RIKSDAGENS PROTOKOLL
1905. Andra Kammaren. N:o 4,
Måndagen den 3 juli.
Kl. 1/2 3 e. m.
Under detta sammanträde leddes förhandlingarna af herr vice
talmannen.
§ 1.
•i föredragning af herr P. Zimdahls rn. ji. å kammarens bord
hyllande motion, n:o 6, hemställde herr vice talmannen, att motionen
måtte remitteras till särskilda utskottet.
Remiss af
en motion.
Ordet begärdes af
Herr Hedin, som anförde: I ett par föregående motioner har
berörts samma ämne som i denna motion, men icke uteslutande,
utan dessa hafva äfven innehållit förslag om ändringar i den kung]!
propositionen. ^ Då är det naturligtvis egentligen riktigt, att, om en
motion innehåller en grundlagsvidrighet, denna drager med sig
motionen i dess helhet och förhindrar dess remiss. Emellertid har
man, då detta förefaller att vara mer ett par enstaka individuella
utbrott, låtit dessa motioner passera. Denna däremot innehåller icke
någonting annat än en grundlagsvidrighet, som icke kan vara okänd,
vill jag tro, för någon ledamot af kammaren, då här väl ingen är,
som icke läst 49 § regeringsformen. Och så länge den paragrafen
består, kan en sådan motion icke betecknas med något annat namn
än det jag nyss gaf den, hvarför jag för min del anser riktigt, att
den endast lägges till handlingarna. Därmed hindrar man ju icke,
att °sådana upphetsningsskrifter komma att göra sitt afsedda gagn
ändå. Samma förslag kommer ju från Första Kammaren. Någonting
annat än att tjäna till att väcka krigsfarhågor på ena hållet och
kngsönskningar pa^ det andra kan ju motionen icke åstadkomma.
Ty något beslut pa basis af denna motion kan icke ifrågakomma,
så länge andra momentet af 49 § regeringsformen har den lydelse
det har.
Andra Kammarens Prof. vid Urtima Riksdagen 1905. N:o 4.
1
N:o 4
Remiss af
en motion.
(Forts.)
2 Måndagen den 8 Juli.
Det är emellertid illa allt hvad som göres, som nu väcker dessa
tankar. Jag skulle då önska, att de, som tecknat under denna
motion, i lördags afton hade varit vittne till huru genom Stockholms
gator rasade ett skrik om mobilisering af 175,000 man, och huru
folk då telefonerade till hvarandra, huru man rusade på^ personer på
gatan och frågade om detta. Det var en villervalla, åtminstone i
vissa delar af staden, som var förfärlig att skåda. Nu väcker detta
uppseende på andra håll. Från en god svenskvän i en af de_ stora
hufvudstäderna i Europa fick jag i förrgår ett bref, som erinrade
om — i likhet med hvad hans bref gjort flera gånger förut — att
vi i Sverige måtte anse oss vara alldeles skyddade för alla inter¬
nationella faror. Är det så, frågar han, att man inbillar sig i Sverige,
att dess farligaste granne har blifvit svag genom det nu pågående
kriget och genom de upproriska rörelserna där, att den blifvit så
svag, att den ej kan skaffa sig ersättning vid Atlanten för hvad
den hoppats att vinna i 1’extréme orient? År det verkligen er mening,
då känna ni icke Ryssland. Hvartill jag svarade honom i denna
dag, att det tror jag för min del icke. Jag har länge hyst den
tanken, att äfven revolutionen i Ryssland ej kommer att göra detta
rike svagt, ty om där uppstår en dag en man, som samlar de fri¬
gjorda ryska folkkrafterna i sin hand, en rysk Napoleon, hvad betyder
då hvilken som helst af Rysslands grannar, äfven de stora? Och de
små? Lär om dem historien genom att läsa hvad som skedde efter
1789! Före det året var det vanligt, att de franska soldaterna i
tiotusental deserterade, rymde till skogarna, stympade sig. När
1789 hade gjort sitt verk, då förekommo äfven rymningar, men de
rymningarna voro af två slag: de adliga officerarne emigrerade, så
att hären till stor del stod utan befäl, tills att sergeanterna trädde
fram och gingo sin bana till generaler och marskalkar. Det var
äfven en annan rymning, som generalerna skrefvo om: det var om
16 års gossar, som rymde från hemmen till arméerna vid gränsen,
och det var på det sättet som Frankrike år 1793 hade uppställt 14
arméer. Ryssland har ännu mera tillgång på folk att bilda arméer
af: och kommer där någon, som med den kraft, hvilken en revolution
utvecklar hos folket, af landet gör eu eröfrande stat på annat sätt
än det hittills varit, då skola vi ej här trösta oss med att Ryssland
är försvagadt dels genom krig och dels genom uppror. Men så
börjar det se ut.
Mitt yrkande här är, herr talman, att motionen såsom grund¬
lagsvidrig lägges till handlingarna.
Vidare yttrade
Herr Hjärne: Herr talman! Jag skall icke inlåta mig i någon
diskussion med den ärade representanten pa stockholmsbänken an¬
gående de förhållanden, som han till sist har berört, utan jag vill
blott yttra mig om själfva grundlagsfrågan. Han har yrkat, att
den nu föreliggande motionen måtte läggas till handlingarna, atRvi
således måtte vägra remiss å motionen, därför att den skulle stå i
3
N:o 4.
Måndagen den 3 Juli.
strid med 49 §_ regeringsformen. I denna §:s mom. 2 heter det:
»Hos urtima Riksdag ma endast förekomma ärende, som föranledt
Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma
framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktligt
sammanhang.»
Ku lyder motionen i sm korta affattning sålunda: »Med anled¬
ning af de unionella förhållandena, sådana som de utvecklat sig, och
med hänsyn till de faror, som dessa synas innebära, få vi vördsamt
föreslå, att Riksdagen ville anslå etthundra millioner kronor att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af de åtgärder
i ena eller andra afseende!, som af angifna förhållandena kunna
betingas.» Såsom vi alla veta, har Kung!. Maj:t framlagt en pro¬
position om de unionella förhållandena. Såvidt jag kan förstå, står
denna motion i mycket nära samband med just Kungl. Maj:ts pro¬
position, ty denna motion framkallas af de unionella förhållandena,
och dessa unionella förhallanden äro af den art, att de kunna för¬
anleda hvarjehanda faror. Huruvida motionen för öfrigt må för¬
anleda till någon åtgärd, tillkommer naturligtvis först och främst
utskottet och sedermera kamrarne att pröfva: men det förefaller
mig alldeles orimligt, att man på grund af något grundlagshinder
skulle vägra remiss till utskott på motionen.
Jag får därför, herr talman, yrka. att den i vederbörlig ordning
remitteras till särskilda utskottet.
Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Jag finner verk¬
ligen herr Hedins^ grundlagstolkning minst sagdt egendomlig. Han
synes vilja framhålla, att en motion, ehuru grundlagsstridig, skulle
kunna opåtaldt hänvisas till ett utskott, om den vore ett uttryck
af en enda individs tankar eller dylikt, men däremot om en motion
” ~ grundlagsstridig enligt hans åsikt — vore undertecknad af flera
personer, skulle den icke kunna remitteras till utskott. Innebär
detta icke ytterst betänkliga konsekvenser af hans grundlasrs-
tolkning?
Beträffande själfva sakens innebörd vill jag säga herr Hedin, att
jag anser det hade varit mycket lämpligare, om den norrman, som skref
till herr Hedin dessa tankar och reflexioner, hade velat framföra
dem till norska folket i stället för det svenska. Hur har det norska
folket i denna stund gjort? Jo, det har under de senare åren med
krigslån, rustningar och gränsfästningar emot unionsbrodern förberedt
sig för det fredsarbete, hvartill det särskildt anser sig kalladt. Vi
skulle däremot icke hafva rätt att på något sätt vidtaga åtgärder
för att möta de allvarliga situationer, som vi se i det andra landet!
Jag anser det vara alldeles orimligt.
Jag instämmer för min del med herr Hjärne och yrkar remiss
af motionen.
Herr Zimdahl: Jag skulle ju för min del allra minst vilja in¬
låta mig i något slags meningsutbyte med den förste ärade talaren
om sättet att tolka våra grundlagar, alldenstund han haft stort an-
Rcmias af
en motion.
(Forts.)
N:o 4.
4
Remiss af
en motion.
(Forts.)
Måndagen den 3 Juli.
seende i detta fall; och jag kan nu så mycket mindre behöfva det,
sedan herr Hjärne yttrat sig. Då herr Hedin emellertid antydde,
att denna motion skulle vara af beskaffenhet att frammana ett krig,
så får jag säga, att jag icke kan begripa en sådan mening. Tvärtom
får jag saga, att jag anser dylika motioner vara mera ägnade att
förekomma ett krig, så att jag ber att få inlägga min protest emot
en sådan mening som den jag nyss åsyftade.
Jag ber därför blott att i likhet med de två föregående ärade
talarne få yrka remiss af motionen till vederbörligt utskott.
Herr Hedin: Herr talman! Jag tar alla dem, som hörde på
hvad jag yttrade, till vittne, att jag icke sagt hvad herr Kronlund
påstod. Jag sade icke, att om en person kommer fram med ett
förslag, som är grundlagsvidrigt, då må det passera, men att om
det är många, så är det betänkligt. Jag sade, att de två före¬
gående motionerna hade man icke fäst sig vid, därför att de inne¬
hålla utom detta grundlagsvidriga yrkande om ett krigslån äfven
yrkanden om ändring i den kung! propositionen, hvilka icke kunde
föranleda någon formell anmärkning. Då skulle man väl ha kunnat
säga, att grundlagsvidrigheten i det fallet skulle^ dragit med sig
motionerna i deras. helhet, men jag vill icke vara så närgången..
Däremot gjorde jag mitt yrkande beträffande denna motion,
därför — sade jag — att denna motion innehåller icke någonting
annat än ett yrkande, som kommer i fullständig strid med andra
stycket i 49 § regeringsformen, ty den kungl. propositionen ger
icke anledning till något talande om ett krigslån.
För öfrigt vet jag icke hvad herr Kronlund menade med att
jag skulle hafva sagt detta till den där norrmannen. — Hvem är
det? Brefvet, som jag citerade, är från en fransman, som ofta har
skrifvit till mig och livilkens ord jag vid ett par föregående gånger
haft anledning och varit i tillfälle att meddela regeringens med¬
lemmar. Således, när herr Kronlund befattar sig någon gång med
att bemöta hvad jag säger, ville jag be honom, för hans egen skull,
att han hör efter hvad jag säger. Om han en annan gång refe¬
rerar det lika tokigt som nyss, skall det göra mig detsamma, och
jag skall icke besvära kammaren med något bemötande däraf.
Ofverläggningen var härmed slutad. Efter af herr vice tal¬
mannen gifna propositioner i ämnet beslöt kammaren att hänvisa
ifrågavarande motion till särskilda utskottet.
§ 2.
Föredrogs och godkändes Riksdagen kanslideputerades memorial
n:o 1, angående antagande af tjänstemän i Riksdagens kansli.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag.
Måndagen den 3 Juli.
5
N:o 4
§ 4.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr R. E. L. Ravin under 6 dagar från och med den 5 juli,
» J. J. Byström » 4 » » » » » 5 »och
» P. Zimdahl » 5 » » » » » 4 »
Kammarens ledamöter åtskildes häruppå kl. 2,5 7 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Andra Kammarens Prot. vid Urtima Riksdagen 1905. N:o 4.
2