JUSTITIEOMBUDSHANNENS
ÄMBETSBERÅTTELSE,
afgifven vid lagtima riksmötet år 1906;
samt
T ryckfri hetskorn m itterades berättelse.
STOCKHOLM
IVAR H .EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1906.
INNEHÅLL.
Justitieombudsmannens åm betsberättelse.
Inledning............................................
Redogörelse för åtal, anställda mot:
1) länsmannen Carl Sigfrid Lindstedt, för det ban å tjänstehjons orlofssedlar obe-
hörigen tecknat bevis om verkställd vräkning (forts, från ämbetsber. till 1905
års Riksdag, sid. 14 o. f.).................................................
konteramiralen C. A. M. Hjulhammar och kommendörkaptenen af första graden
N. E. Anckers, för underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna handlingar
(forts, från ämbetsber. till 1905 års Riksdag, sid. 79—89)
3) polismästaren T. Hintze, för vägran att tillhandahålla en handling'.’.".............
4) banmgenjören L. L. Marcus, för det han, innan ett särskildt arbete ännu biifvit
utförat, attesterat en å samma arbete utställd räkning
5) landshöfdingen C. Wersäll och landssekreteraren H. Ud’dén,Tfrågä "om "afdrag
för häktmngstid vid verkställighet af straffarbete
6) öfversten grefve S. Lewenhaupt, i fråga om preskription af straff "för rymning
7) häradshöfdmgen J. A. Lilliesköld, i fråga om skyldighet att lösa expedition i
ett lagfartsärende........................................................
8) Läroverksadjunkten, förre rektorn C. E. Möller, i fråga om tillgrepp och för¬
skingring af medel, tillhörande allmänt läroverks ljus- och vedkassa, m. m.......
9) borgmästaren E. Flensburg, för vägran att lämna mottagningsbevis å postför¬
sändelse, innehållande bevakningshandlingar i konkurs..............................
10) t. f. stadsfogden J. Näsmark, i fråga om felaktigt förfarande vid utmätning
(forts, från ämbetsber. till 1905 års Riksdag, sid. 11—13)..................
11) kyrkoherden E. D. Heiiman, för obehöriga uttalanden i en predikan ...i""""i"
Ärenden, i hvilka ersättning för liden skada förskaffats vederbörande, utan att åtal an¬
setts böra anställas:
1. Böter, i följd af annan persons falska uppgifter om namn, obehörigen ådömda
och motsvarande fängelsestraff verkställdt
2. Underlåtenhet att utbetala af krigsrätt utdömd ersättning för nummerhäst......
3. Vägran af stadsfogde att återställa en utmätt sparbanksbok, sedan hofrätten
ändrat det utslag, på grund hvaraf utmätning skett .................................
Redogörelse för utgången af särskilda hos Kungl. Maj:t under år 1904 gjorda framställ¬
ningar angående förening af tingslag......................................
Framställning till Kungl. Maj:t angående förändrad indelning af Hedemora domsaga......
Framställning till Kungl. Maj:t angående meddelande af föreskrifter därom, att laga
verkan må tillkomma nöjdförklaring, som af militärfånge afgifves inför vederbörande
befälhafvare .........................
Sid.
1
2
2
3
8
16
18
24
31
61
64
66
76
78
80
82
83
85
Framställning till Kungl. Maj:t angående föreskrifters meddelande om underrättelse rö¬
rande kvinnas kyrkotagning i visst fall..................................................................
Framställning till Riksdagen rörande antagande af lag angående förordnande af rätte¬
gångsbiträde åt häktad .....................................................................................
Framställning till Riksdagen om höjande af anslaget till justitieombudsmansexpeditionens
och tryckfrihetskommitténs expenser........................................................................
Framställning till Riksdagen om dyrtidstillägg åt tjänstemännen i justitieombudsmans-
expeditionen ............................................................................................................
Ämbetsresor och inspektioner under år 1905 ..................................................................
Handlagda klagomål och anställda åtal...........................................................................
Angående lagförklaring enligt 19 § regeringsformen..............................................•••••;••
Angående i bilagan intagna förteckningar öfver Riksdagens skrifvelser till Kungl. Maj:t 110
Sid.
89
91
105
108
108
109
110
Berättelse af kommitterade för tryckfrihetens vård
112
Bilaga till justitieombudsmannens ämbetsberättelse. sid.
i bil.
I. Förteckning på de af Riksdagen år 1905 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelser,
jämte anteckningar om de åtgärder, som i anledning af samma skrifvelser blifvit
under nämnda år vidtagna..................................................................................••• ^
II. Särskild förteckning på de i förteckningen under I upptagna ärenden, hvilka vid
utgången af år 1905 i sin helhet eller till någon del icke hos Kungl. Maj:t före¬
varit till slutligt afgörande......................................................................_.............. ^3
III. Förteckning på de genom skrifvelser, som vid riksdagar före år 1905 till Kungl.
Maj:t aflåtits, anhängiggjorda ärenden, hvilka vid 1904 års slut voro i sin helhet
eller till någon del hos Kungl. Maj:t oafgjorda, jämte uppgifter om den behand¬
ling, samma ärenden under år 1905 undergått..................................■_................... 38
Tabell, upptagande de af Riksdagen år 1905 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelser........- 67
Till RIKSDAGEN.
m
-Lill åtlydnad af föreskriften i 14 § af den för Riksdagens justitie¬
ombudsman gällande instruktion får jag härmed vördsamt aflämna be¬
rättelse angående min förvaltning af justitieombudsmansämbetet under den
Justitieombudsmannens Embetsberättelse till 1006“ års Riksdag, 1
2
tid, som förflutit efter afgifvandet af senaste ämbetsberättelse. Enligt veder¬
tagen ordning bar jag att därvid till en början redogöra för sådana mot
ämbets- eller tjänstemän för fel eller försummelse i ämbete eller tjänst
anställda åtal, som under den tid berättelsen afser blifvit slutligen af-
gjorda eller åtminstone i en instans pröfvade.
Bevis om verkställd vräkning obehörigen tecknade å
tjänstehjons orlofssedlar.
Af min till 1905 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse (sid. 14 o. f.)
inhämtas, att sedan länsmannen i Kungsörs distrikt Carl Sigfrid Lindstedt
af Åkerbo häradsrätt dömts till ansvar och ersättningsskyldighet, för det
Lindstedt, i sammanhang därmed att han vräkt förre statkarlen Oskar
Eriksson Norén ur dennes tjänst, försett tre för Norén af föregående hus¬
bönder utfärdade orlofssedlar med bevis om vräkningsåtgärden, samt hä¬
radsrättens utslag blifvit af Svea hofrätt genom utslag den 8 mars 1904
fastställdt, hade Lindstedt hos Ivungl. Maj:t anfört besvär öfver liofrättens
utslag.
Dessa besvär äro numera pröfvade af Kung! Maj:t, som genom utslag
den 19 januari 1905 förklarat sig ej finna skal att göra ändring i hof-
rättens utslag.
I målets afgörande af Kungl. Maj:t deltogo sex justitieråd, af hvilka
fem justitieråd förenade sig om den mening, Kungl. Maj:ts utslag inne¬
håller, hvaremot ett justitieråd fann Lindstedts ifrågavarande förfarande
icke vara af beskaffenhet att till ansvar för honom föranleda, hvadan, med
ändring af domstolarnes beslut, Lindstedt af justitierådet befriades från
ansvar i målet.
Underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna handlingar.
Sedan krigshofrätten, på sätt min senast afgifna ämbetsberättelse (sid.
79—89) utvisar, den 17 december 1904 meddelat utslag på ett af krigs-
fiskalen, efter mitt förordnande, anställdt åtal mot konteramiralen Carl
Adam Magnus Hjulhammar och kommendörkaptenen af första graden Nils
Elias Anckers, för underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna hand¬
lingar, har berörda utslag, som delgifvits konteramiralen Hjulhammar den
27 december 1904 och kommendörkaptenen Anckers den 10 januari 1905,
vunnit laga kraft.
— 1906 —
3
Vägran att tillhandahålla en handling.
Efter angifvelse af köpmannen Anders Kasper Sundblad väcktes vid
Stockholms rådstufvurätt af allmän åklagare åtal mot John Gustaf En¬
ström för misshandel, hvarpå rådstufvurätten den 13 oktober 1904 med¬
delade utslag i målet. I en hit ingifven klagoskrift anmälte därefter En¬
ström, att förste stadsfiskalen i Stockholm Lars Stendahl, som för Enström
uppgifvit, att i berörda mål funnes en af Sundblad undertecknad angif-
vclsehandling, hvarpå åtalet grundats, likväl vägrat Enström att få del af
nämnda handling. I klagoskriften anfördes härom hufvudsakligen följ¬
ande: Det referat af angifvelsen, som vore intaget i rådstufvurättens proto¬
koll och soin lagts till grund för målet, vore icke öfverensstämmande
med angifvelsehandlingens innehåll. Enär det vore af betydelse för klag¬
anden att i besvär, som inom tjugu dagar efter rådstufvurättens omför¬
mäla utslags datum skulle vara ingifna i Svea hofrätt, angifvelsens rik¬
tiga innehåll blefve styrkt, ville klaganden påkalla min åtgärd gent emot
nämnda båda felaktigheter, felaktigheten i referatet samt vägran att gifva
klaganden del af angifvelsehandlingen. Klaganden begärde följaktligen,
att jag måtte från stadsfiskalen Stendahl infordra angifvelsehandlingen,
däraf klaganden sedan komme att begära afskrift. Beifrandet af de an-
mälta felaktigheterna påkallade ju infordrandet af angifvelsehandlingen
från Stendahl.
öfver klagoskriften inhämtade jag yttrande från stadsfiskalen Sten¬
dahl, hvilken i följd häraf inkom med förklaring, däri anfördes:
Stendahl hade icke till klaganden yttrat, att det funnes någon af
Sundblad undertecknad angifvelsehandling, hvarå det emot klaganden an¬
ställda åtalet skulle vara grundad!. Sundblad hade nämligen icke till
polisens detektivafdelning ingifvit någon skriftlig angifvelse, utan Sund¬
blad hade den 23 augusti 1904 personligen inkommit å detektivsta¬
tionen och till detektivkonstapeln Jan Erik Luckzén, som vid tillfället var
beordrad att emottaga meddelanden af allmänheten, muntligen till laga
åtal anmält, att Sundblad blifvit misshandlad af klaganden. Luckzén ut¬
frågade Sundblad, såsom alltid skedde, beträffande en del närmare om¬
ständigheter, hvarunder misshandeln skett, och däröfver gjorde Luckzén
en anteckning för att användas vid den vidare förundersökning, som möj¬
ligen komme att i ärendet företagas. Denna anteckning blef till bestyr¬
kande af den muntliga angifvelsens förekomst undertecknad af Sundblad.
Sedermera hade Sundblad hörts å detektivstationen af öfverkonstapeln
Viktor Hassler i närvaro af detektivkonstaplarne Carl Johan flärd och
- 1906 -
4
Carl August Welin, därvid Sundblad i detalj redogjort för hvad han lade
klaganden till last. Häröfver och öfver det sedermera med klaganden i
saken anställda förhör uppsattes å detektivafdelningen en rapport, som
måndagen den 29 berörda augusti ingifvits till poliskammaren, hvarest
klaganden samma dag vidare blifvit hord.
Den förut beskinna anteckningen, som Luckzén upptagit, kunde ej
betraktas såsom en offentlig handling, livilket däremot vore förhållandet
med den till öfverståthållareäinbetet ingifha och där handlagda rapporten.
Med föranledande af innehållet i denna rapport, som af öfverståt-
hållareämbetet för rannsakning med klaganden remitterats till Stockholms
rådstufvurätt, hade vederbörande allmänna åklagare begärt och undfått
stämning å klaganden till rådstufvurätten torsdagen den 8 september 1904
med yrkande om ansvar å klaganden för misshandel. Då målet sistnämnde
dag till handläggning förekom vid rådstufvurätten, hade såväl Sundblad
som klaganden varit personligen närvarande. Såsom af protokollet fram-
ginge, hade därvid Sundblad, sedan polisrapporten föredragits, förmält,
att han vidhölle riktigheten af sin i rapporten affattade angifvelse.
Uti polisrapporten, som läge till grund för allmänna åklagarens an-
svarsyrkande i målet, funnes således Sundblads angifvelse affattad, och i
rådstufvurättens protokoll vore samma angifvelse af Sundblad vitsordad.
Uti polisrapporten och rådstufvurättens protokoll i målet hade klaganden
följaktligen att söka angifvelsens innehåll och icke å detektivstationen,
hvilkens anteckningar i berörda sak, i enlighet med hvad sålunda anförts,
icke vore att betrakta såsom offentliga handlingar.
I förklaringen uppgafs vidare, att, sedan klaganden — med för¬
mälan att stadsfiskalen Stendahl på klagandens begäran att erhålla del af
den utaf Sundblad undertecknade originalhandlingen till den angifvelse
mot klaganden angående misshandel, hvarom rapport den 29 augusti 1904
ingifvits till poliskammaren, vägrat att låta klaganden taga del af nämnda
handling — anhållit hos öfverståthållareämbetet för polisärenden, det äm¬
betet matte ålägga Stendahl att till genomläsande och, om klaganden så
funne för godt, för erhållande af afskrift eller för fotografering däraf
ställa till klagandens förfogande nämnda originalhandling, så hade öfver¬
ståthållareämbetet efter inhämtande af yttrande från stadsfiskalen G. Lid¬
berg enligt resolution den 28 oktober 1904 ej funnit skäl bifalla klagan¬
dens ansökan.
Stadsfiskalen Stendahl hemställde slutligen i förklaringen, att klago¬
skriften ej måtte till någon min åtgärd föranleda.
Jag aflat därpå till öfverståthållareämbetet en skrifvelse, däri jag med
anledning af hvad förklaringen innehölle därom, att öfverståthållareämbetet
- 1900 -
5
é
ej funnit skäl att bifalla eu af klaganden bos ämbetet framställd anhållan
att fa taga del af ifrågavarande handling, anmodade ämbetet att till mig
inkomma med vederbörandes yttrande, I följd häraf inkom polismästaren
Teodor Hintze med förklaring, däri polismästaren, med förmälan att han
å öfverståthållareämbetets vägnar handlagt det i min skrifvelse afsedda
ärendet, anförde, att då den af klaganden åsyftade handlingen bestode i
anteckningar, som verkställts å polisens detektiva afdelning, och öfverståt-
hållareämbetet ansåge sådana anteckningar icke vara att betrakta såsom
handlingar, af hvilka klaganden enligt tryckfrihetsförordningen hade rätt
att taga del, ämbetet ej funnit sig böra bifalla klagandens begäran.
Vid denna förklaring var fogad öfverståthållareämbetets för polisären¬
den ifrågavarande resolution af den 28 oktober 1904 samt handlingarna
i omförmälta ärende.
Uti afgifna påminnelser erinrade klaganden:
Stadsfiskalen Stendahl anförde i sin förklaring, att det icke till klag¬
anden af Stendahl yttrats, att det funnes eu sådan af Sundblad under¬
tecknad angifvelsehandling, som ärendet rörde. Detta vore sant, men det
vore blott en half sanning. Klaganden hade vid tillfället begärt att få
tala vid Stendahl, men det hade förvägrats klaganden, och i stället hade
den poliskonstapel, med hvilken klaganden samtalade, begärt, att klagan¬
den skulle nämna sitt ärende, hvarpå poliskonstapeln skulle tala vid Sten¬
dahl. Klaganden gjorde äfven så. Efter något parlamenterande, hvarunder
nämnde konstapel minst två gånger gått in till Stendahl, hade konstapeln
slutligen återkommit och sagt, att Stendahl yttrat, att|'det visserligen
funnes eu sådan angifvelsehandling, men att klaganden ej finge del af
densamma.
Af stadsfiskalen Stendahls förklaring framginge, att han förmenade,
att den af Sundblad enligt Stendahls uppgift undertecknade, af polisen
uppsatta och detaljerna af angifvelsen innehållande skriften icke skulle
vara en sådan skrift, som klaganden åsyftat, ej heller en offentlig hand¬
ling. Men att just själfva undertecknandet, som af Sundblad verk¬
ställts, gifvit sådan karaktär åt handlingen, vore ju själfklart. Genom att
Sundblad undertecknat handlingen hade den fått samma giltighet och
karaktär, som om Sundblad uppsatt den egenhändigt. Och att eu af an-
gifvaren undertecknad angifvelsehandling, när åtal på grund af densamma
komme till stånd, vore en offentlig handling, det vore ju en själfklar sak.
Denna anmärkning gällde ock gent emot öfverståthållareämbetets mo¬
tivering af dess beslut i saken.
Med anledning af att på en af klaganden inför rådstufvurätten till
Sundblad framställd fråga, afsedd att just pröfva hans förhållande till den
— 1900 —
6
i polisrapporten befintliga bristfälligheten i sanningen, det af Sundblad
svarats, »att det gått så fort vid tillfället» (för våldets öfvande), »att han
icke kunde minnas riktigt», hvarigenom Sundblad i alla händelser visade
sig vilja draga nytta, af den i polisrapporten befintliga, mindre sannings¬
enliga uppgiften om förloppet vid det tillfälle, då våldet förekom, och
enär det för ärendets fullständiga utredning och sanningens ådagaläggande
alltså vore af betydelse, att de af Sundblad omedelbart efter våldet hos
eller inför polisen lämnade och af Sundblad efter deras affattning under¬
tecknade uppgifter komme till synes och blefve kända i det mål, som vore
anhängig^ emot klaganden, och däri besvär af klaganden ingifvits till Svea
hofrätt den 2 november 1904, samt alldenstund det ovillkorligen måste
vara parts lagliga rätt att få del af och gent emot sedermera framkom¬
mande oriktiga uppgifter få till sanningens bestyrkande begagna sig af
den utaf angifvaren undertecknade angifvelsehandlingen, anhölle klaganden,
att jag måtte fästa sådant afseende vid hans anmälan, att handlingen
blefve för klaganden tillgänglig och felaktigheterna i fråga beifrade.
* *
*
Uti förevarande ärende kunde sålunda anses upplyst, att Sundblad
den 23 augusti 1904 inställt sig å detektiva polisens station här i staden
och för den å stationen tjänstgörande poliskonstapeln muntligen angifvit
klaganden till åtal för misshandel, som klaganden skulle begått mot
Sundblad; att bemälte poliskonstapel utfrågat Sundblad beträffande åt¬
skilliga närmare omständigheter, under hvilka misshandeln skett, och här¬
öfver gjort eu anteckning, hvilken undertecknats af Sundblad; att stads-
fiskalen Stendahl, hos hvilken klaganden anhållit att få taga del af den
utaf Sundblad undertecknade handling, däri Sundblads angifvelse vore
upptecknad, vägrat att till denna anhållan lämna bifall; samt att, sedan
klaganden hos öfverståthållareämbetet för polisärenden sökt, att Stendahl
måtte af öfverståthållareämbetet varda ålagdt att ställa nämnda handling
till klagandens förfogande för erhållande af afskrift däraf eller för den¬
sammas fotograferande, öfverståthållareämbetet, enligt resolution den 28
oktober 1904, ej funnit skäl bifalla ansökningen.
Att en till offentlig åklagaremyndighet ingifven skriftlig angifvelse
om begånget brott är en sådan handling, af hvilken enligt 2 § 4 momentet
tryckfrihetsförordningen en hvar äger att taga de], lärer få anses vara
uppenbart. Med en dylik handling måste emellertid efter min uppfattning
i detta afseende likställas en af åklagaremyndigheten verkställd och af an¬
gifvaren underskrifven uppteckning af en hos myndigheten muntligen gjord
— 1906 —
7
angifvelse om brott. Äfven om man beträffande en sådan uppteckning,
hvilken ej blifvit af angifvaren undertecknad, skulle kunna med fog göra
gällande den uppfattningen, att handlingen allenast utgjorde en myndig¬
hetens enskilda minnesanteckning och sålunda ej vore att anse såsom eu
offentlig handling, lärer dock riktigheten af eu dylik uppfattning gifvet
vara utesluten i det fall, då handlingen blifvit af angifvaren undertecknad.
I själfva verket torde det väl ej kunna göras någon skillnad i sak emellan
det fall, att till en offentlig åklagaremyndighet af någon ingifves en på hans
föranstaltande uppsatt och af honom undertecknad skriftlig angifvelse om
brott, och det, att någon låter myndigheten uppteckna innehållet af en utaf
honom muntligen framförd angifvelse och därpå förser uppteckningen med
sin underskrift. Såväl den ena som den andra handlingen måste enligt
mitt förmenande falla under de i 2 § 4 momentet tryckfrihetsförordningen
lämnade föreskrifter angående offentliga handlingars tillhandahållande åt
allmänheten.
På grund häraf fann jag öfverståthållareämbetets omförmälta resolu¬
tion, så vidt genom densamma förvägrats klaganden att få taga del af
den utaf Sundblad underskrifna uppteckningen af dennes den 23 augusti
1904 å detektiva polisens station muntligen framställda angifvelse mot
klaganden, stå i strid med nämnda lagrum, och jag kunde följaktligen ej
fästa afseende å hvad polismästaren Hintze uti den af honom afgifna för¬
klaringen anfört.
För ifrågavarande resolution var polismästaren Hintze, hvilken å öfver¬
ståthållareämbetets vägnar meddelat densamma, ansvarig; och som polis¬
mästaren vid meddelandet af resolutionen brutit emot 2 § 4 momentet
tryckfrihetsförordningen och sålunda jämlikt samma lagrum gjort sig för¬
fallen till ansvar såsom för tjänstens försummelse, uppdrog jag åt advo¬
katfiskal vid Svea hofrätt att för berörda ämbetsfel ställa polismästaren
Hintze under åtal inför hofrätten, därvid advokatfiskal^! skulle å polis¬
mästaren yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet.
På det åtal, som i enlighet härmed blef emot polismästaren Hintze
anställdt, meddelade hofrätten utslag den 9 maj 1905. Hofrätten utlät sig
däri: Enär ifrågavarande af Sundblad undertecknade skrift vore att anse
såsom sådan hos offentlig myndighet förvarad, till kriminellt mål hörande
handling, hvartill enligt 2 § 4 momentet tryckfrihetsförordningen fri till¬
gång skall hos vederbörande myndighet lämnas en hvar, som begär däraf
taga del; förty och då följaktligen omförmälta af polismästaren Hintze å
öfverståthållareämbetets vägnar meddelade resolution vore mot tryckfrihets¬
förordningens nämnda föreskrift stridande, och Hintze, såsom ansvarig för
beslutet, genom detsamma gjort sig, likmätigt samma lagrum, förfallen till
— nios —
8
ansvar såsom för tjänstens försummelse, pröfvade hofrätten rättvist, jämlikt
25 kapitlet 17 § strafflagen, döma Bintze för försummelse i ämbetet att
bota 50 kronor.
I hofrättens utslag sökte polismästaren Hintze ändring genom besvär
bos ’ Kung!. Maj:t. Genom utslag den 25 juli 1905 har emellertid Kungl.
Maj:t förklarat sig ej finna skäl att göra ändring i hofrättens utslag.
Attesterande af räkning å arbete för statens järnvägar, innan
samma arbete blifvit utfördt.
Med en hit insänd, den 6 november 1904 dagtecknad klagoskrift öfver-
lämnade redaktören Gustaf Rosén till mig en af två personer till riktigheten
bestyrkt afskrift af en bland femte distriktets af statens järnvägar räken¬
skaper förvarad, med därå verkställda anteckningar så lydande räkning:
»Statens järnvägstrafik till J. Tjernberg,
Kronor
|
öre
|
34
25
|
75
80
|
1903
Dec.
11
Västerhus hållplatskur.
An omdrifning af 99,3 kvm. väggpanel å 0,35.
» d:o » 25,8 » golf » 1,00.
Kronor
Säger sextio kronor 55 öre.
kitt. B 6 a kr. 60: 55.
Riktigheten intygas:
L. Marcus.
Utbetalas:
B. H. Santesson.
Kvitteras:
./. Tjernberg.
Armod å banafd. i Luleå den 17 dec. 1903.
Er andt.»
60
55
I klagoskriften anförde Rosén, bland annat: Det arbete, som i ofvan
intagna räkning angifvits såsom verkställdt den 11 december 1903, hade
icke ens varit påbörjadt- den 25 oktober 1904, och torde icke vid tiden
för klagoskriftens insändande vara det. Räkningen vore alltså falsk. Räk¬
ningens riktighet hade intygats af baningenjören vid statens järnvägar
Louis Lesser Marcus, och beloppet hade utanordnats af hans närmaste för¬
man, bandirektören Fritz Bernhard Hugo Santesson. Huruvida Tjernberg
kvitterat räkningen, kände Rosén icke, och Rosén visste ej heller, hvem
— 1906 —
9
som tillgodogjort sig penningarna. Om Marcus uppburit ifrågavarande
belopp, hade han gjort sig skyldig till brott emot 25 kapitlet 12 § straff¬
lagen. Hade Marcus icke tillgodogjort sig det belopp, som den falska räk¬
ningen upptoge, så hade han genom att bestyrka riktigheten af en falsk
räkning enligt Roséns förmenande gjort sig skyldig till brott emot 16 § i
strafflagens 25 kapitel.
Med anledning af hvad Rosén anfört anhöll han, att jag måtte för¬
ordna om åtal mot baningenjören Marcus, för hvad denne kunde hafva
latit komma sig till last.
0 Sedan jag i skrifvelse till järnvägsstyrelsen anmodat densamma att
lian baningenjören Marcus infordra yttrande öfver klagoskriften, insände
styrelsen till mig eu af Marcus afgifven, den 22 november 1904 dagteck-
nad förklaring, däri Marcus anförde följande:
Sedan ett tiotal ar tillbaka hade eu snickare J. Tjernberg från Arnäs
vid Örnsköldsvik användts i järnvägens tjänst för att utföra en del större
och mindre timmermansarbeten inom 22 bansektionen. Så snart årets an¬
slagsmedel blifvit bekanta, både vederbörande banmästare fått skrifvelse
med uppgift å de snickeriarbeten, som under året skolat utföras; och hade
nämnde Tjernberg i regel, banmästareafdelning efter banmästareafdelning,
rest och verkställt dessa arbeten.
Som bekant erhölles anslagsmedel för statens järnvägars underhåll
endast för ett ar i sänder, och det belopp af ett anslag, som icke med
december månads utgång vore förbrukadt, finge icke ett påföljande år af
järnvägen disponeras.
Bland aibeten, som för ar 1903 varit bestämda att utföras, hade äfven
varit panel- och goffomdrifning i Västerhus hållplatskur, och i kostnads-
staten för samma år hade jämväl funnits ett anslagsbelopp härför. Ar¬
betet aterfunnes också pa en af Marcus utfärdad promemoria till Tjernberg.
I medlet af december 1903 hade emellertid Tjernberg icke medhunnit att
utföra nämnda arbete i Västerhus, och han hade därför hos Marcus an¬
hållit att få verkställa detsamma omedelbart efter helgen (jul och nyår).
Som anslagsmedlen å den littera, dit arbetet i fråga hörde (litt. B 6 a),
nämnda år lämnat betydligt öfverskott, under det att det däremot varit
högst osannolikt, att arbetet skulle kunna utföras följande år för — då
ännu obestämda —- anslagsmedel för diverse arbeten å samma littera,
hade Marcus önskat att af arets anslagsmedel för ifrågavarande arbete re-
servera de medel, som enligt öfver en skommet arbetsbeting erfordrades
lör arbetets utförande. För detta ändamål aftalades med Tjernberg, att
denne skulle kvittera en räkning a det belopp, 60 kronor 55 öre, som
arbetet skulle komma att kosta, men icke erhålla likvid för räkningen,
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 190G års Riksdag. 2
10
förrän arbetet blifvit utfördt. Så både äfven skeft, och till betryggande af
statens rätt både vidtagits det försiktighetsmått, att beloppet — som på
grund af räkningen utanordnats och tillsändts underkassören vid denna
bansektion — i samma stund räkningen kvitterades, deponerades hos
nämnd- underkassör, stationsskrifvaren W. Unge i Örnsköldsvik. Denne
lämnade i stället Tj<rnberg ett depositionsbevis på beloppet, hvithet bevis
Tjernberg ännu innehade. Nämnda penningbelopp hade således ° aldrig
varit i Tjernbergs ägo, utan vore fortfarande i underkassörens vard för
statens räkning och kunde inlevereras till femte distriktets hufvudkassa,
för den händelse att det åsyftade arbetet emot förmodan icke under år
1904 skulle komma att af Tjernberg utföras.
Att arbetet i Västerhus ännu icke blifvit utfördt, hade följande grund.
Såsom nämnts, gjordes den o in handlade transaktionen under särskilda
förbehåll, att Tjernberg snarast möjligt efter helgen skulle utföra snickeri¬
arbetet. Emelieitid hade Tjernberg insjuknat strax pa nyaret, och derå
hinder tillstötte för honom, så att han ej förrän i mars 1904 infunnit sig
hos Marcus. Då hade redan järnvägsstyrelsens beslut rörande arbeten för
år 1904 blifvit Marcus delgifvet. Af den fastställda underhållsstaten för
detta år hade framgått, att derå af arbetena voro af långt viktigare slag
än omdrifningen af en hållplatskur. Marcus hade da till alla sina hall¬
mästare utsändt en uppgift å 1904 års arbeten, häruti äfven angafs nu
ifrågavarande, från föregående år uppskjutna arbete i Västerhus. Detsamma
återfunnes likaledes å en promemoria till Tjernberg. Med hänsyn till ar¬
betenas olika vikt och betydelse hade Marcus dock ansett sig höra be¬
stämma, att Tjernberg sist skulle utföra snickeriarbetena å linjen Mellan-
sel—Örnsköldsvik, på hvilken handel Västerhus vore beläget. Vid tiden
för förklaringens afgifvande hölle också Tjernberg på med timmerarbeten
i Örnsköldsvik, och Västerhus vore hans nästa arbetsplats.
Då, såsom redan framhållits, ändamålet med Marcus’förfaringssätt ute¬
slutande vant att på ett praktiskt sätt lösa en på säregna förhållanden
beroende uppgift, då genom samma förfarande hvarken statens eller en¬
skilds rätt kränkts, eller egen fördel eller annans gynnande därmed åstad¬
kommits, och då fullt betryggande försiktighetsmått i alla afseende!^ här¬
vid iakttagits, ansåge Marcus sig kunna stämpla angifvelsen i fråga såsom
lindrigast sagdt obefogad. Om någon felaktighet i tjänsten skulle kunna
läggas Marcus till last, så måste denna i alla händelser endast pell alle¬
nast hänföras till formen — därvid dock vore att märka, att man i Mai eu»
yrke och hans tjänst mången gång måste se mera till det praktiskt lämp¬
liga än till det minutiöst formella.
— 1906 —
11
På grund af hvad Marcus anfört hemställde lian, att angifvelsen icke
måtte till någon min åtgärd föranleda.
Vid denna förklaring voro såsom bilagor fogade följande handlingar,
nämligen:
l:o) »Transumt.
Till banmästarne vid 22 sektionen.
Härmed meddelas Eder en uppgift på de arbeten, som å litt. B 6 och
B 7 äro afsedda att innevarande sommar utföras.
B 6 a Selsjön: Hus n:r 3: Yttertaket belägges med plåt.
Västerhus: Panelomdrifning och lasering samt golfomläggning.
Örnsköldsvik den 21/3 03.
L. Marcus.
Från härstädes företedd kopiebok rörande från baningenjörsexpedi-
tionen i Örnsköldsvik utgående tjänsteskrifvelser under tiden 6 augusti
1901 till 28 augusti 0 1903 i transumerade delar rätt afskrifvet, betygas,
Örnsköldsvik i Norra Ångermanlands öfre fögderis kronofogdekontor den
22 november 1904.
R. Westman»;
2:o) »Transumt.
Till snickare J. Tjernberg.
Härmed följer en uppgift å snickeriarbetena vid 22 sektionen för år
1903:
Aspeå: Hus n:r 1: Panelomdrifning i expedition och stationsmästarens
våning.
Väster hus hållplatskur: Panelomdrifning och golfomläggning.
Örnsköldsvik d. 14/4 03.
L. Marcus.
Från härstädes företedt original i transumerade delar rätt afskrifvet,
betygas, Örnsköldsvik i Norra Ångermanlands öfre fögderis kronofogde¬
kontor den 22 november 1904.
R. Westman»;
3:o) »På begäran af baningenjör L. Marcus får jag härmed på heder
och samvete och under edlig förpliktelse intyga, att ett belopp af kronor
1906 —
12
60: 55, utgörande likvid för eu af snickare J. Tjernberg utställd räkning
för omdrifning i Västerhus hållplatskur, den 19 dec. 1903 af Tjernberg
hos mig utkvitterats men på order af Marcus icke till Tjernberg utbe¬
talats, utan alltsedan samma tidpunkt varit och fortfarande är hos mig i
egenskap af underkassör vid 22 bansektionen mot bevis till Tjernberg
deponeradt, för att af denne lyftas, så snart från Marcus meddelande till
mig ingått, att nämnda arbete fullbordats. Örnsköldsvik den 17 nov. 1904.
Wald. Unge,
Stationsskrifvare och underkassör».
W. Unges egenhändiga namnteckning bevittna:
Gottfr. Möllerstén. C. A. Rosenqvast»;
4:o) »Afskrift.
Statens järnvägar. Meddelande från Örnsköldsviks station den 19/12
1903.
För J. Tjernbergs räkning finns hos mig deponerade kr. 60: 55.
Wald. Unge.
Från härstädes företedt original rätt afskrifvet, betygas, Örnsköldsvik
i Norra Ångermanlands öfre fögderis kronofogdekontor den 22 novem¬
ber 1«904.
R. Westman»;
5:o) »Transumt.
Till banmästarne vid 22 sektionen.
Härmed meddelas eder uppgift å diverse arbeten, som skola utföras
innevarande år.
B 3 c. Anläggande af en öppen trumma å linjen Mn—Svd.
Norrfors: Panelomdrifning och målning.
Västerhus: d:o d:o d:o.
Örnsköldsvik d. 18/3 04.
L. Marcus.
Från härstädes företedd kopiebok rörande från baningenjörsexpeditio-
nen i Örnsköldsvik utgående tjänsteskrifvelser under tiden från den 29
augusti 1903 tills dato i transumerade delar rätt afskrifvet, betygas, Örn¬
sköldsvik i Norra Ångermanlands öfre fögderis kronofogdekontor den 22
november 1904.
R. Westman»; och
— 1906 —
13
6:o) »Transumt.
Till snickare J. Tjernberg, Örnsköldsvik.
Härmed meddelas eder uppgift å årets snickeriarbeten inom 22 sek¬
tionen :
Österås: Panelomdrifning i expedition och bagagerum samt i stations-
mästarens våning.
Norrfors: Panelomdrifning i väntkuren.
Västerhus: d:o d:o d:o
Örnsköldsvik den 31 mars 1904.
L. Marcus.
Från härstädes företedda originalskrjfvelsen i transumerade delar rätt
afskrifvet, betygas, Örnsköldsvik i Norra Ångermanlands öfre fögderis krono¬
fogdekontor den 22 november 1904.
R. Westman.»
Sedan klaganden i ärendet afgifvit påminnelser, däruti lian med an¬
ledning af Marcus’ yttrande, att i Marcus’ yrke och i hans tjänst man
mången gång måste se mera till det praktiskt lämpliga än till det minutiöst
formella, anförde, att ingen baningenjör före Marcus torde hafva gått till
väga såsom denne, inkom Marcus med en ytterligare skrift, däri han på¬
stod, att denna klagandens uppgift vore alldeles oriktig, i det att liknande
förfaringssätt som det nu ifrågavarande åtskilliga gånger praktiserats af
både förmän och kamrater vid statens järnvägar.
* , *
'$■
Af den utredning, som sålunda i ärendet blifvit förebragt, framgick,
att sedan det blifvit bestämdt, att under år 1903 panel- och golfomdrif-
ning i Västerhus hållplatskur skulle verkställas, och detta reparationsarbete
uppdragits åt snickaren J. Tjernberg, samma arbete icke blifvit under året
utfördt af den anledning, att Tjernberg icke medhunnit arbetet, men att
det oaktadt å en räkning, däri statens järnvägstrafik under den 11 december
1903 för. det ifrågavarande reparationsarbetet debiterats 60 kronor 55 öre,
baningenjören Marcus, oaktadt han haft vetskap om att arbetet ej varit
utfördt, tecknat intyg om räkningens riktighet, hvarefter det debiterade
beloppet enligt anteckning å räkningen utanordnats och därpå af Tjern¬
berg å räkningen kvitterats. Enligt hvad jag varit i tillfälle att inhämta,
- 1906 -
14
både räkningen i detta skick bilagts femte järnvägsdistriktets räkenskaper
för december månad år 1903 såsom verifikation af ett belopp af 60 kronor
55 öre, som i berörda räkenskaper upptagits såsom varande under nyss¬
nämnda månad utbetalt för omförmälta reparationsarbete. Medelst intyg
hade emellertid Marcus i ärendet styrkt, att enligt af honom gifna order
beloppet ej blifvit till Tjernberg utbetalt utan allt sedan den 19 december
1903, eller samma dag det af Tjernberg utkvitterats, varit och ännu den
17 december 1904 var deponeradt hos underkassören vid 22 bansektionen
för att af Tjernberg lyftas, så snart från Marcus meddelande ingått till
underkassören, att det ifrågakomna reparationsarbetet fullbordats. Enligt
hvad Marcus i sin förklaring uppgifvit, var arbetet den 22 november 1904
ännu icke verkställdt, men af hvad Marcus i förklaringen i öfrigt anfört
syntes framgå, att arbetets verkställande var nära förestående.
Jag ansåg det vara uppenbart, att baningenjören Marcus, då han å
tjänstens vägnar intygat riktigheten af ifrågavarande räkning, oaktadt han
varit medveten om att så ej varit förhållandet, förfarit felaktigt i tjänsten.
Visserligen var det utredt, att det oriktiga intyget ingalunda meddelats i
uppsåt att tillskynda Marcus eller annan person någon orättmätig fördel,
och, så vidt i ärendet blifvit upplyst, kunde det jämväl antagas, att någon
skada i öfrigt genom Marcus’ felaktiga förfarande ej uppkommit; men jag
fann ändock det af Marcus begångna tjänstefelet vara af den beskaffenhet,
att det ej borde undgå laga beifran. Det torde icke behöfva närmare
utvecklas, af hvilken vikt för ett behörigt handhafvande af kontrollen
öfver en medelförvaltning det är, att de handlingar, hvilka såsom verifika¬
tioner bifogas räkenskaperna öfver samma förvaltning, utvisa förhållandena,
sådana de i verkligheten äro, och icke innehålla däremot stridande upp¬
gifter. Därest ett sådant förfarande, som det nu anmärkta, finge till¬
fälle att opåtaldt utbreda sig inom en förvaltning och sålunda i viss män
vinna häfd, kunde tillika fara uppkomma för bedrägerier och försnill¬
ningar af allehanda slag.
" Hvad baningenjören Marcus till sitt försvar anfört i fråga om anled¬
ningen till hans ifrågavarande tillvägagångssätt fann jag ej förtjäna afseende,
och den af honom lämnade uppgiften, att ett förfarande liknande det af
Marcus använda skulle åtskilliga gånger användts af hans förmän och
kamrater vid statens järnvägar, utgjorde för mig en ytterligare anledning
att ej låta Marcus’ ifrågavarande tjänstefel förblifva onäpst.
Jag aflat fördenskull till Konungens befallningshafvande i Västernorr-
lands län en skrifvelse med anhållan om förordnande af en åklagare,
hvilken i enlighet med eu vid berörda skrifvelse fogad instruktion för
åklagaren hade att vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra
— 1906 —
15
och utföra åtal mot baningenjören Marcus för det fel i tjänsten, denne,
på sätt ofvan utvecklats, låtit komma sig till last, därvid åklagaren borde
å Marcus yrka ansvar efter 25 kapitlet 17 § strafflagen.
På grund häraf blef åtal emot baningenjören Marcus anställdt inför
rådstufvurätten i Örnsköldsvik, som meddelade utslag i målet den 13 juni
1905. Rådstufvurätten utlät sig däri beträffande hufvudsaken: Enär Marcus
å tjänstens vägnar intygat riktigheten af den i målet åberopade, af snickaren
Tjernberg utställda räkning å 60 kronor 55 öre å för statens järnvägar
verkställdt arbete, ehuru Marcus haft vetskap om att ifrågavarande arbete
ej varit utfördt, samt räkningens belopp därefter af vederbörande utanord-
nats och af Tjernberg kvitterats äfvensom såsom utbetalt i järnvägens
räkenskaper upptagits, pröfvade rådstufvurätten, enär Marcus genom att
bestyrka riktigheten af räkningen måste anses hafva oriktigt förfarit, jäm¬
likt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist döma Marcus att för oförstånd i
tjänsteutöfning höta 20 kronor.
Angående ett af åklagaren under målets handläggning af rådstufvu¬
rätten framställdt yrkande om ersättning för uppvaktningen i målet för¬
klarade rådstufvurätten i utslaget samma yrkande, såsom icke i stäm¬
ningen upptaget, icke kunna bifallas.
Om detta utslag voro rådstufvurättens ordförande och två dess
ledamöter ense, hvaremot en i målets pröfning jämväl deltagande tillför¬
ordnad ledamot af rätten var af skiljaktig mening och yttrade: »Ehuru
svaranden i enlighet med hvad åklagaren anfört måste anses hafva för¬
farit felaktigt, då han å tjänstens vägnar attesterat riktigheten af ifråga-
komna, af J. Tjernberg utställda räkning, oaktadt däri angifna arbete,
svaranden veterligen, vid attestens åtecknande icke varit utfördt, finner
jag dock, på grund af att hvad svaranden såsom skäl för sitt ifråga¬
varande förfarande anfört vinner stöd af hvad i målet förekommit, samt
på grund af de åtgärder, svaranden, enligt hvad han visat, vidtagit till
förekommande af att genom den oriktiga attesteringen förlust blefve sta¬
tens järnvägsförvältning tillskyndad, äfvensom af hvad för öfrigt i målet
förekommit, svarandens förstberörda förfarande icke kunna såsom oförstånd
i tjänsten anses, hvadan den af åklagaren mot svaranden i målet förda
talan varder af mig ogillad; skolande statsverket själft vidkännas kost¬
naderna för åtalets utförande.»
Sedan baningenjören Marcus hos Svea hofrätt anfört besvär öfver
rådstufvurättens utslag, har hofrätten medelst utslag den 28 juli 1905
förklarat sig ej finna skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget.
I hofrättens utslag har baningenjören Marcus sökt ändring genom be¬
svär hos Kungl. Maj:t. Dessa besvär äro på Kung! Maj:ts pröfning beroende
- 1906 -
16
Fråga om afdrag för häktningstid vid verkställighet af
straffarbete.
Af ett till mig insändt transumt af rådstufvurättens i Sala dombok
för den 20 februari 1905 inhämtade jag, att rådstufvurätten genom då
meddeladt utslag, under åberopande af 20 kapitlet 1 och 14 §§ strafflagen,
dömt stenarbetaren Anders Gustaf Jonsson, för första resan stöld, att hållas
till straffarbete fyra månader, och därvid tillika förklarat, att, jämlikt 4
kapitlet 9 § strafflagen, af nämnda straff skulle anses verkställd så stor
del, som svarade mot Jonssons hållande i rannsakningshäkte under 21
dagar.
Enligt hvad berörda transumt vidare utvisade, hade Konungens
befallningshafvande i Västmanlands län i anledning af rådstufvurättens
ifrågavarande utslag den 23 februari 1905 meddelat en verkställighets-
resolution af följande lydelse: »År 1905 den 23 februari har Anders
Gustaf Jonsson från Nors socken inför Konungens befallningshafvande för¬
klarat sig nöjd med detta utslag och villig att undergå den ådömda be¬
straffningen. Straffet, som fördenskull genast börjar, verkställes i enrum
och skall efter föreskrifvet afdrag sluta den trettonde (13) maj 1905 (fem),
dock med iakttagande af de i 3 § lagen den 1 juli 1898 stadgade förbe¬
håll. Västerås slott i landskansliet som ofvan.
Claes Wersäll.
* *
*
Herman Uddén.»
Den af Konungens befallningshafvande sålunda meddelade verkställig-
hetsresolutionen fann jag vara felaktig. Af skäl, som jag närmare ut¬
vecklat i särskilda framställningar dels i min ämbetsberättelse till 1904
års Riksdag (sid. 94 o. f.) dels ock i ämbetsberättelsen till 1905 års Riks¬
dag (sid. 144 o. f.), ansåg jag nämligen, att vid verkställighet af ifråga¬
varande utslag rätteligen bort så förfaras, att först den ådömda straffarbets¬
tiden, 4 månader, utlagts från den dag, straffet skolat taga sin början,
eller den 23 februari, hvarigenom såsom preliminärt bestämd slutdag
erhållits den 23 juni 1905, och att därefter afräknats 10 dagar, motsvar¬
ande den tid, hvarunder Jonsson för rannsakning hållits häktad. Tiden
från och med den 23 februari till den 13 juni komme följaktligen att
angifva det straffarbete, som Konungens befallningshafvande haft att i
- 1906 -
17
detta fall låta den dömde undergå, och genom afdrag af en fjärdedel af
denna tid, eller 28 dagar, hade såsom definitiv slutdag för bestraffningen
rätteligen erhållits den 16 maj 1905.
I ett under år 1904 förekommet fall af liknande beskaffenhet med
det nu ifrågavarande hade Konungens befallningshafvande icke heller för¬
farit i enlighet med den uppfattning af hithörande stadganden, som jag
funnit vara den riktiga. I en den 31 december 1904 till Konungens be¬
fallningshafvande aflåten ämbetsskrifvelse hade jag därför, under hän¬
visande till livad af mig härutinnan blifvit anfördt i ämbetsberättelsen till
1904 års Riksdag, utvecklat, huru enligt min åsikt Konungens befallnings¬
hafvande bort i det då föreliggande fallet förfara, hvarförutom jag uttalat
den förväntan, att Konungens befallningshafvande måtte i dylika fall för
framtiden tillämpa den uppfattning, jag framställt.
Konungens befallningshafvande fann sig emellertid, såsom af den
angående Jonsson meddelade verkställighetsresolutionen framgick, fort¬
farande böra använda det af mig såsom felaktigt betecknade förfarings¬
sättet, hvarom Konungens befallningshafvande i en den 23 februari 1905
till mig aflåten skrifvelse lämnade mig underrättelse.
Enligt min uppfattning hade Konungens befallningshafvande genom
att vid bringande till verkställighet af den Jonsson ådömda bestraffningen
gå till väga på ett sätt, som jag ansåg icke låta förena sig med en riktig
tolkning af gällande lag, begått fel i sitt ämbete, helst Konungens befall¬
ningshafvande uti ofvannämnda skrifvelse icke framställt något skäl för
riktigheten af sitt förfarande; och jag fann mig så mycket mindre kunna
underlåta att beifra detta ämbetsfel, som det kunde befaras, att felet
eljest vunne efterföljd hos andra verkställande myndigheter, hvarigenom
en anstötlig olikhet i lagtillämpning komme att uppstå.
Jag uppdrog fördenskull åt advokatfiskal en vid Svea hofrätt att för
ifrågavarande ämbetsfel ställa landshöfdingen Claös Richard Wersäll och
landssekreteraren Herman Leonard Udden, såsom ansvarige för Konungens
befallningshafvandes anmärkta beslut af den 23 februari 1905, under åtal
inför hofrätten, därvid advokatfiskal borde å dem yrka ansvar efter lag
och sakens beskaffenhet. Advokatfiskalen skulle därjämte i målet fram¬
ställa det yrkande, att hofrätten måtte förplikta Konungens befallnings¬
hafvande att angående Jonssons omförmälta bestraffning meddela ny verk¬
ställig!] etsresolution, öfverensstämmande med den uppfattning, jag i det
föregående utvecklat.
På det åtal, som af advokatfiskalen i enlighet härmed anställdes, med¬
delade hofrätten, efter föregången skriftväxling, utslag den 20 juni 1905,
därvid hofrätten utlät sig, att enär landshöfdingen Wersäll och lands-
Justitieombudsmannens embetsberättelse Ull 1906 års Riksdag. 3
18
sekreteraren Ucldén icke kunde anses hafva i förevarande hänseende gjort
sig skyldige till ämbetsfel, blefve den emot dem i målet förda ansvarstalan
af hofrätten ogillad. Yrkandet om förpliktelse för Konungens befallnings¬
hafvande att angående Jonssons bestraffning meddela nytt verkställighets-
beslut fann hofrätten icke, i den ordning hvari detsamma blifvit väckt, till
någon hofrättens åtgärd föranleda.
Då jag fann mig icke kunna åtnöjas med den utgång, åtalet erhållit
genom hofrättens utslag, uppdrog jag åt advokatfiskalen att däri söka
ändring genom besvär hos Kungl. Maj:t. Advokatfiskalen skulle därvid
fullfölja det hos hofrätten framställda ansvarspåståendet, men vid det för¬
hållande, att Jonsson dåmera blifvit efter undergången bestraffning frigifven,
fann jag hofrättens utslag i öfrigt icke böra dragas under Kungl. Maj:ts
pröfning.
De af advokatfiskalen i enlighet härmed anförda besvären äro ännu
icke af Kungl. Maj:t pröfvade.
Fråga om preskription af straff för rymning.
Uti en hit ingifven, den 20o november 1904 dagtecknad skrift anförde
extra ordinarie hofrättsnotarien Ake Hjort följande:
Såsom af en vid skriften fogad handling framginge, hade öfversten
och chefen för Södra skånska infanteriregementet, grefve Sixten Lewen-
haupt genom regementsorder den 18 november 1904 ådömt muraren
Frans August Olsson Bergqvist åtta dagars sträng arrest, som Bergqvist
vid tiden för klagoskriftens ingifvande aftjänade i Kronprinsens husarers
häkte i Malmö. I ordern kallades Bergqvist för »soldaten n:r 31/i». Det
vore emellertid att märka, att Bergqvist icke vore, men väl för längre tid
sedan varit soldat, samt numera ingalunda stode under befäl af nämnde
regementschef. Enligt af Hjort erhållna upplysningar förhölle sig med
saken på följande sätt.
Efter att hafva tjänstgjort omkring sex år såsom soldat vid Södra
skånska infanteriregementet hade Bergqvist i början af år 1901 sökt att
erhålla afsked från krigstjänsten. Oaktadt han velat ställa annan person
i sitt ställe, hade det till följd af oginhet från något befäls sida icke
lyckats. För att slippa krigstjänsten hade då Bergqvist den 5 maj 1901 rymt
från landet. Vid afvikandet var Bergqvist kommenderad till tjänstgöring
vid en beväringsrekrytskola. Några månader efter sitt afvikande hade
Bergqvist blifvit struken ur regementets rullor samt hade sålunda icke
— 1906 —
19
längre tillhört regementet. Från den 5 maj 1901 till den 10 juni 1904
hade Bergqvist uppehållit sig i utlandet, hufvudsakligast i Afrika. Sist¬
nämnde dag hade Bergqvist återvändt till hemlandet och hade från denna
tid haft arbete i Malmö såsom murare, ända till dess han den 15 novem¬
ber 1904 efter order af chefen för nämnda regemente häktades af polis¬
kammaren i Malmö. Efter häktningen hade Bergqvist införpassats till
länsfängelset, hvarest han den 17 i nyssnämnde månad undergått förhör
inför öfverstelöjtnanten vid regementet. Dagen efter förhöret hade Berg¬
qvist, såsom förut nämnts, af regementschefen ådömts disciplinär bestraff¬
ning. Genom de nu beskrifna, mot Bergqvist vidtagna åtgärderna förelåge,
enligt Hjorts förmenande, det mest olagliga angrepp på och kränkning af
en persons frihet man gärna kunde tänka sig. Hvad som kunde hafva för-
anledt vederbörande till de af dem vidtagna åtgärderna vore svårt att ut¬
leta, om man toge i betraktande de i 38 § strafflagen för krigsmakten
förefintliga bestämmelser.
I denna paragraf vore nämligen alldeles tydligt föreskrifvet, att i fråga
om viss tid för åtal gällde allmänna lagens bestämmelser, samt att disciplin¬
straff skulle i fråga om preskription anses likställdt med böter. Då nu
jämlikt 59 och 62 §§ strafflagen för krigsmakten på den förseelse, hvar¬
till Bergqvist gjort sig skyldig, icke kunde följa högre ansvar än disciplin¬
straff af sträng arrest, samt jämlikt allmänna strafflagens bestämmelser i
dess 5 kapitel alla brott eller förseelser, som icke vore belagda med högre
straff än böter, vore fria från åtal inom två år, efter det brotten eller för¬
seelserna begåtts, borde det väl vara alldeles uppenbart, att Bergqvist icke
kunde ådömas något som helst straff vare sig af regementschefen eller
någon annan. Icke desto mindre vore han beröfvad sin frihet och under-
ginge ett synnerligen strängt straff.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts anhöll Hjort å Bergqvists vägnar,
att jag måtte vidtaga de åtgärder emot öfversten grefve Lewenhaupt, hvar¬
till fog kunde fprefinnas, samt ställa honom under åtal för hans olagliga
handlingssätt. A Bergqvists vägnar gjorde Hjort därjämte förbehåll om
att få mot öfversten framställa ersättningspåstående för det lidande och
de förluster, som Bergqvist genom hans olagliga tillvägagångssätt till¬
skyndats.
Vid skriften voro i afskrifter fogade dels en af Bergqvist utfärdad
fullmakt, innehållande bemyndigande för innehafvaren eller den han i sitt
ställe förordnade att utföra och bevaka Bergqvists rätt vid alla domstolar
och ämbetsmyndigheter, och dels den i skriften omförmälta regements-
ordern af den 18 november 1904.
Såsom i skriften uppgifvits, innehöll samma order, att soldaten n:r S1/i
— 1906 —
20
Bergqvist, jämlikt 62 § strafflagen för krigsmakten, för rymning första
gången ådömdes åtta dagars sträng arrest.
I anledning af klagoskriften lämnade jag öfversten grefve Lewenhaupt
tillfälle att inkomma med yttrande, och afgaf denne i ärendet förklaring
af följande innehåll:
Uti 150 § 2 punkten strafflagen för krigsmakten föreskrefves, att, om
någon af manskapet rymt, skulle han i fråga om disciplinstraff och dess
åläggande anses fortfarande tillhöra krigsmakten, ändå att han ej förr er-
tappades, än annan blifvit i hans nummer insatt. I 65 § samma lag
vore föreskrifvet, att, därest krigsman, som förbundit sig till viss tjänstetid
vid krigsmakten, för rymning fälldes till straff, skulle den tid, under hvil¬
ken han varit rymd, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstetid. Af 3 §
inhämtades slutligen, att allmän lag skulle gälla för krigsmän, dock med
iakttagande af de för vissa fall i strafflagen för krigsmakten meddelade
särskilda föreskrifter.
Enligt öfverstens åsikt innefattade just 150 § 2 punkten en sådan sär¬
skild föreskrift, och af de åberopade lagrummen framginge, att lagstiftarens
mening varit, att rymningsbrott vore ett fortlöpande brott, som ej kunde
preskriberas. Preskription kunde tänkas inträda allenast i det fall, att en
rymmare ertappades och återinsattes i tjänst, utan att brottet inom laga
tid beifrades.
Bergqvist hade erkänt, att han i afsikt att undandraga sig krigstjänsten
olofligen afvikit, och borde sålunda straffas för rymning. Att straffet, så¬
som Bergqvist tycktes förmena, skulle kunna förfalla genom lians åtgörande
att förlänga tiden för den brottsliga handlingen, vore tydligen oriktigt, och
genom en sådan lagtolkning skulle allvarsamma vådor kunna uppstå. Det
förhållande, att annan blifvit insatt i Bergqvists nummer, hade ej heller
bort kunna förminska eller upphäfva hans brottslighet.
Till stöd för sin åsikt ville öfversten därjämte såsom prejudikat åbe¬
ropa Kungl. Majds utslag i två särskilda mål, hvilka utslag funnes om¬
nämnda i Nytt juridiskt arkiv för år 1903 under n:r 616 och 617 bland
utslagsn otisern a.
Med anledning af hvad öfversten sålunda anfört, och då Bergqvist
hade tillfälle att hos krigshofrätten öfverklaga öfverstens åtgärd att ålägga
Bergqvist disciplinstraff, hemställde öfversten, att klagoskriften ej måtte till
någon min åtgärd föranleda.
Uti afgifna påminnelser bemötte Hjort öfversten grefve Lewenhaupts
lagtolkning, hvarjämte Hjort, under vidhållande af de mot öfversten fram¬
ställda yrkandena, uppgaf, att orsaken till att Bergqvist, som dåmera af-
tjänat sitt straff, i förevarande fall vändt sig till mig, i stället för att
— 1906 —
21
anföra besvär bos krigsbofrätten, varit den, att, då Bergqvist ansåge sig
ej längre tillhöra krigsmakten, lian icke heller hade att hänvända sig till
krigshofrätten.
Angående preskription af åtal för brott, begångna mot strafflagen för
krigsmakten, finnas bestämmelser uti den af Hjort åberopade 38 § samma
lag. Detta lagrum stadgar uti förevarande hänseende, att i fråga om viss
tid för åtal af brott skall gälla hvad i allmän lag är föreskrifvet, samt
att i detta fall disciplinstraff ej skall anses svårare än böter enligt allmän
lag. Då nu enligt allmänna strafflagens föreskrifter, hvilka återfinnas i
dess 5 kapitels 14 §, för brott, som är belagdt med allenast bötesstraff,
straff är förfallet, därest brottet ej blifvit åtaladt inom två år från det
brottet blifvit begånget, följer, att för brott, som enligt strafflagen för
krigsmakten ej är belagdt med svårare ansvar än disciplinstraff, straffet är
preskriberadt, därest brottet ej blifvit föremål för åtal inom nyssnämnda tid.
Det brott, för hvilket Frans August Olsson Bergqvist blifvit af öfversten
grefve Lewenhaupt dömd till ansvar, eller rymningsbrott första gången
enligt 62 § strafflagen för0krigsmakten, är i samma paragraf belagdt med
allenast disciplinstraff. Åtal för ett dylikt brott bör således följa inom
två år från brottets begående, därest ansvaret för detsamma ej skall anses
vara preskriberadt.
Preskriptionstiden får dock vid rymningsbrott ej anses börja omedel¬
bart efter det att det olofliga afvikandet ur krigstjänsten ägde rum. Till
följd af rymningsbrottets natur måste detta brott anses fortfara, så länge
den afvikne undandrager sig krigstjänsten, oaktadt han är tjänstgörings-
skyldig. Tiden för åtalspreskription börjar därför i fråga om brott af nu
omförmälta art att löpa antingen från den tid, den afvikne, medan han
ännu är tjänstgöringsskyldig, återinträder i tjänstgöring, eller ock från den
tid, den afviknes tjänstgöringsskyldighet och därmed jämväl hans förplik¬
telse att åter inställa sig i tjänsten upphört genom någon inträffande om¬
ständighet såsom t. ex. den afviknes skiljande från krigsmakten.
Uti nu förevarande ärende var upplyst, att, sedan Bergqvist, hvilken
enligt vederbörligen fastställdt legokontrakt under år 1893 antagits till
soldat för roten n:r 31 vid lifkompaniet af Södra skånska infanterirege¬
mentet, den 5 maj 1901 rymt ur krigstjänsten samt begifvit sig utomlands,
Bergqvist blifvit några månader efter det olofliga afvikandet afförd ur
rullorna, och att Bergqvist, som den 10 juni 1904 till riket återkommit
och därefter under någon tid försörjt sig med mureriarbete, på grund af
order utaf öfversten grefve Lewenhaupt blifvit den 15 påföljande november
— 1906 —
22
häktad och, efter undergånget förhör, den 18 i samma månad af öfversten,
jämlikt 62 § strafflagen för krigsmakten, dömd, för rymning första gången,
till åtta dagars sträng arrest. Detta straff hade Bergqvist sedermera utstått.
Bergqvists afförande ur rullorna hade uppenbarligen ägt rum på grund
af stadgandet i del II, kapitel IV, § 2, moment 10 uti gällande tjänst-
göringsreglemente för armen. Detta stadgande innehåller nämligen, att,
därest någon af det fast anställda manskapet rymt och ej infunnit sig eller
ertappats, så skall regementschefen, om den rymde hörer till indelt trupp,
inom tre månader efter det han afvek eller höll sig undan, låta afföra
honom ur rullorna. Då nu intet stadgande linnes, på grund hvaraf Berg¬
qvist skulle kunnat åläggas tjänstgöring vid regementet, oaktadt han blifvit
affärd ur dess rullor, måste Bergqvists afförande ur rullorna innebära,
att hans tjänstgöringsskyldighet vid regementet upphört, Bergqvists rym-
ningsbrott måste sålunda, i enlighet med hvad af mig förut blifvit anför dt,
anses hafva upphört med Bergqvists afförande ur rullorna, och från denna
tidpunkt hade ock preskriptionstiden för rymningsbrottets åtalande börjat
'öfversten grefve Lewenhaupt hade emellertid den 18 november 1904
dömt Bergqvist för hans ifrågavarande rymningsbrott till ansvar, oaktadt
vid denna tid mera än två år förflutit från det rymningsbrottet efter den
af mig ofvan uttalade uppfattning måste anses hafva upphört, och jag fann
sålunda öfversten hafva härigenom gjort sig skyldig till tjänstefel.
Till försvar för sitt förfarande hade öfversten åberopat, bland annat,
65 § samt 150 § 2 punkten strafflagen för krigsmakten. Förstnämnda
lagrum, hvilket innehåller, att, därest krigsman, som förbundit sig till viss
tjänstetid vid krigsmakten, för rymning fälles till straff, som ej medför
hans uteslutande från krigsmakten, skall den tid, under hvilken han var
rymd, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstetid, saknade uppenbarligen
tillämpning å förevarande fall, da Bergqvist varit rotesoldat och såsom
sådan ej förbundit sig till viss tjänstetid vid krigsmakten. Hvad åter an¬
går 150 § 2 punkten i nyssnämnda lag, bör detta lagrum läsas i samman¬
hang med 1 punkten i samma paragraf. °
Denna paragraf lyder i sin helhet sålunda:
»Emot den, som upphört att tillhöra krigsmakten, må ej åtal för
sådana af honom under tjänstetiden begangna förbrytelser, hvilka ä t o att
hänföra till disciplinmål, af befälhafvare handläggas, utan skall sådant
åtal, om det ifrågakommer, göras anhängigt hos krigsdomstol.
Har någon af manskapet rymt, anses han i fråga om disciplinstraff
och dess åläggande fortfarande tillhöra krigsmakten, ända att han ej er¬
tappas förr, än annan blifvit i hans nummer insatt.»
— 1906 —
23
En jämförelse af de båda punkterna i denna paragraf torde gifva vid
lianden, att med den i 2 punkten intagna bestämmelsen varit afsedt allenast
att för det i punkten åsyftade fall stadga ett undantag från den i 1 punkten
gifna allmänna regel och ingalunda att, såsom öfversten velat göra gällande,
stadga ett undantag från de i 38 § strafflagen för krigsmakten meddelade
föreskrifter om viss tid för åtal af brott.
Utom det att riktigheten af öfverstens uppfattning af ifrågavarande
stadgandes innebörd motsäges af den plats stadgandet erhållit i nämnda
lag, skulle, därest hans uppfattning vunne godkännande, man för öfrigt
komma till föga tillfredsställande resultat. Sålunda skulle t. ex. blifva
fallet, att ett åtal för rymningsbrott af det slag, hvartill Bergqvist gjort
sig skyldig, ej någonsin skulle kunna preskriberas — utom i det af öfver¬
sten omförmälta, men med all säkerhet knappast någonsin inträffande
fallet, att den afvikne återinträder i tjänstgöring, utan att åtal för rymnings-
brottet anställes inom de två efter den rymdes återkomst följande åren —
under det att tiden för anställande af åtal för rymningsbrott andra och
tredje gången enligt 62 § strafflagen för krigsmakten, Indika brott äro
belagda med fängelse, är inskränkt till två år från det brottet föröfvats,
och för rymningsbrott fjärde och följande gånger enligt nämnda paragraf,
hvilka brott äro belagda med straffarbete från och med sex månader till
och med två år, till fem år från brottets föröfvande.
De af öfversten grefve Lewenhaupt såsom prejudikat åberopade Kungl.
Maj:ts utslag af den 18 november 1903 ansåg jag ej kunna inverka på
bedömandet af nu förevarande fall, alldenstund uti de båda mål, däri be¬
rörda utslag meddelats, 0 voro tilltalade sjömän af andra klassen Aid kungl.
flottans sjömanskår. A dem har varit tillämplig den af öfversten åbero¬
pade 65 § strafflagen för krigsmakten, hvarjämte är att märka, att regle¬
mentet för flottan uti del I, kapitel 10, § 172, punkt 2 innehåller den be¬
stämmelse, att, därest någon vid sjömanskåren saknats utöfver åtta dagar,
och vederbörande kårchef med begagnande af den honom därtill gifna be¬
fogenhet låtit afföra den saknade ur rullorna, skall denne likväl icke där¬
igenom anses’vara från tjänsten skild.
Hvad öfversten grefve Lewenhaupt till sitt försvar i ärendet anfört
kunde sålunda ej af mig godkännas, och då genom öfverstens felaktiga
förfarande en allvarsam rättskränkning tillfogats Bergqvist, ansåg jag mig
ej kunna lämna det af öfversten begångna ämbetsfelet utan beifran.
Jag uppdrog därför åt krigsfiskalen att inför krigshofrätten tilltala
öfversten grefve Lewenhaupt för ifrågavarande ärnbetsfel, därvid krigs¬
fiskalen skulle å öfversten yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet.
Krigsfiskalen skulle därjämte i mån af befogenhet understödjande ersätt-
— 1906 —
24
ningsanspråk, som Bergqvist, i målet hörd, kunde finna sig föranlåten att
framställa. 3
På det åtal, som i enlighet härmed blef af krigsfiskalen anställdt, med¬
delade krigshofrätten, efter föregången skriftväxling, den 26 juni 1905 ut¬
slag, däri krigshofrätten yttrade: Enär Bergqvist enligt kontrakt den 22
oktober 1893, hvilket blifvit af landshöfdingen i länet vederbörligen fast-
ställdt, antagits till soldat vid regementet, samt den omständigheten, att
Bergqvist kort efter det han den 5 maj 1901 ur krigstjänsten afvikit blifvit
ur regementets rullor affärd, icke inneburit, att Bergqvist därigenom er¬
hållit vederbörligt afsked från regementet eller eljest blifvit från tjänst¬
göringsskyldighet vid krigsmakten löst; ty och som två år icke förflutit
från det att Bergqvists ifrågavarande rymningsbrott med hans ertappande
i november 1904 upphört, samt vid sådant förhållande straff för samma
brott ännu vid tiden för den af öfversten grefve Lewenhaupt vidtagna be-
straffningsåtgärd icke förfallit; alltså blefve den emot öfversten i målet
förda ansvars- och ersättningstalan af krigshofrätten ogillad.
Då jag fann mig icke böra låta förblifva vid den utgång, målet er¬
hållit genom krigshofrättens utslag, anmodade jag krigsfiskalen att öfver
utslaget anföra besvär hos Kungl. Maj:t och, under åberopande af hvad i
målet redan af krigsfiskalen andragits, i besvären fullfölja de ansvars- och
ersättningsyrkanden, som af krigsfiskalen blifvit hos krigshofrätten fram¬
ställda. Krigshofrättens utslag har öfverklagats jämväl af Bergqvist, hvilken
därvid fullföljt af honom i krigshofrätten framställda yrkanden.
De i målet sålunda anförda besvären äro på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende.
Fråga om skyldighet att lösa expedition i ett lag-
fartsärende.
Uti en till mig ingifven klagoskrift anmälte styrelsen för Borås—Alf-
vesta järnvägsaktiebolag häradshöfdingen Johan Arvid Lilliesköld till åtal
för det fel i utöfningen af häradshöfdingeämbetet, han enligt styrelsens
åsikt låtit komma sig till last därutinnan, att, sedan rådstufvurätten i Jön¬
köping den 4 maj 1903 meddelat lagfart för bolaget å dess järnväg, om¬
fattande dels järnvägslinjen från Borås öfver Värnamo och Gölsjö till Alf-
vesta och dels järnvägslinjen från Borås till Svenljunga, samt rådstufvu¬
rätten jämlikt föreskriften i 4 § 3 momentet af förordningen, innefattande sär¬
skilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af järnväg m. m.
den 15 oktober 1880, till domhafvanden i östbo och Västbo härads domsaga
öfversändt transumt af det rörande lagfartsärendet förda protokoll, härads-
— 1906 —
25
höfdingen Lilliesköld, hvilken såsom ordförande i Östbo häradsrätt den 3 no¬
vember 1903, under § 277 i lagfartsprotokollet, handlagt ärendet angående
anmärkningens intagande uti häradsrättens lagfartsprotokoll, låtit utan någon
af bolaget härom framställd begäran för detsamma utskrifva häradsrättens
protokoll angående lagfartsärendet och af bolaget genom utmätning för proto¬
kollet uttaga i stämpel 6 kronor 50 öre och i lösen 39 kronor. Till stöd för
sm framställning anförde styrelsen, att berörda föreskrift i förordningen
den 15 oktober 1880 afsåge att förekomma, att underrätt, inom hvars dom-
värjo för järnväg vid rådstufvurätt lagfaren jord läge, sedermera upptoge
lagfarts- och inteckningsärenden rörande jorden, eller att uti lagfarts- och
inteckningshänseende bryta ut jorden från underrättens domvärjo; att an¬
teckningen om järn vägslagfarten uti vederbörande underrätts lagfartsproto¬
koll och lagfartsbok, med andra ord, tillkommit i ett allmänt intresse; att
stadgandets affattning tydligt gåfve vid handen, att de stadgade åtgärderna
såväl från den rätts sida, som beviljat lagfarten, som från den rätts sida,
inom hvilkens domsområde jorden vore belägen, skulle ex officio vidtagas
oberoende af enskild parts ansökan; att då bolaget sålunda lika litet kunde
anses såsom sökande till den . af östbo häradsrätt uti ifrågavarande fall
vidtagna åtgärd, som bolaget faktiskt varit sökande, samt förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883 endast stadgade skyldighet
för kärande, klagande och sökande att utlösa protokoll, styrelsen ansåge
häradshöfdingen Lillieskölds åtgärd att af bolaget uttaga lösen och stämpel
för protokollet i fråga vara olaglig; samt att andra domstolar, under
livilkas domvärjo jord, som för järnvägen lagfarits vid rådstufvurätten i
Jönköping, varit belägen, icke utskrifvit protokoll angående rådstufvurättens
anmälan om lagfartens beviljande.
Styrelsen yrkade i skriften, för den händelse jag skulle förordna om
anställande af åtal mot häradshöfdingen Lilliesköld, att han måtte förpliktas
ersätta bolaget hvad detsamma fatt utgifva i lösen och stämpel för pro¬
tokollet, tillhopa 45 kronor 50 öre.
Vid klagoskriften var fogadt, bland annat, ifrågavarande utdrag af
häradsrättens lagfartsprotokoll med därå tecknad afskrift af hvad om ären¬
det blifvit uti häradsrättens lagfartsbok antecknadt; och hade bolaget å
expeditionen debiterats för stämpel med 6 kronor 50 öre och för lösen
med 39 kronor.
_ Öfver hvad i klagoskriften blifvit anmärkt lämnades häradshöfdingen
Lilliesköld tillfälle att inkomma med yttrande; och androg han hufvud¬
sakligen, att ifrågavarande i häradsrättens protokoll giorda anteckning,
som åsyftade att bereda bolaget trygghet för att den mark, som anteck¬
ningen afsåge, icke vidare måtte vid häradsrätten lagfaras eller med pant-
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 ärs Riksdag. 4
26
rätt besväras, föranledts af bolagets bos rådstufvurätten gjorda lagfarts-
ansökan, samt att bolaget, för hvilket det uppenbarligen måste vara af
vikt att erhålla förvissning om anteckningens verkställande, sålunda varit
att anse som sökande jämväl lios häradsrätten och i följd däraf skyldigt
att lösa protokoll öfver anteckningen, för så vidt nämligen icke dylik an¬
teckning vore af beskaffenhet, att protokoll däröfver lagligen icke skulle
utfärdas; att det för bedömande af sistnämnda fråga torde få erinras om
den allmänna regel, att öfver hvarje vid rätten liandlagdt ärende protokolls¬
utdrag skulle meddelas, därest ej undantag därifrån blifvit i lag särskildt
föreskrifvet, men att i förevarande fall något sådant undantag icke funnes
stadgadt; att 12 § i förordningen angående expeditionslösen innehölle
det stadgande, att protokoll öfver anteckning i inteckningsprotokollet och
inteckningsboken, som skulle ske enligt 2 eller 24 § i förordningen angå¬
ende jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
eller enligt 38 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den
16 juni 1875, icke behöfde lösas; att dessa anteckningar skulle vidtagas på
grund af rätten enligt lag åliggande skyldighet och sålunda till beskaffen¬
heten vore jämförliga med de anteckningar angående beviljad lagfart a
järnväg, hvarom i förevarande fall vore fråga; samt att det i afseende å
sistnämnda anteckningar icke vore stadgadt något undantag, vid hvilket
förhållande vore med lag öfverensstämmande, att protokoll öfver dessa
anteckningar skulle utfärdas.
Till bemötande af hvad häradshöfdingen Lilliesköld sålunda anfört
inkom styrelsen med påminnelser, därvid styrelsen erinrade i hufvudsak
följande:
Det vore två omständigheter, som enligt häradshöfdingen Lillieskölds
åsikt både till följd, att bolaget måste anses såsom sökande, nämligen dels
att anteckningen i fråga föranledts af bolagets ansökan om lagfart, och
dels det intresse, bolaget hade af att erhålla kännedom om anteckningens
verkställande. Styrelsen bestrede, att, äfven om dessa förhållanden verk¬
ligen förelåge, bolaget på den grund kunde anses såsom sökande. Det vore
visserligen sant, att utan bolagets ansökan om lagfart anteckningen i härads¬
rättens lagfartsprotokoll och lagfartsbok icke kunnat komma till stånd, och
att sålunda bolagets lagfartsansökan utgiort en nödvändig förutsättning för
anteckning; men bolaget hade icke varit sökande, i den betydelse förordningen
angående expeditionslösen toge detta ord, i afseende a annat än lagfarten
vid rådstufvurätten i Jönköping. På grund af en särskild undantagsbe¬
stämmelse i nämnda förordning, hvilken bestämmelse icke kunde gifvas
extensiv tolkning eller analogi vis tillämpas, ålåge det bolaget att lösa de
protokoll och utdrag, som efter lagfartens beviljande af rådstufvurätten
— 1908 —
27
öfvers ;’mdes til1 de respektive underrätterna. Obestridligt torde vara såväl
att, därest bolaget finge anses såsom sökande till häradsrättens anteckning,
det likaledes vore att anse såsom sökande till rådstufvurättens åtgärd att
utskrifva dessa protokoll och utdrag, hvilka läge till grund för anteck¬
ningen, som ock att det läge närmare till hands att fingera bolaget såsom
sökande till rådstufvurättens berörda åtgärd än till häradsrättens. Men
bolaget kunde icke betraktas såsom sökande vid rådstufvurätten uti ifråga¬
varande hänseende, ty om bolaget redan på grund af hufvud regeln i 10 §
af förordningen angående expeditionslösen vore skyldigt lösa protokollen
och utdragen, vore det en oegentlighet af lagstiftaren att särskilt stadga
skyldighet för sökande till lagfart å järnväg vid rådstufvurätt att utlösa
desamma, och man finge icke förutsätta, att lagstiftaren gjort sig skyldig
till en sådan oegentlighet. När sålunda bolaget icke vore att anse såsom
sökande vid rådstufvurätten till protokollens och utdragens expedierande,
måste bolaget så mycket mindre vara sökande till häradsrättens anteckning.’
Hvad anginge bolagets intresse af att förvissa sig om, att anteckningen
skett, hölle styrelsen före, att bolaget icke kunde lida något intrång i sina
väl förvärfvade rättigheter till järnvägen af en domares underlåtenhet att
fullgöi a anteckningen, ty de omständigheter, hvarå en järn vägsägare, som
fatt lagfart a sin järnväg, jämlikt bestämmelserna i förordningen den 15
oktober 1880, grundade sin rätt till järnvägen, hans fång och dagen för
hans lagfartsansökan, förelåge i och med järnvägens lagfarande vid råd¬
stufvurätten och kunde ej influeras af en underlåtenhet af domaren uti
ifrågavarande hänseende. Bolaget hade sålunda enligt styrelsens förmen¬
ande ej något särskilt intresse af att tillse, att häradsrätten fullgjorde
sin anteckningsskyldighet.
De stadgande^ i 12 § af förordningen angående expeditionslösen, som
häradshöfdingen Lillieskölu aberopat, och ur hvilka han e contrario dragit
den slutsatsen, att det alage part att lösa protokoll rörande underdom¬
stolens ifrågavarande anteckning, vore angående andra frågor gifna special-
stadganden, som ej kunde hafva någon principiell betydelse.
* *
*
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit fann jag mig icke
kunna atnöjas med det af häradshöfdingen Lilliesköld afgifna yttrandet.
Som grund för sin behörighet att affordra bolaget lösen för det proto¬
kollsutdrag, häradshöfdingen Lilliesköld utskrifvit rörande den åtgärd, härads¬
rätten på grund af rådstufvurättens ofvanberörda anmälan vidtagit, hade
häradshöfdingen aberopat den omständigheten, att enligt hans förmenande
— 1906 —
28
bolaget varit att anse som sökande vid häradsrätten i förevarande afseende.
Häradshöfdingen Lilliesköld hade emellertid därvid utgått från en uppfatt¬
ning af innehållet i 4 § 3 momentet af ofvanberörda förordning den 15
oktober 1880, som icke lärer kunna bringas i öfverensstämmelse med vare
sig lagrummets ordalydelse eller dess anda. Ändamålet med detta lag¬
stadgande har vid föredragning inför Kung!. Maj:t den 28 november
1879 af dåvarande chefen för justitiedepartementet uppgifvits vara, att
vederbörande fora rei sitse genom underrättelser om den lagfart, som be¬
viljats vid den särskilda lagfartsdomstolen, skulle blifva i tillfälle att ur
sina lagfarts- och fastighetsböcker afföra de jordlotter, som bildade järn¬
vägsområdet, men förut lagfarits i sammanhang med de egendomar, från
hvilka de blifvit afsöndrade. Då med själfva beviljandet af lagfart vid
den särskilda lagfartsdomstolen järn vägsägaren undfår den lagbefästade
äganderätt till järnvägens jordområde, som i allmänhet afses med lagfart,
är däraf eu uppenbar följd, att järn vägsägarens rätt icke beröres af ofvan
anmärkta lagbestämmelse, utan att denna allenast åsyftar att ur synpunkten
af statens intresse meddela vissa ordningsföreskrifter i fastighetsväsendet.
Men om de åtgärder, som framkallats af meranämnda lagbud, icke i något
hänseende inverka på den rätt, järn vägsägaren genom ansökan om lagfart
velat åtkomma och genom lagfartens beviljande jämväl sedermera er¬
hållit, kan denne vid tidpunkten för anteckningens införande i lagfarts-
boken ej heller anses såsom vare sig kärande, klagande eller sökande och
således icke vara hänförlig under någon af de kategorier, för hvilka enligt
10 § 1 momentet i gällande förordning angående expeditionslösen ovill¬
korlig skyldighet att lösa vederbörande expedition blifvit föreskrifven. Vid
den särskilda domstol, där lagfarten ägt rum, har järnvägsägaren uppenbar¬
ligen måst betraktas såsom sökande, men det ligger väl i sakens natur,
att denna hans egenskap upphörde på samma gång hans ansökan om lag¬
fart beviljades. Till stöd för riktigheten af denna åsikt torde kunna åbe¬
ropas den föreskriften i 10 § i förordningen angående expeditionslösen,
att järnvägsägaren skall erlägga vanlig lösen för de protokoll och utdrag
af fastighetsbok, som efter beviljad lagfart å järnväg öfversändas till de
underrätter, inom hvilkas domsområden järnvägen är belägen. Om näm¬
ligen järn vägsägarens berörda egenskap af sökande dåmera icke upphört,
hade skyldigheten att lösa omförmälta protokollsutdrag varit grundad å
den i 10 § i förordningen angående expeditionslösen stadgade allmänna
regeln angående rättssökandes skyldighet att lösa expedition och ej behöft
genom särskild bestämmelse ytterligare inskärpas; och då skyldigheten att
lösa expedition ej blifvit utsträckt längre än till det uppgifna fallet, lärer
däraf få dragas den slutsatsen, att järnvägsägaren är frikallad från ytter-
— 1906 —
29
ligare skyldighet i detta afseende, och att således någon ersättning för
ifrågavarande anteckning icke tillkommer domaren.
Häradshöfdingen Lilliesköld syntes vidare till stöd för den anmärkta
åtgärdens berättigande vilja göra gällande, att det vore en allmän regel, att
öfver hvarje vid underrätt handlagdt ärende protokollsutdrag skall meddelas
samt af vederbörande lösas, därest ej undantag därifrån blifvit i lag före-
skrifvet.
Riktigheten af denna uppfattning kunde jag ej medgifva. Den all¬
männa regeln rörande rättssökandes skyldighet att lösa utdrag af under¬
rätts protokoll innefattas i det ofvan vidi’("Hala stadgandet i 10 § 1 mo¬
mentet i förordningen angående expeditionslösen, att kärande, klagande
eller sökande är skyldig att utlösa protokoll i sak, där beslut ej skrif-
ves med rubrik. Uti motiven till det af kommitterade för uppgörande
af förslag till ny förordning angående expeditionslösen år 1882 afgifna
förslag till dylik förordning, hvilket förslag ligger till grund för den nu
gällande förordningen i ämnet, anföres i fråga om bestämmelserna i för¬
slagets 10 §, hvilken till dess hufvudsakliga del är lika lydande med 10 §
i 1883 års förordning, att skyldigheten att lösa expedition ytterst hvilar
därpå, att den, som hos offentlig myndighet påkallar någon åtgärd, bör
hafva förbindelse att i viss mån ersätta däraf föranledda utgifter och besvär,
men att, då det emellertid uppenbarligen är olämpligt att sträcka berörda
skyldighet utöfver de fall, då expedition kan förutsättas vara behöflig,
nämnda grundsats af berörda behof erhåller en naturlig begränsning. Med
den af kommitterade sålunda angifna grunden för rättssökandes skyldighet
att lösa expeditioner lärer det icke stå i öfverensstämmelse att ifrågasätta,
det någon skulle vara skyldig att lösa eu för honom obehöflig expedition
rörande eu myndighets åtgärd, som ej blifvit af honom påkallad. Ej heller
framgår det af kommitterades motivering till bestämmelserna i 12 § i för¬
slaget, hvilken paragraf är lika lydande med motsvarande paragraf i 1883
års förordning, att man skulle afsett att i nämnda paragraf upptaga alla
de fall, då rörande vid underrätt handlagda ärenden protokollsutdrag ej
skall meddelas och af vederbörande utlösas. De i denna paragraf upp¬
räknade fall äro antingen af den beskaffenhet, att, därest undantags-
stadganden i afseende å dem ej funnes, expedition skolat i enlighet med
den i 10 § gifna allmänna regeln af vederbörande kärande, klagande eller
sökande utlösas, eller ock sådana, att uttryckligt stadgande om befrielse
från skyldighet att lösa expedition gifvits till förekommande af missbruk,
hvartill uti ifrågavarande hänseende en och annan expeditionshafvande
före utfärdandet af 1883 års förordning gjort sig skyldig. Att den anteck¬
ning, som omförmäles i 4 § 3 momentet i förutnämnda förordning af den
— 1906 —
30
15 oktober 1880, icke finnes upptagen bland de i 12 § af 1883 års förord¬
ning uppräknade ärenden, däri expedition ej behöfver utlösas, lärer så¬
lunda icke utgöra bevis därför, att utdrag af lagfartsprotokoll och lagfarts-
bok skall lösas af den, hvilkens lagfart anteckningen afser.
På grund af livad jag anfört fann jag häradshöfdingen Lilliesköld
hafva förfarit i strid med gällande föreskrifter, då han låtit af bolaget
uttaga lösen för omförmälta expedition, och jag uppdrog fördenskull åt
advokatfiskal vid Göta hofrätt att inför hofrätten ställa häradshöfdingen
Lilliesköld under åtal, därvid advokatfiskal borde yrka, att hofrätten
måtte, med förklarande att häradshöfdingen förfarit felaktigt uti före¬
varande fall, förplikta honom att, emot expeditionens återfående, till bolaget
återbära 45 kronor 50 öre.
På det åtal, som i enlighet härmed blef af advokatfiskal anställdt,
meddelade hofrätten utslag den 15 november 1905, därvid hofrätten för¬
klarade sig finna häradshöfdingen Lillieskölds anmärkta förfarande icke
vara mot lag stridande, och förty ogillade den emot honom i målet
förda talan.
I målets afgörande af hofrätten deltogo hofrättens tillförordnade presi¬
dent och fem dess ledamöter. Den mening, hofrättens utslag innehåller,
omfattades af tre ledamöter, hvaremot en ledamot — med hvilken en
annan ledamot förenade sig — yttrade: »På de grunder, justitieombuds¬
mannen anfört, finner jag, att lösen och stämpelafgift för ifrågavarande
expedition ej lagligen bort Borås—Alfvesta järnvägsaktiebolag påföras och
af bolaget uttagas, samt pröfva!* förty lagligt ålägga Lilliesköld att emot
expeditionens återfående till bolaget återbära hvad detsamma fått utgifva
i lösen och stämpelafgift för expeditionen med tillhopa 45 kronor 50 öre.»
Tillförordnade presidenten utlät sig: »Då häradshöfdingen Lilliesköld
icke må anses halva i anmärkta hänseendet felaktigt förfarit, finner jag
den emot honom i målet förda talan icke kunna bifallas.»
Med hofrättens utslag ansåg jag mig så mycket mindre böra åtnöjas,
som vid detsammas meddelande olika meningar i hofrätten yppat sig. Jag-
uppdrog därför åt advokatfiskal att öfver utslaget anföra besvär hos
Kungl. Maj:t och därvid yrka bifall till den af advokatfiskal hos hofrätten
förda talan.
De besvär, advokatfiskalen i enlighet härmed anfört,^äro på^pröfning
beroende.
— 19062-
31
Fråga om tillgrepp och förskingring af medel, tillhörande
allmänt läroverks ljus- och vedkassa, m. m.
I eu den 27 oktober 1902 hit ingifven klagoskrift påkallade kollegan
vid Göteborgs västra femklassiga allmänna läroverk Alfred Fridell min
ämbetsåtgärd i anledning där af, att dåvarande rektorn vid samma läro¬
verk, adjunkten vid högre allmänna läroverket i Norrköping Christian Emil
Möller skulle hafva obehörigen påfört läroverkets ljus- och vedkassa kostnad
för bränsle, som Möller för egen räkning förbrukat.
Härom anfördes i klagoskriften hufvudsakligen följande:
Sedan flera år tillbaka hade bland lärarepersonalen vid ifrågavarande Klagoskrift,
läroverk varit gängse ett äfven inom andra lärarekretsar utbredt rykte,
att Möller skulle vetat att på läroverkets bekostnad obehörigen förskaffa
sig sitt behof af bränsle eller åtminstone det väsentligaste däraf. Då detta
rykte så småningom tagit allt bestämdare former och vunnit allt mera
tilltro samt vållat mycken förargelse, hade klaganden för att bringa ljus
i saken sökt åstadkomma en utredning, som närmast afsett förhållandena
under år 1900. Uppvärmning af undervisningslokalerna skedde medelst
varm luft från fyra ugnar, eldade med okrossad koks; tändningen af
ugnarne verkställdes med klampved. Vaktmästarens bostad, bestående af
två rum med kök, uppvärmdes genom en kamin, eldad med antracitkol,
hvaijämte i köket användes klampved och krossad koks. Gymnastiklokalen
eldades under vårterminen 1900 med krossad koks, därefter med okrossad
koks. Bränsle till de nu nämnda lokalerna skulle bekostas med medel
från läroverkets ljus- och vedkassa, som därutöfver icke borde vidkännas
utgifter för uppvärmning. Emellertid hade befunnits, att nämnda kassa,
som förvaltades af Möller, enligt de öfver förvaltningen till kammarrätten
insända räkenskaperna, fått under år 1900 bestrida kostnader, biand annat,
för inköp af dels klampved i två poster, en å 32 kronor för 4 lass och
en annan å 224 kronor för 28 lass, dels björkved, en famn för 30 kronor,
dels antracitkol i två poster, eu å 87 kronor för 30 hektoliter och en
annan å 172 kronor 50 öre för 50 hektoliter, dels och för krossad och
okrossad koks.
Af den föregående redogörelsen framginge, att björkved icke användes
för läroverkets behof. Den i räkenskaperna upptagna björkveden samt de
4 lassen klampved hade levererats, icke till läroverkets förråd, utan till
Möllers bostad, såsom syntes af två klagoskriften bifogade intyg af ved¬
handlaren C. L. Dahlgren och af vaktmästaren C. E. Börjesson, hvilken
— 1S06 —
32
Förklaring.
sistnämnde jämväl upplyst, att af de i räkenskaperna uppförda 80 hekto¬
liter antracitkol endast 30 hektoliter åtgått till uppvärmning af vakt¬
mästarens bostad, medan återstående 50 hektoliter kommit Möller till godo,
samt att denne jämväl bekommit omkring 100 hektoliter krossad koks af
den i räkenskaperna upptagna myckenheten sådan koks.
Klaganden hade af många omständigheter blifvit öfvertygad om, att
både före och efter år 1900 ungefär samma oegentligheter som de nu
omförmälta ägt rum i fråga om förbrukningen af de för läroverkets medel
inköpta bränsleämnena.
Med åberopande af hvad sålunda anförts hemställde klaganden, att
jag, därest saken funnes förtjänt af undersökning, måtte mot Möller vid¬
taga de åtgärder, hvartill undersökningen och klagandens anmälan kunde
föranleda.
Vid klagoskriften funnos fogade bestyrkta afskrifter af två — seder¬
mera jämväl i hufvudskrift härstädes företedda — intyg af följande lydelse:
l:o) »Till Göteborgs 5-kl. allm. läroverk har undertecknad levererat för
ungefär 270 kronor årligen, hvilket allt förts på läroverkets räkning, men
af detta har lämnats till rektor Möller årligen för ungefär 60 kronor.
Göteborg den 22/5 1 9 02. C. L. Dahlgren (stämpel)»; och
2:o) »För femklassiga läroverket i Majorna har en vedhandlare lämnat år¬
ligen 28 lass klampved och 4 lass till rektor Möller, som jag mottagit.
Alltsammans har påförts läroverkets räkning, emedan rektor Möller sade
sig ha förlorat räkningen på sin ved, och sade, att han sedan skulle göra
afdrag. Detta kan edligt intygas af: C. E. Börjesson, vaktmästare vid
Göteborgs femklassiga läroverk.»
Sedan jag den 4 november 1902 öfversändt klagoskriften till Möller
med förständigande för honom att inom 14 dagar därefter afgifva ytt¬
rande i ärendet, inkom den 17 november från Möller en förklaring af
hufvudsakligen följande innehåll:
Af de till kammarrätten ingifna räkenskaperna rörande ifrågavarande
läroverk, med därtill hörande verifikationer, framginge, att för läroverkets
behof hos firman Dahlgren & Olsson inköpts ved i följande poster, näm¬
ligen: år 1897 16 lass klampved för 120 kronor, år 1898 22 lass klamp¬
ved för 165 kronor, år 1899 28 lass klampved för 210 kronor, år 1900
dels 32 lass klampved för 256 kronor dels ock eu famn björkved för 30
kronor, eller alltså ved för tillhopa 286 kronor, samt år 1901 28 lass
klampved för 224 kronor.
Det med namnet C. L. Dahlgren underskrifna intyg, som klaganden
fogat vid sin anmälan och som innehölle, att Dahlgren eller, riktigare ut¬
tryckt, hans firma Dahlgren & Olsson årligen levererat till läroverket för
— 1906 —
omkring 270 kronor, hvilket allt skulle hafva förts på läroverkets räkning,
vore således ieke med sanningen öfverensstämmande. Vid förfrågan hos
Dahlgren, huru intyget herde förstås, hade Dahlgren förnekat, att lian med
sitt namn underskrift eller låtit underskrifva något intyg angående ifråga-
komna omständigheter.
Vidkommande därefter vaktmästaren Börjessons intyg, som innehölle,
att »en vedhandlare lämnat årligen 28 lass klamp ved och 4 lass till rektor
Möller», samt att »alltsammans påförts läroverkets räkning», så ville
Möller påpeka, att vedinköpet betydligt varierat år från år, och att af de
32 lass klamp ved, som för läroverkets behof inköpts år 1900, för första
gången inlagts minst 4 lass, om ej mera, i den då nyinrättade vedboden
under gymnastikbyggnaden att användas, jämte koks, för eldning i den då
likaledes nyinrättade värmeledningen för gymnastikbyggnaden. För sitt
eget behof hade Möller dessutom köpt, förutom annat bränsle, jämväl 4
lass klampved, hvilket inköp dock icke gjorts samtidigt med inköpet för
läroverkets behof.
Nycklarne till läroverkets ved-, kol- och koksförråd hade städse om-
händerhafts af vaktmästaren, som tillika varit eldare. All rekvisition af
ved för läroverkets behof hade jämväl, på Möllers order för hvarje sär-
skildt fall, vci’kställts af vaktmästaren, hvilken äfven haft till åliggande
att emottaga de rekvirerade partierna och tillse, att de ordentligen inlagts
på för dem afsedda platser. Med Möllers vilja eller vetskap hade icke det
minsta af det bränsleförråd, som upptagits i läroverkets till kammarrätten
ingifna räkningar, kommit Möller till godo.
Innehållet i nyssnämnda af vaktmästaren Börjesson afgifna intyg vitt¬
nade mot dess trovärdighet i hvarje särskild punkt. Om Möller velat svik¬
ligen tillägna sig något af skolans bränsle, så hade han väl icke därom
resonnerat med vaktmästaren, och ännu mindre hade det väl kunnat falla
Möller in att låta vaktmästaren granska läroverkets räkenskaper.
Beträffande hvad klaganden i öfrigt sökt påbörda Möller, nämligen att
50 hektoliter antracitkol och omkring 100 hektoliter krossad koks skulle från
läroverkets förråd kommit Möller till godo, och att den i räkenskaperna upp¬
tagna kvantiteten björkved icke för läroverkets behof användts, så hade
klaganden icke ens försökt att uppvisa något skäl för angifvelsen i denna
punkt. Och hvad anginge klagandens uppgift därom, att inom lärare-
kretsarne vid ifrågavarande och vid andra läroverk rykte varit i omlopp,
att Möller skulle hafva svikligen förskaffat sig sitt behof af bränsle, så
vore detta, liksom allt det öfriga, en ren dikt.
Enär således alla de af klaganden emot Möller gjorda påståenden och
Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1906 års Riksdag. 5
34
insinuationer vore en väfnad af lögn ocli list, förväntade Möller, att an-
gifyelsen komme att lämnas utan afseende.
Vid förklaringen funnos fogade fem så lydande intyg:
l:o) »Torsdagen den 30 sistlidne oktober på förmiddagen samman¬
träffade jag med vedhandlaren C. L. Dahlgren härstädes, hvilken därvid,
på fråga hur det kunde förhålla sig med det intyg, som Dahlgren lämnat
adjunkten Fridell rörande vedleverans till allmänna läroverket i Majorna,
förklarade, att Fridell jämte eu annan person upprepade gånger bedt
Dahlgren att få se i hans böcker för att utröna, huru mycken ved Dahl¬
gren levererat till läroverket, och att, då Dahlgren varit motvillig, Fridell
föreburit, att han skulle upprätta ett likadant läroverk i Örgryte, och att
lian, för att kunna beräkna den blifvande bränsleåtgången vid det nya
läroverket, vore ytterst angelägen att få veta, huru mycket bränsle åtgått
vid Majornas femklassiga allmänna läroverk, samt att Dahlgren på grund
af denna framställning slutligen låtit förmå sig att anmoda sitt biträde,
fröken Anderson, att taga reda på böckerna. Vid tillfället yttrade Dahl¬
gren ej, huruvida lian utfärdat eller icke utfärdat något bevis till adjunkten
Fridell. Detta allt intygar jag under edlig förpliktelse. Göteborg den 10
november 1902. N. J. Johansson, smedsmästare.» (Vittnen.);
2:o) »Med anledning af att kollegan vid 5-klassiga läroverket i Ma¬
jorna i Göteborg A. Fridell i sin till herr justitieombudsmannen mot rektor
Möller vid samma läroverk inlämnade klagoskrift påstår, att det sedan flera
år tillbaka bland lärarepersonalen vid nämnda läroverk varit ett äfven
inom andra lärarekretsar gängse rykte, att rektor Möller skulle vetat att
på läroverkets bekostnad obehörigen förskaffa sig sitt behof af bränsle eller
åtminstone det väsentligaste däraf, få undertecknade, som, med undantag
af kandidat Anderberg, hvilken börjat sin tjänstgöring vid läroverket höst¬
terminen 1897, tjänstgjort hela den tid rektor Möller varit läroverkets sty¬
resman, intyga, att något sådant rykte aldrig kommit till vår vetskap,
förrän enskild anmälan därom till eforus ingått. Göteborg den 10 november
1902. A. Carlberg, kollega vid 5-klassiga läroverket i Majorna. Valfrid Lind¬
berg, kollega vid 5-klassiga läroverket i Majorna. G. A. de la Motte, gym¬
nastiklärare vid Majornas 5-kl. läroverk. Otto Anderberg, extra lärare vid
5-klass. allm. lärov. i Majorna. Carl Säfstrand, musiklärare vid Majornas 5-kl.
läroverk. J. Waldenborg, kollega vid Göteborgs västra femkl. läroverk»;
3:o) »På begäran af rektor C. E. Möller härstädes besökte jag ved¬
handlaren C. L. Dahlgren lördagen den 8 innevarande november för att
inhämta hans yttrande rörande den med Dahlgrens namn underskrift^
attest, som finnes fogad vid kollegan Alfred Fridells hos Riksdagens justi¬
tieombudsman i sistlidne oktober månad gjorda anmälan.
- 1906 -
35
Pii mina frågor berattade herr Dahlgren, att kollegan Fridell på våren
detta år upprepade gånger anhållit om upplysning rörande den mangel ved,
som Dahlgren levererat till femklassiga allmänna, läroverket i Majorna,
och att Fridell såsom skal för sin anhållan uppgifvit, att han beliöfde de
begärda upplysningarna till ledning vid uppgörande af kostnadsförslag
rörande bränsleåtgången vid ett nytt läroverk, som Fridell skulle upprätta
i Orgryte. Dahlgren hade slutligen låtit förmå sig att anmoda ett hos
honom anställdt kvinnligt biträde att ur böckerna lämna ’en uppgift’, hvar¬
emot Dahlgren på det bestämdaste förnekade, att han underskrifvit eller
låtit med sitt namn underskrifva någon attest eller annan handling rörande
detta ärende, samt att han ej visste, huruvida hans bemälta biträde kunde
hafva skrifvit hans namn, honom ovetande, på det 'utdrag’ eller 'uppgift’
ur böckerna, som han tillåtit henne att göra. Göteborg den 10 november
1902. Sven Du ring (stämpel)»;
4:o) »På begäran får jag härmed under edlig förpliktelse intyga, att
under de fyra år (från hösten 1898 till hösten 1902) jag bott hos rektor
C. E. Möller i Göteborg, boningsrummen i hans innehafvande bostad vinter¬
tiden uppvärmts dels genom eldning med ved i kakelugnar, dels genom
eldning med antracitkol och koks i en Husqvarna glimmerkamin n:r 3,
hvarjämte tidtals äfven användts för samma ändamål en jämväl med
antracitkol och koks eldad mindre Söderbloms värmenecessär. För mat¬
lagning har i köket användts dels gaskök, dels vanlig järnspisel, eldad
med ved och koks. Göteborg d. 12 november 1902. Ingrid Ingelson, lära¬
rinna.» (Vittnen.); och
5:o) »I anledning af det i den till Riksdagens herr justitieombudsman
mot rektorn in. in. C. E. Möller inlämnade klagoskriften af 25 oktober
detta år förekommande påståendet, att det sedan flera år tillbaka bland
lärarepersonalen vid femkl. läroverket i Majorna varit gängse ett äfven
inom andra lärarekretsar utbredt rykte, att rektor Möller skulle vetat att
på läroverkets bekostnad obehörigen förskaffa sig sitt behof af bränsle
eller åtminstone det väsentligaste däraf, får undertecknad, som tjänstgjort
såsom läroverkets inspektor de sju år Möller varit dess rektor och under
tiden stått i beröring ej blott med honom utan med läroverkets öfrige
lärare, intyga, att ett dylikt rykte, så ridt jag har mig bekant, ej varit
gängse, vare sig bland lärarepersonalen vid sagda läroverk eller i andra
lärarekretsar, förrän i sammanhang med den nu gjorda anmälan.
Hvad själfva den i klagoskriften framställda anklagelsen beträffar,
anser jag (len så mycket mindre grundad, som å ena sidan hvarken jag
(dier läroverkskollegiet vid den årligen verkställda granskningen af läro¬
verkets räkenskaper funnit anledning att mot deras riktighet framställa
— 1806 -
36
någon anmärkning, och å andra sidan rektor Möller för mig, särskild! för
det år, anklagelsen egentligen afser, eller år 1900, genom företedda kvitte¬
rade räkningar, å ved och kol styrkt, att lian för egen del köpt så stora
kvantiteter bränsle, som hans privata behof däraf rimligtvis kraft, Göte¬
borg den 14 november 1902. August Bellinder, lektor vid Göteborgs
högre allm. latinläroverk (sigill).»
Den 24 november 1902 inkom från Möller eu ytterligare skrift, däri
han förmälte sig vilja till fullständigande af sin i ärendet afgifna förkla¬
ring anföra följande: Först och främst ville Möller fästa min uppmärk¬
samhet på det minst sagdt egendomliga i klagandens åberopande af ett
»utbredt rykte», att Möller skulle tillförene hafva vetat förskaffa sig sitt
behof af bränsle på ett obehörigt sätt. Det skulle förvisso vara mer än
illa beställd! med rättssäkerheten för svenska medborgare, om slika obe¬
visade och obevisliga kalumnier skulle upptagas eller ägnas någon som
helst uppmärksamhet af dem, som vore satta att vaka. öfver svenska med¬
borgares säkerhet till sitt namn och sin ära. Då klaganden vidare sade
sig vilja bringa ljus i saken och åstadkomma »utredning», så ville Möller
blott påpeka, att klaganden naturligtvis icke blott saknat befogenhet att,
på sätt som skett, gorå sig till tolk för ett slikt rykte, utan uppenbar¬
ligen jämlikt 16 kapitlet 7 § strafflagen gjort sig skyldig till brottsligt
förfarande mot .Möller genom att sprida ett dylikt rykte. Klaganden, som
sade sig vilja söka åstadkomma eu utredning i saken, hade tydligen för¬
bisett det sakförhållandet, att utredning i hvilket ärende som helst och
synnerligen i föreliggande grannlaga ärende icke vore klagandens sak, utan
tillhörde domstol. Då klaganden, efter att i sin anmälan hafva redogjort
för dels huru mycket bränsle inköpts för läroverkets räkning, dels huru
enligt hans förmenande detta bränsle användts, droge den högst öfver¬
raskande slutsatsen, att björkved icke användes för läroverkets behof, så
vore detta resultatet af eu för hvarje tänkande människa obegriplig tanke¬
gång. Huru visste klaganden, att björkved icke användts för läroverkets
behof? Björkved vore mycket lämplig till användning cad tändning af
såväl koks som antracitkol. På grund häraf, och då klaganden icke gittat
ens gifva ett sken af sannolikhet för sina mot Möller riktade beskyll¬
ningar, hemställde Möller, att jag måtte lämna klagandens angifvelse utan
afseende.
Påminnelser. Till bemötande af hvad Möller sålunda anfört inkom klaganden den
13 december 1902 med påminnelser i ärendet, därvid klaganden erinrade:
De af klaganden lämnade, från läroverkets till kammarrätten insända
räkenskaper hämtade uppgifterna hade Möller naturligtvis icke kunnat mot¬
säga. De från vedhandlaren Dahlgren levererade kvantiteterna hade Möller
— 1906 —
37
uttryckligen erkänt. Däremot hade han förnekat, att vare sig dessa eller
andra af läroverket betalda bränsleämnen ens till någon del kommit honom
till godo.
Hvad först anginge försöket att kasta tvifvel öfver äktheten och rik¬
tigheten af vedhandlaren Dahlgrens af klaganden åberopade uppgift, vore
vidare ordande härom öfverflödigt, sedan Dahlgren själf i ett i »Göteborgs
handels- och sjöfartstidning» för den 20 november 1902 intaget, bevittnadt
meddelande uttryckligen bekräftat såväl sin underskrift å det tidigare in¬
tyget som riktigheten af klagandens uppgifter. Att klaganden från början
icke ansett sig skyldig eller ens berättigad att för Dahlgren yppa det
ändamål, hvarför uppgiften begärdes, och de misstankar, som föranledt
klagandens undersökning, Itorde icke läggas klaganden till last och in¬
verkade i allt fall icke på resultatet, som helt enkelt vore: att af de 32
lass klampved och 1 lass björkved, för Indika Dahlgren under år 1900
från läroverket erhållit likvid — hvilken likvid också vore uppförd i läro¬
verkets i kammarrätten befintliga räkenskaper — 4 lass klampved samt
afl björkveden aflämnats i Möllers vedbod. Då Möller syntes hafva intalat
läroverkets inspektor, lektor A. Bellinder, att Möller skulle hafva af egna
medel bekostat den sålunda till honom aflämnade veden, så ville klagan¬
den erinra, att sådant strede mot läroverkets räkenskaper och dessutom icke
heller erkändes af Dahlgren, såsom syntes af ett utaf honom den 24 no¬
vember 1902 utfärdadt, påminnelseskriften bifogadt intyg. Sistberörda in¬
tyg hade Dahlgren funnit sig föranlåten att utfärda, emedan han erfarit,
att ett hos honom anställdt yngre kvinnligt biträde — som dock kommit
i hans tjänst först långt efter tiden för ifrågavarande vedaffär — i god
tro låtit förmå sig att utskrifva särskilda till Möller ställda kvittenser
rörande delar af sagda leverans.
I fråga om antracitkolen och koksen syntes utredningen om kvanti¬
teten ej kunna blifva fullständig, med mindre upplysning erhölles från leve¬
rantörerna., hvilka ej syntes vilja yttra sig i sakens dåvarande läge. Klag¬
anden åberopade emellertid vaktmästaren Börjessons förut ingifna intyg
äfvensom en af den sistnämnde jämte hans hustru den 24 november 1902
utfärdad förklaring, som vore påminnelseskriften bilagd. Med någon efter¬
tanke funne man snart, att bränsleåtgången i vaktmästarebostaden icke
gärna kunnat medtaga all den inköpta antraciten, hvilken icke i öfrig!
användes för läroverkets behof. Det af lärarinnan Ingrid Ingelson utfär¬
dade intyget om eldningen i rektorsbostaden strede, sä vidt klaganden
kunde finna, alls icke mot klagandens uttalanden.
Möllers försök att förringa trovärdigheten af Börjessons intyg kunde
lämnas å sido. Vaktmästaren hade icke ens påstått, att Möller skulle låtit
— 1906 -
38
honom granska läroverkets räkenskaper. Och den antydan, som Möller i
sin skrift tilläfventyrs åsyftade, i den riktning att vaktmästaren, såsom
innehafvare af nycklarne till läroverkets vedförråd, kunde anses medan¬
svarig för att en del af bränslet inlagts på annat ställe än som vederbort,
måste anses lika obefogad, som det måste förefalla, osannolikt, att lärover¬
kets bränsle kunnat blifva inlagdt i Möllers vedbod utan Möllers vilja eller
vetskap.
Att spilla ord på bemötandet af det intyg, som de sex lärarne låtit
förmå sig underteckna, vore onödigt, alldenstund det för saken vore lik¬
giltigt, när misstankarne angående Möllers förhållande till bränslet vunnit
större utbredning och bestämdare form; dock kunde klaganden icke undgå
att finna sitt påstående indirekt bekräftadt därigenom, att å ifrågavarande
skrifvelse endast kunnat anskaffas sex underskrifter inom läroverkets störa,
lärarekår, af hvilken, enligt hvad klaganden erfarit, ett stort antal fått
emottaga påstötningar i sådan riktning.
Icke heller lektor Bellinders inlägg syntes förtjäna något bemötande,
förutom ett enkelt påpekande af det mindre lämpliga i att lärarnes för¬
man, läroverkets inspektor — hvilken tillika ansåges hafva ombesörjt an¬
skaffandet af de sex lärarnes underskrifter — på detta och andra sätt på
förhand toge parti i en sak, hvars slutliga utredning uppenbarligen kräfde
medverkan af domstol. Att de anmärkta felen undgått inspektörs och kol¬
legiets uppmärksamhet vid räkenskapernas granskning, betydde alls intet,
då ju till och med den skarpsyntaste granskning af en till läroverket ställd
vedräkning svårligen kunde utvisa, i hvilken eldstad veden blifvit använd.
De, som från början föreställt sig eller åtminstone hoppats, att miss¬
tankarne mot Möller berodde på misstag eller oriktiga uppgifter, måste
väl, syntes det klaganden, med förvåning och ledsnad iakttaga hans ifriga
ansträngningar att, med åberopande af hvarjehanda för saken främmande
uttalanden, söka undvika frågans rättsliga pröfning, hvilken eu orättvist
misstänkt person säkerligen bort med största beredvillighet underkasta sig.
Klaganden vidhölle sin redan framställda anhållan om undersökning
och om vidtagande af de åtgärder, som däraf kunde föranledas.
Vid påminnelseskriften voro fogade följande handlingar, nämligen:
l:o) ett exemplar af »Göteborgs handels- och sjöfartstidning» för den
20 november 1902, däri under rubriken: »Till allmänheten» fanns in¬
taget ett. så lydande uttalande:
»Som undertecknad i den af kollega Fridell mot rektor Möller gjorda
anmälan mot sin vilja kommit att spela eu något obehaglig roll, heder
jag härmed att få anlita den opartiska pressen för att förklara mig. Först
af allt vill jag påpeka, att när kollega Fridell talade med mig om saken,
— 190G —
39
lian icke upplyste mig om det ändamål, för hvilket lian begärde min
uppgift.
Jag både således all anledning tro, att det endast var till läroverkets
fromma lian ville lia upplysning i saken. Då jag sedermera erfor, för
hvilket ändamål lian använde min lämnade uppgift, kände jag mig obe¬
hagligt berörd, helst som jag icke vederbörligt specificerat min uppgift,
hvilket naturligtvis hade blifvit fallet, därest jag vetat, att min uppgift
skulle blifvit juridiskt granskad. Jag hade nämligen endast efter bästa
förstånd lämnat ett ungefärligt öfverslag af hvad jag funnit i allmänhet
användas vid Majornas 5-klassiga läroverk.
Då nu emellertid af rektor Möllers svaromål till herr justitieombuds¬
mannen synes framgå, att jag skulle ha förnekat min underskrift å sagda
uppgift, får jag härmed erkänna min visserligen obevittnade underskrift å
sagda uppgift, men på samma gång bestämdt upplysa, att jag endast läm¬
nat besagda uppgift såsom en praktisk upplysning, således utan allt an¬
språk på juridisk noggrannhet. Då nu emellertid saken drifvits så långt,
anser jag mig emellertid skyldig att upplysa allmänheten om verkliga för¬
hållandet med mina mellanhafvanden med 5-klassiga läroverket i Majorna,
För att belysa detta förhållande, som i hufvudsak torde gälla sedan
1899, beder jag att få meddela följande utdrag af mina räkenskaper för
år 1900:
An. 32 lass klamp ved, 1 famn björkved, hvilket allt förts å läro¬
verkets räkning, men hvaraf 4 lass klampved och 1 famn björkved läm¬
nats i rektor Möllers vedbod. C. L. Dahlgren.» (Vittnen.); och
2:o) två. så lydande intyg:
a) »Att undertecknad aldrig skrifvit eller låtit skrifva någon räkning
å vedleverans till rektor Möller, utan endast till Göteborgs 5-klassiga läro¬
verk, samt att, ifall rektor Möller innehar några separata kvittenser å
dylik leverans, de erhållits utan min vetskap, allt detta intygar under
edlig förpliktelse. Göteborg 21/n 02. C. L. Dahlgren»; och
b) »Att antracitkol icke användes för läroverkets behof annorstädes
än i min bostad, två rum och kök, samt att uppvärmningen skedde till
en början med en kamin af Söderbloms system, men att denna gått sön¬
der. hvarefter rost användts, men att jag icke nu bestämdt erinrar mig vid
hvilken tidpunkt detta skedde; samt att björkved icke användts, vare sig för
läroverket eller i min bostad, allt sedan början af år 1897, allt detta kan
edligen intygas af: C. Börjesson. Anna Börjesson. Göteborg den 24/u 1902.»
Vid öfvervägande af hvad i ärendet sålunda förekommit fann jag, med
hänsyn till såväl beskaffenheten af den emot Möller gjorda angifvelsen
- 1906 -
Polisuader-
eökning.
40
som ock omständigheterna i saken, nödigt att låta däri anställa undersök¬
ning för vinnande af närmare utredning. För sådant ändamål aflat jag
den 15 december 1902 till Konungens befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län eu ämbetsskrifvelse, däri jag öfverlämnade åt Konungens befall¬
ningshafvande att låta genom förhör och i öfrigt på det sätt, hvartill om¬
ständigheterna kunde föranleda, anskaffa utredning rörande hvad i före¬
varande hänseende lagts Möller till last, äfvensom att vidtaga de laga
åtgärder, hvartill den blifvande utredningen kunde gifva anledning. Där¬
jämte anmodade jag Konungens befallningshafvande att, så, snart ske kunde,
lämna mig del af den åstadkomna utredningen samt underrätta mig om
de åtgärder, som i följd af utredningen blifvit vidtagna.
Med berörda skrifvelse öfverlämnade jag till Konungens befallnings¬
hafvande dels samtliga under skriftväxlingen hit inkomna handlingar dels
ock särskilda genom min försorg från kammarrätten anskaffade afskrifter
af vissa delar utaf ifrågavarande läroverks räkenskaper för åren 1893—
1901 med åtföljande verifikationer.
Den 17 december 1902 uppdrog Konungens befallningshafvande, med
öfverlämnande af samtliga med min omförmälta skrifvelse öfversända hand¬
lingar, åt poliskammaren i Göteborg att verkställa den af mig påkallade
undersökningen samt att med rapport i ärendet jämte remisshandlingarna
till Konungens befallningshafvande inkomma.
Under fortgången af den i enlighet härmed företagna utredningen be¬
fanns, att en af mig till Konungens befallningshafvande öfversänd afskrift af
en utaf firman C. Uggla & C:o i Göteborg år 1897 å, läroverket utställd räk¬
ning upptog högre belopp än eu afskrift af samma räkning, som firman
tillhandahållit poliskammaren. I skrifvelse af den 13 januari 1903 anhöll
på grund häraf poliskammaren, att, hufvudskriften till berörda räkning
måtte till poliskammaren öfversändas. Med föranledande häraf lät jag
från kammarrätten låna och till poliskammaren afsända ofvannämnda ori¬
ginalräkning jämte öfriga därmed i ett band sammanbundna verifikationer
till Göteborgs stifts räkenskaper för år 1897.
Sedan poliskammaren därefter afslutat undersökningen, öfverlämnade
poliskammaren med skrifvelse a,f den 29 januari 1903 till Konungens be¬
fallningshafvande — jämte de från Konungens befallningshafvande remit¬
terade handlingarna och ofvannämnda af mig till poliskammaren afsända,
band verifikationer — dels den i ärendet åstadkomna utredningen, hvilken
innefattades i en af poliskommissarien vid detektiva afdelningen E. Hedge
den 27 januari 1903 afgifven rapport och ett utdrag af protokollet, hållet
hos poliskammaren samma den 27 januari, dels ock åtskilliga vid under¬
sökningen anskaffade eller företedda handlingar och böcker.
— 1906 —
41
Med skrifvelse af den 31 januari 1903 öfversände därpå Konungens
befallningshafvande till mig samtliga handlingar och böcker i ärendet, un¬
der yttrande att Konungens befallningshafvande efter öfvervägande af hvad
i saken förekommit funnit sig i ärendets dåvarande skick icke böra vid¬
taga några ytterligare åtgärder, utan ville till mig öfverlämna samtliga där¬
till hörande handlingar och böcker för mitt vidare förordnande.
vic
Enligt 136 § af stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november
1878, sådant detta lagrum lyder enligt kungl. kungörelsen den 16 de¬
cember 1892, skall hvarje allmänt läroverk äga »ljus- och vedkassa». Af
denna skola bestridas kostnaderna för lyshållning och skolrummens uppvärm¬
ning, arfvode åt läroverkets läkare samt aflöning åt en vaktmästare eller
uppassare, hvilken besörjer eldning och städning jämte hvad annan tjänst
rektor kan ålägga honom för läroverkets räkning. Där för eldning eller
renhållning inomhus särskild! biträde erfordras, skall detta af samma me¬
del bekostas. Kassans inkomster äro dels fyra kronor 50 öre af lärjunge,
som inskrifves vid läroverket, dels afkastning af donationer, afsedda för
sådana behof, som skola af denna kassa fyllas, och dels en terminlig af¬
gift, som rektor och kollegium äga att i mån af behof till lika belopp
ålägga hvarje lärjunge. Enligt sista punkten af 136 § skall vården af
samt ansvaret och redogörelsen för denna kassa åligga rektor.
Af handlingarna i förevarande ärende, sådana de förelågo efter den
verkställda polisutredningen, inhämtade jag angående Möllers handhafvande
af ljus- och vedkassan vid det läroverk, där han vid tiden för ärendets
anhängiggörande var rektor, närmast följande allmänna upplysningar.
Sedan Möller den 1 augusti 1895 förordnats att förestå rektorsäm¬
betet vid femklassiga allmänna läroverket i Göteborg, eller, såsom det se¬
nare efter upprättandet af ett nytt femklassigt läroverk därstädes benämn¬
des, västra femklassiga allmänna läroverket, åtnjöt han för denna befatt¬
ning såsom lön och tjänstgöringspenningar sammanlagdt 3,500 kronor, så¬
som lönetillägg 500 kronor och till skrifbiträde 300 kronor, eller tillhopa
4,300 kronor. Tillika hade Möller fri bostad, hvilken förmån var värde¬
rad till 1,000 kronor om året. Däremot åtnjöt han icke fritt bränsle.
Vaktmästaren vid läroverket, ofvanbemälte Börjesson, hvilken innehaft sin
nämnda befattning sedan hösten 1885, åtnjöt såsom löneförmåner, förutom
kontant aflöning, fri bostad med vedbrand.
Ifrågavarande läroverk var inrymdt i tre särskilda å en tomt upp¬
förda byggnader, nämligen den egentliga läroverksbyggnaden, gymnastik-
Justitieombudsmannens ämbetsberättélse Ull 1906 urs Riksdag. 6
42
byggnaden och ett äldre Iris, hvari beredts bostad åt läroverkets rektor.
Läroverksbyggnaden var uppförd i tre våningar med särskild källarvåning,
i hvilken sistnämnda våning funnos: bostad för vaktmästaren, förvarings¬
rum för ved och koks, samt fyra värmeugnar. Gymnastikbyggnaden inne¬
höll i källarvåningen en värmeugn för uppvärmande af gymnastiksalen
äfvensom dels ved- och kolkällare för gymnastiksalens behof dels ock tre
ved- och kolkällare för rektorns eget behof.
För läroverkets räkning erforderligt bränsle plägade efter tillsägelse af
Möller vanligen anskaffas genom vaktmästaren. Denne hade också någon gång
anskaffat bränsle för Möllers eget behof. Enligt läroverkets räkenskaper
hade firman Dahlgren & Olsson från och med år 1897 till läroverket leve¬
rerat afl där använd ved med undantag af en famn björkved, upptagen i
en den 26 februari 1897 af C. Pettersson utställd och den 13 mars samma
år betalt räkning. Koks och kol hade från och med år 1896 levererats
allenast af firman C. Uggla & C:o. Båda bemälta firmor hade äfven leve¬
rerat ved, koks och kol för Möllers räkning. Icke sällan hade förekommit,
att från endera af dem samtidigt levererats bränsle både för läroverkets
räkning och till Möllers eget behof.
Räkningarna å det till läroverket eller till Möller levererade bränslet
plägade betalas af vaktmästaren med penningar, som Möller för sådant än¬
damål lämnade honom.
Om emottagandet af bränsleleveranser uppgaf vaktmästaren Börjesson
inför poliskammaren, att därvid i allmänhet så tillgått, att Börjesson, då
rekvisition verkställts af Möller, af denne erhållit besked, när rekvireradt
bränsle vore att förvänta, och tillsägelse, huruvida detsamma borde inläggas
bland läroverkets eller Möllers enskilda förråd. Beträffande genom Bör¬
jesson rekvireradt bränsle hade denne, enligt hvad hvad han vid förhöret
tillika uppgaf, antingen af innebörden i Möllers tillsägelser om rekvisition
af bränsle eller medelst särskild förfrågan inhämtat, i hvithet förvarings¬
rum detsamma bort inläggas, och hade Börjesson alltid i öfverensstäm¬
melse härmed inlagt levereradt bränsle i de för läroverkets behof afsedda
eller i de af Möller disponerade förvaringsrummen.
Enligt läroverkets räkenskaper utgiorde kostnaden för bränsle under
åren 1896—1901 sammanlagdt 12,432 kronor 80 öre. Häraf voro för de
särskilda åren upptagna följande belopp: 1,222 kronor för år 1896, 1,876
kronor 50 öre för är 1897, 1,301 kronor 50 öre för år 1898, 1,925 kronor
för år 1899, 3,403 kronor 25 öre för år 1900 samt 2,704 kronor 55 öre
för år 1901. Under samma tid hade inköpts 2 famnar björkved, däraf en
famn år 1897 och eu famn år 1900 samt 4 famnar och 126 lass klamp-
ved ellei", efter eu beräkning af 4 lass på hvarje famn klampved, tillhopa
— 1906 -
43
142 lass sådan ved. Sålunda hade enligt räkenskaperna för läroverkets
behof inköpts klampved i följande poster: 4 famnar (16 lass) år 1896, IG
lass år 1897, 22 lass år 1898, 28 lass år 1899, 32 lass år 1900 och 28 lass
år 1901. Priset å björkveden utgjorde år 1897, med körlön, 26 kronor 50
öre famnen och år 1900 30 kronor. Klampveden kostade år 1896 29
kronor famnen, eller alltså 7 kronor 25 öre lasset, samt betingade 7 kro¬
nor 50 öre lasset för hvart och ett af åren 1897—1899 och 8 kronor
lasset åren 1900 och 1901.
För inköpt koks hade i räkenskaperna under samma tid påförts läro¬
verket: år 1896 för 1,080 hektoliter 1,106 kronor, år 1897 för 1,550 hek¬
toliter 1,730 kronor, år 1898 för 905 hektoliter 1,136 kronor 50 öre, år
1899 för 1,130 hektoliter 1,659 kronor, år 1900 för 1,335 hektoliter 2,857
kronor 75 öre samt år 1901 för 1,321 hektoliter 2,351 kronor 55 öre.
Dessutom hade läroverket debiterats för antracitkol i följande poster: år
1899 för 20 hektoliter 56 kronor, år 1900 för 80 hektoliter 259 kronor
50 öre och år 1901 för 40 hektoliter 129 kronor.
Stegiingen af kostnaderna för bränsle hade också medfört förhöjning
af de från lärjungarne till läroverkets ljus- och vedkassa för hvarje termin
utgående bidragen. Dessa terminsafgifter utgingo sålunda med följande
belopp för hvarje lärjunge: vårterminen 1896 med 5 kronor, höstterminen
samma år med 4 kronor 50 öre, samtliga terminer åren 1897—1899 med 4
kronor, vårterminen 1900 med 5 kronor 50 öre äfvensom höstterminen
1900 samt vår- och höstterminerna 1901 med 7 kronor.
Vid polisförhöret förklarade Möller, att lian aldrig för sitt eget behof
användt läroverkets bränsle eller undanhållit något till läroverket levere-
radt bränsle. Den betydliga ökningen i läroverkets utgifter för bränsle
åren 1900 och 1901 uppgå!' Möller hafva berott dels därpå, att priset å
bränsle då varit ovanligt högt, dels ock därpå, att från år 1900 gymna¬
stiklokalen uppvärmts genom en ugn, hvartill åtgått mera bränsle än till
de kaminer, som förut användts till lokalens uppvärmning.
Vidkommande därefter de särskilda hänseenden, i Indika genom polis¬
undersökningen anskaffats närmare utredning, utvisade handlingarna huf¬
vudsakligen följande.
1. I fråga om inköpen af ved.
Mot Möllers förhållande härutinnan under år 1896 förekom i ärendet
icke något af beskaffenhet att föranleda anmärkning. De 4 famnar klamp¬
ved (plankved), som under sistnämnda år för läroverkets räkning inköpts,
hade levererats af handelsfirman L. G. Bratt & C:o i Göteborg. Inför po-
— 1906 —
44
lisen företedde Möller två räkningar a ved, som lian erhållit år 1896. Den
ena af dessa var utfärdad af firman Dahlgren & Olsson å ett lass klamp-
ved, som levererats den 8 januari 1896. Den andra räkningen afsåg eu
famn björkved, som af A. Mellgren till Möller levererats den 7 september
1896, och som betalts den 21 i samma månad med 22 kronor 50 öre.
För år 1897 — från och med hvithet år läroverkets ved köpts hos
firman Dahlgren & Olsson — blefvo läroverkets räkenskaper icke jäm¬
förda med firmans hufvudbok, enär det uppgafs, att berörda bok skulle
hafva förstörts vid en öfversvämning. Möller företedde inför polisen tre
särskilda kvitterade vedräkningar för år 1897, hvilka utfärdats, en af fir¬
man Dahlgren & Olsson den 10 maj 1897 a ett lass klampved, som leve¬
rerats den 8 maj och betalts den 10 maj, en af samma firma den 21
augusti å 4 lass klampved, befatta den 16 september, allt år 1897, samt
en af A. Mellgren å två famnar björkved, levererade den 4 och den 11 okto¬
ber, hvilken räkning betalts den 6 november samma ar.
I fråga om den famn björkved, som upptagits i C. Petterssons räk¬
ning till läroverket af den 26 februari 1897, uppgaf emellertid vaktmä¬
staren Börjesson vid förhör inför polisen, att Börjesson pa Möllers upp¬
drag rekvirerat densamma, och att denna ved, som varit ovanligt grof,
hade inlagts i Möllers vedkällare och icke användts för läroverkets behof.
Angående björkveds användande för läroverkets behof uppgafs vid
polisförhör:
af vaktmästaren Börjesson: att, under åren 1895 och 1896 för läro¬
verkets behof användts en del björkved, men att därefter för läroverket
användts endast klampved samt kol och koks;
af vaktmästaren Börjessons hustru Anna Börjesson: att makarne Bör¬
jesson, som flyttat till sin bostad i källarvåningen i nya läroverksbygg-
naden i augusti 1895, därefter intill mars eller april 1896 i sin bostad
mestadels eldat med björkved, samt att efter sistnämnda tid aldrig användts
björkved vare sig för läroverkets behof eller i makarne Börjessons bostad.
Vid jämförelse mellan läroverkets räkenskaper och de af vedhand¬
laren Dahlgren för år 1898 förda räkenskapsböckerna befanns, att berörda
räkenskapsböcker öfverensstämde med läroverkets räkenskaper för samma
ar. Annorlunda var förhållandet i fråga om åren 1899, 1900 och 1901.
En jämförelse mellan Dahlgrens konto med läroverket för nämnda ar och
de såsom verifikationer vid läroverkets räkenskaper fogade räkningarna
utvisade sålunda: att för år 1899 för läroverkets behof enligt nyssnämnda
konto levererats 24 lass klampved för tillsammans 180 kronor, men att
enligt räkningarna levererats 28 lass sådan ved för tillsammans 210 kro¬
nor; att för år 1900 enligt kontot levererats 28 lass klampved för tillsam-
— 1906 —
45
mans 224 kronor, hvaremot räkningarna syntes utvisa, att 82 lass klamp-
ved för tillsammans 256 kronor levererats; samt att för år 1901 enligt
kontot levererats 24 lass klampved för tillsammans 192 kronor, under
det att räkningarna gåfvo vid handen, att 28 lass sådan ved levererats för
tillsammans 224 kronor.
Enligt Möllers konto i firmans hufvudbok hade 4 lass klampved till
Möller levererats å eu hvar af följande dagar, nämligen: den 6 november
1899, den 14 september 1900 och den 2 augusti 1901.
Angående olikheten emellan läroverkets konto i firmans böcker, å ena
sidan, och de på läroverket utställda räkningarna, å den andra, anfördes
vid polisförhör:
a) af vaktmästaren Börjesson: att, Börjesson någon dag år 1897 eller
år 1898, då klampved skulle för läroverkets räkning inköpas, till Möller
framställt förfrågan, huruvida äfven Möller skulle hafva sådan ved; att
Möller då svarat, att han som vanligt om åren skulle hafva 4 lass; att
Dahlgren för den då levererade veden utfärdat särskilda räkningar, ställda
dels till läroverket och dels till Möller; att den sistnämnde sedermera till
Börjesson lämnat 30 kronor för de 4 lass ved, som Möller bekommit för
eget behof, och därefter det belopp, hvarå räkningen till läroverket lydde;
att Möller samtidigt härmed uppgifvit, att hans egen räkning från Dahl¬
gren bortkommit, samt anmodat Börjesson att hos Dahlgren begära en å
läroverket ställd ny räkning och att låta å denna uppföra de 4 lass klamp¬
ved, som Möller bekommit för sitt eget behof; att Börjesson efterkommit
denna tillsägelse; att Möller, enligt hvad Börjesson ville minnas, för hvart
och ett af åren 1897, 1898, 1899, 1900 och 1901 för sitt eget behof an-
vändt 4 lass klampved; samt att den klampved, som Möller sålunda be¬
kommit för åren 1898—1901, på Möllers begäran påförts läroverkets räk¬
ningar för samma år;
b) af vedhandlaren Dahlgren: att Dahlgren, som levererat ved till läro¬
verket sedan år 1896 eller 1897, endast levererat klampved med undantag
af den 14 september 1900, då eu famn björkved lämnats; att sistnämnda
ved på tillsägelse af vaktmästaren Börjesson inlagts i Möllers vedkällare i
gymnastikhuset; att för hvarje af åren 1899, 1900 och 1901 inlagts 4
lass klampved i Möllers vedkällare; att dessa 12 lass ved uppförts å läro¬
verkets räkningar; samt att Dahlgren i anledning häraf haft den uppfatt¬
ningen, att Möller ägt rätt till fri ved på läroverkets räkning;
c) af kontorsbiträdet Sigrid Anderson: att Dahlgren från den 31 augusti
1899 till den 15 juni 1902, under hvilken tid Sigrid Anderson haft an¬
ställning å hans kontor, levererat ved såväl till Göteborgs västra femklassiga
läroverk som till Möller, för hvilka leveranser förts särskilda konton;
— 1906 -
40
att vaktmästaren Börjesson brukat lämna likvid både för läroverket ock
för Möller; att Sigrid Anderson för dessa leveranser utfärdat särskilda räk¬
ningar, men att Börjesson, då lian lämnat likvid för desamma, begärt, att
Möllers skuld till Dahlgren skulle uppföras å läroverkets räkning, hvilket
hon i anledning däraf äfven gjort; samt att de 4 lass klampved, som
för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 upptagits å Möllers konto,
blifvit uppförda å läroverkets räkningar;
d) af vedutköraren Karl Johan Larsson: att Larsson, hvilken sedan
1897 eller 1898 tidtals haft anställning hos Dahlgren, enligt hvad han
med säkerhet kunde minnas, på order från Dahlgrens kontor lämnat klamp¬
ved tre särskilda gånger till läroverket och lika många gånger i Möllers
vedbodar; att Larsson icke med bestämdhet kunde minnas, huru mycket
klampved han lämnat vid hvarje tillfälle med undantag af sista tillfället
på sommaren eller hösten 1901, då Möller bekommit 4 lass; samt att
vaktmästaren Börjesson emottagit och anvisat plats för såväl läroverkets
som Möllers ved.
Vid förhöret påstod Möller i nu ifrågavarande hänseende: att han icke,
på sätt vaktmästaren Börjesson uppgifvit, anmodat denne att å läroverkets
räkningar med vedhandlaren Dahlgren låta uppföra den ved, som Möller
bekommit för sitt behof; samt att Möller, som af egna medel lämnat
Börjesson penningar till betalande af den ved, Möller bekommit, icke kunde
förklara det förhållandet, att, på sätt Börjesson, Dahlgren och Sigrid
Anderson uppgifvit, 4 lass klampved, som Möller för sitt behof be¬
kommit för hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901, blifvit uppförda
å läroverkets räkningar för samma år.
Möller företedde tillika två räkningar, hvilka med därå tecknade
nummer lydde sålunda:
»Kf:r 19. Göteborg den 1 nov. 1900.
Herr rektor C. Möller till Dahlgren & Olsson. Debet.
|
|
—
|
Kr.
|
öre
|
1900
|
|
An:
|
|
|
Okt.
|
16
|
» 4 lass klampved...........................................................................
|
32
|
00
|
|
|
Betalt
|
|
|
Göteborg den 13 nov. 1900.
C. L. Dålig ren.
gen. H. A.»
— 1908 —
47
»Abr 20. Göteborg den 1 sept. 1901.
Herr rektor C. Möller till Dahlgren & Olsson. Debet.
|
|
|
Kr.
|
öre
|
1901
|
|
An:
|
|
|
Aug.
|
2
|
» 4 lass klampved...............................................
|
32
|
00
|
|
Betalt
|
|
|
Göteborg den 19 sept. 1901.
C. L. Dahlgren.
gen. H. A.»
Angående det sätt, hvarpå Möller kommit i besittning af dessa båda
räkningar, berättade ett hos vedhandlaren Dahlgren sedan den 26 juni
1902 anställdt kvinnligt biträde Hildur Andersson vid polisförhöret: att
Möller någon dag i oktober 1902 infunnit sig å Dahlgrens kontor och,
under uppgift att han förlorat två för åren 1900 och 1901 af Dahlgren
utfärdade kvitterade räkningar, hvardera lydande å 32 kronor för 4 lass
klampved, begärt att få nya räkningar; att Hildur Andersson, som på grund
af anteckning i Dahlgrens hufvudbok n:r 3 haft sig bekant, att för hvar¬
dera af nämnda två år levererats till Möller 4 lass klampved till ett
pris af 8 kronor lasset, utskrifvit och i Dahlgrens namn kvitterat ofvan
intagna, med n:r 19 och 20 betecknade räkningar; samt att Möller upp-
gifvit år, månad och dag, såväl då han skulle hafva bekommit veden och
räkningarna å densamma, som då han betalt samma räkningar; och hade
Hildur Andersson vid utskrifhingen af de begärda räkningarna rättat sig
efter Möllers uppgifter.
I anledning af hvad Hildur Andersson sålunda förmält, förklarade
Möller: att han icke, på sätt Hildur Andersson uppgifvit, någon dag i
oktober 1902 infunnit sig å Dahlgrens kontor samt begärt och af Hildur
Andersson bekommit räkningarna n:r 19 och 20; att Möller endast vid ett
tillfälle hösten 1902 och då i sällskap med vice häradshöfdingen S. During
besökt Dahlgrens kontor, enär Möller hört ett rykte därom, att han eller
någon person liknande Möller skulle hafva erhållit vedräkningar för honom;
att Möller haft sina ved- och kolräkningar förvarade i en olåst bordslåda,
i sitt ämbetsrum; samt att, om räkningarna n:r 19 och 20, på sätt Hildur
Andersson uppgifvit, blifvit af henne utskrifna, de motsvarande två räk¬
ningarna måste hafva blifvit borttagna ur berörda bordslåda, och räkning¬
arna n:r 19 och 20 i stället ditlagda, allt utan Möllers vetskap.
— 1906 —
4S
Vaktmästaren Börjesson, som ytterligare kördes rörande sina tidigare
uppgifter, att Möller hvart och ett af aren 1898, 1899, 1900 och 1901
från Dahlgren bekommit 4 lass klampved, som påföi'ts läroverkets räk¬
ningar för samma år, förklarade därvid: att Möller under tre år bekommit
hvarje år 4 lass klampved, som påförts läroverkets konto; att Börjesson
med säkerhet häraf påminde sig åren 1900 och 1901 men ej kunde erinra
sig, huruvida det tredje året varit 1898 eller 1899; att Möller antingen
hösten 1898 eller hösten 1899, under uppgift att han förlorat räkningen
å den under året erhållna klamp veden, anmodat Börjesson att låta berörda
parti klampved påföras läroverkets räkning, hvarefter Möller sedermera
från läroverkets räkning skulle afdraga det parti ved, som Möller fått;
samt att Börjesson icke hade sig bekant, huruvida något sådant afdrag
sedermera skeft.
I ärendet företedde Möller vidare en räkning å ved, hvilken räkning
med därå tecknadt nummer hade följande lydelse:
» At.t 21. Göteborg den 6 sept. 1901.
Herr rektor C. E. Möller till T. Ingelson. Debet.
|
|
-----------——---------------
|
Kronor
|
öre
|
1901
Aug.
|
28
|
An 2 famnar björkved och 2 famnar barrved ...............
|
78
|
-
|
Sana kronor
|
78
|
—
|
Betalt
Göteborg den G/$ 1901.
I. Ingelson.»
Beträffande den i en på läroverket utställd vedräkning för år 1900
under den 14 september nämnda år upptagna posten 1 famn björkved,
förekom vid polisförhöret hufvudsakligen följande.
Möller anförde: att han någon dag i början af september 1900 vid
passerandet af Södra hamngatan i Göteborg iakttagit, att a en bat, förtöjd
midt för huset n:r 1 vid samma gata, funnits god björkved till salu till
ett pris af 30 kronor famnen; att Möller samma dag, då han hemkommit,
lämnat vaktmästaren Börjesson 30 kronor med anmodan att af berörda
ved inköpa en famn; att något senare samma dag till läroverkets gård
forslats en famn björkved, hvilken ved körts å tre långkärror, förspända,
den ena med eu hvit häst och de båda andra med hvar sin bruna häst,
hvaraf den ena med bläs eller stjärn; att Möller, som själ!' brukade saga
— 1906 —
49
sin ved, funnit, att ifrågavarande ved varit ovanligt grof ocli i följd däraf
tung att såga, hvilket förhållande lian påpekat för Börjesson, soin varit
närvarande vid det tillfälle, då veden inforslats i gården till läroverket; att
Börjesson då föreslagit, att den grafva veden måtte användas för läroverkets
Behof, och att Möller i stället skulle bekomma en famn annan björkved,
som skulle rekvireras hos Dahlgren för läroverkets räkning, hvilket förslag
Möller godkänt; att Börjesson, hvilken därefter omhändertagit den inköpta
famnen grof björkved, omkring åtta dagar senare åt Möller anskaffat en
annan famn björkved, som rekvirerats hos Dahlgren för läroverkets räkning;
att sistnämnda famn ved inlagts i en yttre af Möller disponerad källare
till gymnastikhuset, där den ännu vid tiden för polisförhöret läge kvar,
enär den varit mycket våt och sur, och Möller icke haft behof af den¬
samma; att Möller icke ansett sig genom detta förfarande hafva handlat
orätt, eftersom priset å den famn björkved, som han låtit vaktmästaren
inköpa, och som sedan användts för läroverkets räkning, utgjort 30 kronor, och
den famn björkved, som rekvirerats hos Dahlgren, jämväl kostat 30 kronor;
samt att, under det på våren 1897, 1898, 1899 och 1900 alltid för läro¬
verket inköpts några lass klampved, sådant icke skett på våren 1901, hvilket
tydligen berott därpå, att nyssnämnda famn grof björkved, som öfvertagits
af Börjesson för läroverkets räkning, då användts i stället för klampved.
I strid emot hvad Möller sålunda anfört, uppgaf Börjesson härutinnan:
att Möller icke, på sätt han påstått, någon dag i början af september 1900
till Börjesson lämnat 30 kronor med uppdrag att därför å en båt i stora
hamnkanalen inköpa en famn björkved; att Börjesson således icke heller
kunnat föreslå Möller att utbyta någon famn björkved emot en annan
sådan, som skulle rekvireras å läroverkets räkning; att den famn björkved,
som upptagits i läroverkets räkenskaper för den 14 september 1900,
icke användts för läroverkets behof, och att samma famn björkved, som
varit sågad och klufven, på befallning af Möller inlagts i Möllers ved¬
källare i gymnastikbyggnaden; att Börjesson icke kunde uppgifva, hvem
som rekvirerat denna ved; samt att ett parti björkved, till myckenheten
utgörande omkring en famn, som vid tiden för polisundersökningen be¬
funnits vara upplagd i den yttre, af Möller disponerade källaren i gymnastik¬
byggnaden, vore återstoden af det vedparti, som Möller enligt ofvan intagna
räkning köpt af folkskollärarinnan Ingrid Ingelson.
Ofvanbemälta Anna Börjesson intygade, bland annat, att hon biträdt,
då det af Möller från Ingrid Ingelson inköpta vedpartiet inlagts i den
yttre källaren i gymnastikbyggnaden, och därvid iakttagit, att vid berörda
tillfälle icke någon annan björkved funnits därstädes.
Vid förhöret i poliskammaren den 27 januari 1903 förklarade Möller
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 7
50
i denna del, att han vid omförmälta tillfälle i början af september 1900
icke förfrågat sig om priset å den björkved, som hållits till salu å en båt
i stora hamnkanalen, utan, i tanke att ungefärliga priset på densamma
utgjort 30 kronor, lämnat vaktmästaren Börjesson detta belopp med an¬
modan att inköpa en famn af berörda ved. Efter det Möller sedermera
vid sistnämnda förhör yttrat, att med hänsyn till det uppgifna priset för
den famn björkved, som Börjesson från Dahlgren inköpt, det icke vore
möjligt, att densamma, såsom Börjesson uppgifvit, varit sågad och klufven,
då priset å sågad och huggen ved vid sagda tid uppgått till omkring 36
kronor famnen, och att sålunda berörda vedparti uppenbarligen utgjorts
af osågad famnved, förklarade Dahlgren, att berörda ved varit afsågad i
stycken, till längden motsvarande vanlig kakelugnsved, men icke klufven.
I afseende å inköpen af ved för Möllers egen räkning uppgaf Möller,
att han vid flera tillfällen inköpt dels klamp ved af en vedhandlare Pettersson
dels ock björkved vid hamnarne i Göteborg, hvilken ved Möller betalt
kontant, och hvarå han icke begärt eller erhållit några räkningar.
2. Angående inköp af kol och koks.
Härom uppgafs vid polisförhöret:
af Möller: att kol och koks alltid rekvirerats från firman C. Uggla
& C:o, och att rekvisitionerna skett medelst telefon; att vaktmästaren Bör¬
jesson i allmänhet verkställt dessa rekvisitioner, men att de jämväl någon
gång gjorts af Möller själf; att räkningarna från firman C. Uggla & C:o
alltid, så vidt Möller kunde minnas, tillsändts Möller i slutet bref med
posten; att hvart och ett af dessa bref oftast innehållit endast en räkning
till läroverket, men att i brefven jämväl en och annan gång funnits en
räkning till Möller å kol och koks rekvireradt för Möllers eget behof; att
Möller öppnat ifrågavarande bref och granskat de inneliggande räkningarna,
hvarefter han inlagt räkningarna i de öppnade kuverten och ställt dessa
med inneliggande räkningar emellan två skrifställ å ett skrif bord i sitt äm¬
betsrum tills någon tid däreftei*, då räkningarna skulle betalas; samt afbetal¬
ning af räkningarna i allmänhet verkställts af vaktmästaren Börjesson; och
af vaktmästaren Börjesson: att han i allmänhet efter öfverenskommelse
med Möller verkställt rekvisitioner af kol och koks medelst telefon hos
firman C. Uggla & C:o för såväl läroverkets som Möllers räkning; att,
då kol- och kokspartier skulle aflämnas både till läroverket och till Möller,
dessa aflämnats samtidigt och inlagts i förvaringsrummen, de för läro¬
verkets behof afsedda dels i källaren till läroverksbyggnaden och dels i
källaren till gymnastikbyggnaden, samt de för Möller afsedda partierna i
de af denne disponerade källarne i sistnämnda byggnad; samt att räkning¬
arna å dessa partier alltid kommit till Möller i tillslutna kuvert med posten.
— 1906 —
51
Under fortgången af polisundersökningen införskaffades från firman
C. Uggla & C:o afskrift^!’ dels af 33 räkningar, som af firman utställts å
läroverket under tiden från och med den 30 september 1895 till och med
den 31 . oktober 1902, dels ock af 10 räkningar, som å Möller utställts
under tiden från och med den 31 mars 1896 till och med den 31 juli
1900. Möller å sin sida företedde 12 räkningar å kol och koks, som firman
skulle hafva till honom levererat under åren 1896—1901.
Af en jämförelse mellan dessa räkningar framgick: att 9 af Möller
företedda räkningar för åren 1896—1899 öfverensstämde med de från
firman införskaffade afskrifterna för motsvarande år; samt att från firman
erhållits afskrift af en räkning å en hektoliter antracitkol, levererad den
14 juli 1900 till Möller under adress Stenungssund, hvaremot Möller icke
företett denna räkning i hufvudskrift.
Bland de af Möller ingifna räkningarna befunnos tre, hvilka med därå
tecknade nummer hade följande lydelse:
»N:r 10. Göteborg den 81/j 1900.
Herr rektor C. Möller till C. Uggla & C:o. Debit.
I6/l
|
An levereradt och inburet å anvisadt ställe:
10 hl. antracitkol ................
|
........ å 2: 90
|
29: —
|
|
15 » nötcokes..................................................................
|
........ » 1: 55
|
23: 25
|
|
Betaldt
|
Er.
|
52: 25
|
Göteborg den lä/3 1900.
C. Uggla fy C:o
I. L.»
Göteborg den 31/10 1900.
Herr rektor C. Möller till C. Uggla & C:o. Debit
|
An levereradt & inburet å anvisadt ställe:
|
—
|
12/
/10
|
15 hl. antracitkol .................................................................. 3. 45
|
51: 75
|
|
15 » krossad cokes ............................................................... » j: 80
|
27: —
|
|
Er.
|
78: 75
|
Betaldt
Göteborg den u/n 1900.
C. Uggla fy C:o
I. L.»
— 1906 -
52
7V;r 12. Göteborg den Sl/W 1901.
Herr rektor C. Möller till C. Uggla & C:o.
Debit
—
|
An levereradt & inburet å anvisadt ställe:
|
|
|
31/
/io
|
10 hl. antracitkol ......................................................
|
.............. ä 3: 15
|
31: 50
|
20 » krossad cokes ..............................................
|
...............» 1: 35
|
27: —
|
|
Er.
|
58: 50
|
Betaldt
Göteborg den 30/n 1901.
C. Uqqla & C:o
I. L.»
Enligt de af firman på läroverket utställda räkningarna skulle till
läroverket hafva levererats, bland annat, följande poster: den 16 januari
1900: 30 hektoliter antracitkol, 400 hektoliter gjuterikoks och 50 hektoliter
nötkoks; den 12 oktober 1900: 50 hektoliter antracitkol, 500 hektoliter
gjuterikoks och 50 hektoliter krossad engelsk koks; samt den 30 oktober
1901: 30 hektoliter antracitkol, 500 hektoliter gjuterikoks och 100 hekto¬
liter krossad londonkoks.
Angående det sätt, hvarpå Möller kommit i besittning af ofvan intagna,
med n:r 10, 11 och 12 betecknade räkningar, upplyste hos ifrågavarande
handelsfirma anställde kassören Reinhold Strömmer: att Möller någon dag
i oktober 1902 infunnit sig å firmans kontor och uppgifvit, att lian för¬
lorat tre räkningar å kol och koks, som han bekommit den 16 januari
1900, den 12 oktober 1900 och den 30 oktober 1901; att Strömmer vid
undersökning af firmans böcker icke funnit Möller antecknad för att nämnde
dagar hafva bekommit kol eller koks, men att däremot kol och koks
samma, dagar till läroverket levererats; att Möller vid tillfället uppgifvit,
att han af å dessa tre dagar levererade poster kol och koks för sitt behof
användt: af det, som lämnats den 16 januari 1900, 10 hektoliter antracit¬
kol och 15 hektoliter nötkoks; af det, som levererats den 12 oktober 1900,
15 hektoliter antracitkol och 15 hektoliter krossad koks; samt af det, som
lämnats den 30 oktober 1901, 10 hektoliter antracitkol och 20 hektoliter
krossad koks; samt att Strömmer på god tro rättat sig efter Möllers upp¬
gifter och till honom utlämnat räkningarna n:r 10, 11 och 12.
I anledning häraf ytterligare hörd påstod Möller: att han ej bekommit
räkningar för åren 1900 och 1901 a från firman C. Uggla & C:o levereradt
kol och koks och i anledning däraf någon dag i oktober 1902 begifvit sig
— 1906 —
53
till firmans kontor och begärt få nya sådana; att han då erhållit de med
ofvannämnda nummer betecknade räkningarna; att Möller därvid icke, på
sätt kassören Strömmer uppgifvit, sagt sig af de kol- och kokspartier, som
lämnats till läroverket, för sitt behof hafva användt de i sistberörda räk¬
ningar upptagna partierna; samt att, Möller veterligen, icke i hans ved¬
källare inlagts annat bränsle, än som han själf betalt.
I ärendet hördes vidare fyra hos firman C. Uggla & C:o anställda
kolkörare, hvilkas berättelser syntes gifva vid handen: att i åtskilliga fall
kol och koks samtidigt lämnats till läroverket och till Möller; att hvad
som levererats till Möller inlagts i någon af denne disponerad källare
efter anvisning af antingen vaktmästaren Börjesson eller en Möllers tjänste¬
flicka; samt att särskildt vid ett tillfälle på hösten 1900 större delen af ett
levereradt parti antracitkol inlagts i Möllers källare.
Vid förhöret inför poliskammaren anförde Möller beträffande räkning¬
arna n:r 10, 11 och 12: att han å i räkningarna angifna tider bekommit
och för eget behof användt däri upptagna partier kol och koks; att vid
hvart och ett af dessa tillfällen, sedan Möller från firman C. Uggla & C:o
mottagit räkningar å kol och koks, som samtidigt med nyssberörda partier
för läroverkets behof rekvirerats, samt för betalning af sistnämnda räk¬
ningar lämnat däri upptagna belopp till vaktmästaren Börjesson, denne för¬
frågat sig, huruvida han ej skulle samtidigt aflämna betalning från Möller
för de kol- och kokspartier denne bekommit; att då Möller härvid sagt,
att lian ännu ej för sin del erhållit räkning från firman, Börjesson gen¬
mält, att han ändå kunde lämna betalning för skulden och »be dem
stryka ut»; att Möller därpå lämnat Börjesson det belopp, som erfordrats
för betalning af hvar och en af räkningarna, men sedermera hvarken be¬
gärt eller erhållit kvitto eller kvitterad räkning; att Möller vid sitt besök
å firmans kontor i oktober 1902 blifvit mycket öfverraskad af att finna, att
han ej vore i firmans handelsböcker antecknad för de i räkningarna n:r
10, 11 och 12 upptagna kol- och kokspartier; samt att Möller ej vid något
tillfälle på en gång för eget behof emottaga mer än 15 hektoliter kol
eller koks.
Vid polisundersökningen blefvo de af mig tillhandahållna afskrifterna
af läroverkets i kammarrätten förvarade räkningar öfver kol och koks,
som handelsfirman C. Uggla & C:o under ifrågavarande tid till läroverket
levererat, jämförda med firmans räkenskaper och handelsböcker för samma
tid. Härvid befanns, att en af firman den 31 mars 1897 utställd, såsom
verifikation vid läroverkets räkenskaper för sistnämnda år fogad räkning
upptog för 150 hektoliter prima maskinkrossad koks å 1 krona 150 kronor,
och för 100 hektoliter prima gjuterikoks å 1 krona 10 öre 110 kronor,
— 1906 -
54
med en slutsumma således af 260 kronor, hvaremot firmans handelsböcker
utvisade, att räkningen bort utställas å endast 50 hektoliter krossad koks
jämte 100 hektoliter gjuterikoks, hvadan räkningens slutsumma alltså bort
uppgå till endast 160 kronor. Vid granskning af originalräkningen iakt¬
togs, att densamma antagligen från början varit utfärdad i enlighet med
firmans handelsböcker, men sedermera bhfvit ändrad.
I afseende på denna räkning hördes under polisutredningen postexpedi-
tören Alfred Thorsander, hvilken förmälte, att han, som under flera år emellan¬
åt biträdt med tillfälliga skrifgöromål å firman C. Uggla & C:os kontor, ut-
skrifvit ifrågavarande räkning, hvilken då, i enlighet med hvad firmans
kopiebok utvisade, upptagit 50 hektoliter krossad koks å 1 krona och 100
hektoliter gjuterikoks å 1 krona 10 öre samt haft en slutsumma af 160
kronor; att räkningen sedermera uppenbarligen bhfvit ändrad på det sätt,
att eu etta blifvit tillskrifven framför 50 hektoliter och en etta framför
50 kronor, hvarjämte ettan i slutsumman ändrats till en tvåa; samt att
Thorsander icke verkställt dessa ändringar eller hade sig bekant, hvem som
gjort dem.
I nu ifrågavarande del uppgaf Möller: att han bekommit denna räk¬
ning liksom de öfriga från firman C. Uggla & C:os kontor i slutet bref
med posten; att Möller någon lördagsförmiddag kort därefter lämnat räk¬
ningen jämte 160 kronor till vaktmästaren Börjesson med uppdrag att be¬
tala densamma; att Börjesson samma dag klockan 3 eftermiddagen infunnit
sig å Möllers ämbetsrum och, under uppgift att han fått för htet pen¬
ningar, begärt att få ytterligare 100 kronor; att Börjesson därvid yttrat, att
det icke vore Möllers fel, utan att det berodde på slarf å firmans kontor,
enär räkningen skulle hafva lydt å 150 hektoliter prima maskinkrossad
koks för 150 kronor i stället för 50 hektoliter dylik koks för 50 kronor;
att Möller, sedan han frågat Börjesson, huruvida läroverket bekommit den
uppgillra större kvantiteten koks, och Börjesson jakande besvarat denna
fråga, till Börjesson ur ljus- och vedkassan lämnat ytterligare en sedel å
100 kronor, utan att Möller vid detta tillfälle granskat räkningen eller
meddelat sig med firman C. Uggla & C:o om förhållandet; att påföljande
måndags morgon, då Möller inkommit å sitt ämbetsrum, räkningen legat
å ett skrifbord därstädes, och att räkningen då lydt å 260 kronor; att
Möller icke ändrat densamma och icke heller ur ljus- och vedkassan till¬
ägnat sig 100 kronor; samt att Möller icke hade sig bekant, hvem som
ändrat räkningen.
Vaktmästaren Börjesson blef i anledning af Möllers berörda uppgifter
ytterligare hörd, därvid han med bestridande af dessa uppgifter förklarade,
att han vid betalande af räkningar för läroverket af Möller alltid erhållit
— 1906 —
55
belopp, som fullt räckt till betalande af desamma; att han således icke,.
på sätt Möller uppgift, af denne någon gång begärt eller erhållit ytter¬
ligare 100 kronor; att Börjesson icke kunde erinra sig särskild! denna räk¬
nings belopp, då han emottag# den af Möller för betalning; samt att Bör¬
jesson icke hade sig bekant, hvem som ändrat räkningen.
Vid förhöret inför poliskammaren anförde Möller ytterligare, att han
dåmera på grund af åtskilliga omständigheter bestämdt erinrade sig, att
det varit lördagsförmiddagen den 24 april 1897, som Möller till Börjesson
lämnat penningar till betalning af nu ifrågavarande räkning.
* *
*
Genom den utredning, som i förevarande ärende åstadkommits, ansåg
jag vara adagalagdt, att vissa för Möllers egen räkning rekvirerade och
för hans enskilda behof förbrukade partier ved, antracitkol och koks obe¬
hörigen påförts läroverkets ljus- och vedkassa. Läroverkets räkenskaper
hade följaktligen under de år, sådant skett, varit i samma hänseenden
felaktiga.
Emellertid syntes Möller hafva velat göra gällande, att han saknat
kännedom oin berörda felaktigheter i räkenskaperna, äfvensom att genom
samma felaktigheter icke någon fördel beredts honom på läroverkets be¬
kostnad. Sa vidt jag kunde finna, hade Möller dock icke gifvit något
sken af sannolikhet åt sina påståenden härutinnan. Därtill kom, att, enligt
hvad den föreliggande utredningen otvetydigt gaf vid handen, särskilda af
Möller under polisundersökningen lämnade uppgifter varit osanna, ett för¬
hållande som enligt sakens natur borde i synnerligen hög grad tilläggas
betydelse vid bedömandet af, huruvida Möller i förevarande hänseende
kunde anses hafva varit i god tro eller icke.
Till en början var att märka, att Möller, hvilken, enligt hvad upplyst
blifvit, plägat gifva vaktmästaren tillsägelse om hvilka bränslepartier denne
skulle rekvirera, och som haft att under tjänstemannaansvar granska
leverantörernas räkningar, borde anses hafva vid räkningarnas emottagande
och betalande väl vetat, hvilka partier bränsle för läroverkets behof rekvi¬
rerats.
Vidkommande därefter den omständigheten, att en famn björkved
påförts läroverkets ljus- och vedkassa för år 1897, oaktadt, såsom makarne
Börjessons förklaringar vid polisförhöret syntes utvisa, denna ved rekvi¬
rerats för Möllers privata behof och jämväl af honom förbrukats, kunde
i enlighet med det ofvan anförda det icke antagas, att Möller trott, att
björkveden rekvirerats och användts för läroverkets räkning. Att Möller
- 1906 —
56
skulle hafva med egna medel betalt denna ved, hade Möller icke i ärendet
ens påstått.
I fråga om år 1898 hade fullständig utredning icke vunnits. Åt
vaktmästaren Börjessons först lämnade uppgifter syntes framgå, att Möller
äfven för nämnda år från firman Dahlgren & Olsson bekommit 4 lass
klampved, hvarför kostnaden påförts läroverkets räkning. Sedermera hade
Börjesson förklarat sig icke kunna bestämdt vidhålla dessa sina uppgifter
i denna del, hvilket möjligen kunde hafva berott på att firmans böcker
för år 1898 befunnits icke särskild! upptaga någon till Möller levererad
klampved. Möller hade å sin sida icke kunnat förete någon räkning å
klampved för år 1898. Genom närmare undersökning syntes^ mig emel¬
lertid tilläfventyrs kunna utrönas, huruvida Möller nämnda ar fatt från
firman emottaga 4 lass klampved, och om detta vedparti kunde anses
ingå i de lass klampved, som upptagits pa läroverkets räkningar för
samma år. o
Beträffande de 4 lass klampved, som under hvart och ett åt aren
1899, 1900 och 1901 af bemälta firma levererats till Möller, men icke
desto mindre upptagits å läroverkets räkningar, hade Möller helt allmänt
påstått, att han af egna medel lämnat vaktmästaren Börjesson penningar
för betalning af den ved, Möller bekommit, Mot detta påstående voro
dock de vid utredningen i denna del af ärendet adagalagda omständig¬
heter stridande, och påståendet syntes pa grund häraf icke förtjäna någon
tilltro.
Att Möller i afseende å den obehöriga debiteringen af klampved för
åren 1900 och 1901 icke varit i god tro, bestyrktes i sin mån genom
den bristande trovärdigheten hos särskilda Möllers uppgifter. Sålunda
hade Möller velat påstå, att han icke skulle hafva i oktober 1902 af Hildur
Andersson bekommit de vid polisundersökningen företedda, med n:r 19
och 20 betecknade räkningarna. Att det varit Hildur Andersson, som ut-
skrifvit ifrågavarande räkningar, och att detta skett vid en annan, senare
tidpunkt än de dagar räkningarna daterats, framgick emellertid med önsk¬
värd tydlighet af åtskilliga omständigheter. Kvittot a räkningarna upptog
nämligen under firmastämpeln Hildur Anderssons initialer. I ärendet var
vidare upplyst, att Hildur Andersson först ar 1902 blifvit anställd hos firman.
Slutligen voro räkningarna skrifna på blanketter af annat utseende än de
å läroverket utställda räkningarna för aren 1900 och 1901. Att räkning¬
arna skulle af Hildur Andersson hafva skrifvits på begäran af en person,
liknande Möller, ansåg jag vara ett af Möller framkastadt antagande, som
enligt sakens natur icke kunde tilläggas något som helst afseende. Det¬
samma gällde om Möllers yttrande, att, därest räkningarna n:r 19 och 20
— 1906 —
57
blifvit af Hildur Andersson ut skri fila, de motsvarande två räkningarna,
som skulle förvarats i en olast bordslåda i Möllers ämbetsrum, utan
Möllers vetskap borttaga och ersatts med räkningarna n:r 19 och 20.
Hvad Möller uppgifvit angående den famn björkved, som påförts
läroverkets räkning under den 14 september 1900, föreföll jämväl föga
trovärdigt dels på grund af uppgifternas egen beskaffenhet, dels särskildt
med hänsyn till hvad som i denna del blifvit utredt genom vaktmästaren
Börjessons och hans hustrus berättelser.
I. fråga om de i räkningarna n:r 10, 11 och 12 upptagna partier
antracitkol och koks, som, enligt hvad utredt blifvit, levererats till Möller
men ändock påförts läroverkets räkningar, så ansåg jag det vara högst
osannolikt, att Möller, såsom han inför poliskammaren påstått, skulle vid
de tillfällen, da vaktmästaren Börjesson af honom erhållit medel till be¬
talande af läroverkets kol- och koksräkningar, hafva till Börjesson samtidigt
lämnat penningar för betalande af de partier kol och koks, som Möller
för egen räkning bekommit. Det kunde nämligen med allt skäl antagas,
att Möller i sadant fall icke skulle hafva åtnöjt sig, med mindre än att
han erhållit behörigt kvitto å de för hans egen del gjorda utbetalningarna.
Riktigheten af ett sådant antagande syntes än vidare bekräftas af den
omständigheten, att Möller kunnat vid polisförhöret förete alla af firman C.
Uggla & C:o å honom utställda räkningar för åren 1896—1900, med
undantag allenast af en räkning, upptagande en hektoliter antracitkol,
som den 14. juli 1900 levererats till Stenungssund. Handlingarna utvisade
jämväl, att i alla de fall, då särskilda på Möller personligen och på läro¬
verket utställda räkningar samtidigt betalts, Möller erhållit behöriga kvitton
både för egen del och för läroverket.
Myckenheten af de partier kol och koks, som under årens lopp obe¬
hörigen påförts läroverkets räkningar, hade icke kunnat fullständigt utredas.
Enligt Möllers uppgifter skulle han för egen del erhållit de i räkningarna
n:r 10, 11 och 12 upptagna posterna, eller alltså år 1900 25 hektoliter
antracitkol och 30 hektoliter koks samt år 1901 10 hektoliter antracitkol
och 20 hektoliter koks. Hvad i ärendet förekommit under polisutredningen
syntes emellertid, gifva goda skäl för det antagande att Möller, särskildt
år 1900, bekommit mera antracitkol än han uppgifvit. Likaså fann jag det
förhållande, att enligt de af Möller under polisutredningen företedda räk¬
ningarna hans förbrukning af kol och koks åren 1898 och 1899 väsent¬
ligen förminskats, möjligen böra förklaras på det sätt, att kostnaden för
en del af Möller användt sådant bränsle äfven för sistnämnda båda år
debiterats läroverkskassan.
Hvad slutligen angick den af firman C. Uggla & C:o den 31 mars
Justitieombudsmannens ämletsberättelse till 1,906 års Riksdag. 8
58
1897 å läroverket utställda, sedermera ändrade räkningen, syntes mig intet
tvifvel kunna råda därom, att Möller varit den, som med minsta risk för
upptäckt kunnat bereda sig fördel genom räkningens ändrande, och jag-
fann mig, på grund af omständigheterna i denna del af ärendet, med skäl
kunna antaga, att ändringen af Möller verkställts för täckande af eu
genom Möllers förvållande uppkommen brist i läroverkets ljus- och ved¬
kassa.
I enlighet med hvad jag sålunda anfört ansåg jag den i ärendet åstad¬
komna utredningen med den grad af visshet, som kunde vinnas genom
ännu icke beedigade vittnesutsagor, gifva vid handen, att Möller dels under
åren 1897, 1899, 1900 och 1901 samt möjligen äfven under år 1898,
genom att med penningar, tillhörande läroverkets ljus- och vedkassa, betala
af Möller för egen räkning förbrukadt bränsle, tillgripit och förskingrat
samma penningar, hvilka tillgrepp sedermera genom oriktiga räkenskaper
och verifikationer fördolts, dels och vid något tillfälle före afgifvandet af
redovisningen för förvaltningen af läroverkets ljus- och vedkassa under
år 1897 ur samma kassa tillgripit och förskingrat ett belopp af 100 kronor,
för hvilket tillgrepps döljande kassan obehörigen påförts kostnaden för
100 hektoliter krossad koks, hvarförutom vid räkenskaperna fogats ofvan-
nämnda den 31 mars 1897 utställda räkning i förändradt skick.
Jag aflat fördenskull den 26 februari 1903 till advokatfiskalen vid
kammarrätten en ämbetsskrifvelse, däri jag uppdrog åt advokatfiskalen att
för hvad sålunda låg Möller till last ställa denne under tilltal inför kammar¬
rätten; och skulle advokatfiskalen därvid, efter föregången behörig utred¬
ning, ej mindre å Möller yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet
än äfven emot honom framställa de ersättningsyrkanden, hvartill advokat¬
fiskalen för bevakande af kronans rätt kunde finna anledning. Med hän¬
syn till beskaffenheten af den talan, som advokatfiskalen hade att emot
Möller anställa, anmodade jag advokatfiskalen att särskildt hemställa till
kammarrätten att förordna om Möllers häktande.
I det åtal, som i enlighet med mitt berörda uppdrag af advokat¬
fiskalen anställdes emot Möller, förordnade kammarrätten genom beslut
den 9 mars 1903, att för vidare utredning af målet skulle inför rådstufvu-
rätten i Göteborg hållas rannsakning med Möller och förhör med de öfriga
personer, af hvilkas hörande åklagaren och den tilltalade kunde vilja be¬
gagna sig. Framställningen i fråga om Möllers häktande fann kammar¬
rätten ej böra i målets dåvarande skick bifallas, men i en till Konungens
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län aflåten skrifvelse, däri
kammarrätten anmodade Konungens befallningshafvande att gå i författ¬
ning om verkställighet af kammarrättens beslut om undersökning vid råd-
— 1906 —
59
stufvurätten samt att utse ombud att vid rådstufvurätten å advokatfiska-
lens vägnar emot Möller föra talan såsom åklagare, uppdrog kammar¬
rätten därjämte åt Konungens befallningshafvande att efter hvarje rann-
sakningstillfälle, så snart ske kunde, till kammarrätten öfversända råd-
stufvurättens i målet hållna protokoll, på det kammarrätten måtte varda
satt i tillfälle att, därest omständigheterna skulle därtill föranleda, förordna
om Möllers tagande i häkte.
Under rannsakningen inför rådstufvurätten hördes såsom vittnen i
målet, bland andra, vaktmästaren Börjesson, vedhandlaren Dahlgren och
Sigrid Anderson. Af min ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag (sid.
89—139) inhämtas, hurusom tillförordnade landsfiskalen i Stockholms
läns södra distrikt Carl Fredrik Köhler, hvilken af Konungens befall¬
ningshafvande i Göteborgs och Bohus län undfått förordnanden såsom
särskild allmän åklagare, häktat Börjesson, Dahlgren och Sigrid Anderson,
samt inför rådstufvurätten anställt åtal dels emot samtliga bemälta per¬
soner, för det de skulle hafva i åtalet emot Möller burit falskt vittnes¬
börd, dels ock särskild! emot Börjesson och Dahlgren för bedrägligt förfar¬
ande i fråga om vedleveranser till läroverket, i hvilket mål Möller tillika
lort talan såsom målsägare. Ofvannämnda ämbetsberättelse utvisar jämväl,
att rådstufvurätten dels genom beslut den 25 augusti 1903 förordnade om
de häktades frigifvande, dels ock genom utslag den 12 februari 1904 ogillade
de mot dem framställda ansvarsyrkandena för mened samt, angående åkla¬
garens emot Dahlgren och Börjesson framställda yrkande om ansvar för
bedrägligt förfarande, frikände Dahlgren och Börjesson från allt ansvar
härutinnan. Genom samma utslag pröfvade rådstufvurätten tillika af an¬
förda skäl rättvist döma ej mindre åklagaren i målet, tillförordnade lands¬
fiskalen Köhler, dels, jämlikt 15 kapitlet JO § strafflagen samt med afse¬
ende å den långa tid, Sigrid Anderson och Börjesson hållits häktade, för
det han dem utan laga skäl, dock utan argt uppsåt häktat, att undergå
fängelse, för häktningen af Sigrid Anderson i en månad och för häktningen
af Börjesson likaledes i en månad, dels i förmågo af 16 kapitlet 4 § sagde
lag, jämförd med grunderna för 5 § i samma kapitel, för det han utan
sannolika skäl, af obetänksamhet och utan argt uppsåt, vid domstol åtalat
Sigrid Anderson och Börjesson för brott, som omförmäles i 13 kapitlet
1 § samma lag, att för hvartdera åtalet hållas i fängelse en månad, dels
jämlikt 16 kapitlet 4 § strafflagen, för det han likaledes utan sannolika
skäl, af obetänksamhet och utan argt uppsåt, vid domstol åtalat Börjesson
för bedrägeri, att bota 200 kronor, dels ock, jämlikt 25 kapitlet 17, 18
och 22 §§ nämnda lag, för det han, som varit förordnad att förrätta tjänst
såsom allmän åklagare, härvid visat groft oförstånd i ämbetet, att bota
— 1906 —
60
300 kronor, än äfven Möller, jämlikt 16 kapitlet 4 § strafflagen, att hållas
i fängelse, för åtalet emot Sigrid Anderson under en månad och för åtalet
emot Börjesson likaledes under eu månad.
Härjämte förpliktade rådstufvurätten dels åklagaren och Möller, en
för båda och båda för eu, att till en hvar af Sigrid Anderson och Börjesson
för deras lidande till följd af åtalet för mened utgifva ersättning med 500
kronor, dels ock åklagaren ensam såväl att ersätta Sigrid Anderson och
Börjesson för dem genom häktningen förorsakadt lidande med 1,000 kro¬
nor till dem hvar, som ock att godtgöra Börjesson honom genom åtalet
för bedrägeri tillskyndad skada med 200 kronor.
Öfver rådstufvurättens berörda utslag anförde Köhler och Möller be¬
svär hos Göta hofrätt, men fann hofrätten enligt utslag den 31 december
1904 ej skäl att i rådstufvurättens utslag härutinnan göra ändring.
Då besvär öfver hofrättens utslag, i hvad angick yrkandet om an¬
svar å de tilltalade för mened, icke anfördes hos Kungl. Maj:t, framställde
advokatfiskalen i ett till kammarrätten den 8 mars 1905 afgifvet memo¬
rial slutpåståenden i åtalet emot Möller. Advokatfiskalen yrkade därvid
ansvar å Möller dels för det han åren 1897, 1898, 1899, 1900 och 1901
med läroverkets ljus- och vedkassas medel betalt af Möller för egen räk¬
ning förbrukadt bränsle samt sålunda tillgripit och förskingrat tillhopa
470 kronor, hvilket tillgrepp dolts genom oriktiga räkenskaper och verifika¬
tioner, dels ock för det han vid något tillfälle före afgifvandet af redovis¬
ningen för förvaltningen af läroverkets ljus- och vedkassa under år 1897
ur samma kassa tillgripit och förskingrat ett belopp af 100 kronor, för
hvilket tillgrepps döljande ofvannämnda den 31 mars 1897 utställda räk¬
ning i förändradt skick bilagts räkenskaperna. Tillika yrkade advokat¬
fiskalen, att Möller måtte förpliktas ersätta läroverkets ljus- och vedkassa
de tillgripna beloppen, tillhopa 570 kronor, jämte sex procent ränta från
den dag, hvarje tillgrepp kunde anses begånget, äfvensom utgifva ersätt¬
ning för de på statsverkets bekostnad förskjutna vittneslönerna.
Efter slutad skriftväxling meddelade kammarrätten utslag i målet den
6 november 1905.
I anledning af ett utaf Möller under skriftväxlingen framställdt yrk¬
ande, att de utsagor, som i målet afgifvits af Börjesson, Dahlgren och
Sigrid Anderson äfvensom Börjessons hustru Anna Börjesson, måtte från-
kännas allt vitsord, förklarade kammarrätten sig finna detta yrkande icke
kunna bifallas.
Vidkommande själfva målet utlät sig kammarrätten: Ehuru synner¬
ligen bindande omständigheter och liknelser förekommit därom, att Möller
ur läroverkets ljus- och vedkassa tillgripit penningar samt till döljande af
— 1906 —
61
tillgreppen fört falska räkenskaper och sökt styrka dessa genom veterligen
oriktiga verifikationer; likväl och som, särskild! med hänsyn därtill, att på
grund af förekomna omständigheter allenast ringa beviskraft kunde tiller¬
kännas makarne Börjessons vittnesmål, Möller icke mot sitt nekande kunde
anses lagligen öfvertyga^ om brottslighet i nämnda afseenden; alltså funne
kammarrätten Möller icke kunna till ansvar i målet fällas, i följd hvaraf
den af advokatfiskalen emot Möller förda ersättningstalan ej heller kunde
vinna bifall; och skulle statsverket vidkännas de kostnader, som af all¬
männa medel utgått till i målet hörda vittnen.
Af Fridell, såsom angifvare i målet, framställdt yrkande, att Möller
matte förpliktas ersätta Fridell dennes därå använda kostnader, lämnades
af kammarrätten utan afseende.
Vid öfvervägande af samtliga i nu ifrågavarande åtal förekomna om¬
ständigheter Jiar jag funnit mig icke böra draga målet under Kungl. Maj:ts
pröfning. Da, enligt hvad jag inhämtat, icke heller Möller ansett sig böra
öfverklaga kammarrättens utslag, har detta följaktligen vunnit laga kraft.
Vägran af rådstufvurätts ordförande att lämna mottagnings¬
bevis å postförsändelse, innehållande bevakningshandlingar
i konkurs.
Jämte en klagoskrift ingaf advokaten John Tjerneld, såsom ombud
för aktiebolaget F. Stocklassas borst- och penselfabrik, till mig ett försegladt,
vederbörligen frankeradt bref, som var ställdt till ordföranden i Ronneby
rådstufvurätt och försedt med anteckningar om att brefvet var rekommen-
deradt, och 0 att mottagningsbevis begärts af nämnda aktiebolag såsom af¬
sändare. A baksidan af brefvet, hvilket returnerats till afsändare!!, fanns
anteckning därom, att adressaten vägrade utlösa försändelsen på grund af
att mottagningsbevis begärts å densamma, äfvensom poststämneln: »Ronnebv
2U 1904.» 1 y
I klagoskriften anförde Tjerneld följande: Brefvet, som innehölle
bevakningshandlingar uti en vid rådstufvurätten i Ronneby anhängig
konkurs, hade till bolaget återkommit den 5 april 1904 med den å
baksidan af brefvet förekommande anteckningen om adressatens vägran
att utlösa försändelsen. Då parts rätt att med allmänna posten i be-
taldt bref insända vissa handlingar i konkurs funnes bestämd i 142 §
konkurslagen, framginge häraf, att lagstiftaren betraktat som en själfklar
sak, att eu domare vore pliktig mottaga bref, som honom i och för hans
— 1906 -
62
ämbete tillställdes. Då vidare i anförda lagrum icke funnes någon in¬
skränkning i parts rätt att begagna sig af enligt gällande postförfattningar
tillåtna befordringssätt och allmänheten i samband därmed tillerkända för¬
måner, syntes den omständigheten, att mottagningsbevis begärts, icke in¬
verka på sakens beskaffenhet. Af tidsbestämmelsen i 142 § andra stycket
konkurslagen syntes fast hellre framgå, att lagstiftaren äfven tänkt sig, att
part skulle äga att genom mottagningsbevis skaffa sig bevis, när handling
aflämnats till den, som vederborde.
På grund af hvad Tjerneld sålunda anfört anhöll han om min ämbets-
åtgärd emot den vid tiden för brefvets afkunnande tjänstförrättande borg¬
mästaren; och framhöll Tjerneld därvid, att det anmärkta förfarandet syntes
honom så mycket strängare böra bedömas, som det vittnade om uppenbar
missaktning af allmänhetens rätt, hvilken en domare vore satt att bevaka.
Öfver klagoskriften infordrade jag yttrande från borgmästaren i
Ronneby Ernst Flensburg, och inkom denne i följd däraf med förklaring,
däri anfördes, att det ej vore sant, att Flensburg vägrat »utlösa» försän¬
delsen i fråga, men att Flensburg däremot vägrat att underteckna ett mot¬
tagningsbevis, med anledning hvaraf postkontoret vägrat att till Flensburg
utlämna försändelsen, samt att Flensburg för sin vägran att underteckna
mottagningsbeviset ansåge sig hafva fullt fog, enär enligt gällande expeditions-
taxa den person, som önskade erhålla bevis om ingifvande af någon
handling till rådstufvurätten eller någon där anställd tjänsteman, vore
skyldig att därför erlägga lösen med 50 öre, och klaganden ej ens före-
burit, att lian erbjudit sig att erlägga sådan lösen.
Flensburg tilläde, att, om saken endast rört honom, hade han, hellre
än att utsätta sig för obehag, till klagandens förmån afstått från en löne¬
förmån, som blifvit honom lagligen tillförsäkrad, men att, da åtgärden att
använda ett sådant postbefordringssätt syntes Flensburg vara ett om väl
långt drifven närighet vittnande försök att på smygvägar beröfva en fattig
ämbetsman en del af hans väl behöfliga inkomster, hade Flensburg ej
ansett sig böra falla undan för ett sådant försök; och hemställde Flensburg
på dessa grunder, att jag måtte lämna klagoskriften utan afseende.
Uti sedermera afgifna påminnelser yttrade Tjerneld hufvudsakligen:
Flensburg hade till sin ursäkt anfört allenast, att begäran om mottag¬
ningsbevis enligt gällande postförfattningar vore att likställa med begäran
om diariebevis angående inlämnandet af handling. Denna uppfattning
ansåge Tjerneld vara en ren konstruktion och sakna grund i faktiska för¬
hållanden; ty därmed att det visades, att en adressat emottaga en viss
försändelse, vore för ingen del visadt, att samma försändelse innehållit en
viss handling. Bevisningen måste i ty fall kompletteras på rätt omständ¬
— 1906 —
63
ligt sätt genom handlingens inläggande i vittnens närvaro eller genom
öppen assurans eller dylikt förfarande. Tjerneld vidhölle det framställda
yrkandet och ville såsom en försvårande omständighet framhålla, att det
anmärkta förfarandet haft sin grund i omtanken om egen vinning, om än
i detta fall felaktig teoretisk uppfattning kunnat anföras såsom ursäkt.
* ... *
Enligt 142 § konkurslagen, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den
5 juli 1901, är det tillåtet för parter i konkurs att med allmänna posten
i betaldt bref till rätten eller domaren insända vissa konkursen rörande
handlingar. Häraf lärer följa, att å landet domaren och i stad den, som
äger att å rådstufvurättens vägnar mottaga handlingar, är pliktig att emot¬
taga alla med allmänna posten från enskilda personer ankommande och
till honom såsom ämbetsman eller till domstolen adresserade bref, hvilka
äro vederbörligen frankerade. Därest nu någon vid afsändandet af ett
dylikt bref skulle begagna sig af den afsändare af vissa slags postförsän¬
delser uti postförfattningarna tillagda rättighet att fordra, det försändelsen
ej ma till adressaten aflämnas, utan att denne undertecknar ett bevis, att
försändelsen behörigen mottagits, s. k. mottagningsbevis, hvithet sedermera
tillställes afsändaren, torde vid ofvan angifna förhållanden domaren eller
den, som å rådstufvurätts vägnar äger mottaga handlingar, ej vara lagligen
befogad att vägra underteckna ett dylikt bevis. En sådan vägran blifver
att likställa med en vägran att emottaga själfva brefvet.
Uti ärendet var upplyst, att det af Tjerneld till mig ingifna brefvet,
hvilket varit vederbörligen frankeradt, ankommit till Ronneby, och att
borgmästaren Flensburg blifvit om brefvets ankomst underrättad med an¬
modan att underteckna ett bevis, att försändelsen blifvit af honom emot-
tagen, samt att, då borgmästaren vägrat att underteckna beviset, brefvet
från postanstalten i Ronneby returnerats till afsändaren.
Hvad borgmästaren Flensburg till försvar för sin vägran att underteckna
mottagningsbeviset anfört därom, att den, som önskade erhålla bevis om
ingifvandet af någon handling till rådstufvurätt eller där anställd tjänste¬
man, skulle enligt förordningen angående expeditionslösen för beviset er¬
lägga lösen med 50 öre, och att ej ens föreburits, att sådan lösen blifvit er¬
bjuden, ansåg jag ej förtjäna afseende, då uppenbarligen ett s. k. mottag¬
ningsbevis ingalunda är att likställa med bevis af det utaf Flensburg om-
förmälta slag.
På grund af det anförda fann jag borgmästaren Flensburg hafva
genom sin vägran att underteckna det af aktiebolaget F. Stocklassas borst-
— 1906 —
64
och penselfabrik vid afsändande! af ifrågavarande försändelse begärda mot¬
tagningsbevis hafva i sitt ämbete förfarit felaktigt. Då jag ansåg detta
ämbetsfel vara af den beskaffenhet, att det ej borde lämnas utan beifran,
uppdrog jag åt advokatfiskalen vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge att
för samma ämbetsfel ställa borgmästaren Flensburg under åtal inför hof¬
rätten, därvid advokatfiskalen borde å Flensburg yrka ansvar efter lag och
sakens beskaffenhet.
På det åtal, som i enlighet med mitt berörda uppdrag af advokat¬
fiskalen anställdes, har hofrätten den 14 december 1905 meddelat utslag, af
innehåll att, enär Flensburg genom sin vägran att underteckna ifråga¬
varande mottagningsbevis visat oförstånd i sitt ämbete, pröfvade hofrätten,
jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist döma Flensburg att för hvad
han sålunda låtit komma sig till last höta 25 kronor.
I målets afgörande deltogo fyra hofrättens ledamöter, af hvilka tre
ledamöter förenade sig om den mening, hofrättens utslag innehåller. En
ledamot var däremot från beslutet skiljaktig och anförde: »Då Flensburgs
vägran att underteckna mottagningsbeviset enligt gällande postförfattningar
icke utgjort hinder för vederbörande postfunktionär att till honom utlämna
brefvet, samt nämnda vägran följaktligen icke, på sätt justitieombudsmannen
antagit och såsom grund för åtalet anfört, blifver att likställa med en
vägran att mottaga själfva brefvet, pröfvar jag lagligt ogilla åtalet.»
Hofrättens berörda utslag har icke blifvit öfverklagadt.
Fråga om felaktigt förfarande af utmätningsman.
Af min ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag (sid. 21—28) inhämtas,
att min företrädare i justitieombudsmansämbetet, efter angifvelse af luft¬
seglaren Francesco Cetti, låtit vid rådstufvurätten i Sala anställa åtal mot
tillförordnade stadsfogden i nämnda stad J. Näsmark, därvid Näsmark lades
till last, att han dels — sedan Svea hofrätt genom dom den 31 december
1900 förpliktat Christian Olsen i Sala att till Cetti utgifva vissa belopp —
hos Olsen verkställt utmätning för uttagande af en Cetti s skuld till annan
person, därvid af Cettis på hofrättens dom grundade fordran skrifvits i
mät och uttagits 500 kronor 90 öre, dels ock vid handläggning af ifråga¬
varande utmätningsärende förfarit felaktigt jämväl i andra afseenden. Den
i nämnda ämbetsberättelse förekommande redogörelsen för berörda åtal
utvisar tillika, att sedan rådstufvurätten enligt utslag den 27 oktober 1902
funnit åtalet icke kunna bifallas samt ogillat ersättningsanspråk, som i
målet framställts af Cetti och änkan Alma Lundqvist, till hvilken sist-
— 1906 —
65
nämnda Cetti öfverlåtit en del af sin omförmälta fordran hos Olsen, hade
öfver rådstufvurättens utslag besvär, efter uppdrag af mig, hos Svea hofrätt
anförts af advokatfiskalen vid hofrätten.
Min ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag (sid. 11—13) gifver vidare
vid: handen, att Svea hofrätt den 3 februari 1904 meddelat utslag i an¬
ledning af advokatfiskal^ omförmälta besvär och därvid tillika haft att
pröfva besvär, som öfver rådstufvurättens utslag anförts af Cetti och änkan
Lundqvist. Hofrätten hade uti ifrågavarande utslag yttrat: Enär vid tiden
för ifrågavarande utmätnings företagande Cetti ej varit bosatt i Sala eller
där haft utmätningsbar egendom, samt någon utredning därom, att Cetti
saknat stadigt hemvist i riket, icke, såvidt handlingarna utmärkte, blifvit
hos Näsmark förebragt, utan fasthellre på grund af hvad i målet förekommit
måste antagas, att Näsmark haft anledning förmoda, att, på sätt sedermera
ock visat sig vara fallet, Cetti haft hemvist i Stockholm; ty och som Näs¬
mark följaktligen varit obehörig att med ifrågavarande utmätningsärende
taga befattning, men han det oaktadt verkställt utmätningen, funne hofrätten
Näsmark hafva vid handläggningen af ifrågavarande utmätningsärende visat
oförstånd i tjänsten, och pröfvade förty rättvist sålunda ändra öfverklagade
utslaget, att Näsmark, jämlikt 25 kapitlet 17 och 22 §§ strafflagen, dömdes
att härför bota 50 kronor och förpliktades att ersätta dels Cetti för ut¬
gifterna i anledning af hans anmälan hos justitieombudsmannen med 48
kronor 50 öre, dels änkan Lundqvist det belopp, 500 kronor 90 öre, som
af den henne efter öfverlåtelse från Cetti tillkommande fordran vid ifråga¬
varande utmätning obehörigen utmätts, efter afdrag dock af hvad henne i
Olsens konkurs, däri, enligt hvad upplyst blifvit, utdelning till borgenärerna
utgått med 36 procent af bevakade fordringar, å berörda 500 kronor 90
öre i utdelning tillkommit, 180 kronor 32 öre, eller sålunda med 320
kronor 58 öre jämte 5 procent ränta därå från den 25 februari 1901 —
då| änkan Lundqvist, som hos Näsmark begärt verkställighet af liofrättens
i målet ifrågakomna dom, ägt att, därest ofvannämnda belopp, 500 kronor
90 öre, då varit hos Olsen tillgängligt, för sin fordran å motsvarande be¬
lopp uppbära likvid — tills betalning skedde, dels ock Cetti och änkan
Lundqvist gemensamt för utgifterna å målet vid rådstufvurätten med 50
kronor, men som Näsmark lagligen icke kunde åläggas att återgälda stats¬
verket kostnaden för, åklagarens vid rådstufvurätten inställelse i)målet,
funne hofrätten ej skäl att göra ändring i rådstufvurättens utslag, så vidt
det mot Näsmark i sådant hänseende framställda ersättningsanspråk läm¬
nats utan bifall; och kunde, godtgörelse för kostnaderna å målet i hof¬
rätten, därå Cetti och änkan Lundqvist gjort anspråk, dem icke tillerkännas.
De besvär tillförordnade stadsfogden Näsmark, på sätt inhämtas af
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 9
66
min ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag, anfört öfver bofrättens berörda
utslag äro numera pröfvade af Kungi. Maj:t, som genom utslag i målet
den 1 december 1905 utlåtit sig: Enär Cetti icke, såvidt visat vore, vid
tiden för utmätningen varit i riket mantalsskrifven eller eljest därstädes
haft stadigt hemvist, samt vid sådant förhållande och då Cettis fordran
hos Christian Olsen icke grundade sig på sådan handling, som omförmäles
i 75 § 1 momentet utsökningslagen, samt Christian Olsen varit bosatt i Sala,
Näsmark såsom stadsfogde därstädes måste anses hafva varit behörig att
verkställa utmätningen; alltså och då Näsmark icke heller eljest i utmät-
ningsärendet olagligt förfarit, pröfvade Kung! Maj:t lagligt att, med upp¬
häfvande af hofrättens utslag, förklara den mot Näsmark i målet förda
talan icke kunna bifallas.
Obehöriga uttalanden i en predikan.
Notarien vid Svea hofrätt, vice häradshöfdingen Sven Fredrik Vilhelm
N:son Ihrfelt påkallade i en till mig ingifven klagoskrift min ämbetsåtgärd
i anledning af innehållet i en predikan, som af kyrkoherden i Adolf Fre¬
driks församling här i Stockholm, extra ordinarie hofpredikanten Elis
Daniel Heiiman midsommardagen år 1905 hållits i nämnda församlings
kyrka och sedermera, jämte öfversättning af en utaf kyrkoherden Heiiman
i en utländsk tidskrift införd uppsats, befordrats till trycket samt försetts
med omslag, bärande titeln: »Den svensk—norska konflikten». Den sålunda
tryckta predikan, däraf ett exemplar fogats vid klagoskriften, var af föl¬
jande lydelse:
»Predikan i Adolf Fredriks kyrka midsommardagen 1905.
Text Luk. Ev. 1: 5—25.
Tron I icke, så felar det med Eder.
Så står profeten Esaias inför judakonungen Ahas och vill lära honom
att sätta sin tröst inte på människor, utan på Herren. Det var, när båda,
Syriens konung och Israels konung, slutit förbund emot Juda, som Ahas
såg sig om efter en utländsk bundsförvandt: konungen i Assyrien. Profeten
varnar honom för ett förbund med världsmakten, ty han såg, att detta
skulle föra till judafolkets beroende af världsmakten. Profeten ville, att
hans folk såsom hittills skulle vara ett fritt och själfständigt folk, utan
— 1906 —
67
någon annan förbundsmakt än Herren själf. Men till detta fordrades tro
på Gud, och tron I icke, så slår det fel för Er, säger profeten (Es. 7: 9).
Så är tron på Gnd den enda makt, som öfvervinner världen. Denna
är segern, som öfvervinner världen, vår tro, säger apostelen. Det var, när
Kristi församling var en ringa hop. Men den var full af tro på sin Fräh
sare och stark genom tron. Då bredde den ut evangelium med hast, då
vann den många anhängare för Kristus. Då höll den tukt inom sig, så
att Herrens helighet bodde ibland den. Då öfvade den kärlek så, att
hedningarne pekade på de kristnas kärleksverk och sade: Sen, huru de
älska hvarandra. Då gick den församlingen genom eld och bål, kors och
svärd, men blef i sin blodsdräkt blott härligare och starkare, så att det
kunde pekas på fotspåren och sägas: Här är de heligas tålamod och tro.
Så var det också i gamla förbundet: När Herrens egendomsfolk trodde
på Gud och höll sig till Gud, då var det ett oöfvervinnerligt folk; när
det släppte Gud och gick in förbund med världsmakter, då blef det öfver-
vunnet och fånget i träldom.
Så också med vårt folk. Det var en midsommardag 1527, då vårt
folk reste sig mot Roms förtryck och främmande furstar och sade som en
man: Nu skall evangelium predikas rent, och vi tro på ingen annan än
Gud; då blef det ett starkt folk. Då sade Gustaf Wasa: Nu först äro vi
svenskar, förblifven svenskar! Det var ock en midsommardag 1630, då en
svensk här för första gången landsteg på Tysklands jord för att kämpa
för fädrens tro. Då böjde sig vår store Gustaf Adolf på knä och bad, och
hela hären med honom; se’n tog han hacka och spade och hjälpte sina
menige man att kasta upp vallar emot fienden, och så gick han från seger
till seger, ty hans valspråk var detta: ’Med oss är Gud, med Honom vi,
och segern oss tillhörer.’ Det var tro på Gud!
Huru är det midsommardagen 1905? Hela vårt folk står såsom hand¬
fallet. Vår regering har svikit oss. Vi hade samlat oss kring vår konung
såsom en man på gammal svenskmannased för att, utan krig men med
moralens styrka, tvinga ett brödrafolk, som brutit ed och gjort uppror, att
gå tillbaka till lydnad för konung och lag och på den vägen utan svek
lösa upp unionsbandet med oss i kärlek och frid. Men vi ha blifvit
gäckade; svenske män ha rådt Konungen att böja sig för upproret och
underhandla med de upproriske i stället för lagligt underhandlingsforum
först och sedan underhandling. I sanning, skall svenska folket följa den
vägen, då förtjänar det icke annat än att do ut ur nationernas led, och
det ju förr dess hellre, ty det har då kastat ifrån sig all tro på Gud och
all aktning för sig själf. Därför skola vi, mina vänner, på midsommar¬
dagen 1905 gå fram till Gud i allvarlig bot och erkänna, att vi ha syndat
— 1906 —
68
svårt, när en sådan skam och neslighet kan sättas i fråga för oss. Och
vi skola tillsammans bedja Gud innerligt och uthållande, att Han ville i
nåd afvärja sådan skam från det gamla Sverige och hjälpa oss att inte
längre ha ett öra här och ett öra där, ett öra hos våra fosterlandsförrädare,
socialisterna, och ett öra hos de utländska makterna, hvad de tycka och
tänka, utan att våra öron måtte vara hos Herren vår Gud och Hans ord,
som vill, att lag och ordning skola återställas, där lag och ordning äro
brutna. Då först, när Gud blir för oss den ende, den, på hvilken vi tro,
den, hvilken vi lyda, och den, ur hvilken allena vi hämta vår tillförsikt
och kraft, då först få vi igen, hvad vi sedan i onsdags förlorat: aktning
för oss själfva och aktning hos både vårt brödrafolk och hos utlandet och
hos våra egna fosterlandsförrädare, hvilka nu med Tätta begabba oss. O,
mitt hjärta blöder, och jag vet, att edra hjärtan blöda af att tänka på,
att sådan skam skall gå öfver Sverige, som i dessa dagar har satts i fråga.
Vi skola be Gud, att Han ville ge vår Riksdag nåd och kraft att värja
oss från sådan skam, och att denna Riksdag må bli för vår älskade Konung
ett fast stöd, att han måtte till rådgifvare kunna få män, som ha mera
hänförelse för sitt land och för sin Konung och för lag och rätt, att vi
ej genom att underhandla med upproriska måtte göra oss delaktiga i deras
synder och få öfver vårt land och folk en fläck af själfförakt, som skall
lända oss till ständig svaghet och nedgång såsom nation.
Här får ingen sitta likgiltig vid det ömkliga låt-gå-system, som vår
regering infört, utan hvar och en, man och kvinna, skall fram såsom svensk,
och hvar på sin plats höja Sveriges fana högt till tro på Gud och aktning
och kärlek för sitt land.
Veklighet och njutningslystnad och handfallenhet inför en klick
fosterlandsförrädare skola väl icke få bli sådana makter, att vi för detta
handlöst och nesligt lämna ifrån oss svensk ära och frihet, svensk tro och
kraft, som vi fått i arf, och som våra fäder så höllo, att de hellre blödde
och dödde, än de ville tappa det bort.
Må midsommardagen 1905 bli oss en stor väckelses dag, då regeringens
flathet och saftlöshet må väcka upp hela nationen till besinning och sam¬
ling och kraft. Midsommardagen har alltid stått fram såsom en stor histo¬
risk minnesdag. Vi ha nyss vidrört midsommardagen 1527, midsommar¬
dagen 1630, vi kunna nämna därtill midsommaren 1530, då Augsburgska
bekännelsen födde fram reformationens symbol, hvarefter 'Vår Gud är oss
en väldig borg’ tonade genom tyska riket starkare än alla påfvens bullor.
Det var också midsommaren 1810, som vår konungaätts stamfader Carl
XIV Johan fick sin första kallelse till Sveriges konungatron. Många minnen
samla sig således kring midsommar, minnen, som kunna väcka oss ur vår
— 1906 —
69
dådlöshet, bekvämlighet och sömn till att nu ändtligen rannsaka oss själfva,
om vi verkligen äro det folket, som man synes tro oss vara, som kan
behandlas hur som helst och föras fram till hvilken nationell förödmjukelse
som helst. Jag tror bättre om vårt folk, och vi tro det ju vi allesammans,
och därför må vi fordra en regering, som härvid tror på Gud och tror
på sitt eget folk och som representerar det svenska kynnet hos vårt folk.
— Men då må vi börja en rannsakning hvar och en med sig själf och
börja genast, ty här är ingen tid att förlora. För egen del har du kanske
tappat din tro på Gud, och då har du skuld i, att ditt folk ej tror på
Gud. Du har blifvit mållös och stum såsom Zacharias i vår text, när han
icke trodde, ty otron har alltid med sig mållöshet och stumhet.
Gå fram till Gud i din stilla kammare och bekänn din otro; säg
Honom, att du inte har trott på Honom och därför icke har lydt Honom,
inte bedit, inte tackat, inte bekännt Honom och därför låtit allt omkring
Dig förfalla, ty otron har gjort dig mållös.
Bed nu om tron att kunna se bort ifrån allt annat och se bara på
Gud och säga fast och innerligt till Honom: Jag tror på Dig, Gud Fader
allsmäktig, min egen allsmäktige Fader, himmelens och jordens skapare.
Och jag tror på Dig, Jesus Kristus, att Du är min Herre, att har jag bara
Dig, så behöfver jag inte frukta något i världen, och jag tror på Dig,
Guds helige Ande, att Du ännu hvilar öfver nordanlanden och vill ge oss
tillbaka sanning och mod och tro och kraft och pingst, hänförelse och
glädje, såsom våra fäder hade. Då skall tron förbyta din mållöshet i lof
och tack till Gud. Gustaf Adolfs ande skall åter gripa dig med hans
psalm: Förfäras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla
sidor skalla. De fröjdas åt din undergång, men deras fröjd ej blifver lång,
ty låt ej modet falla.
Om en sådan tro på Gud får åter lefva fram i våra hjärtan, så skola
vi såsom Zacharias lämna efter oss barn, inte vekliga stackare såsom nu,
de där blott vilja njuta och ha det godt, utan sådane som Johannes
Döparen, som kunna försaka veklighet och vin och starka drycker för att
i stället varda stora inför Herren, och som alltmera uppfyllas inte af
människofruktans ande såsom nu, utan af Herrens ande, frimodighetens,
kraftens, kärlekens, tuktighetens, sanningens ande, och som därföre med
Elias’ ande och kraft omvända sina medmänniskor till Gud och göra
dem till ett åt Herren beredt folk, som Han nu såsom fordom kan bruka
till sitt redskap och till att lära också upproriske att återvända till ed och
trohet och lydnad.
Detta vare midsommardagens predikan, och gå nu och bär ut den
predikan, hvar du kommer, att du i din mån må tvätta ut det svenska
— 1906 —
70
folkets skamfläckar, innan det blir för sent, och hjälpa till att röja slapp¬
heten af vägen och ge oss män med Elie anda och kraft, som kunna föra
oss an till att lyda Gud och att tro på Gud och därigenom skaffa oss igen
aktning för oss själfva och aktning ibland folken, att vi icke längre såsom
saltet utan sälta må trampas af människor. Vänd för egen del tillbaka
till sann tro på Gud, till Guds ord och bön och tack och lof och lydnad
för Guds bud, så, om du än hittills varit mållös genom din otro, tron
ger dig målet igen att kunna tala ut till ditt folk en äkta svensk lösen,
och hvad som bekändes vid midsommaren i Augsburg 1530 skall då på
nytt samla oss alla i trons hänförelse: Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga! Det är tro detta! — Men tron I icke, säger
profeten, då slår det felt för Er, allt slår felt, då är det ute med det
gamla ärorika Sverige. Skall det vara så? Nej, nej, midsommardagen 1905
skola åtminstone vi, som äro här, gå ut och till hög och låg och till allt
vårt folk säga: nu är det slut med eftergifterna och vankelmodet och
vekligheten, ty vi hafva en Gud, en Gud, den oss hjälper, Herren, Herren,
som vill frälsa sitt folk ifrån döden, om vi bara tro på Honom.
Amen.»
I den till mig ingifna klagoskriften anförde vice häradshöfdingen
Ihrfelt, bland annat:
Kyrkoherden Heiimans förevarande predikan visade, hurusom eu svensk
prästman, i sin ämbetsutöfning, under en politiskt upprörd och för vårt
land synnerligen ödesdiger tid icke fört fridsamhetens och försonlighetens
talan, utan i stället från predikstolen utslungat oroväckande och våldsamma
ord, fulla af hetsighet och ofördragsamhet i en rent politisk fråga, hvars
dryftande på den för gudstjänst anvisade tiden borde ställa sig motbjud¬
ande för hvarje i någon mån finkänslig och om sitt ansvar medveten
predikant. I allt fall borde väl hänsyn ej mindre till rummets helgd och
oliktänkande åhörares känslor än äfven till tydlig lag hafva manat kyrko¬
herden Heiiman att vid ett dylikt tillfälle lägga band på sina egna, helt
visst mycket upprörda känslor.
Man kunde hafva hvilken tanke som helst om de politiska åsikter,
som hyllades af eu talrik grupp utaf svenska medborgare, socialdemo¬
kraterna; men kyrkoherden Heiimans tilltag att på det mest uppseende¬
väckande sätt, som stått honom till buds, öfver ett lag smäda alla dessa
äfven till statskyrkan skattskyldige medborgare genom att upprepade gånger
i sin s. k. predikan utpeka dem såsom fosterlandsförrädare kunde icke
betecknas annorlunda än såsom brottsligt.
Af kyrkoherden Heiimans predikan vore vidare att inhämta, liuru-
— 1906 —
71
som Heiiman, hvilken icke hade något annat än Konungens personliga
välvilja att tacka både för sin kyrkoherdebeställning och för sin befattning
såsom hofpredikant, i sin s. k. predikan utfarit i kränkande och äreröriga
beskyllningar mot samme Konungs ansvarige rådgifvare. Eller hvad skulle
man säga om följande omdömen om landets lagliga regering, utslungade
icke från en tillfällig talarestol under ett friluftsmöte utan från en af
hufvudstadens förnämsta predikstolar inom statskyrkan?
»Vår regering har svikit oss.»
»I sanning, skall svenska folket följa den» (af Konungens rådgifvare
anvisade) »vägen, då förtjänar det icke annat än att do ut ur nationernas
led och det ju förr dess hellre, ty det har då kastat ifrån sig all tro på
Gud och all aktning för sig själf.»
»Vi ha syndat svårt, när en sådan skam och neslighet kan sättas i
fråga för oss.»
»Måtte Konungen till rådgifvare kunna få män, som ha mera hän¬
förelse för sitt land och för sin konung och för lag och rätt.»
»Här får ingen sitta likgiltig vid det ömkliga låt-gå-system, som vår
regering infört.»
»Regeringens flathet och saftlöshet må väcka upp hela nationen till
besinning.»
»Må vi fordra en regering, som härvid tror på Gud och tror på sitt
eget folk.»
Huru svårt kyrkoherden Heiiman genom sina sålunda gjorda uttalan¬
den i en stor politisk fråga brutit emot tydlig lag, framginge bäst genom
hänvisning till stadgandena i kyrkolagens 2 kapitel 2 §, där det hette:
»Hvad som talas och läres» (i predikan) »måste vara grundadt uti
den heliga skrift. När en eller annan text gifver dem» (prästerna) »anled¬
ning till att tala något om världsliga saker och beställningar, så måste
allt sådant ske med beskedlighet och varsamhet, utan obetänksamhet och
förmätenhet uti tal eller omdöme om de saker, som en del» (präster)
»intet förstå och som läroämbetet egentligen intet angå; skolande de, som
sig härutinnan förgripa och med någon otidighet och otjänlighet på predik¬
stolen framkomma, första gången med näpst och hårdt tilltal anses och,
om de oftare därmed beträdas, alldeles sättas ifrån sitt ämbete, det de
således missbrukat och vanvördat hafva. De åtvarnas också i lika måtto
ingalunda smädeligen att tala om någon främmande nation och landsort.»
Nu vore emellertid att märka, att midsommardagens text, såsom be¬
kant, handlade om Johannes döparens födelse; men i hvad sammanhang
denna stode till den svensk-norska konflikten torde vara svårt för den
oinvigde att begripa.
- 1906 —
72
Redan omedelbart efter det kyrkoherden Heuman hållit sitt ifråga¬
varande föredrag, väckte detta, såsom helt naturligt var, nästan öfverallt
— oberoende af politiska ståndpunkter i öfrigt — harm och ogillande.
Talrika uttalanden af såväl präster som lekmän inom pressens skilda läger
vittnade också därom.
För egen del hade klaganden i det längsta trott och hoppats, att
kyrkoherden Heuman skulle vid närmare eftertanke söka att i någon mån
godtgöra hvad han sålunda brutit, t. ex. genom att från samma predik¬
stol, där han utslungat sina hetsande och kränkande ord, taga dem tillbaka
och erkänna sin öfverilning — detta så mycket hellre som unionskrisens
senare skede med all önskvärd tydlighet ådagalagt, huru mycket vårt folk
i själfva verket hade att tacka de besinningsfulla och fredsälskande män,
som midsommartiden sutto vid Konungens rådsbord.
Men kyrkoherden Heuman syntes ingalunda hågad att vända åter
till evangelii förkunnelse från sina så olyckligt började uttalanden och
betraktelser »om de saker, som en del präster intet förstå och som läro-
ämbetet egentligen intet angå». Tvärtom hade han nyligen i en honom
närstående aftontidning tillkännagifvit sin afsikt att fortfarande uppbygga
sina åhörare med politiska betraktelser. Ja, hans senaste högmässopredikan
i Adolf Fredriks kyrka den 8 oktober 1905 handlade, enligt hvad flera
kyrkobesökare med sorg och förargelse vitsordat, så godt som från början
till slut om Heumans älsklingsämne: den svensk-norska konflikten och
hvad därmed möjligen kunde ställas i samband.
Såsom medlem af Adolf Fredriks församling och då numera, sedan
en för Sveriges värdighet tillfredsställande lösning af unionskonflikten
syntes vara trots alla förlöpningar betryggad, ett uppträdande mot kyrko¬
herden Heuman icke kunde få ens sken af uppträdande till förmån för
Norges revolutionära mått och steg, kunde klaganden ej längre med tyst¬
nad bevittna Heumans försök till reformation af hvad som hittills ansetts
tillbörligt och tillåtligt af eu präst, stadd i ämbetsutöfning; utan ville
klaganden anhålla, att jag måtte inför vederbörlig domstol ställa kyrko¬
herden Heuman till ansvar för hvad han i sin beryktade midsommar¬
predikan låtit komma sig till last.
Sedan jag låtit från kyrkoherden Heuman infordra yttrande öfver
klagoskriftens innehåll, anförde Heuman i afgifven förklaring, bland annat:
Hvari bestode det brott, klaganden ville påbörda Heuman? Jo, i en
stor fosterländskt-kritisk stund, då det väl gällde för hvarje svensk att
på sin plats göra sin plikt, då hade också Hetlman på sin plats, på sin
predikstol framdragit och i Guds ords ljus sökt straffa den förargelse,
som efter Heumans mening inneslöts däri, att vårt svenska folk utan vidare
— 1906 —
73
manades att underhandla med dem, som brutit ed, afsatt Konungen och
på det djupaste kränkt honom och hela vårt land, i stället för att först
fordra •återgång från upprorssituationen till folkrättsliga grundvalar för
underhandling mellan nationer, något som ju också sedermera genom Riks¬
dagens initiativ genomdrefs.
Anmälaren anförde härvid mot Hetiman den del af eu kyrkolagspara-
graf, som talade om predikans behandling af »världsliga saker och beställ¬
ningar »; men för Hetiman gällde det, såsom också hans predikan visade,
sannerligen ingen »världslig» utan en andligt-etisk sak af så mycket
djupare innebörd, som Hetiman däri såg sitt fosterlands aktning för sig
själ! och bland nationerna och sitt folks enklaste rättsbegrepp satta på
spel. För Hetiman framträdde det hela under det begrepp »förargelse»,
som just samma lagparagraf ålade en predikan att straffa, hvartill också
midsommardagens både text om Zacharias’ klenmodiga otro och äfven be¬
tydelse såsom en mångenstädes firad fosterlandsdag gifvit Hetiman särskild
anledning.
Men om också svenska kyrkans lag ej bundit Hetiman att i predikan
straffa förargelse, oberoende hvarifrån den komme, så hade Hetiman en
högre lag, nämligen Herrens egen, att säga sina åhörare sanningen, ehvad
de hörde den eller icke, och för detta, som också vore Hetimans samvetes
bud, så länge han innehade det heliga predikoämbetet, vore Hetiman natur¬
ligtvis beredd att lida hvad som helst.
Hetimans anmälta predikan — för hvilkens titelblad ensamt förläg¬
garen bure ansvar — läst, icke såsom anmälaren anförde den, i lösryckta
ord utan i dess sammanhang, samt den åhörareförsamling, som hörde den,
och som söndagligen hörde Hetiman i Adolf Fredriks kyrka, vore Heti¬
mans bästa vittnen emot alla klagandens insinuationer, äfven mot den, att
Hetiman skulle hafva hetsat till krig. Detta hade Hetiman aldrig gjort.
Rättfärdighet och målmedveten kraft vore något annat än krig och tjänade
bättre än allt annat just att förekomma krig.
Hetiman ansåge således, att han på sin plats i en stor fosterländsk
stund blott gjort sin enkla plikt efter Guds ord och samvetet och svenska
kyrkans lag.
Funnes det emellertid gällande lag och rättsuppfattning, hvarefter
Hetiman för detta kunde straffas, så såge Hetiman gärna, att åtal mot
honom anställdes, också därföre att därigenom skulle kanske allt flera i
värf folk kunna vakna upp att se, hvarthän vi dock kommit, när åtal för
detta jämfördes med fallet Wicksell eller med det nyss fällda frikännande
utslaget i tryckfrihetsmålet rörande det grafva hädandet af Herrens heliga
nattvard.
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 10
74
I detta syfte skulle det vara Heuman kärt att få lida, hvad det ock
månde vara, för att han fullgjort hvad han ansåge sitt prästämbete ålägga
honom, särdeles om han därmed i någon ringa mån också kunde få tjäna
sitt älskade land, till väckande af mera månhet i allt om gamla Sverige,
som för Heuman blifvit så outsägligen dyrbart och ansvarsfullt, i samma
mån han fått ögonen öppna för att det såsom det största andliga och
timliga fäderne- och mödernearf i sig samlade allt hvad Gud gifvit Heu¬
man och för hvilket Han skulle kräfva ansvar också af Heilman. Häri
inbegrepes då äfven, hvad klaganden så riktigt påpekade, Konungen och
hans stora ynnest emot Heuman, något, som äfven bidragit att frammana
Hetlmans midsommarpredikans synnerliga kärlek och nit också för Konungen,
att äfven han måtte skonas från ytterligare skymf — således äfven här
just motsatsen till hvad klaganden i sin anmälan insinuerat.
Till bemötande af hvad kyrkoherden Heuman i sin förklaring sålunda
anfört inkom klaganden med påminnelser i ärendet, därvid klaganden erin¬
rade, bland annat:
Då kyrkoherden Heuman såsom straffrihets- eller åtminstone straff-
minskningsgrund ville göra gällande, att hans uttalanden icke skulle falla
under kyrkolagens tydliga stadgande om predikantens ställning till världs¬
liga saker, därför att ifrågavarande politiska konflikt för kyrkoherden
Heuman icke vore en världslig sak utan en »andligt-etisk» sak, ville klag¬
anden framhålla, hurusom en sådan advokatyr folie på sin egen orimlighet.
Skulle man nämligen först kunna begå, snart sagdt, hvilken olaglighet
som helst och sedermera, till fredande från ansvar, kunna med någon
utsikt till framgång göra gällande, att gärningen finge bedömas, icke efter
lagens ord och anda utan under den synvinkel, som gärningsmannen själi
behagade anpassa, då vore ju ögonskenligen grundvalen för all rättsord¬
ning upprifven.
Så mycket vore visst — och vårt lands aktade prästerskap torde väl
också, på ett eller ett par undantag när, vara genomträngdt af den upp¬
fattningen — att ingen offentlig plats borde och måste vara mera skyddad
mot förlöpningar, i synnerhet beträffande »världsliga saker och beställ¬
ningar», än just våra kyrkors predikstolar. Ty vågade man alltför djärft
bryta mot denna grundsats, då vore icke blott aktningen för helgadt rum
tillspillogifven, utan då först blefve frågan om statskyrkans vara eller
icke-vara brännande.
Kyrkoherden Hetlmans uti förklaringen så dramatiskt framförda känslor
i en fråga, där alla medborgare borde mötas, och där nog också alla i
själfva verket möttes — frågan om fosterlandskärleken — syntes klag¬
anden vara tämligen opåkallade i dessa dagar, då vårt folk stått samladt
- 1906 —
75
såsom sällan förut inför stora gemensamma uppgifter, en samling, hvartill
Hemman visserligen icke bidragit med sina hetsande och våldsamma, tal¬
rika medborgargrupper skymfande ord. Mot Heumans besittningstagande
för egen och sina anhängares räkning af begreppet fosterländsk ville klag¬
anden gå till storms. Den äkta fosterlandskärleken torde i regeln fram¬
träda på annat sätt än genom stora ord och åthäfvor.
Kyrkoherden Hemman hade vidare sagt, att han »i en stor fosterländsk
stund» af sin pliktkänsla manats att i predikstolen tala politik på sätt
som skett. Men plikten bjöde också, särskild! vid sådana tillfällen, att
»hellre tiga än illa tala».
Då kyrkoherden Hetlman, enligt hvad han själf med en viss tillfreds¬
ställelse låtit förstå, icke af obetänksamhet utan tvärtom efter moget öfver¬
vägande gått att uttala sig så som han gjort, och då den ställning, som
predikanten intoge i sin egenskap af själasörjare både för Konungens hus
och för Adolf Fredriks församling äfvensom genom sitt uppdrag att vara
ledamot af Stockholms stads konsistorium, sjmtes vara ägnad att snarare
öka än minska ansvaret, ville klaganden sist gifva uttryck åt den förvän¬
tan, att den näpst, hvartill Heuman lagligen gjort sig förfallen, måtte,
redan för exemplets skull, bestämmas icke endast till varning — en var¬
ning af ämbetsbröder inom konsistorium skulle för öfrigt efter all sanno¬
likhet icke medföra åsyftad verkan — utan att straffpåföljden måtte sättas
i närmare öfverensstämmelse med beskaffenheten af de hittills utan mot¬
stycke stående uttalanden, som kyrkoherden Heuman tillåtit sig att göra
från en af hufvudstadens förnämsta predikstolar inom statskyrkan.
* * *
Vid granskning af ofvan intagna, utaf kyrkoherden Heuman midsom¬
mardagen 1905 hållna predikan fann jag densamma till hufvudsaklig del
utgöra en framställning af kyrkoherdens personliga mening angående en
vid denna tid aktuell politisk fråga af omfattande vikt och betydelse.
Genom det af klaganden åberopade lagrummet, 2 kapitlet 2 § kyrko¬
lagen, äro den svenska kyrkans präster förpliktade att, då de föranlåtas
att i sina predikningar tala om »världsliga saker», göra det med »besked¬
lighet och varsamhet». Af särskild vikt torde det få anses vara, att denna
föreskrift af prästerna iakttages vidkommande politiska frågor för dagen.
Emot detta kyrkolagens bud syntes mig kyrkoherden Heuman hafva
brutit genom sin ifrågavarande predikan och särskild! därigenom, att han
å flera ställen i densamma uttryckt sig i ordalag, hvilkas användande med
afseende å den plats, därifrån de uttalats, varit i hög grad olämpligt och
ägnadt att väcka anstöt.
1906 -
76
Efter min uppfattning hade sålunda kyrkoherden Hemman uti före¬
varande hänseende felat mot sin ämbetsplikt, och med hänsyn till be¬
skaffenheten af detta ämbetsfel och jämväl därtill, att kyrkoherdens för¬
farande, om det lämnades opåtaldt, skulle kunna i framtiden vinna efter¬
följd, fann jag samma ämbetsfel icke böra undgå beifran. Jag ställde
fördenskull kyrkoherden Heuman under tilltal inför Stockholms städs konsi¬
storium, jämlikt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om
laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, med yrkande att kon¬
sistoriet, för hvad jag lagt kyrkoherden till last, måtte döma honom till
det straff, som i nämnda lagrum är stadgadt och konsistoriet funne hans
fel förskylla.
På detta åtal har Stockholms stads konsistorium meddelat utslag den
29 december 1905, därvid konsistoriet utlåtit sig: Enär det syfte, i hvilket
kyrkoherden Heuman i den predikan, som föranledt det anställda åtalet
mot honom, vidrört en synnerligen viktig politisk tilldragelse, visade sig
hafva varit helt och hållet religiöst och moraliskt, nämligen att uppmana
till tro på Gud samt till aktning och kärlek för fäderneslandet; alltså och
då visserligen några uttryck i samma predikan förekommit, som varit i
och för sig oförsiktiga och för en predikan olämpliga, men dessa uttryck
likväl icke inneburit angrepp på särskilda personer, utan angått, hvad
regeringen vidkomme, ett betraktelsesätt, som hos den gjort sig gällande
och äfven varit rådande hos eu del af vårt folk, samt, hvad socialisterna
beträffade, väl kända tilltag, som från socialistiska kretsar utgått, och som
lätt kunnat te sig som framsprungna ur en allmän socialistisk tendens,
funne konsistoriet hvad i Heiimans ifrågavarande predikan vore klander-
värdt icke vara af beskaffenhet att kunna ådraga honom ansvar såsom för
fel i ämbetet.
Ärenden, i hvilka ersättning för liden skada förskaffats veder¬
börande, utan att åtal ansetts böra anställas.
1. Böter, i följd af annan persons falska uppgifter om namn, obehörigen
ådömda och motsvarande fängelsestraff verkställdt.
Med en insänd klagoskrift öfverlämnade Nils Erik Westerberg till min
granskning åtskilliga handlingar, af hvilka inhämtades, bland annat: att
fjärdingsmannen Oskar Norrbin, enligt en af länsmannen C. G. Svenonius
meddelad skriftlig order att till kronohäktet i Haparanda afföra arbetaren
Nils Erik Westerberg från Stråkan, hvilken, i saknad af tillgångar att gälda
— 1906 —
77
honom ådömda böter 20 kronor, skulle, därest laga hinder ej mötte, af¬
tjena desamma med motsvarande förvandlingsstraff, oaktadt protester från
klagandens sida, infört klaganden till häktet, där klaganden aftjänat fem
dagars fängelse; att klaganden instämt Norrbin till 1901 års hösteting med
Neder-Kalix tingslag och yrkat, att som omförmälta böter blifvit genom
ett af tingslagets häradsrätt den 7 november 1898 meddeladt utslag ådömda,
icke klaganden utan en annan person, hvars namn i utslaget uppgifvits
vara Nils Erik Westerberg från Öfver-Kalix Stråkan, samt klaganden så¬
lunda obehörigen af Norrbin införpassats till kronohäktet i Haparanda,
Norrbin måtte dömas till ansvar samt förpliktas att ersätta klaganden den
honom genom Norrbins omförmälta förfarande tillfogade skada och smälek
äfvensom kostnaderna i målet; att häradsrätten genom utslag den 23 augusti
1902 förklarat klagandens ansvars- och ersättningspåståenden icke kunna
bifallas; samt att Svea hofrätt, hvarest klaganden häröfver anfört besvär,
enligt utslag den 11 november 1902 funnit besvären icke kunna till pröf¬
ning upptagas.
I klagoskriften anhöll klaganden, att Svenonius och Norrbin måtte
ställas till ansvar, och klaganden beredas ersättning för det lidande, han
undergått.
Sedan länsmannen Svenonius i ärendet inkommit med infordradt ytt¬
rande, samt klaganden i afgifna påminnelser bemött samma yttrande, fann
jag mig af omständigheterna föranlåten att anmoda Konungens befallnings¬
hafvande i Norrbottens län att låta föranstalta om utredning till utrönande
af, huruvida klaganden, på sätt han påstått, genom förväxling med annan
person fått i dennes ställe med fängelse aftjäna ifrågavarande bötesstraff.
1 anledning häraf uppdrog Konungens befallningshafvande åt kronofogden
i Neder-Kalix fögderi Nils Martin Wiedholm att verkställa den begärda
utredningen.
Resultatet af undersökningen meddelade kronofogden Wiedholm i en
till Konungens befallningshafvande aflåten skrifvelse, däraf framgick, att
en person vid namn Lars Petter Nilsson Westerberg gjort sig skyldig till
de förseelser, för hvilka ofvannämnda böter ådömts, men såväl vid anhål¬
landet för ifrågavarande förseelser inför vederbörande länsman som seder¬
mera vid målets handläggning vid häradsrätten falskeligen uppgifvit klagan¬
dens namn, hvarom skriftligt erkännande fanns bilagdt kronofogdens
skrifvelse.
På grund af hvad i ärendet förekommit, fann jag klagomålen icke
böra till någon min ämbetsåtgärd föranleda, men lät jag gifva klaganden
anvisning att hos Kungl. Maj: t söka att af allmänna medel erhålla godt-
görelse för ifrågavarande, klaganden obehörigen tillskyndade lidande.
— 1906 —
78
Sedan klaganden i enlighet härmed till Kung! Maj:t inkommit med
underdånig ansökning, har Kungl. Maj:t den 29 september 1905 af till¬
gängliga besparingar å riksstatens andra hufvudtitel tillerkänt klaganden
en ersättning af 200 kronor.
2. Underlåtenhet att utbetala af krigsrätt utdömd ersättning för nummerhäst.
Vid en af lifregementets husarers krigsrätt den 2 oktober 1903 hållen
undersökning fann krigsrätten det vara ådagalagdt, att rustningshästen för
n:r 71 Spånga vid Örebro skvadron af bemalla regemente, hvilken den 4
december 1901 blifvit antagen för rusthållet, under 1903 års rekryt- och
remontskola den 18 juni störtat och så skadat sig, att den samma dag-
måst nedskjutas. I anledning af hvad vid undersökningen sålunda före¬
kommit pröfvade krigsrätten i då meddeladt utslag, under åberopande af
arméförvaltningens å intendents- och civila departementen kungörelse den
21 november 1899 angående ersättning för störtade eller skadade nummer¬
hästar vid indelta kavalleriet, rättvist förklara rusthållare för n:r 71 Spånga
berättigade till ersättning för hästen med 550 kronor att af därtill anslagna
medel utbetalas. Krigsrättens berörda utslag vann laga kraft.
I en den 8 november 1904 hit ingifven skrift anförde rusthållare
för n:r 71 Spånga klagomål däröfver, att, oaktadt genom regementets chefs¬
expedition redan den 21 oktober 1903 från arméförvaltningens intendents-
departement rekvirerats det af krigsrätten utdömda ersättningsbeloppet,
samt chefsämbetet ytterligare hos intendentsdepartementet begärt att för
klagandenas räkning utbekomma ifrågavarande medel, detta likväl ännu
vid klagoskriftens ingifvande ej skett, utan att någon förklaring öfver
dröjsmålet lämnats.
Klagandena anhöllo om mitt ämbetsbiträde för att utbekomma ifråga¬
varande ersättningsbelopp samt hemställde om åtal emot den eller dem,
som vore vållande till att dess utbetalning fördröjts. Tillika yrkade klag¬
andena, att vederbörande måtte varda ålagdt att till dem utgifva 5 procent
ränta å ersättningsbeloppet från den 2 november 1903, eller den dag då
krigsrättens utslag vann laga kraft, till dess beloppet blifvit utbetalt, äfven¬
som att godtgöra klagandena för deras kostnader och besvär i förevarande
ärende.
Sedan jag anmodat arméförvaltningen att i anledning af omförmälta
klagoskrift till mig inkomma med vederbörandes yttrande, inkommo dels
en skrifvelse från arméförvaltningen å intendentsdepartementet dels ock
yttrande från arméförvaltningens ombudsman.
I skrifvelsen meddelades, att, sedan Kungl. Maj:t genom särskilda ut-,
— 1906 —
79
slag deri 20 oktober 1904 ogillat besvär, som af arméförvaltningens om¬
budsman enligt uppdrag anförts öfver krigshofrättens i olika mål den 5
oktober 1902 meddelade utslag angående ersättning af statsmedel för fyra
stamhästar vid lifregementets husarer, Indika hästar under 1902 års möte
störtat eller så skadats, att de måst nedslaktas, arméförvaltningen den 12
november 1904 anmodat förvaltningen vid bemälta regemente att till såväl
rusthållarne för de i Kungl. Maj:ts ofvannämnda utslag afsedda nummer
som ock rusthållarne för åtskilliga andra nummer — bland dem äfven
n:r 71 vid Örebro sqvadron — hvilkas ansökningar om erhållande af lik¬
nande ersättning hos arméförvaltningen dittills hvilat i afvaktan på Kungl.
Maj:ts utslag, utbetala dem tillkommande ersättningsbelopp.
Arméförvaltningens ombudsman anförde i sitt ofvanberörda yttrande
hufvudsakligen:
att han i slutet af februari 1904, vid öfvertagandet af ombudsmans-
befattningen, fått emottaga, jämte åtskilliga till ombudsmannens yttrande
öfverlämnade handlingar, chefsämbetets vid lifregementets husarer ofvan¬
nämnda skrifvelse af den 21 oktober 1903, hvarmed öfverlämnats för ut¬
bekommande af ersättningsbelopp för störtade stamhästar, jämte ett annat
utslag, jämväl det med klagomålen afsedda utslaget;
att armé förvaltningen å intendentsdepartementet den 23 berörda ok¬
tober beslutit aflämna skrifvelsen till arméförvaltningens juridiska ombud
för vidtagande af åtgärder för utslagens Överklagande;
att ombudsmannen, af anledning att tiden för utslagens Överklagande
redan tilländagått, då han på grund af sitt förordnande till ombudsman
emottog handlingarna, genom samtal med vederbörande gjort sig under¬
rättad om orsaken därtill, att handlingarna fortfarande kvarlågo å ombuds-
manskontoret, och därvid inhämtat, att samma krigsrätt meddelat flera
utslag i likartade mål; att, enär krigsrätten ansetts obehörig att tilldöma
rusthållare ersättning af ifrågakomma art och allenast äga verkställa ut¬
redning angående vissa förutsättningar för utbetalande af sådan ersättning,
besvär öfver åtskilliga af dessa utslag af regementsväbeln anförts hos
krigshofrätten; att krigshofrätten emellertid fastställt krigsrättens utslag;
att i vissa fall klagan däröfver förts hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen,
på hvars pröfning dessa mål då fortfarande berodde; samt att armé-
förvaltningen å intendentsdepartementet af särskilda skäl ansett sig för¬
hindrad utbetala rusthållare sålunda tillerkänd ersättning;
att ombudsmannen vid sådant förhållande ansett sig berättigad antaga,
att han borde, i afvaktan på Kungl. Maj:ts utslag i ofvannämnda mål,
förvara ifrågavarande remissakt för att, om Kungl. Maj: t förklarade krigs¬
hofrätten hafva varit obehörig att tilldöma rusthållare ersättning för störtad
- 1906 -
80
häst, genom nullitetsbesvär söka få jämväl nu ifrågavarande utslag, öfver
hvilka besvär ej anförts, undanröjda;
samt att ombudsmannen i anledning af en enskild förfrågan hos en
tjänsteman å arméförvaltningens intendentsdepartement, huruvida den klag¬
andena tillerkända ersättningen skulle utbetalas, den 22 september 1904
anskaffat bevis därom, att förenämnda utslag vunnit laga kraft, och samma
dag till intendentsdepartementet återställt de på grund af beslutet den 23
oktober 1903 till ombudsmannen aflämnade handlingarna.
Vid öfvervägande af hvad i ärendet förekommit fann jag det vara
uppenbart, att klagandena varit berättigade att, genast efter det krigs¬
rättens utslag vunnit laga kraft, uppbära den af krigsrätten dem tillerkända
ersättningen, och att följaktligen klagandena genom den behandling, chefs¬
ämbetets framställningar om utbekommande af samma ersättning under-
o-ått hos arméförvaltningen, icke fått sin rätt behörigen tillgodosedd. Jag
ansåg fördenskull min ämbetsplikt fordra, att jag vidtoge åtgärder för
beredande af godtgörelse åt klagandena för den förlust, som i nu ifråga¬
varande hänseende tillskyndats dem. Emellertid syntes mig någon sär¬
skild åtgärd icke behöfva i anledning af hvad i ärendet förekommit af
mig vidtagas, såvida klagandena ändock erhöllo nöjaktig godtgörelse af
den eller dem, som kunde anses vållande till det anmärkta dröjsmålet.
I afseende å denna godtgörelses belopp ansåg jag klagandena berät¬
tigade att erhålla 5 procent årlig ränta å det af krigsrätten dem till-
dömda ersättningsbeloppet för tiden från den 2 november 1903, eller den
dag då krigsrättens utslag vann laga kraft, och till den dag då armé¬
förvaltningen anmodade förvaltningen vid lifregementets husarer att till
klagandena utbetala ersättningen. För kostnader och besvär i förevarande
ärende kunde klagandena enligt mitt förmenande skäligen åtnöjas med en
ersättning af sammanlagdt 30 kronor.
Min uppfattning härutinnan delgaf jag arméförvaltningen genom en
till bemälta ämbetsverk aflåten skrifvelse, och sedan af arméförvaltningen
till mig insändts bevis, att till ett ombud för klagandena utbetalts ofvan
angifna räntegodtgörelse samt ersättning för kostnader och besvär, fann
jag mig icke böra i ärendet vidtaga ytterligare åtgärd.
3. Vägran af stadsfogde att återställa en utmätt sparbanksbok, sedan hof-
rätten ändrat det utslag, på grund hvaraf utmätning skett.
I en hit ingifven klagoskrift anmälde boktryckaren Emil Jansson i
Malmö, att, sedan till gäldande af Jansson genom rådstufvurättens i Malmö
- 1906 -
81
utslag den 16 december 1904 till utgifvande ådömd ersättning för rätte¬
gångskostnad, 150 kronor, den 4 januari 1905 tagits i mät en Jansson
tillhörig sparbanksbok med därå innestående 200 kronor, men Jansson
emellertid genom hofrättens öfver Skåne och Blekinge utslag den 21 juni
1905 befriats från ersättningsskyldighet i målet, stadsfogden Emil Boman,
oaktadt därom vid två tillfällen gjord framställning, vägrat att till Jansson
återlämna sparbanksboken, förrän hofrättens utslag vunnit laga kraft. På
grund häraf anhöll Jansson, att Boman måtte för sin berörda vägran ställas
under åtal, samt att åtgärder måtte vidtagas, så att Jansson återfinge ifråga¬
varande sparbanksbok, hvarjämte han förbehöll sig att få framställa yrk¬
ande om ersättning för de olägenheter och utgifter, som tillskyndats
honom genom Bomans förfarande.
Sedan jag lämnat Boman tillfälle att yttra sig öfver klagomålen, vid¬
gick denne, att han vägrat att utlämna sparbanksboken, men upplyste
tillika, att denna hans vägran berott på ett missförstånd i fråga om de i
utmätningsärendet föreliggande faktiska omständigheterna. Enligt hvad
Boman därjämte meddelade, hade han till Jansson återställt sparbanks¬
boken, så snart han genom delfående af klagoskriften och därvid fogade
handlingar fått anledning att fästa närmare uppmärksamhet vid nämnda
ärendes beskaffenhet. Ett vid förklaringen fogadt bevis styrkte uppgiften
om sparbanksbokens återställande.
Uti afgifna påminnelser i anledning af Bomans yttrande vidhöll Jansson
de i klagoskriften framställda yrkandena. I en ytterligare ingifven skrift
bestämde han närmare sina ersättningsanspråk.
Då Bomans vägran att efterkomma de gjorda framställningarna om
återbekommande af omförmälta sparbanksbok uppenbarligen stått i strid
med gällande föreskrifter, samt han således borde godtgöra Jansson den
skada och de kostnader, som genom Bomans vägran tillskyndats denne,
fann jag mig böra lämna Jansson mitt biträde för att bereda honom skälig
godtgörelse härför. Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit fann jag
35 kronor utgöra skälig ersättning för hans kostnader, men då Jansson
icke förebragt utredning om den olägenhet, han skulle haft af att under
någon tid vara i afsaknad af sparbanksboken, syntes han icke med fog
kunna göra anspråk på särskild godtgörelse i nämnda afseende. Innan
emellertid annan åtgärd för ifrågavarande ändamål af mig vidtogs, lämnade
jag Boman tillfälle att tillfredsställa Janssons ersättningsanspråk.
Sedan därefter till mig inkommit bevis, att Boman låtit tillställa
Jansson förutnämnda belopp, 35 kronor, fann jag mig icke böra i ärendet
vidare åtgöra.
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 11
82
Redogörelse för utgången af särskilda hos Kungl. Maj:t under
år 1904 gjorda framställningar angående förening af tingslag.
På sätt min till 1905 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse (sid. 151
—153) utvisar, hade jag i skrifvelse af den 26 november 1904 hos Kungl.
Maj:t gjort framställning därom, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfver¬
vägande, huruvida de tre tingslag, af hvilka Vartofta och Frökinds härads
domsaga bestod, nämligen Dimbo tingslag, Frökinds härads och Allebergs
fjärdings tingslag samt Slättängs tingslag, måtte förenas till ett tingslag
med tingsstad i Tidaholm, och, därest en dylik förening ejo skulle finnas
lämplig, huruvida Dimbo tingslag samt Frökinds härads och Allebergs fjär¬
dings tingslag kunde förenas till ett tingslag med tingsstad i Tidaholm.
På Kungl. Maj:ts befallning inkom i anledning af denna framställ¬
ning Göta hofrätt med yttranden från vederbörande tingslagsbor, härads¬
rätter, domhafvande samt från Konungens befallningshafvande i Skaraborgs
län, hvarförutom hofrätten för egen del utlät sig i ärendet.
Vid föredragning häraf den 8 december 1905 har Kungl. Maj:t för¬
ordnat, att Vartofta och Frökinds härads domsaga skall utgöra ett tings¬
lag med tingsställe i Tidaholm. Kungl. Maj:t har tillika anbefallt dess
ofvanbemälte befallningshafvande att, sedan frågan om gemensam tings-
lokal blifvit ordnad, till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande i fråga om
tiden, då den beslutade regleringen kan träda i verket.
Af ofvannämnda ämbetsberättelse inhämtas jämväl (sid. 149 o. f.),
att jag i en likaledes den 26 november 1904 aflåten skrifvelse hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida Nordals,
Sundals och Valbo härad, hvilka tillsammans bilda en domsaga och hvart
för sig utgjorde särskildt tingslag, måtte förenas till ett tingslag, och,
därest en sådan förening ej skulle befinnas lämplig, huruvida förstnämnda
två härad måtte förenas till ett tingslag.
Sedan i anledning af denna framställning Göta hofrätt på grund af
nådig befallning till Kungl. Maj:t inkommit med yttranden från vederbö¬
rande tingslagsbor, häradsrätter och domhafvande samt från Konungens
befallningshafvande i Alfsborgs län äfvensom för egen del utlåtit sig i
ärendet, har Kungl. Maj:t den 22 december 1905 förordnat, att ifråga¬
varande domsaga skall indelas i två tingslag sålunda, att Valbo härad bi¬
behålies såsom eget tingslag med tingsställe i Tångelanda, samt Nordals
och Sundals härad förenas till ett tingslag med tingsställe i eller invid
Melleruds stationssamhälle. Konungens befallningshafvande har tillika an-
— 1906 —
83
befallts att, sedan nödiga förberedande åtgärder blifvit vidtagna, till Kungl.
Maj:t inkomma med yttrande i fråga om tiden, då den beslutade regle¬
ringen kan träda i tillämpning.
Framställning till Kungl. Maj:t angående förändrad indelning
af Hedemora domsaga.
Härom har jag den 1 december 1905 till Kungl. Maj:t aflåtit en så
lydande skrifvelse:
»Hedemora domsaga i Kopparbergs län består af Folkare härad med
tingsställe i Krylbo, Hedemora och Garpenbergs tingslag med tingsställe i
Hedemora, Säters tingslag med tingsställe i Säter, Husby tingslag med
tingsställe i Smedby samt Störa Skeclvi tingslag med tingsställe i Fäggeby.
I följd af denna domsagans indelning har inom densamma förordningen
angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17
maj 1872 ännu icke kommit till tillämpning. I enlighet med den tings-
ordning, som af gammalt i allmänhet är gällande i de uti rikets nord¬
liga delar belägna domsagor, i hvilka nämnda förordning ej tillämpas,
hålles i hvart och ett af domsagans fem tingslag årligen endast två ting:
i Säters tingslag vinter- och sommarting och i de öfriga vår- och höste-
ting.
Att med denna tingsordning rättsskipningen inom domsagan skall i
afseende å snabbhet i högst ringa mån motsvara nutida anspråk, torde
vara uppenbart, och den frågan synes mig därför vara väl förtjänt att
tagas under öfvervägande, huruvida icke förhållandena inom orten numera
medgifva en inskränkning af antalet tingslag i domsagan, så att förord¬
ningen den 17 maj 1872 kan inom densamma vinna tillämpning.
Därvid torde främst böra tagas under ompröfning möjligheten af en
sammanläggning af domsagans fem tingslag till ett enda, hvarigenom i
största möjliga utsträckning skulle uppnås de fördelar, en tillämpning af
omförmälta förordning medför.
Eu dylik anordning, därvid den för hela domsagan gemensamma tings¬
staden lämpligen torde förläggas till den tämligen centralt i domsagan
belägna staden Hedemora, synes mig ej böra möta väsentliga hinder.
Genom Folkare härad i dess hufvudsträckning från sydväst till nord¬
ost löper norra stambanan. Från den i sydvästra delen af häradet belägna
Krylbo station vid nämnda järnväg utgår med nordvästlig riktning Södra
Dalarnes järnväg, hvilken är dragen genom Hedemora och Garpenbergs
tingslag samt Säters tingslag. Stora Skcdvi och Husby båda tingslag äro
— 1906 —
84
däremot i saknad af järnvägskommunikationer, hvilka uti nu förevarande
afseende kunna anses äga någon betydenhet.
För invånarne i Säters tingslag torde den af mig ifrågasatta förän¬
dringen af domsagans indelning komma att medföra olägenheten af något
längre tingsresor än de hittills haft; men då de vid dessa resor blifva i
tillfälle att begagna sig af Södra Dalarnes järnväg, samt afståndet emellan
Säter, deras nuvarande tingsställe, och Hedemora, utefter järnvägen räk-
nadt, ej uppgår till mera än ungefärligen en och en half mil, synes mig
något afseende ej behöfva fästas å berörda olägenhet.
Invånarne i Husby och Stora Skedvi båda tingslag komma jämväl att
vid en dylik förändring erhålla längre väg till tingsstaden än förut, och
dessutom komma de flesta af invånarne i dessa tingslag att vara i afsaknad
af förmånen att kunna vid sina tingsresor betjäna sig af järnväg; men då
ökningen af väglängden ej synes uppgå till mera än ungefärligen en och
en half mil samt afståndet från de aflägsnast belägna och tillika glesast
befolkade delarne af tingslagen och till det föreslagna nya tingsstället ej
torde blifva större än i många andra tingslag i riket, torde enligt min
uppfattning det anmärkta förhållandet ej böra utgöra hinder för förän¬
dringens genomförande.
Hvad slutligen angår Folkare härad synes en förening af domsagans
tingslag till ett enda visserligen äfven för invånarne i detta härad med¬
föra besvärligheten af ökad väglängd till tingsstället; men för de flesta af
häradets invånare torde denna olägenhet inskränka sig till att de vid tings¬
resor blifva nödsakade att färdas ett stycke längre väg på järnväg än
förut. De skulle nämligen från Krylbo järnvägsstation nödgas fortsätta
sin resa på Södra Dalarnes järnväg till Hedemora —- en väglängd som
dock ej uppgår till mera än 28 kilometer.
Den möjligheten torde icke vara utesluten, att vid en utredning af
ärendet det skulle visa sig, att tingsstaden för det nya tingslaget skulle
med större fördel kunna förläggas till Krylbo järnvägsstation än till den
af mig föreslagna platsen.
Det torde förtjäna anmärkas, att redan nya lagberedningen i sitt be¬
tänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit en samman¬
läggning af domsagans tingslag till ett enda och därvid ansett tingsstaden
i det nya tingslaget böra förläggas till Hedemora.
Därest emellertid utredningen i ärendet skulle visa, att den nu ifråga¬
satta förändringen af domsagans indelning af en eller annan orsak skulle
befinnas medföra större olägenheter, än att desamma kunde anses upp¬
vägas af de fördelar, en förening af domsagans tingslag till ett enda
skulle medföra, och det förty skulle anses, att en sådan anordning ej
— 1906 —
85
borde vidtagas, torde det enligt min uppfattning böra undersökas, huru¬
vida icke domsagan lämpligen kunde fördelas i två tingslag. Äfven med
en dylik anordning skulle 1872 års förordning komma att inom domsagan
vinna tillämpning, ehuru i detta fall fördelarne af förordningens tillämp¬
ning blifva väsentligt mindre än vid en sammanläggning af domsagans
samtliga tingslag till ett enda.
En indelning af domsagan i två tingslag synes mig kunna åväga¬
bringas utan svårighet. Folkare härad torde därvid med hänsyn till sitt läge
i förhållande till de öfriga tingslagen, sin folkmängd och mängden af de
vid häradsrätten i detta tingslag förekommande mål och ärenden böra allt
framgent bibehållas såsom särskild! tingslag. Enligt statistiska central¬
byråns folkmängdsuppgifter utgjorde domsagans folkmängd vid 1902 års
slut 36,061 personer, och af detta antal komma på Folkare härad icke
mindre än 17,465 personer eller inemot hälften af hela domsagans invå¬
nareantal. Af chefens för justitiedepartementet senast offentliggjorda äm-
betsberättelse framgår, att, under det antalet af från år 1902 uppskjutna
och under år 1903 inkomna tvistemål, brottmål samt ansöknings- och an¬
mälningsärenden för hela domsagan uppgått till respektive 230, 145 och
1,950, motsvarande siffror för Folkare härad utgjort 165, 96 och 991.
Öfriga fyra tingslag i domsagan skulle således förenas till ett enda,
och torde det nya tingslagets tingsstad lämpligen böra förläggas till staden
Hedemora. Att för en dylik anordning något afsevärdt hinder icke lärer
finnas, anser jag framgå af hvad ofvan blifvit af mig yttradt.
I enlighet med hvad jag nu tillåtit mig anföra får jag i underdånig¬
het hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande,
huruvida samtliga fem tingslagen inom Hedemora domsaga må förenas till
ett tingslag, och, därest eu dylik förening ej skulle befinnas lämplig, huru¬
vida Hedemora och Garpenbergs, Säters, Husby samt Stora Skedvi tings¬
lag må förenas till ett tingslag.»
Framställning till Kungl. Maj:t angående meddelande af före¬
skrifter därom, att laga verkan må tillkomma nöjdför-
klaring, som af militärfånge afgifves inför veder¬
börande befälhafvare.
I detta ämne har jag den 30 december 1905 till Kungl. Maj:t af¬
låta en så lydande skrifvelse:
»I fråga om verkställighet af ådömdt straffarbete och fängelsestraff
— 1906 -
86
stadgar allmänna strafflagen i dess 2 kapitel 7 §, att den, som är dömd
till straffarbete eller fängelse, skall insättas i allmän straff inrättning, och
att där skall med honom förfaras, såsom särskild! är stadgadt.
Vidkommande verkställighet af straffarbete och fängelsestraff, hvartill
blifvit dömdt efter strafflagen för krigsmakten, förekomma särskilda be¬
stämmelser i 12, 13 och 14 §§ i denna lag.
Berörda lagrum lyda i hithörande delar sålunda:
»12 §. I afseende på straffarbete, fängelse och — — , hvartill
efter denna lag dömes, galle hvad i allmän lag stadgadt är, dock med
iakttagande af hvad i efterföljande §§ sägs.
13 §. Skall krigsman undergå straffarbete på viss tid ej öfver två år,
som blifvit honom ådömdt för brott, hvarom i 5, 7 eller 10 kap. af denna
lag förmäles, eller fängelse, som blifvit honom omedelbart-----
ålagdt för brott mot denna lag, bör, där så kan ske, straffet verkställas i
militärhäkte. — — — — — —---
14 §. Hvad i 13 § stadgas äge ej tillämpning, om med straffet skall
förenas annat straff, som icke bör, efter hvad i nämnda § sagdt är, verk¬
ställas i militärhäkte.»
Angående verkställighet af dom innehåller 58 § i förordningen om
krigsdomstolar och rättegången därstädes den 11 juni 1868, bland annat,
att utslag, som meddelats af annan domstol än ståndrätt, och genom hvilket
någon, som till krigsmakten hörer, blifvit dömd till ansvar, så ock krigs-
domstols utslag, enligt hvilket ansvar ådömts någon, som förr varit anställd
vid krigsmakten, skall af vederbörande befälhafvare befordras till verk¬
ställighet, samt att, därest befälhafvare!! af särskild! i lag gifvet stadgande
eller eljest är förhindrad att verkställa utslag, skall han öfverlämna det
till Konungens befallningshafvande.
I det fall, att någon, som af krigsdomstol blifvit dömd till straffarbete
på viss tid eller till fängelse och skall hallas häktad i afbidan därå, att
det öfver honom fällda utslaget vinner laga kraft, under rannsakningen
förvarats i militärhäkte, och vederbörande befälhafvare finner hinder icke
möta för honom att verkställa utslaget, har befälhafvaren att ställa sig
till efterrättelse bestämmelserna i förordningen angående verkställighet i
vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag den 30
maj 1873.
Går tiden för ändrings sökande till ända, utan att den dömde be¬
svärat sig öfver utslaget, eller förklarar sig den dömde före besvårstidens
utgång i den ordning, 2 § i nämnda förordning bestämmer, inför befäl¬
hafvaren nöjd med utslaget och villig att undergå den ådömda bestraff-
— 1906 —
87
ningen, bör således befälhafvare!! låta utslaget genast gå i verkställighet
utan hinder af åklagares eller målsägares besvär.
Därest åter i nyssnämnda fall befälhafvare!! finner sig vara förhindrad
att verkställa utslaget och förty, jämlikt 58 § i förordningen den 11 juni
1868, öfverlämnar detsamma till Konungens befallningshafvande, uppkom¬
mer det spörsmålet: hvilken betydelse äger eu nöjdförklaring, som dess¬
förinnan i den ordning, 1873 års förordning föreskrifver, af den dömde
afgifvits inför befälhafvaren?
Uti detta afseende saknas för det närvarande tydliga och klara lag¬
bestämmelser. Enligt hvad jag vant i tillfälle att inhämta, hafva bland
länsstyrelserna vid verkställighet af utslag, som sålunda varda till dem
öfverlämnade, gjort sig gällande tvänne motsatta uppfattningar af bety¬
delsen af en dylik nöjdförklaring.
Enligt den ena uppfattningen saknar uti nu ifrågavarande fall en in¬
för vederbörande militärbefälhafvare afgifven nöjdförklaring all betydelse.
Med denna uppfattning lämnar länsstyrelsen, därest vid tiden för utslagets
öfverlämnande besvärstiden ännu ej tilländalupit, den dömde tillfälle att
inför länsstyrelsen afgifva nöjdförklaring, och, därest sådan af den dömde
afgifves, låter länsstyrelsen straffets verkställighet begynna den dag för¬
klaringen afgifvits inför länsstyrelsen.
Enligt den andra uppfattningen äger den inför militärbefälhafvaren
afgifna nöjdförklaringen full laga verkan, såväl i det afseende, att den¬
samma ej kan af den dömde återkallas, som ock därutinnan, att straffets
verkställighet skall begynna samma dag förklaringen afgifvits. De läns¬
styrelser, som tillämpa denna senare uppfattning, anse sig därför för¬
hindrade att låta den dömde efter utslagets öfverlämnande till länsstyrel¬
sen afgifva . ny nöjdförklaring, och vid bestraffningens verkställande låta
de bestraffningen taga sin början den dag, nöidförklaringen inför militär¬
befälhafvaren afgifvits.
Till stöd för den af mig först omförmälta uppfattningen anföres huf¬
vudsakligen, att ingen annan myndighet än den, som skall verkställa
straffet, äger att med laga verkan af den dömde upptaga en nöjdför¬
klaring.
Detta skäl synes mig ej vara hållbart. Enligt förut åberopade förord¬
ning af den 30 maj 1873 kan en nöjdförklaring med laga verkan afgifvas,
förutom inför Konungens befallningshafvande och tillsyningsman, jämväl
inför föreståndaren vid häktet; men en häktesföreståndare är ju ej befogad
att förordna om verkställighet af straff.
Sakens natur synes mig tala till förmån för riktigheten af den andra
uppfattningen. Innan den frågan förekommer till lösning, huruvida ett ut-
— 1906 —
88
slag bör verkställas af vederbörande militärbefälhafvare eller af Konungens
befallningshafvande, torde det böra vara afgjordt, att utslaget öfver hufvud
taget skall verkställas och icke kan af högre domstol till den dömdes för¬
del varda ändradt. Men ett afgörande uti berörda afseende inträder först
därmed, att besvärstiden tilländalupit, utan att den dömde besvärat sig
öfver utslaget, eller därmed, att den dömde, innan klagotiden utlupit, för¬
klarat sig nöjd med utslaget. Först därefter lärer enligt min mening mili-
tärbefälhafvaren behöfva taga i öfvervägande, huruvida utslaget är af den
beskaffenhet, att detsamma bör af honom verkställas.
Ett ytterligare stöd för giltigheten af ifrågavarande uppfattning torde
kunna hämtas från 62 § i förordningen om krigsdomstolar med mera.
Uti detta lagrum stadgas nämligen, att, där militärhäkte finnes, må för
brott häktad person, som hörer till krigsmakten, under rannsakning vid
krigsdomstol hållas i sådant häkte. Såsom rannsakningsfånge är ju uppen¬
barligen den att betrakta, som dömts till straffarbete på viss tid eller till
fängelse och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver honom fällda
utslaget vinner laga kraft, ända till dess att utslaget kan emot honom
verkställas. Stadgandet gäller alla häktade, som höra till krigsmakten och
äro under rannsakning inför krigsdomstol, och ej blott sådana, som äro
vid krigsdomstol tilltalade för brott af den beskaffenhet, att det straff, de
medföra, ej får verkställas af den åtalades befälhafvare.
Det torde ingalunda få anses likgiltigt ur praktisk synpunkt, huru¬
vida, det af länsstyrelserna förfares efter den ena eller den andra af de
utaf mig omförmälta uppfattningarna. Vid tillämpning af den utaf mig
såsom mindre riktig betecknade uppfattningen kan ett dröjsmål af flere
dagar med bestraffningens början uppkomma, och det synes mig obilligt
emot den dömde att låta anstå med straffets verkställighet, till dess ut¬
slaget blifvit till Konungens befallningshafvande öfverlämnadt, i synnerhet
som ett dylikt öfverlämnande ofta nog kan blifva fördröjdt genom omstän¬
digheter, hvilka äro af den dömde helt och hållet oberoende.
För öfrigt synes det mig önskvärdt, att enhet uti länsstyrelsernas praxis
uti förevarande hänseende åvägabringas, jämväl på den grund att det är
angeläget, att äfven skenet af godtycklighet vid fångbehandling undvikes.
De lagförslag, som af den utaf Eders Kungl. Maj:t den 1 april 1901
tillsatta kommitté för revision af strafflagen för krigsmakten och förord¬
ningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes blifvit under inne¬
varande år afgifna, torde, därest de varda antagna såsom gällande lag,
icke vara ägnade att uti ifrågavarande hänseende lämna vederbörande myn¬
digheter tydligare anvisningar för deras förfaringssätt än nu gällande lag¬
bestämmelser.
— 190(5 -
89
På grund af hvad jag nu tillåtit mig anföra hemställer jag i under¬
dånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huru¬
vida icke uttryckliga lagbestämmelser böra meddelas, hvarigenom åt så
kallade nöjdförklaringar, som inför vederbörande militärbefälhafvare af-
gifvas af i militärhäkte förvarade rannsakningsfångar, tillägges laga verkan i
alla de fall, då laga verkan tillkommer dylika förklaringar, afgifna inför Ko¬
nungens befallningshafvande af å länsfängelset förvarade rannsakningsfångar.»
Framställning’ till Kungl. Maj:t angående föreskrifters med¬
delande om underrättelse rörande kvinnas kyrkotagning i
visst fall.
Den 30 december 1905 har jag till Kungl. Maj:t härom aflåtit en
skrifvelse af följande lydelse:
»Enligt gällande lag uppkommer ett så kalladt ofullkomnadt äkten¬
skap därigenom, att en man låter kyrkotaga en af honom häfdad kvinna
såsom sin fästekvinna. Med afseende å de rättsföljder för såväl mannen
som kvinnan, hvilka sålunda äro förknippade med en dylik förrättning,
stadgas uti. de förordningen angående kyrkoböckers förande den 6 augusti
1894 åtföljande »regler till församlingsboken», att kvinnans kyrkotag¬
ning såsom fästekvinna (äkta hustru) skall antecknas uti viss kolumn i
församlingsboken, och att därvid bör tydligen utmärkas, att mannen låtit
kyrkotaga kvinnan. Stadgandets mening är naturligen den, att anteck¬
ningen skall äga rum vid såväl mannens som kvinnans namn i försam¬
lingsboken. Den kolumn, uti hvilken anteckningen skall göras, är afsedd,
bland annat, för anteckningar rörande omständigheter, som äro af bety¬
delse vid bedömandet af en persons ledighet till ingående af äktenskap.
Därest kyrkotagningen verkställts af kyrkoherden eller den präst, åt
hvilken kyrkobokföringen inom församlingen eljest kan hafva blifvit an¬
förtrodd, samt både mannen och kvinnan äro kyrkoskrifna inom försam¬
lingen, följer omedelbart af omförmälta stadgande, att den präst, som för¬
rättat kyrkotagningen, skall å behöriga ställen i församlingsboken göra den
föreskrifna anteckningen om kyrkotagningen.
Inträffar åter det förhållande, att den präst, som verkställt kyrkotag¬
ningen, ej själf handhafver kyrkobokföringen, eller att både mannen och
kvinnan eller endera äro kyrkoskrifna inom annan församling än den, där
kyrkotagningen ägt rum, torde af det ifrågavarande stadgandet få anses
följa, att det åligger den präst, som verkställt förrättningen, såsom en
Justitieombudsmannens embetsberättelse till 190b' års Riksdag. 12
90
ämbetsplikt att om förrättningen lämna vederbörande kyrkobokförare un¬
derrättelse, på det att han må komma i tillfälle att i församlingsboken
verkställa den föreskrifna anteckningen. Någon författning, som uttryck¬
ligen ålägger prästerskapet en dylik plikt, tinnes ej.
Ehuru prästerskapet i allmänhet lärer iakttaga att i omförmälta fall
lämna vederbörande kyrkobokförare behörig underrättelse, torde det dock
få anses såsom en brist i lagstiftningen, att uttryckligt stadgande uti
ifrågavarande hänseende saknas.
Uti ett af mig nyligen handlagdt ärende har förekommit, att, sedan i
en församling kyrkoherden verkställt kyrkotagning af en kvinna såsom
trolofvad med en man, som ej varit kyrkoskrifven i församlingen, försum¬
made kyrkoherden att om kyrkotagningen underrätta pastorsämbetet i man¬
nens kyrkoskrifningsort. Utan hinder af den emellan mannen och kvinnan
uppkomna äktenskapsförbindelsen lyckades mannen sedermera utverka lys¬
ning till äktenskap emellan sig och en annan kvinna samt att få äkten¬
skapet med vigsel fullbordadt. Uti ärendet sökte kyrkoherden ursäkta sin
försummelse därmed, att någon skyldighet att om kyrkotagningen under¬
rätta pastorsämbetet i mannens kyrkoskrifningsort icke var honom genom
uttrycklig lag ålagd. Ehuru, enligt hvad af mig förut blifvit anfördt, den
af kyrkoherden åberopade omständigheten ej lärer för honom hafva ut¬
gjort giltig ursäkt för hans försummelse, och kyrkoherden sålunda gjort
sig skyldig till fel i sitt ämbete, sa torde det dock vara sannolikt, att,
därest en författning funnits, som uttryckligen ålagt prästerskapet under¬
rättelseplikt i nu ifrågavarande hänseende, kyrkoherden underrättat veder¬
börande pastorsämbete om den verkställda kyrkotagningen, och kvinnan
undgått den rättskränkning, som nu blifvit henne tillfogad.
Det torde kunna invändas, att faran af, att anteckningar om verk¬
ställda kyrkotagningar af ifrågavarande slag ej blifva införda i försam¬
lingsboken, ej är så synnerligen stor, då prästerskapet plägar före verk¬
ställandet af dylika förrättningar, i det fall att mannen eller kvinnan är
kyrkoskrifven i en annan församling än den, där kyrkotagningen äger rum,
affordra honom eller henne hinderslöshetsbetyg. Då sådant betyg utfärdas,
skall visserligen jämlikt »regler till församlingsboken» anteckning om be¬
tygets utfärdande samt om namnet på den församling, inom hvilken det
är afsedt att komma till användning, göras i församlingsboken vid veder-
börandes namn. Kommer sedermera den person, för hvilken betyget ut¬
färdats, och anhåller om lysning till äktenskap eller om nytt hinderslös¬
hetsbetyg, lärer en dylik anhållan icke bifallas, utan att vederbörande
kyrkobokförare dessförinnan ingår i efterforskning, huruvida det redan ut¬
färdade hinderslöshetsbetyget kommit till användning eller icke. Gifver
— 1906 -
91
en dylik efterforskning till resultat, att det utfärdade hinderslöshetsbetyget
blifvit användt med afseende å en kyrkotagning af nu ifrågavarande art,
bär detta till följd, att den framställda anhållan varder afslagen.
Häremot torde böra invändas, att det ej finnes någon författning,
som ålägger prästerskapet att för verkställande af en kyrkotagning af
det slag, hvarom fråga är, affordra vederbörande hinderslöshetsbetyg,
och att det förty kan inträffa, att prästen, i synnerhet då han anser sig
äga erforderlig personlig kännedom om mannens och kvinnans förhållanden,
förrättar kyrkotagningen, utan att dessförinnan hinderslöshetsbetyg blifvit
för honom företedt. Uti nyss omförmälta ärende upplystes, att kyrko¬
herden . verkställde kyrkotagningen utan att hinderslöshetsbetyg för mannen
dessförinnan för kyrkoherden företeddes. Enligt hvad kyrkoherden i ären¬
det uppgaf, skedde detta, emedan kyrkoherden hade sig personligen bekant,
att mannen var oförhindrad att med kvinnan ingå äktenskap.
Jag torde få erinra därom, att i ett med det nu ifrågavarande ana¬
logt fall domstolarne blifvit genom särskildt utfärdad författning ålagdt
att meddela vederbörande kyrkobokförare underrättelse för antecknings
verkställande i kyrkoböckerna. Genom kungl. cirkulärbrefvet den 16 no¬
vember 1841 har nämligen föreskrifvits, att då efter häfdande utom äkten¬
skap äkta makas eller äkta barns rätt i följd af parters erkännande inför
domstol eller domstols beslut någon tillkomma kan, skall underrättelse
därom genom domstolens försorg ofördröjligen lämnas vederbörande prä¬
sterskap i de församlingar, till hvilka personerna höra.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida icke
föreskrift må meddelas därom, att, då en man låtit kyrkotaga en af honom
häfdad kvinna såsom sin fästekvinna (äkta hustru), det skall åligga den
präst, som förrättat kyrkotagningen, att i de fall, då det ej åligger honom
att i vederbörande församlingsbok själf göra anteckning om kyrkotagningen,
om densamma ofördröjligen lämna pastorsämbetet i vederbörande kyrko-
skrifningsort underrättelse.»
Framställning till Riksdagen rörande antagande af lag angående
förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.
Uti proposition af den 19 februari 1904 föreslog Kungl. Maj:t Riks¬
dagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till lag angående
förordnande af rättegångsbiträde åt häktad. Förslaget var åf följande
lydelse:
— 1906 —
92
»Härigenom förordnas som följer:
1 §. Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott,
hjälp i rättegången, och säger lian sig ej själf kunna biträde anskaffa, för¬
ordna Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid rätten
biträda. Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen
tillstädes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde, varde
biträde af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå. Ej må
den omständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra hinder
mot rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet hördt, må
dock icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten meddelas.
2 §. Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som därtill
förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten finner
honom hafva giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas eller eljest
pröfvar skäligt det tillstädja.
3 §. Varder häktad, som biträde erhållit, under rannsakningen lös-
gifven, upphöre det för biträdet meddelade förordnande.
4 §. Rättegångsbiträde, hvarom i denna lag sägs, njute skälig ersätt¬
ning af allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan
ersättning gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skrift¬
ligt besked om beslutet skall utan afgift genast tillhandahållas biträdet.
I slutliga utslaget pröfve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket
återgäldas, vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må
åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet
blifvit utan skäl anställdt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till
ansvar i målet dömd.
Genom denna lag göres ej ändring i hvad som förordnats uti 12 §
af lagen den 14 juni 1901 om hvad iakttagas skall i afseende å införande
af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.»
Uti särskild proposition, afgifven jämväl den 19 februari 1904, före¬
slog Kungl. Maj:t Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med
förslag till lag angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad blefve
af Riksdagen bifallen, medgifva, att af det å andra hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter finge utgå
den kostnad, som kunde enligt nämnda lag drabba statsverket.
Rörande angelägenheten och vikten af att en lag sådan som den af
Kungl. Maj:t sålunda föreslagna blefve antagen yttrade dåvarande stats¬
rådet och chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet den 31
december 1902:
— 1906 —
93
Af de åtgärder, som i nyare tiders lagstiftning å straffprocessens om¬
råde blifvit _ vidtagna i syfte att bereda nödigt skydd för den tilltalades
berättigade intressen, vore otvifvelaktigt anskaffandet åt honom af rätts-
kunnigt biträde under förhandlingen inför rätta en bland de viktigaste.
Behofvet af dylik rättshjälp vore gifvetvis i hög grad beroende af det
sätt, hvarpå rättegångsförfarandet i brottmål vore anordnad!, likasom
brottets svårare eller ringare beskaffenhet därvidlag vore af inflytande.
Vore brottmålsprocessen muntlig och omedelbar, torde krafvet på anskaf¬
fande af försvarare åt den tilltalade, åtminstone då fråga vore om gröfre
brott, med särskild styrka göra sig gällande, och i de flesta länder, där
sådan rättegångsform kommit till användning, vore rättsligt försvar i
svårare brottmål obligatoriskt. Då, såsom hos oss vore fallet, brottmålspro¬
cessen ännu kvarstode på en äldre ståndpunkt, och i domarens process¬
ledande verksamhet inginge att iakttaga hvad som kunde lända till den
tilltalades försvar, framträdde väl ej med lika styrka nödvändigheten att
vid den tilltalades sida ställa en särskild försvarare. Om den tilltalade
lämnades utan biträde i rättegången, läte det dock lätt tänka sig att, huru
samvetsgrann och skicklig domaren än kunde vara, i följd af den tilltala¬
des okunnighet om de processuella reglerna och den materiella rättens
innehåll omständigheter blefve obeaktade, hvilka för målets utgång kunnat
vara af betydelse. Äfven om ej synnerlig fara förelåge att af sådan an¬
ledning en oskyldig kunde blifva fälld till ansvar, finge det dock ej läm¬
nas^ ur sikte att den tilltalade, jämväl då han vore brottslig, hade t. ex.
i afseende å straffmätningen intressen, som icke borde förbises.
Vore sålunda behof af rättshjälp i oinförmälta hänseende för handen,
syntes det vara samhällets plikt att sörja för tillgodoseendet af detta behof.
Enligt gällande lagstiftning vore beträffande svårare brottmål detta ej i
vidare män beaktadt än att, på sätt i 15 kap. 1 § rättegångsbalken vore
stadgadt, tilltalad, som åstundade hjälp i rättegången, ägde hafva full¬
mäktig med sig. Det vore uppenbart, att en dylik rättighet i verkligheten
icke vore af synnerligen stor betydelse; oftast och just i de fall, då behofvet
af rättegångsbiträde mest framträdde, vore den tilltalade urståndsatt att
anskaffa försvarare. Skulle fördenskull på ett verksamt sätt afhjälpas det
behof, om hvars förefintlighet i vissa fall berörda stadganden kunde sägas
innebära ett erkännande, måste staten lämna sin medverkan för biträdes
anskaffande. Emellertid vore det under nuvarande förhållanden helt säkert
icke lämpligt att ifrågasätta statens ingripande i annat fall än då den till¬
talade själ!' ansåge sig vara i behof af biträde och begärde hjälp för bi¬
trädes anskaffande. Ej heller torde sådant ingripande vara af nöden i fråga
om andra än svårare brottmål, hvarmed i förevarande sammanhang lämp-
— 190G -
94
ligen borde förstås sådana mål, i Indika den tilltalade hölles häktad. En
häktad svarande intoge i processuellt hänseende eu särställning, och såväl
svårigheten att skaffa biträde som behofvet af sådant vore för honom
större än för andra tilltalade.
Det vore uppenbart, att en åt tilltalad förordnad försvarare icke så
finge fatta sin uppgift, som om han skulle vara pliktig eller ens berätti¬
gad att understödja den tilltalade i försök till sanningens undandöljande.
Lämnade man åt statens myndigheter att för hvarje särskildt fall, innan
någon förordnades till biträde, pröfva hans lämplighet för uppdraget,
syntes emellertid någon farhåga ej behöfva hysas för att biträdet skulle
på dylikt sätt missförstå sin ställning. Mot missbruk från biträdets sida
saknade domstolen icke verksamma korrektiv.
Frågan om införande i svensk rätt af offentligen förordnade försvarare
för tilltalade vore icke ny. Redan lagkommittén hade väckt förslag i
sådant syfte med enahanda begränsning beträffande tillämpningen, som
nyss framhållits. Äldre lagberedningen hade upptagit förslaget, och det¬
samma återfunnes, visserligen under väsentligen skiljaktiga förutsättningar,
jämväl i det af nya lagberedningen afgifna betänkande angående rätte¬
gångsväsendets ombildning.
För undanrödjande af den sålunda sedan länge uppmärksammade brist
i den svenska brottmålsprocessen hade departementschefen låtit inom lag¬
byrån utarbeta förslag till lag angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad.
Departementschefen redogjorde därefter för grunderna till de sär¬
skilda bestämmelserna i detta förslag, hvilket i allt väsentligt öfverens-
stärnde med det af Kungl. Maj:t sedermera inför Riksdagen framlagda.
Därvid anförde departementschefen, bland annat, att, då det kunde vara
af vikt, särskildt till undvikande af rannsakningstidens förlängning, att
biträde förordnades före inställelsen vid rätten, hade det synts lämpligt
att åt Konungens befallningshafvande uppdraga bestyret med biträdes
anskaffande och förordnande, hvarigenom vunnes nödig säkerhet för att
biträde verkligen i hvarje fall kunde anskaffas. Med hänsyn till de hos
oss ännu rådande förhållanden borde det ej ifrågasättas att inskränka val¬
rätten till kretsen af juridiskt bildade personer, om det ock kunde antagas
att ifrågavarande uppdrag i regel komme att anförtros åt sådana personer.
Kungl. Maj:t beslöt att öfver det inom lagbyrån utarbetade förslaget
inhämta högsta domstolens utlåtande.
Högsta domstolens fleste ledamöter förklarade sig icke kunna tillstyrka,
att förslaget gjordes till föremål för proposition till Riksdagen, samt an¬
förde till stöd för denna mening följande:
— 1906 —
95
Då vid 1898 års riksdag fråga uppstått om införande af obligatoriskt,
pa statens bekostnad anordnadt rättsligt försvar för tilltalade i brottmål,
hade lagutskottet uttalat såsom sin mening, att något verkligt behof af en
dylik ändring icke gjort sig gällande inom den svenska rättsordningen,
sådan denna enligt lag och rättssed vore bestämd. Det vore sant, att det
rättsliga försvaret tjänade _ det. höga syftet, att den oskyldige icke skulle
straffas och att den skyldige icke skulle straffas mera, än han förtjänat,
men man kunde icke med fog mot vårt rättsväsende rikta den anmärk¬
ningen, att ej nämnda syfte blifvit tillgodosedt. Ingen processform vore
ofelbar, och enstaka fall, i hvilka oskyldige blifvit dömda eller skyldige
dömda hårdare än de förtjänat, kunde visserligen hafva förekommit. Sådant
kunde dock inträffa enligt hvarje rättegångsordning och äfven inom sådana,
som antagit det obligatoriska försvaret för tilltalade i brottmål. Frågan
gällde, huruvida något dylikt förekommit enligt vår rättsprocedur på sådant
sätt, att missförhållandet kunde anses hafva haft sin grund just i saknaden
af rättsbildadt biträde för den tilltalade, samt i den omfattning, att det
med skäl borde gifva anledning till ny och ändrad lagstiftning. Enligt
utskottets åsikt kunde svaret på denna fråga med ganska stort berättigande
afgifvas nekande. Hvarförutom hade utskottet yttrat, att då erfarenheten
från utlandets domstolar häntydde därpå, att den tilltalades advokat satte
en ära uti att bereda sin klient alla tänkbara fördelar och uti sin sträfvan
härefter snarare ansåge såsom sin plikt än såsom en ohederlighet att för¬
dölja sanningen, därest densamma skulle verka till skada för klientens in¬
tressen, detta förhållande berättigade till det antagandet, att äfven i vårt
land det obligatoriska rättsliga försvaret skulle verka försvårande med hän¬
syn till uppdagandet af den tilltalades brottslighet, och att, huru härmed
ån sig kunde förhålla, uppenbart vore, att staten vid brottmålsprocessens
anordnande icke kunde åtnöja sig med en lägre kompetens hos sina åklagare
än den, som. staten kräfde af det rättsbildade biträdet åt den tilltalade.
Det syntes ej kunna under några förhållanden anses lämpligt att till de
tilltalades biträde i brottmål sätta personer af högre kompetens, än som
fordrades af dem, som vore satta att i dylika mål bevaka samhällets, ofta
äfven enskilde målsägandes intressen. Ett antagande af den ifrågasatta
principen skulle således med nödvändighet kräfva förändring äfven af
åklagarekåren. Konsekvensen skulle alltså leda till uppställande af ökade
kompetensfordringar för länsmans- och stadsfiskalstjänster och, med ökade
kompetensfordringar, äfven till ökade utgifter för statsverket.
Hvad sålunda af lagutskottet anförts ägde full giltighet i afseende å
den nu föreslagna lagändringen. Ty väl ifrågasattes ej i det remitterade
förslaget införande af obligatoriskt rättsförsvar för de tilltalade utan allenast
— 1906 -
96
en utvidgning af det för närvarande gällande, fakultativa försvaret. Men
denna utvidgning vore af den genomgripande beskaffenhet, att det försvar,
som därigenom skulle uppkomma, helt visst komme att väsentligen närma
sig det obligatoriska försvaret och tilläfventyrs så småningom antaga dettas
hela karaktär. Medan nämligen för närvarande lagstiftningen icke ville
förneka en tilltalad, som åstundade hjälp i rättegången, att däraf begagna
sig, men öfverlämnade åt honom själf både att anskaffa rättshjälpen som
ock att bekosta densamma, så skulle enligt förslaget den tilltalade — dock
allenast den, som vore häktad — äga rätt att genom det allmännas för¬
sorg och jämväl, åtminstone i första hand, på det allmännas bekostnad
blifva försedd med rättegångsbiträde. Och det kunde val icke betviflas,
att icke den rätt, som sålunda skulle varda tillerkänd den tilltalade och
om hvars tillvaro han, därest lagstadgandet, skulle uppfylla sitt ändamål,
helt visst borde af vederbörande myndighet i hvarje särskilt fall under¬
rättas, också skulle komma att i stor omfattning af de tilltalade begagnas.
I allmänhet saknade nämligen en tilltalad allt skäl att afvisa en rättshjälp,
som från det allmännas sida bjödes honom — som i regeln ingenting
kostade honom, efter som han saknade medel att ersätta hvad af stats¬
verket förskjutits — och som för honom kunde medföra fördelar, men
svårligen någon olägenhet. Och den omständigheten, att i förslaget ej
såsom villkor för försvararens kompetens uttryckligen fordrades, att han
skulle hafva visat sig besitta juridisk bildning, medan lagutskottet utgått
från antagandet att sådan bildning ej kunde hos försvararen undvaras,
beröfvade ej det af utskottet anförda argumentet om behofvet att höja
åklagarens kompetens sin betydelse. Ty då af försvararen kräfdes, att han
skulfe vaka däröfver, att icke i följd af den tilltalades okunnighet om de
processuella reglerna och den materiella rättens innehåll omständigheter
blefve obeaktade, hvilka för målets utgång kunde vara af betydelse, och
på samma gång förstå att icke understödja den tilltalade i försök till san¬
ningens fördöljande, läge det i sakens natur, att dessa kraf endast undan¬
tagsvis kunde nöjaktigt fyllas af annan än juridiskt bildad person. För¬
slaget vore äfven, enligt hvad departementschefens yttrande vid dess
remitterande gåfve vid handen, byggdt på det antagande, att försvars-
uppdraget i regel skulle komma att anförtros åt jurist, och det kunde
förutses, att, om och i den mån så icke blefve fallet, den med förslaget
afsedda rättshjälp komme att visa sig skäligen värdelös.
För öfrigt borde vid förslaget anmärkas, att, om man ville målet, man
också måste vilja medlet — att, om man ville införa ett genom det all¬
männas försorg ordnadt rättsligt försvar, man ock måste tillse, att det från
det allmännas sida blefve behörigen sörjdt för behofvet af försvarare, det
— 1906 —
[97
vill säga af personer, som vore ej allenast skickliga och lämpliga att ut¬
föra försvarsupp draget utan äfven pliktiga att åtaga sig detsamma. I
sådant hänseende kunde erinras, hurusom, då lagkommittén och den äldre
lagberedningen i sin tid förordade införande af rättsligt försvar för vissa
tilltalade, de tillika föreslogo, att vid hvarje rätt två skickliga män skulle
vara förordnade att såsom fullmäktige tillhandagå de parter, som anlitade
dem, och att äfven vid andra tillfällen — senast vid 1872 års riksdag —
en dylik anordning varit ifrågasatt, men dock ansetts ej kunna vidtagas
på grund af, bland annat, svårigheten för domstolarna att till befattningen
erhålla fullt lämpliga _ personer. Sådan svårighet mötte ock beträffande
ifrågavarande, mera tillfälliga uppdrag, och den vore ej förbisedd i för¬
slaget; men da i förslaget däremot antoges såsom visst, att Konungens
befallningshafvande alltid skulle hafva tillgång till lämpliga försvarare, torde
detta antagande befinnas vara riktigt allenast under förutsättning att an¬
språken på försvararens kompetens ej sattes alltför högt samt att till kost¬
nadsfrågan ej behöfde tagas nämnvärd hänsyn; men i annan händelse kunde
befaras, att ej sällan svårighet att finna lämpliga personer kunde komma
att yppa sig äfven för Konungens befallningshafvande.
En omständighet, som jämväl försvårade genomförandet af den ifråga¬
varande reformen, vore den, att vår brottmålsprocess saknade bestämmelser
om den s. k. förberedande undersökningen i brottmål. Då det vore under
denna förundersökning, som bevismaterialet skulle samlas och ordnas samt
saken i öfrigt så beredas, att densamma sedermera inför den dömande
rätten vid den s. k. hufvudförhandlingen — kunde försiggå med den
snabbhet och. säkerhet, som för uppnående af straffprocessens ändamål vore
nödvändiga, insåges lätt, att det just vore på detta förberedande stadium
af rättegången, som den egentliga faran förelåge, att rättigheten att be¬
gagna rättegångsbiträde missbrukades till sanningens döljande eller rätte¬
gångens invecklande eller fördröjande. De utländska lagstiftningarna med-
gåfve ock i allmänhet ej den tilltalade att under förundersökningen an¬
vända försvarare. Vid sådant förhållande ville det synas, som om äfven
hos oss lagbestämmelser om brottmålsprocessens uppdelande i förunder¬
sökning — inför polismyndighet — och huvudförhandling — inför dom¬
stol — borde föregå antagandet af bestämmelser om rättshjälp åt till¬
talade personer,. enär, om frågorna förekomma i sådan ordning, lagstiftaren
lättare komme i tillfälle att medgifva den tilltalade utsträckning i rätten
att använda rättegångsbiträde.
Till bemötande af dessa inom högsta domstolen emot förslaget fram¬
ställda anmärkningar anförde statsrådet och chefen för justitiedepartementet
till statsrådsprotokollet den 19 februari 1904 följande:
Justitieombudsmannens ämbetsberåttelse till 1906 års Riksdag. 13
98
De skäl, som af flertalet ledamöter i högsta domstolen anförts för
deras afstyrkande af att det remitterade förslaget gjordes till föremål för
proposition till Riksdagen, hade gifvetvis vid förslagets utarbetande tagits
i öfvervägande; men departementschefen hade ej ansett dem böra till¬
erkännas afgörande betydelse på grund af följande omständigheter.
Det första af de anförda skälen vore, att man ej kunde påstå, att fall,
i hvilka oskyldiga blifvit dömda eller skyldiga dömda till hårdare straff
än de förtjänat, förekommit enligt vår rättsprocedur på sådant sätt, att
missförhållandet kunde anses hafva haft sin grund just i saknaden af rätts-
bildadt biträde för den tilltalade, samt i den omfattning, att det med skäl
borde gifva anledning till ändrad lagstiftning. Hvad denna fråga anginge,
läge det i sakens natur, att det ej vore möjligt att här komma med siffror
eller att öfver hufvud åstadkomma utredning, i hvilken omfattning dylikt
missförhållande kunde anses vara för handen. Uppenbart vore nämligen,
att om en för brott tilltalad ej själf förstode att i sitt rätta ljus fram¬
draga omständigheter, som talade till hans förmån, och om han ej heller
hade nödig hjälp härutinnan, så komme dessa omständigheter i de flesta
fall aldrig i dagen på sådant sätt, att det kunde konstateras, att han dömts
strängare än han bort. Att man icke kunde med aktstyckena i en brott¬
målsprocess ådagalägga, att den tilltalade vore dömd till strängare straff
än han förtjänt, vore ej något bevis för att allt vore väl beställ dt, då man
ej kunde vara förvissad, att dessa aktstycken gåfve en riktig bild af den
tilltalades brottslighet. Det vore alltså ej med bevis om faktiskt begångna
misstag, man i detta fall kunde lägga ställningen i dagen, utan hvad man
hade att göra vore att fråga sig, om det i vår brottmålsprocess vore veder¬
börligen sörj dt för, att de omständigheter, som vore till en tilltalads för¬
mån,0 komme att framhållas, i fall den tilltalade själf på grund af bristande
kännedom om lag eller bristande erfarenhet eller förståndsutveckling, ej
förstode framhålla dem. Det svar, som plägade gifvas, vore, att det ålåge
domaren att undersöka alla omständigheter så fullständigt, att äfven hvad
som kunde lända till den tilltalades försvar blefve beaktadt. Spörsmålet
vore emellertid, om häri kunde anses ligga en tillfredsställande garanti.
Efter departementschefens förmenande kunde detta ej anses vara för¬
hållandet. Man borde betänka, att domaren i en brottmålsprocess ej hade
att öfverväga och bedöma ett redan samladt material, utan han hade, med
den ofullkomliga förundersökning, som i regel ägde rum, i väsentlig man
att i första hand samla materialet under rannsakningens lopp. Detta in-
kvisitoriska drag i processen måste emellertid göra det svårt för äfven
den samvetsgrannaste domare att behålla blicken tillräckligt öppen för
hvad som talade till förmån för den tilltalade. Af den, som hade att söka
— 19Ö6 —
99
efter bevis för brottslighet, kunde man näppeligen vänta eller kräfva, att
han skulle kunna med samma ifver söka efter omständigheter, som talade
till den tilltalades förmån, vare sig det gällde att ådagalägga hans oskuld
eller att finna grunder för straffets mildrande eller nedsättande. Dess¬
utom vore väl att märka, att domaren alldeles icke hade samma tillfälle
att samla skäl och bevis som en för detta ändamål särskild! förordnad
och jämväl utanför rätten verksam försvarare.
Det kunde därför ej påstås, att brottmålsproceduren i dess nuvarande
gestaltning, äfven vid saknad af försvarsadvokat, erbjöde önsklig trygghet
för den tilltalade. Väl vore det sant, att misstag aldrig helt och hållet
kunde undvikas, men plikten bjöde att göra hvad under förhanden varande
omständigheter vore möjligt. Det gällde alltså att undersöka, om direkta
hinder mötte mot anordnande af rättsligt försvar i den ifrågasatta om¬
fattningen. Lagutskottet samt högsta domstolens flertal anförde i sådant
hänseende, att det rättsliga försvaret kunde befaras verka försvårande med
hänsyn till uppdagande af den tilltalades brottslighet, samt att det ej kunde
anses lämpligt att till de tilltalades biträde sätta personer af högre kom¬
petens än som kräfdes af åklagarekåren. Med hänsyftning på det förra
af dessa skäl yttrade samma ledamöter i högsta domstolen den mening,
att i hvarje fall först borde vidtagas en uppdelning af brottmålsprocessen
i förundersökning och huvudförhandling, enär det vore på förundersök¬
ningens stadium, som den antydda faran företrädesvis förelåge, samt följ¬
aktligen efter dylik uppdelning det lättare kunde medgifvas den tilltalade
utsträckning i rätten att använda rättegångsbiträde.
Emot dessa slutledningar ville departementschefen invända, att, om
de vore riktiga, de skulle träffa äfven redan gällande lag. Man finge
nämligen ej glömma, att enligt gällande lag stode det en hvar tilltalad,
som förmådde bekosta försvarsadvokat, fritt att antaga en sådan. Vore
det så, att det rättsliga försvaret verkade försvårande med hänsyn till
uppdagande af brottet eller förlänade svarandesidan en skadlig öfver¬
lägsenhet öfver åklagaren, så borde det gifvetvis aldrig vara tillåtet att
utan domstolens medgifvande medföra försvarsadvokat. Emellertid hade
veterligen erfarenheten ej gifvit vid handen, att den år 1890 införda rätten
för tilltalad att utan domstolens bepröfvande medföra fullmäktig skulle
haft skadliga verkningar vare sig i det ena eller andra afseende!. Likväl
syntes det vara vida mindre anledning, att en af myndighet förordnad
försvarsadvokat, hvars arfvode skulle bestämmas af rätten, missbrukade
sin ställning, än att så skulle ske af en af den tilltalade själf tillkallad
advokat, hvars arfvode kunde tänkas blifva högre eller lägre efter process¬
ens utgång. Och hvad beträffade åklagarens underlägsenhet i kompetens
- 1906 -
100
vore det nog att erinra om hvad förut anförts angående domarens ställ¬
ning i vår brottmålsprocess: det vore ej på åklagaren ensam, som ut¬
redningen af målet hvilade, utan denne hade härutinnan ett kraftigt stöd
hos domaren själf.
Det remitterade förslaget innebure ju i det hela ej annat än att öppna
tillfälle för den medellöse tilltalade att komma i åtnjutande af en förmån,
som i princip redan vore en hvar tillerkänd.
Hvad anginge den inom högsta domstolen uttalade farhågan, att
svårighet skulle komma att möta för erhållande af lämpliga personer till
ifrågavarande uppdrag, vore det knappast att befara, att i de södra och
mellersta delarne af landet skulle saknas tillgång på lämpliga försvars¬
advokater, ej ens om man icke ifrågasatte användandet af andra än juridiskt
bildade personer. Däremot vore det väl möjligt, att i de nordliga delarne
af vårt land det skulle blifva förenadt med svårighet att i hvarje före¬
kommande fall anskaffa juridiskt bildad försvarsadvokat, men det borde
erinras, att i förslaget dylik kompetens ej uppställdes såsom oundgängligt
villkor. Visserligen ansåge förutnämnda ledamöter inom högsta domstolen,
att den afsedda rättshjälpen skulle komma att visa sig skäligen värdelös,
om och i den mån uppdraget anförtroddes åt annan än jurist, men i denna
mening kunde departementschefen ej obetingadt instämma. För öfrigt,
äfven om på grund af nu berörda förhållanden det för vissa delar af
landet skulle komma att möta svårighet att af den ifrågasatta reformen
draga allt gagn, som vore önskligt, borde detta ej utgöra något hinder
mot reformens genomförande, om den i det hela måste anses nyttig och
behöflig.
öfver Kungl. Maj:ts ifrågavarande propositioner afgafs utlåtande af
sammansatta stats- och lagutskottet.
Vidkommande det af Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget yttrade ut¬
skottet uti punkten Do af utlåtandet, att utskottet på grund af hvad
statsrådet och chefen för justitiedepartementet anfört till statsrådsproto¬
kollet den 31 december 1902, och då lagförslaget innebure ett förverklig¬
ande i viss mån af principen allas likhet inför lagen, ansett sig böra i
hufvudsak tillstyrka bifall till samma förslag.
Utskottet anförde vidare, bland annat, följande:
Då emellertid den ifrågavarande lagens inflytande på rättsskipningen
vore svårt att på förhand beräkna, syntes nödig försiktighet bjuda att
åtminstone till en början lagens verksamhet inskränktes till de fall, där
anlitande af biträde finge anses vara mest af nöden, d. v. s. vid rann-
sakningar med för gröfre brott häktade personer; och hade utskottet an¬
sett, att med hänsyn härtill begynnelsen af 1 § i den föreslagna lagen
— 1906 —
101
borde få följande ändrade lydelse: »Äskar någon, som hålles häktad såsom
misstänkt för brott, hvarå straffarbete efter lag följa kan, hjälp i rätte¬
gången och säger etc.». En dylik begränsning vore enligt utskottets åsikt
påkallad jämväl ur kostnadssynpunkt, särskildt då, såsom af chefen för
justitiedepartementet äfven anmärkts, någon tillförlitlig beräkning af den
kostnad,. som genom lagförslagets genomförande skulle tillskyndas stats¬
verket, icke läte sig göra. Mot den föreslagna lydelsen af ifrågavarande
lags. 2 § hade utskottet velat erinra, att slutorden: »eller eljest pröfvar
skäligt det tillstädja» icke syntes val kunna förenas med stadgandet i 1 §,
att rättegångsbiträde skulle af Konungens befallningshafvande förordnas.
Då berörda mening i 2 § möjligen kunde lämna rum för missförstånd, an-
såge utskottet lämpligast, att densamma utginge ur lagtexten.
Med förklarande att utskottet emot den föreslagna lagens bestämmelser
i ifrigt icke funnit sig böra göra någon erinran, hemställde utskottet, att
Riksdagen måtte, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande förslag, antaga
en af utskottet i enlighet med dess i denna punkt af utlåtandet uttalade
mening affattad lag angående förordnade af rättegångsbiträde åt häktad.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, att under förutsättning, att pro¬
positionen med förslag till lag angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad blefve af Riksdagen bifallen, Riksdagen måtte medgifva, att af
det å andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare,
vittnen och parter Unge utgå den kostnad, som kunde enligt samma lag
drabba statsverket, hemställde utskottet uti punkten 2:o af utlåtandet, att,
vid bifall till hvad utskottet uti punkten l:o hemställt, denna Kungl. Maj:ts
framställning måtte af Riksdagen bifallas.
Utskottets utlåtande godkändes af Andra kammaren utan diskussion.
Däremot uppstod i Första kammaren efter föredragning af punkten
l:o af utlåtandet en längre öfverläggning, efter hvilkens slut kammaren
afslog såväl utskottets förslag som Kungl. Maj:ts i ärendet gjorda fram¬
ställning. Kammaren afslog därpå jämväl utskottets hemställan uti punkten
2:o.
Den väckta frågan hade sålunda för den riksdagen förfallit.
Behöfligheten af omförmälta af Kungl. Maj:t vid riksdagen 1904 före¬
slagna reform synes mig vara till fullo ådagalagd genom statsrådets och
chefens för justitiedepartementet här ofvan återgifna yttranden till stats¬
rådsprotokollet. Det torde nämligen enligt min uppfattning inom vår
straffprocess, sådan densamma blifvit enligt lag och rättssed bestämd, icke
— 1906 —
102
vara tillbörligen sörj dt därför, att i gröfre brottmål den tilltalades rätt¬
mätiga intressen blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda, och sär¬
skild! torde detta gälla för det fall, att den tilltalade är häktad. Man må
betänka, att det är af vikt, att alla omständigheter, som äro till förmån
för den tilltalade, blifva under processen framhållna och vederbörligen be-
lysta, ej blott på det att en oskyldig ej må blifva dömd till ansvar och
den skyldige ej straffad hårdare än hans brott förtjänat, utan äfven på
det att rannsakningar ej må i onödan utdragas på längden, på det att
icke först efter klagomål i högre instans den oskyldige må undgå straff
eller den skyldige få sin brottslighet riktigt bedömd, och på det att den
oskyldige verkligen må blifva af domstolen frikänd, så att det ej om
honom i utslaget kommer att heta, att, oaktadt omständigheter och lik¬
nelser mot honom förekommit, han ej kunnat åt saken fällas.
Ett mycket beaktansvärdt stöd för reformens behöflighet synes mig
kunna hämtas från den omständigheten, att under den inom Första kam¬
maren under nämnda riksdag hållna öfverläggningen om sammansatta stats-
och lagutskottets förslag till lag i ämnet förslaget vann understöd af åt-
skillige talare, hvilka voro domare i underrätter, och hvilka uppenbarligen
på grund af den erfarenhet, de såsom sådane varit i tillfälle att inhämta,
vitsordade reformens angelägenhet och vikt.
Sant är väl, att om denna reform torde gälla detsamma som om åt¬
skilliga andra ifrågasatta partiella reformer på straffprocessens område,
nämligen att den icke kan på ett fullt lämpligt sätt genomföras utan i
samband med en total reform af vår straffprocess i modern riktning, och
de anmärkningar, som ur denna synpunkt blifvit inom högsta domstolen
framställda mot det af Kungl. Maj:t vid 1904 års riksdag framlagda för¬
slaget, och hvilka under nyss omförmälta öfverläggning inom Första kam¬
maren af flere talare upptagits, förtjäna därför det allra största afseende.
Fn reform af sist omnämnda beskaffenhet synes emellertid allt fortfarande
ej vara att förvänta inom eu öfverskådlig framtid. Vikten och angelägen¬
heten af att någon förändring till det bättre vidtages på det ifrågavarande
området af vår straffprocess är enligt min mening så stor, att man bör
låta fara de betänkligheter, som, på grund af nyss berörda omständigheter,
kunna hysas emot en partiell reform, samt tillse, hvad som under nu¬
varande förhållanden lämpligen kan åtgöras.
Kungl. Maj:ts ofvan omförmälta förslag, hvilket till hufvudsakliga
delar blifvit af vederbörande riksdagsutskott tillstyrkt samt i den af
utskottet tillstyrkta formen af Riksdagens Andra kammare godkändt, synes
mig i det väsentliga utgöra ett efter nuvarande förhållanden väl lämpadt
förslag till reform i nu ifrågavarande afseende, och torde man genom ett
— 1906 —
103
antagande af detsamma vinna hvad som för det närvarande synes vara
möjligt att härutinnan ernå. Jag tillåter mig därför att för Riksdagen
framlägga detta förslag i nästan oförändradt skick till förnyad pröfning.
Den af sammansatta stats- och lagutskottet, såsom det vill synas,
hufvudsakligen ur kostnadssynpunkt gjorda förändring af lydelsen af 1 §
i Kung!. Maj:ts förslag synes mig ej tillfredsställande. Det är ju uppen¬
bart, att behofvet af rättegångsbiträde är enahanda för en häktad, antingen
det brott, hvarför han är ställd under tilltal, är belagdt med straffarbete
eller blott fängelse. Dessutom torde det mången gång erbjuda svårighet att
strax efter häktningen, och innan rannsakningen vid domstol ens påbörjats,
afgöra, huruvida det brott, hvarför personen i fråga blifvit häktad, kan
medföra straffarbete eller icke. Under dessa förhållanden lärer hänsynen
till att den kostnad, som reformen kommer att medföra för statsverket,
måtte i möjligaste mån nedbringas böra få vika.
Däremot är enligt min uppfattning den af utskottet vidtagna för¬
ändringen af 2 § i det kungliga förslaget af beskaffenhet att densamma
bör gillas.
Därest Riksdagen behagar antaga en lag i den af mig föreslagna rikt¬
ningen, torde, på sätt Kungl. Maj:t vid 1904 års riksdag föreslagit och
sammansatta stats- och lagutskottet tillika hemställt, den kostnad, som
enligt lagen kan drabba statsverket, lämpligen böra utgå af det å riksstatens
andra hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare, vitt¬
nen och parter.
På grund af det anförda hemställer jag vördsamt,
Do att Riksdagen må för sin del antaga följande
lag
angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Askar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp i
rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa, förordne
Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid rätten bi¬
träda. Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen till¬
städes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde, varde biträde
af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå. Ej må den om¬
ständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra hinder mot rann-
— 1906 —
104
sakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet hördt, må dock icke,
mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten meddelas.
2 §•
Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som därtill för¬
ordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten finner honom
hafva giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.
3 §•
Varder häktad, som biträde erhållit, under rannsakningen lösgifven,
upphöre det för biträdet meddelade förordnande.
4 §•
Rättegångsbiträde, hvarom i denna lag sägs, njute skälig ersättning
af allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning
gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked
om beslutet skall utan afgift genast tillhandahållas biträdet. I slutliga ut¬
slaget pröfve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket återgäldas,
vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må åklagare eller
målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet blifvit utan skäl
anställdt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till ansvar i målet
dömd.
Genom denna lag göres ej ändring i hvad som förordnats uti 12 § i
lagen den 14 juni 1901 om hvad iakttagas skall i afseende å införande
af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.
2:o att, vid bifall till hvad af mig blifvit under l:o hem-
ställdt, Riksdagen må medgifva, att af det å andra huf-
vudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning åt do¬
mare, vittnen och parter må utgå den kostnad, som
enligt den af mig föreslagna lagen kan drabba stats¬
verket.
— 1906 —
105
Framställning till Riksdagen om höjande af anslaget till justitie-
ombudsmansexpeditionens och tryekfrihetskommitténs expenser.
I sammanhang med justitieombudsmansämbetets inrättande vid riks¬
dagen åren 1809 och 1810 beslöto Rikets ständer, i enlighet med ett af stats¬
utskottet framlagdt förslag, att till upphandling af nödiga skrifmaterialier
samt ved och ljus för ämbetsrummen skulle justitieombudsmannen »på
förslag och emot behörig redogörelse» årligen bestås 300 riksdaler banko,
hvilka justitieombudsmannen på rekvisition ägde att af riksgäldskontoret
utbekomma. Detta anslag, eller justitieombudsmansexpeditionens och
tryekfrihetskommitténs expensmedel, utgick med oförändradt belopp in¬
till riksdagen åren 1856—1858. På det att ifrågavarande anslag måtte,
med begagnande af den för alla utgiftsanvisningar vid sistnämnda riksdag
antagna myntberäkning, varda i rundt tal utsatt, hemställde då stats¬
utskottet, att det årliga anslaget för upphandlingen af skrifmaterialier
samt för andra expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskom-
mitténs expedition måtte bestämmas till 500 riksdaler riksmynt. Detta
förslag blef af Rikets ständer bifallet, och har någon ändring i anslagets
belopp sedermera icke gjorts.
Att det sålunda ökade anslaget till en början varit mer än till¬
räckligt för det afsedda ändamålet, framgår däraf, att det årliga beloppet
under en följd af år icke i sin helhet tagits i anspråk.
Numera synes emellertid anslaget behöfva väsentligen förhöjas. En¬
ligt hvad justitieombudsmannens till herrar fullmäktige i riksgäldskon¬
toret aflämnade årliga redovisningsräkningar för åren 1894—1904 ut¬
visa, hafva expeditionens utgifter under nämnda år uppgått till samman-
lagdt 5,783 kronor 25 öre, under det att de för utgifternas bestridande
tillgängliga medlen, ett från år 1893 balanseradt saldo å 29 öre inberäk-
nadt, utgjort 5,500 kronor 29 öre. Vid utgången af år 1904 förelåg alltså
eu brist af 282 kronor 96 öre, hvilket jämväl redogörelsen för nämnda år
utvisar. Att denna brist icke är tillfällig, framgår däraf, att redan år
1894 förelåg eu brist på 138 kronor 38 öre. Bristen har sedermera
uppgått: år 1895 till 143 kronor 5 öre, år 1896 till 143 kronor 28 öre,
år 1897 till 154 kronor 50 öre, år 1898 till 143 kronor 37 öre, år 1899
till 101 kronor 3 öre, år 1900 till 86 kronor 87 öre, år 1901 till 108
kronor 28 öre, år 1902 till 229 kronor 71 öre och år 1903 till 265 kro¬
nor 62 öre.
Till denna brist, som för hvarje år guldits med nästföljande års
expensmedel, sedan från tiderna för de årsanslaget öfverskj utande utgift-
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 14
106
ernås betalande justitieombudsmannen eller hans sekreterare måst förskjuta
erforderliga penningar, kan läggas kostnaden för tidningsprenumeration,
hvilken kostnad utbetalas i slutet af hvarje år, men, såsom afseende det
följande året, upptagits på det nya årets räkning.
Genom justitieombudsmansexpeditionens förflyttning till nya riksdags¬
huset komma vissa utgifter för expeditionen att besparas. Sålunda be-
höfver expeditionen för framtiden ej vidkännas någon kostnad för upp¬
värmning och belysning, hvarmed för expeditionen, som förut erlagt be¬
talning för sågning, huggning och uppbärning af ved samt bekostat foto¬
genolja in. in., eu årlig besparing af i rundt tal 45 kronor göres. Vi¬
dare är expeditionen befriad från telefonafgifter, hvarmed eu årlig utgift
af 50o kronor besparas.
A andra sidan torde vissa utgiftsposter komma att högst betydligt
stiga. Expeditionens diarier och registratur, hvilka för en lång följd af
år äro inhäftade i omslag af mjukt gråpapper eller bundna i pappband,
som under tidernas lopp betänkligt skadats, synas böra till större delen
ombindas i band af erforderlig hållbarhet. Vidare finnas i expeditionen
riksdagshandlingar för tiden från och med riksdagen åren 1809 och 1810,
hvilken samling, ehuru densamma särskild! för den äldre tiden ej är
fullständig, dock otvifvelaktigt skulle väsentligen ökas i värde och an¬
vändbarhet, om de äldre obundna eller i bristfälliga band inbundna år-
gångarne försåges med lämpliga band. För framtiden torde det ock vara
önskvärd!, att det exemplar af handlingarna för kommande riksmöten, som
är afsedt för justitieombudsmansexpeditionen, på expeditionens bekostnad
bindes i starka band af det i allmänna bibliotek brukliga slaget i stället
för i de vanliga pappbanden. Därjämte finnas i justitieombudsmansexpe¬
ditionen samlingar af kommittébetänkanden och annat tryck, som förtjänar
att bindas, ehuru inbindningen hittills, för att det årliga anslaget ej måtte
alltför mycket öfverskridas, måst inskränkas till hvad som ansetts vara
oundgängligen nödvändigt. För att sätta expeditionens arkiv och bibliotek
i tillfredsställande skick är således nödigt att för framtiden en väsentligt
ökad inbindning må kunna äga rum, därvid dock inbindningen af redan före¬
fintliga handlingar och böcker torde böra ske efter hand, så att kostnaden
fördelas på en följd af år.
Önskvärdt synes mig också vara, att justitieombudsmannen kunde
sättas i stånd att i högre grad, än hittills varit möjligt, göra inköp af
sådana böcker, som vid hans ämbetsutöfning kunna vara till nytta. I sakens
natur torde ligga, att justitieombudsmannen bör hafva till sitt omedel¬
bara förfogande ett handbibliotek, som icke blott innehåller det förnäm¬
ligaste af den svenska juridiska litteraturen utan äfven lämnar justitie-
— 1906 -
107
ombudsmannen tillfälle att ägna behörig uppmärksamhet åt rättsutveck¬
lingen i utlandet.
Slutligen torde med expensanslaget äfven böra betalas eu del af kost¬
naden för expeditionslokalens städning. Under den tid numera aflidne
förre vaktmästaren C. E. Blomqvist var anställd såsom vaktmästare vid
expeditionen, verkställdes den erforderliga städningen af medlemmar af
hans familj, hvilket så mycket lättare kunde ske, som Blomqvist innehade
boställsrum i gamla riksdagshuset. Vaktmästaresysslans nuvarande inne¬
hafvare, som antogs år 1902, därvid den med nämnda syssla dittills för¬
enade förmånen af fri bostad indrogs, har under den tid, expeditionen efter
hans antagande varit inhyst i riksgäldskontorets hus, fullgjort den honom
åliggande skyldigheten att ombesörja expeditionslokalens städning genom
en af honom aflönad städerska. Härför har, enligt hvad jag inhämtat,
vaktmästaren måst vidkännas en utgift af 12 kronor 50 öre i månaden.
Efter expeditionens flyttning lärer nämnda betalning för städningen icke
längre kunna anses skälig, och torde det icke kunna påräknas att få städ¬
ningen ordentligen fullgjord utan en icke oväsentlig förhöjning af därför ut¬
gående godtgörelse. A andra sidan synes det vara obilligt att låta denna
förhöjning drabba vaktmästaren, hvadan den ökade kostnaden torde böra
bestridas med expensmedlen.
Vid öfvervägande af de omständigheter, som jag ansett inverka på
afgörandet. af frågan om expensmedlens belopp, har jag trott mig finna,
att en höjning tills vidare af ifrågavarande anslag till 1,000 kronor om
året skulle vara tillfredsställande.
På grund af det anförda, och då det torde vara lämpligt, att den
ifrågasatta förhöjningen inträder redan med innevarande år, hemställer lag-
vördsamt:
l:o att Riksdagen må höja det för år 1906 för upphand¬
lingen af skrifmaterialier och för andra expenser vid
justitieombudsmannens och tryckfrihetskoinmitténs expe¬
dition anslagna belopp till 1,000 kronor; och
2:o att Riksdagen må besluta och i det blifvande reglementet
för riksgäldskontoret föreskrifva, att till bestridande af
expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihets-
kommitténs expedition ett årligt belopp af 1,000 kronor
bör emot behörig redogörelse förskottsvis af riksgälds¬
kontorets medel utanordnas.
Jag anhåller, att denna berättelse, i hvad angår förevarande framställ¬
ning, måtte hänvisas till statsutskottet.
— 1900 —
108
Framställning till Riksdagen om dyr tids tillägg åt tjänstemännen
i justitieombudsmansexpeditionen.
Med anledning af särskilda framställningar af Kungl. Maj:t beviljade
Riksdagen åren 1901, 1902, 1903 och 1904 dyrtidstillägg att till statens
ämbets- och tjänstemän med vissa undantag och under vissa förbehåll för
samma år utgå med 10 procent af deras aflöningsförmåner. Dyrtidstillägg
skulle icke i något fall få utgå med högre belopp än 500 kronor, och voro
från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagna, bland andra, de tjänstemän,
hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för ifrågavarande år uppgingo till
högre belopp än 7,000 kronor.
För år 1905 har Riksdagen jämväl beviljat dyrtidstillägg, därvid i sist¬
nämnda begränsningar gjorts den ändring, att dyrtidstilläggens högst
medgifna belopp för samma år bestämts till 300 kronor, och från dyrtids¬
tillägg uteslutits tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för¬
året uppginge till högre belopp än 5,000 kronor.
På framställningar af justitieombudsmannen har Riksdagen åren 1902,
1903, 1904 och 1905 anvisat medel för beredande af motsvarande för¬
bättrade löneförmåner åt tjänstemännen i justitieombudsmansexpeditionen.
Då några afsevärda förändringar i lefnadskostnaderna icke synas hafva
inträdt under den tid, som förflutit efter det Riksdagen senast beviljade
dyrtidstillägg, och Riksdagen följaktligen torde komma att äfven under
innevarande år pröfva, huruvida medel för sådant ändamål må anvisas, får
jag härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen, under förutsättning att dyrtidstillägg
innevarande år beviljas statens ämbets- och tjänstemän,
måtte tillerkänna enahanda förmån jämväl åt tjänste¬
männen i justitieombudsmansexpeditionen.
Jag anhåller, att denna berättelse, i hvad angår förevarande framställ¬
ning, måtte hänvisas till statsutskottet.
Ämbetsresor och inspektioner under år 1905.
Årets ämbetsresor hafva omfattat Gäfleborgs län, större delen af
Stockholms län, Blekinge län och Kristianstads län. Jag har därunder besökt
— 1906 —
109
länsstyrelserna i Gäfle, Karlskrona och Kristianstad, hofrätten öfver Skåne
och Blekinge, rådstufvurätter, häradshöfdingar, tvångsarbetsanstalten i Karls¬
krona, länsfängelser, krono-, stads- och häradshäkten samt sådana tings¬
ställen, hvarest häradsarkiv förvarats. Under resorna har jag, där så lämp¬
ligen kunnat ske, tillika åhört domstolars förhandlingar.
Uti hufvudstaden har jag under året förrättat inspektion hos Stockholms
rådstufvurätt, öfverståthållareämbetets kansli, öfverståthållareämbetet för
polisärenden jämte poliskammaren och polisdomstolen, länsstyrelsen i
Stockholms län, länsfängelset samt härstädes bosatte domhafvande.
För hvad under resorna och inspektionerna förekommit tinnes redo¬
görelse i de förda resediarierna och protokollen, hvilka jämte justitie-
ombudsmansexpeditionens diarium och registratur komma att för granskning
öfverlämnas till Riksdagens lagutskott.
Handlagda klagomål och anställda åtal.
Vid 1905 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande under
handläggning härstädes....................................................................................... 15
Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af............ 102
Summa 117
Af dessa ärenden hafva
såsom återkallad! afskrifvits................................................................................. 1
efter vcderbörandes hörande fått förfalla ...................................................... 36
efter annorledes verkställd särskild utredning afskrifvits ........................ 11
utan åtgärd afskrifvits.......................................................................................... 41
till åtal hänvisats ................................................................................................... 8
föranledt annan åtgärd än åtal........................................................................... 5
vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser 11
» » » » af annan anledning hvilande....................................... 2
» » » » på pröfning beroende...................................................... 2
Summa 117
Under år 1905 hafva 9 åtal emot ämbets- eller tjänstemän anställts,
nämligen:
på grund af förd klagan......................................................................................... 8
af annan anledning...................................................................................................... 1
Summa 9
1906 —
no
Sålunda har jag under året, för nedan angifna fel eller försummelser
i ämbete eller tjänst, förordnat om åtal mot:
1) landshöfding och landssekreterare, i fråga om afdrag för häktnings-
tid vid verkställighet af straffarbete;
2) baningenjör, för det han, innan ett särskildt arbete ännu blifvit
utfördt, attestera^ en å samma arbete utställd räkning;
3) regementschef, i fråga om ådömande af disciplinstraff för rymning;
4) jägmästare, för olaga beslag;
5) kyrkoherde, för underlåtenhet att före kvinnas kyrkotagning såsom
en mans fästekvinna fordra betyg om mannens ledighet till äktenskap;
6) magistrat, för obehörig inskränkning i af magistraten redan
meddeladt tillstånd till anordnande af offentliga föreställningar och andra
nöjen;
7) borgmästare, i en fråga om expeditionslösen;
8) kyrkoherde, för obehöriga uttalanden i en predikan; och
9) kyrkoherde, för det han jordfäst en afliden utan att vara därom
anmodad och utan att om förrättningen underrätta änkan efter den döde.
Hans excellens herr statsministern och chefen för justitiedepartementet
har på förfrågan tillkännagifvit, att sedan början af senaste lagtima riks¬
möte någon förklaring af lag, i den ordning 19 § regeringsformen bestäm¬
mer, icke blifvit af Kungl. Maj:t meddelad.
För fullgörande af den i 14 § af instruktionen för justitieombuds¬
mannen lämnade föreskrift om afgifvande af redogörelse för behandlingen
af Riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar
har jag från de särskilda statsdepartementen förskaffat mig uppgifter, ej
mindre om hvilka åtgärder blifvit vidtagna i anledning af de utaf Riks¬
dagen år 1905 aflåtna skrifvelser, än äfven — beträffande sådana genom
föregående Riksdagars skrifvelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden,
hvilka vid 1904 års slut voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda —
om hvilka åtgärder blifvit med samma ärenden vidtagna under nästlidna år.
De sålunda vunna upplysningarna, som angifva samtliga ifrågavarande
ärendens ställning vid utgången af år 1905, innefattas i tre särskilda, i
- 1906 -
ill
bilagan till denna berättelse intagna förteckningar; innehållande bilagan
därjämte eu tabell öfver de skrivelser, Riksdagen år 1905 till Kund
Maj:t aflåta. ö
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i januari 1906.
CARL LEIJONMARCK.
Knut von Matern.
— 1906 —
112
Berättelse af kommitterade för tryckfrihetens vård;
afgifven år 1906.
Till RIKSDAGEN.
Sedan början af 1905 års lagtima riksmöte har allenast följande ärende
varit föremål för kommitterades handläggning.
Efter det Stockholms rådstufvurätt, på yrkande af tillförordnade förste
stadsfiskalen Lars Stendahl, genom utslag den 6 september 1905 förordnat,
att kvarstad skulle äga rum å en från aktiebolaget arbetarnes tryckeri i
Stockholm utgifven skrift med öfverskrift: »Ned med vapnen», samt hand¬
lingarna i målet insändts till Svea hofrätt, öfverlämnade hofrätten med
skrifvelse af den 18 i nämnda månad samma handlingar till kommitterade
för det ändamål 5 § 8 momentet tryckfrihetsförordningen omförmäler. I
en till hofrätten den 22 september 1905 afbiten skrifvelse förklarade sig
kommitterade tillstyrka, att den å omförmälta skrift lagda kvarstad iinge
fortfara.
Stockholm i januari 1906.
OSCAR MONTELIUS.
HANS HILDEBRAND.
CARL LEIJONMARCK.
C. F. SVEDELIUS.
CARL LINDHAGEN.
IL W1ESELGREN.
G. F. GILLJAM.
Knut von Matern.
BILAGA
JUSTITIEOMBUDSMÄNNENS ÄMBETSBERÄTTELSE
till 1906 års Riksdag.
Bil. till justitieombudsmannens ämbelsberättelse till 1906 års Riksdag.
1
Förteckning på de af Riksdagen år 1905 till Kungl. Maj:t aflåtna
skrifvelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som i anledning af samma
skrivelser blifvit under nämnda dr vidtagna*).
l:o. Justitiedepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 22 februari 1905, angående val af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare. (1.)
1905 den 3 mars i kungl. regeringen anmäld och lagd till handlingarna.
2:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 3 § i lagen angående jordfästning den 25 maj
1894. (6.)
Lag i ämnet utfärdad den 17 mars 1905.
3:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om tillägg till 9 § i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16
november 1863. (7.)
Lag i ämnet utfärdad den 17 mars 1905.
4:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 65 § utsökningslagen samt till lag om ändrad
lydelse af 30 § konkurslagen. (8.)
Lagar i dessa ämnen utfärdade den 17 mars 1905.
*) Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siflertalet utvisar i regeln skrifvelsens nummer i tionde
samlingen af bihanget till 1905 års lagtima Biksdags protokoll. Skrifvelserna från årets urtima Biksdagar
hafva före de numren i bihanget angifvande siflertalen betecknats med A och B, af hvilka den förra bok-
stafven angifver skrifvelser från den första urtima Biksdagen, och bokstafven B utmärker de skrivelser,
som den andra urtima Biksdagen aflåtit.
— 1906 -
4
5:o Riksdagens skrifvelse af den 22 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till lag om ändrad lydelse af 25 kap. 20 § straff¬
lagen. (9.)
Lag i ämnet utfärdad den 17 mars 1905.
6:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om oäkta barns arfsrätt efter moder och möderne fränder. (10.)
Lag i ämnet utfärdad den 17 mars 1905.
7:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gäl¬
lande bestämmelser rörande skyldigheten att deltaga i byggnad och under¬
håll af kruka m. m., prästgård samt tingshus och häradsfängelse. (11.)
Efter högsta domstolens hörande har Kungl. Maj:t den 26 april 1905 utfärdat lag
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse.
8:o af den 10 mars, angående nytt val af Riksdagens justitieombudsmans efter¬
trädare. (17.)
1905 den 24 mars i statsrådet anmäld och lagd till handlingarna.
9:o af den 11 mars, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder
för stäfjande af illojal konkurrens. (20.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
10:o af den 15 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa strafflagens bestämmelser angående förlust af med¬
borgerligt förtroende samt till lag om ändrad lydelse af 58 och 122 §§
i strafflagen för krigsmakten. (22.)
Lagar i dessa ämnen utfärdade den 17 mars 1905.
11 :o af den 21 mars, i anledning af väckt motion angående förändrad organisa¬
tion af den kontroll, som af staten utöfvas öfver bankverksamheten. (24.)
Sedan högsta domstolens utlåtande inhämtats öfver upprättadt förslag till ändring i
lagen angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
12:o af den 28 mars, i anledning af justitieombudsmannens framställning an¬
gående förändrad lagstiftning rörande verkställighet af icke laga kraft ägande
utslag i brottmål. (45.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
13:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående ambulatorisk handel
med tobak å gator och allmänna platser. (46.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
- 1906 -
5
14:o Riksdagens skrifvelse af den 28 mars, i anledning af väckt motion om
ändring af 12 § i lagen om skydd för varumärken. (47.)
Efter högsta domstolens hörande har Kungl. Maj:t den 16 juni 1905 utfärdat lag
i ämnet.
15:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen om straffregister den 17 oktober
1900. (49.)
Lag i ämnet utfärdad den 7 april 1905.
16:o af den 31 mars, angående åtgärder för inskränkning af kungörelsers upp¬
läsande i kyrkorna. (50.)
Kungl. Maj:t bär anbefallt öfverståthållareämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen att afgifva utlåtanden öfver Riksdagens ifrågavarande framställning. Dessa
utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.
17:o af den 8 april, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, dels ock en med föranle¬
dande af berörda proposition afgifven motion. (55.)
Kungl. Maj:t har den 25 maj 1905 utfärdat lag rörande afgäld från afsöndrad
lägenhet.
Samma dag har Kungl. Maj:t anbefallt kammarkollegium att öfver skrifvelsen,
så vidt angår däri omförmälta fråga om aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet,
infordra Konungens befallningshafvandes i länen yttranden samt därmed äfvensom
med eget utlåtande inkomma.
Efter det kammarkollegium numera afgifvit sådant utlåtande, är ärendet på
Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
18:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering
eller telefonering utan tråd. (56.)
Lag i ämnet utfärdad den 26 april 1905.
19:o af den 13 april, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmåns¬
rätt för ränta å intecknad fordran. (62.)
Vid anmälan häraf den 13 oktober 1905 har Kungl. Maj:t förordnat, att Riksdagens
förevarande skrifvelse skulle öfverlämnas till lagberedningen för att komma under
öfvervägande vid dess behandling af frågan om förbättring af vårt fastighetsboks-
väsen.
20:o af den 27 april, i anledning dels af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar
äfvensom stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfäldt, dels ock däraf föranledda, i statsverks-
- 1906 —
6
propositionen gjorda framställningar om höjning af anslaget till högsta
domstolen och nedre justitierevisionen. (108.)
Författningar i dessa ämnen utfärdade den 20 juni 1905.
21 :o Riksdagens skrifvelse af den 29 april, i anledning af Kung!. Maj:ts propo¬
sition med förslag till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvu-
rätter vid behandling af kandelsmål. (111.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd, är lag i ämnet utfärdad den 20 juni 1905.
22:o af samma dag, i anledning af Kung! Majrts proposition med förslag till
lag om köp och byte af lös egendom, lag om ändrad lydelse af 166 §
sjölagen, lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken och lag
om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen. (112.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd öfver den af Riksdagen för dess del antagna
lag om köp och byte af lös egendom, har Kung! Maj:t den 20 juni 1905 utfärdat
lagar i samtliga ofvanberörda ämnen.
23:o af den 3 maj, i fråga om åvägabringande af förhandlingar mellan svenska
och norska regeringarna angående en ny ordning beträffande de unionella
angelägenheterna. (113.)
Skrifvelsen anmäld den 19 juni 1905, då beslut fattades om aflåtande af proposition
angående de unionella förhållandena.
24:o af den 6 maj, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i
syfte att bereda innehafvare af förlagsinteckning större trygghet mot förlust
i de fall, då rörelsen öfverlåtes å annan person eller flyttas från ort till
annan. (117.)
Ärendet beror på Kung! Maj:ts pröfning.
25:o af den 9 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till
lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt. (118.)
Efter högsta domstolens hörande har Kung! Maj:t den 12 maj 1905 utfärdat lag
i ämnet.
26:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
Sedan fångvårdsstyrelsen afgifvit infordradt yttrande, så vidt förevarande skrifvelse
angår anslagen till fångvården, är ärendet på Kung! Maj:ts pröfning beroende.
27:o af den 9 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§10 till och
- 1906 —
7
med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångs-
stadgande i riksdagsordningen. (123.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
28:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, i anledning af väckt motion angående
konsumtionsföreningar med syfte att sälja varor äfven till andra än förenings¬
medlemmar. (129.)
Kungl. Maj:t har anbefallt öfverståthållareämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen att afgifva utlåtanden öfver Riksdagens ifrågavarande framställning. Dessa
utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.
29:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående utarbetande af för¬
slag till lag om försäkringsaftal. (132.)
öfverlämnad från civildepartementet. Vid anmälan af ärendet den 21 juli 1905 har
Kungl. Maj:t förordnat, att försäkringsinspektionen skulle anbefallas att — efter att
hafva lämnat de försäkringsanstalter, som kunde anses lämpliga, tillfälle att yttra
sig — afgifva utlåtande öfver Riksdagens ifrågavarande framställning.
30:o af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (139.)
1905 den 30 juni i statsrådet anmäld; och föreskrifter i ämnet vederbörande med¬
delade.
31:o af den 18 maj, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, dels ock tvänne
i anledning af samma proposition väckta motioner. (167.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd, är lag i ämnet utfärdad den 16 juni 1905.
32:o af samma dag, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i 19 och 25 kap. strafflagen. (168.)
1905 den 25 maj i statsrådet anmäld och lagd till handlingarna.
33:o af den 19 maj, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri
och sjöfart. (182.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
34:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af 60 § regeringsformen. (183.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
35:o af samma dag, i anledning af väckta motioner i fråga om proportionellt
valsätt vid val af Riksdagens utskott m. m. (184.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
- 1906 -
8
36:o Riksdagens skrifvelse af den 28 juli, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position angående de unionella förhållandena äfvensom i samma ämne
väckta motioner. (A 1.)
Proposition i ämnet afläts till Riksdagen den 30 september 1905.
37:o af den 13 oktober, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade
från svensk och norsk sida uppgjorda förslag till öfverenskommelser mellan
de bägge rikena. (B 1.)
Proposition i ärendet afläts till Riksdagen den 13 oktober 1905.
38:o af den 16 oktober, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition dels med
förslag till lag om upphäfvande för Sveriges del af den till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutio¬
nella förhållanden antagna riksakt, dels ock angående medgifvande åt
Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar under visst villkor erkänna Norge
såsom en från unionen med Sverige skild stat. (B 2.)
1905 den 26 oktober utfärdades lag om upphäfvande för Sveriges del af den till
bestämmande af de genom föreningen emellan Sverige och Norge uppkomna konstitutio¬
nella förhållanden antagna riksakt; hvarjämte Kungl. Maj:t beslöt att under det af
Riksdagen förutsatta villkor å Sveriges vägnar erkänna Norge såsom en från unionen
med Sverige skild stat.
2:o. Utrikesdepartementet.
39:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj 1905, angående regleringen af ut¬
gifterna under riksstatens tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till ut¬
rikesdepartementet. (140.)
Föredragen den 2 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att Riksdagens i
punkterna 1—7 af förevarande skrifvelse anmälda beslut skulle genom bref med¬
delas statskontoret till kännedom och efterrättelse, i hvad på bemälta ämbetsverk
ankomme.
Med afseende å punkten 6, rörande af Riksdagen beviljade anslag till konsuls-
stipendier för år 1906, beslöt Kungl. Maj:t vid föredragning den 7 juli 1905, att
två stipendier tills vidare skola utdelas, det ena afsedt för tjänstgöring vid konsulat
utom Europa, det andra afsedt för tjänstgöring vid inom Europa beläget konsulat.
Beträffande punkterna 8 och 9 har ingen vidare åtgärd varit erforderlig.
— 1906 -
9
3:o. Landtförsvarsdepartementet.
40:o Riksdagens skrifvelse af den 15 mars 1905, i anledning af väckt motion
om afskaffande af de i 32 § värnpliktslagen föreskrifna mönstringarna. (21.)
Yttranden frän vederbörande militära myndigheter äro inhämtade, och beror ärendet
på Kungl. Maj:ts vidare pröfning.
41:o af den 28 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af kronans andel i det till roten n:r 80 Skytt vid Västerbottens
regemente hörande soldattorpet. (26.)
Vid föredragning den 12 maj 1905 af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl.
Maj:t meddelat föreskrifter för bringande till verkställighet af ifrågavarande utaf
Kungl. Maj:t med Riksdagen beslutade försäljning.
42:o af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af Gottlands artillerikårs inom Visby stad belägna kaserntomt med
därå befintliga byggnader. (67.)
Vid föredragning den 19 maj 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t meddelat
föreskrift om ifrågavarande utaf Kungl. Maj:t med Riksdagen beslutade försäljning.
43:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående disposi¬
tion af Västernorrlands regementes förra mötesplats Sånga mo. (71.)
Den 7 juli 1905 föredrogs Riksdagens förevarande skrifvelse inför Kungl. Maj:t, som
meddelade föreskrifter för verkställandet af Kungl. Maj:ts med Riksdagen fattade be¬
slut i ämnet.
44:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hö¬
rande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
Skrifvelsen afser i den del, som rör landtförsvarsdepartementet, sättet för förvarande
af hemliga handlingar inom nämnda departements kommandoexpedition och general¬
staben. För dylika handlingars förvarande inom kommandoexpeditionen har anskaffats
brandfritt kassaskåp. Hvad angår sättet för förvarande af generalstabens hemliga
handlingar, beslöt Kungl. Maj:t den 6 september 1905 att häröfver infordra öfver-
intendentsämbetets yttrande och förslag, som dock ännu icke till Kungl. Maj:t in¬
kommit.
45:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse af vissa delar af värnpliktslagen. (133.)
Vid föredragning den 19 maj 1905 af denna skrifvelse beslöt Kungl. Maj:t utfär¬
dandet af lag i ämnet.
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 2
10
46:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, i anledning af Kung! Maj:ts pro¬
position angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet
förlagda trupper samt försäljning af två områden af norra Djurgården. (159.)
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse föredrogs dels den 25 maj 1905, då Kungl. Maj:t
uppdrog åt arméförvaltningen att åt kronan förvärfva de för ifrågavarande öfnings¬
fält erforderliga områden äfvensom att inkomma med förslag till behöfliga åtgärder
i öfrigt för bringande till verkställighet af de i Riksdagens skrifvelse anmälda beslut,
och dels den 25 augusti 1905, då, i anledning af begäran från arméförvaltningen,
uppdraget öfverlämnades åt en särskild kommission.
47:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anskaff¬
ning af åtskilliga persedlar, tillhörande den personliga fältutrustningen. (160.)
Vid föredragning den 2 juni 1905 af denna skrifvelse anvisade Kungl. Maj:t det för
ifrågavarande anskaffning nödiga beloppet.
48:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen
af åtskilliga officers- och underofficerskårer tillhörande byggnader å mötes¬
platser m. m. (161.)
Den 9 juni 1905 föredrogs Riksdagens förevarande skrifvelse inför Kungl. Maj:t,
som då meddelade föreskrifter för verkställande af ifrågavarande inlösen.
49:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande till arméförvaltningen af förra posthuset vid Rödbotorget samt för¬
säljning af fastigheten n:r 1 i kvarteret Memnon i Stockholm. (164.)
Vid föredragning den 30 juni 1905 af Riksdagens förevarande skrifvelse, enligt
hvilken Riksdagen bifallit framställningen om upplåtelse till arméförvaltningen af
förra posthuset, men afslagit propositionen i öfrigt, har Kungl. Maj:t meddelat de
för berörda upplåtelse nödiga föreskrifter.
50:o af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret. (141.)
Vid föredragning den 9 juni 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t, med god¬
kännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under fjärde hufvudtiteln, i hvad
besluten skilde sig från Kung]. Maj:ts framställningar i ämnet, förordnat, att skrif-
velsen skulle meddelas arméförvaltningen och statskontoret till kännedom och efter¬
rättelse, i hvad på dessa ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet af samma
skrifvelse i de delar, som rörde andra ämbetsverk och myndigheter, skulle dessa del-
gifvas; hvarjämte Kungl. Maj:t meddelat de särskilda föreskrifter, som för verkstäl¬
lande af de fattade besluten erfordrats.
51 ro af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (147.)
Skrifvelsen anmäldes inför Kungl. Maj:t i de till landtförsvarsdepartementets före-
— 1906 -
11
dragning hörande delar den 7 juli 1905, då Kung! Maj:t förordnade, dels att inne¬
hållet af skrifvelsen skulle vederbörande till kännedom och efterrättelse delgifvas,
dels ock att, i enlighet med Riksdagens beslut, indelt manskap, som afskedades efter
minst 25 års tjänstetid, skulle åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 36 kronor årligen.
52:o Riksdagens skrifvelse af den 16 oktober, i anledning af Kung!. Maj:ts pro¬
position angående understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeför¬
sörjare under år 1905 varit i tjänst vid hären kvarhållna för extra tjänst¬
göring utöfver lagstadgad öfningstid, och hvilka för sin utkomst varit
väsentligen beroende af familjeförsörjarnes arbetsförtjänst. (B 5.)
Den 20 oktober 1905 föredrogs förevarande skrifvelse inför Kungl. Maj:t, som då
meddelade erforderliga föreskrifter för verkställandet af Kungl. Maj:ts med Riksdagen
fattade beslut i ämnet.
4:o. Sjöförsvarsdepartementet.
53:o Riksdagens skrifvelse af den 15 mars 1905, i anledning af väckt motion om
afskaffande af de i 32 § värnpliktslagen föreskrifna mönstringarna. (21.)
Sedan Kungl. Maj:t den 31 mars 1905 infordrat utlåtanden i ärendet från stations-
befälhafvarne vid flottans stationer, hafva sådana utlåtanden afgifvits af stations-
befälhafvaren vid flottans station i Karlskrona den 12 april och af stationsbefäl-
hafvaren vid flottans station i Stockholm den 23 maj 1905, och är ärendet be¬
roende på Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
54:o af den 6 maj, angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvud-
titlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg
för år 1905 åt en del tjänstemän och betjänte nr. m. (l 10.)
Sedan skrifvelsen den 12 maj 1905 genom finansdepartementet anmälts för Kungl.
Maj:t, som därvid, bland annat, förordnade, att protokollsutdrag skulle till sjöförsvars¬
departementet expedieras för den handläggning af frågan beträffande dyrtidstillägg
till ärnbets- och tjänstemän, samt betjänte vid lotsverket, som på sistnämnda departe¬
ment ankomme, har Kungl. Maj:t den 7 påföljande juli meddelat föreskrifter an¬
gående dyrtidstillägg åt ärnbets- och tjänstemän m. fl. vid lotsstyrelsen och lotsverket.
55:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
Kungl. Maj:t har den 7 juli 1905 rörande den del af skrifvelsen, som tillhör sjö¬
försvarsdepartementets handläggning, infordrat utlåtande från marinförvaltningen och
chefen för flottans stab, men har sådant utlåtande ännu icke inkommit.
- 1906 -
12
56:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvars¬
departementet. (142.)
Kungl. Maj:t har den 2 juni 1905 förordnat om erforderliga åtgärder, utom i hvad
angår de Riksdagens beslut, som anmälts i punkten 1 angående omorganisation af
flottans mariningenjörstat till en mariningenjörkår samt i punkten 6 angående löne¬
reglering för lärarne vid sjökrigsskolan.
Erforderliga beslut hafva sedermera under året meddelats angående marin-
ingenjörkåren den 13 oktober och den 15 december samt om lönereglering för
lärarne vid sjökrigsskolan den 15 december.
57:o af den 16 oktober, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd till de hushåll, hvilkas värnpliktiga familjeförsörjare under år
1905 varit i tjänst vid flottan kvarhållna för extra tjänstgöring utöfver
lagst-adgad öfningstid, och hvilka för sin utkomst varit väsentligen beroende
af familjeförsörjarnes arbetsförtjänst. (B 4.)
Den 20 oktober 1905 föredragen inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelat erforderliga
föreskrifter i fråga om verkställighet af i ämnet fattade beslut.
5:o. Civildepartementet.
58:o Riksdagens skrifvelse af den 22 februari 1905, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående nedsättning af afgiften för inrikes postförsän¬
delses rekommendation m. m. (4.)
Anmäldes den 10 mars 1905, därvid förordnades, att kungörelse angående afgifter
för inrikes postförsändelses rekommendation samt ändring af gällande bestämmelser
rörande postverkets ansvarighet för vissa, till postbefordran aflämnade försändelser
skulle utfärdas.
59:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ned¬
sättning af afgiften för inrikes postpaket in. m. (5.)
Anmäldes den 10 mars 1905, därvid förordnades, att kungörelse angående afgiften
för inrikes postpaket samt om inskränkning i frankeringsfriheten för dylikt paket
skulle utfärdas.
60:o af den 3 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bevil¬
jande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar. (13.)
Anmäldes den 10 mars 1905, därvid förordnades, att styrkt afskrift af Riksdagens
skrifvelse skulle öfverlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
6l:o af den 28 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar. (25.)
— 1906 —
13
Anmäldes den 26 april 1905, därvid förordnades, att bestyrkt afskrift af Eiksdagens
skrifvelse skulle öfverlämnas till kommerskollegium.
62:o Eiksdagens skrifvelse af den 22 mars, angående val af deputerade att,
jämlikt § 54 regeringsformen och § 50 riksdagsordningen, med Konungen
öfverlägga. (38.)
Anmäldes den 23 mars 1905, därvid af skrifvelsen föranledd åtgärd beslöts.
63:o af den 28 mars, i anledning af väckt motion om ändring af 3 § i lagen
angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903 m. m. (48.)
Anmäldes den 13 april 1905, därvid öfverståthållareämbetet anbefalldes att infordra
Stockholms stadsfullmäktiges yttrande i ärendet, i hvad det anginge ändring af 38 §
i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862, samt därmed
äfvensom med eget utlåtande till Kung!. Maj:t inkomma.
Sedan öfverståthållareämbetet inkommit med Stockholms stadsfullmäktiges ytt¬
rande samt eget utlåtande af den 16 juni 1905, anmäldes ärendet ånyo den 7 på¬
följande juli, därvid förordnades, att lag angående ändrad lydelse af 38 § i för¬
ordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skulle utfärdas.
64:o af den 8 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om lands¬
ting den 21 mars 1862. (57.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid förordnades, att lag angående ändrad lydelse
af vissa paragrafer i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skulle utfärdas.
65:o af den 14 april, angående understöd åt äldre barnmorskor. (64.)
Anmäldes den 25 maj 1905, därvid riksförsäkringsanstalten anbefalldes att verk¬
ställa den i skrifvelsen afsedda utredning samt därmed äfvensom med det förslag,
som däraf kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma. Detta utlåtande har ännu
ej inkommit.
66:o af samma dag, angående åtgärder till förekommande eller lindring af
olägenheterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs under vinter¬
tiden. (65.)
Anmäldes den 25 maj 1905, därvid samtliga Konungens befallningshafvande an¬
befalldes att i ärendet afgifva utlåtanden. De infordrade utlåtandena hafva ännu
icke fullständigt inkommit.
67:o af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse till Örebro stad af mark för utvidgning af högre allmänna läro¬
verkets i Örebro gårdstomt. (70.)
Anmäldes den 25 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
68:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp-
— 1906 —
14
låtelse till Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag af mark från
kronodomänerna Väderbrunn n:r 1, Lilla eller T}rska kungsladugården och
Stora kungsladugården i Södermanlands län. (85.)
Anmäldes den 23 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
69:o Riksdagens skrifvelse af den 6 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i stats¬
verkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägs¬
trafik. (104.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
70:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till vissa kanal- och hamnarbeten. (105.)
Anmäldes den 25 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
71:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående personalen vid statens järnvägar. (106.)
Anmäldes den 30 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
72:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension
åt aflidne stationsmästaren Per Mårtenssons änka och minderårige son.
(107.)
Anmäldes den 16 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
73:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bere¬
dande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens telefonväsende i af¬
seende å lokala telefonnät med förbindelseledningar. (108.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid af skrifvelsen föranledda åtgärder beslötos.
74:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903.
(H9.)
Ärendet, i hvad det rörer civildepartementets föredragning, är på Kungl. Maj:ts pröf¬
ning beroende.
75:o af den 9 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för
telegrafverkets behof af vissa fastigheter. (122.)
Anmäldes den 12 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
76:o af den 12 maj, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen
om försäkringsrörelse. (128.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid försäkringsinspektionen anbefalldes att i ärendet
afgifva utlåtande. Detta utlåtande har ännu icke inkommit.
77:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
— 1906 —
15
lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 8 i lagen angående köttbesiktning och
slakthus den 22 december 1897. (130.)
Anmäldes den 25 maj 1905, därvid beslöts, att lag om ändrad lydelse af §§ 2 och
8 i lagen angående köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897 skulle utfärdas.
78:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, i anledning af väckt motion angående
utarbetande af förslag till lag om försäkringsaftal. (132.)
Öfverlämnades den 17 maj 1905 till justitiedepartementet.
79:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (143.)
Anmäldes den 9 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
80:o af samma dag, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna
(147.)
Anmäldes den 15 juli 1905 i de delar, som tillhörde handläggning af civildeparte¬
mentet, därvid förordnades, att transumt af skrifvelsen skulle meddelas statskontoret
till kännedom och efterrättelse, i hvad på detta ämbetsverk berodde, äfvensom att
innehållet häraf skulle delgifvas öfriga vederbörande ämbetsmyndigheter.
81:o af den 16 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående en väg-
anläggning inom Norrbottens län mellan Karesuando by i Enontekis socken
och gränsen mot Jukkasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvare¬
gård. (148.)
Anmäldes den 30 juni 1905, därvid Konungens befallningshafvande i Norrbottens
län anbefalldes dels att vidtaga åtgärder, i syfte att all för väganläggningen behöflig,
enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord måtte utan ersättning upplåtas, dels
ock att från vederbörande väghållningsskyldige inhämta, huruvida och i hvilken mån
de, därest vägen anlades på statens bekostnad, åtoge sig att med arbetsprestationer
in natura bidraga till väganläggningen, samt om de, under nämnda förutsättning af
vägens anläggande på statens bekostnad, iklädde sig ansvar för vägens framtida
underhåll. Yttrande i ärendet från Konungens befallningshafvande har ännu icke
inkommit.
82:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bro¬
byggnad öfver Lule älf vid Trångforsen. (149.)
Anmäldes den 9 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
83:° af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande af uppgjordt. förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs
hospital och asyl för Ålfsborgs läns räkning af eu upptagningsanstalt för
sinnessjuka. (150.)
Anmäldes den 9 juni 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
— 1906 —
16
84:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, angående beviljande af ytterligare
låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg. (152.)
Anmäldes den 16 juni 1905, därvid dels Konungens befallningshafvande i Jämtlands
och Kopparbergs län anbefalldes att, hvar och en för vederbörande län, vidtaga åt¬
gärder för utrönande, i hvad mån visst af Riksdagen fastställdt villkor kunde varda
uppfylldt, dels ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefalldes att till Kungl. Maj:t
inkomma med yttrande och förslag med anledning af hvad Riksdagen i sin skrifvelse
anfört om angelägenheten af, att för framtiden större omsorg och noggrannhet af
vederbörande ämbetsverk ägnades åt granskning af de kostnadsberäkningar, som, i
enlighet med Riksdagens föreskrifter beträffande den till Kungl. Maj:ts disposition
ställda lånefonden för enskilda järnvägsanläggningar, skulle läggas till grund såväl
för bestämmande af det belopp, hvarmed i hvarje fall lån från fonden skulle kunna
utgå, som ock vid pröfningen, huruvida ett jämte statslånet fullt tillräckligt enskildt
kapital funnes att tillgå för anläggningens utförande.
Den 20 oktober 1905 anmäldes ärendet ånyo, hvarvid ifrågavarande låneunder¬
stöd anvisades.
Det från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen infordrade yttrande och förslag har
ännu icke inkommit.
85:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag till fortsättande af fullständiga undersökningar
rörande den s. k. Inlandsbanan. (153.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid järnvägsstyrelsen anbefalldes att inkomma med
förslag till plan för ifrågavarande undersökningars bedrifvande under år 1906.
86:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse af § 13 i förnyade aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte
vid statens järnvägar den 3 maj 1901. (155.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
87:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:tsi statsverkspropositionen gjorda
framställning om uteslutande ur staten öfver fasta arfvoden för personal
vid statens järnvägar af en stationsinspektor å första klassens station m. m.
(156.)
Anmäldes den 2 juni 1905, och beslötos därvid erforderliga åtgärder.
88:o af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående fyllnads¬
pension åt tre baningenjörer vid statens järnvägar. (157.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid beslöts, att skrifvelsen, såsom icke föranledande
någon åtgärd, skulle läggas till handlingarna.
89:o af den 16 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om öfverlåtelse
af Ränna—Norrtälje järnväg. (163.)
— 1906 —
17
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid beslöts, att skrifvelsen, såsom icke föranledande
någon åtgärd, skulle läggas till handlingarna.
90:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position angående försäljning till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag af
visst område af kronohemmanet Mörby n:r 1 i Stockholms län. (165.)
öfverlämnades den 23 maj 1905 till jordbruksdepartementet.
91 :o af den 20 maj, med anhållan om utredning rörande den enskilda och
kommunala sinnessjukvårdens förbättrande. (169.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att i ärendet af¬
gifva utlåtande. Detta utlåtande har ännu ej inkommit.
92:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
valtningen af Trollhätte kanal- och vattenverk nr. m. (185.)
Anmäldes den 16 juni 1905, därvid beslöts, att instruktion för styrelsen för Troll¬
hätte kanal- och vattenverk skulle utfärdas, hvarjämte öfriga erforderliga åtgärder
beslötos.
93:o af samma dag, angående afsättning af medel till arbetareförsäkringsfonden.
(186.)
Anmäldes den 7 juli 1905, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
94:o af samma dag, angående statsregleringen för år 1906 och sättet för an¬
visande af vissa anslagsbelopp. (188.)
Anmäldes den 21 juli 1905, i hvad skrifvelsen innehöll Riksdagens beslut om af¬
sättning af medel till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande, till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva
och Uppsala järnvägsstationer, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade järnvägar, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till Skee, till be¬
täckande af vissa af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter för inköp af fastig¬
heter för bangårdsanordningar i Stockholm m. m. och till låneunderstöd för enskilda
järnvägar; och beslötos därvid erforderliga åtgärder.
95:o af den 16 oktober, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om upp¬
häfvande af hittills gällande bestämmelser angående unionstecken i rikets
flagga. (B 3.)
Anmäldes den 27 oktober 1905, därvid förordning i ämnet utfärdades.
6:o. Finansdepartementet.
96:o Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1905, angående ändring i gällande
tullsats å smärgelduk m. m. (16.)
Bil. till justitieombudsmannens ämbetslerättehe till 1906 års Riksdag.
3
18
Den 24 mars 1905 bär Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående förhöjning i
gällande tullsats för smärgelduk, glasduk och flintduk.
97:o Riksdagens skrifvelse af den 21 mars, i anledning af väckt motion angående
förändrad organisation af den kontroll, som af staten utöfvas öfver bank¬
verksamheten. (24.)
Sedan chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat
tre sakkunniga personer att jämte bankinspektören deltaga i utarbetandet af förslag
i det i Riksdagens skrifvelse angifna syfte, hafva bemälte kommitterade till departe¬
mentschefen öfverlämnat förslag dels till ändringar i gällande lagar angående soli¬
dariska bankbolag, angående bankaktiebolag och angående solidariskt bankbolags, bank¬
aktiebolags och sparbanks konkurs och dels till instruktion för den inom finans¬
departementet anordnade bankinspektionen och för samma departements bankbyrå.
Vid anmälan den 2 december 1905 af de tre förstnämnda förslagen har Kungl.
Maj:t förordnat, dels att öfver förslagen till ändringar i lagen angående solidariska
bankbolag och lagen angående bankaktiebolag högsta domstolens yttrande skulle in¬
hämtas, dels ock att förslaget till ändring i lagen angående solidariskt bankbolags,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs skulle öfverlämnas till justitiedepartementet
för den åtgärd, som kunde på sistnämnda departement ankomma.
Sedan högsta domstolens yttrande inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning.
98:o af den 28 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan Brita Maria Esaidotter
Barba från Vitsaniemi. (27.)
Vid föredragning den 13 april 1905 af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl.
Maj:t förordnat, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta
ärende besluta skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.
99:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter förre soldaten Anders Takts
vid Solbacken änka Charlotta Andersdotter. (28.)
Vid föredragning den 13 april 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta ärende besluta
skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.
100:o af samma dag, angående val af två fullmäktige i riksbanken och tre
suppleanter för Riksdagens samtlige fullmäktige i nämnda verk. (39.)
101 :o af samma dag, angående val af tre fullmäktige i riksgäldskontoret jämte
tre suppleanter för samtlige fullmäktige i nämnda verk. (40.)
Den 7 april 1905 äro båda dessa skrifvelser för Kungl. Maj:t anmälda och, såsom
icke påkallande åtgärd, lagda till handlingarna.
— 1906 —
19
102:o Riksdagens skrifvelse af den 31 mars, angående revision af de författ¬
ningar, som afse priskuranters och markegångstaxors upprättande. (51.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
103:o af den 12 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om viss ändring
af § 15 i Kungl. Maj:ts förnyade förordning angående de allmänna grun¬
der, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse lända, den 16 maj 1890. (58.)
Den 25 maj 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående ändrad lydelse
af § 15 i sagda förordning.
104:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående förändrade be¬
stämmelser i fråga om beskattning af inkomst af skog. (59.)
Den 15 september 1905 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla sakkunniga personer för att inom departementet biträda med verkställande
af utredning rörande förändrade bestämmelser angående beskattning af skog.
De på grund af berörda bemyndigande tillkallade personer hafva ännu icke af-
gifvit förslag i ämnet.
105:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående rätten att idka
realisation och gårdfarihandel. (61.)
Vid föredragning den 30 juni 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t anbefallt
öfverståthållareämbetet och Konungens befallningshafvande i rikets samtliga län att i
anledning af skrifvelsen afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kung]. Maj:t inkommit från samtliga veder¬
börande.
106:o af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 15 § i lagen angående sparbanker den 29 juli
1892. (63.)
Den 25 maj 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda lag om ändrad lydelse af 15 § i
lagen angående sparbanker den 29 juli 1892.
107:o af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter aflidne muraren P. öhmans
hustru Maria Amalia Öhman, född Karlström. (90.)
Vid föredragning den 12 maj 1905 af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl.
Maj:t förordnat, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta
ärende beslutit skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.
108:o af den 6 maj, angående de i 63 § regeringsformen föreskrifna kreditiv-
summor. (109.)
Vid föredragning den 12 maj 1905 af denna Riksdagens skrifvelse har Kungl. Maj:t
— 1906 —
20
förordnat, att Riksdagens i skrifvelsen anmälda beslut skulle meddelas statskontoret
till kännedom.
109:o Riksdagens skrifvelse af den 6 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i stats¬
verkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde
och nionde hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande
af dyrtidstillägg för år 1905 åt en del tjänstemän och betjänte in. m.
(no.)
Vid föredragning den 12 maj 1905 af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse har Kungl.
Maj:t dels låtit utfärda kungörelse angående dyrtidstillägg för år 1905 åt en del
tjänstemän och betjänte, dels ock förordnat, att utdrag af protokollet skulle till sjö¬
försvarsdepartementet expedieras för den handläggning af frågan beträffande dyrtids¬
tillägg till ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid lotsverket, som på detta departe¬
ment ankomme.
H0:o af den 3 maj, med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.
(115.)
Den 21 juli 1905 har Kungl. Maj:t i anledning af Riksdagens i denna skrifvelse
gjorda anhållan låtit utfärda kungörelse i ämnet.
111 :o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
Vid föredragning den 9 juni 1905 af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse har Kungl.
Maj:t dels anbefallt kammarkollegium att efter vederbörandes hörande afgifva ut¬
låtande öfver Riksdagens i skrifvelsen gjorda framställning rörande besparing af den
från det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och reparationer hit¬
tills utgående utgift för underhåll af viss del af vägen mellan Drottningholms och
Haga lustslott, dels äfven förordnat, att ett tryckt exemplar af Riksdagens ifråga¬
varande skrifvelse skulle, jämte utdrag af protokollet, öfverlämnas till justitie-, landt-
försvars-, sjöförsvars-, civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen för vidtagande
af de åtgärder, som på hvart och ett af nämnda departement ankomme.
Det från kammarkollegium infordrade utlåtandet har ännu icke till Kungl. Maj:t
inkommit.
112:o af den 10 maj, i anledning af väckta motioner i fråga om utredning och
förslag angående inlösen af de frälseräntor, hvilkas inlösande ej åligger
statsverket. (120.)
Den 30 juni 1905 har Kungl. Maj:t anbefallt Konungens befallningshafvande i rikets
samtliga län att med anledning af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse ej mindre från
vederbörande myndigheter infordra så vidt möjligt fullständiga upplysningar, från
livilka fastigheter inom länet ränta af sådan beskaffenhet, som i samma skrifvelse
- 1906 —
21
åsyftades, utginge, samt om räntans tillkomst, beskaffenhet och belopp, än äfven där¬
efter till Kungl. Maj:t inkomma med den sålunda anbefallda utredningen jämte eget
utlåtande i ärendet.
Sådant utlåtande bär ännu icke inkommit från samtlige Konungens befallnings¬
hafvande.
113:o Riksdagens skrifvelse af den 9 maj, i anledning af Kungl. Majrts proposi¬
tion med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjö¬
farten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge. (121.)
Den 12 maj 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda förordning i ämnet.
114:o af den 12 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.
(135.)
Den 19 maj 1905 har Kungl. Majrt låtit utfärda förordning i ämnet.
115:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande stämpelförordning. (136.)
Den 25 maj 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående vissa ändringar
i gällande förordning angående stämpelafgiften.
116:o af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående för¬
ändrad lydelse af §§ 2, 10 och 17 i förordningen angående villkoren för
tillverkning af brännvin den 13 juli 1887. (137.)
Den 19 maj 1905 har Kungl. Majrt låtit utfärda kungörelse i ämnet.
117:o af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel, innefattande anslagen till kungl. Imf- och slottsstaterna. (138.)
Vid föredragning den 2 juni 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Majrt förordnat,
att innehållet af skrifvelsen skulle meddelas riksmarskalksämbetet och statskontoret till
kännedom och efterrättelse.
118:o af den 16 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (144.)
Vid föredragning den 9 juni 1905 af Riksdagens berörda skrifvelse har Kungl. Majrt,
med godkännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under sjunde hufvudtiteln, i
hvad besluten skilde sig från Kungl. Majrts framställningar i ämnet, förordnat, att
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse skulle delgifvas statskontoret till kännedom och
efterrättelse, i hvad på detta ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet af samma
skrifvelse i de delar, som rörde andra ämbetsverk och myndigheter, skulle dessa
meddelas.
119:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen ■ till pensions- och indragningsstaterna.
(147.)
- 1906 —
22
Vid föredragning den 9 juni 1905 af denna skrifvelse liar Kung! Maj:t förordnat,
dels att skrifvelsen i de delar, som tillhörde handläggning af annat departement än
finansdepartementet, skulle för sådant ändamål till vederbörande departement öfver-
lämnas, och dels att innehållet af skrifvelsen i öfrigt skulle till kännedom och efter¬
rättelse meddelas statskontoret.
120:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, angående ändrad lydelse af 4 § 1
momentet och 15 § i förordningen angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker den 17 juni 1903. (151.)
Den 9 juni 1905 har Kungl. Haj:t låtit utfärda kungörelse i ämnet, i sammanhang
hvarmed Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående ändrad lydelse af 3 § i
ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna i riket den 26 juni 1903.
121:o af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ökning
af lånefonden för rederinäringens understödjande. (158.)
Den 2 juni 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående villkoren för
lån från anvisade medel för rederinäringens understödjande.
122:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående in¬
redande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för
utrikesdepartementet m. m. samt angående uppförande af ny byggnad för
Kungl. Maj:ts kansli m. m. (170.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
123:o af samma dag, med förordning angående försäljning af brännvin. (171.)
Den 9 juni 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda förordning angående försäljning af
brännvin.
124:o af samma dag, med förordning angående försäljning af vin och Öl. (172.)
Den 9 juni 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda förordning angående försäljning af
vin och Öl.
125:o af den 20 maj, med förordning angående försäljning af tillagade, alkohol¬
fria drycker samt svagdricka. (173.)
Den 9 juni 1905 har Kungl. Maj:t låtit utfärda förordning angående försäljning af
tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
126:o af samma dag, angående beräkning af statsverkets inkomster. (174.)
Vid föredragning den 9 juni 1905 af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att skrifvelsens innehåll skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.
127:o af den 19 maj, angående beskattningen af socker. (178.)
Vid föredragning den 2 juni 1905 af förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t dels
låtit utfärda förordning om beskattning af socker, dels bemyndigat chefen för finans¬
departementet att tillkalla sakkunnig person för att inom departementet biträda vid
- 1906 -
23
uppgörande af förslag till bestämmelser rörande beviljandet af frihet från sockerskatt
för socker, som användes vid tillverkning af vissa slag af exportvaror, dels an¬
befallt generaltullstyrelsen att ej mindre afgifva yttrande och förslag rörande de när¬
mare föreskrifter, som med anledning af de i förenämnda förordning om beskattning
af socker meddelade bestämmelser om uppbörd af sockerskatt genom tullverket kunde
finnas erforderliga i fråga om uppbörden och redovisningen af sockerskatt genom tull¬
verket, än äfven afgifva det yttrande, som kunde föranledas af Riksdagens i skrif-
velsen anmälda beslut angående ändringar i gällande tullsatser å socker samt ändrad
lydelse af § 9 i tulltaxeunderrättelserna, dels ock låtit utfärda kungörelse angående
ändrad lydelse af § 2 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i
riket den 19 maj 1893.
På grund af ofvanberörda bemyndigande har chefen för finansdepartementet
tillkallat sakkunnig, som inom departementet biträdt vid uppgörande af förslag i
ärendet.
Det från generaltullstyrelsen infordrade yttrandet har icke till Kung! Maj:t in¬
kommit.
128:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj, angående tullbevillningen. (179.)
Den 29 september 1905 har Kung!. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående fortsatt
tillämpning af tulltaxan den 1 juli 1904 med vissa ändringar.
129:o af samma dag, angående en inkomstskatt för år 1906. (180.)
Den 15 juli 1905 har Kung! Maj:t låtit utfärda kungörelse angående inkomstskatt
för år 1906.
Riksdagens i skrifvelsen gjorda framställning i fråga om ändring af 34 § 3
momentet i inkomstskatteförordningen är beroende på Kung! Maj:ts pröfning.
130:o af den 20 maj, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. (181.)
Den 15 juli 1905 har Kung! Maj:t låtit utfärda kungörelse angående den vid 1905
års riksdag åtagna bevillning af fast egendom samt af inkomst.
131:o af samma dag, angående afsättning af medel till arbetareförsäkringsfonden.
(186.)
Vid föredragning den 2 juni 1905 af förevarande skrifvelse har Kung!. Maj:t för¬
ordnat, att hvad Riksdagen i ärendet besluta skulle meddelas statskontoret till känne¬
dom och efterrättelse.
Därjämte har Kungl. Maj:t förordnat, att ett tryckt exemplar af skrifvelsen
skulle jämte utdrag af protokollet öfverlämnas till civildepartementet.
132:o af samma dag, angående öfverlämnande till Kungl. Maj:t af det gamla
riksdagshuset och riksgäldskontorets hus. (187.)
Den 15 juli 1905 har Kungl. Maj:t förordnat, att det gamla riksdagshuset skulle
ställas under öfverintendentsämbetets vård och förvaltning.
— 1906 —
24
133:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj, angående statsregleringen för år 1906
och sättet för anvisande af vissa anslagsbelopp. (l 88.)
Vid föredragning den 9 juni 1905 af denna skrifvelse har Kung!. Maj:t förordnat,
att hvad Riksdagen i förevarande ämne besluta skulle meddelas statskontoret till
kännedom och efterrättelse.
Därjämte har Kungl. Maj:t förordnat, att ett tryckt exemplar af skrifvelsen, i
hvad den rörde afsättning af medel till underlättande af åtgärder för arbetares olycks¬
fallsförsäkring och sjukkassors bildande, till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Järfva och Uppsala järnvägsstationer, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade järnvägar, till fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee, till betäckande af vissa af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter för
inköp af fastigheter för bangårdsanordningen i Stockholm och till låneunderstöd för
enskilda järnvägar, skulle, jämte utdrag af protokollet, öfverlämnas till civildeparte¬
mentet.
134:o af samma dag, med öfverlämnande af ny riksstat. (189.)
Vid anmälan den 9 juni 1905 af denna Riksdagens skrifvelse har Kungl. Maj:t för¬
ordnat, att, jämte meddelande af Riksdagens i samma skrifvelse omförmäla beslut,
berörda riksstat skulle till kännedom och efterrättelse öfverlämnas till statskontoret.
135:o af samma dag, angående upprättadt nytt reglemente för riksgäldskontoret.
(190.)
Den 9 juni 1905 har denna skrifvelse blifvit för Kungl. Maj:t anmäld och, såsom
icke påkallande åtgärd, lagd till handlingarna.
136:o af samma dag, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (143.)
Den 17 november 1905 har Kungl. Maj:t dels låtit utfärda kungörelse angående
anmälan om olycksfall i arbete dels ock meddelat bestämmelser rörande ordnandet
af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken under år 1906.
7:o Ecklesiastikdepartementet.
137:o Riksdagens skrifvelse af den 22 februari 1905, i anledning af väckta motioner
angående ändringar i gällande bestämmelser rörande skyldigheten att deltaga
i byggnad och underhåll af kyrka m. m., prästgård samt tingshus och härads-
fängelse. (11.)
Den 26 april 1905 utfärdade Kungl. Maj:t lagar i ämnet.
— 1906 —
25
138:o Riksdagens skrifvelse af den 11 mars, i anledning af Kung! Maj:ts i stats¬
verkspropositionen under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag
för utarbetande af en redogörelse öfver ortnamn i Älfsborgs län. (19.)
Skrifvelsen anmäldes den 20 oktober 1905, därvid meddelades af Riksdagens beslut på¬
kallade föreskrifter.
139:o af den 28 mars, i anledning af väckt motion om ändring af 3 § i lagen an¬
gående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903 m. m. (48.)
Den 7 juli 1905 utfärdade Kungl. Maj:t lag i ämnet.
140:o af den 27 april, i anledning af väckt motion angående grunderna för aflöning
af lärare vid fortsättningsskolor. (101.)
Skrifvelsen anmäldes den 16 juni 1905, därvid Konungens samtlige befallningshafvande,
domkapitlen i riket samt Stockholms stads konsistorium anbefalldes att, efter vederbörande
folkskoleinspektörers hörande, afgifva utlåtanden i ärendet. Alla dessa utlåtanden hafva
ännu ej inkommit.
141:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående aflöningen till ämnes-
lärare vid högre folkskolor. (102.)
Skrifvelsen anmäldes den 16 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att Konungens
samtlige befallningshafvande, efter vederbörande folkskoleinspektörers hörande, äfvensom
domkapitlen i riket, efter vederbörande skolstyrelsers och folkskoleinspektörers hörande,
skulle afgifva utlåtanden i ärendet. Alla dessa yttranden hafva ännu ej inkommit.
142:o af den 3 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående understöd
åt folkbibliotek m. m. (114).
Skrifvelsen anmäldes den 16 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t godkände Riksdagens beslut,
i hvad det skilde sig från Kungl. Maj:ts framställning, samt utfärdade erforderliga för¬
fattningar i ämnet.
143:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
Ärendet är, i hvad detsamma tillhör ecklesiastikdepartementets föredragning, på Kungl.
Maj:ts pröfning beroende.
144:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående löneregle¬
ringar för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i Stockholm. (134.)
Skrifvelsen anmäldes den 2 juni 1905, därvid ärendet om de nya församlingarnas bil¬
dande afgjordes af Kungl. Maj:t.
145:o af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (145.)
Kungl. Maj:t har den 9 juni, den 6, 20 och 27 oktober, den 24 november samt den 2,
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 ars Riksdag. 4
26
8 och 30 december 1905 slutligen afgjort olika delar af ärendet; dock äro punkterna
62, 112 och 113 ännu icke slutbehandlade.
Punkten 62 anmäldes den 9 juni, därvid densamma beträffande klinik vid kron¬
prinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn slutbehandlades, hvarjämte i fråga om poli¬
klinik för barnsjukdomar i Stockholm öfverståthållareämbetet anbefalldes att från Stock¬
holms stadsfullmäktige infordra yttrande, huruvida de vore villiga att för polikliniken till¬
skjuta 2,800 kronor för år 1906. Detta yttrande har ännu ej inkommit.
Punkten 112, angående kostnader för viss utredning rörande ecklesiastika boställen,
beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
Punkten 113, angående kapellbyggnad i Hvitträsks by, anmäldes den 9 juni 1905,
därvid domkapitlet i Luleå anbefalldes att från Gellivare och Råneå församlingar infordra
yttranden, huruvida församlingarna äro villiga att åtaga sig de kostnader, som utöfver
det beviljade statsbidraget erfordras för kapellbyggnadens uppförande. Dessa utlåtanden
hafva ännu ej inkommit.
146:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indrag-
ningsstaterna. (147.)
Kungl. Maj:t har den 23 juni, den 30 augusti och den 30 december 1905 utfärdat kun¬
görelser och meddelat andra föreskrifter i enlighet med Riksdagens beslut i de till eckle¬
siastikdepartementets föredragning hörande delar af skrifvelsen, dock att punkten 5, i hvad
densamma afser den af Riksdagen begärda utredningen, fortfarande är på Kungl. Maj:ts
pröfning beroende.
8:o. Jordbruksdepartementet.
147:o Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1905, i anledning af Kung]. Maj:ts
proposition angående försäljning af två till kronoparken Tönnersjöheden i
Hallands län hörande inägoområden. (23.)
Anmäldes den 31 mars 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen i ärendet besluta skulle meddelas domänstyrelsen till egen och vederbörandes
kännedom och efterrättelse.
148:o af den 28 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af två till förra häradshöfdingebostället Lundby n:r 6, 8 och 13 i Skaraborgs
län hörande utskiften. (30.)
149:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till indragna militiebostället Husby n:r 2 och 3 i Stockholms län hö¬
rande lägenhet. (31.)
— 1906 —
27
150:o Riksdagens skrifvelse af den 28 mars, i anledning af Kung!. Maj:ts propo¬
sition angående försäljning af sex kronan tillhöriga holmar utanför Fjällbacka
i Kville socken af Göteborgs- och Bohus län. (32.)
151:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af förra hofstallängarna Gorsingéholm n:r 1 och 2 samt Stubbängen n:r 1 i
Södermanlands län. (33.)
152:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett till förra kronofogdebostället Höja n:r 8 i Kristianstads län hörande
utskifte. (35.)
Sistberörda fem skrivelser anmäldes den 26 april 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutit skulle meddelas domänstyrelsen till
kännedom och efterrättelse.
153:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående underhållet
för framtiden af den s. k. Långebron öfver Helgeån vid Kristianstad i Kristian¬
stads län. (34.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
154:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af lotten litt. F af den s. k. Hospitalsgården i Lunds landsförsamling af
Malmöhus län. (29.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
155:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af den kronan tillkommande jordägareandel i grufva. (36.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.
156:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å kronojord. (87.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
i ärendet beslutit skulle meddelas kammarkollegium och kommerskollegium till kännedom.
157:o af den 4 april, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående skogsväsendet. (53.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens i
förevarande skrifvelse anmälda beslut, i hvad desamma skilde sig från hvad Kungl. Maj:t
föreslagit, utfärdade kungörelse angående rätt till tjäusteårsberäkning i vissa fall för di¬
rektör vid skogsinstitutet, öfverjägmästare och lektor vid nämnda institut; hvarjämte öfriga
erforderliga åtgärder beslötos.
158:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående centralanstalt för försöks-
väsendet på jordbruksområdet. (52.)
— 1906 -
28
Anmäldes den 30 december 1905, därvid Kung!. Maj:t uppdrog åt eu kommission af sju
personer att biträda vid ärendets behandling inom jordbruksdepartementet.
l59:o Riksdagens skrifvelse af den 12 april, i anledning af väckt motion om till-
lägg till 5 § i förordningen angående åtgärder till förekommande af öfver¬
drifven utverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24
juli 1903. (60.)
Anmäldes den 26 april 1905, därvid domänstyrelsen anbefalldes att efter vederbörandes
hörande afgifva utlåtande i anledning af hvad Riksdagen uti ifrågavarande skrifvelse an¬
fört och anhållit. Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
160:o af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen under
nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående rikets allmänna kart¬
verk. (54.)
Anmäldes den 16 juni 1905, därvid Kung!. Maj:t, med godkännande af Riksdagens beslut,
i hvad detsamma skilde sig från Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, beslöt af
skrifvelsen föranledda åtgärder.
161:o af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående eftergift
å arrendeafgifterna för arrendeåret 1904—1905 för två utarrenderade krono-
egendomar i Stockholms län. (72.)
Anmäldes den 19 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
162:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af 1/i mantal Knipe eller Mörlanda med Hofsbro kvarn i Älfsborgs
län. (7 6.)
Anmäldes den 19 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
163:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af lägenheter och tomtplatser å förra profossbostället 3/4 mantal Fjälkinge
n:r 5, 30 och 35 i Kristianstads län. (75.)
164:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af förra militiebostället Grislöf n:r 22 och 30 i Malmöhus län. (78.)
165:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afsöndring
af mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län. (79.)
166:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af mark från kronohemmanen Vallen n:r 1 och 2 i Västernorrlands län. (80.)
167:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af en tomtplats å Strömsholms kungsladugård n:r 1 i Västmanlands län. (81.)
168:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Örebro stad af de landssekretern, landskamrern och landträntmästaren i
— 1906 —
29
Örebro län förr anslagna löningsjordar, belägna å den s. k. Boskärsängen inom
Örebro stads område. (82.)
169:o Riksdagens skrifvelse af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning af en till förra regementsskrifvarbostället 3/4 mantal Vida
n:r 1 i Södermanlands län hörande obebyggd utäga. (83.)
170:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af två till förra militiebostället Lilla Svedala n:r 1, 5, 18 och 19 i Malmö¬
hus län hörande områden. (88.)
171:0 af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af åtskilliga lägenheter under förra militiebostället Klingstorp n:r 1 i Kristian¬
stads län. (89.)
172:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett till förra häradshöfdingbostället Hårrum n:r 1 i Älfsborgs län hörande
utmarksskifte. (92.)
173:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa till förra militiebostället Ulfvestorp n:r 1 Storegård i Älfsborgs län
hörande områden. (94.)
174:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af tre till lotten n:r 1 af förra militiebostället Tvängstorp n:r 3 i Kristian¬
stads län hörande lägenheter. (95.)
175:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till lotten n:r 2 af förra militiebostället Tvängstorp n:r 3 i Kristian¬
stads län hörande lägenhet. (96.)
17 6:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa områden från förra militieboställena Raskarum n:r 6, 8 och 9 samt
Raskarum n:r 3 och 5 i Kristianstads län. (99.)
Sistnämnda fjorton skrivelser anmäldes den 19 maj 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden beslutit skulle meddelas domän¬
styrelsen till kännedom och efterrättelse.
177:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa till förra militiebostället Torsjö u:r 1 jämte Falstorp n:r 1, ett torp
i Östergötlands län hörande lägenheter och torp. (91.)
Anmäldes den 19 maj 1905, därvid, jämte det Kungl. Maj:t förordnade, att hvad Kungl.
Maj:t och Riksdagen i detta ärende beslutit skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom
och efteilättelse, nämnda styrelse anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande
i anledning af hvad Riksdagen i ärendet anfört. Sådant yttrande har icke under år 1905
till Kungl. Maj:t inkommit.
— 1906 —
30
178:o Riksdagens skrifvelse af den 29 april, i anledning af Kung! Maj:ts proposition
angående upplåtelse från Svartsjö kungsladugård af mark för fattighus m. m.
åt Sånga kommun. (93.)
Anmäldes den 19 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
179:o af samma dag, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående upplåtelse
af tomtplatser å kronoparken Bjurfors i Kopparbergs län. (68.)
180:o af samma dag, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af byggnadstomter vid Lakaträsks järnvägsstation å Djupsjö kronopark i Norr¬
bottens län. (69.)
181 ro af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse
af kronans rätt till lägenheten Södra Fördärfvet n:r 86 och 87 å Filipstads
stads område. (73.)
182:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af byggnadstomter å kronopark vid Nattavara järnvägsstation i Norrbottens
län. (74.)
183:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af den under Kungsörs norra kungsladugård dagsverksskyldiga lägenheten
Charlottenborg i Västmanlands län. (84.)
184:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa delar af förra militiebostället Förstena n:r 1 med Önan n:r 1 och
Femtungan n:r 1 i Älfsborgs län. (86.)
185:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af den under Kungsörs norra kungsladugård dagsverksskyldiga lägenheten
Borgvik n:r 1 i Västmanlands län. (87.)
186:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa delar af Korna klosters kungsgård i Gottlands län. (97.)
Sistberörda åtta skrivelser anmäldes den 25 maj 1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
187:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af lägenheter å förra trumpetarbostället Vs mantal Söndraby n:r 2 i Vedby
socken af Kristianstads län. (77.)
188:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa lägenheter från indragna militiebostället Löfvestads kungsgård n:r 46
i Malmöhus län. (98.)
Sistnämnda två skrivelser anmäldes den 25 maj 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden besluta skulle meddelas domän¬
styrelsen till kännedom och efterrättelse.
— 1906 —
31
189:o Riksdagens skrifvelse af den 27 april, i anledning af väckta motioner om
ändringar i stadgan angående skjutsväsendet. (100.)
190:o af den 10 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förändrade
bestämmelser för skjutsskyldighetens fullgörande i Stockholm. (125.)
191:o af den 20 maj, beträffande ändrad lydelse af 8 och 28 §§ i stadgan angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878. (175.)
Sistberörda tre skrifvelse!' anmäldes den 9 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t, med god¬
kännande af Riksdagens i omförmälta skrifvelsen af den 20 maj anmälda beslut beträf¬
fande ändrad lydelse af 8 och 28 §§ i skjutsstadgan, i hvad samma beslut skilde sig från
Kungl. Maj:ts i ämnet hos Riksdagen gjorda framställning, beslöt utfärdande af kungörelse
angående vissa ändringar i stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878, hvarjämte
Kungl. Maj:t anbefallde dels Konungens befallningshafvande i länen att före den 1 ok¬
tober 1905 till Kungl. Maj:t inkomma med yttranden, huruvida, genom tillämpning från
och med den 1 januari 1906 af de enligt nyssnämnda kungörelse samt förordningen an¬
gående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905 stadgade inskränkningar i gästgifvares
och skjutsstationsföreståndares rätt till utskänkning af maltdrycker så afsevärda olägen¬
heter vore att med hänsyn till gällande skjutsentreprenadaftal befara, att särskilda öfver-
gångsbestämmelser rörande utskänkning af dylika drycker under löpande entreprenad¬
perioder kunde anses af behofvet påkallade, dels och öfverståthållareämbetet och Konungens
befallningshafvande i länen att, efter vederbörandes hörande, inkomma med utlåtanden i
anledning af hvad Riksdagens tre omförmälta skrifvelse!' innehölle, utom så vidt anginge
utskänkning af maltdrycker. De sålunda infordrade yttrandena hafva ännu icke till Kungl.
Maj:t fullständigt inkommit.
192:o af den 10 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa än¬
dringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker. (124.)
Riksdagens i denna skrifvelse gjorda framställning är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
193:o af den 10 maj, om ändring i vissa delar af lagen angående väghållnings-
besvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891. (126.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att öfver det af Riksdagen
för dess del antagna förslag till lag om ändring i vissa delar af lagen angående väg-
hållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 högsta domstolens utlåtande
skulle inhämtas.
Sedan högsta domstolens utlåtande inkommit, anmäldes ärendet ånyo den 20 juni
1905, därvid lag i ämnet utfärdades.
194:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om rättighet
till hämtning af väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner. (127.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.
— 1906 -
32
195:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903.
(119.)
Ärendet är, i hvad detsamma tillhör jordbruksdepartementets föredragning, på Kungl.
Maj:ts pröfning beroende.
196:o af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
för utrotande af ollonborrar. (154.)
Anmäldes den 2 juni 1905, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
197:0 af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag af visst område af kronohemmanet
Mörby n:r 1 i Stockholms län. (165.)
19 8:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af lägenheter från kungsgården 43/s mantal Kungsberg med underlydande i
Södermanlands län. (166.)
Sistberörda två skrivelser anmäldes den 2 juni 1905, därvid Kungl. Maj:t förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden beslutit skulle meddelas domän¬
styrelsen till kännedom och efterrättelse.
199:o af den 12 maj, i anledning af väckta motioner om revision af fattigvårds-
lagstiftningen m. m. (131.)
Riksdagens i denna skrifvelse gjorda framställning är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
200:o af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (146.)
Anmäldes — utom i hvad skrifvelsen angår det under punkterna 4 och 16 omförmälta
ärende rörande en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet, hvilket ärende
fortfarande är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende — den 16 juni 1905, därvid Kungl.
Maj:t förordnade om utfärdande af dels kungörelse angående villkoren för åtnjutande af
de i staten för landtbruksinstitutet vid Ultima samt i staten för landtbruks- och mejeri¬
institutet vid Alnarp upptagna löneförmåner, dels ock kungörelse angående villkoren för
åtnjutande af statskonsulenternas i boskapsskötsel och mejerihushållning löneförmåner, samt
beslöt i öfrigt af skrifvelsen föranledda åtgärder.
201:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna. (147.)
Öfverlämnad från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdepartementets
handläggning, och anmäldes i dessa delar den 15 juli 1905, därvid beslöts, att veder¬
börande ämbetsmyndigheter skulle behörigen delgifvas skrifvelsen.
— 1906 —
II.
Särskild förteckning på de i förteckningen under I här ofvan upptagna
ärenden, hvilka vid utgången af år 1905 i sin helhet eller till någon del
icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.
Justitiedepartementet.
9:o Riksdagens skrifvelse af den 11 mars 1905, i anledning af väckt motion
angående lagstiftningsåtgärder för stäfjande af illojal konkurrens. (20.)
ll:o af den 21 mars, i anledning af väckt motion angående förändrad organisa¬
tion af den kontroll, som af staten utöfvas öfver bankverksamheten. (24.)
12:o af den 28 mars, i anledning af justitieombudsmannens framställning
angående förändrad lagstiftning rörande verkställighet af icke laga kraft
ägande utslag i brottmål. (45.)
13:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående ambulatorisk handel
med tobak å gator och allmänna platser. (46.)
16:o af den 31 mars, angående åtgärder för inskränkning af kungörelsers upp¬
läsande i kyrkorna. (50.)
17:o af den 8 april, i anledning af dels Kungl. Majrts proposition med förslag
till lag rörande afgäld från afsöndrad lägenhet dels ock en med föran¬
ledande af berörda proposition afgifven motion. (55.)
19:o af den 13 april, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmåns¬
rätt för ränta å intecknad fordran. (62.)
24:o af den 6 maj, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i
syfte att bereda innehafvare af förlagsinteckning större trygghet mot för¬
lust i de fall, då rörelsen öfverlåtes å annan person eller flyttas från ort
till annan. (117.)
Bil. till justitieombudsmannens iimbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 5
34
26:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af stats¬
verkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1903. (119.)
27:o af den 9 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och
med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfver-
gångsstadgande i riksdagsordningen. (123.)
28:o af den 12 maj, i anledning af väckt motion angående konsumtionsföre¬
ningar med syfte att sälja varor äfven till andra än föreningsmedlem¬
mar. (129.)
29:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående utarbetande af förslag
till lag om försäkringsaftal. (132.)
33:o'af den 19 maj, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri
och sjöfart. (182.)
34:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af 60 § regeringsformen. (183.)
35:o af samma dag, i anledning af väckta motioner i fråga om proportionellt
valsätt vid val af Riksdagens utskott m. m. (184.)
Landtförsvarsdepartementet.
40:o Riksdagens skrifvelse af den 15 mars 1905, i anledning af väckt motion
om afskaffande af de i 32 § värnpliktslagen föreskrifna mönstringarna. (21.)
44:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hö¬
rande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (H9.)
Sjöförsvarsdepartementet.
53:o Riksdagens skrifvelse af den 15 mars 1905, i anledning af väckt motion
om afskaffande af de i 32 § värnpliktslagen föreskrifna mönstringarna. (21.)
55:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hö¬
rande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
— 1906 —
35
Civildepartementet.
65:o Riksdagens skrifvelse af den 14 april 1905, angående understöd åt äldre
barnmorskor. (64.)
66:o af samma dag, angående åtgärder till förekommande eller lindring af
olägenheterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs vinter¬
tiden. (65.)
74:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
76:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen
om försäkringsrörelse. (128.)
81 :o af den 16 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående en
väganläggning inom Norrbottens län mellan Karesuando by i Enontekis
socken och gränsen mot Jukkasjärvi socken med biväg till Idivuoma
gästgifvaregård. (148.)
84:o af den 18 maj, angående beviljande af ytterligare låneunderstöd för
anläggning af järnväg från Orsa till Sveg. (152.)
85:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till fortsättande af fullständiga undersök¬
ningar rörande den s. k. Inlandsbanan. (153.)
91:o af den 20 maj, med anhållan om utredning rörande den enskilda och
kommunala sinnessjukvårdens förbättrande. (169.)
Finansdepartementet.
97:o Riksdagens skrifvelse af den 21 mars 1905, i anledning af väckt motion
angående förändrad organisation af den kontroll, som af staten utöfvas
öfver bankverksamheten. (24.)
102:o af den 31 mars, angående revision af de författningar, som afse pris¬
kuran ters och markegångstaxors upprättande. (51.)
104:o af den 12 april, i anledning af väckta motioner angående förändrade
bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst af skog. (59.)
105:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående rätten att idka
realisation och gårdfarihandel. (61.)
— 1906 —
36
11 l:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af stats¬
verkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1903. (119.)
112:o af den 10 maj, i anledning af väckta motioner i fråga om utredning och
förslag angående inlösen af de frälseränta, hvilkas inlösande ej åligger
statsverket. (120.)
122ro af den 18 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående inre¬
dande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för
utrikesdepartementet m. m. samt angående uppförande af ny byggnad
för Kungl. Maj:ts kansli in. m. (170.)
127:o af den 19 maj, angående beskattningen af socker. (178.)
129:o af samma dag, angående en inkomstskatt för år 1906. (180.)
Ecklesiastikdepartementet.
140:o Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1905, i anledning af väckt motion
angående grunderna för aflöning af lärare vid fortsättningsskolor. (101.)
141:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående aflöningen till
ämneslärare vid högre folkskolor. (102.)
143:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
145:o af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemen¬
tet. (145.)
146:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragnings-
staterna. (147.)
Jordbruksdepatementet.
158:o Riksdagens skrifvelse af den 4 april 1905, i anledning af Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställ¬
ning angående centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. (52.)
— 1906 —
37
159:o Riksdagens skrifvelse af den 12 april, i anledning af väckt motion om
tillägg . till 5 § i förordningen angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven afverlming å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens
län den 24 juli 1903. (60.)
177:o af den 29 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning af vissa till förra militiebostället Torsjö n:r 1 jämte Falstorp
n:r 1, ett torp, i Östergötlands län börande lägenheter och torp. (91.)
189:o af den 27 april, i anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan
angående skjutsväsendet. (100.)
190:o af den 10 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
ändrade bestämmelser för skjutsskyldighetens fullgörande i Stockholm. (125.)
191:o af den 20 maj, beträffande ändrad lydelse af 8 och 28 §§ i stadgan
angående skjutsväsendet den 31 maj 1878. (175.)
192:o af den 10 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbot¬
tens och Norrbottens läns lappmarker. (124.)
195:o af den 12 maj, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903. (119.)
199:o af den 12 maj, i anledning af väckta motioner om revision af fattig-
vårdslagstiftningen m. m. (131.)
200:o af den 19 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (146.)
III.
Förteckning på de genom skrivelser, som vid riksdagar före cit 1905
till Kungl. Maj:t afl ätits, anhängig gjorda ärenden, hvilka vid 1904 års slut
voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter om den be¬
handling, samma ärenden under är 1905 undergått*).
Justitiedepartementet.
l:o Kiksdagens skrifvelse af den 3 mars 1893, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af 105 § i skiftesstadgan. (7.)
Högsta domstolens utlåtande liar numera inkommit; och är ärendet på Kungl. Maj:ts
O
pröfning beroende.
2:o af den 5 maj 1893, om åtgärder till motverkande af osedlighet. (90.),
Ärendet har under år 1905 ej undergått vidare behandling.
3:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående förbud emot frälseräntas
skiljande från hemman, hvarmed den förenats. (99).
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
4:o af den 10 maj 1894, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till föreskrifter, i syfte att vid verkställande af frihetsstraff tillämpa s. k.
villkorlig frigifning. (98.)
Sedan det enligt sista förteckningen från högsta domstolen infordrade utlåtandet inkommit
beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.
5:o af den 11 maj 1894, om utredning rörande bolags förvärf af jordegendom i
visssa delar af landet. (119.)
Sedan de i sist afgifna förteckningen omförmälta utlåtanden inkommit, har Kungl. Maj:t
den 20 oktober 1905 beslutit inhämta högsta domstolens utlåtande öfver två af de af-
*) Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertal utvisar skrifvelsens nummer i tionde samlingen
af bihanget till vederbörande Kksdags protokoll.
- 1906 —
39
gifna förslagen, nämligen förslag till lag angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärfva fast egendom samt lag om ändrad lydelse af 22 § i lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring. Detta utlåtande har ännu
ej inkommit.
Öfriga af kommittén afgifna förslag äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
6:o Riksdagens skrifvelse af den 8 maj 1897, angående beredande af ordnade för¬
hållanden med afseende å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarne. (80.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
7:o af samma dag, angående vidtagande af åtgärder för kontroll öfver vården och
förvaltningen af fromma stiftelser inom landet. (82.)
Sedan de i sist afgifna förteckning omförmälta utlåtandena numera inkommit, beror ärendet
på Kungl. Maj:ts pröfning.
8:o af den 11 maj 1897, i anledning af väckt motion angående ändring i lagarne
om aktiebolag och om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28
juni 1895. (88.)
Kungl. Maj:t har den 27 januari 1905 beslutit uppdraga åt en kommitté att dels revidera
lagen om aktiebolag, dels ock upprätta förslag till sådana ändringar i lagen om registre¬
rade föreningar för ekonomisk verksamhet, som af Riksdagens förevarande och de under
31:o och 32:o här nedan omförmälta framställningar kunna föranledas, så ock till de
ändringar i sistnämnda lag eller andra författningar, som eljest kunna anses böra äga rum
i sammanhang med aktiebolagslagens revision.
9:o af den 11 maj 1898, i anledning af väckt motion angående åtgärder mot miss¬
bruk af vissa äldre aktiebolags rätt att inlösa egna aktier. (101.)
I fråga om denna skrifvelse gäller hvad här ofvan under 8:o blifvit meddeladt.
10:o af samma dag, med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga. (102.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått vidare behandling.
ll:o af den 13 maj 1898, i anledning af väckta motioner angående ändring i vissa
delar af gällande strafflagstiftning. (133.)
fråga om denna skrifvelse gäller hvad här ofvan under 4:o blifvit meddeladt.
12:o af den 19 april 1899, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser till
skydd för det fria arbetsaftalet. (52.)
Kungl. Maj:t har till 1905 års Riksdag aflåtit proposition med förslag till lag om ändring
i 19 och 25 kap. strafflagen. (Jämför ofvan I: 32:o.)
I öfrig! beror ärendet fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
13:o af den 10 maj 1899, i anledning af väckta motioner angående ändrad lag¬
stiftning om skillnad i trolofning och äktenskap. (90).
Ärendet är fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
- 1906 -
40
14:o Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1899, angående ordnandet af rättsförhållan¬
dena mellan kommuner och enskilde vid genomförande af stadsplaner m. m. (93.)
Sedan de enligt sist afgifna förteckning infordrade utlåtandena inkommit, hafva de afgifna
förslagen blifvit omarbetade inom justitiedepartementet, hvarefter Kungl. Maj:t förordnat,
att högsta domstolens utlåtande skulle inhämtas öfver sålunda utarbetadt förslag till lag¬
stiftning i ämnet.
15:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående registrering af jämväl
andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet till sin upp¬
gift. (101.)
I fråga om denna skrifvelse gäller hvad här ofvan under 7:o blifvit meddeladt.
16:o af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse
af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsön-
dring samt 6 § i lagfartslagen. (127.)
Beträffande denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 5:o meddelats.
17:o af den 27 februari 1900, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om åtgärder för åstadkommande af en förbättrad lagskipning i vissa skuld-
fordringsmål. (9.)
Sedan det enligt sista förteckningen från högsta domstolen infordrade utlåtandet inkommit,
beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.
18:o af den 8 maj 1900, i anledning af väckt motion angående tillägg till 11
kapitlet strafflagen. (65.)
Beträffande denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 7:o meddelats.
19:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående åtgärder till be¬
främjande af frånstyckad hemmansdels eller afsöndrad jordlägenhets frigörande
från viss intecknad gäld. (66.)
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
20:o af den 9 maj 1900, i anledning af Riksdagens år 1899 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898. (81.)
Ärendet är i förut omförmält afseende fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
21:o af den 14 maj 1900, i anledning af väckt motion om åtgärder för åstad¬
kommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre
skandinaviska länderna. (116.)
Proposition med förslag till lag om köp och byte af lös egendom m. fl. hit hörande ämnen
afläts till Riksdagen den 27 januari 1905. (Jämför ofvan I: 22:o.)
22:o af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion angående ändring af
- 1906 -
41
117 § i Kutig! Maj:ts förnyade stadga om skiftesverket i riket den 9 novem¬
ber 1866. (27.)
I fråga om denna skrifvelse gäller livad här ofvan under l:o blifvit meddeladt.
23:o Riksdagens skrifvelse af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion an¬
gående ändring af 26 kap. 4 § byggningabalken i syfte att åstadkomma till¬
räckliga och lämpliga lokaler för häradsrätternas sammanträden. (28.)
Ärendet är fortfarande på Kung! Maj:ts pröfning beroende.
24:o af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 §
i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875. (37.)
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
25:o af den 3 maj 1901, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser angående häradsnämnd. (72.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått vidare behandling.
26:o af den 13 maj 1901, angående ändring i sättet för verkställande af döds¬
straff. (81.)
Ärendet beror fortfarande på Kung! Maj:ts pröfning.
27:o af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående revision af de
s. k. krigslagarne. (121.)
Den i ärendet tillsatta kommitté har den 3 april 1905 afgifvit betänkande med förslag
i ämnet. Sedan särskilda myndigheter inkommit med infordrade yttranden öfver förslagen,
är ärendet på Kung! Majrts pröfning beroende.
28:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder
för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och
Dalarue. (128.)
Kung! Maj:t har den 6 mars 1905 till Riksdagen aflåtit proposition med förslag till lag
om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning. (Se ofvan I: 31:o.)
I öfrigt är ärendet på Kung! Maj:ts pröfning beroende.
29:o af den 11 mars 1902, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap.
3 § strafflagen. (11.)
Ärendet är fortfarande på Kung! Maj:ts pröfning beroende. .
30:o af den 15 april 1902, i anledning af väckta motioner om åstadkommande af
förbättrade bestämmelser till skydd för omyndiges egendom. (41.)
Ärendet beror fortfarande på Kung! Maj:ts pröfning.
31 :o af den 29 april 1902, i anledning af väckt motion angående bestämmelser i
fråga om revisionen af aktiebolags och registrerade föreningars för ekonomisk
verksamhet räkenskaper och förvaltning. (52.)
1 fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 8:o blifvit meddeladt.
Biirjill justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 6
42
32:o Riksdagens skrifvelse af den 7 maj 1902, i anledning af väckt motion om
meddelande af lagbestämmelser beträffande rätt att inför domstolar och andra
myndigheter företräda bolag och vissa föreningar. (61.)
Förevarande skrifvelse öfverlämnades till den under 8:o här ofvan omförmälta kommitté, hvil¬
ken i november 1905 aflämnat särskilt förslag i ämnet. Öfver förslaget har högsta domstolens
utlåtande blifvit infordradt, hvarefter ärendet i denna del beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
33:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af lagen
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. (62.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått vidare behandling.
34:o af den 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)
Ärendet är öfverlämnadt från finansdepartementet under år 1905 och beror på Kungl.
Maj:ts pröfning.
35:o af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (80.)
Statskontorets i ärendet infordrade utlåtande har ännu icke inkommit.
36:o af den 11 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och till
lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20 § och 20 kap. 3 § strafflagen. (87.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått någon behandling.
37:o af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m., så vidt angår den vid
behandlingen af propositionen inom Riksdagen väckta frågan om ett vidsträcktare
användande af fyllnadsed. (94.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått någon behandling.
38:o af den 20 maj 1902, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag,
innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa bolag, dels till lag
angående ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den 28 juni
1895. (135.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
39:o af samma dag, angående tryckfrihetsförordningens föreskrifter om boktryckerier
och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande. (139.)
Sedan det enligt sist afgifna förteckning från justitiekanslersämbetet infordrade utlåtandet
inkommit, är ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
40:o af den 4 mars 1903, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet. (20.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått någon behandling.
— 1906 —
43
41:o Riksdagens skrifvelse af den 18 mars 1903, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående oäkta barns arfsrätt. (31.)
Proposition i ämnet afläts till Riksdagen den 20 januari 1905. (Jämför ofvan I: 6:o.)
42:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstiftningen
angående aktiebolag. (32.)
I fråga om denna skrifvelse gäller hvad här ofvan under 8:o blifvit meddeladt.
43:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 9 kap.
1 § giftermålsbalken m. m. (33.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
44:o af den 28 mars 1903, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång
till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. (41.)
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
45:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
Fångvårdsstyrelsens i ärendet infordrade utlåtande har ännu icke inkommit.
46:o af den 22 april 1903, i anledning af väckt motion angående ändrade bestäm¬
melser om exekutiv försäljning af fastighet. (55.)
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
47:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om ändringar i vissa delar af
inteckningslagstiftningen. (56.)
Kungl. Maj:t har genom beslut den 20 oktober 1905 öfverlämnat ärendet till lagbered¬
ningen för att af beredningen tagas under förnyad pröfning i sammanhang med dess be¬
handling af frågan om förbättring af vårt fastighetsboksväsen.
48:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser om
sammanträffande af brott m. m. (58.)
Ärendet är fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
49:o af den 28 april 1903, i fråga om inrättande af en administrativ högsta
domstol. (75.)
Den i ärendet anbefallda utredning har ännu icke inkommit.
50:o af den 15 maj 1903, i anledning af väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande förekommande och släckning af skogseld. (107.)
Ärendet har under år 1905 ej undergått någon behandling.
51:o af den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (109.)
Det enligt sist afgifna förteckning från kammarkollegium och statskontoret infordrade
— ]906 —
44
utlåtande har numera inkommit. Dock har från Konungens befallningshafvande i Göte¬
borgs och Bohus län infordrats utlåtande i viss angifven del.
52:o Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och
därmed i samband stående ämnen. (136.)
I den del, hvari ärendet till justitiedepartementet öfverlämnats, har det icke under året
varit föremål för någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
53:o af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad
lydelse af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)
Det enligt sist afgifna förteckning från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu
icke inkommit.
54:o af den 7 april 1904, i anledning af väckt motion angående tillägg till § 21
i grufstadgan. (33.)
Det enligt sist afgifna förteckning från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu
icke inkommit.
55:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af § 136 i skiftes¬
stadgan m. m. (34.)
Ärendet är fortfarande under öfvervägande af lagberedningen.
56:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i mindre be¬
medlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och uppfostran. (37.)
Ärendet har under år 1905 icke undergått någon behandling.
57:o af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45 §
strafflagen. (38.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
58:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder
i syfte att område, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att emotse, må kunna
regleras redan innan detsamma erhållit större sammanträngd befolkning. (39.)
Ifrågavarande skrifvelse liar vid det under 14:o här ofvan oförmälta inom justitiedeparte¬
mentet vidtagna lagstiftningsarbete blifvit beaktad.
59:o af den 13 april 1904, i anledning af dels justitieombudsmannens framställ¬
ning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade per¬
soners inställande för domstol, dels ock två i liknande syfte afgifna mo¬
tioner. (65.)
Sedan de, enligt hvad förut uppgifvits, infordrade utlåtandena numera inkommit, är ärendét
på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
60:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående rätt att medelst expropria¬
tion förvärfva mark för linbaneanläggningar i vissa fall. (66.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
- 1906 -
45
61:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april 1904, i anledning af väckt motion an¬
gående omarbetning i vissa hänseenden af gällande bestämmelser om tillsättning
af prästerliga tjänster. (69.)
Ärendet, som öfverlämnats från ecklesiastikdepartementet, är på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende.
62:o af den 15 april 1904, i anledning af väckt motion angående formen för äkten¬
skaps ingående. (74.)
Ärendet har under år 1905 icke undergått någon behandling.
63:o af den 10 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande vattenrättslagstiftning. (97.)
Ärendet är fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
64:o af den 17 maj 1904, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande sjöfartslagstiftning. (155.)
Det, enligt hvad förut uppgifvits, från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu
icke inkommit.
65:o af den 19 maj 1904, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kung].
Maj:t dels med begäran om framläggande af förslag till lag angående gemen-
samhetsskogar för kommuner, korporationer ocli enskilde, dels ock i fråga
om viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli
1903. (166.)
Sedan det enligt sista förteckningen från landtmäteristyrelsen infordrade utlåtandet in¬
kommit, beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.
66:o af den 20 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§ 10 till och med 25
äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen. (175.)
Proposition i ämnet afläts till Riksdagen den 27 januari 1905. (Se ofvan I: 27:o.)
Af dessa ärenden äro således de under 21 :o, 41:o och 66:o upptagna af Kungl.
Maj:t slutligen afgjorda, de under 5:o, 14:o, 3 6:o och 58:o antecknade föremål för
granskning i högsta domstolen, de under 3:o, 8:o, 9:o, 19:o, 24:o, 31:o, 35:o, 42:o,
44:o, 45:o, 46:o, 47:o, 49:o, 51 ro, 53:o, 54:o, 55:o och 64:o omförmälta föremål för
behandling af annan myndighet, lagberedningen eller särskilde kommitterade och de öfriga
på pröfning beroende.
Utrikesdepartementet.
Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts propo¬
sition angående viss ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften.
(152.)
- 1906
46
Vidkommannde denna skrifvelse, hvilken öfverlämnats till utrikesdepartementet i hvad den
afsåge utverkande för svenska försäkringsbolag af vissa förmåner i utlandet, har meddelats,
dels att i följd af skrifvelsen ytterligare underhandlingar förts med främmande makter,
dels ock att på resultatet af dessa och eventuellt nya förhandlingar komme att bero, huru¬
vida ärendet från utrikesdepartementets sida komme att blifva föremål för anmälan inför
Kungl. Maj:t.
Landtförsvarsdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år 1897
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning, af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896. (84.)
Sedan kommittén för afgifvande af förslag till ändringar i organisationen af arméns cen¬
trala förvaltningsmyndighet m. m. afgifvit infordradt förslag i ärendet, som angår sättet
för utdelningen af underhållsmedel från Vadstena krigsmanshuskassa, har författning i
ämnet blifvit utfärdad den 6 oktober 1905.
2:o af den 14 maj 1899, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. (63.)
Ärendet är hvilande i afvaktan på vidare utredning och afgörande i sammanhang med fråga
om ny inkvarteringsförordning.
3:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
Sedan numera från arméförvaltningen å artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartemen-
ten infordrade särskilda yttranden från sistnämnda departement den 28 december 1905
inkommit, beror ärendet på lvungl. Maj:ts pröfning.
4:o af den 19 maj 1904, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra
värnpliktige. (164.)
Sedan ärendet med däröfver afgifna yttranden öfverlämnats till en den 3 februari 1905
förorduad kommitté, och denna den 25 juli 1905 afgifvit betänkande och förslag, hafva
häröfver infordrade utlåtanden från cheferna för generalstaben, flottans stab och forti¬
fikationen, samtlige arméfördelningschefer, militärbefälhafvaren på Gottland samt inspek¬
törerna för artilleriet, kavalleriet och trängen inkommit; och är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.
Af dessa ärenden äro alltså det under l:o upptagna slutligen afgjordt, det under 2:o
antecknade föremål för vidare utredning och de under 3:o och 4:o upptagna beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1906
47
Sjöförsvarsdepartementet.
Iso Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af
den ^svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning i
utlandet. (120.)
De sakkunniga, hvilka på grund af Kungl. Maj:ts beslut den 17 oktober 1902 af chefen
för sjöförsvarsdepartementet tillkallats för att inom departementet biträda vid en revision
af gällande skeppsmätuingsförfattningar, hafva ännu icke afslutat sitt arbete. Sedan Kungl.
Maj:t den 13 maj och den 30 september 1904 meddelat beslut i de delar af ärendet,
hvilka omförmälas i senaste ämbetsberättelseu, bero ärendet i öfrigt samt därmed sam¬
manhängande frågor, hvilka enligt uppgift i ämbetsberättelsen till 1903 års Riksdag under
år 1902 öfverlämnats till sjöförsvarsdepartementets handläggning, fortfarande på Kungl.
Maj:ts pröfning.
2:o af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
(tionde) hufvudtitel. (80.)
Det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta, den 13 december 1904 från direktionen öfver
flottans pensionskassa infordrade utlåtandet har den 29 maj 1905 afgifvits; och beror
ärendet på Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
3:o af den 13 maj 1901, angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer
sjöledes m. m. (80.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:t,s pröfning.
4:o af den 13 maj 1904, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
Det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta från marinförvaltningen infordrade utlåtandet
har den 30 december 1904 afgifvits, men har marinförvaltningen, som genom chefens
för sjöförsvarsdepartementet ämbetsskrifvelse den 25 januari 1905 anmodats afgifva vissa
upplysningar i ärendet, innan detsamma föredrages inför Kungl. Maj:t, ännu icke inkom¬
mit därmed.
Af dessa ärenden är alltså det under 4:o upptagna föremål för särskild! yttrandes
afgifvande, och bero de öfriga på Kungl. Maj:ts pröfning.
Civildepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 9 maj 1893, i fråga om nedsättning i afgif-
terna för persontrafiken å statens järnvägar. (116.)
Ärendet anmäldes den 7 april 1905, och beslöts utfärdande af kungörelse angående
— 1906 —
48
vissa ändringar i den af Kung].. Maj:t den 29 november 1889 fastställda taxa för
transporten å statens järnvägar.
2:o Riksdagens skrifvelse af den 16 maj 1895, angående omarbetning utaf
gällande resereglemente af den 11 februari 1881 i syfte att åstadkomma
större sparsamhet med statens medel. (87.)
Ärendet är fortfarande beroende på Ivungl. Maj:ts pröfning.
3:o af den 10 maj 1899, i anledning af Riksdagens år 1898 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
börande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1897. (103.)
Järnvägsstyrelsen bar ännu icke inkommit med det från styrelsen infordrade utlåtan¬
det öfver skrifvelsen, i hvad den rör frågan om ersättning till tullverkets personal i
Hälsingborg för visst öfvertidsarbete.
4:o af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under nionde huf-
vudtiteln, omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, hvilken
hufvudtitel i riksstaten för år 1901 upptages såsom den tionde. (80.)
Sedan det från telegrafstyrelsen den 13 maj 1904 infordrade utlåtandet den 24
mars 1905 inkommit, är ärendet beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.
5:o af den 15 maj 1901, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i anledning
af en ansökning om koncession å anläggning af järnväg från Kiruna station
vid statsbanan mellan Gellivare och Riksgränsen till Svappavaara i Norr-
bottens län. (85.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
6:o af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftnings¬
åtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i
Norrland och Dalarne. (128.)
Ärendet beror på Kungl. Majits pröfning i den del, som tillhör civildepartementets
föredragning.
7:o af den 26 april 1902, angående allmänna bestämmelser, afseende skydd
för djur vid deras transporterande. (48.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
8:o af den 21 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående till¬
godogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta älf vid Trollhättan. (148.)
Ärendet anmäldes den 16 juni 1905, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
9:o af den 14 mars 1903, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Konungen angående ändring i vissa delar af landstingsförordningen. (29.)
Anmäldes den 3 februari 1905, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition
i ämnet. (Jämför ofvan I: 64:o.)
- 1906 —
49
10:o Riksdagens skrifvelse af den 6 maj 1903, angående kompetensvillkoren för
lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m. (80.)
Det från järnvägsstyrelsen den 10 juni 1903 infordrade utlåtandet har ännn ej till
Kungl. Maj:t inkommit.
11 :o af den 11 maj 1903, angående åtgärder mot smittosamma könssjukdomars
spridning. (87.)
Den af Kungl. Maj:t den 6 november 1903 tillsatta kommittén har ännu ej inkom¬
mit med förslag.
12:o af den 16 maj 1903, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade re¬
visorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1901.
(101.)
Sedan järnvägsstyrelsen den 11 februari 1905 inkommit med förnyadt utlåtande, är
ärendet beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.
13:o af den 18 maj 1903, angående omreglering af rikets indelning i provinsial¬
läkaredistrikt. (132.)
Den i senaste förteckning omförmälta, den 17 juni 1904 tillsatta kommittén har
ännu ej inkommit med förslag.
14:o af den 20 maj 1903, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk försäkrings-
anstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rätte¬
gångsbalken, till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.
4 § strafflagen, till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4
maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar samt till lag om
ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister,
firma och prokura. (134.)
Sedan den i senaste förteckning omförmälta utredning numera inkommit, hafva öfver-
ståthållareämbetet och samtliga Konungens befallningshafvande anbefallts att i ären¬
det afgifva utlåtanden.
15:o af den 20 maj 1903, i anledning af väckt motion angående lösen för
byggnader, som afhysts från det för statens järnvägar aftagna området i
Malmberget. (145.)
Sedan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län inkommit med infordrad ut¬
redning, har ärendet anmälts den 3 juni 1904, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
16:o af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om inrättande af nya tjänster vid statens järn¬
vägar. (13.)
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 7
50
Anmäldes ånyo den 14 januari 1905, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af pro¬
position i fråga om nedflottning af Stockholms södra station till station af lägre klass.
17:o Riksdagens skrifvelse af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anordnande af
inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel. (14.)
Den i senaste förteckning omförmälta den 31 december 1904 tillsatta kommitté bär
ännu ej inkommit med infordradt förslag.
18:o af den 27 april 1904, i anledning af väckt motion om ändring af 47 och
48 §§ landstingsförordningen. (82.)
Anmäldes den 3 februari 1905, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition
i ämnet. (Jämför ofvan I: 64:o.)
19:o af den 13 maj 1904, angående åtgärder till förekommande af att järn¬
vägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning. (106.)
Det från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen den 10 juni 1904
infordrade utlåtandet har ännu ej inkommit.
20:o af samma dag, angående utredning af emigrationsfrågan m. m. (107.)
Den 18 februari 1905 inkom statistiska centralbyrån med utlåtande i ärendet, hvar¬
emot det från kommerskollegium infordrade utlåtandet ännu icke afgifvits.
21:o af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
Ärendet anmäldes ånyo den 20 januari 1905; och anbefalldes därvid statskontoret
och kammarrätten att gemensamt afgifva utlåtande i anledning af dels i skrifvelsen
gjord framställning under rubrik postverket dels ock hvad generalpoststyrelsen i sitt
den 29 december 1904 inkomna utlåtande anfört och hemställt. Det från stats¬
kontoret och kammarrätten infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit.
22:o af den 20 maj 1904, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (134.)
Sedan kommerskollegium den 3 januari 1905 inkommit med förslag till ordnande af
sjukkasse- och olycksfallsstatistiken, utfärdades den 17 påföljande november kungö¬
relse angående formulär för uppgifter om registrerad sjukkassas verksamhet.
23:o af den 19 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förvärfvande för statsverkets räkning af Trollhätte kanalverk m. m. (161.)
Ärendet anmäldes ånyo den 10 mars 1905, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen
af proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: 92:o.)
Af dessa ärenden äro således de under l:o, 8:o, 9:o, 15:o, 16:o, 18:o, 22:o
— 1906 —
51
och 23:o upptagna af Kung]. Maj:t slutligen afgjorda, de under 3:o, 10:o, ll:o,
13:o, 14:o, 17:o, 19:o, 20:o och 21:o omförmälta föremål för behandling af annan
myndighet eller för särskild utredning och de öfriga på pröfning beroende.
Finansdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884, angående regleringen af utgif¬
terna under riksstatens sjätte hufvudtitel. (49.)
De i ämbetsberättelsen till 1903 års Riksdag omförmälta kommitterade för afgif¬
vande af förslag till ändringar i reglementena för sjömanshusen i riket hafva ännu
icke inkommit med förslag i ämnet.
Sedan den i samma ämbetsberättelse omnämnda kommittén för utredning af
frågan om förbättradt pensioneringssätt för sjömän till Kungl. Maj:t aflämnat betän¬
kande med förslag, samt Kungl. Maj:t den 16 december 1904 anbefallt dels kommers¬
kollegium att efter vederbörandes hörande dels äfven direktionen öfver handelsflottans
pensionsanstalt att i ärendet afgifva utlåtande, har nämnda direktion afgifvit sådant
utlåtande, hvilket öfverlämnats till kommerskollegium för att tagas i öfvervägande
vid afgifvande af det från kollegium infordrade utlåtandet i ämnet.
Från kommerskollegium har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit utlåtande.
2ro af den 5 maj 1888, angående omarbetning af förordningen den 12 februari
1864 om hvad i afseende å passagerareångfartygs byggnad, utrustning
och begagnande iakttagas bör. (46.)
Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu icke till Kungl. Maj:t
inkommit.
3:o af den 7 maj 1894, i anledning af Riksdagens år 1893 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892. (76.)
Sedan statskontoret afgifvit infordradt utlåtande öfver det af kommittén för verk¬
ställande af utredning angående förbättradt ordnande af det civila pensionsväsendet
afgifna betänkandet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
4:o af den 16 maj 1895, om utarbetande och framläggande af förslag -till
lärlingslag. (91.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
5:o af den 30 april 1897, i anledning af justitieombudsmannens framställning
angående det i statens tjänst använda papper m. m. (46.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1906 —
52
6:o Riksdagens skrifvelse af den 5 maj 1897, i anledning af väckt motion
angående ändrade grunder för den kommunala beskattningen. (65.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
7:o af den 15 maj 1897, angående ändring af gällande bestämmelser i fråga
om handeln med vin och maltdrycker i stad. (112.)
Den 31 mars 1905 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen med förslag
till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker. (Jämför ofvan I: 124:o.)
8:o af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af den svenska sjö¬
fartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning i utlandet. (120.)
Efter det vederbörande myndigheter afgifvit infordrade utlåtanden öfver det betän¬
kande och förslag angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande och utrikes¬
handelns främjande, som under åren 1900 och 1901 afgifvits af den af Kungl.
Maj:t i ärendet tillsatta kommitté, har under år 1905 sagda kommittés betänkande
inför Kungl. Maj:t anmälts i nedannämnda delar, nämligen:
den lå januari, i hvad betänkandet afser förslag i fråga om granskning af
sjöförklaringar; och har Kungl. Maj:t i den sistnämnda dag till 1905 års Riksdag
aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om
anvisande af anslag till arfvode åt ett sjötekniskt biträde hos kommerskollegium; samt
den 2å februari, i hvad betänkandet afser förslag om dispaschörsinstitutionen.
Sedan chefen för finansdepartementet, jämlikt honom sistnämnde dag lämnadt bemyn¬
digande, tillkallat två sakkunniga personer för verkställande af utredning och afgif¬
vande af förslag i fråga om ordning för dispaschörers tillsättande och reglering af
deras verksamhet samt för revidering af gällande taxa å arfvode åt dispaschörer,
hafva de sålunda tillkallade sakkunniga personerna inkommit med förslag i angifna
hänseenden, öfver dessa förslag har kommerskollegium den 30 december 1905
anbefallts afgifva utlåtande.
9:o af den 10 maj 1899, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag-
till lag angående civile tjänsteinnehafvares rätt till pension af staten
m. m. (121.)
Sedan, på sätt ofvan under 3:o omförmäles, från statskontoret inkommit utlåtande
öfver det af kommittén för verkställande af utredning angående förbättradt ordnande
af det civila pensionsväsendet afgifna betänkandet, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.
10:o af den 14 maj 1899, angående rätt för jordägare att inlösa till stats¬
verket indragna hospitalsräntor m. m. (140.)
Sedan det från kammarkollegium i anledning af denna Riksdagens skrifvelse infor¬
drade utlåtandet den 25 september 1905 till Kungl. Maj:t inkommit, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1906 —
53
11 :o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1900, angående förbättradt sätt
för sjöfolks pensionering. (96.)
På sätt ofvan under l:o omförmäles har direktionen öfver handelsflottans pensions-
anstalt inkommit med utlåtande öfver den med anledning af förevarande skrifvelse
tillsatta kommittés betänkande och förslag, hvaremot det från kommerskollegium in¬
fordrade yttrandet ännu icke afgifvits.
12:o af den 27 februari 1901, med anhållan om förslag till bestämmelser om
arfsskatts utgörande i vissa fall. (22.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
13:o af den 1 maj 1901, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte där¬
till hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899. (64.)
Sedan förevarande skrifvelse öfverlämnats till den af Kungl. Maj:t den 29 november
1901 tillsatta kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till lagbestämmelser dels
angående den rättsliga ställning, som kan pröfvas böra tillkomma annan förening än
sådan, som har ekonomisk verksamhet till sin uppgift, dels ock beträffande kontroll
öfver vården och förvaltningen af s. k. fromma stiftelser, samt kommittén afgifvit
betänkande jämte åtskilliga förslag till författningar, hafva de från vederbörande in¬
fordrade utlåtanden till Kungl. Maj:t inkommit.
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
14:o af den 1 juni 1901, angående utredning rörande åstadkommande af för¬
bättrade uppgifter om rikets in- och utförsel af varor m. m. (119.)
Den 26 april 1905 har Kungl. Maj:t beslutit, att skrifvelsen, i hvad den afsåge en
förändrad uppställning af generaltullstyrelsens månadsrapporter angående Sveriges
in- och utförsel af viktigare varor, skulle öfverlämnas till den af Kungl. Maj:t den
20 januari samma år tillsatta kommitté för ordnandet af rikets officiella statistik för
att tagas i öfvervägande vid fullgörande af kommitténs uppdrag.
15:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåt¬
gärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i
Norrland och Dalarne. (l28.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning i den del, hvari detsamma tillhör finans¬
departementets föredragning.
16:o af den 8 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 15 §
i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892. (26.)
Den 6 mars 1905 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen med förslag-
till lag om ändrad lydelse af 15 § i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892.
(Jämför ofvan I: 106:o.)
— 1906 —
54
17:o Riksdagens skrifvelse af den 2 maj 1902, i anledning af justitieombuds¬
mannens framställning rörande provision vid försäljning af stämplar. (57.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.
18:o af den 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)
Ärendet öfverlämnadt till justitiedepartementet.
19:o af den 12 maj 1902, angående förändring af bestämmelserna om beräk¬
ning af livitbetssockertillverkningsskatten. (96.)
Den 6 mars 1905 har Kungl. Maj:t aflåtit propositioner till Riksdagen dels med
förslag till förordning om beskattning af socker dels ock angående ändrad lydelse
af § 2 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19
maj 1893, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 12 augusti
1902. (Jämför ofvan I: 127:o.)
20:o af samma dag, angående beskattning af brännvin. (97.)
Den 6 mars 1905 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen med förslag
till förordning angående försäljning af brännvin, (jämför ofvan I: 123:o.)
21 :o af samma dag, angående beskattning af tobak och tobaksfabrikat. (98.)
Sedan vederbörande afgifvit infordradt yttrande öfver det i senaste ämbetsberättelsen
omförmälta betänkande jämte förslag, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
22:o af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m. (93.)
Den 31 mars 1905 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen angående
inredande i fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikes¬
departementet m. m. samt angående uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts
kansli m. m. (Jämför ofvan I: 122:o.)
23:o af den 20 maj 1902, angående kvinnors anställande vid yrkesinspektio¬
nen. (141.)
Den 20 januari 1905 har Kungl. Maj:t uppdragit åt en kommitté att verkställa
revision af lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 och lagen angå¬
ende minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke den 17
oktober 1900 jämte andra därmed sammanhängande författningar, äfvensom verk¬
ställa utredning, huruvida och vid hvilka industriella företag kvinnlig yrkesinspektion
kunde finnas behöflig, huru denna borde ordnas och hvilka kompetensvillkor sökande
till inspektrisbefattning borde uppfylla, samt att till Kungl. Maj:t afgifva det ut¬
låtande och förslag, som af berörda revision och utredning kunde föranledas.
Sådant utlåtande och förslag har ännu icke af kommittén afgifvits.
24:o af samma dag, angående åtgärder i fråga om importen af och rörelsen
med artificiella sötämnen. (143.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1906 —
55
25:o Riksdagens skrifvelse af den 20 februari 1903, i anledning af justitieom¬
budsmannens framställning om kontrollen öfver stämpeluppbörden. (10.)
Sedan från statskontoret infordradt utlåtande i anledning af förevarande skrifvelse
numera inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
26:o af den 28 februari 1903, i anledning af väckta motioner i fråga om
åtgärder, som kunna föranledas af beslutade tullförhöiningar i främmande
länder. (16.)
De i anledning af denna skrifvelse tillkallade sakkunnige hafva ännu icke afslutat
sina arbeten.
27:o af den 14 mars 1903, i anledning af väckta motioner om revision af
lagen angående skydd mot yrkesfara m. m. (27.)
Såsom under 23:o här ofvan omförmäles har Kungl. Maj:t den 20 januari 1905
uppdragit åt en kommitté, bland annat, att verkställa revision af lagen angående
skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889.
28:o af den 11 april 1903, angående åtgärder mot de olägenheter, som föror¬
sakas genom vissa slag af fabriksdrift. (52.)
Sedan infordradt yttrande inkommit från samtliga vederbörande, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.
29:o af samma dag, angående användning af torf till eldning vid statens järn¬
vägar och öfriga verk. (53.)
Sedan med anledning af denna skrifvelse från vederbörande infordrade yttranden in¬
kommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
30:o af den 22 april 1903, med anledning af väckta motioner angående be¬
skattning af utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställ¬
ningar. (59.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Haj:ts pröfning.
31:o af den 16 maj 1903, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte där¬
till hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1901. (lÖl.)
Sedan det från statskontoret och kammarrätten infordrade yttrandet öfver ifråga¬
varande skrifvelse, för så vidt däri gjorts framställning om utfärdande af föreskrifter
i fråga om inventering hos redogörare af allmänna medel, till Kungl. Maj:t inkom¬
mit, har Kungl. Maj:t den 15 december 1905 låtit utfärda kungörelse med före¬
skrifter rörande inventering hos redogörare för verk eller inrättning, hvars räkenskap
för granskning skall öfverlämnas till kammarrätten.
- 1906 —
56
32:o Riksdagens skrifvelse af den 16 maj 1903, angående förändrad organisa¬
tion i fråga om rikets officiella statistik. (130.)
Den 20 januari 1905 liar Kungl. Maj:t uppdragit åt en kommitté att verkställa
utredning och afgifva förslag, huru inom rikets officiella statistik största möjliga
enhet och planmässighet äfvensom ökad skyndsamhet vid publikationen må kunna
åstadkommas.
Kommittén har ännu icke afgifvit dylikt förslag.
33:o af den 23 februari 1904, angående utredning i fråga om användning af
den för statsverkets räkning inköpta fastigheten n:r 1 i kvarteret Lejonet
i Stockholm. (7.)
På sätt under 22:o här ofvan omförmäles har Kungl. Maj:t den 31 mars 1905
till Riksdagen aflåtit proposition i ämnet. (Jämför ofvan I: l22:o.)
34:o af den 27 april 1904, angående förhud mot all utskänkning af Öl å
arméns lägerplatser äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets
kasernområden. (84.)
Den 31 mars 1905 har Kungl. Maj:t, på sätt under 7:o här ofvan omförmäles,
aflåtit proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående försäljning af
vin och maltdrycker. (Jämför förteckningen I: 124:o.)
35:o af samma dag, i anledning af väckt motion om viss ändring i bevillnings-
förordningen i fråga om gift kvinnas beskattning. (85.)
Sedan kammarrätten afgifvit utlåtande öfver ett af sakkunniga personer afgifvet för¬
slag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt om inkomstskatt å
aktiebolag och andra juridiska personer samt till ändrad lydelse af vissa paragrafer
i förordningen om bevillning af fast egendom samt af inkomst med flera författ"
ningar, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
36:o af den 13 maj 1904, angående undersökning rörande antalet vanföra och
lyfta i Sverige. (102.)
Sedan det från medicinalstyrelsen i anledning af Riksdagens förenämnda skrifvelse
infordrade utlåtandet till Kungl. Maj:t inkommit, har statistiska centralbyrån den 16
oktober 1905 anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
37:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1904, med begäran om utredning
och förslag till afhjälpande af vissa missförhållanden i afseende å stämpel¬
beläggning af köp af fast egendom m. m. (146.)
Sedan de från vederbörande i anledning af Riksdagens förevarande framställning af-
gifna utlåtanden till Kungl. Maj:t inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning.
— 1906 —
57
38:o af den 17 maj 1904, angående ändringar i gällande brännvinsförsäljnings-
förordning. (150.)
På sätt under 20:o här ofvan omförmäles har Kungl. Maj:t den 6 mars 1905 af-
låtit proposition till Riksdagen med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin. (Jämför förteckningen I: 123:o.)
39:o af samma dag, angående bestämmelserna rörande sjöfarten och gräns¬
trafiken mellan Sverige och Rorge. (151.)
Sedan generaltullstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.
40:o af samma dag, angående dels förändrad lydelse af 33 § bevillningsförord-
ningen dels ock ändrade föreskrifter rörande bevillning för inkomst af kanal¬
anläggning och järnvägsdrift. (153.)
Sedan vederbörande i anledning af denna skrifvelse afgifvit infordrade utlåtanden, i
fråga om beskattningsort för inkomst af kanal- och järnvägsdrift, beror ärendet i nu
ifrågavarande del på Kungl. Maj:ts pröfning.
41 :o af den 20 maj 1904, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (134.)
Sedan kommerskollegium till Kungl. Maj:t inkommit med förslag rörande det fram¬
tida ordnandet af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken, har Kungl. Maj:t den 29
september 1905, med förklarande att Kungl. Maj:t ville framdeles meddela före¬
skrifter rörande ordnandet af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken för tiden från och
med år 1906, meddelat bestämmelser rörande ordnandet af samma statistik under
år 1905.
Kungl. Maj:t har sedermera den 17 november 1905 utfärdat föreskrifter i
ämnet att gälla från och med år 1906.
Af dessa ärenden äro alltså de under 7:o, 16:o, 19:o, 20:o, 22:o, 31:o, 33:o,
34:o, 38:o och 41 :o upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, det under 18:o
omförmälta öfverlämnadt till annat departement, de under l:o, 2:o, 8:o, ll:o, 14:o,
23:o, 26:o, 27:o, 32:o och 36:o antecknade föremål för behandling af annan myn¬
dighet eller särskild utredning samt de öfriga beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsherättelse till 1906 års Riksdag.
8
58
Ecklesiastikdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 7 juli 1887, angående undervisnings-, examens-
och studieväsendet vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska insti¬
tutet. (75.)
Ärendet beror delvis på Kungl. Maj:ts pröfning. (Jämför uppgifterna under ll:o
här nedan.)
2:o af den 5 maj 1897, i anledning af väckta motioner angående ändring i
prästerskapets aflöningsförhållanden. (62.)
De infordrade utlåtandena hafva ännu ej fullständigt inkommit.
3:o af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år 1897 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896. (84.)
Ärendet, i hvad det afsåg Uppsala universitet, anmäldes ånyo den 2 december 1905,
därvid förste revisorn F. M. Rystedt på begäran entledigades från det honom den
20 maj 1904 gifna uppdraget att uppgöra förslag till nytt formulär för universitetets
hufvudbok. Tillika bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla
högst fyra sakkunnige för att biträda vid beredande till föredragning af ej mindre
ofvannämnda ärende än äfven på Kungl. Maj:ts pröfning beroende frågor rörande nya
stater för universiteten i Uppsala och Lund; och har sedermera, i anledning häraf,
revisorn i statskontoret K. Beckman tillkallats för att inom departementet biträda vid
ifrågavarande ärendes beredning.
Sedan från direktionen öfver institutet för blinda å Tomteboda inkommit infor-
dradt utlåtande beträffande den till institutet donerade Kybergska fondens förvaltning
under åren 1887'—1893, anmäldes detta ärende den 26 april 1905, därvid Kungl.
Maj:t förklarade sig finna Riksdagens ifrågavarande skrifvelse i förevarande del icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
4:o af den 14 maj 1899, i fråga om upphörande af det från viss jord i Skåne,
Halland och Blekinge utgående landgillet, äfven kalladt smörränta. (139.)
Det från kammarkollegium infordrade utlåtandet har ännu ej inkommit.
5:o af den 8 maj 1900, angående undervisning i teknisk hygien m. m. vid
rikets tekniska läroverk. (61.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
6:o af den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (102.)
Ärendet afser punkten 8 angående föranstaltande af undersökning af vissa i hufvud-
staden befintliga statsmyndigheters arkiv in. m.
- 1906 -
59
Sedan öfverintendentsämbetet anbefallts att i samråd med riksarkivarien uppgöra
förslag rörande lokaler för en blifvande administrativ arkivdepå, samt dylikt förslag
inkommit beträffande tilltänkt reservdepå i Uppsala slott, beror ärendet i öfrigt fort¬
farande på öfverintendentsämbetets åtgärd.
7:o Riksdagens skrifvelse af den 29 maj 1901, angående regleringen af utgif¬
terna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastik¬
departementet. (103.)
Punkten 111, angående meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga tele¬
gram från Feeröarna och Island, beror fortfarande på Kung!. Maj:ts pröfning.
8:o af den 3 juni 1901, om utredning rörande vissa ecklesiastika boställen.
(130.)
Sedan kammarrådet G. Thulin under år 1904 afgifvit utredning rörande de ecklesia¬
stika boställena i Gäfleborgs län, fortgår utredningen rörande öfriga län.
9:o af den 26 april 1902, angående ändring i folkskolestadgan. (49.)
Ärendet anmäldes den 24 november 1905, därvid den af Kungl. Maj:t den 20 januari
1905 tillsatta kommittén för revision af lagen angående skydd mot yrkesfara och
lagen angående minderårigas och kvinnors användande i industriellt yrke m. in. an¬
befalldes att afgifva utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har ännu ej inkommit.
10:o af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade re¬
visorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900.
(80.)
Sedan kammarkollegium afgifvit infordradt yttrande, har ärendet remitterats till stats¬
kontoret, hvars utlåtande ännu ej inkommit.
ll:o af den 8 maj 1902, angående undervisnings-, examens- och studieväsendet
vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet. (82.)
Kanslerns för rikets universitet infordrade utlåtande öfver universitetsexamenskommitténs
betänkande angående examina samt undervisnings- och studieväsendet inom universi¬
tetens medicinska fakulteter och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet äfvensom i
allåten skrifvelse gjorda hemställan om utredning i fråga om förbättring af läkare¬
utbildningen i vissa afseenden har inkommit, hvarefter medicinalstyrelsen, på grund
af erhållen remiss, afgifvit yttrande. Ärendet i dessa delar beror på Kungl. Maj:ts
åtgärd.
12:o af den 15 maj 1902, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (117.)
Punkten 22, angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för undervisning
i slöjd.
Ärendet beror i denna del fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1906 —
60
Punkten 81, angående statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi vid folk¬
skolor, högre folkskolor och folkhögskolor.
Sedan infordrade yttranden inkommit, föredrogs ärendet den 30 december 1905,
därvid beslöts aflåtande af proposition till Riksdagen i ämnet.
Punkten 100, angående meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga
telegram från Fseröarna och Island. Ärendet beror härutinnan fortfarande på Kungl.
Maj:ts pröfning.
13:o Riksdagens skrifvelse af den 11 april 1903, angående användning af torf
till eldning vid statens järnvägar och öfriga verk. (53.)
De från myndigheter, lydande under ecklesiastikdepartementet, infordrade redogörelserna
hafva ännu ej fullständigt inkommit.
14:o af den 22 maj 1903, angående en ny katekesutveckling för folkskolans
behof. (158.)
Från professorn F. A. Johansson infordradt förslag har ännu ej afgifvits.
15:o af samma dag, angående antecknande i prästbetyg af vitsord om kristendoms-
kunskap. (160.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
16:o af den 13 april 1904, i anledning af väckt motion angående omarbetning
i vissa hänseenden af gällande bestämmelser om tillsättning af prästerliga
tjänster. (69.)
Sedan infordrade utlåtanden inkommit, öfverlämnades ärendet den 4 februari 1905
till justitiedepartementet.
17:o af den 13 maj 1904, angående skydd för vårt lands natur och natur¬
minnesmärken. (104.)
Sedan vetenskapsakademien afgifvit infordradt utlåtande, remitterades ärendet till
domänstjurelsen, som yttrat sig, hvarefter ärendet den 30 december 1905 öfver¬
lämnades till jordbruksdepartementet.
18:o af den 14 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp af ny tomt åt veterinärinstitutet i Stockholm m. m. (109.)
Ärendet är öfverlämnadt till jordbruksdepartementet.
19:o af den 17 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
flyttning af det s. k. Zetterströmska biblioteket å Frösön till Östersund
m. m. (143.)
Sedan infordradt yttrande inkommit, anmäldes ärendet på nytt den 21 juli 1905,
därvid Kungl. Maj:t meddelade beslut.
- 1906 -
61
20:o Riksdagens skrifvelse af clen 18 maj 1904, i anledning af Kung! Maj:ts
proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna läroverk samt
lönereglering för de vid dem anställda lärare. (172.)
Skrifvelsen liar under år 1905 i återstående delar af afdelningen II anmälts den 17
mars, den 19 maj, den 2 juni, den 9 juni, den 16 juni, den 23 juni, den 7 juli
ock den 17 november, därvid ärendet slutligen afgjordes med undantag beträffande
viss del af punkten 4.
21:o af den 20 maj 1904, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde bufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (136.)
Kungl. Maj:t har den 20 januari och den 26 april 1905 slutligen afgjort punkterna
54, 64 och 101, hvaremot punkten 84 ännu icke är slutbehandlad.
Punkten 54, i fråga om poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.
Sedan infordradt yttrande inkommit, anmäldes ärendet den 20 januari 1905,
därvid Kungl. Maj:t förordnade om utbetalande af det beviljade statsbidraget.
Punkten 64, angående öfverlåtande å Härnösands stad af folkskoleseminariets i
Härnösand tomt med därå befintliga byggnader mot utbyte af annan mark m. m.
Den 26 april 1905 godkände Kungl. Maj:t ritningen och anvisade återstående
54,000 kronor af det utaf Riksdagen för år 1905 beviljade anslaget.
Punkten 84, angående bidrag till restaurering af gråbrö dr aklostret i Ystad.
Infordradt yttrande från Konungens befallningshafvande i Malmöhus län har
ännu ej inkommit.
Punkten 101, angående kostnader för viss utredning rörande ecklesiastika
boställen.
Kungl. Maj:t har under år 1905 anvisat de för ändamålet erforderliga belopp.
Af dessa ärenden äro alltså det under 19:o upptagna slutligen afgjordt, de under
16:o, 17:o och 18:o antecknade öfverlämnade till annat departement, de under 2:o,
3:o, 4:o, 6:o, 8:o, 9':o, 10:o, 13:o, 14:o och 21 :o upptagna föremål för behandling
af annan myndighet eller särskild utredning samt de öfriga på pröfning beroende.
Jordbruksdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1885, om ändrade stadganden an¬
gående den s. k. allmänna strömrensningen. (20.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
2:o af den 19 maj 1892, angående utfärdande af en särskild ordningsstadga
för hafsfisket vid rikets västkust. (85.)
Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
— IDOG —
62
3:o Riksdagens skrifvelse af den 2 maj 1894, i anledning af väckta motioner
om lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfarts-och hyvägar. (55.)
Det i nästföregående ämhetsberättelse omförmälta, inom jordbruksdepartementet upp¬
gjorda utkastet till lag om byggande och underhåll af vissa enskilda vägar är fort¬
farande under behandling inom departementet.
4:o af den 11 maj 1896, angående utredning rörande fiskeribefolkningens i
Göteborgs och Bohus län nuvarande bostadsförhållanden. (66.)
Sedan det i ämbetsberättelsen till 1903 års Riksdag omförmälta från statskontoret
infordrade utlåtandet i ärendet inkommit, samt landtbruksstyrelsen den 10 maj 1905
anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, har sådant utlåtande inkommit den 8 på¬
följande november; och är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
5:o af den 2 maj 1898, angående utredning i fråga om vissa af landets vatten¬
fall m. m. (67.)
De utlåtanden, som enligt meddelanden i de två senaste ämbetsberättelserna från
åtskilliga ämbetsverk och myndigheter infordrats i anledning af uti den s. k. vattenfalls-
kommitténs betänkande framställdt förslag om inrättande af ett centralorgan för ut¬
redning af frågor rörande utarrendering af statens vattenfall, hafva ännu icke full¬
ständigt inkommit.
6:o af den 10 maj 1899, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. (118.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
7:o af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande
lagstiftning rörande fattigvården. (126.)
Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
8:o af samma dag, angående lindring i fraktkostnaderna vid järnvägstransport
af kalk m. m. (130.)
Sedan det från landtbruksstyrelsen i ärendet infordrade utlåtandet till Kungl. Maj:t
inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
9:o af den 11 maj 1900, angående nedsättning af järnvägsfrakten för bränn¬
torf m. m. samt om tillgodogörande af bränsletillgången i landets torf-
mossar. (97.)
Sedan det från kommerskollegium och landtbruksstyrelsen infordrade utlåtandet in¬
kommit, anmäldes ärendet den 12 maj 1905, därvid Kungl. Maj:t fann Riksdagens
förevarande framställning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
1 Oro af den 14 maj 1900, i anledning af väckta motioner angående ändringar
i gällande lagstiftning om väghållningsbesvärets utgörande. (115.)
Sedan det i nästföregående ämhetsberättelse omförmälta, från domänstyrelsen in-
— 1906 —
63
fordrade utlåtandet i fråga om föreslagen rätt för väghållningsskyldig att hämta väg-
lagningsämnen från kronans jordbruksdomäner inkommit, anmäldes ärendet ånyo den
20 januari 1905, därvid propositioner med förslag till lag om ändring i vissa delar
af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891
samt i fråga om rättighet till hämtning af väglagningsämnen från kronans jordbruks¬
domäner till Riksdagen aflätos. (Jämför ofvan I: 193:o och 194:o.)
11Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1900, i fråga om ändring af gällande
föreskrifter angående hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande
af smittosamma sjukdomar bland husdjuren. (120.)
Sedan det från medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen infordrade utlåtandet i
ärendet numera i sin helhet inkommit, är ärendet, utom hvad angår den del, be¬
träffande hvilken Kung! Maj:t, på sätt af ämbetsberättelsen till 1904 års Riksdag
framgår, fattat beslut den 1 maj 1903, beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
12:o af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om utarbetande af
skärpta lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll
af oäkta barn. (38.)
Detta ärende är fortfarande beroende på Ivungl. Maj:ts pröfning.
13:o af den 17 maj 1901, i anledning af väckt motion om ändring i förord¬
ningen angående fattigvården den 9 juni 1871 i syfte att undanröja vissa
med densamma förenade olägenheter för gränskommuner. (88.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
14:o af den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (102.)
Ärendet, som afser statsbidrag till åtgärder för tillgodogörande af den i landets torf-
mossar befintliga bränsletillgång, anmäldes ånyo den 19 maj och den 9 november
1905, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
15:o af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftnings¬
åtgärder för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i
Norrland och Dalarne. (128.)
Ärendet, så vidt angår fråga om förändrade grunder för afvittring och nvbvgges-
anläggningar inom lappmarken samt bildande af skogsallmänningar vid afvittring i
viss del af Västerbottens län, anmäldes den 17 mars 1905, hvarvid proposition i
ämnet afläts till Riksdagen. (Jämför ofvan I: 192:o.)
Sedan de, enligt senast afgifna ämbetsberättelse, från landtmäteristyrelsen samt
Konungens befallningshafvande i Gälleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län infordrade utlåtanden öfver det utaf den i anledning af före¬
varande skrifvelse tillsatta kommitté afgifna förslag till lag angående inskränkning i
— 1908 —
64
vissa fall af rätten att verkställa ägostyckning inkommit, öfverlämnades ärendet i
denna del till justitiedepartementet.
Efter det därefter jämväl öfriga i nästföregående ämbetsberättelse i fråga om
förevarande skrifvelse omförmälta infordrade utlåtanden till Kungl. Maj:t inkommit,
samt sedermera statskontoret afgifvit infordradt utlåtande i anledning af, bland annat,
utaf kommittén väckt fråga om anslag och låneunderstöd för dikning och nyodling
i Norrland, anmäldes ärendet ånyo dels den 20 oktober 1905, därvid, jämte det
förordnande meddelades om tryckning af samtliga ifrågavarande utlåtanden, beslöts,
att nedannämnda uti det af kommittén afgifna betänkande innefattade förslag, näm¬
ligen det under 1 innefattade förslag till lag angående förbud i vissa fall för bolag
och förening för ekonomisk verksamhet att förvärfva fast egendom, det under 2 upp¬
tagna förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om ägostyckning inom Gäfle-
borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, det under 4
upptagna förslag till lag, innefattande särskilda bestämmelser om arrende af viss jord
på landet inom Norrland och Dalarne, det under 5 innefattade förslag till lag an¬
gående ändring i 20 och 22 §§ af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring den 27 juni 1896, det under 6 upptagna förslag till lag, innefattande
bestämmelser till förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne,
samt det under 7 innefattade förslag till lag angående vissa åtgärder för beredande
åt enskilde jordbrukare i Norrland och Dalarne af lämpliga odlingslägenheter, skulle
tillika med de infordrade yttrandena, i hvad de afsåge nu omförmälta förslag, öfver-
läurnas till justitiedepartementet för vidare handläggning, dels ock den 15 december
1905, därvid beslöts, ej mindre, beträffande den under 9 uti ifrågavarande betän¬
kande innefattade framställning angående vissa lättnader i afseende å väghållnings-
besväret, att samma framställning, så vidt anginge momenten 1, 2 och 3, skulle
jämte öfver betänkandet infordrade utlåtanden, i hvad de afsåge i nämnda moment
afhandlade frågor, öfverlämnas till civildepartementet, samt att samma framställning,
så vidt anginge momenten 4 och 5, icke skulle till någon Kungl. Maj:ts vidare åt¬
gärd föranleda, än äfven att den uti kommitténs betänkande under 10 innefattade
framställning angående nya grunder för skogsbeskattningen skulle tillika med de in¬
fordrade yttrandena, i hvad de afsåge samma framställning, öfverlämnas till finans¬
departementet.
16:o Riksdagens skrifvelse af den 12 april 1902, i anledning af väckt motion
om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9 juni
1871. (32.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
17:o af den 10 maj 1902, angående vissa förhållanden vid Malmberget och
Kiruna. (85.)
— 1906 —
65
Sedan det från järnvägsstyrelsen i ärendet infordrade yttrandet numera inkommit, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
18:o Riksdagens skrifvelse af den 21 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta
älf vid Trollhättan. (148.)
Sedan det från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen infordrade utlåtandet öfver den af
professorn J. G. Richert i ärendet afgifna utredning inkommit, öfverlämnades ärendet
den 27 februari 1905 till civildepartementet.
19:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
De uti ämbetsberättelsen till 1904 års Riksdag omförmälta infordrade redogörelserna
hafva ännu icke fullständigt inkommit.
20:o af den 6 maj 1903, angående åtgärder för tillvaratagande af de inhemska
häststammarne. (79.)
Det utlåtande, som infordrats från stuteriöfverstyrelsen i anledning af denna Riks¬
dagens skrifvelse, har ännu icke inkommit till Kungl. Maj:t.
21:o af den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (116.)
Den uti denna Riksdagens skrifvelse gjorda framställningen rörande ifrågasatt ändring
i beräkningsgrunderna för lämnande af utflyttningsbidrag af allmänna medel vid laga
skifte är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
22:o af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i samband
stående ämnen. (136.)
Det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta, från domänstyrelsen infordrade yttrandet
i anledning af ifrågasatt lagstiftning angående hushållningsplaner för skogsallmänning-
arna och besparingsskogarna i Kopparbergs och Gäfleborgs län har ännu icke in¬
kommit.
23:o af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion om ändring af § 5
i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
den 26 januari 1894. (26.)
Sedan de uti nästföregående ämbetsberättelse omförmälta, från Konungens befallnings¬
hafvande i rikets samtliga län infordrade utlåtandena numera fullständigt inkommit,
har ärendet den 9 mars 1905 remitterats till domänstyrelsen, hvars utlåtande emel¬
lertid ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
24:o af den 22 april 1904, i anledning af väckt motion angående lagbestäm¬
melser, i syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola hafva viss fastställd
bredd. (77.)
Bil. Ull justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 9
66
Sedan infordrade yttranden i ärendet inkommit från samtliga Konungens befallnings¬
hafvande, hafva handlingarna i ärendet remitterats till landtbruksstyrelsen för af¬
gifvande af utlåtande, hvilket emellertid ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
25:o Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1904, i anledning af Riksdagens år
1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1902. (108.)
Det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta, från stuteriöfverstyrelsen infordrade förslag
har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
26:o af samma dag, angående skydd för vårt lands natur och naturminnes¬
märken. (104.)
Ärendet, som öfverlämnats från ecklesiastikdepartementet, är på Kungl. Maj:ts pröf¬
ning beroende.
27:o af den 14 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp af ny tomt åt veterinärinstitutet i Stockholm m. m. (109.)
Ärendet öfverlämnadt från ecklesiastikdepartementet.
Den 8 december 1905 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för jordbruks¬
departementet att tillkalla högst fyra sakkunniga personer att inom departementet
biträda vid behandling af frågan rörande nya byggnader för veterinärinstitutet i Stock¬
holm. Sedan med anledning häraf departementschefen anmodat föreståndaren för
nämnda institut, professorn J. Gr. H. Yennerholm, medicinalrådet Gr. Kjerrulf, e. o.
professorn, medicine doktorn C. Wallis samt godsägaren I. Lindström att såsom sak¬
kunnige biträda vid frågans behandling, sammanträdde de sålunda tillkallade personerna
inför departementschefen den 18 december 1905 samt äro fortfarande sysselsatta
med behandlingen af omförmälta fråga.
Äf dessa ärenden äro således de under 9:o, 10:o och 14:o upptagna af Kungl.
Maj:t slutligen afgjorda, det under 18:o antecknade öfverlämnadt till annat departe¬
ment, de under 5:o, 19:o, 20:o, 22:o, 23:o, 24:o, 25:o och 27:o omförmälta före¬
mål för behandling af annan myndighet eller särskilda yttrandens afgifvande och de
öfriga på pröfning beroende.
— 1906
67
Tabell,
utvisande under hvilka nummer åtgärderna i anledning af Riksdagens år 1905 aflåtna
skrifvelser finnas upptagna i den under I här ofvan införda förteckning.
(Första siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i bihanget till vederbörande Riksdags protokoll, därvid
talen 1 190 afse i tionde samlingen af bihanget till 1905 års lagtima Riksdags protokoll upptagna skrif¬
velser, samt beteckningarna A 1—B 5 utmärka de skrifvelser, som af de båda urtima Riksdagame aflåtits.
Det senare siffertalet i tabellen utvisar numret i förenämnda förteckning.)
1
|
1
|
35
|
152
|
69
|
180
|
103
|
20
|
134
|
144
|
166
|
|
198
|
2
|
*)
|
36
|
155
|
70
|
67
|
104
|
69
|
135
|
114
|
167
|
|
31
|
3
|
*)
|
37
|
156
|
71
|
43
|
105
|
70
|
136
|
115
|
168
|
|
32
|
4
|
58
|
38
|
62
|
72
|
161
|
106
|
71
|
137
|
116
|
169
|
|
91
|
5
|
59,102
|
39
|
100
|
73
|
181
|
107
|
72
|
138
|
117
|
170
|
|
122
|
6
|
2
|
40
|
101
|
74
|
182
|
108
|
73
|
139
|
30
|
171
|
|
123
|
7
|
3
|
41
|
*)
|
75
|
163
|
109
|
108
|
140
|
39
|
172
|
|
124
|
8
|
4
|
42
|
*)
|
76
|
162
|
no
|
54,109
|
141
|
50
|
173
|
|
125
|
9
|
5
|
43
|
*)
|
77
|
187
|
in
|
21
|
142
|
56
|
174
|
|
126
|
10
|
6
|
44
|
*
|
78
|
164
|
112
|
22
|
143
|
79, 136
|
175
|
|
191
|
11
|
7,137
|
45
|
12
|
79
|
165
|
113
|
23
|
144
|
118
|
176
|
|
|
12
|
|
46
|
13
|
80
|
166
|
114
|
142
|
145
|
145
|
177
|
|
|
13
|
60
|
47
|
14
|
81
|
167
|
115
|
no
|
146
|
200
|
178
|
|
127
|
14
|
|
48
|
63, 139
|
82
|
168
|
116
|
***\
|
|
[ 51, 80,
|
179
|
|
128
|
15
|
**\
|
49
|
15
|
83
|
169
|
117
|
24
|
147
|
119, 146,
|
180
|
|
129
|
16
|
96
|
50
|
16
|
84
|
183
|
118
|
25
|
|
1 201
|
181
|
|
130
|
17
|
8
|
51
|
102
|
85
|
68
|
|
26, 44,
|
148
|
81
|
182
|
|
33
|
18
|
*)
|
52
|
158
|
86
|
184
|
|
55, 74,
|
149
|
82
|
183
|
|
34
|
19
|
138
|
53
|
157
|
87
|
185
|
iiy
|
111,143,
|
150
|
83
|
184
|
|
35
|
20
|
9
|
54
|
160
|
88
|
170
|
|
195
|
151
|
120
|
185
|
|
92
|
21
|
40, 53
|
55
|
17
|
89
|
171
|
120
|
112
|
152
|
84
|
186
|
93,
|
131
|
22
|
10
|
56
|
18
|
90
|
107
|
121
|
113
|
153
|
85
|
187
|
|
132
|
23
|
147
|
57
|
64
|
91
|
177
|
122
|
75
|
154
|
196
|
188
|
94,
|
133
|
24
|
11, 97
|
58
|
103
|
92
|
172
|
123
|
27
|
155
|
86
|
189
|
|
134
|
25
|
61
|
59
|
104
|
93
|
178
|
124
|
192
|
156
|
87
|
190
|
|
135
|
26
|
41
|
60
|
159
|
94
|
173
|
125
|
190
|
157
|
88
|
A 1
|
|
36
|
27
|
98
|
61
|
105
|
95
|
174
|
126
|
193
|
158
|
121
|
A 2
|
|
**\
|
28
|
99
|
62
|
19
|
96
|
175
|
127
|
194
|
159
|
46
|
B 1
|
|
37
|
29
|
154
|
63
|
106
|
97
|
186
|
128
|
76
|
160
|
47, 91
|
B 2
|
|
38
|
30
|
148
|
64
|
65
|
98
|
188
|
129
|
28
|
161
|
48
|
B 3
|
|
95
|
31
|
149
|
65
|
66
|
99
|
176
|
130
|
77
|
162
|
**)
|
B 4
|
|
57
|
32
|
150
|
66
|
*)
|
100
|
189
|
131
|
199
|
163
|
89
|
B 5
|
|
52
|
33
|
151
|
67
|
42
|
101
|
140
|
132
|
29, 78
|
164
|
49
|
|
|
|
34
|
153
|
68
|
179
|
102
|
141
|
133
|
'45
|
165
|
90, 197
|
|
|
|
*) Utfärdade förordnanden. — **) Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. — ***) Skrifvelse
till fullmäktige i riksbanken.