Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
9
]S[:« 44,
Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1905, kl. 3,80 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 5 § i
förordningen angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens
och Norrbottens län den 24 juli 1903.
I en inom Första Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 20, anför herr Hedborg:
dI Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående åtgärder till förekom¬
mande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norr¬
bottens län den 24 juli 1903 stadgas bland annat, att barrträd, som enligt
gifna bestämmelser är att anse såsom undermåligt, icke får på uppgifvet
sätt forslas eller å viss plats uppläggas vid påföljd att virket tages i be¬
slag och dömes förbrutet.
För att virket skall kunna dömas förbrutet, måste sålunda åtal an¬
ställas.
Då det i lagen emellertid icke står angifvet, inom hvilken tid åtal
skall anställas, kan den, som gjort beslaget, utan vidare risk dröja med
att till åklagare eller skogstjänsteman anmäla beslagsåtgärden, och dessa
senare kunna likaledes utan risk uppskjuta åtal.
Bil. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 36 Haft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
Detta anser jag vara en brist som bör afhjälpas.
Ty det kan naturligtvis vara af stor betydelse för ägaren till virket
att få beslagets laglighet pröfvad så snart som möjligt, och då en mängd
virke på grund af bestämmelserna uti ifrågavarande förordning tages i
beslag, gäller det härvidlag rätt stora intressen.
Det torde dessutom för att motivera behofvet af en bestämmelse om
viss tid, inom hvilken åtal i förevarande fall skall anställas, vara nog att
erinra därom, att en sådan bestämmelse ansetts nödig i andra med den
ifrågavarande likartade lagar.
I lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903, § 8, är
nämligen i sammanhang med bestämmelse om hvem som enligt den lagen
har rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, stadgadt:
»varder ej inom trettio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställdt, vare beslaget förfallet».
I lagen angående skyddsskogar af sistnämnda dag, § 4, finnes enahanda
bestämmelse införd angående beslag af virke enligt denna lag. Någon
längre tid än 30 dagar för åtalets anställande i nu förevarande fall, som
angår endast Västerbotten och Norrbotten, bör dock stadgas.
På grund af hvad jag anfört, vågar jag hemställa, att Riksdagen för
sin del behagade besluta att i sammanhang med § 5 i Kungl. Maj:ts
förnyade förordning angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli
1903 intages ett stadgande af följande lydelse:
»Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställdt, vare beslaget förfallet.»
Förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län af den 24
juli 1903 stadgar i 5 §: »Rätt att i beslag taga virke, som bör anses
förbrutet, tillkomme allmän åklagare, tjänstemän och betjänte vid skogs-
staten äfvensom inom hamn och lastageplats tullstatens tjänstemän och.
då dylikt virke är lastadt på järnväg' för transport till och utom Väster¬
bottens och Norrbottens län, stationsföreståndare, men rättighet att utföra
åtal i sådana mål äge endast allmän åklagare samt tjänstemän och be¬
tjänte vid skogsstaten, på sätt gällande förordningar stadga; skolande förty
tulltjänsteman eller stationsföreståndare, som gjort beslag, därom göra an¬
Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
11
mälan hos allmän åklagare eller skogstjänsteman.» Och i 6 § bestämmes,
att medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt författningen
är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att eu tredjedel tillfaller kronan
och två tredjedelar åklagaren; dock att, därest annan behörig person verk¬
ställt beslaget, denne skall af åklagarandelen undfå hälften.
Någon tid, inom hvilken åtal af vederbörande åklagare skall an¬
ställas, för att beslagets laglighet må blifva pröfvad och det beslagtagna
dömdt förbrutet, finns emellertid icke i ofvanberörda förordning angifven,
lika litet som något stadgande förefinnes om den tid, inom hvilken be¬
slagtagare, som ej äger åtalsrätt, hos åklagaren skall anmäla beslaget.
Såsom korrektiv mot de olägenheter, som af denna lucka i lagstiftningen
för virkesägaren kan blifva en följd, föreslår motionären införande af ett
tillägg till 5 § i förordningen af följande lydelse: »Varder ej inom sextio
dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga ordning anställdt, vare be¬
slaget förfallet.»
Utskottet erkänner, att bär föreligger en brist i gällande lagstiftning,
men utskottet har icke kunnat finna, att den af motionären sålunda före¬
slagna utvägen till densammas afhjälpande är tillfredsställande. Val synes
ett stadgande sådant som det föreslagna vara ägnadt att förhindra, att
den beslagtagare, som samtidigt är åklagare, underlåter att genom åtal
inom skälig tid påkalla domstolens pröfning af beslagets laglighet, men
det kan däremot icke anses tillfredsställande, därest beslagtagaren saknar
åtalsrätt.
Utskottet har icke heller kunnat undgå att finna, att en brist af
enahanda art som den beträffande här ifrågavarande förordning påpekade
förefinnes jämväl i den för Gottland gällande lagen angående åtgärder till
förekommande af skogsförödelse af den 30 mars 1894. Såsom en utväg
till afhjälpande af anmärkta brist har inom utskottet ifrågasatts att, jämte
det ett stadgande om viss tid infördes, inom hvilken åtal skulle utföras
vid äfventyr att beslaget förfaller, tillika bestämdes, antingen, i likhet med
hvad som gäller i lagarna angående vård af enskildes skogar och angåen¬
de skyddsskogar den 24 juli 1903, att hvarje till beslags verkställande
berättigad person också ägde utföra åtal, eller ock att beslagtagare, som
icke är åklagare, skulle, vid påföljd att beslaget går åter, för vederbörande
åklagare inom viss tid anmäla beslaget.
Om någotdera af dessa alternativ till anmärkta brists afhjälpande
eller någon annan utväg skulle vara att föredraga, äfvensom de närmare
bestämmelger, som i öfrigt erfordras, torde emellertid lämpligen böra
12
Lagutskottets Utlåtande N:o 44.
öfverlämnas till Kungl. Maj:ts pröfning, i sammanhang hvarmed Kungl.
Maj:t lärer få förväntas vidtaga de åtgärder, som med afseende å den för
Gottland gällande lagen i ämnet påkallas.
På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,
att Riksdagen, med anledning af förevarande
motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, hvilka
bestämmelser må anses erforderliga och lämpliga i
syfte att lagligheten af beslag af virke, verkställdt
enligt förordningen angående åtgärder till förekom¬
mande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom
Västerbottens och Norrbottens län af den 24 juli 1903,
må inom skälig tid underställas domstols pröfning,
samt därefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Stockholm den 24 mars 1905.
%
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Centraltryckériet, Stockholm, 1905.