Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
1
ST:© II.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1905, kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rösträtt för
kvinnor vid val till Andra Kammaren.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hän¬
visad motion, n:o 250, hvilken undertecknats af herrar Carl Lindhagen, S. II.
Kvarnzelius, G. M. Sandin, Henrik Hedlund, J. Andersson, Hjalmar Branting,
C. Wallentin, Joll. Er. Nordin, E. G. Åkerlind, It. Ekholm, Oskär Berg,
F. W. Thorsson, friherre Carl Carlson Bonde, M. Matsson, Fridtjuv Berg,
Anders Sterner, Ernst Beckman, W. Johansson i Öija, John Olsson, Rich.
WawrinsJcy, P. Hörnsten, Curt Wallis, Magnus Höjer, J. Persson, Julius
Centerwall, Paul Hellström, Jakob Pettersson, A. Thylander, J. E. Ericsson,
Nils Persson, Alfred Ohlsson, friherre Gerard De Geer, Sven Palme, David
Holmgren, L. Gust. Broomé, M. F. Nyström, Victor Moll, Edvard Wavrin-
sky, Jacob Larsson, Henne Öhngren, G. Kronlund, H. Pantzarhiélm, S. J.
Enander, J. G. Forsberg, Oskar Eklund, Lars Eriksson, Robert Johansson,
G. O. V. Lindgren, Viktor Larsson, A. F. Broström, D. Persson i Tall¬
berg, Chr. Olsson, P. O. Lundell, L. Broek, M. Täcklind, K. E. v. Geijer,
J. E. Granlund och Albin Ählstrand, hafva dessa motionärer hemställt,
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 10 Raft. (N:o 11) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta särskildt utreda frågan om beredandet af rösträtt
jämväl åt kvinnor vid val till Riksdagens Andra Kammare samt därefter
för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Till stöd för sin hemställan hafva motionärerne anfört följande:
»Vid årets riksdag föreligger ånyo till afgörande den stora frågan om
allmän rösträtt för män vid val till Riksdagens Andra Kammare. Och
åter har saken skärskådats från olika sidor ur skilda åskådningssätts och
intressens växlande synpunkter. I den kungl. propositionen och väckta
motioner äro sålunda framburna mer eller mindre skiljaktiga förslag till
skälfva hufvudfrågans lösning. Därtill hafva vidare anknutits framställningar
i ämnen, som ansetts stå i indirekt sammanhang med denna fråga, såsom refor¬
mer jämväl af valrätten till kommunala uppdrag och till Riksdagens För¬
sta Kammare.
Bland alla dessa rösträttsspörsmål, som hitintills gjort sig påminda,
saknas endast frågan om rösträtt för kvinnor vid val till Andra Kamma¬
ren. Någon anledning att hålla endast kvinnorna borta förefinnes dock
icke. Det är i den nuvarande situationen så mycket mer på sin plats
att till någon uppmärksamhet och åtanke framföra jämväl deras rösträtts¬
fråga, då i en motion, som tager afstånd från den allmänna rösträtten,
förordats rösträtt jämväl för kvinnor allenast under en sådan förutsättning.
Konstitutionsutskottet yttrade vid 1902 års riksdag i anledning af
en då väckt motion om en skrifvelse i frågan, att utskottet ville gärna
medgifva, att tanken vore ur teoretisk synpunkt tilltalande. Men då för¬
slaget afsåge att i vår rätt införa en alldeles ny princip, som ej heller i
andra länder, hvilkas samfundsförhållanden vore med våra närmast lik¬
artade, ännu vunnit tillämpning, hade utskottet saknat anledning att till¬
styrka någon åtgärd för åstadkommande af en sådan på många förhållan¬
den inverkande omdaning af vårt politiska valsystem.
Gentemot ett åskådningssätt, inför hvilket politisk rösträtt för kvinnor
ännu framstår blott såsom en tilltalande teori, må det vara nog att åter¬
gifva hvad i en vid förra riksdagen väckt motion yttrades om den kvinn¬
liga rösträttens aktuella betydelse. Där framhölls nämligen, att kvinnan
borde erhålla ifrågavarande medborgerliga befogenhet:
t därför att det är rättfärdigt mot henne och däremot orättfärdigt att
utestänga hälften af folket från politiskt inflytande;
därför att kvinnan, som har lika stora intressen att tillvarataga i
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 11.
3
samhället soin mannen, bör själf bäst förstå att där bevaka sin egen rätt och
sitt eget bästa;
därför att hennes fallenheter otvifvelaktigt i många afseenden äro
olika mannens, hvilket förhållande från det allmännas synpunkt utgör
en ytterligare bjudande anledning att låta dessa särskilda fallenheter
komma till sin rätt och göra sig gällande;
därför att härigenom skulle hennes medborgaranda stärkas, hennes
sjanständighet och ansvarskänsla ökas samt hennes personliga anseende
höjas;
därför att samhället särskildt behöfver den insats af medkänsla,
sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen skulle göra
gällande i lagstiftningen och i statshushållningen, samt
därför att sålunda med ett ord det är till gagn för kvinnan och till
gagn för samhället.»
Att principen om rösträtt för kvinnor, såsom utskottet antydde,
ännu ej vunnit tillämpning i våra grannländer, kan icke heller utgöra
något giltigt skäl för att man i denna sak bör komma efter just i vårt
land, där man förut varit främst i erkännandet och tillämpningen af
E. G. Geijers ord: »att rättsmedvetandets utveckling går i bredd med
erkännandet af kvinnans rättigheter». Och lika litet kan man numera
med något fog afvisa tanken därmed, att den i sin mån skulle medföra
en omdaning af vårt politiska lif, då det just nu sysslas med förslag till
en dylik omdaning genom införandet af allmän rösträtt.
Medvetandet om att det nu gäller en verklighetsfråga, som står oss
nära, utvecklar sig ganska snabbt. Många tecken tyda därpå. Här må
endast åberopas ett par siffror. I början af år 1902 fanns ingen kvinnlig
rösträttsförening, i början af år 1904 funnos 29 dylika föreningar, och
nu är deras antal 37. År 1902 afgåfvos i Andra Kammaren 64 röster
till förmån för förslag om en skrifvelse med begäran om utredning i
ämnet, och år 1904 röstade 93 ledamöter i kammaren för ett liknande
skrifvelseförslag.
Redan vid 1904 års riksdag uppgaf också konstitutionsutskottet sitt
två år förut framförda principiella motstånd. Utskottet förklarade, att
utskottet för sin del ingalunda underskattade den väckta frågans betydelse.
Det lät sig enligt utskottets uppfattning icke förneka, att spörsmålet om
beredande af rösträtt åt kvinna vore af den art, att det förtjänade att
allvarligt uppmärksammas; och utskottet vore med motionärerna ense
därom, att en utredning af de förhållanden, som kunde anses äga infly¬
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
tande på frågans bedömande, borde föregå afgörandet af densamma.
Emellertid tilläde utskottet, att utskottet icke ansåg lämpligt att med den
nu ifrågasatta rösträttsreformen sammanbinda förslag, hvilka vore af den
omtvistade och svårlösta beskaffenhet som frågan om kvinnans politiska
rösträtt, då lösningen af förevarande valrättsreform genom en dylik kom¬
bination otvifvelaktigt skulle försvåras.
Hvad konstitutionsutskottet sålunda sistlidet år allenast ur oppor-
tunitetssynpunkt anförde mot det då framlagda förslaget, synes berott
på ett förbiseende af utskottet. Äfven om man är ense med utskottet
därom, att frågorna om genomförandet af allmän rösträtt för män och
för kvinnor icke höra nu sammanbindas, så borde utskottet likväl funnit,
att det förslag, hvaröfver utskottet då yttrade sig, tvärt om särskilde
frågorna. Det begärdes nämligen blott en utredning af den kvinnliga
rösträttsfrågan och ett särskildt förslag i anledning däraf en gång fram¬
deles. Om något försvårande af lösningen af männens rösträttsfråga kunde
således ej blifva tal.
Att åter ett beslut om en framställning så beskaffad, som ofvan
sägs, lämpligen kan och äfven bör ske i sammanhang med afgörandet
af männens rösträttsfråga, synes hafva goda skäl för sig. Det lärer icke
vara till skada att i tid börja förberedande pröfva lösningen af någon
viktig samhällsangelägenhet. Är frågan, såsom konstitutionsutskottet för
detta fall höll före, af svårlöst beskaffenhet, så föreligger ju ännu mindre
anledning att oskäligt fördröja lösningen genom att förhala äfven den
föregående utredningen, hvilken i och för sig måhända kräfver lång tid.
Och i all synnerhet må framhållas, att vid ett tillfälle, då man så myc¬
ket talar om allmän rösträtt, bör det väl vara befogad!, att man under
det hufvudsakliga sysslandet med männens rösträtt äfven agnar någon
hågkomst åt rösträttsfrågans andra hälft.»
Frågan om medgifvande af politiska rättigheter åt kvinnor har vid
åtskilliga tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1884 års
riksdag hemställde herr Borg uti en inom Andra Kammaren väckt mo¬
tion om sådan ändring af §§ 14 och 19 riksdagsordningen, att, med upp¬
häfvande af hvad i samma paragrafer funnes stadgadt därom, att endast
män ägde rättighet att deltaga i val till Andra Kammaren och att kunna
till ledamöter i nämnda kammare väljas, dylik rättighet borde tillerkän¬
nas jämväl kvinna, hvilken uppfyllde de villkor, hvarunder enligt sagda
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
5
paragrafer en man vore valberättigad och valbar. Konstitutionsutskottet
afstyrkte motionen; och blef utskottets hemställan af båda Ivamrarne bi¬
fallen. Af herr Lindhagen hafva sedermera vid 1902 och 1904 årens riks¬
dagar afgifvits särskilda motioner, hvilka, liksom den nu förevarande, af-
sågo en skrifvelse till Kung], Maj:t med anhållan att låta verkställa ut¬
redning rörande frågan om rösträtt åt kvinnor vid val till Andra Kam¬
maren samt att framlägga förslag i ämnet. Icke heller dessa motioner
hafva vunnit understöd af konstitutionsutskottet eller bifall af Riksdagen.
Därjämte hafva såväl i motioner om allmän eller eljest utsträckt politisk
valrätt som ock i reservationer till konstitutionsutskottets betänkanden tid
efter annan framställts mer eller mindre bestämda kraf på sådan valrätt
äfven för kvinnor.
Ehuru utskottet för sin del ur olika synpunkter hyser allvarliga be¬
tänkligheter mot medgifvande åt kvinnor af politisk valrätt, finner sig ut¬
skottet ingalunda kunna bestrida, att spörsmålet, huruvida och under hvilka
förutsättningar dylik valrätt må dem tillkomma, är af den vikt, att det¬
samma förtjänar att noggrant utredas och pröfvas. Utskottet vill härvid
endast gentemot motionärernes uppfattning om kvinnans rätt i förevarande
afseende såsom sin mening framhålla, att samhällets bästa allena bör vara
den bestämmande normen vid bedömandet af frågan om, hvilka samhälls¬
medlemmar böra tillerkännas politisk rösträtt.
Da utskottet emellertid icke anser sig böra understödja motionärernes
nu föreliggande förslag, har detta sin grund däri, att enligt utskottets me¬
ning tidpunkten icke är inne för vidtagande af åtgärder från Riksdagens
sida till den sålunda väckta fragans lösning. Det torde nämligen med fog
kunna pastas, att krafvet på politisk rösträtt för kvinnor, om hänsyn tages
till befolkningen i dess helhet, ännu icke vunnit någon allmännare eller
lifligare anslutning från kvinnornas egen sida och att sålunda anspråket på
en dylik rätt icke uppbäres af någon stadgad mening bland kvinnorna
själfva. Om så är förhållandet, lärer ock därmed vara gifvet, att en åt¬
gärd i af motionärerne angifvet syfte icke är af förhsndenvararide för¬
hållanden påkallad. Och utskottet finner så mycket mindre lämpligt att
nu, innan den sedan lång tid ifrågasatta politiska valrättsreformen för män
blifvit förd till slut, genom beslut från Riksdagens sida bringa förevarande
spörsmål under Kungl. Maj:ts ompröfning, som däraf ett försvårande eller
fördröjande af nämnda reform lätteligen kan uppstå. I allt fall synes
naturligt vara, att det, först sedan betydelsen och verkningarna af denna
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande No 11.
reform kunna öfverskådas och bedömas, bör komma under öfvervägande
hvilka mått och steg lämpligen må vidtagas för att tillfredsställa ett då
måhända djupare kändt behof af politiska rättigheter för kvinnor, hvar¬
igenom de röstberättigades antal ytterligare skulle i väsentlig man ökas.
Slutligen vill utskottet icke underlåta att erinra, hurusom man i andra
länder, hvilka förete med våra närmast likartade samfundsförhållanden,
ännu icke funnit anledning att tillerkänna kvinnor befogenhet att deltaga
i det politiska lifvets förrättningar.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1905.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr Blomberg;
af herrar Säve, Lars Berg, Carl Nyström och Rydberg, hvilka anfört:
»Då de skäl, som af statsrådet och chefen för justitiedepartementet
samt i enskilda motioner anförts för rösträttens utsträckning för män vid
val till Riksdagens Andra Kammare, synas oss med styrka tala äfven för
medgifvande af rösträtt åt kvinnor, hafva vi ansett, att utskottet bort hem¬
ställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta särskildt utreda
frågan, om och i hvilken utsträckning rösträtt kan böra
beredas jämväl åt kvinnor vid val till Riksdagens Andra
Konstitutiomäskottets Utlåtande N:o 11.
7
Kammare samt därefter för Riksdagen framlägga det
förslag i ämnet, hvartill utredningen kan gifva anled¬
ning»;
af herrar af Gallerhohn, Elowson, Bergström och Staaff, hvilka anfört:
»Obestridligt synes väl vara, att en utsträckning af männens politiska
rösträtt i den skala, hvarom statsmakterna numera äro i princip ense,
med fog kan framkalla den frågan: finnes då icke också ett stort antal
kvinnor, som kunde förtjäna att upptagas till delaktighet af den politiska
valrätten?
Faktiskt är äfven, att bland kvinnorna själfva på senare tider för¬
sports intresse för rösträttens erhållande.
Vid sådant förhållande synes det ej vara olämpligt att anordna en
utredning rörande det viktiga spörsmålet om politisk rösträtt äfven åt
kvinnor. En sådan utredning bör vara allsidig. Den bör bland annat
upptaga till undersökning såväl i hvilken mån kvinnornas egna intressen
påkalla rösträtt som äfven i hvilken mån hänsynen till det allmänna bästa
kan göra ifrågavarande reform önsklig. Utredningen torde vidare böra
riktas på en undersökning af kvinnornas förutsättningar för rösträttens ut¬
öfning. Därvid bör särskildt uppmärksammas, i hvilken grad olika kate¬
gorier af kvinnor kunna antagas hysa det intresse för allmänna angelägen¬
heter, som är ett hufvudvillkor för att den politiska rösträtten skall verka
fruktbringande.
Då det ej lärer kunna ifrågakomma, att allmän rösträtt skall med ens
gifvas åt kvinnor, blifver ytterligare att taga i öfvervägande, af hvilket
slag det streck bör vara, som skulle uppdragas för medgifvande af poli¬
tisk rösträtt åt kvinnor.
Under inga omständigheter bör något förslag till medgifvande af
rösträtt åt kvinnor främjas förr än den på dagordningen stående rosträtts-
utvidgningen för män blifvit fullt genomförd och trädt i verket. Men
detta behöfver ej hindra, att en utredning kan tidigare påbörjas och det
så mycket hellre som denna utredning helt visst måste blifva ganska
omfattande och särskildt erfordra ganska vidlyftiga statistiska undersök¬
ningar.
På grund af hvad vi sålunda anfört hemställa vi,
att Riksdagen i anledning af herr Lindhagens
ifrågavarande motion måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 11.
anhålla, det Kungi. Maj:t behagade föranstalta om en
allsidig utredning af frågan, om och i hvilken utsträck¬
ning rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare
kan böra beredas jämväl åt kvinnor samt därefter för
Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning
jämte det förslag, hvartill densamma kan gifva an¬
ledning» ;
af herr Johnsson mot utskottets motivering.
Herrar friherre Älströmer och Gustaf Axel Berg hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.