RIKSDAGENS PROTOKOLL
1905. Första Kammaren. N:o 29.
Lördagen den 1 april, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades fyra protokollsutdrag för sammanträdet på förmid¬
dagen.
Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 242, innefattande inbjudning till Första Kammaren att förena
sig med Andra Kammaren i dess beslut, a,tt till Riksdagens sär¬
skilda utskott n:o 2 skulle öfverlämnas Kungl. Maj:ts propositioner:
a) med förslag till förordning angående försäljning af vin
och maltdrycker, och
b) med förslag till förordning angående försäljning af tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.
Det upplästa protokollsutdraget blef på därom framställd be¬
gäran bordlagdt.
. Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 29 och 31
nästlidne mars bordlagda utlåtanden och memorial:
n:o 62, i anledning af Kungl. Maj:t proposition angående
brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen,
n:o 63, med anledning af kamrarnes återremiss å stats¬
utskottets utlåtande n:o 13, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
n:o 10 angående upplåtelse till Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnvägsaktiebolag af mark från kronodomänerna Väderbrunn
n:o 1, Lilla eller Tyska kungsladugården och Stora kungsladu¬
gården i Södermanlands län, samt
n:o 64, i anledning af väckt motion om anslag till vice härads-
höfdingen G. E. Fahlcrantz,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa betänkanden hemställt.
Föräta Kammarens Krok 1905. N:o 29.
1
N:o 29.
o
Lördagen den 1 April, e. m.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och lag¬
utskottets den 29 och 31 sistlidne månad bordlagda utlåtanden:
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående grunderna för aflöning af lärare vid fortsättnings-
skolor,......
n:o 6, i anledning af väckt motion om statsbidrag till af¬
lönande af fjärdingsman, och
n:o 7, i anledning af väckt motion om aflöning till ämnes-
lärare vid högre folkskolor,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Vid förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga ut¬
skotts den 29 och 31 sistlidne mars bordlagda utlåtanden:
n:o 3, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående understöd åt äldre barnmorskor, och
n:o 4, med anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder till förekommande eller lindring af olägen¬
heterna för skärgårdsbefolkningen af sjöfarten inomskärs under
vintertiden,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 22 och 24 näst-
lidne månad bordlagda utlåtande:
n:o 38, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag-
till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd, och
n:o 39, i anledning af väckt motion om ändring af 61 § i
förordningen om landsting,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Ang. skogs-
vårdsafgifters
fördelning
mellan olika
landstings¬
områden.
(Forts.)
Föredrogs å nyo lagutskottets den 22 och 24 nästlidne månad
bordlagda utlåtande, n:o 40, i anledning af väckt motion angående
fördelningen emellan de olika landstingsområdena af skogsvårds-
afgifterna i riket.
Lagutskottet hade till behandling förehaft en inom Andra
Kammaren af herrar I. E. G. Svensson i Skyllberg och C. H. P.
Buren väckt motion, n:o 42, i hvilken motionärerna uttalat den
mening, att till grund för skogsvårdsafgifternas fördelning borde
läggas den inom hvarje landstingsområde befintliga arealen af
enskildes afgiftsskyldiga skogar sålunda, att ett landstingsområde
erhölle så stor andel af den för ett visst år samlade skogsvårds-
3 N:o 29.
Lördagen den 1 April, e. in.
afgiften, som å det området belöpte efter förhållandet emellan 4»y- skogs,
områdets areal af enskildes skogar — med undantag af rena fjäll- var^^im
trakter — och arealen af enskildes skogar inom hela den del af Jmuan 0uj:t,
riket, för hvilken förordningen om skogsvårdsafgifter vore gällande, landsting»-
I motionen hemställdes, att Riksdagen måtte i underdånig områden.
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om stadgande i motionens syfte (Forts.)
angående fördelningen emellan de olika landstingsområdena af
skogsvårdsafgifterna i riket.
Utskottet hade på anförda skäl hemställt, att ifrågavarande
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Lindman: Det synes mig icke underligt, att den
motion, som här föreligger, har framkommit, ty de nuvarande
bestämmelserna om fördelningen af skogsvårdsafgifterna äro verk¬
ligen svåra för att ej säga omöjliga att efterlefva. Nu komma
motionärerna och föreslå en annan grund för fördelningen. För¬
ordningen om skogsvårdsafgifterna stadgar, att fördelningen skall
ske mellan de olika landstingsområdena samt efter den virkesmängd,
som blifvit för den utförda varan inom hvarje särskildt landstings¬
område afverkad. Motionärerna vilja i stället till grund för för¬
delningen lägga arealen af enskild skogsmark inom hvarje lands¬
tingsområde, jämförd med arealen af samma slags skogsmark
inom hela riket.
Det synes mig vara på goda skäl, som lagutskottet har af-
styrkt en sådan förändring uti grunderna för fördelningen. Där¬
emot skulle många skäl kunna anföras, men då jag icke kommer
att yrka någon ändring i utskottets hemställan, tjänar det ingen¬
ting till, att jag här upprepar alla dessa skäl.
" Emellertid synes det mig, att lagutskottet hade kunnat i sin
motivering framhålla och kraftigt betona, att någon förändring
uti sättet för uppgifternas aliämnande skulle kunna göras. Denna
tillämpning är nu bestämd genom en kungl. kungörelse af den ■
8 december förlidet år, och i denna kungörelse stadgas, att vid
utförsel af trävaror eller trämassa aflastare eller exportör skall
lämna eu angifningsinlaga. Uti denna angifningsinlaga skall han,
utom uppgift på kvantiteten af det virke eller den pappersmassa,
som utföres, äfven lämna eu uppgift öfver hvarifrån råvaran till
den exporterade lasten blifvit hämtad, det vill säga hvarifrån den
härstammar, och till huru stor del den kommit från det ena eller
det andra landstingsområdet. Denna angifningsinlaga skall under¬
tecknas efter bästa förmåga och på heder och samvete.
Nu är emellertid förhållandet, såsom torde vara de flesta af
herrarne bekant, att många sågverk och pappersmassefabriker
hämta sina råvaror icke från ett landstingsområde, utan från två
och stundom från flera sådana. Detta virke nedflottas t. ex. i
flottlederna, kommer ned i olika partier och sammanblandas på
N:o 29. 4
Lördagen den 1 April. e. in.
Ang. slogs- sin väg ned till kusten. Timret sågas och nedlägges i brädgår-
vårdsafgift ers (]arn;i) (]ar olika dimensioner läggas på skilda platser och sålunda
mellan olika en ytterligare sammanblandning äger rum.
landstings- Händer det därtill, att detta virke framdeles hyfla.?, så blir
områden. det ännu mera sammanblandadt, men äfven om det exporteras
(Forts.) direkt, så har det hunnit blifva tillräckligt sammanblandadt, för
att det efter min mening skall vara fullkomligt omöjligt för expor¬
tören att kunna säga, hvarifrån detta virke kommit.
Någon lindring eller lättnad uti detta borde kunna vinnas,
och en sådan torde kanske kunna ske på flera sätt. Ett sätt, som
åtminstone skulle vara mycket effektivt och mycket lyckligt i
Norrland, vore det, att exportören visserligen lämnade en angif-
ningsinlaga och angaf, huru mycket han exporterade, samt beta¬
lade afgiften därför, men att han fick tillstånd att först vid årets
slut lämna en samfälld uppgift på allt det af honom exporterade
virket och hvarifrån detta virke härstammade. Då hans flottning för
året är afslutad och han fått ned sitt timmer till sågverken eller
pappersmassefabrikerna, bör han kunna uppgifva, att han erhållit
så och så mycket virke från det ena eller det andra landstings¬
området. Emot detta, att han skulle gifva en summarisk uppgift
på en gång öfver hela sin export under året, kan göras den an¬
märkning, hvilken jag äfven hört framställas, att exportören kanske
icke alls skulle lämna någon uppgift, men jag föreställer mig, att
detta mycket lätt skulle låta sig göra, då naturligtvis ett dylikt
medgifvande om anstånd endast skulle meddelas af generaltull¬
styrelsen på ansökan af vederbörande exportör, som därvid skulle
vid vite tillförbindas att efter viss bestämd tid och icke senare
än vid årets slut aflämna uppgifterna. Som jag förut nämnt,
kunna sådana uppgifter icke lämnas för hvarje last.
Jag har hört exportörer säga: »Ja, det står uti angifnings-
inlagan, att uppgiften skall gifvas efter bästa förmåga, men som
vi därtill icke hafva någon förmåga alls, så få vi taga det så
godt vi kunna och uppgifva en tämligen godtycklig siffra». På
detta sätt blir emellertid ändamålet med dessa uppgifters lämnande
i hög grad förfeladt. Jag anser därför, att utskottet hade bort
kunna, och att det varit önskligt, att utskottet i sin motivering
hade velat framhålla önskvärdheten häraf, särskildt som man ju
vet, att i generaltullstyrelsen ligga inne petitioner om att få en
ändring uti detta.
Då utskottet emellertid icke gjort någon erinran därom, har
jag tagit mig friheten att besvära kammaren med detta lilla an¬
förande.
Herr Enhörning: Jag har hufvudsakligen blifvit förekommen
af den föregående talaren, men äfven jag vill dock fästa upp¬
märksamheten på, att den kungl. förordningen af den 8 december
förlidet år kommer att blifva mycket svår och besvärlig att efter-
Lördagen den 1 April, e. m.
o
N:o 29
lefva icke allenast för exportörerna, utan äfven för rederierna Ang. skogs-
För att belysa dessa svårigheter med afseende å uppbörden af va'l£®ff'ftclrx
skogsvårdsafgifterna, vill jag framdraga ett exempel från Norrlands nieuan 0]j/-a
största sågverksdistrikt, sundsvallsdistriktet. Där utmynna, som landstings-
herrarne veta, tvenne mäktiga ådalar, Ljungans och Indals alfvar, områden.
Från den förra erhålles timmer ifrån Jämtlands, Gäfleborgs och (Forts.)
Västernorrlands län och från den senare ifrån de tvenne sistnämnda
länen äfvensom till en liten obetydlighet från Norge. Under
flottningen blandas allt timmer tillsammans, och vid älfvarnas
mynning vid utsorteringen blifva de olika märkena skilda ifrån
hvarandra och sända till de respektive sågverken. Mången skulle
nu kanske tro, att man kunde råda bot emot detta genom att
åsätta virket från de olika länen olika märken. Men de flottandes
antal i de alfvar, som jag nu talat om, är redan nu så stort, att
anläggningarna för utsorteringen icke medgifva mer än ett märke
för hvarje flottande.
Om jag minnes rätt, finnas i dessa alfvar nu 50 å 70 flottande,
och skulle nu hvar och en af dessa hafva tvenne märken, så
blefve detta detsamma som att sorteringsanläggningarne, som äro
en mycket dyrbar apparat, skulle fördubblas. Därtill saknas för
öfrigt utrymme, och de teknici i vattenbyggnadskonst, som finnas
i denna kammare, skola säkerligen — förtrogna som de äro med
dessa förhållanden — gifva mig rätt uti detta. Från utsorterings-
bommarne sändes virket, som jag nyss nämnde, till de olika såg¬
verken, och sammanblandas där det timmer, som anländer från
Ljungan, med det, som anländer från Indalsälfven, hvadan ock
timret från de olika länen än ytterligare blandas om hvartannat.
Dessutom tages icke ringa kvantitet timmer sjöledes från Väster¬
bottens och Norrbottens län äfvensom till en långa del från
Finland. Och allteftei’som detta timmer anländer, inlägges det
i bommarne och sammanblandas med det öfriga. Eu del af timret
försågas omedelbart, en annan del rullas upp på land för vinter-
sågning, och en tredje del sänkdrages, såsom det kallas, i och
för utrymmesskäl. Den sågade px*odukten upplägges i brädgår-
darne och blir där liggande en längre eller kortare tid.
Jag frågar nu: Huru skall man för hvarje skeppning kunna
afgifva en inlaga »efter bästa förmåga på heder och samvete»,
att den sågade varan kommer från det ena eller andra landstings¬
området? Detta, mina herrar, är enligt min åsikt fullkomligt
omöjligt. Enligt min tanke kan detta icke ske annat än genom
en matematisk beräkning öfver, huru stor kvantitet af hvarje års
timmerfångst kommer från de olika länen, och böra de siffror,
som vid denna beräkning erhållas, sammanläggas med beräkningen
öfver den kvantitet virke, som finns kvar vid de olika sågverken
den 1 januari hvarje år. En sådan inlaga kan dock icke inlämnas
till tullkammaren i början af skeppningssäsongen, utan först längre
fram under kret.
N:o 29. fi
Lördagen den 1 April, e. m.
Ang. slcogs-
värdsafgifters
fördelning
mellan olika
landstings¬
områden.
(Forts.)
J ag anser därför, att de exportörer, som bevisligen hafva sin
timmerfångst från olika län, böra befrias från att afgifva denna
uppgift för hvarje skeppning och i stället åläggas att efter skepp-
ningens slut för året inkomma med en definitiv uppgift, utvisande,
efter skedd beräkning, huru skogsvårdsafgifterna skola fördelas
på de olika landstingsområdena. Jag nämnde nyss, att äfven
rederierna komma att finna denna förordning tung och besvärlig.
Såsom herrarne veta, verkställes numera exporten hufvudsakligen
af ångare, och när en ångare intagit sin last, ligger det naturligtvis
i kaptenens intresse att så fort som möjligt afgå. Nu kan han
dock icke göra det, utan måste vänta, tills lasten är exakt uträknad.
Om t. ex. inlastningen är klar på middagen, så hinner uträkningen
öfver det antal kubikmeter, lasten innehåller, icke blifva färdig förr¬
än till kvällen eller möjligen först till morgonen därpå. Blir man
nu färdig på kvällen, så är ju tullen då stängd, men detta kan
afhjälpas därigenom, att kaptenen betalar en extra ersättning, för
att tullen skall hållas öppen för hans räkning. Det är dock icke
sagdt, att alla tullförvaltare jämte öfrig personal i riket vilja sitta
uppe natt efter natt för att passa herrar kaptener. Skulle nu
t. ex. en kapten blifva färdig på lördag afton och det icke lyckas
honom att få tullen öppen för utklarering på natten för hans
räkning, så måste han blifva kvarliggande öfver söndagen, och
skulle söndagen därjämte såsom i år under påsk, pingst och mid¬
sommar efterföljas af helgdagar, så finna herrarne, att det för
honom blir att vänta till tisdagen, och att han sålunda på denna
väntan förlorar fulla tre dygn. Jag frågar nu: Kan detta vara
till båtnad för sjöfartsnäringen? Ingalunda, ty just under sön-
och helgdagar önska rederierna hafva sina ångare till sjöss, för
att de då skola kunna komma fram på sin väg i stället för att
ligga i hamn, där ingenting kan uträttas. För att slippa detta,
borde exportörerna äga rätt att afgifva en interimsinlaga, så snart
ett fartyg emottagit sin last, och denna skulle efter viss gifven
tid åtföljas af en definitiv inlaga, då exportafgiften på samma
gång erlades. Vidare borde exportörerna tillåtas att, emot af
vederbörande tullförvaltare godkänd borgen, erlägga skogsvårds-
afgiften en gång i månaden, t. ex. den 5, för den kvantitet, som
skeppats under föregående månad. Om en ändring uti eller ett
tillägg till den kungl. kungörelsen af den 8 december förlidet år
kunde göras i denna riktning, är jag, mine herrar, lifligt öfver-
tygad därom, att det skulle lända till båtnad för såväl exportörer
som rederier, och att det skulle blifva så mycket lättare att efter¬
lefva denna lag.
Hvad nu den föreliggande motionen beträffar, så synes mig
den utfärdade lagen vara att föredraga framför herrar motionärers
förslag. Det är ju gifvet, att exportafgiften bör tillföras det län,
hvarifrån råvaran är tagen.
Lördagen den 1 April, e. m.
7 N:o 29.
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag, herr grefve
talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Sternhagen: Jag skall endast be att få stryka under
hvad de föregående talarne hafva framhållit angående olägenheterna
af den nuvarande förordningen. Yi hafva kännt dessa olägen-
och Ang. skogs-
värdsafgifters
fördelning
mellan olika
landstings¬
områden.
(Forts.)
heter i hög grad i Göteborg, såväl exportörer som redare. Jag
tror visserligen, att denna bestämmelse »på heder och samvete»
under hand blifvit modifierad »efter bästa öfvertygelse», men i
alla fall måste man ju ändå tyda detta så, att man skall göra er¬
forderliga undersökningar för att få uppgifterna någorlunda till¬
förlitliga. Men detta är absolut omöjligt. Det har ju framhållits
i afseende å exporten af plank. Jag vill äfven fästa uppmärk¬
samheten vid en sådan vara som takstickor, som numera är en
stor exportvara. Dessa läggas efter ankomst från många håll upp
i brädgårdarna. Det är ju' omöjligt att sedermera vid detaljexport
skilja ut dem och kunna lämna upplysningar om, hvarifrån de
olika partierna komma. Den siste talaren har föreslagit olika sätt
att kunna vinna förbättring häri i närvarande grunder för upp¬
gifters lämnande och afgifters erläggande, men jag tror, att det
icke är lämpligt att nu göra några direkta förslag i detta afseende.
Då emellertid utskottet själf säger, att det väl erkänner, att det
ligger vikt uppå, att denna grundsats på ett praktiskt och efter
vunna erfarenheter lämpadt sätt genomföres, så vill jag betona,
att man har skäl att vänta, att vederbörande finna de när¬
varande förhållandena icke vara praktiska och att man snarast
gör ändring däri. Utskottet säger på slutet:
»Utskottet vill ock särskild! påpeka, hurusom det just med
hänsyn härtill bestämts, att de stadganden, Kungl. Maj:t har att i
ämnet meddela, ej skola gifvas för längre tid än fem år i sänder.»
Man bör emellertid hafva skäl att hoppas, att det icke måtte
åtgå fem år för att få ändring i detta afseende, utan att man på
mycket kortare tid må vinna erfarenhet, som visar nödvändigheten
att ställa saken på lämpligare och mera praktiskt sätt.
Jag har endast velat betona detta och har intet yrkande att göra.
Friherre Rappe: För min del kan jag vitsorda, att förhållan¬
dena inom östra Sveriges kustlandskap och vid exporthamnarna
där äro alldeles desamma som de, hvilka af föregående talare
omförmälts från andra delar af vårt land. I min hemort —- Kalmar
läns kustland — köpa exportörerna virke från Kalmar läns båda,
i skogsvårdshänseende särskilda landstingsområden, från Krono¬
bergs och Jönköpings län samt från Östergötland. Virket samman¬
blandas vid sågarna, vid stationerna och slutligen i brädgårdarna.
En exportör kan möjligtvis vid slutet af skeppningsåret veta, att så
och så mycket har han exporterat från de olika orterna. Kvar¬
varande lager försvårar nog lämnandet af en noggrann uppgift,
N:o 29. 9
Lördagen den i April, e. in.
Ang. slcogs-
värdsafgifters
fördelning
mellan olika
landstings¬
områden.
(Forts.)
men i det stora hela går det dock för sig. Men att för hvarje
last säga, att detta kommer härifrån och detta därifrån, det är
alldeles omöjligt.
Jag har dock ej begärt ordet för att påvisa detta, ty det har
så klart framhållits af de föregående talarne, att jag egentligen
icke behöft tillägga något härvidlag. Men då dessa frågor ändå
kommit på tal, ber jag att få beröra ett annat förhållande, som
af de mindre exportörerna inom södra Sverige ganska ifrigt öfver-
klagas, det nämligen, att de, vid den ganska lifliga exporten af
trävaror vagnslastvis med järnväg och ångfärja öfver sundet till
Köpenhamn eller Helsingör o. s. v., ej få deklarera vagnslasterna
vid sina järnvägsstationer, utan måste hålla ombud i hamnstä¬
derna, Malmö och Helsingborg, för deklaration och afgifternas
betalande där. Det tyckes, att, när varan lastats på vagnarna och
dessa öfverlämnats till järnvägen och således ingen möjlighet
finnes för exportören att vidare förändra lasten, det borde kunna
tillåtas honom att vid sin station få aflämna deklarering och be¬
tala exportafgiften. Det vore för honom och samtlige, som bero
af denna export, en stor fördel att så kunna göra, och önskan, att
förordningen därhän skulle ändras, är liflig. Jag har intet yr¬
kande att göra.
Grefve von Hallwyl: Jag ber att få säga endast några få
ord. För en del exportörer är det alldeles omöjligt att kunna
redogöra för de orter, hvarifrån deras virke kommer. Jag känner
t. ex. en person i Hälsingborg, som exporterar till Danmark. Han
hade köpt virke på olika ställen, i synnerhet från Småland, men
han hade icke ens en aning, om det kommit från Kalmar eller
Jönköpings eller Kronobergs län. lian hade förbundit sig att
lämna detta virke på vissa dagar på olika stationer i Danmark,
men då han skulle exportera det, kunde han ej lämna vederbör¬
liga uppgifter, hvarför han förbjöds att exportera. Följden blef,
att han fick betala ganska dryga viten. I Norrland är det något
bättre ställdt, men ej heller där kan man lämna annat än approxi¬
mativa uppgifter. Om t. ex. en sågverksägare exporterar ett visst
antal timmer från Gäfieborgs, från Jämtlands och från Koppar¬
bergs län, så kan han under den bråda tiden icke lämna andra
uppgifter, än att han säger, att ungefär kommer från Gäfieborgs
län, Vt från Kopparbergs län och "/- från Jämtlands län, men är det
komplett omöjligt att noggrannare precisera uppgifterna, emedan det
framflottade virket lämnar olika utbyte isågen. Om man finge mera
tid på sig, skulle det vara möjligt att komma till något bättre
resultat. Om man t. ex. vid själfva exporten finge lämna app¬
roximativa uppgifter och sedan på hösten finge lämna definitiva
uppgifter, så skulle man komma sanningen närmare och kunna
åtminstone någorlunda försvara de uppgifter, som man förut lämnat.
Nu är det icke möjligt att lämna uppgifter på heder och ära eller
Lördagen den 1 April, e. m.
9
N:o 29.
efter bästa förmåga, då uppgifter faktiskt ej kunna lämnas med
bästa vilja i världen. Därför är det af behofvet påkalladt, att en
förändring sker så fort som möjligt. Något yrkande har jag ej
att göra.
Efter härmed slutad öfverlägning biföll kammaren hvad
utskottet i föreliggande utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 22 och 24
nästlidne mars bordlagda utlåtande, n:o 41, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
af vissa paragrafer i förordningen om landsting den 21 mars 1862,
äfvensom af samma utskotts den 27 och 28 i nämnde månad
bordlagda utlåtande n:o 42, i anledning af väckt motion angående
rätten att idka realisation och gårdfarihandel,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs å nyo lagutskottets den 27 och 28 sistlidne månad Ifrågasatt
bordlagda utlåtande n:o 43, i anledning af väckt motion rörande revision af
revision af förordningen angående åtgärder till förekommande af fkogsdimen-
öfverdrifven utverkning å ungskog inom Västerbottens och Norr - 8yfa)terbottens
bottens län. och Norr¬
bottens län.
Lagutskottet hade till behandling förehaft en inom Andra (Forts.)
Kammaren af herr Zimdahl väckt motion, n:o 106, hvari före¬
slagits, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och för Riks¬
dagen framlägga förslag angående förändrad lydelse af Kungl.
Maj:ts nådiga förordning rörande utverkning å ungskog inom
Väster- och Norrbottens län af den 24 juli 1903.
Utskottet hade på anförda skäl hemställt, att ifrågavarande
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Kinberg. Jag har ingen anmärkning mot det slut,
hvartill utskottet kommit, men beträffande motiveringen ber jag
att få yttra några ord. Motionären uppgifver bland annat såsom
skäl för sitt förslag till ändring af denna lag: l:o) att utsynings-
kostnaden är för hemmansägaren mycket betungande, mången
gång belöpande sig till minst hälften af det värde skogen på rot
kan anses äga; 2:o) att utsyningen sker under sådan brådska och
på så litet område som möjligt och att gallringen, såsom motio¬
nären uttrycker sig, alltså blir därefter. Ja, detta har utskottet
bemött med den upplysningen, att kostnaderna äro föga afsevärda.
Jag ber att till detta försvar få göra ett tillägg. Jag har skaffat
mig tillgång till de officiella redogörelser, som jägmästarne hafva
att afgifva till domänstyrelsen, och jag tillåter mig på grund af
Första Kammarens Prof. No 29. 2
N:ö 29. 10
Lördagen den 1 April, e. m.
Ifrågasatt dessa officiella handlingar meddela, huru med dessa utsyningar
slo^sdbnen s^^er s’£ i de delar af Västerbotten, där, enligt hvad motionären
sionslagm för antyder, missbelåtenhet med lagen skall vara rådande, nämligen
Västerbottens i Skellefteå, Byske, Norsjö och Jörns socknar. I dessa socknar,
och Norr- som äro fördelade på 2 revir, hafva under 1904 utsynats tillhopa
bottens län. 473,000 undermåliga träd. Dessa utsyningar hafva utförts af 5
skogstjänstemän, och deras arfvode för 289 förrättningsdagar, in-
beräknadt ersättning för kost och husrum, uppgår till 2,310 kronor,
således omkring x/2 öre pr träd. Härtill kommer visserligen handt¬
langning, som skogsägaren får vidkännas vid stämplingen, men
kostnaden härför är ej heller af någon betydenhet. Det bör där¬
jämte bemärkas, att, om utsyning ej sker genom skogstjänstemän,
skogsägaren i allt fäll själ! måste utmärka de träd han säljer.
Men detta arbete besparas honom, då jägmästaren verkställer
stämplingen. Man kan således ej med fog göra gällande, att ut-
syningsköstnaden är mycket betungande. Visserligen hafva de
undermåliga träden, som i allmänhet hålla 5 intill 9 tum vid
brösthöjd, icke något större värde, men under alla förhållanden
är värdet sådant, att utsyningskostnaden i förhållande därtill är
af ringa betydelse.
Hvad motionärens andra skäl beträffar, att utsyningeh sket
med sådan brådska och på alltför små områden, så är det uppen¬
bart, att någon obehörig brådska ej förekommit, då 289 förrätt¬
ningsdagar ägnats åt utsyningarna. Och då 473,000 träd blifvit
utsynade å hemmansskogar i dessa 4 socknar, så är det minsann
ej så små områden, som öfvergåtts med gallring. Dessutom är
det gifvetvis ej på alla trakter i skogarna, som gallring kan göras.
Jag kan tillägga, att under 1903 i samma socken utstämplats
358,000 undermåliga träd å 190 förrättningsdagar, och kostnaden
utgjorde 1,512 kronor eller något mindre än y2 öre pr träd, när¬
mast 4/io öre.
Det var endast detta jag ville meddela beträffande motive¬
ringen och yrkar bifall till utskottets kläm.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, hvarefter kam¬
maren biföll hvad Utskottet i förevarande utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 27 och 28
sistlidne mars bordlagda utlåtande n:o 44, i anledning af väckt
motion om tillägg till 5 § i förordningen angående åtgärder till
förekommande af öfverdrifven utverkning å ungskog inom Väster¬
bottens och Norrbottens län den 24 juli 1903, biföll kammaren
hvad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Lördagen den 1 April, e. m.
11 N:o 29.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Lindgren
under 14 dagar från innevarande dag och herr Sörensson under
tio dagar från och med den 5 i denna månad.
Justerades ytterligare fyra protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredrag¬
ningslistan till nästa sammanträde skulle sättas främst Andra
Kammarens protokollsutdrag, n:o 242, och sist de ärenden, hvilka
denna dag bordlagts andra gången.
Kammaren åtskildes kl. 8,06 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.