Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
1
Nio 9.
Ank. till Kiksd. kansli den 3 april 1905, kl. 2 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 6, i anledning
af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på
afdelning ar äfvensom stadga angående måls handläggning
i vissa fall af Kungl. Maj.ts högsta domstols afdelningar
samfäldt, dels af berörda förslag föranledda, i statsverks¬
propositionen gjorda framställningar om höjning af an¬
slaget till högsta domstolen och nedre justitierevisionen,
dels ock tvenne med föranledande af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag afgifna motioner.
l:o.
Genom en den 14 januari innevarande år aflåten proposition, n:o 14,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt 87 § regeringsformen, före¬
slagit Kiksdagen att antaga
Bill. till Likså. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 9). 1
2
Sammansatta Stats- och. Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
dels följande förslag till
Lag
angående Kungl. Majds högsta domstols tjänstgöring gå af delningar.
Med upphäfvande af lagen angående Kungl. Maj:ts högsta domstols
tjänstgöring på afdelningar den 26 mars 1897 förordnas som följer:
1 §•
Kungl. Maj:ts högsta domstol skall intill 1908 års utgång utgöras af
tjuguett justitieråd. Därefter skall antalet justitieråd, i den mån sådant
i följd af inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till aderton.
Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan^sägs.
2 §•
Aderton veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en af¬
delning, under den öfriga tiden af året utom öfliga jul- och påskferier
på två afdelningar.
3 §•
Så länge justitierådens antal är tjuguett, bildas ytterligare en afdel¬
ning, å hvilken tjänstgöring äger rum tjugufem veckor om året.
4 §.
Där högsta domstolen, sedan justitierådens antal nedbringats till
aderton, finner den tjänstgöring, som enligt 2 § är föreskrifven å dels
en och dels två afdelningar, med hänsyn till antalet af mål och ärenden
icke vara tillräcklig, bör högsta domstolen arbeta på ytterligare en afdel¬
ning i sex veckor om året.
Hvad nu är föreskrifvet skall jämväl äga tillämpning, medan justitie¬
rådens antal utgör nitton eller tjugu, dock att den tid, under hvilken
tjänstgöring å ytterligare en afdelning skall äga rum, bör lämpas efter de
sålunda befintliga arbetskrafterna.
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 3
5 §.
A fdelningarua äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens
handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den
ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.
6 §•
Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äger högsta domstolen
att emellan justitieråden fördela tjänstgöringsskyldigheten.
7 §•
Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdel-
ningar samfäldt är särskilt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1905.
dels ock följande förslag till
Stadga
angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj ds högsta domstols
afdelningar samfäldt.
Med upphäfvande af stadgan angående måls handläggning i vissa fall
af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt den 21 april 1876
förordnas som följer:
Mom. 1.
Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning
till dom, den å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats
4
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande No 9.
eller lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må af-
delningen förordna, att målet skall af högsta domstolens afdelningar sam-
fäldt afdömas; och böra, där laga hinder icke möter, alla justitieråden i
målets pröfning deltaga.
Hafva i särskilda, för afdelningen kända, domar mot hvarandra
stridande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på
olika tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan
föreskrifvet är tillämpning endast i det fall, att afdelningen finner den
rådande meningen afvika från den senast meddelade domen.
Mom. 2.
Hvad i föregående moment stadgadt är, afser ej mål, som från krigs-
domstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår häktad
person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt afgörande,
där sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni till
och med den 15 september.
Denna stadga träder i kraft den 1 november 1905.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitie-
departementsärenden den 31 december 1904 har föredragande departements¬
chefen yttrat:
Genom revisionssekreterarnes arbetsredogörelser hade hans uppmärk¬
samhet fästats därpå, att antalet mål och ärenden, som i högsta domstolen
väntade på afgörande, under de sista åren ökats. Härvid komme före¬
trädesvis revisionssakerna i betraktande, enär dessa utgjorde den mest
tyngande delen af högsta domstolens arbetsbörda. Sedan högsta domstolen
år 1897 förstärkts med två ledamöter, hade visserligen under de sju åren
1897—1903 i medeltal blifvit afgjorda 523 revisionssaker om året emot
428 i medeltal för näst föregående 7 år. Icke desto mindre hade ba¬
lansen af oafgjorda revisionssaker visat en endast öfvergående och järn-
5
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande No 9.
förelsevis ringa minskning. Enligt den officiella statistiken utgjorde näm¬
ligen antalet oafgjorda revisionssaker
vid 1896 års slut.................................... 762
» 1897 » » 717
» 1898 » » 785
» 1899 » » 698
» 1900 » » 683
» 1901 » » 631
» 1902 » » 684
» 1903 » » 723
För innevarande år kunde några bestämda siffror ej uppgifvas, men,
enligt hvad departementschefen inhämtat, hade balansen af revisionssaker
under året högst betydligt ökats och torde uppgå till omkring 900,
hvadan ställningen med afseende å dessa saker nu vore ännu sämre än
vid 1896 års utgång.
Balansen af skiftesmål samt civila och kriminella besvärsmål hade
under några år efter 1897 väsentligen minskats. Äfven denna minskning
hade emellertid visat sig vara af öfvergående natur, och under de sista
åren hade balansen visat tendens att stiga till samma siffra som vid 1896
års utgång. Balansen af dessa mål utgjorde nämligen:
vid 1896 års slut.................................... 735
» 1897 » » 505
» 1898 » » 451
» 1899 '> » 364
» 1900 » » 397
» 1901 » » 417
» 1902 » » 573
» 1903 » » 644
I fråga om växlingarna i antalet till högsta domstolen inkomna samt
där afgjorda och balanserade mål och ärenden från och med år 1861, då
högsta domstolen började arbeta på två afdelningar, hänförde^sig'departe¬
mentschefen till en inom justitiedepartementet uppgjord tabell, som finnes
bifogad Kungl. Maj:ts förevarande proposition och till hvilken utskottet
tillåter sig hänvisa.
Med anledning af den inträdda ökningen i balansen hade departe¬
mentschefen anmodat högsta domstolens ledamöter att afgifva yttrande,
6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
huruvida de ansåge erforderligt, att någon åtgärd för balansens minskande
nu vidtoges och, i sådan händelse, hvilken utväg de funne för ändamålet
lämpligast.
Sedan departementschefen anmält, att sådant yttrande inkommit, samt
redogjort för innehållet i nämnda yttrande, hvithet finnes bilagdt den
kungl. propositionen och hvartill utskottet äfven tillåter sig hänvisa, an¬
förde departementschefen följande:
»Såsom framgår af det afgifna yttrandet, hafva inom högsta dom¬
stolen föreslagits två slags åtgärder för möjliggörande af ökad skyndsamhet
i målens afgörande, nämligen dels provisoriska anordningar för afarbetande
af den nu befintliga balansen och dels åtskilliga lagändringar till före¬
byggande för framtiden af ny balans. I afseende å dessa senare torde
utan vidare vara uppenbart, att de äro allt för omfattande för att förslag
därom nu omedelbart skall kunna framläggas. I alla händelser måste
alltid en jämförelsevis lång tid förflyta, innan det skall blifva möjligt att
slutligt pröfva och afgöra alla dessa frågor, ty vissa af dem förutsätta
ändring af grundlag och andra torde äfven böra lösas i samband med
ifrågasatt inrättande af en administrativ högsta domstol, hvilken fråga
ännu är under utredning. Dock behöfver det väl knappast sägas, att jag
ofördröjligen skall taga under ompröfning, hvilka åtgärder böra till lindring
af högsta domstolens arbetsbörda vidtagas, samt låta utarbeta de lagförslag,
som häraf föranledas.
Emellertid hafva högsta domstolens samtliga ledamöter, med undan¬
tag af två, ansett att, förutom åtgärder för minskning af högsta dom¬
stolens arbetsbörda, särskilda anordningar böra vidtagas för att balansen
må kunna nedbringas till sådan omfattning, som kan öfverensstämma med
den rättssökande allmänhetens befogade anspråk på snabb rättsskipning.
Uppenbart synes mig vara, att äfven mycket verksamma lagändringar i
syfte att lindra högsta domstolens arbetsbörda, om och när de blifva
antagna, icke kunna så minska denna börda, att den nuvarande stora
balansen skall inom rimlig tid vara afarbetad, helst om ytterligare ökning
i balansen skett, inuan lagändringarna kommit till stånd. Det torde
därför under alla förhållanden vara synnerligen nödigt att med det snaraste
vidtaga åtgärder, åsyftande att förstärka högsta domstolens arbetskrafter,
men dessa åtgärder böra, såsom inom högsta domstolen uttalats, endast
vara provisoriska. Hufvudsyftet måste vara att för framtiden på verk¬
samt sätt minska högsta domstolens arbetsbörda.
För vinnandet af omförmälda tillfälliga förstärkning hafva inom högsta
7
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
domstolen föreslagits två olika utvägar. Den ena af dessa afser att öka
justitierådens antal med tre, dock att, sedan den för balansens afarbetande
beräknade tiden förflutit, ledamöternas antal skulle, därigenom att upp¬
kommande ledigbeter ej fylldes, åter nedbringas till det nuvarande eller
aderton. Den andra utvägen åsyftar att för viss tid förordna sex extra
ordinarie bisittare i högsta domstolen.
Det senare förslaget medför den af allmänna meningen inom högsta
domstolen erkända fördel, att arbete på afdelning, bestående af fem
ledamöter, ej behöfver ifrågakomma; i detta hänseende äger det före¬
träde framför såväl det förra förslaget som den hittills i senare tid under
viss del af året följda ordningen. Ett förslag att anordna extra bisittare
i högsta domstolen torde dock möta starkt motstånd. Uppfattningen
därom, att domsrättens utöfning i högsta instans ej bör uppdragas åt
andra än ordinarie ledamöter i denna instans, lärer här i landet vara
så stadgad, att hvarken de skäl, som tala mot tillsättandet af tre nya
justitierådsämbeten, eller exemplen från utlandet torde på denna upp¬
fattning öfva någon större inverkan. Härtill kommer, att eu tillfällig
anordning med extra ordinarie bisittare förutsätter ändring af grundlag
och att vid sådant förhållande den såsom brådskande ansedda förstärk¬
ningen icke skulle kunna vinnas förr än under senare delen af år 1906.
Det bör ej heller förbises, att en anordning med sex bisittare skulle med¬
föra svårighet att till så stort antal, som häraf skulle påkallas, på en
gång erhålla fullt lämpliga föredragande.
Förslaget att tillsätta tre nya justitieråd kan icke, såsom redan är
antydt, bereda möjlighet att så sammansätta tre afdelningar af högsta
domstolen, att sju ledamöter komme att arbeta på hvarje afdelning, utan
den ena afdelningen måste blifva sammansatt af allenast fem ledamöter.
Från rättssäkerhetens synpunkt är detta otvifvelaktigt mindre tillfreds¬
ställande, för så vidt det må antagas, att ett större antal domare innebär
eu trygghet för rättsanspråkens allsidigare belysning, men af skäl, som
längre fram skola närmare angifvas, torde en anordning med fem leda¬
möter på den ena afdelningen kunna ske utan någon större olägenhet i
nu anmärkta hänseende. I och för sig bör visserligen en ökning af det
nuvarande antalet justitieråd möta mycket stora betänkligheter, men om,
såsom inom högsta domstolen föreslagits, ökningen ej göres ständig utan
kommer att afse blott en kortare tid, torde ifrågavarande betänkligheter
finnas vara icke alltför tungt vägande. Det skäl, som mot den ifråga¬
satta ökningen af antalet justitieråd anförts därom, att, sedan balansen
8
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
nedbringats till det normala måttet, justitierådens antal länge kunde
komma att kvarstå oförändradt, torde i verkligheten icke komma att
blifva af någon större betydelse. Jag anser således, att det af flertalet
ledamöter inom högsta domstolen väckta förslag om tillsättande af tre
nya justitieråd är att föredraga framför utvägen att förordna extra bi¬
sittare, och jag ser icke någon annan utväg, som bättre löser den nu
föreliggande frågan.
Arbetet inom högsta domstolen å de olika sessionsrummen är nu så
ordnadt, att en afdelning tjänstgör hela året med undantag af tre veckor
vid jul och två veckor vid påsk, under hvilka veckor föredragning af mål
rörande häktade dock förekommer; eu annan afdelning tjänstgör under
29 veckor och en tredje afdelning under 6 veckor om året. Denna
ordning har varit tillämpad alltsedan år 1897. Enligt hvad i högsta
domstolen beräknats, skall en ökning af justitierådens antal med tre med¬
föra ett tillskott i arbetstid af 19 sessionsveckor. Härvid har förutsatts,
att en afdelning, såsom hittills, tjänstgör under 47 veckor, en annan af¬
delning under 29 veckor och en tredje afdelning under 25 veckor om
året, samt att den af de tre afdelningarna, som tjänstgör 29 veckor,
sammansättes af fem ledamöter, under det att å hvardera af de båda
andra sju ledamöter blifva tjänstgöringsskyldiga. Härigenom skulle för
hvarje justitieråd en ökning i arbetstiden å sessionsrummet inträda, men
denna ökning blefve dock helt obetydlig. Huru under dessa förutsätt¬
ningar tjänstgöringen under olika tider af året må ordnas för att hvarje
ledamots behof af befrielse från tjänstgöring å sessionsrummet för besörjande
af honom åliggande granskning af cirkulerande mål samt lagförslag skall
blifva tillgodosedt, torde ej behöfva i lagen utsägas utan kunna öfver-
lämnas åt högsta domstolens eget bestämmande.
Medlet att förekomma oegentligheten och olägenheten däraf, att en
afdelning af högsta domstolen varder sammansatt af blott fem ledamöter,
består, såsom äfven inom högsta domstolen delvis blifvit antydt, i möjlig¬
heten att så långt sig göra låter förlägga till denna afdelning föredrag¬
ningen af ansökningar och vissa slag af besvärsmål, som kunna anses
vara af mindre betydelse, äfvensom af lagförslag. Genom denna anordning,
som, hvad angår ansökningar och nu afsedda besvärsmål, kan beredas
genom ändring af instruktionen för nedre justitierevisionen, undvikes den
oegentlighet, som nu äger rum, att sådana mindre viktiga ärenden före¬
dragas å afdelning, bestående af sju ledamöter, Den föredragning af
revisionssaker och besvärsmål af andra slag, än de förut antydda, hvilken
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o t). i)
å fem-mans afdelningen kan medhinnas, torde icke komma att blifva af
väsentligt större omfattning, än som nu å två afdelningar under sex veckol¬
ön året äger rum.
Medeltalet af de under femårsperioden 1899—1903 i högsta dom¬
stolen afgjorda revisionssaker, skiftesmål och besvär har utgjort 1,178.
Under samma period hafva i medeltal något mera än 9 veckor af hela
sessionstiden, 82 veckor, upptagits af lagföredragning. Fördelas medel¬
talet afgjorda mål på återstående sessionstiden, 73 veckor, erhålles för
hvarje vecka en arbetsprodukt af 16,1 mål. Enär afgjorda ansöknings-
ärenden vid beräkningen alldeles lämnats å sido, är beräkningen icke för
hög. Den årliga ökningen i arbetsprodukt kan således med tämligen stor
säkerhet beräknas till något öfver 300 mål, hvadan under loppet af tre
år balansen skulle, under förutsättning att redan under denna tid till¬
strömningen af mål till följd af vidtagna lagändringar minskats, kunna
nedbringas till en någorlunda lämplig storlek. Jag anser således en be¬
stämmelse, att ledamotsantalet i högsta domstolen skall uppgå till 21, ej
behöfva afse längre tid än tre år.
När efter 1908 års utgång justitierådens antal nedgått till 20 eller
19, lärer den förut följda ordningen med två sju-mans afdelningar och
blott en fem-mans afdelning knappast kunna tillämpas. Yid sådant för¬
hållande torde, när högsta domstolen skall arbeta på tre afdelningar, den
ordning, som nu nödvändigtvis måste i dylikt fall gälla, nämligen för¬
delning på en sju-mans afdelning och två fem-mans afdelningar, åter¬
komma till användning. Hela antalet arbetsveckor varder naturligen äfven
då ökadt utöfver det nuvarande i den mån de befintliga arbetskrafterna
det tillåta, och denna ökning kan vinnas genom längre arbete antingen
på två eller på tre afdelningar.
Enär justitierådens hufvudsakliga ferieledighet bör infalla under
sommarmånaderna samt högsta domstolen redan enligt nuvarande ordning
arbetar på tre afdelningar under tre veckor i oktober, torde den nya
lagen ej böra träda i tillämpning förr än den 1 november 1905.»
1 sammanhang med den kuugl. propositionen har sammansatta stats-
ocli lagutskottet till behandling förehaft två inom Andra ICammaren väckta
motioner, den ena af herr C. A. Lindhagen, n:o 205, däri yrkas, att
Eiksdagen icke måtte bifalla det framlagda förslaget till lag om högsta
Bill. till Bilcsd. Prof. 1.005. 4 Sami. 2 Af it. 7 Häft. 2
10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
domstolens arbete på afdelningar, och den andra af herrar G. A. Åhlstrand
och S. O. Nyländer, n:o 227, däri hemställes, att berörda förslag och de
i anledning däraf ifrågasatta anslagen till nya ämbets- och tjänstemän
icke måtte nu vinna Riksdagens bifall.
Till stöd för det i motionen n:o 205 gjorda afslagsyrkandet har
motionären herr Lindhagen åberopat innehållet i en af honom samtidigt
väckt motion, n:o 204, hvari föreslagits ändring i vissa paragrafer af
regeringsformen och riksdagsordningen i syfte att vid tillfälligt behof af
förstärkning i högsta domstolens arbetskrafter må kunna för viss tid utses
tillförordnade ledamöter af domstolen.
Sistberörda motion, n:o 204, som hänvisades till behandling af konsti¬
tutionsutskottet och af detta i hufvudsak tillstyrktes, har redan varit före¬
mål för slutlig behandling af Riksdagen, hvarvid hvarken motionen eller
konstitutionsutskottets hemställan blef af någondera kammaren bifallen.
Efter detta Riksdagens beslut väcktes motionen n:o 227, däri herrar
Åhlstrand och Nyländer till stod för sin ofvanberörda hemställan anfört
följande:
»Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t begärt anslag till tre
nya justitierådsämbeten samt till den i anledning häraf påkallade förstärk¬
ning i justitierevisionens arbetskrafter. I propositionen n:o 14 har i sam¬
manhang därmed framlagts förslag till ny lag rörande högsta domstolens
arbete på afdelningar.
Denna anordning skall dock endast blifva provisorisk och afse att
åstadkomma afarbetandet af den nuvarande balansen till 1908 års slut,
hvarefter antalet justitieråd minskas till det nuvarande i män af uppkomna
ledigheter inom domstolen. Under tiden skola vidtagas åtgärder för att
lindra domstolens arbetsbörda i allmänhet och således på ett permanent
sätt förekomma balanser. De åtgärder, som enligt propositionen skulle i
sådant afseende vara att förvänta, vore inskränkningar dels i domstolens
uppgift att afgifva yttrande öfver lagförslag och dels i rätten för parter
att fullfölja talan till domstolen. Däremot tager propositionen afsteg från
tanken på eu permanent tillökning af domstolens arbetskrafter, enär en
sådan ökning förmäles möta mycket stora betänkligheter. Ett inom Riks¬
dagen väckt förslag att, genom ändring i grundlagen, bereda möjlighet
att för tillfälliga behof förordna bisittare i domstolen blef nyligen af Riks¬
dagen afslaget.
Det är klart, att med det ifrågasatta provisoriet måste följa åtskilliga
olägenheter under den tid, som åtgår till de tre justitierådsernbetenas af-
11
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
skrifning, hvilken man helst önskar måtte kunna ske genast efter 1908
års utgång, men som med visshet ej kan genomföras annat än successivt
under en kanske ganska lång tid.
Bortses emellertid härifrån, blir första frågan den, om verkligen,
såsom saken af Kungl. Maj: t framställes, någon visshet föreligger, att
balansen skall vid 1908 års utgång vara nedbragt till en »någorlunda
lämplig storlek».
Det bör då först erinras, att under närmaste åren väntas eu särdeles
stor lagföredragning i domstolen. Man behöfver därvid endast nämna de
nyligen utkomna lagförslagen från lagberedningen och norrlandskommittén
och det nu väntade förslaget från krigslagskommittén. Det kan då mycket
lätt inträffa, att de nya ämbetena icke räcka till mer än att på sin höjd
förhindra balansens ytterligare ökning. Någon inskränkning i lagföre¬
dragningen kan nämligen ej genomföras under provisoriet, enär härtill
erfordras ändring i grundlag, som ej kan definitivt beslutas förrän 1909.
- Man vet ju icke heller, i hvad mån Riksdagen öfver hufvud taget är
villig att vara med om eu dylik inskränkning.
I propositionen har man ej tagit dessa extra ordinära förhållanden
med i beräkningen, men däremot framhållit, att den utlofvade afarbet-
ningen af balansen på tre år, äfven med antagandet af normala förhål¬
landen, »förutsätter», att tillströmningen af mål redan under denna tid
minskas till följd af vidtagna lagändringar. Och under debatten om för¬
slaget rörande tillförordnade ledamöter i domstolen framhöll justitie¬
ministern, att förslag därom vore att förvänta redan vid nästa års riksdag.
De lagändringar, som under kommande tre år äro möjliga att bringa
till verkställighet, kunna emellertid endast afse ändringar i allmän lag
och således för nuvarande ändamål endast omfatta begränsning i rätten att
fullfölja talan i högsta instans. Hvilka beslut Riksdagen kan komma att
fatta i denna fråga är emellertid också ganska ovisst och några beräk¬
ningar om dylika besluts verkningar på balansens minskning följaktligen
omöjliga.
Ställningen är således den, att Kungl. Maj ds förslag bygger på för¬
utsättningen, att Riksdagen är med på hvad Kungl. Maj:t nästa år före¬
lägger Riksdagen och att förslagets löften endast med eu sådan förut¬
sättning möjligen kunna gå i uppfyllelse. Antager Riksdagen icke alls
eller endast i otillräcklig mån, hvad sålunda må föreläggas Riksdagen
nästa år, så kommer det antagligen att framhållas såsom Riksdagens fel,
att hvad som åtgjordes i år icke leder till det utlofvade resultatet.
12
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
Det synes sålunda uppenbart, att man icke är i tillfälle att nu öfver¬
skåda saken. Nästa år däremot, då Riksdagen har att emotse utredning
och förslag om lagändringar för denna viktiga angelägenhets ordnande,
blifva både Kungl. Maj:t och Riksdagen bättre i tillfälle att jämväl be¬
döma, hvilken förstärkning i domstolens arbetskrafter erfordras och sättet
hvarpå dessa skola tillgodogöras. Det är sålunda endast ett uppskof, som
erfordras. Visserligen hade det varit önskligt, att, såsom Kungl. Maj:t
ifrågasatt, en förstärkning af arbetskrafterna kunde redan från den 1 näst¬
kommande november komma till stånd. Men ännu viktigare är att er¬
hålla nödiga utgångspunkter för frågans bedömande. Ett anstånd till
nästa år kan ej heller betyda så mycket, då ju stor balans af mål vid
många tillfällen under långa perioder förefunnits i domstolen. Det af
konstitutionsutskottet tillstyrkta förslaget om tillförordnade ledamöter i
domstolen förutsatte också ett uppskof till nästa år, hvilket jämväl många
ledamöter i domstolen föredragit framför frågans afgörande i år, på sätt
Kungl Maj:t föreslagit.
Sedan högsta domstolen under eu lång följd af år utgjorts af sexton
justitieråd osh därunder arbetat på två afdelningar, vidtogos år 1897 för¬
ändringar i högsta domstolens sammansättning och arbetssätt i syfte att
nedbringa den stora balans af mål och ärenden, som under de föregående
åren efter hand uppstått, och för att för framtiden förebygga uppkomsten
af vidare sådan balans. Efter det 17 § regeringsformen ändrats därhän,
att antalet ledamöter i högsta domstolen skulle kunna få uppgå till 21,
föreskrefs i lagen angående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar,
som utfärdades den 26 mars 1897, att högsta domstolen skulle utgöras
af aderton justitieråd och i regel arbeta på två afdelningar, men att, därest
med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende mål och
ärenden sådant funnes nödigt, domstolen under en tid af sex veckor borde
arbeta på tre afdelningar. Den af chefen för justitiedepartementet nu
framlagda utredningen visar emellertid, att syftet att på ett varaktigt sätt
nedbringa högsta domstolens arbetsbalans icke ernåtts genom de vidtagna
förändringarna, och att antalet af de mål och ärenden, som i högsta dom¬
stolen vänta på afgörande, numera åter nått en höjd, som ej kan anses
förenlig med den rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb
rättsskipning.
13
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o !>.
Till förekommande för framtiden af en växande arbetsbalans hos
högsta domstolen har därför i enlighet med inom domstolen uttalade
åsikter af departementschefen ifrågasatts, att efter hand lagändringar
böra vidtagas, som kunde på ett verksamt sätt inskränka högsta dom¬
stolens arbetsområde eller minska tillströmningen af mål till domstolen.
Den nuvarande balansen har emellertid ansetts alltför stor för att
medgifva afvaktande! af resultatet af den utredning, som måste föregå
vidtagandet af berörda förändringar, hvarför i förevarande kungl. propo¬
sition föreslagits åtgärder i syfte att under den närmaste framtiden möj¬
liggöra nedbringandet af den nu befintliga balansen till rimliga propor¬
tioner; och har i propositionen upptagits den af högsta domstolens flesta
ledamöter i sådant hänseende förordade utvägen att för de närmaste åren
tillfälligt förstärka domstolens ordinarie ledamöter till det antal, som § 17
regeringsformen medgifver, eller tjuguen. Enligt förslaget skola sålunda
ytterligare tre justitierådsämbeten med ordinarie innehafvare besättas, så
att domstolen, medan den tillfälliga förstärkningen varar, må kunna under
större delen af året arbeta på tre afdelningar.
Enligt utskottets uppfattning är behofvet af en snar minskning af
den nu hos högsta domstolen förefintliga och under närvarande förhål¬
landen för hvarje år sig ökande arbetsbalansen synnerligen trängande,
och anser utskottet i likhet med Kungl. Maj:t, att skyndsamma anord¬
ningar i berörda syfte med nödvändighet erfordras, oberoende af de åt¬
gärder, som torde böra sedermera vidtagas för att på ett varaktigt och
verksamt sätt kunna minska högsta domstolens arbetsbörda. Sedan för¬
slaget om anställande af särskilda tillförordnade ledamöter i högsta dom¬
stolen, som af ett mindretal bland justitieråden anvisats såsom en utväg
att nedbringa den nuvarande arbetsbalansen och genom herr Lindhagens
ofvan omförmälda motion bragts under Riksdagens ompröfning, icke vunnit
Riksdagens bifall, torde något lämpligare sätt för frågans lösning ej stå
till buds än den af Kungl. Maj:t föreslagna anordningen med tre nya
justitieråd, hvilkas platser efter viss tids förlopp icke vidare skola be¬
sättas.
Såsom hufvudsakligt motiv för att det kungl. förslaget icke nu skulle
af Riksdagen bifallas hafva motionärerna herrar Ahlstrand och Nyländer
åberopat, att Riksdagen för närvarande icke skulle vara i tillfälle att
öfverskåda verkningarna af förslagets genomförande, och hafva de i sådant
hänseende särskild! framhållit, dels att under den tid, då den ifrågasatta
afarbetningen af balansen skulle försiggå, en särdeles stor och betungande
14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
lagföredragning i högsta domstolen vore att förvänta, dels ock att under
de närmaste åren och möjligen redan vid nästa riksdag förslag om sär¬
skilda anordningar till förebyggande för framtiden af ny balans hos högsta
domstolen kom me att Riksdagen föreläggas. Om Riksdagen nu antoge
den kungl. propositionen, hafva motionärerna ansett, att Riksdagen skulle
i viss mån binda sig i fråga om antagandet af de blifvande lagförslagen.
Denna åsikt synes utskottet ej hafva fog för sig. I stället för att
äfventyra Riksdagens pröfningsrätt beträffande de väntade lagförslagen,
torde tvärtom ett bifall till den kungl. propositionen medföra det gagn,
att Riksdagen, fri från trycket af de nuvarande missförhållandena, kan
underkasta de blifvande lagförslagen den sorgfälliga pröfning, som synes
betingad af de ifrågasatta förändringarnas i flere hänseenden stora be¬
tydelse. Likaså torde den omständigheten, att högsta domstolens tid
och arbetskrafter under den närmaste framtiden väntas komma att i
högre grad än eljest tagas i anspråk för granskning af lagförslag, tvärt¬
emot hvad motionärerna ansett, utgöra ett ytterligare skäl för den före¬
slagna förstärkningen af domstolen, äfven om under sådana förhållanden
det därmed afsedda syftet icke skulle vinnas i den utsträckning, som i
förslaget förutsatts. Utskottet kan sålunda icke dela motionärerna herrar
Ahlstrands och Nyländers åsikt om lämpligheten att till en kommande
riksdag undanskjuta pröfningen af nu förevarande fråga.
I den kungl. propositionen, hvari föreslagits, att efter 1898 års ut¬
gång antalet justitieråd, i den mån sådant i följd af inträffade ledigheter
kan ske, skall nedbringas till det nuvarande antalet eller aderton, bär
ökningen af ledamotsantalet uttryckligen framhållits såsom en nödfalls¬
utväg och dess provisoriska karaktär särskild! betonats. Då utskottet
sålunda utgår från den förutsättningen, att denna ökning kommer att blifva
af mera tillfällig natur, finner utskottet den omständigheten, att med för¬
slagets genomförande domstolen under ifrågavarande tid i större utsträck¬
ning, än som nu sker, måste arbeta på afdelningar, hvilka icke alla bestå
af sju ledamöter, icke utgöra tillräckligt vägande skäl för att afstyrka
bifall till förslaget, och detta så mycket mindre som i den kungl. pro¬
positionen framhållits lämpligheten af att så långt sig göra låter till fem-
mansafdelning förlägga föredragningen af ansökningar och vissa slag af
besvärsmål, som kuude anses vara af mindre betydelse, äfvensom af lag¬
förslag.
Utom den föreslagna lagen angående Kungl. Maj:ts högsta domstols
tjänstgöring på afdelningar har äfven framlagts förslag till eu häraf för¬
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande. N:o 9. 15
anledd ny stadga angående måls handläggning i vissa fall af Ivungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfäldt.
Mot alfattningen af dessa förslag har utskottet icke funnit något att
erinra; och får utskottet på grund af det anförda alltså hemställa,
att Riksdagen, med utslag å herr Lindhagens mo¬
tion n:o 205 äfvensom herrar Ahlstrands och Nylän¬
ders motion, i hvad densamma rör nu ifrågavarande
proposition, måtte antaga de i propositionen framlagda
förslag dels till lag angående Kung!. Maj:ts högsta
domstols tjänstgöring på afdelningar, dels ock till stadga
angående måls handläggning i vissa fall af Ivungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfäldt.
2:o.
I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har Ivungl. Maj:t under riksstatens andra
liufvudtitel i punkten 2 föreslagit Riksdagen:
att höja anslaget till högsta domstolen, nu upptaget till 1.82,700
kronor, med löner till tre justitieråd, tillhopa 30,000 kronor, hvadan an¬
slaget skulle i 1906 års riksstat uppföras med 212,700 kronor;
och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda villkor, som
vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen blifvitbestämdt.
Angående denna anslagspost har föredragande departementschefen uti
det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll, under hänvisande
till här ofvan omförmälda förslag till lag angående Ivungl. Maj:ts högsta
domstols tjänstgöring på afdelningar, erinrat, hurusom enligt berörda förslag
antalet justitieråd skulle ökas från 18 till 21, samt vidare anfört: De på
grund häraf erforderliga tre nya justitieråden borde tydligen åtnjuta ena¬
handa löneförmåner, som enligt gällande stat äro förenade med nuvarande
justitierådsämbeten. Ehuru den ifrågavarande förstärkningen af högsta
16 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 9.
domstolens arbetskrafter enligt lagförslaget endast skulle fortvara till ut¬
gången af år 1908, hvarefter antalet justitieråd, i den mån sådant i följd
af inträffade ledigheter kunde ske, skulle nedbringas till 18, torde i allt
fall de nya justitierådslönerna böra uppföras å ordinarie stat. Den nya
lagen vore afsedd att träda i kraft redan den 1 november innevarande år,
men den för årets två sista månader erforderliga aflöningen torde kunna
bestridas af hufvudtitelns allmänna besparingar.
Utskottet, som tillstyrkt bifall till ofvan omförmälda lagförförslag,
hemställer,
att, under förutsättning af Riksdagens bifall till
utskottets hemställan under punkt l:o här ofvan, Riks¬
dagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt
med afslag å herrar Ahlstrands och Nyländers motion
i denna del, måtte höja anslaget till högsta domstolen,
nu upptaget till 182,700 kronor, med löner till tre justitie¬
råd, tillhopa 30,000 kronor, hvadan anslaget skall i
1906 års riksstat uppföras med 212,700 kronor;
och för åtnjutande af sagda aflöningar stadga ena¬
handa villkor, som vid fastställandet af nu gällande
lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt.
3:o.
Under statsverkspropositionens andra kufvudtitel har Kungl. Maj:t
vidare i punkten 10 föreslagit Riksdagen:
att till aflönande af dels tre tillförordnade revisionssekreterare och
dels sex amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgö¬
ringsskyldighet såsom protokollssekreterare, på extra stat för år 1906 an¬
visa ett belopp af 28,500 kronor.
17
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
Till stöd härför har departementschefen anfört:
Därest den föreslagna ökningen af antalet justitieråd genomföres;
blefve häraf en följd, att äfven nedre justitierevisionens arbetskrafter måste
förstärkas. Då emellertid afsikten vore att efter någon tid åter nedbringa
antalet justitieråd till det nuvarande och behofvet af ökade arbetskrafter
i nedre revisionen således endast skulle blifva öfvergående, torde de där¬
för erforderliga medlen böra uppföras å extra stat och följaktligen däraf
icke påkallas någon ändring i verkets ordinarie stat. i
A nedre revisionens stat funnes nu uppförda 8 ordinarie och 5 kon-
stituerade revisionssekreterare. Då det emellertid visat sig omöjligt för
dessa att uppehålla all föredragning i högsta domstolen, hade sedan
flera år tillbaka dessutom en extra revisionssekreterare varit förordnad.
Antalet föredragningsveckor i högsta domstolen utgjorde enligt nuvarande
ordning 82 om året; och kcmme således på enhvar af de 14 revisions-
sekreterarne i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt det
nya förslaget till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle, under den
tid justitieråden skola utgöra 21, antalet föredragningsveckor ökas med
19 om året; och komme således att erfordras minst tre nya revisions¬
sekreterare. Möjligen komme detta antal att visa sig icke vara fullt till¬
räckligt, men i sådan händelse torde ej erfordras annan åtgärd, än att
ytterligare en extra revisionssekreterare förordnas för vissa tider af året,
då sådant kunde finnas nödigt. Att nu begära anslag till aflöning åt
mera än tre tillförordnade revisionssekreterare, syntes därför icke höra
ifrågakomma. ,
Dessa revisionssekreterare borde åtnjuta enahanda löneförmåner sorti
konstituerade revisionssekreterare, för hvilka afiöningen i nu gällande stat
vore upptagen till 5,800 kronor. Att sätta afiöningen lägre torde icke
vara tillrådligt. De, hvilka erhålla uppdrag att tjänstgöra såsom revisions¬
sekreterare, vore i regel assessorer i hofrätt. Afiöningen för en assessor
är 5,300 kronor och höjes efter 5 år till 5,800 kronor. Vanligen er¬
fordras en ganska långvarig tjänstgöring såsom revisionssekreterare innan
konstitutorial å sådan befattning erhålles. För den närmaste framtiden
syntes denna tjänstgöringstid komma att uppgå till omkring tre år. Under
denna tid uppburo den såsom revisionssekreterare tjänstgörande för sin
betungande tjänst icke högre aflöningsförmåner än han ägt åtnjuta såsom
assessor. Därtill komme att för dem, som icke tillhöra Svea hofrätt, ett
förordnande att tjänstgöra såsom revisionssekreterare medför icke obetyd¬
liga direkta utgifter, för hvilka statsverket icke lämnar någon ersättning.
JBih. till Piksd. Prof. 1905. é Sami. 2 Afd. 7 Raft. 3
48 Sammansatta Stats- och Lagutslcoilets Utlåtande N:o 9.
Yid sådant förhållande vore det klart, att ett revisionssekreterareförord¬
nande för mången tedde sig föga lockande och stundom af ekonomiska skäl
icke kunde mottagas. Också hade det under de senare åren ganska ofta
inträffat, att hofrättsledamöter vägrat att mottaga erbjudna revisionssekre¬
terareförordnanden. Därest nu ytterligare kom me att finnas tre tillförord¬
nade revisionssekreterare med samma aflöning som assessorer i lägsta löne¬
graden, skulle däraf blifva följden, att den redan nu oskäligt långa tid,
hvarunder den, som erhållit förordnande såsom revisionssekreterare, nöd¬
gades tjänstgöra i sådan egenskap utan att erhålla någon ökning i sina
löneinkomster, komme att än vidare utsträckas. I sådan händelse kunde
det lätt inträffa, att det komme att möta allvarliga svårigheter att erhålla
dugliga och tillräckligt förfarna personer för den viktiga och kräfvande
revisionssekreterare tjänstgöringen.
För de nya revisionssekreterarne erfordrades vid tjänstgöringen ena¬
handa biträde, som nuvarande revisionssekreterare hafva, eller för en¬
hvar af dem eu person, som bestrider protokollssekreterares tjänstgöring,
och en amanuens. Hvad protokollssekreterare tjänstgöringen anginge torde
denna, i likhet med hvad som äger rum vid de två år 1897 inrättade
rotlarne, kunna fullgöras af amanuenser, som erhålla förordnande att tjänst¬
göra såsom protokollssekreterare.
I fråga om aflöningen till dessa amanuenser har departementschefen
hänvisat till hvad han under punkt 3 i Andra hufvudtiteln yttrat an¬
gående aflöningen till de två amanuenser, hvilka för närvarande å nyss¬
nämnda två år 1897 inrättade rotlar bestrida protokollssekreteraretjänst.
/Enligt samma års Kiksdags beslut anslogs till enhvar af sistberörda två
amanuenser 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200 kronor
såsom renskrifningspenningar.
Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen, yttrar departe¬
mentschefen, visade sig genast och gång efter annan hade klagomål där-
öfver försports såväl från do två amanuenser, hvilka erhållit förordnanden
att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, som ock från nedre revisionens
sida. Af de båda amanuenserna hade i sådant afseende anförts, bland
annat, att, då deras utgifter för utskrift af expeditioner med mera visat
sig öfverskrida de anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100
kronor om året, den aflöning de åtnjöte såsom tillförordnade protokolls¬
sekreterare i verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor,
ett belopp, som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde
anses stå i skäligt förhållande till det arbete, som de meddelade förord¬
19
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
nandena kräfde. Därjämte kade de erinrat, att någon utsikt till befordran
till ordinarie protokollssekreterarebefattniugar på grund af uppnådd pem
sionsålder hos förutvarande protokollssekreterare icke förefunoes förr än
efter lång tid. Nedre revisionen hade framhållit, att, då den anslagna
aflöningeu vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven de anspråkslösaste
lefnadsbehof och det vid sådant förhållande icke billigtvis kunde förvägras
innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för sin utkomst ägna sig
åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden häraf hade blifvit, att de
revisionssekreterare, å hvilkas rotlar protokollssekreteraretjäusfgöringen
uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne, icke kunde af
dem utkräfva samma arbetsmängd, som af ordinarie protokollssekreterare
presterades.
I statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag föreslogs, att aflönin-
gen för ifrågavarande, såsom protokollssekreterare tjänstgörande amanuenser
måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar, däraf arfvode 1,500 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och renskrifuiugspenningar 300 kronor.
Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen bifallen.
Äfven efter 1902 hade klagomål i ofvan angifna hänseenden alltjämt
framkommit; och då dessa klagomål syntes befogade, hade departements¬
chefen ansett sig icke kunna underlåta att åter väcka på tal frågan om
löneförbättring för de omförmälda amanuenserna. Att den nu utgående
aflöningen vore otillräcklig, syntes ligga i öppen dag. Om ock proto-
kollssekreterarebefattningarne icke vore att hänföra till de mera ansträn¬
gande tjänsterna, kunde dock ingen, som hade någon kunskap om för¬
hållandena, påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af eu protokollssekre¬
terare, skäligen kundo anses vara ersatt med eu aflöning, ej uppgående
till 1,200 kronor. Att den otillräckliga aflöningen, på sätt nedre revi¬
sionen framhållit, medförde menliga följder för arbetet, vore helt naturligt.
Departementschefen hade sålunda funnit det nödigt föreslå eu höjning
i aflöningen för nämnda två tjänstemän och har i sådant hänseende för
enhvar af dera begärts ett arfvode af 1,200 kronor utöfver tjänstgörings-
penningarne samt en ökning af renskrifningspenningarne till 300 kronor.
Af samma anledning har departementschefen ansett, att enhvar af
de tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet som protokollsekreterare,
om hvilka nu är fråga, bör åtnjuta 1,200 i arfvode, 1,200 kronor i tjänst¬
göringspenningar och 300 kronor i renskrifningspenningar. Till de öfriga
tre amanuenserna åter, som genom den nu föreslagna ökningen af revi-
sionssekreterarnes antal skulle erfordras, har ansetts böra utgå samma
20
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
arfvode, som i stat är bestämdt för amanuenser i nedre revisionen med
vanlig tjänstgöringsskyldighet, eller 1,000 kronor för hvar.
För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter skulle
alltså erfordras följande belopp:
Tjänst- Kenskiif-
|
|
Aifvoden.
|
görings-
|
nings-
|
Summa,
|
|
|
|
penningar.
|
penningar.
|
|
1
|
tillförordnad revisionssekreterare......
|
3,800
|
2,000
|
—-
|
5,800
|
•2
|
tillförordnade d:o ......
|
7,600
|
4,000
|
—
|
11,600
|
i
|
amanuens med tjänstgöringskyldighet
|
|
|
|
|
|
såsom protokollssekreterare .........
|
1,200
|
1,200
|
300
|
2,700
|
2
|
amanuenser med enahanda tjänst-
|
|
|
|
|
|
göringsskyldighet.....................
|
2,400
|
2,400
|
600
|
5,400
|
3
|
amanuenser, 1,000 kronor hvardera
|
3,000
|
—
|
—
|
3,000
|
|
|
|
Summa
|
kronor
|
28,500.
|
Därest den nya lagen om högsta domstolens tjänstgöring, såsom lag¬
förslaget innehåller, kommer att träda i kraft den 1 nästkommande novem¬
ber, erfordras redan under innevarande år medel till aflönande af nu
nämnda tjänstemän, men det härför nödiga beloppet har ansetts kunna
gäldas af hufvudtitelns allmänna besparingar.
Utskottet finner det vara uppenbart, att, därest den af Kungi. Maj:t
föreslagna lagen angående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningav
varder af Riksdagen bifallen och i följd däraf justitierådens antal ökas
med tre, en ökning af nedre revisionens arbetskrafter äfven blifver er¬
forderlig, och är utskottet ense med Kungl. Maj:t därom att, såvida den
ifrågasatta ökningen af justitierådens antal skall hafva den därmed åsyf¬
tade verkan, antalet tillförordnade nya revisionssekreterare bör utgöra tre,
hvarjämte utskottet ej vill motsätta sig, att antalet 'amanuenser, som skola
biträda dem, bestämmes till sex, däraf tre med skyldighet att bestrida
protokollssekreteraretj änst.
21
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
Mot den föreslagna aflöningen till de nya revisionssekreterarne har
utskottet icke heller funnit något att erinra.
Beträffande åter aflöningen till de föreslagna nya amanuenserna
kan utskottet icke tillstyrka ICungl. Maj:ts förslag oförändradt. Enligt
utskottets uppfattning kan den protokollssekreteraretjänstgöring, som
kommer att åligga tre af ifrågavarande amanuenser, icke anses för
närvarande vara af den ansträngande och trägna art, att den¬
samma bör kunna betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningen.
"Utskottet har också genom inhämtande af uppgifter från justitiedeparte¬
mentet erhållit upplysning om, att de två förut omförmälda amanuenser,
hvilka för närvarande bestrida protokollssekreteraretjänst, tillika innehafva
ordinarie befattningar i andra verk. Under sådana förhållanden synes
utskottet en jämkning böra ske i den föreslagna aflöningen till nu
ifrågavarande amanuenser, som skola tjänstgöra såsom protokollssekreterare.
Mot det föreslagna beloppet 300 kronor såsom renskrifningspenningar har
utskottet icke funnit något att anmärka. Däremot har utskottet ansett
aflöningen i öfrigt till nämnda tre amanuenser lämpligen böra sättas till
1,500 kronor att, såsom fallet nu är med aflöningen till alla andra ama¬
nuenser inom nedre revisionen, utgå enbart såsom tjänstgöringspenningar.
De tre öfriga amanuensernas aflöning, mot hvars föreslagna belopp, 1,000
kronor, utskottet ej haft något att erinra, synes utskottet också lämpligen
böra utgå såsom tjänstgöringspenningar.
Enligt utskottets förslag skulle sålunda för den föreslagna förstärk¬
ningen af nedre revisionens arbetskrafter erfordras följande belopp:
1 tillförordnad revisionssekreterare......
2 tillförordnade d:o ......
1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet
såsom protokollssekreterare.........
2 amanuenser med enahanda tjänst¬
göringsskyldighet .....................
3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera
Arfvoden.
|
Tjänst¬
görings¬
penningar.
|
Iienskrif-
nings- Summa,
penningar.
|
3,800
|
2,000
|
5,800
|
7,600
|
4,000
|
11,600
|
—
|
1,500
|
300 1,800
|
—
|
3,000
|
600 3,600
|
—
|
3,000
|
3,000
|
|
Summa
|
kronor 25,800.
|
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft.
4
22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att, under förutsättning af Riksdagens bifall till
utskottets hemställan under punkt l:o här ofvan, Riks¬
dagen, i anledning af Kungl. Maj:ts framställning samt
med afslag å herrar Ahlstrands och Nyländers motion
i denna del, måtte besluta att till aflönande af dels tre
tillförordnade revisionssekreterare och dels sex amanuenser
i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgörings¬
skyldighet såsom protokollssekreterare, på extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 25,800 kronor.
Stockholm den 3 april 1905.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRANH.
Reservation
af herrar C. Persson, Segerdahl och J. Johanson.
Herr Bedelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ären¬
dets behandling inom utskottet.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1006.