Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
1
N:o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1905, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående en
v äg anläggning inom Norrkottens län mellan Karesuando
by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi
socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård.
(2: a U. A.)
Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 8) af den 31 december
1904 liar Knngl. Maj: t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att till anläggning af väg inom Norrbottens län mellan Kare¬
suando by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med
biväg till Idivuoma gästgifvargård, anslag måtte, under i statsrådsproto¬
kollet angifna villkor och förutsättning, kunna från af Riksdagen till väg¬
byggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för väg¬
byggnads fondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget
icke finge utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väg-
anläggningen beräknade kostnaden.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departements¬
chefen yttrat följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1903 har Eders Kung].
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, med anledning af hos
Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande af befullmäktigade ombud från
Enontekis kommun gjord framställning, hemställt om beviljande af
statsanslag till anläggning af väg mellan Karesuando by i Enontekis
socken och gränsen mot Juckasjärvi socken.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 18.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
Vid Eders Kung! Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse äro fogade
dels eu af distriktsingenjören Erik Wedberg efter förut af dåvarande
öfverstelöjtnanten A. F. Ö. Cederberg och majoren Th. Helloberg upp¬
gångna linjer den 17 maj 1900 upprättad och reviderad samt af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen granskad plan för det ifrågavarande väg-
byggnadsföretaget jämte kostnadsförslag, enligt hvilket företaget be¬
räknats kosta 205,900 kronor, dels ock bestyrkt afskrift af protokoll
råd kommunalstämma med Enontekis kommun den 20 september 1903,
utvisande, bland annat, att socknenrännen förklarat sig villiga att, därest
den ifrågasatta vägen komme till stånd, lagligen underhålla den¬
samma.
Till stöd för berörda framställning har Eders Kung!. Maj:ts befall¬
ningshafvande anfört hufvudsakligen följande.
Enontekis socken, rikets nordligaste kommun, befunne sig i den
vanlottade undantagsställning, att densamma saknade hvarje tillstym¬
melse till bruten väg. Nödtorftig förbindelse med den yttre världen
uppehölles fortfarande, såsom i hundratals år varit fallet, sommartiden
antingen genom båtfart utefter den grunda och forsuppfyllda gräns-
älfven Muonio älf, ett fortkomstsätt, som vore förenadt med stora kost¬
nader, mödor och faror, på samma gång som detsamma endast i ringa
män kunde anlitas för varutransporter, eller, då fråga varit att från
handelsplatserna vid Lyngenfjord i Norge till socknens nordligare delar
afhämta mjöl och andra lifsförnödenheter, förmedelst klöfjerenar och på
enahanda sätt lastade hästar. Vintertiden, då frosten slagit broar öfver
vattendrag och myrar, gestaltade sig förhållandena något bättre, och hade
invånarne varit hänvisade hufvudsakligen till denna tid för afyttrande af
sina produkter och hemförskaffande af sina förnödenheter. Men äfven
vintertrafiken vore genom saknaden af bruten väg förenad med mycken
möda, kostnad och tidsutdräkt. Under höst och vår, då isarna och
myrarna hvarken bure eller bruste, vore kommunen helt och hållet
isolerad och lämnad åt sig själf, och skulle brödförrådet då vara slut,
funnes ej någon möjlighet att taga sig fram till grannsocknarna för
att fylla behofvet. Någon spannmål kunde ej odlas i Enontekis på
grund af dess nordliga läge ofvanom den egentliga skogsgränsen, utan
vore den bofasta befolkningen, som uppginge till ett antal af endast
omkring 500 personer, under det den vida öfvervägande delen eller
omkring 800 personer utgjordes af nomadlappar, för sin ytterst nöd¬
torftiga utkomst hänvisad till boskapsskötsel med något fiske och rip-
fångst såsom binäringar. Äfven boskapsskötseln stode emellertid på en
mycket primitiv ståndpunkt, ehuru för dess utveckling naturliga förut¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
3
sättningar förefunnes. Någon utveckling därutinnan vore dock ej att
förvänta, så länge kommunikationer saknades. Åtgärder, åsyftande att
af hjälpa, denna brist, både äfven blifvit vidtagna. Sålunda verkställdes
i början af 1890-talet undersökning och upprättades plan och kostnads¬
förslag för allmän väg emellan Karesuando kyrköby i Enontekis socken
och Juckasjärvi sockens kyrkoby Vittangi, hvarifrån väg funnes såväl
till Gellivare som till kusten vid Haparanda stad; och det vore detta
förslag som sedermera år 1900 blifvit, beträffande den inom Enontekis
socken fallande delen af vägen, af distriktsingenjören Wedberg re¬
viderad!, hvarvid kostnaden för ifrågavarande vägdel beräknats till
205,900 kronor. Den inom Juckasjärvi socken fallande delen af först¬
nämnda väg vore under arbete och till öfvervägande del fullbordad.
År 1894 hade Enontekis socknemän till Eders Kungl. Maj:t ingått med
ansökan om sedvanligt anslag för vägens fortsättande inom Enontekis.
Då emellertid socknemännen snart intagits af farhågor att icke kunna
bära de med utförandet af ifrågavarande vägföretag och dess underhåll
förenade kostnader, blef något anslag därtill ej af väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen förordadt.
Sedan numera järnvägen framdragits från Gellivare öfver Kiruna
till Narvik, hade behofvet af vägförbindelse för Enontekis socknemän
framträdt alltmera trängande. I afseende å socknemännens fattigdom
och oförmåga att kunna bidraga till utgörande af ens någon del af
vägbyggnadskostnaden meddelades, att enligt senast uppgjorda taxerings-
längder sammanlagda taxeringsvärdet å jordbruksfastighet inom socknen,
hvarför bevillning erlades, utgjorde allenast 67,800 kronor och å annan
fastighet 1,300 kronor, under det sammanlagda beskattningsbara in¬
komsten uppginge till allenast 11,720 kronor och inkomstskatten till
72 kronor. Dess;!, siffror, som icke skulle ådraga sig någon uppmärk¬
samhet, ifall de hänförde sig till beskattningen af en enskild individ i
hvilken annan del af riket som helst, syntes, såsom exponenten för en
hel sockens skatteförmåga, onekligen egendomliga.
Det vore att hoppas, att ifrågavarande väganläggning skulle mer
än någon annan åtgärd vara ägnad att väcka den genom århundradens
isolering efterblifna befolkningens energi och befordra utvecklingen af
denna rikets nordligaste och mest vanlottade landsdel.
Beträffande kostnaden för det ifrågasatta vägbyggnad sföretaget
kunde eu väsentlig besparing vinnas genom minskning af den före¬
slagna vägbredden 4,2 meter till 3,6 meter och tilläfventyrs andra in¬
skränkningar samt genom arbetets fördelning på eu längre tid, hvar¬
igenom arbetet kunde utföras utan anlitande af andra arbetskrafter
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
från främmande håll, än som måste anskaffas för utförande af erforder¬
liga stenarbeten, hvari ortsbefolkningen saknade färdighet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den fattiga och
fåtaliga befolkningen vore ur stånd att med egna medel bekosta den
tredjedel af vägarbetet, som i regel förutsattes såsom villkor för stats¬
bidrags erhållande, har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande hem¬
ställt, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
till anläggning af väg mellan Karesuando by och gränsen mot Juckas-
järvi socken anslag måtte, under villkor dels att all för anläggningen
behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad mark utan kostnad
för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i
behörig ordning tillkommet beslut blefve vederbörande vägliållnings-
skyldige ålagdt, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade
medel anvisas, utan iakttagande af det för anlitandet af vägbyggnads-
fonden i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke finge utgå
med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen be¬
räknade kostnaden.
Uti en till chefen för civildepartementet ställd skrifvelse af den
18 november 1903 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter
förmält, att, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inhämtat,
anslag till hela beräknade kostnaden, 380,000 finska mark, af finska
statsmedel beviljats till väganläggning från lmfvudorten i finska Enontekis
till Muonioniska, en omständighet, som Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande föreställt sig kunna inverka på uppfattningen om det begärda
anslagets behöflighet och billigheten af dess beviljande, enär förhållandena
inom ifrågavarande båda gränssocknar voro tämligen likartade.
Till följd af erhållna nådiga remisser har väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen den 3 maj 1904 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och
däruti anfört.
Den ifrågavarande vägen utgjorde den inom Enontekis socken
belägna delen af vägföretaget Karesuando—Vittangi, för hvars inom
Juckasjärvi socken belägna sträckning Eders Kungl. Maj:t under åren
1895—1899 beviljat statsbidrag. Häraf vore delen mellan Vittangi och
Tunturijokki färdigbyggd, under det att arbetet å den återstående
sträckan påginge.
Det nu föreliggande förslaget upptog^ utom hufvudvägen äfven eu
kort biväg till Idivuoma gästgifvargård. Hufvudlinjens längd utgjorde
40,460 meter och bivägens till Idivuoma gästgifvargård 610 meter,
hvarigenom totala vägländen uppginge till 41,070 meter. Som grof
furuskog totalt saknades inom den del af Enontekis socken, som komme
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
5
att genomskäras af denna väglinje, hade föreslagits, att samtliga broar
skulle utföras af sten, ehuru detta blefve ganska dyrbart, på grund af
att stentillgången vore mycket knapp och den tillgängliga stenen svår
att bearbeta. Våglinjen framginge öfver mycket omväxlande terräng,
å vissa sträckor öfver endast sandmoar utan tillgång på vare sig sten
eller pinumo och å andra öfver endast stenkrafvel, slyland och berg.
De kostsammaste vägdelarna beträffande brytningen vore delarna närmast
Karesuando på grund af Muonioälfvens höga vattenstånd vid vårflod,
samt delarna å ömse sidor om Kallokajokki, där marken hufvudsakligen
bestode af berg och stenkrafvel i skarp sidolutning. Godt väggrus
hade påträffats endast mycket sparsamt. På grund af dels den knappa
sten- och grustillgången samt markens oländiga beskaffenhet, dels ock
svårigheter att till dessa obygder erhålla arbetskrafter, lifsförnödenheter,
fourage, materialier med mera, ställde sig den beräknade kostnaden för
väganläggningen tämligen hög. Vägbredden vore föreslagen till 4,2
meter; och då Eders Kungl. Maj:t vid fastställelse af arbetsplanen för
vägens sträckning inom Juckasjärvi socken bestämt densamma till 4,2
meter, syntes det, särskildt äfven med hänsyn till vägens militära
betydelse, ej vara lämpligt att, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ifrågasatt, göra vägens fortsättning smalare.
På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst om socknens fattigdom och
behofvet af den föreslagna vägen, har styrelsen därför i underdånighet
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen besluta, att af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore
anslagna, dels under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders
Kungl. Maj:,ts nådiga disposition, finge utan fordran på tillskott från
intressenternas sida, men under villkor dels att. all för anläggningen
behöflig, enskilde tillhörig Giller af enskilde brukad mark utan kostnad
för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i
behörig ordning tillkommet beslut blefve de väghållningsskyldige ålagdt,
användas för anläggning af väg mellan Karesuando by till gränsen mot
Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård i Norr¬
bottens län ett belopp af 205,900 kronor eller hela den beräknade
byggnadskostnaden.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 17 september 1904
har chefen för generalstaben, under framhållande att vägbanans bredd
med hänsyn till den ifrågasatta vägens betydelse och dess anknytning
till den under byggnad varande vägen mellan Vittangi och Enontekis
sockengräns ej borde göras mindre än 4,2 meter, tillstyrkt bifall till
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjorda
framställningen.
I afseende på den föregående behandlingen af frågan om åstad¬
kommande af väg mellan Karesuando och Vittangi har jag från väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffat närmare upplysningar, och har
styrelsen meddelat följande.
Sedan dåvarande löjtnanten Th. Helleberg år 1891 uppgjort för¬
slag till anläggning af väg från Vittangi i Juckasjärvi socken till Kare¬
suando i Enontekis socken och Enontekis röstberättigade medlemmar
på kommunalstämma den 30 april 1893 åtagit sig att i enlighet med
det uppgjorda förslaget bygga den inom socknen belägna vägdelen samt
densamma för framtiden underhålla, hade den därefter tillsatta arbets-
direktionen den 10 augusti 1894 ingått till Eders Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande med underdånig framställning, att anslag till två tredje¬
delar af den beräknade kostnaden måtte i nåder beviljas till ifråga¬
varande väg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade därefter
insändt den underdåniga ansökningen — jämte en från Juckasjärvi
socknemän inkommen liknande ansökan om anslag till den inom sist¬
nämnda socken belägna delen af vägen Vittangi—Karesuando — med
eget underdånigt förord den 21 september 1894 till väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen, som redan samma år hos Eders Kungl. Maj:t gjort
underdånig framställning om anslag till den närmast Vittangi belägna
delen. Äfven under de därpå följande åren hade styrelsen ingått till
Eders Kung]. Maj:t med liknande ansökningar, så att år 1899 Eders
Kungl. Maj:t beviljat anslag till den sista femtedelen af vägdelen inom
Juckasjärvi socken. Styrelsen hade vid denna tidpunkt stått i begrepp
att hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om anslag-
till vägdelen inom Enontekis socken, livilket lämpligen förut icke kunnat
göras, enär vägarbetet i den svårframkomliga terrängen måst fortlöpa
successivt, då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 7 januari
1899 inkommit till styrelsen med de vägbyggnadsskyldiges af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade ansökan af den 16 december
1898 om dels revision till följd af de mycket ökade lifsmedels- och
arbetsprisen sedan år 1890, då vägförslaget uppgjorts, af det för delen
inom Enontekis socken upprättade kostnadsförslag, dels ock under¬
sökning för en mindre ändring i planen för vägen närmast Karesuando.
På grund af förordnande från styrelsen hade följande år af distrikts-
ingenjören, löjtnanten E. Wedberg upprättats revideradt förslag för
delen inom Enontekis socken, hvaraf framgått, att vägen jämte en kort
väg till Idivuoma gästgifvargård skulle få en längd af 41,070 meter
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
7
samt kosta 205,900 kronor. Då kostnaden, enligt hvad det senare för¬
slaget efter delvis förändrad sträckning utvisat, skulle komma att drabba
de väghållningsskyldige i Enontekis väsentligt kännbarare än först be¬
räknats, hade styrelsen ansett sig icke kunna hos Eders Kungl. Maj:t
med det sista förslaget till grund hemställa om anslag till vägen i fråga,
lön- än socknemännen yttrat sig öfver detsamma — som den 13 juni
1900 efter vederbörlig granskning blifvit till förslagsställaren åter-
sändt — samt ny ansökan om anslag till styrelsen inkommit. Någon
sådan ansökan hade emellertid icke kommit styrelsen till banda, då
styrelsen anbefallt afgifva underdånigt yttrande öfver af Enontekis
kommun gjord underdånig ansökan om anslag till hela den beräknade
kostnaden för ifrågavarande väganläggning; på grund hvaraf styrelsen
afgifvit sitt underdåniga utlåtande den 3 maj 1904 med hemställan, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anslags
beviljande till hela den beräknade kostnaden.
Såsom redan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fram¬
hållits, skulle här ifrågasatta väganläggning mellan Karesuando by och
gränsen mot Juckasjärvi socken afse att bereda en utfartsväg för Sveriges
nordligaste kommun, Enontekis socken, hvilken befinner sig i fullständig
saknad af kommunikationer. Vägens anläggning synes därför vara
påbjuden åt ett verkligt behof, hvarförutom möjlighet skulle beredas
till utveckling af det nästan enda medel till utkomst, som står socknens
under synnerligen svåra förhållanden lefvande befolkning till buds, eller
boskapsskötseln.
Af den lämnade redogörelsen framgår jämväl, att den ifrågasatta
väganläggningen skulle utgöra den slutliga länken i det redan under
år 1890 planlagda och numera med statsmedel till större delen full¬
bordade vägbyggnaclsföretag, hvilket är afsedt att förbinda Karesuando
kyrkoby i Enontekis socken med Vittangi kyrkoby inom Juckasjärvi
socken, hvarifrån väg finnes såväl till Gellivare som till kusten.
Då emellertid Enontekis socken, om vanligt anslag till endast två
tredjedelar af den för vägen beräknade kostnaden blefve anvisadt,
saknar förmåga att själ!' bekosta den återstående tredjedelen därutaf,
anser jag i detta fall . skäl förefinnas för statens mellankomst för möjlig¬
görande af vägföretaget i fråga. Jag anser mig därför ock böra förorda
framställning till Riksdagen i syfte att — på sätt vid några föregående
tillfällen skett — till anläggning af väg från Karesuando by till gränsen
mot Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård anslag
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
från vägbyggnadsfonden må kanna beviljas utan iakttagande af villkoret,
att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af kostnaden.
I enlighet med hvad socknemännen äfven åtagit sig, bör emellertid
vid beslut om ifrågavarande vägs byggande uteslutande af statsmedel
göras förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldige, i detta
fall de väghållningsskyldige inom Enontekis kommun, ikläda sig ansvar
för vägens framtida underhåll.
I öfrig* torde såsom villkor för det af mig förordade medgifvandet
böra, i öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall stadgats och
jämväl af såväl Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits, föreskrifvas, att all för väganlägg-
ningen behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord skall
utan ersättning upplåtas.
1 händelse hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde jag
framdeles få underställa Eders Kungl. Majds pröfning frågan om fast¬
ställelse af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som
höra i afseende å arbetets utförande meddelas.»
På-grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde departements¬
chefen, att Kungl. Majd måtte hos Riksdagen gorå nu förevarande
framställning.
Det synnerligen ovanliga förhållande, att Enontekis socken alldeles
saknar banade vägar, samt befolkningens af myndigheterna vitsordade
oförmåga att med penningar bidraga till den ifrågasatta väganläggningen
synas utgöra talande skäl för efterskänkande från statens sida af fordring en,
•itt de väghållningsskyldiga skola med en tredjedel af kostnaden bidraga
till anläggningen. Däremot bär utskottet, särskilt med anledning af
hvad Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande därom anfört, ansett det
utan obillighet kunna ifrågasättas, att vederbörande väghållningsskyldige
för vinnande af den i hög grad värdefulla förmånen af en god utfarts-
väo- skulle åtaga sig den' skyldighet till arbetsprestationer in natura,
som Kungl. Majd kan finna skäligt att, efter pröfning af förhållandena,
föreskrifva.
Vidare synes, utan att gagnet af anläggningen därigenom skulle
i någon väsentligare män förringas, en afsevärd besparing i penningar
och arbetskraft kunna åstadkommas därigenom att, i enlighet med
Kungl. Maj ds befallningshafvande» förslag, vägens bredd minskades från
4,2 till 3,6 meter; och har därför utskottet ansett eu sådan ändring i
arbetsplanen böra vidtagas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 18.
9
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att till
anläggning af väg' om 3,6 meters bredd inom Norr¬
bottens län mellan Karesuando by i Enontekis socken
och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till
Idivuoma gästgifvaregård anslag må, under villkor att
för väganläggningen behöflig, enskilda tillhörig eller
af enskilde brukad jord skall utan ersättning upplåtas
samt att vederbörande väghållningsskyldige förbinda
sig dels att, i enlighet med hvad af utskottet härofvan
yttrats, med arbetsprestationer in natura bidraga till
väganläggningen, dels ock att för framtiden underhålla
vägen, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader
beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för
vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade
villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen
beräknade kostnaden.
Stockholm den 21 februari 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
2