Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
1
N:o 62.
Ant till Riksd. kansli de» 28 mars 1905, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen.
(2:a U. A.)
I eu till Riksdagen den 3 februari 1905 afbiten proposition (n:o 45)
liar Kung!. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsproto¬
kollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att, till anläggning af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen i
enlighet med en af öfversten m. m. O. J. F. Wijnbladh därför upprättad
plan, anslag måtte utöfver det belopp, 22,980 kronor, hvarmed de väg-
kållningsskyldiga i Öfver Luleå och Edefors socknars vägkållningsdistrikt
förpliktats till ändamålet bidraga, kunna från af Riksdagen till understöd¬
jande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder beviljade medel anvisas utan iakttagande
af de för denna fonds anlitande i allmänhet stadgade villkor.
Till åberopade statsrådsprotokollet bär föredragande departementschefen
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 18 november 1903 har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjort framställning om stats¬
bidrag för anläggning af eu bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där lands¬
vägen från Boden till Älfsbyn framgår, men där trafiken nu måste om¬
besörjas medelst färja.
Innan jag närmare redogör för denna framställning, tillåter jag mig
erinra, hurusom, med anledning af pågående arbeten i trakten af Boden
Uih, till Piksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 35 Höft. (N:o 62). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
för norra stambanans då förestående byggnad, cbefen för generalstaben
redan i underdånig skrifvelse den 12 september 1891, under framhållande
att en fast vägförbindelse öfver Lule älf i närheten af Boden vore ur
försvarssynpunkt högst angelägen, samt att eu sådan förbindelse lämp¬
ligast borde komma till stånd i samband med järnvägens förande öfver
älfven, föreslog, att eu landsvägsbro måtte uppföras i samband med järn¬
vägsbron öfver Lule älf vid Boden eller att åtminstone den senares stöd
måtte erhålla sådana dimensioner, att de äfven kunde tjäna till stöd för
en landsvägsbro.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, som här¬
öfver afgåfvo infordradt gemensamt underdånigt utlåtande, anförde därvid,
bland annat, att vid Trångforsen, som utan tvifvel vore det lämpligaste
öfvergångsstället för järnvägen öfver Lule älf, bestode älfbottnen öfverst
af stenbunden jord, men vore därunder af så lös beskaffenhet, att grun¬
den för samtliga murstöd måste medelst pålning förstärkas. Med hän¬
syn därtill och då därjämte de två stenpelarna, som förutom land¬
fästena skulle uppbära den af två ändspann och ett midtelspann bestå¬
ende järnöfverbyggnaden, komme att påverkas af stark isgång och en
betydande timmerilottning, hade järnvägsstyrelsen ansett den för järn¬
vägsbroar vanliga längden af pelarna ej till fyllest, hvarför bestämts,
att desamma för vinnande af större motståndsförmåga skulle erhålla
större längd, hvilken tillökning af pelarna kunde användas för upplägg¬
ning af eu landsvägsbro invid järnvägsbron. Då sålunda pelarna redan
vid järnvägsbrons utförande erhölle så stor längd, att stöd å dem kunde
erhållas för en landsvägsbro, hade däremot någon tillökning i land¬
fästenas bredd utöfver den för järnvägsbrons uppläggning behöfliga ej
ansetts erforderlig, utan måste dessa, därest generalstabschefens förslag
om landsvägsbrons förläggande vid sidan af järnvägsbron komme till
utförande, tillökas så mycket, att tillräckliga upplag kunde beredas för
landsvägsbron. De åtgärder, som för genomförande af detta förslag
blefve erforderliga, skulle sålunda, förutom järnöfverbyggnadens anskaff¬
ning och uppsättning, bestå uti nämnda utvidgning af landfästena samt
anordnande af uppfarter till bron, och vore kostnaderna för landsvägs¬
brons uppförande på sådant sätt beräknade till ett belopp af 77,000
kronor, däraf för landfästenas utvidgning 10,000 kronor. Styrelserna
hemställde slutligen, att generalstabschefens framställning rörande upp¬
förande af en landsvägsbro i samband med järnvägsbron öfver Lule älf
måtte vinna Eders Kungl. Maj:ts bifall, samt att Eders Kung!. Maj:t
täcktes för en landsvägsbros anbringande vid vidan om järnvägsbron
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
3
ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande 77,000 kronor,
hvarjemte styrelserna påpekade önskvärdheten häraf, att af detta belopp
10,000 kronor i så god tid anvisades, att genom järnvägsstyrelsens för¬
sorg erforderliga landfästen för landsvägsbron kunde uppföras i samman¬
hang med då pågående brobyggnad för järnvägens framdragande öfver
Lule älf.
Jämlikt nådigt bref den 4 oktober 1895 fann emellertid Eders
Kungl. Maj.t generalstabschefens framställning icke föranleda vidare
åtgärd.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse bär Eders Ivungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande anfört följande.
På framställning af kommunalnämnden i Öfver Luleå både under år
1866 af dåvarande löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren J. F.
(kornell verkställts undersökning samt uppgjorts förslag till anläggning af
bro öfver Lule älf vid Trångforsen.
Frågan hade emellertid hvilat till år 1891, då densamma väckts till
lif genom anläggning af allmänna vägen Älfsbyn—Boden äfvensom ge¬
nom norra stambanans framdragande till sistnämnda plats. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande hade förordnat dåvarande chefen för norra
väg- och vattenbyggnadsdistriktet majoren G. Lindeqvist att upprätta
nytt förslag till bro af järn eller stål omedelbart nedanför eller, alternativt,
i samband med järnvägsbron öfver Fide älf vid Trångforsen och indelad
i samma spann som denna.
Sedan majoren Lindeqvist efter tillgjordt uppdrag till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ingifvit förslag med två alternativ, hvaraf
det ena — bro af stål med underbyggnad i samband med järnvägs¬
brons murverk — beräknats draga en kostnad af 103,270 kronor, hade
de väghållningsskyldiga i Öfver Lideå och Edefors socknars väghåll-
ningsdistrikt i ärendet hörts inför häradsrätten den 17 april 1893,
därvid de genom ombud uttalat sig emot brobyggnaden i fråga, hvar¬
emot enskilda vid häradsrätten närvarande väghållningsskyldiga fram¬
hållit företagets stora gagn samt påyrkat dess utförande, hvarefter härads¬
rätten den 15 juli 1893 i afgifvet utlåtande i ärendet på anförda skäl
förordat den ifrågasatta brobyggnaden, såsom varande ej mindre nyttig än
behöflig.
Efter det emellertid berörda järnvägsbro, hvilken kommit till ut¬
förande först sedan majoren Lindeqvists broförslag upprättats, blifvit
byggd på sådant sätt, att dess pelare helt och hållet och dess landfästen
delvis lämnade utrymme för en landsvägsbros öfverbyggnad, samt Linde-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
qvist, som förordnats att med hänsyn till denna omständighet omarbeta
sitt broförslag, inkommit med år 1895 npprättadt nytt förslag med bro-
öfverbyggnadens bredd upptagen till 3,6 meter, slutande å en kostnads-
summa af allenast 68,940 kronor, hade Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande genom utslag den 8 december 1898 ålagt de väghållningsskyl-
diga i Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt att mot åt¬
njutande af sedvanligt statsanslag, med användande i den mån sådant läte
sig göra af det för järnvägsbron öfver Trångforsen utförda murverk, bygga
och för framtiden, till dess annorledes kunde förordnas, underhålla lands¬
vägsbro af stål öfver Lule älf i enlighet med det år 1895 af Lindeqvist
upprättade förslaget.
Sedan därefter dåvarande majoren E. Wijnbladh den 21 september
1899 af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att, hvad kost¬
nadsberäkningarna anginge, verkställa revision af sist omförmälda bro-
byggnadsförslag och af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 maj 1900
fått i uppdrag att utarbeta fullständig arbetsplan för eu 4,5 meter bred
landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen med begagnande, såvidt sådant
i tekniskt hänseende läte sig göra, af de för järnvägsbron upppförda mur¬
verk, samt Wijnbladh till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande in¬
kommit med förslag till en dylik brobyggnad äfvensom till tillfartsvägar i
anslutning till landsvägen mellan Älfsbyn och Boden, hvilka bro- och väg-
förslag beräknats komma att draga eu kostnad, bron af 117,000 kronor
och tillfartsvägarna af 9,713 kronor med tillägg af omkring 15 % eller
19,087 kronor för arbetsredskap, tillsyn under arbetet och oförutsedda
utgifter med mera, eller tillhopa 145,800 kronor, både de väghållnings-
skyldiga hörts öfver förslaget inför häradsrätten den 3 december 1901,
hvarvid de, enär en bro af de dimensioner, som det af Lindeqvist upp¬
gjorda förslag upptoge, vore tillfyllestgörande samt en brobyggnad en¬
ligt Wijnbladbs berörda förslag Lomme att medföra dryga kostnader ut¬
öfver det belopp, hvarå det äldre kostnadsförslaget slutade, bestridt ifråga¬
satt åläggande för väghållningsdistriktet att deltaga i gäldandet af den
högre kostnad en brobyggnad enligt Wijnbladbs förslag medförde, hvar¬
efter häradsrätten såsom sitt utlåtande i ärendet åberopat de väghållnings-
skyldigas yttrande.
Hvad de vägbållningsskyldiga sålunda med tillslutning af härads¬
rätten anfört både Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit be-
fogadt, men då frågan om eu högst nödvändig fast öfvergång af Lule älf
vid ifrågavarande punkt icke borde få förfalla allenast på den grund, att
militära hänsyn kräfde eu kostsammare bro af större dimensioner, än som
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
5
vore af nöden för att tillgodose den fredliga samfärdselns behof, samt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreställt sig, att frågan kunde
finna sin lösning på sådant sätt, att bron byggdes af staten i enlighet
med det Wijnbladhska förslaget, under det att de väghållningsskyldiga
åtoge sig att därtill bidraga med en tredjedel af den i Lindeqvists för¬
slag beräknade kostnaden, eller med 22,980 kronor, samt bekosta brons
framtida underhåll, hade de väghållningsskyldiga ånyo hörts inför härads¬
rätten den 15 april 1903, hvarvid de väghållningsskyldiga förklarade sig
villiga till detta åtagande.
Genom utslag den 15 oktober 1903 hade Eders Ivungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande därefter, enär en landsvägsbro af den bredd och be¬
skaffenhet i öfrig!, som angåfves i det af Lindeqvist upprättade förslag,
måste anses tillräcklig att tillgodose den fredliga samfärdselns kraf, samt
vederbörande väghållningsskyldiga vid detta förhållande icke billigtvis
kunde mot sitt bestridande tillförbindas att för utförandet af ifrågavarande
brobyggnad enligt det af Wijnbladk, med särskild hänsyn tagen till brons
stora militära betydelse, upprättade förslag vidkännas större kostnad, än
som skulle hafva åsamkats dem genom brons utförande enligt Lindeqvists
förslag eller, med beräkning att sedvanligt statsbidrag till två tredjedelar
af den beräknade kostnaden till företaget skulle beviljas, 22,980 kronor,
förpliktat de väghållningsskyldiga i Öfver Luleå och Edefors socknars
vägkållningsdistrikt dels att med ett belopp af 22,980 kronor bidraga till
kostnaderna för utförande af en brobyggnad öfver Lule älf vid Trång¬
forsen i enlighet med det af Wijnbladh uppgjorda, här omförmälda för¬
slag, dels att mot åtnjutande af sedvanligt statsanslag enligt berörda för¬
slag bygga tillfartsvägar till bron och dels att för framtiden underhålla
såväl brobyggnaden som de därtill ledande tillfartsvägarna.
På grund däraf och under antagande, att de militära myndigheter,
hvilkas yttrande Eders Ivungl. Maj:t kunde i saken infordra, vitsordade
nödvändigheten, sedt ur försvarssynpunkt, af att ifrågavarande bro bygg¬
des i enlighet med Wijnbladhs förslag, hemställde Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att till anläggning af bro öfver Lule älf vid Trångforsen i en¬
lighet med sistberörda förslag anslag finge från af Riksdagen till väg- och
brobyggnader beviljade medel anslås utan iakttagande af det för anlitande
af Riksdagens anslag till dylika kommunikationer i allmänhet stadgade
villkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp än två tredje¬
delar af den för brobyggnaden beräknade kostnaden.
Till följd af nådig remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande af den 27 april 1904 och där¬
vid meddelat, bland annat, att de skäl, som föranledt utarbetandet af för¬
slaget till en 4,5 meter bred landsvägsbro varit följande.
Den för vägen mellan Älfsbyn och Boden, å hvilken väg ifråga¬
varande bro vore belägen, fastställda bredden vore 4,2 meter. En bro¬
bredd af 3,G meter, som endast borde tillåtas å obetydliga bygdevägar i
mera aflägset belägna delar af länet, borde ej få tillämpas på en lands¬
vägsbro af så stor militärisk betydelse och belägen i så folkrik trakt som
den ifrågavarande. Med användande af den nuvarande järnvägsbrons mur¬
verk vore det möjligt att, hvad anginge bropelarna oförändrade och land¬
fästena med någon tillbyggnad, anordna en landsvägsbro med 4,5 meter
bred körbana, om vid öfverbyggnadens utförande tillämpades det s. k.
cantile'ver system et, d. v. s. om midtspannets öfverbyggnad förlängdes med
öfver pelarne utskjutande ändar, som lämnade upplag för de till längden
därigenom förminskade sidospannen, hvilken anordning erfordrade å hvarje
pelare endast ett upplag för hvarje broregel, hvilket, då det anordnades
midt öfver pelarens längdaxel, kunde med sitt lager placeras något längre
ut på den halfcirkelformiga pelarändan, hvarigenom största möjliga bro¬
bredd å befintliga pelare medgåfves. Särskild hänsyn borde tagas såväl
till brons stora militära betydelse, såsom ingående i den till Boden söder¬
ifrån ledandes. k. militärvägen, som till dess belägenhet invid det under hastig
utveckling varande samhället Boden, äfvensom till brons jämförelsevis stora
längd, 170 meter, helst vägens utläggning till 5 meters bredd i öfverens¬
stämmelse med den vägbredd, som tillämpades på den längre söderut in¬
om länet belägna delen af militärvägen, i en framtid syntes blifva nöd¬
vändig. Af kostnaden för utförandet af berörda bro- och vägbyggnads-
förslag, 145,800 kronor, komme på själfva brobyggnaden 134,550 kronor
och på tillfartsvägarna 11,250 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som på de i ärendet anförda grun¬
der ansåge, att det ifrågavarande förslaget borde komma till utförande,
äfven om därför erforderliga medel finge anskafitas i enlighet med Eders
Kung!. Maj:ts befallningshafvandes framställning, hemställde därför, att
Eders Kung!. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att af
medel, som under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders
Kungl. Maj:ts disposition för understödjande af brobyggnader och före¬
trädesvis mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och fartygs-
leder, finge, utan fordran på annat tillskott från intressenternas sida än
22,980 kronor, för ifrågavarande broanläggning öfver Lule älf vid Trång¬
forsen i närheten af Boden, i enlighet med den af öfversten Wijnbladh
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
i
upprättade arbetsplan, användas ett belopp af 111,570 kronor, fördeladt
på två år.
Uti infordradt, den 17 september 1904 afgifvet underdånigt utlåtande
bar chefen för generalstaben erinrat om sin förberörda framställning och
därefter vidare framhållit, att under den tid, som sedan dess förflutit,
hade genom beslutet om anläggande af Bodens fästning behofvet af eu
landsvägsbro öfver Lule älf ytterligare ökats ända därhän, att ifrågavarande
bro kunde betraktas som eu oumbärlig del af de vid Boden planlagda
försvarsanordningarna. Då sålunda anläggandet af en landsvägsbro öfver
Lule älf vid Boden allt fortfarande måste betraktas som eu högst angelä¬
gen åtgärd, och då eu brobana af den bredd, som beräknats i det år 1895
utarbetade förslaget, nämligen 3,G meter, icke kunde anses tillfredsställande
för eu bro af så stor betydelse som den ifrågavarande, medan däremot
tekniska hinder enligt gjord utredning ej mötte att med begagnande af
järnvägsbrons pelare gifva brobanan eu bredd af 4,5 meter, tillstyrkte
chefen för generalstaben, med anslutning i öfrigt till väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsens yttrande i ärendet, nådigt bifall till den af Eders Kung!.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjorda framställning.
Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen uti detta ärende af-
gifvit underdånigt utlåtande af den 15 november 1904 och därvid erinrat
om den af mig först relaterade behandlingen af frågan om anläggande af
eu landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen samt vidare meddelat, att
med anledning däraf landfästena icke murats bredare än som för järn¬
vägsbron erfordrats, hvaremot åt pelarna gifvits sådan längd, att den nu
föreslagna landsvägsbron kunde å dem uppläggas.
Hvad beträffade den nu föreliggande framställningen, ansåge järnvägs¬
styrelsen, att densamma borde bifallas och landsvägsbron anordnas i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med nämnda byggnadsförslag. Därest samma
förslag sålunda komme till utförande, syntes emellertid, bland andra, föl¬
jande förhållande böra vinna beaktande.
Såsom förslaget utvisade, komme formen å landsvägsbrons hufvud-
reglar att rätt väsentligt afvika från hufvudreglarna för järnvägsbron,
hvilket förhållande framginge äfven af en järnvägsstyrelsens skrifvelse bi¬
lagd skiss, därå de svarta linjerna utmärkte formen å järnvägsbrons reglar
och de röda formen år reglarna för landsvägsbron. Då denna skiljaktig¬
het i hufvudreglarnas form enligt järnvägsstyrelsens åsikt skulle komma
att gifva såväl landsvägsbron som brobyggnaden i sin helhet ett mindre
fördelaktigt utseende, syntes det önskligt, att järnvägsbrons form, såvidt
nu vore i fråga, vunne användning äfven för landsvägsbron. Hinder där¬
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
för syntes icke böra möta, då någon svårighet ej förefunnes för att å
hvarje pelare anbringa ett lager af sådan konstruktion, att de båda intill
hvarandra stötande spannen kunde uppläggas å detsamma. En sådan
anordning, hvilken enligt utförda beräkningar, grundade på samma förut¬
sättningar rörande belastningarna å bron samt tillåtna ansträngningarna i
bromaterialet som i det upprättade förslaget, icke komme att föranleda
någon ökning i kostnaden för landsvägsbrons öfverbyggnad, skulle med¬
föra den ytterligare fördel, att midtejsparmet, hvarunder vattnet merendels
framginge i stark ström och betydlig timmerflottning vissa tider af året
ägde rum, kunde uppsättas utan några vidlyftiga ställningar i likhet med
hvad som skett vid järnvägsbrons uppförande, och att den därför beräknade
kostnaden af omkring 5,300 kronor skulle kunna inbesparas på några
hundra kronor när.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte järnvägsstyrelsen
i underdånighet bifall till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i
Norrbottens län underdåniga framställning om statsbidrag till anläggande
af landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen samt hemställde, att Eders
Knngl. Maj:t, därest brobyggnaden komme till utförande, ville, jämte
andra föreskrifter, för hvilka jag nu ej behöfver redogöra, bestämma, att
hufvudreglarna till öfverbyggnaden för landsvägsbron skulle erhålla likartade
yttre begränsningslinjer och enahanda fackindelning som järnvägsbrons
hufvudreglar.
Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande anfört har
jag inhämtat ytterligare upplysningar från numera öfverdirektören och
chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfversten Wijnbladh, som i
afgifven promemoria beträffande järnvägsstyrelsens omförmälda hemställan
anfört följande.
Landsvägsbron i fråga hade icke kunnat föreslås, på sätt järnvägs¬
styrelsen nu hemställt, i fullständig öfverensstämmelse med järnvägsbrons
yttre begränsningslinjer och fackindelning och med ett gemensamt lager
för de båda intill hvarandra stötande spunnen, enär en sådan anordning
vore i konstruktivt afseende olämplig på grund af genom upplagspunkternas
förflyttning tillkommande böjande kraftpåkänningar, som förutsatte så
väsentlig förstärkning af landsvägsbrons undre ramstycke samt ökad material¬
åtgång och ökad kostnad utöfver hvad som beräknats och erfordrades för
öfverbyggnadens utförande enligt Wijnbladhs förslag, att järnvägsstyrelsens
hemställan i detta afseende icke kunde tillstyrkas. Beträffande kostnaden
för järnet till bron enligt förslaget och enligt järnvägsstyrelsens hemställan
kunde i öfrigt framhållas, att det i Wijnbladhs förslag förekommande
Statsutskottets Utlåtande N:o 62. 9
systemet minskade järnvikten hos bron och däraf föranledd kostnad med
minst 8 %.
Hvad anginge utseendet af den broform, som tillämpats i förslaget,
kunde båda broarna i sin helhet samtidigt ses endast från punkter vid
sidan om forsen, och perspektivbilden måste blifva fördelaktigare än hvad
som utvisades af den järnvägsstyrelsens utlåtande bifogade ritningen. Ätt
de i själfva verket små olikheterna i broformerna, som betingats af de
olika system eu, skarpast skulle framträda å eu ritning, å hvilken man så
att säga lade den ena konstruktionen på den andra, läge i öppen dag.
I verkligheten kunde dessa olikheter, sedda från stränderna, knappast
uppfattas för ögat, allra minst på något afstånd från bron. Beträffande
den i utsikt ställda möjligheten att genom ändradt brosystem på några
hundra kronor när kunna inbespara till omkring 5,300 kronor beräknad
ställningskostnad för midtelspannets uppsättning, hade dåvarande arbets¬
chefen för järnvägsbrons uppförande, numera majoren i väg- och vatten¬
byggnadskåren Tk. Ilelleberg lämnat upplysning, bland annat, därom, att
midtclspannet uppförts med ställningar närmast pelarna å sammanlagdt
21 meters längd, men att, då brojärnet uppsatts under den årstid, då
flottningen pågått, ställningar ej kunnat användas under den öfriga delen
af midtelspannet. Oaktadt starka länsbommar anordnats till skydd för de
närmast pelarna uppförda ställningarna under midtelspannet och oaktadt
vant flottningsmanskap anställts för att hindra uppkomsten af s. k. timmer-
bråtar, hade det mött stora svårigheter att afhålla flottvirket från dessa
ställningar. Omkostnaderna för afhållande af flottvirke under midtelspannet
hade uppgått till 4,020 kronor, oberäkna dt ställningskostnaden, som,
enligt intyg från majoren Helleberg, för bron i sin helhet uppgått till
11,155 kronor 59 öre.
Den ifrågasatta landsvägsbron borde — i likhet med andra inom de
norra distrikten uppförda öfverbyggnader för landsvägsbroar — uppsättas
under vintern, då vattenståndet vore lägst och ingen flottning ägde rum.
Kostnaden därför hade upptagits till så lågt belopp, 7,110 kronor, för
bron i sin helhet, tilläggsprocenten oberäknad, att någon nedprutning
icke kunde tillstyrkas.
Att anläggningen af en bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där en
numera särdeles lifligt trafikerad landsväg möter å båda sidor om älfven,
är högst nödvändig, synes mig vara ställdt utom allt tvifvel. De väg-
hållningsskyldiga hafva äfven med blicken öppen för detta kraf åtagit
sig den del af den icke obetydliga kostnaden därför, som kan anses åligga
dem. Denna bros belägenhet i närheten af försvarsanordningarna vid
Bill. till Rifcsd. Prot. 1905 4 Sami. 1 Afd. Haft. 2
10
Statsutskottets Ulåtande N:o62.
Boden synes emellertid kräfva större dimensioner för brobanan och till
följd däraf kostsammare konstruktion af bron. Den sålunda af stats¬
ändamål betingade ökningen af kostnaderna kan icke åläggas de väghåll-
ningsskyldiga, utan torde staten böra för ändamålet lämna det bidrag,
utöfver de väghållningsskyldigas, som erfordras för att bron vid dess an¬
läggande erhåller den storlek, som de militära hänsynen påfordra. I detta
hänseende kan man nämligen, efter min uppfattning, icke gå längre än
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande gjort i sitt förberörda utslag,
hvarigenom, förutom eu tredjedel af kostnaderna för en med hänsyn till
landsvägstrafiken fullt tillräcklig brobyggnad underhållet af en utöfver det
allmänna vägbehofvet för militära behof påökad brobyggnad ålagts de
väghållningsskyldiga. Jag anser mig därför böra förorda framställning till
Riksdagen i syfte att till hvad som erfordras, utöfver de väghållnings¬
skyldigas förberörda bidrag, för ifrågavarande brobyggnads utförande i
enlighet med öfversten Wijnbladhs förslag, anslag från bro- och hamn¬
byggnadsfonden må kunna beviljas, ehuru sålunda det vanliga villkoret,
att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af hela kostnaden, icke
skulle komma att blifva gällande. Arbetet med brobyggnaden skulle
under denna förutsättning utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg och således icke heller öfriga för bro- och hamnbyggnadsfondens
anlitande i allmänhet stadgade villkor här behöfva föreskrifvas.
I händelse af hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde
jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om
fastställelse af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som
kunna i afseende å arbetets utförande böra meddelas.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departements¬
chefen, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande fram¬
ställning.
Af förestående utredning framgår, att de väghållningsskyldige i Ofver-
Luleå och Edefors socknars väghållnings distrikt genom Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 15 oktober 1903 för¬
pliktats dels att bidraga till ifrågavarande brobyggnad med ett belopp af
22,980 kronor — motsvarande en tredjedel af den beräknade kostnaden
för brobyggnadens utförande på ett med hänsyn till den vanliga lands¬
vägstrafiken tillfredsställande sätt — dels att mot åtnjutande af sedvanligt
statsanslag bygga nödiga tillfartsvägar till bron enligt därtill uppgjordt
förslag och dels att för framtiden underhålla såväl brobyggnaden som de
därtill ledande tillfartsvägarna. Om än den förmån, som tillförsäkrats
Statsutskottets Utlåtande N:o 62.
11
de väghållningsskyldige därigenom att de berättigats att såsom stöd för
landsvägsbron använda de för den invid liggande järnvägsbron uppförda
bropelare, skulle kunna gifva anledning till den fordran, att de väg-
hållningsskyldiges kontanta bidrag till brobyggnaden blefve förhöj dt, har
likväl utskottet — särskild! med hänsyn därtill att de väghållningsskyl-
dige åtagit sig att för all framtid underhålla brobyggnaden, oaktadt denna
med afseende å dess belägenhet i närheten af försvarsverken vid Boden
är afsedd att utföras i större dimensioner än för de väghällningsskyldige
vant behöflig! — ansett sig icke böra ifrågasätta några ökade förpliktelser
för de väghällningsskyldige.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kung!. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 mars 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.