigt att här upprätta en beskickning.
Slutligen torde också böra tagas i betrak¬
tande det missnöje' bos, vederbörande i
Belgien och Nederländerna — mellan hvil¬
ka båda stater nu god grannsämja råder
■—, som otvifvelaktigt skulle framkallas, om
den nuvarande, under längre tid bibehållna
ordningen, enligt hvilken vårt land har en
och samme diplomatiske representant hos
tvenne till område och folkmängd ungefär¬
ligen likställda länder, upphörd^ och i
stället Sveriges ministrar hos tvenne stor¬
makter ackrediterades inom hvar sin af här
ifrågavarande mindre stater och' komme
dit ■— såsom fallet är med Bayerns och
med några exotiska staters representanter
— endast på kortare besök.
Att för framtiden gifva vår diplomati¬
ske represenjtant bär lägre rang än i senare
åren varit fallet, bör enligt min mening
på inga villkor ifrågakomma. Endast som
»envoyé extraordinaire och ministré plé-
nipotentiaire» kan en beskickningschef i
dessa länder påräkna full uppmärksamhet
af myndigheterna och ett fullt kollegialt
bemötande från de större makternas repre¬
sentanter.
Jag tror det vara påkalladt att i detta
sammanhang påpeka den särskildt ogynn¬
samma ställning med afseende på löne¬
förmåner Kungl. Maj :ts minister här in¬
tager. Den till befattningen anslagna lön
af kr. 20,000 årligen motsvarar nämligen
icke kostnaden för ett hushåll inom den
förmögna medelklassen här på platsen.
Ännu mindre motsvarar denna lön dem, som
åtnjutas af andra staters representanter.
Jag tänker här gifvetvis icke på stormak¬
terna — äfvensom Japan —, med hvilka
en täflan i detta hänseende ju icke kan
ifrågakomma, utan på en del, särskildt
utomeuropeiska stater af andra rangen,
t. ex. Mexico, Brasilien m. fl., hvilkaa
representanter, efter hvad jag bestämdt
vet, åtnjuta ungefär dubbelt så stor lön
som Kungl. Maj :ts minister. Till och med
Rumänien, som i allmänhet icke aflöna!1
sina diplomater högt, betalar sin härva¬
rande minister, hvilken endast är ackre¬
diterad i Belgien, bättre aflöning än Sve¬
rige. Bland annat har han en hyresersätt-
ning af fres 7,800.
Såsom eders excellens bekant, åtnjuter
Bryssel, sedan gammalt, rykte för att vara,
särskildt i jämförelse med Haag, som med
rätta anses vara mycket dyrt, en billig
stadi. I viss mån må detta rykte vara be-
rättigadt, åtminstone när det gäller pri¬
set på lyxartiklar, hvilket icke hindrar, att
fondringarna, särskildt på bostad och den¬
nas belägenhet, äro ganska höga, liksom
B 184
själfva de dagliga lefnadskostnadema och.
tjänstfolkets löneanspråk måste, efter hvad
jag hör från alla håll, anses mycket dryga.
Ett fullt passande* och välbelägen hus,
innehållande de 7—8 boningsrum samf
nödigt utrymme till kansli, en ogift mi¬
nister måste anses behöfva, kan, om de
vid huset häftande »kontributioner» inbe-
räknas, omöjligen erhållas under i svenskt
mynt kr. 4,000. Härtill komma för hyres¬
gästen utgifter för många föremål, som på
andra platser anses höra till inredningen,
såsom köksspis, badrumsutstyrsel, eldstä¬
der och deras dekorering m. in., så att
nämnda miniraumshyra — kr. 4,000 — un¬
dergår en icke obetydlig förhöjning, in¬
nan hyresgästen kan flytta in. Inemot
i/å af fulla lönen — utan afdrag af kansli¬
kostnader och utskylder — kan sålunda an¬
tagas åtgå redan till bostad samt dess upp¬
värmning och belysning. Allt under den
förutsättning att vederbörande är i till¬
fälle att, för att kunna bo på ett sätt
som är någorlunda —- efter här gällande
måttstock ■— med hans ställning förenligt,
gorå de icke obetydliga uppoffringar af en¬
skilda tillgångar, som1 lians öfriga hus¬
hållning, hvilken icke, äfven om den in¬
rättas på en ganska anspråkslös fot och
med minsta möjliga »representation», kan
bestridas med återstoden af lönen, nöd¬
vändigt kommer att kräfva.
Såsom min mening vågar jag vördsamt
uttala, att löneförbättring i följande hän¬
seenden skulle vara påkallad:
a) den kontanta lönens förhöjning från
kr. 20,000 till kr. 24,000;
b) anslående af lön till en kanslivakt¬
mästare till hvilket ändamål jag antager,
att kr. 1,100 årligen skulle kunna förslå.
Beträffande hvad som, enligt min me¬
ning, är ett önskningsmål för hvarje be¬
skickning, att nämligen kunna bo i ett
staten tillhörigt hus, så tror jag mig icke
böra för närvarande inkomma med förslag
om inköp af något sådant. I händelse
lönen förhöjes, blifver det nämligen här
jämförelsevis lätt att få hyra ett passande
hus.
Ersättningen för resa, Bryssel till Haag
och åter, borde enligt min mening förblifva
oförändrad. Med eventuell löneförhöjning
till det belopp jag föreslagit borde följa
förpliktelsen att åtminstone någon tid un¬
der vintern vistas i Haag för att blifva
mera förtrogen med dervarande förhållan¬
den än hvad vid kortare besök är möjligt.
Under den förutsättning, som synes mig
kunna inträffa, att åt beskickningen blefve
uppdraget att handlägga äfven konsulära
göromål — på säjfct t. ex. är förhållandet
med italienska beskickningen, i Köpen¬
hamn —, blefve det enligt min mening nö¬
digt att vid beskickningen anställa, förut¬
om eu vanlig attaché, äfven en s. k. han-
delsaittaché. Härvarand a generalkonsulat
finge väl i sådant fall ställas på vakans,
liksom fallet lär vara med Italiens kon¬
sulat i Köpenhamn. Och jag antager, att,
under nämnda förutsättning, generalkonsu¬
latet i Antwerpen måste komma att upp¬
höra som lönadt och där i stället införas
en sådan ordning, som jag tillåtit mig sub-
sidiärt föreslå i min skrifvelse n:r 236/05.
2.
Inom Belgien är Sverige för närvarande
representeradt af tvenne generalkonsulat,
ett olönadt i Bryssel med endast denna
stad till distrikt, och ett lönadt i Ant¬
werpen, med distrikt omfattande det öfriga
Belgien.
Med afseende på det förstnämnda, som
för närvarande är anförtrodt åt en med
landets och platsens förhållanden väl för¬
trogen person, i ansedd och ekonomiskt
mer än oberoende ställning, hvilken dess¬
utom förstår svenska, har jag ingen för¬
ändring att föreslå, utan tillåter mig hem¬
ställa, att nuvarande ordning måtte bibe¬
hållas med afseende på såväl general¬
konsulatet som det till detsamma knutna
vicekonsulatet.
I en så betydande hufvudstad som Brys¬
sel synes det mig vara obetingadt önsk-
värdt, att, förutom beskickningen, äfven
konsulär representation är för handen.
Förutom att beskickningen ofta kan, i
rent »lokala» angelägenheter, hafva behof
af generalkonsulatets handräckning, måste,
under nuvarande ordning vid beskicknin¬
gen, tillfällen emellanåt förekomma, då in¬
gen diplomatisk representant är på plat¬
sen närvarande, och det torde knappast
behöfva påpekas, att det vid sådana till¬
fällen är af stort värde, särskildt för
landsmän, som komma i behof af råd eller
bistånd, att kunna direkt med sina fram¬
ställningar vända sig till generalkonsuln,
eller, i dennes frånvaro, till vicekonsuln.
Beträffande återigen det lönade general¬
konsulatet i Antwerpen, till hvilket hit¬
tills utgått lön till generalkonsuln med
13,000 kr., förutom ett personligt lönetill-
lägg af 1,500 kr., samt en kontorskostnads-
ersättning mot redovisningsskyldighet af
4,500 kr. eller tillsamman 19,000. kr.,
har jag inhämtat yttrande af nuvarande
B 185
t, f. konsuln på platsen ock har äran härkos’
i afskrift vidfoga hans skrifvelse i ämnet
af den 29 nästlidna november.
Såsom Eders excellens behagade af den¬
samma inhämta, uttalar sig t. f. konsuln,
på i hans skrifvelse närmare angifna grun¬
der, för bibehållandet af ett lönadt ge-
neralkonsulat i Antwerpen, med en till
12,000 kn. nedsatt lön och ett till 3,500
kr. reduceradt kontorsanslag.
Sveriges direkta årliga utgift för ge¬
neralkonsulatets bibehållande blefve på
detta sätt 3,500 kr. mindre än hvad ge¬
neralkonsulatet förut kostade Sverige och
Norge tillsamman.
T. f. konsuln föreslår dessutom bibe¬
hållandet af olönade vicekonsulatet i Gent,
Liége, Ostende och Verviers samt indrag¬
ning af vicekonsulatet i Louvain.
I>e( af t. f. konsuln anförda skäl för bi¬
behållande af ett lönadt generalkonsulat
i Antwerpen synas mig beaktansvärda såväl
ur sjöfartens som handelns synpunkt —
allra helst när hänsyn tages till det »upp¬
sving» man väntar sig för Antwerpen af
en tillämnad utvidgning och förbättring
af dess hamn och till det faktum, att fler¬
talet stater redan hafva lönade general¬
konsulat därstädes —, och jag har icke
heller någonting att erinra mot de anslags-
belopp t. f. konsuln anser påkallade. De
synas mig icke för höga, när hänsyn tages
till pris och öfriga förhållanden på plat¬
sen.
När jag emellertid -—■ oaktadt fullt ense
med! t. f. konsuln i dessa afseenden samt
öfvertygad, att bibehållandet, med de mo¬
difikationer han föreslagit, af nuvarande
ordning är i och för sig att anbefalla och
troligen skulle medföra kraftigare garanti
för ett omsorgsfullt tillvaratagande af våra
intressen än med annan ordning, som
kunde tänkas införd, skulle stå att vinna,
—- icke anser mig böra uttala en alldeles
obetingad anslutning till hans hemställan,
så sker detta uteslutande af hänsyn till
clen möjlighet, som jag icke vågar alldeles
bestrida, att Sveriges konsulära representa¬
tion i Antwerpen kunde tänkas ordnad på
billigare sätt, än hvad t. f. konsuln före¬
slagit. Den ordning jag härvid närmast
tänker på vore generalkonsulsbefattningens
uppdragande, utan lön men med kontors¬
anslag, åt någon på platsen bosatt, ansedd
köpman och anställandet vid hans sida
af en lönad, utsänd vicekonsul. Till denna
senare antager jag att det skulle blifva
nödvändigt anslå en lön af 6,000 kr., medan
kontorsanslaget synes mig icke böra sättas
lägre än till 4,000 kr. Om en lönad vice¬
konsul gäller tydligen, när det är fråga
om en plats af Antwerpens betydenhet,
alldeles detsamma som om en lönad ge¬
neralkonsul — att han nämligen bör kun¬
na »till sitt biträde påräkna en med konsu-
latgöromål förtrogen persons bistånd».
Med framhållande alltså, att jag anser
det af t. f. konsuln framstälJda förslag
såsom i och för sig att anbefalla, för
så vidt icke ekonomiska hänsyn gorå in¬
förandet af en ordning, som medför mindre
kostnad, bestämdt önskvärdt, tillåter jag
mig att, under nyssnämnda förutsättning
— subsidiärt — förorda, att försök måtte
göras med den af mig här ofvan angifna
ordning med olönad generalkonsul och lö¬
nad, utsänd vicekonsul samt med de an¬
slag, jag nämnt.
I en artikel i »Svensk Export» den 6
nästlidna november af berr J. Hammar
har jag sett den tanken framkastad, att
en svensk »handelskammare af andra ord¬
ningen» kunde inrättas i Bryssel. För när¬
varande tror jag emellertid icke, att en.
sådan plan är utförbar, åtminstone icke om
det gällde att, för sammansättning af ett
»förtroenderåd», finna »ett antal på plat¬
sen bosatta, framstående svenska män på
näringslifvets område».
När återigen hr Hammar, i samma ar¬
tikel, talar om upphöjandet af vicekonsu¬
latet i Liége till olönadt konsulat — hvars
distrikt väl i så fall borde omfatta endast;
staden Liége —, så synes mig, i betraktan¬
de af nämnda stads betydenhet, ett så¬
dant förslag förtjäna afseende, så mycket
mera som den nuvarande vicekonsuln lä¬
rer få anses hafva, genom sin befattning
med årets utställning, inlagt särskilda för¬
tjänster om svenska intressen och torde
kunna anses fullt kompetent till en själf-
ständig konsulär befattning.
Med afseende på öfriga vicekonsulat un¬
der generalkonsulatet i Antwerpen kan
jag utan vidare! uttala min anslutning
till den af tf. konsul Espersson tillkänna-
gifna mening.
Enligt nu gällande ordning är vår enda
sjä-lfständiga konsulära post inom Neder¬
länderna förlagd till landets hufvudstad —
fast icke residensstad — Amsterdam. Un¬
der därvarande, olönade, generalkonsulat
lyda 8 vicekonsulat, af hvilka de viktigas¬
te äro de i Rotterdam och Zaandam.
Generalkonsulatet i Amsterdam åtnju¬
ter ett årligt kontorsanslag utan redovis-
ningsskyldighiet af 8,000 kr.; vicekonsulatet
B 186
i Rotterdam ett likadant anslag af 6,000
kr.
Enligt af generalkonsuln i Amsterdam
lämnad] upplysning, har den svenska
skeppsfarten på distriktet •— såväl ång-
som segelfartyg — under åren 1300—1901
varit] följande:
år 1900: 241 fartyg om 212,647 tons,
hvaraf på Amsterdam 56 om 56,883 tons^
Rotterdam 127 om 110,318 tons och Zaan-
dam] 14 om 14,018 tons;
år 1901 : 292 fartyg om 303,002 tons,
hvaraf på Amsterdam 72 om 81,575 tons,
Rotterdam 174 om 189,437 tons och Zaan-
dam 13 om 13,414 tons ;■
år 1902: 273 fartyg om 302,046 tons,
hvaraf på Amsterdam 58 om 60,266 tons,
Rotterdam 172 om 214,047 tons och Zaan-
dam 23 om 19,993 tons;
år 1903: 299 fartyg om 330,428 tons,
hvaraf på Amsterdam 48 om 35,797 tons,
Rotterdam 204 om 260,845 tons och Zaan-
dam 24 om 24,694 tons;
dr 1904: 367 fartyg om 437,117 tons,
hvaraf på Amsterdam 72 om 68,100 tons,
Rotterdam 250 om 335,004 tons och Zaan-
dam 21 om 22,669 tons, och torde häraf
framgå, att den svenska skeppsfarten ej
oansenligt ökats, till och med hvad tonnage
angår fördubblats, i de sista 5 år.
Det faller genast i ögonen, att den
betydliga ökning, så till antal som ton¬
tal, vår nämnda skeppsfart undergått under
angifna femårsperiod företrädesvis gäller
Rotterdam. Vid sådant förhållande fram¬
ställer sig frågan:
1) huruvida icke upprättandet, vid sidan
af generalkonsulatet i Amsterdam, af en
sjelfständig1 konsulär post i Rotterdam1
skulle vara af behofvet påkalladt, och
2) om icke anledning rent af vore föf
handen att flytta medelpunkten för vår
konsulära representation i Nederländerna
från Amsterdam till Rotterdam.
När jag icke för närvarande tror mig
böra uttala mig för någondera af dessa
reformer, så beror detta, för hvad angår
mom. 1, först och främst på antagandet,
att denna beskickning för framtiden kom¬
mer ajtt få åt sig uppdragen en mera direkt
befattning med kommersiella och ekonomi¬
ska frågor, under hvilken förutsättning det
tydligen icke ons kan ifrågasättas att ny-
upprätta ett lönadt konsulat i Rotterdam.
Men äfven med eventuellt upprättande i
Rotterdam af en. ytterligare olönad kon-
sulsi eller generalkonsulsbefattning inom
Nederländerna synes mig — allt] under
nyssnämnda förutsättning — böra anstå,
till dess att en sådan åtgärd måtte befin¬
nas ur sjöfarftens synpunkt alldeles nödvän¬
dig, något som icke torde ännu vara förr
hållandet. Jag antager nämligen, att en
sådan åtgärd, som vicekonsulatets i Rot¬
terdam upphöjande till olönadt konsulat
måste föranleda någon ökning af kontors-
anslaget, därest man skall kunna hoppas
på, att finna lämplig kandidat. Som regel
lära ju konsulära uppdrag och titlar vara
föga eftersträfvade i Nederländerna, så
att man icke kan räkna på att den af¬
färsman på platsen, som kunde vara hågad
attl åtaga sig befattningen, skulle vilja,
för densamma, göra någon pekuniär upp¬
offring och, i betraktande af de många gö¬
romål sjöfarten1 säkerligen skulle framkalla,
komme efter all sannolikhet det nuvarande
kontorsanslaget att anses otillräckligt.
Beträffande återigen mom. 2 eller frå¬
gan, huruvida anledning kunde vara för
handen att göra Rotterdam icke blott till
en sjelfständig konsulsstation, utan dess¬
utom till vår konsulära hufvudstation inom
Nederländerna i stället för Amsterdam,
så synes mig Rotterdams onekligen starkt
tilltagande betydelse ännu icke rättfärdiga
ett sådant steg. Den varuinförsel, som ägeB
rum öfver Rotterdam, är otvifvelaktigt
mycket betydande, men, enligt hvad gene¬
ralkonsuln i Amsterdam upplyst, och hvil-
ket öfverensstämmer med hvad jag hört
från andra håll, utgöres den till stor del
af transit till Rhenprovinsen och West-
falen, hvaremot Amsterdam är utgångs¬
punkt för en export till alla världsdelar
af dit införda samt upplagda varor. Om
Amsterdams ojämförligt större betydenhet
som affärsstad kan, enligt samma källa,
intet tvifvel råda, då därstädes finnas
mycket större och rikare firmor än i Rot¬
terdam, förutom en stor penning- och obli¬
gationsmarknad, som Rotterdam lärer all¬
deles sakna. Förutom] dessa synpunkter
har generalkonsul Broms äfven trott sig
höra påpeka Amsterdams egenskap af huf¬
vudstad, där landets suverän plägar årli¬
gen någon tid uppehålla sig, hvithet lärer
medföra, att konsulerna på platsen få »en
corps» uppvakta hennes majestät. Också
är det, upplyser generalkonsuln, i Amster¬
dam, som alla de större staterna hafva
placerat sina utsända generalkonsuler el¬
ler konsuler. Så Tyskland, Frankrike, Ryss¬
land, England, Gsterrike-Ungern och Ar¬
gentina, hvaremot Amerika, äfvensom Dan¬
mark, har lönad generalkonsul i Rotterdam
och olönad konsul i Amsterdam. Af hvad
jag hört från trovärdigt håll, skulle det
emellertid vara tvifvelaktigt, om Danmark,
hvars sjöfart på Rotterdam är åtskilligt
B 187
mindre än vår, verkligen har behof af
sin nuvarande representation där.
Generalkonsul Broms i Amsterdam har,
jämte hänvisning till en skrifvelse till eders
excellens' af den 6 sistlidne november,
däri han redogjort för användningen af det
hittills utgående kontorsansla-get af 8,100
kr. förklarat sig anse att, med de ef¬
ter unionsupplösningen inträdda f örändrade
förhållandena, ett belopp af 5,000 kr. årli¬
gen utgör en skälig ersättning för hans di¬
rekta utgifter för konsulatet. Besparingen
skulle1 vinnas genom att indraga lönen
till sekreterare —• 2,100 kr. — och att
anslå mindre arfvode än hittills åt en ny
vicekonsul. Den hittillsvarande uppbar
3,150 kr. På någon ersättning utöfver den
för direkta, utgifter förklarar sig general¬
konsuln icke göra anspråk. Att han emel¬
lertid anser denna ersättning böra utgå
med 5,000 kr. bidrager ajtt befästa min
ofvan uttryckta öfvertygelse, att detta be¬
lopp — som ju är lika med det till viceS
konsulatet i Rotterdam nu utgående kon-
torsanslag, skulle anses otillräckligt till
etti 1consulat därstädes, där ju vår sjö¬
fart- är väsentligt störcfe än i Amsten
dam.
Med stöd -af hvad jag,' sålunda haft
äran anföra, tror jag mig icke böra för
närvarande föreslå annan förändring med
afseende på vår konsulära representation i
Nederländerna än sagda nedsättning från
8,000 kr. till 5,000 kr. af kontorsa-nslaget
till generalkonsulatet i Amsterdam.
T. f. konsuln i Antwerpen, Espersson.
I betraktande af Sveriges ansenliga,
till stor del reguliära sjöfart på huf-
vudstationen samt med hänsyn till för¬
delen af att i Gent och Ostende äga kon¬
sulär representation vid förefallande ären¬
den i sjöfartens intresse såsom bl. a. i
fråga om sjöfolks mönstringar, hemsändan-
det af nödställde och sjuke sjömän samt
omhändertagande af besättningar från för¬
olyckade fartyg, får jag vördsamt uttala
mig för ett bibehållande af såväl lönade
generalkonsplsbefattningen i Antwerpen
som olönade vicekonsulsbefattningarna i
Gent och Ostende. Men förutom i sjöfar¬
tens intresse äga sagda konsulsbefattnin-i
gar sitt stora berättigande för tillvarata¬
gande af rent kommersiella intressen. Och
i sistnämnda afseende torde detsamma bö¬
ra sägas beträffande de nuvarande vice¬
konsulsbefattningarna i Liége och Vervi-
ers. Hvad åter angår vicekonsulsbefattnin-
gen i Louvain, hvars innehafvare uttalat
önskan om att erhålla afsked från sin be¬
fattning, torde däremot icke några synner¬
ligen talande skäl föreligga för ett bibe¬
hållande af konsulär representation å den¬
na ort.
Med afseende å handelsomsättningen
mellan Sverige och Belgien faller importen
från Sverige hufvudsakligen inom varu¬
grupperna trä, mineralier, trämassa, me¬
taller, papper, sten och tändstickor, samt
exporten från Belgien till Sverige till, öfver¬
vägande del inom varugrupperna bearbe-
tadt järn, kemikalier, oljor, färger och
färgämnen.
Den officiella belgiska statistiken för år
1904 visar en import från Sverige af sam-
manlagdt 419,627 tons med ett samman-
lagdt värde af 42,095,000 francs. Samla¬
de exporten från Belgien till Sverige sagda
år uppgick till 116,088 tons med ett värde
af 27,970,000 francs. Värdet af handels¬
omsättningen mellan de båda länderna år
1904 uppgick sålunda sammanlagdt till
mera än 70 miljoner francs.
Såsom lön till innehafvaren af general¬
konsulsbefattningen i Antwerpen torde i
betraktande af de dyra lefnadsvillkoren
härstädes, särskildt hvad angår bostads¬
förhållandena, såsom ingalunda för högt
beräknadt böra anvisas ett belopp af 12,000
kronor, hvarjemte ett lika nödvändigt kon-
torsanslag af 3,500 kronor synes mig böra
förordas. På grund af göromålens natur
här torde generalkonsuln böra till sitt bi¬
träde kunna påräkna en med konsulatgöro-
mål förtrogen persons bistånd. Ofta nog
har det nämligen visat sig, att en stor
del af dagen måst upptagas af personliga
hänvändelser till härvarande myndigheter
och enskilda personer. I betraktande af
den synnerliga vikt, som bör anses kunna
tilläggas konsulatet i Antwerpen, får jag
obetingadt uttala mig för, att detsamma
fortfarande får benämning af generalkon¬
sulat. Till jämförelse i detta ämne ber
jag få meddela, att lönade generalkonsulat
härstädes äro upprättade af följande sta¬
ter :
Amerikas förenta stater, Argentinska
republiken, Bolivia, Brasilien, Chile, Ecua¬
dor, Frankrike, Grekland, Nederländerna,
Peru, Spanien, Stor-Britannien och Irland,
Tyskland, Uruguay, Venezuela samt öster-
rike-Ungern, och hvad Norge angår, fram¬
går af den norska konsulatkommittéens
af år 1904 förslag, att man tänkt sig upp¬
rättandet af ett lönadt generalkonsulat
härstädes.
Olönade generalkonsulat härstädes hafva
följande stater:
B 188
Danmark, Guatemala, Italien,' Liberia,
Paraguay, Persien, Rumänien och San Do¬
mingo.
Några bestämda uppgifter rörande stor¬
leken af de löner, som af de i förstnämnda
grupp upptagna staterna anslagits till de
respektive innehafvarne, har icke kunnat
anskaffas, dook förmenas genomsnittslö¬
nen kunna beräknas till 25,000 francs.
Med stöd af hvad anförts, får lag så¬
lunda vördsamt uttala mig för, dels att
i Antvverpen bibehålies ett generalkonsulat
med lön för innehafvaren af 12,000 kro¬
nor för år äfvensom bidrag till kontors¬
kostnader med 3,500 kronor för år, dels
att nuvarande vicekonsulsbefattningarne i
Gent, Liége, Ostende och Yerviers bibe¬
hållas, samt slutligen att vicekonsulsbefatt-
ningen i Louvain indrages.
Brittiska Riket.
Envoyén friherre Bildt.
1.
Unionens upplösning synes mig icke
ägnad att framkalla någon minskning i
Sveriges diplomatiska verksamhet. Väl
komma beskickningarna hädanefter att be¬
frias från handläggningen af rent norska
löpande ärenden, men detta mer än mot-
väges af den, större uppgiften att med
ökad vaksamhet följa alla yttringar af
det politiska lifvet utanför Sveriges grän¬
ser. Sverige, skildt från Norge, beröres
onekligen mera af hvad man kallar stor¬
politiken, än de Pörenade Rikena gjorde
det. Vi må beklaga detta, men det ligger
icke längre i vår makt att ändra det,
och vi måste i stället inrätta oss därefter.
Mer än någonsin förut måste vi hålla oss
i beröring med dem, som leda stormakternas
och grannländernas politik, och i ett af
de främsta rummen därvid kommer Eng¬
land.
Att beskickningen i London bör behållas
orubbad med sin personal af en envoyé
och en legationssekreterare, synes mig
själfklart. Under normala, förhållanden
kunna beskickningsärendena väl skötas af
dessa två, men periodvis är biträdet af en
attaché önskvärdt. Anställandet af en ma¬
rinattaché här anser jag skulle vara myc¬
ket nyttigt. Han borde kunna göra vår
regering väsentliga tjänster.
Erån ministerlönen af 60,000 kronor af¬
gå i runda tal 6,000 kronor till indemnitet
och chargé d’affaires-arfvode, 4,000 till kan¬
slikostnader (hyran inberäknad) och 2,000
till skatt till svenska staten. Återstoden
48,000 kronor eller ungefär pund st. 2,700, är
ytterligt knappt för en gift minister, me¬
dan det å andra sidan är öfverflödigt rik¬
ligt för en ogift, hvars utgifter icke ens äro
hälften så stora. Mig synes därför, att
ministerlönen borde delas i lön, af t. ex.
18.000 kronor samt traktamente af 42,000
kronor, hvilket belopp i fråga om ogift
minister borde nedsättas med en tredje¬
del. Äfven med denna nedsättning blifva
den ogiftes ekonomiska villkor ojämförligt
fördelaktigare än den giftes. Billigheten
synes mig också fordra, att traktamentet
skall ställas fritt från bevillning och in¬
komstskatt.
Det ofvanstående gäller i tillämpliga de¬
lar äfven om andra beskickningar än i
London.
I legationssekreterarelönens belopp sy¬
nes mig icke någon förändring önskvärd.
2.
Till en början må det tillåtas mig er¬
inra därom, att härvarande generalkonsulat
i följdi af sin direkta brefväxling med
Board of Trade innehar en undantagsvis
själfständig ställning gentemot kungl.
beskickningen, så att denna senare vid be¬
dömandet af generalkonsulatets arbetsfält
är i främsta rummet och väsentligen hän¬
visad till generalkonsulatets uppgifter där¬
om.
Då England är den största afnämaren
af Sveriges export, då Sveriges skeppsfart
på Londons distrikt de sista fem åren till
sitt minsta tal varit 3,113 fartyg om
2.239.000 tons, hvarpå på London själft
kommit 351 fartyg med 290,000 tons, sy¬
nes mig tvifvel icke böra råda om nöd¬
vändigheten af att i London bibehålla ett
lönadt svenskt generalkonsulat. Däremot
finner jag, i likhet med generalkonsuln,
ingen anledning att behålla Leith såsom
själfständigt konsulat, utan hemställer att
detta, såsom redan provisoriskt skett, måt¬
te förvandlas till lönadt vicekonsulat under
London. Antalet fartyg i Leith’s distrikt
har visserligen under de sista fem åreh
B 189
varierat från, 912—807, men däraf ha endast
50-—21 kommit på Leith själft, medan den
största frekvensen kommit på Burnt Is¬
land och Mefrhil.
I likhet med generalkonsul Danielsson
anser jag också vicekonsulatet i Cardiff
utan olägenhet kunna förvandlas till
olönadt samt det i Newcastle böra be¬
hållas såsom lönadt, dock med indrag¬
ning af det numera öfverflödiga lönade!
kontoret i South Shields. Den ringa fre¬
kvensen af svenska fartyg i Liverpool,
nämligen högst 6G och minst 47 under
de sista åren, synes icke betinga en lö¬
nad vicekonsul i denna hamn, men så
länge en stor del af den svenska emigra¬
tionen går denna väg, torde det lönade
vicekonsulatet af denna anledning böra
bibehållas.
Generalkonsul Danielsson har förklarat
hinder icke möta mot indragning af andra
och tredje kontoristbefattningarna vid ge¬
neralkonsulatet i London, och jag har
ingen anledning att afvika från hans
åsikt.
Den nya svenska organisationen borde så¬
ledes, enligt min mening, omfatta föl¬
jande lönade poster: i London general -
konsul, vicekonsul, kanslist och kontorist
samt i Leith, Newcastle och Liverpool
vicekonsuler. I löner och kontorsanslag
synes mig icke anledning till någon för¬
ändring finnas.
T. f. generalkonsuln i London och t. f.
vieekonsuln i Leith hafva uttalat sig för
indragning af de olönade vicekonsulaten
i Berwick, Boston, Cowes, Dartmouth,
Hayle, Jersey, Limerick, Littlehampton,
Llanelly, Londonderry, Newry, Padstow,
Penzamce, Kamsgate, Eye, Teignmouth,
Ayr, Dundee, Greenock, Macduff, Mont-
rose och Troon, och biträder jag deras
förslag, med undantag allenast för Dart-
mouth, som gärna besökes af örlogsfar¬
tyg och där en olönad vicekonsul förden¬
skull kan vara till nytta.
Generalkonsuln i London, Danielsson.
Medan vår konsulära gemenskap med
Norge varade, utgjorde Storbritannien och
Irland läDge ett enda konsulsdistrikt, ly¬
dande under generalkonsulatet i London.
Senare ansågs emellertid ett särskildt kon¬
sulat böra upprättas i Skottland med huf-
vudstation i Leith.
Innehafvarne af bägge dessa konsuis-
befattningar voro lönade, och dessutom
voro inom Londons distrikt likaledes lö¬
nade konsulstjänstemän anställda i nedan
angifna utsträckning:
å hufvudstationen: vicekonsul och kon¬
sulatsekreterare, kanslist samt trenne kon¬
torister;
i Cardiff, Liverpool och Newcastle-on-
Tyne: vicekonsuler; samt i South
Shields: kontorist vid där belägna af-
delningskontor under vicekonsulatet i New-
castle-on-Tyne.
Om den sålunda träffade anordningen
befunnits erforderlig för bevakande uti de
tvenne nämnda distrikten af Sveriges och
Norges handels- och sjöfartsintressen i
förening, torde det vara tydligt, att, se¬
dan det numera för oss gäller att inom
samma område ensamt tillgodose svenska
kraf, en. förenkling må kunna införas i
vår konsulära representation i det före¬
nade konungariket.
I samband härmed förtjänar ihågkommas,
att, med upphörande af konsulatafgifts-
uppbörden samt därmed sammanhängande
räkenskaper och fartygs förteckningar, en
arbetsbörda af viss betydenhet aflyftats
från våra konsulst jänstemän. Likväl är
det icke att förbise, att på senare tiden
denna lättnad erhållit en beaktansvärd
motvikt därigenom, att konsulstjänstemän-
nens verksamhet i ständigt stigande om¬
fattning tages i anspråk för befrämjande
af kommersiella intressen, i hvilket hän¬
seende bl. a. fordras ej allenast skriftligt
besvarande af spörsmål rörande lokala och
andra förhållanden af de mest skilda slag,
inkommande från handels- och närings¬
idkare såväl inom som utom hemlandet,
utan äfven lämnande af personlig väg¬
ledning i olika riktningar åt landsmän
under besök på platsen.
Med fasthållande af nu framställda S3rn-
punkter torde enligt mitt förmenande vårt
konsulsväsende i Storbritanien och Irland
böra så ordnas, att, sedan jämlikt nyligen
meddeladt beslut, Leiths konsulsdistrikt
upphäfts såsom sjelfständigt och ånyo
förlagts under generalkonsulatet i London
— för hvilken åtgärds lämplighet alla om¬
ständigheter synas tala —• nämnda ge¬
neralkonsulat, i betraktande af betydelsen
af våra handels- och sjöfartsförbindelser
med det förenade konungariket, fortfa¬
rande må blifva lönadt, samt att, å huf¬
vudstationen, förutom generalkonsuln, an¬
ställas trenne likaledes lönade konsuls-
tjänstemän, nämligen vicekonsul samt en
förste och en andre sekreterare.
Då, under den konsulära gemenskapen
med Norge, å hufvudstationen, efter hvad
ofvan anförts, funnits sammanräknadt sex
B 190
konsulstjänstemän, förefaller det såsom
den. angifna inskränkningen af personalen,
med fästadt afseende å den inträdda ut¬
vidgningen af distriktet, kunde sägas rik¬
tigt motsvara den minskning i arbete, som
uppkommit genom de norska konsulatären¬
denas frånskiljande.
Med hänsyn till de löneförmåner, som
skulle komma nämnda tjänstemän till godo,
antages att, med bibehållande af general¬
konsulns och vieekonsulns nuvarande arf-
voden, lönerna till förste och andre sekre¬
teraren lämpligen kunde sättas till samma
belopp, som nu utgå till förste och andre
kontoristen, hvilka belopp icke kunna an¬
ses för högt tilltagna i förhållande till de
ansenliga lefnadskostnadema på platsen.
Beträffande konsulatkontoret i London
är detta, såsom bekant, inrymdt i ett hus,
som med besittningsrätt för viss längre
tid förvärfvats för den förutvarande gemen¬
samma svensk-norska konsulskassans räk¬
ning. Skall denna besittningsrätt nu öf-
vertagas uteslutande af svenska statsver¬
ket, kan näppeligen någon förändring ifrå¬
gasättas rörande det anslag af kr. 4,000,
som för närvarande utgår till husets under¬
håll, så mycket mindre som detta anslag
på grund af husets tämligen bristfälliga
beskaffenhet i regeln hvarje år visat sig
otillräckligt och i all synnerhet då ge¬
nomgående reparationer kontrasdsenligt
hvart sjunde år måste företagas med en
kostnad af omkring kr. 2,000.
Kommer åter konsulathuset att försäljas
för uppgörande af Sveriges och Norges
mellanhafvande i denna angelägenhet, må
det väl anses tvifvelaktigt, huruvida ny
kontorslokal kan stå till buds för ett
motsvarande hyresbelopp}. I afseende härå
kan nämnas, att husets nuvarande årliga
kostnad, med framräknande af hvad som
inkommer genom uthyrning af en del af
lägenheten, icke kan anslås till öfver
pund st. 300, medan för liknande kontors¬
lokaler inom samma stadsdel eljest van¬
ligen erlägges omkring pund st. 500. —
Berörda anslagsbelopp torde därför i hvar¬
je fall icke kunna förminskas.
Med hänsyn till vår konsulära representa¬
tion för öfrigt tillåter jag mig, i fråga om
de inom distriktet under den svensk-nor¬
ska konsulatgemenskapen upprättade lö¬
nade vicekonsulat, hemställa, att det i
Cardiff förut befintliga vicekonsulatet af
denna art, hvilket jämlikt redan afgifven
' bestämmelse icke vidare upprätthålles så¬
som sådant, enär dess hufvudsakliga upp¬
gift var att värna om den norska sjöfarten,
måtte för framtiden definitivt förvandlas
till olönadt. Såvidt nu kan förutses, torde
det icke vara erforderligt att för denna
befattnings besättande med lämplig person
bevilja godtgörelse för kontorsutgifter till
något större belopp.
Vidare må det medgifvas mig föreslå,
att vicekonsulatet i Liverpool vid in¬
träffande ledighet likaledes förändras till
olönadt, enär ortens betydelse för vår
handel och särskildt för vår sjöfart synes
vara i aftagande, såsom framgår af de
meddelanden härom från vicekonsuln på
platsen, hvilka återgifvas i min senaste
årsberättelse. Förhållandena i detta hän¬
seende torde emellertid icke vara af den
beskaffenhet, att någon omedelbar föränd¬
ring i anordningen är påkallad, hvarför
anslaget till vicekonsulatet i Liverpool tor¬
de tills vidare få utgå med samma belopp
som hittills, dock med någon minskning
i kontorskostnadsersättningen på grund af
de norska ärendenas bortfallande.
Äfvenså synes det kunna starkt ifråga¬
sättas, om icke jämväl vicekonsulatet f
Newcastle-on-Tyne borde förändras till olö¬
nadt, medan i stället ett lönadt vice¬
konsulat upprättas i Hull. Efter den er¬
farenhet jag kunnat vinna har nämligen
vicekonsuln i Newcastie under den svensk¬
norska gemenskapen endast mera tillfäl¬
ligtvis haft anledning befatta sig med sven¬
ska angelägenheter, under det att han för¬
nämligast varit i verksamhet i norska
ärenden, särskildt för omhändertagande
och hemförskaffande af sjöfolk, hvilket
förklaras af den omständigheten, att plat¬
sen äger täta regelmässiga ångfartygsför-
bindelser med Norge. Med stöd häraf
och då ortens betydelse för vår handel
väsentligen ligger uti därifrån utgående
stenkolsskeppning, kan jag icke komma till
annan uppfattning, än att en svensk kon-
sulstjänsteman i Newcastle-on-Tyne skulle
få jämförelsevis färre uppgifter att lösa
och att dessa på tillfredsställande sätt
skulle kunna anförtros åt en olönad vice-
konsul med ett lämpligt kontorsanslag utan
redovisningsskyldighet.
Med afseende på Hull ställer sig där¬
emot saken annorlunda. Dels är sjöfarten
under svensk flagg på dervarande hamn
icke oansenligt större än på Newcastie, dels
står platsen i lifligare förbindelse med
Sveriges såväl östra som västra kust me¬
delst regelbundna ångfartygslinier, dels
finnes där en betydande marknad för
fislrerivaror och andra produkter, dels ock,
slutligen, ledes däröfver en stor del af
den emigrantström, som från vårt land
drager väster ut; hvilket allt i ojämför-
B 191
ligt större grad, än hvari fallet är i New-
castle, skulle i Hull göra en lönad konsuls-
tjänstemans närvaro önskvärd för tillvara¬
tagande af våra intressen.
Jag anser därför, att det nuvarande lö¬
nade vicekonsulatet i Newcastle-on-Tyne
bör flyttas till Hull samt att befattningens
innehafvare erhållar samma löneförmåner,
som nu åtgå för förstnämnda vicekon-
sulat, dock med något nedsatt kontors-
anslag. I 'förbindelse härmed må erinras,
att den under vicekonsulatet i Newcastle-
on-Tyne förlagda lönade kontoristbefatt¬
ningen i South Shields väsentligen upp¬
fattats för skyddandet af de sjömän af
norsk nationalitet, som där af flerehanda
anledningar bruka förekomma i stort an¬
tal, och att därför med upphörandet af
konsulatgemenskapen med Norge sistnämn¬
da befattning bör kunna helt och hållet
undvaras.
Sedan, såsom ofvan anförts, Leiths di¬
strikt ånyo är vordet förenadt med Lon¬
dons, är det tvifvelsutan önskvärdt, att i
någon af Skottlands större hamnar anstäl-
les en lönad vicekonsul, för hvilken icke
ringa uppgifter synas föreligga genom att
hålla hemmavarande intresserade väl un¬
derrättade om landets ansenliga marknad
för järn och stål jämte olika skogspro¬
dukter, äfvensom om dess högt utvecklade
fiskerirörelse och skeppsbyggnadsverksam-
het m. m. samt uti icke mindre grad för
tillgodoseendet af vår sjöfarts behof. För
egen del är jag mest benägen för anta¬
gandet, att den ort, där sådan konsuls-
tjänsteman skulle äga sin station, borde
vara Glasgow, såsom från vår synpunkt
största skeppsfarts- och industricentrum,
och jag vågar i enlighet härmed hemställa,
att en lönad vicekonsul anställes å sist¬
nämnda plats med samma lön och kontors-
anslag som i Hull och Liverpoolj. I Leith
skulle då blott behöfva anställas en olönad
vicekonsul utan kontorsanslag.
Uti nämnda vicekonsulers löneförmåner
ser jag mig icke föranledd att föreslå någon
nedsättning, emedan den omständigheten,
att dessa tjänstemäns arbete hädanefter må
varda förminskadt, icke kan sägas inverka
på deras ställning i det hela.
Hvad till sist beträffar de olönade vice-
konsulaten i distriktet, böra de kontors-
kosthadsersättningar, som åt dessa an¬
visats under den konsulära gemenskapen
med Norge och som uti särskild mån
funnits behöfliga på grund af det arbete,
som vållats af norska sjöfartens tillgodo^
seende, nu modifieras efter hvarje orts
betydelse för våra intressen, och jag får
i sådant afseende hänvisa till de belopp,
som upptagas uti nedanstående förslag till
utgiftsstat för Londons konsulsdistrikt.
Härvid beder jag få anmärka, att jag an¬
tagit mig icke kunna underlåta att före¬
slå sådana ersättningar jämväl åt vice-
konsulaten i Burnt Island och Methil, ti¬
digare tillhörande Leiths distrikt, enär
dessa hamnar besökas af våra fartyg i
jämförelsevis stort antal. Jag finner mig
emellertid icke uppfordrad att i detta sam¬
band ingå uti undersökning, huruvida vissa
andra af nämnda slags vicekonsulat skulle
kunna indragas, emedan frågan härom icke
kan tillmätas vidare vikt, sedan konsulat-
afgifterna afskaffats och följaktligen be¬
fattningarnas upprätthållande icke längre
kan kännas betungande för sjöfarten.
Utgiftsstat.
Generalkonsulatet i London:
Generalkonsulns lön .... kr. 24,000
Vicekonsulns lön .....» 10,000
Förste sekreterarens lön ...» 5,000
Andre » » . . . » 4,500
Kontorsanslag.......» 10,000
Underhåll af konsulathuset . » 4,000
tillsammans kr. 57,500
Vicekonsulatet i Glasgow:
Vicekonsulns lön.....kr. 9,000
Kontorsanslag.......» 3,000
tillsammans kr. 12,000
Vicekonsulatet i Hull:
Vicekonsulns lön.....kr. 9,000
Kontorsanslag ......» 3,000
tillsammans kr. 12,000
Vicekonsulatet i Liverpool:
Vicekonsulns lön.....kr. 9,000
Tvenne ålderstillägg .... » 1,000
Kontorsanslag.......» 4,000
tillsammans kr. 14,000
Kontorskostnadsersättningar vid följande
olönade vicekonsulat:
Blyth..........kr. 600
Burnt Island........» 300
Cardiff..........» 400
Dublin..........» 300
Falmoutk.........» 400
Great Grimsby.......» 600
Hartlepools (The)......» 600
Manchester........» 300
Methil..........» 300
Middlesborough......» 300
Newcastle-on-Tyne.....» 800
B 192
Plymouth.........kr. 400
Portsmouth........» 300
Southhampton.......» 200
Sunderland........» 600
tillsammans kr. 6,400
Vid bestämmandet af dessa belopp bar
jag utgått från dels den betydelse de olika
vicekonsulaten kunna sägas äga för vår
handelssjöfart såsom belägna å mera be¬
sökta lastnings-, lossnings- eller orderplat¬
ser, dels från det förhållande, att respek¬
tive hamnar i regeln bruka anlöpas af våra
örlogsman, hvilket såsom bekant för ve¬
derbörande konsulstjänstemän vanligen
medför vissa representationsutgifter; hvar¬
hos jag ock fästat afseende därpå,
att ett eller annat vicekonsulat måste för¬
utsättas komma att särskildt anlitas för
afgifvande af upplysningar i kommersiella
angelägenheter.
Jag anser mig till slut böra omförmäla,
att jag från vicekonsuler i distriktet motta¬
git framställningar om att det för en dy¬
lik konsulstjänstemans anseende kunde va¬
ra lämpligt, att, när därtill funnes anled¬
ning, han erhölle titel af konsul, utan
att detta för öfrigt inverkade på hans un¬
derordnade ställning i förhållande till ge¬
neralkonsuln i distriktet.
Därest hänsyn kunde tagas till sådan
hemställan torde enligt mitt förmenande
de aflönade vicekonsulerna i Londons di¬
strikt äga förutsättningar för att under
anförda betingelse benämnas konsuler, lika¬
som ock sådan titel kunde förlänas åt
vicekonsul, som genom nit, tillmötesgå¬
ende eller skicklighet i tjänsten gjort sig
förtjänt af särskild belöning.
Hvad beträffar vårt konsulathus i Lon¬
don är att anmärka, att utaf det belopp
af kr. 4,000 årligen, som är anslaget till
dettas underhåll, måste bestridas ej min¬
dre utgifter för erforderliga reparationer
å huset än äfven afgift till ägaren af
tomten (ground-rent) samt skatter och ut-
skylder till kommunen, hvilket allt när¬
mare framgår af de redogörelser i ämnet,
som af generalkonsulatet under årens lopp
i föreskrifven ordning ingifvits till kungl.
utrikesdepartementets kameralafdelning.
I fråga om det arbete, som kan väntas
utfördt af generalkonsulatet, må erinras,
att till de vanliga s. k. löpande ärendena
här, i kraft af gällande öfverenskommelse
med Brittiska regeringen, få räknas mot¬
tagandet och hemsändandet af kvarlåten-
skap efter svenska sjömän, som aflidit i
tjänst å brittiska fartyg jorden rundt. I
afseende härå bör framhållas, att antalet
dylika ärenden, som årligen komma under
generalkonsulatets handläggning, är jäm¬
förelsevis betydande, och att många af
dessa föranleda särskildt besvär dels däri¬
genom att sjömännens identitet måste ut¬
rönas, hvilket ofta försvåras af att sjö¬
männen i lifstiden användt olika namn,
dels jämväl af den omständigheten att, då
kvarlåtenskapen i värde öfverstiger pund st.
50, bemyndigande att förvalta densamma
måste, under iakttagande af mångahanda
formaliteter, sökas hos domstol.
Den korrespondens, som under anförda
omständigheter uppstår, kan i det hela
kallas vidsträckt. Synnerligen omfattan¬
de är ock i allmänhet skriftväxlingen med
distriktets vicekonsuler, hvilkas antal på
sistone ytterligare ökats genom utvidgnin¬
gen af distriktet, som nu omfattar flera
nya hamnar med betydande svensk sjö¬
fart.
Jag har i min ofvan åberopade skrifvelse
omförmält, hurusom generalkonsulatets bi¬
träde mera och mera tages i anspråk för
afgifvande af upplysningar i kommersiella
angelägenheter och att i samband därmed
icke sällan fordras personlig vägledning åt
landsmän under besök på platsen. Jag
tror mig härvid böra fästa uppmärksamhe¬
ten på, att, i sistnämnda hänseende, de
stora afstånden i London, kunna förorsaka,
att det biträde, som sålunda begäras, var¬
der uti icke ringa grad betungande.
I betraktande af det nu anförda anser
jag mig icke hafva öfverskridit det rimli¬
gas gränser, då jag förklarat, att för gene¬
ralkonsulatets behöriga skötande anställan¬
det, vid sidan af generalkonsuln och vice-
konsuln, utaf tvenne sekreterare är af be¬
hof vet påkalladt.
Slutligen anhåller jag få nämna, att om
ock, med hänsyn till kontorsanslaget, ut¬
giften till extra biträde må kunna i fram¬
tiden minskas, det som sålunda inbesparas
torde kräfvas för anlitande af generalkon¬
sulatets juridiska rådgifvare i och för be¬
handling af spörsmål, som beröra landets
lagstiftning och förvaltning. Frågor af
denna art föreläggas nämligen tidt och
ofta till generalkonsulatets besvarande och
förutsätta, efter hvad erfarenheten visat,
i många fall ingående insikt i rättsför¬
hållanden och administrativa anordningar,
hvilka kunna vara af ganska invecklad be¬
skaffenhet. Hittills har ett sådant anli¬
tande, på grund af därmed förenade be¬
tydliga kostnader, blott undantagsvis kun-
B 193
nät medgifvas; men det torde otvifvelak¬
tigt vara till allmän båtnad, om general¬
konsulatet i berörda afseende erhölle nå¬
got friare händer.
Jag vågar däxföre fortfarande hemställa,
att det belopp, som åt generalkonsulatet
kommer att anvisas till bestridande af
kontorskostnader mot redovisningsskyldig¬
het, icke måtte sättas lägre än till kronor
10,000 årligen.
Danmark.
T. f. Chargé d’affaires friherre Ramel.
1.
Efter unionsupplösningen torde beskick¬
ningens arbete i någon mån minskas, då
de norska ärendena bortfalla. Emellertid
gäller detta i vida mindre grad om be¬
skickningen än om generalkonsulatet. In¬
sändandet af alla politiska rapporter samt
afgifvandet af redogörelser för såväl lag¬
stiftningsarbetet som för de sociala för¬
hållandena af intresse i Danmark blifver
ej i någon mån förändradt, och minsk¬
ningen torde i främsta rummet träffa en
del löpande ärenden (såsom delgifning af
rättshandlingar, öfversändande af »com-
missions rogatoires», utverkande af till¬
stånd för en eller annan militär o. d.),
hvilkas expedierande ej torde kräfva syn¬
nerligen stort arbete. Däremot skulle med
den af mig föreslagna förändringen af det
lönade generalkonsulatet i Köpenhamn till
ett olönadt åtskilliga ärenden, som nu
handläggas af generalkonsulatet, komma
att hänskjutas till beskickningen. Dit hör
i främsta rummet utfärdande af äkten-
skapscertifikat och afstötande af äkten¬
skap. När bemyndigande att afsluta äk¬
tenskap kommer att gifvas en del diplo¬
matiska och konsulära ämbetsmän, torde
säkerligen ministern och legationssekrete¬
raren i Köpenhamn böra erhålla dylikt be¬
myndigande. Att ett dylikt uppdrag just
här kommer att ofta användas och däri¬
genom medföra mycket arbete, måste hvar
och en, som har kännedom om förhållan-*
dena,. medgifva. Då beskickningen såsom
mera kunnig i juridiska förhållanden skul¬
le erhålla i uppdrag att i detalj följa lag¬
stiftningen på alla möjliga områden, kom¬
mer äfven detta att medföra ökadt arbete.
Under sådana förhållanden anser jag det
icke tillrådligt att företaga en förändring
i vår diplomatiska representation i Dan¬
mark på så sätt, att legationssekreterarebe¬
fattningen härstädes indrages.
En sak, som säkerligen äfven kommer att
i hög grad upptaga legationssekreterarens
tid, är härvarande svenska koloni. Den¬
samma består af 18,000 personer till stör¬
sta delen fattiga, och från ledande män
inom kolonien har önskan uttryckts, att
legationssekreteraren såväl måtte åtaga sig
ordförandeskapet i den nybildade svenska
understödsföreningen som ock eventuellt
sedermera inträda i styrelsen för kyrko-
föreningen, hvilken har till uppgift att
söka åstadkomma en svensk kyrkobyggnad
här. På grund af sin ställning kan väi
ministern knappast deltaga i detaljerna af
dylikt arbete, men å andra sidan har det
från koloniens sida framhållits, att det
vore synnerligen önskvärdt att kunna på¬
räkna bistånd af en person, som står utan¬
för de olika kretsarna inom densamma.
På samma sätt kan man ej heller begära,
att de ofta ganska detaljerade undersök¬
ningar, som skulle blifva en följd däraf,
att bemyndigande att utfärda äktenskaps-
certifikat för hela Danmark och att afslu¬
ta äktenskap lämnades beskickningen, sko¬
la^ utföras af ministern, hvilkens tid torde
blifva nog så upptagen af andra saker.
Då riksdagens förhandlingar i regel på¬
gå under samma tid som kanslitiden, måste
ju också de rena kansligöromålen kunna
lämnas åt en legationssekreterare, under
det att ministern själf besöker riksdagen.
Fördelen att under ministerns ledighet haf¬
va en med förhållandena förtrogen chargé
d’affaires torde ej heller böra underskattas.
Alla makter, som hafva beskickningar i
Köpenhamn, hafva också åtminstone en le¬
gationssekreterare här, och Norge kommer
också att följa detta exempel. En indrag¬
ning af den svenska legationssekreterare¬
befattningen skulle därför, äfven om den
i.öfrigt vore tillrådlig, väcka ett för Sve¬
rige ingalunda behagligt uppseende.
På grund af hvad jag ofvan anfört, får
jag vördsamt hemställa, att beskickningen
i Köpenhamn bibehålies oförändrad med en
minister och en legationssekreterare.
Beträffande löneförmånerna torde minis¬
terns lön höra bibehållas vid den nuvaran¬
de eller 36,000 kronor, då densamma inga¬
lunda kan anses vara för högt tilltagen.
B 13
B 194
En legationssekreterarelön på 5,000 kronor
torde däremot, särskildt om hänsyn toges
därtill, att platsen bör' kunna besättas
utan hänsyn till innehafvarens förmögen¬
hetsförhållanden, ej kunna anses till¬
fyllestgörande, och en ökning af densamma
till 6,000 kronor, synes vara synnerligen
önskvärd.
2.
På grund af Danmarks ringa utsträck¬
ning och de likartade förhållandena i lan¬
det torde hädanefter som hittills Sveriges
konsulära representation i det egentliga
Danmark böra vara underordnad ett ge¬
neralkonsulat i Köpenhamn. Då postför¬
bindelsen till Island går öfver Köpenhamn,
synas äfven de eventuella vicekonsulaten
på denna ö böra höra under ifrågavarande
generalkonsulat. För kolonierna i danska
Västindien, som ju i så mycket skilja sig
från hufvudlandet, synes däremot ett själf-
ständigt konsulat, som direkt kan bref¬
vexla med vederbörande myndigheter i Sve¬
rige, böra. bibehållas.
Det torde ej kunna förnekas, att genom
unionsupplösningen arbetet vid generalkon¬
sulatet i Köpenhamn i ansenlig grad min¬
skats. Hela antalet svenska fartyg, som
anmäldes till generalkonsulatet under år
1904, utgjorde visserligen 4,672 och hela
antalet norska endast 302. Men man bör
härvid taga i betraktande, att en mycket
stor del af de svenska fartygen utgöra ång¬
fartyg i regelbunden trade (såsom ångfar-
tygsaktiebolaget »Öresunds», halländska bo¬
lagets och bolaget »Södra Sveriges» båtar),
hvilka i regel ej förorsaka generalkonsula¬
tet något besvär, under det att de norska
utgöras af segelfartyg och mindre ångfar¬
tyg, som i betydligt större grad upptaga
generalkonsulatets tid.
Af de äreuden, som under samma år
inkommo till generalkonsulatet, voro 1,167
svenska, 621 norska och 237 gemensamma.
Att frånsedt ärendenas antal ofta de från
Norge begärda utredningar förorsakat ett
betydligt arbete, torde ej heller kunna för¬
nekas. Härtill kommer, att alla general¬
konsulatets rapporter hittills skolat insän¬
das i 2 exemplar. Att oafsedt unionsupp¬
lösningen arbetet vid generalkonsulatet i
ansenlig grad minskats, sedan konsulataf-
giftsuppbörden upphört, är äfven säkert.
Ett bevis för det minskade arbetet innebär
äfven den omständighet, att generalkonsu¬
latets kanslitid, hvilken förut varit mellan
kl. 9—2, sedan i höst endast är mellan1
10—12 och 1—3. I ett land med likartad!
språk och äfven delvis likartade förhållan¬
den blifver ju konsulns arbete i ansenlig
grad lättare och hans bistånd tages betyd¬
ligt mera sällan i anspråk än i andra län¬
der. Om vår konsulära representation på
ett tillfredsställande sätt skulle kunna
skötas på annat sätt, synes därför möjli¬
gen en besparing kunna göras, därigenom
att den aflönade generalionsulsbefattnin-
gen i Köpenhamn indrages.
Den frågan framställer sig då först, hu¬
ruvida ej liksom i Washington och Kon-
stantinopel svenska beskickningen skulle
kunna åtaga sig konsulatärendena och en
vicekonsul anställas vid beskickningen så¬
som konsulärt biträde. En dylik anordning
skulle onekligen medföra en besparing, men
det är äfvenledes säkert, att densamma er¬
bjuder åtskilliga olägenheter. Då ännu
ingen främmande makt härstädes ordnat
sin konsulära representation på ett dylikt
sätt, skulle en sådan anordning säkerligen
i hög grad stöta vederbörande myndighe¬
ter och andra i Danmark, då man lätt
kunde komma att däri se en ringaktning
af Danmark, och ministerns-generalkon-
sulns uppgift skulle härigenom blifva i hög
grad försvårad. En minister kan på grund
af sin ställning och äfven, upptagen som
lian blifver i första rummet af det rent
diplomatiska arbetet, ej i samma grad som
en generalkonsul komma i beröring med
alla för handeln och sjöfarten speciellt,
intresserade kretsar. Att äfven en rekla¬
mation, som lätt kan ordnas af en general¬
konsul genom personlig hänvändelse till
vederbörande ofta ganska underordnade lo¬
kala myndigheter, af ministern på grund
af hans ställning måste framföras till en
högre myndighet, hvarigenom både för¬
dröjande kan ske och äfven understundom
ett ursprungligen högst obetydligt ärende
kan komma att öfvergå till en verkligen
diplomatisk reklamation, torde ej heller
kunna förnekas.
Ett sätt för ordnande af vår konsulära
representation i Danmark, som både med¬
för en ganska ansenlig besparing och å an¬
dra sidan torde kunna uppvisa åtskilliga
fördelar framför den nuvarande ordningen,
är däremot, att en ansedd köpman, helst af
svensk nationalitet, utnämnes till oaflöna.ö
generalkonsul, och att denne, som för be¬
stridande af kontorskostnader mot redo¬
visningsskyldighet torde böra erhålla ett
belopp, något understigande det, den nu¬
varande generalkonsuln erhåller (kr. 6,000:
—) eller förslagsvis kr. 5,000: — vid sin
sida erhåller en aflönad vicekonsul, hvil¬
ken på grund af sin mer sjalfständiga
B 195
ställning och de ökade lefnadsomkostnader-
na i Köpenhamn torde böra erhålla en nå¬
got högre lön än den nuvarande (kr. 4,500:
—) eller förslagsvis kr. 5,500:—. Då be¬
loppet, hvarmed vicekonsulns lön förslags¬
vis ökats eller 1,000 kr. är enahanda med
beloppet för minskningen af kontorskost¬
nadsans laget, skulle besparingen utgöra ge¬
neralkonsulns fulla lön eller kr. 12,000:—.
Systemet med en aflönad vioekonsul un¬
der en oaflönad generalkonsul, har af Dan¬
mark försökts bland annat på en för dess
export så betydande plats som London,
och har, enligt hvad vederbörande i ut¬
rikesministeriet meddelat, visat sig i allo
tillfredsställande och aldrig gifvit anled¬
ning till konflikter mellan de båda kon¬
sulerna. En köpmanskonsul har ofta be¬
tydligt lättare än en consul missus att
komma i beröring med landets handelskret-
sar och lära känna deras åskådningssätt.
Han, som sedan sin tidigaste ungdom syss¬
lat med affärer och sålunda fått en verk¬
lig praktisk utbildning, kan med lätt¬
het se, hvar verkliga exportmöjligheter för
vårt land föreligga, och kan naturligtvis
vid affattandet af rapporter och dylikt
framkomma med de värderikaste synpunk¬
ter. Danska konsulatförordningen har ock¬
så tagit hänsyn till fördelen att erhålla
personer, som äro inne i affärsförhållan¬
dena, till konsuler, i det att den fram¬
håller, att till aflönade platser skola ta¬
gas om möjligt »forretningskyndige Dolk».
Det har emellertid, enligt hvad man upp¬
lyst mig, visat sig svårt för Danmark att
erhålla tränade affärsmän till aflönade
konsuler, då i regeln en duglig affärsman,
som uppnått en viss ålder, förtjänar be¬
tydligt mer än hvad staten kan gifva i
lön.
Kan emellertid, och detta synes inga¬
lunda omöjligt, i Köpenhamn en köpman,
hvilkens affärer äro af sådan beskaffenhet,
att den ej gör honom särskild! olämplig
för befattningen, befinnas villig att be¬
kläda befattningen såsom olönad svensk
generalkonsul, synes en dylik anordning
kunna medföra åtskilliga fördelar. Allt
detaljarbete o. d. kom naturligtvis att
åligga den aflönade vicekonsuln och den
eller de kontorister, hvilka kunde af kon-
torsanslaget erhålla aflöning, och gene¬
ralkonsuln skulle närmast hafva att gifva
råd och upplysningar åt vicekonsuln vid
dennes affattande af rapporter, gifva an¬
visning på exportmöjligheter samt genom
sin ställning till vederbörande lokalmyn¬
digheter och handelskretsar kunna såväl
främja reklamationer som ock lätt inför¬
skaffa upplysningar. Beskickningen fick
naturligtvis i högre grad än hittills anli¬
tas för sådana ärenden, som ej lämpligen
kunde åläggas den olönade generalkonsuln
i egenskap af icke-jurist. Utfärdande af
äktenskapscertifikat, afslutande af äkten¬
skap och alla rapporter angående lagstift¬
ningsarbete, såvida det ej direkt berörde
det kommersiella området, skulle sålunda
bl. a. åligga beskickningen. Äfven inför¬
skaffande af åtskilliga upplysningar, som
delvis nu åligga generalkonsulatet, kunde
lämpligen anförtros åt beskickningen. Vår
diplomatiska representation, skulle härige¬
nom komma i intimare beröring med det
praktiska lifvet och genom lämpligt sam¬
arbete med den på handelslifvets område
speciellt sakkunnige generalkonsuln göra
värderika rön.
Enligt hvad jag erfarit, har ingen af
våra vicekonsuler i Danmark efter unionens
upplösning inkommit med begäran om af¬
sked. Under sådana förhållanden och sär-
skildt i betraktande däraf, att konsulaten
efter konsulatafgiftens upphörande ej med¬
föra någon kostnad för sjöfartsnäringen,
synes ej vara skäl att nu indraga några
vicekonsulat, då det ju alltid kan vara
en fördel att äfven på mindre platser haf¬
va en representant för inskaffande af upp¬
lysningar o. d.
Beträffande eventuell minskning af de
till vissa vicekonsulat lämnade kontorskost-
nadsersättningar kommer kungl. beskick¬
ningen att längre fram inkomma med ytt¬
rande.
Det lämpligaste ordnandet af Sveriges
konsulära representation i Danmark synes
sålunda vara att bibehålla ett general¬
konsulat i Köpenhamn och ett konsulat i
S :t Thomas och tills vidare samtliga vice¬
konsulat, men att omordna generalkonsula¬
tet till ett oaflönadt generalkonsulat med
ett kontorsanslag af förslagsvis 5,000 kro¬
nor och med en vicekonsul med en lön
af förslagsvis 5,500 kronor fästad vid det¬
samma.
Envoyén Hammarskjöld.
1.
Redan de nuvarande svenska aflöning
garna äro helt säkert, till följd af pen-
ningevärdets sjunkande och den allmänna
lefnadsstandards höjning, för samtliga be¬
fattningar ganska knappt tilltagna eller
rent af otillräckliga. Det vore därför önsk-
värdt, om en förbättring af desamma kun¬
de genomföras utan alltför stort betungan¬
B 196
de af statsverket, något som torde förut¬
sätta indragning af vissa diplomatiska pos¬
ter eller en genom konsulatgöromålens par¬
tiella öfverflyttande på legationerna möj¬
liggjord minskning af utgifterna för kon¬
sulatväsendet.
I alla händelser skulle det, då äfven,
personer med ringa eller ingen förmögenhet
förutsättas såsom innehafvare af de di¬
plomatiska chefsplatserna, vara fördelak¬
tigt att afskaffa det nu gällande systemet,
att beskickningschefema hafva att utan
särskild godtgörelse bestrida kostnaden för
kanslilokal och åtskilliga andra s. k. ex¬
penser. Dels kan omöjligheten att på för¬
hand exakt beräkna de faktiska löneaf-
drag, som härigenom uppkomma, lätte¬
ligen föranleda en oriktig subjektiv ^upp-
skattning af eventuella aflöningsförmåner;
dels innebär anordningen onekligen för
den mindre bemedlade en viss frestelse till
alltför stor sparsamhet särskildt beträffan¬
de de drygaste af ifrågavarande poster,
nämligen utgifterna för kanslilokalen och
dess utrustning. Det principiellt riktiga
däri, att hvad som kan inbegripas under
kansli- eller kontorskostnader omedelbar¬
ligen bestrides af allmänna medel, ligger
i öppen dag, och eventuella praktiska svå¬
righeter torde ingalunda vara oöfvervinne¬
ligt.
Vidare synas särskilda åtgärder böra vid¬
tagas för att ekonomiskt underlätta till¬
gången till böcker, tidskrifter och tidnin¬
gar, som beskickningspersonalen beböfver
dels för att följa folkrättens och de vik¬
tigaste internationella, förhållandenas ut¬
veckling, dels för att ständigt bevara en
noggrann kännedom om tilldragelser och
meningsyttringar inom hemlandet.
Dör sistnämnda ändamål, som särskildt
framhålles i Eders excellens förut omför-
mälda anförande till statsrådsprotokollet,
är det dock af ännu mycket större vikt,
om tillfälle kan beredas beskickningschef
att, utan ekonomisk förlust och oberoende
af den för rekreation afsedda ledigheten,
under någon tid hvart eller hvartannat
år uppehålla sig i Sverige, särskildt i Stock¬
holm och helst medan riksdagen är sam¬
lad, för att med utrikesministern samt
med representanter för verk och inrätt¬
ningar eller andra sakkunnige och intresse¬
rade konferera angående frågor, som äro
eller kunna antagas snart blifva aktuella
och som på ett eller annat sätt beröra
beskickningens verksamhetskrets, äfvensom
för att söka erhålla personlig kännedom
om rådande önskningar och stämningar.
Dylika periodiska besök i hemlandet borde
enligt mitt förmenande i regel vara obli¬
gatoriska.
Den i Danmark genomförda skillnaden,
hvad beskickningschefer angår, mellan lön
och taffelpenningar och, beträffande lega-
tionssekreterarne, mellan lön och »frais de
séjour» synes stå i nära öfverensstämmelse
med den i § 1 af det svenska minister-
reglementet uttalade aflöningsprincipen och
kunna lända till praktisk fördel därigenom,
att den underlättar förebyggandet af en
särskildt efter den progressiva inkomst¬
skattens införande oegentlig beskattning
af inkomster, som i själfva verket äro jäm¬
förliga med »hvad som anvisats till be¬
stridande af de med erhållna tjänster el¬
ler uppdrag förenade särskilda kostnader»
(Inkomstskatteförordningen 7 § d).
Hvad angår villkoren för inträde i di¬
plomatisk tjänst, torde, äfven om anställan¬
det af militärer lärer i åtskilliga fall läm¬
nat godt resultat, dock böra i regel upp¬
ställas fordran på aflagd juridisk ^exa¬
men. Jag skulle anse det mycket önsk-
värdt, om därutöfver, jämväl i regel, kräf-
des, att aspirant under en icke alltför kort
tid tjänstgjort vid domstol eller förval¬
tande verk och därigenom förvärfvat nå¬
gon praktisk kännedom om den inhemska
rättstillämpningen.
9.
Dör en väsentligen ämbetsmannamässigt
utbildad konsul lärer det icke ens under
de gynnsammaste förhållanden vara möj¬
ligt. att i nämnvärd utsträckning uppträda
såsom sakkunnig rådgifvare åt hemlandets
affärsmän inom olika branscher. Han må¬
ste i allmänhet, hvad angår de inhemska
näringarnas främjande, inskränka sig till
att lämna snabba och fullständiga upp¬
lysningar om de ekonomiska förhallandena
och särskildt om de exportmöjligheter, som
synas öppna, sig, och de föredömen, som
synas vara att efterlikna. Det måste sedan,
vara de närmast intresserades sak att med
köpmannamässigt omdöme och köpmanna¬
mässig beslutsamhet draga sina konklu¬
sioner ur dessa upplysningar. Af nämnda
begränsning för ämbetskonsulns uppgift
torde följa, att man utan men och till och
med stundom med fördel kan göra hans
distrikt mycket vidsträckt, och att således
de aflönade konsulatens antal kan göras
ganska ringa. Dör sådana, uppgifter, som
förutsätta en ingående personal-, lokal-
eller varukännedom, får man hålla sig
till oaflönade konsuler, lios hvilka man
bör kunna påräkna verklig merkantil sak¬
LS 197
kunskap, om också i regeln gifvetvis af
ensidig art, samt till kommersiella special¬
agenter, hvilkas utsändande otvifvelaktigt
utgör ett synnerligen effektivt medel för
exportens främjande och lärer betinga en¬
dast ganska måttliga kostnader.
Att det i och för sig är önskvärdt att
bereda största möjliga ienhetlighet och sam¬
manhang åt hemlandets utländska repre¬
sentation, ligger i öppen: dag. Vore de
aflönade konsulerna hufvudsakligen att an¬
se som merkantila agenter, skulle deras
verksamhet för understödjande af! hem¬
landets näringslif visserligen vaxa alldeles
åtskild från beskickningarnas. Men de upp¬
gifter, som i nämnda hänseendet kunna
i allmänhet utkräfvas af en hufvudsak¬
ligen ämbetsmannamässigt utbildad konsul,
stå uppenbarligen i nära förbindelse med
beskickningarnas göromål. Ur ifrågavaran¬
de synpunkt torde därför hinder icke möta
emot att ställa beskickningar och konsu¬
lat. i ett intimt och organiskt samman¬
hang med hvarandra.
Hvad särskildt Danmark angår, torde
det på. grund af detta lands ringa ut¬
sträckning och den alldeles öfvervägande
betydelse, som hufvudstaden äger för dess
näringslif, vara öfverflödigt att jämte be¬
skickningen i Köpenhamn underhålla ett
aflönadt generalkonsulat därstädes. Dör
min personliga del skulle jag vara be¬
nägen att föredraga en annan anordning,
nämligen att i Köpenhamn tillsättes en
aflönad konsul, hvilken, äger! vanlig be¬
fogenhet till sjelfständig ämbetsutöfning,
men tillika är direkt ställd under beskick-
ningschefen, hvilken sålunda får ungefär
samma ställning som en nordamerikansk
»supervising» generalkonsul. Konsulatet,
hvarunder vicekonsulaten gifvetvis skulle
stå, komme då att utgöra ett slags afdel¬
ning af beskickningen. Vissa besparingar
i afseenide å kostnader för lokal och bi¬
trädande personal kunde göras. Genom den
nära beröringen meddelades kännedom om
och intresse för den ena verksamhetsgrenen
till den andra och vunnes större säkerhet,
att man i den politiska verksamheten toge
hänsyn till de kommersiella intressena och
vice versa. Reklamationer kunde utan fö¬
regående skriftväxling ske på det sätt,
som i hvarje fall, vorei för ändamåle(t
lämpligast, och öfver hufvud kunde en
praktisk arbetsdelning införas, så att både
luckor och dubbleringar undvekes. Någon
större besparing å den nuvarande lönen
till generalkonsuln torde icke kunna påräk¬
nas, då den nye konsulns aflöning ej torde
kunna säjttas lägre än till nio tusen kronor.
Jag tillåter mig ej heller att bestämdt
ifrågasätta afskaffande af vicekonsulsbe-
fattningen, ehuru sannolikt synes, att i
stället ett kontorsbiträde skulle kunna an¬
ställas. Den hufvudsakliga fördelen skul¬
le vara större effektivitet i såväl den di¬
plomatiska som den konsulära verksam¬
heten.
Generalkonsuln 1 Köpenhamn, Beren-
creutz.
Genom upphörandet af den konsulära
gemenskapen med Norge har gifvetvis en
mycket betydlig del af göromålen här
frånskiljts generalkonsulatet.
De norska ärendenas frånskiljande lärer
dock icke i motsvarande grad påverka or¬
ganisationen. Snarare synes den minskade
arbetsmängden nu böra begagnas till ut¬
verkande af ett fylligare och kraftigare
tillvaratagande af Sveriges intressen än
som med nuvarande organisation och ar¬
betskrafter kunnat ske. Hittills har plat¬
sen i det afseendet icke kunnat skötas
så effektivt som önskligt, hvarvid sär¬
skildt den af mig vid några tillfällen fram¬
hållna bristen på attacherade sakkunnige
i jordbruks- och handelsfrågor varit kän¬
bar. Dessutom hafva medel saknats för
förvärfvande af mera omfattande utred¬
ningar i speciella frågor (handelsmono-
grafier etc.).
Redan af det anförda framgår, att efter
min mening våra intressen kräfva bibe¬
hållandet här af en utsänd konsulär re¬
presentation; och jag är lifligt öfvertygad
därom, att det blefve till bestämdt men för
våra intressen, om dessas tillvaratagande
lämnades åt en s. k. valkonsul, tillhörande
det land, mot hvilket lian har att fram¬
häfva Sveriges intressen. De allmänna skä¬
len mot valkonsuler synas mig blifva än
ytterligare skärpta, då det gäller förhållan¬
det mellan så närliggande länder som de
ifrågavarande, och då det är af maktpålig¬
gande vikt för Sveriges handel och sjö¬
fart att söka frigöra sig från den roll
af mellanhand, Danmark med stöd af allt¬
jämt hos oss saknade tidsenliga institu¬
tioner, frihamn m. m., kunnat i så hög
grad utveckla på vår bekostnad.
Hvad nu själfva organisationen angår,
blir den gifvetvis främst bestämd af de
allmänna grunder, som för Sveriges di¬
plomatiska och konsulära representation
komma att, med ledning af den pågående
kommittéutredningen, fastslås. Jag menar,
att man har att välja mellan två bestämda
förmer,
B 198
den ena, hufvudsakligen den nuvarande,
med ett fristående generalkonsulat,
den andra med den konsulära representa¬
tionen inlagd under Kungl. Maj :ts beskick¬
ning såsom en integrerande del af denna.
Där omständigheterna sådant möjliggöra,
och detta synes mig här vara fallet, anser
jag den senare formen erbjuda stora för¬
delar, då därigenom den svenska repre¬
sentationen samlad får större enhet och
större kraft, hvarförutom ju anordningen
onekligen måste medföra besparingar, sär-
skildt i minskade kansli-, lokal- och an¬
dra expenser. Den ställning, generalkon¬
suln här hittills intagit, har varit en verk¬
samheten i många fall dämpande mellan¬
ställning, hvarken helt själfständig eller
helt beroende.
Skall emellertid den nuvarande organisa¬
tionen bibehållas, torde personalen böra
bestå af en generalkonsul samt en »vic-ekon-
sul» eller snarare en sekreterare eller, even¬
tuellt, ett så tillräckligt tilltaget, till
fritt förfogande ställdt anslag, att däraf
må kunna fast aflönas amanuenser eller
attachéer med kompetens för konsulsba-
nan. Äfven med en sekreterarepost torde
medel ehuru i inskränktare grad erfordras
för extra biträden.
Generalkonsulns lön sattes 1900 vid öka¬
de lefnadskost.nader och ökadt arbete ned
från 15,000 till 12,000 kronor. Jag anser,
att lönen bör återföras till sagda högrej
belopp. Dör en person med familj är den
nuvarande lönen otillräcklig, och den med-
gifver hvarken hvad den borde göra, möj¬
lighet att genom umgänge eller på anna,t
sätt skaffa generalkonsuln förbindelser till
gagn för hemlandet, eller afsättandet af
någon som helst del däraf till underhåll
på äldre dagar, då en eventuellt beviljad
pension icke, efter hittills följda grunder
för dess bestämmande, skulle förslå. Jag
åberopade i ett yttrande af den 28 febru¬
ari 1901 angående kontorsanslaget en då
föreliggande utredning om de ökade lef-
nadskostnaderna härstädes, omfattande
åren 1872—1900. Att utvecklingen efter
1900 fortgått i den riktningen torde vara
väl bekant. Vid nämnda yttrande fin¬
nas äfven fogade promemorior m. m. an¬
gående generalkonsulatets i Köpenhamn
lönestater m. m. under föregående perioder.
Hvad vicekonsuls- eller sekreterare-lönen
angår, anser jag denna böra höjas till 5,000
eller kanske 5,500 kronor, hvaremot jag
är tveksam om gagnet af ålderstillägg
å denna lön.
Med cn sekreterare torde det nuvaran¬
de kontorsanslaget möjligen kunna något
nedsättas, förutsatt att generalkonsuln får-
fritt disponera det på det sätt, som för
arbetet kan medföra största effektivitet.
Utan en sekreterare, torde anslaget böra
bestämmas till ett något högre belopp
t. ex. 7,000:—.
Jag har redan vidrört frågan om an¬
ställande af sakkunnige och skall tillåta
mig därom hänvisa till mina i afskrift vid-
lagda skrifvelser i ämnet till herr mini¬
stern för utrikes ärendena af den 15 janu¬
ari 1902 och den 24 maj 1904. Den förra
skrifvelsen omliandlar äfven några andra
anordningar för utvinnande af större effek¬
tivitet åt konsulsverksamheten. De sak¬
kunnige kunde lämpligen ambulera från
ett till annat konsulat, sålunda både själf-
va inhämtande ocli åt konsulatet meddelan¬
de sin erfarenhet från olika länder. Vore
en sådan sakkunnig att alltid här påräkna,
kunde ju detta vara ett moment, som för¬
ringade behofvet af andra biträden.
Jag har äran till jämförelse vidlägga
en uppgift från den tyske generalkonsuln,
härstädes angående löneförhållandena vid
kejserl. tyska generalkonsulatet. Såsom sy¬
nes är den i min ofvanberörda skrifvelse
af den 24 maj 1904 omnämndei landtbruks-
sakkunnige nu ombytt mot en byggnads-
teknisk sakkunnig. Förhållandena å tyska
generalkonsulatet synas närmast jämför¬
liga med Sveriges generalkonsulat. Emel¬
lertid bifogas äfven en uppgift från kejs.
ryska generalkonsulatet. England har här-
blott en konsul med lön af 600 pund sterl.
jämte vicekonsul, som får idka handel' och
är edsvuren translator och äfven tjänstgör
å k. brittiska legationen.
Väljes åter den andra formen, general-
konsulatets inkorporerande i legationen, för¬
utsätter detta anställandet där af en sär¬
skild ämbetsman närmast legationens chef.
Denne ämbetsman, konsulatchef, konsulat¬
råd, generalkonsul eller hvad man benämn¬
de honom, borde hafva befogenhet att på
eget ansvar handlägga en del löpande ären¬
den, utfärda attester m. m., besvara för¬
frågningar i eget namn, samt som kontra¬
signant under beskickningschefen deltaga
i afgifvandet af berättelser eller själf un¬
derteckna dessa och så vidare, enligt den
närmare instruktion, som blefve fastställd.
Det torde emellertid icke tillhöra mig att
afgifva detaljerad! förslag till ordnandet
af de konsulära intressenas tillvaratagande
genom beskickningarna. Den konsulära le-
gationsledamotens lön torde knappast kun¬
na sättas under den för generalkonsuln
fastställda, men besparingarna torde kunna
göras å biträden och expenser, på sätt of-
B 199
■»an antyddes. Anordningen synes mig med¬
föra en bestämd fördel, som jag under nu¬
varande förhållanden icke tvekar framdra¬
ga. Generalkonsuln har med sin nuvarande
själfständigare och högre aflönade position
icke ens det sociala anseende, som man
villigt inrymmer en. sekreterare eller
attaché vid legationen, han är utestängd
från regeringskretsarna m. m., som stå
öppna för en ung man, den där nyss ab-
solverat sin examen. Han är härmed ute¬
stängd från förbindelser, som kunde gagna
honom, från bekantskaper, som kunde lät¬
ta hans uppgift; han känner sig härigenom
utstött och nedsatt, så att hos honom
måste födas ett visst missmod, ett visst
missnöje, som skapar otillfredsställelse. Har
han då bland sina kolleger t. ex. valkonsu¬
ler med ställning särskildt såsom det lands
ämbetsmän eller dylikt, hvilkas undersåtar
de äro, får han se dessa röra sig i kretsar,
dit den utsände icke kommer. Att denne
senares anseende lider härpå till skada för
hans land, är gifvet. Huru som helst bör
därför den konsulära representanten gifvas
enahanda ställning, som tillkommer en di¬
plomatisk, och detta lärer icke kunna ske
på annat sätt än genom hans närmare för¬
bindande med legationen. Denna fråga
förefaller ju för en modern och liberal
uppfattning alldeles betydelselös, men för
vederbörandes ställning och uppgift såsom
en från sitt land utsänd ämbetsman är den
af saklig betydelse.
Hvad nu den konsulära representationen
i orterna angår, anser jag anordningen med
olönade vicekonsuler i regel hafva verkat
tillfredsställande. Jag har icke nu att
föreslå ändringar i afseende å de nuva¬
rande vicekonsulernas stationer m. m.
Kommer man att för de större befattning
garna bibehålla fasta kontorsanslag, blir
dock någon jämkning af nöden. Särskildt
bör anslaget till vicekonsuln i Korsör
lämpligen öfverflyttas till den i Nakskov,
hvars betydande arbete med anledning af
svenska arbetarna å Lolland framgår af
vidlagda afskrift af en nyligen från honom
på min begäran insänd skrifvelse.
Frankrike.
Envoyén grefve (Jyldenstolpe.
1.
Så länge institutionen af ständiga sände¬
bud internationellt består, fordra, för att
begagna ministerreglementets ordalag, ri¬
kets värdighet samt politiska och kommer¬
siella förhållanden anställandet i Frank¬
rike af ett diplomatiskt ombud med rang
af Envoyé extraordinaire och Ministre plé-
nipotentiaire. I detta hänseende lärer skils¬
mässan med Norge icke böra vålla ändring,
och af den omständigheten, att legationen
blifvit befriad från de norska sakerna,,
följer icke med absolut nödvändighet, att
de intressen, beskickningen har att tillva¬
rataga, blifva för Sverige mindre eller be¬
tydelselösare. Göromålen kräfva, att mi¬
nistern hax ständigt eller så godt som
ständigt biträde af en legationssekreterare.
Tillfälle att vid beskickningen få anställa
en eller flere attachéer, allt efter omstän¬
digheterna, bör fortfarande stå öppen, både
för deras egen utbildning och kårens rekry¬
terande och för kansligöromålens skötande.
För närvarande finnes vid beskickningen
i Paris anställd en militärattaché. Frågan
om denna befattnings fortfarande behöf¬
lighet beröres icke af den norska separa¬
tionen, då militärattachéns uppdrag ute¬
slutande gällt och gäller Sverige. Huru¬
vida det i militärtekniskt och krigsveten-
skapligt hänseende är af vikt att bibehålla
befattningen, måste jag öfverlåta till de
militära auktoriteternas bedömande. Ur
militärpolitisk synpunkt anser jag befatt¬
ningen här hafva mindre betydelse. För¬
utom alla stormakterna är det Bumänien,
Argentina, Sverige, Chile, Peru, Mexico,
Japan, Bolivia, Haiti, som här hafva mili¬
tärattachéer, däremot icke Schweiz, Ne¬
derländerna, Grekland, Costa-Bica, Brasi¬
lien, Portugal, Siam, Paraguay, Liberia,
Monaco, Korea, Nicaragua, Danmark, Kina,
Ecuador, Cuba, Belgien, Serbien, Persien,
Uruguay och Venezuela, samt öfriga län¬
der, som äro representerade allenast, ge¬
nom chargé d’affaires eller diplomatisk
agent.
I öfvervägande anser jag böra tagas, om
icke för att befordra Sveriges ekonomiska
och industriella intressen det kunde vara
skal att till Frankrike utsända en kom¬
mersiell agent; bestämmer man sig härför,
vore det nog för sakens egen skull gagne¬
ligt, om denne agent, som skulle få till
uppdrag att söka bereda marknad för våra
B 200
produkter och utvidga handelsförbindelser-,
na, blefve fästad vid beskickningen i egen¬
skap af kommersiell attaché, men jag an¬
ser, att för att sådant skall lända till
verklig nytta, är det första villkoret att
därtill finnes en i eminent grad skickad
person med fullständig kommersiell ut¬
bildning. Befattningen borde därför icke
vara permanent, utan allenast tillsättas
vid särskildt sig yppande tillfällen att få
under en viss begränsad tidsperiod en där¬
till fullt kvalificerad.
Hvad lönerna angår, så har jag ännu.
icke varit tillräckligt länge i Paris för
att fullständigt göra mig reda för, huru
ministerlönen ställer sig i förhållande till
lefnadskostnadema, men med den erfaren¬
het jag har från andra platser om svårig¬
heten att få densamma att räcka till för
deri, som icke är lyckliggjord med privat
förmögenhet, är jag benägen antaga, att
pariserlönen ingalunda, är större än som
behöfs för att, äfven med iakttagande af
all möjlig ordning och sparsamhet, Sve¬
riges minister skall kunna häfda sin ställ¬
ning utan allt för många ekonomiska be¬
kymmer, särskildt om lian har famil]. Då
emellertid ministern i Paris åtnjuter för¬
månen af fri bostad med därtill hörande
uppvärmning ocli belysning mot erläggande
af en hyra, som icke kan anses annat än
som skälig, har jag icke velat ifrågasätta
en höjning af lönen utöfver det belopp,
hvarmed densamma nu utgår. Från att
utgöra 64,000 kronor blef den för väl ett
trettiotal åx sedan nedsatt till nominellt
60,000 kronor, men är den i själfva verket
icke oväsentligt lägre, i följd af det af¬
drag som göres i form af indemnitet och
chargé d’affaires’ arfvode.
I detta sammanhang tillåter jag mig
till öfvervägande hemställa, om icke det
kunde vara skäl att nu vidtaga den ' för¬
ändring, att icke ministern behöfver skyl¬
dra i budgeten för en större lön än den
som han i själfva verket undfår, samt där¬
vidlag taga steget fullt ut från det patri¬
arkalisk» systemet, att ministern skall föda
och betala husrum för legationssekretera¬
ren, hvaraf indemniteten är en kvarlefva.
Denna institution synes mig föråldrad och
icke medföra för vare sig den ene eller
den andra någon fördel, då det väl icke nu,
för tiden lärer bero på beskickningschefen
att välja mellan att hafva legationssekrete¬
rare eller att själf påtaga sig dennes ar¬
betsbörda för att därigenom bereda sig
motsvarande ekonomisk fördel. Om in¬
demniteten, sådan den ställer sig under
årets 365 dagar, afdrages, och i stället
uppföres på legationssekreterarens lön. med
i afrundadt tal kronor 4,300, skulle minis¬
terns löneförmåner utgöra, förutom bostad
med värme och belysning, 45,700 kronor,
hvilket icke kan anses oskäligt högt, och
legationssekreteraren uppföras med kr.
12,300.
Att beskickningschef skall skatta för hela
sitt traktamente anser jag vara en tunga,
i hvilken lindring borde kunna beredas ge¬
nom att löneförmånerna uppdelas på så
sätt, att den egentliga lönen fastställdes
till exempelvis 20,000 kronor, och resten
bestämdes utgöra representationspenningar,
de senare skattefria. Härigenom återginge
man till hvad förr varit brukligt, och som
äfven tillämpas i vissa länders diplomati.
Sålunda infördes detta system för den fran¬
ska diplomatin år 1887.
Såsom; ett önskemål vid en reorganisation
afl diplomatin, har Eders Excellens i sitt an¬
förande till statsrådsprotokollet den 17
november framhållit, att de i utlandet an¬
ställde ämbets- och tjänstemännen måtte
hålla sig förtrogna med de frågor, som i
hemlandet upptaga allmänna intresset. Det
kan ej nekas, att det för diplomaten — och
det gäller icke allenast de svenska, men
alla länders — ligger en viss fara i att
genom en längre vistelse utomlands icke
tillräckligt kunna följa med förhållandena
hemma, och detta synnerligast, på sådana
platser, där besök af landsmän förekomma
jämförelsevis mindre ofta. Centralförvalt¬
ningen skulle, om den utstyres med därtill
behöflig ökad arbetskraft, i sin mån kunna
bidraga till rättande af detta missförhål¬
lande genom att hålla beskickningarna »au
courant» med hvad som rör sig inom sam¬
hället, och supplera den inblick, som där-
af kan erhållas genom de allmänna tidnin¬
garna, men jag kan i detta sammanhang
icke underlåta att påpeka- den viktiga roll,
som tillfälle till besök i hemlandet här¬
vidlag spelar. Dylika besök böra icke alle¬
nast afse rekreation, hvila eller vårdandet
af privata angelägenheter, utan utgöra de
ett verksamt medel att uppehålla såväl de
personliga som tjänsteförbindelserna med
hemlandet; och dymedelst starkes och ökas
förtroligheten med de på dagordningen stå¬
ende frågorna på ett flerfaldigt verksam¬
mare sätt än genom aldrig så mycken
tidningsläsning.
Härvid gäller det att icke genom allt
för rigorösa och ekonomiskt tryckande stad¬
gande» försvåra tillfällena för beskick-
ningscheferna att få permission till hem¬
resa. Enligt nu gällande bestämmelser kan
beskickningschef i allmänhet påräkna
R 201
tjänstledighet under två månader. Under
denna tid, liksom äfven under resedagarna,
vidkännes han, utöfver indemniteten, yt¬
terligare afdrag från lönen i form af chargé
d’affaires: arfvode. Beloppet är visserligen
icke större än 13 kronor pr dag, men om
man tager i betraktande svårigheten för
ministern att under denna tid skicka bort
sin tjänstepersonal och upplösa sitt hus¬
håll, måste erkännas, att afdraget å trakta¬
mentet utgör ett i många fall kännbart
tillägg till resekostnaderna, och i allt fall
icke tål vid någon ökning vid tjänstledig¬
het på två månader eller dessemellan på
kortare tid. Skulle en tjänstledighet, som
åtnjutes utan afbrott under två månader,
af en eller annan orsak förlängas därut-
öfver, torde skäligt afdrag från trakta¬
mentet, resp. representationspengarna, där¬
emot vara på sin plats.
Den omständigheten, att beskickningarna
befriats från att ägna sig jämväl åt de nor¬
ska ärendena, behöfver icke, såsom an-
tydt, innebära en minskning i deras v :rk-
samhet, utan kan tvärtom öppna utsikt till
en stegrad sådan, nu uteslutande i Sveriges
intresse. Men å andra sidan medför separa¬
tionen naturligtvis, att en del af de ku¬
ranta göromålen försvinna. Tiden har icke
medgifvit mig att noggrannare tillse, hu¬
ruledes förhållandet ställer sig mellan de
svenska och norska ärenden, beskickning
gen haft att handlägga under de senare
åren, något som icke framgår af beskick¬
ningens årsredogörelser, men påtagligt är,
att besöken på legationen af enskilda,
rekommendationer för sådana, m. fl. dy¬
lika kansligöromål komma att mycket min¬
dre lägga beslag på beskickningspsrsona-
lens tid och arbete. Förutsatt därför, att
legationssekreteraren kan påräkna reguli-
ärt biträde af åtminstone en attaché, an¬
ser jag, att en besparing i kansliutgiftema
kunde göras genom indragning, tills vidare
åtminstone, af arfvodet för en kanslist.
o.
Eders Excellens har behagat begär;) mitt
yttrande angående sättet för ordnande af
Sveriges konsulära representation i Frank¬
rike.
Härom har jag konfererat med t. f.
konsuln i Havre samt konsuln i Marseille.
T. f. konsulns i Havre förslag går ut på
följande:
I Bouen upprättas ett löuadt konsulat
eller generalkonsulat.
I Paris upprättas ett olönadt general-
konsulat med distrikt, omfattande de i
närlagda tablå upptagna departement.
I Marseille, Lyon och Lille upprättas
olönade konsulat med distrikt enligt för¬
utnämnda tablå.
I Bordeaux och Havre upprättas olö¬
nade konsulat, tills vidare utan land¬
distrikt.
öfriga delar af Frankrike skulle för¬
läggas under Rouen.
Modifikationer i distriktsindelningen kun¬
de naturligtvis ske, samt vicekonsulat in¬
uti landet, under generalkonsulatet i Pa¬
ris, samt konsulaten i Marseille, Lyon och
Lille upprättas, därest sådant skulle visa
sig ändamålsenligt och behöfligt.
Vicekonsulat bibehållas och upprättas
omedelbart i Dunkerque, Calais, Boulogne
s/m, Dieppe, Havre, Honfleur, Caen, Cher-
bourg, S :t Malo och S :t Servan, Brest, 8:1
Nazaire, Nantes, La Bochelle, Bordeaux,
Bayonne, Cette, Marseille, Toulon, Nice.
Vicekonsulaten i Amiens, Fécamp, Gran-
ville, Douarnenez, Concarneau, Lorient, Sab-
les d’Olonne, Ile de Bé och Cognac föreslår
t. f. konsuln till indragning, då de sakna
all betydelse för Sverige, liksom ock Porl-
Vendres, Port de Bouc, La Ciotat, Hyéres
Cannes och Menlon.
Alla vicekonsulaten i sjöstäderna, vid at¬
lantiska och medelliafvet, således också
vicekonsulaten i Havre, Bordeaux och Mar¬
seille, skulle subordinera under konsulatet
i Rouen samt hafva fullkomligt samma
funktioner som hittills, men i Iiavre, Bor¬
deaux och Marseille skulle därjämte upp¬
rättas konsulat af samma art som i Pa¬
ris, Lille och Lyon. Dessa senare konsulat
i nyssnämnda sex städer skulle vara för
information och konsultation i kommersiella
och industriella frågor, och kominer det
att hufvudsakligen bero af myndigheterna i
hemlandet, i hvad mån dessa konsulat ta¬
gas i bruk.
Vicekonsulerna i Havre, Bordeaux, och
Marseille skulle efter detta förslag hafva
en dubbel subordination; dels under kon¬
sulatet i Rouen, dels ock i fråga om kom¬
mersiell information i konkreta fall under
konsuln på platsen, och vidare skulle ge¬
neralkonsulatet i Paris, samt konsulaten i
Havre, Bordeaux, Marseille, Lyon och Lille,
som finge till hufvuduppgifter främjande
af den svenska industrien och handeln,
vara pliktiga besvara förfrågningar från
centralstationen i Rouen samt i öfrigt
vara underordnade denna station i de af-
seenden, som utrikesministern kan finna
lämpligt.
B 202
Konsuln i Marseille uttalar sig för att
svenska konsulatväsendet i Frankrike de¬
las i två distrikt, ett generalkonsulat i
Havre för norra och västra Frankrike samt
ett i Marseille för södra Frankrike, Tu¬
nis, Algeriet och de franska kolonierna i
Afrika och Asien. Indelningen motiveras
därmed, att Norra Frankrikes affärer med
Sverige äro af olika, art, jämförda med dem,
som uppgöras i Marseille och kolonierna.
Sistnämnda stad är, förmäler konsuln,
centralpunkten för alla koloniaffärer, och
skulle den svenska handeln draga stor
nytta af att på detta sätt komma i rela¬
tion med de franska kolonierna med Ma¬
dagaskar, Elfenbenskusten, Tonkin och Oo-
chincliina, hvilka äro afnämare för många
artiklar, som tillverkas i 'Tyskland och Hol¬
land, med hvilka länder våra köpmän bor¬
de med lätthet kunna upptaga konkurren¬
sen. Såsom dylika artiklar nämnas kon¬
denserad mjölk, ostar i blecklådor, och
konserver.
Konsuln anser, att konsulerna borde
ha-rättighet att själfva göra affärer,, då de
själfva som köpmän blifva bättre i stånd att
vara sitt land till nytta. Konsulernas
första verksamhet borde vara att hjälpa och
underlätta Sveriges handelsförbindelser
med utlandet, i stället för att de hittiil-
dags blifvit mera använda för och deras
tid mest upptagen med administrativt ar¬
bete för sjöfarande och med att bispringa
resande och andra landsmän.
I sammanhang härmed förordar konsuln
upprättande af handelskammare i de ut¬
ländska städerna efter det franska mön¬
stret, samt insättande i konsulatstyrel¬
sen hemma af ett visst antal med ut¬
ländska förhållanden erfarna, det oprak¬
tiska lifvets» män.
Dessa tvenne uttalanden kunna anses
utgöra exponenter af de två sinsemellan
icke sammanfallande riktningarna af kon¬
sulär verksamhet: t. f. konsuln i Havre
gör sig t|ill målsman för sjöfartens och
särskildt sjöfarts-administrationens behof,
under det att konsuln i Marseille ser saken
hufvudsakligen ur synpunkten af konsu¬
lernas arbete för underlättande och hjäl¬
pande af handelsförbindelserna med ul lan¬
det.
Därvidlag gäller det efter min uppfatt¬
ning att söka tillgodose båda intresse¬
na, och möjligen skulle det därvid låta sig
göra att anordna så, att konsulerna kun¬
de göra mera än hittills i väg af kom¬
mersiell information, men för -ett land
med så stor sjöfart som Sverige får man
icke bortse från de kraf densamma stäl¬
ler på konsulatinstitutionen. Hvad Frank¬
rike särskildt beträffar så hax den. svenska
sjöfarten, enligt generalkonsulatets i Havre
uppgifter, under de senare åren represen¬
terats i medeltal af 410 ankomna far¬
tyg om tillsammans närmare 325,000 ton.
Dessa siffror synas mig tillräckligt störa,
för att man i likhet med konsul Ljung-
qvist bör gå ut ifrån, att åtminstone en
lönad konsul bör fortfarande finnas här
i landet för Sverige och sätet för hans
verksamhet förläggas till en sjöstad, där
han kan komma i största möjliga kontakt
med maritima kretsar och våra sjöfaran¬
de, och därifrån den' kontrollerande och le¬
dande verksamheten öfver vicekonsulerna i
hamnstäderna bäst kan utöfvas. För att
låta denna station fortfarande förblifva, i
Havre, därför talar den omständigheten,
att de flesta länder där hafva konsuler eller
generalkonsuler, medan i Rouen knappast
finnas annat än vicekonsuler, men detta
kan bero delvis, och på sätt af vicekonsul
Gyllenram påpekats, af andra faktorer än
dem, till hvilka vi hafva att taga hänsyn,
delvis kanske också på slentrian. Å andra
sidan synes mig ganska talande skal' hafva
anförts såväl af t. f. konsuln i Havre sora
vicekonsuln i Rouen för valet af den sist¬
nämnda staden som centralstation för
konsulatväsendet på nord- och västkusten.
Havre tyckes ännu, hvad innevånarantalet
beträffar, ligga öfver Rouen — enligt Al-
manach de Gothas uppgift för 1901 160,000
invånare i Havre mot 130,000 i Rouen —
men den senare staden är sätet för depar¬
tementets högsta administrativa och judi-
ciella myndigheter och tyckes vara stadd
i uppsving.
Om jag sålunda anser mig kunna biträda
hr Ljungqvists förslag i detta afseende,
finner jag, att hvad han, ifrågasätter om att
i Marseille, Havre och Bordeaux skulle
finnas både konsuler och vicekonsuler, de
senare med en dubbel subordination, dels
under konsuln på stället, dels direkt under
konsuln i Rouen, blefve en mindre lyck¬
lig anordning och lätt kunna leda till kon¬
troverser -och komplikationer, samt på det
hela taget onödig. För mig ställer sig
saken så — försåvidt icke detta kommer
att strida mot hela den blifvande orga¬
nisationsplanen för konsulatväsendet -— att
man icke bör söka i de skilda länderna
alltför mycket centralisera arbetet på en
hand, utan i stället söka åstadkomma stör¬
re samverkan, dels mellan beskickningen
å ena samt konsulerna å andra sidan, dels
mellan föröfrigt jämnställda konsuler in¬
bördes. Dessa skulle såsom hittills hafva
B 203
vicekonsulerna under sig. I detta afse¬
ende vore en föreskrift, om att konsulerna
äga ställa förfrågningar till sina kolle¬
ger, ocli böra efter bästa förmåga besvara
dylika till dem ingående spörsmål, på sin
plats i den blifvande förordningen 'eller
instruktionen.
I enlighet med dessa åsikter ber jag få
uttala mig för ett konsulat i borren med
distrikt ungefär som af t. f. konsul Ljung-
qvist föreslagits, men allenast vicekonsulat
i Havre och Bordeaux, dessa dock försedda
med föreslaget kontorsanslag. öfriga vice¬
konsulat inom distriktet i likhet medi t. f.
konsulns förslag.
I Marseille föreslår jag bibehållande af
ett olönadt, af konsulatet i Rouen obe¬
roende konsulat, med distrikt äfvensom
kontorsanslag, som föreslagits af t. f. kon¬
suln i Havre. Vicekonsuln på stationen,
äfvensom på andra platser, anställes ef¬
ter pröfning af konsulns därom ingifna
förslag.
Att det i en stad som Paris för det
stora antal af ditströmmande resande och
många på platsen boende landsmän är af
utomordentlig nytta att hafva en konsul,
lärer väl icke bestridas. Och då man be¬
finner sig i den lyckliga omständigheten
att kunna påräkna åtminstone f. m, att
de finnas, som vilja påtaga sig det vis¬
serligen hedersamma, men ofta arbetssam-
ma och i alla händelser tidsödande upp¬
draget, och det utan anspråk på lön, lä¬
rer någon tvekan icke kunna uppstå om
lämpligheten af det nuvarande konsulatets
bibehållande under den nuvarande inne-
hafvaren, med titel af generalkonsul. I det¬
ta sammanhang tillåter jag mig ifrågasätta,
om det icke vore lämpligt, att de konsulära
befattningarna gjordes till konsulat resp.
vicekonsulat, men att innehafvarne, bero¬
ende på samhällsställning, hedrande tjänst¬
göring, eller andra förhållanden, o. d. kun¬
de eventuellt få titel af generalkonsul,
resp. konsul.
bör konsulatet i Paris torde det af t. f.
konsuln i Havre föreslagna distriktet an¬
ses lämpligt.
börslaget om upprättande af olönade
konsulat i Lille och Lyon får jag till¬
styrka. I den förra staden hafva vi nu en
vicekonsul, som tyckes taga sin uppgift på
fullt allvar, och att hafva en konsul i
det stora industricentrumet Lyon synes
mig icke kunna annat än lända till nytta.
Beträffande brankrikes utomeuropeiska
besittningar ifrågasätter konsul Peyron, att
konsulaten därstädes skulle lyda under en
generalkonsul i Marseille. Jag föreslår,
att de olönade konsulaten i Alger och
Tunis bibehållas såsom själfständiga, att
frågan om konsulatens i Papeete, bort de
brance och Pointe å Pitre behöflighet prof-
vas vid nuvarande innehafvarnes afgång,
likasom ock den, huruvida lämpliga perso¬
ner finnas till öfvertagande af de svenska
konsulatärendena i Brazzaville och Tama-
tave, som hittilldags förvaltats af norr¬
män.
I en konsuls ämbetsplikt ingår under¬
stundom att gentemot det land, där han
är anställd, behöfva uppträda för tillvara¬
tagande af ett statsintresse. Detta gäller
emellertid icke i de länder, där beskick¬
ning finnes, då detta är en af de förnämsta
uppgifter som falla inom densammas verk¬
samhetsområde, likasom ook att i kon¬
kreta fall uppträda till skyddande af en¬
skilda intressen gentemot myndigheterna,
och konsulerna, särskildt dem som äro
anställda på den plats där beskickningen
har sitt säte, höra i sådana ting subordi¬
nera under beskickningen och dit anmäla
förekommande fall, då ett ingripande an¬
ses tarfvas. Man kan således, hvad Paris
beträffar, frånse från denna del af kon¬
sulär verkasmhet. Återstår då att se till,
huruvida en lönad konsul skulle för fram¬
kallande af en ökad export från Sverige i
någon afsevärdare mån kunna uträtta mer
än den olönade.
Jag har någonstädes läst, att en af våra
större exportörer skulle hafva yttrat, att
han aldrig behöft för sin affärsverksamhet
taga en konsuls tjänster i anspråk. Det
skulle icke förvåna mig, om detta utta¬
lande fällts af en trävaruexporter på
Frankrike, och däri behöfver icke ligga
något för den nuvarande konsulatinstitu¬
tionen förklenande, eller pekande på att
konsulatväsendet är obehöfligt eller oprak¬
tiskt organiseradt, utan helt enkelt att den
ifrågavarande affären befann sig i ett så¬
dant skede af utveckling, att konsulärt
bistånd icke vidare behöfdes för densam¬
mas bestånd och förkofran.
Och detta torde gälla exporten af våra
stapelartiklar på Frankrike, såsom trä, trä¬
massa, järn, stål och hudar, som redan
ha sina fasta, förbindelser. Att för andra
industrigrenars vidkommande konsulerna
kunna vara exportörerna till stor nytta ge¬
nom att besvara förfrågningar om veder¬
börande lands behof, om afsättnings- ocli
tullförhållanden, och genom att skaffa dem
förbindelser o. s. v. kan och vill jag inga¬
lunda bestrida, men på dessa de kommersi¬
ella upplysningarnas område vill det sy¬
nas mig, som om en svensk consul elec-
B 204
tus med sin köpmannaerfarenhet kan läm¬
na tjänster fullt jämförliga med dem en
consul missus kan prestera, synnerligast
där en kollission mellan plikten ock det
egna intresset ej behöfver befaras.
Till generalkonsulatet i Paris ingå ock¬
så, enligt hvad upplyst blifvit, dylika för¬
frågningar till ett afsevärdt antal, men
desamma bestå mest af begäran om uppgif¬
ter om exportörer i Frankrike.
Hvilka branscher af vår industri äro mäk¬
tiga af en ökad export på Frankrike och dess
kolonier och om just detta land bör i
sådant afseende komma i betraktande i
främsta rummet, är något som jag icke till¬
tror mig kunna bedöma med tillräcklig
sakkännedom, ehuru jag är böjd att an¬
taga, att det är företrädesvis mot landet
österut, som man hemma bör rikta sina
blickar för åstadkommande af en ökad ex¬
port. Saken kunde dock vara värd en
undersökning, men borde efter min för¬
mening helst böra göras, icke genom upp¬
rättande af ett lönadt »handelss-konsnlat,
utan, om budgetmässiga hänsyn medgif¬
va sådant, genom någon speciellt utsänd,
som då lämpligen kunde anställas som
handelsattaché vid beskickningen. Min me¬
ning är dock icke, att därvidlag skulle upp¬
rättas ett nytt slag af funktionärer, utan
missionen skulle vara endast temporär och
anförtros åt någon i merkantilt hänseende
fullt utbildad och klassificerad person. Ut-
förbarheten af den af vicekonsul Gyllen¬
ram framkastade tanken på en kommersiell
agentur i Paris skulle på sådant sätt' kun¬
na göras till förmån för er. närmare under¬
sökning.
T. f. konsuln i Havre, Ljungkvist.
Den svenska sjöfarten skulle nog bäst
vara betjänad med en decentralisation af
förvaltningen af densamma i Frankrike,
liksom i utlandet i det hela. Marseille
med underliggande stationer vid Medel-
hafvet skulle där bilda ett distrikt. Bor¬
deaux med understa,tioner från spanska
gränsen till Cap de la Hague sammanför¬
des till ett distrikt; Havre med distrikt
omfattande vicekonsulaten från Cap de
la Hague till belgiska gränsen, samt slut¬
ligen Rouen en själfständig station för
sig eller till och med i vissa afseenden
öfverordnad öfver de nu nämnda distrikten.
I hvarje af nu nämnda städerna, med un¬
dantag af Marseille, där en aflönad. sek¬
reterare hos en olönad konsul kunde göra
till fyllest, skulle en fullt kvalificerad, af
staten aflönad, person för förvaltningen af
den svenska sjöfarten anställas, en kon¬
sul, hvilken stod i den närmast möjliga
förbindelse med vicekonsulsstationcrna.
Utaf ekonomiska skäl måste ett sådant sy¬
stem dock öfvergifvas.
Alltså torde den nuvarande ordningen
med en centralstation, förvaltad af en af
staten lönad, med sjöfartsadministrationen
fullt förtrogen, konsul eller generalkonsul,
vara den mest ändamålsenliga. Lämpligast
vore utan tvifvel, att Marseille med under¬
lydande vicekonsulat också lad.es under
denna centralstation. Marseille med di¬
strikt, som omfattar 9 vicekonsulat, har
för vår sjöfart en blott underordnad be¬
tydelse (och för vår exporthandel, med
undantag för den med trävaror, nästan
ingen). Under förra året besöktes hela
distriktet af endast 19 fartyg, med till¬
sammans 15,255 reg.-tons drägtighet, af
hvilka fartyg största delen om icke alla
bör hafva varit engagerad i trävaru-
fraktningen. Förutsatt att några kostnader
därigenom icke åsamkas den svenska sta¬
ten, samt administrationen är handlagd
af så kompetent person som den, hvilken
för tillfället står i spetsen för densamma,
torde den nuvarande ordningen kunna bi¬
behållas. Att Marseille skulle kunna blifva
centralstation 'för Sveriges sjöfartsadmh
nistration i Frankrike, är naturligtvis ute¬
slutet.
För att en centralorganisation skall kun¬
na fungera på ett tillfredsställande sätt här
i Frankrike, är det af stor vikt, att led¬
ningen från hufvudstationen är både ener¬
gisk och insiktsfull. Tyvärr kan indiskre¬
tionen icke undvikas, men det är nog så,
att vicekonsulskåren här i Frankrike oupp¬
hörligt behöfver känna trycket från deri
öfverordnade myndigheten för att hållas
vaken och påpasslig.
Äfven om det är tänkbart, att sjöfartsad¬
ministrationen kan ledas från en plats
utom den stora sjöfarten, äro dock fördelar¬
na för densammas handläggande i en stör¬
re hamnstad så betydande, att en sådan
bör, om möjligit, väljas. I detta fall kan
det blifva endast fråga om hamnplatser
på transatlantiska hafvets sida. Vid va¬
let af denna plats måste hänsyn tagas
till den svenska sjöfartens storlek på
hamnen, absolut sedt; den grund, hvar¬
på den svenska sjöfarten i de respektive
hamnarna är byggd, samt slutligen hvil¬
ka utsikter framtiden kan öppna på hvar¬
je särskild hamn. De platser, hvarom här
kan blifva tal, äro Bordeaux, Havre och
Rouen.
B 205
Under sex-årsperioden 1899—1904 besök¬
tes :
Bordeaux pr år, i medeltal af: 50 fartyg å
tillsammans 38,679 reg.-tons.
Havre pr år, i medeltal af: 56 fartyg å
tillsammans 42,269 reg.-tons.
Rouen pr år, i medeltal af: 72,5 fartyg å
tillsammans 62,539 reg.-tons.
Af de nu nämnda hamnstäderna har Bor¬
deaux den minsta betydelsen för vår sjö¬
fart, och detta icke blott absolut sed t, utan
också relativt, i det att den starka väx¬
lingen i den svenska sjöfarten mellan olika
på hvarandra följande år visa, att denna
sjöfart är af en ganska tillfällig karaktär.
Denna plats torde således, vid frågan om
förläggningsorten för det svenska hufvud-
konsulatet i Frankrike, få stå tillbaka för
Havre och Rouen. Angående företrädet,
då dessa båda sistnämnda platser konkurre¬
ra om ifrågavarande konsulat, får jag i allo
sluta mig till vicekonsul O. Gyllenrams
— som jag finner — väl motiverade' me¬
ning. — Rouen bör således blifva central¬
stationen för förvaltningen af den svenska
sjöfarten på Frankrike.
Skulle Sveriges konsulatväsen i Frank¬
rike organiseras uteslutande eller hufvud¬
sakligen för handelsuppgifter, skulle tyd-
ligtvis Paris vara platsen för förläggande
af Sveriges hufvudkonsulat. Paris utgör
medelpunkten för Frankrikes kommersiella
lif, och det behöfver ju icke spillas många
ord för att visa, att, under nyssnämnda
förutsättning, ett dylikt ställe mest läm¬
par sig för den konsulära verksamheten.
Fn sådan plats är för en konsul, hvad en
universitetsstad är för en vetenskapsman.
På landets största handelsplats äger kon¬
suln det mesta och bästa möjliga materia¬
let för sina studier af exportlägenheter
från det land han representerar; på denna
plats skall han i allmänhet också kunna
inhämta detaljerad kännedom om hem¬
landets exportvaror, hvilken han eljest
blott kan förvärfva inom detsamma under
resor eller iakttagelser vid eventuellt be¬
fintliga exportlager. En konsul äger i
handelslifvets centrum det bästa tillfället
att diskutera (aktuella och intressanta han-
delsspörsmål. Såsom redan blifvit nämndt
i fråga, om sjöfarten, är denna sida af
deni konsulära verksamheten.' icke minst
beaktansvärd. Det är under diskussioner¬
na och de praktiska iakttagelserna, som
konsuln kommer i närmaste kontakt med
det lefvande lifvet, och en sådan be¬
röring bör företrädesvis gifva lif och kraft
åt hans egna framställningar. Vid den
agitatoriska verksamhet, som konsulerna
någon gång inom vissa gränser böra ut¬
öfva, torde de personliga källorna gifva
det värdefullaste materialet och den största
beviskraften.
Vore Sveriges export på Frankrike, då
den af järn och stål, trä och trämassa un¬
dantages- — en export, som sköter sig
själf — af större betydenhet, än hvad
nu är fallet, och den svenska staten följ¬
aktligen kunde och borde pekuniärt offra
något mera på sitt konsulatväsen i Frank¬
rike, skulle en anordning med ett lönadt
konsulat i Paris uteslutande för Sveriges
handelsintressen i Frankrike och ett lö¬
nadt konsulat i någon af de största fran¬
ska hamnarna på atlantiska hafvets sida
uteslutande för Sveriges sjöfartsintressen i
Frankrike vara en särdeles praktisk och
tillfyllestgörande, lösning pä; frågan om
Sveriges- konsulära representation) i sist¬
nämnda land. Men härom kan det tyd-
ligtvis icke blifva spörsmål, så länge Sve¬
riges export på Frankrike, utom den af
järn och stål, trä och trämassa, enligt
de senaste statistiska uppgifterna, belö¬
per sig till 1,945,000 kronor, ett tal, som
med hänsyn till organisationen af Sve¬
riges konsulära representation i Frankrike
ingenting täljer.
Äfven; om en större lifaktighet skulle
komma att yppa sig i hemlandet för ut¬
vecklande af vår export, skulle denna dock
alltid i Frankrike möta ett svårt hin¬
der i det strängt protektionistiska sys¬
tem, hvarmed detta land omgärdat sig.
Men antag att detta hinder också öfver-
vinnes, samt att därefter framgången af
Sveriges kommersiella förbindelser, med
Frankrike gör en utsträckning af den kon¬
sulära representationen behöflig på sätt
som förut blifvit antydt, så bör i kraft,
af den accomodations- och expansionsför¬
måga, hvilken redan förut blifvit fram¬
hållen som ,en af hörnstenarna vid uppbygg -
gandet af Sveriges nya konsulatväsen, en
reform lätt och snabbt kunna genomföras.
Tills vidare kan det officiella bevakandet
af Sveriges handels- och sjöfartsintressen i
Frankrike utan den minsta olägenhet för¬
enas under en gemensam ledning.
Jämför man nn ur konsulär synpunkt
med hvarandra den svenska sjöfartens och
den svenska handelns intressen i Frankri¬
ke, är det icke tvifvel om, att de först¬
nämnda hafva, anspråk på att företrädes¬
vis blifva beakltade vid den nya, organi¬
sationen af Sveriges konsulatväsen äfven
med hänsyn till valet af platsen för Sve¬
riges konsulära centralstation i Frankrike.
Man skulle måhända- i detta afseende kun¬
B 206
na gå så långt, att om en plats befunnits
lämplig framför andra för den svenska sjö-
fartsförvaltningen i Frankrike, frågan om
förläggningsoriten för ifrågavarande cen¬
tralstation kunde därmed anses löst. På
grund af den ringa direkta beröring, som
Sveriges handelsangelägenheter på Frank¬
rike hafva med konsulatinstitutionen, kun¬
de dessa enligt ifrågavarande tankegång
blifva tillgodosedda lika väl på den ena
som den andra platsen. Ett sådant ensi¬
digt- tillvägagående kan dock undvikas.
I det föregående har blifvit framhållet,
att Rouen skulle vara den bäst ägnade
platsen för administrationen af våra sjö-
fartsangelägenheter i Frankrike. Samma
stad torde också, då Paris icke kan komma
i fråga, bäst lämpa sig för bevakande af
våra handelsintressen i sistnämnda land.
I det hela taget kan man säga, att under
det Havre är den förnämsta in- och ut¬
gångsporten för handelsomsättningen mel¬
lan å -ena sidan nord- och mellan-Frank-
rike och å den andra de transatlantiska
länderna (därför de många transatlantiska
konsulerna i Havre), Rouen intager sam¬
ma ställning i förhållande till det inre
Frankrike med Paris samt de nord- och
västeuropeiska länder — bland dem också
Sverige — hvilka hufvudsakligen begag¬
na sjövägen för befordrande af exportvaror
till och importvaror från Frankrike. Re¬
dan af denna omständighet skall man kun¬
na. sluta, att Rouen spelar en relativt be¬
tydlig roll för vår handelsomsättning på
Frankrike.
Som följd däraf att Sveriges egen han¬
delsflotta, när transporten af trävaror un¬
dantages, nästan uteslutande besörjt den
fraktning, som handelsomsättningen mel-
lanj Sverige och; Frankrike gjort nödig,
har också den, svenska sjöfarten på de
olika franska hamnarna blifvit, med förut-
berörda afvikelse, en tämligen trogen mä¬
tare af ifrågavarande omsättning på skil¬
da delar af Frankrike. Som förut blif¬
vit visadt, når Sveriges sjöfart på Rouen
en högre siffra än på någon annan fransk
plats. Följaktligen skall, i öfverensstäm¬
melse med ofvanstående antagande, också
Sveriges handelsomsättning på Rouen, den¬
na omsättning må nu vara afsedd för
platsförbruk eller transitering, nå kulmen
på denna ort* i jämförelse med andra.
De faktiska förhållandena torde icke mot¬
säga detta resonemang. Rouen är huf-
vudpunkjten, i Frankrike för, distributio¬
nen af varor till och från Sverige, och
denna, varufördelning torde: omfatta åt¬
minstone alla de artiklar, som äro föremål
för export från Sverige till Frankrike.
Bättre än på något annat ställe i Frank¬
rike, Paris icke undantaget, skall en svensk
konsul i Bouen kunna studera hemlandets
allmänna exportförhållanden på Frankrike,
liksom han äfven där skall kunna hos köp¬
män, agenter, kommissionärer, speditörer
och mäklare erhålla de bästa anvisningar
för undersökningar i detalj af desamma i
centralpunkten för Frankrikes handel, näm¬
ligen Paris. Det kan ju nämligen) tän¬
kas, att sådana undersökningar äro äg¬
nade att blifva viktiga moment i de ut¬
sända konsulernas verksamhet i följd af
eventuella åtgärder för utvecklande af den
svenska exporten. Vid det förhållande att
Rouen, blott ligger på ett afstånd af 2
timmars järnvägsresa från Paris, skall det
säkerligen utan större svårighet kunna ord¬
nas så, att konsuln i Rouen kan blifva
både berättigad och förpliktigad till att
i Paris göra studie? och iakttagelser i
kommersiella frågor.
Det torde således vara satt utom allt
tvifvel, att Rouen äfven ur handelssyn-
punkt bäst lämpar sig som plats för Sve¬
riges hufvudkonsulat i Frankrike.
De städer i den franska landsorten, hvil¬
ka, då Sveriges handelsintressen hufvud¬
sakligen eller uteslutande tagas i betrak¬
tande, kunna utom Rouen komma ifråga
som förläggningsorter för Sveriges kon¬
sulära centralstation i Frankrike, äro Ha¬
vre och Bordeaux; några andra platser äro
näppeligen tänkbara.
Hvad Havre beträffar, äro de svenska
handelsförbindelserna med denna stad till
allra största delen af lokal beskaffenhet.
Några större utsikter för att Havre skall
kunna blifva stapelplats för svensk inför¬
sel till Frankrike torde icke vara för han¬
den. I den konkurrens, som Havre och
Rouen i detta afseende utkämpat, har den
sistnämnda staden afgått med en seger,
som sannolikt blir varaktig. Som förut
blifvit påpekadt, har' Havre sin största
eller måhända rättare sin enda betydelse
genom sina transatlantiska förbindelser.
Utan tvifvel skulle då Bordeaux med
större fördel kunna väljas som station för
Sveriges hufvudkonsulat i Frankrike. Bor¬
deaux är kufvudorten för sydvästra Frank¬
rikes handel, och med denna plats som
utgångspunkt skulle säkerligen med energi
och uthållighet åtskilligt kunna göras för
svensk export i denna landsdel. Sydvästra
Frankrike saknar nästan all fabriksverk¬
samhet, och importen dit af industrialster
är därför betydlig. För detta rika land
med sin högt kultiverade befolkning skul¬
B 207
le de goda sveinlska varorna säkerligen
blifva mycket passande och begärliga. Den
dag produktionen i Sverige ställer sig så
billigt, att detta land kan konkurrera med
Tyskland, Belgien, England och Amerika
skallj säkerligen ejtfc vidsträckt fält fön
svensk export här kunna öppna sig. Men
allt detta är framtidsperspektiver, alltför
svaga för att inverka på frågan om för¬
läggandet af Sverige^ hufvudkonsulat i
Frankrike.
Emellertid torde den ställning, som både
Havre och Bordeaux för närvarande inta¬
ga och i framtiden komma att intaga i
förhållande till svensk handel, vara sådan,
att anställandet af en konsul jämte vice-
konsul på hvardera platsen, med de upp¬
gifter som förut blifvit antydda, bör vara
särdeles väl motiveradt.
Vice konsuln i Rouen, Gyllenram.
Förteckning öfver den svenska skepps¬
farten på Havre och Rouen, under de senaste
nio åren:
|
Havre.
|
|
|
Rouen.
|
|
År.
|
Antal.
|
Ton»
|
År.
|
Antal.
|
Ton.
|
1896
|
|
|
1896
|
88
|
61.619
|
1897
|
|
|
1897
|
74
|
57,372
|
1898
|
70
|
45,686
|
1898
|
93
|
72,069
|
1899
|
54
|
39,178
|
1899
|
113
|
88,443
|
1900
|
55
|
46,551
|
1900
|
77
|
77,057
|
1901
|
71
|
52,938
|
1901
|
66
|
52,423
|
1902
|
54
|
41,684
|
1902
|
52
|
45,315
|
1903
|
52
|
36,072
|
1903
|
60
|
54.016
|
1904
|
51
|
37,189
|
1904
|
67
|
57,980
|
Af ofvanstående tabell öfver den sven¬
ska skeppsfarten, nästan uteslutande ång-
fartygsfraktfart, på Havre och Rouen, åda-
galägges, att vår skeppsfart på Rouen ej
är så obetydligt öfvervägande den, som
ägt och äger rum på Havre. För närvarande
tyder äfven allt på, att Rouen alltjämt
framdeles kommer att intaga en vida be¬
tydelsefullare roll i den svenska skepps¬
farten på Frankrike, än hvad som blifver
Havres uppgift. Rouen Iran sägas vara
hamnen till Paris och, såsom sådan, i
samband med en stor lokal import, är den
Frankrikes största importhamn för svenska
trävaror. Kommer så härtill förhållandet,
att departementets högsta administrativa
myndigheter samt domstolar, med hvilka
det är af ej så liten fördel för en konsuls
ämbetsutöfning, att han äger direkt och
personlig beröring, hafva sitt säte i Rouen,
tyckas mig samtliga förhandenvarande om¬
ständigheter i högsta grad tala för, att
Ronen nu valdes såsom hufvudorten för
den svenska konsulära representationen i
Frankrike; och detta särskildt därför, att
det icke torde kunna förnekas, att den
konsul, som har bland sina förnämsta upp¬
gifter att bevaka vår skeppsfarts många¬
handa kraf och intressen, bäst skulle kun¬
na göra detta i den hamn, hvarest den
svenska skeppsfarten mest koncentreras.
Oafsedt den stora svenska träinförseln
till och öfver Rouen, har på senare år den
direkta importen af andra svenska produk¬
ter och gods, som förut fraktades med
regelbunden ångbåtsförbindelse från Göte¬
borg till Havre, dragit sig öfver till Rouen,
såsom varande den billigaste vägen för
svenskt fraktgods till Paris och det inre
landet, äfvensom för export af franskt
gods till Sverige; trots järnvägsbolagens
taktik, att, genom tariffnedsättningar, för¬
söka kringleda denna sistnämnda varutra-
fik till Havre och Antwerpen.
Italien.
Envoyén friherre Bildt.
1.
Italien är icke blott en af Europas stor¬
makter, men den. intager dessutom nu¬
mera en särskild ställning, som gör dess
aktion särskildt intressant för oss. Å ena
sidan bundet vid Tyskland och Österrike
genom trippelalliansen, står Italien» å den
andra med nära vänskapsband knutet
till England, sedan gammalt, och till
Frankrike, sedan några år. Dess politik
rör sig således efter samma linier som vår
egen, nämligen att söka stå i bästa för¬
hållande på en gång till Tyskland och
västmakterna, och det bör vara af största
vikt för oss att följa Italiens bemödanden
att lösa detta stundom svåra problem.
Ett ytterligare skäl för oss att betrakta
Rom såsom ett viktigt informationscen¬
trum är Italiens förhållande till Ryss¬
land, hvilket korteligen kan betecknas så¬
lunda: fullständigt lojalt, men ständigt
B 208
vaksamt. Äfven här falla liniefha till¬
sammans.
Därtill kommer, från inre svensk syn¬
punkt, den stora likhet kampen mot
socialismen och fackförtrycket på senare ti¬
den tagit i Sverige och Italien. Vi ha där
åtskilligt att lära af hvarandra.
Beskickningen i Rom är således, efter
min mening, en nödvändig observations¬
post, och endast hänsyn till budgeten af-
håller mig från att föreslå anställandet
af något biträde åt envoyén.
Ministerlönen af 29,000 kronor, eller af
ungefär 26,500 efter afdrag af skatten,
och kanslikostnader, är lagom för en ogift
minister men otillräcklig för en gift och
blir det alltmera, då lefnadsomkostnaderna
i Rom äro i starkt stigande. Någon för¬
ändring anser jag mig dock ej kunna
ifrågasätta.
2.
Att beräkna värdet af Sveriges export
till Italien möter svårigheter. Tullverkets
statistik har hittills upptagit införseln af
vissa artiklar från Sverige och Norge un¬
der en rubrik utan åtskillnad. För andra
artiklar har Sveriges import sammanförts
under den allmänna rubriken »från andra
länder». Ingenstädes uppgifves importen
från Sverige ensamt. Enligt denna stati¬
stik skulle importen till Italien från Sve¬
rige och Norge under 1904 ha uppgått
till 12,295,000 Lire, hvaraf 9,554,000 falla
på klipp- och stockfisk, 358,000 på oar¬
betade trävaror, 462,000 på trämassa,
1,023,000 på maskiner och 195,000 på järn
och stål. Det är dock att märka, att den
italienska tullen endast tar hänsyn till
direkt från Sverige eller Norge ankom¬
mande varor, medan de svenska varor som
hitkommit öfver England eller Tyskland
tillskrifvits dessa länder.
Enligt å annan väg inhämtade uppgif¬
ter, anser jag att den årliga importen af
svenska varor till Italien för närvarande
kan i medeltal beräknas till:
Järn och stål..... 2,000,000 Lire,
Oarbetade trävaror . . . 250,000 »
Trämassa...... 450,000 »
Hästskosöm...... 300,000 »
Maskiner (separatorer och
andra)....... 1,000,000 »
Diverse....... 100,000 »
Inalles: 4,100,000 Lire.
Däraf faller så godt som alltsammans
på Genuas konsulsdistrikt, d. v. s. på Nord-
Italien. De till Messinas distrikt (Sicilien)
ankommande svenska fartyg gå i »time
charter» eller införa kol. Det är endast
undantagsvis de medföra svenska varor.
Genua, Italiens största importhamn, är
också fortfarande den viktigaste platsen
för våra handels- och sjöfartsintressen i
detta land, om äfven frekvensen af våra.
ångare i allmänhet är större i Livorno och
Messina. Det är från Genua den stora
fördelningen af importen till de inre för¬
bruksorterna sker, och det är där de bästa
på afsättningen inverkande upplysningar
stå att vinna. Jag anser därför Genua
vara rätta platsen för ett svenskt general¬
konsulat, men frekvensen af våra fartyg
är icke stor nog att motivera bibehållandet
af ett lönadt sådant. Däremot synes det
mig vara af vikt, att generalkonsulatet
utrustas med ett kontorsanslag utan redo¬
visningsskyldighet tillräckligt att sätta in-
nehafvaren, i händelse han vore utlänning,
i stånd att hålla sig ett svenska språket
mäktigt biträde. Jag hade i mitt från
London den 18 sistlidna oktober afgifna
utlåtande föreslagit ett belopp af 4,500
kr., men eftersom Kungl. Maj :t den 17
nästlidna november fastställt detsamma att
tills vidare utgå med 4,t)00 kr., anser jag
mig icke böra föreslå någon ändring i
detta senare belopp.
Vicekonsulaten i Savona, Spezia och Ci-
vita Yecchia ha under de sista fem åren
haft en obetydlig frekvens och vicekonsu¬
laten i Cagliari, Carloforte, Sassari och
San Remo alls ingen. I likhet med hvad
t. f. generalkonsuln i Genua på min an¬
modan yttrat, anser jag att vicekonsulatet
i Cagliari ändock bör bibehållas, emedan
det vid strandningstillfällen kan vara af
vikt att ha något konsulärt biträde att till¬
gå på Sardinien, det i Spezia, emedan där
är Italiens största örlogshamn, det i Civita
Yecchia, emedan denna hamn har stora
framtidsmöjligheter, samt det i San Remo
för turisttrafikens skull. Däremot kan
vicekonsulatet i Savona, som är beläget i
Genuas närhet, liksom de alldeles bety¬
delselösa vicekonsulaten i Carloforte och
Sassari, utan olägenhet indragas.
Vid föregående tillfällen har jag yttrat
mig för att vi i Milano och Florens borde
ha konsulat i stället för vicekonsulat, dels
emedan det med den högre graden är lät¬
tare att få och behålla goda innehafvare,
dels emedan de reklamationer, dessa kon¬
sulat få att handlägga och hvilka icke
kunna afgöras på platsen, måste slutligen
afgöras i Rom till följd af den i Italiens
administration gällande starka centralisa-
B 209
tion. Detsamma gäller om Turin. Mot
denna förändring kan anmärkas, att dessa
konsulats innehafvare, hvilka äro och i
regeln komma att vara icke svensktalande,
ha fördel af att kunna rådföra sig med det
närbelägna generalkonsulatet i Genua, t.
ex. vid kommersiella upplysningars afgif¬
vande. Denna fördel synes mig kunna be¬
hållas genom att instruera generalkonsu¬
latet i Genua samt de eventuella konsula¬
ten i Milano, Tiorens och Turin att i före¬
kommande fall lämna hvarandra, ömsesidigt
biträde, såsom hittills brukligt varit.
Konsulatet i Venedig har få sjöfarts- och
handelsintressen att bevaka, men synes
mig böra bibehållas för resande landsmäns
skull, så länge en lämplig olönad inne¬
hafvare står att få, dock utan något slags
anslag.
Om konsulatet i Neapel gäller detsamma
som för Venedig, att det bör behållas som
olönadt konsulat, men utan något anslag,
mera för resande landsmäns skull äu för
handelns och sjöfartens. Vicekonsulatet i
Bari, som hvartdera af åren 1900 och 1901
besöktes af ett svenskt fartyg och därefter
af intet, är sålunda icke af någon egentlig
vikt, men som vi icke ha någon annan
konsulär station på hela sydådriatiska
kusten söder om Ancona, synes det mig
tills vidare kunna bibehållas med hänsyn
till möjliga strandningstillfällen.
Messinas distrikt spelar icke samma roll
som Genuas hvad Sveriges export angår,
men frekvensen af våra fartyg är ungefär
densamma, och då konsuln till följd af
de för Sicilien egendomliga förhållanden
har vida större besvär vid expeditionen af
ett fartyg än i Genua, torde det vara
billigt, att han därför tillägges en ersätt¬
ning, som åtminstone icke "bör understiga
hvad han under den gamla ordningen upp¬
bar såsom konsulatafgifter för svenska far¬
tyg. Jag hemställer att denna ersättning
måtte fastställas till hälften af det hit¬
tills utgående beloppet, eller 1,500 kr.,
under namn af personligt anslag. Att
kalla det kontorsanslag medför den olägen¬
heten, att om vid inträffande vakans man
ej kunde få en svenska språket mäktig in¬
nehafvare, hvilket är att förutse, anslaget
antagligen skulle vara otillräckligt för hål¬
lande af det föreskrifna svenska biträdet.
Vicekonsulatet i Augusta, som icke sedan
1900 besökts af något svenskt fartyg, bör
indragas, men det torde vara försiktigare
att tills vidare behålla de öfriga i Catania,
Licata, Porto Empedocle, Palermo och
Trapani, äfven om frekvensen är obetydlig.
Att behålla konsulatafgiftsersättningen af
500 kr. för Trapani torde däremot ej vara
nödvändigt.
Sammanfattande hvad jag ofvan anfört
hemställer jag vördsamt:
att generalkonsulatet i Genua må för¬
vandlas från lönadt till olönadt, med ett
kontorsanslag utan redovisningsskyldighet
af 4,000 kr., samt med distrikt omfattande
Ligurien, kuststräckan mellan Ligurien och
Campanien, samt Sardinien,
att nya olönade konsulat må upprättas
i Turin,, med Piemont till distrikt, i Milano,
med Lombardiet till distrikt, samt i Flo¬
rens, med Toscana, utom kuststräckan, till
distrikt,
att det olönade konsulatet i Rom måtte
förvandlas till olönadt generalkonsulat med
oförändradt distrikt,
att de olönade konsulaten i Venedig och
Neapel må bibehållas med oförändrade
distrikt, men med indragning af hittills
utgående anslag af resp. 500 och 800 kr.,
att. det olönade konsulatet i Messina
måtte bibehållas med oförändradt distrikt
och med ett personligt anslag af 1,500 kr.,
att de till vicekonsulaten i Livorno och
Trapani utgående anslag i ersättning för
konsulatafgifter af resp. 300 och 500 kr.
må indragas, samt
att vicekonsulaten i Carloforte, Sassari,
Savona, Ferrara och Augusta måtte in¬
dragas.
3.
Kompetensfordringarna för inträde å, den
diplomatiska banan böra å ena sidan vara
höga neg att försäkra staten om att ny¬
komlingen är i stånd att nöjaktigt förrätta
de göromål, han får att handlägga under
de första åren af sin bana, å den andra låga
nog att skaffa staten ett så stort urval
som möjligt.
Det är också af vikt att staten får sig
tillfälle beredt att från sin tjänst skilja
de unge män, som den praktiska erfaren¬
heten visat mindre lämpliga. Detta af¬
skiljande bör äga rum så snart som möj¬
ligt, dels för statens egen skull, dels för
att den olämplig befunne må i tid kunna
ägna sig åt en annan bana.
Fordringarna för inträde böra därför en¬
dast omfatta det minimum, som äx nödigt
för att begynnaren må kunna ordentligt
göra sin tjänst som attaché och andre se¬
kreterare. Men för att få tillträde till de
högre graderna, där den unge diplomaten
kan komma i tillfälle att såsom chargé
d’affaires förestå en beskickning, är ett
fullständigande kunskapsprof af nöden.
B 14
B 210
Detta strider mot den hittills tyvärr alltför
gängse uppfattningen, att en ung mans
studier kunna anses afslutade, då han läm¬
nar universitetet och inträder i statens
tjänst. Men det är just hög tid att bryta
med denna bekvämliga och bedrägliga tra¬
dition. En diplomats studier måste i själf-
va verket vara hela lifvet, och staten mås¬
te under de första åren, innan ansvars¬
känslan hunnit utveckla sig, förvissa sig
om att studierna fullföljas.
Oberoende af kunskapsmåttet synas mig
följande allmänna fordringar böra upp¬
ställas för vinnande af inträde:
1) Ålder ej under 20 år, ej öfver 30.
2) Oklanderligt uppförande.
3) Sund och kraftig kroppsbeskaffenhet.
Nevrasteniska, tuberkulösa, skrofulösa och
syfilitiska individer böra ovillkorligen ute¬
slutas. Det diplomatiska yrket, med dess
täta förflyttningar från ett klimat till
ett annat, ställer stora fordringar på den
fysiska uthålligheten, och i en så fåtalig
karriär som den svenska vållar beviljandet
af ledighet för hälsans vårdande ° större
olägenheter än i en manstarkare sådan.
4) Besittning af tillräckliga enskilda
medel för att utan skuldsättning nå upp
till förste- eller legationssekreteraregraden.
Kunskapsmåttet för vinnande af inträde
bör omfatta:
1) Kalligraf!,, d. v. s. en god, läslig hand¬
stil. Detta postulat har hittills beklagligt
försummats.
2) Daktylografi.
3) Stenografi.
4) Tillräcklig kännedom om franska,
engelska och tyska språken för att kunna i
en tidning följa dagshändelserna, föra ett
enklare samtal och skrifva ett vanligt
bref.
5) Latin, motsvarande ett approbatur i
maturitetsexamen. Åtskilliga ännu gällan¬
de eller oftare åberopade traktater äro
på latin, och detta språk användes fort¬
farande för några notifikationer.
6) Ållmän statskunskap, geografi och
historia, med särskild hänsyn till värl¬
dens politiska och ekonomiska historia ef¬
ter 1848.
7) Internationel rätt: offentlig och pri¬
vat. Fordringarna kunna på detta sta¬
dium begränsas till hufvuddragen.
8) Svensk rätt. Kunskaperna böra här
vara af encyklopedist^ natur. Det är
ej af vikt att den diplomatiske nybörjaren
i sitt minne inpräntat de olika discipli¬
nernas detaljer. Det är nog att han lärt
känna de principer, hvarpå de äro byggda,
samt de system, enligt hvilka de utarbe¬
tats, så att han vid behof kan hitta det
positiva stadgande, hvilket kan vara i frå¬
ga att tillämpas. Han bör känna grund¬
dragen af Sveriges
a) statsrätt,
b) civilrätt (familjerätten utförligare,
förmögenhetsrätten summariskt),
c) straffrätt (med särskildt afseende fäst
å brottens definition),
d) processrätt,
e) sjörätt (med särskildt afseende fäst
å befälhafvarens och besättningens förhål¬
landen),
f) administrativrätt, samt i detalj
g) konsulatförordningen och instruktio¬
nen.
9) dubbelt bokhålleri.
De härför nödiga studier böra kunna
fullbordas inom två, högst tre år efter af-
lagd maturitetsexamen med latin.
Det prof, som hör afläggas för befordran
till förste- eller legationssekreterare, synes
mig böra omfatta detaljerade kunska¬
per i:
1) allmän statsvetenskap och historia,
särskildt tiden efter kongressen i Berlin
1878.
2) Internationell rätt, särskildt neutra¬
litetens lagar inom den publika delen,
samt giftermålsrätt inom den privata. For¬
dringarna böra ställas så att nybörjaren
kan beräkna att aflägga sitt prof inom
tre år, om han därtill använder en och
en half timme om dagen under 250 dagar af
året. Då hans tjänst under dessa första
år knappast lär upptaga honom öfver, i
medeltal, fyra timmar om dagen, ställes
sålunda på honom ett anspråk af fem och
en half timmars hjärnarbete om dagen.
Den unge man, som ej vill eller förmår
prestera detta, har Sveriges diplomati icke
användning för.
Detta andra prof synes mig böra af¬
läggas senast inom fem år efter vunnet in¬
träde, och den som inom denna tid icke
hunnit bli godkänd, bör utträda ur tjäns¬
ten.
Slutligen kan jag ej underlåta att fram¬
hålla det önskvärda i att en viss stan¬
dard uppställes för befordran till minister,
såsom förhållandet är i den italienska di¬
plomatien. Något kunskapsprof kan ej
komma i fråga för ämbetsmän, som hunnit
till graden af legationssekreterare, lega¬
tionsråd eller kansliråd, men det synes
mig, att man två år efter det de inträdt i
dessa grader bör kunna afgöra, om de äro
lämpliga till minister eller icke. Afgö-
randet bör antagligen lämnas åt en nämnd
af tre eller fem personer, som besluta ge¬
B 211
nom hemlig omröstning efter föredragning
af kabinettssekreteraren. Den som tre gån¬
ger af nämnden förklarats icke lämplig bör
utträda ur tjänsten. Det blir därmed ut¬
tryckligen fastslaget, att det icke går för
sig att, sedan man väl hunnit upp till en
grad, sofva sig fram till den nästa.
Af hvad jag haft äran anföra framgår,
att ingen af våra nuvarande ämbetsexa-
mina synes mig tillfredsställande för inträ¬
de i diplomatisk tjänst. De äro samtliga
på en gång för knappa och för vidlyftiga,
och de flesta beskickningschefers erfaren¬
het torde vara, att de attachéer, som kom¬
ma till dem, äfven efter mycket goda
universitetsexamina, ändock behöfva en
ganska grundlig kompletterande uppfost¬
ran, innan de äro fullt användbara. Jag
föreslår alltså:
dels att en särskild examen inrättas för
inträde i diplomatisk tjänst, att afläggas
vid utrikesdepartementet inför af Kungl.
Maj :t utsedda examinatorer, af hvilka en
bör vara en af departementets ämbetsmän,
dels att en andra diplomatisk examen in¬
rättas för befordran till de högre grader¬
na, att likaledes afläggas vid utrikesde¬
partementet inför af Kungl. Maj :t' ut¬
sedda examinatorer, af hvilka kabinetts¬
sekreteraren bör vara en.
Portugal och Spanien.
Envoyén Sager.
1.
De efter unionsupplösningen inträdda för¬
hållandena torde enligt min vördsamma för¬
mening icke påkalla någon annan ändring
af Sveriges diplomatiska representation i
de land, där jag är ackrediterad, än som
jag i mitt yttrande om den konsulära re¬
presentationen i Portugal eventuellt före¬
slagit, eller anställandet därstädes åtmin¬
stone tills vidare af en legationssekrete¬
rare, som tillika är konsul.
Därigenom vinnes den fördelen, att be¬
skickningen får en fast ämbetslokal, till
hvilken försändelser kunna adresseras och
förfrågningar framställas under den jämfö¬
relsevis långa, tid af året, som beskick-
ningschefen är frånvarande.
Härigenom skulle ock den fördel vin¬
nas, att legationssekreteraren vid behof
kunde förordnas till chargé d’affaires jäm¬
väl i Madrid, då ministern är i Portugal
eller eljest frånvarande och för det fall
att kanslisten af någon anledning ej kan
sköta beskickningsärendena.
Denna säkerhetsanordning är äfven af
betydelse, då beskickningshotellet ej ens
under en kortare tid lämpligen kan lämnas
vind för våg.
Slutligen skulle en fastare beskickning
i Lissabon vara fördelaktig af de skäl,
som framhållits i mitt yttrande rörande
den konsulära representationen i Spanien
med afseende på intrycket af Sveriges ställ¬
ning och dess intressen efter unionsupp¬
lösningen. Dessa skäl för att snarare öka
än minska Sveriges representation i ut¬
landet synas mig så öfvervägande, att de'
ej kunna nog framhållas.
Vårt dyrbara fädernesland har ju icke
allenast blifvit mer utsatt för inblandning i
stormakternas politik utan äfven fått en
maning att på annat sätt genom ökade
handelsförbindelser söka en ersättning för
unionsförlusten.
2.
I afseende på det lämpligaste ordnandet
af Sveriges konsulära representation i Por¬
tugal synes mig ingen förändring i den
nuvarande organisationen behöfva vidta¬
gas, därest det funnes någon i Lissabon
bosatt svensk, som hade den ställning,
att han lämpligen kunde bekläda general-
konsulsbefattningen.
Då detta emellertid icke för närvarande
är fallet och då jag, i synnerhet som ingen
fast kungl. beskickning numera finnes i
Portugal, icke anser det vara lämpligt, att
till konsul utnämnes- annan främmande
lands undersåte, får jag vördsamt hem¬
ställa, att generalkonsulatet tills vidare
förenas med beskickningen, under förut¬
sättning, dels att vid densamma anställes
en legationssekreterare, som tillika är kon¬
sul och under ministerns frånvaro kan i
egenskap af chargé d’affaires förestå båda
båda befattningarna, och dels att den nu¬
varande vicekonsulsbefattningen bibehålies
med hittills utgående anslag af 4,000 kr.
Det jämväl hittills utgående anslaget
af 1,000 kr. till kontorskostnader utan re¬
dovisningsskyldighet skulle i sådant fall
tillkomma beskickningschefen, och till lön
B 212
åt konsuln, torde böra utgå omkring 6,000
kr. om året jämte exempelvis 15 kronor
om dagen, under den jämförelsevis långa
tid af året, som han är chargé d’affaires.
Genom omorganisationen af konsulatet i
Bilbao inbesparas 7,500 kr., hvaraf 6,000
torde| kunna anvisas till ofvan nämnda fasta
lön, hvaremot chargé d’affaires-arfvodet
torde lämpligast böra utgå från minister¬
staten.
Yid afgifvandet af yttrande angående
det lämpligaste ordnandet af Sveriges kon¬
sulära representation i Spanien anser jag
mig böra först framhålla några allmänna
synpunkter.
Därvid antager jag, att ordnandet bör
vara lämpligast icke endast ur ren budget¬
synpunkt, så att det mesta möjliga åstad¬
kommes för den minsta möjliga utgift,
utan framför allt i och för sig, så att
ett bättre resultat ej kan erhållas på
annat sätt med de ekonomiska och poli¬
tiska resurser Sverige nu kan förfoga öfver.
Unionsupplösningen har nödgat Sverige
icke allenast att mera än förut följa den
storpolitiska rörelsen utan äfven att söka
en ersättning i utvidgad handelsafsätt-
ning; och synes området härför snarare
vara att söka i länder, med hvilkas indu¬
stri det är lättare att täfla, än där den in¬
dustriella utvecklingen hunniti före den
svenska.
Af denna orsak synas så få märkbara
indragningar som möjligt böra föreslås, och
därtill kommer äfven den omständighe¬
ten, att enligt min lika bestämda som
vördsamma förmening särskild hänsyn bör
tagas till möjligheten att få den rätte
mannen på den rätta platsen, så att be¬
fattningen i viss mån rättas efter den in¬
nehafvare, som synes lämpligast. Endast
därigenom kan ett verkligt fruktbringande
resultat uppnås.
Såsom generalkonsul Améen redan för
mig framhållit, vågar jag dessutom på¬
peka vanskligheten att afgifva det inford¬
rade yttrandet, utan att åtminstone antyd-
ningsvis känna den blifvande nya kon¬
sulatorganisationens hufvuddrag, omfånget
af konsulernas verksamhet, de fordringar,
som komma att på dem ställas, den peku-
niära ersättning, som under en eller an¬
nan form må komma att utgå till de olö¬
nade vicekonsulema, huruvida som följd
däraf de sistnämndas antal bör ur budget¬
hänsyn i möjligaste mån inskränkas eller
kan utan olägenhet bibehållas eller ökas
o., s. v.
I afseende härå är min åsikt, att de
olönade konsulernas verksamhet bör såvidt
möjligt inskränkas till sådana ärenden,
som föranleda eller kunna föranleda be¬
röring med hemlandets eller det främman¬
de landets myndigheter och att den verk¬
samhet, som afser förmedling mellan af¬
färshus eller enskilda personer i hemlan¬
det och det främmande landet och öfver
hufvud taget afsättning af hemlandets pro¬
dukter eller upplysningar rörande sådana
frågor, anförtros åt särskilda handelsagen¬
ter eller kommersiella attachéer. Därige¬
nom vinnes den fördelen, att till de se¬
nare kunna användas personer med sär¬
skild fackkunskap och att antalet lönade
konsuler kan inskränkas samt att lämp¬
liga consules eleeti därigenom lättare kun¬
na förmås att honoris causa åtaga sig be¬
fattningar, till hvilka det eljest torde
blifva ganska svårt att få passande inne¬
hafvare, sedan lästafgifterna indragits och
öfriga inkomster ej kunna räcka till de
nödvändigaste utgifter, som äro förenade
med befattningen.
Under sådana förhållanden får jag vörd¬
samt föreslå:
1) att generalkonsulatet i Barcelona
tills vidare bibehålies såsom lönadt med
skyldighet för innehafvaren att afgifva
årsrapport, omfattande hela Spanien, samt
att såsom nedan närmare angifves utöfva
en viss kontroll öfver samtliga konsulat i
Spanien med undantag af Cadiz, så länge
konsul Segerdahl därstädes kvarstår;
2) att i Bilbao upprättas ett olönadt
konsulat med anslag till kontorskostnader
utan redovisningsskyldighet af exempelvis
till konsuln...... 1,000:— kr.
och till svensk vicekonsul . 4,000: — »
Summa 5,000:— kr.
således en besparing af 7,500 kr.
Detta konsulat skulle i det hela taget
vara själfständigt med under detsamma
lydande vicekonsulat, men dock med en
viss skyldighet för innehafvaren att i nå¬
gra afseenden lyda under generalkonsulatet
i Barcelona, såsom t. ex. rapport väsende t;
3) att konsulatet i Cadiz bibehålles så¬
som hittills med skyldighet för den nuva¬
rande innehafvaren af befattningen att in¬
sända årsrapporten genom generalkonsula¬
tet i Barcelona i stället för genom kungl.
beskickningen, men med samma skyldighet
för en blifvande innehafvare som för kon¬
suln i Bilbao att dessutom i vissa andra
afseenden lyda under generalkonsulatet i
Barcelona;
B 213
4) att konsulatet i Madrid jämväl bibe¬
hålies såsom olönadt med samma skyl¬
dighet för innehafvare!! som för konsuln
i Bilbao i afseende på hans förhållande
till generalkonsulatet i Barcelona.
Börande vicekonsulaten kan jag instäm¬
ma i härhos i afknackning bifogade af
mig infordrade yttranden från generalkon¬
sulatet i Barcelona samt konsulaten i
Cadiz och Bilbao.
Det torde dessutom vara lämpligast att
såsom hittills vid hvarje uppkommen le¬
dighet taga i öfvervägande, hvilka för¬
ändringar böra ifrågakomma med hänsyn
till de olika innehafvare af befattningarna,
som då stå till buds. Vid denna synpunkt
kan ej läggas nog vikt.
Förslaget att förlägga vicekonsulatet i
Malaga under konsulatet i Cadiz i stället
för Barcelona torde särskildt böra tagas i öf¬
vervägande vid inträffande ledighet af den
ena eller den andra konsulsbefattningen.
Äfvenledes synes den af konsul Segerdahl
föreslagna indragningen af de lönade kon¬
sulaten i Spanien kunna ifrågakomma, un¬
der förutsättning, att bemälde konsul eller
någon annan svensk i spanska konsulat¬
förhållanden lika förfaren innehafvare fin¬
nes i Cadiz eller kan utnämnas till olönad
generalkonsul i Barcelona, där likväl huf-
vudknuten för den spanska handeln är att
söka.
Då det emellertid finnes jämförelsevis
få svenskar bosatta i Spanien och mig
veterligen ingen fullt lämplig till general¬
konsul eller ens konsul i Barcelona, synes
det mig äfventyrligt att bygga ordnandet
af konsulatväsendet i Spanien på en för¬
utsättning, som antagligen slår fel, och
lämpligare att därstädes hafva åtminstone
en väl skolad, aflönad, företrädesvis i Bar¬
celona bosatt konsul eller möjligen i stäl¬
let en aflönad kommersiell attaché, om så¬
dana afses att införas i den nya organi¬
sationen.
Visserligen skulle den kungl. beskick¬
ningen kunna åläggas att tillika vara ge¬
neralkonsulat för hela Spanien, men dels
är denna anordning olämplig så länge den
nuvarande kanslistens mångåriga och väl
bepröfvade erfarenhet är att påräkna, då
han, sem tillika är dansk konsul och kans¬
list vid den kungl. danska beskickningen,
sålunda icke kan förfoga öfver mer än
halfva sin arbetstid, hvilken vore otill¬
räcklig, om han äfven skulle biträda med
jconsulatgöromål, dels synes mig anord¬
ningen, som i vissa länder torde vara att
förorda, dock i Spanien äfven vara olämp¬
lig af flera andra skäl.
Beskickningschefen kan nämligen, i syn¬
nerhet då han dessutom är ackrediterad
i Lissabon, icke tillräckligt disponera sin
tid för att äfven handlägga konsulsmål
och såsom lämpligt vore, åtminstone en
gång under hvarje innehafvares tid, på
platsen taga personlig kännedom om för¬
hållandena. Hans resor i sådant ändamål
biefve äfven af flera skäl betydligt dyr¬
barare än en generalkonsuls, hvartill kom¬
mer, att en generalkonsul i regeln vida
mindre ofta ombytes än en minister och -
därigenom kan äga längre personlig er¬
farenhet om underlydande konsuler. Dess¬
utom äro förhållandena i Spanien så sär¬
egna, att knappast en synnerligen skarp
iakttagelseförmåga kan ersätta en mång¬
årig erfarenhet.
Generalkonsuln i Barcelona, Améen.
Efter upphörandet af detta generalkon¬
sulats handläggning af de norska ären¬
dena skall dess arbetsbörda säkerligen för¬
minskas till mindre än hälften af hvad.
den förut varit. Ett distrikt omfattande
allenast en mindre del af Spanien och
med blott nio underlydande vicekonsulat,
af hvilka dessutom några kanske ej längre
torde anses behöfliga, synes ej kunna
lämna tillräcklig sysselsättning för eller
kräfva bibehållandet af en fast lönad, ut¬
sänd generalkonsul. Bedan häri ligger en
anledning att taga i öfvervägande, om icke
antingen den nuvarande posten i Barce¬
lona borde förvandlas till en olönad så¬
dan eller ock dess distrikt utvidgas.
För distriktets utvidgande tala jämväl
andra skäl. Enligt mitt förmenande äx
det ett fel i vår nuvarande konsulatorga¬
nisation, att de särskilda länderna i all¬
mänhet sönderstyckats i ett flertal af hvar¬
andra fullt oberoende generalkonsuls- el¬
ler konsulsdistrikt. Med stöd af konsu¬
latförordningens § 70 har visserligen åt
en del generalkonsulat särskildt uppdragits
att afgifva berättelser om vissa bestäm¬
melser, som röra hela landet. Men utom
det, att, hvad Spanien beträffar, känne¬
dom om dylika bestämmelser liksom ej
sällan nödiga närmare förklaringar och upp¬
lysningar om deras rätta tolkning och till-
lämpning säkrare och snabbare erhållas i
Madrid än i Barcelona, har erfarenheten
visat önskligheten af att äfven om an¬
dra sakförhållanden berättelser och upp¬
lysningar må kunna afgifvas vare sig till
myndigheter eller till enskilda personer.
Mycket ofta begär man sålunda hos ge¬
neralkonsulatet upplysningar för hela Spa¬
B 214
nien om afsättnings-, import-, export- och
andra ekonomiska förhållanden, för hvilka
upplysningars tillfredsställande afgifvande
det vore önskligt kunna erhålla uppgifter
äfven från orter belägna utom distriktet.
Men under nu gällande bestämmelser torde
direkta hänvändelser till vicekonsuler
utom distriktet endast undantagsvis böra
ifrågakomma och någon skyldighet för ett
annat distrikts sidoordnade konsul torde
ej föreligga för tillhandahållandet af ma¬
terial för rapporter eller uttalanden. Kon-
sulatförordn. § 54 har till och med tolkats
såsom läggande hinder i vägen härför, då
ingen konsul »omedelbart lyden> under en
annan.
Äfven hvad beträffar den s. k. årsberät¬
telsen torde det vara önskligt, att upp¬
gifterna från ett lands olika delar sam¬
manfattas i en samlad öfversikt. Härvid
bör ock erinras, att den officiella statis¬
tiken i allmänhet gör det lättare att läm¬
na siffror för hela landet än för hvart
och ett af de konsulatdistrikt, hvari det
genom vår konsulatorganisation uppdelats.
Af denna anledning har jag ock, med un¬
dantag för vissa viktigare importartiklar,
i mina årsberättelser äfven med fara att
anses öfverskrida min befogenhet lämnat
statistik för hela Spanien och ej blott
för mitt distrikt.
Till belysande af denna fråga erinras
vidare därom, att, enligt nuvarande an¬
ordning, af Spaniens samtliga provinser
de 23 kustprovinserna fördelats på Bar¬
celonas, Cadiz’s och Bilbaos trenne kon¬
sulatdistrikt, medan af . de återstående 26
inlandsprovinsema endast en, Jacn, lagts
under Barcelona, men de öfriga icke un¬
der något af vlir;i, konsulat. Sjöfartens
kraf hafva synbarligen varit de bestäm¬
mande vid ordnandet af den svenska och
norska konsulära representationen i Spa¬
nien, och dock lärer det väl kunna tän¬
kas att jordbruks-, grufdrifts-, industri-
och handelsförhållanden äfven i inlands-
provinseroa skulle kunna vara föremål för
konsulär verksamhet.
Jag anser alltså ett svenskt generalkon¬
sulat i Spanien med hela landet som di¬
strikt högeligen önskligt, men om dess
förläggningsort hyser jag någon tvekan.
Ur rent praktisk synpunkt kan mot Bar¬
celona, liksom förr skett med afseende
å Genua för Italien, anföras dess föga cen¬
trala belägenhet. Då åtskilliga af de från
underlydande vicekonsulat inkommande
ärendena måste af konsuln hänskjuta^ el¬
ler remitteras till Kungl. Maj :ts beskick¬
ning i Madrid, synes det ju vara en täm¬
ligen opraktisk anordning att dessa mål
från Hord- och Sydspanien för att nå sin
slutliga bestämmelse behöfva taga krok¬
vägen öfver Barcelona eller t. o. m. på
vägen passera genom Madrid för att se¬
dan dit återvända. Ur denna synpunkt
sedt liksom på grund af den spanska ad¬
ministrationens starka centralisation, vore
nog Madrid den lämpligaste förläggnings-
platsen. En afsevärd besparing skulle ju
ook kunna göras, därest under den blif¬
vande nya organisationens allmänna grun¬
der det läte sig göra att med minister¬
posten i Madrid förena generalkonsulsbe-
fattningen, äfven om det för sådant än¬
damål blefve erforderligt att vid beskick¬
ningen anställa en konsulatsekreterare el¬
ler konsulärt biträde af annan kategori.
För bibehållandet af generalkonsulatet
i Barcelona äfven efter en eventuell ut¬
vidgning af distriktet tala å andra sidan
åtskilliga förhållanden. Barcelona är Spa¬
niens största och viktigaste handels- och
industri-centrum, om än den svenska sjö¬
farten på hamnen ej är synnerligen stor.
Där finnas bosatta ett större antal sven¬
skar än på något annat ställe i Spanien,
och bland denna koloni finnas åtskilliga
agenter för de förnämsta svenska export¬
artiklarna. Flere främmande makter hafva
dä.r placerat sina generalkonsuler med hela
Spanien såsom distrikt.
Under nuvarande organisation måste
posten från t. ex. vicekonsulatet i Ma¬
laga passera Madrid på väg till Barce¬
lona, utan att någon synnerlig olägenhet
däraf märkts. Man skulle ju emellertid
kunna träffa någon bestämmelse, som till¬
läte direkt skriftväxling med beskicknin¬
gen i Madrid i vissa slag af mål, i hvilka
dröjsmål kan antagas vålla påtaglig olä¬
genhet. Möjligen skulle saken ock kunna
ordnas så, att de nuvarande till Cadiz
och Bilbao hörande distrikten bibehållas
såsom särskilda distrikt under olönade val¬
konsuler å nämnda platser, men med en
viss subordination under en lönad gene¬
ralkonsul i Barcelona. Detta skulle för¬
utsätta en ändring af Kons.-förordnl § 12
samt egentligen innebära en utsträckning
af dess mom. 3 att gälla äfven för land
inom Europa.
Då den lönade konsulsbefattningen i Bil¬
bao i sin tid upprättades hufvudsakligast
för att tillgodose de norska klippfiskex-
portörernes intressen, har jag ej trott nå¬
got skäl förefinnas att ensamt för Sve¬
riges räkning där fortfarande bibehålla en
lönad post.
B 215
I och. med konsulatafgifternas afskaf¬
fande har val yrkandena på indragning
af olönade vicekonsulat förlorat sin udd.
Skulle emellertid af andra anledningar det
anses önskligt att reduktion vidtages i
deras antal får jag, under hänvisning till
bifogade sifferuppgifter, anföra, att vice-
konsulaten i Torrevieja och Alieante icke
längre synas vara behöfliga för den sven¬
ska skeppsfarten, och att det jämväl sy¬
nes kunna ifrågasättas, huruvida sådana
äro nödvändiga i Cartagena och Denia. I
ingen af nämnda fyra hamnar torde Sve¬
riges handelsintressen kräfva konsulär re-
px-esentation. Mahon har förut haft be¬
tydelse som karantänsplats, men ej i an¬
nat afseende; ett vicekonsulat där torde
böra bibehållas endast försåvidt äfven un¬
der nu gällande spanska sanitätsföreskrif-
ter fartygs hänvisande dit kan före¬
komma.
Antagligen torde ett eller annat vice¬
konsulat inom Bilbaos och Cadiz’s di¬
strikt också kunna indragas såsom för
den svenska skeppsfarten obehöfligt.
Jag saknar anledning att för närvarande
föreslå upprättandet af något nytt vice¬
konsulat inom Barcelonas nuvarande di¬
strikt.
Ryssland.
Envoyén grefve Wrangel.
1.
Rysslands stora politiska betydelse för
hela Europa, särskildt Nord-Europa, och
dess egenskap af vår mäktigaste grann¬
stat lär göra det nödvändigt att på un¬
gefär samma sätt och fot som hittills
uppehålla vår diplomatiska representation
i St. Petersburg. Enligt min tanke bör
den fasta beskickningspersonalen bestå af
ministern, en legationssekreterare, en mi¬
litärattaché och en kanslist, hvarjämte det
i mån af tillgång vore lämpligt att en
attaché anställdes vid beskickningen för
att dels hjälpa till med ärendenas hand¬
läggning, dels studera ryska språket, hvil-
kets kännande på ett senare stadium af
den unge diplomatens tjänstebana kan var¬
da af vikt för hans anställning såsom
t. f. eller ordinarie legationssekreterare i
St. Petersburg och vid behandlingen i.
utrikesdepartementet af ryska ärenden.
Marinattachébefattningen torde jämväl
böra bibehållas, dock ej med permanent
vistelse i Ryssland, utan såsom förhållan¬
det var före utbrottet af det rysk-japan¬
ska kriget, då marinattachén delade sin
tjänstgöring mellan hemlandet och be¬
skickningarna i Berlin och St. Peters¬
burg.
I de nu stadgade lönevillkoren för den
aflönade personalen lär någon nedsättning
ej kunna ifrågakomma. Ministerns lön
60,000 kronor, från hvilken dragés dels
indemnitet till en legationssekreterare,
dels en ej obetydlig skatt, är redan nu
så knappt tilltagen, att någon minskning
ej rimligen kan ifrågasättas på en post,
där lefnadsvillkoren äro de dyraste i Eu¬
ropa och där den yttre representationen
ännu spelar en högst betydande roll. Eör
en minister med familj är det för närva¬
rande otänkbart att finna en passande
bostad till hyrespris under 13 å 15 tusen
kronor pr år, d. v. s. en fjärdedel eller
mera af den verkliga lönen. Den stora
mängd af tjänstefolk, som måste under¬
hållas samt de ej obetydliga representa¬
tions- och kanslikostnaderna bidraga ock¬
så väsentligt att tynga på en ministers
budget. Den omständighet att ministern
genom den svensk-norska unionens upplös¬
ning kommit att representera 5]/2 miljoner
människor i stället för 71/2 kan ej i rin¬
gaste mån bidraga till att minska hans
lefnad skostnader eller representationsskyl¬
dighet. Det är visserligen möjligt, att ar¬
betet vid beskickningen kan komma att
under den första tiden blifva något min¬
dre genom de norska affärernas frånskil¬
jande, men dels hafva de norska målen
vid beskickningen i St. Petersburg hittills
varit jämförelsevis fåtaliga, dels komma
antagligen de svenska målen att inom en
kort framtid och under de förändrade kom¬
mersiella och industriella förhållanden,
som nu äro på väg att inträda i Ryss¬
land, i väsentlig mån ökas, dels faller
det af sig själft, att minskadt arbete,
om så blir förhållandet för någon tid,
ej i någon mån medför minskade all¬
männa kostnader för representanten.
Hvad jag anfört om ministerlönen äger
sin fulla tillämpning äfven på legations-
sekreterarlönen. Någon ändring i nu gäl¬
lande löneförmåner anser jag mig ej kunna
B 216
tillstyrka. Angående militärattachéns arf¬
vode torde jag ej behöfva därom uttala
mig, då detta, såvidt jag erinrar mig, mer
kan betraktas såsom ett stipendium, som ej
är fästadt till någon viss beskickning och
— såsom lön taget — kompletteras af ve-
derbörandes militära löneförmåner, hvilka
växla med hans innehafvande militära grad.
Det må emellertid tillåtas mig att uttala,
att. en militärattaché vid beskickningen
i St. Petersburg såsom minimum bör för¬
foga öfver 10- å 12,000 kronor årlig in¬
komst för att kunna något så när uppe¬
hålla sin ställning.
Bibehållandet af en kanslist vid be¬
skickningen i St. Petersburg anser jag va¬
ra alldeles nödvändigt. Den omständighe¬
ten att vi i Ryssland äga en särdeles
stor svensk koloni medför ett betydligt
arbete vid beskickningen för utfärdandet
af de s. k. skydds- och nationalitetsbref-
ven, äfvensom för förandet af vederbörliga
nationalitetsmatriklar. Por detta, arbete
och för undersökandet af landsmännens
ofta intrasslade personliga förhållanden ta-
ges kanslisten i anspråk äfvensom för den
ej obetydliga bokföringen öfver den kungl.
beskickningens fattigkassor och välgören-
hetsfonder. Härtill kommer att en stor
del af hans arbetstid å kansliet upptages
af öfversättningar från ryska pressen och
dessas utskrifning.
Kanslisten åtnjuter för närvarande ett
arfvode af omkring 3,500 kronor; detta är i
och för sig otillräckligt och en duglig kans¬
list har för detta belopp kunnat erhållas
endast genom att tillåta den nuvarande
kanslisten att jämväl innehafva en annan
befattning, hvarigenom hans tjänstetid på
beskickningskansliet särdeles begränsas,
samt därigenom, att han erhållit ett af
de af kommerskollegium utdelade handels-
stipendier. Por att kunna erhålla en dug¬
lig och för tjänsten passande kanslist
måste clet nuvarande arfvodet ökas. Det
lämpligaste synes mig vara, att den nu¬
varande kanslisten, som anställdes år 1903,
efter 5 års tjänst erhåller ett ålderstillägg
med 500 kronor. I detta sammanhang
tillåter jag mig hemställa, huruvida clet
ej skulle vara lämpligt, att anslaget tid
kanslister vid Kungl. Maj :ts samtliga be¬
skickningar i budgetsförslaget tilltoges så
pass rundligt, att tvenne ålderstillägg med
500 kronor efter respektive 5 och 10 års
tjänst kunde beviljas. Utan utsikt till
ökade löneförmåner torde det vara omöjligt",
att bibehålla skickliga och skolade kanslis¬
ter i deras underordnade ställning, då de
af naturliga skäl eljest med åren måste
finna sig föranlåtna att söka vinna bättre
utkomst än den, som erbjudes vid beskiclt-
nin gskansli erna.
2.
Frågan om Sveriges konsulära representa¬
tion i utlandet blifver i våra dagar, sär-
skildt hvad beträffar Ryssland med dess
enorma landterrifcorium och särdeles korta
sjögräns, eu fråga af mera kommersiell)!;,
än sjöfartsintresse.
Sedan skeppsafgifterna till konsulaten
och kaptenernas anmälningsplikt bortfallit,
hafva konsulatens göromål för skeppsfar¬
ten väsentligt minskats, hvaremot under
å.rens lopp desamma högst betydligt ökats
för afgifvandet af upplysningar och upp¬
gifter rörande kommersiella förhållanden.
Sveriges förnämste och naturliga afnä¬
mare bör vara Ryssland. Dess geografiska
läge, dess beroende ännu för lång tid
framåt af utlandets industri, dess för dör¬
ren stående nydaning, allt anvisar vårt
stora grannland i öster såsom en af de
punkter, på hvilka vi böra hufvudsakligen
rikta vår sträfvan i afseende å afsättan-
clet af våra industriprodukter.
Till befrämjandet, häraf fordras en stark
konsulär representation.
Vår konsulära representation i Ryssland
jämte Finland upptager för närvarande 3
lönade och 5 olönade generalkonsuls- eller
konsulsposter. Af de lönade konsulaten tor¬
de på de platser, där de nu befinna sig',
endast det i Helsingfors behöfva bibehål¬
las. Jag finner ingen anledning att före¬
slå någon ändring rörande sistnämndai kon¬
sulats nuvarande organisation.
Generalkonsulatet i Årchangel, som huf¬
vudsakligen tillkommit för att tillgodose
de norska intressena, i denna trakt, lär
utan olägenhet kunna indragas såsom lö-
nadt och ersättas med ett, olönadt konsulat
eller vicekonsulat.
Hvad angår konsulatet i Riga, gäller
om detsamma, att det hittills till stor
del tagits i anspråk för sjöfartsintressena,
och att dessa ej oväsentligt förminskats,
sedan de norska affärerna bortfallit.
Exporten af svenska industrialster till
Östersjöprovinserna är visserligen tämligen
betydlig, men Östersjöhamnarna torde där¬
vidlag mera spela rollen af förmedlings¬
punkter för det inre af Ryssland än af
direkta afnämare.
Jag anser mig därför böra uttala rnig
för indragandet af konsulatet i Riga så¬
som lönadt och dess ersättande genom ett
B 217
olönadt konsulat eller vieekonsulat, ly¬
dande under konsulatet) i Moskva.
Hufvudsätet för all Rysslands handel
är Moskva; därifrån, utgå, de stora för-
bindelsevägame till Wolgatraktema,. till
Syd-Ryssland, till Kaukasien, till Sibirien
— Rysslands framtidsland. Moskva, som
fortfarande i mer än ett afseende är Ryss¬
lands hufvudstad och betraktas såsom dess
hjärta, torde vara den rätta platsen för
ett lönadt generalkonsulat eller konsulat,
som skulle utgöra centralpunkten för den
konsulära verksamheten i Ryssland, och
hvars ..uppgift skulle vara att i möjligast
vidsträckta mån hålla Sveriges industri¬
idkare och exportörer underrättade om den
ryska handelsvärldens och allmänhetens
köpebehof och köpkraft.
Konsulatets i Moskva distrikt borde om¬
fatta hela det europeiska Ryssland med
undantag af staden och guvernementet
S:t Petersburg samt Bönland.
Generalkonsulatet eller konsulatet i
Moskva bör utrustas med en tillräcklig och
väl aflönad personal. Vid detsamma torde
böra anställas, utom chefen, en lönad vice-
konsul eller chancelier samt en med sti¬
pendium eller annat anslag försedd kon¬
sulsele v. Med afseende fäst å de särde¬
les höga lefnadskostnaderna i Moskva, tor¬
de lönen till generalkonsuln (eller konsuln)
ej böra säittaa lägre än till 20,000 kr.
per år med ett passande kontorsanslag
mot redovisningsskyldighet, samt till 8,o00
kr. för vicekonsuln och kanslisten.
Beträffande de olönade konsulaten, tor¬
de de, om) ett centralt beläget, i alla
afseenden väl utrustadt, lönadt konsulat
för Ryssland upprättas, samtliga, med un¬
dantag af generalkonsulatet i S:t Peters¬
burg, kunna indragas och ersättas genom
olönade vieekonsulat.
Om det af ett eller annat skäl kunde
anses lämpligt att gifva representanterna
i de större ryska provinsstäderna såsom
Odessa, Warschau, Riga, Baku m. fl. kon-
sulstitel, böra innehafvarne af konsulaten
i fråga likväl sortera under generalkonsu-
latet i Moskva.
I S:t Petersburg däremot anser jag, att
ett olönadt generalkonsulat bör bibehållas.
Att här på platsen hafva en konsulär re¬
presentation vid sidan af beskickningen
liar flera fördelar, särskildt om man tager
i betraktande den jämförelsevis stora ko¬
loni, som finnes på platsen och det ej
obetydliga antal svenskar, som — oftast
i, affärsändamål -— tillfälligtvis uppehålla
sig härstädes. Generalkonsulatet kan mån¬
gen gång åtaga sig att lämna upplysningar
af kommersiell, natur och att utföra upp-
drag, hvilka ej kunna falla inom ramen
för en beskicknings verksamhet.
,Om generalkonsulatet i S:t Petersburg
bibehålies, bör emellertid dess distrikt för°
ändras att omfatta endast staden och gu-
vernementet S :t Petersburg, Guver-
nementen Estland, Pskov, Novgorod och
Olonetz borde förläggas under konsulatet
i Moskva.
Skulle, bibehållandet af det lönade kon¬
sulatet i.Riga beslutas, torde under det¬
samma böra förläggas guvernementet Est¬
land, h viltet vore så mycket naturligare,
som sagda guvernement antagligen kommer
att med Livland och Kurland förenas till
ett generalguvernement med större eller
mindre lokal själfstyrelse och säte i Riga.
Utom den konsulära representationen i
Ryssland skulle, enligt mitt förmenande,
Sveriges handels- och exportintressen i
Ryssland kunna kraftigt främjas genom
anställandet af enj handelsattaché i S:t
Petersburg. Af flere skäl, särskildt på
grund af den större lättheten att ernå
önskade upplysningar och komma i för¬
bindelse med personer ur de mest skilda
samhällslager, torde denna attaché böra an¬
ställas vid beskickningen. En dylik an¬
ställning skulle emellertid ej hafva någon
tillfällig karaktär, utan personen i fråga
anställas för längre tid. Med den svårig¬
het,. som här möter främlingen att sätta
sig in i ställningar och förhållanden, måste
man beräkna nära nog ett år, innan han
skulle kunna blifva i tillfälle att med
verklig framgång utöfva sin verksamhet.
Lönen för en handelsattaché måste till¬
tagas så rundligt, att innehafvaren af plat¬
sen ej af| ekonomiska skäl tvingas att
inom kort tid söka annan ställning eller
återgå till det yrke, han förut utöfvat,
eller till privatlifvet. Som minimilön före¬
slår jag 12,000 kronor pr år med ett an¬
slag af 6,000 kronor årligen mot redovis¬
ningsskyldighet till resor inom Ryssland.
Detta reseanslag skulle användas till att
besöka större hamdelscentra dels i det euro¬
peiska Ryssland, men’ i synnerhet i Si¬
birien och andra trakter af det utomeuro¬
peiska Ryssland, dar utländska konsuler
hittills ej fått anställas.
B 218
Turkiet.
Envoyén friherre Kamel.
1.
Ordnandet af Sveriges diplomatiska re¬
presentation i Turkiet står så nära i sam¬
band med ordnandet af den konsulära re¬
presentationen, att båda dessa frågor måste
antagas samtidigt böra af göras.
Under hänvisning till hvad jag haft äran
uttala i en annan skrifvelse i går, i fråga
om nödvändigheten att här bibehålla Sve¬
riges diplomatiska representation för att
bereda största möjliga skydd åt våra eko¬
nomiska intressen i Turkiet, kan jag icke
underlåta att tillika påpeka, hurusom
under den såväl politiska som ekonomiska
täflingskamp, som nu som bäst här på¬
går mellan makterna, det vore både poli¬
tiskt oklokt och med Sveriges fördel och
anseende oförenligt att uppgifva den i
jämförelse med de båda andra nordiska
rikena förmånliga ställning, som Sverige
genom egen beskickning här intager.
Den för ministern nu anslagna lönen
20,000 kr., jämte fri bostad, är den minsta
som någon främmande minister här åtnju¬
ter, och i betraktande af de höga lefnads-
kostnaderna och de hvarjehanda slags ex¬
tra utgifter, som denna befattningens utöf¬
vande här medför, torde den snarare an¬
ses för lågt än för högt tilltagen. Det¬
samma är förhållandet med drogmanens
löneförmåner, och det är påtagligt att
någon minskning i beskickningens perso¬
nal, som redan är mindre än vid någon
annan beskickning (utom Montenegros, som
jämväl består af endast 2 tjänstemän),
icke kan ifrågakomma, om beskickningen
skall fortfara att bestå. Montenegro repre¬
senteras visserligen ännu af en chargé
d’affaires, men enligt hvad jag hört upp-
gifvas är en ändring härutinnan att
snart emotse, i det att denne hoppas snart
blifva utnämnd till minister.
Äfven i det fall att Kungl. Maj :ts re¬
gering skulle nöja sig med att represente¬
ras härstädes af en ständig chargé d’affai-
res, skulle denne, om han hade skyldig¬
het att bebo och möblera beskickningens,
hotell, näppeligen nöja sig med mindre
lön än den för närvarande till ministern
anslagna.
För de tillfällen då drogmanen_ är
tjänstledig eller af andra orsaker förhind¬
rad tjänstgöra, skulle jag anse synnerligen
önskvärdt, om beskickningen finge förfoga
öfver ett mindre anslag förslagsvis Ltq.
50 årligen till arfvode åt en andra drog¬
man.
2.
Under förutsättning att i Konstantinopel
bibehålies en svensk diplomatisk represen¬
tation, hvilken enligt min mening torde
vara nödvändig för att öfver hufvud möj¬
liggöra en konsulär representation och bi¬
bringa det största möjliga skydd åt våra
ekonomiska intressen i Turkiet, finner jag
ej mindre lämpligt och nödigt att, i lik¬
het med hvad äger rum vid de flesta
härvarande beskickningar, högsta lednin¬
gen af våra konsulära angelägenheter här
i landet fortfarande uppdrages åt beskick¬
ningen.
För denna är det nämligen af största
vikt att kunna icke blott kontrollera de
i Turkiet anställda konsulerna, hvilka i
hvarje fall måste vid viktigare ärendens
handläggning ofta anlita beskickningens
bistånd, utan äfven få tillfälle att samla
nödigt material för att klart kunna be¬
döma framställda önskningsmål och de
möjligheter, som kunna yppas för att till¬
godose våra intressen samt därigenom kraf¬
tigast befordra desammas vidare utveck¬
ling.
Visserligen finnas här personer, som anse
det för en minister ovärdigt att befatta
sig med konkulatärenden och att hans
ställning däraf skulle taga skada, men vid
dylikt omdöme tror jag ej ens här torde
böra fästas något vidare afseende.
Att en beskickning faktiskt leder äfven
konsulatärenden synes här vara en så
själfklar sak, att särskild utnämning eller
förordnande till konsul ej härför erfordras
gentemot de turkiska myndigheterna. Af
härvarande främmande ministrar har, så-
vidt jag vet, endast Belgiens blifvit af
sin regering utnämnd till generalkonsul
och detta af det skäl, att enligt den bel¬
giska lagen fordras i utlandet konsuls un¬
derskrift å notariella handlingar, men han
har ej begärt exequatur såsom sådan och
ej heller trott sig böra underrätta Porten
om sin generalkonsulsutnämning. Samme
B 219
minister säger sig hafva haft mycken nytta
och föga olägenhet af sin dubbla befatt¬
ning, som beredt honom tillfälle till en
klarare öfverblick och djupare insikt i alla
frågor, som beröra hans lands intressen i
Turkiet. Skrivelser och andra utgående
expeditioner underskrifvas af ministern
själf eller ock af vicekonsuln »pour le
Minis tre».
Vid svenska beskickningen synes en
liknande ordning lämpligen kunna följas,
och så länge en svensk konsulattjänsteman
icke är anställd i Konstantinopel, torde
de utgående expeditionerna kunna under¬
skrifvas af beskickningschefen eller af
drogmanen »pour le Ministre».
Jag kan dock i detta sammanhang ej
underlåta att tillstyrka förordnandet här
af en konsulattjänsteman, som skulle kunna
icke allenast ombesörja våra fartygs in-
och utklarering och andra löpande kon¬
sula tärenden utan äfven i hvarjehanda
andra frågor, som röra vår handel och
sjöfart, bistå beskickningschefen och ut¬
göra så att säga den nödvändiga förbin¬
delseleden mellan denne och härvarande
såväl lokala myndigheter som handelshus,
affärsmän m. fl. Bland de länder, hvilkas
förbindelser med Turkiet äro närmast lik¬
artade med våra, har Holland en konsul
(honoraire), som tillika i egenskap af
»Chancelier» är anställd vid samma lands
beskickning, och Belgien en vicekonsul
(missus).
Tills vidare och intill dess våra förbin¬
delser med Turkiet uppnått en fastare
utveckling skulle jag anse anställandet af
en olönad konsulattjänsteman tillräckligt
uppfylla ändamålet, men tyvärr finnes ej
för närvarande någon svensk här i landet
bosatt person tillräckligt förtrogen med
konsulatärenden, språket och öfriga för¬
hållanden för att på ett tillfredsställande
sätt fylla en dylik plats. Förre norske
undersåten hr Theodor Reppen, som hit¬
tills tillhandagått beskickningen i egem
skap af hamnkapten, vore utan tvifvel
lämplig till ifrågavarande befattning, som
dock ej torde kunna erbjudas honom utom
i förening med ett fast anslag. Den
omständigheten att hr Reppen torde vara
den lämpligaste person, åt hvilken en
norsk konsulsbefattning i Konstantino¬
pel kan blifva erbjuden, anser jag ej
utgöra något hinder för hans eventuella
anställande jämväl såsom svensk konsul
under beskickningens kontroll, och för den
händelse Kungl. Maj :t efter underhandling
med norska regeringen skulle finna lämp¬
ligt tillmötesgå en eventuell önskan af sist¬
nämnda regering att åt denna beskickning
måtte anförtros Norges angelägenheter, i
likhet med hvad fallet är med Danmarks,
vore konsulsbefattningens anförtroende åt
hr Reppen den enligt min mening mest
ändamålsenliga anordning, för vår bud¬
get minst betungande och afsevärdt för¬
delaktig för alla de tre nordiska rikena,
hvilkas framtida uppgift, oaktadt alla skil¬
da sträfvanden, måste vara att, åtminstone
på de platser, där sådant lämpligen kan
ske, i godt samförstånd förena sina kraf¬
ter utåt.
Hr Reppen, som förutom det norska och
turkiska språket talar obehindradt fran¬
ska, tyska, engelska och grekiska, har en
mångsidig kännedom ej allenast om här¬
varande personer och förhållanden utan
ock i de särskilda frågor, som äga be¬
tydelse för vår handel och sjöfart på Kons¬
tantinopel. Han har nyligen med fram¬
gång åtagit sig agenturen härstädes för
de svenska s. k. luxlamporna och torde
tillika såsom agent för det Forenede Damp-
skibs-Selskap i Köpenhamn, hvilket bolag
ämnar nu återupptaga den för omkring
åtta år sedan afbrutna reguliära ångfar-
tygsförbindelsen med Konstantinopel, verk¬
samt kunna bidraga till främjandet af
äfven vår egen export.
I sammanhang härmed kan jag ej annat
än på det lifligaste tillstyrka att för fyllan¬
det af de behof, som för framtiden kunna
komma att alltmera göra sig gällande vid
besättandet af framdeles lediga konsuls-
befattningar i Turkiet, med svensk handel
och industri särskildt förtrogna svenska
unge män måtte snarast möjligt utsändas
såsom konsulat- eller handels-attachéer för
att till en början i Konstantinopel eller
Smyrna göra sig fullt förtrogna med turki¬
ska språket och öfriga här säregna förhål¬
landen. Det är nämligen hufvudsakligen på
grund af den fullkomliga brist, som för när¬
varande råder å dylika till konsuler lämp¬
liga kandidater, som jag ej anser mig
nu kunna ifrågasätta några vidare för¬
ändringar vid ordnandet af Sveriges kon¬
sulära representation.
Förutom konsul i Konstantinopel torde
framdeles såsom hittills erfordras konsuler
i Smyrna, Bagdad och Jerusalem, hvarjäm-
te jag skulle vilja förorda, så snart lämp¬
lig kandidat härtill erbjuder sig, ett kon¬
sulats upprättande i Sofia för underlättan¬
de af våra förbindelser med Bulgarien,]
hvilket lands handelspolitiska betydelse och
utvecklingsmöjligheter synas vara stadda i
ständig tillväxt.
B 220
Yicekonsulerna i Dardanellerna, Gallipo-
li och Saloniki skulle såsom hittills fak¬
tiskt lyda under beskickningen och sålunda
ej nödvändigtvis underordnas konsuln i
Konstantinopel, hvilken dock på beskick-
ningschefens uppdrag skulle kunna gifva
dem instruktioner.
Under konsulatet i Smyrna skulle fort¬
farande! lyda vicekonsulaten i Alexandrette,
Beyrut och Mytilene, och jag finner heller
ingen anledning nu föreslå något af dessa
vicekonsulats indragning, så länge de nu¬
varande innehafvarne utöfva dem.
Under konsulatet i Jerusalem torde upp¬
rättande af ett vicekonsulat i hamnstaden
Jaffa vara ändamålsenligt och af flera
omständigheter påkalladt. Innan jag vå¬
gar bestämdt föreslå detta, afvaktar jag
svar å af mig begärda upplysningar angå¬
ende våra handels- och sjöfartsförbindelser
med Jaffa.
Någon fördel af att generalkonsulatet i
Alexandria och konsulatet i Tripoli skulle
lyda under beskickningen har jag svårt
att finna, då någon skriftväxling mellan
Tyska
Envoyén grefve Taube.
1.
Då aflöningsstaten för härvarande be¬
skickning senast fastställdes, hvarvid be-
skickningschefens lön bestämdes till ett
belopp, som med 12,000 kr. understiger
det till beskickningarna i London, Paris
och S :t Petersburg utgående, var Berlin en
jämförelsevis mindre stad med i alla
hänseenden inskränktare förhållanden äf¬
vensom känd för särdeles låga lefnads-
omkostnader. Sedan Berlin blifvit en
världsstad, som på samtliga områden, äf¬
ven beträffande dyrheten, torde kunna
täfla med åtminstone Paris och London,
synes numera ingen anledning föreligga
att icke i afseende å beskickningschefens
aflöning ställa Berlin i samma kategori
som de nämnda tre stora hufvudstädema.
Lefnadsomkostnadema på samtliga dessa
platser torde numera vara i det närmaste
lika, och hvad representationsskyldigheter¬
na angår, äro de i Berlin minst lika stora.
I sammanhang härmed får jag framhålla
önskvärdheten af, att staten snarast möj¬
ligt härstädes förvärfvar ett eget beskick-
ningshus. På grund af hushyrornas stig-
beskickningen och dessa konsulat så godt
som aldrig äger rum. Konsulatet i Tripo¬
li synes för öfrigt utan olägenhet kunna
indragas.
Sammanfattande sålunda hvad jag efter
endast kort vistelse härstädes trott mig
icke desto mindre kunna här ofvan fram¬
hålla, har jag äran vördsamt hemställa,
att ledningen af våra konsulatärenden i
det europeiska och asiatiska Turkiet ut-
öfvas af beskickningschefen, om så erford¬
ras, i egenskap af generalkonsul,
att vid sidan af de förut befintliga kon¬
sulaten i Smyrna, Bagdad och Jerusalem
upprättas tills vidare olönade konsulat i
Konstantinopel och Sofia, samt
att vid besättande af framdeles lediga
konsulatbefattningar företräde måtte såvidt
möjligt gifvas sådana svenska män, som i
förening med öfriga nödiga kvalifikationer
förvärfvat sig praktisk erfarenhet i kom¬
mersiella angelägenheter och intresse för
den vidare utvecklingen af våra handels-
och sjöfartsförbindelser med Turkiet.
Riket.
ning kommer annars den tid snart att
inträffa, då det blir omöjligt för en be-
skickningschef att taga bostad i de delar
af staden, där det af rent praktiska skäl
är nödvändigt, att beskickningen skall be¬
finna sig.
Därest staten förvärfvar ett beskicknings-
hus härstädes, anser jag, att beskicknings¬
chefen bör, med bibehållande af nu ut¬
gående lön, erhålla fri bostad. På så sätt
skulle olikheten i aflöningen med de öf¬
riga stora beskickningarna utjämnas.
Det nu brukliga systemet med legations¬
sekreterarens delvisa aflöning förmedelst
en å ministerns lön afdragen indemnitet
synes mig böra upphöra — räkenskaps-
föringen blir därigenom onödigt invecklad,
och de i staten upptagna siffrorna verka
missledande. Några verkliga skäl för dess
bibehållande kan jag å andra sidan ej finna.
Något afdrag å ministerns lön vid tjänstle¬
dighet borde likaledes ej förekomma, annat
än vid sådan, öfverstigande två månader.
Därest det blefve fråga om att bereda
beskickningschefen full ersättning för kan¬
slikostnaderna, — hvilket väl vore billigt
— kunde detta måhända lämpligast ske
genom ett fast årligt anslag, hviket, sär-
skildt om beskickningspersonalen ökades
B 221
i enlighet med nedan framställdt förslag,
väl ej borde understiga 2,000 kronor per
år. Häri är icke inberäknadt vare sig
hyran för kansliet ej heller kanslivaktmä¬
starens aflöning.
På grund af det betydligt och stadigt
växande antalet löpande mål vid denna be¬
skickning och det stora antalet besökande,
som upptager personalens tid, skulle jag
hålla det för nödigt, att beskickningen
försåges med en fylligare personal. Så
som det nu är ställdt, är beskicknings-
chefen nödsakad att alltför mycket själf
sysselsätta sig med expeditionen af dy¬
lika löpande mål, och förutom att han
därigenom ej medhinner att göra grund¬
ligare utredningar, lider äfven däraf den
viktiga sida af hans verksamhet, som be¬
star i att genom besök hos myndigheter
och andra verka för våra intressen på
alla områden.
Bör detta andamål borde vid beskicknin¬
gen anställas ännu en ordinarie legations¬
sekreterare. Lönen till den 1 :ste legations¬
sekreteraren synes nämligen böra anslås
BB.9,000 kronor (således med indemniteten
däri inberäknad, därest denna skulle kom¬
ma att bibehållas) och till den 2 :e lega¬
tionssekreteraren till 5,000 kronor i ett
för allt.
Vidare får jag framhålla önskvärdheten,
af att. härstädes städse må finnas anställd
en militärattaché. Por vår krigsstyrelse
torde ligga vikt på att utan afbrott hållas
au courant med utvecklingen härstädes på
det militära området.
Å beskickningens ordinarie stat bör dess¬
utom upptagas lön för en kanslist. Med
det vidlyftiga arkiv, som här finnes, är
en sådan tjänsteman nödvändig för arbe¬
tets . behöriga fortgång och tjänstens kon¬
tinuitet, och kan han näppeligen ersättas
af de stadigt växlande attachéerna,. Den
till det nuvarande tillfälliga arbetsbiträ¬
det anslagna ersättningen — 4,000 kronor
i*31- år — anser jag ej vara tillfyllestlön
för en fast anställd kanslist, utan bör
denna sättes till 5,000 kronor. Efter korta¬
re — fem års — mellanrum böra dessutom
ålderstillägg, hvarje gång med 500 kronor,
förekomma. Det ligger nämligen särskildt
stor vikt på att ombyte icke ofta sker
på denna post, och måste innehafvaren där¬
för ställas så pass ekonomiskt väl som möi-
lig t.
4 Vid denna beskickning bör slutligen, en¬
ligt mitt förmenande, anställas ytterligars
en ordinarie tjänsteman, nämligen en han-
delsattaché. Härtill borde utses en per¬
son, som erhållit en för sådant ändamål
lämplig, såväl praktisk som teoretisk, ut¬
bildning. Hans uppgift skulle vara, förutom
att vara beskickningens sakkunnige i han-
delsangelägenheter, att med noggrannhet
och vaken blick följa utevcklingen i Tysk¬
land på handelns och industriens olika
områden. I sådant syfte skulle han äga
att företaga resor inom landet för att
på ort och ställe studera förhållandena
och inhämta sådana upplysningar, som' kun¬
de vara till gagn för vår export och-indu-
stri, såsom möjligheter till afsättning för
våra. produkter, nya produktionsmetoder
och industriella inrättningar m. m. Han
skulle härigenom komma att vara den för¬
medlande länken mellan beskickningen och
konsulaten i det gemensamma arbetet på
detta område. Af beskickningsc-hefen kun¬
de han äfven lämpligen vid behof anför¬
tros med uppdraget ett inspektera konsu¬
laten.
Som lämplig lön skulle jag vilja föreslå
10,000 kronor förutom särskild ersättning
för ämbetsresor i form af extra dagtrakta¬
mente och ersättning för järnvägsresorna
å andra klass.
Det synes äfven böra tagas i öfvervägan¬
de, huruvida icke äfven några attachélöner
böra uppföras å utrikesdepartementets or¬
dinarie stat. Härigenom skulle beredas
möjlighet åt obemedlade, men i öfrigt, med
begåfning för diplomatiens yrke försedda
unge män att ägna sig åt detsamma.
Slutligen får jag framhålla önskvärdhe¬
ten däraf, att härvarande beskicknings-
chef, som förutom i Berlin är ackredite¬
rad vid tre andra tyska hof, måtte utan
vidare tillerkännas rätt till ersättning för
de resor till dessa hof, han må finna nöd¬
vändiga eller lämpliga.
Den för beskickningen föreslagna sta¬
ten skulle naturligtvis undergå vissa mo¬
difikationer, därest det af mig föreslagna
inköpet af eget beskickningshus komme
till stånd, men anser jag mig ej utan
på vidare anfordran behöfva afgifva när¬
mare yttrande härom.
2.
Vid uppgörande af förslag till omordnan¬
det af vår härvarande konsulära repre¬
sentation antar jag, att man bör utgå från
den ledande grundtanken, att med de jäm¬
förelsevis inskränkta medel, som för vår ut¬
rikes representation kunna påräknas, och
då det.är synnerligen angeläget att i utom¬
europeiska länder öka antalet aflönade kon¬
sulat, det kommer an på att finna en form,
B 222
som med minsta möjliga kostnad förena!1
tillräcklig effektivitet.
Under denna synpunkt synes mig värt
konsulatväsen i Tyskland i de stora huf-
vuddragen lämpligast kunna anordnas på
följande sätt.
På den ort, som utgör rikets viktigaste
handels- och sjöfartscentrum, förlägges ett
lönad t konsulat, hvars innehafvare, för¬
utom åliggande att sköta konsulatets träng¬
re distrikt, skulle hafva till särskild upp¬
gift att med uppmärksamhet följa med och
genom inberättningax hålla vår affärsvärld
au courant med utvecklingen i allmänhet
i hela riket på det merkantila och industri¬
ella området samt fästa uppmärksamheten
på företeelser därinom, som på något sätt
kunna blifva af nytta för hemlandet. Det¬
ta konsulat skulle för att kunna uppfylla
äfven långt gående anspråk i sådant hän¬
seende utrustas med en tillräckligt fyllig
personal för att ieke chefens tid skulle
behöfva onödigtvis upptagas med de lö¬
pande expeditionsgöromålen, hvarjemte sär¬
skild vikt läge uppå, att i spetsen för det¬
samma sattes en person i alla afseenden
ägande de nödiga förutsättningarna för en
sådan vidtomfattande verksamhet. Ett dy¬
likt i större stil inrätta/dt konsulat, ledt
af en skicklig och kunnig person, vore
äfven till stor nytta såsom utbildnings¬
kurs för de yngre konsulattjänstemännen,
hvadan de större kostnaderna för den ökade
personalen äfven i det hänseendet skulle
visa sig lönande.
Förutom detta hufvudkonsulat skulle i
ett par af de öfriga hamnstäderna i Nord¬
tyskland, på hvilka vi drifva en_lifligare
handel och sjöfart och där våra intressen
följaktligen påkräfva en sakkunnigare led¬
ning af en med hemlandets förhållanden
förtrogen konsulstjänsteman, användas sy¬
stemet med anställandet af lönade vicekon-
suler vid i öfrigt olönade konsulat. Som
honorar innehafvare af konsulatet funge¬
rar en framstående affärsman på platsen,
som äger de för en utländsk stats konsu¬
lära representant nödiga sociala och eko¬
nomiska betingelserna och hvilkens infly¬
tande tjänar som ryggstöd för konsulatet,
och under, eller rättare sagdt, vid sidan af
honom ställes en utsänd lönad konsulat¬
tjänsteman med titel af vicekonsul. För¬
delarna af en sådan kombination äro, att,
på samma gång en betydlig besparing upp¬
nås, tjänstens kraf bli på ett tillfreds¬
ställande sätt tillgodosedda. För de yngre
konsulattjänstemännen torde äfven dylika
poster vara särdeles lärorika såsom förbere¬
delse till högre själfständiga befattnin¬
gar.
På öfriga orter i riket, där sådant fin¬
nes nödigt, anställas consules electi.
Som det ofta har visat sig medföra olä¬
genheter i praktiskt hänseende, att vissa
delar af riket icke varit underlagda nå¬
got konsulat, böra kousulatdistrikten så
uppdelas, att de omfatta hela rikets om¬
råde. Förslag till omreglering i sådant
syfte af hittillsvarande konsulatdistrikt
afgifves längre fram.
I enlighet med de ofvan uppställda all¬
männa grunddragen anser jag, att general-
konsulatet i Hamburg bör bibehållas såsom
lönadt, med fortfarande benämning af ge¬
neralkonsulat, samt med nuvarande di¬
strikt, men med den utsträckning i ge¬
neralkonsulns ämbetsåliggande, som ofvan
angifvits. Därest den i annat utlåtande
af mig föreslagna handelsattachén vid be¬
skickningen i Berlin, såsom jag hoppas,
blifver till verklighet, synes mig att ett
kontinuerligt och ordnadt samarbete mel¬
lan denne och generalkonsuln i Hamburg
skulle vara synnerligen ägnadt att bära
goda frukter.
I den för närvarande utgående lönen till
generalkonsuln synes icke någon förändring
böra göras — i hvarje händelse, då man
tager i betraktande de stigande lefnads-
omkostnaderna i Tyskland, icke någon ned¬
sättning. På grund af det ökade och vik¬
tiga arbete, som skulle åligga general¬
konsulatet, och de skäl som ofvan anförts
för nödvändigheten att hafva en tillräck¬
lig personal borde vid detsamma anstäl¬
las en vicekonsul med 6,000 kr. lön samt
två kontorister (eller en kanslist och en
kontorist) med den ene 3,000 kr. den and¬
ra 2,000 kr. i lön. Därförutom torde ett
passande bidrag anslås till kontorskostna¬
der, såsom hyra för lokalen, uppvärmning
och belysning, skrifmaterialier, extra bi¬
träden m. m., förslagsvis 3- å 4,000 kr.
I den andra kategorien, omfattande så¬
dana hamnplatser, där vi skulle hafva olö¬
nade konsulat med lönade vicekonsu-
ler, skulle komma Lybeck och Stettm.
Hvad Lybeck beträffar, torde den nu¬
varande anordningen med ett lönadt gene¬
ralkonsulat ej vara obetingadt nödvändig.
Visserligen står Sverige i liflig förbindelse
med denna stad, men för vår handel tor¬
de densamma hufvudsakligen ha betydelse
som transitort, och de af sjöfarten i^ re¬
geln förorsakade rena expeditionsgöromålen
synas likaväl kunna omhändertagas af en
yngre konsulattjänsteman. På grund af
de traditioner, som förbinda den gamla
B 223
hansestaden med Sverige, synes dock vara
lämpligt, att benämningen generalkonsulat
finge bibehållas. Jag tror, att detta med
nöje skulle ses af vederbörande därstädes.
Till lön åt vicekonsuln kunde lämpligen fö¬
reslås 6,000 kr. jämte ett bidrag till kon¬
torskostnader förslagsvis 2,000 kr.
I Stettin finnes för närvarande ett olö-
nadt generalkonsulat, försedt med ett an¬
slag å 4,000 kr. till kontorskostnader. På
grund af den stora sjöfarten från Sve¬
rige på denna hamn, äfvensom den större
betydelse, densamma kommer att få för
våra handelsförbindelser med rikshufvud-
staden efter fullbordandet af den utvid¬
gade kanalen för djupgående fartyg till
Berlin, hvartill medel redan beviljats, sy¬
nes lämpligt, att jämväl vid konsulatet
i Stettin såsom lönad vicekonsul anställa
en utsänd skolad konsulattjänsteman. Nå¬
gon nödvändighet för bibehållandet af be¬
nämningen generalkonsulat förefinnes icke,
men torde måhända posten behållas som så¬
dant, då man därigenom lättare kunde få
den passande besatt. Vicekonsulns lön och
kontorskostnaderna torde böra anslås till
samma belopp som i Lybeck.
I de båda återstående större hamnstä¬
derna vid Östersjön, Danzig och Kunigs-
berg, torde man såsom hittills kunna åt¬
nöja sig med olönade konsulat. De till
desamma anslagna kontorskostnadsersätt-
ningar, resp. 1,500 och 2,500, kunna lämp¬
ligen, sättas för båda till samma belopp som
de till Danzig utgående eller 1,500. San¬
nolikt skulle dessa poster kunna tillfreds¬
ställande besättas äfven utan någon som
helst dylik ersättning, men i betraktande
af vår betydliga skeppsfart på dessa ham¬
nar och däraf föranledda expeditionsgöro-
mål skulle jag dock hålla det för bättre,
att ett mindre anslag bibehölles. Den
till konsuln i Danzig för närvarande ut¬
gående personliga godtgörelsen af 3,000
kr. för mistade konsulatafgifter bör natur¬
ligtvis upphöra med nuvarande innehaf-
varens afgång.
Med Bremen torde ej heller någon för¬
ändring behöfva vidtagas, utan därstädes
bibehållas ett olönadt konsulat, försedt
med en kontorskostnadsersättning till nu
utgående belopp, 1,500 kr.
Beträffande de till åtskilliga vicekonsuler
i de nordtyska hamnstäderna anslagna
mindre kontorsbidragen synas dessa sak¬
löst kunna indragas, förutom måhända an¬
slaget till vicekonsulatet i Kiel. De vice-
konsulat, som för närvarande uppbära dy¬
lika bidrag, äro:
under Lybeck
Klensburg . . .
|
... 300
|
kr.
|
Bostock ....
|
. . . 300
|
»
|
Wismar ....
|
. . . 500
|
»
|
Kiel.....
|
. . . 800
|
»
|
under Bremen
|
Bremerhafen . . .
|
. . . 300
|
|
under Stettin
|
Svinemunde . .
|
... 500
|
»
|
Af dessa har den nuvarande t. f. vice¬
konsuln i Wismar förklarat sig villig de¬
finitivt öfvertaga befattningen, äfven om
kontorsbidraget indroges, och likaså vet
jag, att den af mig förordade sökanden
till vicekonsulatet i Svinemunde icke fäs¬
ter något afseende vid bidragets bibehål¬
lande.
Med afseende å de inne i landet beläg¬
na konsulaten, hvilka samtliga äro oaflö-
nade och utan anslag till kontorskostna¬
der, finner jag för närvarande icke skäl
att föreslå några förändringar annat än,
förutom med hänsyn till distriktens om¬
fattning, i följande afseenden.
Beträffande generalkonsulatet i Berlin
skulle jag vilja föreslå en anordning som
antagligen skulle visa sig medföra nytta.
I spetsen för generalkonsulatet står nu en
förmögen bankir i framskjuten, synnerli¬
gen god social ställning och däraf betin-
gadt inflytande. Denne bestrider uteslu¬
tande af egna medel de till en icke obetyd¬
lig summa uppgående kostnaderna för kan¬
sli och konsulatsekreterarnes aflöning. Den
sedan ett antal år fungerande konsulatsek¬
reteraren, som är en driftig expeditions-
karl, har nyligen förordnats till vicekon¬
sul vid generalkonsulatet, något som en¬
dast kan vara till fördel för ärendenas
skötsel, då han i sin nuvarande officiel¬
la egenskap har lättare tillträde till myn¬
digheterna. Våra affärsmän i hemlandet
vända sig emellertid med förkärlek, såsom
jn naturligt är, till vårt konsulat i riks-
hufvudstaden med förfrågningar och begä¬
ran om upplysningar i affärsändamål, och
vore det då af vikt att, förutom den expe¬
ditionen i öfrigt förestående sekreteraren
(vicekonsuln), vid generalkonsulatet haf¬
va attacherad en i härvarande handels- och
industriförhållanden särskildt väl bevand¬
rad person. Härtill borde väljas en drif¬
tig och kunnig, här etablerad svensk af¬
färsman, som skulle erhålla titeln af vice¬
konsul för att erhålla nödig auktoritet,
men ej behöfva tjänstgöra på konsulatets
kontor, utan blott användas som konsulent
vid besvarandet af affärsförfrågningar.
B 224
Det nuvarande konsulatet i Munchen sy¬
nes böra benämnas generalkonsulat och till
distrikt erhålla hela konungariket Bayern.
En dylik ändring af distriktet torde emel¬
lertid ej böra ske förr än efter nuvarande
konsulns i Kurnberg afgång.
Vicekonsulatet i Leipzig torde böra om¬
bildas till ett själfständigt konsulat. På
grund, af de där årligen återkommandet s. k.
Leipzigermässorna samt såsom centrum i
ett af Tysklands största industridistrikt
och hufvudsäte för Tysklands bokmark¬
nad @n denna plats af den största betydelse,
och skulle det säkerligen vara med våra
intressen förenligt att där hafva en re¬
presentant, med hvilken myndigheterna
hemma och beskickningen stode i direkt
förbindelse. Jag vill påpeka, att alla eu¬
ropeiska och de flesta mera betydande
utomeuropeiska stater, äfven sådana som
ha en särskild konsul i Dresden, äro i
Leipzig företrädda genom själfständiga
konsulat eller generalkonsulat. Det nyupp-
rättade konsulatets distrikt skulle omfat¬
ta, utom själfva staden Leipzig, det den¬
samma omgifvande amtshauptmannschaft
med samma namn, hvarmed sålunda gene¬
ralkonsulatets i Dresden distrikt skulle
förminskas, samt de Thuringska staterna.
Det ligger för öfrigt i sakens natur,
att den yttre organisationen af vår kon¬
sulära representation pj kan på förhand
fastlåsas i allt för fasta former, utan att
tillfälle till en viss rörlighet i detta hän¬
seende måstte hållas öppet, så att en anpass¬
ning efter växlande förhållanden må kunna
äga rum. Vid hvarje inträffad ledighet
kan och bör därför fortfarande liksom
hittills tagas under öfvervägande frågan
om en eventuell omreglering i ett eller
annat hänseende. En sådan fråga, visser¬
ligen af ringa betydelse, är upphörandet
af benämningen generalkonsulat för kon-
sulatet i Hannover.
Följande tyska stater och delar af tyska
riket äro icke inbegripna i de nuvarande
konsulatdistrikten, nämligen: storhertigdö-
met Sachsen-Weimar, hertigdömena Anhalt,
Sachsen-Meiningen, Sachsen-Altenburg och
Sachsen-Coburg-Gotha, furstendömena
Schwarzburg Rudolstadt, Schwarzburg-Son-
dershausen, Waldeck, Reuss ä. L., Reuss y.
L., Schaumburg-Lippe, Lippe, riksländerna
Elsass-Lothringen, regierungsbezirk Hohen-
zollernsche Lande samt ön Ilelgoland. Då
detta förhållande, som ofvan framhållits,
visat sig medföra praktiska olägenheter
såsom verkande hindrande i afseende å
sådana förrättningar i dessa landsdelar,
som ske förmedelst hänvändelser från kon¬
sulerna direkt till myndigheterna, får jag
föreslå följande omreglering af de nuvaran¬
de konsulatdistrikten.
Hertigdömet Anhalt lägges till general¬
konsulatets i Berlin distrikt; storhertigdö-
met Sachsen-Weimar, hertigdömena Sach¬
sen-Meiningen, Sachsen-Altenburg, Sachsen-
Coburg-Gotha och furstendömena Schwarz-
burg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sondershau-
sen, Reuss ä. L. och Reuss y. L. tilldelas
det föreslagna konsulatets i Leipzig di¬
strikt; furstendömet Waldeck generalkon¬
sulatets i Frankfurt a/M distrikt: fursten¬
dömena Schaumburg-Lippe och Lippe kon¬
sulatets i Hannover distrikt; regierungs-
bezirk Hohenzollernsche Lande konsulatets
i Stuttgart distrikt och ön Helgoland ge¬
neralkonsulatets i Hamburg distrikt. Slut¬
ligen torde antingen ett nytt konsulat böra
upprättas i Strassburg med distrikt om¬
fattande riksländerna Elsass-Lothringen el¬
ler ock dessa länder förläggas under kon¬
sulatet i Karlsruhe.
Vid nytillsättandet hädanefter af olö¬
nade konsulat i Tyskland bör som be¬
tingelse ställas, att vid konsulatet skall
finnas anställd en svenska språket mäk¬
tig, helst svenskfödd person såsom kon-
torsbiträde. Endast undantagsvis och då
särskilda omständigheter föreligga, bör
denna allmänna regel frångås.
Under det att för närvarande kostna¬
derna för vår konsulära representation i
Tyskland uppgå till 52,700 kr., skulle ge¬
nom den ofvan föreslagna omregleringen
kostnaderna nedsättas till 48,000 kr., ut¬
görande en besparing af 4,700 kr.
Kina.
Generalkonsuln i Shanghai, Hagberg. aigheten, att Kungl. Maj :t i traktaten med
kejsaren af Kina förbehållit sina i Kina
Vid bedömandet af denna fråga synes vistande undersåtar extra territorialitet, i
första hänsyn böra tagas till den omstän- sammanhang hvarmed föreligger eu tråk-
B 225
tatsenlig förpliktelse att öfver dem ut¬
öfva jurisdiktion. Detta kan gärna icke
sk© annat än genom en för ändamålet ut-
sand juridiskt utbildad ämbetsman, hvil¬
ken då på samma gång kunde utöfva de
funktioner, som i allmänhet tillkomma en
konsul.
Den svenska befolkningen i Shanghai ut¬
gjorde :
Ar 1880 12 pers. År 1895 46 pers.
» 1885 27 » » 1900 63 »
» 1890 28 » » 1905 80 »
Såsom] synes ett stadigt stigande antal.
Förutom ofvan angifna svenska kolonis¬
ter i Shanghai, förekommer en eller an¬
nan landsman i nästan hvarenda traktats-
hamn, och dessutom det stora antalet mis¬
sionärer i det inre af Kina, uppgående
för närvarande till cirka 200 personer, ett
antal som ständigt ökas. Dessa vända sig
ofta till generalkonsulatet i sina enskil¬
da legala angelägenheter, juridiska spörs¬
mål, o. d.
Den svenska sjöfarten är väl icke så stor,
men då år 1896 och 1897 endast ett far¬
tyg anlöpte distriktet, äro nu fem ång¬
fartyg sysselsatta i fraktfart i Östasien,
och en större skeppsredare i Sverige har
underrättat konsulatet om sin afsikt att
med tiden upprätta en reguljär linje mel¬
lan Skandinavien och Kina.
Varuförseln mellan Sverige och Kina är
icke betydande, dock förefinnes efterfrå¬
gan på svenskt järn och stål, telefonmate-
rial, papper samt trämassa. Från Kina
skeppas till Sverige något silke och te
samt icke obetydligt vegetabiliskt vax. Det
bor dock ihågkomma^, att Kinas handels-
omsattning ökas med hvarje år.
På grund af hvad sålunda anförts får
]ag vördsammast föreslå bibehållandet af en
lönad generalkonsul och konsular domar c i
bhanghai.
Det kan anmärkas, att år 1897 två af de
harvarande 14 konsulära representanterna
voro consules electi, nämligen konsuler¬
na för Nederländerna och Italien. De haf¬
va båda ersatts med utsända generalkon¬
suler. En femtonde konsul har tillkom¬
mit i år, nämligen för Mexico. Han är
den ende olönade.
I fråga om generalkonsulns lön bör den-
samma icke sättas lägre än 20,000 kronor.
Varuprisen _ och lefnadsomkostnadema i
Shanghai äro i stigande, och dessutom
maste hänsyn tagas till silfverkursen. Då
ior o ar sedan taelen var nere i 2 shil-
* penny gaf den nuvarande lönen,
24,000 kronor, cirka 1,400 mexikanska dol-
lar i månaden, för några dagar sedan
da taelen var uppe i 3 shillings, icke fullt
tusen dollar.
Ett kontorsanslag är nödvändigt och här¬
vid är att märka, att kontorskostnaderna
icke komma att i väsentlig mån minskas
pa grund af skilsmässan från Norge. Hus-
hyran och den kinesiske sekreterarens lön
förblifva i bästa fall desamma. Kontors¬
ans laget torde därför icke böra sättas lägra
an 5,000 kronor.
Olönade vicekonsulat böra bibehållas i
Hongkong, Swatow, Hankow, Tientsin och
Ncwchwang; däremot synas de nuvarande
vicekonsuiaten i Kanton, Amoy, Foochow
och Chefoo kunna indragas. En ny olönad
vicekonsulsbefattning bör upprättas i
Shanghai.
v Hufvudvikten ligger i alla händelser på
bibehållandet af en lönad generalkonsul
och konsulardomare i Shanghai. Detta an-
ses härstädes såväl vara en internationell
förpliktelse mot Kina, som ett härvarande
landsmäns rättmätiga kraf hos moderlan-
det. Det kan slutligen anmärkas, att en
consul eleetus icke åtnjuter samma anse-
ende hos de kinesiska myndigheterna.
Sydafrika.
Generalkonsuln i Kapstaden, Ohlsson.
En mycket viktig fråga är frågan om
stipendiater eller s. k. handelsattachéer.
Härute ar helt säkert ett stort fält öppet
för sådana, och tillåter jag mig lägga den
ifrågavarande kommitténs synnerliga upp¬
märksamhet på valet af sådana stipen-
diater, att de rätta personerna med verk¬
lig föresats att uträtta något därtill utses.
Uti fyrfaldiga rapporter till utrikesdepar¬
tementet har jag vidrört denna punkt
och tror mig nu göra, riktigt att här
upprepa, hvad jag i min senaste årsrap¬
port sknfver angående denna sak.
»Jag har i föregående, berättelser på-
p<‘kat och tillåter mig nu att åter hänvisa
tiJl den ovillkorliga nödvändigheten att
vid. utskickandet till Sydafrika af en un®
affärsman, om detta nu sker med af sta°
B 15
B 226
ten beviljade medel eller från affärshus
direkt, tillvägagå med den allra störste
omsoTg vid valet af person, om man vi
påräkna ett tillfredsställpde resultat. Den
utvalde bör naturligtvis i båda fallen vara
en sympatisk man, ledigt kunna tala och
skrifva det engelska språket, besitta kän¬
nedom om engelska seder och affärsprin¬
ciper samt, om möjligt, på förhand hafva
satt sig in uti härvarande forhallandeny
Representerar han ett stort och val situe-
radt affärshus, eller kanske flera firmor
i olika branscher, som slagit sig tillsam¬
mans för att utskicka en representant,
och hvilka äro angelägna om att införa
sina varor på den sydafrikanska markna¬
den bör han behandlas liberalt af sina
hufvudman samt, naturligtvis under för¬
utsättning att han är en pålitlig man, myc¬
ket sällan nekas att på resorna härute
göra resonabla utlägg för annonser, repre¬
sentationskostnader etc., som han anser
vara nödvändiga att befordra firmans el¬
ler firmornas intressen.»
En person som denna, med de erforder¬
liga kvalifikationerna och med tillräck¬
liga resurser att också något representera,
skall helt naturligt vid sidan af konsulaten
göra en hel del för främjandet af en ökad
export hitut, synnerligast nu när reguljär
ångbåtsförbindelse med svenska hamnar se¬
dan en tid tillbaka äger beståna.
Att utsända ynglingar utan affärsvana,
obekanta med språket samt med så litet
stipendium som 200 pund till ett land som
detta, är såsom jag vid fyrfaldiga tillfai-
lea framhållit, att så godt; som bort¬
kasta penningarna, ty ett belopp som det
ifrågavarande täcker knappast mannens
kost och logi, så enligt regeln får den,
unge stipendiaten genast se sig om att ta
en anställning å något kontor, pa det han
något så när kan reda sig.
Tillägg.
Envoyén grefve Gyldenstolpe.
Såsom allmän regel synes mig för in¬
träde i den diplomatiska banan =bora
fordras besittningen af en mera, ingående
kunskap i främmande språk, såsom iran¬
ska, tyska och engelska, synnerligast det
första af dessa, än som bibringas i all¬
mänhet i de svenska skolorna. De gram-
matikaliska studierna böra vara undan¬
gjorda så pass mycket, att vederbörande
äga färdighet att tala och skrifva en¬
kannerligen franska samt gorå ofversatt-
ningar till detta språk, innan de antagas,
tv erfarenheten visar, att det ofta nog
ställer sig vanskligt att samtidigt skota
tjänstgöringen på beskickningen och be¬
drifva språkstudier.
En solid juridisk underbyggnad, synner¬
ligast om den är förenad med någon prak¬
tisk erfarenhet i domarevärf, ar tvifvels¬
utan till stor nytta på den diplomatiska
banan, men jag håller före, att de göromål,
som falla inom området för en diplomats
verksamhet, äro så mångskiftande, att re¬
kryteringen icke bör inskränkas allenast
till dem, hvilka aflagt hofrätts- eller nu-
mera iuris kandidat-examen. . ,
Därest det skulle komma i fråga att
inrätta en särskild examen vare sig vid
universitetet eller inför en särskild exa-
menskommission för diplomater, synes det
mig att densamma borde mer ställas pa
statsvetenskaplig än juridisk grund och
omfatta sådana ämnen, förutom språk, som
nyare tidens diplomatiska historia, natio¬
nalekonomi, närings- och tullpolitik o. s.
v., med ungefär så pass mycket juridik som
ingår i kansliexamen. Af sådana kunska¬
per har den blifvande diplomaten under
sin verksamhet mer nytta än af speciella
kunskaper, exempelvis i strafflagen, rät¬
tegångsbalken och växellagen. Den s. k.
kansliexamen har på senare åren kommit i
vanrykte, och den svenska diplomatien har
rekryterats så godt som uteslutande bland
dem, som aflagt hofrätts- eller juns kandi¬
datexamen, men det är att märka, att sada-
na discipliner som nationalekonomi och ad¬
ministrativ rätt äro, eller åtminstone voro
på min tid, bättre tillgodosedda vid den¬
na förstnämnda examen än vid den hög¬
re juridiska, på samma gång som ett visst
juridiskt underlag lades genom kansliexa¬
men. Så ock, om jag ej missminner mig,
med folkrätten, och så länge undervis¬
ningen i detta ämne behandlas lika styl-
moderligt som varit och ännu tyckes vara
fallet, lärer en viss svaghet alltid komma
att vidlåda den svenska diplomatien. _
Emellertid kan det ifrågasattas,^ om icke
den svenska diplomatiska karnaren, till
B 227
och med om man däri inbegriper den kon¬
sulära, är alltför liten för att betinga
inrättandet af en särskild diplomat- och
konsulatexamen.
Efter min förmening bör tillfälle läm¬
nas öppet att taga krafterna hvarhelst
de kunna finnas, sä att om äfven en viss
juridisk examen uppställes som allmänt
kompetensvillkor, Kungl. Maj :ts rätt att
bevilja dispens bör kvarstå för att tilläm¬
pas i de fall, då det gäller att för di¬
plomatien förvärfva en därtill i öfrigt
lämplig person, äfven om vederbörande
från början ägnat sig åt annan verksam¬
het. Hänsyn måste därvid också tagas
till, att vårt land fortfarande kan be-
höfva i sin diplomatiska tjänst använda
utlänningar på sändebudsposter, och bör
man därför icke vara bunden genom allt¬
för trånga bestämmelser om kompetens¬
fordringar med afseende å examina, re¬
ligion eller statsborgarskap.
Vidare måste i betraktande tagas alla
dessa »imponderabilia», vid hvilka afse¬
ende maste fästas, men för hvilka inga
skrifna regler gälla, såsom god uppfostran,
vana att röra sig i de kretsar där diplo¬
maten har sin verksamhet och sitt um¬
gänge, förmåga att umgås med sina med¬
människor samt vinna deras förtroende,
förmåga att snabbt kunna sätta sig in
i olika situationer och lyda order samt
lust och vilja att göra sig nyttig. I dessa
afseenden bör utrikesministern hafva fri¬
het att välja sitt folk, och med den kon¬
troll som bättre gör sig gällande i ett li¬
tet land som Sverige än i de stora län¬
derna ligger i en sådan fordran föga eller
ingen fara för att favoritism skall göra
sig gällande, synnerligast under de star¬
ka konstitutionella garantier, hvarmed ut¬
rikesministern hos oss är omgärdad.
Generalkonsuln i Barcelona, Améen.
Anmodad att till diplomat- och konsulat¬
kommittén afgifva uttalande särskildt rö¬
rande den i kommitténs utsända frågo-
formulär punkt 5 framställda frågan om de
kompetensfordringar, som böra ställas för
inträde å den konsulära banan, och då
»rekryteringen af konsulatkåren» enligt
mitt förmenande just varit en af de sva¬
gaste punkterna i den hittillsvarande för
sverige och Norge gemensamma organisa¬
tionen, har jag icke underlåtit att ägna
fragan ett allvarligt öfvervägande. Men
ju mera jag öfvertänkt densamma dess
vanskligare har jag funnit det att afgifva
något bestämdt förslag.
. Den första och största svårigheten ligger
däri, att den framställda frågan för mig
ställt sig snarare som konsulatbyggnadens
slutkrön än som dess grundsten, och att
dess besvarande alltså ej gärna kan göras
utan kännedom om den blifvande organi-
sationens grunder, eller närmast tvenne
förhållanden, eller tvenne grupper af för¬
hållanden, som båda hafva ett afgörande
inflytande på svaret om än kanske i viss
män i motsatta riktningar. Å den ena
sidan beror den utbildning, som man anser
sig böra fordra af konsulerna, naturligen
på huru man bestämmer arten och om¬
fånget af den konsulära verksamheten,
på hvilka grenar af densamma man hufvud-
sakligast lägger vikten. Å andra sidan
måste den utbildning, som man billigtvis
kan fordra, bero på de löneförhållanden och
befordringsutsikter inom kåren, som bju¬
das de konsulära aspiranterna.
I intetdera afseendet kan jag förutse
resultatet af kommitténs arbeten. Ån
mindre är jag i stånd att ens i allmänna
grunddrag själf framlägga något organi-
sationsförslag, som, särskildt hvad beträf-
tar den sista af de två nyssnämnda syn¬
punkterna, skulle kunna läggas till grund
för ett bestämdt uttalande om den konsu¬
lära utbildningen. I båda afseendena har
jag ock i pressen märkt yttranden, som
tyda på en stark opinion till förmån för ten
organisation, som ingalunda stämmer med
min uppfattning af den konsulära verksam¬
hetens mål och medel, och under hvilken
man snarare än att höja kompetensfor-
dringarne för inträde å den konsulära ba¬
nan ^ skulle konsekvent nödgas fastslå den
hittillsvarande fullständiga frånvaron af
alla kraf på speciell utbildning för kon¬
sulerna.
De yrkanden, som förut då och då fram¬
kommit med kraf på mera »kommersiella»
konsuler, såsom behöfliga för utvecklingen
af Sveriges export, både jag, närmast
med anledning af brefväxlingen vid de
olika konsulat, vid hvilka jag under 25
års tid tjänstgjort, kommit att betrakta
såsom utslag af vissa enskilda (och i all¬
mänhet »mindre») exportörers önskan lätt på
konsulerna öfverflytta en verksamhet, som
egentligen tillkomme handelsagenter, och
därmed bespara sig själfva både arbete
och kostnader, liksom jag också däri sett
en tendens, att af andra kräfva de kun¬
skaper och insikter, som de själfva saknade
men funno behöfliga. Men då numera, sär¬
skildt med anledning af kommitténs till¬
sättande och af dess frågoformulär, i sam¬
ma riktning gående uttalanden afgifvits
B 228
från håll och korporationer, om hvilkas
sakkunnighet, praktiska erfarenhet och fri¬
het från enskilda, personliga motiv intet
tvifvel kan råda, har jag blifvit mycket
tveksam, om jag skall våga sätta min en¬
skilda mening mot dessas auktoritet, och
om ett uttalande grundadt på andra för¬
utsättningar än deras skall kunna vara
af minsta nytta eller betydelse.för kommit¬
téns arbete. Utan att ingå pa frågan om
konsulatorganisationen i allmänhet, skall
jag därför inskränka mig till att. fram¬
hålla några punkter, som stå i närmare
samband, med den mig sårskildt före¬
lagda frågan.
Jag befarar, att man missräknar sig i
sina förhoppninger om hvad en »kommer¬
siellt bildad» man skall såsom innehafvare
af en konsulspost uträtta för afs.ättningen
af svenska exportartiklar, särskildt hvad
rör vinnandet af nya afsättningsmarknader.
Man har ju i detta afseende gatt så långt,
att man förklarat lönade, utsända kon¬
suler mindre beköfliga i de länder, med
hvilka Sverige redan står i lifliga kom¬
mersiella förbindelser, än i de länder, med
hvilka inga sådana ännu knutits, d. v. s.
att man angifver konsulernas hufvudsakli-
gaste uppgift vara att upptäcka eller skapa
nya marknader för svensk export. Om detta
är riktigt, blir det tydligen en konsuls
sträfvan och plikt att snarast möjligt göra
sig och sin lönande konsulspost obehöflig^,,
hvilket ju inträffar dess förr dess lifligare
handelsförbindelser med landet han.lyckas
åstadkomma, Bedan i detta förhållande
synes mig ligga en maning till öfvervä¬
gande, huruvida icke detta pioniär-arbete i
obruten mark, för såvidt dess. utförande
bör ombesörjas af staten och icke af de
enskilda exportörer, som i första hand där-
af vänta sig nytta och vinst, och för sa-
vidt en konsuls titel eller rang därvid
verkligen skulle vara af gagn, skulle kunna
uppdragas åt eu sorts ambulatoriska, for
ändamålet speciellt kvalificerade och ut¬
sända konsuler »ad hoc», och att sedan, när
de uppväxande förbindelserna så kräfde,
vanliga konsuler fast utnämndes. Af den
hittills skedda utvecklingen af de olika
ländernas handels- och sjöfartsförbmdelser
och af deras konsulatväsenden synes mig
klart nog framgå, att ju lifligare och in¬
timare förbindelserna varit med ett visst
land, dess större har behofvet af och verk¬
samheten för en diplomatisk och .konsular
representation därsammastädes blifvit,. el¬
ler, med andra ord, att konsulerna icke
skapat exporten utan snarare att denna,
jämte andra hänsyn och intressen, skapat
eller åtminstone ökat behofvet af kon¬
suler. Ifrågasättas kan väl ock, huruvida
det är våra konsulers verksamhet., man
hufvudsakligast eller ens i någon väsent¬
lig grad har att tillskrifva utvecklingen
af den ingalunda föraktliga export, som
sedan äldre tider ägt rum eller först
under senare åren uppstått af svenska
produkter eller industrialster ..sådana som
vårt järn och stål, våra trävaror, våra
tändstickor, vår pappersmassa, separato¬
rer, telefonapparater m. m. ? Äfven inom
vårt eget land borde vi kunna ;hämta
erfarenhet om därvarande främmande kon¬
sulers verksamhet uti nu förevarande af¬
seende, då vi ju från utlandet . importera
en högst betydlig mängd såväl råvaror
som industrialster. Har det kunnat, spåras
någon verksamhet från de i Sverige an¬
ställda utländska konsulernas sida, som
direkt afsett att skapa efterfrågan for de
importerade artiklarna! I hvad mån kunna
t. ex. de brasilianska konsulerna i Sverige
tillskrifva sig äran af den stora kaffe¬
konsumtionen? Ha de nordamerikanska
konsulerna skapat och utvecklat den sven¬
ska befolkningens smak för salt fläsk
eller behof af petroleum? H vilket arbete
nedlägga de tyska konsulerna i och för
införandet af allt det kram, vi köpa från
Tyskland?
För att fylla de anspråk, man. i nyss-
anförda afseenden nu synes vilja ställa
på de svenska konsulerna behöfva dessa
otvifvelaktigt ej blott en god merkantil
utbildning utan också en ganska vidtom¬
fattande teknisk sådan, och detta så myc¬
ket hellre, som det ej kan inses, att
icke industriens liksom jordbrukets in-
tress en böra i lika män som handelns
tillgodoses genom den konsulära verksam¬
heten, eller att icke den förras målsmän
kunna hafva lika kraf på underrättelser
och upplysningar om uppfinningar, för¬
bättrade arbetsmetoder, nya råvarors an¬
vändning och dylikt som handelns mals¬
män på uppgifter om marknadsförhållan¬
den och afsättningsmöjligheter och dylikt.
Det förefaller därför något ensidigt, nar
från så många håll konsulernas merkan¬
tila bildning betecknas såsom »absolut nöd¬
vändig», medan den tekniska antingen med
tystnad förbigås eller högst angifves så¬
som »önskvärd». Huru omfattande den kon¬
sulära utbildningen i dessa afseenden än.
må anordnas, skall en konsul dock aldrig
kunna nå samma efficiens som de enskilda
ao-enterna eller officiellt utsända., fack¬
män, hvilka kunna ägna hela sin förmåga
och energi på en viss artikel eller ett
B 229
visst begränsadt antal olikartade artiklar,
medan däremot konsuln, förutom alla icke
rent kommersiella ärenden, han har att
handlägga, skulle nödgas syssla med alla
upptänkliga varor, som äro eller kunna
blifva föremål för export från Sverige.
Hvad särskildt de kommersiella rappor¬
terna angår bör ej lämnas ur räkningen,
att konsulns rapporter äro officiella hand¬
lingar, af hvilka enhvar som så önskar
kan taga del, och i allmänhet ock tor¬
de komma att i tryck publiceras. Häraf
följer, att de måste blifva affattade så,
. att alla rent personliga uppgifter därmed
uteslutas liksom allt som kan skada kon¬
sulns ställning gent emot myndigheterna
eller personer på platsen, af hvilka han
kan draga nytta. I dessa afseenden kan
däremot den enskilde agenten gifva sin
hufvudman i hemlandet mycket nyttiga
vinkar, och dennes rapporter undandraga
sig jämväl de konkurrerande utlänningar¬
nas uppmärksamhet. Jag kan till och med
tänka mig fall, då en obegränsad kon¬
sulär rapportverksamhet kan direkt skada
den enskilda företagsamheten. Antåg t.
ex., att en driftig agent uppspårat °och
börjat med framgång bearbeta en viss
utländsk marknad och att konsuln in-
berättar de lyckliga utsikterna för svensk
export, som därigenom uppstått; i de
flesta fall torde följden blifva, att kon¬
kurrens från andra firmor om ej rent
af kväfver hela företaget dock omintetgör
den vinst, som bort belöna den förstkom-
mandes affärsblick, arbete och kostnader.
De kommersiella kretsarnas fordran på
att i konsulerna få se sina och hufvud-
sakligast sina intressens befrämjare och
vårdare, leder konsekvent till att söka de
lämpligaste konsulsämnena bland de prak¬
tiska affärsmännens krets. Drån ett håll
har detta formulerats så, att man som
»chef för hvarje konsulatdistrikt» vill
»sätta en kommersiellt och maritimt bildad
svensk man, som af står från all egen af¬
färsverksamhet och odeladt, träder i sta¬
tens tjänst». Då kriteriet på en sådan
mans duglighet väl ej torde ligga enbart
i examensbetyg från handelsinstitut eller
handelshögskola, utan snarare i en fram¬
gångsrik enskild affärsverksamhet samt
därunder ådagalagd praktisk duglighet, så
ställer det sig allt något tvifvelaktigt,
huruvida tillräckligt antal köpmän eller
agenter, som haft framgång i sina företag
och lyckats drifva upp sina affärer till
någon betydelse, skola vara villiga att afstå
från sin egen inbringande affärsverksamhet
för att odeladt ägna sig åt det allmännas
tjänst mot en godtgörelse, som aldrig skall
kunna_ blifva synnerligen stor och säker¬
ligen i månget fall ej ens skulle komma
att motsvara den aflöning, de betalt sina
privata affärsbiträden. Det synes därför
vara att befara, att konsulsposterna skola
eftersträfvas af de affärsmän, som icke
lyckats i sin enskilda verksamhet. På
sådana konsulskandidater har det icke
varit brist under den hittillsvarande or¬
ganisationen ; ej heller saknas tillfälle
till jämförelser mellan deras och på an¬
nat sätt utbildade konsulers verksamhet.
När vidare man ansett sig böra »sär¬
skildt påpeka värdet af, att notiser i dags-
eller fackprässen, som beröra kommersiella
och industriella förhållanden, af konsulerna
skyndsammast insändas till vederbörande
myndighet i hemlandet, för att af denna
utan dröjsmål expedieras till den institu¬
tion, åt hvilken publicerandet af konsuler¬
nas meddelanden blifvit anförtrodt», så må
det hemställas, om icke det åsyftade målet
kan både billigare och snabbare nås genom
att den ifrågavarande »institutionen» di¬
rekt prenumererade på sagda fackpress och
läte sina egna, vederbörligen tränerade
»saxar» förrätta det arbete, som äfven den
bäst kommersiellt utbildade och efter fram¬
gångsrik privat ekonomisk verksamhet till
konsulatväsendet öfvergångne affärsman
dock, såsom ofvan antydts, svårligen skall
kunna i önskad omfattning utföra på
grund af omöjligheten för en man att
följa med fackpublikationerna på alla om¬
råden.
Äfven på de håll, där man ej helt
och hållet förbisett konsulernas befatt¬
ning med andra än kommersiella frågor,
har man dock så godt som uteslutande
lågt vikt vid konsulernas merkantila ut¬
bildning. Så t. ex., när man fordrat
»en kommersiellt och maritimt bildad man»,
har man val pekat på handelshögskolan,
som en blifvande nödvändighet i förra
afseendet., men intet sagt iom utbildningens
erhållande i det senare afseendet. När
man medgifvit, att konsulerna förr varit
den svenska sjöfarten till nytta, men säger
att detta ej längre är fallet, enär »rederi¬
rörelsen i stället anlitar egna agenter el¬
ler andra privata förbindelser i utländska
hamnar», så, torde detta endast gälla de
störa rederibolagen och de reguliära li¬
nierim, och äfven dessa hafva då och då
behöft anlita konsulerna vid sidan af el¬
ler till och med mot sina agenter. Men.
för andra torde konsulernas biträde vid
dispyter om fraktuppgör, liggedagar och
dylikt under senare tider hafva blifvit
B 230
så. mycket mera behöfligt, som redarne
numera allmänt förbinda sig att lägga
fartygens affärer i händerna pa lastemot-
tagarnes mäklare eller agenter, som där¬
för blifva alltmera afhängiga af köpmän¬
nens välvilja och. alltmindre i stånd att
stå på skeppares och redares sida. Skulle
det emellertid verkligen vara fallet, hvad
den maritima verksamheten beträffar, att
rederierna föredraga »egna agenter eller
andra privata förbindelser» och »allt min¬
dre begagna sig af konsulernas medverkan»,
så torde det vara ägnadt att väcka för¬
våning, att man i fråga om _ den mer¬
kantila verksamhetens utveckling går i
alldeles motsatt riktning.
På tal om sjöfartsintressens tillgodo¬
seende måste jag, ehuru sådant kanske bor¬
de vara öfverflödigt, erinra därom, att
dessa ej äro endast rederiernas utan sjö¬
folkets, och att i dessas tillgodoseende och
skydd konsulerna ha en uppgift, som icke
får förbises vid bestämmandet af den kon¬
sulära utbildningen. Att i detta afse¬
ende likställa konsulerna med sjömans¬
husombudsmännen där hemma duger ej,
ty där är vägen från sjömanshuset till
domstolen ej lång och där är sjömannen i
sitt eget land med hjälpare och vänner,
medan han utomlands endast har kon¬
suln att lita till. Denne fungerar där när¬
mast som en domare, men en som, då ång-
fartygstrafiken ej numera tillåter några
tidsödande förhandlingar, måste i sina ut¬
slag och afgöranden förena snabbhet med
rättvisa och en sund uppfattning såväl af
lagens bud som af de underordnades rätt
och bästa.
Och härmed är jag inne på konsulernas
allmänna uppgift att lämna landsmän
skydd, hjälp och upplysningar samt den
mängd under deras handläggning komman¬
de ärenden, som visserligen hvart för sig
kanske ej röra stora summor eller störa
ekonomiska intressen, men som dock för
individen kunna vara af högsta vikt eller
afse skyddet af rätt talrika klasser af
svenskar, som arbeta i utlandet eller där
hafva förbindelser. Jag har redan nämnt
sjömännen och vill ytterligare blott ex¬
empelvis nämna alla svenskarne i Amerika
och kolonier, jordbruksarbetarne i STord-
Tyskland, handtverkare och tjänstefolk i
åtskilliga storstäder, öfver hela världen
spridda affärsmän och agenter för vår han¬
del och sjöfart, hvilka kanske oftare, än
deras hufvudman därhemma ana, taga kon¬
sulernas mellankomst i anspråk. För äl¬
dre konsulattjänstemän måste det kän¬
nas synnerligen nedslående, om det är
sant, att allt sådant är af ingen el¬
ler ringa nytta och betydelse, och att de
i åratal nedlagt arbete och möda på sa¬
ker, som ej tillhört deras hufvudsakliga
uppgift. För min del tror jag, att de
svenska konsulerna allt framgent liksom
hittills skola tagas i anspråk så af myn¬
digheter som af enskilda för en mängd
olikartade och viktiga uppdrag, som icke
närmast afse exporthandeln, och att kon¬
sulerna för att rätt kunna tillfredsställa
allas berättigade anspråk måste hafva^ en
utbildning, som ej är uteslutande praktiskt
merkantil utan jämväl en ganska vid¬
sträckt humanistisk allmänbildning samt
— juridisk utbildning.
På åtskilliga håll har visat sig en ring¬
aktning för att ej rent af säga skräck
för den juridiska utbildningen, som ledt
till ganska egendomliga och enligt ^ mitt
förmenande ohållbara påståenden. Så har
man sagt: -iJuridisk bildning torde icke
böra fordras, enär konsulerna hafva sin
verksamhet i främmande länder och äro
bättre betjänta af juridiska konsulenter
i det land där de arbeta, än om de själfva
skulle tolka samma lands lagar.*° Ar det
möjligt, att den auktoritet, som så uttalat
sig, totalt förbisett, att en svensk konsul,
oaktadt eller kanske just emedan hans
verksamhet är förlagd till utlandet, snart
sagdt dagligen har behof att känna och att
rätt tolka en mängd svenska lagar, författ¬
ningar och föreskrifter samt mellan Sve¬
rige och främmande makter ingångna trak¬
tater eller öfverenskommelser? Hvad de
sistnämnda beträffar lärer väl en utländsk
advokat ej vara bäste målsmannen för
svensk uppfattning och rätt. Ej. heller
lärer en sådan kunna hafva blick för
hvad af utfärdade utländska lagar och
föreskrifter rörande handel, sjöfart och
industri må beröra svenska intressen eller
vara värdt att inrapporteras. För denna
viktiga del af konsulär rapportverksamhet
fordras nog att konsulerna själfva förstå
och kunna följa med hvad som förefaller,
och därvidlag skall nog den juridiskt-
administrativa utbildningen visa sig be¬
höflig. Likaledes torde denna nog också
ha sin betydelse i de fall, som åtminstone
hittills icke varit sällsynta, då konsuln
uppträder som mellanhand mellan svensk
målsägare och dennes utländske advokat
eller konsulatets juridiske konsulent, och
har att med rätt uppfattning och klarhet
för den ene framställa den andres yrkan¬
den eller uttalanden eller att från ett språk
till det andra öfversätta legala hand¬
lingar, utan förfuskande af dessas verk-
B 231
liga innebörd och mening samt med bruk
af de legala termer, som i ena landet
motsvara det andras, för hvilket allt ej
blotta språkkunskapen är tillräcklig.
När man på tal om konsulära utbildnin¬
gen säger: »Hvad de juridiska insikterna
beträffar må endast anmärkas, att det
torde vara vida lättare för en merkantilt
och humanistiskt utbildad person att för¬
värfva dessa insikter än för den, som er¬
hållit utbildning för tjänstemannabanan, att
förvärfva nödiga merkantila kunskaper>
så vill jag, med uttalandie af förvåning
och beklagande af detta de juridiska stu¬
diernas menliga inflytande på deras id-
kares receptivitet och fattningsförmåga,
»endast anmärka», att, då yttrandet i alla
händelser innebär ett medgifvande af de
juridiska insikternas önskvärdhet, det an¬
förda förhållandet har sin betydelse när¬
mast vid bestämmandet af ordningen för
kunskapernas inhämtande, och att lätt¬
heten att inhämta juridiska kunskaper
efter de merkantila förstudierna ju egent¬
ligen ej kan vara något hinder för att
medtaga de förra bland kompetensfordrin¬
garna för inträdet å den konsulära ba¬
nan. Emellertid undrar jag, om den ci¬
terade åsikten underskrifves af flen mängd
»jurister», som i Sverige ägnat sig åt
praktiska företag och nu finnas lifligt
intresserade i eller rent af som ledare för
högst betydande finansiella, merkantila och
industriella företag.
Med det sagda har jag endast velat
opponera mig mot ensidigheter i de från
vissa merkantila håll framkomna utta¬
landena om den konsulära verksamhetens
uppgifter och den konsulära utbildningen,
men jag har ingalunda velat påstå, att
icke en af de viktigaste och förnämsta
uppgifterna är att, i mån sådant ske kan
utan åsidosättande af allt annat, stå till
den svenska exportens tjänst och detta
icke minst genom den omtalta informa¬
tions- och rapportverksamheten, och jag
anser det af synnerlig vikt, att detta tages
i betraktande vid konsulatväsendets om¬
organisation, så att denna verksamhet kom¬
mer under god ledning hemifrån och än-
dajmåls enliga instruktioner gifvas konsu¬
lerna. Likaså anser jag det mycket ömk¬
ligt, att konsulsaspiranterna kunde bibrin¬
gas någon teoretisk och praktisk mer¬
kantil kunskap. Men jag har trott mig
hafva funnit så mycket större skäl för en
viss moderation af de från vissa håll
framställda fordringarna, som det också
från en framstående målsman för de kom¬
mersiella intressena, hvilken äfven han hål¬
ler på konsulatkårens rekrytering från de
praktiska affärsmännens krets, förts kla¬
gan öfver att det svenska köpmansståndet
saknar tillräcklig utbildning, både hvad
beträffar fackkunskaper och allmänbild¬
ning. Anmärkningsvärdt är ock, att han
vid sitt kraftiga yrkande på upprättandet
af en handelshögskola bland de ämnen,
som böra ingå i den högre handelsunder-
visningen, ställer n främsta rummet rätts¬
begreppets klara definierade detaljer in¬
om handelslagstiftning och internationell
handelsrätt, därnäst tillämpad national¬
ekonomi Ja, funnes denna handelshög¬
skola, skulle jag vilja föreslå dess genom¬
gående såsom kompetensvillkor för konsu¬
latbanan, och funnes dessutom en juri¬
disk fakultet vid Stockholms högskola,
skulle det kanske låta sig göra att med
kombinerade lärarkrafter från dem båda
anordna en speciell utbildningskurs och
examenskommission för konsulskandidater,
som tillfredsställde alla berättigade kraf
på dessas teoretiska utbildning så merkan¬
tilt som juridiskt. Men i afvaktan på
dessa önskemåls realiserande måste vi räk¬
na med de faktorer, som i verkligheten stå
oss tillbuds, och att vi hafva medel till
juridisk utbildning, men ej i samma grad
till teoretisk-merkantil.
Såsom kompetensvillkor för inträde å
den konsulära banan skulle jag alltså vil¬
ja föreslå först och främst afläggande
af någon af nu befintliga examina vid
juridisk fakultet. Har en inträdessökande
dessutom genomgått något utländskt hög¬
re handelsinstitut, bör detta anses som en
synnerligen tungt vägande merit, men
ovillkorligen kan naturligtvis sådant ej
fordras. Aspiranten bör börja sin tjänst¬
göring i kungl. utrikesdepartementet.
Hetta ingalunda för att bibringa honom en
byråkratisk uppfattning utan helt enkelt af
det praktiska skäl, att det måste vara
mycket nyttigt att inhämta, huru den
öfverordnade myndigheten handlägger de
ärenden, som komma att blifva föremål
för hans verksamhet i utlandet, och att
förvärfva insikt om de former, under hvil-
ka växelverkan mellan hemlandets myn¬
digheter och de utsända konsulerna bör
enligt de förstnämdas uppfattning äga
rum. Under denna anskulterande tjänst¬
göring, för hvilken tiden ej bör tillmätas
allt för kort, bör man från konsulatsty¬
relsens sidat lära känna aspirantens per¬
sonliga begåfning och andra egenskaper,
samt se, om dessa göra honom lämplig eller
olämplig för den konsulära banan. För min
del tror jag, att i det hela taget större vikt
B 232
bör fästas just vid dessa rent person¬
liga kvalifikationer än vid examensbetyg
och andra pappersmeriter. Under samma
tid skulle möjligen någon för aspiran-
terna speciellt anordnad kurs vid i Stock¬
holm befintligt handelsinstitut kunna ge¬
nomgås. Det har synts mig tvifvelaktigt,
om man kan såsom oeftergifligt villkor
uppställa viss tids tjänstgöring vid enskild
affärsmans kontor för erhållande af nödiga
praktiska insikter, när man ej kan tvinga
köpmän att å sina kontor mottaga aspi-
ranterna eller med säkerhet påräkna deras
villighet därtill. Jag är öfvertygad om
nyttan af någon sådan kännedom om af-
färslifvets yttre teknik, och har tänkt mig,
att något i detta afseende skulle kun¬
na ernås genom att vid utnämnande af
valkonsuler, som bedrifva enskild affärs¬
verksamhet, dem kunde åläggas att på
sina kontor mottaga konsulsaspiranter och
gifva dem tillfälle att sätta sig in i
lämpliga delar af den privata affären och
dess former. Vare sig sådan praktisk kon-
torstjänstgöring kan anordnas eller icke,
torde aspiranten böra tjänstgöra någon tid
under en utsänd konsul vid något större
konsulat, och först, om man därvid vin¬
ner bekräftelse å konsulatstyrelsens åsikt
om hans personliga duglighet och lämp¬
lighet, bör han kunna erhålla fast anställ¬
ning i konsulatkåren, eller, om sådan ej
genast kan anskaffas, i afvaktan därå er¬
hålla titeln »konsulatsekreterare», såsom
bevis för att approbationstiden är lyck¬
ligen genomgången. Sagda titel torde af
åtskilliga skäl vara att föredraga framför
den hittills brukliga af »kontorist» eller »e.
o. kontorist».
Om jag icke föreslagit något prof i
språkkunskap, beror detta därpå, att jag
anser förmågan att med lätthet tillägna sig
ett främmande språk inbegripas under de
personliga kvalifikationer, om hvilkas till¬
varo eller frånvaro man har tillfälle för¬
vissa sig under den föreslagna och inga¬
lunda korta approbationstiden med tjänst¬
göring både i hemlandet och utlandet.
Jag tror, att med den grund, som för två
eller tre främmande språk redan lagts
för bestående af maturitets examen vid
högre läroverk, och med den personliga
begåfning, som en konsulsaspirant bör be¬
sitta, det ej skall taga honom synner¬
ligen lång tid att tillägna sig språket
i de olika länder, där han må placeras.
Det må ock erinras, att en kortare vistelse
utomlands är i detta afseende mycket
mera effektiv än långvariga studier där
hemma, och att, då man ej kan obegränsadt
utsträcka en konsulsaspirants läroår, man
torde böra nöja sig med fallenhet och
förmåga att förvärfva språkkunskap, och
ej såsom villkor för inträdet å banan for¬
dra allt för mycket redan förvärfvad kun¬
skap. Likaledes torde väl t. ex. kunskap
speciellt i ryska och spanska knappast
kunna komma i fråga såsom kompetens¬
fordring vid inträdet1 å banan, och såsom
»särskild merit» komma de väl att tagas
i betraktande först efter inträdet, om det
blir fråga om utnämning till post i ettdera
landet, hvarom man redan från början
intet kan veta.
Vare sig konsulsutbildningen ordnas efter
nu angifna linier eller dessa modereras
i ett eller annat afseende, bör man, såsom
jag redan i början antydt, icke lämna
ur sikte, att de uppställda fordringarna
måste motsvaras af befordringsutsikter och
förmåner å den konsulära banan. Den som
för inträde å banan underkastat sig exa¬
mina och en längre pröfningstid samt be¬
funnits lämplig för kallet, bör också kun¬
na påräkna avancement och särskildt ej
utsättas för att vid de högre posternas
besättande se sig förbigången af personer
utom karriären. Detta torde vara så myc¬
ket viktigare som dylika posters antal nog
ej kan blifva så synnerligen stort inom
den svenska konsulatorganisationen. Jag
inser nog den fördel för tjänsten, som
kan vara att vinna genom uppsökandet
och befordrandet af personer, som på an¬
nat håll visat sig i framstående grad be¬
sitta egenskaper och kunskaper, som göra
dem speciellt ägnade för konsulär tjänst
i allmänhet eller viss särskild konsulspost.
Men om - också konsulatstyrelsen må till-
erkännnas befogenhet att tillgodogöra sig
dylika krafter, bör denna befogenhet skarpt
begränsas till få undantagsfall och aldrig
missbrukas i den omfattning, att den kän-
bart hindrar uppryckningen inom kåren.
Vidare synes det mig nödigt att an¬
ordna ett så stort antal lönade poster,
som budget-hänsyn möjligen medgifva, ty
för endast några få om än aldrig så godt
aflönade poster låter det sig knappast
göra att anordna »en karriär» med inträdes-
fordringar o. s. v. I sådant afseende vore
lämpligt upprätta flera aflönade vicekon-
sulsposter, själfständiga eller vid general¬
konsulaten, för att få öfvergångsposter.
Dessas innehafvare kunde åläggas skyl¬
dighet att inträda i tjänst i konsulatsty¬
relsen vare sig fast eller tillfälligtvis vid
behof.
I och med uppställandet af kompetens-
fordringar för inträdet å banan bör hela
B 233
det hittillsvarande ansökningssystemet
bortfalla och befordringarna ske enligt
under tjänsten förvärfvade meriter eller
ådagalagda personliga kvalifikationer. Då
därmed jämväl bortfaller inträde å konsu¬
latbanan genom anställning som enskild
sekreterare eller kontorsbiträde hos kon¬
sul, och hela rekryteringen lägges i kon¬
sulatstyrelsens hand, torde dessa sekrete¬
rare- eller biträdesbefattningar jämväl bö¬
ra i största möjliga mån besättas af sagda
styrelse och ej af konsulerna. Ock därmed
följer ock, att dessa biträdens aflöning ej
bör vara beroende af vederbörande konsuls
godtycke eller hvad han anser sig kunna
behöfva till hyra för sin bostad, utan bö¬
ra bestämmas af konsulatstyrelsen. Drån
de till kontorsomkostnader utgående an¬
slagen bör därför en del afdragas eller
särskildt afses för aflöning af konsulat¬
sekreterare. Möjligt är, att de på så sätt
erhållna beloppen ej skola visa sig till¬
räckliga, ty det torde nog vara nödigt att
betala en efter genomgångna prof till >:kon-
sulatsekreterare» antagen aspirant något
mera än hvad en del enskilda konsulat-
bitriidcn hittills uppburit.
Då bland kompetensvillkoren ingalunda
får ingå besittandet af enskild förmögen¬
het eller tillgångar, bör en antagen »kcn-
sulatsekreterare» genast kunna påräkna arf¬
vode till på förhand bestämdt belopp, och
detta vare sig han placeras till "tjänst¬
göring i utrikesdepartementets konsulat-
afdelning eller vid konsulat i utlandet.
Jag skulle anse det lämpligt, att något
arfvode utginge jämväl under aspirant- el¬
ler probationstiden, åtminstone dess senare
del, då aspirantens arbete redan bör vara
vederbörande till gagn och alltså värdt
ersättning. Dör detta ändamål torde de
nu till konsulsstipendier anslagna medlen
vara tillräckliga, enär det ligger i sakens
natur, att det årliga antalet nyantagna
aspiranter måste blifva ytterst litet. Dessa
medel skulle på så sätt också få en
användning, som mera svarar till det ur¬
sprungligen afsedda ändamålet, yngre mäns
utbildning för konsulstjänst, än hvad nu
ofta varit fallet, då stipendierna tilldelats
personer, som redan i flera år varit an¬
ställda såsom kontorister hos olika kon¬
suler, och för hvilka de närmast kommit
såsom »väntpengar» i afvaktan på fast
anställning eller som soulagement för ute-
blifven sådan.
Industri- och handelskammaren i Borås.
Inledningsvis vill kammaren anmärka,
att om det än icke må förnekas, att vårt
lands handel och industri fått emottaga
många väckelser från vår utrikesrepresen¬
tation, så kan det å andra sidan med
bestämdhet påstås, att landets närings-
lif icke på långt när af densamma för när¬
varande drager sådana fördelar, som möj¬
ligt och önskligt vore. Men vilja vi vinna
större effekt, måste vi också vara bered¬
da att i stället för indragningar göra stör¬
re uppoffringar; och vill 'kammaren så¬
som sin mening uttala, att här snarare än
på andra områden afprutningar från det
allmännas synpunkt innebära en missriktad
och falsk sparsamhet.
Å de särskilda frågorna vill kammaren
lämna följande svar:
1.
. »Anser Ni upprättandet af fasta beskick¬
ningar och lönade konsulat i största möj¬
liga utsträckning behöfligt eller önsk-
värdt ?»
_ Drån synpunkten af den diploma¬
tiska och konsulära representationens
viktigaste uppgift, den att tillvarataga
vårt lands ekonomiska intressen i all¬
mänhet i utlandet, måste det otvif¬
velaktigt anses önskvärdt, att fasta
beskickningar och lönade konsulat i
största möjliga utsträckning inrättas
i de länder, med hvilka Sverige står
i handelsförbindelse, eller där utsik¬
ter finnas för svenska produkter att
vinna afsättning, dock gifvetvis en¬
dast i den mån kunniga och prak¬
tiskt dugliga personer äro att till¬
gå i tillräckligt antal till besättande
af tjänsterna i fråga. Särskildt be¬
träffande de lönade konsulaten gäller
att hellre få ett mindre antal sådana,
men väl aflönade, besatta med du¬
gande män och förlagda å de från
handelns och industriens synpunkt vik¬
tigaste orterna, än ett större antal
svagt aflönade och på grund häraf
med sämre krafter besatta tjänster.
Oaflönade konsuler, som äro utländska
medborgare och drifva egen affärsrö¬
relse, visa icke sällan endast ringa
intresse för främjandet af näringarna
i det land, de företräda, och — hvad
värre är —• de hafva stundom visat
sig i fråga om affärer vara mindre
pålitliga ombud för samma lands un¬
dersåtar. Oaflönade konsulatbefattnin-
gar innehafvas vidare ej sällan af per¬
soner, som påtagligen sökt desamma
endast för ärans och titelns skull, utan
att därefter göra allvarligare försök
B 234
att fylla de plikter, som uppdraget
medför. Hos de lönade konsulerna där¬
emot, som äro svenska medborgare, fin¬
na vi gifvetvis i allmänhet en mera
ingående kännedom om våra närin¬
gar och framför allt ett mera lefvan¬
de intresse att främja dem.
2.
»Anser Ni anledning förefinnas att an¬
ställa särskildt sakkunnige såsom handels-
attachéer eller konsulenter vid vissa be¬
skickningar eller lönade konsulat?»
I regel böra handelsattachéer och
konsulenter anses öfverflödiga vid fas¬
ta beskickningar och lönade konsu¬
lat, därest dessa äro besatta med verk¬
ligt dugande och för sitt kall lämp¬
liga personer, men undantagsvis kan
hänsyn till viss betydande exportnä¬
rings intressen göra önskvärdt, att sak¬
kunnigt biträde för längre eller kor¬
tare tid beredes viss beskickning eller
konsul.
3.
»Därest hänsyn till kostnaderna omöj¬
liggör upprättandet af fasta beskickningar
eller lönade konsulat i större utsträck¬
ning, kan anställandet af lönade biträ¬
den (vicekonsuler, sekreterare) eller sak¬
kunnige (handelsattachéer, konsulenter) vid
olönade konsulat anses medföra väsent¬
lig nytta ?»
Handelsattachéer eller konsulenter,
som efter framställning af handelskam¬
mare eller andra representanter för
svenska näringar mera tillfälligt an¬
ställas vid olönade konsulat, anses kun¬
na vara till synnerlig nytta. Då, på
sätt nyss anförts, olönade konsuler i
allmänhet äro mindre skickade att
främja våra näringar än de lönade,
hafva också handelsattachéer och kon¬
sulenter inom de olönade konsulernas
distrikt ett rikare fält för sin verk¬
samhet. Dessutom må framhållas, att
tjänstgöring såsom handelsattaché el¬
ler konsulent på skilda orter torde vara
en utmärkt skola, från hvilken kon¬
sulattjänsterna med fördel kunna re¬
kryteras.
4.
»Kan Ni angifva någon annan anord¬
ning i samband med lönade eller olöna¬
de konsulat till vinnande af större nytta
för Sveriges ekonomiska intressen?»
Kör uppnående laf ifrågavarande syf¬
te synes lämpligt att anordna en mera
effektiv inspektion af konsulaten, så¬
väl de lönade som de olönade. För så¬
dant ändamål böra anställas en eller
flere reseinspektörer, hvilka, förutom
granskning af konsulernas ämbetsför¬
valtning i allmänhet, särskildt skola
hafva till åliggande att söka väcka
och stärka konsulernas intresse för ut¬
vidgande af våra handelsförbindelser.
Dylik tjänst, hvilken måste vara väl
aflönad, bör anförtros åt sådan kon¬
sul, handelsattaché eller konsulent, som
visat synnerlig duglighet, och bör en
stark omsättning å innehafvare af
tjänsten äga rum, enär dels densamma
gifvetvis kommer att få stor betydelse
för innehafvarnes ytterligare utbild¬
ning, och dels tjänsten torde blifva
mycket kräfvande och sålunda tarfvar
yngre krafter. Beseinspektörer, som
tjänat väl, synas blifva lämpliga as-
piranter till generalkonsulsbefattningar
eller till äfventyrs till anställningar
i det blifvande handelsdepartementet
eller kommerskollegium.
Kammaren finner vidare vara syn¬
nerligen angeläget, att det ålägges in-
nehafvarne af lönade konsulat att med
vissa mellantider besöka hemlandet,
för hvilket ändamål de böra åtnjuta
reseanslag. Därvid böra de först och
främst besöka hufvudorterna för de
industrier, som exportera till det främ¬
mande land, där vederbörande kon¬
sul är anställd, på det att de inhem¬
ska fabrikanterna må få tillfälle att
muntligen konferera samt konsulerna
må få direkta upplysningar om utveck¬
lingen af de ifrågavarande näringar¬
na. Öfver resorna till hemlandet och
deras resultat bör redogörelse aflämnas
till öfverordnad myndighet.
Kammaren vill slutligen ifrågasätta,
huruvida icke något slags, premiesystem
kunde anordnas, hvarigenom konsul,
eventuellt konsulsinspektör, kunde be¬
redas särskild ekonomisk fördel, då
hans verksamhet för främjande af hem¬
landets industri och handel, särskildt
exporten, visade sig fruktbärande. Så¬
dant skulle säkerligen sporra många,
som nu förfalla i dåsighet, till an¬
strängningar. På andra områden visa
motsvarande anordningar utmärkta re¬
sultat, och då det framför allt är
angeläget att söka egga göda förmå¬
gor att välja konsulsbanan, måste man
tillse, att de ock erbjudas möjlighe-
B 235
ten att genom energi samt kraftiga
och välbetänkta initiativ höja sig till
lika höga inkomster, som de, tilläf¬
ventyrs med mindre arbete, kunna, upp¬
nå inom privata yrken. Någon egen
affärsverksamhet får, beträffande lö¬
nade konsuler, gifvetvis icke förekom¬
ma.
5.
»Hvilka kompetensfordringar anser Ni
böra uppställas för inträde på den löna¬
de konsulsbanan (juridisk, humanistisk,
merkantil bildning) ?»
Merkantil bildning; däri inbegripes
god språkkunskap samt kännedom om
hemlandets näringslif. Annan huma¬
nistisk bildning än språklig äfvensom
juridisk bildning synes icke böra ford¬
ras såsom kompetensvillkor, men bör
i händelse af täflan med i öfrigt li¬
ka förtjänt medsökande, räknas ve¬
derbörande såsom merit. I samman¬
hang härmed må vitsordas det från
annat håll redan framhållna behofvet
af en handelshögskola här i riket. Vid
en sådan kunde lämpligen en särskild
examen för aspiranter till konsulsbe-
fattningar anordnas.
6, 7 och 8.
»I hvilka länder och å hvilka orter an¬
ser Ni fasta beskickningar resp. lönade
konsulat företrädesvis böra finnas ? Hvar
höra handelsattachéer eller konsulenter an¬
sättas? Hvar böra lönade vicekonsuler el¬
ler sekreterare vid olönade konsulat ifrå¬
gakomma? Vill Ni närmare angifva han-
delsattachéernas och konsulenternas upp¬
gift? Böra de anställas för bestämda tids¬
perioder eller tills vidare ? Hvilken ut¬
sträckning anser Ni af Eder eventuellt
ifrågasatta konsulatdistrikt böra hafva,
resp. hvilka ändringar anser Ni önskvär¬
da i den nuvarande distriktsindelningen?»
Nya konsuler äfvensom handelsatta¬
chéer och konsulenter böra anställas
efter framställning från näringsidkare
eller handelskammare, handelsattaché¬
er och konsulenter å sådana orter, där
utsikter finnas för svenska produkter
att vinna ny eller ökad afsättning,
men där endast mera tillfälligt ener¬
giskt arbete af sakkunnig för detta
ändamål anses erforderligt. Handels¬
attachéer och konsulenter böra anstäl¬
las endast tillsvidare och, så snart
deras arbete anses mera behöfligt på
annan ort, dit förflyttas.
Vidare vill kammaren, i anslutning
till hvad som yttrats vid frågan 1,
framhålla, att det är mindre viktigt
att hafva lönade konsulat i de sjö¬
städer, där konsulatgöromålen hufvud-
sakligast utgöras af befattning med
sjöfarten, hvilken verksamhet i regel
kan utöfvas lika väl af det främmande
landets undersåte såsom olönad kon¬
sul, men att det däremot är angeläget,
att våra intressen i de stora handels-
och industricentra, som ofta ligga inne
ii landet, bevakas af svenska män såsom
lönade konsuler.
9.
»I hvilken omfattning anser Ni, att kon¬
sulerna böra direkt tillhandahålla enskilda
personer kommersiella upplysningar?»
De böra tillhandagå såväl handels¬
kammare och dylika korporationer som
enskilda näringsidkare i största möj¬
liga omfattning.
10 och 11.
»Hvilka önskemål har Ni med afseende å
konsulernas förpliktelse att insända redo¬
görelser för kommersiella förhållanden (in¬
dustri) handel, sjöfart)? samt att påpeka
afsättningsmöjligheter för svenska produk¬
ter? Hvad anser Ni böra åtgöras för att
dessa redogörelser och upplysningar med
minsta möjliga tidsutdräkt må komma till
allmän kännedom? Om en upplysning för
att icke skada svenska intressen måste
undanhållas offentligheten, huru bör den
lämpligast meddelas de intresserade?»
Kedogörelser rörande handeln böra
insändas för hvarje månad i sänder
dels till den inhemska myndighet, un¬
der hvilken konsuln lyder, och dels di¬
rekt till de handelskamrar eller där¬
med jämförliga institutioner, som be¬
rörda myndighet kan finna skäligt att
för hvarje konsulsdistrikt bestämma,
beroende på de olika behofven inom
hvarje ort i hemlandet. Därjämte bör
det åligga konsulerna att i trängande
fall under mellantiderna genast be¬
fordra viktigare meddelanden såväl till
den öfverordnade myndigheten som till
de institutioner, hvilka få mottaga re¬
dogörelserna.
Det bör åligga förenämnda myndig¬
het att ofördröjligen ombesörja publi¬
cering af konsulernas redogörelser och
meddelanden, i den mån sådan anses
kunna äga rum, antingen uti en sär¬
B 236
skild officiell publikation, som är till¬
gänglig för prenumeration äfven för
allmänheten, eller genom ett för lan¬
dets handelskamrar gemensamt organ
eller slutligen genom den af Sveriges
allmänna exportförening utgifna tid¬
skrift. De upplysningar, som måste
undanhållas offentligheten, böra med¬
delas de intresserade genom handels-
kamrarna, hvilka hafva att tillse, att
meddelandena behandlas med diskre¬
tion.
12.
»Anser Ni det önskligt, att de från be¬
skickningar eller konsulat inkommande re¬
dogörelser eller upplysningar om kommer¬
siella förhållanden samlas hos en enda
myndighet eller korporation? Hvilken?
(utrikesdepartementets handelsafdelning,
ett blifvande handelsdepartement, kom¬
merskollegiets utrikesafdelning, exportför¬
eningen, i sitt nuvarande skick eller om-
bildad till ett upplysningskontor för nä¬
ringarna) ?»
Det synes kammaren mest ändamåls¬
enligt, att alla redogörelser och upp¬
lysningar om kommersiella förhållan¬
den tills vidare samlas hos utrikes¬
departementet, men framdeles anses
denna funktion böra öfverflyttas till
det blifvande handelsdepartementet.
Sistnämnda departement, vid hvars
verksamhet fästes synnerligen stora för¬
hoppningar, torde lättast och säkrast
kunna följa utvecklingen af våra nä¬
ringar genom att äga ofvanberörda ma¬
terial direkt tillgängligt.
13.
»Då en af diplomatiens viktigaste upp¬
gifter är att bevaka och skydda Sveriges
ekonomiska intressen i utlandet, hvilka
jämväl konsulerna hafva att tillgodose,
lärer en samverkan mellan diplomati och
konsulatväsen vara oeftergiflig. Anser Ni
åstadkommandet af en sådan betinga, att
hela ledningen af Sveriges utrikes angelä¬
genheter samlas hos utrikesdepartementet?
eller kan ändamålet nås äfven med bibe¬
hållande af en del konsulatärenden hos
kommerskollegiet eller med deras öfver¬
flyttande till ett blifvande handelsdeparte¬
ment ?»
Dör vinnande af enhet i ledningen
anses densamma böra koncentreras hos
utrikesdepartementet, som emellertid
bör stå i snabb och omedelbar förbin¬
delse med andra myndigheter.
14.
»Anser Ni, att konsulsbefattningar böra
såsom hittills tillsättas efter kungörande
af ledigheten och på grund af ansöknin¬
gar? Eller böra dessa befattningar utan
sådant kungörande tillsättas endast med
hänsyn till att för hvarje befattning vinna
den mest skicklige eller passande? Bör
för detta ändamål en konsul kunna utan
ansökan förflyttas från en post till en
annan?»
Konsulsbefattningar böra anslås ledi¬
ga och tillsättas efter ansökningar,
och böra vid platsers besättande den
sökande företrädesvis komma i åtanke,
som ådagalagt framstående praktisk
skicklighet och kännedom om förhål¬
landena i det land, där konsuln skall
hafva sin verksamhet, samt mindre
afseende fästas vid s. k. pappersme-
riter. För det ofvan angifna ända¬
målet synes det ock önskvärdt, att
konsul må kunna, dock undantagsvis,
utan ansökan förflyttas från en post
till en annan.
B 237
Register till Bihanget (B).
Adelaide, 111.
Afrika, norra, 20, 111, 175.
Afrika, södra, 17. 61, 62, 103, 111, 124, 125,
130, 137, 175, 225, 226.
Alexandria, 111, 119, 162, 175, 220.
Alger, 111, 175, 203.
Alicante, 215.
Alvarado, 102.
Améen, generalkonsul, 213, 227.
Amerikas förenta stater, 15, 119, 124, 130,
147, 162, 165, 170, 181, 182.
Amiens, 201.
Amoy, 225.
Amsterdam, 111, 113, 185, 186, 187.
Ancona 200
Antwerpen, 26, 111, 113, 147, 162, 169, 184,
185, 187.
Arbetsredogörelser från konsulerna, 11.
Archangelsk, 38, 113, 134, 147, 169, 216.
Argentina, 15, 16, 61, 64, 79, 130, 134, 162,
170.
Australien, 16, 60, 61, 111, 130, 162„ 175.
Axelson, H., direktör, 12.
Ayr, 189.
Bahia, 175.
Bagdad, 219, 220.
Baku, 217.
Balkanstaterna, 130, 162.
Baltimore, 182.
Bangkok, 119, 130, 162, 175.
Barcelona, 111, 113, 147, 212, 213, 214.
Bayonne, 201.
Belgien, 130, 147, 162, 169, 182, 183, 184, 185,
187, 188.
Berencreutz, generalkonsul, 197.
Berg, R. F., Ingeniör, 41.
Berlin, 26, 120, 134, 162, 220, 221, 222, 223,
224.
Berwick, 189.
Beskickningschefs besök i hemlandet, 196, 200.
Beskickningshuset i Konstantinopel, 3, 4, 5.
Beyrouth, 111, 220.
Bilbao, 134, 147, 170, 213.
Bildt, A. Th., grosshandlare, 110.
Bildt, frih., envoyé, 188, 207.
Birma, 16.
Biträden, lönade vid olönade konsulat, 6, 14,
38, 47, 57, 58, 59, 63, 73, 98, 99, 104, 110,
115, 116, 118, 122, 124, 126, 128, 132, 139,
140, 142, 143, 144, 145, 146, 149, 150, 152,
153, 156, 157, 161, 166, 168, 172, 173, 177,
179, 234.
Blyth, 191.
Bok, innehållande sammanfattning af hvad
konsul bör känna, 144.
Bombay, 111, 130.
Bordeaux, 130, 201, 202, 203, 205, 206, 207.
Borås’ industri- och handelskammare, 233.
Boston, 182, 189.
Boulogne s/M, 201.
Brasilien, 15, 62, 64, 130, 162, 175.
Brazzaville, 203.
Bremen, 223.
Bremerhaven, 223.
Brest, 201.
Bryssel, 130, 147, 162, 169, 182, 183, 184.
Budapest, 130.
Buenos Aires, 15, 30, 111, 119, 130, 134, 147,
162, 170, 175.
Bukarest, 49.
Bulgarien, 5, 6, 49, 137, 219.
Burnt Island, 189, 191.
Börssällskapet i Göteborg, 173.
Cadiz, 212, 213, 214, 215.
Caen, 201.
Cagliari, 208.
Calais, 201.
Cannes, 201.
Canton, 111, 225.
Cardiff, 11, 113, 125, 189, 190, 191.
Carloforte, 208, 209.
Cartagena, 215.
Cassel, H., 55.
Catania, 209.
Centralamerika, 15, 137, 162.
Cette, 201.
Charbin, 30.
B 238
Chefoo, 225.
Chemulpo, 53.
Cherbourg, 201.
Chicago, 30, 111, 119, 130, 162, 175.
Chile, 15, 111, 162.
Civita Yecchia 208.
Coatzacoalcos, 102.
Cognac, 201.
Colomho, 111.
Concarneau, 201.
Corfitzon, N. C., konsul, 101.
Cowes, 189.
Danielsson, D., generalkonsul, 6, 189.
Danmark, 130, 147, 162, 169, 193, 194, 195,
196, 197, 198, 199.
Danzig, 223.
Dartmouth, 189.
Denia, 215.
Dickson, ~W. H., grosshandlare, 114.
Dieppe, 201.
Diplomater, tjänstgöring vid konsulat, 148.
Diplomatien, allm. uttalanden om, se Utrikes-
representationen.
Diplomat- och konsulatkommitens frågor, se
Frågor.
Distrikt, se Konsulatdistrikt.
Dresden, 224.
Douarnenez, 201.
Dublin, 125, 145, 191.
Dundee, 189.
Dunkerque, 201.
Durhan, 111, 130.
Edinburgh, 125, 145.
Egypten, 20, 64, 162.
Ekman, J., konsul, 91.
Engelke, D., grosshandlare, 115.
England, se Storbritannien.
Esperson, t. f. konsul, 187.
Exportföreningen, Sveriges allmänna, 9, 27,
39, 40, 43, 44, 58, 59, 100, 105, 108, 115,
130, 149, 158, 163.
Exportföreningen, Sveriges allmänna (utlå¬
tande) 161.
Export- och handelskommissioner, 42, 43.
Exportring, 98.
Falkenberg, frih.j envoyé, 183.
Falmouth, 191.
Fartygsbesättnings klagomål mot befälhafvare,
se Klagomål.
Fastighet, svenska statens i Konstantinopel,
se Beskickningshuset i Konstantinopel.
Fécamp, 201.
Filippinerna, 16, 79.
Finland, 147, 162.
Fiskeriagent, 130.
Flensburg, 223.
Florens, 208, 209.
Foochow, 225.
Fort de France, 203.
Francke, R., grosshandlare, 116.
Frankrike, 64,
201, 202, 203,
Frågan 1, svar
» 2, >
. 3, »
> 4, >
> 5, »
> 10, »
124, 130, 147, 162, 199, 200,
204, 205, 206, 207.
å: 34, 36, 38, 57. 59, 63, 71,
73, 75, 79, 98, 99,103,110
115.117.118.121.124.126,
127.130.132.133.139.140,
141, 142, 143,144,145, 149,
150,151,152,153,156.157,
161,166,168,172,173,177,
179 233
36, ’ 59, 63, 71, 73, 75, 79,
98, 99, 103, 110, 115, 117,
118, 121, 124, 126,130,132,
133, 139, 140, 141,142,143,
144,145,146,149,150,151,
152,153,156,157,161,166,
168, 172, 173, 177,179, 234.
14, 59, 63, 73, 98, 99,104,
110, 115, 117,118, 122,124,
126.130.132.133.139.140,
141,142,143, 144,146,150,
152,153,156,157,161,166,
168, 172,173,177,179, 234.
12,13, 60, 95,104,110,124,
130, 134, 139,141,142,143,
145.146.150.152.153.156,
157.161.168.174.177.179.
234.
17, ’ 18, 44, 73, 80, 81, 99,
104.110.117.119.124.127,
128,130,131,132,134,137,
139, 140,141,142, 143, 145,
146.150.151.152.153.157,
161, 165,166,169, 171,172,
174, 178, 179, 235.
73, 80, 104, 107, 110, 119,
124, 127, 130,132,134,139,
140, 141,143, 146,147,148,
151, 152,153, 162,169,172,
174, 178, 179, 235.
73, 75, 104, 110, 119, 130,
132,135, 139, 141, 142,145,
150, 151, 152, 153, 158,162,
167.170.172.175.178.179,
235.
143, 163, 172, 179, 235.
7, 8, 18, 31, 39, 60, 66, 71,
73, 74, 77, 80,99,100,105,
107, 110,115, 117,119,125,
127, 130, 132,135,138,139,
141,142,145, 148, 149, 150,
151, 152,154,158, 163,167,
170, 172,175,178,179,235.
7, 8, 39, 60, 66, 74, 80,
100, 105, 110, 115, 119,122,
125.127.130.135.139.140,
141, 142, 143,145,148,150,
151, 152,154,158,159,163,
167, 171, 172,176,178,179,
235.
B 239
Frågan 11, svar å: 9, 13, 14. 32, 39, HO, 72,
74, 77, 80. 100, 105, 110,
115, 118, 119, 125, 127,
130, 133, 135, 139, 140,
141, 142,143,145,148,150,
151, 152,154,159,163,167,
171, 172, 176, 178, 235.
> 12, » 9, 18, 33, 39, 60, 66, 74,
100,105,110,115, 118,119,
123,125, 130,133,135, 140,
141,142,143,145,148, 150,
151,152, 154, 160, 163, 167,
171.173, 176, 178, 236.
» 13, » 44,45,60,66,74,80,91,101,
106, 108, 110, 116, 118,123,
125,129,131,133,136,138,
140, 141,143,145,148, 150,
151, 152, 154,160,163,166,
167, 171, 176, 178, 236.
» 14, » 10, 19, 36, 60, 72, 74, 78,
80, 101, 106,111, 116,118,
119,123,125,127,129,131,
133, 136, 140,141,143,145,
148,150,151,152,154,160,
163.166.167.171.172.173,
176, 178, 180, 236.
» 15, > 33„ 125,131,143,145,152,
163, 164, 166, 176, 178.
> 16, > 33, 74, 111, 123, 125, 140,
143,148,150,151,152,163,
164, 173, 176.
Fasan, 52, 53.
Frågor, diplomat- ocli konsulatkomitténs, 245.
Galatz, 162.
Gallipoli, 220.
Galveston, 102.
Gent, 185, 187, 188.
Genéve, 162.
Genua, 111, 134, 147, 208, 209.
Georgii, A., generalkonsul, 63.
Gibson, "W., disponent, 132.
Gikl, E. G., direktör, 118.
Glasgow, 11, 145, 191.
Granville; 201.
Great Grimsby, 191.
Greenock, 189.
Grekland, 162.
Grevilli, G., direktör, 132.
Grip, A., envoyé, 181.
Guatemala, 111, 162.
Gummesson, O., ordf. i Maskinistföreningen,
69.
Gyldenstolpe, grefve, envoyé, 199,
Gyllenram, v.-konsul, 207.
Göransson, bruksägare, 57.
Haag, 162, 182, 183, 184.
> skiljedomstolen, 182, 183, 184.
Hagberg, generalkonsul, 224.
Hagelin, f. d. konsul, 95.
Haiti, 162.
Hakodate, 52.
Hamburg, 30, 63, 111, 113, 130, 162, 169.
Hammar, H. G., ingeniör, 75.
Hammar, J., direktör, 26.
Hammarskjöld, envoyé, 195.
Hamnkaptenen i Konstantinopel, 2, 4.
Handelsafdelning vid gk. i London, 29.
Handelsattachéer vid besk. 1. lönade konsulat,
6, 7, 14, 29, 35, 36, 38, 48, 57, 58, 63,
64, 65, 71, 73, 75, 76, 77, 79,93,94,95,
96, 98, 99, 102, 103, 104, 107, 110, 111, 112,
113, 114, 115, 116, 117, 119, 121, 122, 124,
126, 127, 128, 129, 130, 132, 135, 139, 140,
141, 142, 143, 144, 145, 146, 149, 150, 151,
152, 153, 156, 157, 158, 161, 162, 166, 167,
168, 170, 172, 173, 175, 177, 178, 179, 199,
200, 204, 217, 219, 221, 234, 235.
Handelsdepartement, 58, 59, 80, 89, 105, 130.
171 se vidare svaren å frågan 12.
Handelsföreningens fullmäktige i Göteborg,
177.
Handelshus för främjande af exporten, 112,
113.
Handelshögskola, 31, 43, 81, 82, 83, 92, 94,
106, 171.
Handelskammare, 14, 21, 22, 23, 24, 25, 27,
28, 29, 72, 84, 85, 86, 93, 104, 106, 121,
153, 157, 168, 185, 202.
Handelskonsulenter se Handelsattachéer.
Handels- och sjöfartsnämnden i Gäfle, 133.
j » Göteborg, 136.
» > Halmstad, 139.
» » Helsingborg,
140.
» » Jönköping,
140.
» j Kalmar, 141.
» > Karlshamn,
141.
» » Karlskrona,
142.
5 > Kristianstad,
143.
> » Landskrona,
143.
» » Malmö, 143.
» » Marstrand,
144.
» » Oskarshamn,
144.
>
»
5 Piteå, 145.
> Stockholm,
145.
» Sundsvall, 149.
> Trelleborg,
149.
> Uddevalla, 150.
» Västervik, 151.
> Ystad, 152.
B 240
Handelsstipendiater, 5, 40, 47, 48, 58, 59, 78,
90, 94, 95, 104, 107, 111, 112, 114, 121,
226.
Handelsråd, 157.
Hankow, 225.
Hannover, 224.
Hartlepools (the), 191.
Havana, 162.
Havre, 111, 113, 162, 201, 202, 203, 204, 205;
206, 207.
Hayle, 189.
Helsingfors, 63, 111, 113, 130, 162.
Hemresa, konsulernas, för att sätta sig i för¬
bindelse med affärsman, 92, 234.
Hjorth, B. A., direktör, 88.
Holland, se Nederländerna.
Holländska Indien, 16.
Holm, F., konsul, 132.
Honfleur, 201.
Hongkong, 55, 56, 79, 111, 130, 134, 175, 225.
Hull, 11, 190, 191.
Hyéres, 201.
Hälsingborgs sjöfarts- ock köpmannaföreningar,
179.
Hök, V., ingeniör, 36.
Ile de Ré, 201.
Industri- och handelskammaren i Borås 233.
Informationsväsendets anordnande, 13, 27, 29,
30, 57, 155.
Ingeniörsattachéer, 120.
Inspektion, 11, 12, 13, 14, 15, 20, 31, 33, 99,
138, 234.
Italien, 130, 147, 162, 170, 207, 208, 209, 210,
211.
Jaffa, 220.
Jansson, G., disponent, 132.
Japan, 17 . 38, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56,
57, 61, 64, 79, 119, 124, 130, 134,
137, 148, 162, 165, 170.
> främmande makters repr. i, 50, 51, 52.
> lefnadskostnaderna i, 51, 52, 56.
Japanska språket, 53.
Jensen, A., direktör, 120.
Jersey, 189.
Jerusalem, 219, 220.
Johannesburg, 103, 111, 125, 175.
Jurisdiktion, konsulära, i Turkiet, 2, 3.
> > i Kina, 17, 54.
Järnkontorets fullmäktige, 152.
Järnverksföreningen, 154.
Kalkutta, 111, 130, 162.
Kanada, 19, 62, 65, 86, 87, 102, 111, 147,170.
Kanslister vid besk., 216.
Kapitulationerna, med Turkiet, 3.
Kapstaden, 30, 103, 111, 114, 119, 125, 130,
162, 175.
Karlsruhe, 224.
Kempe, F., Dr., 119.
Kiel, 223.
Kiev, 45, 130.
Kina, 17, 61, 64, 78, 79, 130, 134, 137, 162,
224, 225,
» lefnadskostn., 56.
Klagomål, besättnings, möt fartygsbefälhaf-
vare, 67, 68.
Kobe, 52, 54, 56, 79, 119, 148, 162, 170.
Kommersiella agenter, se Handelsattachéer.
Kommersiella upplysningar, se Upplysningar.
Kommunikationer, direkta, med Ryssland, 37,
47.
Kompetensfordringar, 6, 7, 17, 18,' 31, 39, 43,
44, 73, 77, 78, 80, 81, 82, 83, 92, 94, 99,
102, 104, 106, 110, 116, 117, 119, 123, 124,
127, 128, 130, 131, 132, 134, 137, 139, 140,
141, 142, 143, 145, 146, 149, 150, 151, 152,
153, 157, 161, 165, 166, 169, 171, 172, 174,
178, 179, 196, 209, 210, 211, 226, 227, 228,
229, 230, 231. 232, 233, 234.
Konstantinopel, 1. 2, 3, 4, 5, 19,111, 134, 147,
149, 162, 170, 218, 219, 220.
> statens fastighet, 3, 4, 5.
» representationens skötande af
annan makt, 4.
Konsulatafdelning vid beskickning, 63, 197.
Konsulatdistrikt, 11, 12, 15, 16, 20, 66, 143,
145, 163, 172, 179, 181, 182, 184, 201, 202,
224.
Konsulatförordningen och instruktionen, 33,
125, 131, 143, 145, 152, 178.
Konsulatinspektör, 12. 13, 14, 15, 33, 99.
Konsulathuset i London, 10, 190, 192.
Konsulatrapporternas publicerande, se Rap¬
porter om kommersiella förhållanden.
Konsulatråd, 157.
Konsulsstipendiater, 177.
Konsulatväsendet, allm. uttalanden om, se Ut-
rikesrepresentationen.
Konsulsbefattningars tillsättande, 10, 19, 36,
49, 60, 65, 72, 74, 78, 80, 101, 106, 111,
116, 118, 119, 120, 123, 125, 127, 128, 131,
133, 136, 140, 141, 143, 145, 148, 149, 150,
151, 152, 154. 160, 163, 166, 167, 171, 172,
173, 176, 178,' 180, 236.
Konsulers ställning i Turkiet, 1.
Konsulernas förh. till fartygsbesättningarna,
i afs. å klagomål, 67, 68, 70.
Konsulernas förh. till fartygsbesättningarna,
i afs. å bref och fors., 69, 70.
Konsulenter, särskilda, se Handelsattachéer.
Konsuls representerande af annan makt, 12.
Konsulärråd, 84, 85, 86, 143, 157, 171, 172.
Korea, 52, 53.
Korsör, 199.
Kristiania, 111, 113, 130, 147, 169.
Kurachee, 111.
Köpenhamn, 111, 113, 130, 147, 162, 169,193,
194, 195, 197, 198, 199.
Köpmanskonsuler, 111, 112, 113.
La Ciotat, 201.
Landtbrukskonsnlenten i England, 130.
B 241
La Rochelle, 201.
Ledighet, beskickningschefs, 196.
Lefnadskostnaderna i Bryssel, 182, 183
» i Haag, 182, 183.
* i Japan, 56, 79.
’ i Kina, 56, 79.
1 i Konstantinopel, 5.
' i Singapore, 56, 79.
* i "Washington, 181.
Leipzig, 224.
Leith. 113, 188, 189.
Lewenhaupt, C., grefve, 121.
Libau, 175.
Lieata, 209.
Liége, 185, 188.
Lille, 201, 203.
Lilliehöök, Pr., lektor, 123
Lima, 111, 162.
Limerick, 189.
Lindberg, kommendörkapten, 49.
Lindley, C., förtroendeman, 67.
Lindskog, M., herr, 78.
Lissabon, 111, 113, 130, 162, 211.
Littlehampton, 189.
Liverpool, 64, 113, 124, 145, 162, 189, 190,
Livorno, 208, 209.
Ljunggren, C. J. I’., vkonsnl, 103.
Ljungquist, t. f. gereralkonsul, 204.
Llanelly, 189.
London, 10 26, 28, 29, 30, 64, 113, 125, 130,
145, 162, 188, 189, 190, 191, 192.
» konsulathuset, 10, 190, 192.
Londonderry, 189.
Lorient, 201.
Louvain, 185, 188.
Lundgren, W. R., skeppsredare, 124
Liibeck, 113, 147, 162, 169, 222
Lyon, 201, 203.
Macduff, 189.
Madras, 111.
Madrid, 130, 147, 162, 211, 213, 214
Mahon, 215.
Malmö Sjöfartsförening, 177.
Manchester, 191.
Mark, K. J., grosshandlare, 126
Maroceo, 162, 175.
Marseille, 130, 201, 202, 203, 204
Martin, D:r, dragoman. 1.
Melbourne, 111, 175. '
Menton, 201.
Messina, 208, 209.
Methil, 191.
79, 103, 111, 119. 130, 162. 175.
Middlesborongh, 191.
Milano, 208, 209.
M22ir" °Ch marinattachéer’ 188> 199, 215, 216,
Mobile, 102, 182.
Moji, 52, 53,
Mombassa, 111.
Montrose, 189.
Montevideo, 111.
Montreal, 86, 102, 147, 162, 170.
Moskva, 30, 38, 45, 46, 96, 111, 119. 130, 147,
162, 169, 175, 217. ’ ’
Mozambique, 175.
Munchen, 224.
Mytilene, 220.
Mönstermuseum, 135, 136.
Nagasaki, 52, 56, 79, 119, 148, 170.
Nakskov, 199.
Nantes, 201.
NeSä18trl186,1187 14?’ 162’ 169’ 182’ 183,
Nees, E. E., konsul, 79.
Newcastle on Tyne, 11, 64, 113, 124, 189,190,
New Orleans, 15, 103, 182.
Newry, 189.
Newschwang, 225.
York> Hl, 113, 119, 130, 147, 162, 181,
182.
Nice, 201.
Nordensson, A., bruksägare, 37.
Norfolk, 182.
Norge, 130, 147, 162, 169.
Odessa, 30, 45, 96, 111, 130, 217.
Offentliggörande af kommersiella rapporter,
se Rapporter, kommersiella.
Ohlsson, generalkonsul 225.
Omsk, 119.
Osaka, 52, 79.
Ostasien, 54, 124, 130, 140, 148, 162, 175
Ostindien, 64, 130.
Ostende, 185, 187, 188.
Ottawa, 86.
PaoÅSJ B, 130’ 162’ 199- 20°- 201- 203, 201,
205, 207.
Padstow, 189.
Palermo, 209.
Papeete, 203.
Peking, 54.
Pensacola, 102, 103, 182.
Penzanoe, 189.
Pernambueo, 111, 175.
Peru, 162.
Petersburg, 30, 34, 37, 38, 41, 45, 46, 47, 96
111, 113, 119, 147, 162, 169, 175, 215, 216’
Pirens, 111, 162.
Plymouth, 192.
Pointe ä Pitre, 203.
Port de Bouc, 201.
Port Elisabeth, 130.
Porto Empedocle, 209.
Portsmouth, 192.
Portugal, 35, 130, 152, 162, 211, 212.
Port Vendres. 201.
Premiesystem för konsuler 234.
B 16
B 242
Pretoria, 125.
Proflager af industrialster, 134.
Quebec, 19, 65, 102, 111, 113, 134, 147, 170
Ramsgate, 189.
Rangoon, 111.
Ramel, frih., t. f. chargé d’affaires, 193.
Ramel, frih., envoyé, 218.
Ranuorter om kommersiella förhållanden, kon¬
sulernas, 7, 8, 13, 14, 27, 29, 30, 39, 57,
60, 66, 74, 80, 100, 105, 110, 115, 117, 122,
125, 127, 130, 135, 139, 140, 141, 142, 143,
145, 148, 149, 150, 151, 152, 154, 158, 159,
163, 167, 170, 172, 176, 178, 179, 229, 235.
Rapporter om kommersiella förhållanden, offent¬
liggörande, 9, 13, 14, 32, 33, 36, 39, 41, 43,
44, 47, 49, 60, 66, 72, 74, 77, 80, 92, 100,
101, 105, 110, 115, 117, 120, 121, 125, 127,
130, 133, 135, 139, 140, 141, 142, 143, 14o,
148, 149, 150, 151, 152, 154, 159, 163, 167,
171, 172, 176, 178, 202, 229, 235.
Register öfver firmor och anläggningar, 138.
Rettig, J., konsul, 127.
Reval, 37, 38, 47.
Riga, 34, 37, 38, 45, 47, 96, 162, 175, 216,
217.
Rio de Janeiro, 15, 111, 113, 130, 147, 162,
170.
Roempke, disponent, 72.
Rom, 162, 207, 208.
Rostock, 223.
Rotterdam, 130i 185, 186.
Rouen, 201, 202, 203, 204, 205, 206, 207.
Rumänien, 49, 162.
Rye, 189.
Ryssland, 37, 38, 45, 46, 124, 130, 137, 140,
147, 162, 175, 215, 216, 217.
» lefnadskostn., 46.
» samtrafik med, 46, 48.
> fraktsatser, 48.
Sables d’01onne, 201.
Sager, envoyé, 211.
Sakkunnige, utsände för exportintressenas tjänst,
42, 43.
Sakkunnige, särskilde vid beskickningar 1. lö¬
nade konsulat, se Handelsattachéer.
Sakkunnige, vid olönade konsulat, se Biträden,
lönade.
Saloniki, 220.
Samara, 96.
Samverkan mellan diplomati och konsulat¬
väsen, se svar å frågan 13.
San Francisco, 16, 119, 162, 175, 181, 182.
San Remo, 208.
Saratov, 96.
Savannah, 102.
Savona, 208, 209.
Schmitz, A., disponent, 71.
Serbien, 6, 49.
Shanghai, 54, 55, 56, 78, 79, 111, 113, 119,
130, 162, 175, 225.
Shimonoseki, 52, 53.
Siarn, 16, 130, 162.
Sibirien, 97, 130.
Singapore, 16, 79, 111, 134, 175.
» lefnadskostnader, 56, 79.
Sjömansbref, 69, 70.
Skatter, diplomaters, 200.
Skeppsfartskonsuler, 111.
Skeppsmätning, 76.
Skottland, 11, 64.
Smyrna, 111, 219, 220.
Sofia, 6, 219, 220.
Soliditetsupplysningar, se Upplysningar, kom¬
mersiella, till enskilda.
Soerabaya, 111.
South Shields, 189.
Spanien, 20, 35, 130, 147, 152, 162, 170, 211,
212, 213, 214, 215.
Spezia, 208.
Stettin, 223.
Stilla hafsdistriktet, 16.
Stockholms köpmannaförenings handelskam¬
mare, 167.
» köpmansklubb, 171.
Storbritannien, 11, 64, 124, 130, 147, 162,188,
189, 190, 191, 192.
Straits Settlements, 16.
Strassburg, 224.
S:t John New Brunswick, 102.
S:t Johns New Foundland, 102.
S:t Malo, 201.
S:t Nazaire, 201.
S:t Servan, 201.
S:t Thomas, 195.
Sundhetsrådet i Konstantinopel, 4, 5.
Svanström, E. G., grosshandlare, 45.
Swatow, 225.
»Svensk Export» se Exportföreningen, Sve¬
riges allmänna,
Sveriges allm. exportförening, (utlåtande), 161.
> » handelsförening, 164.
Swinemiinde, 223.
Svdafrika, se Afrika, södra.
Sydamerika, 15, 111, 137, 147, 170, 175.
Sydney, 111, 119, 130, 147, 162, 170.
Sågverks- och trävaruexportföreningens sty¬
relse, 166.
Tamatave, 203.
Tampico, 102.
Taube, grefve, envoyé, 220.
Teheran, 162.
Teignmouth, 189.
Tham, W., disponent, 128.
Thiel, A., grosshandlare, 21.
Tientsin, 55, 56. 225.
Tokio, 50, 51, 111, 119, 148, 162.
Torrevieja, 215.
Toulon, 201.
Trapp, O., konsul, 98.
Tripoli, 175, 220.
B 243
Troon, 189.
Tscheljabinsk, 130.
Tunis, 111, 175, 203.
Turin, 209.
Turistföreningen, 33.
Turkiet, 1, 2, 3, 4, 5, 19, 137. 147, 152, 162,
170, 218, 219, 220.
Tyskland, 124, 130, 147, 162, 169, 220, 221,
222, 223, 224.
Upplysningar, kommersiella, till enskilda, 7,
8, 18, 31, 36, 39, 47, 60, 66, 71, 73, 74, 77,
80, 99, 100, 105, 107, 110, 115, 117, 119;
125, 127, 130, 132, 135, 138, 139, 141, 142,
145, 148, 149, 150, 151, 152, 154, 158, 163,
167, 170, 172, 175, 178, 179, 230, 235.
Upplysningar, offentliggörande, se Rapporter
för kommersiella förhållanden.
Upplysningskontor för näringar, 40, 94, 158,
159.
Upplysningsbyrå, central, se Upplysnings¬
kontor.
Utrikesdepartementet, hela ledningen af ut¬
rikes angelägenheterna, 9, 44, 45, 60, 66, 74,
80, 101, 106, 108, 110, 116, 118, 120, 123,
125, 129. 131, 133, 136, 138, 140, 141, 143,
145, 148, 150, 151, 152, 154, 160, 163, 166,
167, 171, 176, 178, 236.
Utrikesrepresentationen, allm. uttalanden om,
14, 34, 38. 57, 59, 63, 73, 75, 79, 98, 99,103,
110, 115, 116, 119, 120, 121, 124, 126, 127,
136, 140, 142, 143, 144, 145, 146, 149, 153,
155, 156, 157, 161, 164, 165, 167, 168, 171,
173, 177, 179, 195. 196, 197, 227, 228, 229,
233.
Wahlenius, W., direktör, 129.
Waldenström, P. P., f. d. lektor, 86.
Wallenberg, M., v. häradshöfding, 93.
Yalparaiso, 111, 119, 134, 175.
Vancouver. 88.
Warburg, K. J., professor, 81.
Warschau, 96, 217.
Washington, 119, 162, 181.
Wellington, 111.
Vera Cruz, 102. 130.
Verviers, 185, 188.
Wicander, Hj., konsul, 34.
Wien, 130, 134, 147, 162, 170.
Wijkander, A., professor, 131.
Winnipeg, 86, 87.
Wingårdh, W., konsul, 132.
Wismar, 223.
Wrangel, grefve, envoyé, 182, 215.
Wulff, disponent, 59.
Yokohama, 52, 56, 79, 130.
Zaandam, 185, 186.
Zanzibar, 175.
Ziiriek, 162.
Åkerman, R., f. d. generaldirektör, 182.
Ångbåtsförbindelser med Ryssland, 47, 48.
Ångfartygsbefälhafvaresällskapet i Stockholm,
172.
Åsberg, J., skattmästare i Maskinistföreningen,
69.
Öhman J':r, E., grosshandlare, 84.
Österrike, 130, 147, 162, 170.
245
Diplomat- och konsulatkommitténs frågor.
1) Anser Ni upprättandet af fasta be¬
skickningar och lönade konsulat i största
möjliga utsträckning behöfligt eller önsk-
värdt ?
2) Anser Ni anledning förefinnas att
anställa särskildt sakkunnige såsom han-
delsattachéer eller konsulenter vid vissa
beskickningar eller lönade konsulat?
3) Därest hänsyn till kostnaderna omöj¬
liggör upprättandet af fasta beskicknin¬
gar eller lönade konsulat i större utsträck¬
ning, kan anställandet af lönade biträden
(vicekonsuler, sekreterare) eller sakkunnige
(handelsattachéer, konsulenter) vid olönade
konsulat anses medföra väsentlig nytta?
4) Kan Ni angifva någon annan an¬
ordning i samband med lönade eller olö¬
nade konsulat till vinnande af större nytta
för Sveriges ekonomiska intressen?
5) Hvilka kompetens fordringar anser Ni
böra uppställas för inträde på den lönade
konsulsbanan (juridisk, humanistisk, mer¬
kantil bildning) ?
6) I -hvilka länder och å hvilka orter
anser Ni fasta beskickningar resp. lönade
konsulat företrädesvis böra finnas? Hvar
böra handelsattachéer eller konsulenter an¬
sättas ? Hvar böra lönade vicekonsuler eller
sekreterare vid olönade konsulat ifråga¬
komma?
T) Vill Ni närmare angifva handels -
attachéernas och konsulenternas uppgift?
Böra de anställas för bestämda tidsperioder
eller tillsvidare?
8) Hvilken utsträckning anser Ni af
Eder eventuellt ifrågasatta konsulatdistrikt
böra hafva, resp. hvilka ändringar anser
Ni önskvärda i den nuvarande distrikts-
indelningen ?
9) I hvilken omfattning anser Ni, att
konsulerna böra direkt tillhandahålla en¬
skilda personer kommersiella upplysningar?
10) Hvilka önskemål har Ni med af¬
seende å konsulernas förpliktelse att in¬
sända redogörelser för kommersiella för¬
hållanden (industri, handel, sjöfart) samt
att påpeka afsättningsmöjligheter för sven¬
ska produkter?
11) Hvad anser Ni böra åtgöras för
att dessa redogörelser och upplysningar
med minsta möjliga tidsutdräkt må komma
till allmän kännedom? Om en upplys¬
ning för att icke skada svenska intressen
måste undanhållas offentligheten, huru bör
den lämpligast meddelas de intresserade?
12) Anser Ni det önskligt, att de från
beskickningar eller konsulat inkommande
redogörelser eller upplysningar om kommer¬
siella förhållanden samlas hos en enda
myndighet eller korporation ? Hvilken ? (ut¬
rikesdepartementets handelsafdelning, ett
blifvande handelsdepartement, kommers¬
kollegiets utrikesafdelning, Exportförenin¬
gen, i sitt nuvarande skick eller ombildad
till ett upplysningskontor för näringarna.)
13) Då en af diplomatiens viktigaste
uppgifter är att bevaka och skydda Sve¬
riges ekonomiska intressen i utlandet, hvil¬
ka jämväl konsulerna hafva att tillgodose,
lärer en samverkan mellan diplomati och
konsulatväsen vara oeftergiflig. Anser Ni
åstadkommandet af en sådan betinga, att
hela ledningen af Sveriges utrikes ange¬
lägenheter samlas hos utrikesdepartemen¬
tet eller kan ändamålet nås äfven med
bibehållandet af en del konsulatärenden
hos kommerskollegiet eller med deras öfver¬
flyttande till ett blifvande handelsdepar¬
tement?
14) Anser Ni, att konsulsbefattningar
böra såsom hittills tillsättas efter kungö¬
rande af ledigheten och på grund af an¬
sökningar? Eller böra dessa befattningar
utan sådant kungörande tillsättas endast
med hänsyn till att för hvarje befattning
vinna den mest skicklige eller passande?
Bör för detta ändamål en konsul kunna,
utan ansökan förflyttas från en post till
en annan ?
15) Har Ni någon erinran att göra vid
nu gällande lagars och författningars be¬
stämmelser angående konsulernas ämbets¬
verksamhet ?
16) Hvilka allmänna eller; särskilda
önskemål rörande utrikesdepartementet, be¬
skickningarna eller konsulaten har Ni i
öfrigt att framställa?
Tillägg 2.
Belgien.
Generalkonsuln i Antwerpen, Beren-
creutz.
Sedan jag nu så lång tid uppehållit
den svenska generalkonsulsbefattningen i
Antwerpen, att jag anser mig kunna på
grund af inhämtad erfarenhet afgifva ett
omdömesgillt yttrande om organisationen
af Sveriges konsulära representation i Bel¬
gien, har jgg också ansett mig böra af¬
gifva ett sådant yttrande att delgifvas
diplomat- och konsulatkommittén.
Bör en svensk konsulär representation i
Belgien, liksom i andra länder, blir, upp¬
giften dels lokal, såsom afseende rörelsen
å vissa orter och handläggandet af de ären¬
den, som där, till större delen på grund
af vår nuvarande lagstiftning påkallas, och
dels allmän, riktande sig på hela landet
och förnämligast gående ut på att iakt¬
taga dess förhållanden på det ekonomiska
området, inberätta hvad däraf kan erbjuda
oss någon lärdom, och i öfrigt framhålla
och främja Sveriges intressen.
Den lokala konsulsrepresentationen på¬
kallas i Belgien framförallt i Antwerpen,
som näst Hamburg är Europas främsta
hamn, hvad rörelsen angår. Antwerpens
betydelse som knutpunkt för världshandeln
och genomfartspost för varubytet mellan
Europa och transoceana länder är sådan,
att snart sagdt alla suveräna stater här
hafva konsulär representation. Äfven för
den svenska handeln och sjöfarten är Ant¬
werpen af vikt. Hit kommer rikligt med
svenskt trä och svensk malm, det svenska
tonnaget är ingalunda obetydligt, och vi
hafva för styckegodslaster och de stora ar¬
tiklarna reguljära svenska linjer mellan å
ena sidan Antwerpen och å den andra dels
Göteborg, dels Stockholm, ev. Helsingborg
och Malmö. Göteborgslinjen är ock passa¬
gerarelinje. Erån Narvik och om somrarna
Luleå går svensk malm hit med svenska
båtar. Eörhållandena i härvarande hamn
äro sådana att de väl kunna föranleda
behof af konsulär mellankomst. Det är
dessutom af vikt att staten tillhandahåller
våra sjömän konsulärt biträde i denna
hamn, där de ofta söka hyra och väl
behöfva omhändertagas. Äfven för med¬
delande af kommersiella och andra upp¬
lysningar från denna plats och om de
världshandeln afseende köpmans- och re¬
deriföretag, som ledas härifrån, är en kon¬
sulär representant i Antwerpen nödvän¬
dig eller åtminstone till obestridligt gagn.
Härtill kommer, att en svensk sådan repre¬
sentant kunde och borde utöfva en fram¬
gångsrik verksamhet för att kraftigare ut¬
veckla vår handel och sjöfart härstädes,
särskildt genom att med sakkunskap och
öfvertygelse framhålla hvad vi äga, hvad
vi äro och hvad vi kunna prestera. Om
de svenska konsulsgöromålens art och an¬
tal allenast vid det förutvarande svensk¬
norska generalkonsulatet härstädes har för
öfrigt helt nyligen af dåvarande t. f.
svenske konsuln i Antwerpen förebragts
en ingående utredning, till hvilken jag här
kan hänvisa. Såväl af de positiva skäl jag
ofvan antydt, som ock med hänsyn därtill
att det absolut skulle strida mot Sveriges
fördel och skada dess prestige att hålla
sig orepresenteradt, där andra och med
Sverige konkurrerande makter äro före¬
trädda, är jag alltså af den öfvertygelsen
att en konsulär representation för Sverige
måste här upprätthållas och att denna
bör så anordnas, att den icke i någon
mån ställer Sveriges representant på ett
lägre plan än den förutvarande gemen¬
samt svensk-norske representanten eller an-
ra makters representanter. Detta sistnämn¬
da särskildt med hänsyn därtill att kon¬
sulerna här äro sammanslutna i kår och
i rangafdelningar därinom. Beskaffenhe¬
ten af härvarande tjänstegöromål är allt¬
så — det har framgått af det ofvan ytt¬
rade — sådan, att de böra handläggas
af en utsänd konsulär tjänsteman, icke
af en så kallad köpmanskonsul, vare sig
af svensk eller annan nationalitet. Till
det närmare ordnandet af denna repre¬
sentation skall jag strax komma.
Den lokala konsulsverksamheten påkal¬
lar däremot för närvarande icke svenska
tjänstemän å lönade staten på andra bel¬
giska orter än denna. I Gand, Ostende,
Liége, Yerviers bör man bibehålla, å nå¬
gra andra orter möjligen upprätta olönade
vicekonsulat.
Hvad härefter beträffar den allmänna
svenska konsulsverksamheten i Belgien,
hufvudsätet för densamma och dess an¬
ordnande, torde jag möta mera diverge¬
rande åsikter än då jag talat om platsen
Antwerpen. Jag förnekar, att den kon¬
sulära representanten i Belgien måste på
grund af Antwerpens betydelse där pos¬
teras, och jag tviflan på att han med
största fördel bör där hafva sin hufvud-
station. Antwerpen är icke Belgien. Det
är icke Belgiens legislativa och admi¬
nistrativa centrum, det är ej heller dess
industriella. Det är icke i Antwerpen man
har att söka upplysningar, som röra Bel¬
gien, på de för oss i alldeles särskild grad
intressanta fälten för belgisk industri, för
belgisk social- och arbetarlagstiftning m.
m. Det är icke i Antwerpen, man har att
söka svaren på flertalet af de kommersi¬
ella förfrågningar om firmor, afsättnings-
förhållanden, exportmöjligheter m. m., som
beträffande Belgien i allmänhet ingå från
svenska affärsmän. Det är icke i Ant¬
werpen, man lättast knyter förbindelser,
afseende Belgien i dess helhet, inom de
verksamhetsgrenar, som icke ledas från
Antwerpen. En konsulsstation må vara hur
viktig som helst i handels- och sjöfarts-
hänseende, och Antwerpens betydelse
därutinnan betonar jag starkt; det är dock
i residensstaden och från residensstaden,
som den allmänt konsuläre representanten
i regel lättare och säkrare kan öfverse det
hela, göra sina iakttagelser på de olika
fälten, för landets lagstiftning, förvaltning
och ekonomiska lif. Och detta gäller otvif¬
velaktigt Belgien med dess framstående
centralmyndigheter å ena sidan, dess star¬
ka utveckling af olika näringsgrenar på
skilda trakter inom snäft tillsKurna terri¬
toriella gränser å andra sidan. Under min
härvaro har jag redan erfarit olägenheten
af att icke utan en resa till Bryssel kunna
omedelbart träda i förbindelse med myn¬
digheterna. Detta har lagt hämsko på
fortskyndandet af flera ärenden. I all¬
deles särskild grad accentueras dessa för¬
hållanden häraf, att hufvudstaden, den rik¬
ligaste upplysningskällan, ej ens — till
följd af någon beklaglig oegentlighet —
tillhör det lönade generalkonsulatets i Bel¬
gien distrikt, en bristfällighet, som. under
alla förhållanden bör med det första rättas.
Med afseende å Antwerpens närhet till
Bryssel, skall jag icke påstå, att icke
den allmänt-konsulära verksamheten Tean
utöfvas från Antwerpen, men jag upprepar,
att den icke är bunden till Antwerpen
och att den bättre kan utöfvas från Bryssel.
iSTu äro emellertid, antager jag, våra
rent diplomatiska förbindelser med Bel¬
gien väl näppeligen af den omfattning
och vikt, att vi ensamt för deras skull
behöfde en envoyé som diplomatisk re¬
presentant i Bryssel. Arbetet för en svensk
minister där torde hufvudsakligast vara
af handelspolitisk art och nära samman¬
falla med den verksamhet, som tillhör en
generalkonsul för hela landet. Frånräk-
nadt rent politiska frågor, vare sig ären¬
dena till sin natur äro sådana frågor eller
under sin behandling därtill utvecklat eller
rättare invecklat sig, lärer i materiellt hän¬
seende ingen väsentlig skillnad finnas mel¬
lan, diplomatens och den såsom allmän
konsulär representant arbetande konsulns
uppgifter, f här ifrågavarande afseende
torde de täcka, hvarandra, och den skill¬
nad, som det direkta hänvändandet till
regeringsmyndigheterna etablerar, är ju en¬
dast en formeli. På, grund häraf skulle en
anordning med utsänd generalkonsul i Brys¬
sel, tillika chargé cbaffaires, förefalla som
eu lämplig lösning, om den icke hindra¬
des däraf att dels, då Belgien i Stock¬
holm representeras af envoyé, Sverige icke
kan i Bryssel hafva diplomatisk represen¬
tant af lägre grad, dels Sveriges prestige
möjligen skulle lida af ett tillbakasteg
från envoyé till chargé d’affaires. Den
lösning, som alltså påtvingar sig, är an¬
ställandet i Bryssel af en envoyé, tillika
generalkonsul för Belgien, — om Holland bör
tilläggas eller icke, är en fråga, som faller
utom detta yttrande.
Återstår frågan om Antwerpen. Dess när¬
het till Bryssel underlättar lösningen. Ut¬
gående från ofvan framhållna synpunkter,
anser jag, att ministem-generalkonsuln i
Bryssel bör som generalkonsul hafva sta¬
tion och kansli också i Antwerpen. Flera
makters generalkonsuler i Antwerpen äro
bosatta i Bryssel. Ministem-generalkon¬
suln bör göra sig noga. bekant i Antwer¬
pen, där knyta förbindelser, där som Sve¬
riges representant på platsen deltaga i
officiella samlingstillfällen. Han bör hafva
anslagen viss tid, då han i Antwerpen kan
personligen träffas — någon dag i vec¬
kan. Från kansliet i Antwerpen tillsändas
honom handlingarna i viktiga frågor, dett är
han, som afgifver berättelser m. in., men
de löpande ärendena, de af vår sjöfartslag-
stiftning härflytande göromålen, påteck¬
ning å handlingar, mönstringar, legalisa-
tioner, allt dylikt handlägges, efter en
därom utfärdad instruktion, af en för
skötseln af kansliet i Antwerpen där an¬
ställd, under generalkonsuln i Bryssel ly¬
dande lönad konsulstjänsteman, byråchef
(råd) eller sekreterare eller, om man så
vill, konsul eller vicekonsul. De svårig¬
heter, man gärna vill se i en sådan an¬
ordning, skulle i praktiken visa sig rätt
■obetydliga, och man vunne å ena sidan
en effektiv och enhetlig representation i
Belgien, utan att, å andra sidan, dock gifva
något efter på representationen i Antwer¬
pen, där Sverige fortfarande vore företrädt
med minst samma pondus som någon an¬
nan makt. Särskilda förhållanden få skapa
särskilda anordningar.
Såväl i Bryssel som i Antwerpen fordras
gifvetvis kanslihjälp och medel till an¬
ställande af ett bud eller en vaktmästare,
allt med den tjänstgöringsskyldighet på
ena eller andra orten, som envoyén-gene-
ralkonsuln bestämmer. Det är en dålig
hushållning att, lämna våra ministrar och
konsuler utan sådan hjälp, så att de till
ämbetets skada tyngas af mekaniska göro¬
mål, som kunna utföras af springpojkar
och som taga kraft och tid från det pro¬
duktiva arbetet.
Hvad nu slutligen beträffar staten för
representationen i Belgien, blir denna ju
gifvetvis upprättad med tillämpning af de
allmänna grunder, som komma att be¬
stämma utrikesbudgeten. Angelägenheten
af att Sverige blir kraftigt representeradt
är dock, under den år 1905 skapade si¬
tuationen, så allvarligt bjudande, att kost¬
nadsfrågan måste spela en alldeles under¬
ordnad roll.
För det närvarande utgår
till envoyén.....kr. 20,000: —-
» generalkonsuln ...» 13,000: —-
» kontorsanslag här . » 4,500:—■
tillhopa kr. 37,500: —
För en generalkonsul i Antwerpen kan
mindre än kr. 14,500, hvad redan den
svensk-norske generalkonsuln uppburit, icke
ifrågakomma, liksom kontorsanslaget här
icke kan sänkas under kr. 4,500. En ned¬
sättning af dessa belopp skulle visa en
lägre värdesättning af uppgiften här för
en svensk generalkonsul än för den svensk¬
norske. I medeltal skola ju lönerna för
andra makters generalkonsuler här vara
c:a 25,000 francs. Hvad envoyélönen angår,
som jag med hänsyn till beskaffenheten
af mitt förslag måste beröra, torde en
envoyéställning icke kunna upprätthållas
för 20,000 kronor. Jag tillåter mig be¬
räkna envoyélönen till 25,000 kronor. Den
antagliga slutsumman för en representation
som den nuvarande blefve alltså 44,000
kronor, och utgår jag från denna summa,
anser jag att mitt ofvanstående förslag
kan genomföras för lägre belopp.
Jag tillåter mig framlägga denna stat:
Envoyé .... kr. 20,000: —
Tillägg som ge¬
neralkonsul . 2 10,000: •— jjr 30,000: —
Konsulstjänsteman i Antwerpen * 5,000: —
Attaché (i Bryssel)......•> 2,000: —
Till kanslihjälp, bud och andra
byråkostnader i Bryssel och
Antwerpen.........» 5,000: —
kr. 42,000: —
Minskas lönen för envoyén-generalkon-
suln, torde medlen för kansliutgifter m.
m. behöfva höjas med hänsyn till verk¬
samheten i Bryssel. Om en konsulsstipen-
diat eller en utsänd handelssakkunnig till¬
delas Brj^ssel-Antwerpen, kan möjligen arf¬
vode» för en attaché besparas.
Osterrike-Ungern.
Envoyén friherre Beck-Friis.
1.
Med anledning af unionens upplösning
anser jag någon ändring i vår diplomatiska
representation i Osterrike-Ungern icke böra
vidtagas. Åtminstone synes mig hvarje för¬
ändring, som kunde här uppfattas som om
vårt land efter skillsmässan kände sin ställ¬
ning på något sätt försvagad,; ytterst be¬
tänklig. Så länge alla de andra euro¬
peiska makterna af andra rangen äro re¬
presenterade af härstädes bosatte en¬
voyéer, —- samtliga med undantag af Dan¬
marks och Greklands försedde med minst
en legationssekreterare —, vore det högst
olyckligt att just nu vidtaga en förändring
vare sig i vår representants rang eller
vistelseort genom sammanslagning med en
annan ministerpost. Den ställning vår re¬
presentant under sådana förhållanden skul¬
le kunna förvärfva sig, blefve så tvif¬
velaktig, att det torde kunna ifrågasät¬
tas, huruvida icke äfven en minimal lön
i så fall blefve en bortkastad utgift, och
en dylik representants närvaro snarare skul¬
le verka nedsättande för hans land. Nå¬
gon nedsättning i envoyéns nuvarande lön
kan jag af samma skål icke finna möjlig.
Med anledning af de från olika håll
till diplomat- och konsulatkommittén in-
gifna utlåtanden, hvari önskvärdheten af
ett vidsträcktare bevakande af vårt lands
ekonomiska intressen genom diplomatien
framhålles, något som särskildt torde gälla
vår beskickning här i landet, där upp¬
rättandet af något aflönadt konsulat icke
lär ifrågasättas, får jag vördsamt framhål¬
la, hurusom ett dylikt ökande af beskick¬
ningens verksamhet kräfver en förstärkning
af dess personal. Att bredvid skötandet
af de löpande ärendena och de för en
diplomat oundgängliga sociala förpliktel¬
serna hinna med att följa såväl den all¬
männa politiken som handelspolitiken och
andra ekonomiska frågor, däröfver uppsätta
rapporter och själf kopiera och expediera
desamma fruktar jag skulle icke kunna
tillfredsställande åstadkommas af en en¬
sam person. Jag tillåter mig därför i
detta sammanhang ytterligare till benäget
öfvervägande anbefalla mitt i annan skrif¬
velse af denna dag närmare utvecklade
förslag om anställandet af en konsulat¬
tjänsteman vid beskickningen.
Därest en sådan post emellertid icke
skulle kunna, upprättas, måste jag vörd¬
samt hemställa, att ministern här åtmins¬
tone måtte tilldelas ett ständigt kansli¬
biträde. Genom en liknande anordning som
den vid härvarande danska beskickning vid¬
tagna, skulle efter öfverenskommelse med
den honoräre generalkonsuln anskaffas en
för beskickning och generalkonsulat gemen¬
sam svensk kanslist, för hvilicens aflöning
beskickningens bidrag torde kunna beräk¬
nas till 1,000 kronor. Under ministerns
tjänstledighet skulle de löpande kansli-
göromålen kunna utföras af en sådan kans¬
list på egen hand, under det att för vik¬
tigare ärenden han finge inhämta mi¬
nisterns eller eventuellt utrikesdeparte¬
mentets närmare, order. Tillgången till
en kanslist skulle äfven afhjäipa de olä¬
genheter, som yppa sig däraf att en ensam
beskickningschef icke alltid kan iakttaga
den bestämda mottagningstiden på kansliet.
2.
Under förutsättning att en stadigvarande
beskickning upprätthålles i Wien, anser jag
upprättandet af någon själfständig aflö-
nad konsulspost inom Österrike-Ungern icke
af behofvet påkallade utan bibehållandet af
de olönade konsulaten i Wien, Triest, Bu¬
dapest och Fiume tillfyllestgörande. Jag
får emellertid vördsamt föreslå, att om
beskickningen i en vidsträcktare mån, än
hittills redan iakttagits, skall öfvervaka
vårt lands ekonomiska intressen och äfven
sköta en del löpande konsulatärenden —
en anordning som förefaller mig ändamåls-
enligast i de hufvudstäder, där aflönad©
konsulat icke hållas, — en med ekonomiska,
frågor särskildt förtrogen yngre konsulat-
tjänsteman måtte vid beskickningen an¬
ställas som biträde vid behandlingen af
dessa, ärenden. Lefnadskostnaderna för en
sådan tjänsteman, som kunde tilldelas
titeln af kanslist vid beskickningen eller
konsulatsekreterare, torde böra beräknas
till 4,000 kronor om året. Yid sidan af
denna anordning anser jag af vikt, att.
ett oaflönadt generalkonsulat i Wien bibe¬
hålies. En honorar generalkonsul här på
platsen är nämligen af så stor betydelse för
beskickningen vid inhämtande af ekonomi¬
ska upplysningar, att när någon utgift
för staten ej är .därmed förbunden, det.
vore skada att icke tillförsäkra sig en
dylik informationskälla. Då någon lega¬
tionssekreterare ej finnes vid beskickningen
och ministern icke ständigt kan vara på
sin post, kunna ock tillfällen yppa sig då
det kan vara af vikt att en generalkonsul
finnes att tillgå, äfven om beskickningens
personal skulle på ofvan föreslagna sätt
ökas med ett konsulärt biträde. Särskildt
för denne senare tjänsteman torde en hono-
rär generalkonsul kunna blifva till stor
nytta genom att införa honom i de affärs-
kretsar, med hvilka han för sin verksam¬
het borde komma i beröring-. För att ytter¬
ligare underlätta samarbetet mellan be¬
skickning och generalkonsulat vore säker¬
ligen fördelaktigt att denne af staten ut¬
sände tjänsteman äfven ålades vissa, tim¬
mars tjänstgöring å generalkonsulatet. Då
ett sådant svenskt biträde ej kunde und¬
varas af den honoräre generalkonsuln, som
i brist på svensk kandidat för platsen
måste blifva en utlänning, skulle ock en
öfverenskommelse kunna träffas med denne
senare om öfvertagandet af en del, ex¬
empelvis hälften af aflöningskostnaden.