12
Statsutskottets Utlåtande N:o 115.
N;o 115.
Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående fyllnadspension åt tre baningenjörer vid sta¬
tens järnvägar.
(E. A.)
Uti eu till Riksdagen den 17 mars 1905 aflåten proposition (n:o 104)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt utdrag af
protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen med¬
gifva, att till enhvar af baningenjörerna Yictor Frithiof West felt, Sven
Gustaf Dahlén och Carl Wilhelm Rudman Eergenstråhle finge utbetalas
fyllnadspension att, utöfver den pension, hvartill han enligt gällande regle¬
mente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning vore vid afskedstagan-
det berättigad, af trafikmedel utgå under hans återstående lifstid från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från baningenjörsbefattnin-
gen vid statens järnvägar blefve honom beviljadt, med så stort belopp, att
hans sammanlagda pension uppginge till 3,840 kronor om året.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departements¬
chefen anfört följande:
»Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 22 november 1904
gjort framställning om beredande af fyllnadspension åt tre baningenjörer,
hvilka varit anställda vid statens järnvägsbyggnader, men kvilkas tjänst^-
Statsutskottets Utlåtande N:o 115. 13
tid vid statens järnvägstrafik är för kort för att berättiga dem till full
pension.
Jag tillåter mig i anledning däraf erinra, att enligt gällande regle¬
mente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning tillkommer, såsom regel,
pensionär ätt enhvar delägare, som efter minst 30 års tjänst i ordinarie
anställning vid statens järnvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lef¬
nadsår och tjänstår sammanräknade uppgå till talet 95. Mot denna rätt
svarar den i nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar tjänsteman och betjänt ålagda skyldigheten att afgå
från sin beställning, då han fyllt sextiofem år samt uppnått sådan tjänst¬
ålder, att han enligt pensionsreglementets nyss berörda föreskrift är på
grund af antalet sammanräknade lefnads- och tjänstår berättigad till pen¬
sion. Pensionens belopp utgör för delägare, 'hvarom nu är nämndt, 80
procent af de fem sista årens medelaflöning.
Härjämte tillerkänner pensionsreglementet rätt till pension för, bland
andra, sådan delägare, som efter minst tio tjänstår i ordinarie anställ¬
ning vid statens järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd
af sjuklighet, som han icke ådragit sig under tjänstens utöfning, eller till
följd af ålderdomssvaghet icke kan sin befattning behörigen sköta. Här¬
emot svarar den bestämmelse i styrelsens instruktion, enligt hvilken rätt
i de sålunda förutsatta fallen att entlediga tjänsteman förbehålles Ivungl.
Maj:t eller, där befattningen ej tillsatts af Ivungl. Maj:t, tillägges styrel¬
sen. Beloppet af pension för nu omförmäld tjänsteman är bestämd till
olika procent af de 5 sista årens medelaflöning alltefter antalet tjänstår.
Den tjänstårsberåkning, som sålunda skall tjäna till grund för beräk¬
ningen af pensions storlek, får enligt uttryckligt stadgande hänföra sig
allenast till tiden för anställningen vid trafiken å statens järnvägar, och
följer häraf, bland annat, att den tjänstepersonal, som från statens järn¬
vägsbyggnader öfvergått till anställning vid statens järnvägstrafik, icke har
någon rätt att i afseende, hvarom här är fråga, tillgodoräkna sig anställ¬
ningen vid statens järnvägsbyggnader.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse anför nu styrelsen följande.
Baningenj örerna Victor Frithiof Westfelt, före detta kaptenen vid
väg- och vattenbyggnadskåren Sven Gustaf Hahlén och före detta kap¬
tenen vid ^ samma kår Carl Wilhelm Budman Bergenstråhle hade samt¬
liga uppnått mer än 65 års lefnadsålder, men kunde ändock icke ännu
komma i. åtnjutande af full pension på grund däraf att deras tjänstetid,
för så vidt denna hänförde sig till deras anställning i ordinarie tjänst
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 115.
vid statens järnvägstrafik, vore alltför kort och deras föregående tjänste¬
tid vid statens järnvägsbyggnader icke finge i detta hänseende med¬
räknas.
lian ingen] ören AVcstfelt vore sålunda, efter hvad styrelsen af till¬
gängliga handlingar inhämtat, född den 14 september 1838 samt hade
tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader såsom elev och nivellör under
tiden från juli 1860 till april 1872 eller sålunda 11 år och minst 8 må¬
nader och vid statens järnvägstrafik först såsom t. f. baningenjör och
extra ingenjör under tiden från 26 maj 1879 till januari 1880 sålunda
7 månader samt därefter i sin nuvarande anställning såsom ordinarie ban¬
ingenjör från och med ingången af år 1880.
Före detta kaptenen Dahlén vore född den 28 september 1838 samt
hade tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader såsom schaktmästare, elev
och nivellör under tiderna från 1 januari till 26 augusti 1858, 1 sep¬
tember 1861 till 1 oktober 1863 och 1 oktober 1865 till 1 mars 1872
eller sålunda 9 år 2 månader och vid statens järnvägstrafik såsom t. f.
baningenjör från 1 maj 187/ till 1 november 1877 samt därefter i sin
nuvarande befattning såsom ordinarie baningenjör.
Före detta kaptenen Bergenstråhle slutligen vore född den 7 maj
1839 samt hade tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader dels såsom ni-
nellör från juli 1863 till januari 1873, därefter såsom stationsiugenjör till
oktober 1881 eller sålunda sammanlagdt 18 år och minst 2 månader, och
därefter vid statens järnvägstrafik i sin nuvarande befattning såsom ordi¬
narie baningenjör från och med den 1 oktober 1881.
För ingen åt de tre ifrågavarande tjänstemännen uppginge sålunda
tiden för deras ordinarie anställning i statens järnvägstrafiks tjänst till
trettio år eller den tidrymd, som fordrades för att erhålla full pension,
utgörande för en hvar af dem — som sedan 1 januari 1898 åtnjutit
arfvode på den nya staten af 4,000 kronor per år jämte inkvartering i
statens järnvägars bostäder eller motsvarande hyresbidrag med 20 %
af arfvodet — ett belopp af 3,840 kronor, utan skulle härför erfordras,
att de i tjänst kvarstode, Westfelt till den 1 januari 1910, då han skulle
hafva uppnått en lefnadsålder af 71 år 3 månader, Dahlén till den 1
november 1907 med en dåvarande lefnadsålder af 69 år 1 månad samt
Bergenstråhle till den 1 oktober 1911 med en dåvarande lefnadsålder af
72 år och nära 5 månader.
Då ifrågavarande tjänstemän efter en långvarig, plikttrogen och
gagnande verksamhet i statens tjänst — en verksamhet, som vid ut¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 115
15
gången af år 1904 för dem alla sträckte sig öfver en tidrymd vida ut¬
öfver den såsom normalt pensionsvillkor fastställda, nämligen för West-
felt 37 år 3 månader, för Dahlén, frånsedt anställning vid väg- och
vattenbyggnadskåren, 36 år 10 månader och för Bergenstråhle 41 år 5
månader — numera på grund af minskad arbetsförmåga, därtill, hvad
W estfel t anginge, jämväl sjuklighet medverkat, icke längre vore i stånd
att på ett nöjaktigt sätt sköta sina åligganden i tjänsten, måste styrelsen
emellertid, af nödig omvårdnad om statens järnvägars bästa, vara betänkt
på att inom den närmaste framtiden besätta deras tjänster med yngre
krafter, och att med denna angelägenhet fått hittills anstå berodde till
stor del däraf att styrelsen, innan antydda åtgärd komme till stånd, ansett
sig böra i möjligaste män sörja för att vederbörandes pensionering ord¬
nades på ett sätt, som kunde anses öfverensstämma med rättvisa och
billighet.
Under förutsättning att de ifrågavarande tjänstemännens anställningar
skulle komma att upphöra med ingången af år 1905, skulle de i pension
äga uppbära, Westfelt 2,880 kronor, motsvarande 60 % af 4,800 kronor,
Dahlén 3,264 kronor, motsvarande 68 % af samma belopp, och Bergen¬
stråhle 2,496 kronor, motsvarande 52 % af samma belopp. För utfyllande
af dessa belopp till den normala pensionen skulle, i det förutsatta fallet,
sålunda erfordras för Westfelt 960 kronor, för Dahlén 576 kronor och
för Bergenstråhle 1,344 kronor.
Då i förevarande fall omsorgen om statens bästa måste anses kräfva,
att tjänsterna i fråga besattes med nya innehafvare, och därmed icke
kunde utan allvarliga olägenheter anstå synnerligen länge, men å andra
sidan ej heller kunde förnekas, att de pensioner, hvartill vederbörande
vid . afgång inom den närmaste framtiden skulle vara berättigade, ställde
sig jämförelsevis allt för ringa i förhållande till den långa effektiva tjänste¬
tiden, hade det synts styrelsen, som skulle beviljande af eu fyllnadspension
här vara en af förhållandena väl motiverad åtgärd, som desto mindre borde
möta någon betänklighet, om, i likhet med hvad som skedde efter inköpet
af den så kallade västkustbanan, fyllnadspensionen beviljades att utgå af
trafikmedel.
! . På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:ts täcktes genom proposition till Riksdagen bereda enhvar af ban-
ingenjörerna Yictor Frithiof Westfelt, före detta kaptenen Sven Gustaf
Dahlén och före detta kaptenen Carl Wilhelm Rudman Bergenstråhle
fyllnadspension att, utöfver den pension, hvartill han enligt gällande regie-
Statsutskottets Utlåtande N:o 115.
16
mente kunde vid afskedstagande! vara berättigad, af trafikmedel utgå under
Lans återstående lifstid från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från baningenjörsbefattningen vid statens järnvägar blefve honom
beviljadt, med så stort belopp, att hans sammanlagda pension uppginge
till 3,840 kronor om året, eller sålunda med högst för Westfelt 960 kronor,
för Dahlén 576 kronor och för Bergenstråkle 1,344 kronor om året.»
Den gjorda framställningen om beviljande af fyllnadspension åt ifråga¬
varande järnvägstjänstemän har hufvudsakligon grundats därpå, att enhvar
af dem mer eller mindre lång tid före sin anställning vid statens järn¬
vägstrafik tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader, hvilken tjänstgöring
enligt gällande pensionsreglemente icke får tillgodoräknas för erhållande af
pension från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning. Med anledning
häraf vill utskottet påpeka, att arbetet vid statens järnvägsbyggnader icke
på något sätt kan vara att likställa med fast anställning i statens tjänst,
utan måste anses vara af helt och hållet tillfällig natur, om det än, såsom
fallet är med de personer, som nu äro i fråga, fortfarit under eu följd
af år. Bland tjänstepersonalen vid statens järnvägar och särskild! bland
betjäntklassen finnes det säkerligen ett stort antal, som före sin an¬
ställning vid järnvägstrafiken under någon tid haft arbete vid statens
järnvägsbyggnader. Om i ett fall detta arbete skulle få anses grund¬
läggande för pensionsrätt, finge man därför vara beredd på att anspråk
på liknande förmån komme att framställas från många håll. Såsom af det
förestående framgår, kan utskottet dock icke finna giltiga skäl för bifall
till den gjorda framställningen och hemställer alltså,
att hvad Kungl. Maj:t i förevarande proposition
föreslagit icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 2 maj 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stooldiolm 1905. Kung!, Öofboktryckeriét. Iduns Tr.-A.-B.