Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
1
N:o 50.
Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1905, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om köp och lyte af lös egendom, lag om ändrad
lydelse af 166 § sjölagen, lag om ändring i vissa delar
af 9 kap. handelshalken och lag om ändrad lydelse af
38 § utsökning slag en.
Genom proposition, n:o 27, af den 27 sistlidne januari, hvilken af
båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
l:o) här nedan intagen lag om köp och byte af lös egendom;
2:o)
Lag
om ändrad lydelse af 166 § sjölagen.
Härigenom förordnas, att 166 § sjölagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Hvad i lag finnes stadgadt angående rätt för säljare att, på grund af
köparens obestånd eller underlåtenhet att fullgöra hvad honom i följd af
köpet åligger, hindra det sålda godsets utgifvande eller i visst fall kräfva
det åter af köparens borgenärer skall äga tillämpning, ändå att konnosse-
Bili. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sami. 40 Häft. (N:o 50). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
ment å godset blifvit till köparen öfverlämnadt. Har på grund af öfver¬
låtelse från köparen konnossement, som icke innehåller förbehåll mot öfver¬
låtelse, kommit i annan mans hand, äge säljaren ej gentemot denne den
rätt nu är sagd, där det ej visas, att innehafvaren af konnossementet vid
dess förvärfvande icke varit i god tro, eller att han därvid handlat med
grof vårdslöshet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
3:o)
Lag
om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 9 kap. 8 § handelsbalken skall upphöra att
gälla, samt att 10 § i samma kapitel skall erhålla följande ändrade lydelse:
Häfver man lånt penningar på viss tid, och ej ränta för dem utfäst;
vare då ej skyldig den att gifva. Betalar han ej å föreskrifven tid; gälde
sedan ränta sex för hundrade om året. År ingen tid nämnd; då räknas
fem för hundrade ifrån den dag, han hos Konungens befallningshafvande
eller domaren sökt varder.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
4:o)
Lag
om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 38 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Kan laga kraft ägande dom icke, efter ty i 37 § är stadgadt, af
utmätningsman utan särskildt bemyndigande verkställas, ankomme på
öfverexekutor att om verkställighet och sättet därför förordna.
Skall någon tillhållas att fullgöra leveransaftal eller att eljes något
göra eller låta, och är ej tvångsmedel eller äfventyr i domen utsatt eller
i lag stadgadt, äge öfverexekutor förelägga den tredskande vite, där det
finnes lämpligt, samt honom till sådant vite fälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 3
De lagförslag, som genom förevarande proposition blifvit framlagda
till Riksdagens pröfning, äro, på sätt framgår af propositionen bilagda
statsrådsprotokoll, föranledda af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900,
hvari Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i
hvad mån lagstiftningsarbetet på obligationsrättens område lämpligen
kunde, för vinnande af öfverensstämmelse mellan de skandinaviska länderna,
bedrifvas på grundvalen af samverkan dem emellan. Med anledning af
Riksdagens berörda skrifvelse tillsatte Kungl. Maj:t den 7 juni 1901 en
kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till förändrad lagstiftning be¬
träffande köp och byte af lös egendom äfvensom de allmänna grundsat¬
serna om afsilande af aftal, och erhöll denna kommitté bemyndigande
att sammanträda till gemensamma förhandlingar med kommittéer, som
för motsvarande ändamål blifvit tillsatta i Danmark och Norge. Såsom
resultat af det hittills utförda samarbetet hafva de tre kommittéerna af-
gifvit i allt väsentligt öfverensstämmande förslag till lagstiftning angående
köp af lös egendom jämte däraf påkallad ändring i de nordiska sjölagarna,
i sammanhang hvarmed inom den svenska kommittén utarbetats lagför¬
slag angående ändring i vissa delar af handelsbalken och utsökningslagen.
Det svenska kommittéförslaget afgafs den 30 oktober 1903 och blef där¬
efter remitteradt till högsta domstolen.
Vid föredragning den 27 januari 1905 inför Kungl. Maj:t i stats¬
rådet af högsta domstolens utlåtande öfver ifrågavarande lagförslag anförde
chefen för justitiedepartementet, efter att hafva redogjort för innehållet i
samma förslag och det öfver dem afgifna utlåtande, bland annat följande:
»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärk¬
ningar mot förslagen till lag om köp och byte af lös egendom samt till
lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen hafva dessa förslag blifvit
öfversedda, därvid åtskilliga ändringar ansetts böra ifrågakomma. I
öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall ägt rum, har hos den
danske justitieministern och hos chefen för norska justits- och politideparte-
mentet gjorts framställning, att, med afseende å de sålunda i lagförslaget
angående köp och byte ifrågasatta ändringarna, delegerade från de skandi¬
naviska länderna måtte utses att sammanträda till öfverläggning i ändamål
att söka förbereda möjligt samförstånd i fråga om de lagförslag, som skulle
framläggas. De delegerade, som med anledning häraf blifvit i de tre län¬
derna utsedda, hafva i de afseenden, som sålunda utgjort föremål för deras
öfverläggningar, kommit till enighet med undantag allenast för en detalj¬
fråga rörande förslagets 39 §, där de norska delegerade stannat vid en
från de nya svenska och danska texterna åtminstone i form något afvi¬
kande lydelse. Sedan jag tagit kännedom om det förslag till svensk text,
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
hvilket sålunda framgått såsom dessa förhandlingars resultat, och icke
funnit anledning till erinran däremot, har jag hos den danske justitie¬
ministern och hos chefen för det norska justits- och politidepartementet
anhållit om upplysning angående den ställning de intoge till förslaget och
de däri å de delegerades sammanträde föreslagna ändringarna. Härtill läm¬
nade den förre det svar, att den danska regeringen för sin del kunde
biträda lagförslaget i dess ändrade skick, och att ett därmed öfverensstäm¬
mande förslag antagligen komrne att föreläggas den danska riksdagen. Den
norske departementschefen har meddelat, att han ännu icke haft tillfälle
att ägna lagförslaget någon mera ingående granskning, men att sådan
skulle äga rum i den närmare framtiden. Emellertid har från norsk sida
icke uttalats någon önskan om uppskof med förslagets framläggande i
Sverige.
Det förslag till lag om köp och byte af lös egendom, som jag nu
underställer Eders Kungl. Maj:ts pröfning, erbjuder således endast få och
obetydliga afvikelser från motsvarande danska och norska lagförslag. Ge¬
nom förslagens upphöjande till lag skulle tvifvelsutan ett högst betydelse¬
fullt steg vara taget i riktning mot det i Riksdagens förenämnda skrif¬
velse angifna målet. På den egentliga handelsrättens område hafva ju
redan åstadkommits åtskilliga för de tre skandinaviska länderna lika
lydande eller väsentligen öfverensstämmande lagar. Det synes då, på sätt
lagutskottet vid 1900 års riksdag yttrat, innebära en naturlig fortsättning
af det sålunda påbegynta lagstiftningsarbetet att öfvergå till de allmänna
reglerna för samfärdseln och varuutbytet. Näppeligen torde heller på
något annat område af lagstiftningen det praktiska behofvet af öfverens¬
stämmelse hafva gjort sig med sådan styrka gällande som just i fråga
om köp af lös egendom. De yttranden, som öfver ett af kommitterade
utarbetadt förberedande förslag i detta ämne afgifvits af ett stort antal
handelskorporationer från skilda delar af landet, hafva ock ådagalagt ett
inom köpmanskretsar allmänt intresse för det pågående lagstiftningsarbetet
och en liflig åstundan, att detta måtte leda till största möjliga öfverens¬
stämmelse i de blifvande rättsreglerna.»
Utskottet har, vid granskning af det i propositionen innefattade
förslaget till lag om köp och byte af lös egendom, kommit till den upp¬
fattningen, att detsamma såväl till innehåll som form är synnerligen för¬
tjänstfullt och att genom dess upphöjande till lag skulle komma att
afhjälpas en verklig brist, som sedan länge gjort sig kännbar på det
Lagutskottets Utlåtande N:o 5 (1.
5
högeligen betydelsefulla område af lagstiftningen, som i förslaget uppta¬
gits till behandling. De knapphändiga och till stor del föråldrade stad-
ganden rörande köp, som innehållas i 1 kap. handelsbalken af 1734 års
lag, hafva, enligt hvad allmänt erkännes, icke förmått lämna erforderlig
ledning vid bedömande af de ofta invecklade rättstvister, till hvilka ett
köpeaftal under nutida förhållanden ofta gifver anledning. Jämväl med
hänsyn till angelägenheten af att på detta område af lagstiftningen, som
kanske i högre grad än något annat är af internationell betydelse, vinna
öfverensstämmelse med lagstiftningen i våra närmaste grannländer, finner
utskottet sig böra tillstyrka, att ifrågavarande förslag, hvilket som nämndt
i allt väsentligt öfverensstämmer med de i Norge och Danmark utarbetade
lagförslag, måtte i hufvudsak af Riksdagen antagas. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra, att det af danska kommitterade afgifna förslaget nu¬
mera blifvit framlagdt för den danska riksdagen, som emellertid icke
hunnit slutbehandla ämnet.
Det är endast beträffande några få detalj bestämmelser, som utskot¬
tet funnit sig böra förorda vissa mindre betydande förändringar, af hvilka
ingen är af beskaffenhet att i någon mån öka de skiljaktigheter, hvilka
förefinnas mellan de tre förslagen. Då utskottet nu öfvergår till en redo¬
görelse för dessa ändringsförslag, vill utskottet tillika göra några erinringar
vid en del paragrafer, i hvilka någon ändring ansetts icke behöfva vid¬
tagas.
1 §•
Att, såsom i förslaget skett, redan i första paragrafen gifva ett otve¬
tydigt uttryck åt den ledande grundsats, som genomgår förslaget, är en¬
ligt utskottets mening välbetänkt. Visserligen är det äfven utan en dylik
bestämmelse tydligt, att man vid bedömande af rättsförhållandet mellan
säljare och köpare har att i främsta rummet fästa afseende vid hvad dem
emellan blifvit aftaladt. Så är otvifvelaktigt förhållandet enligt nu gäl¬
lande rätt, ehuru någon föreskrift därom ej innehålles i lag. Om emel¬
lertid de utförligare bestämmelser, som förslaget meddelar i olika afseende!],
komma att upphöjas till lag, framträder tydligare behofvet af ett uttalande
därom att dessa bestämmelser endast komma till tillämpning, där ej an¬
nat följer af själfva aftalet eller de omständigheter, hvarunder det ingåtts.
5 §.
Då utskottet lämnat denna paragraf utan anmärkning, har det ut¬
gått från, att densamma icke kan komma till tillämpning i annat fall än
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
då det är ostridigt eller styrkt, att öfverenskommelse angående priset icke
blifvit träffad. Att stadgandets tillämplighetsområde är sålunda begrän-
sadt och att detsamma alltså icke kan af säljaren åberopas, därest enligt
köparens icke vederlagda uppgift visst pris, lägre än det af säljaren for¬
drade, blifvit bestämdt, framgår enligt utskottets förmenande med erfor¬
derlig tydlighet af en jämförelse med närmast följande paragraf. Påfölj¬
den af köpares underlåtenhet att göra anmärkning mot det i räkning å
godset upptagna pris angifves i 6 § vara den, att han, utom i visst un¬
dantagsfall, är »pliktig att det pris gälda, där det ej visas, att lägre pris
blifvit bestämdt». En dylik bestämmelse skulle uppenbarligen vara inne¬
hållslös, därest det finge antagas, att köparen oafsedt berörda underlåten¬
het vore skyldig visa, att lägre pris än det af säljaren fordrade blifvit
bestämdt.
9 §•
Enligt förslaget gäller såsom hufvudregel, att godset skall aflämnas
där säljaren vid köpet hade sitt hemvist eller idkade rörelse. Från denna
regel har emellertid undantag blifvit gjordt för det fall, att »godset veter¬
ligen fanns annorstädes.» Utskottet har, med hänsyn till innehållet af
9 §, funnit uppenbart, att med denna undantagsbestämmelse åsyftas köp
af gods, som, enligt hvad säljaren och köparen vid köpets afslutande hade
sig bekant, då befann sig å annan plats än den, där säljaren hade sitt
hemvist eller idkade rörelse. Någon olikhet i sak lärer således i detta af¬
seende icke förefinnas mellan det svenska förslaget å ena sidan och de
norska och danska å den andra. Ej heller den omständigheten, att dessa
senare särskildt uppmärksammat sådana fall, då kontrahenterna saknat
men borde hafva ägt kännedom om hvar godset befann sig, torde med¬
föra någon olikhet i rättstillämpningen, ity att 1 § för sådant fall synes
föranleda därtill, att godset skall aflämnas där det fanns.
17 §.
Förevarande paragraf har till uppgift att bestämma, huruvida sälja¬
ren eller köparen skall vidkännas följderna af en olyckshändelse, hvarige¬
nom godset förstöres, försämras eller minskas, eller, såsom man plägar
uttrycka sig, stå faran för godset. I regel är det enligt förslaget säl¬
jaren, som står denna fara, intill dess godset är aflämnadt; därefter ligger
faran å köparen. Andra punkten i samma paragraf utvisar emellertid,
7
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
att vid köp af bestämdt gods, som skall af köparen afhämtas, denne un¬
der särskilda förutsättningar står faran redan innan godset blifvit afläm-
nadt, samt att köparen förty i sådant fall är pliktig att gälda köpeskil¬
lingen, änskönt godset må hafva förstörts, försämrats eller minskats. Hvad
sålunda stadgats angående köpares skyldighet att utan hänsyn till en in¬
träffad olyckshändelse erlägga fulla köpeskillingen äger emellertid sin gil¬
tighet icke blott vid de köp, som i andra punkten afses, utan i hvarje
fall, då faran för godset ligger å köparen. Det gods, som blifvit försändt
till köparen, är, enligt hvad 10 § gifver vid handen, därmed att anse så¬
som aflämnadt, och det är följaktligen på köparens risk som transporten
sker. I syfte att tydligare utmärka, att köparen jämväl i andra fall än
de i andra punkten af 17 § nämnda, kan vara pliktig att gälda köpe¬
skillingen, ehuru han måhända aldrig bekommer godset, har utskottet ute¬
slutit de i paragrafens senare del förekommande orden »i sådant fall»,
hvilka ock sakna motsvarighet i den danska -texten.
IB §.
De regler, som i 18 § uppställas angående rätten till afkastning af
såldt gods, innehålla, att säljaren är berättigad till den afkastning, som
af godset faller före den för dess afkunnande bestämda tiden, köparen till
den, som därefter faller. Från hvardera af dessa regler har emellertid
undantag gjorts för sådan afkastning, som med fog kunnat beräknas skola
falla å annan tid. Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke dessa
undantagsbestämmelser skulle kunna utan olägenhet uteslutas, hvarigenom
paragrafen onekligen skulle vinna i öfverskådlighet och lättfattlighet. Då
emellertid genom en sådan ändring af paragrafen skulle kunna föranledas
det missförstånd, att frågan om rätten till afkastningen uteslutande an-
komme på den tillfälliga omständigheten, huruvida afkastningen folie dagen
före eller dagen efter den för godsets aflämnande bestämda, har utskottet
ansett den ifrågasatta ändringen böra förfalla, och detta så mycket hellre,
som de ifrågavarande undantagsbestämmelserna återfinnas i de norska och
danska förslagen.
19 §. *
Syftet med det i denna paragraf intagna stadgandet angående rätten
till teckning af ny aktie är, enligt hvad motiven utmärka, att tillförsäkra
köparen den teckningsrätt, som må vid tiden för köpet förefinnas eller
sedermera uppkomma. Om alltså aktieköp sker, efter det beslut om ut¬
8
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
släppande af nya aktier blifvit fattadt men innan tiden för teckningsrät¬
tens utöfvande gått till ända, äger köparen, där ej annat öfverenskommits
eller af omständigheterna i det särskilda fallet framgår, rätt att fordra en
aktie, för hvilken teckningsrätten icke utöfvats. Skulle säljaren redan före
försäljningen hafva begagnat sig af teckningsrätten, är han följaktligen
pliktig att därom upplysa köparen, såvida icke köpet afser en viss bestämd
aktie och köparen af dess utseende (afstämpling) kan finna, att tecknings¬
rätten för densamma är utöfvad. Af den formulering, stadgandet i propo¬
sitionen erhållit, framgår enligt utskottets förmenande icke med full tyd¬
lighet denna dess innebörd. Det kan svårligen sägas, att någön tecknings¬
rätt åtföljer den sålda aktien, i händelse säljaren redan före försäljningen
utöfvat denna rätt. Utskottet har alltså funnit nödigt att genom en för¬
ändrad affattning af stadgandet antyda, att jämväl i senast berörda fall
teckningsrätten tillkommer köparen.
24 §.
Det har ingalunda undgått utskottets uppmärksamhet, att såväl i
denna paragraf som på ett par andra ställen i förslaget intagits en erinran
därom, att på grund af förbehåll vid köpet eller därvid gjord utfästelse
rättsförhållandet mellan säljare och köpare kan gestalta sig annorlunda än
enligt förslagets stadgande!!. En dylik erinran är, i betraktande af den
allmänna bestämmelsen i 1 §, för en uppmärksam läsare tvifvelsutan öfver¬
flödig. Då emellertid en påminnelse af nu antydda slag icke synes hafva
blifvit gjord i andra fall än då särskilda skäl påkallat sådant, har utskottet
ansett sig sakna tillräcklig anledning att för den logiska följdriktighetens
skull göra hemställan om ändring af förslaget i nu nämnda afseende.
Hvad särskildt beträffar bestämmelsen i 24 § angående säljares be¬
frielse från ersättningsskyldighet på grund af förbehåll vid köpet, synes
densamma vara ägnad att förebygga den missuppfattning af paragrafens
innehåll i öfrigt, att med det däri gjorda undantaget för de fall, då möj¬
ligheten att fullgöra aftalet må anses utesluten i följd af omständighet,
som ej bort af säljaren vid köpets afslutande tagas i beräkning, skulle
afses samtliga de »tilldragelser utom säljarens kontroll», för hvilkas följder
en försiktig säljare hittills, genom hvarjehanda förbehåll i slutsedlar och
kontraktsformulär, plägat frikalla sig från ansvarighet.
52 §.
Inom utskottet har någon tvekan försports, huruvida de i andra
stycket af förevarande paragraf förekommande orden »eller vill han (= köpa-
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 9
ren) kräfva annat gods» omfatta jämväl det fall, då köparen, utan att
framställa någon anmärkning mot beskaffenheten af det gods han bekom¬
mit, finner detta icke uppgå till aftalad myckenhet. Då emellertid orda¬
lydelsen af sista punkten i samma paragraf gifver vid handen, att berörda
fall inbegripes under stadgandet, har utskottet funnit ett förtydligande af
detsamma vara öfverflödigt.
56
Bland de i denna paragraf angifna förutsättningarna för att köparen
vid distansköp skall vara pliktig att för säljarens räkning omhändertaga
det gods, som han vill afvisa, nämnes i det svenska förslaget i första
rummet, att godset skall hafva kommit köparen till hända, Härmed afses,
enligt hvad motiven upplysa, att godset framkommit till bestämmelseorten
under sådana'förhållanden, att det skal) af fraktföraren utlämnas till köpa¬
ren, Enligt utskottets mening framgår denna innebörd af stadgandet vida
klarare af de norska och danska texterna, och utskottet har därför ansett
sig böra åt paragrafen gifva eu lydelse, som närmare ansluter sig till dessa,
Genom densamma framstår ock tydligare skilnaden mellan de fall, som af¬
ses i 55 §, och dem som i förevarande paragraf behandlas.
Mot de af hufvudförslaget föranledda, i propositionen innefattade
förslagen angående ändring i vissa delar af sjölagen, handelsbalken och
utsökningslagen har utskottet icke funnit anledning framställa någon
anmärkning.
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer alltså
utskottet,
att Riksdagen ville
a) under förklarande att Kungl. Maj:ts ofvanberörda
under l:o) upptagna förslag icke kan i oförändradt skick
bifallas, för sin del antaga följande
Lag
om köp och byte af lös egendom.
Med upphäfvande af 1 kap. 2, 3, 4, 6 och 7 §§ handelsbalken äfven¬
som 38 § konkurslagen förordnas som följer:
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 7 Sami. 40 Håft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
De i denna lag gifna stadganden om säljares och köpares rättig¬
heter och skyldigheter lände till efterrättelse, såvidt ej annat är uttryck¬
ligen öfverenskommet eller eljes må anses aftaladt eller ock följer af
handelsbruk eller annan sedvänja.
Hvad i denna lag är stadgadt om köp skall i tillämpliga delar gälla
i fråga om byte.
2 §.
Betingar man sig af annan, att han skall mot vederlag i penningar
något förfärdiga och ämnet därtill bestå, den beställning vare såsom köp
af lös egendom ansedd, dock ej där fråga är om uppförande af hus, vatten¬
verk eller annan byggnad.
3 §•
Köp, som ej afser bestämdt gods utan allenast viss myckenhet af
angifvet slag, kallas i denna lag leveransaftal, ehvad det skall af säljaren
fullgöras genast eller först å senare tid.
Har någon sålt viss myckenhet att ur bestämdt gods uttagas, det
köp vare ock under leveransaftal inbegripet.
4 §•
Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i
denna lag handelsköp.
Med köpman förstås i denna lag enhvar, som, enligt hvad särskildt
finnes stadgadt, är pliktig att föra handelsböcker.
Om köpeskillingens bestämmande i vissa fall.
5 §•
År köp slutet utan att priset blifvit bestämdt, erlägge köparen hvad
säljaren fordrar, där det ej kan anses oskäligt.
Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 11
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
6 §•
Varder vid handelsköp räkning å godset köparen tillställd, och med¬
delar han ej så snart ske kan säljaren, att det i räkningen upptagna pris
icke godkännes, vare han pliktig att det pris gälda, där det ej visas, att
lägre pris blifvit bestämdt, eller ock det som fordrats är uppenbart
orimligt.
7 §•
Skall köpeskillingen beräknas efter godsets myckenhet, varde till
grund för beräkningen lagd den myckenhet godset utgör, då faran för
dess förstörelse öfvergår å köparen.
8 §•
I de fall, då köpeskillingen skall beräknas efter godsets vikt, varde
vikten af förpackning (taravikt) afräknad.
Om platsen för godsets afliimnande.
9 §.
Godset skall aflämnas, där säljaren vid köpet hade sitt hemvist, eller,
om han idkade handel eller annan rörelse och köpet därmed ägde sam¬
band, där rörelsen idkades; dock att, där godset veterligen fanns annor¬
städes, aflämnandet skall äga rum där det fanns.
10 §.
Skall godset af säljaren försändas från en ort till en annan att där
af köparen mottagas, vare det att anse såsom aflämnadt, då det omhänder¬
tagits af någon, som åtagit sig dess forslande från den ort, hvarifrån för¬
sändandet bör ske, eller, så framt det skall afsändas med fartyg, då det
är bragt innanför dess sida.
11 §.
Har säljaren att ombesörja godsets forslande till köparen utan att
likväl försändande från en ort till en annan ifrågakommer, må ej godset
anses aflämnadt, förr än det kommit i köparens besittning.
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Om tiden för köpets fullgörande.
12 §.
År ej tid utsatt för fullgörande af hvad enligt köpet åligger säljaren
eller köparen, och framgår ej af omständigheterna, att det skall verkställas
utan uppskof, varde det fullgjordt vid anfordran.
13 §.
Där viss tidrymd är utsatt, inom hvilken godset bör aflämnas, skall
rätten att närmare bestämma tiden för aflämnandet tillkomma säljaren,
med mindre af omständigheterna framgår, att det varit af hänsyn till
köparen, som tiden ej blifvit närmare bestämd.
Om rätt att innehålla godset eller köpeskillingen,
14 §.
Säljaren vare berättigad att hålla godset inne, till dess köpeskillingen
gäldas, och köparen att innehålla köpeskillingen, till dess godset hålles
honom till hända.
15 §.
Skall godset försändas från den ort, där det bör aflämnas, vare
säljaren ej på grund af hvad i 14 § är stadgadt berättigad att undan¬
draga sig dess afsändande men äge i stället hindra, att det å bestämmelse¬
orten utgifves till köparen.
16 §.
Utfärdas i fall, som i 15 § afses, för godsets försändande fram
till bestämmelseorten konnossement eller ock fraktsedel, som är så in¬
rättad, att säljaren efter dess utgifvande till köparen ej äger öfver godset
förfoga, och är köpet att hänföra till handelsköp, skall godset anses såldt
att betalas emot nämnda handling efter ty i 71 § sägs.
Om faran för godset.
17 §.
Intill dess godset är aflämnadt
stånde säljaren faran för att det af
17 §.
Intill dess godset är aflämnadt
stånde säljaren faran för att det af
13
Lagutskottets Utlåtande N:o 50
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
våda förstöres, försämras eller mins¬
kas. Dock ligge vid köp af be¬
stämdt gods, som skall af köparen
af hämtas, faran å denne, så framt
den tid är inne, då han äger på¬
kalla godsets aflämnande, samt god¬
set hålles redo; och vare förty i så¬
dant fall köparen, änskönt godset
må hafva af våda förstörts, försäm¬
rats eller minskats, pliktig att köpe¬
skillingen gälda.
Om godsets afkastning.
18 §.
Faller af godset afkastning förrän det skall aflämnas, den tillfälle
säljaren; dock vare köparen berättigad till af kastningen, där den, efter
hvad med fog kunnat beräknas, skolat först efter nämnda tid falla.
Afkastning, som faller efter det godset skolat aflämnas, tillfälle kö¬
paren, där det ej kunnat med fog beräknas, att den skolat tidigare falla.
våda förstöres, försämras eller mins¬
kas. Dock ligge vid köp af be¬
stämdt gods, som skall af köparen
af hämtas, faran' å denne, såframt
den tid är inne, då han äger på¬
kalla godsets aflämnande, samt god¬
set hålles redo; och vare förty kö¬
paren, änskönt godset må hafva af
våda förstörts, försämrats eller mins¬
kats, pliktig att köpeskillingen gälda.
19 §.
Köp af aktie skall anses omfatta
den utdelning, som vid köpet ännu
ej förfallit till betalning, så ock den
rätt till teckning af ny aktie, som
åtföljer eller kan komma att åtfölja
den sålda.
19 §.
Köp af aktie skall anses omfatta
den utdelning, som vid köpet ännu
ej förfallit till betalning, så ock den
rätt till teckning af ny aktie, som
åtföljer eller kan komma att åtfölja
sådan aktie, som köpet afser.
20 §.
Är köp slutet om räntebärande papper, äge köparen uppbära den
ränta, som vid köpet eller, där handlingen skall å senare tid aflämnas, vid
den tid var upplupen men ännu ej förfallen; och åligger köparen att
jämte den för handlingen bestämda köpeskillingen gälda hvad mot sagda
ränta svarar, med mindre fordringen uppenbarligen blifvit såld såsom
osäker.
14
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Om dröjsmål å säljarens sida.
21 §•
Varder godset ej i rätt tid afiämnadt, och beror ej sådant af köpa¬
ren eller af händelse, för hvilken han står faran, stånde till honom, huru¬
vida han vill kräfva godsets aflämnande eller håfva köpet.
Var dröjsmålet af ringa betydelse för köparen, eller hade säljaren grun¬
dad anledning att sådant antaga, må ej köpet häfvas, utan så är att kö¬
paren betingat sig noggrant iakttagande af tiden för godsets aflämnande;
dock skall vid handelsköp hvarje dröjsmål medföra rätt till köpets häf¬
vande, med mindre det, som fördröjdt är, utgör allenast en ringa del af
godset.
22 §.
Skall godset aflämnas efter hand i särskilda poster, och varder någon
af dem fördröjd, vare köparen ej på grund af hvad i 21 § är stadgadt
berättigad att håfva köpet i vidare mån, än såvidt rörer sagda post. Kan
upprepande af dröjsmålet skäligen befaras, äge köparen strax afvisa jämväl
hvad senare skolat aflämnas. Stå posterna i det sammanhang, att det skulle
lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må det i sin helhet
häfvas.
23 §.
Afser köpet bestämdt gods, och lider köparen skada genom dröjsmål
med godsets aflämnande, njute han ersättning af säljaren, med mindre det
visas, att dröjsmålet icke karl tillräknas denne såsom försummelse.
24 §.
År köpet att hänföra till leveransaftal, och uppstår skada genom
dröjsmål å säljarens sida, varde, ändå att dröjsmålet ej kan tillräknas säl¬
jaren såsom försummelse, skadan af honom ersatt, utan så är att han på
grund af förbehåll vid köpet är från ersättningsskyldighet befriad, eller ock
möjligheten att fullgöra aftalet må anses utesluten i följd af omständighet,
som ej bort af säljaren vid köpets afsilande tagas i beräkning, såsom för¬
störelse af allt gods af det slag eller det parti köpet afser, eller krig, in¬
förselförbud eller därmed jämförlig händelse.
15
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
25 §.
Varder, i fall då köp häfves och enligt 23 eller 24 § ersättning för
skada må utgå, utredning angående skadan ej förebragt, skall ersättningen
sättas till belopp, hvarmed vid den tid, då aflämnandet bort ske, priset å
sådant gods, som köpet afser, må hafva öfverstigit köpeskillingen.
26 §.
Är godset ej aflämnadt, änskönt tiden, då sådant skolat ske, är för¬
fluten, och varder köparen af säljaren tillspord, huruvida han oansedt dröjs¬
målet vill mottaga godset, gifve han utan oskäligt uppehåll säljaren därom
meddelande eller hafve förlorat sin rätt att kräfva godsets aflämnande. Har
säljaren ej framställt förfrågan, hvarom nu är sagdt, vare köparen likväl
förlustig rätten att kräfva godsets aflämnande, där han ej inom rimlig tid
meddelat säljaren, att han vill den rätt utöfva.
27 §.
Finnes, då godset kommer köparen till hända eller han af säljaren
underrättas om dess afsändande, att det är aflämnadt senare än ske bort,
och vill köparen å dröjsmålet tala, gifve han säljaren därom meddelande,
vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Sker det
ej, vare köparen all talan förlustig. Vill på grund af dröjsmålet köparen
hafva köpet, meddele han det säljaren utan oskäligt uppehåll eller hafve
förlorat sin rätt att köpet håfva.
Om dröjsmål å köparens sida.
28 §.
Varder ej i rätt tid köpeskillingen erlagd eller åtgärd, hvaraf dess
utbekommande må bero, af köparen vidtagen, stånde till säljaren, huruvida
han vill hafva köpet .eller kräfva dess fullgörande; dock må, där dröjsmå¬
let är af ringa betydelse, köpet ej häfvas, med mindre det är att till han¬
delsköp hänföra.
Är godset kommet i köparens besittning, hafve säljaren ej makt att
håfva köpet efter ty nu är sagdt, så framt han ej därom gjort förbehåll
eller godset blifvit af köparen afvisadt.
16
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
År vid köp af gods, som skall aflämnas efter hand i särskilda poster,
köparen pliktig att erlägga betalning särskildt för hvarje post, och inträffar
i afseende å betalningen för någon post dröjsmål, som enligt 28 § första
stycket kan komma i betraktande, äge säljaren håfva köpet beträffande de
poster, som senare skolat aflämnas, dock ej där all anledning saknas att
befara dröjsmålets upprepande.
30 §.
Där köp af säljaren häfves efter ty här förut är sagdt, skola i fråga
om hans rätt till skadeersättning de i 24 § gifna stadganden äga motsva¬
rande tillämpning. Saknas utredning angående skadan, varde ersättningen
satt till belopp, hvarmed vid den tid, då dröjsmålet inträdde, köpeskil¬
lingen må hafva öfverstigit priset å sådant gods som köpet afser.
31 §.
År köpeskillingen ej erlagd eller annan köparens åtgärd, som i 28 §
afses, ej vidtagen, änskönt tiden, dä sådant bort ske, är inne, och är ej
godset kommet i köparens besittning, vare säljaren, där han af köparen till-
spörjes, huruvida han oansedt dröjsmålet vill vidblifva köpet, pliktig att utan
oskäligt uppehåll gifva köparen meddelande därom. Underlåtes det, hafve
säljaren förlorat sin rätt att kräfva köpets fullgörande. Har köparen ej
framställt förfrågan, hvarom nu sagdt är, vare säljaren likväl förlustig rätten
att vidblifva köpet, där han ej inom rimlig tid meddelat köparen, att han vill
den rätt utöfva.
32 §.
Varder senare än ske bort köpeskillingen erlagd eller annan åtgärd,
som i 28 § sägs, vidtagen, och vill säljaren utöfva den rätt till köpets
häfvande, som på sådan grund må honom tillkomma, meddele han det kö¬
paren vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll.
Gör han det ej, hafve förlorat sin rätt att håfva köpet.
33 §.
Underlåter köparen att i rätt tid afhämta eller mottaga godset, eller
varder i följd af annat dröjsmål från hans sida godset ej till honom ut-
gifvet, vare säljaren pliktig att om godset taga vård intill dess dröjsmålet
17
Lagutskottets Utlåtande N:o. 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
upphör eller han utöfvar den rätt att hafva köpet, som enligt 28 § må
honom tillkomma; dock att, där godset blifvit, försändt, det ej åligger säl¬
jaren att å bestämmelseorten taga det i sin vård, med mindre där tinnes
någon, som äger å hans vägnar omhändertaga godset, och sådant kan ske
utan väsentlig kostnad eller olägenhet.
34 §.
Kan, i fall som i 33 § afses, säljaren ej utan väsentlig kostnad eller
olägenhet fortfara med godsets vårdande, eller förfogar ej köparen öfver
godset inom skälig tid efter det han blifvit därom tillsagd, äge säljaren
låta det för köparens räkning säljas å offentlig auktion; gifve dock, såvidt
ske kan, köparen i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen.
Kan ej försäljning sålunda ske, eller är uppenbart, att de med försälj¬
ningen förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå, äge säl¬
jaren bortskaffa godset.
35 §.
År gods, som säljaren enligt 33 § har att vårda, utsatt för förskäm¬
ning eller snar förstörelse, eller fordrar det alltför kostsam vård, vare säl¬
jaren pliktig att låta godset för köparens räkning säljas efter ty i 34 §
är sagdt.
36 §.
0
Har i följd af dröjsmål å köparens sida säljaren haft kostnad för
godsets vård eller annan särskild utgift, njute han af köparen ersättning;
äge ock rätt att till säkerhet för den ersättning godset innehålla.
37 §.
Varder i följd af dröjsmål från köparens sida godset ej i rätt tid
aflämnadt, och låg ej faran redan tillförene å köparen, skall den å honom
öfvergå, vid leveransaftal dock endast såvidt gods är för hans räkning af¬
skildt.
Om ränta å köpeskillingen.
38 §.
1 fråga om köpares skyldighet att gälda ränta skola de i 9 kapitlet
10 § handelsbalken stadgade grunder äga tillämpning; dock att vid handels-
Tiih. till Riksd. Prat. 1905. 7 Samt. 40 Raft. 3
18
Lagutskottets Utlåtande N:o SO.
Kungi, Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
köp, där ej viss tid för köpeskillingens gäldande är utsatt, ränta efter sex
för hundra om året skall utgå från den tid godset aflämnades eller, i händelse
dess afkunnande blifvit af köparen fördröj dt, från det dröjsmålet inträdde.
Om köparens obestånd.
39 §.
Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgifvet,
köparen efter köpets afsilande
blifvit försatt i konkurstillstånd
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar
eller eljes funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;
vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes
för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försändt
men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgifvande. År tiden för
godsets afkunnande inne, och vill säljaren hafva köpet, hafve ock därtill lof,
så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens
gäldande.
40 §.
Har köparen kommit i konkurstillstånd, och är ej tid inne vare sig för
godsets aflämnande eller för köpeskillingens erläggande, äge säljaren kräfva
besked, huruvida konkursboet vill köpet tillträda. Gifves ej sådant besked
utan oskäligt uppehåll, äge säljaren hafva köpet.
41 §.
Varder, efter det köparen kommit i konkurstillstånd, godset utgifvet
till konkursboet, och är ej köpeskillingen erlagd, äge säljaren kräfva godset
åter, med mindre boet gifver köpeskillingen ut eller, så framt den ej är
till betalning förfallen, förklarar sig vilja den gälda och ställer betryggande
säkerhet, där sådan af säljaren äskas.
Har boet afyttrat godset eller eljes däröfver för egen räkning för¬
fogat, så att det ej kan återställas i väsentligen oförändradt skick, äge boet
ej draga sig från köpet undan.
Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 19
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Om fel eller brist i godset.
42 §.
År bestämdt gods såldt och linnes däri fel, äge köparen hafva kö¬
pet eller fordra sådant afdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är
felet att anse såsom ringa, må ej köpet häfvas, utan så är att säljaren
svikligen förfarit.
Saknade godset vid köpet egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller
har felet efter köpet uppkommit i följd af säljarens vanvård eller försum¬
melse, eller ligger sviklig^ förfarande säljaren till last, vare han pliktig att
ersätta köparen dennes skada.
43 §.
Finnes fel i gods, som till fullgörande af leveransaftal aflämnats, äge
köparen hafva köpet eller kräfva gillt gods; vare ock, där han ej vill så¬
lunda afvisa godset, berättigad att fordra det afdrag å köpeskillingen, som
mot felet svarar. År felet att anse såsom ringa, må ej godset afvisas,
med mindre säljaren svikligen förfarit eller ock afvetat felet å sådan tid,
att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande
anskaffa felfritt gods.
Säljaren vare, ändå att felet ej kan anses bero af försummelse från
hans sida, pliktig att ersätta köparen dennes skada; dock skall hvad i 24
§ är för där afsedt fall stadgadt angående befrielse från ersättningsskyl¬
dighet äga motsvarande tillämpning.
44 §.
Fråga, huruvida fel vidlåder godset, skall, så framt ej felet uppkom¬
mit genom säljarens vållande, bedömas med hänsyn till godsets beskaffen¬
het vid den tid, då faran för dess förstörelse öfvergick på köparen.
45 §.
Hvad i 25 § är stadgadt angående beräknande af skadeersättning då
köp häfves på grund af dröjsmål med godsets afkunnande äge jämväl till-
lämpning då köp varder häfdt i följd af fel i godset,
20
Lagutskottets Utlåtande AT:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
46 §.
Finnes, i fall då godset skall aflämnas efter hand i särskilda poster,
någon af dem behäftad med fel, vare köparen ej på grund af hvad här
förut är stadgadt berättigad att håfva köpet i vidare mån, än såvidt rörer
sagda post. Katt det skäligen befaras, att senare poster ock skola befinnas
felaktiga, må jämväl dessa strax afvisas. Stå posterna i det sammanhang,
att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må det
i sin helhet häfvas.
47 §.
Har köparen före köpet undersökt godset eller utan giltig anledning-
undandragit sig att efterkomma anmaning därom, eller har han satts i
tillfälle att före köpet undersöka prof å godset, må fel, som han vid under¬
sökningen bort märka, ej af honom åberopas, med mindre säljaren svik¬
ligen förfarit.
48 §.
År gods såldt å auktion, äge köparen ej tala å fel i godset, med
mindre säljaren svikligen förfarit eller godset ej motsvarar den beteckning,
hvarunder det utbjudits.
Hvad nu är stadgadt äge dock ej tillämpning, där köpman låter å
auktion försälja lager af handelsvaror.
49 §.
Vill säljaren afhjälpa fel i godset eller vid leveransaftal aflämna gillt
gods i stället för det, som felaktigt är, läte köparen sig med sådan rättelse
nöja, där den kan äga rum, innan han enligt 21 § skulle varit berättigad
att näfva köpet, och uppenbart är, att han ej skulle hafva kostnad eller
olägenhet af att låta rättelsen ske; dock njute han i hvarje fall den rätt
till skadeersättning, som enligt här förut gifna stadganden må honom
tillkomma.
50 §.
Hvad här förut är föreskrifvet om fel i godset skall i tillämpliga
delar gälla, där godset ej uppgår till full myckenhet men, efter hvad kö¬
paren måste antaga, är af säljaren aflämnadt såsom fullt. Vill köparen
kräfva det felande ut, hafve därtill lof, ehvad bristen är större eller mindre.
21
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
51 §•
Vid handelsköp läte köparen, då godset afiämriats, eller, så framt det
är försända då det kommit honom till banda, så att han enligt 56 § skulle
vara pliktig att därom taga vård, föranstalta om sådan undersökning af
godset, som efter godt handelsskick kan ifrågakomma.
Skall prof å det gods, som såldt är eller af säljaren afses till köpets
fullgörande (utfallsprof), tillställas köparen, läte denne, så snart profvet
kommit honom till hända, det undersöka efter ty nyss är i fråga om godset
stadgadt.
52 §.
Yppas fel eller brist i godset, och vill köparen därå tala, gifve därom
säljaren meddelande, vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt
uppehåll. Gifves cj sådant meddelande, änskönt köparen märkt eller bort
märka felet eller bristen, vare köparen all talan förlustig.
Vill köparen hafva köpet eller vill han kräfva annat gods, meddele
han sådant säljaren utan oskäligt uppehåll. Underlåtes det, må ej godset
afvisas eller felande gods utkräfvas.
53 §.
Hvad i 52 § är stadgadt om förlust af rätten att tala å fel eller
brist äge ej tillämpning där säljaren svikligen förfarit, ej heller där han
visat grof vårdslöshet och felet eller bristen länder köparen till märklig
skada.
54 §.
Har köparen ej inom ett år från det godset af honom mottagits
gifvit säljaren meddelande, att han vill tala å fel eller brist, hafve sin talan
förlorat, ' utan så är att säljaren åtagit sig att jämväl efter nämnda tid
svara för godset, eller sviklig! förfarande ligger säljaren till last.
Bestämmelser i fråga om afvisande af gods och häfvande af köp.
55 §.
År godset kommet i köparens besittning, vare denne, så framt han
vill enligt denna lag afvisa godset, pliktig att därom för säljarens räkning
22
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
taga vård, och njute han af säljaren ersättning för vården. Hvad i 34
och 35 §§ är stadgadt i fråga om såldt gods, som skall af säljaren vårdas
för köparens räkning, äge motsvarande tillämpning beträffande det gods
köparen efter ty nu är sagdt har i sin vård.
56 §.
Har gods, som blifvit försändt till
köparen, kommit honom till hända,
och vill han det afvisa, vare han
pliktig att för säljarens räkning taga
det i sin besittning, där sådant kan
ske utan erläggande af köpeskillin¬
gen, så ock eljes utan väsentlig kost¬
nad eller olägenhet. Hvad sålunda
är stadgadt äge dock ej tillämpning,
såframt säljaren är tillstädes å be¬
stämmelseorten eller där linnes nå¬
gon, som på grund af konnossement
eller eljes äger att för säljarens räk¬
ning omhändertaga godset.
Tager köparen godset i sin be¬
sittning, äge stadgandena i 55 § till-
lämpning.
56 §.
År godset försändt till köparen,
och har denne satts i tillfälle att på
bestämmelseorten komma i besitt¬
ning^ däraf, vare han, där han vill
afvisa godset, pliktig att taga det i
besittning för säljarens räkning, där
sådant kan ske utan erläggande af
köpeskillingen, så ock eljes utan vä¬
sentlig kostnad eller olägenhet. Hvad
sålunda är stadgadt äge dock ej till-
lämpning, såframt säljaren är till¬
städes å bestämmelseorten eller där
linnes någon, som på grund af kon¬
nossement eller eljes äger att för
säljarens räkning omhändertaga god¬
set.
Tager köparen godset i besitt¬
ning, äge stadgandena i 55 § till-
lämpning.
57 §.
V årder köp häfdt enligt denna lag, äge säljaren ej återbekomma
godset med mindre lian återbär hvad han å köpeskillingen uppburit, men
vare ej heller pliktig att gifva köpeskillingen ut med mindre han åter-
bekommer godset väsentligen oförändradt och oförminskadt.
År, då köp sålunda häfves eller gods eljes afvisas, köparen berättigad
till ersättning af säljaren, äge han hålla godset inne till dess den ersätt¬
ning gäldas eller betryggande säkerhet ställes för dess gäldande.
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
23
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
58 §.
Hvad i 57 § är stadgadt om säljarens rätt att vid köpets häfvande
återbekomma godset utgöre ej hinder för köparen att hafva köpet, så framt
godset är af våda förstördt, försämradt eller minskadt, ej heller där det
undergått förändring allenast genom sin egen beskaffenhet eller till följd af
åtgärd, som för dess undersökande varit nödig, eller som eljes af köparen
vidtagits, innan fel eller brist, på grund hvaraf han vill hafva köpet, märkts
eller bort märkas.
Om hemulsskyldigliet.
59 §.
Finnes godset hafva vid köpet tillhört annan än säljaren, vare denne,
ändå att han var i god tro, pliktig att ersätta köparen skada, som af sagda
anledning må honom tillskyndas.
Var, då köpet slöts, köparen ej i god tro, äge hvad nu år sagdt ieke
tillämpning.
Om öppet köp.
60 §.
År öppet köp aftaladt, och har godset blifvit af säljaren aflämnadt,
vare köparen ej berättigad att draga sig från köpet undan, med mindre han
inom bestämd tid eller, där bestämmelse om tiden ej träffats, utan oskäligt
uppehåll gifver säljaren till känna, att han ej vill godset behålla. Intill
dess godset återlämnas, stånde köparen faran för dess förstörelse, försämring
eller minskning.
Om vissa meddelanden enligt denna lag.
61 §.
År sådant meddelande från köparens sida, som afses i 6, 26, 27, 52
eller 54 §, inlämnadt för befordran med post eller telegraf eller eljes på
ändamålsenligt sätt afsändt, och varder det försenadt eller kommer det icke
fram, må ej den omständighet föranleda, att afsändaren förlorat talan eller
rättighet. Lag samma vare i fråga om meddelande från säljarens sida,
hvarom i 31 eller 32 § är sagdt.
24
Ijag utskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Om betydelse» af vissa vid köp brukliga uttryck.
62 §.
Är gods såldt fritt om bord (fob) med angifvande af viss ort, skall
på köparen ankomma att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum, som er¬
fordras för godsets fortskaffande från sagda ort.
Säljaren åligger att på egen bekostnad försända godset till lastnings¬
orten samt vidtaga de åtgärder i afseende å godsets inlastning, som enligt
lag eller sedvänja där ankomma på aflastare.
Godset skall anses aflämnadt, då det kommit innanför fartygets sida,
och stånde, intill dess sådant skett, säljaren faran, ehvad köpet afser be¬
stämdt gods eller är att till leveransaftal hänföra.
Den omständighet, att fartyget är af köparen befraktadt eller skepps¬
rum af honom tingadt, medföre icke skyldighet för köparen att före godsets
framkomst till bestämmelseorten det undersöka, och utgöre ej heller hinder
för säljaren att utöfva sådan rätt, som i 15, 28 eller 39 § är nämnd.
Köparen åligger att erlägga betalning mot konnossement efter ty i
71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.
63 §.
Vårder gods såldt fraktfritt (cost and freiglit, c <£■ /, c f) med an¬
gifvande af viss bestämmelseort, åligger säljaren att på egen bekostnad
försända godset till den ort.
Godset skall anses aflämnadt, då det blifvit för befordran omhänder¬
taget såsom i 10 § sägs.
Köparen åligger att erlägga betalning mot konnossement eller
fraktsedel efter ty i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.
Köparen vare, ändå att köpeskillingen icke är till betalning förfallen
då godset framkommer, pliktig att i afräkning å köpeskillingen erlägga frakt,
som ej är af säljaren gulden. Ej må den omständighet, att köpeskillingen
sålunda till en del erlagts i förtid, medföra rätt för köparen att vid åter¬
stodens gäldande njuta ränteafdrag.
64 §.
De föreskrifter, som enligt 63 § gälla för köp, som där afses, äge
iämväl tillämpning, då gods blifvit med angifvande af viss bestämmelseort
såldt eif (cost, Insurance, freiglit) eller caf (cout, assur an ce, fret).
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
25
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Utöfver hvad i sagda paragraf är stadgadt åligger vid köp, hvarom
nu är fråga, säljaren att, efter ty sedvanligt är, försäkra godset mot fara,
för hvilken det under vägen är utsatt. Underlåtes det och varder ej i
följd däraf köpet häfdt, njute köparen ersättning för skada, som i följd af
underlåtenheten uppstår; vare ock berättigad att själf taga försäkring och
låta kostnaden därför afräknas å köpeskillingen.
65 §.
År gods, som skall försändas från ort till annan, såldt fritt (franco)
eller levereradt eller fritt levereradt å angifven ort, må ej godset anses af-
lämnadt förr än det framkommit till sagda ort.
Varder ordet levereradt brukadt i förening med något af uttrycken
fraktfritt, eif eller caf, skall utan hinder däraf hvad om dessa senare uttryck
är i denna lag sagdt till alla delar äga tillämpning.
66 §.
År vid leveransaftal godsets myckenhet angifven med uttryck, som
lämnar utrymme för val {cirka, från—till eller dylikt), ankomme på säljaren
att träffa valet, där ej af omständigheterna framgår, att det varit af hänsyn
till köparen, som myckenheten ej blifvit bestämdt angifven.
År beteckningen cirka brukad, skall den afvikelse från angifven
myckenhet, som må anses medgifven, utgöra, där fråga är om hel fartygs¬
last, tio för hundra och eljes fem för hundra.
67 §.
Har vid köp af gods, som skall sjöledes tillsändas köparen, godset
betecknats såsom fartygslast, och varder jämväl annat gods af säljaren in-
lastadt, vare köparen, där sådant kan lända honom till olägenhet, berättigad
att håfva köpet; njute ock, ehvad köpet häfves eller icke, ersättning för
skada.
68 §.
År tiden för vidtagande af åtgärd i afseende å godsets aflämnande
eller mottagande bestämd till början (primo) af en månad, varde åtgärden
vidtagen sist å månadens tionde dag. Med rnidten (medio) af en månad
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 40 Höft. 4
26
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
förstås månadens elfte till och med tjugonde dag samt med månadens slut
(ultimo) dess återstående dagar.
Vid köp af värdepapper skall med början af en månad förstås dess
första helgfria dag, med midten af en månad dess femtonde dag eller, om
den infaller å helgdag, nästa helgfria dag, och med månadens slut dess
sista helgfria dag.
69 §.
Har säljaren förbundit sig till afskeppning eller aflastning inom viss
tid, skall det åtagande anses tillgjordt, då godset blifvit. före den bestämda
tidens utgång inlastadt.
Varder konnossement utfärdadt, och framgår ej af konnossementet,
att inlastningen är i rätt tid verkställd, äge köparen afvisa godset.
70 §.
År gods såldt att betalas kontant, vare säljaren ej pliktig att låta
godset utgifvas till köparen, med mindre köpeskillingen gäldas. Varder det
ändock utgifvet, åligger köparen att genast sin betalningsskyldighet fullgöra.
71 §.
Har köparen förbundit sig att erlägga betalning mot konnossement
eller att mot erhållande af konnossement godkänna växel, som af säljaren
dragés, vare han ej berättigad att undandraga sig betalning eller godkän¬
nande på den grund, att godset ej framkommit eller han ej haft tillfälle att
det undersöka.
Då betalning eller godkännande kräfves, skall säljaren hålla köparen
till hända, förutom konnossementet, räkning å godset samt, där det skall
af säljaren försäkras, jämväl försäkringsbref.
Hvad sålunda är föreskrifvet äge motsvarande tillämpning, där kö¬
paren förbundit sig att mot sådan fraktsedel, som i 16 § är nämnd, erlägga
betalning eller godkänna växel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
27
Lagutskottets Utlåtande N:o 50.
b) bifalla Kungl. Maj:ts under 2:o) upptagna för¬
slag till lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen;
c) bifalla Kungl. Maj:ts under 3:o) upptagna för¬
slag till lag om ändring i vissa delar af 9 kap. han-
delsbalken;
d) bifalla Kungl. Maj:ts under 4:o) upptagna för¬
slag till lag om ändrad lydelse af 38 § utsöknings-
lagen.
Stockholm den 10 april 1905.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Reservation
af herr Zetterstrand beträffande utskottets erinran vid 5 §; samt
af herr Lindhagen, som ansett, att utskottet icke bort inlåta sig på
någon kommentering af paragrafer, i hvilka utskottet icke fimeslagit någon
ändring.
Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.