RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1905. Andra Kammaren. N:o 57.
Fredagen den 12 maj.
Kl. 1 på dagen.
§ 1.
Justerades de vid kammarens sammanträde den 4 innevarande maj
förda protokollen.
§ 2.
Upplästes ett till kammaren inkommet läkarebetyg, så lydande:
Undertecknad har denna dag undersökt häradshöfding C. A. Trolles
högra knä och därvid konstaterat en ganska riklig utgjutning i leden,
hvilket gör, att han, åtminstone icke de närmaste dagarne, bör resa
upp till riksdagen, intygar på heder och samvete.
Hörby länssjukhus den 8 maj 1905.
Joh. Langenlieim,
lasarettsläkare.
§ 3.
Herr talmannen tillkännagaf, att enligt öfverenskommelse mellan
kamrarnes talmän gemensamma omröstningar skulle tisdagen den 16
innevarande maj företagas i afseende å de voteringspropositioner, som
då vore af kamrarne godkända.
§ 4.
Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden och
memorial n:is 122, 123, 124, 125, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 132,
133, 134, 135, 136, 137 och 138 samt Andra Kammarens fjärde till¬
fälliga utskotts utlåtanden, n:is 30 och 31.
Andra Kammarens Prot. 1905. N:o 57.
1
N:o 57. 2
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och öi
Fredagen den 12 Maj.
§ 5.
Till afgörande förelåg andra särskilda utskottets utlåtande, n:o 6,
i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition n:o 101 med förslag till
förordning angående försäljning af vin ocli maltdrycker, dels ock inom
^Riksdagen i ämnet väckta motioner.
I den till särskilda utskottet n:o 2 hänvisade kungl. propositionen
n:o 101 hade Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 31
mars innevarande år, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen
vidfogadt förslag till förordning angående försäljning af vin och malt¬
drycker.
Utskottet hade dessutom till förberedande behandling fått mot¬
taga följande tretton i anledning af nämnda propositioner väckta,
motioner.
Motioner inom Första Kammaren.
N:o 50, af herr A. von Möller, om ändring af 6, 8, 10, 17, 18, 21,.
22, 29 och 30 §§ i Kungl. Maj:ts förslag till förordning an¬
gående försäljning af vin och maltdrycker; och
n:o 51, af herr S. J- Bandqvist, om införande af bestämmelse att svag¬
dricka skulle finnas att tillgå å ölutskänkningsställe.
Motioner inom Andra Kammaren.
N:o 275, af herr K. L. Johansson i Stora Mellby, om ändring med
afseende å 8, 10 och 12 §§ i Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 278, af herrar G. Lindgren i Islingby och G. P. Jansson i Eds-
bäcken, om ändrad lydelse af 6 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts
förslag;
n:o 280, af herr E. G. Åkerlind m. fl., om ändrad lydelse af 8 § i
Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 281, af herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi, om ändrad lydelse af
6 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 282, af herr A. P. Risberg, om ändring med afseende å 8, 9, 10,
14, 22 och 24 §§ i Kungl. Maj ds förslag;
n:o 283, af herr J. A. Jonsson i Hökhult, om ändring med afseende
å 8, 10 och 14 §§ i Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 285, af herr P. P. Waldenström m. fl., om ändrad lydelse af
13 § i Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 286, af herr K. F. G. Almqvist, om ändrad lydelse af 30 § i
Kungl. Maj:ts förslag;
n:o 287, af herr M. Matsson, om ändringar med afseende å 6 § 2 och
3 mom., 7 § 3 och 4 mom., 8 § 1 och 2 mom. samt 9 och
10 §§ i Kung]. Maj:ts förslag;
n:o 288, af herr S. É. Kvarnzelius m. fl., om ändringar med afseende
å 6 § 2 och 3 mom., 7 § 3 och 4 inom., 8 och 10 §§, 22 §
1 och 2 mom. samt 33 och 36 §§; samt
Fredagen den 12 Maj.
3 2f:o 57.
)i:o 290, af herrar G. S. Neiglick och K. E. von Geijer, med yrkande Förslag till
att de i nu gällande försäljningsförordning gifna bestämmelser förordning
i fråga om upplåtande af rättighet till försäljning af vin och f^rsäijnin
maltdrycker i stad fortfarande skulle gälla. af vin och 01.
(Forts.
Utskottet hemställde:
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag till förordning angående försäljning af vin och maltdrycker icke
kunnat i oförändradt skick bifallas, måtte — i anledning dels af be¬
rörda förslag dels ock af motionerna
I: 50 af herr von Möller, beträffande 6 § 2 mom. och 8 §;
II: 278 » » Lindgren i Islingby och Jansson i Edsbäcken;
II: 280 » » Åkerlind m. fl.;
II: 282 » » Risberg, beträffande 14 och 24 §§: samt
II: 288 » » Kvarnzelius m. fl., beträffande 8 § —
antaga ett vid utlåtandet fogadt författningsförslag; samt
2:o) att motionerna
I: 50 af herr von Möller, i hvad denna motion icke afsåge 6 §
2 mom. och 8 §;
I: 51 » » Bandqvist;
II: 275 » » Johansson i Stora Mellby;
II: 281 » » Erikson i Öfre Odensvi;
II: 282 » » Risberg, i hvad denna motion icke afsåge 14 eller
^4 §§;
II: 283
II: 285
II: 286
II: 287
II: 288
II: 290
» » Jonsson i Hökhult;
» » Waldenström m. fl.;
» » Almqvist;
» » Matsson;
» » Kvarnzelius m. fl-, i hvad denna motion icke af¬
såge 8 §; samt
» herrar Neiglick och von Geijer,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan ärendet anmälts till handläggning, begärdes ordet af
Herr Sjö, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Rörande före-
dragningssättet af föreliggande utskottsutlåtande tillåter jag mig föreslå:
att hvad utskottet i förevarande utlåtande hemställt i punkterna
1 och 2 må företagas till behandling först efter det utskottets förslag
till förordning angående försäljning af vin och Öl blifvit genom¬
gånget ;
att detta författniugsförslag föredrages punktvis med rubriken sist;
att af förslagets text icke må uppläsas andra delar än sådana,
beträffande hvilka uppläsning begäres;
att föredragningen börjar med 1 §, vid hvilken öfverläggningen
må omfatta förslaget i dess helhet;
att, för den händelse förslaget kommer att i vissa delar åter¬
remitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyade be-
N:o 57. i
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till handling i afseende å de delar, som blifvit med eller utan ändring
förordning godkända, föreslå sådana jämkningar, som af ifrågasatta ändringar i
försäljning återförvisade delar kunna föranledas; samt
af vin och öl. att i afseende å nummerbeteckning af paragrafer och moment
(Forts.) utskottet må äga vidtaga sådana ändringar, som påkallas af kamrarnes
beslut.
Denna herr Sjös hemställan blef af kammaren bifallen.
1—o §§; öfver skriften till 1—5 §§.
Utskottets förslag godkändes.
För 6 § hade Kungl. Maj:t föreslagit denna lydelse:
1. Försäljning till förtäring på stället (utskänkning) af vin eller
maltdrycker må utan särskildt tillstånd utöfvas af den, som äger rätt
till brännvinsutskänkning, dock endast där sistnämnda utskänkning
bedrifves.
2. Gästgifvare äfvensom skjutsstationsföreståndare äge utan sär¬
skildt tillstånd rätt att till vägfarande utskänka maltdrycker.
I hvilka fall nämnda, gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare
tillkommande rätt öfvergår till skjutsentreprenör, därom skils i kungl.
stadgan angående skjutsväsendet.
3. Mottager någon i sitt hem emot betalning gäster till bespisning
vid slutet bord, må han, därest aftal om bespisning träffats för en tid
af minst eu vecka, utan särskildt tillstånd till gästerna vid deras mål¬
tider utskänka maltdrycker.
Herrar Lindgren i Islingby och Jansson i Edsbäcken hade i
motionen II: 278 föreslagit följande förändrade lydelse för 6 § 2 mom.:
2. Gästgifvare äfvensom skjutsstationsföreståndare äge utan sär¬
skildt tillstånd rätt att till vägfarande utskänka maltdrycker; dock
endast i sammanhang med måltid.
Med vägfarande, enligt denna förordning, afses person, som med
skjuts, ångbåt eller järnväg ankommer till gästgifveri eller skjuts¬
station.
I hvilka fall---------------— —
— — .—. — — .— — — — —--- —----skjutsväsendet.
I herr Eriksons i Öfre Odensvi motion, II: 281, hemställdes, att
6 § måtte erhålla följande ändrade lydelse:
1. Försäljning —----—----------—--
— _ — —---—---—-----bedrifves.
2. Om gästgifvares och skjutsstationsföreståndares rätt att till
vägfarande utskänka maltdrycker gäller tills vidare hvad därom finnes
föreskrifvet i kungl. stadgan den 31 maj 1878 angående skjutsväsendet.
3. Mottager—• —■ — —----- —----—---
maltdrycker.
Fredagen den 12 Maj.
5 Nso 57.
Herr Matsson hade i motionen II: 287 föreslagit, att Riksdagen Förslag till
måtte besluta att afslå Kungl. Maj:ts proposition n:o 101, hvad anginge förordning
6 § 2 och 3 mom. uti det vid propositionen fogade förslag till för-
ordning angående försäljning af vin och maltdrycker, samt vidtaga af a/ vin och öl.
sådant beslut påkallade redaktionella ändringar i andra delar af för- (Forts.)
slaget.
Slutligen hade i den af herr Evarnzelius jämte ytterligare trettio¬
fyra af Andra Kammarens ledamöter väckta motionen II: 288 före¬
slagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 § 2 mom. i det
kungl. förslaget skulle utgå, och att 6 § 3 mom. måtte erhålla följande
lydelse:
Mottager någon i sitt hem emot betalning gäster till bespisning
vid slutet bord, må han, därest aftal om bespisning träffats för en tid
af minst en vecka, utan särskildt tillstånd till gästerna vid deras mål¬
tider utskänka maltdrycker; dock skall den, som vill idka sådan ut-
skänkning, därom göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållare-
ämbetet, i annan stad hos magistraten samt å landet hos länsmannen.
Utskottet föreslog, att paragrafen skulle lyda sålunda:
1. Försäljning till förtäring på stället (utskänkning) af vin eller
Öl må utan särskildt tillstånd utöfvas af den, som äger rätt till bränn-
vinsutskänkning, dock endast där sistnämnda utskänkning bedrifves.
2. Gästgifvare äge utan särskildt tillstånd rätt att till resande
utskänka Öl i samband med servering af mat.
I hvilka fall nämnda, gästgifvare tillkommande rätt öfvergår till
skjutsentreprenör, därom skils i kungl. stadgan angående skjutsväsendet.
3. Mottager någon i sitt hem emot betalning gäster till bespis¬
ning vid slutet bord, må han, därest aftal om bespisning träffats för
en tid af minst en vecka, utan särskildt tillstånd till gästerna vid
deras måltider utskänka Öl.
Beträffande 3 mom. af denna paragraf hade reservation afgifvits
af herrar Sjö, Jansson i Krakerud och A, A. W. Ericsson, hvilka
ansett, att nämnda moment icke bort af utskottet tillstyrkas.
Efter föredragning af paragrafen lämnades på begäran ordet till
Herr Matsson, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Den nu
föreliggande paragrafen omhandlar de fall, då ölutskänkning är medgifven
utan särskildt tillstånd. Det torde bäst främja god ordning, att dessa fall
inskränkas till minsta möjliga antal, på det att förordningen måtte
få största möjliga allmängiltighet och sålunda erbjuda så få tillfällen
som möjligt att förtolka eller kringgå bestämmelserna. Jag anser, att
man endast i största nödfall bör stadga undantag från allmänna lagbe¬
stämmelser, ty sådana undantag underlätta ofta bestämmelsernas kring¬
gående och försvåra bestämmelsernas tillämpning. Något sådant nöd¬
fall torde näppeligen kunna anföras såsom skäl för godkännande af
§ 6 mom. 2 i utskottets förslag, alldenstund § 7 anvisar en icke allt¬
för obekväm väg för såväl gästgifvare som andra att förvärfva rätt
N:o 57. 6
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl.
(Forts.)
till ölutskänkning. Det är endast en ordningsföreskrift, som är
ifrågasatt, ocli jag tror, att god ordning bäst främjas därigenom att
den nu föreliggande undantagsbestämmelsen icke antages, utan att
länens ock kommunernas myndigheter bibehållas vid sin fulla rätt att
pröfva ansökningar om ölutskänkningsrättigheter äfven beträffande
gästgifvare, och att gästgifvare således därutinnan blifva likställda med
öfriga svenska medborgare. Saken torde härigenom ingalunda förlora
ur någon synpunkt, då man kan förutsätta, att länens och kommu¬
nernas myndigheter icke skola underlåta att lämna bifall till ansök¬
ningar om ölutskänkningsrättigheter vid sådana gästgifverier, där dessa
myndigheter anse sådant vara af bekofvet påkalladt och icke lägga
hinder i vägen för ordningens upprätthållande.
Visserligen kan här anföras, att man har en garanti mot miss¬
bruk af den ölutskänkningsrätt, hvilken såväl Kungl. Maj:t som ut¬
skottet ansett böra vara för gästgifvare själffallen, i den omständig¬
heten, att gästgifvare vedervåga sina öfriga rättigheter genom att
sköta ölutskänkningen på ett sätt, som icke stämmer öfverens med
god ordning, äfvensom däri att gästgifvare lika väl som hvar och eu
annan är underkastad laga ansvar för öfverträdelse af förordningen; —
men nog är det väl riktigare att redan på förhand pröfva och be¬
stämma, hvilka rättigheter som i förevarande hänseende böra gäst¬
gifvare meddelas än att afvakta, det gästgifvaren skall begå en lag-
öfverträdelse för att sedan i sammanhang med denna öfverträdelses
beifrande råda bot för ett missförhållande, som kanske aldrig behöft
uppkomma, om den nu ifrågasatta undantagsbestämmelsen icke funnits.
Vore gästgifvarens ölutskänkningsrätt beroende på Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes tillstånd för viss tid, såsom § 7 föreskrifver, kunde
man ha ökad anledning tro, att gästgifvaren skulle vinnlägga sig. om
att sköta utskänkningen på ett så tillfredsställande sätt som möjligt
för att bibehålla utsikten att få tillståndet förnyadt — och helt säkert
skulle ingen förlora härpå, allra minst de ordentliga gästgifvarne.
Momentets bortfallande skulle nämligen vara till fromma särskildt för
ordningsälskande gästgifvare — och det är väl ändå de ordentliga
gästgifvarne man närmast tänkt på, då nu ifrågavarande undantags¬
bestämmelse affattadas. Med hänsyn till förekomsten af icke ordnings¬
älskande gästgifvare torde det ur den ordningsälskande allmänhetens
synpunkt vara af ännu större betydelse, att gästgifvares ölutskänknings-
rättighet icke är själffallen utan bör tillkomma efter pröfning af Konun¬
gens befallningshafvande.
Då nu innevarande års Riksdag beslutat skrifva till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning och förslag till upphäfvande eller inskränk¬
ning i gästgifvares nu ifrågavarande utskänkningsrätt, kunde ju lämp¬
ligen fä bero med antagande af någon undantagsbestämmelse beträf¬
fande dessa gästgifvares rätt, till dess Kungl. Maj:ts förslag- inkommer.
Det bär sagts mig, att man kan hafva förhoppning, att ett sådant
förslag hinner inkomma redan till nästa års Riksdag; och i sådant
fall blir väntan icke alltför lång. Om däremot Riksdagen nu på eget
bevåg antager en undantagsbestämmelse, hufvudsakligen liktydig med
den för närvarande gällande, ser det nästan ut, som Riksdagen icke
skulle menat fullt allvar med sin begäran.
Fredagen den 12 Maj.
7 N:o 57.
Chefen för finansdepartementet yttrar å sid. 25 i den kungl. pro¬
positionen, att han med tvekan föreslagit en så omfattande utskänk-
ningsrätt för gästgifvare. Man kan fördenskull motse, att om för¬
slaget i denna del icke vinner Riksdagens bifall, denna utgång skall
af herr statsrådet mottagas icke allenast med jämnmod utan sannolikt
med tillfredsställelse, ehuru herr statsrådet icke ansett sig böra under¬
låta att ställa äfven detta alternativ under Riksdagens pröfning för
att af Riksdagen antagas eller förkastas. Då herr statsrådet låtit sitt
förslag beledsagas af ett uttalande i motiveringen om en viss tvekan,
så uppfattar jag detta nästan som en vink åt den lagstiftande för¬
samlingen att särskilt taga denna del af förslaget i noggrann om¬
pröfning, innan förslaget antages. Vid sådant förhållande torde denna
kammare icke böra ställa sig tveksam i fråga om undanröjande af
en undantagsbestämmelse, som — efter hvad allmänt kändt är — tor-
anledt svåra missförhållanden på många orter utan att hafva medfört
motsvarande gagn.
Det torde för rätt många här i kammaren vara kändt, hvilka miss¬
förhållanden på en hel del orter uppstått därigenom, att gästgifverier för¬
vandlats till ölkrogar. Det torde också vara hvarje ordningsälskande
medborgares önskan att •— oafsedt hvilken ståndpunkt han än intager
i fråga om åtgärder, som uteslutande åsyfta nykterhetens främjande —
kunna bidraga till uppkomsten af sådana föreskrifter, som underlätta
ordningens upprätthållande, äfvensom att kunna medverka till undan¬
röjande af sådana föreskrifter, som — efter hvad erfarenheten visat —
bidraga till oordningars uppkommande eller försvåra ordningens upp¬
rätthållande.
Utskottet har gjort ett tillägg i det förevarande momentet, inne¬
fattande att utskärning af Öl på gästgifvaregårdar skulle få ske endast
i samband med servering af mat. Åfsikten är här tydligen god: men
verkningen tror jag kan blifva ganska ringa. Detta tror jag på grund
af en långvarig erfarenhet, med hvilken vi nog allesammans sitta inne.
Detta utskottets försök förefaller mig såsom den drunknandes grepp
efter ett halmstrå. De flesta af oss känna nog till historien om de
mer eller mindre oaptitliga tioöressmörgåsarne på ölrestaurationerna.
Efter servering af eu sådan smörgås, hvilken man dess bättre icke är
skyldig att förtära, skulle man, efter utskottets förslag, få rätt att
inmundiga Öl i obegränsade kvantiteter. Kan en sådan tioöressmörgås
verkligen anses innebära en effektiv garanti emot missbruk af ölför-
säljningsrätten? Jag betvifiar det, och knappast någon af kammarens
ledamöter torde tro därpå. Hvarför skall man då kasta sig in i en
sådan situation, att man nödgas gripa efter ett medel, som man kan
förutse icke skall kunna medföra nigrin räddning? Jag kan ej finna,
att så tvingande omständigheter föreligga, att man skulle böra utsätta
sig för risken att råka i ett så förtvifladt läge. Jag finner tvärtom,
att det icke bör medföra olägenhet för någon enda — hvarken för
gästgifvarne eller för de resande eller för andra —, om det ifråga¬
varande momentet helt och hållet får ur lagtexten bortfalla. Jag skall
därför, herr talman, i anslutning till min motion n:o 287, anhålla om
afslag å § 6 mom. 2 i såväl den kungl. propositionen som i utskottets
förslag.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl.
(Forts.)
N:o 57. S
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till I detta anförande instämde herrar Kvarnzélius, Nordin, Hammar¬
förordning ström) Larsson i Västerås, Sandin, Hultkrantz, Erikson i Öfre Odensvi,
förhållning J°^nsson ioÖija, Pettersson i Södertälje, Ericsson i Afberga, Eriksson
af vin och öli Elgered, Åkerlind, Anderson i Hasselbol och Lindgren i Örebro.
(Forts.) Vidare anförde:
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Såsom herrarne finna, har
jag reserverat mig mot det slut, hvartill utskottet kommit beträffande
mom. 3 i den nu föredragna paragrafen, och skall jag fördenskull
nu angifva de skäl, som föranledt denna min afvikande mening. Jag
hyser nämligen den uppfattningen, att, därest detta mom. 3 skulle
antagas och upphöjas till lag, lagstiftningen helt visst skulle härige¬
nom lämna ett kryphål, som förvisso komme att i stor omfattning
begagnas. Begreppen hem, slutet bord, gäster etc. äro så pass elastiska,
att en massa okontrollerade utskänkningsställen lätteligen kunna och väl
äfven komma att uppstå. Utan särskildt tillstånd skulle slik utskänk-
ning få utöfvas; icke ens eu anmälan skulle behöfvas. Om Kungl.
Maj:ts befallningshafvande skall — såsom afsedt är — kunna stäfja
missbruk, borde man väl åtminstone veta hvar dylik utskänkning ut¬
öfvas. Men icke ens anmälan behöfver göras, hvilket dock är före-
skrifvet för försäljning af läskedrycker eller iskällardricka (svagdricka).
För sådan försäljning skall anmälan göras hos Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, men här är det icke ens fråga om en sådan anmälan.
Rörande detta moment i den föreliggande paragrafen säger Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att »rättigheten
att utskänka maltdrycker endast åt spisande gäster vid måltider kräfde
nämligen ett bestämdt svar på frågan: hvad menas med spisande
gäster och huru mycket mat skall serveras för att det serverade skall
göra skäl för namnet måltid ? Dylika, obestämda uttryck kunde nästan
sägas uppfordra till kringgående och borde därför, såvidt möjligt vore,
undvikas i en lag.» Den kommitté, som af Kungl. Maj:t fått i upp¬
drag att inkomma med förslag till förordning om vin- och maltdrycks-
försäljning, yttrar också bland annat om denna sak, »att uttrycken
»värdshusrörelse» och »spisande gäster vid måltider» vore obestämda
och därför kunde gifva anledning till en alltför vidsträckt tolkning af
ifrågavarande utskänkningsrätt samt att samma rätt i allt fall ofta
öfverträddes, men att öfverträdelserna mången gång måste blifva obe-
ifrade eller strafflösa till följd af svårigheten att öfver utskänknings-
ställena öfva någon mera noggrann kontroll». Och vidare säga kom-
mitterade, att de »medgifva dock, att det icke alltid vore lätt att af¬
göra, hvad som skulle förstås med »spisande gäster vid måltider».
Hvad åter beträffar svårigheten att utöfva kontroll öfver utskänknings-
rörelse af ifrågavarande slag, förklara kommittérade, att det visserli¬
gen vore sant, att sådan svårighet förefunnes och att på den grund
öfverträdelser kunde vara att befara». Men oaktadt detta, framlägges
dock här ett dylikt förslag som detta i § 6 mom. 3. Det är ju klart,
att, därest det, som här föreslås, blir lag, kommer följden att blifva,
att vid järnvägsbyggnader, kanal- och hamnbyggnader och andra större
eller mindre arbetsföretag, där en mängd folk är samladt, det kommer
att uppföras brädskjul eller andra provisoriska byggnader, i hvilka eu
9 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
kokspis insattes, och. där man sedan anskaffar mat och Öl och motta- förslag till
ger gäster till bespisning samt gifver dem dryckjom i öfvermått. Här
är ingenting annat stadgadt, än att det skall träffas aftal om bespis- försäljning
ning för en tid af minst en vecka; ingenting säges om det skall vara0y vin och $1
1, 2 eller 3 måltider om dagen. Det skulle nog komma att gå till (Forts.)
på samma sätt som t. ex. på Stockholms krogar, där jag hört, attdet
framsättes en matbit och en sup, hvarvid supen tages men matbiten
får stå kvar. Jag tror därför att det är bäst att afslå detta moment,
ty det skulle säkerligen icke leda till något välgörande utan till nå¬
got olyckligt. Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunna icke hafva
någon kontroll öfver sådana ställen, där det säkerligen komme att
blifva fylleri och oordentligheter samt mycket annat, som föranleder
ledsamheter. Då jag tyckt mig kunna förutse sådant, har jag icke inom
utskottet kunnat' vara med om att tillstyrka ett antagande af detta
moment, och därför skall jag, herr talman, be att fä yrka afslag å
mom. 3 i förevarande § 6 men bifall till mom. 1 och 2 i densamma.
Häruti instämde herrar Bergendalil, Hazén, Ström i Transtrand,
Hörnsten, Zimdahl, Sandquist och Sjöberg.
Herr Lindblad: Jag skall be att få yrka bifall till utskottets
förslag i den nu föredragna paragrafen.
Hvad först beträffar den invändning, som gjordes af herr Mats¬
son, ber jag att få påpeka, att utskottet bär i mom. 2 gått ifrån
Kungl. Maj:ts förslag och borttagit rättigheten för shjutsstationsföre¬
ståndare att utskänka Öl. Detta är således en inskränkning. Vidare
är det i utskottets förslag uttryckligen angifvet, att äfven på gästgif-
varegårdar sådan iskänkning endast får ske till resande och i sam¬
band med servering af mat. Det är också att observera, att det icke
är någon skyldighet för gästgifvare att tillhandahålla Öl. Det är en¬
dast hans rättighet, om han är villig att tillmötesgå framställningar
härom från de resande. Naturligtvis kunna missbruk äga ram, och vi
veta ju, att sådana skett. Men då det nu skulle blifva en inskränk¬
ning i utskänkningsrätten enligt den formulering af momentet, som
utskottet föreslår, anser jag, att man bör nöja sig härmed och åtmin¬
stone först se till, om dessa missbruk komma att bedrifvas i större
omfattning, innan man går så strängt till väga, att man både förhin¬
drar bruket likaväl som missbruket. Jag tror icke, att den allmänna
meningen i vårt land ännu hunnit därhän, att man anser, att redan ett
måttligt bruk af Öl i och för sig är ett missbruk. Jag tror icke, att vi
skulle få den allmänna meningen med oss i detta afseende. Ej heller
tror jag, att vi böra lagstifta så, att lagöfverträdelse uppmuntras och
rent af framkallas, eller så, att man hindrar ölkonsumtion, där den
är fullkomligt lojal och absolut ställer sig inom lagens former. Detta
om herr Matssons invändningar.
Hvad sedan beträffar herr Sjös anmärkningar, kan jag icke se
någon fara i detta afseende. Kungl. Maj:t har upptagit den af kom¬
mittén föreslagna bestämmelsen i detta mom. 3; och äfven utskottet
har ansett sig kunna gå med på densamma. Naturligtvis kan man
ju äfven här göra målningar öfver hvad som kan komma att inträffa
och kanske se spöken på ljusa dagen. Men jag tycker, att vi ändå
N:o 57. 10
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till först höra se, huruvida missbruken verkligen komma att äga rum, in-
^aiTående nan åtgärder vidtagas. Det är ju nu endast fråga om ett legaliserande
försäljning a*’ hittills gällande praxis. Naturligtvis kan man, såsom herr Sjö tyck-
af vin och ctf.tes vilja, hänvisa dessa matgäster att själfva hålla sig med Öl; men
(Forts.) jag undrar, om man kan vara alldeles öfvertygad om att det då kom¬
mer att gå så rätt till, och om man icke äfven genom en sådan sträng¬
het emot dem, att de icke utan omgång och besvär kunna få sitt be¬
hof af Öl i de privata hemmen, måhända drifver dem att köpa sin
mat och dryck på värdshusen. Upsalalifvet bjuder nog många exem¬
pel i den vägen. Men detta tror jag, att till och med herrar nykter-
hetsifrare skola erkänna icke vara något att uppmuntra. Jag tror att
det bestämdt är att föredraga att låta dessa, som behöfva hålla inackor¬
dering, få i måttlig omfattning som hittills bedrifva en fullt laglig
iskänkning af Öl, än att genom ett borttagande af momentet må¬
hända drifva matgästerna till krogen.
Med anledning häraf skall jag, herr talman, be att få yrka bifall
till den lydelse af § 6, som utskottet här föreslagit.
Herr Lindgren i Islingby: Då jag jämte en annan ledamot af
kammaren, herr Jansson i Edsbäeken, afgifvit eu motion med förslag
till ändrad lydelse af mom. 2 i den nu föredragna § 6, ber jag att
nu få säga några ord.
Yrkandet i vår motion går ut på, att nämnda moment måtte er¬
hålla följande lydelse: »Gästgifvare äfvensom skjutsstationsförestån-
dare äge utan särskildt tillstånd rätt att till vägfarande utskänka
maltdrycker, dock endast i sammanhang med måltid». Utskottet har
nu för sin del föreslagit, att ifrågavarande moment måtte få följande
lydelse: »Gästgifvare äge utan särskildt tillstånd rätt att till resande
utskänka Öl i samband med servering af mat». För min del skulle
jag helst sett, att utskottet bibehållit ordet »måltid» i stället för »mat».
Jag tror, att detta skulle vara mera gagnande för nykterhetssaken.
Om man nämligen serverar endast eu smörgås, kan man ju säga att
man serverar mat, men med måltid menar man vanligen någonting
mera än blott och bart en smörgås. Det är därför som jag tror, att
det skulle ha varit mycket bättre, om utskottet beträffande mom. 2 i
den nu förevarande paragrafen föreslagit, att gästgifvare skulle få rätt
att servera Öl i sammanhang med måltid.
Jag ber således, herr talman, att få yrka, att i mom. 2 § 6 orden
»servering af» strykas och i stället för ordet »mat» sättes ordet »mål¬
tid», samt att paragrafen i öfrig! måtte få den lydelse, som utskottet
föreslagit.
Herr Matsson: Herr talman, mina herrar! Jag skulle kunna böja
mig för de skäl, som anfördes af den ledamot af kammaren, som här
förde utskottets talan, i fall jag icke ansåge, att man redan hunnit
förvärfva den erfarenhet, som han ansåg att man borde förskaffa sig
genom paragrafens antagande tills vidare med den lydelse, som af ut¬
skottet här blifvit föreslagen, innan man ur förslaget utmönstrar den
föreslagna bestämmelsen.
Den ärade utskottsledamoten sade, att vi först skulle förvärfva
11 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
erfarenhet om huru momentet skulle verka med den nu föreslagna ly- förslag till
delsen och att vi tills vidare skulle låta oss nöja med bestämmelsen, J°arn°råen^
sådan den nu till antagande föreligger. Ett sadant »tills vidare» synes försäljning
mig dock i förevarande fall obehörigt, då vi tyvärr allaredan ha ena/ vin och öl.
mycket bitter erfarenhet om huru detta moment verkar. Den snart (Forts.)
sao-dt obegränsade ölutskänkningsrätten på våra gästgifverier har verkat
pa” ett sådant sätt, att jag anser det vara för hvarje ordningsälskande
medborgare af allra största vikt att här söka bygga en damm mot det
onda, och då detta kan ske pa ett sa lätt sätt som genom att lata
ifrågavarande moment helt enkelt bortfalla, anser jag, att man här¬
vidlag icke behöfver hysa någon tvekan.
Jag vidhåller därför mitt yrkande om afslag å^såväl Kungl. Maj:ts
proposition som utskottets förslag med afseende a mom. 2 i den nu
föredragna § b. X fråga om mom. 3 ber jag att i öfverenssiånmelse
med nun motion få instämma med herr Öjö i hans nyss framställda
yrkande om afslag.
Med herr Matsson förenade sig herrar Andersson i Baggböle och
Beckman.
Herr Bergendahl: Jag har redan instämt i det yttrande, som
min kamrat å kronobergslänsbänken här hade och hvari han yrkade
borttagande helt och hållet af mom. 3 i den nu ifrågavarande § ö,
men jag har sedan fatt anledning att med nagra ord understödja detta
yrkande.
För min del hyser jag många stora betänkligheter gentemot hela
ifrågavarande förslag. Författningen pålägger ordningsmakten en upp¬
gift, som jag tror att den nästan omöjligen kan fylla. Jag har knap¬
past läst någon författning, som inbjuder så till lagöfverträdelser som
just denna. Jag har emellertid icke velat framkomma med några an¬
märkningar, då princip debatten skolat äga rum, enär förslaget a a,ndra
sidan måste anses äga flera förtjänster och det kan vara skäl lata fram¬
tiden utvisa, huru detsamma i stort sedt skall komma att utfalla.
Beträffande mom. 3 i den nu föredragna § 6, är jag fullt öfver-
tygad om, att stora olägenheter skola följa af den ölutskänknings-
rätt, som där medgifves. Om vid en fabriksanläggning eller eljest
på en plats, där mycket folk sysselsättas, anordnas matservering vid
s. k. slutet bord, kommer nog detta slutna bord att stå öppet för öl¬
drickande gäster större delen af dagen till stor skada för nykterheten
och den allmänna ordningen.
Nu kan man visserligen säga, att ifall några lagöfverträdelser
skulle förekomma härvidlag, kan ju Konungens befallningshafvande
indraga ölutskänkningsrättigheten. Ja, den indrages för den, som då
för tillfället utöfvar den, men i stället för denne träder en annan upp,
en anhörig i familjen, en tjänare eller tjänarinna, som i samma lokal
utöfvar utskänkningen på samma sätt som den förre innehafvare!!.
Vi ha ju i vår nuvarande författning aldrig haft någon sådan be¬
stämmelse som den här i mom. 3 ifrågasatta, och det har icke medfört
någon olägenhet. Och icke heller kan man säga, att personer pa
grund däraf drifvits till krogen. Värden eller värdinnan på ett sadant
S:o 57. 12
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till ställe, där mat serveras, kan ju säga till inackorderingarna: vi ha
^angående *clre att försälja Öl, men ni kunna få köpa själfva, om ni ha
försäljning behof häraf.
af vin och öl. Då frånvaron af en dylik bestämmelse i den nu gällande författ-
(Forts.) ningen icke visat sig hittills medföra någon olägenhet, behöfver man
icke heller befara, att någon olägenhet däraf framdeles skall uppstå.
Om återigen denna i mom. 3 ifrågasatta bestämmelse verkligen blir
antagen, skall det otvifvelaktigt medföra stora faror, och därför vill
jag för min del på det lifligaste yrka bifall till den af herr Sjö bär
gjorda framställningen.
Häruti instämde herrar Widén, Gustafsson i Mjölby och Danielsson.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Meyer: Den före¬
gående ärade talaren förklarade, att man i nu gällande lagstiftning
icke hade någon bestämmelse, motsvarande den i det tredje momentet
af den nu föredragna paragrafen ifrågasatta, och att detta likvisst icke
vållat någon olägenhet. Jag vill gentemot detta säga, att den om¬
ständigheten, att den nuvarande lagstiftningen icke talar om någon
dylik ^rättighet, hvarom här är fråga, vållar den stora olägenheten, att
det på tusentals ställen här i vårt land — alla sådana ställen, där det
finns s. k. inackorderingar och där dessa få ett glas vin eller ett glas
Öl ■— begås lagbrott af den, som innehar ett sådant inackorderings-
ställe. Det är väl alldeles tydligt, att hvarenda en af dem, som nu ha
inackorderingar och sälja Öl till maten åt dessa inackorderingar, begår
ett lagbrott, såsom lagen nu är. Det var just för att i detta fall göra
lagligt hvad som nu är olagligt, som Kungl. Maj:t satt in detta mo¬
ment i den nu föredragna paragrafen.
Den siste ärade talaren nämnde, att man icke haft någon olägen¬
het af det sätt, som hitintills praktiserats i detta hänseende, och däri
har han fullkomligt rätt. Men jag vill då fråga, hvarför man nu skall
behöfva befara, att det skulle blifva olägenheter af samma förfarings¬
sätt hädanefter. Den omständigheten, att det blir lagligt, kan väl icke
göra faran större. Jo, sade den siste ärade talaren, denna bestämmelse
inbjuder till lagöfverträdelser. Vid fabriker och på dylika platser
— menade han — komma att inrättas ställen med måltidsinackordering,
och där komma arbetarne tillsammans för att under förevändning att
där intaga sina måltider dricka Öl och dricka Öl omättligt. Men hvar¬
för ha de icke gjort så nu, då enligt den allmänna meningen sådan
utskänkning är tillåtlig? Jag har icke hört, att vederbörande behöft
gripa in under de nuvarande förhållandena, kanske beroende därpå, att
vederbörande icke haft anledning att gripa in mot missbruk härvidlag.
Dessutom torde det väl vara ett ganska verksamt korrektiv mot det
onda, att Konungens befallningshafvande enligt § 29 i nu förevarande
lag äger att när som helst förbjuda innehafvare af dylik rättighet att
fortsätta med utskänkningsrörelsen. Om några personer vilja komma
tillsammans och dricka Öl, behöfva de icke som förevändning därför
ha dylik måltidsrättighet, utan om de vilja, kunna de ju själfva köpa
hem Öl och förtära det i en gemensam lokal. Detta är deras fullkom¬
ligt lagliga rättighet, ock det kan ingen människa förbjuda dem.
Fredagen den 12 Maj.
13 N:o 57.
Hur skall det nu gå, om förslaget blir antaget i den form, som Förslag till
af herr Sjö här blifvit föreslagen, d. v. s. att någon sådan rättighet,
som omnämnes i detta tredje moment, icke skulle få finnas? Jo, då försäljning
kommer det nog att gå som det gått hittills i fråga om dessa in-a/ vin och Öl.
aekorderingsställen. Ingen skall då gripa in härvidlag, men om t. ex. (Forts.)
en missnöjd tjänarinna angifver sin husmor, därför att hon idkar sådan
oloflig utskänkning af Öl, hvarom nu är fråga, skall säkerligen ingen
domstol kunna underlåta att fälla husmodern för detta. Vilja herrarne
vara med om, att det härvidlag skall få gå som hittills, och tro her¬
rarne, att det i så fall icke skall uppstå några olägenheter, ja, å la
bonne heure, låtom oss då stryka detta moment. Men då ha vi ett
olagligt tillstånd i stället för det lagliga, som Kungl. Maj:t har velat
införa.
Jag sade nyss, att det finnes tusentals inackorderingsställen här i
vårt land, och det är nog icke för mycket sagdt. Jag har hört sägas,
att endast i Uppsala skall det finnas 500 sådana ställen. Hur skall det
gå för alla dessa unga män och unga kvinnor, som vistas utom sin
hemort i någon främmande stad eller, såsom ofta bänder, ute på
landsbygden i en prästgård, om icke några sådana här rättigheter
skulle finnas. Ja, kan man säga, de få låta bli att dricka Öl, de få
dricka vatten. Men skall man verkligen ingripa på ett så våldsamt
sätt i deras — rättigheter? Det må väl vara hvarje människas rättig¬
het att dricka Öl, om hon så vill, förutsatt att hon icke dricker på
sådant sätt, att hon skadar sig själf eller andra.
Hur skall det gå till, om nu detta moment strykes? Jo, antag
t. ex. att jag skulle vilja låta en enda person, en släkting, en ung
man, inackordera sig hos mig och att jag ville låta honom få ett glas
vin eller Öl till maten. För att få lof att göra detta måste jag först
gå in till öfverståthållareämbetet och med bifogande af frej dbetyg
anhålla om tillstånd att idka utskänkning af vin och Öl; denna min
ansökan skulle remitteras till stadsfullmäktige i Stockholm, som skulle
yttra sig om, huruvida jag vore lämplig att idka sådan utskänkning;
vidare skulle stadsfiskalen och två andra personer komma och besiktiga
min utskänkningslokal, d. v. s. min våning, för att se till, om något
funnes att anmärka mot densamma — detta allt för att jag skulle
vilja låta en hos mig inackorderad person få ett glas vin eller ett
glas Öl till middagen.
Jag ber herrarne vara goda att tänka på alla dessa inackorderings¬
ställen och den lättnad, som de nu bereda åt personer, hvilka icke
hafva egna hem. Jag tror i likhet med herr Lindblad, att man nog
kan riskera, att, om flera af dessa handelsbokhållare, banktjänstemän
och andra yngre tjänstemän, som icke hafva egna hem och på ifråga¬
varande inackorderingsställen nu få ett glas Öl till middagen, hädan¬
efter icke skulle kunna få detta, de komme att inackordera sig på
något värdshus, hvithet ju visserligen icke kan vara i nykterhetens
intresse.
Herr Sjö citerade åtskilliga myndigheter och jämväl ett yttrande
af kommittén mot utskänkning af Öl vid måltider till spisande gäster.
Dessa yttranden gällde emellertid alls icke förevarande moment, utan
en bestämmelse i den nu gällande maltdrycksförsäljningsförordningen,
N:o 57. li
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till enligt hvilken vederbörande kunna gifva en person sådan rättighet till
förordning utskärning af öl, att den endast afser utskärning vid måltider till
försäljning spisan(le gäster. Detta uttryck är tvetydigt. Man vet icke, hvad som
af vin och öZ.menas hvarken med måltid eller med spisande gäster. Denna tvety-
(Forts.) dighet har man försökt komma ifrån just genom införandet af det nu
föreslagna, för våra öron något egendomliga uttrycket »vid slutet
bord». Detta uttryck är lånadt ur den danska lagstiftningen, där
samma uttryck användes, och man har tänkt, att de, som skola tolka
författningen, nog komma att förstå meningen därmed. Uttrycket kan
icke afse servering till tillfälliga besökare, utan gäller sådana personer,
som verkligen äro inackorderade, det vill säga som för en tid af minst
8 dagar med vederbörande träffat bestämdt aftal om erhållande af mat
och dryck.
Då några olägenheter af de redan nu existerande förhållandena
icke visat sig, medan de voro olagliga, lära väl icke heller några olägen¬
heter komma att visa sig, sedan de blifvit lagfästade.
Herr Jansson i Krakerud: Jag har reserverat mig mot tredje
momentet och skall med anledning däraf be att få yttra några ord.
Jag vill först säga, att jag för min del kan instämma med herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet i hans yttrande rörande
de matställen, som han afsåg. Hade frågan endast gällt dessa mat¬
ställen, skulle jag för min del icke hafva reserverat mig, ty det är ju
alldeles gifvet, att man icke kan förmena folk att dricka Öl. Lagstift¬
ningen afser att förekomma missbruk af Öl, och jag har egentligen
icke hört, att missbruk vid de nämnda matställena förekommit. Jag
skulle därför icke hafva motsatt mig detta moments införande, såvida
saken icke gällt några andra matställen. Nu förhåller det sig väl så,
att, om detta moment införes i förordningen, detta blir kunnigt öfver
hela riket, och då har man tänkt sig, att förhållandena kunna blifva
sådana, att den nu ifrågavarande utskänkningsrätten missbrukas. Jag
ber i detta afseende att få ansluta mig till herr Sjö. Han omnämnde
järnvägsbyggnader, kanalbyggnader, skogskörslor och andra företag.
Om det nu föreslagna momentet skulle införas, så skulle följden natur¬
ligtvis blifva, att på landsbygden uppstode dylika matställen, hvarest
man åte vid slutet bord under en hel vecka. Emellertid skulle man
icke ens vara skyldig att göra detta. Det står i momentet »må han,
därest aftal om bespisning träffats för en tid af minst en vecka, utan
särskild! tillstånd till gästerna vid deras måltider utskänka Öl». Om
således en familj endast träffar aftal med några järnvägsarbetare eller
andra arbetare därom, att de skola spisa vid familjens bord under
en vecka, så äger man rätt att servera dem Öl, och om de då äta un¬
der eu eller två dagar, kan man därefter träffa aftal med några andra,
och på detta sätt fortsätta med ölutskänkningen. Jag tror icke, att
det blefve möjligt att genom att väcka åtal komma åt dylikt,
enär det endast står, att man, om man träffat aftal, äger rätt att
sälja Öl.
Det är med fästadt afseende på dylika missbruk, som jag ansett,
att jag borde reservera mig mot detta moment.
Fredagen den 12 Maj.
15 S:o 57.
Jag skall, herr talman, be att få yrka afslag å tredje momentet Förslag till
af 6 paragrafen. förordning
r c angående
Herr Waldenström: Jag kan icke säga, att formuleringen afaf vin och %.
detta moment är synnerligen tillfredsställande. Det vore därför mycket (Forts.)
tacknämligt, om någon kunde finna en bättre formulering för hvad
utskottet åsyftat. Jag själf har icke kunnat finna en sådan formu¬
lering. Att helt och hållet stryka momentet skalle leda till de allra
största orimligheter. Låt oss till exempel antaga, att i denna stad
finnas ett par tusen familjer, som hafva eu eller Sera inackorderingar.
Dessa familjer begagna själfva vid sina måltider Öl. Då skulle de vara
förhindrade att äfven låta sina vid samma bord spisande inackorde¬
ringar få ett glas Öl eller, låt vara, ett glas vin. Sådant är, såsom
herrarne veta, under nuvarande förhållanden olagligt, men förekommer
likväl, och detta därför, att åklagaremakten blundar. Den anser sig
hafva rättighet att blunda enligt den gamla regeln, att när lagen är
galen, så har länsman rättighet att vara klok. Men om vi nu, sedan
momentet en gång blifvit föreslaget, skulle stryka detsamma, så för¬
står jag icke, huru åklagaremakten längre skulle kunna blunda. Då
måste den ingripa mot alla dessa familjer, som göra sig skyldiga till
ifrågavarande olagligheter. År det då icke bättre, att de få servera
Öl lagligt, än att de göra det olagligt?
Så har saken ställt sig för mig, och därför har jag kunnat vara
med om detta moment, hvad beträffar dess verkliga innehåll och ande¬
mening, ehuru, som sagdt, formuleringen icke är lyckligt funnen. Den
är dock så pass lyckligt funnen, att jag för min del icke kunnat åstad¬
komma någon bättre, så gärna jag än velat.
Jag skall därför hemställa till herrarne att låta momentet inflyta
i lagen, sådant det nu lyder.
Herr Sjö: Herr talman, mina herrar! Herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet yttrade, att anledningen därtill, att detta mo¬
ment tillkommit, vore den, att han ansåge, att de, som hade inackor¬
deringar, för närvarande vore lagbrytare, om de serverade sina inackor¬
deringar Öl, och han frågade vidare, huru det skulle gå, om de i präst¬
gårdarna inackorderade personerna ej finge Öl.
Till svar härå och äfven å herr Waldenströms yttrande därom,
att det skulle vara förenadt med fara att stryka detta moment, ber
jag att fä fråga, huru de! hittills gatt. Har det icke gått väl och
lyckligt? Jag vet intet fall, i hvilket det ej gått lyckligt. Jag hörde,
att herr Kvarnzelius just nu begärde ordet, och det är nog riktigt, att
han för någon tid sedan berättade mig, att i hans trakt en person,
som haft inackorderingar, fått plikta för olaglig ölutskänkning. Men
det är att märka, att, enligt hvad herr Kvarnzelius uppgaf, denne
person erkände, att han hade sålt ölet, och jag föreställer mig, att
han sedermera icke besvärade sig öfver underrättens utslag. Hvad
mig beträffar, känner jag icke till något annat fall än detta, och jag
vill verkligen se den domstol, som skulle döma en person, som bär
inackorderingar, för det denne bjöde sina gäster på Öl. Jag tror icke,
att man därför skall behöfva bota.
N:o 57. 16
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och öt
(Forts.)
Om vi däremot legalisera saken genom att i lag tillstädja, att
sådant får äga rum, som i 3:dje momentet omnämnes, då komma vi
sannerligen ur askan i elden. Detta är alldeles visst och säkert.
'.Hvar och en kan förutse, hvad följden skulle blifva. Så kallade mat¬
ställen skulle då inrättas i sådana provisoriska byggnader, som jag
omnämnt, det vill säga sådana vid större eller mindre industriella
anläggningar. Det heter visserligen, att aftal om bespisningen
skall hafva träffats för minst en vecka. Men huru skall det gå, om
den spisande gästen afviker efter att hafva spisat endast 3, 4 eller 5
dagar? Då är det väl antingen värden, som äger spisningsstället,
eller gästen, som spisat där, som då äro förfallna till böter, eller skall
man utan åtal få dricka Öl och äta, blott man öfverenskommit om
spisning? Detta är ett spörsmål, som kommer fram, därest man bi¬
faller hvad här föreslagits. Såsom jag i mitt första anförande nämnde,
framställa sig här många spörsmål, och jag har ännu icke fått ett
enda af dem tillförlitligt besvaradt.
Herr Lindblad nämnde, att, om ifrågavarande tillfälle till spisning
och öltappning — tappning i sig naturligtvis — ej blefve medgifna,
så skulle det gå därhän, att de spisande gästerna ginge på krogarna.
Men jag vill svara herr Lindblad, att detta skulle förutsätta inrättandet
af flera krogar än dem, vi hafva. Jag tror emellertid, att vi redan
nu hafva alldeles tillräckligt många krogar, utan att vi nu i en lag
skola tillåta inrättande af tusentals flere.
Vidare yttrade herr Lindblad, att man ser spöken på ljusa dagen,
då man hyser betänkligheter mot ett sådant förslag som det nu före¬
liggande. Ja, man må kalla det hvad man vill. Jag är alldeles för¬
vissad därom, att detta icke kommer att gå väl, ty sådana personer,
som pläga följa med arbetsföretag— järnvägsbyggnader, hamnbyggnader
och andra större företag, äfvensom slå sig ned vid fabriksanläggningar
— äro vanligen icke så väl kända. De kunna visserligen blifva plikt-
fällda, men om de icke fått anseende för att sköta sin affär ordentligt,
kunna de öfverlåta den till eu annan person, som får stå för följderna.
Dessa komma helt säkert att blifva sorgliga. När man icke känner
andra fall, än det jag nyss omnämnde, synes det mig underligt, att
man vill besluta eu sådan lag som den föreliggande.
Det är därför, herr talman, som jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Kvarnzelius: Herr talman, mina herrar! Jag hyser icke
samma farhågor beträffande 3:dje mom. som några här uppträdande
talare gjort. Ty i detta moment lagfästes ju endast hvad som i all¬
männa rättsuppfattningen anses vara riktigt. Jag har verkligen för
herr Sjö, som han nämnde, omtalat ett fall, där en aktningsvärd familj
blifvit trakasserad af en kitslig polisman, som jämte några andra per¬
soner fått spisa hos den familjen, hvarvid serverats Öl till maten. När
de öfverenskommo om spisningen, öfverenskommo de äfven om att de
skulle få Öl till maten. Men sedan kom det af eu eller annan anled¬
ning en fnurra på tråden, och husmodern fick sig delgifven eu stäm¬
ning för olaga utskänkning. Detta väckte naturligtvis berättigad harm
hos samhällets samtliga invånare, och det kändes såsom en rättskränk-
ning, att denna hederliga, aktningsvärda familj skulle blifva på detta
Fredagen den 12 Maj.
17 N:o 57.
sätt trakasserad därför, att den beredt personer möjlighet att få mat Förslag till
på ett hyggligt och anständigt ställe. Nu är det ju endast meningen förordning
att gifva lagskydd för att något sådant icke skall kunna förekomma, försäljning
•och jag tror icke att därigenom något verkligt missförhållande kan0y vi„ och öl.
uppstå. Lagstiftningen i detta fall bör naturligtvis gå ut därpå, att (Forts.)
den å ena sidan inom den ram, som den allmänna opinionen tämligen
fast utstakat, begränsar tillgången, af rusdrycker och å andra sidan
tillser, att de åtgärder, som lagen stadgar i fråga om inskränkning,
blifva på ett effektivt sätt tillgodosedda, att lagstiftningen med ett
ord blifver sådan, att den blifver effektiv och länder till efterföljd.
Jag tror, att, om vi följa den principen, rusdryckslagstiftningen skall
vinna större aktning och anseende och omfattas med intresse af ett
betydligt större antal af landets invånare än nu är fallet; och jag
tror, att detta i stort sedt skall lända nykterheten och sedligheten
till gagn.
Det finnes för öfrigt i denna författning en bestämmelse, som gör
att ett bifall till 3 inom. icke blir så synnerligen farligt. Det heter
nämligen i 2 mom. af 29 §:
»Förbud må jämväl af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med¬
delas mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrifves på grund
af 6 § 3 mom., då utskänkningen befinnes ske i större omfattning
eller på annat sätt än i nämnda lagrum afses.»
Där finnes ju korrektivet, och där ha vi en garanti för att den
rättighet, som medgifves i 6 § 3 inom., icke kan föranleda till sådant
missbruk som befarats, för så vidt vederbörande myndigheter göra sin
plikt. Jag tror dock, att det hade varit skäl, att utskottet reflekterat
något på hvad jag och medmotionärer föreslagit i fråga om, att det i
ordningens intresse skulle erfordras en enkel anmälningsskyldighet för
dem, som taga emot inackordering. Utskottet har emellertid icke velat
taga någon hänsyn därtill.
Beträffande åter 2 mom. har jag betydligt större farhågor för dess
bibehållande. Detta stöder jag på praktisk erfarenhet från min hem¬
bygd, där vi ha ett gästgifveri, som bedrifver formligt ölkrögeri under
lagens hägn till stort förfång för den omkringboende allmänheten,
som vill ha ro och lugn. Man blir där störd icke endast om dagarna
utan äfven sent på nätterna af skrällande hopar, som, efter att hafva
inmundigat Öl på gästgifveriet, ofreda vägfarande. Det har gått där¬
hän, att i den kommun, där gästgifveriet finnes, har en särskild polis¬
man måst anställas för att freda de af kommunens invånare, som vilja
färdas vägen fram utan risk att blifva på något sätt lemlästade.
Herr talman, jag anhåller att få instämma i herr Matssons yr¬
kande, att 2 mom. i 6 § måtte få utgå, men att paragrafen i öfrigt
godkännes.
I detta anförande instämde herrar Persson i Tallberg, Olsson i
Älfdalsåsen, Pettersson i Södertälje, WaiorinsTcy i Saltsjöbaden, Olofs¬
son, Ericsson i Yallsta och Ekholm.
Herr Matsson: Herr talman, mina herrar! Det förefaller mig,
som om ett antagande af 2 mom. i 6 § med den här föreslagna ly-
Andra Kammarens Prot. N:o 57. 2
N:o 57. 18
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till delsen skulle komma att få sin största betydelse för dem, som söka
förordning gjg möjlighet till ostraffad lagöfverträdelse, under det att momentet
försäljning komme att få en ganska underordnad betydelse för laglydiga med-
af vin och öj.borgare. För dessa senare finnes det nämligen en icke obekväm utväg
(Forts.) att få sina önskningar om anordnande af ölutskänkning uppfyllda genom
att begagna sig af bestämmelserna i 7 §. Det synes mig vara alldeles
oriktigt, att särskildt för dem, som söka efter tillfälle till lagöfverträ¬
delse, öppna en bakport, genom hvilken de kunna kringgå lagen eller
åtminstone lagens mening. En sådan bakport öppnas genom anta¬
gandet af 2 mom. i 6 §.
Det synes mig dessutom synnerligen inkonsekvent, att gästgifvarne
skulle medgifvas större rättigheter än järnvägsstyrelsen. Man kan väl
icke med fog förutsätta, att gästgifvarne skola vara mera ordnings-
älskande än järnvägsstyrelsen och att således större bestämningsrätt
utan risk skall kunna anförtros åt dem än åt järnvägsstyrelsen. I § 8
af det nu föreliggande förslaget finnes det nämligen en bestämmelse
om, att vid järnvägsstation, såväl statens som enskild, ölutskänknings-
rätt icke får komma till stånd utan Kungl. Maj:ts befallningshafvande»
medgifvande efter vederbörande kommunalmyndighets hörande. Jag
förstår icke, att det kan föreligga några skäl för att gynna gästgif¬
varne framför järnvägsstyrelsen uti ifrågavarande hänseende. Det är
ganska vanligt, att gästgifverierna och skjutsstationerna ligga alldeles
intill järnvägsstationerna. Om man nu i § 8 söker undanröja de miss¬
förhållanden, som på ett eller annat ställe möjligen föreligga i fråga
om ölutskänknings bedrifvande vid järnvägsstation, genom införandet
af mera restriktiva bestämmelser i denna del, blifva de bestämmelserna
helt och hållet betydelselösa, om det i lagen öppnas möjlighet för
gästgifveri att intill järnvägsstation bedrifva eu ölutskänkning, som
jag vore frestad att kalla okontrollerad, emedan den kontroll öfver
den ölutskänkande personalens lämplighet, som i öfriga delar af lagen
är förbehållen åt kommunalmyndigheterna, här icke förefinnes i rin¬
gaste mån. Det kommer nämligen aldrig under dessa myndigheters
ompröfning, huruvida gästgifvaren är en lämplig person eller icke att
handhafva dylik ölutskänkning. Det synes mig icke heller föreligga
några andra så talande skäl för bibehållande af gästgifvares själffallna
ölutskänkningsrättigheter, att nuvarande missförhållanden fortfarande
böra få kvarstå.
Jag vidhåller därför mitt förut gjorda yrkande om, att mom. 2 i
6 § måtte få utgå.
Herr Roos: Herr talman! Jag skall för att icke onödigtvis för¬
länga denna som det synes mig tillräckligt långa debatt endast yttra
några få ord.
För ett par månader sedan skref Riksdagen till Kungl. Maj:t och
anhöll om utredning om, huruvida icke skjutsstationsföreståndares och
gästgifvares rättigheter till utskänkning borde inskränkas eller alldeles
indragas. Riksdagen ansåg då, att man icke gärna kunde skrida till
denna åtgärd, förrän man hade eu utredning. Nu har utskottet gått
så långt som det ansett sig kunna gå utan denna utredning, då det
hemställt om att indraga skjutsstationsföreståndares rätt och inskränka
19 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
gästgifvare® rätt att sälja Öl till att gälla blott resande och endast vid Förslag till
måltider. Det synes mig knappast kunna försvaras, att, sedan man för0rjlnin9
begärt utredning hos Kungl. Maj:t i denna sak, man utan att afvakta
denna utredning, vidtager alla de åtgärder, som då ifrågasatts möjligen»/ vin och al.
skulle kunna ske. (Forts.)
En talare på värmlandsbänken, herr Matsson, har yttrat, att gäst-
gifverier och skjutsstationer ofta äro belägna invid järnvägsstationer.
Det tror jag är sant beträffande skjutsstationer, men icke beträffande
gästgifverier. Jag har åtminstone funnit, att i många trakter af Sve¬
rige dessa senare icke ligga i närheten af järnvägsstationerna. Herr
Matsson yttrade äfven, att man ville gifva gästgifverierna större rätt
än järnvägsstyrelsen, d. v. s. man ville icke medgifva järnvägsstyrelsen
rätt att meddela utskänkningsrättigheter, medan en sådan rätt, för¬
menade herr Matsson, skulle tillerkännas gästgifverierna. Jag tror
man kan, för att begagna ett uttryck af samme ärade talare, säga,
att detta uttalande var en drunknandes sista grepp efter halmstrået.
Herr Jansson i Edsbäcken: Såsom synes af detta utskottsutlå¬
tande har jag och herr Lindgren i Islingeby i motion n:o 278 påyrkat,
att 2 mom. i 6 § af föreliggande lagförslag skulle erhålla följande
lydelse:
»2. Gästgifvare äfvensom skjutsstationsföreståndare äge utan sär-
skildt tillstånd rätt att till vägfarande utskänka maltdrycker, dock en¬
dast i sammanhang med måltid.
Med vägfarande, enligt denna förordning, afses person, som med
skjuts, ångbåt eller järnväg ankommer till gästgifveri eller skjutsstation.
I hvilka fall------------— —--
Denna formulering har utskottet icke kunnat gå in på; af hvad
skäl vet jag icke. Emellertid är jag utskottet tacksam därför, att det
delvis gått längre än vi begärt, ity att utskottet borttagit skjutssta-
tionsföreståndarne från denna rättighet. Det var eu sak, som vi icke
vågade begära. Men då fortfarande i lagförslaget kvarstår den oegent-
ligheten, att någon särskild definition på hvad som skall menas med
»resande» icke finnes angifven, och då, såsom vi veta, detta ord är
ett tämligen obestämdt begrepp, vill jag för min del, oaktadt jag har
motionerat om ändring af momentet, tillkännagifva, att jag instämmer
i herr Matssons yrkande på, att 2 mom. i § 6 måtte få utgå.
Herr Broander: Herr Lindblad yttrade i sitt anförande, att man
ej bör lagstifta så, att man därigenom lockar till lagöfverträdelser. Då
jag för min del är af den öfvertygelsen, att det tillägg, som utskottet
gjort i 2:a punkten, att gästgifvare äger rätt utan särskildt tillstånd
utskänka Öl endast »i samband med servering af mat», skulle medföra
denna fara, skall jag taga mig friheten yrka bifall till den föredragna
paragrafens 2:a punkt med den ändring att orden »i samband med
servering af mat» utgår.
Herr Eriksson i Bäck: Herr talman, mina herrar! Det lider
ej något tvifvel, att ölutskänkningen på gästgifvaregårdar på många
N:o 57. 20
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl
(Forts.)
ställen medför betydliga olägenheter,! så att man flerstädes måst an¬
ställa särskild polis för att hålla något så när ordning och reda. Jag
kan därför ej vara tillfredsställd med utskottets förslag till lydelse af
.2 mom. i 6 §. Enligt första stycket i detta 2 moln. skulle samma
oefterrättlighetstillstånd vid gästgifverierna i afseende å ölförsäljningen,
som förut varit rådande, fortfarande kvarstå, enär uttrycket »resande»
är så tänjbart, att det är mycket svårt att få i lagstiftningen bestämdt,
hvad som därmed rätteligen bör förstås. Därför händer det också
mycket allmänt, att det tolereras, att den närliggande traktens be¬
folkning på gästgifvaregården dricker Öl, så att den blir öfverlastad;
och det har till och med ganska allmänt förekommit, att rent af vid
gudstjänsttid Öl blifvit serveradt. Detta är naturligen olagligt, som vi
veta, och kan jn beifras. Men jag har velat omtala det såsom bevis på,
huru långt gästgifvare kunna tillåta sig gå i afseende på ölservering.
Om nu, såsom af en talare föreslagits, i 2 mom. ordet »mat»
skulle utbytas mot ordet »måltid», skulle det för verkliga resande upp¬
stå vissa olägenheter, om de ville ha ett glas Öl för att släcka sin
törst, då de komma resande med skjuts till gästgifvaregården. De
skulle då ej få ett glas Öl utan att förtära mat eller åtminstone betala
därför.
För att försöka få något bättre formulering åt detta moment, har
jag tillåtit mig redigera om det; och jag föreslår därför en annan
lydelse af det första stycket i 2 mom. än utskottet har föreslagit. Jag
föreslår nämligen, att det skulle lyda så: »Gästgifvare äge utan sär¬
skild! tillstånd rätt att utskänka Öl till resande, som med skjuts an¬
komma eller afresa». Jag ber, herr talman, om proposition på detta
mitt yrkande.
Herr Åkerlund: Det yrkande, som den siste talaren framställde
angående rätt att utskänka Öl å gästgifveri blott till den, som ankommer
eller afreser med skjuts, tycker jag är litet besynnerligt. Det finns
också något, som heter båtskjuts; och är det meningen, att de perso¬
ner, som komma med båtskjuts till ett skärgårdsgästgifveri, ej skulle
få Öl utan blott de, som ankomma med landsvägsskjuts? Det kan väl
ej vara rätt. I öfrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Broek: Det har talats här så mycket om utskänkning till
inackorderingar. Med anledning däraf skall jag tillåta mig att nämna
ett Kungl. Maj:ts utslag angående denna sak. Allmänna åklagaren i
Luleå instämde en person för att han i sin bostad i Luleå oiofligen
till förtäring på stället försålt maltdrycker in. m. Den tilltalade upp-
gaf, att han i sitt hem mottagit såsom spisgäster ett par af sina när¬
maste bekanta och att dessa, om de så önskat, erhållit såväl Öl som
kaffe till måltiden samt till honom erlagt betalning med 50 kronor i
månaden, oafsedt om de förtärt Öl eller kaffe. Rådstufvurätten förkla¬
rade, att den tilltalade ej kunde till ansvar fällas. Samma uppfattning
hade hofrätten, och högsta domstolen förklarade äfveii enhälligt, att
detta ej var belagdt med ansvar, oaktadt svaranden i sin förklaring
till Kungl. Maj:t erkänt, att umgängesvänner till honom och några
Fredagen den 12 Maj.
21 N:o 57.
deras bekanta, hvilka han äfven kände och godkänt såsom lämpliga Förslag till
att införas i hans bostad, därstädes tillåtits spisa och jämväl förtära Öl. förordning
Det framgår således af detta prejudikat, att det åtminstone i vissa ^sållning
fall är tillåtet att servera Öl åt inackorderingar. Jag har emellertid»/ vin och öl.
först nu hämtat detta prejudikat i biblioteket, så att jag ej nu närmare (Forts.)
kan redogöra för dess fulla innebörd. Det synes mig emellertid vara
högst olämpligt att nu antaga ett stadgande, om hvars innehåll man
ej är fullt på det klara. Ty det kan hända, att genom ett sådant
stadgande i fall, där man nu får lämna Öl åt inackorderingar, detta
blir förbjudet, medan däremot fall, som nu äro förbjudna, skulle kunna
bli tillåtna. Jag skall därför, då det kanske ej är lämpligt att nu
yrka återremiss, i stället yrka, att 3 mom. må utgå.
Herr Eäf instämde häruti.
Herr W i d é n: Herr talman, mina herrar! Diskussionen om denna
fråga har blifvit långvarig, och jag hade därför ej tänkt taga kam¬
marens uppmärksamhet ytterligare i anspråk för densamma. Jag har
dock funnit mig böra, såsom representant för ordningsmakten, i all
korthet angifva min ställning i frågan.
Då Konungens befallningshafvande i Södermanlands län hade att
yttra sig öfver maltdryckskommitténs betänkande, uttalade Konungens
befallningshafvande sig emot det stadgande, som innehålles i 3 mom. af
6 §; och det är äfven andra Konungens befallningshafvande, som ut¬
talat sig i samma riktning. Herrarne veta väl, att momentet är en
nyhet; och för min del tror jag icke, att det finnes någon anledning
att taga in eu sådan nyhet i den blifvande lagstiftningen i detta
ämne. Det är så mycket mindre anledning därtill som, såsom vi veta,
genom den nya lagstiftningen frigifves försäljningen af svagdricka.
Det är således icke längre fråga om, att alla maltdrycker skola tagas
öfver en kam, utan här är det blott fråga om Öl. Beträffande svag-
drickat blir det en särskild författning! Således är behofvet af ett
sådant stadgande som det i 3 mom. af 6 § hädanefter vida mindre än
det skulle varit enligt den nu gällande lagstiftningen eller enligt malt¬
dryckskommitténs förslag, som ej afsåg att skilja handel med Öl ifrån
handel med svagdricka.
Man har här utgått från, att hvarje tillhandahållande åt in¬
ackorderade personer af Öl till maten enligt gällande lag skulle vara
ett lagbrott. För min del är jag öfvertygad om, att det ej så för¬
håller sig. Det har af herr Broek i dag påvisats ett ganska upp¬
lysande prejudikat i den delen, och, beträffande det exempel som herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde, nämligen att
man icke skulle hafva rätt att gifva en släkting, som man hade in¬
ackorderad i sitt hus, Öl eller vin till måltiderna, får jag säga, att det
enligt min tro ej skulle finnas en enda domstol i landet, som skulle
fälla ett sådant förfarande — ej ens den underdomstol som herr Kvar-
zelius omnämnde. Således förefinnes ej, åtminstone icke i den grad,
man velat göra gällande, behof att lagstifta för att ej ett sådant" till¬
handahållande af Öl må blifva lagbrott.
A andra sidan tror jag, att det föreligger en mycket stor fara i
S:o 57. 22
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till att införa ett sådant lagstadgande. Säkert är att de, som med ord-
förordmng ningsmakten ha att göra, skola betacka sig för detsamma. Hvarför
försäljning hafva icke Filt olägenheter uppstått, fastän Öl i inackorderingar allmänt
af vin och öZ.vid måltider tillhandahållits? Jo, på grund af den gällande lagstift-
(Forts.) ningen har ordningsmakten varit i tillfälle att ingripa, så fort det visat
sig, att missbruk förelegat. Detta har upprepade gånger skett. Jag
har själf flera gånger suttit i domstol, då personer bötfällts, som utan
tillstånd utskänkt Öl till maten åt tillfälliga besökande. Med nu gäl¬
lande lagstiftning har ordningsmakten kommit åt sådana ölförsäljare;
men detta blir svårt att göra med den föreslagna förordningen. Jag
vill till bättre förstående häraf anföra ett exempel: I Eskilstuna fanns
eu lokal, som hette Vasahotellet. Innehafvaren däraf bötfälldes där¬
för att han sålde Öl, i ganska stor omfattning, åt besökande utan till¬
stånd. Hur tror man att han skolat göra, om det här föreliggande
förslaget varit lag? Jo, han gjorde upp aftal med de besökande att
de skulle vara inackorderade vid »slutet bord» för minst åtta dagar
och så få de Öl; •— men de gå sin väg redan efter första dagen: icke
kunde han väl veta, när han första dagen gaf gästen Öl, att han icke
ämnade gå där alla åtta dagarna! Ingen som vill kringgå lagen är
väl för öfrigt så dum, att han har endast tillfälliga gäster, utan han
har naturligtvis en del stamkunder, som han har rätt att utskänka åt,
och så plockar lian in de tillfälliga besökande bland dessa: det blir
nog icke så lätt för ordningsmakten att hålla reda på detta.
För min del är jag öfvertygad om att, när man nu säger att det
icke har någon fara, så beror det helt enkelt därpå, att något sådant
stadgande som det ifrågavarande hittills icke funnits. Efter några års
tillämpning skall man emellertid helt visst hafva insett olämpligheten
af att taga in ett dylikt stadgande i lagstiftningen. Som jag förut
framhållit, är behofvet däraf för öfrigt mycket mindre nu, då svag-
drickat blifvit frigifvet, än hvad det kunde hafva varit enligt malt-
dryckskommitténs förslag, då det icke skulle vara skillnad mellan star¬
kare och mindre starka maltdrycker.
Jag anhåller att, såsom jag redan förut gjort, få instämma i
yrkandet på afslag å mom. o af den föredragna paragrafen.
Med herr Widén förenade sig herrar Eriksson i Elgered, Johans¬
son i Olja och Risberg.
Herr Zimdahl: Såsom herrarne hörde, var jag en af dem, som
instämde med herr Sjö. Orsaken härtill var, att jag funnit momentet i
fråga vara till sitt innehåll i flera hänseenden ganska sväfvande. Att
det skall gifva anledning till åtskilliga trakasserier, därom är jag fullt
öfvertygad. Det heter ju: »Mottager någon i sitt hem emot betalning
gäster till bespisning vid slutet bord, må han, därest aftal om bespis¬
ning träffats för en tid af minst en vecka, utan särskildt tillstånd till
gäsferna vid deras måltid utskänka Öl.» Jag vill nu fråga, hvem det
är som skall bevisa, att dylikt aftal verkligen har skett eller att sådant
aftal verkligen är ingånget. Jag tror, som sagd!, att denna bestäm¬
melse skall gifva anledning till åtskilliga trakasserier.
Utan att längre upptaga tiden tillåter jag mig att, på grund a
Fredagen den 12 Maj.
23 >':0 57.
livad jag nu anfört och särskildt på grund af herr Widéns yttrande, Förslag till
ansluta mig till yrkandet om afslag å momentet, eller med andra ord, förordning
att detsamma helt och hållet måtte utgå ur paragrafen. försäljning
af vin och Öl,
Herr Andersson i Helgesta: Herr talman, mina herrar! Såsom (Forts.)
det redan har påpekats, hafva vid gästgifverier förekommit många
oordningar, hvilka orsakat kostnad till förstärkning af ordningsmakten.
Mig förefaller det besynnerligt att man skulle hafva en annan föreskrift
för gästgifverier än för utskänkning vid järnvägsstationer. Om man
vill hafva ölutskänkning vid järnvägsstationer, skall järnvägsstyrelsen
begära tillstånd därtill hos Konungens befallningshafvande och så skola
de kommunala myndigheterna äga rätt att yttra sig därom, innan
sådant tillstånd lämnas. Hvarför skall man icke ha det ordnadt på
samma sätt för gästgifverierna! Det har sagts af herr Roos, att gäst-
gifverierna icke ligga vid stationerna, men jag undrar huru många
stationer äro utan gästgifverier. De ha dock vanligen flyttats till sta¬
tionen, då järnvägen kom till. Det kan ju hända, att somliga äro
skjutsstationer och att de på den grund äro uteslutna från rättigheten;
men i min hembygd åtminstone ha vi gästgifvaregårdar invid statio¬
nerna, och där kan det förekomma oordningar. När sådana kunna
förekomma vid ölkrogarna å gästgifvargårdarne så väl som på statio¬
nerna, hvarför skola då icke de kommunala myndigheterna få yttra
sig om dem!
Jag tycker att herr Matsson har fullkomligt rätt i sitt yrkande,
att andra punkten bör utgå ur förslaget till § 6.
Jag ber att få instämma med honom däri.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Meyer: Jag ber
att fä yttra några ord med anledning af hvad den ärade representan¬
ten för Nyköping framhöll, nämligen att ingen domstol i världen
skulle kunna fälla mig, om jag hade en släkting inackorderad och
bjöde honom på vin eller Öl. Nej, det tror jag nog!
Icke om jag bjöde honom, och det skulle verkligen vara allt för
tokigt, om icke domstolen skulle åtnöja sig med den förklaringen, att
jag visserligen tagit betaldt för mat och husrum, men icke för vin
eller Öl.
Likaså var det med det prejudikat, som anfördes af talaren på göte-
borgsbänken. Där var ju förhållandet det, att ifrågavarande person
tagit samma betalning af alla personer, som åto hos honom, vare sig
de förtärt Öl eller icke. Jag förstår mycket väl, att domstolen därvid¬
lag icke ansåg sig böra bötfalla den man, som gjort detta, utan dom¬
stolen måste naturligtvis taga för god hans förklaring, att han icke
uppburit betalning för Öl.
Men hur går det, ifall på ett inackorderingsställe, där det finns
flera personer, några vilja hafva Öl, de andra däremot icke, och de
som vilja hafva Öl, få betala mer för sin inackordering, under det att
de som icke vilja hafva det, få betala mindre. Där är det väl tydligt
att Öl blifvit såldt, och jag kan icke förstå gällande lag på annat sätt
än att all försäljning af Öl är förbjuden, såvidt man icke fått rätt
därtill eller har den rätt som tillkommer tillverkare.
N:o 57. 24
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl
(Forts.)
Nu har man enligt mitt förmenande konstruerat upp fall soin
skulle kunna inträffa, för den händelse man antoge här föreliggande
förslag. Hvad man framför allt visat sig vara rädd för är, att vid
.järnvägsarbeten eller vid sådana tillfällen, där mycket arbetare eljest
komma tillsammans, man under förevändning att hafva inackordering
skulle etablera en ölkrog. Men det behöfs ju icke den förevändningen,
ifall arbetarne vilja hafva Öl dit; det kunna de få så mycket de vilja,
bara de rekvirera det själfva. Hvarför då etablera sådan matservering”
till förevändning för att man skall få servera Öl?
Jag tror, att man öfverdrifvit faran högst betydligt och att dessa
farhågor icke böra uppväga de verkliga olägenheter, som skulle uppstå,
ifall Riksdagen beslöte att taga bort 3 mom. ur 6 § —-de stora¬
olägenheter som komme att drabba alla dem som äro inackorderade
och dem som hafva inackordering.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr tal¬
mannen tillkännagifvit, att han med afseende å de gjorda yrkandena
ämnade framställa särskild proposition angående hvarje moment, blef
till eu början utskottets förslag till 1 mom. af kammaren godkändt.
Beträffande därefter 2 mom. hade yrkats l:o) godkännande af ut¬
skottets förslag, 2:o) godkännande af den utaf herr Lindgren i Isling-
by föreslagna lydelsen, 3:o) godkännande af den lydelse, som föresla¬
gits af herr Broander, 4:o) godkännande af herr Erikssons i Bäck för¬
slag till momentets lydelse och 5:o) afslag å såväl utskottets förslag
som Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr talmannen,
som nu framställde propositioner å dessa yrkanden, förklarade sig anse
det förstnämnda yrkandet vara med öfvervägande ja godkändt; men
som votering begärdes blef nu, sedan till kontraproposition antagits
det under 5:o) upptagna yrkandet, uppsatt, justerad och anslagen denna
voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren godkänner andra särskilda utskot¬
tets förslag till 6 § 2 mom. af ifrågavarande förordning angående för¬
säljning af vin och Öl, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda förslag och
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen utföll med 135 ja mot 76 nej; och hade kammaren
alltså godkänt utskottets förslag till momentets lydelse.
I fråga slutligen om 3 mom. gaf herr talmannen i öfverensstäm¬
melse med de under öfverläggningen gjorda yrkandena proposition
dels på godkännande af utskottets förslag dels ock på afslag å såväl
25 >T:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
utskottets förslag som Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning; och Förslag till
fann herr talmannen den förstnämnda propositionen vara med öfver-
vägande ja besvarad. Emellertid begärdes votering, i anledning hvaraf för9sä!jning
nu uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition, så lj-af vin och ÖL
dande: (Forts.)
Den, som vill, att kammaren godkänner andra särskilda utskot¬
tets förslag till 6 § 3 mom. i förevarande förordning angående försälj¬
ning af vin och Öl, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda förslag och
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Voteringen utvisade 153 ja mot 47 nej, hvadan således den af
utskottet föreslagna lydelsen af momentet af kammaren godkänts.
Kungl. Maj:t hade föreslagit, att 7 § skulle erhålla följande ly¬
delse :
1. Tillstånd att utskänka vin eller maltdrycker meddelas, där ej
nedan annorlunda stadgas, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande för
ett eller flera, dock högst tre kalenderår.
2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrätt, som i 1 mom. sägs,
göre. därom före utgången af augusti månad näst före det år, hvar¬
under utskänkningen skall börja, hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skriftligen ansökan med uppgift å det ställe, där utskänkningen skall
äga rum, samt med bifogande af betyg om god frejd.
Ansökning, som sker utan att här meddelade föreskrifter fullgöras,
varde lämnad utan afseende.
3. Öfver ansökning, som rätteligen skett, inhämte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan tiden för ansökningars ingifvande utgått,
utlåtanden, i stad af magistrat och stadsfullmäktige, eller, där sådana
ej finnas, allmän rådstuga samt å landet af kommunalnämnd och kom¬
munalstämma. Dessa utlåtanden böra innehålla bestämdt till- eller
afstyrkande med angifvande af skälen därför; och skall, därest ansök¬
ningen tillstyrkts af någondera utaf de kommunala myndigheter, som
i ärendet hörts, magistrat eller kommunalnämnd tillika lämna uppgift
å de personer, hvilka redan innehafva rättighet till rörelse af ifråga¬
varande slag, gällande för nästföljande år, och å de ställen, där dessa
personer bedrifva sin rörelse, samt afgifva yttrande, huruvida särskilda
föreskrifter för utskänkningens bedrifvande anses nödiga.
I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om inhämtande af
magistratens utlåtande ej tillämpning.
N:o 57. 26
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till . 4. Har ansökning blifvit afstyrka i Stockholm af stadsfullmäk-
forordnwg Hge ocjj g, annan ort af båda de kommunala myndigheter, som i ären-
försäljning clet horts, ma densamma ej bifallas.
•a/ vin och Öl.
(Forts.) Herr Kvarnsélius jämte medmotionärer hemställde i motionen II:
288, att 7 § 3 och 4 mom. måtte erhålla denna lydelse:
3. _ Öfver ansökning, som rätteligen skett, inhämte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, sedan tiden för ansökningars ingifvande utgått,
utlåtande, i stad af magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, allmän rådstuga samt å landet af kommunalnämnd och kom¬
munalstämma. Dessa utlåtanden böra innehålla bestämdt till- eller
afstyrkande, med angifvande af skälen därför; och skall, därest ansök¬
ningen tillstyrkts af båda de kommunala myndigheter, som i ärendet
hörts, magistrat eller kommunalnämnd tillika lämna uppgift å de per¬
soner, hvilka redan innehafva rättigheter till rörelse af ifrågavarande
slag, gällande för nästkommande år, och å de ställen, där dessa per¬
soner bedrifva sin rörelse, samt afgifva yttrande, huruvida särskilda
föreskrifter för utskänkningens bedrifvande anses nödiga.
I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om inhämtande af
magistratens utlåtande ej tillämpning.
4. Har^ ansökning blifvit afstyrka i Stockholm af stadsfullmäk¬
tige, samt a annan ort af någondera af de kommunala myndigheter,
som i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.
Utskottet föreslog följande lydelse af paragrafen:
1. Tillstånd att utskänka vin eller Öl meddelas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Sådant tillstånd må, där ej nedan annorlunda
stadgas, meddelas för ett eller flera, dock högst tre kalenderår.
2. Vill någon---(= Kungl. Maj:ts förslag) ---— ej
bifallas.
Vid paragrafen hade afgifvits reservation af herr Waldenström.
Paragrafen föredrogs, hvarefter
Herr Pettersson i Södertälje yttrade: Herr talman! Mina her¬
rar! Rättvisan kräfver det erkännandet, att den kungl. proposition,
vi nu behandla, och icke minst dess 7 §, innebär en verklig reform.
Det kungliga förslaget har först och främst den formella förtjänsten,
att det inför enhetlighet, öfverskådlighet och reda på ett lagstiftnings-
område, som vi nu lämpligast torde kunna karaktärisera med uttryc¬
ket »lapp, lapp och ingen söm». Men den kungliga propositionen har
också den reella förtjänsten att den tillmötesgår Riksdagens och sär-
skildt Andra Kammarens önskemål angående skärpning af de restrik¬
tiva bestämmelser, som syfta att till det minsta möjliga inskränka de
olägenheter, som alltid äro förenade med rusdryckshandteringen. En¬
ligt min mening har denna proposition den förtjänsten i ännu högre
grad än propositionen om brännvinsförsäljningen, som vi här behand¬
lade för några dagar sedan.
27 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
Då nu så är förhållandet, och då man val tämligen allmänt är Förslag till
ense om att gifva sitt erkännande cåt dessa propositioner, då förefaller
det litet egendomligt, att den, som väl egentligen skulle tega åt sig fö °säijning
detta erkännande, nämligen herr statsrådet och chefen för finansde-«j Vm och öl.
partementet, i dessa dagar här i kammaren låter undfalla sig bittra ord om (Forts.)
det förmynderskap, som nykterhetsifrarne vilja etablera hos oss, och hvil-
ket förmynderskap enligt hans tanke skulle leda därhän, att man rent af
nödgades öfvergifva fosterlandet. Jag var för tillfället icke inne i kam¬
maren, så att jag hörde icke själf detta yttrande, och jag gör därför ej
anspråk på att kunna citera verba formalia. Detta yttrande före¬
faller mig egendomligt, då man af herr finansministerns motivering så¬
väl till den förut behandlade som den nu förevarande propositionen
får den uppfattningen, att han af nykterhetsintresse låtit förmå sig
till framläggande af dessa båda förslag. Det förefaller egendomligt,
då herr finansministern således själf varit med om att utvidga detta
förmynderskap, öfver hvilket man redan förut klagat ganska mycket,
isynnerhet från bryggarehåll. Jag föreställer mig emellertid, att herr
finansministern godhetsfullt tillåter, att dessa ord fa betecknas mera
såsom uttryck af eu väl förklarlig trötthet under ett något långt ut¬
draget nattplenum än såsom allvarligt menade.
Ifall det skulle ligga mera allvar däri, antar jag, att nykterhets-
vännerna framför andra skulle uttala sitt beklagande däraf. Tv om
herr finansministern emigrerade, så måste han ju lämna sin portfölj.
Och ehuru jag i min obetydlighet icke skall tillåta mig uttala något
omdöme om den förlust, riksstyrelsen i sin helhet därigenom skulle
lida, så vill jag dock säga, att det vore en stor skada för det i vissa
afseeuden väl' afvägda reformarbete, som herr finansministern på nyk-
terhetslagstiftningens område inaugurera^ Nog vore det att beklaga,^
om vi skulle mista den finansminister, som kanske mer än någon af
sina företrädare gått nykterhetsväunernas önskningar till mötes. I
alla händelser föreställer jag mig, att meningsskiljaktigheten mellan
herr finansministern och nykterhetsvännerna icke är så synnerligen
djup. Jag föreställer mig, att herr finansministern med oss är ense
därom, att man till undvikande af de vådor, som äro förenade med
all rusdryckshandtering, bör gå så långt i restriktiv lagstiftning, som
en väl grundad och något så när allmän opinion för tillfället fordrar
och tolererar. Att man för att vidtaga eu sådan restriktiv lagstift¬
ningsåtgärd skulle vänta till dess en fullständigt enhällig opinion med
allt större kraft fordrade det, detta, antager jag, är icke ens herr finans¬
ministerns mening.
Däremot antager jag, att meningsskiljaktighet kan råda, när det
gäller att vid hvarje tillfälle säga hvad en välgrundad allmän opinion
fordrar. Det är väl så, att herr finansministern känner bättre till
stämningen inom vissa kretsar, och att »nykterhetsifrarna» känna bättre
till stämningen inom andra kretsar, särskild! inom de stora breda la¬
ger af vårt folk, som icke ha rätt att sända representanter till denna
kammare. Bland dessa lager finnes en ganska utbredd folkmening,
som kräfver ännu strängare restriktioner, än dem Kungl. Maj:t funnit
sig böra föreslå. Jag tänker att de, som föra fram dessa önskningsmål
nu, känna sig stödda af eu stark opinion. Och hvilka det än blir, som
N:o 57. 28
Fredagen den 12 Maj.
Förthy till få förtroendet att i framtiden bära fram dessa önskemal, komma de
förordning .^f fortfarande känna det sa.
förmalning Å. andra sidan är det klart, att de, som framställt sädana kraf,
af vin och måste vara beredda på och finna sig i att mötas af motsägelser från
(Forts.) andra håll. De måste med jämnmod vänta, tills deras önskemål vinna
behjärtande äfven inom samhällslager som måhända icke sä direkt och
omedelbart lida af det onda, som rusdryckshandteringen medför.
De hoppas naturligtvis, att den sådd, de nedlagdt, skall gro, och att
de önskemål, som ena dagen anses vara för långt gående, om några år
skola vara mogna för förverkligande. De kunna, när de hysa sådana
förhoppningar, visa på de sista 15 å 20 årens utveckling, som ger ett
godt stöd för eu sådan uppfattning.
Hvad särskilt den nu föredragna § 7 beträffar, så förefaller det
mig verkligen, som om de förslag, som motionärerna angående den-
samma framställt, icke äro så vidtgående, att de skulle kunna upp¬
väcka några svårare betänkligheter. Kungl. Maj:t har föreslagit, att
det skall vara Konungens befallningshafvande, som meddelar dessa
ständiga utskänkningsrättigheter. Det ha också motionärerna föresla¬
git. Kungl. Maj:t bär föreslagit, att Konungens befallningshafvande,
innan han meddelar sitt beslut, skall inhämta yttrande af de kommu¬
nala myndigheterna. Det föreslå också motionärerna. Kungl. Maj:t
har föreslagit, att Konungens befallningshafvande icke skall få med¬
dela en rättighet, ifall båda kommunalmyndigheterna motsätta sig
rättighetens beviljande. Motionärerna gå ett steg längre och föreslå,
att, i fall endera af de kommunala myndigheterna afstyrker ansöknin¬
gen, skall Konungens befallningshafvande icke få bevilja den; d. v. s.
de föreslå, att för bifall skall fordras tillstyrkande af båda de kommu¬
nala myndigheterna, som hörts i ärendet. Man skulle ju kunna säga,
att såväl Kungl. Maj:t som motionärerna i detta afseende vilja ställa
allmänheten under Konungens befallningshafvandes förmynderskap,
fastän motionärerna i högre grad än Kungl. Maj:t vilja inskränka
detta förmynderskap genom att bereda ökadt utrymme åt kommuner¬
nas själfbestämmelserätt.
Det är en gammal fordran från nykterhetsvännernas sida, som så¬
lunda åter framställts. Här i Andra Kammaren borde det ej saknas
resonans för det önskemålet: att bereda de kommunala myndigheterna
ökad befogenhet. Det vill synas, att önskvärdheten att bespara kommu¬
nerna ölkrogar borde anses vara så pass stor, att, därest någondera af
dessa myndigheter afstyrkt en utskänkningsrättighet, skulle det icke
kunna komma i fråga att bevilja den. I händelse något missbruk ifrån
de kommunala myndigheternas sida skulle förekomma, finnes däremot
ett lätt tillgängligt korrektiv, nämligen att man ändrar myndigheter¬
nas sammansättning.
Jag tillåter mig således, öfvertygad om att ett bifall till ett så¬
dant förslag icke skall medföra några svårare olägenheter — framför allt
icke öka emigrationen — att hemställa om afslag å Kungl. Maj:ts förslag
i o och 4 mom. och i stället föreslå, att dessa moment måtte erhålla
den lydelse, som vi föreslagit i vår motion, hvilken återfinnes på sid.
39 i betänkandet, där det heter:
»3. Öfver ansökning, som rätteligen skett, inhämte Kungl. Maj:ts
Fredagen den 12 Maj.
29 N:o 57.
befallningshafvande, sedan tiden för ansökningars ingifvande utgått,
utlåtanden, i stad af magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana
ej finnas, allmän rådstuga samt å landet af kommunalnämnd och kom¬
munalstämma. Dessa utlåtanden höra innehålla bestämdt till- ellera
afstyrkande, med angifvande af skälen därför; och skall, därest ansök¬
ningen tillstyrkts af‘ båda de kommunala myndigheter, som i ärendet
hörts, magistrat eller kommunalnämnd tillika lämna uppgift å de per¬
soner, hvilka redan innehafva rättigheter till rörelse af ifrågavarande
slag, gällande för nästkommande år, och å de ställen, där dessa per¬
soner bedrifva sin rörelse, samt afgifva yttrande, huruvida särskilda
föreskrifter för utskänkningens bedrifvande anses nödiga.
I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om inhämtande af
magistratens utlåtande ej tillämpning.
4. Har ansökning blifvit afstyrkt, i Stockholm af stadsfullmäk¬
tige samt å annan ort af någondera af de kommunala myndigheter,
som i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.»
I detta anförande instämde herrar Kvarnzelius, Hammarström,
Matsson, Hörnsten, Andersson i Baggböle, Nordin, Codein, Ström
:i Transtrand, Lindgren i Örebro, Broström, Andersson i Backgården,
Johansson i Jönköping, Johansson i Öija, Ericsson i Ahlberga,
Eriksson i Elgered och Persson i Arboga.
Herr YVavrinsky i Stockholm: Her talman! Det torde hända,
att nykterhetsifrarne komma med många olikartade anspråk på lag¬
stiftningen för att tillfredsställa sina syften och närma sig det mål, till
hvilket de sikta, och att åtskilliga af dessa anspråk äro mera ägnade
att irritera våra motståndare än att bereda någon verklig fördel. Det
torde vara fallet, därom skall jag icke tvista, men jag erkänner, att
det ifrån motståndarnes synpunkt mången gång kan te sig så.
Men jag vill till förklaring, hvarför nykterhetsifrarne gå mången
gång, som man tycker, öfverdrifvet långt i sina anspråk, säga, att det
är naturligt att de, som lefva bland dem, som äro hemfallna åt dryc¬
kenskap, och ha till uppgift att rädda och hjälpa dem ur det elände,
vi ha framför ögonen, ifrån de fördärfliga verkningar, rusdrycksbruket
medför, de bli naturligtvis mången gång uppjagade i sina känslor af
detta elände och bringas därför att anstränga sig till det yttersta. För
dem, som stå oss emot, är det naturligt, då de lefva i lyckligare om¬
ständigheter, att de se saken mindre mörk, att de därför mindre gripas
af följderna af rusdrycksmissbruket. Jag vill säga detta till förklaring
för dem, som känna sig obehagligt berörda af nykterhetsifrarnes
många och ofta upprepade anspråk.
År det nu så i fråga om de obetydligare reformfrågorna på detta
lagstiftningens område, bör man väl däremot pa området för en stor
principiell fråga kunna påräkna sympatier ifrån de mer lyckligt lottade
— för kraf sådana som exempelvis det här ifrågavarande: kommunal-
själfstyrelse i afseende på rusdryckstrafiken. Detta är en stor princip¬
fråga, och den hålla nykterhetsifrarne naturligtvis mera på än andra.
Det har händt uti vårt sydligaste län, att vid ett tillfälle en an¬
sökan om utskänkningsrättighet, som här är i fråga, afstyrktes af
Förslag till
förordning
angående
försäljning
f vin och Öl.
(Forts.)
X:o 57. 30
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till magistraten på den grund att någon ytterligare utskänkningslokal icke
förordning vore pgpgfljg oc]2 därför att den tillgängliga polisstyrkan icke vore
försäljning tillräcklig att hindra de oordningar, man både att befara, om man
af vin och ö/.skulle ytterligare öka utskänkningsrättigketerna, men att, då stadsfull-
(Forts.) mäktige tillstyrkte ansökningen, densamma af Konungens befallnings¬
hafvande beviljades. Det synes som om den omständigheten, att ma¬
gistraten gifvit goda skäl för sitt afstyrkande, bort utgöra tillräcklig
anledning för Konungens befallningshafvande att icke bifalla ansök¬
ningen, och likvisst bifölls densamma. Sådana fall verka naturligtvis
på dem, som offra mycken omtanke och stora penningmedel för uppe¬
hållande af kampen mot rusdrycksmissbrukets elände och följder, mycket
nedtryckande och ingifva dem missmod.
Det torde vara få af de lyckligare lottade, som göra sig en före¬
ställning om, huru stora de uppoffringar äro, småfolket, som organiserat
sig i nykterhetskampen, verkligen gör. Om vi räkna dem, som äro
medlemmar af nykterhetsföreningar, till omkring 300,000 personer, så
räkna vi mycket lågt, och om vi beräkna, att enhvar af dessa offrar
kontant o kronor om året för att uppehålla sina föreningar, så taga
vi äfven eu låg siffra — jag vet, att denna siffra kunde minst för¬
dubblas —, men detta visar, att det går minst en million kronor om
året ur småfolkets fickor till denna frivilliga försvarskamp.
Jag ber att få instämma i den föregående talarens erkännande till
herr finansministern för hans åtgörande med detta lagförslag till ett
verksamt steg framåt i nykterhetsvänlig riktning, men jag ber också
att, med anslutning till de skäl, som samme talare anförde för vid¬
tagande af en förändring af den nu föredragna paragrafens lydelse,
fä yrka bifall till hans ändringsförslag.
Herr von Gei jer: Herr talman, mina herrar! Jag har begärt
ordet för att säga några ord till försvar för den af herr Neiglick och
mig i ämnet väckta motionen.
Man får väl antaga, att hvad som föranledt vederbörande, d. v. s.
Kungl. Maj:t och utskottet, att gifva sina resp. förslag till ifrågavarande
paragraf 7 den lydelse de fått, har varit hvad de särskilde kommitte-
rade i detta afseende anfört och som återfinnes på sidd. 28 och 29 i
utskottets utlåtande. De af dessa kommitterade anförda skäl, som så¬
ledes få anses hafva legat till grund för § 7, hafva, såsom af anförda
stället i utskottsutlåtandet framgår, uppdelats i två olika slag. Några
af skälen äro nämligen af rent formell natur, under det att andra af
dem hafva, som det heter, »en mera materiell innebörd».
Hvad då först beträffar de formella skälen, så säga de kommitte¬
rade härom följande: »Att på förhand bestämma antalet utskänknings-
rättigheter, utan att man vet, om några personer finnas villiga och
lämpliga att öfvertaga dem, förefaller ock ändamålslöst. Stadgandet
härom är hämtadt ur förordningen om försäljning af brännvin, men är
där af helt annan betydelse, då det suppleras af bestämmelse, att de
fastställda rättigheterna skola utbjudas å auktion och öfverlåtas till den
högstbjudande. Också har det visat sig, att fastställda rättigheter till
utskänkning af vin eller maltdrycker lämnats obegagnade. Så är t. ex.
i Stockholm det fastställda antalet sådana rättigheter sedan många år
Fredagen den 12 Maj.
31 N:o 57.
tillbaka 200, men antalet under försäljningsåret 1897—1898 utöfvade Förslag till
utgjorde endast 176 och torde icke någon gång hafva uppgått till förordning
maximiantaletx _ försäljning
Jag vill då först och främst erinra därom, att en bestämmelse afa/ vin och öl,
ifrågavarande art egentligen är en ordningsföreskrift, hvars syfte redan (Forts.)
framgår af detta namn. Erfarenheten har nämligen visat, att en ut¬
stakning, sådan som här är i fråga, lätt är ägnad att medföra oord¬
ningar, och att det förty måste anses icke allenast lämpligt utan äfven
nödvändigt, att i de kommunala eller polismyndigheternas hand lägga
både en rätt och en skyldighet att ordnande ingripa, där så behöfves.
Bestämmelsen har emellertid äfven ett annat syftemål, hvilket framgår
af en annan passus i kommitterades yttrande, nämligen (se sid. 3 i
utskottsutlåtandet): »1 mån som ölkonsumtionen hos allt bredare lager
af vårt folk tilltagit, har det i följd däraf i nykterhetens och ordnin¬
gens intresse visat sig nödvändigt att medelst tämligen noggranna och
detaljerade bestämmelser regelbinda ölhandeln för att, såvidt möjligt,
förekomma eller afvända dess missbruk». Författningen har således en
tvåfaldig uppgift, nämligen att verka dels i ordningens, dels ock i
nykterhetens syfte. För min del kan jag nu icke finna, att den om¬
ständigheten, att de underordnade myndigheterna skulle räknat fel och
begärt och erhållit flera utskänkningsrättigheter, än som sedermera
verkligen visade sig behöfliga, skulle på något sätt kunna ställa sig
hindrande gent emot nämnda syften. Icke kan väl oordning eller
onykterhet befrämjas därigenom att rättigheter, som beviljats, icke
blifva begagnade? Hade kommitterade kommit till en alldeles motsatt
slutsats, då skulle jag varit benägen att skrifva under deras yttrande.
Till stöd för sin åsikt att den s. k. dubbla pröfningen vid bevil¬
jandet af utskänkningsrättigheter icke vidare skulle äga rum anföra
kommitterade, att därmed icke blott undvikes denna dubbla pröfning,
utan »man synes äfven kunna vinna den fördel, att i allmänhet endast
den, som vill såsom näringsyrke drifva utskänkningsrörelse samt därtill
har nödigt kapital och eljest är lämplig, anmäler sig, då däremot de
nu gällande stadgandena lätt kunna fresta olämpliga personer att an¬
mäla sig till öfvertagande af en fastställd, men obegagnad utskänk-
ningsrättighet».
Hvad emellertid beträffar just denna dubbla pröfning i fråga om
upplåtelse af utskänkningsrättigheter, så tror jag för min del, att en
sådan alls icke skall förekommas genom den nu föreslagna nya lydelsen
af lagbestämmelsen i fråga. Jag har i tio års tid tjänstgjort såsom,
magistratsordförande och jag vågar därför påstå, att jag har en viss
erfarenhet på det område, hvarom frågan nu gäller. Jag har under
denna tid icke funnit någon svårighet föreligga vid bestämmandet af
det antal utskänkningsrättigheter, som borde upplåtas, men väl en svå¬
righet i att härvidlag »hålla igen». Ty det har i dylika fall gjorts
många påtryckningar på såväl magistraten som stadsfullmäktige, och
mången gång har man haft svårt att värja sig emot de »ömmande
omständigheter» och annat dylikt, som framhållits. Det är därför min
bestämda öfvertygelse att, om det nu föreliggande förslaget upphöjes
till lag, antalet af ansökningar om utskänkningsrättighet skall komma
att mångdubblas eller i alla händelser att högst väsentligt ökas, och
S:o 57. 32
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
■af vin och Öl
(Forts.)
då vederbörande myndighet har att ingå i pröfning af de särskilda
föreliggande ansökningarna, torde det därför blifva nödvändigt att först
bestämma huru många dylika rättigheter skola få finnas. Den dubbla
'.omgången blir således i alla fall nödvändig, och då blir ju samma för¬
hållande som nu, dock med den skillnad, att nu hafva myndigheterna
icke att på blott lösa grunder, utan på fullt objektiva skäl fatta sitt
beslut i frågan, befriade från nödvändigheten att låta påverka sig af
de inkomna ansökningarna, medan åter då otvifvelaktigt kommer att
inträffa, att personliga intressen och förhållanden skulle spela eu mycket
större roll än hvad nu är fallet.
Vidare säga kommitterade, att ett antagande af deras förslag skulle
förekomma sådana olägenheter, som att »en slarfvig eller motvillig
kommunalnämnds- eller kommunalstämmoordförande» skulle underlåta
att till Konungens befallningshafvande återsända ansökningarna och
således kan »genom dröjsmål orsaka frågans fall». Korrektivet mot
fel af ämbets- eller tjänstemän brukar väl annars finnas i strafflagarna.
Därmed icke sagdt, att icke skäl kunna föreligga att, därest författ¬
ningar, som innehålla bestämmelser, Indika administrativa myndigheter
hafva att efterkomma, de, då dessa bestämmelser äro svåra att efterkomma,
härutinnan göra ändring, men för min del vågar jag påstå, att de nu
gällande bestämmelserna i förevarande afseende icke äro vare sig
krångliga eller besvärliga.
Längre fram öfvergå kommitterade till de mera materiella skälen,
eller, som de säga: »Kommitterades förslag innebär emellertid en än¬
dring af mera materiell innebörd, nämligen utsträckning af den veto¬
rätt, som tillkommer de kommunala myndigheterna emot framställ¬
ningar af förevarande slag. Denna rätt kan nu göras gällande endast
i fråga om antalet utskänkningsrättigheter, men enligt kommitterades
förslag kan den begagnas till förhindrande af hvarje ifrågasatt ut-
skänkningsrörelse, vare sig på den grund, att antalet sådana rörelser
skulle blifva för stort eller emedan kommunen saknar förtroende till
sökandens person eller af hvilken som helst annan anledning».
Mot detta kommitterades yttrande vill jag sätta ett annat, afgifvet
af Konungens befallningshafvande i Blekinge län, hvilken »anser ut¬
sträckning af de kommunala myndigheternas vetorätt jämväl i fall, då
kommunen saknade förtroende för sökandens person, i viss mån be¬
tänklig såsom ägnad att befordra de anlag till godtycke, hvilka kunde
förefinnas hos ett härskande, törhända icke alltid för nykterhet nit¬
älskande parti inom en eller annan kommun».
Polismästaren i Uppsala har i afgifvet utlåtande yttrat någonting
ungefär i samma riktning. Och hvad mera är, herr statsrådet och
chefen för kungl. finansdepartementet säger i anledning häraf: »Med
afseende å de sålunda anförda betänkligheterna, hvilka icke synas all¬
deles ogrundade, har ur förslaget uteslutits bestämmelsen, att de kom¬
munala myndigheternas yttrande skola innehålla uttalande om sökan¬
dens lämplighet; och har detta desto hellre kunnat göras, som ändock
myndigheterna skola anföra skäl för sitt till- eller afstyrkande».
För min del vill jag på det bestämdaste biträda, hvad således
landshöfdingen i Blekinge län och chefen för finansdepartementet an¬
fört; det är min öfvertygelse, att stadsfullmäktige därvidlag omöjligen
Fredagen den 12 Maj.
33 N:o 57.
kunna frigöra sig från de personliga skäl eller »ömmande omständig- Förslag till
heter», som kunna komma att åberopas för beviljande af utskänknings- förordning
rättighet, och att i så fall, i motsats till hvad nu är förhållandet, den
föreslagna författningen kommer öka antalet af de rättigheter, som be-«/ vin ocPöi.
viljas, icke tvärtom. Den s. k. vetorätten, som här talas om, kommer (Forts.)
säkerligen, enligt mitt förmenande, icke att verka i den riktning man
afsett, utan raka motsatsen.
Det har sagts — om jag icke blifvit alltför illa underrättad —att
vederbörande inom utskottet skulle hyst den mening, att vår motion
icke skulle kunna bifallas af den anledning att vi skulle förbisett den
omständigheten, att det nya förslaget icke har bibehållit de s. k. mål-
tidsrättigheterna. (Dessa finnas nämligen icke omnämnda i förslaget,
utan förekomma endast i den nu gällande lagen, under namn af ut-
skänkning af maltdrycker vid måltider åt spisande gäster). Nej, vi
hafva visst icke förbisett detta, ty just den omständigheten, att dessa
måltidsrättigheter blifvit i förslaget uteslutna, har varit en af anlednin¬
garna till att vi måst gifva vårt förslag den lydelse det fått. Jag kan icke
finna, att af den angifna omständigheten kan hämtas något som helst skäl,
hvarför vår motion icke skulle kunna bifallas. Åtminstone hvad de
mindre eller medelstora städerna beträffar är det synnerligen lätt att
på förhand bestämma, hur många sådana rättigheter man bör föreslå.
Herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet har ytt¬
rat följande, som återfinnes på sid. 32 i utskottsutlåtandet: »Då
jag hyser den uppfattning, att det länder öfvervägande till fördel, ifall
de kommunala myndigheterna lämnas tillfälle att föreslå och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att stadga de inskränkande föreskrifter för
utskänkningens utöfvande, de anse nödiga, har förslaget, såsom fram¬
går af 7 § 3 mom. och 17 § 1 mom., i enlighet därmed affattats». Ja,
i Malmöhus län har det sedan lång tid tillbaka praktiserats så, att
Konungens befallningshafvande meddelar sådana där inskränkta rättig¬
heter. Jag skall be att få anföra ett exempel därpå. I det samhälle,
som jag tillhör, finnes en större fabriksinrättning, hvilken ville be¬
reda sina arbetare lättare tillgång till läskedrycker med mindre alko-
holhalt. Det hade nämligen längs efter den gata, där fabriken är be¬
lägen, uppstått en mängd ölkrogar, den ena efter den andra, och sä
snart myndigheterna afklippte en sådan krog, uppväxte genast en annan
i stället. Då ordnades saken på det sättet, att myndigheterna hos Ko¬
nungens befallningshafvande begärde rättighet för lämplig person att
inom fabriksområdet tillhandahålla endast svagdricka äfvensom s. k.
svensköl, eu tämligen maltstark, men alkoholsvag dryck. Denna be¬
gäran bifölls. Här är den väg angifven, på hvilken vi böra slå in.
Och chefen för kungl. finansdepartementet har ju, som sagdt, själf
angifvit, att sådana begränsade rättigheter äro synnerligen lämpliga.
Då jag således anser, att någon svårighet icke vållats af den nu
gällande författningens föreskrift, att antalet utskänkningsrättigheter
skall på förhand bestämmas, och tvärtom många skäl tala för dess bibe¬
hållande, så ber jag, herr talman, på grund häraf och af hvad jag i
öfrigt anfört, såväl nu som i herr Neiglicks och min motion, att få
yrka, att kammaren måtte för sin del besluta att, med afslag å ut¬
skottets hemställan i förevarande § 7, mom. 2, 3 och 4, återremittera
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 57. 3
Fredagen den 12 Maj.
N:o 57. 34
Förslag till ärendet till utskottet för vidtagande af erforderlig omredigering, i
förordning motionens syfte, af nyssnämnda moment.
angående
af vin och öl. Herr Ro os: Herr talman, mina herrar! Den förste ärade talaren,
(Forts.) som yttrade sig om denna paragraf, talade om nykterhetsifrare och om
deras motståndare. Jag tviflar icke på, att nykterhetsifrarne hafva
motståndare, men jag tror, att deras antal är inom denna kammare
mycket lätt räknadt.
Vi, som icke kunna räkna oss till nykterhetsgruppen eller till
gruppen af dem, som kallas för nykterhetsifrare, vi göra dock äfven
vi anspråk på benämningen nykterhetsvänner. Särskilda utskottets
ledamöter hafva så godt som enhälligt tillstyrkt hvad Kungl. Maj:t
föreslagit med afseende å åtgärder till förmån för nykterheten, såsom
att tillverkare af Öl icke vidare får sälja från nederlag, att anmälan
om idkande af handel icke skall omedelbart föranleda rätt för hand¬
landen att sälja maltdrycker, äfvensom rörande förbud att utskänka
maltdrycker inom kasern m. m., och vi hafva skärpt hvad Kungl Maj:t
föreslagit med hänsyn till villkoren för kringföring af maltdrycker,
skärpt hvad föreslagits i fråga om utskänkning vid skjutsanstalt samt
till sist borttagit den järnvägsstyrelsen särskild! tillerkända rätt. På.
grund af detta och mycket annat, som förekommit, tror jag, att vi
kunna med fog göra anspråk på att betraktas såsom nykterhetsvänner.
Nu har samme talare, med instämmande af ytterligare en talare,
yrkat, att förevarande paragraf skulle erhålla i den mån ändrad ly¬
delse, att båda de kommunala myndigheternas tillstyrkande skulle er¬
fordras för att erhålla rätt till utskänkning af maltdrycker. Utskottet
har icke velat gå med på ett förslag i denna riktning, icke ur— soni
jag nyss antydde — någon nykterhetsfientlig synpunkt, utan därför
att utskottet ansett det förmynderskap, som en restriktiv rusdryckslag-
stiftning i viss mån alltid innebär, icke bör utsträckas därhän, att
man skulle förhindra nyktra personer att förtära maltdrycker. Vi
hafva icke velat, att personer, som för sin dagliga förbrukning använda
Öl, skulle på ett eller annat sätt rent af förhindras därifrån. Och vi
hafva också ansett, att ett förslag, sådant som det af den förste talaren
framburna, skulle vara, icke gagneligt, utan i vissa fall kanske rent af
skadligt för nykterheten. Jag vill förklara detta på följande sätt.
Det finnes inom ett samhälle en utskänkning, som bedrifves på ett
sätt, som icke är förmånligt för nykterheten. Då önska andra personer,
som nitälska för nykterheten, att inrätta ett nytt ställe, ett matställe
med utskänkningsrättighet. Dessa personer ingå med ansökan att er¬
hålla en sådan rätt, men ett mäktigt parti inom kommunalnämnden
afstyrker ansökningen och tillstyrker i stället bibehållande af rättig¬
heten åt den förutvarande innehafvaren. Det säges, att någon ny
rättighet icke bör beviljas, ty det är nog med en rättighet; två vore
för mycket. Sedan förekommer ärendet på kommunalstämma, och
därför att det öfvervägande antalet fyrkar är på gamle innehafvarens
sida, tillstyrker kommunalstämman dennes rättighet, men icke någon njr.
I detta fall skulle Konungens befallningshafvande vara försatt i den ställ¬
ningen att antingen icke bevilja någon rättighet alls, således icke heller
den gamla, ehuru det ansåges, att förhållandena i orten vore sådana,
35 >T:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
att där behöfdes ett sådant ställe, eller ock nödgas att gifva rättig¬
heten åt den gamle innehafvaren, ehuru denne utöfvat sin förra rät¬
tighet på ett sådant sätt, att det gifvit anledning till missnöje. Så¬
dana fall kunna tänkas. Förhållandena kunna således mycket lätt,
gestalta sig så, att ett stadgande i motionens riktning skulle verka, icke
i nykterhetens intresse, utan snarare tvärtom. Nu säger visserligen den
ärade representanten från Södertälje, att om de kommunala myndig¬
heterna missbruka sin rätt, så är det lätt att ändra dessa myndigheters
sammansättning vid nästa val. Men huru den ärade representanten
tänkt sig. att en ändring af kommunalstämmans sammansättning skulle
gå till, det öfverskrider åtminstone min fattningsförmåga och förmod¬
ligen äfven samtliga här närvarande herrars.
Herr von Geijer har yrkat bifall till den af honom och herr
Neiglick afgifna motionen. Han har velat göra gällande, att den af
Kungl. Maj:t föreslagna förändringen, att de s. k. måltidsrättigheterna
skola försvinna, ingalunda betingade en ändring i sättet för upplå¬
tandet. Jag är härutinnan af en annan mening. Så länge det gällde
endast rena utskänkningsrättigheter, kunde en myndighet mycket lätt
bedöma, huru stort antal rättigheter voro erforderliga, men då under
en och samma lagbestämmelse blifvit inrymda dels dessa rättigheter,
dels äfven måltidsrättigheter, blir det synnerligen svårt att såga, att
»i detta samhälle behöfvas 20 eller 50 eller 100 rättigheter». Ty det
kan ju hända, att utvecklingen för med sig, att åtskilliga nya rättig¬
heter behöfvas just för mathållningens skull, och det skulle då icke
vara möjligt att bevilja dessa rättigheter, som visade sig erforderliga,
såvida man icke från början tagit till antalet rättigheter så stort, att
'alla kunde däribland inrymmas. Hade man däremot tilltagit ett mycket
stort antal rättigheter, så läge det mycket nära tillhands, att, om en
ansökan komme in till vederbörande, dessa då icke vore så noga vid
pröfningen, utan bifölle densamma, fastän den strängt taget icke vore
så särdeles nödvändig. Jag föreställer mig således, att denna reform:
att sammanföra de båda slagen af rättigheter till ett enda slag af
rättigheter, betingar det föreslagna, ändrade förfaringssättet. Ökade
bördor påläggas visserligen härigenom länsstyrelserna, men, mina herrar,
hafva herrarne på de senaste tio, tjugu åren skrifvit en lag, som icke
för dem medfört ökade göromål?
Jag tillåter mig yrka bifall till utskottets förslag till denna para¬
graf oförändradt.
Härmed var öfverläggningen afslutad. Herr talmannen tillkänna-
gaf, att han med hänsyn till de gjorda yrkandena ämnade framställa
särskild proposition angående hvarje moment; och blef till en början
1 mom. godkäudt med den af utskottet föreslagna lydelsen.
Därefter blefvo 2 och 3 mom. efter af herr talmannen angående
hvartdera momentet för sig framställda propositioner godkända med
den lydelse, som af utskottet föreslagits.
I fråga slutligen om 4 mom. hade yrkats l:o) godkännande af
utskottets förslag, 2:o) godkännande af den utaf herr Pettersson i So-
Förslag till
förordning
angående
försäljning
tf vin och Öl.
(Forts.)
N:o 57. 36
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till dertälje föreslagna lydelsen och 3:o) momentets återförvisande till ut-
förordning grottet. Herr talmannen, som nu gaf propositioner å dessa yrkanden,
försäljning ^aim det förstnämnda yrkandet vara med öfvervägande ja godkändt.
af vin och öl.Som votering likväl begärdes, blef nu, sedan till kontraproposition an-
(Forts.) tagits det under 2:o) omförmälda yrkandet, uppsatt, justerad och an¬
slagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren godkänner andra särskilda utskottets
förslag till 7 § 4 mom. i förevarande förordning angående försäljning
af vin och Öl, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt den lydelse af detta moment,
som föreslagits af herr Pettersson i Södertälje.
Voteringen utföll med 128 ja mot 78 nej; och hade kammaren
alltså godkänt utskottets förslag till momentets lydelse.
För 8 § var af Kungl. Maj:t föreslagen denna lydelse:
1. Tillstånd att inom staten tillhörigt område för station vid
statens järnvägar utskänka vin eller maltdrycker tillkommer det kungl.
järnvägsstyrelsen att meddela. Sådant tillstånd må lämnas endast där
utskänkningen för trafikens behof finnes erforderlig och till person,
som pröfvas lämplig att förestå rörelsen.
Enahanda befogenhet tillkommer kungl. järnvägsstyrelsen i fråga
om dylik utskänkning å statens järnvägståg.
2. Tillstånd såsom i 1 mom. 1 stycket förmäles må beträffande
område för station vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg med¬
delas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på framställning af järn¬
vägens styrelse och efter det i annan stad än Stockholm magistrat
samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma blifvit hörda.
Äfvenledes må på styrelsens framställning tillstånd till utskänk¬
ning af vin eller maltdrycker å sådan järnvägs tåg meddelas af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest styrelsen har sitt säte.
Däremot hade utskottet hemställt, att paragrafen skulle lyda
sålunda:
Tillstånd att inom område för station vid statens järnvägar äfven¬
som vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg utskänka vin eller
Öl må lämnas endast där utskänkningen för trafikens behof finnes er¬
forderlig och till person, som pröfvas lämplig att förestå rörelsen.
Sådant tillstånd meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande på
framställning af järnvägens styrelse och efter det i annan stad än
Stockholm magistrat samt å landet kommunalnämnd och kommunal¬
stämma blifvit hörda.
37 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
Äfvenledes må på styrelsens framställning tillstånd till utskänk- Förslag till
ning af vin eller Öl å sådan järnvägs tåg meddelas af Kungl. Maj:ts förordning
befallningshafvande i det län, hvarest styrelsen har sitt säte.
Sedan paragrafen föredragits, begärdes ordet af
uicywenuic
försäljning
af vin och Öl.
(Forts.)
Herr Johnsson i Bollnäs, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Jag vill icke motsätta mig, att vederbörande järnvägsstyrelser
böra hafva rätt att utverka tillstånd att försälja Öl och vin till resande
vid sådana järnvägsstationer, där behof däraf visar sig vara nödvändigt.
Men att de, såsom nu är fallet, skola få inrätta vanliga ölkrogar, som
förorsaka stora olägenheter för de kommuner, inom hvilka de äro be¬
lägna, hoppas jag att ingen i denna kammare kan gilla, och detta så
mycket mindre, som järnvägsstyrelsen icke gör något för ordningens
upprätthållande vid dessa stationer. Järnvägsstyrelsen beviljar ölut-
skänkningsrättigheter, och så få kommunerna anställa polisbevakning
för att upprätthålla ordningen vid just dessa styrelsens utskänknings-
ställen. Detta kan ju icke vara riktigt, och man måste förvåna sig
öfver att utskottet icke har haft sin uppmärksamhet fästad på detta
förhållande.
Jag tror därjämte icke, att det är någon förbättring i förslaget
att öfverflytta rätten att bevilja sådan rättighet till utskänkning af Öl
och vin ifrån kungl. järnvägsstyrelsen till Konungens befallningshaf¬
vande. Det har visat sig vara en fördel för ordningens upprätthål¬
lande, att vederbörande järnvägstjänstemän sökt i någon mån kon¬
trollera, att utskänkningen icke skett å tider, då den icke varit tillåten.
När man nu, såsom blifvit föreslaget, till Konungens befallningshaf¬
vande öfverflyttat rätten att bevilja utskänkningsrätt, är jag öfvertygad
om att stationsinspektorerna icke anse sig hafva någon skyldighet att
kontrollera försäljningen, och då måste naturligtvis kommunerna i
större utsträckning anordna särskild polisbevakning för detta ändamål
och sålunda öka utgifterna.
Men icke nog därmed. Hvad som är mest att beklaga är just
dessa öppna krogar. Ty de försäljningsrättigheter, som nu beviljas
vid järnvägarne, skilja sig icke ifrån de vanliga ölkrogarna, åtminstone
icke på sådana stationer, där många tåg dagligen framgå, så att
försäljningen får pågå hela dagen. Det heter visserligen i allmänhet
1 de tillståndsbevis, som järnvägsstyrelsen meddelar, att försäljnings¬
lokalen må hållas öppen endast en eller en half timme före och efter
hvarje tågs ankomst och afgång. Men då ett stort antal tåg expe¬
dieras, blir följden den, att krogen hålles öppen, jag skulle vilja säga
hela dygnet eller åtminstone ganska långt in på kvällen från tidigt
på morgonen. Att detta är en olägenhet för de kommuner, inom
hvilka krogarna äro belägna, är väl uppenbart, och jag förstår icke
heller, hvarför det skall beviljas försäljningsrättigheter i en sådan ut¬
skänkning. Det borde väl vara tillräckligt, om järnvägsstyrelsen hade
rättighet att anordna försäljning till resande. Vi ha nyss antagit 6 §
2 mom., som stadgar, att försäljning af Öl och vin vid gästgifverier
får äga rum endast till resande. Och det synes mig i detta hän¬
seende ännu mer befogadt att påyrka, att endast de med järnväg
N:o 57. 38
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående,
försäljning
af vin och Öl
(Forts.)
resande må ha rätt att köpa vin eller maltdrycker vid järnvägsstatio¬
nerna. Därigenom skulle man tillfredsställa ett behof, och det är ju
ingen, som vill förneka, tror jag, att resande med järnväg bör kunna,
'.vid sådana stationer, åtminstone där mat serveras, få köpa dessa varor.
Då jag ej vill förneka, att tillfälle må beredas de resande att köpa Öl,
hvilket, om försäljningen öfvervakas, icke torde kunna vålla de kom¬
muner, inom hvilken försäljningen utöfvas, så afsevärda olägenheter,
synes det mig vara allt skäl att föreskrifva, att utskänkningen endast
må ske till resande. Jag vet, att vissa distriktschefer vid statens järn¬
vägar varit betänkta på att å en del stationer, där ölförsäljning för-
anledt klagomål, meddela sådana bestämmelser i afseende på denna för¬
säljning, att innehafvare af rättigheterna finge sälja endast till resande
med järnväg. Med de bestämmelser, som i den föredragna paragrafen
föreslås, är det ju helt naturligt, att den, som beviljats sådan utskänk-
niugsrätt, är angelägen att hafva försäljningslokalen öppen så lång tid
som möjligt, ty därigenom kan ju försäljningen ökas mångdubbelt.
.lag skall, herr talman, tillåta mig att framställa ett särskildt
yrkande i afsikt att minska nu anmärkta olägenheter, och jag hem¬
ställer, att i paragrafen efter orden »utskänka vin eller Öl» tilläggas
orden »till resande»; och skulle paragrafen vid bifall till detta yrkande
komma att få följande lydelse:
»Tillstånd att inom område för station vid statens järnvägar
äfvensom vid enskild, till persontrafik upplåten järnväg utskänka vin
eller Öl till resande må lämnas endast etc.
Jag hemställer, herr talman, om proposition på detta mitt yrkande.
Häruti instämde herrar Jansson i Edsbäcken, Sandin, Hultkrants,
Zimdahl, Lindgren i Örebro, Hörnsten, Eriksson i Elgered, Anders¬
son i Baggböle, Beckman och Ericsson i Vallsta.
Vidare anförde
Herr Lindblad: Herr talman! Jag tror icke, att man kan till¬
mäta någon större praktisk betydelse åt det yrkande, som nu senast
gjorts af den ärade talaren på gäfleborgsbänken, ty om man skulle
införa en sådan bestämmelse, är det först och främst mycket lätt att
låna sig eu järnvägsbiljett och på det sättet komma in i utskänknings-
lokalen och blifva behandlad såsom resande, och lyckas det ej att få
låna en biljett, köper man en sådan till närmaste station för t. ex.
25 öre, och sålunda blir följden endast den, att ölet blir 25 öre dyrare.
Köper man vidare en tur- och returbiljett, så räcker den 14 dagar
och kan ju hela denna tid gå i lån. År det lämpligt att på det sättet
beskatta särskildt de mindre bemedlade, för hvilka det dock alltid kar
en viss betydelse, om de skola betala en 25-öring mer eller mindre,
medan det däremot för de mera bemedlade icke har något att betyda?
Då man ju icke kan förneka, att utskänkningsrättigheter måste
finnas vid vissa järnvägsstationer, dels för passagerarnes behof och dels
äfven för den på tågen anställda personalen, så kan jag icke se annat,
än att den ärade talarens förslag endast skulle leda till att trakassera
allmänheten.
39 N:o 57.
Fredagen den 12 Maj.
Jag tror, att den enda vägen man kan använda för att inskränka Förslag till
■ölförsäljningen vid dessa järnvägsstationer är att inskränka tiden för
lokalernas öppenhållande före ock efter tågens uppehåll, för att på försäljning
den vägen minska besöken af ortsbefolkningen, och genom en sådanö/ vin och ÖL
inskränkning kunna vederbörande järnvägsstyrelser, om så skulle er- (Forts.)
fordras, drifva saken ända därhän, att lokalerna äro öppna endast då
tåg är inne på stationen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Johnsson i Bollnäs: Den ärade talaren på södermanlands-
bänken måtte vara mycket hemma i de knep, som lönnkrögarne be¬
gagna, eftersom han omedelbart hade till hands en utväg, hvarigenom
man skulle enligt den ärade talarens förmenande kunna kringgå den
föreslagna bestämmelsen. Jag tror emellertid icke, vare sig att någon
resande skall vara benägen att till ölkrogskunder utlåna sin järnvägs¬
biljett eller att någon skulle lyckas att genom köp af eu biljett, t. ex.
till nästa station, "köpa spritdrycker, såvidt man nämligen vill utöfva
någon kontroll. Skulle det verkligen vara sä lätt att kringgå den af
mig föreslagna bestämmelsen, då hade väl konsekvensen fordrat, att den
ärade talaren äfven påyrkat ändrade bestämmelser angående gästgifvar-
nes rättigheter, ty de få ju också sälja Öl och vin endast till resande.
Men om ock den af mig föreslagna bestämmelsen kan kringgås
vid ett eller annat fall, så torde dock detta åstadkomma mindre olä¬
genhet än om nian skulle bevilja fullständiga utskänkningsrättigheter
utan kontroll. Äfven om några, som icke vore resande, skulle genom
knep skaffa sig tillträde till försäljningslokaler, tror jag icke,
att olägenheten däraf är så stor, som om man öppnar dörrarna för
hvem som helst att köpa Öl, och hvar och en, som har en sådan krog-
inom sin kommun, vet, huru stora olägenheter som därigenom vållas
kommunen. Det kan därför icke vara riktigt, vare sig att järnvägs¬
styrelsen eller Konungens befallningshafvande skall hafva rättighet
att bevilja dylika utskänkningsrättigheter utan att åtminstone på samma
gång vara skyldig att öfvervaka, att oordningar icke förekomma. Att
lägga denna skyldighet på kommunerna, då dessa icke hafva någon
bestämmanderätt öfver utskänkningarnas tillkomst, är oriktigt, och jag
hoppas därför, att åtminstone denna kammare skall bifalla det af mig
gjorda yrkandet.
Öfverläggningen var härmed slutad. I öfverensstämmelse med de
därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositioner
dels på godkännande af utskottets förslag till paragrafens lydelse, dels
ock på godkännande af den lydelse af paragrafen, som föreslagits af
herr Johnsson i Bollnäs; och förklarade herr talmannen sig anse den
förstnämnda propositionen hafva flertalets mening för sig. Emellertid
begärdes votering, hvilken ock företogs enligt en nu uppsatt och be¬
hörigen justerad omröstningsproposition, så lydande:
Den, som vill, att kammaren godkänner andra särskilda utskottets
förslag till 8 § af ifrågavarande förordning angående försäljning af vin
och Öl, röstar
N:o 57. 40
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl.
(Ports.) som
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bär kammaren godkänt den lydelse af denna paragraf,
föreslagits af herr Johnsson i Bollnäs.
Voteringen utvisade 99 ja mot 83 nej; och hade alltså utskottets-
förslag godkänts.
9-12 §§.
Utskottets förslag godkändes.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle 13 § hafva denna lydelse:
1. Tillstånd att till afhämtning försälja vin eller maltdrycker
meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
2. Ansökan om sådan försäljningsrätt i stad göres skriftligen hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt skall innehålla uppgift å det
ställe, där försäljningen skall äga rum, och åtföljas af betyg om god
frejd. Öfver gjord ansökan inhämte Kungl. Majrts befallningshafvande,
där fråga är om annan stad än Stockholm, magistratens yttrande.
3. Vill någon på landet erhålla tillstånd, som i 1 mom. sägs,
göre ansökan på sätt i 7 § 2 mom. om utskänkningsrätt är föreskrifvet,
dock att ansökan må kunna göras när som helst under året. I fråga
om handläggning af gjord ansökan galle i tillämpliga delar hvad i
nämnda mom. samt i 3 och 4 mom. af samma § är stadgadt.
I den af herr Waldenström jämte tjugutre andra ledamöter af
Andra Kammaren väckta motionen II: 285 hade föreslagits tillägg till
13 § af ett moment af följande lydelse:
4. Sådant tillstånd må dock icke meddelas den, som idkar annan,
handel, hvartill särskild anmälan erfordras.
Utskottet hemställde, att paragrafen måtte erhålla följande lydelse:
1. Tillstånd att till afhämtning försälja vin eller Öl meddelas af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
2. Ansökan om--(= Kungl. Maj:ts förslag) — -— är stadgadt.
Reservationer hade vid denna paragraf afgifvits:
af herr Wallis; samt
af herr Waldenström, hvilken hemställde, att Riksdagen måtte
till 13 § foga ett nytt moment, så lydande:
4. Sådant tillstånd må dock icke meddelas den, som idkar annan
handel, hvartill särskild anmälan erfordras.
Efter föredragning af paragrafen lämnades på begäran ordet till
Herr Waldenström, som yttrade: Herr talman! Somherrarne se,
har jag tillåtit mig att till betänkandet foga eu reservation vid denna para¬
41 N:o 57.
fredagen den 12 Maj.
graf. Det bär nu varit under många år, alltsedan jag kom till Riksdagen, Förslag till
eu enhällig sträfvan hos nykterhetsvännerna att få ölhandeln skild
ifrån all annan handel, för hvilken särskild anmälan äger rum. Riks- försäljning
dagen har också en gång skrifvit till Kungl. Maj:t om den saken, mena/ vin och ÖL,
då strandade förslaget på svårigheten att skilja mellan Öl och svag- (forts.)
dricka. Man sade: gör man en sådan bestämmelse angående ölet, så
kommer det att träffa äfven svagdricka^, och det ville man icke. Nu
har man fått en gräns emellan Öl och svagdricka. Det synes då kon¬
sekvent, att Riksdagen nu beslutar i öfverensstämmelse med hvad den
den gången skref till Kungl. Maj:t. Emellertid har utskottet icke
funnit sig föranlåtet att göra en sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag.
Jag är dock viss, att nykterhetsvännerna i landet aldrig skola afstå
från detta yrkande. Går det icke igenom nu, så kommer det natur¬
ligtvis igen gång på gång, tills det blir lag; ty det måste ga därhän
enligt min uppfattning. Och därför, herr talman, skall jag be att få
yrka bifall till min motion och reservation, d. v. s. att till 13 § fogas
ett moment 4 af följande lydelse: »4. Sådant tillstånd må dock icke
meddelas den, som idkar annan handel, hvartill särskild anmälan er¬
fordras.»
I detta anförande instämde herrar Eriksson i Elgered, Olsson i
See, Ström i. Transtrand, Sundström, Johnsson i Bollnäs, Hörnsten,
Lindgren i Örebro, Janson i Bråten, Gustafsson i Sjögesta, Hult-
hrantz, Olsson i Mårdäng, Ericsson i Ofvanmyra, Broström, Persson
i Arboga, Bisberg, Johansson i Olja, Sandquist, Ericsson i Ahlberga,
Johansson i Jönköping, Jonsson i Hökhult, Hansson, Olsson i Älf-
dalsåsen och Granlund.
Herr Roos: Herr talman! Jag har två invändningar att fram¬
ställa mot det af herr Waldenström gjorda yrkandet. Den ena är, att
jag. fruktar, att hela saken kommer att ramla, om vi antaga hans yr¬
kande, ty jag tror knappast på en sammanjämkning med Första Kam¬
maren i detta hänseende. Den andra invändningen är, att jag tror,
att det föreslagna tillägget skulle komma att verka menligt i nykter-
hetsbänseende. För närvarande försäljes Öl till afhämtning af hand¬
lande, vanligen handlande som sälja specerier och matvaror, och i de
flesta fall eller åtminstone på de orter, som jag har någon närmare
kännedom om, går det vid denna handel ordentligt till, och man kan
icke säga, att den försäljning, som sålunda äger rum, annat än undan¬
tagsvis föranleder oordningar. Men så finnes det en annan sorts hand¬
lande, herrar, som ha en sockertopp eller en anjovislåda som skylt,
men egentligen sälja Öl. Det är denna ölförsäljning, som bedrifves
under skyddande förklädnad af vanlig handel, det är den, som ger an¬
ledning till oordningar, och det är utanför sådana ställen som folk
församla sig och dricka ur sina buteljer. Skall det nu i framtiden
bli så ställdt, att Konungens befallningshafvande icke får gifva till¬
stånd åt de ordentliga handlandena, som sälja specerier och matvaror
och sådant, utan endast åt sådana, som skola hafva sitt uppehälle af
ölförsäljningen, så tror jag, att detta skulle medföra en afsevärd fara
Nso 57. 42
Förslag till
förordning
angående
försäljning
■af vin och ö<
(Forts.)
Fredagen den 12 Maj.
för nykterheten. Och därför, herr talman, yrkar jag afslag å herr
Waldenströms förslag och bifall till utskottets hemställan.
I Herr Waldenström: Jag kan icke föreställa mig, att den före¬
gående talaren tänker sig, att vi skulle få sådana Konungens befall¬
ningshafvande, som skulle gifva tillstånd till ölförsäljning åt handlande,
som i sina butiker hade anjovislådor och dylikt endast som skylt för
ölförsäljningen. Utan jag tror nog, att de skulle se till, att detta
tillstånd endast gåfves åt ordentliga personer.
Hvad beträffar påståendet, att det icke skulle vara möjligt att
åstadkomma en sammanjämkning med Första Kammaren, så får man
se, huru den saken gestaltar sig. Jag tror icke det är omöjligt att få
en tillfredsställande sammanjämkning. Första Kammaren kan gifva
med sig på ett ställe och Andra Kammaren på ett annat. Jag tänker
mig, att Första Kammaren kan gifva med sig på det här stället och
Andra Kammaren beträffande första paragrafen. Då hade man en
sammanjämkningsgrund, som icke är oantaglig.
Jag vill icke, att för den här punkten förslaget skall falla, ty det
utgör dock ett afsevärdt steg framåt. Men så länge jag varit med
i Riksdagen, har denna punkt oupphörligt kommit fram och oupphör¬
ligt betonats och alltid vunnit Andra Kammarens bifall. Det vore
då märkvärdigt, om Andra Kammaren nu skulle afslå hvad den så
ofta bifallit och hvad äfven Första Kammaren en gång antagit.
Herr Lindblad: Herr talman! Äfven jag skall be att få uttala
en varning mot att antaga det af herr Waldenström framställda för¬
slaget. Jag ser samma fara föreligga, som herr Roos påpekade, faran
af att icke Första Kammaren går med på en sådan sammanjämkning.
Ty det finnes icke något att byta med, och man kan icke som herr
Waldenström vänta, att Första Kammaren går med på en så inskrän¬
kande bestämmelse, när man bara har detta lilla, som står i första
paragrafen, som rör sig om alkoholfritt Öl, att bjuda i kvittning. Där¬
för tror jag det vore mycket bättre att nu taga förslaget, sådant det
föreligger. Jag tror, att detta utgör en så betydande förbättring af
Kungl. Maj:ts förslag, att vi icke ha rätt att genom ett dylikt tillägg
riskera afslag kanske på alltsammans. Och jag tror ingalunda, att
opinionen ännu är mogen för sådana stränga bestämmelser, då vi veta,
att det är synnerligen många handlande, såväl i stad som på landet,
som nu begagna rättigheten att sälja både vin och Öl. Om de icke
finge sälja i sin egen affär, så finge de naturligtvis lägga an på att
genom gemensam försäljning på annat sätt skaffa sig ersättning för
förlorade inkomster, och äfven blefve då bryggerierna tvungna att
öppna allt flera försäljningsställen, så att jag tror icke, att tillgången
på varan skulle bli mindre, utan snarare tvärtom. Man skulle endast
skapa ogillande hos dem, som hittills utöfvat denna försäljning som
sin lagliga handelsrättighet.
Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Det är alldeles riktigt,
som min ärade vän till vänster sade, att Första Kammaren har tagit
IB § sådan den lyder här enligt utskottets förslag. Om Andra Kam-
Fredagen den 12 Maj,
43 K:o 57.
Blaren nu tager 13 § med det tillägg, som herr Waldenström gjort, Förslag till
så han jag icke se, att lagen skulle falla. Men utan tvifvel kommer förordning
det att ställa sig så, att om icke Första Kammaren vill ändra sitt försättning
beslut till öfverensstämmelse med Andra Kammarens, så skall natur-«/ vin och Öl.
ligtvis utskottet hemställa till denna kammare att fatta beslut, och då (Forts.)
torde icke kammaren ha annat att göra än att bifalla Första Kamma¬
rens beslut rörande det moment, som herr Waldenström yrkat skulle
gå in. Sålunda skulle det då komma att gå bort.
Nu skulle jag, för så vidt Första Kammaren fattat lika beslut som
Andra Kammaren i öfrigt, yrkat afslag på den hemställan, som herr
Waldenström gjort. Men nu har Första Kammaren fattat ett annat
beslut, ity att den ändrat första paragrafen, och då kan jag icke
finna, att något som helst hinder skulle möta att sammanjämka dessa
förslag. Det kan hända, att vid denna sammanjämkning det kommer
att gå så, att i alla fall detta moment kommer att falla, men att
Första Kammaren kommer att biträda Andra Kammarens beslut i
första paragrafen. Sålunda kan jag icke finna, att minsta risk före¬
ligger att bifalla herr Waldenströms yrkande. Med anledning däraf
skall jag, herr talman, be att få instämma i hans yrkande.
Herr Zetterstrand: Herr talman! Jag tror, att det skulle vara
till en mycket stor fördel, om ölförsäljning i sådant fall som ifråga¬
varande icke finge äga rum. Däremot tror jag, att det skulle skada
saken, om bestämmelsen utsträcktes så, att den äfven innefattade vin.
Hvad vinförsäljningen beträffar, vet man, att det vid matlagning ofta
erfordras en del viner, såsom kallskålsviner m. in., och dem vill man
i allmänhet köpa i dessa speceributiker. Jag vill erinra om, att från
vårt samhälle uttalats en mycket stor önskan, att ölhandeln skulle
borttagas från dylika handlande, men att vinhandeln skulle kvarstå.
När jag har denna uppfattning och tror, att den gjort sig mycket
gällande, förefaller det mig, att man skulle kunna lösa frågan på det
sättet, att Andra Kammaren nu bifaller herr Waldenströms yrkande,
hvarigenom man sedan kvittningsvis skulle kunna bestämma, att till¬
stånd att till afhämtning försälja Öl meddelas af Konungens befallnings¬
hafvande, men att beträffande vin sådant tillstånd ej borde fordras.
Häruti instämde herrar Söderberg, Wavrinslcy i Stockholm, Biesért
och Sterner.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Meyer: Det har
ju varit ett gammalt önskemål hos nykterketsifrarne, att handeln med
Öl skulle skiljas från all annan handel, och jag kan mycket väl förstå,
att de hade denna önskan, så länge rättigheten att försälja Öl följde
med rättigheten att idka handel utan att därtill behöfdes något sär¬
skild! tillstånd. Men hvarför de nu hålla så strängt därpå, sedan
enligt Kungl. Maj:ts förslag handlande icke få försälja Öl utan att
därför i föreskrifven ordning ha förvärfvat sig särskild tillåtelse, kan
jag icke förstå och kan icke förstå, att kammaren skulle vilja vedervåga
hela detta föreliggande förslag bara för denna saks skull. Det är ju
omöjligt att veta hvad Första Kammaren kommer att göra eller icke
N:o 57. 44
Förslag till
förordning
angående
försäljning
af vin och Öl
(Forts.)
Fredagen den 12 Maj.
gorå, men jag föreställer mig och kan icke tänka mig något annat,
än att just i denna sak är Första Kammaren minst medgörlig, minst
villig att göra eftergifter. Jag befarar, att alltsammans faller, om
. kamrarne fatta skiljaktiga beslut i denna punkt.
Herr Waldenström: Herr talman! Det är ett faktum, att Första
Kammaren en gång har instämt med Andra Kammaren i eu skrifvelse
till Konungen i detta syfte. Jag minnes icke, hvilket år det var.
Och det vore väl märkvärdigt, om vi här i Andra Kammaren af rädsla
för, huru en sammanjämkning skulle utfalla på grund af omedgörlig-
heten i Första Kammaren, bara skola gå tillbaka, medan i Första
Kammaren aldrig några sådana farhågor uttalas. Där besluter man
helt enkelt hvad man anser rätt, och ingen faller på den tanken att
handla annorlunda af fruktan att Andra Kammaren skall fälla hela
förslaget genom en omedgörlighet, som icke tilläte sammanjämkning.
Mig synes den sammanjämkning, som herr Zetterstrand föreslagit,
vara i hög grad lämplig och äfven för Första Kammaren antaglig.
Herr _ statsrådet menade, att skillnaden mellan nu och förr skulle
ligga däri, att enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag inga andra
handlande skulle ha rättighet att försälja Öl än sådana, som därtill
erhållit särskildt tillstånd, medan under nuvarande förhållanden hvarje
handlande äger sådan rättighet. Tro då herrarne, att Konungens be¬
fallningshafvande kan gifva vissa och förneka andra handlande denna
rättighet? Jag tänker mig, att fyra, fem handlande på en plats komma
allesammans och begära att få handla med Öl. Skall då Konungens be¬
fallningshafvande kunna säga: »herr Andersson erhåller rättighet, men
herr Petersson icke». Ja, om det finnes några objektiva skäl, som
visa, att Andersson är bättre än Petersson, så går det an, men annars
icke, ty det skulle väcka ond blod. Det vore att omotiveradt g37nna
den ene handlanden framför den andre i konkurrensen.
Herrarne veta, att när brännvinsförsäljningen skildes från all
annan handel, skedde det på den grund, att man icke ville, att bränn¬
vin skulle finnas i butiker, i kvilka allmänheten var tvungen att köpa
sina verkliga förnödenheter. Det ansågs, att rusdrycker icke borde
ligga och fresta i sådana butiker. Nu är bekant, att Öl är en rus¬
dryck och användes som eu rusdryck så mycket, att det är fråga om,
hvilket som vållar mest fylleri, brännvin eller Öl. Det är icke, såsom
herr statsrådet sade, bara därför, att alla handlande såsom sådana haft
rättighet att försälja Öl, som vi yrkat på detta, utan motivet har från
första början varit, att rusdrycker icke böra få finnas i butiker, där
allmänheten är tvungen att köpa sina förnödenheter.
Herr Byström: Herr talman! Jag tror icke, att det är så omöjligt,
som en. föregående talare velat gorå gällande, att i detta fall få en
sammanjämkning till stånd. Jag ansluter mig därför till det yrkande,
som blifvit framställdt af herr Waldenström.
En talare på södermanlandsbänken kom fram med ett skäl, hvar¬
med man alltid kommer fram, när det gäller att åstadkomma någon
begränsning i lagstiftningen angående rusdryckshandteringen. Och
detta skäl är, att det i stället skulle blifva lönnkrögeri. Ja, det hör
Fredagen den 12 Maj.
45 IS:o 57.
man alltid. Detta är ett sådant där generalskäl, som brukas när som Förslag till
helst. Men det är icke därför sagd!, att skälet är riktigt. ^å»°ående
I detta sammanhang vill jag också påpeka, att ölförbrukningen -^"säljning
stigit till den grad under senare tiden, att jag tror, att man också afaf vin och Öl.
det skälet bör "gorå hvad man kan för att åstadkomma en inskränkning (Forts.)
i ölkonsumtionen.
Jag ber därför att få instämma med dem, som yrkat bifall till
den af herr Waldenström afgifna reservationen.
Herr Lindblad: Herr talman! Jag skall först be att få fästa
herrarnes uppmärksamhet därpå, att 11 § redan blifvit godkänd af
.Riksdagen. Därigenom har man således medgifvit, att matvaruhand-
lande i städerna få utskänka Öl. Men nu vill man här genom
13 § förbjuda försäljning af Öl till afhämtning i dessa matvarubodar,
liksom äfven i andra handelsaffärer. Är det konsekvent detta? Jag
kan icke se, att det är riktigt att på detta sätt lagstifta.
Därjämte vill jag också påpeka, att denna lag i alla fall skall
åstadkomma en så pass betydande inskränkning i möjligheten för
bryggerihandteringens utöfvare att sälja sina varor, att de, såsom också
skett i en från bryggeriföreningen utgifven och till oss utdelad skrift,
afgifvit en protest och en anmaning till Riksdagen att, när den går
att stifta en lag, som kommer att medföra högst betydande inskränk¬
ning vid utöfvandet af en laglig och loflig handtering, Riksdagen
också måtte tänka på att ställa så, att de bryggeriidkare, som må¬
hända måste upphöra med sin näring, kunna beredas möjlighet till
ersättning från statsverket, på samma sätt som en gång Riksdagen
beviljade ersättning åt dem, som afstodo från husbehofsbränningen, då
de fingo sina bränneriredskap inlösta af statsverket.
Skall man nu på en gång taga ut steget så långt, som ifråga¬
satts, så gifver man naturligtvis därigenom ännu mer berättigande
åt den framställning, som gjorts af bryggeriidkarne.
Det är väl riktigast, att man åtminstone först bör se efter, huru
denna lag, som dock innefattar eu så pass betydande förbättring, kan
komma att verka. Och vi må känna oss nöjda att kunna hafva grundad
utsikt att nå så stor förbättring. Att riskera en sammanjämkning
med Första Kammaren anser jag vara detsamma som att släppa en
sak, som är säker, blott därför att man vill hafva en annan sak, som
är mycket osäker.
Må vi dock komma i håg, att vi i dag skrifva den 12 maj! År
det skäl uti att vid så sen tidpunkt försvåra sammanjämkningen med
Första Kammaren och ett slutligt beslut i denna sak för ett yrkande,
om livilket jag är öfvertygad, att herr Waldenström i sitt eget inre
icke tror, att Första Kammaren kommer att gå med på detsamma.
Herr Waldenström: Herr talman! Jag tror icke, att det är
omöjligt, att Första Kammaren skall gå in på en sammanjämkning,
just på det sätt som herr Zetterstrand föreslagit.
För resten tycker jag, att detta är ett så ytterst viktigt kraf från
nykterhetsvännernas sida sedan några och tjugu år tillbaka, att jag
N:o 57. 46
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till tror, att det vore i högsta grad olämpligt, om Andra Kammaren skulle
fångande9 Sifva UPP det just nu, då vi skola få en ny lag.
försäljning . Här har talats om att bryggerier skulle gå omkull. Ja, det kan
af vin och öJ.ju hända. De kunna ju då göra försök, till den kraft och verkan det
(Forts.) hafva kan, att utaf statsverket utfå ersättning. Men jag undrar, hvem
det var, som talade om ersättning åt svagdricksbryggerierna här i fjol
eller förfjol. Det var dock en hel mängd små svagdricksbryggerier,
som gingo öfver ända till följd af den nya tillverkningslagens tillkomst,
utan att man talade det allra ringaste om, att de skulle hafva ersätt¬
ning af statsverket.
Riksdagen må nu för öfrigt fatta hvilket beslut som helst, så blir
det nog i detta fäll såsom i alla andra. Stundom vinna, stundom för¬
lora människor på Riksdagens beslut. Herrarne fattade nyss ett beslut
i fråga om malmexporttullen, ett beslut, som, om det håller sig i den
gemensamma voteringen, säkerligen kommer att ruinera ofantligt många
fler människor, än ett sådant förslag, som jag väckt, skulle komma att
ruinera bryggeriidkare. Men vid detta tullbeslut talade ingen af her¬
rarne om statsersättning åt de ruinerade.
Herr Sjö: Herr talman! Uti sitt första anförande erkände herr
Waldenström, att nu föreliggande förslag skulle åstadkomma en betyd¬
lig förbättring i jämförelse med de nuvarande förhållandena. När
han nu hade gifvit detta förslag det erkännandet — och däruti gör
han också enligt min mening rätt — så vill jag hemställa till herr
Waldenström och alla dem, som instämt med honom, om det ändå
icke är skäl uti att taga det säkra i stället för det osäkra och därför
taga det utskottets förslag, som för närvarande föreligger, i stället för
ett sammanjämkningsförslag, i fråga om hvilket man icke vet, huru
saken kan komma och gestalta sig.
Hvad beträffar herr Zetterstrands sammanjämkningsförslag, som han
redan på förhand tycktes taga för gifvet, att det skulle kunna genom¬
föras, får jag för min del uttrycka den åsikt, att det icke är så sagdt,
att Första Kammaren accepterar ett sådant förslag. Och gör Första
Kammaren icke detta, så går det nog så, som herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet yttrade, nämligen att hela frågan kom¬
mer att falla. Men det tror jag väl ändå, att hvarken herr Walden¬
ström eller jag skulle önska.
Befinnes det, att det fortfarande är skäl uti att vidhålla hvad
man skref till Kungl. Maj:t om, nämligen att ölförsäljning skall skil¬
jas från all annan handel, hvad hindrar då att sedermera komma fram
med ett enskildt förslag i detta syfte? Nu må vi väl dock för när¬
varande taga hvad man kan få utaf de förslag, som gå i nykterhets-
vänlig riktning.
Herr talman! Jag ber därför att få hemställa till kammaren,
att. kammaren måtte bifalla utskottets nu föreliggande förslag och
därigenom taga det säkra i stället för det osäkra.
Herr Hedlund: Herr talman! Jag är frestad att instämma med
herr Roos uti hans yttrande, att det är ganska tvifvelaktigt, huruvida
Fredagen den 12 Maj.
47 N:o 57.
man icke bäst tjänar nykterheten genom att stanna vid det förslag, Förslag till
som blifvit af utskottet framställdt. förordning
Meningen med detsamma är ju, att, om en handlande väsentligen försäljning
lefver på att sälja äfven andra artiklar än Öl, denne handlande må få«/ vin och öL
hafva ölförsäljning, såvidt icke några oordningar uppkomma. Om (Forts.)
det däremot är en handlande med maskerad ölförsäljning och som i
hufvudsak icke handlar med någonting annat än Öl, skulle man kunna
hafva utväg att få bort en dylik handel.
Nu är det många innehafvare af mycket ansedda di verse-h an dels¬
bodar, som där tillhandahålla sina kunder Öl jämte många andra varor.
Och det är icke något särskilt intresse för dessa handlande att för¬
sälja Öl. De lefva på försäljning af så mycket annat förutom ölför¬
säljning. I händelse däremot bihandel skulle skiljas från annan handel,
skulle naturligtvis uppstå eu hel hop med alldeles särskilda ölhandels-
ställen.
Yi få härvid komma i håg, att innehafvare af dessa ölförsäljnings¬
ställen, till skillnad från föreståndarne för brännvinsminutförsäljnings-
ställena, som stå under bolagen, hafva det största intresse af att drifva
upp försäljningen så mycket som möjligt. Man skulle således få att
välja mellan, å ena sidan, dessa särskilda ölförsäljningsställen, hvilka
söka att arbeta upp sin handel med Öl så mycket som möjligt, och, å
den andra sidan, en del cliversehandelsbodar, där det visserligen för-
säljes Öl, men i hvilka därjämte försäljas så många andra varor, så
att innehafvarne af desamma icke närmelsevis kunna hafva samma
intresse att sprida ölförsäljningen som de andra.
Jag tror därför för min del, att man gör klokast uti att stanna
vid utskottets förslag, till hvilket jag, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Bergendahl: Herr talman! Jag är förekommen utaf den
siste ärade talaren. Han yttrade ungefär hvad jag tänkte framhålla i
denna fråga.
Med den erfarenhet, jag har från mindre och medelstora städer,
tror jag, att det icke skulle verka till något gagn i nykterketsafseende,
om man gjorde denna särskillnad, som herr Waldenström föreslagit.
Ty det är, enligt min mening, alldeles uppenbart, att om en hand¬
lande icke får sälja andra varor än Öl, måste han, för att förvärfva
sitt uppehälle, forcera denna handel så mycket som möjligt. Han
måste vidtaga alla möjliga åtgärder för att öka sin omsättning vid
maltdrycksförsäljningen. Om lian däremot hade rättighet att försälja
äfven andra varor, skulle han ju kunna påräkna vinst på dessa varor.
Han kunde då ägna sitt intresse åt försäljningen däraf.
Man behöfver bestämdt icke befara, att det skall blifva för många
handelsbodar för försäljning af Öl, ifall det medgifves, att ölhandeln
får förenas med annan handel. Ty det kommer nog att i förväg
bestämmas, huru många dylika handelsbodar få förefinnas i hvarje
kommun. Konungens befallningshafvande kommer otvifvelaktigt att
öfva erforderlig tillsyn i detta hänseende.
Jag skall därför be att fa instämma uti yrkandet om bifall till ut¬
skottets förslag.
Herr Neiglick instämde häruti.
ft:o 57. 48
Fredagen den 12 Maj.
Förslag till Herr Hammarström: Herr talman! Det är alldeles rätt, hvad
förordning m}n granne till vänster säde, att båda kamrarna för åtskilliga år sedan
försäljning beslöto en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om en förordning
■af vin och öZ.angående ölbandels skiljande från annan handel. Kungl. Maj:t fann
(Forts.) emellertid icke för godt att bifalla denna framställning, utan vi fingo
i stället den så kallade 10-liters-förordningen. Det blef mycket be¬
kymmer i landet, och mycket missnöje uppstod ej allenast bland nykter-
hetsvännerna i allmänhet, utan äfven bland den stora allmänheten,
som önskade ordning och skick i hithörande förhållanden. Nu har
man haft det hopp och den önskan, att hvad Rksdagen då beslöt, nu
ändtligen skulle komma att blifva verklighet.
Jag för min del ber att få yrka bifall till den framställning, som
herr Waldenström gjort.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman, mina herrar! I mot¬
sats till hvad herr Bergendahl anförde rörande just de medelstora stä¬
derna, måste jag för min del gifva till känna, att från det samhälle,
* som jag representerar, hafva vi en alldeles motsatt erfarenhet. Vi
hafva kommit underfund med, att ett af de allra största hindren för
ölkonsumtionens bekämpande just är den omständigheten, att hvilken
liten handlande som helst har rättighet att försälja Öl. I vårt sam¬
hälle åtminstone existerar det eu hel mängd små affärer, hvilka till
namnet äro butiker för handel med diverse, men i verkligheten äro
ölförsäljningsställen. Vi hafva kommit till det resultatet, att det allra
bästa, från nykterhetens och sedlighetens synpunkt, skulle vara, att
ölhandeln blefve skild från annan handel, så att dylika afiärer icke
kunde existera. För de större handlandena, som icke hafva ölförsälj¬
ning till hufvudaffär, är ölförsäljningen af ingen vikt, och jag tror
icke, att de skulle hafva någonting emot att blifva af med denna för¬
säljning. Däremot är det just dessa mindre handlande, som lefva på
ölhandel, hvilka äro till skada, men som måste upphöra med sin
rörelse, ifall det yrkande blifver bifallet, som herr Waldenström
framställt.
Nu säger man visserligen, att detta kanske skulle leda därtill,
-att så mycket flera ölförsäljningar skulle uppstå. Men det ligger ju i
vederbörande myndigheters händer att bestämma, huru många sådana
som skola få finnas. Herr Bergendahl medgaf ju själf, att myndig¬
heterna kunna bestämma, huru många sådana försäljningsställen skola
få finnas i hvarje stadsdel. Vi behöfva således icke frukta, att de
egentliga ölförsäljningsställenas antal skulle ökas, därest de vanliga
diversekandlandena beröfvades sin rättighet att också sälja Öl.
På grand af den erfarenhet, som jag under många år haft rörande
dessa förhållanden från det samhälle, som jag representerar, kan jag
icke undgå att yrka bifall till herr Waldenströms yrkande.
Med herr Johansson i Jönköping förenade sig herrar von Schéele,
Räf, Österberg och Gustafsson i Mjölby.
Herr Roos: Jag skall icke instämma med herr Johansson, men
jag tackar honom för den erfarenhet, han framlade ifrån Jönköping.
Fredagen den 12 Maj. 49 N;o 57.
Denna bestyrker enligt min åsikt hvad jag för en stund sedan anförde. Förslag till
Det är icke de gedigna affärerna, man behöfver frukta, utan de affärer, förordning
där hufvudändamålet är ölförsäljning. Nu vill herr Johansson i likhet an?“e.B<?e
med en del andra här i kammaren upprätta försäljningsställen, där olafvin Joch9öl
icke vore hufvudvaran, utan den enda varan, som vore att tillgå. Det (Forts)
är dessa, som äro och blifva farliga, det är dessa, som Kungl. Maj:t
och utskottet velat undanröja till förmån för den lojala handeln i
större _ speceri- och matvaruaffärer. Men vill man, att den bihandel,
som föranleder oordningar, fortfarande skall florera, må man då bifalla
herr Waldenströms förslag. Vill man däremot, att ölhandeln skall ske
på ett ordentligt och hyggligt sätt, må man då bifalla utskottets
förslag.
Herr Larsson i Västerås: Herr talman, mina herrar! Jag ber
att, med anledning af ett yttrande, som här fällts därom, hur det i nu
ifrågavarande afseende förhåller sig i de medelstora städerna, få anföra
några exempel från den stad, som jag representerar, hvilka exempel
jag anser tala för ett bifall till herr Waldenströms reservation. I den
staden har man funnit, att det företrädesvis är just i mjölk- och mat¬
varuaffärerna, som ölförsäljning bedrifves. Nu ha stadens myndigheter
i. ordningens och nykterhetens intresse beslutat, att kaféer och^ölför-
säljningsställen skola stängas på en viss bestämd tid. Detta låter sig
naturligtvis icke göra med afseende å matvara- och mjölkmagasinen,
och följden blir den, att man där alltid kan erhålla Öl, äfven sedan
öfriga ölförsäljningsställen blifvit stängda. Den åtgärd, som stadens
myndigheter i detta afseende vidtagit, blir således af mycket ringa
värde.
Jag anser, att i ett dylikt förhållande ligger ett skäl, som bör
väga tungt härvidlag, och det är därför som jag, herr talman, ber att
få yrka bifall till herr Waldenströms reservation.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad, gaf herr tal¬
mannen, i enlighet med de under öfverläggningen framställda yrkan¬
dena, propositioner dels på godkännande af utskottets förslag med
afseende a förevarande paragraf oförändradt, dels ock på godkännande
af berörda förslag med det tillägg, som föreslagits i den af herr Wal¬
denström vid denna ^paragraf afgifna reservationen; och fann herr
talmannen den sistnämnda propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och
anslagen denna voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren godkänner andra särskilda utskottets
förslag _ med afseende å 13 § af ifrågavarande förordning angående
försäljning af vin och Öl med det tillägg, som föreslagits i den af
herr Waldenström vid denna paragraf afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Andra Kammarens Prot. 1905. N:o 57. 4
X:o 57. 50
Fredagen den 12 Maj.
Vinner Nej, har kammaren godkänt utskottets berörda förslag
oförändradt.
Sedan röstsedlarne afgifvits och en af dem blifvit aflagd och för¬
seglad, uppräknades röstsedlarne i vanlig ordning, och utvisade dessa
91 ja och lika många nej. 1 följd häraf öppnades den aflagda sedeln,
hvilken befanns innehålla nej; och hade kammaren alltså godkänt
utskottets förslag oförändradt.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den fortsatta hand¬
läggningen af förevarande utlåtande till ett kommande sammanträde.
§ 16.
Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrifvelser
till Konungen, nämligen
från statsutskottet:
n:o 119, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903;
från bevillningsutskottet:
n:o 135, i anledning af Kung! Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch;
n:o 136, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande stämpelförordning;
n:o 137, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående för¬
ändrad lydelse af §§ 2, 10 och 17 i kungl. förordningen angående
villkoren för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887; och
n:o 151, angående ändrad lydelse af 4 § 1 mom. och 15 § i kungl.
förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker den
17 juni 1903; samt
från lagutskottet:
n:o 128, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen
om försäkringsrörelse;
n:o 129, i anledning af väckt motion angående konsumtionsför¬
eningar med syfte att sälja varor äfven till andra än föreningsmed¬
lemmar ;
n:o 130, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 8 i lagen angående köttbesiktning
och slakthus den 22 december 1897;
n:o 131, i anledning af väckt motion om revision af fattigvårds-
lagstiftningen m. m.;
n:o 132, i anledning af väckt motion angående utarbetande af
förslag till lag om försäkringsaftal;
Fredagen den 12 Maj.
61 K:o 57.
n:o 133, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående än¬
drad lydelse åt vissa delar af värnpliktslagen; och
n:o 134, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående löne¬
regleringar för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i Stockholm.
§
Justerades protokollsutdrag.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 10, i anledning af väckta motioner dels i fråga om landtför-
svars- och sjöförsvarsdepartementens förening till ett departement, dels
ock om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett nytt
departement för handel, industri och sjöfart;
n:o 11, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående rösträtt för kvinnor vid val till Andra Kammaren;
n:o 12, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 71
regeringsformen och § 65 riksdagsordningen; och
n:o 13, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda
protokoll;
statsutskottets utlåtande n:o 139, i anledning af väckt motion
om beviljande af medel till ersättning åt trupper, som inkallats för
förstärkande af Stockholms garnison, under en del af maj månad
1905;
lagutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 69, i anledning af väckt motion om ändring af 10 kap. 13 §
strafflagen;
n:o 70, i anledning af väckta motioner dels med förslag till lag
om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet m. m.,
dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till lag
i syfte att arbetsgifvare- och arbetareorganisationer må förklaras vara
juridiska personer m. m.;
n:o 71, med anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om ändring i 19 och 25 kap. strafflagen, dels ock två
med föranledande af propositionen väckta motioner;
n:o 72, i anledning af väckt motion angående revision af konkurs¬
lagen m. m.; och
n:o 73, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut angående lag¬
utskottets utlåtande, n:o 64, öfver dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,
dels ock tvenne i anledning af samma proposition väckta motioner.
N:o 57. 52
Fredagen den 12 Maj.
särskilda utskottets n:o 2 utlåtande, n:o 10, i anledning af dels
Kungl. Maj:ts proposition n:o 102 med förslag till förordning angående
försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka, dels ock
inom Riksdagen i ämnet väckta motioner;
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 32, i
anledning af väckt motion om försäljning af så kallade välgörenhets-
frimärken till förmån för svenska nationalföreningen mot tuberku¬
los; samt
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 33, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående religions- och sedlighetsvård åt personal, anställd vid arbets¬
företag af större omfattning; och
_ n:o 34, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående beredande af erforderlig vård åt sjuka personer vid
deras transport å statens järnvägar.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 5,is e. in.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B,, 1905.