Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
1
N:o 86.
Ank. till Biksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,30 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts 'proposition angående
flyttning af lifrustkammarens samlingar m. m.
(2:a U. A.)
Uti en till Riksdagen den 17 mars 1905 aflåten proposition (n:o 95)
liar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsproto¬
kollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
ej mindre för sin del medgifva, att aftal angående flyttning af lifrust¬
kammarens samlingar m. m. i enlighet med det i nämnda statsrådsprotokoll
intagna förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska
ö r*>
museet finge träffas, än äfven på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 4,500 kronor till bestridande af kostnader för flyttning af lifrust¬
kammarens samlingar.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departements¬
chefen yttrat följande:
»I underdånig skrifvelse den 18 juni 1904 har riksmarskalksämbetet
väckt fråga om bortflyttande af lifrustkammarens samlingar från Stockholms
slott. Riksmarskalksämbetet har därvid erinrat, hurusom Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 9 november 1883 förordna!, att de lokaler i
slottets nordöstra flygel, hvarest kungl. biblioteket och skulptursamlingen
fordom varit inrymda, skulle upplåtas åt lifrustkammaren och därmed för-
Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Af cl. 47 Häft. (N:is Sfi och 87). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
enade samlingar. I skrifvelsen anföres vidare. Ifrågavarande lokaler ut¬
gjordes af, i öfre våningen: en större sal (f. d. bibliotekssalen) med ett
utmed dess norra sida beläget galleri, äfvensom entrérum och två arbets¬
rum och i nedre våningen: en sal (f. d. skulptursalen) och ett sidogalleri
jämte två mindre rum samt omfattade i det närmaste hela nordöstra
slottsflygeln. Det vore således en ej så obetydlig del af det kung], residens¬
slottet, som därigenom blifvit undandragen Hans Maj:t Konungens per¬
sonliga disposition. Då de bostadsvåningar och andra lokaler, som funnes
inom det lcungl. slottet, redan vore för särskilda ändamål disponerade,
torde säkerligen och måhända inom en ej så aflägsen framtid behof af
ökadt utrymme därstädes komma att yppa sig. Eders Kungl. Höghets
söner hade redan inträdt i den ålder, att en mera själfständig ställning
med egen hofhållning lämpligen torde höra beredas dem; och om någon
af de unga furstarne inom den närmaste framtiden skulle förmäla sig och
bilda egen familj, framträdde oafvisligen behofvet att åt dem anordna
större och ändamålsenligare bostäder i kungl. slottet, utan att därmed
gjordes inskränkning å de våningar, som miste vara afsedda för mottagande
af det kungl. husets gäster. Riksmarskalksämbetet ansåge sig med hänsyn
till dessa förhållanden böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å nöd¬
vändigheten, att de åt lifrustkammaren upplåtna lokaler, som intoge ett
rätt betydligt utrymme inom kungl. slottet, måtte frigöras från sitt nu¬
varande ändamål och återställas till Hans Maj:t Konungens personliga
disposition.
Riksmarskalksämbetet, som hade anledning tro, att en synnerligen för¬
månlig lokal för lifrustkammarens samlingar skulle kunna erhållas i midtel-
byggnaden af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgården, hemställde
därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida ej lifrust¬
kammarens samlingar skulle kunna förflyttas från sina nuvarande lokaler
i kungl. slottet till annan lämplig plats, på det att ifrågavarande lokaler
kunde i en närmare framtid blifva fria att af Hans Maj:t Konungen efter
nådigt godtfinnande användas.
På grund af nådig remiss afgaf nationalmusei nämnd den 30 sep¬
tember 1904 underdånigt utlåtande i ärendet och öfverlämnade därvid
dels ett af föreståndaren för lifrustkammaren till nämnden afgifvet yttrande
i ämnet, dels ock en af intendenten för nordiska museet till nämnden på
begäran inlämnad promemoria angående sättet och villkoren för eventuellt
deponerande af lifrustkammarens samlingar i nordiska museet.
Under framhållande att lifrustkammaren behöfde bättre lokaler än de
nuvarande, hvilka vore för trånga och icke fullt betryggande för de till
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
3
samlingarna hörande föremålens oskadade bevarande åt framtiden, har
föreståndaren i sitt berörda yttrande därom anfört följande:
»I de nuvarande lokalerna finnes sålunda icke tillräckligt utrymme
för att utställa allt det, som kunde vara af intresse att visa allmänheten.
Magasinerade äro nästan hela samlingen af sadlar, schabrak, seldon och
hästmunderingar, samlingen af spetsar, hattar, stora delar af kostym¬
samlingen, samlingen af musikinstrument in. in., och detta fastän äfven i
belysningshänseende alldeles odugliga delar af utställningssalarna blifvit
utnyttjade. Magasineringslokalerna äro ock på ett för föremålens konser¬
vering menligt sätt öfverfyllda. Därtill äro på grund af det ständigt ökade
antalet besökande i lifrustkammaren såväl som i andra samlingar, som
framkallats af det jämsides med kulturhistoriska forskningens hastiga ut¬
veckling allt mer stegrade intresset för studier af minnen från äldre tider,
äfven själfva utställningslokalerna under fridagar så till trängsel fyllda,
att bevakningen försvåras och de besökande hindras att närmare bese de
utställda föremålen, och äfven andra mindre besökta dagar visa sig in¬
gångar, trappor och förbindelseleder mellan olika afdelningar numera all¬
deles otillräckliga. Dessutom saknas i lokalen alla bekvämligheter, ordent¬
ligt rengöringsrum, fotografiskt mörkrum, arbetsrum för forskare och hvarje
slag af undansättningsrum.
Betänkligast är emellertid nedervåningens belägenhet i slottets källar¬
våning, delvis under kringliggande mark. Utom att detta medelbart orsakar
eu äfven under den ljusare årstiden otillfredsställande belysning i denna
del af samlingen, angripes hela våningen af fukt, som under 1902 orsakade
golfvets bristning och årligen ger sig till känna därmed, att föremål afl
kläde och läder angripas af mögel. Ett under förflutna vintern gjordt
försök med starkare eldning i värmeledningen visade sig resultatlöst. —
Dock torde denna olägenhet kunnat i någon män minskas, om lifrust¬
kammaren kunnat hafva en ständigt brinnande kokseldad värmeledning.
Men då utrymme icke finnes vare sig för vaktmästare- eller eldarebostad
i lokalen, har tillstånd icke kunnat erhållas för sådan uppvärmning, utan
uppeldas samlingen nu hvarje morgon under den kallare årstiden. Den
växling i temperatur, som härmed uppkommer, har äfven i andra fall
visat sig för föremålens konservering mindre fördelaktig.
Då därtill ingen myndighet varit ålagd att besiktiga och underhålla
de nuvarande lokalerna, stå dessa nu vid eu tidpunkt, då en mycket
genomgripande reparation är oundgänglig.»
Föreståndaren har vidare anfört, bland annat, att, enligt hvad han
erfarit, nordiska museets nämnd vore villig att på vissa villkor upplåta
en del af museets nya byggnad å kungl. Djurgården till uppställande af
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
lifrustkammarens samlingar. Den lokal, som där skulle få af lifrust-
kammaren användas, vore dels den genom hela byggnadens längd gående
centralhallen med undantag af partiet mellan ingången och absiden, dels
den öfver ingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen
afsetts till museets vapensal. Det vore en lokal, hvilken, om den än
saknade den historiska färg, som hvilade öfver lifrustkammarens nu¬
varande lokaler, dock i monumentalitet saknade sin like. Starkare fram-
häfd än där, i hufvudrummet af en byggnad, som inneslöte den all¬
sidigaste samling till belysande af svensk kultur och historia under nyare
tiden, torde lifrustkammarens historiska samling knappast kunna blifva;
den upphöjda afdelningen midt emot absiden torde särskildt väl lämpa
sig för en utställning af hvad som i synnerhet representerade konunga-
värdigheten, statsceremonier m. m.
I afseende å utrymmesförhållandena kunde man räkna en ökning af
minst 570,38 kvadratmeter golfyta, i det att de nämnda lokalerna mätte
1,492,15 kvadratmeter mot lifrustkammarens nuvarande, för utställning
disponerade 931,77 kvadratmeter. Väggutrymmet erbjöde 190,25 meter
cimés mot nuvarande 262,80 meter cimés eller alltså en minskning af
72,55 meter cimés, hvilken minskning dock torde kunna på fullt tillfreds¬
ställande sätt ersättas af möjligheter till anbringande af en särskild monter¬
anordning. Dager erhölles i hallen genom glastak och i vapensalen från
ett större, mot nordost vettande fönster, så att med god belysning ej för¬
enades någon fara för blekning af ömtåligare föremål.
I denna lokal skulle lifrustkammaren blifva kostnadsfritt delaktig af
den för hela museet gemensamma varmluftsledningen, hvilken möjliggjorde
hållandet af en dag och natt året om konstant värme.
De ifrågavarande lokalerna utgjorde emellertid museets spridnings-
centra och förbindelseleder mellan dess olika afdelningar, hvarför museet
ej kunde frånhända sig bestämmanderätten öfver desamma. Den form, i
hvilken lifrustkammaren kunde komma i åtnjutande af dessa lokaler, kunde
därför icke blifva en lokalupplåtelse. En omorganisation af lifrustkammarens
förvaltning torde blifva nödvändig. Då det för lifrustkammaren måste
vara af största nytta att blifva delaktig af en så stor, vetenskapligt ar¬
betande institutions alla hjälpmedel, såsom tillfällig förstärkning af arbets¬
kraft, tillgång till dess enastående inrättningar för föremålens konserve¬
rande m. m., syntes ett deponerande af lifrustkammarens samlingar i nor¬
diska museet vara den form, som för lifrustkammaren såsom vetenskapligt
arbetande institution vore den fördelaktigaste. Det blefve då nordiska
museets nämnd, som öfvertoge ansvaret inför Ivungl, Maj:t för samlingarna
och deras noggranna vård och till Kungl. Maj:t afgåfve den årliga redo¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
5
görelsen för deras tillväxt, bearbetning och förvaltning. Nordiska museets
nämnd syntes äfven böra öfvertaga den myndighet, som hittills utöfvats
af nationalmusei nämnd i handläggning af ärenden rörande lifrustkamma-
ren. Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren skulle dock
fortfarande utöfvas af en föreståndare, som af Kungl. Maj:t förordnades
på förslag af nordiska museets styresman eller dennes ställföreträdare.
Föreståndaren skulle till nämnden anmäla frågor om nya förvärf för sam¬
lingarna, föra erforderliga inventarier öfver desamma, kontrasignera nämn¬
dens årliga redogörelse samt såsom ordinarie amanuens vid nordiska mu¬
seet hafva närmaste vård och tillsyn öfver museets med lifrustkammaren
sammanfallande afdelningar.
Såsom på grund af begränsningen af lifrustkammarens samlingar folie
sig helt naturligt, syntes dessa samlingar i det stora hela böra samman¬
hållas i de förenämnda lokalerna; dock borde föremål ur den ena sam¬
lingen för att bättre kunna r göra sig gällande kunna uppställas i den
andra. Förblandning af sakerna i de olika samlingarna torde likväl lätt
kunna undvikas, därigenom ätt lifrustkammarens äldre inventarienummer
och särskilda märkning bibehölles och nyförvärf infördes på fortlöpande
nummer i denna äldre inventarieförteckning.
För att undvika konkurrens mellan de båda samlingarna vid inköp
torde böra föreskrifvas, att för nordiska museet endast inköptes på vapen-
afdelningen föremål af utpräglad allmogekaraktär, medan däremot på af-
delningen för kostymer, vagnar, seldon m. m. för lifrustkammaren blott
inköptes föremål, som tillhört kungliga personer eller ägde utpräglad
historisk karaktär.
Som särskilda villkor vid öfverlåtelsen syntes böra bestämmas, att
lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande skulle
reserveras för dess räkning, och att lifrustkammarens ordinarie vaktmästare
skulle öfvertagas af nordiska museet. Kostnaderna för samlingens uppställ¬
ning i de nya lokalerna torde nordiska museet vara villigt att bestrida,
däremot torde flyttningskostnaderna böra bestridas af staten. Öfverflytt-
ningen syntes ej kunna ske före sommaren 1906. För att i någon mån
uppväga de kostnader, nordiska museet komme att ikläda sig för mot¬
tagandet af lifrustkammarens samlingar, torde depositionstiden ej böra
sättas under 25 år med tre års uppsägningstid.
De fördelar, som skulle komma lifrustkammaren till godo vid en
öfverlåtelse i denna form, vore sålunda högst väsentliga. Viktigast torde
dock vara, att med öfverflyttningen samlingen från att nu stå mera isolerad
som en för allmänheten mera främmande specialitet, nämligen vapen, med
enstaka föremål af framstående historiskt värde, då jämte det material
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
nordiska museet själft ägde skulle kunna gifva en helhetsbild af det svenska
folkets kultur och historia, från den högste till den lägste. Härtill komme,
att, om detta tillfälle nu försummades, det aldrig torde blifva möjligt för
lifrustkammaren att till så ringa kostnad erhålla en lokal med liknande
företräden.
Intendentens vid nordiska museet förenämnda promemoria är af föl¬
jande lydelse:
»Sedan de föremål afsöndrats, som skola deponeras i riksmusei etno¬
grafiska afdelning, deponeras det öfriga i nordiska museet, hvars styrelse
inför Kung! Maj:t öfvertager ansvaret för samlingarnas vård och bevarande
jämte förvaltningen af de till lifrustkammarens skötsel af Riksdagen på
extra ordinarie stat beviljade medlen och i (ifrigt intager samma ställning
till lifrustkammarens samlingar som förut nationalmusei nämnd. Då genom
samlingarnas deponerande i nordiska museet anslaget för lifrustkammar-
lokalernas uppvärmning och jämväl en del af anslaget till samlingarnas
bevakande bortfaller, torde det af Riksdagen beviljade anslaget lämpligen
på annat sätt disponeras än tillförne, förslagsvis sålunda:
till aflöning åt föreståndaren ................................................... kronor 2,000: —
» inköp........................................................................................ » 2,000: -—
» samlingarnas konservering m. m............?....................... » 1,000: —
» bidrag till bevakning........................................................... » 1,400: —
hvarigenom 2,000 kronor blifva tillgängliga för samlingarnas ökande,
hvartill förut ej funnits några å stat anvisade medel.
Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammarens och nordiska museets
samlingar bör undvikas, torde det vara lämpligt, att å ena sidan nordiska
museet förbinder sig att för sin vapensamling ej köpa annat än vapen af
utpräglad allmogekaraktär, och lifrustkammaren å den andra sidan att ej
köpa andra dräkter, sadlar och vagnar eller därmed besläktade föremål
än sådana, som hafva tillhört kungliga personer eller äga utpräglad histo¬
risk karaktär. Depositionen bör äga en varaktighet af minst 25 år med
3 års uppsägningstid.
Statens garantier.
Den person, som har närmaste vården af samlingarna sig anförtrodd,
förordnas af Kungl. Maj:t efter nordiska museets styresmans eller hans
ställföreträdares hörande. Denne af Kungl. Maj:t förordnade föreståndare
blir i och med detta äfven ordinarie amanuens vid nordiska museet, sona
härför särskild^ aflönar honom, och han kontrasignerar nordiska museets
nämnds årliga redogörelse för lifrustkammarens förvaltning. Han äger
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
7
vidare såsom föreståndare för lifrustkammaren att till nämnden anmäla
frågor rörande nya förvärf för nämnda samlingar och bör införa dessa i lif-
rustkammarinventariet och låta märka dem med nummer, hvilka äro en fort¬
sättning af den i det äldre inventariet förekommande nummerserien, hvar¬
igenom lifrustkammarens samtliga föremål aldrig på något vis kunna för¬
växlas med nordiska museets. Lifrustkammarsamlingarna hållas tillsam¬
mans i museets stora centralhall och i den s. k. vapensalen. Om det af
en eller annan anledning skulle vara önskligt uppställa någon mindre del
af lifrustkammarens samlingar på annan plats i museet, har museets nämnd
att detta till Kungl. Maj:t anmäla.
Lifrustkammarens fördelar.
Lifrustkammarens samlingar uppställas i en lokal, som kommer att
på ett synnerligen anslående sätt framhålla de historiska minnenas be¬
tydelse, hvarigenom ett besök i samlingarna säkerligen kommer att fram¬
kalla ett högstämdt intryck, på samma gång lokalen medgifver en fullt
kulturhistorisk och vetenskaplig uppställning. Därigenom att 2,000 kronor
af de af Riksdagen beviljade medlen anvisas till inköp, betryggas lifrust-
kammarsamlingarnas utveckling på ett mer tillfredsställande sätt än till¬
förne. Vidare komma föremålen i åtnjutande af en bättre vård än hvad
nu är möjlig med de medel, som för närvarande stå lifrustkammarens
föreståndare till buds för detta ändamål. Emedan en stor del af nordiska
museets samlingar länge legat magasinerade, har det befunnits nödigt vid¬
taga omfattande åtgärder för deras konserverande, och har nordiska museet
på detta område bättre anordningar än något annat museum. När lifrust¬
kammarens samlingar stå under nordiska museets vård och ansvar, komma
de naturligen i åtnjutande af de fördelar, nordiska museets anordningar i
detta afseende erbjuda, hvarförutom det äfven i en hel del andra fall
torde vara fördelaktigt att komma i åtnjutande af de förmåner, som för¬
valtningen af nordiska museets stora samlingar medföra.
Den året om såväl dag som natt jämna temperatur, som museets
lokaler, tack vare varmluftsvärmeledningar, erbjuda, måste äfvenledes anses
såsom en ej oviktig fördel.
Slutligen bör framhållas, att lifrustkamm arföremålen endast kunna
vinna därpå, att de komma i kontakt med den samling, som gjort till sin
uppgift att belysa svenska folkets utveckling dels etnografiskt och dels histo¬
riskt, allt från nyare tidens början. För den, som studerar lifrustkamma¬
rens samlingar, innehåller nordiska museet en mängd jämförelse- och an¬
knytningspunkter, och för den stora allmänheten blifva de historiska före-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
måleri i lifrustkammarens samlingar lättare att till sitt fulla värde upp¬
skatta, när de äro ställda i samband med hela kulturutvecklingen, än när
de endast äga en specialsamling af vapen till bakgrund.
Nordiska museets fördelar.
Dessa hänga ytterst nära tillsammans med nyss anförda förhållande,
ty liksom nordiska museets samlingar underlätta den rätta uppfattningen
af lifrustkammaren, så komplettera dessa senare på ett lyckligt sätt nor¬
diska museets, så att dessa samlingar tillhopa gifva en fylligare och mera
helgjuten bild af det egna landets kulturutveckling, än något museum i
något annat land för närvarande torde göra. Det är för att kunna fram¬
ställa denna storslagna bild af svenska folkets historia, som nordiska mu¬
seet är villigt att göra de uppoffringar, som mottagandet, uppställandet
och vården af lifrustkammarens samlingar komma att medföra.»
Uti sitt förut omförmälda utlåtande har nationalmusei nämnd för
egen del anfört följande:
»Utgående från det af riksmarskalksämbetet framhållna oafvisliga be-
hofvet att, åt den kungliga familjen anordna större och ändamålsenligare
bostäder i det kungl. slottet, har nämnden ansett sig böra till besvarande
upptaga den nådiga remissen endast i hvad rör den plats, dit lifrust¬
kammarens samlingar lämpligen skulle kunna flyttas, under förutsättning
att riksmarskalksämbetets underdåniga framställning skulle vinna Eders
Kungl. Maj:ts nådiga bifall. Dessa samlingar böra, på grund af det stora
värde de äga i främsta rummet ur historisk och fosterländsk synpunkt,
förvaras och utställas på ett fullt värdigt sätt och helst i någon staten
tillhörig byggnad. Lämpligare lokal, än Stockholms slott i detta afseende
varit för dem, kunna de icke få. Vid sökandet efter annan lämplig plats
har nämnden i främsta rummet kommit att fästa sig vid Arffurstens palats
vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, hvars historiska minnen gå tillbaka
ända till Lennart Torstenssons dagar, och som senare ända intill våra
dagar varit den kungliga familjens egendom. Utom att detta palats har
det yppersta läge, som kan erbjudas en offentlig samling, synes det vara
fullt tillräckligt för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar samt
äfven genom sin inredning i mycket lämpa sig för desamma. Naturligtvis
måste det undergå en genomgripande reparation och eu omändring i vissa
'partier, särdeles hvad gårdsutrymmet beträffar, hvilket sistnämnda synner¬
ligt väl skulle lämpa sig för de stora kungl. praktvagnarna, som tillhöra
samlingarna, och denna reparation blefve nog kostsam. Men samlingarna
Statsutskottets Utlåtande N:o 80.
9
förtjäna, såsom innehållande för hvarje svensk dyrbara minnen af våra
store konungar, fältherrar, statsmän m. fl., att svenska staten gör upp¬
offringar för deras värdiga och ändamålsenliga hysande, och hvad än
palatset kommer att användas till, skola kostsamma reparationer nog alltid
blifva nödvändiga.
I en den 23 februari 1904 dagtecknad skrifvelse till Kungl. Maj:t
har Riksdagen uttalat, att det synes Riksdagen vara angeläget, att beslut
snart fattas om denna dyrbara fastighets användning för något statens
ändamål. Under sådana förhållanden och på grund af hvad här ofvan
anförts får nationalmusei nämnd i underdånighet hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte, efter verkställd utredning med afseende å de för ändamålet
nödiga kostnaderna, täckas föreslå Riksdagen, att Arffurstens palats må
upplåtas för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar.
Skulle nu Arffurstens palats finnas böra tagas i anspråk för något
annat statsändamål och detta nämndens förslag på grund häraf således
icke vinna Kungl. Maj:ts bifall, har en annan lösning af lifrustkammar-
frågan antydts i riksmarskalksämbetets förevarande skrifvelse. Riks-
marskalksämbetet säger sig ha anledning tro, att en synnerligen förmånlig
lokal skulle kunna erhållas för lifrustkammarens räkning i midtbyggnaden
af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgården. Detta förslag har
varmt förordats i ett af lifrustkammarens föreståndare den 5 september
1904 till nämnden afgifvet infordradt yttrande med anledning af riks¬
marskalksämbetets skrifvelse. Af detsamma framgår, att nordiska museets
styrelse enligt föreståndarens uppgift torde vara villig att på vissa villkor
för ändamålet upplåta dels den genom hela byggnadens längd gående
centralhallen med undantag af partiet mellan ingången och absiden, dels
den öfver ingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprung¬
ligen afsetts till museets vapensal. Nämnden, som tagit denna lokal i
närmare betraktande, kan icke förneka, att densamma i ett och annat lämpar
sig för lifrustkammarens samlingar, om man bortser dels från den om¬
ständigheten att den, såsom ej ursprungligen afsedd för utställning af
museiföremål och dylikt, till följd af sina ovanliga proportioner ej kommer
att verka så fördelaktigt, som önskligt vore, särdeles på de många smärre
föremålen, såsom vapen och klädespersedlar, som bilda samlingens hufvud-
beståndsdel, då däremot fanor och standar, mera dekorativt anordnade, tvifvels¬
utan komma att te sig på ett särdeles festligt sätt. Också ha försöken
att i den stora hallen placera någon afdelning af nordiska museets egna
samlingar slagit synnerligsn illa ut enligt meddelande af nordiska museets
intendent. Härjämte bör framhållas, att lokalen måste ur eldfarlighetens
synpunkt betraktas såsom otillfredsställande, särdeles om artificiel! be-
Bih. till Rilcsd. Prat 1805. 4 Sand. 1 Afd. 41 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
lysning där kommer att anbringas, till följd af sin ovanliga storlek och
de ovanliga höjdförhållandena, hvarigenom luften i densamma ständigt
hålles i rörelse, hvithet lätt kan göra, att, om eld genom ovarsamhet eller
eljest fattar i en klut, densamma lätt kan sprida sig, särdeles bland de
brännbara ämnen, den kungl. klädkammaren innehåller. Dessa skäl mot
de dyrbara och enastående samlingarnas flyttning till ifrågavarande lokaler,
hvilka, nämnden upprepar det, ursprungligen ej varit afsedda till musei-
lokal och därför ej uppfylla nutida fordringar på en sådan, äro ur musei-
teknisk synpunkt alltför tyngande, för att nämnden skulle kunna förbigå
dem med tystnad.
Emellertid, om nu dessa lokaler upplåtas åt statens ifrågavarande
samlingar, så är därmed lifrustkammarens bostadsfråga löst på ett för
staten åtminstone ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Denna
upplåtelse kan ske antingen sålunda, att staten får full dispositionsrätt
öfver lokalerna och i dessa får styra och ställa efter behag med sina dyr¬
bara samlingar, eller också så, att med upplåtelsen vissa villkor blifva
förenade med afseende på inseendet öfver och vården af samlingarna. På
en upplåtelse utan alla villkor lär nordiska museets styrelse ej vara villig
att gå in. Föreståndaren för lifrustkammaren har i sin förstnämnda skrif¬
velse anmält, att nordiska museet ej kan frånhända sig bestämmanderätten
öfver dessa lokaler, och att således den form, i hvilken lifrustkammaren
kan komma i åtnjutande af desamma, därför icke kan blifva en lokal¬
upplåtelse.
Nu är att märka, att nordiska museet ej är någon statsinstitution.
Dess styrelse utgöres af en nämnd af sju personer, af hvilka sex, ursprung¬
ligen valda af museets grundläggare, komplettera sig själfvä, och den sjunde
utses af Kungl. Maj:t.
Att nu lägga hela ansvaret för en dyrbar statssamlings ändamåls¬
enliga vård och skötsel i händerna på en till sex sjundedelar själfvald
nämnd, i hvilken endast en sjundedel representerar svenska staten, och
detta utan alla garantier, kan nationalmusei nämnd för sin del ej till¬
styrka. Ty om också nordiska museets nämnd i sin nuvarande samman¬
sättning lämnar tillfredsställande garantier i detta hänseende — hvilket
nationalmusei nämnd är den första att vilja erkänna, förutsatt att denna
nämnd har tid att ägna sina krafter åt det ökade arbete, som ett för¬
enande af lifrustkammarens och nordiska museets samlingar med nöd¬
vändighet skulle medföra — så är det ingalunda sagdt, att så kommer
att blifva förhållandet i framtiden, då dess sammansättning kan komma
att bestämmas af för nordiska museet såsom institution viktigare hänsyn
än hänsynen till statens där deponerade samlingar.
Statsutskottets Utlutande I\:o 86.
11
Den enklaste formen för denna garanti vore tvifvelsutan, om lifrust-
kammaren, öfver hvars samlingar en af Kung!. Maj:t tillförordnad före¬
ståndare fortfarande skulle hafva den närmaste vården och tillsynen, er-
hölle en af Kung! Maj:t för vissa år förordnad inspektor, som hade suspen-
sivt veto i alla frågor rörande lifrustkammaren. Där han och nordiska
museets styrelse vore af olika mening, skulle frågan dragas inför Kungl.
Maj:t; där han och styrelsen vore ense, vore frågan afgjord. Vissa frågor
skulle dock alltid afgöras af Kungl. Maj:t, såsom frågor om afsöndring
under en eller annan form af föremål ur samlingen, väsentligare förändringar
med afseende på lokalernas användning för samlingarna o. s. v.
Nordiska museets styrelse skulle inför Kungl. Maj:t öfvertaga ansvaret
för samlingarnas vård och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkam-
marens medel och desamma till kungl. kammarrätten i vederbörlig ordning
redovisa. Styrelsens, inspektorns och föreståndarens ömsesidiga befogenhet
skulle fastställas genom noggranna instruktioner, på hvilkas formulering
nämnden dock ej anser sig här böra ingå.
Hvad den ekonomiska sidan angår må erinras, att lifrustkammarens
af Kungl. Maj:t fastställda extra stat för innevarande år har följande ut¬
seende:
Föreståndaren, arfvode ............................................................. kronor 2,000: —
Till bestridande af rustmästare-, eldare- och bevaknings-
göromål................................................................................... » 2,100: —
Renhållning .................................................................................... » 400: —
Brännmateriel ................................................................................. » 1,400: —
Samlingarnas vård och underhåll.......................................... » 300: —-
Summa kronor 6,200: —
Äfven efter en eventuell öfverflyttning till nordiska museets byggnad
torde detta anslag böra utgå, men fördelas på annat sätt, hvad angår
några af anslagsposterna. Så skulle anslaget till brännmateriel ej behöfva
tagas i anspråk och ej heller en del af anslaget till samlingarnas bevakning,
enligt hvad framgår af den promemoria, som nordiska museets intendent
på begäran af nationalmusei intendent under hand inlämnat, hvarigenom
en del af det nuvarande anslaget skulle kunna användas till samlingarnas
ökande, för hvilket afsevärda ändamål nu inga medel finnas på stat upp¬
förda. Däremot torde inflytande förevisnings- och katalogmedel böra till¬
falla nordiska muséet. Upplysningsvis må nämnas, att förevisningsmedlen
år 1903 inflöto med 1,532 kronor 75 öre och katalogmedlen med 1,610
kronor 25 öre. Förevisningstiderna skulle blifva desamma som för nordiska
museet. I öfverlåtelsen bör dock fastställas, att lifrustkammarens samlingar
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
skola afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten om söndagarna och
de helgdagar, museet hålles öppet, samt minst en söckendag i veckan.
Såsom förutsättningar för sarnl ngarnas öfverflyttning får nämnden,
i likhet med föreståndaren för lifrustkammaren, i öfrigt framhålla:
att lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande
komma att vara dess egendom;
att donationer och dylikt till lifrustkammaren tillfalla densamma oaf-
kortade;
att dess ordinarie vakflbetjäning öfvertages af nordiska museet;
att kostnaderna för samlingarnas uppställning i nordiska museet, såsom
montrer och öfrig utställningsmateriel, bestridas af nordiska museet;
att ritningarna och dylikt till denna utställningsmateriel fastställas af
Kung!. Maj:t; samt
att lifrustkammarens samlingar vid uppställningen hållas tillsammans
i de för dem upplåtna lokalerna (centralhallen och vapensalen).
Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammaren och nordiska museet
bör undvikas, bör nordiska museet förbinda sig att ej inköpa sådana före¬
mål, som befinnas önskvärda för lifrustkammarens samlingar och ansluta
sig till dess serier, för såvidt lifrustkammaren äger möjlighet att dem
förvärfva.
Öfverlåtelsen bör ske för vissa år, förslagsvis 25, med staten för¬
behållen rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling, efter 2 års upp¬
sägningstid.
Ungefär på så sätt har nationalmusei nämnd tänkt sig en eventuell
uppgörelse mellan staten och nordiska museet med afseende på lifrust¬
kammarens och därmed förenade samlingars inrymmande i nordiska museets
byggnad. Nationalmusei nämnd håller dock före, att det vore staten vär¬
digare och för de dyrbara samlingarna lämpligare, om staten själf uppläte
lokal åt dem, skulle detta också ske med ekonomiska uppoffringar. För
visso äro samlingarna värda äfven afsevärda sådana. Nämnden får därför
sluta med det den började, att den lyckligaste lösningen af lifrustkammarens
bostadsfråga vore, att Arffurstens palats upplätes för dess samlingar och
att lifrustkammaren därmed blefve herre i eget hus.»
Efter erhållen nådig befallning afgaf nordiska museset nämnd den
22 november 1904 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid:
»Med öppen blick för de stora fördelar, som synbarligen äro att vinna
genom sammanförandet sida vid sida af nordiska museets och lifrustkam¬
marens samlingar, hvilka i viktiga delar komplettera hvarandra till be¬
lysande af det svenska folkets utveckling i etnografiskt och historiskt af-
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
13
seende, finner museet sig lika pliktigt som villigt att för detta måls vin¬
nande söka i byggnaden å Lejonslätten bereda lifrustkammaren plats; och
på sätt riksmarskalksämbetet framhållit, torde sådant kunna ske med an¬
vändande hufvudsakligen dels af den stora centralhallen, med undantag
af partiet mellan ingången och absiden, och dels af den så kallade vapen¬
salen, jämte midtelpartiet i södra flygelns bottenvåning, om detta vid upp¬
ställningen skulle finnas behöflig!.
Visserligen är hallen icke ursprungligen afsedd till egentlig utställ¬
ningssal utan snarare till en fosterländsk minneshäll, vid hvars prydande
dock alltid utställningsföremål af ett eller annat slag skolat komma till
användning; och lifrustkammarens dekorativa och delvis pompösa samlingar
af troféer och historiska minnen ägna sig alldeles särskild! härför, på
samma gång som lokalens ståtliga arkitektur är synnerligen passande såsom
omramning kring dessa dyrbara, till det fosterländska sinnet så mäktigt
talande samlingar. Med sitt öfverljus och sina stora ytor synes hallen
äfven i museitekniskt afseende fullt tillfredsställande, om ock må medgifvas,
att de enklare redskap och husgeråd, som utgöra hufvudbeståndsdelen af
nordiska museets samlingar, icke skulle så väl harmoniera med hallens
arkitektur.
Icke heller kan lokalen, på sätt sagda nämnd vill göra gällande, anses
ur eldfarlighetens synpunkt otillfredsställande. Enligt fattadt beslut skall
artificiell belysning icke anbringas i utställningssalarna och hallen, och då
byggnadens uppvärmning sker med cirkulerande varmluft samt särskilda
åtgärder vidtagits för lokalernas isolerande, och då därtill kommer, att allt
arbete vid fotogenlampa, stearinljus eller med dem likställda betnings¬
medel inom utställningssalarna är förbjudet, synes eldfara från byggnadens
inre väl knappast kunna förekomma och i hvarje fall ej med större sanno¬
likhet här än i hvilken annan lokal som helst; museibyggnadens fria läge
torde däremot erbjuda ofantligt mycket större säkerhet mot eldfara utifrån
än vare sig de lokaler, som för närvarande hysa lifrustkammaren, eller
Arffurstens palats, som af nationalmusei nämnd föreslås.
Då nordiska museets nämnd icke kan anse de anmärkningar, som
gjorts mot de ifrågasatta lokalerna i dess nybyggnad, grundade, finner
nämnden sig kunna tillstyrka deras användning för lifrustkammarens sam¬
lingar, och förklarar sig nämnden villig att mottaga desamma till utställ¬
ning därstädes och att inför Kung! Maj:t öfvertaga ansvaret för sam¬
lingarnas vård och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkammarens
medel med ty åtföljande skyldighet att för dem i vedei'börlig ordning till
kammarrätten redovisa, dock under den betingelse, att museet härigenom
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
icke frånhänder sig' bestämmanderätten öfver de för dessa samlingar upp¬
låtna lokaler.
Öfverlåtelsen synes därför, på sätt nationalmusei nämnd ock förordar,
böra ske i form af deposition, så att lifrustkammaren såsom en staten till¬
hörig, men i nordiska museet ingående särskild del ställes under nämndens
förvaltning.
I likhet med hvad af nationalmusei nämnd föreslagits, finner ock
nordiska museet, att lifrustkammarens samlingar fortfarande skulle stå
under närmaste tillsyn af en af Kungl. Maj:t förordnad tjänsteman, hvilken
tillika skulle i och med denna sin befattning vara tjänsteman hos nordiska
museet. Vid sådant förhållande synes det böra tillhöra museets nämnd
att i underdånighet afgifva förslag vid tillsättande af ny innehafvare af
denna tjänst, äfvensom vid vikariatsförordnanden.
Då således den person, som i första hand har lifrustkammarens vård
sig anförtrodd, och tillika en af nämndens ledamöter skola vara af Kungl.
Maj:t förordnade, synes det, som om ytterligare garantier för en samvets¬
grann förvaltning icke skulle erfordras. Skulle det dock anses nödigt, att,
på sätt nationalmusei rämnd föreslagit, en särskild inspektor tillsättes att
öfver förvaltningen hafva tillsyn, måste dock nordiska museet motsätta sig,
attt denne inspektor utrustas med en myndighet, som skulle fråntaga museet
all handlingsfrihet vid utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrust¬
kammarens vård. Inspektorns befogenhet synes alltså, om han eljest är
behöflig, böra inskränkas till rätten att till museets nämnd framställa
anmärkningar och önskemål samt att till Kungl. Maj:ts nådiga åtgärd an¬
mäla, hvad han finner af nämnden försummadt, jämte ett suspensivt veto
angående föremålens förflyttning från de åt lifrustkammaren upplåtna
lokalerna till annan dylik inom museibyggnaden.
Med afseende på den af nationalmusei nämnd föreslagna staten för
lifrustkammaren efter dess eventuella öfverflyttande till nordiska museet
finner sig nämnden icke mot densamma böra göra någon erinran, oaktadt
det synts nämnden skäligt, att något bidrag från statens sida till lokalernas
kostsamma uppvärmning beräknats.
Angående öfriga, ekonomien berörande frågor, som af nationalmusei
nämnd vidröras, får nordiska museets nämnd i underdånighet anföra
följande:
För inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar torde
icke nordiska museet böra vidkännas några omkostnader eller uågot ansvar.
Då det däremot synes lämpligt, att nordiska museet bekostar de för sam¬
lingarnas uppställande erforderliga montrer och utställningsmateriel, torde
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
15
ock åt detsamma kunna anförtros att utan Kung! Maj:ts besvärande be¬
stämma de härför behöfliga ritningar och dylikt.
Öfverflyttandet af lifrustkammarens samlingar till nordiska museet
kan icke för detta senare komma att medföra någon pekuniär vinst, utan
tvärtom förorsaka dels för eu gång deri efter nordiska museets förhållan¬
den icke obetydliga summan för samlingarnas värdiga uppställande, dels
ökade årliga utgifter för bevakning, konservering m. m.
Nordiska museet torde icke kunna höja sina inträdesafgifter på grund
af lifrustkammarens samlingars förevisande i museets lokaler, och man kan
icke räkna på, att nordiska museets inkomster skola stiga med ett belopp
motsvarande inträdesavgifterna till lifrustkammare^ medan den stod upp¬
ställd i kung!, slottet. Under sådana omständigheter torde det icke för¬
tänkas nordiska museets nämnd, om den icke anser sig för närvarande
kunna förbinda sig att under sön- och helgdagar hålla lifrustkammarens
samlingar afgiftsfritt tillgängliga, såsom nationalmusei nämnd föreslagit, då
däraf, på grund af lokalernas inbördes läge och anordning, med nödvändig¬
het måste följa, att äfven nordiska museets samlingar skulle blifva fritt
tillgängliga dessa dagar, då besöken äro ojämförligt talrikast. Icke som
om nämnden ej gärna skulle vilja hålla museet kostnadsfritt öppet —-
det ligger tvärtorh i museets intresse att nå fram till en så stor allmän¬
het i så vida kretsar som möjligt — utan nämndens tvekan härleder
sig från farhågan, att museets ekonomiska bärkraft skall visa sig otill¬
räcklig. Helst skulle nämnden sett, att den kunnat erbjuda ett ständigt
fritt tillträde.
Med anledning af de ekonomiska uppoffringar, som nordiska museet
skulle vidkännas genom öfvertagande af lifrustkammarens samlingar, anser
nämnden det vara berättigad^ att öfverlåtelsen sker på minst 25 år med
ömsesidig uppsägningstid af minst två år. Skulle Kung!. Maj:t ej vilja
medgifva deponering på minst denna tid, får nämnden i underdånighet
framhålla det önskvärda i, att i alla fall uppsägningsrätten göres ömsesidig.
Skulle depositionen efter uppsägning från statens sida upphöra förr än efter
55 år, måste nämnden i så fall framhålla nödvändigheten af, att museet
tillförsäkras ersättning motsvarande de utgifter museet haft i och för
lifrustkammarens samlingars värdiga installerande i byggnaden å Lejon-
slätten.
På grund af hvad sålunda anförts får nordiska museets nämnd för
sin del i underdånighet föreslå:
att lifrustkammarens samlingar deponeras i nordiska museets byggnad
å Lejonslätten;
att depositionen må omfatta en tid af 25 år med ömsesidig upp-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o. 86.
sägningsrätt två år innan depositionstiden utgår. Skulle staten dessförinnan
önska depositionen åter, må detta ske tre år efter skedd uppsägning. I
detta senare fall ersätter staten nordiska museets utgifter för samlingarnas
installering i museet;
att närmaste tillsynen öfver lifrustkammarens samlingar utöfvas af en
af Kungl. Maj:t på förslag af nordiska museets nämnd förordnad tjänste¬
man, som samtidigt må vars tjänsteman vid nordiska museet;
att de för lifrustkammaren på extra ordinarie stat beviljade statsmedlen
måtte fortfarande utgå med minst samma belopp som hittills;
att inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar ske
på statens bekostnad och under dess ansvar.
A andra sidan skulle nordiska museet förbinda sig:
att i museibyggnaden å Lejonslätten för lifrustkammarens samlingar
upplåta ej mindre centralhallen med undantag af utrymmet mellan entrén
och absiden, än äfven vapensalen samt eventuellt någon del af midtelpartiet
i södra flygelns bottenvåning;
att öfvertaga ansvaret för lifrustkammarens vård och bevakande jämte
förvaltningen af dess medel med skyldighet att redovisa för dem till
kammarrätten;
att bestrida kostnaderna för samlingarnas uppställande i nordiska
museet;
att hålla lifrustkammarens samlingar fritt tillgängliga en dag i
veckan;
att öfvertaga lifrustkammarens nuvarande ordinarie v aktbetjäning, dock
utan förbindelse att dem framdeles pensionera.
Slutligen får nordiska museets nämnd underdånigst framhålla önsk¬
värdheten af dels:
att, innan öfverenskommelse om lifrustkammarens deponering i nor¬
diska museet kommer till stånd, noggranna instruktioner angående musei-
nämndens och föreståndarens för lifrustkammaren befogenhet, dessa i an¬
slutning till hvad lifrustkammarens föreståndare i sin skrifvelse till national-
musei nämnd af den 5 sistlidne september yttrat, samt eventuellt inspek¬
törs befogenhet fastställas, dels:
att, likaledes med anslutning till lifrustkammarintendentens nämnda
yttrande, föreskrifter stipuleras, som förebygga all ömsesidig konkurrens
mellan lifrustkammaren och nordiska museet vid samlingarnas komplet¬
tering och förökande.»
Vid utlåtandet voro fogade reservationer af två utaf nämndens leda¬
möter, riksantikvarien H. Hildebrand och ingeniören C. G. Norström. Den
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
17
förre motsatte sig nämndens beslut, enär lian icke kunde finna det vara
svenska staten värdigt att i en annan institution, i all synnerhet i en, som
icke vore en statsinstitution, söka inackordering för en gammal, dyrbar,
vida känd och vida prisad statssamling. Ingeniören Norströms reservation
är af följande lydelse:
»Frågan om lifrustkammarens öfverflyttande till nordiska museet har
en djupt ingripande betydelse för användningen af museibyggnaden å
Lejonslätten samt för museets ställning och förhållanden till staten.
Nordiska museets stora hall har icke skapats till utställningsrum för
samlingar och kommer efter min öfvertygelse så mycket mindre att lämpa
sig därtill, som den, till följd af nämndens förut fattade beslut om galle¬
riernas afstångande mot hallen, åtminstone vintertiden icke erhåller till¬
räcklig dager för sådant ändamål. Den har i stället från början afsetts
att blifva en fosterländsk festhall, hvars golf skulle kunna' rymma stora
skaror af vårt folk, som här, omgifna af bilder och föremål belysande
nordens kultur, borde äfven på annat sätt än genom samlingarnas omedel¬
bara studerande läras att känna och älska sitt land. Skulle lifrustkamma¬
rens samlingar till största delen här uppställas och fylla hallens golf,
blefve denna del af doktor Artur Hazelius’ syfte med skapandet af nor¬
diska museet fullständigt förhindrad. Museet har för öfrigt redan nu icke
tillräckligt utrymme för de egna samlingarna, och det synes mig sannolikt,
att lifrustkammarens stora mängd utländska föremål, särskild! vapen, som
ej hafva någon direkt historisk betydelse för Sverige, böra lämpligare få
sin plats i en specialsamling såsom artillerimuseum, än i det museum, som
särskildt skall bevara minnena af det svenska folkets och dess grannfolks
kultur.
Dessutom måste jag äfven anse, att de förutsättningar, under hvilka
majoriteten af museets nämnd vill mottaga lifrustkammarens samlingar,
äro för nordiska museet ofördelaktiga, då jag icke kan finna, att de stora
uppoffringar af penningmedel och utrymme, som härmed äro förenade,
skola tillnärmelsevis uppvägas af motsvarande fördelar.
Hvad beträffar förhållandet till staten, torde genom mottagandet af
lifrustkammarens samlingar det vara omöjligt att kunna undvika ett för
nordiska museet såsom fristående institution kanske ödesdigert och för dess
fria utveckling hindrande beroende. För lifrustkammaren själf vore det,
såsom ock nationalmusei nämnd yttrar, helt visst mera värdigt, att de
dyrbara samlingarna med sina rent historiska minnen af kungliga personer
finge utställas i någon staten tillhörig byggnad.
På dessa skäl kan jag, huru värdefullt det för nordiska museet än
måste vara, om vissa delar af lifrustkammaren finge hos museet deponeras,
Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 47 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
icke biträda beslutet om mottagandet af lifrustkammarens samlingar i sin
helhet.»
Enligt nådigt beslut den 9 december 1904 lämnade Kungi. Maj:t
nationalmusei nämnd tillfälle att afgifva underdånigt yttrande i anledning
af hvad nordiska museets nämnd i sin förberörda skrifvelse anfört, samt
anbefallde nämnden att, därest för lifrustkammarens ifrågasatta förflyttning
särskildt anslag erfordrades, förebringa utredning i sådant afseende. Seder¬
mera öfverlämnades till nationalmusei nämnd eu af riksmarskalksämbetet
till chefen för ecklesiastikdepartementet den 19 december 1904 aflåten
skrifvelse med tillkännagifvande, att ståthållareämbetet å Stockholms slott
i skrifvelse till riksmarskalksämbetet bland annat hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas, för att de i nordöstra slottsflygeln förvarade samlingarna
blefve i så god tid därifrån förflyttade, att lokalerna senast den 1 juli
1905 kunde vara utrymda och disponibla till företagande af erforderliga
förändrings- och inredningsarbeten.
I anledning häraf afgaf nationalmusei nämnd den 20 januari 1905
förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid, bland annat,
att nämnden redan i sitt förra utlåtande uttalat tvifvelsmål, huruvida de
ifrågasatta lokalerna i nordiska museets nybyggnad vore lämpliga för
lifrustkammarens samlingar. Det berättigade i dessa tvifvelsmål fram-
ginge af ingeniören Korströms förenämnda reservation, däri han framhållit,
att nordiska museets stora hall icke skapats till utställningsrum för sam¬
lingar och så mycket mindre komme att lämpa sig därtill, som den åt¬
minstone vintertiden icke erhölle tillräcklig dager för sådant ändamål.
Nordiska museets nämnd hade likaledes upplyst, att hallen icke ursprung¬
ligen varit afsedd till egentlig utställningssal, men hållit före, att den med
sitt öfverljus och sina stora ytor äfven i museitekniskt afseende vore fullt
tillfredsställande och att särskildt lifrustkammarens dekorativa och delvis
pompösa samlingar af troféer och historiska minnen alldeles särskildt ägnade
sig därför. Detta hade nationalmusei nämnd i sitt förra utlåtande i ärendet
påpekat i hvad rörde några mindre delar af samlingarna, men ej dess
hufvudbeståndsdel — vapnen och klädespersedlarna.
I afseende å lokalernas elclfarlighet blefve denna naturligtvis minskad
till följd af det beslut, som fattats, att artificiell belysning icke skulle
anbringas i utställningssalarna och hallen, men denna fara blefve dock
ingalunda häfd. Faran läge mycket däruti, att hela samlingen skulle in¬
rymmas i ett enda stort öppet rum, hvarest luften särskildt till följd af
de ovanliga höjdförhållandena ständigt hölles i rörelse och där det skydd
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
19
saknades, som läge i samlingens fördelning genom eldfasta väggar i flera
smärre rum.
Hvad formerna för en eventuell deposition anginge, hade nordiska
museets nämnd i allmänhet biträdt nationalmusei' nämnds förslag. I några
punkter hade nordiska museet dock gjort några tilläggsbestämmelser och
ändringar. Så önskade nordiska museets nämnd att få afgifva under¬
dånigt förslag vid tillsättande af ny innehafvare af föreståndaretjänsten
vid lifrustkammaren äfvensom vid vikariatsförordnande. Nationalmusei
nämnd funne icke något hinder böra möta härför.
Nordiska museets nämnd hade ifrågasatt den af nationalmusei nämnd
föreslagna inspektorns behöflighet och motsatt sig, att han skulle utrustas
med en myndighet, som skulle fråntaga museet all handlingsfrihet vid
utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrustkammarens vård, hvarför
hans befogenhet borde på visst, af nordiska museets nämnd föreslaget sätt
inskränkas. Nationalmusei nämnd kunde icke biträda denna mening. I
inspektorns person och befogenhet skulle staten hafva en garanti för, att
de dyrbara statssamlingarna väl vårdades och uppfyllde sitt ändamål.
Nordiska museet vore ingen statsinstitution. Dess nämnd kompletterade
till sex sjundedelar sig själf, blott den sjunde utsåges af Kungl. Maj:t.
Att lägga hela ansvaret för en ytterligt dyrbar statssamlings ändamåls¬
enliga vård och skötsel i händerna på en nämnd, i hvilken endast en
sjundedel representerade svenska staten, hade nationalmusei nämnd för¬
klarat sig ej kunna tillstyrka. Nämnden vidhölle hvad den förut yttrat
i denna del.
Beträffande lokalernas öppenhållande hade nationalmusei nämnd före¬
slagit, att vid den eventuella uppgörelsen skulle fastställas, att lifrust¬
kammarens samlingar skulle afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten
om söndagarna och de helgdagar, nordiska museet hölles öppet. Nordiska
museets nämnd hade förklarat sig icke för närvarande kunna åtaga sig en
sådan förbindelse. Då det helt säkert skulle väcka berättigad harm hos
den stora allmänheten, som om sön- och helgdagarna hittills städse fått
besöka lifrustkammarens samlingar afgiftsfritt, att af hänsyn till nordiska
museets ekonomi nödgas betala inträdesafgift till de dyrbara fosterländska
minnena, och då statens alla öfriga samlingar hölles öppna utan afgift
sön- och helgdagar, vågade nationalmusei nämnd uppställa denna fordran
på fritt tillträde nämnda sön- och helgdagar såsom ett oeftergifligt villkor
för samlingarnas öfverflyttande.
Hvad ekonomien i öfrigt beträffade, hade nordiska museets nämnd för
klarat sig icke hafva någon annan erinran att göra med afseende på den
af nationalmusei nämnd föreslagna staten för lifrustkammaren, än att något
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
bidrag borde af staten lämnas till lokalernas kostsamma uppvärmning,
hvilket ju kunde anses skäligt. Likaså torde nordiska museets nämnd
enligt dess uttalade önskan kunna anförtros att utan Kungl. Maj:ts besvä¬
rande bestämma om behöfliga ritningar o. d. till de montrer och annan
utställningsmateriel, som nordiska museet skulle bekosta för uppställande
af lifrustkammarens samlingar. Då staten således ej skulle få någon be¬
stämmanderätt med afseende på denna utställningsmateriels anskaffande,
kunde tal ej blifva om någon statens skyldighet att ersätta den, i händelse
af det träffade aftalets uppsägning och samlingarnas bortflyttning.
Med afseende på uppsägningsrätten hade nationalmusei nämnd före¬
slagit, att öfverlåtelsen borde ske på vissa år, förslagsvis 25, med staten
förbehållen rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling efter två års
uppsägningstid. Nordiska museets nämnd hade framhållit det önskvärda
i, att uppsägningsrätten gjordes ömsesidig. I princip hade nationalmusei
nämnd intet att invända däremot, men vide i underdånighet hemställa,
att, då svårigheter eljest skulle kunna uppstå för staten, uppsägningstiden
från nordiska museets sida bestämdes till 4 å 5 år.
1 öfrigt hade nationalmusei nämnd inga anmärkningar att göra mot
de villkor eller önskemål, nordiska museets nämnd uppställt för lifrust-
kammarens eventuella öfverflyttning till och deponerande i nordiska museets
byggnad.
Med anledning af riksmarskalksämbetets förut omförmälda skrifvelse
af den 19 december 1904 hade nämnden i skrifvelse till nordiska museets
nämnd framställt förfrågan, huruvida i nordiska museets byggnad even¬
tuellt skulle kunna från den 1 maj 1905 upplåtas lokal till förvarande af
lifrustkammarens samlingar. Till svar härå hade meddelats, att nordiska
museets nämnd ansåge det möjligt att i sagda byggnad redan från den
ifrågasatta tiden bereda plats för dessa samlingars magasinering, men att,
då detta endast kunde ske i de utrymmen, som skulle användas till ut¬
ställningslokaler, nordiska museet ej kunde mottaga samlingarna till förvar
annat än under förutsättning, att de, samtidigt med museets öfriga sam¬
lingar, komme att uppställas i museets lokaler. Skulle öfverenskommelse
om lifrustkammarsamlingarnas framtida deponerande i nordiska museet
vara på ömkligt sätt afslutad före den 1 maj 1905, vore nämnden villig
att mottaga samlingarna att i nordiska museet förvaras på samma sätt
som museets egna samlingar, dock med villkor att de delar af lifrust-
kammarsamlingarna, som nordiska museet ej inventerat till sig, väl ned¬
packades i slutna lärår, som plomberades.
Beträffande kostnaderna för flyttningen yttrade nationalmusei nämnd,
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
21
att dessa ställde sig ungefär lika för flyttning till Arffurstens palats som
för flyttning till nordiska museet på sätt framginge af ett utaf firman
Freys express afgifvet anbud, enligt hvilket nämnda firma åt oge sig att
verkställa flyttningen till nordiska museet för 4,200 kronor och till Artfurstens
palats för 4,000 kronor, med tillägg i senare fallet, därest samlingarna
skulle uppställas en eller två trappor upp, af 200 kronor för hvarje trappa,
dock att i båda alternativen kostnaden skulle nedbringas med 400 kronor,
därest biträde vid flyttningen kunde påräknas af 15 man af flottans man¬
skap om dagen, i likhet med hvad som skett år 1884 vid samlingarnas
öfverflyttande till kungl. slottet. Då nordiska museet ej ansåge sig böra
bekosta denna flyttning, och då lifrustkammaren ej för ändamålet ägde
några medel, erfordrades för densamma ett särskilt anslag, hvilket med
hänsyn jämväl till med flyttningen förenade oförutsedda utgifter torde
höra sättas till 4,500 kronor, att i mån af behof och mot redovisning an¬
vändas. Möjligen skulle dessa flyttningskostnader kunna något nedbringas
genom eventuell uppgörelse med annat bolag, något som tiden hittills icke
medgifvit. Emellertid komme icke kostnaderna att öfverskrida förenämnda
belopp.
Efter erhållen nådig befallning att ånyo i ärendet yttra sig har nor¬
diska museets nämnd den 21 februari 1905 afgifvit förnyadt underdånigt
utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:
»Huruvida det är staten värdigt eller ovärdigt att förskaffa lifrust-
kammarsamlingarna plats i en synnerligen god lokal, tillhörig eu offentlig
institution, som arbetar under offentlig kontroll, därom vill nordiska
museets nämnd ej yttra sig, dä den ju är part i saken.
Hvad centralhallens lämplighet som museilokal beträffar, så vidhåller
nämnden sin redan tidigare angifna ståndpunkt. Då nämnden i sin förra
underdåniga skrifvelse yttrat, att hallen icke ursprungligen varit afsedd
till egentlig utställningssal, är detta uttryck så att fatta, att den från början
tänkts utgöra något mer än ett vanligt utställningsrum, men ingalunda så,
att egenskapen af utställningsrum skulle vara den främmande, ty i det af
museets grundläggare, doktor Hazelius, år 1891 utgifna programmet för
nordiska museets nybyggnad heter det om nämnda rum: »Ä gallerierna
samt delvis måhända äfven å hallens golf uppställas interiörerna från de
olika bondstugorna samt öfriga föremål». Häraf torde framgå, att det
yttrande, som en reservant inom nordiska museets nämnd uttalat och som
af nationalmusei nämnd åberopats, nämligen »att nordiska museets stora
hall icka skapats till utställningsrum för samlingar», måste anses vara allt¬
för ensidigt.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
Nationalmusei nämnd upptager vidare samma reservants yttrande, att
hallen åtminstone vintertiden ej skulle erhålla tillräcklig dager. Museimän,
som under tvenne år arbetat i hallen, äro däremot af den åsikt, att hallen
under större delen af- året erbjuder ett tillfyllestgörande och behagligt ljus,
och att denna under den mörkaste tiden liksom alla museilokaler här
i landet har en otillräcklig belysning, hvilket dock ej torde vara bygg¬
nadens fel. Dessa personers omdöme i denna sak torde väl få anses väga
minst lika tungt som byggnadskontrollantens.
Nationalmusei nämnd vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning om
inspektörs befogenhet. Nordiska museets nämnd vill utöfver hvad den förut
sagt rörande denna fråga i underdånighet ytterligare anföra, att, då vården
af lifrustkammarsamlingarna anförtros åt nordiska museet, hvilar ytterst
ansvaret för samlingarnas tillfredsställande skötsel på nämnden; men sättes
vid sidan af nämnden en myndighet af den art, att hvarje nämndens
beslut i dessa frågor förut måste underställas hans och eventuellt
Kung!. Maj:ts godkännande, innan de kunna verkställas, hvilket blir en
gifven följd af inspektörs suspensiva veto, så öfverflyttas onekligen hela
ansvaret för lifrustkammarens vård 'från nämnden till inspektor, hvarför¬
utom lifrustkammarärendena, i följd af att de regelbundet måste gå igenom
minst tvenne instanser, komma att blifva betydligt fördröjda, säkerligen
till ej ringa men för samlingarna. Erhåller inspektor rätt att till
Kung!. Maj:ts nådiga åtgärd anmäla hvad han finner vara af nämnden
försummadt — såsom nordiska museets nämnd föreslagit — torde väl
staten därigenom äga full garanti mot samlingarnas vanskötsel. Ty denna
anmälningsrätt innebär enligt nämndens förmenande, att, därest nämnden
finnes hafva vidtagit någon åtgärd, som med fog kan anses innebära ett
åsidosättande af samlingarnas behöriga vårdande, Kungi. Maj:t må lämna
de föreskrifter, som i berörda hänseende kunna finnas nödiga, dock att
nordiska museet därigenom icke tillskyndas några särskilda kostnader ut¬
öfver hvad som kan anses skäligt på grund af museets allmänna åtagande
vid samlingarnas deponerande.
Då nordiska museets nämnd fortfarande på grund af ekonomiska skäl
anser det vara omöjligt att hålla nordiska museet afgiftsfritt öppet om
söndagarna, men nämnden å andra sidan vill visa tillmötesgående, så har
nämnden än en gång låtit göra en ingående undersökning om möjligheten
att hålla lifrustkammarsamlingarna tillgängliga utan inträdesafgift under
de söndagar och helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet, och har därvid
befunnits, att, om det också ej kan ske utan stora svårigheter, skulle det,
genom ökning af vaktpersonalen under dessa dagar af åtta personer ut¬
öfver det för samlingarnas öfvervakande i vanliga fall erforderliga antalet,
Statsutskottets inlåtande ÅT:o 86.
23
låta sig gorå att hålla lifrustkammarsamlingarna så afskilja, att tillträde
afgiftsfritt kunde lämnas till dem, under det afgift upptages för beseendet
af museets egna samlingar.
Då dessa åtta vakter för sön- och helgdagar uteslutande anställas
för möjliggörandet af fritt tillträde till lifrustkammarsamlingarna, så är
väl ej mer än billigt, att museet erhåller mot deras aflöning svarande
ersättning.
Då nordiska museets nämnd anser, att bestämmandet af hela upp¬
ställningen af lifrustkammarsamlingarna bör anförtros åt denna nämnd,
håller nationalmusei nämnd före, att hvarje ersättning för uppställnings-
kostnaderna, i händelse samlingarna skulle från statens sida uppsägas före
de 25 åren, bör helt och hållet afvisas.
Mot detta förslag måste nordiska museets nämnd inlägga sin gensaga.
Det är omöjligt för nordiska museet att bestrida omkostnaderna för upp¬
ställandet af lifrustkammarsamlingarna utan att för sig betrygga det ut¬
lagda beloppets ersättande, i händelse lifrustkammardepositionen i nordiska
museet från statens sida skulle uppsägas före de bestämda 25 åren. Då
på nordiska museets nämnd öfverflyttas ansvaret för lifrustkammarsam-
lingarnas vård, och skötseln af samlingarna i hög grad är beroende af det
sätt, på hvithet de utställas, om montrer och sådant äro af den art, att de
skydda m. m., följer som en konsekvens häraf, att den, som bär ansvaret
för vården, också skall äga att bestämma utställningsmaterialet.
Nordiska museets ekonomiska ställning tillåter ej en luxuös uppställ¬
ning, men å andra sidan ligger det i nordiska museets eget intresse, att
lifrustkammarsamlingarna erhålla en deras eget värde och hallens monu¬
mentalitet motsvarande montering. Någon. fara för att onödiga kostnader
göras torde därför icke föreligga. Men till statens säkerhet och för vin¬
nande af en officiell siffra till grund för eventuell ersättning kan ju lämp¬
ligen nordiska museets förslag till lifrustkammarens uppställning under¬
kastas kontrollräkning af öfverintendentsämbetet.»
Vid utlåtandet var fogad en af ingeniören Norström afgifven reserva¬
tion, hvari han vidhållit sin uppfattning, att den stora hallen i nordiska
museets nybyggnad icke varit afsedcl till utställningslokal, samt påpekat
svårigheterna för nordiska museet att, samtidigt med att lifrustkammar¬
samlingarna hölles afgiftsfritt tillgängliga för allmänheten, upptaga afgift
för tillträde till nordiska museets angränsande samlingar.
Sedan i anledning af en klausul i det af Freys express afgifna an¬
budet hos sjöförsvarsdepartementet begärts upplysning, huruvida för den
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
nu tilltänkta flyttningen, som ifrågasatts skola ske under försommaren
1905, biträde kunde påräknas af manskap från kungl. flottan, har chefen
för nämnda departement i skrifvelse den 9 mars 1905 meddelat, att till¬
gången å manskap vid den antydda tidpunkten, då flottans öfningar till
sjöss påginge, icke medgåfve, att sådant biträde för ifrågavarande ändamål
lämnades.
I sammanhang med frågan om lifrustkammarens flyttning torde jag
få erinra om en utaf generalfälttygmästaren gjord framställning om ut¬
redning angående föremål, som lämpligen kunde från lifrustkammaren
öfverflyttas till artillerimuseet för att införlifvas med därvarande samlingar,
öfver hvilken framställning nationalmusei nämnd afgifvit underdånigt ytt¬
rande den 30 september 1904. I detta sitt yttrande har nationalmusei
nämnd hemställt, att den af generalfälttygmästaren begärda utredningen
icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda, förr än den af riks-
marskalksämbetets underdåniga skrifvelse af den 18 juni 1904 framkallade
frågan om lifrustkammarens förflyttning från sina nuvarande lokaler i
kungl. slottet bli hvit slutgiltigt ordnad.
I skrifvelse af den 22 november 1904 bär nordiska museets nämnd
i anledning häraf hemställt, att, i händelse den föreslagna utredningen
funnes böra äga rum, densamma måtte företagas, innan något vidare åt-
gjordes i frågan om lifrustkammarens flyttning till nordiska museet.
Nationalmusei nämnd, som ■ anbefallts att ånyo afgifva yttrande i
detta ärende, har till åtlydnad häraf i skrifvelse den 20 januari 1905 med¬
delat, att under sådana förhållanden och da föreståndaren för lifrust¬
kammaren, hvilken det närmast torde åligga att verkställa en dylik ut¬
redning, därest den befunnes böra äga rum, på grund af sjukdom fått
tjänstledighet och sedan början af år 1905 vistades vid utländsk kurort,
nationalmusei nämnd ansåge sig icke böra till behandling upptaga ifråga¬
varande nådiga remiss, förr än bemälde föreståndares yttrande förelåge.
Den nu afhandlade frågan om flyttning af lifrustkammarens samlingar
har, såsom jag omnämnt vid redogörelsen för hvad i detta ärende före¬
kommit, sin närmaste anledning i uttalade önskningar, att de åt dessa
samlingar för närvarande upplåtna lokaler i Stockholms slott måtte inom
kort återställas till Hans Maj:t Konungens personliga disposition. Enligt
hvad jag numera inhämtat, är dock flyttningsfrågan ej så trängande, som
under ärendets handläggning antagits, utan lärer man kunna påräkna, att
samlingarna under den närmaste tiden få kvarblifva på sin nuvarande plats;
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
25
så att en brådstörtad flyttning och en för samlingarna menlig magasinering
ej behöfva förekomma. På sätt framgår af den utredning, lifrustkamma-
rens föreståndare i ärendet förebragt, förefinnas emellertid andra omstän¬
digheter, som med nödvändighet påkalla, att en annan lokal med det sna¬
raste beredes för lifrustkammarens samlingar. Såsom föreståndaren med
styrka framhållit, kunna nämligen samlingarna icke erhålla en fullt till¬
fredsställande vård i nordöstra slott sflygeln. Denna lämnar sålunda ej till¬
räckligt utrymme åt samlingarna, till följd hvaraf ock en stor del af dem,
bland annat dyrbara sadlar, schabrak, spetsar och kostymer, sedan länge
icke kunnat utställas; och äfven i andra af föreståndaren angifna afseenden
hafva de nuvarande lokalerna visat sig olämpliga för ifrågavarande sam¬
lingar. Det måste därför betraktas som eu lycklig händelse, att nu erbjuder
sig tillfälle att åtminstone tills vidare för dessa samlingar erhålla en betryg¬
gande fristad under nordiska museets hägn i dess nybyggnad på kung! Djur¬
gården. Jag vill dock icke förneka, att, därest utsikt funnes att inom
en snar framtid dessa statens samlingar, hvilka inom sig rymma så många
för fäderneslandets historia minnesrika föremål, kunde erhålla plats i en
staten tillhörig byggnad, där möjligen äfven statens historiska museum
kunde inrymmas, en sådan anordning skulle synas mig mer tilltalande.
Planer hafva visserligen varit å bana att låta ombygga och inreda
det staten tillhöriga s. k. Arffurstens palats till en museibyggnad för statens
historiska museum och lifrustkammaren. Kostnaderna härför hafva be¬
räknats till omkring 700,000 kronor. Med hänsyn till denna betydande
kostnad och då Arffurstens palats på grund af sitt centrala läge torde med
större fördel böra användas för andra statens ännu mer trängande byggnads¬
behof, lärer föga utsikt finnas att inom Arffurstens palats erhålla lokaler
för lifrustkammarens samlingar. Då det icke heller synes mig lämpligt
att, i afvaktan på att i någon annan af statens nuvarande byggnader eller
genom af staten för ändamålet verkställd nybyggnad möjligen skulle kunna
komma att anordnas plats för dessa statssamlingar, låta inpacka och
magasinera dem kanske för en lång oviss framtid, har jag ansett, att man
bör lyssna till det från nordiska museets sida gjorda erbjudandet.
I nordiska museets i hög grad monumentala byggnad på kungl. Djur¬
gården, hvilken byggnad genom sitt fria läge och frånvaron af artificiell
belysning i utställningslokalerna synes vara väl skyddad mot eldfara, skulle
lifrustkammarens dyrbara samlingar kunna erhålla särskilda, för samlingarnas
uppställning synnerligen lämpliga lokaler utan någon nybyggnadskostnad
för staten eller annan större utgift än det nu för tillsyn, underhåll och
vård af lifrustkammarens samlingar utgående extra anslage å 6,200 kro¬
nor om året. Lifrustkammaren skulle där i de för densamma upplåtna
Bill. till liiksd. Prof. 1905. 4 Sars. 1 Afcl. 47 Håft. ■ --- 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 86. '
lokaler fortfarande hållas för sig såsom en särskild samling utan samman¬
blandning med nordiska museets egna samlingar. Förenade i samma bygg¬
nad skulle emellertid lifrustkammarens och nordiska museets samlingar på
ett lyckligt sätt komplettera hvarandra till en fulltonig kulturbild af en
stor del utaf svenska folket förgångna lif.
Någon öfverlåtelse af lifrustkammarens samlingar till nordiska museet
är icke ifrågasatt, utan skulle uppgörelsen endast afse en deposition af
dessa samlingar inom ifrågavarande lokaler i nordiska museets nybyggnad
på vissa för samlingarnas vård och tillökning betryggande villkor, hvadan
alltså, därest under depositionstiden tillfälle skulle yppas att bereda annan,
ännu lämpligare plats för lifrustkammarens samlingar, hinder icke möter
att däraf begagna sig, endast uppsägning af aftalet sker inom viss öfverens-
kommen tid. Vården af samlingarna skulle fortfarande utöfvas af en sär¬
skild, af Kungl. Magt förordnad föreståndare, hvilken emellertid skulle
kunna tillika vara tjänsteman vid nordiska museet och således under¬
lydande nordiska museets nämnd. Med denna nämnds sammmansättning
och museets karaktär af att vara snarare en allmän än en privat institu¬
tion torde det icke innebära någon fara att till nämnden för depositionstiden
öfverflytta den handläggning af ärenden rörande lifrustkammaren, som nu
åligger nationalmusei nämnd, i synnerhet om, såsom synes mig lämpligt,
en särskild inspektor förordnas af Kungl. Maj:t att öfvervaka förvaltningen
af lifrustkammarens angelägenheter.
Då det är af vikt, att, därest en sådan uppgörelse, som nu ifrågasatts,
skulle komma till stånd, däraf härflytande rättigheter och förpliktelser
såvidt möjligt klargöras, har jag, med beaktande af hvad angående ett
sådant aftals innehåll blifvit i ärendet föreslaget och erinradt, låtit under
hand uppgöra skriftligt förslag till en blifvande öfverenskommelse i ämnet,
hvilket förslag efter åtskilliga jämkningar blifvit af nordiska museets nämnd
genom påteckning godkändt. Detta förslag, som synes mig innehålla för
staten tillräckligt betryggande bestämmelser, är af följande lydelse:
»Förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska
museet angående deposition af lifrustkammarens samlingar i nordiska
museets nya byggnad å Lejonslätten på kungl. Djurgården.
1.
Lifrustkammarens samlingar magasineras i nordiska museets nya
byggnad å Lejonslätten från den tid, då samlingarna hinna dit öfver¬
flytta®, och intill dess nordiska museet hunnit inventera till sig dessa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
27
hvilket senast bör hafva skett till den 1 juli 1906. Nordiska museet
öfvertager vården af samlingarna, allt efter som dessa inventeras öfver till
museet. De föremål, som museet ej inventerat till sig, förvaras i slutna
lärår eller montrer, och förbinder sig museet att åt dem bereda en aret
om jämn temperatur och låta dem komma i åtnjutande af de allmänna
skyddsåtgärder mot eldfara och inbrott, som vidtagits för museets egna
samlingar, men ansvarar museet i öfrigt icke för dessa föremål. Såväl de
nedpackade som de till museet öfverlämnade föremålen stå under närmaste
vård af lifrustkammarens föreståndare. Först sedan inventeringen i sin
helhet afslutats, öfverlämnas förvaltningen af lifrustkammarens medel till
nordiska museet, och härifrån räknas depositionstiden, alltså senast från
och med den 1 juli 1906 och till den 1 juli 1931. Inpackning och
flyttning af lifrustkammarens samlingar ombesörjas och bekostas af sta¬
ten, hvaremot nordiska museet anordnar och bekostar samlingarnas upp¬
ställning i museet och därför erforderliga montrer samt öfrig utställnings-
materiel. Önskar staten eller nordiska museet, att depositionen skall upp¬
höra före den 1 juli 1931, må det tidigast ske tre år efter uppsägning
från statens sida och fem år efter uppsägning från nordiska museets sida.
Om depositionen i följd af uppsägning från statens sida upphör före den
1 juli 1931, skall staten ersätta hvad nordiska museet visar sig hafva
i enlighet med gängse pris utgifvit för samlingarnas installering i museet.
Har uppsägning ej skett från nordiska museets sida minst fem år eller
från statens sida minst tre år före utgången af den ursprungligen bestämda
depositionstiden, anses denna förlängd med tio år och sedermera under
motsvarande förutsättningar med ytterligare en tioårsperiod i sänder; dock
att depositionstiden äfven då kan förkortas genom uppsägning på sätt
förut nämnts.
2.
Lifrustkammarens samlingar skola, så snart sig göra låter, ordnas i de
för dem särskild! upplåtna lokaler i nordiska museet, där de under depo¬
sitionstiden skola utan sammanblandning med nordiska museets egna
föremål vara uppställda och hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga
under vissa timmar en söckendag i hvarje vecka samt dessutom de sön-
och helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet. De ifrågavarande loka¬
lerna äro den genom museibyggnadens hela längd gående centrallhallen
med undantag af utrymmet mellan hufvudingången och absiden, vidare
deri öfver hufvudingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ur¬
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
sprungligen afsetts till museets vapensal, och, om så erfordras, någon del
af midtpartiet i södra flygelns bottenvåning.
3.
För depositionstiden ställer staten till förfogande af nordiska museets
nämnd ett anslag af 6,200 kronor, för år räknadt, hvilket anslag skall an¬
vändas till vård, bevakning, underhåll och förökande af lifrustkammarens
samlingar. Af detta anslag skola för år räknadt afses:
till arfvode åt lifrustkammarens föreståndare..................... kronor 2,000: —
» » » » inspektor........................... » 600: —
» samlingarnas ökande .......................................................... » 1,400: —
Den nettovinst, som under depositionstiden uppkommer genom för¬
säljning af kataloger öfver samlingarna, skall jämväl, i mån af behof, an¬
vändas för lifrustkammaren, men tillfaller i öfrigt nordiska museet, hvilket
äfven äger förfoga öfver de medel, som under depositionstiden inflyta för
samlingarnas förevisning.
4.
Under depositionstiden stå lifrustkammarens samlingar under förvalt¬
ning af nordiska museets nämnd, som, utan anspråk på vidare bidrag från
statens sida än bär ofvan sägs, ansvarar för samlingarnas behöriga vård
och underhåll samt inför kammarrätten redovisar för förvaltningen af lif¬
rustkammarens medel, i den mån de ej på grund af särskilda bestämmelser
handhafvas af annan institution eller myndighet. Frågor om afsöndring
eller lån af föremål från lifrustkammaren äfvensom angående väsentligare
ändringar i afseende å de för lufrustkammarens samlingar bestämda loka¬
lers användning skola underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande.
5.
Vid inköp af föremål till lifrustkammaren och nordiska museet bör
konkurrens mellan samlingarna undvikas. Såsom regel gäller, att för lif¬
rustkammaren inköpas hufvudsakligen vapen och andra föremål sådana,
som tillhört kungliga personer eller äga utpräglad historisk karaktär, samt
att nordiska museet endast inköper sådana vapen, som begagnats af all¬
mogen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
29
6.
Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren utöfvas af dess
föreståndare, som utses af Kungl. Maj:t efter förslag af nordiska museets
nämnd. Denne föreståndare må tillika vara anställd såsom tjänsteman
vid nordiska museet.
7.
Kungl. Maj:t äger förordna en inspektor att öfvervaka förvaltningen
af lifrustkammarens angelägenheter. Denne inspektor har att hos nordiska
museets nämnd göra de framställningar, han kan finna af omständigheterna
påkallade, samt, ifall han anser nämnden hafva vid berörda förvaltning
gjort sig skyldig till fel eller försumlighet, därom göra anmälan hos Kungl.
Maj:t, som äger meddela de föreskrifter, hvilka kunna finnas erforderliga;
dock att nordiska museet ej därigenom må tillskyndas några särskilda kost¬
nader utöfver hvad som kan anses skäligt på grund af hvad museet i all¬
mänhet åtagit sig beträffande lifrustkammaren. Skulle inspektor finna ett
af museinämnden fattadt beslut kunna medföra svårare äfventyr för lifrust¬
kammaren, äger han förbjuda beslutets verkställighet, hvarmed då skall
anstå, i afvaktan på hvad Kungl. Maj:t kan finna skäligt i frågan bestämma.
8.
Nordiska | museet öfvertager i sin tjänst nuvarande ordinarie vaktbe-
tjäning vid lifrustkammaren, nämligen en vaktmästare och en eldare, hvilka
fortfarande, så länge de kvarstå i sina befattningar, skola aflönas med
minst 800 kronor om året hvardera. För den vaktbetjäning, som erhåller
aflöning från det af Riksdagen beviljade anslaget till lifrustkammaren,
åtager sig nordiska museet ej att bereda pensioner.
9.
Kungl. Maj:t äger att efter hörande af nordiska museets nämnd med¬
dela närmare instruktioner för lifrustkammarens inspektor och föreståndare.
10.
Denna öfverenskommelse utgör ej hinder för Kungl. Maj:t att i anled¬
ning af därom nu väckt fråga förordna om öfverförande till artillerimuseum
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
af en del af lifrustkammarens samlingar; dock bör nordiska museets nämnd
blifva satt i tillfälle att öfver detaljeradt förslag i detta ärende yttra sig,
och är nordiska museet fritaget från fullgörandet af denna öfverenskom¬
melse, därest Kungl. Maj:t mot museinämndens uttalade mening medgifver
öfverflyttning af föremål till artillerimuseet i en sådan utsträckning, att
lifrustkammarsamlingarnas nuvarande karaktär enligt nämndens före frå¬
gans afgörande tillkännagifna uppfattning skulle därigenom förryckas. På
det att nordiska museets öppnande för allmänheten ej må blifva försenadt
genom denna fråga, är det nödvändigt, att densamma varder afgjord i så
god tid, att den för lifrustkammarens uppställande nödiga utställnings-
materielen kan beställas redan under hösten 1905.»
I afseende å den i punkten 1 omförmälda magasineringen af lifrust¬
kammarens samlingar i nordiska museets byggnad, innan museet hinner
inventera dem till sig, har intendenten för museet på förfrågan meddelat,
att till magasineringsplatser för dessa samlingar vore afsedda följande
lokaler inom nordiska museets norra flygel: i bottenvåningen midtpartiet
för vagnar och västra galleriet för sådana föremål, som kunde misstänkas
innehålla mai; i hallvåningen stora hallen och härintill gränsande östra
galleriet för hufvudmassan af samlingarna samt i kanslibyggnaden två trappor
upp i brandfritt hvalf, försedt med järndörr och afsedt till förvaringsplats
för arkivalier, de dyrbaraste föremålen.
Beträffande den i punkt 3 berörda vinst å försäljning af kataloger
öfver lifrustkammarens samlingar och inkomst genom samlingarnas före¬
visning har jag velat erinra, att, enligt hvad jag inhämtat, motsvarande
medel under de sista fem åren uppgått till följande belopp:
Förevisning smedel. Katalogmedel.
1900 .......................... kronor 812: — ..................................kronor 1,063: 12
1901 ........................... » 930: 50 .................................... » 1,156: 95
!902 .......................... » 934: 50 .................................... » 1,302: 08
1903 ........................... » 1,532: 75 ................................... » 1,610: 25
1904 .......................... » 1,537: — ................................... * 1,127: 25
Det skulle utan tvifvel hafva varit lyckligast, om redan nu hunnit
afgöras, huruvida nagra föremål och i så fall hvilka skola öfverflyttas från
lifrustkammaren till artillerimuseum. Men om än detta af omförmäld
orsak ännu icke kunnat ske, hyser jag den tillförsikt, att svårigheter icke
skola ^ möta att få denna fråga på ett tillfredsställande sätt ordnad inom
den i punkten 10 angifna tid. Likaledes torde den i förut omnämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 86.
31
promemoria af nordiska museets intendent berörda fråga om afsöndring
från lifrustkammaren till naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning
af åtskilliga föremål från utomeuropeiska länder och folk lätt kunna vinna
sin lösning.
Vidkommande kostnaden för flyttning af lifrustkammarens samlingar
till nordiska museet, hvilken kostnad skulle bestridas af staten, torde, med
hänsyn därtill att något biträde vid flyttningens verkställande icke är att
påräkna från flottans manskap, denna kostnad böra beräknas till högst
4,500 kronor.»
Med anledning af hvad sålunda anförts och då för träffande af den
ifrågasatta öfverenskommelsen mellan svenska staten och nordiska museeR
särskildt i hvad angår utfästelsen om statsbidrag under depositionstiden,
torde böra inhämtas Riksdagens samtycke, hemställde departementschefen
att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Utskottet, som, då vederbörande myndigheter numera enats angående
lifrustkammarens förflyttning till nordiska museet, icke anser sig böra här¬
emot framställa någon erinran, hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition, må
a) för sin del medgifva, att aftal angående flyttning
af lifrustkammarens samlingar in. m. i enlighet med det
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17
mars 1905 intagna förslag till öfverenskommelse mellan
svenska staten och nordiska museet må träffas; samt
b) på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af
4,500 kronor till bestridande af kostnader för flyttning
af lifrustkammarens samlingar.
Stockholm den 11 april 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.