Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
1
N:o 12.
till Riksd. kansli den 29 mars 1906, kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion rörande tullbehandlingen
af vissa för fartygs byggande m. in. afspäda materialier
och skeppsförnödenheter.
(l;a A.)
§ 8 i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om, hvad vid
taxans tillämpning iakttagas bör, är af följande lydelse:
Ȥ 8.
1. Den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller
reparation af fartyg af mer än 40 tons afgiftspliktig dräktighet, vare sig
svenskt eller utländskt, äge att för därvid använda, från utrikes ort in¬
förda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, däribland inbegripna
sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker, Indika antingen icke
kunna med bibehållen användbarhet därifrån skiljas eller ock genom
särskild, varaktig beteckning äro tydligen utmärkta såsom för fartyget
uteslutande afsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullafgiften
eller i det fall, att, enligt medgifvande, som här nedan sägs, tullafgiften
icke blifvit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta
befrielse från dess gäldande under villkor:
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 12 Hajt. (N:o 12.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
a) att afsikten med de införda artiklarnas användning till förberörda
ändamål vid deras angifning till förtullning skriftligen anmäles;
b) att det fartyg, till hvilket artiklarna användas, inom tre år från
dagen för deras angifning till förtullning styrkes vara i fuilfärdigt skick;
c) att den, som verkställt nybyggnaden, förbyggnaden eller repara-
tionen, när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflämnar en
af honom under edlig förpliktelse afgifven och af två hans biträden, som
med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver mycken¬
heten och beskaffenheten af alla till fartyget använda olika artiklar,
materialförlusten vid arbetet däri inberäknad, för hvilka restitution af
eller befrielse från tullafgift sökes, jämte under samma förpliktelse af¬
gifven försäkran, att dessa artiklar äro af utländskt ursprung och att
full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrel¬
sen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om
dagen, då de angifvits till förtullning, än äfven därom, huruvida sådan
angifning skett från nederlag eller från transitupplag eller direkte och i
sistnämnda fall jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett;
skolande, hvad husgerådssaker angår, dessutom aflämnas bevis af tull¬
förvaltning, att de här ofvan beträffande sådana artiklar för den med-
gifna förmånen stadgade särskilda villkor vid verkställd besiktning funnits
vara för handen; samt
d) att den, som verkställer nybyggnaden, förbyggnaden eller repara¬
tionen, är förbunden att underkasta sig all den kontroll i öfrigt, hvilken
generaltullstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.
Verkställes nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen af inne¬
hafvare af skeppsvarf eller mekanisk verkstad, och önskar denne anstånd
med erläggande af tullafgift för artiklar, som i detta mom. afses, till dess
frågan, huruvida befrielse från afgiften må njutas, blifvit afgjord, kan
han, efter därom hos generaltullstyrelsen gjord anhållan, erhålla sådant
anstånd, om för samma afgift ställes säkerhet, som generaltullstyrelsen
finner betryggande; skolande angående tullverkets rätt att, efter utgången
af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande beviljats,
af sådan säkerhet göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga
delar gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.
2. Enahanda förmån, som i mom. 1 sägs, tillkommer under där
nämnda villkor äfven den, som här i riket för vare sig svensk eller ut¬
ländsk räkning verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation af
skeppsdocka, dockport, ponton eller slip.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
3
3. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort
återkommande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade
tull, så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»
I en inom Andra Kammaren af berr B. Broström väckt motion,
n:o 26, som hänvisats till bevillningsutskottet, har förslag framställts,
»att i gällande tulltaxa måtte införas bestämmelse därom, att vid
införseln af sådana för nybyggnad, förbyggnad eller reparation af fartyg,
skeppsdocka, dockport, ponton eller slip afsedda materialier och skepps¬
förnödenheter, för hvilka restitution af eller befrielse från tull är med-
gifven, skall, där tullsatsen är bestämd att utgå efter vikt, till grund
för förtullningen läggas importörens af faktura, konnossement eller annan
därmed jämförlig handling bestyrkta uppgift å det införda godsets vikt.»
Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande.
»Under det senaste årtiondét har den svenska ångfartygsrederirörelsen
företett en ganska aktningsvärd utveckling. Ångbåtsflottans storlek har
ökats från 181,276 registerton afgiftspliktig dräktighet år 1895 till
408,124 ton år 1904 — det sista år, för hvilket officiella uppgifter före¬
ligga. Enbart under dessa tio år har den alltså betydligt mer än för¬
dubblats. Denna raska utveckling har icke resulterat endast ur gynnsamma
fraktförhållanden under nämnda tidrymd. Visserligen intog fraktmarkna¬
den en i hufvudsak fördelaktig ställning under åren 1898 till och med
1 900, men den öfriga tiden af tioårsperioden har utmärkts af en stundom
till ytterlighet tryckt konjunktur. Att den svenska rederinäringen i trots
däraf likvisst under dessa år ständigt gått framåt, visar oförtydbart, att
den skötes på ett så ekonomiskt sätt, att kapitalet allt mer och mer
finner förtroende till densamma. Vårt folk har också de bästa förut¬
sättningar att drifva sjöfart, enär vi äga en stam af utmärkt dugande
sjöfolk såväl för däck som maskineri.
Statsmakterna ha, med blick för den nationalekonomiska betydelsen
af att vår sjöfart utvecklas — d. v. s. att vår export och import till allt
större grad förmedlas genom svenska fartyg och att rederirörelsen efter
hand öfvergår till att omfatta fraktfart jämväl å trader, som ej beröra
Sverige —, under senare år visat sig alltmera intresserade af att stödja
och upphjälpa denna näring. Det erinras härvid om tillsättandet af 1 898
års handels- och sjöfartskommitté, som framlagt en mångfald beaktans-
värda förslag. Afskaffandet af konsulatafgifterna och uppläggandet af en
nu till 10,000,000 kronor ökad lånefond för rederinäringens understödjande
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
vittna om att regering och Biksdag ej blott med ord, utan äfven i hand¬
ling kraftigt vilja upphjälpa näringen. Man får hoppas, att denna upp¬
muntran från statsmakternas sida skall kraftigt sporra näringens utöfvare
till att alltmera energiskt arbeta för vår handelsflottas utveckling.
För fosterlandsvännen har det likvisst verkat nedslående, att ång-
fartygsrederirörelsens utveckling ej följts af ett likartadt uppsving inom
det svenska skeppsbryggeriet. Och dock har varfs- och verkstadsindustrien
uti Sverige gamla och goda anor. Det erinras härvid om, hurusom på
70- och 80-talen ett flertal ångfartyg byggdes vid våra verkstäder ej blott
för inhemsk räkning, utan äfven för norska och danska rederier, ja, t. o. m.
för tyska. Under de senaste tio åren har en nedslående förändring här¬
vid ägt rum, i det att våra verkstäder så godt som upphört att bygga
för utländska kunder med undantag af ryska. Danska och norska verk¬
städer ha öfverflyglat våra inhemska samt på grund af öfverlägsen
konkurrenskraft levererat ett flertal ångare till svenska rederier. Sistlidet
år byggdes exempelvis uti Danmark för en svensk firma tvenne stora
ångare, som hvardera kostad.e bortåt en million kronor.
Yår statistik visar, att importen af från utlandet inköpta ångfartyg
stigit från 12 fartyg om 10,950 ton år 1895 till 31 fartyg om 26,663
ton år 1903.
Beträffande byggandet af svenska ångfartyg utvisa däremot uppgif¬
terna till fartygsregistret under perioden 1895—1903 fortfarande ned¬
slående siffror.
A svenska varf hafva nämligen byggts
1895.............
|
......... 16
|
fartyg
|
om
|
2^021
|
ton
|
1896..........
|
.......... 14
|
»
|
»
|
1,479
|
»
|
1897.............
|
.......... 21
|
|
»
|
3,449
|
|
1898............
|
......... 22
|
»
|
»
|
2,424
|
»
|
1899.............
|
.......... 35
|
»
|
»
|
5,315
|
»
|
1900............
|
.......... 22
|
»
|
»
|
3,739
|
»
|
1901..........
|
........... 28
|
»
|
»
|
3,779
|
»
|
1902.............
|
........... 25
|
»
|
» ■
|
3,621
|
» och
|
1903..........
|
......... 22
|
»
|
»
|
6,864
|
» .
|
Vid bedömandet af dessa siffror måste tagas i betraktande, att den
här angifna byggnadsverksamheten hufvudsakligen afser fartyg uti inrikes
fart och kustfart — alltså en cert af fartyg, som nästan ligga utom om¬
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 12.
5
rådet för utländsk konkurrens. Den stora utgående lastångareflottan, på
hvilken ångfartygsrederirörelsen är koncentrerad, beröres knappt af den
inhemska byggnadsverksamheten.
Att ingå på en undersökning af orsakerna till det otillfredsställande
läget af vår skeppbyggnads industri torde här ej vara nödvändigt.
Så mycket kan dock sägas, att, hvilken kritik man än vill bestå
våra större skeppsvarf, det kan påvisas, att det ej enbart är på otidsenlig
organisation och för ringa intensitet i arbetet, som stagnationen i deras
verksamhet grundar sig. Yi hafva ju nämligen, såsom för alla är bekant,
varit nog lyckliga att kunna bygga våra pansarfartyg vid inhemska varf.
Endast beställningarne från staten ha gifvit verkstäderna ett betydande ar¬
bete och afhållit dem från att framdrifva byggandet af handelsfartyg.
Därjämte har den stora tillströmningen af från utlandet inköpta ångare
förskaffat våra verkstäder, särskildt under vinter- och vårmånaderna, liflig
sysselsättning med reparationsarbeten. Härtill kommer, att våra verk¬
städer på grund af det inhemska stålets högre inköpspris måste med hän¬
syn till materialets anskaffande vara beroende af utländska leverantörer.
Dessa torde vara viktiga anledningar till att våra varf hvarken af
omständigheterna tvingats försöka eller ens kunnat upptaga konkurrensen
med utländska verkstäder.
Fartygsägaren måste emellertid för att med framgång kunna upptaga
täflan på världsmarknaden skaffa sig den bästa och billigaste fartygsmate-
rielen. Här han ej kan få tillgång därtill uti det egna landet, nödgas
han i utlandet köpa eller bygga sina fartyg. Den största ångare, som
för svenskt rederis räkning hittills byggts uti Sverige, ägde en lastdryghet
af c:a 2,200 ton. Svenska rederier äga däremot numera ett flertal last¬
ångare med en lastdryghet af 4,000, 5,000, 6,000, 7,000 ton — den
största lastar 7,600 ton. Detta visar, att den svenske redaren för att
med framgång kunna konkurrera har måst anskaffa en fartygsmateriel af
sådan storlek, att den svenske skeppsbyggaren hitintills ej kunnat följa
med uti denna utveckling. Likvisst spörjes nu eu glädjande förändring, i
det att ej mindre än tvenne lastångare med öfver 3,000 ton lastdryghet
blifvit beställda för svensk räkning vid inhemska verkstäder och inne¬
varande år lära blifva färdiga.
För att uppmuntra det inhemska skeppsbyggeriet ha nu statsmakterna
medgifva restitution af tullen å alla materialier, som införas från utlandet
för fartygsbyggnad eller för användning i skeppsdocka, dockport, ponton
eller slip. Härmed har dock skeppsbyggeriet i landet ingalunda beredts
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
möjlighet att erhålla de erforderliga byggnadsmaterialierna på lika gynn¬
samma villkor som de utländska konkurrenterna.
Sedan det förhållandet, att våra skeppsbyggare för materialiernas
anskaffande skola vara beroende af utlandet till följd af den utländska
varans större prisbillighet, försätter dem nämligen i en ofördelaktig ställ¬
ning i jämförelse med t. ex. tyska och engelska skeppsbyggare, som ha
en jämn och ständig tillgång på materialier med korta transporter från
bruken. Våra verkstäder ha däremot att bära betydande frakt- och andra
kostnader för att erhålla sina materialier. Men härtill kommer på grund
af föreskriften i tulltaxan, att tullen skall utgå med visst belopp pr kg.,
att tullverket för restitutionens beviljande fordrar, att de importerade ma-
terialierna skola vid införseln uppvägas — en fordran, som förorsakar
skeppsvarfven ganska afsevärda kostnader och olägenheter. Enligt med¬
delande från ett af våra skeppsvarf har med uppvägningen af de 1,200,000
kg. järn, som införts i och för byggandet af ett utaf de ofvan omnämnda,
å inhemska varf under byggnad varande större fartygen, varit förenade
följande utgifter, nämligen: godtgörelse till kontrollör och vaktbetjäning
vid uppvägningen 300 kronor, afgift till tullverket 100 kronor, packhus¬
penningar 800 kronor, aflöning till vägarelag, hyra af för järnets trans¬
port erforderliga pråmar m. m. 3,500 kronor eller således tillsammans
nära 5,000 kronor. Vidare förorsakades varfvet stor olägenhet däraf, att
järnet måste transporteras bort, allteftersom det uppvägts af kontrollören,
i stället för i den ordning, som var lämpligast för arbetet å varfvet.
Vägningen af ifrågavarande myckenhet järn kräfde en tid af omkring 25
dygn, och den härigenom föranledda tidsförlusten kunde för varfvet blifva
så mycket mera förlustbringande, som plikten för försenad leverans af
fartyget utgjorde 500 kronor per dag.
För öfrigt är att märka, att vid brådskande arbeten, såsom repara¬
tioner efter haverier m. m., den omständliga proceduren med materialier¬
nas uppvägande öfver hufvud ej kan medhinnas utan afsevärda svårig¬
heter.
Alla dessa utgifter och olägenheter skulle kunna undvikas, såvida
vågning af materialierna ej påfordrades. Man skulle kunna finna tull¬
verkets fordran, att så skall ske, rimlig, för så vidt det vid restitutionen
kunde praktiskt genom vågning styrkas, att samma vikt ingått uti far¬
tyget, Men då plåt, spant och dylikt undergå många förändringar både
till form och vikt, innan de insättas i ett fartyg, blir restitutionen bero¬
ende på det af vederbörande verlcstadstjänstemän under edlig förpliktelse
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
7
afgifna intyget, att det importerade materialet användts till fartygsbygg-
nad eller annat ändamål, för ht vilket restitution beviljas. Då således far-
tygsbyggarens egen uppgift i allt fall blir i fråga om restitutionen slut¬
ligen bestämmande, synes det, som om vid införandet af de för fartyget
afsedda materialierna ej behöfde fordras annan garanti än eu genom fak¬
tura eller liknande handling bestyrkt förklaring af importören rörande
godsets vikt. Den besparing, som härigenom vunnes, kunde vid valet mel¬
lan ett svenskt och ett utländskt varf fälla utslaget till förmån för det
förra. Konkurrensen på alla områden inom atfärslifvet är nämligen nu¬
mera så skarp, att en minskad utgift på några tusen kronor kan, äfven
när det gäller så stora affärer som de ifrågavarande, blifva af afgörande
betydelse.»
Bevillningsutskottet, som vid detta ärendes behandling ansett nödigt
att från kungl. generaltullstyrelsen erhålla yttrande öfver motionen, har
i vederbörlig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning till generaltull¬
styrelsen att till utskottet inkomma med dylikt yttrande äfvensom där¬
vid afgifva det förslag till förändrad lydelse af hithörande bestämmelser,
som under förutsättning af bifall till ifrågavarande motion ansåges er¬
forderligt.
I anledning häraf har generaltullstyrelsen uti en den 6 innevarande
mars dagtecknad skrifvelse anfört följande:
»Yid 1904 års riksdag förelåg till behandling en inom Andra Kam¬
maren väckt motion med förslag, att sådan ändring i gällande bestäm¬
melser måtte vidtagas, att vid tullbehandling af materialier och skepps
förnödenheter, som infördes för att användas till byggande eller utrust¬
ning af fartyg, vederbörande tullförvaltning måtte, där ej särskild anled¬
ning funnes att underkasta varorna vågning, berättigas att taga den i
faktura eller konossement uppgifna vikt för god. Nämnda års Riksdags
bevillningsutskott hemställde vid behandlingen af denna motion, att den¬
samma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Såsom skäl
härför anförde bevillningsutskottet, att, oafsedt det förhållande, att ett
stadgande i den föreslagna riktningen icke vore af beskaffenhet att kunna
inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, alltför
stora betänkligheter syntes möta mot att i något fall frikalla tullmyndig¬
heterna från vidtagande af den tullbehandlingsåtgärd, som ensamt kunde
tillförsäkra kronan, att tullafgifter, hvilka skulle utgöras efter inkommande
varors vikt, blefve med rätta belopp i tullverkets räkenskaper uppdebi¬
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
terade, då man nämligen icke syntes vara berättigad att i likhet med
motionären utgå från det antagandet, att i hvarje fall vara, som And tull¬
behandling anmäldes skola användas på sätt, som i § 8 tulltaxeunder-
rättelserna afsåges, också komme att finna sådan användning, utan det
väl kunde inträffa, att den för varan belöpande tull inflöte i tullkassan
utan att sedermera restitueras, hvarvid det natuligtvis vore af vikt, att
något tvifvel icke förefunnes om riktigheten af grunden för beloppets
beräknande.
De skäl, som sålunda anförts för afstyrkande af den vid 1904 års
riksdag väckta motionen, hvilken dock både väsentligt mindre räckvidd
än den nu föreliggande motionen, äro enligt generaltullstyrelsens åsikt
afgörande för bedömandet af frågan; och har styrelsen icke något annat
att tillägga, än att ett medgifvande af den ifrågasatta befrielsen från
vågning af tullpliktiga skeppsmaterialier helt säkert skulle komma att
åberopas såsom stöd för anspråk på enahanda befrielse vid införsel af
en mängd andra tullpliktiga varor, som införas med tillkännagifvande,
att desamma vore afsedda att i förädladt skick och mot åtnjutande af
belöpande tullrestitution utföras. Sådan anmälan göres till exempel vid
införsel af högst betydande kvantiteter om alen spannmål och råris, af
Indika emellertid långt ifrån de införda kvantiteterna i sin helhet i för¬
ädladt skick åter utföras; ja, i fråga om spannmål finnes icke ens såsom
villkor föreskrifvet, att den förädlade varan skall vara tillverkad af den
införda spannmålen, utan endast att en efter fastställd beräkningsgrund
mot den utförda myckenheten mjöl svarande kvantitet omalen spannmål
skall vara af tillverkaren införd. I dessa fall finnes således icke någon
garanti för att de under restitutionsanspråk införda varorna verkligen
komma att återutföras i förädladt skick. Men äfven om bifall till nu
förevarande motion icke skulle anses medföra, att eventuella anspråk på
befrielse från vågning af andra varor än skeppsmaterialier jämväl borde
vinna bifall, kvarstår dock alltid det af 1904 års Riksdags bevillnings¬
utskott omförmälda förhållande, att de såsom skeppsmaterialier anmälda
varorna icke komme att för sådant ändamål användas och sålunda resti¬
tution af därför erlagd tull icke ifrågakomme; och säkerligen skulle den
lättnad, som onekligen ligger i den ifrågasatta befrielsen, innebära en
lockelse att vid införsel af sådana varor, som kunde användas lika väl
till mångfaldiga andra ändamål som till skeppsmaterialier, alltid anmäla,
att afsikten med varornas införsel vore, att desamma skulle användas till
skeppsmaterialier, då någon kontroll i detta hänseende ju icke är möjlig.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12,
9
Generaltullstyrelsen, kan därför icke annat än på det kraftigaste afstyrka,
att något afseende fästes vid nu ifrågavarande motion.
Då det emellertid blifvit generaltullstyrelsen ålagdt att jämväl upp¬
rätta det förslag till förändrad lydelse af hithörande bestämmelser, som,
under förutsättning af bifall till motionen, kunde anses erforderligt, an¬
ser sig styrelsen, vid fullgörande af denna del af befallningen, till eu
början böra framhålla de synpunkter, som enligt styrelsens förmenande
göra det omöjligt att åt ifrågavarande bestämmelser gåfves den allmänna
affattning, som med motionen åsyftas. Hvad då beträffar de handlingar,
hvilka skulle få godkännas för bestyrkande af importörens uppgifter om
varans vikt — hvilka uppgifter lämpligen borde lämnas å angifnings-
inlagan — borde det icke ifrågakomma att gifva dylikt vitsord åt någon
annan handling än faktura, då de i konossement, viktnotor eller andra
sådana handlingar förekommande viktuppgifter ofta äro endast ungefär¬
liga. Men till ytterligare säkerhet borde ock föreskrifvas, att sådant vits¬
ord finge gifvas åt faktura, endast då den vore af säljaren till riktig¬
heten bestyrkt och försedd med hans namnunderskrift. Då vidare en
faktura icke kan för ifrågavarande ändamål användas, med mindre de i
densamma upptagna varorna äro specificerade i enlighet med svenska
tulltaxans olika rubriker och netto vikten af hvarje, till en och samma
tulltaxerubrik hänförlig del af de inkomna varorna är i fakturan särskild!
uppgifven, kan enligt styrelsens åsikt något allmänt stadgande därom, att
importörens af faktura bestyrkta uppgifter om varans vikt obetingadt
skola läggas till grund för förtullningen, icke meddelas, utan borde det
få ankomma på vederbörande tullförvaltnings bepröfvande i hvarje sär¬
skild! fall, huruvida för viktens bestämmande vågning af varorna måste
verkställas eller om vikterna kunde attesteras efter importörens af faktura
bestyrkta uppgifter. Ytterligare borde, för att så mycket som möjligt
minska den förut framhållna faran, att tull för varor, som komme att
kvarstanna i landet, blefve beräknad efter en icke kontrollerad vikt, be¬
frielse från vågning medgifvas, endast då varorna infördes af innehafvare
af skeppsvarf eller mekanisk verkstad och utgjorde verkliga skeppsmate-
rialier eller skeppsförnödenheter, således icke då de vore hänförliga till
husgerådssaker. Hvad angår platsen för det ifrågasatta stadgandet torde,
ehuru styrelsen för sin del biträder den af 1904 års Eiksdags bevillnings¬
utskott uttalade åsikt, att stadgandet icke är af beskaffenhet att kunna
inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, det
likväl få anses mest lämpligt, att stadgandet finge inflyta i § 8 tulltaxe-
Bih. till Riksd. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2
JO Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
underrättelserna såsom punkt 3, i följd hvaraf nuvarande punkt med detta
nummer skulle erhålla numret 4.
På grund af hvad sålunda anförts anser styrelsen, att, därest någon
bestämmelse i den i motionen åsyftade riktning finnes böra meddelas,
denna bestämmelse bör inflyta i § 8 tulltaxeunderrättelserna såsom punkt
3 och erhålla följande lydelse:
3. Införas materialier och skeppsförnödenheter, hvarom här ofvan
förmäles, af innehafvare af skeppsvarf eller mekanisk verkstad och äro
de införda varorna icke hänförliga till husgerådssaker, må, då tullen för
varorna enligt gällande bestämmelser skall utgå efter vikt, på vederbö¬
rande tullförvaltnings bepröfvande ankomma, huruvida för viktens bestäm¬
mande varorna skola i vanlig ordning vägas eller om för sådant ändamål
varuägarens å angifningsinlagan lämnade, af företedd faktura bestyrkta
uppgifter må tillerkännas vitsord; skolande faktura icke i berörda afse¬
ende godkännas, med mindre densamma är af säljaren till riktigheten
bestyrkt och försedd med hans namnunderskrift.»
Att skeppsbyggeriet är eu för vårt land naturlig näring, därom
torde meningarna icke vara delade, liksom icke heller därom, att den¬
samma i olika hänseenden är af synnerlig betydelse för landet i dess
helhet. Hvarje förslag, som är ägnadt att verksamt bidraga till denna
närings höjande och utveckling, synes därför vara förtjänt af allvarligt
beaktande från statsmakternas sida. Kiksdagen har också vid flera till¬
fällen visat sig vilja behjärta och tillmötesgå ifrågavarande närings kraf.
Det må härvid särskildt erinras om de lättnader i tullhänseende, som
genom beslut vid 1904 års riksdag kommo denna näring till de! i af¬
seende å villkoren för åtnjutande af tullrestitution eller befrielse från
tullafgift för tullpliktiga fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter och
särskildt i fråga om tiden för åtnjutande af dylik restitution eller be¬
frielse, hvilken tid utsträcktes från två till tre år.
Om man sålunda kan utgå därifrån, att hvarje lämpligt förslag i
syfte att uppmuntra och understödja skeppsbyggerinäringen bör vinna
behörigt beaktande, måste man dock med nödvändighet tillse, att icke
sådana åtgärder vidtagas, som på något sätt träda statens berättigade in¬
tressen för nära.
Hvad nu angår här ifrågavarande förslag eller att i gällande tull¬
taxa införa bestämmelse därom, att vid tullbehandling af sådana fartygs¬
materialier och skeppsförnödenheter, för hvilka restitution af eller befrielse
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
1!
från gäldande af tullafgift är medgifven, skall till grund för förtullningen
läggas importörens af vissa handlingar styrkta uppgift om godsets vikt,
vill utskottet erinra, att, på sätt generaltullstyrelsen i sin ofvanberörda
skrifvelse jämväl omnämnt, ett liknande förslag förelåg till behandling
vid 1904 års riksdag. Nämnda förslag, hvilket, såsom af generaltull¬
styrelsen framhålles, var af väsentligt mindre räckvidd än det nu före¬
liggande, blef emellertid af skäl, som återfinnas här ofvan i generaltull¬
styrelsens yttrande, af bevillningsutskottet afstyrkt och vann icke heller
Riksdagens bifall.
Såsom i motionen framhålles, är det visserligen sant, att, då i fråga
om här afsedda materialier tullen är fastställd att utgå efter vikt, hvilken
alltså måste i hvarje särskildt fall af vederbörande tullmyndighet ut¬
rönas, sådant ofta nog med hänsyn till dessa varors tyngd är förenad!
med ganska stora svårigheter. Särskildt framträda dessa olägenheter, då
fråga är om tullbehandlingen af mera betydande skeppslaster, afsedda
för byggande af större fartyg, ty utom det att eu dylik tullbehandling
vållar importören ej obetydliga direkta kostnader, föranleder den ock
tidsförlust, som naturligtvis i sin mån ej oväsentligt bidrager att öka
dessa kostnader. De kraf på lättnader i berörda afseenden, som fram¬
föras i motionen, torde därför få anses vara synnerligen behjärtansvärda.
På hvilket sätt de ifrågavarande olägenheterna må kunna i möjligaste
mån atlägsnas, lärer emellertid onekligen vara ganska svårt att afgöra.
Men det synes åtminstone icke böra ske på den väg, motionären före¬
slagit, ty detta skulle, enligt utskottets åsikt, leda till alltför betänkliga
konsekvenser. De skäl, som af 1904 års bevillningsutskott anfördes och
hvilka af generaltullstyrelsen åberopats för afstyrkande af det föreliggande
förslaget, äro af så tungt vägande art, att utskottet anser sig icke böra
biträda detsamma.
Utskottet föreställer sig emellertid, att motionärens syfte skulle
kunna nöjaktigt tillgodoses på annat sätt, och vill utskottet i sådant
afseende erinra, att genom föreskrift i Ivungl. Maj:ts skrifvelse till
generaltullstyrelsen angående ändringar i gällande bestämmelser rörande
tullbekandlingen af från utrikes ort inkommande varor den 12 oktober
1889 medgifvits, att vid packhusbehandling af åtskilliga i skrifvelsen
uppräknade varor vikten under vissa närmare angifna villkor icke be-
höfde utrönas genom vågning af hvarje kolli för sig, utan allenast genom
profvägning af ett större eller mindre antal kolli, som vederbörande tull¬
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
förvaltning ägde bestämma. Då det sålunda visat sig möjligt att i fråga
om andra artiklar vid tullbehandlingen åstadkomma afsevärda lättnader,
föreställer sig utskottet, att den möjligheten ej skulle vara utesluten, att
vare sig genom profvägning eller genom andra åtgärder för beräkning
af vikten jämväl med afseende å fartygsmaterialier och skeppsförnöden-
heter lättnader i förevarande syfte kunde genomföras. De föreskrifter,
som därför erfordras, torde emellertid redan på grund af sin natur
under inga förhållanden böra inrymmas i tulltaxan eller därmed samman¬
hängande bestämmelser, utan lärer det böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t
att vidtaga de åtgärder, som i förevarande afseende må befinnas ända¬
målsenliga. Utskottet har därför, behjertande frågans vikt och betydelse,
ansett sig böra tillstyrka aflåtande af en skrifvelse i ämnet till Kungl.
Maj it.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevill¬
ningsutskottet,
att Iiiksdagen, i anledning af förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida genom prof¬
vägning eller på annat ändamålsenligt sätt lättnader
i tullbehandlingshänseende må kunna medgifva» vid
införsel för innehafvares af skeppsvarf eller meka¬
nisk verkstad räkning af sådana i § 8 tulltaxe-
underrättelserna omförmälda materialier och skepps-
förnödenheter, hvilka icke äro till husgerådssaker
hänförliga, äfvensom därefter vidtaga de åtgärder,
hvartill en dylik undersökning kan gifva anled¬
ning.
Stockholm den 29 mars 1906.
På bevillningsutskottets vägnar:
XI. CAM ALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. .
13
Reservation
af herr friherre Kling spår.
Herr J. Bromée har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit i
den slutliga behandlingen af detta ärende.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft.
3