Lagutskottets Utlåtande N:o 45
1
N:o 45.
Ant. till Riksd. kansli den 31 mars 1905, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om särskild lagstiftning
angående beslag.
Lagutskottet liar till förberedande behandling förehaft en inom Första
Kammaren af herr A. Hedborg väckt motion, n;o 19, af följande lydelse:
>1 åtskilliga lagar och förordningar stadgas, att föremål, som stå i
ett visst förhållande till ett brott eller en förbjuden handling, äro under¬
kastade beslag.
Exempel på sådana föremål äro: falska mynt, falskstämplade träd,
eldfarliga oljor, spritvaror m. m.
Effekten af beslaget är, att ägaren frånhändes dispositionen af före¬
målet.
Att det härvidlag kan blifva fråga om betydliga ekonomiska intressen,
känner ju litet hvar. Timmerbeslag kunna ofta röra sig om mycket stora
värden.
Är beslaget olagligt, bör naturligtvis ägaren återbekomma det beslag¬
tegna så fort som möjligt.
Af betydelse är, att ifrågavarande liksom hvarje annat ingrepp i med¬
borgarens rättigheter sker enligt på förhand gifna noggranna bestämmelser,
och då det icke i vår lag gifves några tillfredsställande bestämmelser huru
vid beslag skall tillgå eller, åtminstone i en del fall, huru med det beslag¬
tagna skall förfaras, anser jag, att en lagstiftning rörande beslag i allmänhet
borde äga rum.
Bill. till Riksd, Prof, 1905. 7 Sami. 37 Höft, (N:is 45-40).
1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
I en sådan lagstiftning skulle till exempel kunna lämnas uttryckliga
bestämmelser om att protokoll vid beslagets verkställande skulle föras,
upptagande noggrann beskrifning på det beslagtagna m. m., att beslaget
skulle ske i minst två ojäfvige vittnens närvaro, att det beslagtagna skulle
förses med särskilt märke, att åtal skulle ske inom viss tid angående
beslagsåtgärden eller, där vederbörande icke kunde anträffas, att domstol
efter ansökan hade att pröfva beslagets laglighet och, där det befunnes
lagligt, förklara det beslagtagna förbrutet.
Med anledning af den anmärkta bristen i vår lagstiftning, får jag
vördsammast hemställa, att Riksdagen måtte hos Ivungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kung]. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
särskild lagstiftning angående beslag.»
Såvidt af de i motionen använda ordalag framgår, åsyftar densamma
åstadkommande af en särskild lagstiftning angående beslag i allmänhet,
innehållande regler icke endast beträffande själfva förfarandet vid beslag,
utan angående samtliga därmed förenade rättsförhållanden. Med afseende
härå anser utskottet sig emellertid böra till en början framhålla, hurusom
beslag endast är ett af de processuella tvångsmedel, som i den gällande
rätten finnas stadgade. Andra sådana äro t. ex. häktning, hus- och kropps-
rannsakan. Utskottet håller i följd häraf före, att en generell lagstiftning
angående beslag icke lämpligen bör ifrågakomma utom i sammanhang med
reglering af alla de frågor, som sålunda med hvarandra äga inre samband.
Vid 1886 års riksdag förehades till behandling på grund af en Kungl.
Maj:ts proposition ett förslag till lag angående vissa delar af rättegången
i brottmål, hvilket lagförslag, som innehöll särskilda bestämmelser om eu
förberedande undersökning i brottmål, tillika behandlade frågorna om åtals-
och målsäganderätt samt i ett särskildt kap. de straffprocessuella tvångs¬
medlen, häktning, reseförbud och kvarstad äfvensom ämbetsmans skiljande
från utöfning af ämbete i visst fall. Berörda lagförslag — hvilket icke
blef af Riksdagen antaget — synes utskottet anvisa den väg, på hvilken
den af motionären ifrågasatta lagstiftningen, åtminstone såvidt därmed
åsyftas en allmän reglering genom lag af beslagsrätten och hvad därmed
äger samband, riktigast och lämpligast bör åstadkommas.
Onekligen föreligga dock icke samma principiella betänkligheter mot
att för de särskilda fall, då i gällande lagar och författningar en beslags-
rätt finnes stadgad, utan att tillfyllestgörande föreskrifter lämnats om huru
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
vid beslag skall förfaras, vissa allmänna regler i sistberörda hänseende
meddelades. Saknaden af stadganden angående förfaringssättet vid beslag
synes det vara, som motionären särskildt ansett utgöra en brist i vår lag¬
stiftning. Och att en sådan brist förefinnes, vill utskottet villigt med¬
gifva. Motionens syfte är sålunda i utskottets tanke värdt allt erkännande.
Men utskottet anser det vara omöjligt att för de många olikartade fall, i
hvilka beslag kan ifrågakomma, åstadkomma sådana allmängiltiga bestäm¬
melser, åtminstone för så vidt de skulle vara af ett mera fullständigt inne¬
håll och sålunda blifva af någon verklig praktisk betydelse. Syftet med
ett beslag är ej alltid detsamma, och de föremål, med afseende å hvilka
beslag kan komma ifråga, äro såsom antydts af mycket växlande och olik¬
artad beskaffenhet. Enstaka bestämmelser om förfaringssättet vid beslag
finnas för öfrigt redan. I 40 § af förordningen angående villkoren för
tillverkning af brännvin den 13 juli 1887 stadgas således, att beslag,
hvarom i förordningen förmäles, skall göras i två vittnens närvaro, och i
42 § af samma förordning föreskrifves, att redskap, som tages i beslag,
skall, till förekommande af dess utbyte mot annan, af beslagaren utmärkas
med särskild stämpel, då ej redskapen fråntages ägaren, i hvilket fall den
skall sättas i allmänt förvar. Till den del liknande bestämmelser icke fin¬
nas med afseende å andra fall af beslag torde hittills i allmänhet därvid
hafva analogivis tillämpats de föreskrifter, som innehållas i utsöknings-
lagen särskildt beträffande kvarstad. Och afsevärda svårigheter torde i prak¬
tiken icke hafva yppat sig i följd af saknaden af sådana allmänna före¬
skrifter, om hvilkas åvägabringande motionären nu gjort hemställan.
Endast med afseende å ett — visserligen praktiskt viktigt och ofta
förekommande — fall af beslag, nämligen beslag af obehörigen afverkadt
timmer, lärer det med fog kunna sägas, att svårigheter uppstått och kunna
uppkomma i följd af den anmärkta bristen i gällande lagstiftning. Motio¬
nären, hvilken i en annan vid innevarande riksdag väckt framställning,
särskildt med afseende å beslagsrättens saraband med åtalsrätten, berört
ett visst fall, i hvilket rätt att taga virke i beslag fiunes stadgad, torde
äfven vid afgifvande af nu förevarande motion företrädesvis hafva tänkt
på timmerbeslag. De olägenheter, som härutinnan kunna uppstå där¬
igenom att skogstjänstemämnen, som i allmänhet äro de, hvilka utöfva
ifrågavarande beslagsrätt, till äfventyrs, i brist på gällande stadganden,
tillämpa olika och godtyckliga förfaringssätt med afseende å beslag, kunna
i utskottets tanke lämpligen och bäst undanröjas därigenom att veder¬
4
Lagutskottets Tittut ande N:o 45.
börande öfverordnade myndighet i form af en instruktion eller eljest med¬
delar härutinnan erforderliga föreskrifter.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 mars 1905.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Herr Hedelms har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.