Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
1
N:o 59.
Ank. till Riksd, kansli den 28 april 1905, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående konsumtions¬
föreningar med syfte att sälja varor äfven till andra än
föreningsmedlemmar.
Lagutskottet tiar till förberedande behandling fått emottaga en af
herr J. G. Pettersson i Södertälje Täckt motion, n:o 156, af följande lydelse:
»Tid 1901 års riksdag väckte jag motion om ändring af 1 § i lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895
i syfte att möjliggöra registrering af konsumtionsföreningar, hvilket enligt
sina stadgar hade till ändamål att anskaffa förnödenheter äfven på andra
än föreningsmedlemmar. Lagutskottet, till hvars förberedande behandling
motionen hänvisades, hemställde i anledning af densamma, att Riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville taga under öfver¬
vägande, i hvad mån och under hvilka villkor konsumtionsförening skulle
kunna medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem, som af föreningen
vore medlemmar, samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestäm¬
melse härom, hvartill förhållandena ansåges föranleda. Utskottets hem¬
ställan bifölls af Andra, men afslogs af Första Kammaren.
Vid 1902 års riksdag förnyade jag ifrågavarande motion, därvid jag
formulerade själfva förslaget till öfverensstämmelse med lagutskottets ofvan
berörda hemställan i ämnet vid 1901 års riksdag. Motionen blef på
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Samt. 49 Raft. (Näs 59, 60.) 1
2 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
lagutskottets tillstyrkan bifallen af Andra Kammaren, men föll på Första
Kammarens afslag.
Under tiden hade 129 af rikets konsumtionsföreningar, tillsammans
räknande öfver 18,000 medlemmar, ingifvit en petition till Kungl. Maj:t
med begäran om lagändring i nu omförmälda motioners syfte, därvid till
stöd för den önskade lagändringen åberopats: att föreningarnas utveckling
kräfde, att deras varor finge afyttras äfven till utomstående; att ett förbud
i detta afseende skulle vara nästan omöjligt att upprätthålla och leda till
besynnerliga konsekvenser beträffande produktionsföreningar; samt att ut¬
landets lagstiftning i allmänhet medgifvit handel med utomstående. Vid
föredragning af dessa petitioner i statsrådet den 4 april 1902 yttrade
föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, enligt med¬
delande i Post- och Inrikes Tidningar den 27 maj s.. å., följande:
»Enligt gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verk¬
samhet förutsättes för sådan förenings registrering, att föreningen har till
syfte att åt medlemmarne anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter,
att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet, att bereda bostäder åt
medlemmarne eller på annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnes
intressen. Hvad konsumtionsföreningar angår, torde något hinder emot
registrering icke i och för sig kunna anses ligga i den omständigheten,
att förening afser att sälja förnödenheter äfven till andra än föreningens
medlemmar.
Denna utsträckning af föreningens verksamhet utgör nämligen ofta
allenast ett medel för fullständigare ernående af föreningens egentliga
ändamål att med afseende å anskaffandet af förnödenheter bereda förenings-
medlemmarne lättnader och förmåner. För den händelse åter att försälj¬
ningen till andra än föreningsmedlemmar icke i föreningens tilltänkta
verksamhet intager en sådan underordnad ställning, utan hufvudsakligen
är att betrakta såsom ett medel att förskaffa föreningen handelsvinst, är
enligt gällande lag föreningen utesluten från registrering. Någon ändring
härutinnan torde icke böra ifrågasättas, då för sammanslutningar i vanligt
handelsändamål bolagsformen utan tvifvel är den riktiga.
Då alltså en lagändring i syfte att medgifva konsumtionsförening
rätt till registrering utan hinder där af, att föreningen afser att sälja för¬
nödenheter till andra än medlemmarne, synes vara antingen öfverflödig
eller — för så vidt nämnda försäljning skall utgöra en mera själfständig
och i vinstsyfte drifven verksamhet — stridande mot grunderna för
åtskillnaden mellan bolag och föreningar, hemställer jag i underdånighet,.
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
att Kungl. Maj:t måtte finna förevarande framställning icke till någon
vidare åtgärd föranleda.»
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan blef af
Kronprinsen-Kegenten bifallen.
Genom regeringens sålunda gjorda uttalande har visserligen konsum¬
tionsföreningarnas ifrågavarande önskemål så till vida blifvit tillgodosedt,
att dylika föreningar förklarats redan enligt gällande lag vara berättigade
att sälja förnödenheter äfven till andra än sina medlemmar, under förut¬
sättning blott att denna försäljning i föreningens verksamhet intager eu
underordnad ställning — icke drifves hufvudsakligen för handelsvinstens
skull. Kungl. Maj:t har sålunda förklarat sig vilja bryta med den praxis,
som inslogs genom kungl. resolutionen den 20 april 1900 på Norrakam¬
mars handelsförenings besvär. I nämnda kungl. resolution hade näm¬
ligen fastställelse meddelats å Konungens befallningshafvandes i Jönköpings
län vägran att registrera nämnda handelsförenings stadgar, enär dessa an-
gåfve föreningens syfte vara att hufvudsakligen till medlemmarne tillhanda¬
hålla lifsförnödenheter och andra kuranta handelsvaror till moderata pris
samt det sålunda formulerade ändamålet förmenades kunna komma i strid
med 1 § i registreringslagen. Däremot lämnar regeringsuttalandet af den
4 april 1902 icke någon upplysning om »under hvilka villkor» konsum¬
tionsförening må anses äga dylik rätt att sälja förnödenheter äfven till andra
än föreningens medlemmar eller, med andra ord, huruvida konsumtions¬
förening för att anses lagligen berättigad till dylik försäljning har att
iakttaga några andra rättsliga formaliteter än att i enlighet med lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895
hos vederbörande länsstyrelse söka registrering af sina stadgar samt i
■dessa förbehålla sig rätt till dylik försäljning. Att registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet äro fritagna från skyldigheten att anmäla sig
till handelsregistret är stadgadt i 8 § af lagen om handelsregister, firma
och prokura den 13 juli 1887. Men tvifvelaktig är frågan, huruvida de
skola göra anmälan enligt kungl. förordningen om utvidgad näringsfrihet
•den 18 juni 1864. Sistnämnda förordning har visserligen uttryckligen
afseende endast å fysiska personer. Sålunda heter det i 1 §: »Svensk
man eller kvinna är, med de undantag och inskränkningar samt under de
villkor i öfrigt, som här nedan upptagas, berättigad att i stad eller å
landet idka handels- eller fabriksrörelse» etc. samt i 2 §: »För rättig¬
heten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat
upplagsställe — — fordras såsom villkor att hafva god frejd samt råda
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
öfver sig och sin egendoms, af Indika villkor ju åtminstone det första —-
det, som afser frej den — ordagrant taget, endast kan tillämpas på fy¬
siska personer. Fråga kar emellertid uppstått, huruvida ej föreskrifterna
i förordningen den 18 juni 1864 äro tillämpliga äfven på ekonomiska
föreningar, och denna fråga har under år 1902 dragits under högsta dom¬
stolens pröfning. Anledningen härtill var följande. Inom en månad efter
det länsstyrelsen i Jönköpings län, såsom förut är nämndt, vägrat regi¬
strering af Norrahammars handelsförenings stadgar, instämdes af allmänna
åklagaren styrelseledamöterna och handelsföreståndaren i konsumtions¬
föreningen »Framåt» i Nässjö till vederbörande häradsrätt med yrkande
om ansvar, dels för det föreningen »dref handel med allmänheten i öppen
bod utan att hafva gjort anmälan härom enligt näringsfrihetsförordningen»
och dels för det föreningen i sin bod sålde fotogen utan att därom hafva
gjort särskild anmälan. De åtalade åberopade förgäfves, att handeln med
utomstående skett endast i ringa omfattning samt att länsstyrelsen med-
gifvit registrering af föreningens stagar, hvilka tilläto föreningen att an¬
skaffa förnödenheter hufvudsakligen åt medlemmarne,. således äfven åt
utomstående. Häradsrätten fällde en hvar af svarandena att höta 50
kronor för det de idkat försäljning af varor i allmänhet utan att hafva
gjort sådan anmälan, som föreskrefves i förordningen den 18 juni 1864,
samt 75 kronor för det de sålt eldfarliga oljor utan därom gjord anmälan
enligt förordningen den 26 november 1875, eller tillhopa 125 kronor.
Svarandena klagade i Göta hofrätt, som dock ej gjorde annan ändring i
häradsrättens utslag, än att handelsföreståndaren frikändes, samt att be¬
loppet af böterna för en hvar af de öfriga svarandena nedsattes till 100
kronor. Öfver hofrättens utslag anfördes besvär hos Kungl. Maj:t af
såväl åklagaren som svarandena, och Kungl. Maj:t afgjorde målet genom
utslag den 28 november 1902 (intaget i Nytt Juridiskt Arkiv 1902 sid.
475). Enligt detta utslag fastställdes hofrättens utslag, för så vidt
handelsföreståndaren därigenom blifvit frikänd samt de öfriga svarandena
fällda till böter för handel med eldfarliga oljor. Beträffande styrelseleda¬
möternas förbrytelse mot näringsfrihetsförordningen yttrades i utslaget
följande:
»Vidkommande åtalet i öfrigt, finner Kungl. Maj:t på de af dom-
stolarne anförda grunder och då föreningen icke behörigen iakttagit hvad i
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 föreskrifvits
för rätt att försälja varor i lod*) ej heller skäl göra ändring i hofrättens
‘) Kursiveringen af motionären.
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
utslag, såvidt därigenom ansvar enligt sagda förordning Malmberg och
hans klagande medparter ådömts.»
Af de 7 justitieråd, som deltagit i detta måls afgörande, voro endast
3 fullt ense om utslaget. Af de öfriga 4 instämde ett justitieråd i utslagets
kläm, men under den afvikande motiveringen, att i föreningens handelsbod
sålts varor till hvem som helst, ehvad han varit medlem af föreningen eller
icke*), utan att anmälan enligt näringsfrihetsförordningen blifvit gjord.
Tre justitieråd åter gjorde ej ändring i hofrättens utslag beträffande åtalet
för handel med eldfarliga oljor, men förklarade vidkommande åtalet i öf-
rigt, att, enär föreningen blifvit i den ordning, lagen om registrerade för¬
eningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 föreskrifver, registrerad,
samt vid sådant förhållande svarandena icke genom åtalade försäljningen
gjort sig förfallna till ansvar enligt åberopade förordningen den 18 juni
1864, så kunde åtalet i denna del ej bifallas.
Genom detta Kungl. Maj:ts utslag, sådant det blifvit genom högsta
domstolens majoritet formuleradt, hade således blifvit fastslaget, att en
konsumtionsförening för att anses berättigad att försälja varor i bod .—
hvilket i de flesta fall torde vara liktydigt med att afyttra varor till per¬
soner utom föreningen — skulle göra anmälan om sin rörelse enligt för¬
ordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.
I enlighet med den fingervisning, som sålunda gifvits, hafva åtskilliga
konsumtionsföreningar hos vederbörande länsstyrelse eller magistrat gjort
anmälan om handel enligt näringsfrihetsförordningen, och flere magistrater
och länsstyrelser hafva mottagit och inregistrerat sådana anmälningar.
Under hösten 1903 inträffade emellertid, att magistaten i Falun vägrade
att mottaga en af kooperativa föreningen Frey utan personligt ansvar in-
gifven anmälan om handel i bod. Såsom skäl för sin vägran åberopade
magistraten, att föreningen, som blifvit hos länsstyrelsen i Kopparbergs
län registrerad i .enlighet med lagen om registrerade föreningar för eko¬
nomisk verksamhet den 28 juni 1895, vore redan på grund däraf berättigad
att utan vidare anmälan inköpa och försälja varor till medlemmar i för¬
eningen, men att föreningen däremot icke vore behörig att idka annan
rörelse, med hvilken följde skyldighet att föra handelsböcker. Öfver magi¬
stratens beslut anfördes besvär hos länsstyrelsen i Kopparbergs län, som
emellertid fastställde detsamma genom utslag den 9 december 1903. Sist¬
nämnda utslag öfverklagades bos Kungl. Maj:t i statsrådet, men Kungl.
') Kursiveringen af motionären.
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
Maj:t har genom utslag den 24 mars 1904 ej funnit skäl att göra ändring
i hvad länsstyrelsen beslutat.
Hvad som vid en granskning af ifrågavarande utslag först och främst
faller i ögonen är, att Kungl. Maj:ts däri uttalade mening om det tillåtna
området för en konsumtionsförenings verksamhet icke synes till fullo öfver¬
ensstämma med den, hvilken uttalades af justitieministern den 4 april 1902
och som då biträddes af statsrådets samtliga ledamöter. Yid sistnämnda
tillfälle förklarades nämligen, att något hinder för registrering icke i och
för sig kunde anses ligga i den omständigheten, att förening ämnade sälja
varor äfven till andra än föreningens medlemmar; denna utsträckning af
föreningens verksamhet utgjorde nämligen ofta endast ett medel för full¬
ständigare ernående af föreningens egentliga ändamål att med afseende å
anskaffandet af förnödenheter bereda föreningsmedlemmarne lättnader och
förmåner. Genom utslaget den 24 mars 1904 har Kungl. Maj:t åter gillat
magistratens i Falun uttalande, att föreningen genom registreringen vunnit
rätt att inköpa och försälja varor till medlemmar i föreningen, men icke
vore behörig att idka annan rörelse, med hvilken följde skyldighet att föra
handelsböcker. Den omständigheten, att föreningens registrerade stadgar
angåfve dess syfte vara att hufvudsakligen åt dess medlemmar anskaffa och
delvis tillverka förnödenheter — d. v. s. att i mindre utsträckning sälja
varor äfven till personer utom föreningen —, synes man icke hafva tillagt
någon betydelse.
Ännu mindre synes utslaget den 24 mars 1904 låta förena sig med
den mening, som uttalades i Kungl. Maj:ts utslag i målet mot »Framåt» den
28 november 1902. Genom sistnämnda utslag bötfälldes Fram åts styrelse¬
medlemmar på den grund, att »föreningen icke behörigen iakttagit hvad i
förordningen angående utvidgad näringsfrihet föreskrifvits för rätt att för¬
sälja varor i bod». Åberopandet af detta domskäl kan ej innebära annat,
än att högsta domstolen funnit föreningen hafva begått en försummelse,
då den ej gjort anmälan om sin rörelse enligt näringsfrihetsförordningen,
hvilket åter förutsätter, att högsta domstolen ansett föreningen vara skyl¬
dig att göra dylik anmälan. Men genom utslaget den 24 mars 1904 har
Kungl. Maj:t i statsrådet förklarat, att en konsumtionsförenings handels-
anmälan ej behöfver af vederbörande myndigheter mottagas. Det vill säga:
Kungl. Maj it i högsta domstolen förklarar, att en konsumtionsförening, som
vill sälja varor i bod, är skyldig att göra anmälan därom enligt närings-
frihetsförordningen; och Kungl. Maj:t i statsrådet förklarar, att en konsum¬
tionsförening, som vill sälja varor i bod, ej får göra dylik anmälan.
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
Det outhärdliga ovisshetstillstånd, som sålunda uppkommit för vårt
lands lifskraftiga kooperativa rörelse, synes mig ej kunna afhjälpas utan
lagstiftningens ingripande. Äfven de, som icke dela min mening om önsk¬
värdheten af att lagstiftningen söker främja denna rörelses vidare utveck¬
ling, torde ej kunna bestrida nödvändigheten af att ifrågavarande slags
föreningar, hvilka i allt fall äro af vår lag erkända och tillåtna, få sitt
verksamhetsområde genom lag fastställdt.
Jag tillåter mig fördenskull förnya min vid 1902 års riksdag gjorda
framställning samt föreslå, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville taga under öfvervägande, i hvad mån och under
hvilka villkor konsumtionsförening må medgifvas rätt att sälja äfven till
andra än dem, som af föreningen äro medlemmar, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena
anses föranleda..»
Som i motionen omnämnes, har förevarande fråga åren 1901 och 1902
varit föremål för Riksdagens pröfning utan att dock föranleda någon dess
åtgärd. Lagutskottet har, såsom jämväl af motionen framgår, vid båda
berörda tillfällen tillstyrkt Riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra en fram¬
ställning i ämnet. Utskottet har nu icke funnit anledning frångå sin be¬
rörda ståndpunkt.
Föreningar äro i motsats emot bolagen associationer med växlande
kapital och växlande medlemsantal. För vissa arter af ekonomisk verk¬
samhet lämpar sig denna sammanslutningsform företrädesvis väl. Lag¬
stiftningen har äfven i vårt land för föreningar, som hafva visst ekono¬
miskt syfte, uppställt normerande regler. Sålunda stadgas i 1 § af lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895,
att sådana föreningar, hvilka hafva till syfte att åt medlemmarna anskaffa
lifsmedel eller andra förnödenheter, att afsätta alster af medlemmarnes
verksamhet, att bereda bostäder åt medlemmarne eller att på annat därmed
jämförligt sätt främja medlemmarnes intressen, kunna registreras, om de
bestå af minst fem medlemmar samt i enlighet med berörda lag antagit
stadgar och utsett styrelse. Sedan sådan registrering, hvarom i lagen
lämnas närmare föreskrifter, skett, är föreningen att betrakta såsom en
juridisk person, kan förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt
inför domstol eller annan myndighet söka, kära och svara.- Medlemmarna
8 Lagutskottet# Utlåtande N:o 59..
i en registrerad förening kunna, enligt hvad af 4 och 6 §§ i berörda lag
framgår, hafva åtagit sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet,
men utan sådant särskilt åtagande svara icke medlemmarna i någon mån
personligen för föreningens förbindelser.
Förevarande motion afser endast en särskild art af föreningar, de
s. k. konsumtionsföreningarna. En viktig åtskillnad inom dessa är mot¬
satsen mellan föreningar, som endast åt sina egna medlemmar anskaffa
deras förnödenheter, och sådana, hvilka sälja äfven till allmänheten. Med
en konsumtionsförenings utveckling lärer dock ofta följa öfvergång från
den ena till den andra af berörda former. Till en början inskränker sig
stundom en förening till att på grund af förutgången rekvisition från med¬
lemmarna hemförsk^ffa och utdela varor, men utvidgar småningom sin verk¬
samhet därhän, att den, utan att hafva på förhand försäkrat sig om af¬
nämare, inköper varor för afsalu som en vanlig handlande. Härvid blir
det lockande att betjäna en större kundkrets, som ej utgöres blott af för¬
eningsmedlemmar. Därigenom åstadkommes nämligen möjlighet att göra
inköpen, som kunna ske i större skala, för billigaste pris samt att i
allmänhet nedbringa omkostnaderna för verksamhetens bedrifvande.
Yid stiftandet af ofvannämnda lag torde man hafva utgått från den
förutsättning, att konsumtionsförening icke skulle äga att bedrifva kandels-
verksamhet, åtminstone egentlig sådan. Men, såsom af förevarande motion
framgår, är det efter lagens tillkomst ingalunda blott i enstaka fall som
sådana föreningar sälja varor i bod äfven till andra än föreningsmedlem¬
mar, och i motionen anföres, hurusom skiljaktiga meningar i rättstillämp¬
ningen gjort sig gällande beträffande lagligheten af konsumtionsförening¬
arnas berörda tillvägagående. Motionären har, under framhållande af
vikten däraf att den kooperativa rörelsen i vårt land understödjes, hem¬
ställt om vidtagande af lagstiftningsåtgärder i ändamål att det ovisshets-
tillstånd, som sålunda i förevarande hänseende är rådande, må blifva af-
hjälpt.
Jämväl utskottet är, såsom af det föregående framgår, af den mening —
hvilken 1901 och 1902 årens lagutskott i ämnet uttalat — att den koopera¬
tiva rörelsen har stor betydelse för den sociala och ekonomiska utveck¬
lingen. Erfarenheten, särskildt i utlandet, har nogsamt ådagalagt, att
denna rörelse besitter en ganska mäktig kraft att höja och förbättra de
mindre bemedlade samhällsklassernas ekonomiska ställning, och det vore
att önska, att äfven vårt land komme att tillgodogöra sig alla de fördelar,
som på denna väg kunna ernås. För detta ändamål är det naturligtvis
9
Lagutskottets Utlåtande N:o 59.
i främsta rummet af vikt, att rörelsen ej mera än nödigt klafbindes, utan
får fritt utveckla sig så långt förhållandena det medgifva. Om gällande
lag skulle anses innebära, att registrerade konsumtionsföreningar sakna
hvarje rätt att sälja varor till andra personer än dem, som äro medlem¬
mar af föreningen, skulle däri utan tvifvel ligga en ganska stark hämsko
på komsumtionsföreningarnas utveckling. Denna begränsning af kon¬
sumtionsföreningens befogenhet hindrar, såsom förut anförts, förenings¬
medlemmarna att komma i åtnjutande af de fördelar, som genom varu¬
inköp i större mängd och däraf betingad lifligare omsättning kunna er¬
hållas, samt medför tillika i tillämpningen afsevärda svårigheter, särskildt
då antalet föreningsmedlemmar är mycket stort.
Om sålunda nu angifna begränsning, hvilken icke lärer vara af något
oafvisligt behof påkallad, till och med kan anses hinderlig för komsum¬
tionsföreningarnas ändamålsenliga utveckling, är det dock i utskottets
tanke viktigt att tillse, att man i eftergift härutinnan icke går längre
än hvad af ifrågavarande föreningars egentliga syfte och verksamhets¬
område påkallas. Om det nämligen för att en konsumtionsförenings
syfte må i möjligaste mån vinnas och dess verksamhet i med¬
lemmarnas intresse befrämjas kan vara erforderligt, att det uttryckligen
medgifves föreningen att afyttra förnödenheter äfven till utomstående,
lärer det icke vara nödigt eller lämpligt, att en sådan förening sättes i
tillfälle att bedrifva en egentlig liandelsverksamhet allenast eller hufvud¬
sakligen i syfte att bereda medlemmarna vinst af en dylik rörelse. För
bedrifvande af egentlig handelsrörelse är föreningen såsom sammanslut-
ningsform enligt hvad ofvan anförts icke afsedd, och såväl det allmännas
som tredje mans intresse kräfver, att såsom underlag för utöfvande af
sådan verksamhet i associationens form förefinnes antingen den oinskränkta
personliga ansvarighet, som stadgats för delägare i handelsbolag, eller
den säkerhet, som utgöres af ett aktiebolags i form af aktiekapital be¬
fintliga tillgång.
Att gifva anvisning å en riktig och efter förhållandenas kraf lämpad
gränsbestämning i förevarande hänseende tilltror sig icke utskottet, men
i anslutning till hvad utskottet ofvan anfört och då utskottet håller före,
att det är af största vikt, att det nuvarande osäkerhetstillståndet be¬
träffande lagtillämpning å förevarande område undanröjes, anser utskottet
i allt fall lämpligt, att Riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning i
ämnet.
Bill. till Rik.sd. Prof. 1905. 7 Samt. 49 Häft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N-.o 59.
Utskottet hemställer alltså,
att Eiksdagen, med bifall till förevarande motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån
och under hvilka villkor s. k. konsumtionsförening må
medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem, som
af föreningen äro medlemmar, samt för Eiksdagen fram¬
lägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill
förhållandena anses föranleda.
v. d-lK t*'-l"/'V'. • • . .. c- ’ , -t , . .. ••Cf r. J- t
Stockholm den 28 april 1905.
På lagutskottets vägnar:
EENST TEYGGEE.