6
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
N:o 112.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 april 1905.
— — — — Andra Kammaren den 29 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om köp och lyte af lös
egendom, lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen, lag
om ändring i vissa delar af 9 kap. handelshalken och lag
om ändrad lydelse af 38 § utsökning slag en.
(Lagutskottets utlåtande n:o 50.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 27 sistlidne januari har Eders Kungl.
Maj:ts föreslagit Riksdagen antaga propositionen bilagda förslag till
l:o) lag om köp och byte af lös egendom;
2:o) lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen;
3:o) lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken; samt
4:o) lag om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen.
Vid granskning af förslaget till lag om köp och byte af lösegendom
har Riksdagen, som i allt väsentligt biträdt förslaget, beträffande några
få detaljbestämmelser funnit skäl till vissa mindre betydande förändringar,
af hvilka ingen är af beskaffenhet att i någon mån öka de skiljaktig¬
heter, hvilka förefinnas mellan förevarande förslag samt motsvarande norska
och danska förslag.
I fråga härom må anföras:
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
7
17 §.
Förevarande paragraf har till uppgift att bestämma, huruvida sälja¬
ren eller köparen skall vidkännas följderna af eu olyckshändelse, hvar¬
igenom godset förstöres, försämras eller minskas, eller, såsom man plägar
uttrycka sig, stå faran för godset. I regel är det enligt förslaget säl¬
jaren, som står denna fara, intill dess godset är aflämnadt; därefter ligger
faran å köparen. Andra punkten i samma paragraf utvisar emellertid
att vid köp af bestämdt gods, som skall af köparen afhämtas, denne un¬
der särskilda förutsättningar står faran redan innan godset blifvit afläm¬
nadt, samt att köparen förty i sådant fall är pliktig att gälda köpe¬
skillingen, änskönt godset må hafva förstörts, försämrats eller minskats. Hvad
sålunda stadgats angående köpares skyldighet att utan hänsyn till eu in¬
träffad olyckshändelse erlägga fulla köpeskilfingen äger emellertid sin gil¬
tighet icke blott vid de köp, som i andra punkten afses, utan i hvarje
fall, då faran för godset ligger å köparen. Det gods, som blifvit försändt
till köparen, är, enligt hvad 10 § gifver vid handen, därmed att anse så¬
som aflämnadt, och det är följaktligen på köparens risk som transporten
sker. I syfte att tydligare utmärka, att köparen jämväl i andra fall än
de i andra punkten af 17 § nämnda, kan vara pliktig att gälda köpe¬
skillingen, ehuru han måhända aldrig bekommer godset, synas böra ute¬
slutas de i paragrafens senare del förekommande orden »i sådant fall»,
hvilka ock sakna motsvarighet i den danska texten.
Syftet med det i denna paragraf intagna stadgandet angående rätten
till teckning af ny aktie är, enligt hvad motiven utmärka, att tillförsäkra
köparen den teckningsrätt, som må vid tiden för köpet förefinnas eller
sedermera uppkomma. Om alltså aktieköp sker, efter det beslut om ut¬
släppande af nya aktier blifvit fattadt men innan tiden för tecknings¬
rättens utöfvande gått till ända, äger köparen, där ej annat öfverenskommits
eller af omständigheterna i det särskilda fallet framgår, rätt att fordra en
aktie, för hvilken teckningsrätten icke utöfvats. Skulle säljaren redan före
försäljningen hafva begagnat sig af teckningsrätten, är han följaktligen
pliktig att därom upplysa köparen, såvida icke köpet afser en viss bestämd
aktie och köparen af dess utseende (afstämpling), kan finna, att tecknings¬
rätten för densamma är utöfvad. Afl den formulering, stadgandet i propo-
19
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
positionen erhållit, framgår enligt Eiksdagens förmenande icke med full
tydlighet denna dess innebörd. Det kan svårligen sägas, att någon teck¬
ningsrätt åtföljer den sålda aktien, i händelse säljaren redan före försälj¬
ningen utöfva! denna rätt. Riksdagen har alltså funnit nödigt att genom
en förändrad affattning af stadgandet antyda, att jämväl i senast berörda
fall teckningsrätten tillkommer köparen.
56 §.
Bland de i denna paragraf angifna förutsättningarna för att köparen
vid distansköp skall vara pliktig att för säljarens räkning omhändertaga
det gods, som han vill afvisa, namnes i det svenska förslaget i första
rummet, att godset skall hafva kommit köparen till hända. Härmed afses,
enligt hvad motiven upplysa, att godset framkommit till bestämmelseorten
under sådana förhållanden, ’att det skall af fraktföraren utlämnas till köpa¬
ren. Enligt Riksdagens mening framgår denna innebörd af stadgandet
vida klarare af de norska och danska texterna, och Riksdagen har därför
ansett sig böra åt paragrafen gifva en lydelse, som närmare ansluter sig
till dessa. Genom densamma framstår ock tydligare skillnaden mellan
de fall, som afses i 55 §, och dem som i förevarande paragraf behandlas.
Mot de af hufvudförslaget föranledda, i propositionen innefattade
förslagen angående ändring i vissa delar af sjölagen, handelsbalken och
utsökningslagen bär Riksdagen icke funnit anledning framställa någon
anmärkning.
Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen anmäla:
a) att Riksdagen, som icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj:ts ofvan-
berörda under l:o) upptagna förslag i oförändrad! skick, för sin del an¬
tagit följande
Lag
om köp och byte af lösegendom.
Med upphäfvande af 1 kap. 2, 3, 4, 6 och 7 §§ handelsbalken
äfvensom 38 § konkm-slagen förordas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
De i denna lag gifna stadganden om säljares och köpares rättig¬
heter och skyldigheter lände till efterrättelse, såvidt ej annat är uttryck¬
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
ligen öfverenskommet eller eljes må anses aftaladt eller ock följer af
handelsbruk eller annan sedvänja.
Hvad i denna lag är stadgadt om köp skall i tillämpliga delar gälla
i fråga om byte.
2 §.
Betingar man sig af annan, att ban skall mot vederlag i penningar
något förfärdiga och ämnet därtill bestå, den beställning vare såsom köp
af lös egendom ansedd, dock ej där fråga är om uppförande af bus,
vattenverk eller annan byggnad.
3 §.
Köp, som ej afser bestämdt gods utan allenast viss myckenhet af
angifvet slag, kallas i denna lag leveransaftal,'ehvad det skall af säljaren
fullgöras genast eller först å senare tid.
Har någon sålt viss myckenhet att ur bestämdt gods uttagas, det
köp vare ock under leveransaftal inbegripet.
4 §•
Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i
denna lag handelsköp.
Med köpman förstås i denna, lag enhvar, som, enligt hvad särskild!
finnes stadgadt, är pliktig att föra handelsböcker,
Om köpeskillingens bestämmande i vissa fall.
5 §•
t'J £tji , •'iy i.‘, it (MiiJn i •"> fj
År köp slutet utan att priset blifvit bestämdt, erlägge köparen hvad
säljaren fordrar, där det ej kan anses oskäligt.
6 §•
Yarder vid handelsköp räkning å godset köparen tillställd, och med¬
delar ban ej så snart ske kan säljaren, att det i räkningen upptagna pris
icke godkännes, vare han pliktig att det pris gälda, där det ej visas,
att lägre pris blifvit bestämdt, eller ock det som fordrats är uppen¬
bart orimligt.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 16 Raft
2
10
Riksdagens Skrifvelse N.-o 112.
7 §•
Skall köpeskillingen beräknas efter godsets myckenhet, värde till
grund för beräkningen lagd den myckenhet godset utgör, då faran för
dess förstörelse öfvergå!* å köparen.
8 §•
I de fall, då köpeskillingen skall beräknas efter godsets vikt, varde
vikten af förpackning (taravikt) afräknad.
Om platsen för godsets aflämnande
9 §•
Godset skall aflämnas, där säljaren vid köpet hade sitt hemvist,
eller, om han idkade handel eller annan rörelse och köpet därmed ägde
samband, där rörelsen idkades; dock att, där godset veterligen fanns
annorstädes,-faflämnandet skall äga rum där det fanns.
10 §.
Skall godset af säljaren försändas från en ort till eu annan att där
af köparen mottagas, vare det att anse såsom ailämnadt, då det om¬
händertagits af någon, som åtagit sig dess forslande från den ort, hvar¬
ifrån försändandet bör ske, eller, så framt det skall afsäudas med fartyg,
då det är bragt innanför dess sida.
11 §•
Har säljaren att ombesörja godsets forslande till köparen utan att
likväl försändande från en ort till en annan ifrågakommer, må ej godset
anses aflämnadt, förr än det kommit i köparens besittning.
Om tiden för köpets fullgörande.
12 §.
Är ej tid utsatt för fullgörande af hvad enligt köpet åligger säljaren
eller köparen, och framgår ej af omständigheterna, att det skall verk¬
ställas utan uppskof, varde det fullgjordt vid anfordran.
Riksdagens Skrifvelse N:o 112. 11
13 §.
Där viss tidrymd är utsatt, inom hvilket godset bör atlämnas, skall
rätten att närmare bestämma tiden för aflänmandet tillkomma säljaren,
med mindre af omständigheterna framgår, att det varit af hänsyn till
köparen, som tiden ej blifvit närmare bestämd.
Om rätt att innehålla godset eller köpeskillingen.
14 §.
Säljaren vare berättigad att hålla godset inne, till dess köpeskillingen
gäldas, och köparen att innehålla köpeskillingen, till dess godset hålles
honom till hända.
15 §.
Skall godset försändas från den ort, där det bör atlämnas, vare
säljaren ej på grund af hvad i 14 § är stadgadt beiättigad att undan¬
draga sig dess afsändande, men äge i stället hindra, att det å bestämmelse¬
orten utgifves till köparen.
16 §.
Utfärdas i fall, som i 15 § afses, för godsets försändande fram till
bestämmelseorten konnossement eller ock fraktsedel, som är så inrättad,
att säljaren efter dess utgifvande till köparen ej äger öfver godset för¬
foga, och är köpet att hänföra till handelsköp, skall godset anses såldt
att betalas emot nämnda handling efter ty i 71 § sägs.
Om faran för godset.
17 §.
Intill dess godset är aflämnadt stånde säljaren faran för att det af
våda förstöres, försämras eller minskas. Dock ligge vid köp af bestämdt
gods, som skall af köparen afhämtas, faran å denne, så framt den tid är
inne, då han äger påkalla godsets aflämnande, samt godset hålles redo;
och vare förty köparen, änskönt godset ma hafva af vada förstörts, föi-
sämrats eller minskats, pliktig att köpeskillingen gälda.
Riksdagens Skrifvelse N:o llä.
Om godsets afkastning.
18 §.
Faller af godset afkastning, förrän det skall aflämnas, den tillfälle
säljaren; dock vare köparen berättigad till afkastningen, där den, efter
hvad med fog kunnat beräknas, skolat först efter nämnda tid falla.
Afkastning, som faller efter det godset skolat aflämnas, tillfälle kö¬
paren, där det ej kunnat med fog beräknas, att den skolat tidigare falla.
19 §.
Köp af aktie skall anses omfatta den utdelning, som vid köpet ännu
ej förfallit till betalning, så ock den rätt till teckning af ny aktie, som
åtföljer eller kan komma att åtfölja sådan aktie, som köpet afser.
20 §.
År köp slutet om räntebärande papper, äge köparen uppbära den
ränta, som vid köpet eller, där handlingen skall ä senare tid aflämnas,
vid den tid var upplupen men ännu ej förfallen; och åligger köparen att
jämte den för handlingen bestämda köpeskillingen gälda hvad mot sagda
ränta svarar, med mindre fordringen uppenbarligen blifvit såld såsom
osäker.
Om dröjsmål å säljarens sida.
21 §.
Yårder godset ej i rätt tid aflämnadt, och beror ej sådant af kö¬
paren ^ eller af händelse, för hvilken han står faren, stånde till honom,
huruvida han vill kräfva godsets afkunnande eller bäfva köpet.
Aar dröjsmålet af ringa betydelse för köparen, eller hade säljaren
grundad anledning att sådant antaga, må ej köpet häfvas, utan så är
att köparen betingat sig noggrant iakttagande af tiden för godsets af-
lämnande; dock skall vid handelsköp hvarje dröjsmål medföra rätt till
köpets häfvande, med mindre det, som fördröjdt är, utgör allenast eu
ringa del af godset.
22 §.
Skall godset aflämnas efter hand i särskilda poster, och varder någon
af dem fördröjd, vare köparen ej på grund af hvad i 21 § är stadgadt
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
13
berättigad att hafva köpet i vidare mån, än såvidt rörer sagda post.
Kan upprepande af dröjsmålet skäligen befaras, äge köparen strax afvisa
jämväl hvad senare skolat atlämnas. Stå posterna i det sammanhang,
att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må
det i sin helhet häfvas.
23 §.
Afser köpet bestämdt gods, och lider köparen skada genom dröjsmål
med godsets aflämnande, njute han ersättning af säljaren, med mindre
det visas, att dröjsmålet icke kan tillräknas denne såsom försummelse,
24 §.
Är köpet att hänföra till leveransaftal, och uppstår skada genom
dröjsmål å säljarens sida, varde, ändå att dröjsmålet ej kan tillräknas
säljaren såsom försummelse, skadan af honom ersatt, utan så är att han
på grund af förbehåll vid köpet är från ersättningsskyldighet befriad,
eller ock möjligheten att fullgöra aftalet må anses utesluten i följd af
omständighet, som ej bort af säljaren vid köpets afsilande tagas i be¬
räkning, såsom förstörelse af allt gods af det slag eller det parti köpet
afser, eller krig, införselförbud eller därmed jämförlig händelse.
25 §.
Varder, ifall då köp häfves och enligt 23 eller 24 § ersättning tal¬
skada må utgå, utredning angående skadan ej förebragt, skall ersätt¬
ningen sättas till belopp, hvarmed vid den tid, då aflämnandet bort ske,
priset å sådant gods, som köpet afser, må hafva öfverstigit köpeskillingen.
26 §.
Är godset ej aflämnadt, änskönt tiden, då sådant skolat ske, är för¬
fluten, och varder köparen af säljaren tillspord, huruvida han oansedt
dröjsmålet vill mottaga godset, gifve han utan oskäligt uppehåll säljaren
därom meddelande eller hafve förlorat sin rätt att kräfva godsets af¬
lämnande. Har säljaren ej framställt förfrågan, hvarom nu är sagdt, vare
köparen likväl förlustig rätten att kräfva godsets aflämnande, där han ej
inom rimlig tid meddelat säljaren, att han vill den rätt utöfva.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
27 8.
Finnes, då godset kommer köparen tillhanda eller han af säljaren
underrättas om dess afsändande, att det är aflämnadt senare än ske bort,
och vill köparen å dröjsmålet tala, gifve han säljaren därom meddelande,
vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Sker
det ej, vare köparen all talan förlustig. Till på grund af dröjsmålet
köparen hafva köpet, meddele han det säljaren utan oskäligt uppehåll
eller hafve förlorat sin rätt att köpet hafva.
Om dröjsmål å köparens sida.
28 §.
Varder ej i rätt tid köpeskillingen erlagd eller åtgärd, hvaraf dess
utbekommande må bero, af köparen vidtagen, stånde till säljaren, huru¬
vida han vill hafva köpet eller kräfva dess fullgörande; dock må, där
dröjsmålet är af ringa betydelse, köpet ej häfvas, med mindre det är att
till handelsköp hänföra.
Är godset kommet i köparens besittning, hafve säljaren ej makt att
hafva köpet efter ty nu är sagdt, så framt han ej därom gjort förbehåll
eller godset blifvit af köparen afvisadt.
29 §.
Är vid köp af gods, som skall aflämnas efter hand i särskilda poster,
köparen pliktig att erlägga betalning särskildt för hvarje post, och inträffar
i afseende å betalningen för någon post dröjsmål, som enligt 28 § första
stycket kan komma i betraktande, äge säljaren hafva köpet beträffande de
poster, som senare skolat aflämnas, dock ej där all anledning saknas att
befara dröjsmålets upprepande.
30 §.
Där köp af säljaren liäfves efter ty här förut är sagdt, skola i fråga
om hans rätt till skadeersättning de i 24 § gifna stadganden äga motsva¬
rande tillämpning. Saknas utredning angående skadan, varde ersättningen
satt till belopp, hvarmed vid den tid, då dröjsmålet inträdde, köpeskil¬
lingen må hafva öfverstigit priset å sådant gods som köpet afser.
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
31 §.
Är köpeskillingen ej erlagd eller annan köparens åtgärd, som i 28 §
afses, ej vidtagen, änskönt tiden, då sådant bort ske, är inne, och är ej
godset kommet i köparens besittning, vare säljaren, där han af köparen till-
spörjes, huruvida han oansedt dröjsmålet vill vidblifva köpet, pliktig att utan
oskäligt uppehåll gifva köparen meddelande därom. Underlåtes det, hafve
säljaren förlorat sin rätt att kräfva köpets fullgörande. Har köparen ej
framställt förfrågan, hvarom nu sagdt är, vare säljaren likväl förlustig rätten
att vidblifva köpet, där han ej inom rimlig tid meddelat köparen, att han vill
den rätt utöfva.
32 §.
Yarder senare än ske bort köpeskillingen erlagd eller annan åtgärd,
som i 28 § sägs, vidtagen, och vill säljaren utöfva den rätt till köpets
häfvande, som på sådan grund må honom tillkomma, meddele han det kö¬
paren vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll.
Gör han det ej, hafve förlorat sin rätt att hafva köpet.
33 §.
Underlåter köparen att i rätt tid afhämta eller mottaga godset, eller
varder i följd af annat dröjsmål från hans sida godset ej till honom ut
gifvet, vare säljaren pliktig att om godset taga vård intill dess dröjsmålet
upphör eller han utöfvar den rätt att bäfva köpet, som enligt 28 § må
honom tillkomma; dock att, där godset blifvit försändt, det ej åligger
säljaren att å bestämmelseorten taga det i sin vård, med mindre där finnes
någon, som äger å hans vägnar omhändertaga godset, och sådant kan ske
utan väsentlig kostnad eller olägenhet.
34 §.
Kan, i fall som i 33 § afses, säljaren ej utan väsentlig kostnad eller
olägenhet fortfara med godsets vårdande, eller förfogar ej köparen öfver
godset inom skälig tid efter det han blifvit därom tillsagd, äge säljaren
låta det för köparens räkning säljas å offentlig auktion; gifve dock, såvidt
ske kan, köparen i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen.
Kan ej försäljning sålunda ske, eller är uppenbart, att de med försälj¬
ningen förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå, äge
säljaren bortskaffa godset.
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
35 §.
Är gods, som säljaren enligt 33 § har att vårda, utsatt för förskäm¬
ning eller snar förstörelse, eller fordrar det alltför kostsam vård, vare
säljaren pliktig att låta godset för köparens räkning säljas efter ty i 34 §
är sagdt.
36 §.
Har i följd af dröjsmål å köparens sida säljaren haft kostnad för
godsets vård eller annan särskild utgift, njute han af köparen ersättning:
äge ock rätt att till säkerhet för den ersättning godset innehålla.
37 §.
Yårder i följd af dröjsmål från köparens sida godset ej i rätt tid
aflämnadt, och låg ej faran redan tillförene å köparen, skall den å honom
öfvergå, vid leveran saftal dock endast såvidt gods är för hans räkning af¬
skildt.
Om ränta å köpeskillingen.
38 §.
T fråga om köpares skyldighet att gälda ränta skola i de 9 kapitlet
10 § handelshalken stadgade grunder äga tillämpning; dock att vidliandeis-
köp, där ej viss tid för köpeskillingens gäldande är utsatt, ränta efter sex
för hundra om året skall utgå från den tid godset aflämnades eller, i händelse
dess afiänmande blifvit af köparen fördröjdt, från det dröjsmålet inträdde.
Om köparens obestånd.
39 §.
Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgifvet,
köparen efter köpets afsilande
blifvit försatt i konkurstillstånd
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller, om han är köpman, inställt sina betalningar
eller eljes funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,
att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;
vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes
för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försändt
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgifvande. Är tiden för
godsets aflämnande inne, och vill säljaren hafva köpet, kåfve ock därtill lof,
så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens
gäldande.
40 §.
Har köparen kommit i konkurstillstånd, och är ej tid inne vare sig för
godsets aflämnande eller för köpeskillingens erläggande, äge säljaren kräfva
besked, huruvida konkursboet vill köpet tillträda. Gifves ej sådant besked
utan oskäligt uppehåll, äge säljaren bäfva köpet.
41 §.
Varder, efter det köparen kommit i konkurstillstånd, godset utgifvet
till konkursboet, och är ej köpeskillingen erlagd, äge säljaren kräfva godset
åter, med mindre boet gifver köpeskillingen ut eller, så framt den ej är
till betalning förfallen, förklarar sig vilja den gälda och ställer betryggande
säkerhet, där sådan af säljaren äskas.
Har boet afyttrat godset eller eljes däröfver för egen räkning för¬
fogat, så att det ej kan återställas i väsentligen oförändradt skick, äge
boet ej draga sig från köpet undan.
Om fel eller brist i godset.
42 §.
Är bestämdt gods såldt och finnes däri fel, äge köparen hafva kö¬
pet eller fordra sådant afdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är
felet att anse såsom ringa, må ej köpet häfvas, utan så är att säljaren
svikligen förfarit.
Saknade godset vid köpet egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller
har felet efter köpet uppkommit i följd af säljarens vanvård eller försum¬
melse, eller ligger svikligt förfarande säljaren till last, vare han pliktig
att ersätta köparen dennes skada.
43 §.
Finnes fel i gods, som till fullgörande af leveransaftal aflämnats, äge
köparen hafva köpet eller kräfva gillt gods; vare ock, där han ej vill så¬
lunda afvisa godset, berättigad att fordra det afdrag å köpeskillingen, som
mot felet svarar. Är felet att anse såsom ringa, må ej godset afvisas,
Bill till Riksd. Prut. 1905. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 16 Käft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
med mindre säljaren svikligen, förfarit eller ock afvetat felet å sådan tid,
att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande
anskaffa felfritt gods.
Säljaren vare, ändå att felet ej kan anses bero af försummelse från
hans sida, pliktig att ersätta köparen dennes skada; dock skall hvad i 24
§ är för där afsedt fall stadgadt angående befrielse från ersättningsskyl¬
dighet äga motsvarande tillämpning.
44 §.
Fråga, huruvida fel vidlåder godset, skall, så framt ej felet uppkom¬
mit genom säljarens vållande, bedömas med hänsyn till godsets beskaffen¬
het vid den tid, då faran för dess förstörelse öfvergick på köparen.
45 §.
Hvad i 25 § är stadgadt angående beräknande af skadeersättning, då
köp häfves på grund af dröjsmål med godsets aflämnande, äge jämväl till-
lämpning då köp varder häfdt i följd af fel i godset.
46 §.
Finnes, i fall då godset skall aflämnas efter hand i särskilda poster,
någon af dem behäftad med fel, vare köparen ej på grund af hvad här
förut är stadgadt berättigad att håfva köpet i vidare mån, än såvidt rörer
sagda post. Ivan det skäligen befaras, att senare poster ock skola befinnas
felaktiga, må jämväl dessa strax afvisas. Stå posterna i det sammanhang,
att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må
det i sin helhet häfvas.
47 §.
Har köparen före köpet undersökt godset eller utan giltig anledning
undandragit sig att efterkomma anmaning därom, eller har han satts i
tillfälle att före köpet undersöka prof å godset, må fel, som han vid under¬
sökningen bort märka, ej af honom åberopas, med mindre säljaren svik¬
ligen förfarit.
48 §.
År gods såldt å auktion, äge köparen ej tala å fel i godset, med
mindre säljaren svikligen förfarit eller godset ej motsvarar den beteckning,
hvarunder det utbjudits.
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
Hvad nu är stadgadt äge dock ej tillämpning, där köpman låter å
auktion försälja lager af handelsvaror.
49 §.
Vill säljaren afhjälpa fel i godset eller vid leveransaftal aftömma gill!
gods i stället för det, som felaktigt är, läte köparen sig med sådan rättelse
nöja, där den kan äga rum, innan han enligt 21 § skulle varit berättigad
att hafva köpet, och uppenbart är, att han ej skulle hafva kostnad eller
olägenhet af att låta rättelsen ske; dock njute han i hvarje fall den rätt
till skadeersättning, som enligt här förut gifna stadganden må honom
tillkomma.
50 §.
Hvad här förut är föreskrifvet om fel i godset skall i tillämpliga
delar gälla, där godset ej uppgår till full myckenhet men, efter hvad kö¬
paren måste antaga, är af säljaren aflämnadt såsom fullt. Yill köparen
kräfva det felande ut, kåfve därtill lof, ehvad bristen är större eller mindre.
51 §.
Vid handelsköp läte köparen, då godset aflämnats, eller, så framt det
är försändt, då det kommit honom till banda, så att han enligt 56 § skulle
vara pliktig att därom taga vård, föranstalta om sådan undersökning af
godset, som efter godt handelsskick kan ifrågakomma.
Skall prof å det gods, som såldt är eller af säljaren afses till köpets
fullgörande (utfallsprof), tillställas köparen, läte denne, så snart profvet
kommit honom till banda, det undersöka efter ty nyss är i fråga om godset
stadgadt.
52 §.
Yppas fel eller brist i godset, och vill köparen därå tala, gifve därom
säljaren meddelande, vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt
uppehåll. Gifves ej sådant meddelande, änskönt köparen märkt eller bort
märka felet eller bristen, vare köparen all talan förlustig.
A7ill köparen häfva köpet eller vill han kräfva annat gods, meddele
han sådant säljaren utan oskäligt uppehåll. Underlåtes det, må ej godset
afvisas eller felande gods utkräfvas.
20
Riksdagens Skrifvelse N;o 112.
53 §.
Hvad i 52 § är stadgadt om förlust af rätten att tala å fel eller
brist äge ej tillämpning, där säljaren svikligen förfarit, ej heller där han
visat grof vårdslöshet och felet eller bristen länder köparen till märklie
skada.
54 §.
Har köparen ej inom ett år från det godset af honom mottagits
gifvit säljaren meddelande, att han vill tala å fel eller brist, hafve sin talan
förlorat, utan så är att säljaren åtagit sig att jämväl efter nämnda tid
svara för godset, eller svikligt förfarande ligger säljaren till last.
Bestämmelser i fråga om afvisande af gods ocli häfvande af köp.
55 §.
Åt godset kommet i köparens besittning, vare denne, så framt han
vill enligt denna lag afvisa godset, pliktig att därom för säljarens räkning
taga vård, och njute han af säljaren ersättning för vården. Hvad i 34
och 35 §§ är stadgadt i fråga om såldt gods, som skall af säljaren vårdas
för köparens räkning, äge motsvarande tillämpning beträffande det gods
köparen efter ty nu är sagdt har i sin vård.
56 §.
År godset försändt till köparen, och har denne satts i tillfälle att
på . bestämmelseorten komma i besittning däraf, vare han, där han vill
afvisa godset, pliktig att taga det i besittning för säljarens räkning, där
sådant. kan ske utan erläggande af köpeskillingen, så ock eljes utan
väsentlig kostnad eller olägenhet. Hvad sålunda är stadgadt äge dock
ej tillämpning, så framt säljaren är tillstädes å bestämmelseorten eller där
finnes någon, som på grund af konnossement eller eljes äger att för
säljarens räkning omhändertaga godset.
Tager köparen godset i besittning, äge stadgandena i 55 § tillämpning.
57 §.
Vard er köp häfdt enligt denna lag, äge säljaren ej återbekomma
godset med mindre han återbär hvad han å köpeskillingen uppburit, men
21
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
vare ej heller pliktig att gifva köpeskillingen ut med mindre han åter-
bekommer godset väsentligen oförändradt och oförminskadt.
År, då köp sålunda häfves eller gods eljes afvisas, köparen berättigad
till ersättning af säljaren, äge han hålla godset inne till dess den ersätt¬
ning gäldas eller betryggande säkerhet ställes för dess gäldande.
58 §.
Hvad i 57 § är stadgadt om säljarens rätt att vid köpets häfvande
återbekomma godset utgöre ej hinder för köparen att bäfva köpet, så framt
godset är af våda förstördt, försämradt eller minskadt, ej heller där det
undergått förändring allenast genom sin egen beskaffenhet eller till följd
af åtgärd, som för dess undersökande varit nödig, eller som eljes|af
köparen vidtagits, innan fel eller brist, på grund hvaraf han vill håfva
köpet, märkts eller bort märkas.
Om hemul »skyldighet.
59 §.
Finnes godset hafva vid köpet tillhört annan än säljaren, vare denne,
ändå att han var i god tro, pliktig att ersätta köparen skada, som af
sagda anledning må honom tillskyndas.
Yar, då köpet slöts, köparen ej i god tro, äge hvad nu är sagd!
icke tillämpning.
Om öppet köp.
60 §.
År öppet köp aftaladt, och har godset blifvit af säljaren aflämnadt,
vare köparen ej berättigad att draga sig från köpet undan, med mindre
han inom bestämd tid eller, där bestämmelse om tiden ej träffats, utan
oskäligt uppehåll gifver säljaren till känna, att han ej vill godset behålla.
Intill dess godset återlämnas, stånde köparen faran för dess förstörelse,
försämring eller minskning.
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
Om vissa meddelanden enligt denna lag.
61 §.
År sådant meddelande från köparens sida, som afses i 6, 26, 27,
52 eller 54 §, inlämnadt för befordran med post eller telegraf eller eljes
på ändamålsenligt sätt afsändt, och varder det försenadt eller kommer
det icke fram, må ej den omständighet föranleda, att afsändaren förlorat
talan eller rättighet. Lag samma vare i fråga om meddelande från
säljarens sida, hvarom i 31 eller 32 § är sagdt.
Om betydelsen af vissa vid köp brukliga uttryck.
62 §.
År gods såld! fritt ombord (fob) med angifvande af viss ort, skall
på köparen ankomma att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum, som er¬
fordras för godsets fortskaffande från sagda ort.
Säljaren åligger att på egen bekostnad försända godset till lastnings¬
orten samt vidtaga de åtgärder i afseende å godsets inlastning, som enligt
lag eller sedvänja där ankomma på aflastare.
Godset skall anses aflämnadt, då det kommit innanför fartygets sida,
och stånde, intill dess sådant skett, säljaren faran, ehvad köpet afser
bestämdt gods eller är att till leveransaftal hänföra.
Den omständighet, att fartyget är af köparen befraktadt eller skepps¬
rum af honom tingadt, medföre icke skyldighet för köparen att före godsets
framkomst till bestämmelseorten det undersöka, ocli utgöre ej heller
hinder för säljaren att utöfva sådan rätt, som i 15, 28 eller 39 § är nämnd.
Köparen åligger att erlägga betalning mot konnessement efter ty
i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.
63 §.
Varder gods såldt fraktfritt (cost and freight, c dt f c f) med angif¬
vande af viss bestämmelseort, åligger säljaren att på egen bekostnad för¬
sända godset till den ort.
Godset skall anses aflämnadt, då det blifvit för befordran omhänder¬
taget såsom i 10 § sägs.
23
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
Köparen åligger att erlägga betalning mot konnossement eller frakt¬
sedel efter ty i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.
Köparen vare, ändå att köpeskillingen icke är till betalning förfallen
då godset framkommer, pliktig att i afräkning å köpeskillingen erlägga
frakt, som ej är af säljaren gulden. Ej må den omständighet, att köpe¬
skillingen sålunda till en del erlagts i förtid, medföra rätt för köparen
att vid återstodens gäldande njuta ränteafdrag.
64 §.
De föreskrifter, som enligt 63 § gälla för köp, som där afses, äge
jämväl tillämpning, då gods blifvit med angifvande af viss bestämmelseort
såldt eif (cost, Insurance, freight) eller caf feout, assurans, fret).
Utöfver hvad i sagda paragraf är stadgadt åligger vid köp, hvarom
nu är fråga, säljaren att, efter ty sedvanligt är, försäkra godset mot fara,
för hvilken det under vägen är utsatt. Underlåtes det och varder ej i
följd häraf köpet häfdt, njute köparen ersättning för skada, som i följd
af underlåtenheten uppstår; vare ock berättigad att själf taga försäkring
och låta kostnaden därför afräknas å köpeskillingen.
65 §.
År gods, som skall försändas från ort till annan, snidt- fritt (franco)
eller levererad't, eller fritt leverera^- å angifven ort, må ej godset anses af-
lämnadt förr än det framkommit till sagda ort.
Varder ordet levereradt brukadt i förening med något af uttrycken
fraktfritt, eif eller caf, skall utan hinder däraf hvad om dessa senare
uttryck är i denna lag sagdt till alla delar äga tillämpning.
66 §,
År vid le ver ans aftal godsets myckenhet angifven med uttryck, som
lämnar utrymme för val [cirka, från—till eller dylikt), ankomme på säl¬
jaren att träffa valet, där ej af omständigheterna framgår, att det varit
af hänsyn till köparen, som myckenheten ej blifvit bestämdt angifven.
År beteckningen cirka brukad, skall den afvikelse från angifven
myckenhet, som må anses medgifven, utgöra, där fråga är om hel fartygs¬
last, tio för hundra och eljes fem för hundra.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
67 §.
Har vid köp af gods, som skall sjöledes tillsändas köparen, godset
betecknats såsom fartygslast, och varder jämväl annat gods af säljaren
inlastadt, vare köparen, där sådant kan lända honom till olägenhet, be¬
rättigad att bäfva köpet; njnte oek, ehvad köpet häfves eller icke, er¬
sättning för skada.
68 §.
Är tiden för vidtagande af åtgärd i afseende å godsets aflämnande
eller mottagande bestämd till början (primo) af en månad, varde åtgärden
vidtagen sist å månadens tionde dag. Med midten (medio) af en månad
förstås månadens elfte till och med tjugonde dag samt med månadens
slut (ultima) dess återstående dagar.
Vid köp af värdepapper skall med början af en månad förstås dess
första helgfria dag, med midten af eu månad dess femtonde dag eller, om
den infaller å helgdag, nästa helgfria dag, och med månadens slut dess
sista helgfria dag.
69 §.
Har säljaren förbundit sig till afskeppning eller aflastning inom viss
tid, skall det åtagande anses fullgjordt, då godset blifvit före den be¬
stämda tidens utgång inlastadt,
Yarder konnossement utfärdadt, och framgår ej af konnossementet,
att inlastningen är i rätt tid verkställd, äge köparen afvisa godset.
70 §.
Är gods såldt att betalas kontant, vare säljaren ej pliktig att låta
godset utgifvas till köparen, med mindre köpeskillingen gäldas. Yarder
det ändock utgifvet, åligger köparen att genast sin betalningsskyldighet
fullgöra.
71 §.
Har köparen förbundit sig att erlägga betalning mot konnossement
eller att mot erhållande af konnossement godkänna växel, som af säljaren
Riksdagens Skrifvelse N:o 112.
dragés, vare han ej berättigad att undandraga sig betalning eller god¬
kännande på den grund, att godset ej framkommit eller ban ej haft till¬
fälle att det undersöka.
Då betalning eller godkännande kräfves, skall säljaren hålla köparen
till banda, förutom konuossementet, räkning å godset samt, där det skall
af säljaren försäkras, jämväl försäkringsbref.
Hvad sålunda är föreskrifvet äge motsvarande tillämpning, där kö¬
paren förbundit sig att mot sådan fraktsedel, som i 16 § är nämnd, er¬
lägga betalning eller godkänna växel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
b) att Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts under 2:o) upptagna
förslag till lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen;
c) att Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts under 3:o) upptagna
förslag till lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbanken;
d) att Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts under 4:o) upptagna
förslag till lag om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen.
Stockholm den 29 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Haft.
4