Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1905, kl. 3 e. m.
Utlutande, i anledning af räckt motion angående fördelningen
emellan de olika landstingsområdena af skogsvårds-
afgiftema i riket.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:r 42, hafva herrar I. E. G. Svensson i Skyllberg och C. H. P.
Buren, anfört följande:
»1 enlighet med hvad 1903 års Riksdag i skrifvelse till Kungi. Maj:t
föreslog, har Kungi. Maj:t den 24 juli 1903 utfärdat jämte lagar angående
vård af enskildes skogar med mera jämväl nådig förordning angående
skogsvårdsafgifter.
Sedan i nämnda förordnings 1 § bestämts storleken af den skatt,
hvilken under namn af skogsvårdsafgift skall utgå för trävaror och trä¬
massa,^ som från landet utföres, stadgas i 2 §, att de genom sådana af-
gifter inflytande medel skola fördelas emellan landstingsområdena efter den
virkesmängd, som för tillverkning af de utförda varorna blifvit inom de
skilda områdena afverkad, äfvensom att de närmare grunder, efter hvilka,
landstingsområdena skola anses deltaga i utförseln af trävaror och sålunda
blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna, bestämmes af Kungi. Maj:t för fem
år i sänder.
Genom nu omförmälda stadgande har sålunda fastslagits den prin¬
cipen, att den inom hvarje landstingsområde för export afverkade virkes-
Bih. till Likså. Prot. 1905. 7 Sami. 34 Häft. (Nås 40 och 41). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
mängden skall blifva delningsgrunden för fördelningen af skogsvårds-
afgifterna, och har det öfverlämnats till Kungl. Maj:t att med ledning af
tillgänglig utredning angående de exporterade varornas ursprungsort för
hvarje femårsperiod till siffrorna bestämma delningstalen.
Till vinnande af sådan utredning har också Kungl. Maj:t. i kun¬
görelse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter den 8 december 1904
föreskrifvit, att i angifningsinlaga till tullmyndighet angående trävaror och
trämassa, som exporteras, skall meddelas bestämd uppgift om afverknings-
orten för det virke hvaraf de till export afsedda varorna härröra.
Erfarenheten under den korta tid de nu ifrågavarande bestämmel¬
serna ägt tillämpning visar nogsamt, huru olämplig föreskriften för exportör
att angifva varans ursprungsort ur praktisk synpunkt är; hurusom trassel
och obehag för exportörerna häraf blifva en följd och huru föga angif-
ningsinlagorna förmå att fylla den uppgift de härvidlag afse — att lämna
en tillförlitlig vägledning för kännedom om varans ursprung.
Det torde med afseende härå vara tillräckligt att påpeka, att en
stor del af det virke, som exporteras från det inre af landet, först för¬
sändes till exportörernas brädgårdar, där sammanblandas med virke från
andra orter och sedan efter längre eller kortare förvaringstid skeppas i
olika poster. Redan i detta fall torde det vara hart när omöjligt för en
exportör att meddela någon som helst uppgift om den vid ett visst tillfälle
exporterade varans ursprungsort, och än mera gäller detta, då ett sågverk
eller en trämassefabrik, som försetts med råvirke från ett flertal olika
landstingsområden, antingen själf exportei’ar eller utgör en af mellan¬
händerna emellan afverkaren och exportören.
Resa sig sålunda praktiska svårigheter — för att icke säga omöjlig¬
heter — att på den i gällande lagbestämmelser inslagna vägen vinna
säker utredning om huru mycket af de exporterade varorna faktiskt
härrör från hvarje landstingsområde, uppställer sig frågan, efter hvilken
annan grund än den angifva fördelningen af skogsvårdsafgifternä bör
anordnas.
Oss synes det som om det riktiga svaret å denna fråga bör blifva,
att till grund för fördelningen skall läggas den inom hvarje landstings¬
område befintliga arealen af enskildas afgiftsskyldiga skogar sålunda, att
ett landstingsområde erhåller så stor andel af den för ett visst år samlade
skogsvårdsafgiften, som å det området belöper efter förhållandet emellan
områdets areal af enskildes skogar -— med undantag af rena fjälltrakter —
och arealen af enskildes skogar inom hela den del af riket, för hvilken
förordningen om skogsvårdsafgifter är gällande.
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
3
Häremot kan visserligen invändas, att med en sådan delningsgrund
ett län med rik skogstillgång och däraf följande större virkesexport blir
lidande på ett annat län, hvars skogar endast i mindre mån lämna möj¬
lighet till export. Denna invändning torde dock icke böra tillmätas nå¬
gon afgörande betydelse. Med samma rätt skulle då emot gällande lag¬
stiftning kunna anmärkas, att inom samma län en del med rikare skogs¬
tillgång blir lidande på en annan del eller att en egendom med välskött
skog får lämna bidrag till en annan egendom, som icke har någon skog
att försälja. Icke bör det i en rikssak sådan som denna i någon mån in¬
verka, att till en början en del af riket får vidkännas att lämna bidrag
till en annan del. Efter hand kommer denna olägenhet att utjämnas, ty
som bekant syftar den nya skogslagstiftningen därhän, att skogarna i hela
riket skola blifva såvidt möjligt är likformigt skötta, och därmed kommer
också de olika skogarnas försäljningsförmåga att blifva i hufvudsak lik¬
formig.
Det synes oss lämpligt, att den grund för fördelningen af skogs-
vårdsafgifterna, som vi ofvan framhållit såsom önskvärd, varder ju förr
dess hellre fastslagen i lagstiftningen.
På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi, att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla om stadgande i motio¬
nens syfte angående fördelningen emellan de olika landstingsområdena af
skogsvårdsafgifterna i riket.»
Förordningen angående skogsvårdsafgifter den 24 juli 1903 stad¬
gar i 1 §, att för trävaror och trämassa, som från landet utföras,
skall erläggas eu på visst sätt bestämd skogsvårdsafgift, och i 2 §, att
de härigenom inflytande medel skola fördelas mellan de olika landstings¬
områdena efter den virkesmängd, som för tillverkning af de utförda va¬
rorna blifvit inom de skilda områdena afverkad. Enligt sistnämnda §
skall därjämte Ivungl. Maj:t för en tidrymd af fem år i sänder bestämma
de närmare grunder, hvarefter landstingsområdena skola anses deltaga i
utförseln af trävaror och sålunda blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna.
I detta afseende har Kung!. Maj:t den 8 december 1904 utfärdat kungö¬
relse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. in. och därigenom ålagt
exportör af trävara eller trämassa att, då exporten sker på fartyg, till
vederbörande tullmyndighet och, då den sker på järnväg, till vederbörande
järnvägsförvaltning aflemna en på heder och samvete afgitven angiinings-
inlaga angående den exporterade varans beskaffenhet och myckenhet samt
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
uppgift om afverkningsort. Med ledning af sålunda lämnade upplysningar
later Kungl. Maj:t fördela de influtna skogsvårdsafgifterna mellan de olika
landstingsområdena att i och för skogsvården därinom disponeras.
Med dessa stadganden har man velat tillgodose den principen, att
de skogsvårdsafgifter, som erlagts för virke, afverkadt inom viss ort, äfven
skola komma samma orts skogshushållning till godo.
I denna princip önska emellertid motionärerna förändring hufvud¬
sakligen på grund af de svårigheter, som skulle hafva visat sig vid den¬
sammas genomförande i praktiken. De föreslå i stället, att de influtna
skogsvårdsafgifterna skola emellan de olika landstingsområdena så fördelas,
att ett landstingsområde erhåller så stor andel af den för ett visst år
samlade skogsvårdsafgiften, som å det området belöper efter förhållandet
emellan områdets areal af enskildes skogar och arealen af enskildes sko¬
gar inom hela den del af riket, för hvilken förordningen om skogsvårds¬
afgifter är gällande.
Utskottet har vid verkställd granskning af detta motionärernas för¬
slag icke kunnat finna skäl föreligga för ett tillstyrkande däraf. Det sy¬
nes däremot utskottet, att den ofvannämnda grundsats, hvilken kommit
till uttryck i gällande lagstiftning, är den riktiga och med rättvisans
fordringar mest öfverensstämmande, hvilket ock framhölls af den kom¬
mitté och det särskilda utskott, som behandlat ifrågavarande ämne. Väl
erkänner lagutskottet, att det ligger vikt uppå, att denna grundsats på
ett praktiskt och efter vunna erfarenheter lämpadt sätt genomföres,
men i sådant hänseende erinrar utskottet, hurusom förordningen af den
24 juli 1903 öfverlämnat åt Kungl. Magt att för en tidrymd af fem
år i sänder bestämma de närmare grunder, hvarefter landstingsområ¬
dena, skola anses deltaga i ifrågavarande export. I enlighet härmed
har ock Kungl. Magt utfärdat ofvannämnda kungörelse, hvilken, liksom
i öfrig! här gällande lagstiftning, trädt i kraft först med ingången af
detta, år. Det torde med hänsyn härtill icke vara möjligt att redan nu
öfverskåda, i hvad mån de stadganden, Kungl. Maj:t härvid gifvit, äro
ägnade att tillgodose det afsedda ändamålet, ett såvidt möjligt noggrant
konstaterande af den virkesmängd inom de skilda landstingsområdena,
som för tillverkning af de utförda trävarorna blifvit afverkad. Skulle
emellertid erfarenheten visa, att dessa stadganden icke härtill äro ägnade,
torde väl Kungl. Magt genom förändrade bestämmelser söka råda bot
härför. Utskottet vill ock särskild! påpeka, hurusom det just med hän¬
syn härtill bestämts, att de stadganden, Kungl. Maj:t har att i ämnet
meddela, ej skola gifva,s för längre tid än fem år i sänder.
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 40.
Med stöd af det sålunda anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 mars 1905.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Reservation
af herr Zetterstrand mot vissa delar af motiveringen.
Herrar Lilliesköld och Lindhagen hafva begärt få antecknad!, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.