RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1905. Andra Kammaren. N:o 48
Onsdagen den 3 maj.
Kl. 11 f. m.
§ 1-
Efter föredragning af de på kammarens bord Infilande motio¬
nerna hänvisades herr A. Thylanders m. fl. motion, n:o 294, till
Riksdagens särskilda utskott n:o 2 och herr A. Hedins m. fl. mo¬
tion, n:o 295, till konstitutionsutskottet.
§ 2.
Föredrogs och bifölls herr J. E. Biesérts anhållan att till
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet få fram¬
ställa ett spörsmål.
§ 3.
Vidare föredrogs, men bordlädes åter sammansatta stats- och
lagutskottets utlåtande n:o 12.
§ 4.
Till afgörande förelåg konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad
lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och
med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till
öfvergångsstadgande i riksdagsordningen jämte inom Riksdagen
väckta förslag i fråga om valrätten till Riksdagens kamrar.
Till konstitutionsutskottets handläggning hade båda kamrarna
hänvisat Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 26
jämte åtskilliga i anledning af densamma inom Andra Kammaren
afgifna yttranden. Uti nämnda proposition hade Kungl. Maj:t till
Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen
samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdags¬
ordningen, så ock till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48. 1
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
Nso 48.
2
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens
allmänna angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behö¬
rige personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt för-
hålles med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Törsta Kamma¬
ren och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas, på sätt riks¬
dagsordningen och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren,
jämväl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad
vallag stadga. Kamrarne —------- sammankalla.
Hos urtima riksdag —--— — —----sam¬
manhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor
rörande förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i
49 § förmäles, att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt
att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att
utreda — — — — — kyrkolagarnes förbättring.
Å urtima riksdag skola-----förekommande ärenden.
Regeringsformen.
§ 31
Riksdagsordningen.
§ 10.
Yal till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes
valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre
än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedeln någon
tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma
sedel anses ogin.
Åro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under
försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen
afgjorts,
3 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
För deri, som
Ort och tid.
§ 11.
(lika med nuvarande § 10)
§ 12.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
År någon missnöjd — — — (lika med nuvarande § 11) —
--afgöras.
§ 13.
Riksdagsman — — — (lika med nuvarande § 12) —--
befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 14.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra¬
trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 15.
1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riks¬
dagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag
för de fall, hvarom nedan förmäles, eu valkrets.
2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en
treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar
af rikets folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra
eu valkrets. Inträffar sedermera vid början af andra året före en
treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en
nittiondel af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare bilda
egen valkrets.
3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda
egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda
omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållan-
dena, finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik länsdel
utgöra högst två valkretsar.
4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till
Riksdagens Andra Kammare.
§ 16.
1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början
af året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riks¬
dagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel
af rikets folkmängd; och skola för ernående af hela antalet två¬
hundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest
N:o 48. 4
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ord¬
ning efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterli¬
gare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera
valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på
sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt. Ej må dock i någon valkrets an¬
talet riksdagsmän understiga tre.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan an-
gifna grunder äger utse, fastställes af Konungen.
§ 17-
Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och
med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem
års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstill¬
stånd ;
b) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 18.
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas un¬
der september månad året näst före början af de tre år, för hvilka
valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjli¬
gen för den återstående tiden.
§ 19.
Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedel¬
bara. Hvarje röstande äge därvid en röst.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 20.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken
de väljas.
5 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
§ 21.
För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kam¬
maren, utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande
fullmakt i två exemplar, af bvilka det ena öfverlämnas åt den
valde och det andra insändes till justitiedepartementet.
§ 22.
Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej
denna befattning sig undandraga, med mindre ban företer giltiga
skäl för afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de binder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lag¬
tima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid val¬
tillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens be¬
fallningshafvande.
§ 23.
År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kam¬
maren eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står
i omedelbart samband med själfva valet, eller vill någon klaga öf¬
ver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmanna¬
uppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Konungen an¬
föra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens
befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom
högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall
han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrättnin¬
gens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle, efter
erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut sina till
Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^ som,
på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig för¬
klara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tillända-
lupit, bär Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla
målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvar¬
efter med målet vidare så förhålles, som. i § 12 sägs.
§ 24.
Hvarje ledamot —1 — — (lika med nuvarande § 23) — ---—
af arfvodet.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 25.
Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som
vid valtillfället personligen sig inställer.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N;o 48. 6
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
§ 27.
Därest någon varder för samma tid vald till ledamot åt bägge
kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera
valkretsar, må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera
kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill an¬
ses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konun¬
gens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmanna-
uppdrag ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan
nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befall¬
ningshafvande föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.
Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande,
när den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om le¬
digheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals
anställande; och, då den afgångne tillhört Andra Kammaren, att
föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet an¬
ser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock
att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvi¬
sade grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet---stadgadt.
3. Utskottet--— proposition.
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i
fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant
hänseende gällande stadganden.
I samband med ofvan nämnda proposition hade Kung! Maj:t
till Riksdagens granskning öfverlämnat ett förslag till lag om val
till Riksdagens Andra Kammare. I
I sammanhang med den kung! propositionen hade konstitu¬
tionsutskottet till behandling förehaft följande till utskottet öfver-
Onsdagen den 3 Maj.
7 N:o 48.
lämnade motioner, nämligen dels motionerna inom Första Kam¬
maren n:o SO af herr C. A. Sjöcrona och n:o 32 af herr C. Lun-
déberg m. fl., dels ock motionerna inom Andra Kammaren n:o 214
af herr G. Elowson, n:o 219 af herr J. Nydal, n:is 220 och 260
af herr O. A. Brodin, n:o 221 af herr L. K. Broek, n:o 228 af
herr G. W. Boos m. fl., n:o 231 af herr K. Staaff m. fl., n:o 237
af herr K. II. Bränning m. fl., n:o 246 af herr G. 11. Setterberg,
n:o 258 af herr A. Johanson i Mossebo och n:o 276 af herr J. E.
Centerwatt.
Uti ofvanberörda motioner hemställdes:
af herr Elowson:
att Riksdagen behagade antaga såsom hyllande för vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse af:
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige
personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas leda¬
möter väljas på sätt riksdagsordningen och särskilda af Konungen
och Riksdagen gemensamt stiftade vallagar stadga. Kamrarne —
— — —---sammankalla.
Hos urtima riksdag — — — — — —- — —- sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rö¬
rande förändringar i grundlagar^ och vallagarne, att yttranden
däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet
förda protokoll; ett statsutskott, att utreda — — — — — —
kyrkolagarnes förbättring.
Å urtima riksdag skola — — — — förekommande ärenden.
Om valrätten
titt Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
H:o 48. 8
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. in.
Riksdagsordningen.
§ 6.
(Forts.)
1. Första Rammarens ledamöter skola till ett antal af ett-
hundrafemtio väljas för en tid af 9 år, räknade från och med ja¬
nuari månads böran året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riks¬
dagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag
för de fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.
3. Stad, hvars folkmängd vid början af åttonde året före en
nioårsperiod inom den valkrets, till hvilken staden hörer, uppgår
till eller öfverstiger tre etthundrafemtiondedelar af rikets folkmängd,
skall från och med denna nioärsperiod utgöra en särskild valkrets.
Inträffar sedermera, att folkmängden vid början af åttonde året före
en nioårsperiod i sådan stad ej längre uppgår till en sextiondedel
af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.
4. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda
egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda
omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhål-
landena, finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik
länsdel utgöra högst två valkretsar.
5. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val
till Riksdagens Första Kammare.
1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början
af året näst före den nioårsperiod, för hvilken valet inom val¬
kretsen gäller, en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande
en etthundrafemtioiidedel af rikets folkmängd; och skola för er¬
nående af hela antalet etthundrafemtio riksdagsmän de valkretsar,
hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss
är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom val¬
kretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek vara
berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskotten
lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så erfordras, före¬
trädet genom lottning inför chefen för justitiedepartementet i när¬
varo af tre bland de af Riksdagen utsedda fullmäktige i rikets
hank och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret. Ej må dock
i någon valkrets riksdagsmännens antal understiga två.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan an-
gifna grunder äger utse, bestämmes årligen före maj månads ut¬
gång af Konungen; dock må hvad sålunda bestämmes icke lända
till inskränkning i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven
tid utöfva riksdagsmannakallet.
§ 7.
Onsdagen den 3 Maj.
9 N:o 48.
3. Om valkrets i följd af ökad folkmängd erhåller rätt att
utöfver antalet förut varande riksdagsmän utse ytterligare en eller
flere riksdagsmän, fylles sålunda uppkommen ledighet på sätt i
vallagen är stadgadt.
§ 8.
1. Yal till riksdagsmän i Första Kammaren verkställas under
september månad inom hvarje valkrets hvart nionde år i den ord¬
ningsföljd, som vallagen bestämmer.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröj¬
ligen för den inom hvarje särskild valkrets återstående tiden.
3. För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Första
Kammaren, utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande
fullmakt i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den
valde och det andra insändes till justitiedepartementet.
§ io.
Första Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt val¬
sätt medelst elektorer.
Närmare bestämmelser om valen och valsättet meddelas i val¬
lagen.
§ 11.
1. Vid elektorsval äger enhvar välfräjdad svensk man, hvilken
åligger att till staten erlägga bevillning, valrätt från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års
ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderår åliggande värnpliktsöfningar.
2. Vid elektorsval beräknas röstvärdet sålunda, att åt hvarje
röstberättigad, som i bevillning till staten erlägger
en riksdaler eller därunder,
öfver en riksd. t. o. m. fyra
fyra »
nio »
sexton »
tjugufem »
trettiosex »
fyra tionio»
sextiofyra»
åttioen »
»
»
»
»
»
nio
sexton
tjugufem
trettiosex
fyrationio
sextiofyra
åttioen
tillerkännes en röst,
riksd., tillerkännas två röster,
» »
»
»
»
»
tre
fyra
fem
sex
sju
åtta
nio
tio
»
röster.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m,
(Forts.)
N:o 48. 10
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
3. Närmare bestämmelser om valen och om tillämpningen
af nu stadgade villkor meddelas i vallagen.
§ 13.
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal åt tvåhundra¬
trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 14-
1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riks¬
dagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag
för de fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.
2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en
treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettionde-
delar af rikets folkmängd, skall från och med denna treårsperiod
utgöra en valkrets. Inträffar sedermera vid början af andra året
före en treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej längre upp¬
går till en nittiondedel af rikets folkmängd, skall den stad icke
vidare bilda egen valkrets.
3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda
egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda
omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhål-
landena, finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik läns-
del utgöra högst två valkretsar.
4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val
till Riksdagens Andra Kammare.
§ 15.
1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början
af året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riks¬
dagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettionde-
del af rikets folkmängd; och skola för ernående af hela antalet
thåhundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest
öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande
för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ord¬
ning efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterli¬
gare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera
valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på
sätt i § 7 mom. 1 är stadgadt. Ej må dock i någon valkrets an¬
talet riksdagsmän understiga tre.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan an-
gifna grunder äger utse, fastställes af Konungen.
11 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
§ 16.
Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och
med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra
års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför-
llutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 17.
1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under
september månad året näst före början af de tre år, för hvilka
valen gälla.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröj¬
ligen för den återstående tiden.
§ 18.
Andra Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt val¬
sätt och omedelbart.
Närmare bestämmelser om valen och valsättet meddelas i val¬
lagen.
§ 19.
Vid val till Andra Kammaren tillkommer hvarje röstande
en röst.
§ 20.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken
de väljas.
§ 21.
För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kamma¬
ren, utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande full¬
makt i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde
och det andra insändes till justitiedepartementet.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 12
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten g 22.
till Andra
Kammaren Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej
“• denna befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga
r ‘ skäl för afsägelse. Såsom sådana anses:
1. de binder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
1. ålder öfver 60 år;
3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre
lagtima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid val¬
tillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, prof vas af Konungens be¬
fallningshafvande.
§ 25.
År någon missnöjd med val till riksdagsman eller sådan Ko¬
nungens befällningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart sam¬
band med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut, hvar¬
igenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag inom
Andra Kammaren ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Ko¬
nungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos
Konungens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvit¬
het inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och
skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrätt¬
ningens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle,
efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut sina
till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvanden, som
genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna införes, utsätter
viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må öfver be¬
svären till Konungens befallningshafvande aflämnas. Sedan den
för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har Konun¬
gens befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande
handlingar ofördröjligen till Konungen insända, för att i dess hög¬
sta domstol skyndsamt föredragas och afgöras.
§ 27.
Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge
kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera
valkretsar, må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera
kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill
anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konun¬
gens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmanna¬
uppdrag ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan
Onsdagen den 3 Maj.
13 N:o 48.
nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallnings¬
hafvande föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.
Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande att
om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ut¬
seende af annan person i den afgångnes ställe.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallagarna samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar
däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kam¬
rarna till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet-------— — —--stadgadt.
3. Utskottet — — — — — — — —--proposition.
Öfvergångsstadganden.
1. I afseende å valen till Första Kammaren galle de öfver-
gångsbestämmelser, som innehållas i lagen om val till Riksdagens
Första Kammare.
2. Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren
första gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907,
skola i fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i
sådant hänseende gällande stadganden.
af herr Nydal:
att Riksdagen ville såsom hvilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af regerings¬
formen och riksdagsordningen:
Regeringsformen.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
härefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren
och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdags¬
ordningen och särskilda af Konungen och Riksdagen gemensamt stif¬
tade vallagar stadga.
Kamrarne — — — —---—--sammankalla.
Hos urtima riksdag — —----— sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rö-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 14
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten rande förändringar i grundlagar^ och de i 49 § oxnförmälda val-
m Andra ]agaT) att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska
a^m^en de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda — —
(Forts.)----kyrkolagarnas förbättring.
Å urtima riksdag skola---- — — förekommande ärenden.
Riksdagsordningen,
a) Första Kammaren.
§ 6.
1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af ett¬
hundrafemtio och för en tid af nio år, räknade från och med januari
månads början näst efter det år, under hvilket valet skett, utses
af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting
deltaga.
2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,
utgör en valkrets, för hvilken ---------af rikets folk¬
mängd.
3. För valkrets, som har — —-----— en riksdagsman.
4. Därest det antal riksdagsmän — — —--ytterligare
en riksdagsman.
5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan an-
gifna grunder äger utse, bestämmes årligen af Konungen. Yisar
sig därvid, att antalet riksdagsmän för någon valkrets bör minskas,
skola de öfvertaliga genast afgå, den förr, som färre riksdagar be¬
vistat, och bland dem, som bevistat lika många riksdagar, den förr,
som yngre är. Om åter valkrets erhåller rätt att utöfver antalet
förut varande riksdagsmän utse ytterligare en eller flere riksdags¬
män, fylles sålunda uppkommen ledighet på sätt i vallagen är
stadgadt.
§ 7.
1. Yal till riksdagsman i Första Kammaren anställes af veder¬
börande landsting vid lagtima sammanträde, med undantag för det
fall, som i nästa mom. sägs, och af stadsfullmäktige, under sep¬
tember månad, hvart nionde år näst före den nioårsperiod, för hvil¬
ken valet inom valkretsen gäller.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröj¬
ligen för den återstående tiden. Landsting sammanträder för det
ändamål, där så erfordras, till urtima möte.
§ 8.
Yal till riksdagsmän i Första Kammaren verkställes i den ord¬
ningsföljd, som vallagen bestämmer, och förrättas enligt reglerna
Onsdagen den 3 Maj.
15 N:o 48.
för det proportionella valsättet i hvarje fall, där flere än en skola
väljas.
§ 9.
Till ledamöter i Första Kammaren
fattning.
§ io.
— — sin be-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd,
utfärdas vid valförrättningens slut fullmakt i två exemplar, af
hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till
justitiedepartementet. Fullmakterna, som, när valet verkställts af
landsting, underskrifvas af dess ordförande, med kontrasignation af
landstingets sekreterare, och, då valet skett af stad, undertecknas
af stadsfullmäktiges ordförande jämte två af desse fullmäktige, skola
hafva den lydelse, som i vallagen angifves.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan
nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallnings¬
hafvande föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.
Om emellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande att
om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ut¬
seende af annan person i den afgångnes ställe.
§ 38.
Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallagar, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet — —-----------stadgadt.
8. Utskottet — — — —• ------proposition;
af herr Boos och medmotionärer:
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen framlägga
förslag till sådana ändringar i riksdagsordningen och, där sådant
funnes nödigt, äfven i regeringsformen, genom hvilka proportionellt
valsätt infördes vid val af ledamöter i Riksdagens Första Kammare;
N:o 48. 16
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
af herr Lundeberg och medmotionärer:
att Riksdagen måtte besluta att i samband med öfriga grund¬
lagsändringar, som upptoges i blifvande beslut rörande utsträckning
af valrätten till Riksdagens Andra Kammare, antaga att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling följande förändrade lydelse af
nedannämnda grundlagsstadganden:
Regeringsformen.
§ 71.
På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne sig icke för¬
ena om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämp¬
ning, eller bevillningens fördelning till utgörande; dock att bägge
kamrarnes sammanstämmande beslut erfordras ej mindre för med¬
delande af nya bestämmelser rörande skattefrihet eller lindring i
skatten för viss inkomst eller förmögenhet, än äfven, när fråga är
om bevillnings utgörande efter progressiv skala (eller med olika
skattesatser för olika slag af inkomst eller förmögenhet), för fast¬
ställande eller ändring af bestämmelser rörande skatteskala, för¬
hållandet mellan skattesatser för inkomst eller förmögenhet af olika
slag samt den procent af inkomst eller förmögenhet, hvartill skatten
högst må uppgå.
Riksdagsordningen.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undan¬
tag, hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglemen-
tariska föreskrifter---förstöras;
af herr Broek:
att vid införandet af proportionellt valsätt till Riksdagens Andra
Kammare (hvartill motionären i sin motion framställt ett särskildt
förslag) i riksdagsordningen måtte införas bestämmelse därom, att
län eller länsdel kunde utgöra flera valkretsar;
af herr Setterberg:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga ett
förslag till lag om val till Riksdagens Andra Kammare, byggdt på
en af motionären i motionen förordad proportionell valmetod, vid
hvilken tillämpats den bestämmelse, att hvarje valman å sin röst¬
sedel antecknade både partinamn och kandidatnamn.
Onsdagen den 3 Maj.
17
N:o 48.
af herr Sjöcrona:
att Riksdagen måtte såsom hyllande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 13, 14,
16, 17, 19 och 20 riksdagsordningen:
Riksdagsordningen.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af två¬
hundratrettio, däraf etthundrafemtio för landet och åttio för stä¬
derna, väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. A landet utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Un¬
derstiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, för ernående af
det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så
vidt lämpligen ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar, som
hvardera väljer en riksdagsman, öfverstiger domsagornas antal
etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som
gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmäng¬
den, förenas, två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en
åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens
folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en
attiondedel af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd,
än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så
många valkretsar, som, med iakttagande att hvardera utser en
riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna
antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdags¬
männens antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i
och för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja
riksdagsman, bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde
år af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej
tillämpning förr än vid de val, hvilka näst därefter, enligt § 15
mom. 1, skola äga rum.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än åttio tvåhundra-
trettiondedelar af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan
föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet
och för städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet
och i städerna. Det antal riksdagsmän, som sålunda bör utses för
landet och för städerna, bestämmes af Konungen vid fastställande
af den i mom. 4 omförmälda ordning, därvid i öfrigt stadgandena
i mom 2 och 3 skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
6. I fråga om riksdagsmannaval skall köping och municipal-
samhälle såsom stad anses. Tillämpning häraf sker vid faststäl-
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48. 2
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts )
N:o 48. 18
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten lande af den i mom. 4 omförmälda valkretsordning, och gäller hvad
till Andra därvid bestämts, till dess ny valkretsordning varder fastställd.
Kammaren
m. m.
(Forts.) § 14.
1. Yalrätt tillkommer inom den kommun, där medlem bosatt
är, enhvar i kommunens allmänna angelägenheten röstberättigad man
eller kvinna, hvilken före början af det kalenderår, hvarunder valet
äger rum, uppnått tjugufem års ålder och antingen äger eller med
stadgad åborätt innehafver jordbruksfastighet till ett taxerings¬
värde af minst trehundra riksdaler eller eljest med nyttjanderätt
innehafver sådan fastighet till taxeringsvärde ej understigande sex¬
hundra riksdaler, eller äger annan fast egendom, hvartill vid riks¬
dagsmannaval jämväl räknas å annans mark belägen byggnad, till
taxeringsvärde af minst sexhundra riksdaler, eller ock erlägger till
staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler uppskattad
årlig inkomst. Från valrätt vare dock utesluten den, som häftar
för utskylder till staten eller kommun, hvilka rätteligen bort un¬
der det löpande eller något af de två närmast föregående kalender¬
åren erläggas, eller värnpliktig, som icke fullgjort de honom före
valtillfäliet åliggande värnpliktsöfningar.
2. Den, som, efter flyttning från annan kommun, blifvit för
det år valet hålles i kommunen mantalsskrifven, äger, utan hinder
däraf att han ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter
röstberättigad, valrätt, så framt han inom den kommun, hvarifrån
han inflyttat, skulle vara valberättigad, om han fortfarande vore
där mantalsskrifven.
§ 16.
1. A landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje
kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och
därutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af tusen.
Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhaf-
vanden i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två
domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den
af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden äger.
2. I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses
inför magistraten en elektor för hvarje stad och därutöfver, efter
folkmängden, en för hvarje fullt tal af femhundra. Dessa elek¬
torer sammanträda till riksdagsmannaval inför magistraten i den
stad inom valkretsen, som största folkmängden äger.
3. Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
äga dock begagna det omedelbara valsättet, därest af de röstberätti¬
gade så beslutas. Då förslag härom af de röstberättigade i en
kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmans
ordförande eller magistrat, varder sådant meddeladt Konungens
befallningshafvande, som från öfriga till valkretsen hörande kom-
Onsdagen den 3 Maj. 19
muner infordrar de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse
om utgången, efter ty som de flesta afgifna rösterna varit för bi¬
fall eller atslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än eu
tid af fem år därefter förflutit, ånyo upptagas. Beslutes åter för¬
ändringen, träder den i kraft vid det val, som näst efter en månad
från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en tid af
minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt
som om dess införande fattas.
Yid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje
kommun, inför kommunalstämmans ordförande eller magistrat; och
skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt
den, som de ° flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för
kommunerna å landet till domhafvande!! och för städerna till ma¬
gistraten i den stad, som största folkmängden äger. Yid dessa
protokolls affattande böra till ledning tjäna formulär, som af
Konungen fastställas.
4. Den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna
§ samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande,
åligger i stad, där magistrat ej finnes, den för sådan stad särskildt
tillsatta styrelse eller dess ordförande, och i köping eller munici-
palsamhälle ° kommunalstämmans eller municipalstämmans ordfö¬
rande; ej må dock annan än magistrat vara valförrättare vid ifråga¬
varande val.
5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdags¬
män, förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, där
flere riksdagsmän skola utses, staden, på sätt om val till stads¬
fullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
§ 17.
1- Yid saväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer
hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de flestas röster
vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika
röstetal.
2. Yid dessa val skall för hvarje kommun till efterrättelse
tjäna den för kommunen gällande röstlängd, som bör innehålla
anteckning om dem, hvilka enligt § 14 mom. 1 valrätt tillkommer,
äfvensom tillägg rörande de icke i kommunens allmänna angelä¬
genheter^ röstberättigade, hvilka må enligt § 14 mom. 2 äga val¬
rätt.. Då val förestår, läte å landet kommunalstämmans ordförande
och i. stad magistraten halla röstlängden, försedd med nämnda an¬
teckning och tillägg, för granskning tillgänglig under minst fjorton
dagar; och^ varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna
kungjord, så ock i stad, där så ske kan, i där utkomnande tidning
införd. Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under
pröfning,, a landet framställas vid valförrättningens början och i
stad skriftligen till magistraten ingifvas sist å tredje dagen före
N:o 48.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 20
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
valet; dock att anmärkning, däri yrkas valrätt för den, som fram¬
ställer anmärkningen, må i stad göras äfven under valförrättnin¬
gens fortgång.
§ 19-
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män,
som enligt 14 § äga valrätt inom den kommun eller någon af de
kommuner, för hvilka de väljas.
§ 20.
För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,
utfärdas ofördröjligen fullmakt i två exemplar, underskridna för
valkrets å landet af domhatvanden, för stad, som ensam sänder
riksdagsman, af stadens magistrat, och för valkrets, som består af
flera städer, af den magistrat, som valet slutligen handlagt; och
skall det ena exemplaret öfverlämnas åt den välde och det andra
insändas till justitiedepartementet. Fullmakterna böra hafva föl¬
jande lydelse:
»Vid riksdagsmannaval, som den — hållits i N. N. domsaga»
(»K. N. valdistrikt af K. N. domsaga») eller »i N. N. stad» (»stads-
valkrets»), »har N. K. blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens
Andra Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den
1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits efter treårs¬
periodens början: »för tiden till den 1 januari år — »), »hvarom
detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid;
af herr Brodin i motionen n:o 220:
att Riksdagen ville, såsom hvilande till grundlagsenlig be¬
handling, antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 14 och
26 i gällande riksdagsordning:
Riksdagsordningen.
§ 14.
Yalrätt tillkommer inom den kommun, där han bosatt är, en
hvar välfrejdad svensk man, som är skyldig att till staten och
kommunen erlägga direkt skatt, från och med kalenderaret näst
efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 26.
Riksdagsmannabefattning kan endast af svensk medborgare
utöfvas.
Onsdagen den 3 Maj.
21 N:o 48.
Bj må såsom riksdagsmän godkännas
a) den, som står under förmynderskap eller är försatt i kon¬
kurstillstånd;
b) den, som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom
utslag, bvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust
af sådant förtroende, eller den som är ställd under framtiden för
brott, hvilket medför nämnda påföljd;
c) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras
talan eller att i rikets tjänst vidare nyttjas:
d) , den som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval
med penningar eller gåfvor sökt värfva röster, eller mot vedergäll¬
ning afgifvit sin röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten;
e) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf,
hustru eller minderårigt barn;
f) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut-
utgången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar;
af herr Brodin —- af anledning att han funnit den i motionen
n:o 220 föreslagna lydelsen af § 14 riksdagsordningen otydlig och
ej ledande till det afsedda målet — i motionen n:o 260:
att den i motionen n:o 220 föreslagna formulering af § 14
i riksdagsordningen måtte sålunda förändras, att den erhölle följande
lydelse:
Riksdagsordningen.
§ 14.
Valrätt tillkommer inom den kommun, där han bosatt är, en¬
hvar välfrejdad svensk man, som är skyldig att till staten och
kommunen erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst
efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej:
a) den, som står under förmynderskap eller är försatt i kon¬
kurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hustru eller minderårigt barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar;
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 22
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts)
af herr Staaff och medmotionärer:
att Riksdagen måtte såsom hyllande för vidare behandling i
grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga
personer, då Konungen eu af dem utnämne. På lika sätt förhål-
les med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kamma¬
ren och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riks¬
dagsordningen och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren,
jämväl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad val¬
lag stadga. Kamrarne — — — — sammankalla.
Hos urtima Riksdag-----sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rö¬
rande förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 §
förmäles, att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att
granska de i Statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att ut¬
reda — —---kyrkolagarnes förbättring.
Å urtima riksdag skola —---förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af två¬
hundratrettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem
för städerna, väljas för eu tid af tre år, räknade från och med
januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räk¬
nas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Under¬
stiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för ernående
af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna,
Onsdagen den 3 Maj.
23 N:o 48.
så Tidt ske kan häradsYis, indelas i två valkretsar, som hvardera
väljer en riksdagsman, öfverstiger domsagornas antal etthundra¬
sextiofem, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa
intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, för¬
enas, två och två, till en valkrets.
3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en
sextiofemtedel af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter sta¬
dens folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande
en sextiofemtedel af städernas folkmängd. Städer, med mindre
folkmängd än nu är sagdt, ordnas, så vidt lämpligen ske kan läns¬
vis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera
utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 före-
skrifna antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar---— fast¬
ställd.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem två-
hundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket, skall det här
ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för
landet och för städerna efter förhållandet mellan folkmängden å
landet och i städerna. Det antal riksdagsmän---— — —
efterrättelse.
6. Stad, som har att ensam sända flera riksdagsmän, må, på
sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i val¬
kretsar.
§ 14.
Yalrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års
ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstill¬
stånd;
b) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 16.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de
flestas röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem,
som ei hållit lika röstetal.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 24
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
§ 17.
I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän,
förrättas valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas
rösterna särskildt för hvarje kommun eller, där kommunen är
delad i valdistrikt, för hvarje sådant distrikt, på sätt i vallagen
närmare bestämmes; och skola för rösternas sammanräknande och
fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, val¬
protokollen insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden
och för städerna till magistraten i den stad, som största folk¬
mängden äger.
§ 18.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som
vid valtillfället äga valrätt inom den kommun, eller någon af de
kommuner, för hvilka de väljas.
§ 25.
Befinnes--— —--— —--—---ogild.
Äro------— — —---— — — anställdt.
Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets
förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets
giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet----—• stadgadt.
3. Utskottet---— proposition.
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga
om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant hänseende
gällande stadganden; och hade vid den af herr Staaff m. fl. afgifna
motionen fogats en tablå, innefattande förslag till fördelning mellan
Onsdagen den 3 Maj.
25 N:o 48.
städerna af de dem tillkommande 65 riksdagsmannaplatserna inom Om valrätten
. , -rr till Andra
Andra JvaniniarGn, Kammaren
m. m.
af herr Johanson i Mossebo: (Forts.)
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af:
Regeringsformen.
§ 31.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 49.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 53.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
Riksdagsordningen.
§ 13.
Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af
tvåhundratrettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem
för städerna, väljas för en tid af tre år, räknade från och med
januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
Riket indelas härför i tvåhundratrettio valkretsar.
Mom 2. Å landet utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
För öfrigt lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
Mom. 3. Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
Mom. 4. Indelningen af omförmälda valkretsar, så ock riksdags¬
männens antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i
och för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja
riksdagsman, bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde
år af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej
tillämpning förr än vid de val, hvilka näst därefter, enligt § 15
mom. 1 skola äga ru»i.
Mom. 5. Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
Mom. 6. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping
eller municipalsamhälle, hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen,
såsom stad anses.
Tillämpning häraf sker vid fastställandet af den i mom. 4 om¬
förmälda valkretsordning, och gäller hvad därvid bestämts, till dess
ny valkretsordning varder fastställd.
N:o 48.
26
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
§ U.
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man, som till
staten erlägger direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter
det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej---
För öfrigt lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 16.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 17.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 18.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
§ 19.
Lika med herr Staaffs in. fl. förslag.
§ 25.
Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar
förrättas, valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller innefattar
valsedel någon tvetydighet i anseende till den valdes namn, skall
samma sedel anses ogild.
Äro-------— — anställdt.
Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets
förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets
giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 38.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag.
Öfvergängsstadgande.
Lika med herr Staaffs m. fl. förslag;
af herr Centerwall:
att Riksdagen måtte som hvilande till grundlagsenlig behandling
för sin del antaga nedanstående förslag till ny lydelse af
Onsdagen den 3 Maj.
27 N:o 48.
Riksdagsordningen.
§ 14.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forls.)
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års
ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn; dock att tillfälligt under¬
stöd, som lämnats på grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet,
icke medför valrättens förlust;
c) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i en särskild af Konung och Riksdag gemensamt
stadgad vallag.
Yalen till Andra Kammaren äro omedelbara. Yid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de
flestas röster, vare lagligen vald, och skilje lotten mellan dem, som
erhållit lika röstetal.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den kommun eller någon af
de kommuner, för hvilka de väljas.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, samt hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti,
dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verk¬
ställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till
utskottet hänvisade frågor rörande grundlag och vallag.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i fråga
om val till Andra Kammaren tillämpas de före 1906 i sådant hän¬
seende gällande stadganden;
af herr Branting och medmotionärer:
att Riksdagen måtte som hvilande till grundlagsenlig behand¬
ling för sin del antaga följande förslag till ny lydelse af
§ 17-
§ 19.
§ 38.
N:o 48. 28
On-sdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
Riksdagsordningen.
§ 13.
(Forte.)
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af 230 Täljas
för en tid af 3 år. Landet uppdelas härför i 230 valkretsar.
(De närmare bestämmelserna om valkretsindelningen hemställde
motionärerna till konstitutionsutskottet att utarbeta i öfverens¬
stämmelse med ettdera af de alternativ de i motionen framhållit.)
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och
med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjuguett
års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstill¬
stånd ;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn; dock att tillfälligt un¬
derstöd, som lämnats på grund af sjukdom eller oförvållad arbets¬
löshet, icke medför valrättens förlust.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som erhållit absolut ma¬
joritet af de afgifna rösterna, vare lagligen vald. Har ingen er¬
hållit absolut majoritet, skall omval ske mellan de två, som erhål¬
lit det högsta röstetalet. Inträffar lika röstetal, skilje lotten.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått 25 års ålder samt vid valtillfället äga valrätt inom
någon kommun i riket.
Utskottet hemställde,
1 ro) att Riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition icke kunde oförändrad bifallas, ville antaga
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till
§ 14.
§ 17-
§ 19.
Onsdagen den 3 Maj.
29 N:o 48.
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 Om valrätten
till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen, så
ock till öfver gångsstadgande i riksdagsordningen: m m
(Forts.)
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens
allmänna angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behö¬
rige personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt för-
hålles med rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stock¬
holm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kamma¬
ren och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riks¬
dagsordningen och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren,
jämväl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad val¬
lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika behörighet och myn¬
dighet; skolande Riksdagen i kraft af denna grundlag samman¬
komma till lagtima möte hvarje år den 15 januari, eller, om helg¬
dag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obetaget att, emel¬
lan lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.
Hos urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som föran-
ledt Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för den¬
samma framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljak¬
tigt sammanhang.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rö¬
rande förändringar i grundlagarna, så ock i vallag, hvarom i 49 §
förmärs, att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att
granska de i Statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda
och för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets till¬
stånd, förvaltning och behof; ett Bevillningsutskott, att behandla
bevillningsfrågor; ett Bankoutskott, att öfverse Bankens styrelse
och tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen gifva; samt
ett Lagutskott, att utarbeta de från Kamrarna remitterade förslag
till civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolagarnas förbättring.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som er¬
fordras för beredning af därvid förekommande ärenden.
N:o 48. 30 Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
§ io.
Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Fiunes
valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre,
än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon
tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma
sedel anses ogin.
Äro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt.
De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas un¬
der försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen
afgjorts.
§ 11.
För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd,
utfärdas vid valförrättningens slut fullmakt i två exemplar, af
hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes
till Justitiedepartementet. Fullmakterna, som, när valet verk¬
ställts af landsting, underskrifvas af dess ordförande, med kontra¬
signation af landstingets sekreterare, och, då valet skett af stad,
undertecknas af stadsfullmäktiges ordförande jämte två af desse
fullmäktige, böra hafva följande lydelse:
»I kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. landsting
(stadsfullmäktige i K. K. stad) blifvit den — — förrättadt, varder
N. N. härigenom befullmäktigad att för en tid af nio år från
nämnde dag vara ledamot af Riksdagens Första Kammare.» Ort
och tid.
Riksdagsordningen.
Kamrarnas bildande.
a) Första Kammaren.
§ 12.
År någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting
eller stadsfullmäktige förrättadt är, må han däröfver hos Konun¬
gen anföra underdåniga besvär. Han äger för sådant ändamål hos
landstingets sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande äska be¬
hörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar
därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af
talan, sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad ef¬
ter valförrättningens slut, ingifva till Konungens befallningshaf¬
vande, som genom kungörelse, hvilken i allmänna tidningarna infö¬
res, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må
öfver besvären till Konungens Befallningshafvande aflämnas. Se¬
dan den tid tilländagått, har Konungens Befallningshafvande att
Onsdagen den 3 Maj.
31 N:o 48.
besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hafva inkom¬
mit, ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess Högsta
domstol skyndsamt föredragas och afgöras.
§ 13.
Riksdagsman i Första Kammaren äger ej att för denna befattning
något arfvode uppbära. Till han befattningen sig afsäga, äger han
det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos
Konungens Befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 14-
Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundra¬
trettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari
månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
§ 15.
1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riks¬
dagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag
för de fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.
2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en
treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar
af rikets folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra
en valkrets. Inträffar sedermera vid början af andra året före en
treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en
nittiondel af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare bilda
egen valkrets.
3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda
egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda
omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhål-
landena, finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik läns-
del utgöra högst två valkretsar.
4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val
till Riksdagens Andra Kammare.
§ 16.
1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början
af året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riks¬
dagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel
af rikets folkmängd; och skola för ernående af hela antalet två¬
hundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 32
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagd t, äro bestämmande
kammaren ^ör riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ord-
m. m. n ninS efter öfverskottens. storlek vara berättigade att välja ytterli-
(Forts.) gare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera
valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på
sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt. Ej må dock i någon valkrets an¬
talet riksdagsmän understiga tre.
2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan an-
gifna grunder äger utse, fastställes af Konungen.
§ 17.
Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man, som är
skyldig till staten erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret
näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 18.
1. Val till riksdagsman i Andra Kammaren utsättes af Konun¬
gens befallningshafvande att äga rum någon dag i september må¬
nad året näst före början af de tre år, för hvilka valet gäller.
För de fall, då, till följd däraf att hela antalet å förslag upp¬
förda valbara kandidater är mindre än det antal riksdagsmän, som
skall väljas, eller uppgår till jämnt det antal platser, som är att
besätta, val ej skall å sålunda utsatt tid äga rum, meddelas be¬
stämmelser i vallagen.
2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröj¬
ligen för den återstående tiden.
§ 19.
1. Andra Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt
och omedelbart valsätt. Hvarje röstande äge därvid en röst, som
han må gifva odelad åt en eller lika fördelade mellan flera.
2. Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmän-
Onsdagen den 3 Maj.
33 N:o 48.
het kommunvis, och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men
kommun, som till följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållan-
dena eller andra orsaker finnes icke lämpligen höra utgöra ett enda
valdistrikt, må efter beslut af Konungens befallningshafvande de¬
las i två eller flera valdistrikt.
Årligen skall, på sätt vallagen föreskrifver, för hvarje sådant
distrikt upprättas röstlängd, som ovillkorligen gäller, intill dess
ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.
3. Val sker medelst användande af offentliga vallistor, fast¬
ställda och kungjorda af Konungens befallningshafvande på grund
af dit ingifna valförslag och anmälningar, på sätt i vallagen stad¬
gas. Ej må samma kandidats namn på mer än en vallista före¬
komma.
Eör omröstningen skola begagnas tryckta, vid valförrättningen
tillhandhållna röstsedlar, upptagande samtliga de vallistor, som före
valet kungjorts, å hvilka röstsedlar af den väljande medelst under¬
strykning på i vallagen angifvet sätt tydligt utmärkes hvart och
ett namn, på hvilket han vill rösta.
4. Ej må någon rösta på andra än dem, hvilkas namn äro
på röstsedeln tryckta.
Å röstsedeln må ej utmärkas flera, men väl färre namn än
det antal riksdagsmän, som skall väljas.
År å röstsedel endast ett namn understruket, har den kandi¬
dat, som därmed afses, erhållit den röstandes hela röst. Äro två
namn understrukna, har hvardera kandidaten erhållit en half röst;
äro tre namn understrukna, har en hvar af de tre kandidaterna
erhållit en tredjedels röst och så vidare, så att den del af en hel
röst, som, när mer än ett namn å röstsedeln understrukits, till¬
kommer en hvar af de på röstsedeln utmärkta kandidater, alltid
motsvarar deras antal.
Talmannen vare ej bunden att rösta uteslutande inom en val¬
lista på röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater ä
skilda listor.
5. Sammanräkning af de vid valet afgifna röster verkställes
af Konungens befallningshafvande, därvid, sedan de giltiga röst¬
sedlarna ordnats i grupper efter antalet af de å hvarje sedel gjorda
namnunderstrykningar, sammanräknas först, för erhållande af hvarje
kandidats rösttal, de röster och röstdelar, hvilka honom tillfallit,
och därefter, för utrönande af sammanlagda rösttalet för hvarje
lista, samtliga rösttalen för de kandidater, hvilka äro uppförda på
en och samma lista. Eör lista, som upptager en enda kandidat, är
hans rösttal listans rösttal.
6. De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika
listorna efter den grund att, då någon lista tillerkännes en plats
för en viss röstmängd, samma röstmängd medför lika rätt för hvarje
annan lista, och på det sätt, att platserna, en efter annan, tilldelas
den af de olika listorna, som för hvarje gång uppvisar det största
Andra Kammarens Prat. 1905. N:o 48. 3
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 34
Onsdagen den 3 Maj.
Om, valrätten jämförelsetalet. Jämförelsetalet är för hvarje lista dess rösttal, så
till Andra länge listan ännu icke fått någon plats sig tillerkänd, halfva röst-
Kammaren taje^ länge listan erhållit allenast en plats, tredjedelen af röst-
(Forts.) talet, så länge listan erhållit allenast två platser, och så vidare i
fortsatt följd. Äro, i fråga om någon plats, två eller flera af jäm¬
förelsetalen lika, äge den lista företräde, hvars rösttal är störst.
Äro äfven rösttalen lika, skilje lotten. Har en lista redan erhållit
så många platser, som listan upptager kandidater, varde den från
vidare jämförelse utesluten.
7. De platser, som sålunda tillkomma eu lista, tilldelas dem
af de valbara kandidaterna därå, som äga högsta rösttalen. Yid
lika rösttal, eller, i händelse plats skall tilldelas två eller flera
kandidater, som icke personligen erhållit någon röst, skilje lotten.
8. Härmare bestämmelser meddelas i vallagen.
§ 20.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken
de väljas.
§ 21.
Kör eu hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kam¬
maren, utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande
fullmakt i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den
valde och det andra insändes till justitiedepartementet.
Om lydelsen af fullmakt förordnas i vallagen.
§ 22.
1. Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må
ej denna befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga
skäl för afsägelse. Såsom sådana anses:
a) de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
b) ålder öfver 60 år;
c) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lag¬
tima riksdagar.
Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid val¬
tillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens be¬
fallningshafvande.
2. Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig
uppdraget, och pröfvas afsägelsen giltig, då inträde i hans ställe
den af kandidaterna på samma lista, som enligt de i § 19 mom. 7
angifna grunder kommer de valda riksdagsmännen närmast.
Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren
skall fyllas.
Kinnes å den lista, som upptagit den afgångne, till fyllande
af dennes plats ingen valbar kandidat, skall platsen efter de i § 19
Onsdagen den 3 Maj.
35 N:n 48.
mom. 7 stadgade grunder fyllas från den af de öfriga listorna, som
vid fortsättande af det i § 19 mom. 6 angifna förfarande finnes
närmast berättigad till den obesatta platsen. Huru för fyllande
af ledig plats förhållas skall, när valbar kandidat saknas å samtliga
vallistor, därom stadgas i vallagen.
§ 23.
1. Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra
Kammaren eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd,
som står i omedelbart samband med själfva valet, eller vill någon
klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riks-
dagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han häröfver hos Konun¬
gen anföra besvär. Kör sådant ändamål äger klaganden hos Konun¬
gens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket
inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och
skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valför¬
rättningens slut eller, där afsägelse skett senare än vid valtillfälle,
efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes beslut sina
till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^
som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig
förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid till-
ändalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte
alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända,
hvarefter med målet vidare så förhålles, som i § 12 sägs.
2. Yid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana
omständigheter ej verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva
inflytande på den omedelbara utgången af valet, kunna äga inver¬
kan allenast på frågan om hvilka vid sedermera inträffade ledig¬
heter må varda till riksdagsmän utsedde.
§ 24.
Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel
ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af
ett tusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att,
när antingen Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra
månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från
sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess samman¬
träde förflutit, eller Riksdagen sammanträder i följd däraf att
Konungen, med upplösande af riksdag, förordnat om nya val, så
ock under urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jämte rese-
kostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej
må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio
riksdaler af arfvodet.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48.
36
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
c) Gemensamma bestämmelser.
Kammaren
m. m.
(Forts.)
§ 25.
Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid
valtillfälle personligen sig inställer.
§ 27.
Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge
kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera
valkretsar, må på honom ankomma att bestämma i hvilkendera
kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill
anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konun¬
gens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmanna-
uppdrag ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan
nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befall¬
ningshafvande föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.
Om mellan riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande,
när den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om le¬
digheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals
anställande; och då den afgångne tillhört Andra Kammaren, att
föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda pro¬
tokoll, med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och
kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer kända och af ut¬
skottet uppgifna händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och
plikt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen an¬
mäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föran¬
leda, eller eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning
erforderliga åtgärd, så ock att, när af riksdagsman eller af annat
utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt, att statsrå¬
det eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obe-
37 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
hörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans afgörande af Riksdagen,
afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mel¬
lan kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor ock
ämnen böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan
kammare och dess talman, då den senare vägrar proposition.
Öfvergång-sstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i
fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant
hänseende gällande stadganden.
2:o) att a) herr Broeks motion n:o 221,
b) herr Setterbergs motion n:o 246,
c) herr Lundebergs m. fl. motion n:o 32,
d) herr Elowsons motion n:o 214,
e) herr Nydals motion n:o 219,
f) herr Roos’ m. fl. motion n:o 228,
g) herr Brantings in. fl. motion n:o 237,
h) herr Centerwalls motion n:o 276,
i) herr Staffs m. fl. motion n:o 231,
k) herr Johansons motion n:o 258,
l) herr Brodins motioner nås 220 och 260,
m) herr Sjöcronas motion n:o 30
icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Vid utlåtandet hade emellertid afgifvits reservationer:
af herrar L. Berg, C. Nyström och friherre C. J. Rappe;
af herrar af Callerholm, Bergström, Barm och Straff, hvilka
hemställde, att Riksdagen måtte bifalla den af herr Staaff m. fl.
väckta motionen;
af herrar Rlowson och Nydal, hvilka hemställt, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t för Riksdagen, så fort sig göra läte, framlägga förslag till
proportionella val till såväl Första Kammaren som Andra Kam¬
maren ;
af herr Johnsson i Bollnäs, som yrkat, att utskottet måtte
hemställa, att Riksdagen, med förklarande, att Kungl. Majås före¬
varande proposition icke kunnat oförändrad bifallas, ville, i anled¬
ning af samma proposition och de i ämnet väckta motioner, an¬
taga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande för¬
slag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt
§§ 13» 14, 16, 17, 18, 19, 25 och 38 riksdagsordningen, så ock
till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.
Om valrätten
Ull Andra,
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Nto 48. 38
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
§ 49.
Riksdagen — (lika med Kungl. Maj:ts förslag) — stadga.
Kamrarna----sammankalla
Hos urtima riksdag-----sammanhang.
Regeringsformen.
§ 31.
Till — (lika med Kungi. Maj:ts förslag) — Stockholm.
§ 53.
Lagtima — (lika med Kungl. Maj:ts förslag) — förbättring.
Å urtima — — — — ärenden.
Riksdagsordningen.
§ 13.
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af två¬
hundratrettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem
för städerna, väljas för en tid af tre år, räknade från och med
januari månads början året näst efter det, under hvilket valet
skett. Riket indelas härför i tvåhundratrettio valkretsar, som
hvardera väljer en riksdagsman.
2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räk¬
nas köpingar, utgör i allmänhet hvarje domsaga en valkrets. Un¬
derstiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för ernående
af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna,
så vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar. Öfverstiger
domsagornas antal etthundrasextiofem, skola i den mån sådant er¬
fordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta
sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.
3. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel, men
understiger två sextiofemtedalar af folkmängden i rikets alla städer,
utgör egen valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfver¬
stiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, in¬
delas i valkretsar med en folkmängd, som uppgår till en sextio¬
femtedel, men understiger två sextiofemtedelar af städernas folk¬
mängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas,
så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som,
med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras
för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för
städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar-----fastställd.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tva-
hundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket, skall det här
Onsdagen den 3 Maj.
39 Sfs© 48.
ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för
landet och för städerna efter förhållandet mellan folkmängden å
landet och i städerna. Det antal riksdagsmän — — — — efter¬
rättelse.
§ 14.
Valrätt tillkommer eu hvar välfrejdad svensk man, som är
skyldig att erlägga direkt skatt till stat och kommun, från och
med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra
års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själ!, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 16.
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de
flestas röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem,
som erhållit lika röstetal.
§ 17.
I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän,
förrättas valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas rö¬
sterna särskild! för hvarje kommun eller, där kommunen är delad
i valdistrikt, för hvarje sådant distrikt, på sätt vallagen närmare
bestämmer; och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts
utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen
insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden och för stä¬
derna till magistraten i den stad, som största folkmängden äger.
§ 18.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den kommun eller någon af
de kommuner, för hvilka de väljas.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Nio 48. 411
Onsdagen den B Maj.
§ 25.
0» Vdlrätkti
till Andra
Kammaren
m. m.
(Ports.)
Hefinties — — — — •—----— — ogild.
Äro — — — — —---— — — — — anställdt.
Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets
förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets
giltighet vederbörligen afgjorts.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.
Utskottet — -
|
- - - ---- — - -
|
— stadgadt.
|
Utskottet — -
|
- —--— _____
|
— proposition
|
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i
fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant
hänseende gällande stadganden;
af herr Jansson i Djursätra, hvilken ansett, att utskottet bort
hemställa, att Riksdagen måtte såsom hvilande för vidare behand¬
ling i grundlagsenlig ordning antaga följande förslag till ändrad
lydelse af
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens all¬
männa angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga
personer, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles
med rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.
§ 49.
Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och
åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma
hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Törsta Kam¬
maren och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riks¬
dagsordningen och, beträffande ledamöterna i Andra Kammaren,
jämväl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad val¬
lag stadga. Kamrarne — — — — sammankalla.
Hos urtima riksdag-----sammanhang.
Onsdagen den 3 Maj.
41 N:o 4S.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, att Täcka och upptaga frågor
rörande förändringar i grundlagarne, så ock i Tallag, hTarom i
49 § förmärs, att yttranden däröfver till Riksdagen afgifTa, samt
att granska de i statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att ut¬
reda — — ----kyrkolagarnes förbättring.
Å urtima riksdag skola-----förekommande ärenden.
Riksdagsordningen.
§ 13-
1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af två-
hundratrettio, däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem
för städerna, Täljas för eu tid af tre år, räknade från och med
januari månads början året näst efter det, under liyilket Talet
skett. Riket indelas härför i tvåhundratrettio Talkretsar, som hvar¬
dera väljer en riksdagsman.
2. Å landet utgör i allmänhet hvarje domsaga eu valkrets.
Understiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för er¬
nående af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsa¬
gorna, så vidt ske kan häradsvis, indelas i två valkretsar. Öfver-
stiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, i den mån sådant
erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta
sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till eu valkrets,
3. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel, men
understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,
utgör egen valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfver-
stiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, in¬
delas i valkretsar med en folkmängd, som uppgår till en sextio¬
femtedel, men understiger två sextiofemtedelar af städernas folk¬
mängd. Städer, med mindre folkmängd än nu är sagdt, ordnas, så
vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med
iakttagande af att hvardera utser eu riksdagsman, erfordras för upp¬
nående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.
4. Indelningen af omförmälda valkretsar bestämmes, efter of¬
van angifna grunder, hvart tionde år af Konungen. Den ordning,
som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förrän vid de val,
hvilka näst därefter, enligt § 15 mom. 1, skola äga rum.
5. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem. två-
hundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket, skall det här
ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för
landet och för städerna efter förhållandet mellan folkmängden å
landet och i städerna. Det antal riksdagsmän — —----
efterrättelse.
6. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping eller
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
X:o 48. 42
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten municipalsamhälle, hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen,
ull Andra säsom stad anses.
Kamm nvpn
m. m. Tillämpning häraf sker vid fastställandet af den i mom. 4
(Forts.) omförmälda valkretsordning, och gäller hvad därvid bestämts, till
dess ny valkretsordning varder fastställd.
§ 14.
Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man, som till
staten erlägger direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter
det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller
sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom
själf, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med ut¬
gången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade
villkor meddelas i vallagen.
§ 16.
Talen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de
flestas röster, vare lagligen vald, och skilje lotten emellan dem,
som erhållit lika röstetal.
§ 17-
I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän,
förrättas valen inför magistraten. I öfriga valkretsar afgifvas
rösterna särskildt för hvarje kommun eller, där kommunen är delad
i valdistrikt, för hvarje sådant distrikt, på sätt i vallagen närmare
bestämmes; och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts
utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen
insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden och för stä¬
derna till magistraten i den stad, som största folkmängden äger.
§ IB.
Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män,
som vid valtillfället äga valrätt inom den kommun, eller någon
af de kommuner, för hvilka de väljas.
Onsdagen den 3 Maj.
43 N:o 48.
Befinnes — — — — —-----ogild.
Ä m — —-------— — anställdt.
Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets
förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets
giltighet vederbörligen afgjorts.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grund¬
lagar och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser
högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.
2. Utskottet —---stadgadt.
3. Utskottet----proposition.
Öfvergångsstadgande.
Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1907, skola i
fråga om val till kammaren tillämpas de före år 1906 i sådant
hänseende gällande stadganden;
af herr Hammarskjöld.
Sedan herr talmannen anmält ifrågavarande ärende till hand¬
läggning, begärdes ordet af
Friherre Barnekow, som yttrade: Herr talman! Jag skall
taga mig friheten att föreslå följande föredragningssätt vid behand¬
lingen af denna fråga,
att konstitutionsutskottets utlåtande n:o 6 måtte företagas
till afgörande på det sätt:
att först punkten l:o) samt punkten 2:o) a), b) och c) före¬
dragas i ett sammanhang och att, efter det öfverläggningen härom
slutats, propositioner göras särskildt beträffande hvarje föreliggande,
till ett helt sammanfördt förslag till ändrad lydelse af grundlags-
paragrafer;
samt att därpå föredragas i följande ordning hvart för sig föl¬
jande moment af punkten 2:o) d), e), f), g), h), i), k), 1), m).
Vidare hemställes:
att vid behandlingen af den först föredragna delen af utlå¬
tandet diskussionen må röra sig om utlåtandet i dess helhet,
samt att, för den händelse utskottets förslag skulle komma
att i vissa delar af den ena eller andra kammaren återförvisas, ut¬
skottet må äga rätt att vid ärendets förnyade behandling med af¬
seende å de grundlagsparagrafer, hvilka blifvit med eller utan
N:o 18, 44
Onsdagen den 3 Maj.
°m mimtten ändring af ena eller andra kammaren godkända, föreslå sådana
Kammaren jämkningar, snro ^ ifrågasätta ändringar i återförvisade delar kunna
m. m. föranledas.
(Forts.)
Hvad friherre Barnekow sålunda hemställt bifölls af kammaren.
Med anledning häraf föredrogos till en början punkten l:o)
samt punkten 2:o) mom. a)—c), hvarefter på begäran ordet läm¬
nades till
Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Berger, som
anförde: Herr talman, mina herrar! Man har uttalat någon undran
däröfver, att Kungl. Maj:t i år återkommit med samma rösträtts¬
förslag, som afslogs i fjol, och man har härvid åberopat, att det
skulle förefinnas en mycket stark opinion inom landet mot det
proportionella valsättet. Befintligheten af en sådan opinion säges
hafva blifvit ådagalagd genom resolutioner på folkmöten. Onek¬
ligen har i ifrågavarande hänseende mycket stor energi utvecklats
af motstandarne till det proportionella valsättet, men, ehuru de
härvid haft en god hjälp i den omständigheten, att de proportio¬
nella valen äro en nyhet för oss bär i Sverige, så bär nog resul¬
tatet icke till fullo motsvarat förväntningarna, utan har man kun¬
nat iakttaga, att folkmeningen icke med sådan kraft rest sig mot
de ^proportionella valen, som dessas vedersakare skulle önskat. De
ifrågavarande mötena hafva i allmänhet varit ganska fåtaligt be¬
sökta.
Emellertid medgifver jag, att, om Kungl. Maj:t i denna vik¬
tiga fråga bort låta folkmöten bestämma sitt görande och låtande,
Kungl. Maj:t kunnat iakttaga, att sedan sistlidne riksdags slut
flere mötesdeltagare uttalat sig mot det proportionella valsättet än
för detsamma. Men tillika har det kunnat konstateras, att endast
en mycket ringa del af valmännen på detta sätt — genom mötes-
resolutioner — uttalat sin mening i frågan. Jag betraktar också
för min del de arrangerade mötena mera såsom förberedelser och
förpostfäktningar till de allmänna val till Andra Kammaren, som
komma att hållas under instundande september månad. Meningarna
i frågan äro tydligen delade, och först genom valen i september
detta år får Kungl. Maj:t en säker ledning i fråga om den all¬
männa meningen i denna sak.
Dessutom ber jag att på tal om den allmänna opinionen få
säga, att, såsom vi alla veta, den allmänna opinionen är mycket
ombytlig. Den allmänna opinionen kan mycket lätt af en eller
annan anledning kasta om. Se till exempel huru det gick med
det så kallade Fläsbro-förslaget. Under sistlidne sommar och höst
uttalade sig ju möte efter möte för detta förslag, enligt hvilket
stad och land skulle välja gemensamt i enmanskretsar. Jag tyckte
visserligen för min del, att det var mycket besynnerligt, att en
efter våra förhållanden så onaturlig anordning icke mötte något
Onsdagen den 3 Maj.
45 N':o 48.
egentligt motstånd på de liberala mötena, och jag förvånade mig
öfver att man icke allmänt protesterade emot en sådan anordning.
Ja, hos mig uppstod till och med den hädiska tanken, att man
kanske på våra svenska folkmöten ännu så länge hör mindre fol¬
kets röst än folkledarnes. Fläsbroförslaget gick emellertid sitt
segertåg öfver landet. Men så ett tu tre resolverades det i början
af innevarande år på tongifvande håll, att Fläsbroförslaget i nämnda
del, det vill säga i fråga om gemensamma val för land och stad,
står främmande för den allmänna meningen. Den allmänna opi¬
nionen lärer sålunda i början af detta år hafva helt hastigt kastat
om i den nämnda punkten. Man torde häraf finna, att man bör
akta sig för att för mycket lita på den allmänna opinionen.
Det oftast hörda skälet mot det nu framlagda förslaget till
proportionella val till Andra Kammaren är, att man icke bör in¬
föra sådana val till Andra Kammaren, med mindre man också inför
proportionella val till Första Kammaren. Då man framställer detta
påstående, förbiser man enligt min uppfattning en omständighet,
som jag anser vara afgörande. Man förgäter, att det i och med
den betydliga ökning af valmanskåren, som nu föreslås, är att be¬
fara, att minoriteten inom valmanskåren framdeles icke såsom hit¬
tills kommer att blifva någorlunda skäligt representerad i Andra
Kammaren. Det måste anses vara en billig begäran, att minori¬
teten inom valmanskåren äfven i framtiden efter grundlagsändrin¬
gen får, såsom hittills varit förhållandet, blifva någorlunda skäligt
representerad i Andra Kammaren. Att så kommer att ske, är icke
säkert, om man bibehåller majoritetsvalen. Jag kan därför icke
finna annat, än att yrkandet på proportionella val är ett rättvist
yrkande, och jag anser, att man med allt skal kan påyrka propor¬
tionella val till Andra Kammaren utan att på samma gång vilja
företaga några ändringar i fråga om reglerna för Första Kamma¬
rens sammansättning. En anordning, som har till syfte icke att
förstärka minoriteten, utan endast att åt den nya minoriteten be¬
vara samma rätt, som den gamla minoriteten hittills ägt vid valen
till Andra Kammaren, måtte väl kunna vidtagas utan att man
på samma gång gör några ändringar i fråga om förhållandet mel¬
lan majoritet och minoritet i Första Kammaren.
För öfrigt har jag principiellt ej något emot proportionella val
till Första Kammaren. Tvärtom torde det kunna ifrågasättas, att
efter hand alla val, där några mera djupgående intressemotsatser
finnas hos de väljande, böra blifva proportionella.
I allt fall är införandet af proportionella val till Första Kam¬
maren ett mycket inveckladt spörsmål. Yi hafva den förmånen
att kunna desto bättre öfverskåda de hithörande svårigheterna, som
två ledamöter af Riksdagen i särskilda motioner gifvit oss mycket
värdefulla bidrag till utredningen af frågan om proportionella val
till Första Kammaren. Herr Nydal föreslår i sin motion, att lands¬
tingen och stadsfullmäktige i storstäderna skola vid val af ledamöter
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. ni.
(Forts.)
N:o 48. 46
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
titt Andra
Kammaren
m. m.
Forts.)
i Första Kammaren välja proportionellt. Men enligt herr Nydals för¬
slag skola landstingsmannen och elektorerna för utseende af lands¬
tingsman samt stadsfullmäktige icke väljas proportionellt. Antag nu,
att regeringen lagt fram ett förslag, liknande det, som herr Nydal
här väckt. Hur tror man, att detta förslag skulle hafva mottagits
af motståndarne till regeringsförslaget? Jo, helt visst skulle man
hafva sagt ungefär så här: »Det där är ju endast half rättvisa.
Man skall naturligtvis välja proportionellt icke blott i landstingen
och hos stadsfullmäktige i storstäderna, utan också vid val af lands-
tingsmän och deras elektorer samt stadsfullmäktige. Riksdagen
kan icke vara med om en sådan där halfmesyr, utan alla val,
såväl förvalen som slutvalen, skola naturligtvis vara proportionella.»
Till man då taga steget fullt ut och söka åstadkomma ett genom-
fördt proportionellt system för val till Första Kammaren, stöter
man alldeles säkert på högst betydliga svårigheter, och jag före¬
ställer mig, att man i sådan händelse blir nödsakad att beröfva
landstingen och stadsfullmäktige i storstäderna deras gamla rätt
att välja ledamöter af Första Kammaren. Herr Elowson har i sin
motion gifvit oss anvisning på, huru ett fullt genomfördt propor¬
tionellt valsätt till Första Kammaren skulle taga sig ut. Han
föreslår, att landstingen och stadsfullmäktige i storstäderna icke
längre skola välja ledamöter af Första Kammaren, utan härutinnan
ersättas af särskilda valnämnder. Men det är väl alldeles uppen¬
bart, att en så genomgripande förändring i vår statsförfattning alls
icke kan under den närmaste framtiden genomföras. Man torde
sålunda finna, att frågan om proportionella val till Första Kam¬
maren ej är någon lätt fråga.
Jag har i mitt yttrande till statsrådsprotokollet i förevarande
ärende anfört vissa siffror, som jag anser ådagalägga, att det ofta
hörda talet, att proportionella val till Andra Kammaren skulle
åstadkomma ett manstarkt första-kammarannex i Andra Kammaren,
är grundlöst. Dessa siffror visa, att af hela den blifvande val-
manskåren— 1,000,000 personer — endast 10 procent eller 100,000
personer skulle kunna räknas till de mera burgna i samhället.
Jag ber herrarna noga betänka, hvad detta sakförhållande i själfva
verket innebär. Huru man kan kalla en reform, som har sådana
konsekvenser, för eu fuskreform eller en oärlig reform, är för mig
obegripligt.
Med föranledande af dessa sifferberäkningar hafva emellertid
gjorts två särskilda anmärkningar. För det första har det sagts,
att det är gifvet, att i ett riksdagsmannaval en vida högre procent
af de burgna valmännen än af de obemedlade i allmänhet kan an¬
tagas deltaga. Någon statistik finnes mig veterligen icke i detta
hänseende. Jag vill icke förneka, att, såvidt man ser på nuva¬
rande förhållanden, det möjligen ligger någon sanning i den gjorda
invänduingen, ehuru jag icke är fullt säker därpå. Men man måste
komma ihåg, att vi nu skola stifta lag äfven för framtiden, och
Onsdagen den 3 Maj.
47 N:o 48.
när eu gång det af socialdemokraterna i deras motion omnämnda
så kallade »upplysningsarbetet» nalkas sin fullbordan, så är det
sannolikt, att de mindre burgna valmännen skola minst lika sam¬
vetsgrant som de mera burgna deltaga i våra riksdagsmannaval.
Den andra anmärkningen, som är föranledd af ifrågavarande
sifferberäkningar, lyder så bär: »En burgen valmansgrupp har i
allmänhet genom, sin förmögenhet och sin därmed förbundna sociala
ställning ett så enormt mycket större inflytande än en till antalet
lika stor obemedlad valmansgrupp, att de nakna siffrorna icke utan
mycket afsevärd omläggning kunna gifva en verklig föreställning
om maktförhållandet mellan dessa två grupper.» Samma tanke
uttalas i socialdemokraternas motion på detta sätt: »Talmän i fram¬
skjuten social och ekonomisk ställning, såsom t. ex. stora gods¬
ägare, bruksägare, fabriksdisponenter, representanter för mäktiga
bolag o. s. v., utöfva äfven vid de politiska valen ett inflytande,
som är ofantligt mycket större än att det kan mätas ensamt af
deras personliga röststyrka.» Jag lämnar åt kammarens ledamöter
att själfva afgöra, i hvad mån detta omdöme under nuvarande för¬
hållanden kan vara riktigt. Tänka vi oss emellertid 15 å 20 år fram
i tiden — och jag upprepar, att vi nu skola stifta lag äfven för
framtiden ■—, så skall då utan tvifvel brukspatronernas, disponen¬
ternas och bolagsmännens åberopade inflytande befinnas så redu-
ceradt, att det knappast är nämnvärdt.
Jag tror sålunda fortfarande, att de af mig anförda siffrorna
äro väl ägnade att gifva en exakt föreställning om det blifvande
annexet i Andra Kammaren. Sanningen om det s. k. annexet är
enligt min uppfattning, att annexets hufvuddel kommer att bestå
utaf personer, hvilkas åsikter motsvara det nuvarande landtmanna-
partiets, och detta parti har ju hittills ansetts såsom det säkraste
värnet mot ett förmögenhetsintresse i Första Kammaren.
Att för närvarande råder ett mycket starkt partitvång vid va¬
len till Andra Kammaren, är en känd sak. Man måste, för att
icke riskera sitt partis nederlag, rösta på den partilista eller på
den kandidat, partiledningen föreslår. I det afseende! blifver för¬
hållandet mycket bättre enligt Kungl. Maj:ts förslag. Enligt detta
förslag kan hvarje valman, utan att äfventyra sitt partis fram¬
gång, rösta huru han vill på de af hans meningsfränder föreslagna
kandidaterna. Således blir valmannen på långt när icke under¬
kastad samma partitvång som nu, och han kommer icke så ofta
som nu att riskera, att hans röst blir bortkastad.
Emellertid har man mot det proportionella valsättet anmärkt,
att partiledningarnas och riksdagsmannakandidaternas inflytande
skulle komma att blifva alltför starkt. Hvad nu först partiled¬
ningarna beträffar, så ha vi redan nu sådana, och deras inflytande
är på många orter ganska betydligt. Införes allmän rösträtt, blif¬
ver det nödvändigt, att partiledningar komma till stånd i alla val¬
kretsar; och jag kan icke se någon rimlig anledning, hvarför par-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48- 48
Onsdagen den 3 Maj.
Om 'valrätten
till Andra
Kammaren
m. in.
(Forts.)
tiledningarnas inflytande skulle blifva större vid proportionella
val, än vid majoritetsval. Tvärtom synes det mig, som om man
skulle kunna säga, att partiledningarna, därest det proportionella
valsättet kommer till stånd, icke skulle kunna förfara med så en¬
väldig makt, som de nu ofta göra vid majoritetsval. Partilednin¬
garna skola med hänsyn till valmännen ej kunna underlåta att på
vallistorna upptaga dugande namn, hvarå valmännen gifvit anvis¬
ning genom de ingifna valförslagen.
Hvad åter kandidaternas inflytande beträffar, föreställer jag
mig, att dessa i regel icke skola våga underkänna någon dem miss¬
haglig medkandidat, utan att sådant veterligen öfverensstämmer
med valmänneus önskningar. Skulle någon kandidat i ett enstaka
fall härutinnan förfara mot valmännens önskningar, så blir detta
hans förfarande ett kändt faktum, som kommer att hämna sig på
honom själf.
Vidare har man anmärkt mot den af Kungl. Maj:t föreslagna val¬
metoden, att densamma i motsats till den belgiska kunde komma att
verka så, att en försvinnande liten grupp inom ett parti finge makt att
helt och hållet bestämma hvilka på partiets lista uppförda kandidater
skulle blifva valda. Den talare, som under nästlidna riksdag krafti¬
gast framhöll detta förmenta fel, belyste detta med ett exempel. Han
antog, att en valkrets hade att tillsätta 7 ä 8 representanter, samt
att ett visst parti inom valkretsen hade klart för sig, att det kunde
tillsätta högst 2 af platserna. Partiet uppsatte då på sin lista fyra
namn, och partiledningen gaf den parollen: Ni kan ju hålla eder
inom listan, något olika, men för all del gå ej utom listan, och
allra helst håll er till listan ren och klar. 9/l0 röstade enligt
denna valparol och röstade således på alla fyra kandidaterna, men 1/10
afvek från programmet och röstade blott på två namn. Partiet
fick två platser, och valda blefvo naturligtvis de två, som den lilla
klicken hade röstat på, och detta ehuru dessa två kanske voro de
personer, som partiet i sin helhet endast i sista hand önskade valda.
Jag medgifver, att, om detta resultat varit den af Kungl. Maj:t
föreslagna valmetodens fel, denna metod vore betänklig. Men felet
låg icke hos denna metod, utan i partiledningens oskicklighet. Då
partiledningen uppmanade partimedlemmarna att rösta på alla fyra
namnen, gaf ledningen ett mycket dåligt råd. Den lilla klicken
förstod tydligen saken bättre, och då det efter den gifna parollen
varit mer än tur, om partiet fått sin vilja fram, var det både na¬
turligt och rättvist att, den lilla klickens sunda förstånd segrade.
Men nästa gång partiet går till val, följer det nog icke en sådan
valparoll, och då blifva också till riksdagsmän valda just de perso¬
ner, som partiet helst vill ha. Det bästa värnet mot öfverrask-
ningar af ifrågavarande slag är, att valmännen icke onödigtvis
splittra sina röster på olika kandidater, att de icke göra några kal¬
kyler öfver huru andra valmän kunna komma att rösta, utan in¬
skränka sig till att rösta på den eller dem, som de helst vilja se
Onsdagen den 3 Maj.
49 N:o 48.
valda till riksdagsmän; hellre för få än för många. Att många
namn stå på listan, bör icke förvilla, ty de många namnen äro till
för att valmännens personliga önskningar skola kunna göra sig
gällande, och dessutom för att man skall få suppleanter.
Man må icke tro, att proportionsvalskommittén har förbisett
den nämnda anmärkningen. Deuna kommitté yttrar på sidan 78
i sitt betänkande bland annat följande: »I fall så godt som alla
medlemmar af ett parti rösta på alldeles samma personer, och des¬
sas antal öfverstiger antalet åt' de platser, som partiet får sig till-
deladt, så kan det komma att bero mer eller mindre af en slump,
hvilka af dessa personer som blifva valda. Mot en sådan utgång
äger emellertid metoden ett godt värn i den omständigheten, att
hvarje valman söker göra sina personliga önskningar så mycket
som möjligt gällande. Denna naturliga benägenhet bör dock vid valet
på allt sätt understödjas. De officiellt tryckta valsedlarna äro härvid
en god bundsförvant.»
Naturligtvis vill jag icke förneka, att det i ett eller annat
fall kan komma att inträffa, att valet inom ett parti icke blir det
allra bästa. Det är lätt att konstruera fram sådana fall. Sådant
inträffar ofta under nuvarande förhållanden. Det är ju ganska van¬
ligt, att, antingen i följd af bristande partiledning eller i följd af
kotteriledning, ett partis bästa män få sitta hemma, medan medel¬
måttor skickas till riksdagen. I det fallet tror jag, att förhållan¬
det blir bättre, om vi införa proportionella val, än om vi behålla
majoritetsvalen. Partistyrelserna måste nämligen blifva synnerli¬
gen intresserade af att på vallistorna få uppförda partiernas alla
prima namn, och valmännens sunda instinkt skall sedan nog sörja
för, att af dessa de bästa namnen de allra bästa blifva utvalda.
Ytterligare har man mot det proportionella valsättet anmärkt,
att genom detsamma^ införande komme Andra Kammaren att upp¬
delas i smärre grupper i stället för i större liandlingslcraftiga par¬
tier. För min del finner jag det vara en gifven förtjänst hos det
proportionella valsättet, att alla partier kunna göra sig gällande.
Det ligger något synnerligen brutalt i det nuvarande tillväga¬
gångssättet, enligt hvilket vissa partier vid valen skola tvingas att
gå upp i andra partier, och valmännen skola så att säga piskas in
i partier, dit de icke höra. För öfrigt ber jag att få erinra, att
hos majoritetsvalen finnes en bestämd tendens att gynna majorite¬
ten inom valmanskåren. Följden däraf blifver lätt, att såsom resul¬
tat af majoritetsvalen träda fram i riksdagen icke större hand¬
lingskraftiga partier, utan ett stort, hänsynslöst, handlingskraftigt
parti. Herrar Elowson och Nydal hafva i sin reservation på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt framhållit denna stora våda, och
jag ber att få rekommendera till genomläsning och begrundande
det sista stycket i dessa herrars reservation. Det stycket innehål¬
ler verkliga visdomsord.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
4
N:o 48. 50
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Anära
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Konstitutionsutskottets föreliggande hemställan ansluter sig i
hufvudsak till Kungi. Maj:ts proposition. Utskottet har emeller¬
tid ansett sig böra i riksdagsordningen inarbeta en del från val¬
lagen hämtade bestämmelser angående det proportionella valsättet.
Jag skall härom endast säga, att jag för min del icke är öfverty-
gad om lämpligheten eller nödvändigheten häraf. Därjämte har
utskottet föreslagit, att valrätt icke må tillkomma annan än den,
som är skyldig till staten erlägga direkt skatt. Jag tillåter mig i
den punkten bestämdt vidhålla den mening, som förfäktats i Kungl.
Maj:ts proposition och som fått ett uttryck i herr Hammarskjölds
reservation. De personer som befrias från mantalspenningar äro
i regel sjuka eller gamla personer, som gärna kunna få åtnjuta
denna lilla förmån, utan att därför beröfvas sin rösträtt. Jag tror
att mången har den oriktiga föreställningen, att s. k. luffare och
dylika personer nödvändigt måste befrias från mantalspenningar.
Men gifvet är, att sådana personer i regeln alls icke böra befrias
från mantalspenningar, och jag får erinra, att tillämpningen af ifråga¬
varande stadgande helt och hållet ligger i de kommunala myndig¬
heternas händer.
Jag öfvergår nu till att göra några reflexioner i afsende å det
liberala samlingspartiets rösträttsförslag. Min hufvudsakliga an¬
märkning däremot är redan framlagd genom hvad jag yttrat om
det proportionella valsättet, och jag behöfver icke vidare yttra mig
därom.
Då det liberala samlingspartiets förslag hyllar majoritetsprin-
cipen, råkar förslaget gifvetvis ut för de svårigheter, som äro oskilj¬
aktigt förbundna med majoritetsvalen. Det föreslås således, hvad
som är rent af oundviktigt, att land och stad skola välja särskildt
för sig. Emellertid säges det i den ifrågavarande motionen, att man
ej vill »släppa tanken, att i en ej aflägsen framtid man mera all¬
mänt skall börja inse, hvilka fördelar i många afseenden en val¬
kretsindelning, där stad och land principellt sammanföras, dock in¬
nebär». Jag tror, att motionärerna här äro alltför sangviniska.
Yare härmed emellertid hur som helst, jag tillåter mig med hän¬
syn till det föreslagna åtskiljandet af land från stad att beteckna
liberala samlingspartiets förslag såsom ett beträffande valkretsin¬
delningen konservativt och efterblifvet förslag.
En annan svårighet, som åtföljer majoritetsvalen, afser storstä¬
dernas indelning i valkretsar. Det kan ju icke bestridas, att stor¬
städernas indelning i enmanskretsar medför vissa olägenheter. Libe¬
rala samlingspartiet förkastar därför också systemet med enmans¬
kretsar i storstäderna. Men de nämnda olägenheterna synas vara
obetydliga i jämförelse med den stora orättvisa, som flermanskret-
sar vid majoritetsval föra med sig i fråga om minoriteternas rätt.
Jag instämmer i denna punkt till fullo i hvad som yttras i social¬
demokraternas motion. Där säges: »Listval med enkel majoritet
är nättopp den valmetod, där man i allmänhet riskerar de största
51 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
afvikelserna från en sund proportionalitet och där verkligen talet
om obehörigt majoritetsförtryck icke kan med fullt fog afvisas.»
Liberala samlingspartiet har vidare föreslagit, att städerna
skulle få välja 65 riksdagsmän, ehuru de icke hafva rätt efter sin.
folkmängd till mer än 51 platser. Denna afvikelse motiveras där¬
med, att, då de smärre städerna skola sammanföras till valkretsar,
man nödvändigt måste förebygga, att dessa småstadsvalkretsar blifva
oformliga. Motivet är sålunda, att småstäderna behöfva några
extra platser utöfver dem de hafva rätt till enligt sin folkmängd.
Detta kan ju möjligan låta säga sig. Men alldeles felaktigt är det
väl, att det nämnda motivet, att småstäderna behöfva extra plat¬
ser, skall föranleda att också storstäderna komma i besittning af
extra platser; tvärtom skulle man ju kunna sätta i fråga, om icke,
då småstäderna behöfva extra platser, dessa extra platser borde läm¬
nas af storstäderna och landsbygden gemensamt och icke — såsom
nu är föreslaget — af landsbygden ensam. Det synes mig vara
absolut orimligt att, därför att småstäderna behöfva extra platser,
landsbygden skall bestå icke blott dessa extra platser, utan ock
lämna storstäderna en del extra platser. Stockholm t. ex. skulle
ju enligt sin folkmängd hafva blott 14 riksdagsmän, men enligt
detta förslag skall Stockholm få 17 — därför att småstäderna be¬
höfva några extra platser! De tre extra platser, som Stockholm
får, tagas naturligtvis ifrån tre domsagor, som i annat fall skulle
hvar för sig hafva bildat två valkretsar.
dag behöfver icke tillägga, att jag naturligtvis icke i nu nämnda
förhållande spårar någon afsikt att obehörigen gynna storstäderna,
ty förklaringen till den nämnda anordningen ligger i öppen dag.
Man har fördelat städernas 65 platser efter alldeles samma grund,
som gäller för fördelningen af städernas nuvarande 80 platser,
men man har härvid förbisett, att motivet för den nuvarande olik¬
heten i representationsrätt för stad och land är ett annat än det
motiv, som för framtiden skulle medföra en dylik olikhet.
Jag anhåller nu att få yttra några ord äfven angående det
förslag, som innehalies i herr Janssons i Djursätra reservation.
Det förslaget innebär, som vi alla veta, att i fråga om riksdags¬
mannaval köpingar och municipalsamhällen, därest deras invånare¬
antal uppgår till minst 1,000, skola anses såsom städer. Alltså,
om Kungl. Maj:t förordnar, att inom en stor by med 1,000 invå¬
nare brandstadgan skall gälla — mera behöfs icke för att göra ett
municipalsamhälle —, då skall denna by utvisas från den valkrets,
till hvilken den hittills hört. Tänker man sig 15—20 år framåt i
tiden, da vart land antagligen är alldeles öfversålladt af munici¬
palsamhällen med minst 1,000 invånare, så nog måste det med-
gifvas att valkretsindelningeu då blir högst onaturlig. Att på
detta sätt tvinga tillsammans en mängd små samhällen, som icke
hafva det ringaste att göra med hvarandra, kan icke vara riktigt.
Visserligen är det så enligt liberala samlingspartiets förslag, att
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 52
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Ports.)
städerna fortfarande skola vara sammanbundna med hvarandra och
skilda från landet, men detta har gammal häfd för sig, och det får
betraktas såsom en nödfallsutväg. Men planen att på föreslaget
sätt lägga köpingar och municipalsamhällen till städerna är, såsom
en författare därom yttrat, ett försök att skrufva historien till¬
baka.
Mot herr Janssons i Djursätra förslag får jag i öfrigt göra
två särskilda anmärkningar. Det synes vara ett fel i detta för¬
slag, att sådana municipalsamhällen, som ligga intill storstäder,
icke få sammanläggas med dem till valkretsar. Så t. ex. får icke
municipalsamhället Norrköpings norra förstad läggas tillsammans
med Norrköping; ej heller får municipalsamhället Sofielundshusen,
som ligger bredvid Malmö, läggas tillsammans med Malmö stad;
utan Norrköpings norra förstad får antagligen välja med Mjölby,
Katrineholm, Söderköping o. s. v., och Sofielundshusen torde få
välja ihop med Ystad, Trelleborg eller Svedala o. s. v., men icke
med Malmö.
Den andra anmärkningen torde jag få belysa med följande
exempel. Antag, att Norrköpings folkmängd nätt och jämt öfver-
stiger 2/65 af sammanlagda folkmängden i rikets alla städer. Då
skall Norrköping enligt herr Janssons förslag välja två riksdags¬
män och delas i två valkretsar. Men enligt detta förslag skall vi¬
dare folkmängden i hvardera af dessa två valkretsar uppgå till 1/66
af städernas hela folkmängd. Det vill säga, under den nämnda
förutsättningen måste Norrköpings folkmängd delas alldeles precis
midt itu, och det skulle kunna blifva nödvändigt att bestämma
gränsen mellan de två valkretsarna så, att de personer som bo i ena
våningen af ett hus finge höra till en krets, och de som bo i den
andra våningen af samma hus finge höra till den andra kretsen.
Här är tydligen en ändring nödvändig i 13 § 3 mom. i herr Jans¬
sons förslag till riksdagsordning.
Jag ber nu endast till sist att få framhålla, att man vid en
jämförelse mellan Kungl. Maj:ts förslag å ena sidan samt å andra
sidan liberala samlingspartiets förslag och herr Janssons i Djur¬
sätra förslag ej kan undgå att finna, att Kungl. Maj:ts förslag har
ett afgjordt företräde därutinnan, att detsamma åt hvarje medbor¬
gare — han må höra till majoriteten eller till minoriteten — gif-
ver den rätt, som honom bör tillkomma. De nämnda båda mot¬
förslagen ställa i utsikt ett minoriteternas undertryckande, men
Kungl. Maj:ts förslag gifver effektiv rösträtt äfven åt minorite¬
terna, rösträtt åt alla. Under åberopande af denna, enligt min
tanke, väsentliga förtjänst i Kungl. Maj:ts förslag och med erin¬
ran tillika, att Kungl. Maj:ts förslag ökar de valberättigades an¬
tal från i rundt tal 400,000 till omkring 1 million personer,
tvekar jag ej att uttala, att Kungl. Maj:ts förslag är ett i sann
mening frisinnadt förslag, och hemställer jag om bifall till Kungl.
Maj:ts proposition.
Onsdagen den 3 Maj.
53
N:o 48.
Vidare yttrade:
Herr Staaff: Herr talman, mina herrar! Jag skall i dag
icke inlåta mig på, någon synnerligen utförlig framställning af den
nu föreliggande frågan. Frågans olika sidor hafva så länge och så
mycket och så utförligt varit behandlade i den allmänna diskussio¬
nen, att det förefaller mig sannolikt, att nästan hvarje ledamot
eller kanske hvarje ledamot af kammaren i dag kommit hit med
sin åsikt fullt fast och klar.
Jag skall endast tillåta mig att framhålla några synpunkter,
som redan i största korthet blifvit angifna i liberala samlings¬
partiets förslag, men som törhända förtjäna någon exeinplifikation
och någon utveckling. Jag får då kanske tillfälle att äfven upp¬
taga ett och annat af hvad statsrådet och chefen för justitiedepar¬
tementet yttrade i sitt nyss hållna anförande.
Den första rent praktiska, efter min tanke i och för sig af¬
görande invändningen mot det proportionella valsättets införande i
Sverige är ° landets stora ytvidd och ringa folkmängd samt däraf
följande svårigheter för valmännen med dessa enormt stora val¬
kretsar, som här föreslås. Herr statsrådet har i sin motivering
till årets rösträttsproposition förklarat sig ej kunna bestrida, att
valkretsarna blifva mycket störa; men han hoppas, att detta icke
skall visa sig så betänkligt, som vi frukta, och han hänvisar till,
att det dock icke är ytvidden, utan samfärdselförhållandena inom
valkretsen, som äro det afgörande. Man torde erinra sig, huru¬
som det ifrån proportionalistiskt håll har åberopats, att detta val¬
sätt skall hafva med fördel tillämpats framför allt, såsom man
plägar säga, i ett af de europeiska rikena, nämligen Belgien. Det
synes mig då kunna vara af något intresse att genom en jämförelse
undersöka, i hvilket förhållande Belgien och Sverige stå till hvar¬
andra med afseende å de synpunkter, som jag här har berört.
Belgien är ett land, som i areal innehåller 29,456 kvkm.,
under det att Sverige innehåller 447,862 kvkm. På sina cirka
30.000 kvkm. rymmer Belgien en befolkning af 6,693,000 personer.
Sverige har på sina 447,000 kvkm. en befolkning af i rundt tal
5.220.000 invånare. Det är således tydligt, att länderna i det
fallet erbjuda de kolossalaste motsatser man gärna kan tänka sig.
Sverige är ett ringa befolkadt land med mellan 12 och 13 människor
på kvkm. Belgien är ett öfverbefolkadt land med 227 invånare
pa samma areal. För att få någon lätt uppfattbar jämförelse till
grund, bör man icke jämföra da båda länderna, utan man bör jäm¬
föra Belgien med en enda af Sveriges provinser. Belgien går ledigt
att stoppa in i Kopparbergs län i Sverige. Detta omfattar 29,849
kvkm., under det att Belgien som sagdt har 29,456 kvkm. Såle¬
des är Kopparbergs län något större. Det har 220,586 invånare
mot Belgiens 6,700,000 i rundt tal. Kopparbergs län har 8 in¬
vånare på hvar kvkm., under det att Belgien har 227. Och då
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 54
Om valrätten
till Andra
Kammaren
rm. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
skulle efter regeringens förslag Kopparbergs län uppdelas i två
valkretsar, under det att Belgien för valen till deputeradekamma¬
ren är deladt i 30 valkretsar. Skillnaden är, som man ser, kolos¬
sal. Man kan förstå, att om något land skall vara möjligt för det
proportionella valsättet, skall det framför allt vara Belgien, och
att om något land skall vara absolut omöjligt för samma valsätt,
så skall det vara vårt land med dess ytterst ringa folkmängd i för¬
hållande till arealen.
Men kommunikationerna? Ja, kommunikationerna äro ju lyck¬
ligtvis i vårt land stora i förhållande till vårt folks förmögenhets-
ställning, det kan ej nekas. Men äfven här kan jag uppställa en
jämförelse. Sverige har järnvägar till en spårlängd af sammanlagdt
12,050 km. Samma siffra är för Belgien 4,050, således en tredje¬
del. För att kunna tänka sig, att invånarna i Kopparbergs län
skulle kunna hafva det på samma sätt som invånarna i Belgien
vid de proportionella valen, så skulle man således tänka sig, att
en tredjedel af hela Sveriges järnvägar vore förlagd till Koppar¬
bergs län. Och då finge man dock helt och hållet frånse, att skill¬
naden i valkretsindelningen ju alltid återstode, då det ju för Kop¬
parbergs län blefve endast en tudelning, i stället för att Belgien
är uppdeladt i 30 valkretsar.
Jag har velat framhålla detta, därför att det är, såsom sagdt,
ett af hufvudskälen och ett hufvudskål, som i och för sig är full¬
komligt tillräckligt och afgörande gentemot detta valsätts införande
här hos oss. Tv det är något orimligt att på detta sätt hämma
det politiska lifvet, att på detta sätt göra det omöjligt för valmän¬
nen att träffa de förberedelser, som de måste träffa för att kunna
åstadkomma ett lyckosamt resultat, ett sådant resultat, som de
själfva vilja ha framgånget ur rösturnorna.
Det är då äfven tydligt, att vår andra anmärkning måste vara
riktig, nämligen att med dessa valkretsar ovillkorligen erfordras
en dominerande partiledning. Herr justitieministern har försökt
förringa betydelsen af den anmärkningen. Han har sagt, att han
icke kan förstå, hvarför med dessa val en partiledning skulle be¬
höfva uppträda kraftigare än med de nuvarande valen. Men det
är dock tydligt, att om partiledningen skall utgöra det enda för¬
bindelseledet i dessa stora valkretsar mellan de grupper, som på
olika orter tillhöra samma parti, men som i följd af de långa af-
stånden icke kunna träffas och ansikte mot ansikte i diskussion
mellan valmännen framställa sina olika åsikter, — det är dock
tydligt, säger jag, att en sådan partiledning då måste komma att
spela en mycket, mycket större roll än den, som kan stå i ständig
kontakt med hela det samlade partiet och under ständig kontroll
af detta, Detta synes mig vara så själfklart, att jag icke kan
tänka mig, att icke detta resultat oundgängligen skulle uppstå.
Men det kan äfven vara af något intresse att tänka på, huru
man skall kunna åstadkomma dessa partiledningar. Ha herrarna
Onsdagen den 3 Maj.
55 N:o 48.
tänkt sig, hvad det fordras för egenskaper hos de män, som på
detta sätt skola ägna sig åt valen? Det fordras till en början, att
de äro i tillfälle och äro villiga att offra tid och arbete och det
under en ganska lång tid. Åtminstone några veckor lära alla
dessa partiledare få offra på att under resor mellan de olika orterna
arbeta för den nödvändiga sammanhållningen. Men sedan kommer
för dem ett arbete, som torde blifva mycket svårt. Det är då
listorna, de definitiva listorna, skola uppgöras. Huru svårt detta
blir torde man lätt finna, om man tänker sig in i de synpunkter,
till hvilka ledningen då måste taga hänsyn. Först är det pröfnin-
gen af kandidaternas färg, om de passa till den lista, som är an¬
sedd att uppsättas, sedan pröfningen af kandidaternas antagliga
sympatier på de olika spridda orterna, huruvida de verkligen äro
de män, som skola kunna tänkas göra den lista stark, som är af-
sedd att frambäras. Men om det vore slut med det! Sedan kom¬
mer framläggandet för kandidaterna af en lista till underskrift
samt kandidaternas egna önskniDgar och vilja i det afseendet. Och
om det vore nog med kaudidaternas egna önskningar och vilja i
det afseendet! Men bakom hvarje kandidat står hans grupp och
sålunda måste den kandidaten nog äfven taga mycken hänsyn
till hvad hans grupp önskar; och af detta kan för partiledningen
följa, att den ene kandidaten säger: jag vill ej stå på den och den
listan med den och den kandidaten, och att den andra säger: jag
vill ej stå tillsammans med den och den o. s. v.
Jag tror således, att man kan säga, att den partiledning, som
erfordras — som erfordras inom hvarje valkrets, som erfordras för
hvarje parti, hvilket vill vinna något i någon valkrets — måste
för att kunna fullgöra sitt värf bestå af ganska skickliga, ganska
erfarna, med ganska stor auktoritet utrustade män, som tillika
äro villiga att gifva allt annat sitt arbete på båten under några
veckor för att ägna sig hufvudsakligen åt detta.
Nu frågar jag: står verkligen denna tunga rustning i öfver¬
ensstämmelse med de förutsättningar, som vårt land för närvarande
erbjuder? Jag tror, att vi måste svara ett bestämdt nej därpå, då
vi se, huru i de flesta kretsar valarbetet försiggår efter synnerligen
enkla regler, utan någon större uppoffring af tid och arbete, utan
några mycket stora och invecklade manövrer från någon lednings
sida för att åstadkomma enighet mellan alla olika grupper af ett
parti. Ja, jag tror, att vi måste säga, att man här stött på en
punkt, där det proportionella förslaget kränkt en af de vik¬
tigaste principer, som statsklokhetea har uppställt, nämligen denna:
fordra aldrig genom ett politiskt system af ett folk bördor och
uppoffringar, som långt öfverstiga hvad utvecklingen hos detta folk
hittills har åstadkommit. Den politiska utvecklingen lean ju en gång
komma därhän, att dessa synpunkter icke hos oss längre behöfva
vara gällande. Men jag vågar fråga hvar och en, som vill se fördoms¬
fritt på denna sak: kan man verkligen med något hopp att döma
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Nso 48. 56
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten rätt saga, att vi redan nu stå på den punkt, att vi kunna pålägga
till Andra folket kela detta system?
Kammaren meni saga herrarna, »pålägga»? Men vi pålägga ju ej
(Pörte) någonting. Om ej ett parti kar någon ledning, eller om det ej
kar någon, som vill åtaga sig arbetet därmed, ja då försummar
det sina intressen, då kan man ej hjälpa det. Ja, resonerar man
på det viset, så medger jag, att då kan man införa både det pro¬
portionella systemet ock mycket annat. Men resonerar man på
det viset, att de politiska formerna skola vara en klädebonad, som
noggrant ansluter sig till den faktiska gestaltning, som folkets lif
har fått, då tror jag man måste säga, att förslaget är omöjligt
och orimligt för vårt land för närvarande.
Herr justitieministern sysselsatte sig något med den anmärk¬
ning, som blifvit riktad mot de proportionella valen, nämligen att
den metod, som här är föreslagen, icke är tillfredsställande med
afseende på förhållandet angående listorna inom partierna. Men
den frågan, förhållandet inom partierna, har nyligen blifvit på ett
särdeles förtjänstfullt sätt utredd af en skarpsinnig och omsorgs¬
full skärskådan af de proportionella valen, professor Bendixson,
jag menar uti den lilla broschyr som vi här fått utdelad till oss
för någon tid sedan, eu broschyr, som rekommenderas herr justitie¬
ministern till läsning vid ledigt tillfälle. Den är verkligen syn¬
nerligt öfvertygande i den punkt, jag här berört.
Det går nog icke an att säga, att de förvirrade valresultat,
herr justitieministern nyss med hänvisning till något anförande
vid föregående riksdag omnämnde, skulle vara följder af en oskick¬
lig partiledning. Jag tror för min del icke att det skall bli möj¬
ligt för någon partiledning att förekomma den eventualiteten, att
vissa kandidater opåräknadt och egentligen utan att afsikt finnes
att höja upp dem öfver andra kandidater få ett sådant antal röster,
att de faktiskt komma att höjas. Detta beror därpå, att på samma
gång som hvarje valman har fått en röst, så har han fått rättig¬
het att dela denna röst i flere lika stora delar, men icke uti flere
olika stora delar.
Hade det varit möjligt — jag säger icke att det varit möj¬
ligt, utan jag tror att det stött på andra svårigheter, men jag säger
det för att visa, hvaruti själfva det oriktiga ligger — hade det
varit möjligt, säger jag, att en lista fått upprättas i fallande skala af
röstvärdet, sä att för att ta ett enkelt exempel, om jag röstar på 3,
jag har rättighet att ge åt den förste kandidaten 3/e, åt den andre
kandidaten 2/„ och åt den tredje kandidaten 1/e utaf min röst, då
hade ett sådant förhållande icke kunnat uppkomma. Ty då hade
den stora mängden af ett partis anhängare uppenbarligen kommit
att ansluta sig till en på det sättet uppställd lista. Men just detta
att det stora flertalet af ett partis anhängare nu, om ingenting
göres, kommer att utan vidare sluta sig till hela listan, och så¬
lunda hvarje valman fördelar sin röst lika på samtliga kandidater,
Onsdagen den 3 Maj.
57 N:o 48.
gör, att hvilken liten grupp som helst, vare sig inom partiet, och
då kan det bero på en slump, eller utom partiet, och då kan det
bero på illvilja, kan komma att spela en mycket stor roll, genom
att uppflytta en kandidat och därigenom möjligen utestänga en
kandidat, som kan vara en af partiets förnämsta.)
Att således förhållandet inom listorna kommer att visa sig
som en mycket svår brist inom detta system, om det skulle komma
till stånd, därom är jag alldeles förvissad. Det kan vara ganska
intressant att anmärka, att den kritiker, om hvilken jag nyss talade,
på ett synnerligen grundligt sätt utvecklat hvad det är, som i
själfva verket är det djupaste felet i detta. Han visar, att denna
proportionella valmetod egentligen icke är allt igenom proportio¬
nell. Den är proportionell då det gäller förhållandet mellan par¬
tierna, men den är icke längre proportionell då det gäller grup¬
perna inom hvarje särskildt parti. Här har proportionalitetsprin-
cipen upphäfts, och majoritetsprincipen införts. Däraf alla de even¬
tualiteter, som kunna uppkomma.
Men då man talar om att uppställa och konstruera möjligheter,
så vill jag för min del säga, att jag har sett många sådana fram¬
ställas, som äro alldeles afgörande, synes det mig, mot den före¬
slagna metoden.
Men jag har också af allt hvad jag läst dragit den slutsatsen,
att de uppställda exemplen för visso endast utgöra ett mycket
ringa antal af alla de besynnerliga och oväntade kombinationer,
som verkligheten kommer att gifva vid handen, för den händelse
systemet skulle införas.
Ty det är så, att systemet arbetar med sådana nyheter och
är så kompliceradt, att det är så många faktorer, som kunna verka
på resultatet, att det torde öfverstiga mänsklig förmåga att annat
än till en mycket, mycket ringa del öfverskåda detta resultat.
Det är således tydligt, att jag för min del kommer att yrka
afslag af konstitutionsutskottets förslag, såsom innefattande den
metod, som kan föra till alla dessa svårigheter. Men på samma
gång måste jag säga det, att skulle det proportionella valsättet antagas,
då anser jag att konstitutionsutskottet handlat riktigt därutinnan
att, enligt dess förslag, i grundlagen införts de hufvudbestämmel-
ser, som skola gälla. Ty det är orimligt att ur grundlagen ut¬
mönstra och till annan lag öfverlämna så konstitutiva och viktiga
stadganden, som hvad själfva detta proportionella valsätt skall
innebära.
Om det blott skulle stå i grundlagen, att valsättet skall vara,
proportionellt, hvad betyder detta? Den ena menar ju med pro¬
portionellt valsätt ett, den andra menar ett annat och den tredje
menar något tredje. Det är väl någonting som alldeles strider mot
begreppet af en grundlag, ifall man skall ha en sådan till skillnad
från annan lag, att införa sådana viktiga bestämmelser på annat
ställe än i grundlagen.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 58
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Men det är icke blott bestämmelsernas vikt, utan också en
annan synpunkt, som talar för utskottets handlingssätt härvidlag,
nämligen bestämmelsernas särskilda beskaffenhet att innefatta själfva
grunden för sammansättningen af representationen. Det har alltid
ansetts såsom en mycket god sats, att man aldrig skall tillåta en
sittande representation att själf genom ett enda beslut vidtaga en
förändring, som kan inverka på dess egen sammansättning.
Om Andra Kammaren hade en majoritet, som stode uti godt
samförstånd med majoriteten i Första Kammaren och i godt sam¬
förstånd med regeringen, så skulle det kunna hända, att, om Kungl.
Maj:ts förslag blefve antaget, någon gång i framtiden helt enkelt
en förändring uti det proportionella valsättet till en annan metod,
som mera- gynnade den sittande Andra Kammaren, infördes, och
detta är naturligtvis i högsta grad principiellt oriktigt. Således
måste jag ge utskottet i det afseendet mitt erkändande, ehuru jag
icke kan gilla sjäfva metoden.
För öfrigt kan jag icke föreställa mig, att den uppfattning,
som jag på senare tider någon gång har sett framträda, nämligen
att denna kammare borde antaga Kungl. Maj:ts förslag med den
tanken, att man därigenom icke har bundit sig till ett visst pro¬
portionellt valsätt, utan att den frågan kan komma senare, jag kan,
säger jag, icke föreställa mig, att denna uppfattning skall ha någon
framgång i denna kammare. Ty det vore väl det obetänksammaste
af allt, ifall, efter det de proportionella metoderna varit i åratal
diskuterade, och då man likväl icke kunnat med bestämdhet fästa
sig vid en metod och säga, att den är god och riktig och till¬
fredsställande, man icke dess mindre skulle kasta sig handlöst in
på det proportionella valsättet, i förhoppning att den tid som åtgår,
till dess man definitivt fastställer detta valsätt, skulle komma
att medföra eu ofantlig ljusning i fråga om metoderna.
Jag öfvergår nu till en allmännare synpunkt beträffande de
proportionella valen. Det är i viss mån erkändt äfven af anhängare
till detta valsätt, att de måste äga en tendens att splittra en för¬
samling i flera skilda grupper. Men för mig ställer sig saken så,
att jag icke blott icke kan anse en splittring som något godt, utan
tvärtom måste beteckna den såsom något ondt, hvithet jag fruktar.
Att bredvid en Första Kammare, bildad på en grundval, som gör
denna kammares majoritet till ett af de mest enhetliga och därför
på sitt sätt mest kraftiga partier, som i hela vårt riksdagslif fun¬
nits, ställa en Andra Kammare, som skall genom själfva de politiska
institutionerna bli splittrad uti ett flertal af grupper, det kan icke
synas vara en handling af politisk klokhet, åtminstone för den, som
utaf denna Andra Kammares verksamhet förväntar den hufvudsak-
liga insatsen uti landets politiska lif; och det är det jag gör. Efter
min tanke kommer vårt politiska lif icke att gestalta sig lyckligt,
för så vidt icke dess hufvudkraft allt mer och mer kommer att för¬
läggas uti denna kammare. Och med denna åsikt är det tydligt,
Onsdagen den 3 Maj.
59 N:o 48.
att jag mycket väl kan önska, att denna kammare skall, såsom i
många andra länder är fallet, uppvisa en växling mellan partier,
men en växling mellan stora, på de stora politiska principerna
sammanslutna partier, icke en splittring mellan grupper, som orik¬
tigt ha gjort åskådningar, hvilka i själfva verket endast torde spela
en sekundär roll, till de ledande för sitt politiska lif.
Jag har icke heller den åsikt, att det är något lyckligt, ifall
hvarje meningsströmning, som kan samla ett sådant antal, att den
efter de proportionella valmetoderna kan bilda en tillräckligt stor
minoritet, skall sättas i tillfälle att också bilda en särskild grupp
i riksdagen. Jag har icke ens den uppfattningen att det skulle
vara lyckligt för den gruppens egna önskemål. Ty det är något
helt annat, ifall ett önskemål får arbeta sig in uti ett stort partis
stora politiska program. Det kan gå långsamt, men genom att det
sålunda inarbetas, inarbetas det också på ett helt annat sätt uti
folkets åskådning, så att när det är färdigt att upptagas och genom¬
föras, genomföres det såsom något välbekant, såsom något af stora
lager önskadt, och icke som en mellangift mellan allehanda poli¬
tiska köp och byten, där Första Kammaren eller regeringen spelar
ut den ena lilla gruppen mot den andra lilla gruppen i Andra
Kammaren. Det är så det går till, och det är så det har gått till,
när underhus blifvit splittrade i ett flertal grupper.
Mot det förslag, som af Kungl. Maj:t är framlagdt, mot kon¬
stitutionsutskottets därpå hvilande förslag ställer nu det liberala
samlingspartiet sin motion såsom en möjlighet och en beaktansvärd
och anbefallningsvärd möjlighet till rösträttsfrågans lösning. Motio¬
nen har blifvit föremål för några anmärkningar från herr justitie¬
ministerns sida, och jag skall söka att upptaga ett par af dem till
bemötande.
Herr justitieministern betecknade vårt förslag med afseende på
åtskiljandet af land och stad såsom konservativt och efterblifvet.
Ja efterblifvet! Efter hvad? Det är efterblifvet efter regeringen
och efterblifvet efter Första Kammaren kanske, men är det efter¬
blifvet efter folkets stora och samlade åskådning? Se, det skulle
jag för min del icke tro. Herr justitieministern förvånade sig öfver
att, sedan en hel del folkmöten gått på den s. k. Fläsbro-linjen, så
skedde likväl denna förändring, denna återgång till ett åtskiljande
af land och stad. Men kanske att uti de referat, som herr justi¬
tieministern har läst, egentligen blott stått omtaladt inledarnes an¬
föranden och resolutionerna. På sådana folkmöten lär man sig
emellertid ganska mycket, ifall man försöker att lära sig något.
Och jag kan säga, att af det, som där förekommit, har det med
ganska stor tydlighet framgått, att partiets förslag med afseende å
valkretsindelningen vid förra årets riksdag alldeles icke hade slagit
den rot hos folket i det hela, som varit önskvärd!. Det var tyd¬
ligt, att det betraktades såsom något mera främmande, och det var
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 60
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten tydligt, att man ännu så länge måste fasthålla vid den gamla in-
Kammaren C^n^T1 ö'en •
OT_ Vid sådant förhållande och då för oss valrättens utvidgning är
(Forts.) hufvudsaken och valkretsindelningen i själfva verket är underord¬
nad i förhållande därtill, kunde vi icke finna det lämpligt att nu
bibehålla den ordning, som vi vid förra riksdagen föreslagit. Till
man nu kalla detta för ett konservativt och efterblifvet förslag?
Ja, vi ha ju i själfva verket i vår motion antydt, att vi hoppas,
att en förändring i detta afseende skall äga rum, så att vi ha egent¬
ligen sagt detsamma som herr justitieministern, då han säger, att
det är konservativt och efterblifvet, fastän vi ha uttryckt oss på
ett något måttfullare sätt.
Vidare angrep herr justitieministern vårt förslag med afseende
å bibehållandet af den nu gällande ordningen för storstäderna, och
därvid gjorde han en liten utflykt till det socialdemokratiska par¬
tiet, med hvilket han för tillfället koaliserade sig. Ja, det är ju
gifvet, att, när man står på den proportionella teorins ståndpunkt,
då skall man betrakta detta såsom något så orimligt och otillfreds¬
ställande, att man kan ha enmansvalkretsar i den öfvervägande
delen af landet, men flermansvalkretsar i storstäderna. Men ifall
man icke står på en sådan teoretisk ståndpunkt, utan om man i
afseende på valkretsindelningen står, om jag så må säga, på det
praktiska åskådningssättets ståndpunkt, tror jag för min del, att
det väl låter försvara sig att bibehålla den nuvarande ordningen,
som hittills har verkat godt och — jag känner närmast förhållan¬
dena i Stockholm — som här i Stockholm aldrig på något sätt bi¬
dragit till att förtrycka minoriteterna, utan tvärtom har frambragt
en fusion mellan olika, men närstående åskådningar, så att listorna
ha företett en tolerant prägel mellan olika skiftningar.
Emellertid skulle jag för min del icke ha något absolut emot,
att äfven enmansvalkretsar i städerna skulle kunna inrättas. Ty
jag anser det icke vara något så ondt å andra sidan, ifall man på
andra håll betraktar denna anordning som något så ofantligt godt.
Men ingen har ännu kunnat angifva någon tillfredsställande metod
för att förebygga det godtycke vid valkretsindelningen, som herr
justitieministern själf enligt sin motivering till den kungl. propo¬
sitionen betraktat såsom en den största fara. Socialdemokraterna
ha gjort sig arbetet ofantligt lätt. Ty de ha icke föreslagit den
allra ringaste utväg att lösa denna svåra fråga. Uppställer man,
såsom de ha gjort, i grundlagen en teori och öfverlämnar åt andra
att utforma det sätt, som skall utfinnas för att i praktiken omsätta
teorin, då är arbetet ganska lätt. Men det skulle vara intressant
att få höra ett uppslag, som skulle vara något så när tillfredsstäl¬
lande. Jag för min del har icke funnit något sådant.
Herr justitieministern anmärkte äfven på, att vid bibehållande
af 65 stadsrepresentanter i Andra Kammaren motivet hade varit,
att man för småstädernas skull måste öka stadsrepresentanternas
Onsdagen den 3 Maj.
61 i{N:o 48.
antal utöfver det, som skulle föranledts af hvad man kallar riks-
valkvoten, men att följden har blifvit, att äfven storstäderna fått
åtskilliga representanter utöfver hvad de eljest skulle ha haft.
Denna anmärkning anhåller jag att få tacka för, ty den gifver mig
anledning att utveckla, hvad skälet är härtill.
Det underkastades vid utarbetandet af denna motion en ganska
allvarlig öfverläggning, huruvida det icke skulle vara möjligt att
bibehålla storstädernas representantantal vid ett sådant, som ut-
märkes af riksvalkvoten, och gifva hela det återstående antalet
röster till småstäderna. Men man stötte då på den svårigheten,
att vid omreglering efter tio år skulle ovillkorligen storstäderna
genom sin tillväxt komma att draga ifrån småstäderna en del af
de representanter, som de från början ha fått. Detta kommer sanno¬
likt icke att inträffa, ifall man följer den princip, vi nu ha upp¬
ställt, därför att då rättas storstädernas representation icke efter
riksvalkvoten, utan efter den samlade stads valkvoten, och denna
höjes så ofantligt mycket genom den ökning i folkmängden, som
härrör från storstädernas folkmängdstillväxt, att saken reglerar sig
själf.
Vid valet mellan att från början göra det något bättre för små¬
städerna, men sedan få oberäkneliga ändringar i hvad man sålunda
gjort och att från början vidhålla den nuvarande grundlagens regler,
oaktadt de större städerna därigenom få något större representant¬
antal än riksvalkvoden utvisar, har man bestämt sig för den se¬
nare utvägen, d. v. s. att vidhålla grundlagens nuvarande stadganden.
Ja, mina herrar, det liberala samlingspartiet har verkligen
blifvit utsatt för hvad man kallar ett oväder i följd af sin motion.
Det är mig icke möjligt — jag har icke ett så godt språkminne —
att jag skulle kunna uppräkna ens en afsevärd del af de epitet,
som regnat öfver partiet: dess oerhörda principlöshet, dess fullstän¬
diga hållningslöshet, dess hittills aldrig sedda konjunkturpolitik,
liberalernas rösträttselände, liberalernas bankruttförklaring och åt¬
skilligt annat och mycket mera.
Detta oväder har i synerhet haft sitt ursprung ifrån två olika
sidor, dels ifrån högerpressen och dels ifrån en del af den social¬
demokratiska pressen. Nu måste jag från början tillkännagifva för
herrarna, att trots allt detta har det liberala samlingspartiet och
enkannerligen dess hufvudmotionärer fullständigt bevarat sitt goda
lynne, och som detta i någon mån kan förvåna herrarna, så kanske
jag skall be att få lämna en förklaring därpå.
Se, det är ju obehagligt att blifva betecknad såsom en fara för
landets politiska moral och allt hvad det heter. Men om vi nu
först tänka på den högerpress, som framställt dessa anklagelser och
fråga: hvad är det för brottsliga gärningar, som det liberala partiet
gjort? Ja, då är det först och främst, att det accepterat det dubbla
utskyldsstrecket, som denna högerpress ständigt stridt och arbetat
för, och som den ansett för absolut oundgängligt.
Om valrätten
till Andra
Kammaren '■
IP m. m. ?/{1
W [(Forts.)
N:o 48. 62
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten Hvad är det andra, som det liberala samlingspartiet förbrutit?
Kammaren Jo’ det llar släPi5t det försök med afseende på valkretsindelningen,
som ^et gj°rt förra riksdagen, och återgått till det nuvarande
(Forts.) systemet. Men äfven partiets nu ej fasthållna försök med afseende
på valkretsindelningen har varit utsatt för högerpressens ytterligt
energiska angrepp.
Man vill tycka, att när folk få rätt, borde de väl vara belåtna.
De borde väl såga: »det är då väl, att de liberala korrigerat sig,
gått in på utskvldsstrecket och släppt sitt försök i afseende å val¬
kretssystemet.» Nej, visst icke! Intet af detta har man hört, utan
i stället har hela detta hejdlösa öfverfall kommit, på hvilket jag
nyss angifvit några exempel. Är det då underligt, mina herrar,
att vi börja tänka oss saken så: »I låtsen vara ursinniga öfver vår
bristande politiska moral, men I ären ursinniga öfver, att vår po¬
litiska klokhet är litet större, än I trodden.»
Nu är det ju klart, att sedan man inom det liberala partiet
kommit till ett för sig själf så förmånligt resultat, som att man
är klok, så vill man bedöma saken ur den synpunkten äfven sedan,
och att man tycker sig kunna göra processen ganska kort med den
del af den socialdemokratiska pressen, som instämt i angreppen.
Ty i denna öfvertygelse, som vi sålunda hafva vunnit, är det ganska
naturligt, att vi tro oss om den kunna säga: »I ären verkligen icke
tillräckligt kloka», och som detta omdöme icke strider mot andra
fakta till den grad, att det skulle vara en absolut orimlighet, tror
jag, att man kan stanna vid detsamma.
Nej, mina herrar, ifall man ser saken så, som den verkligen
är, så förhåller den sig helt enkelt på detta vis: Ifrån sin första
tillkomst och till den dag, som i dag är, har det liberala samlings¬
partiet såsom sin första programpunkt uppsatt den om genom¬
förandet af en effektiv rösträttsreform. Att partiet har genom sitt
bildande och sin verksamhet icke obetydligt bidragit till rösträtts¬
frågans framförande hos våra statsmakter, det, tror jag, är ett hi¬
storiskt faktum, som är obestridligt. Att partiet under denna sin
verksamhet nödgats ändra positioner, det är en sanning, men detta
torde vittna om svårigheterna vid frågans lösning och icke om nå¬
gon bristande politisk karaktär hos det parti, som satt frågan på
sitt program. Det har haft sitt mål — en effektiv rösträttsreform
— ständigt för ögonen. Partiet har med rent fosterländskt uppsåt
verkat för detta mål. Att understundom medlen hafva ändrats, det
tror jag böra tillräknas partiet såsom endast en klok beräkning af
möjligheter, öfver hvilka partiet icke i ringaste mån har anledning
att blygas.
Med denna åsikt, herr talman, är det tydligt, att jag för min
del vill uttala den förhoppningen, att när nu talets flod har rullat
sina böljor till slut — vare sig det blir i dag eller i morgon —,
såsom resultat af det hela herr talmannen skall, om jag så får ut¬
trycka mig, ur voteringsurnan upphämta den guldsand, som likväl,
Onsdagen den 3 Maj.
63 N:o 48.
trots alla angrepp, finnes i det liberala samlingspartiets motion vid
innevarande riksdag, den enda möjlighet till en verklig och god och
tillfredsställande lösning, som under närvarande förhållanden finnes
för rösträttsfrågan. Jag yrkar, herr talman, afslag å utskottets
förslag och Kungl. Maj:ts proposition och bifall till det af mig m. fl.
motionärer framställda förslag.
I detta anförande instämde herrar Bromée i Billsta, Olofsson,
Ekholm, Hammarström, Andersson i Baggböle, Ström i Transtrand,
Olsson i See, Eriksson i Elgered, Ericsson i Yallsta, Sundström,
Nordin, Åkerlind, Starbäck, Jansson i Saxhyttan, Persson i Tall¬
berg, Lindgren i Islingby, Janson i Bråten, Forsberg, Eriksson
i Bäck, Olsson i Älfdalsåsen, Ersson, Kronlund, Hörnsten, Ander¬
son i Hasselbol, Gollvin, Jansson i Edsbäcken, Sandin, Hultkrantz,
Matsson, Jansson i Krakerud, Broström, Erikson i Öfre Odensvi,
Hedlund, Wallentin, Wijk, Ohlsson i Halmstad, K. G. Karlsson i
Göteborg, Segerdahl. Berg i Göteborg, Persson i Arboga, Ljunggren,
Henricson, Sterner, Härin, Johansson i Öija, Österberg, Ekman,
Nyström, friherre De Geer, Wallenberg, Moll, Natt och Dag, Palme,
Beckman, Wawrinsky i Saltsjöbaden, Ericsson i Ahlberga, Petters¬
son i Södertälje, Röjer, Berg i Stockholm, Wavrinsky i Stockholm,
Bergström, Byström och Eklund.
Friherre Barnekow: Herr talman, mina herrar! Det före¬
liggande utskottsförslaget skiljer sig mycket obetydligt från rege¬
ringens förslag. Skiljaktigheten förefinnes egentligen i 17 §, där
det är fråga om utskyldsstrecket. Där har utskottet i år lika litet
som i fjol kunnat gå in på regeringens förslag att lämna rösträtt
äfven åt dem, som icke betala några skatter. Det finnes visser¬
ligen en reservation i denna punkt, men den säger, att det är
endast åldriga och sjuka, som drabbas af den af utskottet gjorda
inskränkningen. Så är emellertid icke förhållandet. Inskränk¬
ningen drabbar icke endast dem, som icke kunna betala mantals¬
penningar, utan äfven dem, som icke vilja betala sådana. Och jag
beklagar, att icke den föregående talaren upptagit samma bestäm¬
melse i sin motion, ty han var förra året af kammarens ledamöter
den, som mest vederläde Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt, i
det han sade, att det läge väl en orättvisa däri, att, om en person
af någon anledning, såsom t. ex. oförmåga eller slarf, icke betalt
sin skatt, denne förlorade sin rösträtt, men att denna person, om
han sedan komme på det sluttande planet och möjligen genom
superi blefve eu förfallen person, han då åter finge gå fram till
valurnan. Utskottet har icke kunnat frångå denna uppfattning
och har därför icke heller nu kunnat biträda Kungl. Maj:ts förslag
i denna punkt.
Äfven beträffande en annan punkt, nämligen de väsentliga
villkoren för de proportionella valen, har utskottet ansett bestäm-
öm valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 64
Onsdagen den 3 Maj.
[Om valrätten’ melser höra införas i grundlagen. Herr statsrådet och chefen för
* Kammaren justitiedepartementet har nu- visserligen yttrat sig häremot, men
“ “Z™™™ sayidt jag fattade honom rätt, tycktes han dock icke egentligen
(Forts.) V hafva något emot, att de finge kvarstå.
Slutligen skall jag be att få något beröra äfven de skäl, som
anförts emot proportionella val. Det är dock gifvet, att, då det
så ofta talats om denna sak, man icke kan komma att säga
något nytt.
Jag skall då först be att få förena mig med herr justitie¬
ministern i hvad han anfört om införande af proportionella val
till Första Kammaren. Sedan skall jag öfvergå till och söka be¬
möta några anmärkningar, som gjorts mot proportionella val.
Det finnes personer, som säga, att de proportionella valen äro
rättvisa, men oaktadt de anse detta, vilja de dock icke rösta för
desamma. Och hvarför vilja de icke rösta för dem? Jo, säger
man, därför att det synes, som om en allmän opinion vore emot
dem. Och af denna anledning bör man icke antaga Kungl. Maj:ts
förslag i denna punkt! Ja, mina herrar, hvad är då allmänna
opinionen? Den allmänna opinionen, den kan bildas och den kan
ombildas, och den är i dag ett och i morgon ett annat. Och om
jag följer historien, så finner jag, att en dag ropar folket högt på
gatorna pris, ära och heder åt en man, och några dagar därefter
ropar samma folk på samma gator död åt denne man. Så kan
den allmänna opinionen växla! Och lika säkert är det, att de
personer, som anse sig uteslutande böra följa den allmänna opinio¬
nen, dessa personer kunna icke bibehålla en själfständig åsikt.
Jag skall nu be att få öfvergå till en annan anmärkning.
Man säger nu, att detta proportionella valsystem skall med¬
föra så stora kostnader. Det blir för dyrt, säger man. Men, mina
herrar, är då icke det närvarande systemet dyrt? Tro herrarna
icke, att de nuvarande valen kosta penningar? Fråga de partier,
som redan äro organiserade, om valen icke kosta penningar! Och
hvad är det vid valen, som kostar penningar? Jo, det är val¬
agitationen, tryckning af listor, valmöten och allt sådant. Allt
detta kostar penningar. Komma då de proportionella valen att
medföra mycket större kostnader? Ja, hvad angår tryckning af
listor och sammanräkning af resultatet, så bekostas detta af staten.
Men hvad beträffar öfriga valkostnader, så är det ju gifvet, att
dessa vid de proportionella valen komma att blifva något större
än vid nuvarande val. När valkretsarna blifva större, blifva re¬
sorna naturligtvis dyrare o. s. v. Men om en sak är rättvis och
i öfrigt god, får man icke se alltför mycket på kostnaderna.
Vidare anför man såsom skäl mot de proportionella valen, att
allmänheten skulle hafva så svårt att begripa dessa val. Ja, hvad
är det allmänheten skall begripa i detta hänseende? Huru går
det till vid valen i närvarande stund? Jo, det går så till, att
några personer komma tillsammans och göra upp, hvilken de vilja
Onsdagen den 3 Maj.
65 tf:o 48.
uppställa som kandidat. När detta blifvit gjordt, utlysa de val¬
möten och söka därjämte i pressen framhålla sin kandidats för¬
tjänster, och slutligen låta de trycka röstsedlar. Yid valen kom¬
mer sedan allmänheten tillstädes, tager en sådan röstsedel, rullar
hen samman och lägger den i valurnan. Huru kommer det då
att gå till vid dessa proportionella val? Jo, det kommer äfven
då att bli valmöten. Sedan kommer allmänheten tillstädes vid
själfva valtillfället, mottager en lista icke med ett, utan med flere
namn, och erhåller en blyertspenna, med hvilken den äger rätt att
stryka under det eller de namn, den vill hafva till kandidater.
År då detta så svårt, att icke den, som erhållit vanlig folskole-
bildning, skall kunna sätta sig in däri? »Nej», säger man, »men
genom de proportionella valen kommer man att bli helt och hållet
beroende åt' ledarna. Jag vill hemställa till eder, mina herrar, om
vi icke i närvarande stund äro beroende af ledarna. Om ledarna
vid ett valmöte kommit öfverens om att sätta upp en kandidat,
hvad gagnar det oss då att rösta på en annan? Det är att kasta
bort sin röst. Man måste rösta på den, som blifvit uppställd som
kandidat, eller också icke alls rösta. Jag tror således, att vi nu
äro lika mycket beroende af ledarna, som vi då skulle blifva det.
Men det är ju gifvet, att det då kommer att bli svårare att fa
•kompetenta ledare, ty det kommer då att bii större arbete. Men
därigenom att valkretsarna bli större, blir det också lättare att
samla medel till bekostande af arbetet. Och jag påpekar ännu en
gång, att i framtiden kan icke ett val ske, utan att det kommer
att kosta penningar. Min öfvertygelse är, som sagdt, att det möj¬
ligen kan komma att bli svårare att efter proportionella vals in¬
förande få personer, som vilja åtaga sig förtroendet att leda val¬
arbetet, men däremot anser jag icke, att man då kommer att bli
mera beroende af ledarna, än man är nu med enmansvalkretsar.
Slutligen har man mot de proportionella valen anfört ett skäl,
som egentligen är afsedt att inverka på oss landtman, och detta
skäl är det, att genom detta proportionella valsystem kan det in¬
träffa, att en valman till riksdagsmän får personer, som han icke
känner. Tro då herrarna icke, att det i närvarande stund finnes
många valmän, som hvarken sett eller talat med sin representant
här i Riksdagen? Och samma skulle nog förhållandena bli under
det proportionella valsystemet. »Men», säger man, »det är ju
möjligt, att vid det proportionella valsystemet får jag icke till
representant någon, som är från mitt härad — och det är jag van
vid —, utan det kan hända, att alla representanterna äro från en
annan del af länet.» Ja, detta kan nog hända. Men då inträffar
dock, att den representant, jag får, hyllar min åsikt, och då får jag
åtminstone min åsikt representerad, hvilket jag däremot icke kan
få med enmansvalsystem, då man endast har en representant
att välja.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Ports.)
5
Ji:o 48. 66
Orre valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
Yidare anmärker man emot systemet med proportionella val,
att detsamma är opröfvadt. Ja, mina herrar, alla nya förslag äro
,ju mer eller mindre opröfvade. Äfven 1865 års förslag var ju
opröfvadt, men blef icke desto mindre antaget. Den nyssnämnda
invändningen kan man således framställa mot hvarje nytt förslag..
Det nu ifrågavarande nya förslaget, det om proportionella val,
har dock pröfvats i andra länder i världen och där befunnits an¬
vändbart.
Men så invändes här af en talare, att detta system icke läm¬
par sig för Sverige, detta emedan vårt land skulle vara alltför
vidsträckt till sin omfattning. Men med våra tiders utvecklade
kommunikationer betyder det väl icke så förfärligt mycket, om
den person, som skall representera mina åsikter, bor på 1 eller 5
mils afstånd ifrån mig; hufvudsaken är väl den, att min åsikt
verkligen blir representerad.
År 1865, när vår nuvarande representationsform antogs, var
man dock angelägen om att bibehålla någon rätt för minoriteten.
Den gamla ståndsrepresentationen var ju i alla fall ägnad att gifva
uttryck för flera olika partiers åsikter, och därför ville man, när
man öfvergick till en ny representationsform, söka få till stånd
en anordning, som medförde något skydd för minoriteten. Men nu
säger man: när allmän rösträtt införes, behöfver man icke alls
taga minoriteten i betraktande, ty, förmenar man, de represen-,
tanter, som komma att väljas, efter det allmän rösträtt genom¬
förts, måste otvifvelaktigt vara oegennyttiga och helt och hållet
representera alla samhällsmedlemmarnas åsikter. Denna uppfatt¬
ning har man hittills icke haft, hvarken nu eller vid tiden för
1865 års representationsförändring. Då tänkte man som sagdt på,
att också minoritetens rätt borde tillgodoses, och det var på denna
grund, som man beslöt sig för, att städerna skulle få sig eu re¬
presentant för hvarje tiotusental invånare, under det att åter hvarje
för landsbygden vald riksdagsman skulle representera en 30 å 40
tusen invånare. På detta sätt således ville man bereda minoriteten
tillfälle till att blifva tillräckligt representerad. Nu åter, när det
är fråga om att vi skola få allmän rösträtt, vågar man icke visa
sig hafva den ringaste misstänksamhet i detta afseende. Nej, när
nu den allmänna rösträtten skall införas, »får Csesars ^hustru icke
ens misstänkas». Då skall allting visa sig klart; da skall man
icke alls behöfva taga minoritetens rätt i betraktande; den är till¬
räckligt tillgodosedd, äfven den, genom den allmänna rösträtten.
Jag skall be att härefter få öfvergå till 1902 års mycket om¬
talade riksdagsskrifvelse. Yi veta, att denna skrifvelse tillkom
på initiativ från högermän, både i Första och i Andra Kammaren.
Men när dessa högermän framlagt sitt skrifvelseförslag, omfattades
detsamma äfven af liberalerna och af radikalerna i denna kammare.
Det var således högermän samt liberaler och radikaler i förening,
som genomdrefvo aflåtandet af ifrågavarande riksdagsskrifvelse.
Onsdagen den 3 Maj. 67.
Men, säger man nu,, var det icke mycket underligt, att så olika
tänkande kunde ena sig om ett och samma skrifvelseförslag? Jo,
det förefaller nog så. Men förhållandet därvid var följande. De
högermän, som framlade eller understödde förslaget, hade den upp¬
fattningen, att proportionella val skulle införas och att kraften af
den allmänna rösträtten därigenom blefve något förminskad. Detta
var således högermännens uppfattning. Liberalerna och radikalerna
däremot hade, såsom det sedermera visade sig, en helt annan upp¬
fattning, då de gingo med på skrifvelseförslaget. De afsågo icke
att få några proportionella val, utan deras hufvudsyfte var, att
man, därigenom att i skrifvelseförslaget infördes orden allmän
rösträtt, därmed skulle få hela den historiska grunden för rösträtt
med censusstreck ihjälslagen och endast allmän rösträtt kvar. Om
nu Ändra Kammaren lyckas slå ihjäl förslaget om proportionella
val, hvad återstår da af hela denna 1902 års riksdagsskrivelse?
Jo, af hela denna skrifvelse återstår då ingenting annat än all¬
männa val. Om så sker, hvem är det härvidlag, som har dragit
det kortaste strået? Jo, just de konservativa, hvilka först fram¬
lade detta förslag. Och hvilka äro de, som afgå med seger? Jo,
de radikala, ty de hafva då lyckats slå ihjäl den historiska grun¬
den för rösträtt med censusstreck och därmed närma sig målet:
allmän rösträtt.
Dör min del har jag alltid varit för en utsträckning af röst¬
rätten, och jag vågar bestämdt påstå, att jag ärligen kämpat där¬
för. Och jag har alltid tänkt mig, att, om ingen reaktion inträffar,
utan världen går framåt, såsom nu, vi slutligen skola få allmän
rösträtt. Men jag har på samma gång ansett det vara bäst, om
vi dessförinnan finge en öfvergångsform, som kunde förmedla in¬
förandet af allmän rösträtt. Det är på denna grund, som jag
nästan alltid omfattat alla rösträttsförslag, som hittills framkommit,
och af samma orsak biträder jag äfven det nu föreliggande förslaget!
Till sist skall jag, mina herrar, be att få göra ett uttalande
1 samma riktning som den talare, hvilken sist har här uppträdt.
Han försökte försvara sig och sitt partis åsikter gentemot pres¬
sen och allt det klander, för hvilket detta parti varit utsatt. Mina
herrar! Äfven jag skall nu taga mig friheten framkomma med
ett dylikt försvar, i det jag, å det partis vägnar, hvilket jag till¬
hör, vill fritaga oss från det klander, som mot oss uttalats. Det
är ganska stora klander, som riktats mot oss, men jag hoppas och
tror, att vi kunna bära dem med jämnmod. Och liksom den före¬
gående talaren uttryckte den åsikten, att han och hans parti för¬
fäktade fosterlandets väl, vill också jag å det partis vägnar, till
hvilket jag räknar mig, saga, att, oaktadt vi omfatta den åsikt vi
nu hafva angående önskvärdheten af proportionella val, också vi
hafva fosterlandets väl för ögonen.
Herr talman! Jag skall anhålla om bifall till konstitutions¬
utskottets förslag.
N:o 48.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
in. m.
(Forts.)
N:o 48. 68
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj.
Med friherre Barnekow förenade sig herrar Lindvall, Persson
i Killebäckstorp, Åkesson, Jönsson i Yngsjö och Trapp.
Friherre Bonde: Herr talman, mina herrar! Herr statsrådet
och chefen för kungl. justitiedepartementet började sitt anförande
med att uttala, att det, såsom han hade hört, väckt eu viss förvå¬
ning, att regeringen i år framkommit med samma rösträttsförslag
som i fjol, därför att detta skulle vara stridande emot den all¬
männa opinionen, eller åtminstone den opinion, som gifvit sig
uttryck på folkmöten och på annat sätt. Han erinrade likväl i
sammanhang härmed, att eu dylik allmän opinion otta kan vara
konstlad och för öfrigt icke både i detta tall sa särskild! mycket
att betyda. Och äfven den siste talaren yttrade någonting i samma
riktning. Jag vill gifva herr statsrådet rätt däri, att den all¬
männa opinionen icke får tillmätas alltför stor betydelse, då den
gifver sig uttryck på sådant sätt, utan endast rätt kan bedömas ge¬
nom de val, som företagas till riksdagen. Jag tror dock ej, att för¬
våningen öfver att förslaget ånyo framlagts grundar sig därpå utan
snarare framkallats af det förhållandet, att förslag, som af Andra
Kammaren ena året tillbakavisats, ånyo förelägges densamma, utan
att nya val till denna kammare skett. Regeringen visar sig ge¬
nom ett sådant tillvägagående förutsätta, att ett stort vankelmod
skulle förefinnas hos denna kammare och att dess majoritet skulle
hafva under loppet af ett år ombytt åsikter i denna fråga. Det
är just denna regeringens förutsättning, som måste anses ägnad att
väcka en berättigad förvåning, just denna tro, att samma kammare,
som i fjol förkastade regeringens förslag, nu åter möjligen skulle
befinnas villig att antaga detsamma. Det är visserligen sant, att
majoriteten emot förslaget icke var så stor i fjol, och att således,
när man endast behöfver räkna med några få personers vankel¬
mod, man kan hysa något hopp om att man skulle kunna fa så
pass mångas åsikter ändrade, att förslaget nu skulle kunna gå
igenom. Dessutom hade ju Första Kammaren för sin del godkänt
den kungl. propositionen. Men jag ber att få påpeka, att det dock
är denna Andra kammare, som väl bör tillerkännas ett mera afgö¬
rande ord i en fråga som just denna, då det närmast gäller denna
kammares sammansättning samt dess framtida ställning och betydelse.
Då nu emellertid förslaget återkommit, så må vi ägna det¬
samma en grundlig granskning och ompröfning, som dock icke
behöfver bli lika grundlig och omfattande som under föregående år,
ty frågan blef ju då tillräckligt genomdebatterad. En föregående
talare "från den sida, som jag representerar, har redan vidlyftigt
utvecklat alla de skäl, som för oss tala emot ett antagande af
Kungl. Maj:ts förslag, hvaremot herr statsrådet och chefen för
kungl. justitiedepartementet har försökt vederlägga de anmärk¬
ningar, som riktats mot det proportionella valsystemet, samt äfven
vunnit understöd af konstitutionsutskottets vice ordförande.
Onsdagen den 3 Maj.
69 N:o 48.
Det var nu särskild t en punkt i herr statsrådets anförande,
som jag fäste mig vid och som jag tror det vara skäl att taga
fasta på. Herr statsrådet yttrade nämligen, att han för sin del
icke hade något emot införandet af proportionella val äfven till
.Första Kammaren, om det vore möjligt, men framhöll samtidigt, att
ett dylikt proportionellt valsystem för val af ledamöter i Första
Kammaren skulle stöta på stora, ja — såsom det föreföll mig att
han uttryckte sig — nästan oöfverstigliga svårigheter. Just detta
herr statsrådets medgifvande, att rättvisan skulle kräfva proportio¬
nella vals införande samtidigt till båda kamrarna, men att sådant
skulle möta oöfverstigliga svårigheter, innebär ett erkännande af
systemets bristfällighet, då det ej kan konsekvent och rättvist ge¬
nomföras till hela representationen.
För min del anser jag det ständiga talet om rättvisan i det
proportionella valsystemet obefogadt, ty den rättvisa, som skulle
skipas genom detta system, är mera skenbar än verklig, åtmin¬
stone när det gäller val till en beslutande församling, där minori¬
teten ej kan låta sitt inflytande blifva på något sätt gällande.
Denna synpunkt framhöll jag redan i fjol och behöfver därför icke
vidare uppehålla mig vid densamma. Betydelsen af proportionella
val är helt olika, när det gäller val till en beslutande församling,
än om det är fråga om val till endast en rådplägande eller en råd¬
gifvande församling, såsom Riksdagens utskott eller andra liknande
representationer, h vilka hafva att utreda en fråga. I senare fallet
kan det finnas skäl att använda ett valsystem, som tillåter så
många åsikter som möjligt att blifva företrädda. Men talet om att
minoritetens rätt skall genom användandet af ett proportionellt
valsystem komma till sitt fulla beaktande, äfven när det gäller
sådana representantförsamlingar, som äga att fatta beslut och i
hvilka en minoritet alltid måste blifva en minoritet, detta tal är en¬
ligt min åsikt alls icke hållbart.
Friherre Barnekow sökte i sitt anförande bemöta invändningen,
att det proportionella valsättet skulle blifva så mycket dyrare
än det nuvarande, men tilläde, att äfven om så vore, betydde
det ej mycket. Jag tror emellertid, att det är en styrka i vårt
nuvarande statsskick, att valen icke bär som i andra länder äro
förenade med några större kostnader. Det är ju gifvet, att det
föreslagna systemet med sina många resor af och an till residens¬
städerna, i synnerhet i de län, som hafva ett mera utsträckt om¬
råde, och där kommunikationerna äro mera besvärliga, måste blifva
dyrbart. Om också partiledningen redan nu på sina håll kostar
pengar, är det nog en obetydlighet mot hvad den nya invecklade
ledningen måste taga i anspråk. Jag vill nu icke här upprepa,
hvad redan förut blifvit sagdt om det proportionella valsättets olä¬
genheter att framtvinga alla möjliga partibildningar. Hvar och
en, som har någon särskild idé att kämpa för, kommer att söka
åstadkomma ett politiskt parti, och det kan med säkerhet lätt upp-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 70
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
Ull Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
stå en massa småpartier, som komma att kämpa om makten. Hvart¬
hän detta kommer att leda, är, som sagdt, förut framhållet; det
skulle komma att uppstå en mängd olika grupper inom kammaren,
som uti skickliga ledares händer kunna ömsom sammanföras och
ömsom splittras.
Friherre Barnekow uttalade vidare, att, ehuru man sagt, att
detta system skulle vara så obegripligt, det i själfva verket skulle
vara ofantligt enkelt och lätt. Det enda valmännen behöfde göra
var att med en blyertspenna stryka ett streck under ett namn.
Jag tror emellertid, att valmännen oftast hafva litet större pre¬
tention att begripa, hvad de göra vid valen, än hvad som ligger i
detta, att de med en blyertspenna skola stryka ett streck under ett
eller annat namn. Detta är ju enkelt och fordrar knappast skrif-
kunnighet, det kan valmannen nog lätt begripa, men hvad som se¬
dermera sker får han nog svårare att fatta; den konstiga, af veder¬
börande förrättade uträkningen har han nog i allmänhet ej så lätt
att kunna följa med. Det behöfver han inte heller, invändes det,
men det är just detta, som minskar intresset och möjligen äfven
alstrar misstänksamhet, att få torde kunna förstå, hvarför just de
eller de personerna blifvit valda och ej sådana som man vet er¬
hållit de flesta rösterna.
Herr justitieministern vände sig särskildt mot det liberala
samlingspartiet och det s. k. »vankelmod», som det skulle hafva
lågt i dagen, därigenom att det så många gånger ändrat stånd¬
punkt. Herr Staaff har ju redan förklarat, hvarför partiet i år i
någon mån förändrat sin motion, och framhållit, hurusom man för
att vinna målet eller eu verklig rösträttsreform måste låta en¬
skilda meningar i detaljfrågor vika åt sidan. Det är därför det
liberala samlingspartiet i år ställt sig mera på det beståendes grund,
än det gjorde i fjol, och bibehållit den nuvarande olika valkretsindel¬
ningen mellan land och stad, då ett sammanförande häraf af många
ansetts olämpligt, äfven om ett sådant förfarande onekligen varit
mera följdriktigt och därför af partiet förut förordats. Då det nu
emellertid är så, att land och stad i många fall hafva olika intres¬
sen och då småstäderna icke vilja förena sig med landsbygden
och landsbygden icke med småstäderna, hade man ej annat att
göra för att ej från olika håll stöta på motstånd.
Att partiet äfven i andra afseenden sökt tillmötesgå de kraf,
som ofta framställts på vissa garantier, bör väl ej från högerhåll till¬
vitas partiet, utan snarare betraktas för hvad det är, åtgärder af
klokhet och moderation.
Herr justitieministern har äfven uttalat sin förvåning öfver
att motionärerna, samtidigt med att de framhållit, att städerna,
efter förhållandet mellan landsbygdens samlade befolkning å ena
och städernas å andra sidan skulle hafva blott 51 representanter,
dock låtit dem bibehålla 65 af de 80 representanter, som de för
närvarande äga. Skälet härför är dock redan angifvet i motionen
Onsdagen den 3 Maj.
71 N:o 48.
och ligger däri, att -valkretsarna för småstäderna eljest skulle blifva
alltför oformliga. Herr Staaff har äfven visat, att denna för¬
mån för städerna endast beror på tillfälliga förhållanden, som inom
en mycket kort tid komma att försvinna och med säkerhet att
ändras redan efter nästa omreglering af valkretserna. Enligt hvad
man med all sannolikhet kan beräkna, skulle nämligen städernas
representantantal under den närmaste framtiden ökas så mycket,
att det i hvarje fall icke skulle dröja mera än 20 å 30 år, innan
de nått upp till det antal representanter, som man nu velat gifva
dem. År det icke då en klok åtgärd att gå till väga så, att, då
man anser, att stad och land böra hafva lika representationsrätt,
men man förut tillmätt städerna större representationsrätt än
landsbygden, man så småningom aflyfter städernas företrädesrätt,
så att man kommer till paritet mellan land och stad. Jag tror,
att en sådan åtgärd endast kan karakteriseras såsom klokhet. Yi
veta ju alla, hvarför parlamentarismen i England står så högt,
nämligen därför att statsförfattningen där fått utveckla sig på
historisk grund. Jag tror, att det för hvarje land är af stor be¬
tydelse, att icke alltför våldsamma omkastningar i statsskicket
äga rum, utan att man alltid står kvar på historisk grund. Det
är därför, som det liberala samlingspartiets motion sluter sig så
nära till det bestående som möjligt. Den gifver endast efter för
det allmänna krafvet på allmän rösträtt, ett kraf, hvars rättmä¬
tighet nu blifvit erkänd ej endast af de liberala och de radikala
partierna, utan äfven af det konservativa partiet. Ty genom Riks¬
dagens ödesdigra skrifvelse år 1902 anslöto sig såväl höger som
vänster, såväl konservativa som liberala till den allmänna röst¬
rättens princip. Den har blifvit erkänd af alla, och att nu komma
ifrån den är väl omöjligt, äfven om de finnas, som anse, att man
borde söka att så småningom återvända till det liberala samlings¬
partiets första utgångspunkt och stanna vid kommunalstrecket.
Om man emellertid erkänner den allmänna rösträttens princip och
vill utveckla vårt statsskick på det beståendes grund, då tror jag,
att det är klokast att, såsom liberala samlingspartiet i fjol före¬
slog och i år föreslagit, hålla sig så mycket som möjligt till det
närvarande. Och då vi i vår motion i år ännu mer än i fjol sluta
oss till det nuvarande, tror jag, att äfven många, som i fjol hyste
betänkligheter för att utvidga rösträtten enligt vårt förslag, i år
borde kunna ansluta sig till denna motion, så mycket mera som
det blifvit framkastadt mot oss såsom en tillvitelse, att vi just
tillmötesgått högerns kraf på de garantier, som ju ofta framhållits
såsom nödvändiga för den allmänna rösträtten. Det skulle vara
glädjande, om denna tvistefråga, som så länge stått på dagordnin¬
gen, nu kunde närma sig sin lösning, och det skulle vara gläd¬
jande, om den första Riksdagen i det nya riksdagshuset skulle få
bevittna en ny sera i denna fråga. Det skulle vara glädjande, om
denna Riksdag kunde komma till ett definitivt beslut, ett definit
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 72
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
tivt beslut, som verkligen innebure en reform, eu reform, om hvil¬
ken man visste, hvart den ledde, och icke en reform, sådan den
skulle bli, ifall Kung], Maj:ts förslag antoges. Ty det skulle föra
oss ut i det stora okända. Vi veta icke, hvad det medför. Ja,
invänder någon, alla reformer föra ut i det stora okända, äfven
den motionen för ut emot okända öden. Ja, det är sant, men
där vet man dock, hvad man står på. Det vet man icke, om man
antager det kung!, förslaget. Ja, som jag sade nyss, det vore
glädjande, om denna tvistefråga skulle kunna bli afgjord, om vi
kunde i detta nya riksdagshus få bevittna ett enstämmigt beslut
ifrån båda kamrarna, ett enstämmigt beslut, som skulle föra oss
fram till målet. Sedan blir det beroende på de nya valen, huru¬
vida den kammare, som kommer att sitta här nästa år, fortsätter
hvad vi beslutat. Äfven om, som ju möjiigt är, .Första Kamma¬
ren i år ställer sig afvisande emot denna reform och ansluter sig
till den af Kungl. Maj:t föreslagna skenreformen, så är det dock
af stor betydelse att inför landet visa, hvad Andra Kammaren vill
och önskar. Och jag är viss därpå, att det svenska folket kom¬
mer att sätta sitt insegel under vår motion.
Det är därför, herr talman, som jag anhåller att få yrka af¬
steg på såväl Kungl. Maj:ts som utskottets försteg och, ifall det
må vara tillåtet i detta sammanhang, att äfven få yrka bifall till
den af herr Staaff med flere afgifna motionen.
Herr Ahlstrand instämde häruti.
Herr Bergendahl: Herr talman, mina herrar! Det är nog
icke utan en känsla af beklämning, som många gått till dagens
förhandlingar, efter att hafva genomläst konstitutionsutskottets be¬
tänkande och tagit del af de många olika försteg, som framkommit.
Ty man har svårt att frigöra sig ifrån den farhågan, att dessa
öfverläggningar vid riksdagsperiodens slut icke skote leda till något
resultat. Det är rätt egendomligt, att en reformsak, som så allmänt
anses vara nödvändig och som därför önskas af så många, skall
möta så störa svårigheter för sitt genomförande. Beror väl detta
på våra konstitutionella anordningar; beror det på våra egendomliga
partiförhållanden? Rösträttsfrågans historia under de senare åren
föranleder till rätt egendomliga betraktelser. När regeringen år
1902 framlade sitt dåvarande rösträttsförslag, hvilket var grundadt
på anvisningar, som Riksdagen hade gifvit,,så ondgjorde man sig
öfver att dessa anvisningar i själfva verket så noga följts, och slut¬
ligen höjdes knappast någon röst för regeringens försteg. Samma
år skref Riksdagen på nytt och gaf nya anvisningar beträffande
rösträttsfrågans lösning, och det inträffade därefter det för vårt
politiska lif egendomliga, att en ny regering bildades på ett sär-
skildt program, nämligen för genomförande af denna stora politiska
fråga. Och det hände något ännu mera ovanligt för våra förhål-
Onsdagen den 3 Maj.
73 N:o 48.
landen, nämligen att denna regering före Talen tillkännagaf sin
ställning till frågan, så att Talen kunde äga rum på den plattform,
som regeringen sålunda hade uppbyggt. Man trodde Täl därför, att
situationen skulle blifva klar. Det gällde att bestämma sig för
eller emot regeringens förslag. Men när regeringen sedermera fram¬
lade sitt förslag, som befanns Tara i full öfTerensstämmelse med
dess uttalande i kommunikén, så uppstod genast en stor villervalla,
en TillerTalla, som ökades därigenom att enskilda motionärer utan
samråd med sina partier framlade sina särskilda funderingar till
Riksdagens öfyerTägande. Finnes det då bland alla dessa förslag,
som nu föreligga, icke något, som äger en samlande kraft? År det
icke något, som är så Tidsynt och framsynt, att man mera allmänt
skulle kunna sluta sig omkring detsamma? Jo, såyidt jag kan
förstå, är det i första rummet regeringens förslag. Regeringens
förslag fastslår den allmänna rösträttens princip, det påkallar alla
medborgares medverkan i politiskt afseende, och det förslaget an¬
passar sig efter ett modernt kultursamhälles gestaltning. Ty det
tager hänsyn till de former, organisationer och intressen, som alltid
kristallisera ut sig i ett samhälle af hög kultur.
Ett förslag däremot med majoritetsval kvarstår på den gamla
ståndpunkt, som kallas den atomistiska och hvilken man i andra
afseenden har öfvergifvit.
Jag vill nu icke taga upp till närmare skärskådande de skäl
för och emot, som man framställt emot regeringens förslag särskildt
hvad angår de proportionella valen, icke företaga till granskning
de matematiska uträkningar, man gjort för att visa orimligheten
däraf. Detta vore att tröska på gammal halm utan förhoppning
att få fram ett enda nytt korn. Men då det från frisinnad! och
radikalt håll påståtts, att eu valreform, förenad med proportionella
val, skulle vara ett fuskverk och bli eu skenreform, kan jag icke
neka mig nöjet att med några ord redogöra för, huru man i ut¬
landet uppfattar denna proportionella princip.
När Riksdagen år 1902 hade skrifvit i frågan till Kungl. Maj:t
och då ställt i utsikt införande af proportionella val, upptogs frågan
utaf det franska världsbladet »le Temps», som skrifver bland annat:
»Det sätt, hvarpå frågan om allmän rösträtt tagits upp i Sve¬
rige, förråder det djupaste allvar och verklig statsklokhet. Detta
folk gör sig reda för systemets olägenheter, som det vore ursäktligt
att ej varsna i förväg. Det vill ej veta af denna besynnerliga
oorganiserade allmänna rösträtt---. Svenskarna vilja ha en
helgjuten och verklig nationell representation, de hysa höga tankar
om denna reform och ha i förväg frihetens rätta sinnelag och se¬
der. De förtjäna därför att vara verkligt fria.»
Så skrifves uti det republikanska Frankrike. Nu vet jag icke,
om det svenska folket förtjänar det beröm, som i så rik mån slösats
på detsamma. Det är kanske mest regeringen, som förtjänar be¬
römmet.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 74
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m-
(Forts.)
I Tyskland utgifves en tidskrift, hvars namn är »Soziale Praxis».
Detta är en tidskrift, som kännetecknas af verkligt demokratisk
åskådning och ofta beskylles för att gå socialdemokraternas ärenden.
I ett häfte af denna tidskrift, hvilket häfte utkom i höstas, yttras
i fråga om förenämnda valmetod, att proportionsval är något, som
nära sammanhänger med den allmänna rösträttens egen idé. »När
i våra dagar», heter det vidare, »icke den absoluta staten längre
står på samma sätt som förr öfver folket, utan detta själft skall
utöfva inflytande på de offentliga angelägenheterna, så är det nöd¬
vändigt att tillförsäkra minoriteterna möjlighet att deltaga däri.»
Denna proportionella princip tillämpas, såsom bekant, nu i
Norge vid de kommunala valen, i Danmark vid valen till lands¬
tinget; det tillämpas, såsom här framhållits, i Belgien, i Schweiz,
i Spanien och i flera stater i Amerika. Man har icke försport an¬
nat än godt därifrån. I vissa kantoner i Schweiz, där man icke
velat fastslå den proportionella principen i lagen ännu, tillämpas
den i alla fall genom en frivillig öfverenskommelse mellan parti¬
erna. Det går så till, att där äger ett första val rum, som i all¬
mänhet icke har något resultat, därför att det fordras absolut plu¬
ralitet. Men därigenom vinnes kännedom om de olika partiernas
styrkor, och sedan detta blifvit kändt fördelas mellan partierna
efter frivillig öfverenskommelse de olika platserna.
Nu har det af en ärad talare på stockholmsbänken sagts, att
om detta valsätt passar i andra länder, passar det icke här i vårt
glest befolkade och långsträckta land. Man kommer icke i denna
intima förbindelse med hvarandra, som är nödvändig för att en
valrörelse skall skötas väl. Jag vet icke, om den ärade talaren
känner förhållandena så noga på landet. Vi anse där, att det icke
skall möta synnerliga svårigheter. Yi tro oss känna mycket väl
till hvarandra inom de valkretsar, som skulle här uppstå. Vi ha
liflig förbindelse med hvarandra, anknytningspunkter i landsting,
hushållningssällskap och föreningar; vi lära känna hvarandra genom
ortspressen, genom möten och genom affärsförbindelser af många slag.
Äfven på annat sätt kommer man i kontakt med hvarandra inom
ett län, och sannolikt känna länsboarna hvarandra och äro i lifli-
gare förbindelse med hvarandra än hvad förhållandet är med stock¬
holmarna inbördes. Icke heller behöfver man frukta, att det skulle
saknas personer, som vilja deltaga i de valförberedelser, som påkallas.
Jag tror alltså, att denna grundsats, denna rättfärdighetens
grundsats, som synes alltmer tränga sig fram såsom en betydelsefull
framtidstanke, icke bör afvisas därför att man nu finner den före¬
slagna, valmetoden något tillkrånglad och svår. Men, mina herrar,
man har ännu icke sagt sista ordet beträffande valmetoden. Är
det icke möjligt att finna en enklare och friare metod, mera pas¬
sande för våra förhållanden än den, som nu föreligger? Här ha
framlagts två motioner, nämligen af herrar Broek och Setterberg,
hvilka motioner innehålla, enligt min åsikt, förslag till valmetod,
Onsdagen den 3 Maj.
75 M:o 48.
som är enklare och friare än den, som är fästad vid Kung], Maj:ts
förslag, och det synes mig, att de anmärkningar, som konstitutions¬
utskottet gjort, särskildt emot herr Setterbergs förslag, visserligen
kunna vara teoretiskt plausibla, men bestämdt sakna praktisk be¬
tydelse.
Hvad nu konstitutionsutskottets rösträttsförslag angår, finner
jag det i viss mån vara en försämring utaf Kungl. Majrts förslag,
därför att det afviker ifrån den allmänna rösträttens princip utan
giltig statsrättslig anledning och utan något skäl, som påkallats
utaf den politiska försiktigheten. Detta förslag är mindre lämpligt
äfven af den grund, att det har inarbetat i grundlagen bestämmel¬
ser, som röra själfva valsättet. En ärad talare på stockholmsbänken
ansåg detta vara en förtjänst. Men dessa bestämmelser äro af den
beskaffenheten, att de binda vid den metod, som man nu tror vara
den bästa, men hvilken man snart nog kan vilja frångå, då en an¬
nan enklare och friare metod till äfventyra funnits. Genom rege¬
ringens förslag får man däremot frihet att på allvar undersöka,
huruvida icke några andra, bättre metoder kunna erhållas.
Emellertid har jag eu anmärkning att göra emot den kungl.
propositionen. Det rör egentligen motiveringen, och anmärkningen
rör dessutom hvad herr statsrådet och chefen för justitiedeparte¬
mentet här yttrade. 1 den kungl. propositionen har icke beaktats
det, enligt min mening, fullt berättigade kraf på proportionella val
äfven till Första Kammaren, som vid riksdagen framställts. Jag
anser detta kraf vara mycket viktigt. Det kan väl vara så, som
herr justitieministern yttrade, att om man skulle tillämpa denna
proportionella valmetod inom de nuvarande valmanskårer, som välja
representanter till Första Kammaren, skulle den icke hafva mycket
att betyda. Nej, det kanske vore en halfmesyr, men man finge
ändå principen där fastslagen. Och det är att märka, att dessa
valmanskårer kanske icke få fortfara med den enhetliga samman¬
sättning, som de nu hafva.
Den höga kommunala röstskalan kommer antagligen förr eller
senare att sänkas, och då kunna dessa valkorporationer få en annan
sammansättning. Men det finnes ett annat skäl, ett ännu starkare,
för proportionella val äfven till Första Kammaren. Skulle nämligen
genom allmän rösträtt Andra Kammaren blifva radikaliserad, måste
naturligtvis spänningen mellan den Första och Andra Kammaren
blifva allt starkare. Den är redan stor nu understundom. Men
friktionen skulle då på vissa punkter kunna blifva så stark, att,
såsom man säger, lagren skulle gå varma och statsmaskinen icke
längre kunna fungera. Skall man bygga om grunden för den ena
hälften utaf representationen, måste man äfven i viss mån förändra
den grund, hvarpå den andra hälften af representationen hvilar.
Ty eljest kan grunden så småningom svikta och förlora sin bärighet.
Genom Andra Kammarens större numerär kan Andra Kammaren i
följd af de gemensamma voteringarna tillvälla sig sådan makt, att,
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 76
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Ports.)
om denna makt hänsynslöst användes för att Andra Kammaren
skall genomdrifva sin vilja, sådan maktutöfning kan blifva farlig
för statslifvet samt omöjliggöra statens funktioner. Det är därför
för ett lyckligt statslif nödvändigt, att, liksom det bör finnas en
grupp eller ett parti inom Andra Kammaren, som förmedlar öfver-
gången till Första Kammaren, det också bör finnas inom Första
Kammaren ett parti, som representerar den åskådning, som är känne¬
tecknande för majoritetens inom Andra Kammaren uppfattning och
sålunda förmedlar förbindelsen å sin sida mellan den Första och
Andra Kammaren.
Skulle nu icke den proportionella valmetoden införas i samman¬
hang med den allmänna rösträttens införande, utan majoritetsval
komma att tillämpas, så är det uppenbart, att en utsträckning af
rösträtten till dem, som nu icke hafva sådan, innebär faktiskt ett
beröfvande af rösträtten för en del af dem, som nu äro i besittning
af denna rätt. Tv minoriteterna blifva faktiskt uteslutna från in¬
flytande på valen, och det måste vara detsamma som att fråntaga
minoritetens män rösträtt. Nej, säger man, de burgna klasserna
med sina större resurser, sin vana vid det politiska lifvet och sin
skicklighet skola komma att öfva ett afgörande inflytande i alla
fall på valet. Ja, det är möjligt, att så i vissa fall kan blifva för¬
hållandet, men jag tror icke, att denna förutsägelse skall i allmän¬
het slå in. Skulle det emellertid blifva så, kan man befara, att det
skall inträffa här hvad man har exempel på i utlandet. Där har
kapitalet tagit just dessa allmänna val i sin tjänst, I England, i
Frankrike och i Amerika äro valkostnaderna så oerhörda, att man
icke där kan uppställa sig såsom kandidat, såvida man icke är i
tillfälle att offra hvad vi här anse vara en förmögenhet eller har
partivänner, som vilja vidkännas de stora valkostnaderna. Det är
rätt betecknande hvad som förekommit vid det sista fyllnadsvalet
i England. Det var i staden Brighton. Valet förekom i april. Där
stod regeringens kandidat mot oppositionspartiets kandidat. Utsikten
för dem var ungefär lika, och man visste icke, huru vågskålen
skulle slå. Då skref den stora tidningen Daily News, icke på skämt,
utan på fullt allvar: »Hvilken utgången blir, torde högeligen bero-
på antalet åkdon, speciellt automobiler, som ställas till den liberala
kandidatens förfogande.» Ja, herr talman, det skulle ju vara be¬
fängdt lustigt, om utgången af framtida val skulle komma att bero-
af de för resten mycket nyttiga redskap, som vi hade tillfälle att
i går taga i betraktande. Detta är ju en beaktansvärd följd af
majoritetsvalen. Men många andra afskräckande konsekvenser utaf
majoritetsval kunna framställas.
Det är ■— det medgifver jag — något betänkligt, att detta re¬
geringens förslag om proportionella val har emottagits rätt ogyn-
samt inom de läger, där man i första rummet borde vara intresse¬
rad utaf en rösträttsutvidgning. Men man får väl icke fästa så
stor betydelse vid de uttalanden, som ägt rum på dessa folkmöten.
Onsdagen den 3 Maj.
77 N:o 48.
Ty detta förslag bär ännu icke trängt igenom, det är ännu icke
så allmänt kändt i sina detaljer, att en fullt själfständig uppfattning
kunnat bilda sig därom hos allmänheten. Skall man få ett tydligt
och klart uttalande utaf folket i sin helhet, synes det Tara det
förståndigaste att antaga förslaget nu såsom hyllande, så att val¬
männen må vid de nästkommande valen uttala sig för eller emot
detsamma.
Hvad beträffar de öfriga förslagen, så har jag ju nu icke någon
anledning att närmare sysselsätta mig med dem.
Herr justitieministern yttrade sig om det förslag, som före¬
ligger i herr Janssons i Djursätra reservation. Jag vill icke vidare
utveckla de skäl, som kunna framföras mot detta förslag, hvilket,
såsom jag tror, är för stadsrepresentanterna mycket litet tilltalande.
Det söker icke allenast att för framtiden fastslå, utan jämväl att ut¬
vidga en särskillnad mellan land och stad, hvilken tidsförhållandena
allt mer utjämnat och komma att i än högre grad utjämna. Det
fanns en tid, då en sådan särskillnad var påkallad, då landsbygdens
representanter företrädde alldeles särskilda åskådningar och intres¬
sen. Men så är icke förhållandet nu. De olika intressena fram¬
träda knappast numera. Förbindelsen emellan landtbon och stads¬
bon är lifligare än någonsin, och fabriksindustrien synes i allt
större omfattning flytta till landet, där just de element uppstå,
som varit de utmärkande för valmanskårerna i städerna. Ja, det
vore mycket att säga om detta förslag, men jag vill icke upp¬
taga tiden därmed, då ännu icke något yrkande på bifall därtill
har blifvit framställdt.
På grund af hvad jag nu anfört är det tydligt, att jag an¬
sluter mig till Kungl. Maj:ts förslag. Jag gör det visserligen med
ett beklagande, att däruti icke har beaktats det berättigade kraf¬
vel på proportionella val äfven till Första Kammaren, men jag anser,
att detta icke bör hindra förslagets antagande vid innevarande riks¬
dag. Ty nämnda fråga står ju alltid öppen sedermera. Och pro-
portionalitetsprincipen, tror jag, är af den beskaffenhet, att den
måste tränga sig fram. Jag yrkar alltså bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, som jag finner vara det mest vidsynta och mest framsynta
samt gifvande mest rättvisa åt olika samhällsintressen samt ut¬
rymme åt just de organisationsformer, i hvilka samhällslifvet ut¬
kristalliserar sig. Skulle detta förslag icke bifallas, ja, då blir jag
nödsakad, i hopp att ändå vinna någonting, att inrätta min röst-
gifning för det närmast liggande förslaget.
Herr talman! Jag ber för närvarande få yrka bifall till Kungl.
Majtts förslag. När fråga sedermera förekommer om det af herr
Eoos framburna förslaget, hvaruti jag deltagit, skall jag icke under¬
låta att äfven yrka bifall till detsamma.
Herr Ernst Carlson: Herr talman! I motsats till den före¬
gående ärade talaren och trots de vältaliga anföranden, vi nyss
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 78
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten fatt höra från statsrådsbänken och från konstitutionsutskottets vice
Kammaren ordförande, bär ja& icke lyckats att bringa min mening i öfver-
m ensstämmelse med dessa ärade auktoriteters. Jag skall i korthet
(Forts.) säga hvarför, och jag skall därvid icke, såsom den näst föregående
talaren, hämta mina skäl ur främmande tidningar och tidskrifter,
utan helt enkelt begränsa mig till våra svenska förhållanden.
Visserligen är jag den förste att erkänna den epokgörande be-'
tydelse, det kungl. rösträttsförslaget i fjol hade, då det klart och
bestämdt fastslog den allmänna rösträtten såsom grunval för eu
reform af valrätten till Riksdagens Andra kammare, en grundval,
som väl näppeligen för framtiden kan blifva någon annan, därest
man vill söka lösa rösträttsfrågan på ett varaktigt sätt. Men jag
beklagar, att det kungl. förslaget i år fasthållit det proportionella
valsättet, som icke minst genom de därmed förbundna stora val¬
kretsarna var det, som i fjol föranledde förslagets fall i denna kam¬
mare. Bortser man från det nu föreliggande kungl. förslagets rent
polemiska motivering och från några mindre jämkningar — så
obetydliga, att de här icke ens förtjäna att omnämnas — är det
kungl. förslaget i år likt det kungl. förslaget från i fjol som det
ena bäret är likt det andra. Det ser nästan ut, som om Kungl.
Maj:t velat känna Andra Kammaren ordentligt på pulsen, huruvida
kammaren i fjol menade allvar, då den afslog icke allenast det
kungl. förslaget, utan äfven ett med detsamma närbesläktadt.
Från statsrådsbänken framhölls, att det kungl. förslaget med
sitt proportionella valsätt skulle vara särskildt ägnadt att till¬
godose minoritetens rätt. Jag menar likvisst, att man med skäl
kan påstå, att äfven majoritetsval med enmanskretsar, konsekvent
genomförda, tillvarataga minoritetens rätt, om också på ett annat
sätt. Och jag håller före, att det öfver hufvud taget icke tjänar
mycket till att söka beräkna, hvar majoriteten eller minoriteten
vid ett val skall komma att ligga, då i allmänhet ett samhälle lär
få sådana representanter, som det genom sitt deltagande i valet
förtjänar.
Yare sig nu härmed huru som helst, anser jag, att i år flera
skäl än i fjol föreligga mot det proportionella valsättets antagande.
I fjol prisades den princip, hvarpå det kungl. förslaget med dess
stora länskretsar och exklusiva partilistor var byggdt, såsom ett
verkligt mästerverk, ägnadt att gifva utmärkta resultat. I år
har denna princip från flera håll blifvit underkastad en genom¬
gående kritik. Man har påvisat, att förslaget är behäftadt med stora
bristfälligheter. Jag skall i detta afseende ej trötta med att gå in i
detaljer, utan inskränker mig till att hänvisa till den lilla skrift,
som i kammaren utdelats och som är författad af en matematiker åt
facket, professor Bendixson. Jag hoppas, att herrarna tagit känne¬
dom om densamma; ty den läsare, som är fördomsfri och verkligen
vill låta öfvertyga sig af sakskäl, måste erkänna, att däri uppvisats
Onsdagen den 3 Maj.
79 N':o 48.
betänkliga fel i det tungt, förslagets valsätt. Yidare har från
de mest skillda håll, såväl inom pressen som på en mängd möten
i olika delar af landet, uttalats en bestämd motvilja mot det pro¬
portionella valsättet, sådant det i det kungl. förslaget framträder.
Och jag kan icke neka till, att det sardoniska löje, med hvitkål
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet i denna fråga
ville afvisa den allmänna opinionens vittnesbörd, något förvå¬
nade mig. Han förmenade, att den allmänna meningen i denna
fråga visat sig synnerligen ombytlig och vankelmodig. Men i ett
afseende har den icke varit vacklande. Ty medan man å mötena
i förstone varit villig att godkänna det s. k. Eläsbroförslaget och
uppfattningen sedan jämkats därhän, att man kunde vara med om
ett förslag med sådan valkretsindelning som i liberala samlingspar¬
tiets nu. föreliggande motion, så har man dock på de allra flesta
möten konsekvent fasthållit vid sin motvilja mot det proportionella
valsättet. Och den omständigheten, att svenska folket tydligen ej
vill veta af det kungl. förslagets valsätt, är för mig tillräcklig
för att anse uppenbart, att en annan väg bör inslås för att finna
en tillfredsställande lösning af frågan.
Tv, mina herrar, då fråga är om en valreform, måste man
väl se till, att den icke vid sitt första framträdande blir hälsad
med misstro och motvilja från massan af valmanskåren. Eljest
beröfvar man ju på förhand reformen en af de främsta egenskaper,
man önskade den skulle äga, nämligen att kunna verka enande
och samlande på nationen. Därest reformen i tekniskt hänseende
går emot folkets önskningar, kan den i stället lätteligen verka
söndrande och alls icke medföra det fosterländska gagn, som där¬
med afses. Min öfvertygelse är också, att, om det kungl. förslaget
eller konstitutionsutskottets förslag genom en eller annan händelse
skulle blifva Riksdagens beslut, detta till höstens val skulle fram¬
kalla en så häftig agitation, att förslaget vid nästa riksdag måste
falla och sålunda, långt ifrån att främja en lycklig och snar lös¬
ning af rösträttsfrågan, i stället skulle försena och försvåra en
sådan. Det skulle, med andra ord, föra oss in i en politisk åter¬
vändsgränd, hvarur det kanske kunde bli svårt nog att utan våld¬
samma brytningar leda rösträttsfrågan ut igen och fram till seger.
Af skäl, liknande dem jag nyss anfört, kan jag icke heller
vara med om andra föreliggande hel- eller halfproportionella för¬
slag, särskildt icke konstitutionsutskottets förslag, hvilket väl skulle
ha största utsikten att vinna anslutning. Jag vill visserligen
gifva det ärade utskottet det erkännandet, att dess förslag i år
icke är fullt så avita som i fjol, enär det nu befriats från det
barocka valkretssystem, som då gjorde detsamma så ryktbart. Men
jag kan det oaktadt icke underlåta att beteckna konstitutionsut¬
skottets föreliggande förslag som en afgjord försämring af Kungl.
Maj:ts. Detta dels därför att utskottet vill i grundlagen införa
vissa bestämmelser angående det proportionella valsättet och där-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
H:o 48. 80
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
i till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
igenom gjort detta än mera oantagligt, dels ock därför att utskottet
upptagit det så kallade mantalspenningstrecket, hvarigenom dess
förslag glidit ned från den allmänna rösträttens nivå till census-
streckets föråldrade ståndpunkt. Jag hoppas också, att kammaren
icke skall komma att gilla utskottets föreliggande förslag, så myc¬
ket mer som dess medlemmar inom utskottet varit synnerligen
splittrade och utskottet så litet tagit hänsyn till tidens önskningar
och kraf.
Hvad öfriga förslag vidkommer, som icke bygga på propor¬
tionell grund, så har jag icke samma förskräckelse som de flesta
för det förslag, som blifvit framburet af herr Branting och hans
partikamrater. Tvärtom menar jag detta förslag i flera afseenden
vara tilltalande som ett framtidsprogram för rösträttsfrågans lös¬
ning i stor stil, dock under förutsättning att som villkor för val¬
rätt äfven upptages fordran på fylld värnplikt och skatteplikt till
staten, där sådan finnes, samt den ändring i åldersgränsen, som
häraf blir en följd. Jag håller före, att framtiden skall visa, att
en lösning i sådan riktning icke lärer innebära de stora samhälls-
vådor, man nu på många håll föreställer sig. Men, mina herrar, jag
är ingen politisk fantast och vet väl, att med den inom Riksdagen
nu rådande stämningen en lösning på den vägen icke kan ifråga¬
komma.
Af andra föreliggande förslag finner jag för närvarande mest
acceptabelt det, som framlagts af herr Staaff och hans medmotio-
närer, och som tillstyrkes i den af herr af Callerholm m. fl. afgifna
reservationen vid konstitutionsutskottets betänkande. Visserligen
har jag åtskilligt att anmärka äfven mot nämnda förslag, som i
nästan allt utom valsätt och valkretsindelning öfverensstämmer med
det kungl. förslaget. Särskildt har jag svårt att förlika mig med att
herr Staaffs förslag utgår från en tämligen godtycklig fördelning af
Andra Kammarens ledamöter från landsbygden och städerna samt i år
vida mer än i fjol gör eu stadigvarande och skarp skillnad mellan
stads- och landtvalkretsar. En sådan skillnad finner jag, i likhet
med herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet, stridande
emot tidens utveckling, som både med hänsyn till skatteväsen,
lagskipning och andra förhållanden går i riktning att utplåna de
gamla motsatserna mellan städer, stadsliknande samhällen och
landskommuner. Men just nämnda anordning, som jag finner min¬
dre lämplig, emedan den reser onaturliga skrankor mellan när¬
boende medborgare, då de gå att utöfva sina politiska rättigheter,
just denna anordning torde göra förslaget på annat håll i kamma¬
ren så mycket mera antagligt. Och då jag, herr talman, för min
del håller före, att det är önskligt, att redan i år något steg och
ett betydande sådant tages mot rösträttsfrågans definitiva lösning,
vill jag ansluta mig till nämnda förslag dock under uttalande af
den förhoppning, att de ofullkomligheter, jag antydt, framdeles
utan större svårighet skola låta sig undanröjas.
81 N:o 48.
Onsdagen den 3 Maj.
Ty, herr talman, beträffande rösträttsfrågan kan jag icke hjälpa,
att jag är optimist. Jag håller före, att det förslag, som med
fasthållande af en väl genomtänkt valorganisation gifver politisk
medborgarrätt åt det största antalet af oförvitliga svenska män
är det bästa och ur statsklokhetens synpunkt mest eftersträfvans-
värda. Med våra dagars snabbt stigande upplysning och med det
politiska intressets spridning till de breda samhällslagren, böra
och kunna dessa lager icke längre hållas utanför deltagande i stats-
lifvet. Det är ur samhällsfridens synpunkt helt visst vida mindre
farligt att ha dem inom än utom det aktuella statslifvets gränser.
Staten behöfver dessutom alla medborgare, både små och stora,
både fattiga och rika. Den politiska pyramiden hvilar nog tryg¬
gast, om den har den bredast möjliga grundval. Och jag håller
före, att det kan betraktas som ett godt värn mot samhällsupp¬
lösande tendenser, liksom också mot yttre fiender, att ha så vidt
möjligt alla oförvitliga medborgare med i det politiska lifvet.
Rösträttsfrågan har ju också med skäl betecknats som en viktig
del af vår försvarsfråga. Ty först då medborgarrätten omfattar
allt Sveriges folk, kunna vi vänta, att samhörighetskänslan skall
helt genomtränga nationen, så att denna framstår enig inåt och
stark utåt.
På grund af hvad jag haft äran anföra, skall jag, herr tal¬
man, tillåta mig att yrka utslag på Kungl. Maj:ts och konstitutions¬
utskottets förslag jämte öfriga under nu föredragna punkt upp¬
tagna proportionalistiska förslag.
Herr Hellström: Herr talman, mina herrar! Jag är vald
på ett frisinnad! program, och de socialister, som i min valkrets
deltogo i riksdagsmannavalet vid det tillfälle, då jag valdes, röstade
på mig. Jag tillhör också liberala samlingspartiet. Men jag kom¬
mer i dag att rösta för Kungl. Maj:ts förslag i rösträttsfrågan.
Då emellertid flertalet af mina partikamrater i denna fråga
intaga en helt annan ståndpunkt än jag, anser jag det vara min
skyldighet att vid detta tillfälle angifva de skäl, som gjort, att
jag intagit denna ståndpunkt och hvilka jag för min del anser vara
af den natur, att de kunna rättfärdigas äfven från frisinnad stånd¬
punkt.
Jag förnekar visserligen icke, att majoritetsval i enmansval¬
kretsar från ren partiståndpunkt komma att i första hand vara
till större fördel för det liberala partiet här i landet än Kungl.
Maj:ts förslag kommer att bli.
Med det proportionella valsättet komma nämligen de olika
partierna att bli i Andra Kammaren representerade i samma pro¬
portion, som de förekomma ute i landet. Och då i Sveriges rike
finnas och, efter hvad jag tror, alltid kommer att finnas icke blott
vänstermän, utan äfven högermän, så kommer det proportionella
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48.
6
N:o 48. 82
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten valsättet att medföra, att i Andra Kammaren alltid komma att
till Andra finnas icke endast vänstermän, utan äfven ett så stort antal höger-
Kammaren m-n^ som svarar mot högermännens antal ute i landet. Detta an-
(Forts.) ser nu flertalet af mina partikamrater vara orättvisst. Jag anser
det däremot på skäl, som jag sedermera skall framhålla, icke endast
rättvist, utan äfven till gagn för framtidens reformarbete.
Det andra valsättet — majoritetsval i enmansvalkretsar —
kommer däremot att tillföra vänstern en mycket större Övervikt
i Andra Kammaren, än denna skulle få, ifall äfven högern blefve
representerad i samma proportion, som högern förekommer ute i
landet.
På grund af den utredning, som blifvit förebragt i Kungl.
Maj:ts förslag, veta vi ju allesamman, att om den allmänna röst¬
rätten införes — vi må få hvilket valsätt som helst — så komma
i den nya valmanskåren att jämte hvarje gammal valman uppträda
två nya valmän. Det är ju gifvet, att icke alla dessa nytillträ-
dande valmän komma att rösta för vänstern. En del kommer nog
att rösta för högern. Men nog veta vi alla, att icke är det hos
de små och ringa i samhället, som högern söker sitt stöd. Jag
tror icke, att man säger för mycket, om man säger, att en mycket
stor majoritet, kanske de allra flesta af de nytillträdande valmän¬
nen, som utgöras af dem, som nu stå under strecket, komma att
rösta med vänstern. Detta är något, som jag för min del anser
vara såsom sig bör. Men vi veta också af erfarenheten från andra
länder, där man har allmän rösträtt, att, om ett visst parti för¬
fogar öfver en mycket stor majoritet, det också äger mycket stor
utsikt att få in i representationen ett mycket större antal repre¬
sentanter än som motsvarar partiets eget antal.
En af våra radikalaste professorer — jag förmodar att de herrar,
som känna professor Charlier, icke vilja påstå, att han går högerns
ärenden — har med siffror, hämtade från Tyskland, visat, att, om
ett parti förfogar inom valmanskåren öfver två tredjedelar af val¬
männen, det har utsikt att få så godt som alla platser i represen¬
tationen. Och för öfrigt — att det kommer att gå på det sättet,
därom hafva vi erfarenhet från vårt eget land i fråga om samman¬
sättningen af Första Kammaren, där majoritetsvalen icke verkat
på önskvärdt sätt.
Då man nu vet, att för hvar och en af de gamla valmännen
komma att uppträda två nya, och det vidare är sannolikt, att det
kommer att blifva en mycket stor majoritet för vänsterpartiet, så
är det tydligt, att vänstern har i första hand allt att vinna på
att antaga majoritetsval i enmansvalkretsar, då man endast tager
hänsyn till representanternas numerär i Andra Kammaren. De
proportionella valen gifva icke någon sådan vinstpremie åt vårt
parti, utan vi få åtnöja oss med att i denna kammare få endast
så många representanter, som motsvarar vårt antal ute i landet.
Detta anser nu flertalet af mina partikamrater vara orättvist,
Onsdagen den 3 Maj.
83 N:o 48.
emedan de, såsom, det säges i herr Staaffs m. fl. motion, anse, »att
det intresse, som redan genom den kommunala röstskalan fått en
särskildt anordnad representation i Första Kammaren, genom det
proportionella valsättet skulle erhålla en möjlighet till ytterligare
särskildt anordnad representation i Andra Kammaren».
Det är tydligen här, som vi hafva kärnpunkten i själfva strids¬
frågan. Det gäller tydligen: skall Andra Kammaren komma att
representera hela svenska folket eller skall Andra Kammaren
komma att representera endast vänstern, d. v. s. ett visst parti.
De som här i dag göra anspråk på att ensamma anses såsom re¬
presentanter för det frisinnade Sverige, svara helt käckt, att Andra
Kammaten bör vara en vänsterns representation, ty högern är nog
representerad i Första Kammaren. Men fastän jag i denna fråga
befinner mig i en ohjälplig minoritet inom mitt parti, vågar jag
dock vördsamt uttala mitt bestämda påstående, att detta är oriktigt.
Det riktiga svaret på frågan är, att Andra Kammaren bör repre¬
sentera hela det svenska folket, och jag vågar äfven hålla före,
att detta påstående hvilar på en sant frisinnad grund.
Hvarför ha nu mina partikamrater intagit denna ståndpunkt,
som jag icke anser vara frisinnad, utan betraktar som en parti¬
ståndpunkt? Det är tydligen af fruktan för, att Andra Kammaren,
vald efter det proportionella valsättet, icke skall komma att kunna
göra sin vilja gällande gent emot Första Kammaren eller att vi,
såsom det heter, skulle i Andra Kammaren få ett stort Första
Kammare-annex.
Jag anser, att denna farhåga har på ett mycket öfvertygande
sätt blifvit vederlagd af chefen för justitiedepartementet. Han har
visat, att om man går så långt i sin definition på Första Kammar¬
intresset, att man räknar till representanter för detta intresse hvar
och en, som har en inkomst af minst 2,000 kronor utaf arbete
eller minst 600 kronor af fastighet, man ändå icke skulle komma
till större antal representanter för de mera burgna i samhället än
130,000 af omkring 1 million valmän.
Härtill ha herr Staaff och hans medmotionärer gjort en del mot-
räkningar och sökt med siffror visa, att äfven med dessa utgångs-
siffror skulle de mera burgnas representanter under vissa förut¬
sättningar kunna uppgå till 41 å 42 ledamöter af denna kammare.
Då nu Första Kammaren äger 150 medlemmar, skulle man
således genom att sammanlägga siffran 150 med 41 eller 42 komma
till 191 eller 192, och då man nu för att få igenom en fråga i ge¬
mensam votering icke behöfver mer än 191 röster, skulle därigenom
vara visad faran af att detta de mera burgnes intresse i riksdagen
skulle kunna göra sig gällande på ett mindre lämpligt sätt. Äfven
om förutsättningen för dessa beräkningar vore riktig, hvilket jag
för min del förnekar anser jag i allt fall fall icke, att den slutsats,
till hvilken liberala samlingspartiets medlemmar kommit, kan anföras
såsom ett skäl mot det proportionella valsättet. Det visar ju näm-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts).
Ui:o 48. 84
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
ligen ingenting annat än att, om det proportionella valsättet in¬
fördes, den möjlighet skulle kunna inträffa, att Första Kammaren
i något enstaka undantagsfall skulle kunna vinna i gemensam vo¬
tering. Men jag ber herrarna vara goda att lägga märke till un¬
der hvilken förutsättning detta skulle kunna inträffa. Det fordras
först och främst, att Första Kammarens samtliga 150 ledamöter
skulle stå såsom en man i den föreliggande frågan, och när inträffar
detta? Dot fordras vidare, att i Andra Kammaren 41 eller 42
ledamöter af medelklassen, till hvilken jag förmodar att man i
detta fall äfven får räkna hemmansägareklassen, skulle stå fullt
eniga. I hvilken fråga kommer något sådant att inträffa? Jag
tror att, om det inträffar, det vore i frågor af sådan beskaffenhet,
att flertalet af de 77 eller 78 personer, som undertecknat herr
Staaffs motion, gärna skulle se, att den mera betänksamma delen
af representationen i det fallet finge sin vilja igenom.
Men det är naturligen något annat som afses med detta. Det
afses naturligen därmed, att det frisinnade partiet inom riksdagen
skall under alla omständigheter äga absolut majoritet i representa¬
tionen och således kunna bestämma alla gemensamma voteringar,
för att sedan kunna använda detta såsom ett maktmedel mot Första
Kammaren.
Då jag nu tager hänsyn till detta förhållande och en hel
mängd andra förhållanden, som jag nu icke kan gå in på, såsom
t. ex. förslaget, att vi här i Stockholm skulle hafva flermansval-
kretsar o. s. v., så finner jag till fullo, att nog komma majoritets¬
valen i enmansvalkretsar i första hand att gynna det liberala par¬
tiet i Sverige. Men jag är icke öfvertygad om, att det kommer
att verka gagnande för den politiska utvecklingen i landet. Med
majoritetsval i enmansvalkretsar hafva vi visserligen utsikt att
få in i Andra Kammaren ett långt större antal af våra parti¬
vänner, än vi kunna få om det blefve proportionella val. Då få vi
åtnöja oss med samma fördelar, som alla andra partier få, näm¬
ligen att erhålla samma antal, som motsvarar partiets numerär
ute i landet. Vidare skulle vi genom majoritetsval vinna den
stora fördelen, att i första hand de liberala och, sedan det s. k.
upplysningsarbetet hunnit verka, äfven socialisterna komma att få
absolut majoritet inom hela representationen. Detta vinna vi icke,
om vi få proportionella val, och detta anser nu flertalet af mina
partikamrater vara så orättvist och så olyckligt, att de då hellre
låta hela rösträttsfrågan förblifva olöst.
Jag ser emellertid denna fråga från en annan synpunkt än
mina partikamrater. För mig gäller frågan icke, hvilken lösning
kommer att för mitt parti vara den förmånligaste, utan hvilken
lösning kommer att för ett framgångsrikt reformarbete här i lan¬
det vara den fördelaktigaste.
Låtom oss tänka efter, huru det kommer att ställa sig i det
ena eller andra fallet.
Onsdagen den 3 Maj.
85 N:o 48.
Om vi få proportionella val, kommer Andra Kammaren att
utgöra ett, så vidt möjligt troget uttryck för hela landets mening;
Andra Kammaren kommer att representera hela det svenska folket
såväl högern som vänstern och de olika meningsgrupperna komma
att blifva representerade i samma förhållande som de förefinnas
ute i landet. Få vi däremot majoritetsval i enmansvalkretsar, kom¬
mer Andra Kammaren icke att i samma grad blifva en hela svenska
folkets representation; visserligen kommer den att representera en
mycket stor del, men högern blir icke alls eller åtminstone mycket
ofullständigt representerad i kammaren.
Huru kommer detta nu i sin ordning att inverka på de båda
kamrarnas ställning till hvarandra? De proportionella valens mot¬
ståndare säga, att, om de proportionella valen införas, komma de
att högst väsentligt försvaga Andra Kammaren till fördel för Första
Kammaren. Detta gäller naturligtvis ekonomiska frågor, som äro
föremål för gemensam votering, och naturligen har man äfven
förutsett, att det i viss mån kommer att gälla äfven andra frågor,
i den mån som partiledningen kommer att använda dessa gemen¬
samma voteringar såsom tumskruf på medkammaren. Men jag
har emellertid icke den uppfattningen, att Andra Kammarens ställ¬
ning i grund och botten kommer att blifva lidande på de propor¬
tionella valen, ty alla frågor, som icke äro af ekonomisk natur,
afgöras genom båda kamrarnas samstämmiga beslut, och det före¬
faller mig alldeles uppenbart att, om Andra Kammaren kan sägas
representera hela svenska folket, den gent emot Första Kammaren
kommer att intaga en mycket starkare ställning, än om man endast
kan säga, att den representerar en del och Första Kammaren en
annan del.
Om det gäller att få igenom ett reformförslag och båda kam¬
rarna från början äro af olika uppfattning, så synes det mig uppen¬
bart, att det för Första Kammaren måste bli mycket lättare att
sätta ett segt och långvarigt motstånd mot förslaget, om vi hafva
Andra Kammaren sammansatt genom majoritetsval i enmansval¬
kretsar. Med ett visst moraliskt och politiskt berättigande skola
Första Kammarens ledamöter kunna säga: visserligen har Andra
Kammaren med stor majoritet uttalat sig för detta förslag, men
Andra Kammaren representerar icke hela svenska folket, utan en¬
dast vänstern, och det är därför vår skyldighet att bevaka deras
intressen, som icke äro representerade i Andra Kammaren. Men i
fall vi fått Andra Kammaren så sammansatt, att alla svenska folkets
meningsskiftningar där äro företrädda, måste det i längden blifva
svårt för en Första Kammare att motsätta sig Andra Kamma¬
rens vilja.
Och ser jag i sammanhang därmed på möjligheterna och för¬
utsättningarna för ett framgångsrikt reformarbete här i landet,
kan jag icke finna annat, än att detta måste vinna på att få denna
valordning införd. För ett framgångsrikt reformarbete tror jag det
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Nso 48. 86
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till, Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
är af stor vikt, att de olika åskådningarnas anhängare blifva i
tillfälle att komma till tals med hvarandra. Men få vi en från
så godt som alla högerelement rensad Andra Kammare och en från
alla vänsterelement rensad Första Kammare, så komma de olika
åskådningarnas representanter icke till tals med hvarandra, det
blir en strid med röstsedlarna, då och då interfolierad af en och
annan kompromiss, föranledd af de gemensamma voteringarna. Men
att detta skulle vara till gagn för det framtida reformarbetet, vågar
jag bestrida.
Som jag redan nämnt, förutsätter jag, att vi, om icke nu, så
dock i framtiden skola få proportionella val införda äfven för bil¬
dande af Första Kammaren. Det är ju visserligen sant, att Första
Kammaren för närvarande motsätter sig en dylik fordran. Det är
beklagligt, att den också har kommit att göra denna fråga om
valsättet till en partifråga på samma sätt som flertalet af liberala
samlingspartiet gjort. Men komma de proportionella valen att in¬
föras vid val till Andra Kammaren, torde det med stor sannolikhet
kunna förutsägas, att den proportionella valmetoden äfven kommer
att arbeta sig fram på andra områden. Detta är från frisinnad
synpunkt en mycket beaktansvärd omständighet. Jag anser näm¬
ligen, att Första Kammarens sammansättning, så som den nu har
utvecklat sig, är allt annat än tillfredsställande. Och jag anser,
att det för de frisinnade vore af vikt att på sitt program upptaga
frågan om en modifikation af Första Kammarens sammansättning.
Men huru skall detta gå till, om vi få majoritetsval till Andra
Kammaren, kan jag icke inse. Däremot, om vi få proportionella
val till Andra Kammaren införda, vinna vi från frisinnad syn¬
punkt den fördelen, att vi då också med utsikt till framgång kunna
upptaga fordran på, att denna valmetod äfven skall användas vid
val till Första Kammaren.
Den ståndpunkt, som de frisinnade i denna fråga hafva in¬
tagit, anser jag för min del — det få mina partikamrater ursäkta,
att jag säger — vara ganska tröstlöst.
Förra året lämnade vi en af våra fordringar å sido och öfver-
gingo till Fläsbroförslaget. I år hafva vi lämnat en del andra ford¬
ringar, och det skulle icke förvåna mig, om vi före slutet af denna
debatt skulle få höra någon uppträda och yrka bifall till herr
Johansons i Mossebo förslag, om man därmed skulle hafva större
utsikt att få Kungl. Maj:ts förslag 'omkullkastadt.
Men antag, att mina partikamrater icke behöfva gå så långt
som till Mossebo, utan att partiet kan få majoritet för sin röst-
rättsmotion, huru kommer då saken att i fortsättningen ställa sig?
Naturligtvis tror ingen, att Första Kammaren tager detta rösträtts¬
förslag: och icke heller torde det blifva så synnerligen lätt att få
bukt med Första Kammaren. Det borde icke i denna församling
vara nödvändigt att erinra, att vi icke kunna få ett rösträttsför¬
slag igenom, som Första Kammaren icke accepterar, på annat sätt
Onsdagen den 3 Maj.
87 N:o 48,
än genom revolution. Det fordras att hafva Första Kammarens
bifall; och den som känner Första Kammaren och dess samman¬
sättning torde icke göra sig några illusioner, att Första Kammaren
skall antaga liberala samlingspartiets rösträttsförslag, då den en
gång varit med om ett så frisinnadt förslag som Kungl. Maj:ts.
"Visserligen är det icke frisinnadt för den yttersta vänstern i denna
kammare, men för Första Kammaren är det säkerligen ett ofantligt
frisinnadt förslag. Hvad återstår då för att få bukt med Första
Kammaren? 1 första hand skola vi naturligtvis ordna med valen
till hösten så, att vi få in så många motståndare till Kungl. Maj:ts
förslag som möjligt. Hen det torde icke komma att räcka; vi
måste hafva något annat. Då återstår icke annat än kraftigare
påtryckningsåtgärder, storstrejk och en hel del andra folkrörelser,
som vi nu icke veta, hvart de kunna leda. Men hvad vi veta, det
är, att ifall Kungl. Maj:ts förslag nu faller och om det på grund
af Första Kammarens motstånd skulle anses nödvändigt att använda
dessa påtryckningsåtgärder och de första gevärssalfvorna skulle
komma att smattra, icke vore de, som då för denna saks skull vore
ute och demonstrerade, icke vore de ute för att stödja herr Staaffs och
hans medmotionärers nuvarande förslag, utan det vore nog något
annat, som de då fordrade.
Dem af mina partikamrater, som låta sina åsikter i denna för
landet så viktiga fråga bestämmas af mötesuttalanden och resolu¬
tioner, vill jag vördsamt anmoda att något bättre taga hänsyn till
tidens tecken. De möten, som uttalat sig för liberala samlings¬
partiets motion, äro ganska få. Det händer, att framställningarna
i tidningarna varit sådana, att man kunnat få en annan uppfatt¬
ning. Men jag tror icke, att det är många, som uttalat sig för
samlingspartiets motion, utan de flesta hafva uttalat sig för herr
Brantings.
Jag kan i detta hänseende anföra ett ganska betecknande fall.
Före min nedresa till Stockholm sammankallade jag mina valmän
till ett möte och redogjorde för min ståndpunkt i frågan. Denna
redogörelse måtte icke hafva behagat en del af mina partikamrater
i Stockholm, ty frisinnade landsföreningens förtroenderåd, hvars
ordförande vi hafva på Stockholmlänsbänken, skickade i påskas
upp eu person till Luleå, som skulle litet bättre redogöra för den
proportionella valmetoden. Det föreslogs en resolution, däri man
blott skulle uttala sig mot proportionella val. Men då steg en
socialist fram och säde: »Nej, vi skola icke blott säga, hvad vi
icke vilja, utan äfven hvad vi vilja, och jag föreslår den socialistiska
resolutionen.» Sedan antogs också denna. Beträffande mötet säger
en Luleåtidning: »Synnerligen belysande för i hvilken grad sam¬
lingspartiets rösträttspolitik förlorat fotfäste och förtroende hos all¬
mänheten var resultatet af omröstningen vid det här i Luleå
annandag påsk hållna opinionsmötet. Ehuru den från det liberala
högkvarteret hitsända agitatorn upprepade gånger i de mest be¬
dja valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 88
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten vetande ordalag bönföll om att mötet skulle antaga det resolutions-
Kammaren ^örs’a£> som kunnat tagas till intägt för samlingspartiets stånd-
m. m. punkt, förmådde detta förslag vid omröstningen samla icke ens
(Forts.) ett tiotal anhängare, medan det öfvervägande flertalet af mötesdel-
tagare, som torde hafva uppgått till betydligt öfver tvåhundra,
anslöt sig till den socialdemokratiska motionen.» Det gick sålunda
för förtroenderådets förtroendeman ganska illa, men han hade ett
medel att råda bot på detta. Ty då jag kom till Stockholm fick
jag se, att det kommit till Dagens Nyheter, Dagen, Aftonbladet
m. fl. tidningar ett privatelegram af följande lydelse:
»Ett talrikt besökt möte i rösträttsfrågan hölls annandag påsk
i Luleå, hvarvid efter ett inledningsföredrag af templarschefen K.
Ekman från Eskilstuna mötet enhälligt uttalade sig mot det proportio¬
nella valsättet.» Men hvad det uttalade sig för, fick man icke
veta, och i fredagsnumret af Socialdemokraten står ett aftryck af
samma notis, utan att man får någon aning om, hvilket uttalande
gjorts af Socialdemokratens partivänner där uppe. Man skulle kunna
säga en hel del saker om detta sätt att skapa opinion, och jag
tror, att mina partikamrater icke skola tala för högt om den all¬
männa opinionen. Det är visserligen sant, att detta telegram icke
var någon osanning; det var bara en så kallad opportun sanning.
Hvad som är sant i detta fall är, att den allmänna opinionen,
om man skall bedöma den efter mötesresolutioner, icke har uttalat
sig för det liberala partiets, utan för det socialdemokratiska partiets
ståndpunkt. Och jag undrar, huru många i denna kammare tro,
att vi under en öfverskådlig framtid kunna förmå Första Kamma¬
ren att antaga herr Brantings förslag.
Jag är emellertid icke eu sådan rösträttsvän, att jag vill hålla
flera hundra tusen valmän, som nu stå under strecket, beröfvade
den politiska rösträtten, endast därför att jag icke på samma gång,
som rösträtten utsträckes, kan få antagen en valmetod, som bereder
mitt parti större fördelar vid tillsättande af platser i Andra Kam¬
maren än andra partier. Det må vara sant, att majoritetsval skulle
i första hand mera gagna det frisinnade partiet från vissa syn¬
punkter sedt; det må vara sant, att flertalet liberaler för när¬
varande motsätter sig Kungl. Maj:ts förslag; det må vara sant, att
flertalet af mina valmän kanske komma att motsätta sig detta
förslag, så att det möjligen är en af de sista gångerna jag talar
från denna plats. Men för mig är det någonting annat, som går
framför hänsynen till partiet och dess mer eller mindre omtvistade
fördelar, någonting annat, som går framför hänsynen till, om jag
eller en annan skall representera min valkrets, och det är hänsynen
till rätt och billighet samt hänsynen till fosterlandet och dess väl.
Då jag anser dess intressen bäst betjänta af, att vi nu få allmän
rösträtt införd i landet, och att vi därjämte få en valmetod, som,
om den icke är sådan, att den oskäligt gynnar ett visst parti, i
stället lämnar rättvisa åt alla, äfven mina politiska motståndare,
Onsdagen den 3 Maj.
89 N:o 48.
så skall jag, herr talman, tillåta mig att förena mig med herr
Bergendahl i det yrkande han gjort.
Häruti instämde herrar Emthén, Granlund, Zimdahl, Lund,
Boos, Tamm, Mallmin, BeutersJciöld, af Buren, Almqvist, Pantsar-
hielm, Öberg, Sandquist, Pettersson i Tjärsta, Lundin, Lindgren i
Örebro, Vahlquist, Svensson i Skyllberg, Gustafsson i Sjögesta och
Lindewall.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Det var gläd¬
jande att höra åtskilliga, om hvilka jag icke hade väntat det, in¬
stämma i det klart radikalt lagda anförande, som hölls af den ärade
representanten för Luleå och Haparanda, då han utvecklade, huru
efter hans mening den proportionella valmetoden, rättvis som den
är, också i längden skulle hembära seger åt hans frisinnade upp¬
fattning. Jag skall icke förneka, att de synpunkter, som han fram¬
förde, äro fullt värda allt beaktande. Men jag måste framhålla, att
de dock äro af sådan art, att det endast genom mycket väsentliga
utlämnanden och mycket liten hänsyn, i somliga fall, till faktiska
förhållanden skall vara för den ärade talaren och hans fåtaliga an¬
hängare inom vänstern möjligt att vidhålla denna ståndpunkt.
Han sade nämligen — och hela hans resonemang hvilade på
den grundsatsen — att man icke bör ställa så till, att högern i
vår representation skulle blifva företrädd enbart i Första Kamma¬
ren och vänstern alldeles öfverväldigande dominera i Andra Kam¬
maren. Andra Kammaren skall fastmer, som han sade, representera
hela svenslca folket.
Ja, för visso. Men om man vill draga ut konsekvensen af
den ståndpunkten, då kommer man till en slutsats, som ingalunda
skrämmer mig. Tvärtom. Jag vet icke, huruvida den ärade tala¬
ren själf vill draga den, men konsekvensen är naturligtvis den, att
man i så fall bär ställt till så, att hela svenska folket har sin repre¬
sentation i Andra Kammaren. Men då kan man med fullt fog fråga:
hvarför skall då en liten besittande minoritet inom detta svenska
folk, vid sidan af denna Andra Kammare, hafva en särskild repre¬
sentation, som skall äga makt att i så väsentlig män inkräkta på
de beslut, som fattas i denna kammare, äga makt att vid de ge¬
mensamma voteringarna kasta in bortåt 150 röster för att bestämma
ett »ja» eller »nej», äga makt att sätta sitt absoluta veto emot
förslag, hvilka här gång på gång med starka och stigande majori¬
teter godkännas?
Kär man har det så ordnadt med vårt tvåkammarsystem, som
man för närvarande har i vårt land, då blir ett sådant sätt att re-
sonnera som herr Hellströms felaktigt. Hade vi här ett enkammar-
system, ja, då vore det fullkomligt befogadt hvad han talade om,
att man bör ställa så till, att minoriteten icke på ett oskäligt sätt
genom själfva valsystemet kan undanskjutas.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Ji:o 48. 90
Onsdagen deA3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Han frågade vidare, om det icke vore bäst för ett verkligt
reformarbete, att man garanterade åt alla partier, äfven åt högern,
en ganska stark representation här i Andra Kammaren. Härtill är
att märka, att hans framställning genomgående led af det missför¬
ståndet, att man skulle genom den allmänna rösträttens införande
i vårt land, om ej särskilda åtgärder vidtoges, så att säga sopa bort
högern ur denna kammare. Det har ju så otaliga gånger under
föregående rösträttsdebatter framhållits, att detta icke är annat än
ett skrämskott. Alla erfarenheter från utlandet peka på det allra
tydligaste vis i motsatt riktning och visa med allt eftertryck, att
högern visst icke försvunnit någonstans efter den allmänna röst¬
rättens införande; och det hjälper icke, om professorer i matematik,
de må vara än så radikala och än så välmenta, sätta sig och grup¬
pera tillsamman på det ena eller andra sättet valmanskårer, så att
de genom den allmänna rösträtten nytillkommande valmännen bilda
en kompakt massa att krossa ned och trampa ned de gamla val¬
männen. Så blir icke förhållandet, och därmed är också grunden
bra mycket undandragen herr Hellströms framställning.
Hvad som däremot blir förhållandet, men som den ärade tala¬
ren icke berörde, det är, att just genom denna garanti åt ett visst
politiskt intresse samma intresse, som har sin särskilda represen¬
tation i Första Kammaren, man kommer att gifva detta intresse
en ytterligare styrka. Det kommer att ställa sig på det sättet, att
herr Hellström och hans meningsfränder efter dessa proportionella
vals genomförande visserligen komma att säga, att i Andra Kam¬
maren den svenska nationalviljan är ordentligt företrädd. Högern
är icke på något oskäligt sätt undanskjuten; vänstern får sin re¬
presentation och högern får sin; de få komma till tals med hvar¬
andra och sedan votera om frågorna. Nåväl, antag nu, att vän¬
stern segrar i en fråga. Blir det då så, att sedan Första Kamma¬
rens majoritet viker undan för den sålunda uttryckta, proportionellt
uttryckta folkmeningen? Har man anledning att tro detta; har
man anledning att i detta land, som under de senaste årtiondena
sett så mycket af stora löften, men så litet, som sedan hållits, för¬
tröstansfullt lita på, att Första Kammaren skall vara den, som —
blott det blir garanteradt, att de olika partierna blifva fullt jäm-
stäldt representerade här i Andra Kammaren — skall låta sig an¬
geläget vara att böja sitt hufvud för Andra Kammarens majoritet
och vika tillbaka från de ståndpunkter, de klassintressen och de
synpunkter, som för den äro bestämmande? Jag tror icke, att
man har skäl för en sådan förhoppning.
Jag begärde ordet, herr talman, närmast med anledning af eu
detalj i denna fråga, men en detalj som ingalunda är oviktig. Det
är nämligen den detalj som rör Kungl. Maj:ts förslag till valsätt.
Redan då denna fråga var före för ett år sedan, tillät jag mig med
exempel framhålla i denna kammare, huru det skulle komma att
blifva alltför lätt för små missnöjda, fronderande minoriteter inom
Onsdagen den 3 Maj.
91 N:o 48.
ett parti att faktiskt få bestämmanderätten i afseende å valen gent
emot partiets stora flertal, om regeringens förslag blefve antaget.
Emot denna argumentation har herr justitieministern nu i dag an¬
fört en del, och det var närmast detta, som uppkallade mig att
redan på denna punkt af debatten begära ordet. Detta är, som jag
nämnde, en detaljsak, som det kanske är bäst att få klara upp för
sig vid sidan af det, som kan vara ur allmän synpunkt att säga.
Herr justitieministern framhöll, att det exempel, som jag förra
året anförde, icke skulle visa att valmetoden vore olämplig, utan
det skulle endast vittna om — såsom hans ord folio — »partiled¬
ningens oskicklighet». Partiledningen borde icke i det af honom
och mig åberopade exemplet hafva rådt partiet att rösta på alla de
4 kandidaterna, utan att samla krafterna på ett färre antal, därför
att det icke vore precis sannolikt, att man skulle få igenom alla
fyra. Ja, jag må säga, att den partiledning, som får taga emot
beskyllning för oskicklighet i ett sådant fall, kan komma att be¬
finna sig, därest Kungl. Majts förslag skulle antagas, i synnerligen
godt sällskap. Det blir nog så, att herr justitieministern genom
sin fordran på partiledningen indirekt begär, att partiledningen på
förhand skall kunna precis beräkna och bestämma huru stort antal
platser, som tillkommer det parti den representerar.
Först då blefve herr justitieministerns bevisföring riktig, ifall
partiledningen på förhand visste, att blott 2 platser kunde påräk¬
nas, men ändå rådde att uppsätta 4 kandidater. Men man skall
veta, huru det går till vid eu valrörelse. Man hoppas, att ens an¬
hängare äro så många som möjligt, och man räknar på, att de skäl
och argument, som förebragts under valrörelsen, samt hela den mo¬
bilisering af partiets kraft, som kan åstadkommas, skall kunna göra
någonting för en tillväxt af de massor, öfver hvilka partiledningen
tror sig kunna förfoga. Man kommer således enligt sakens natur
att härvidlag hålla sig till ett större antal än det minsta man
kan räkna på, och då blir ofelbart följden, att partiledningen gör
sin lista något större och uppsätter flere kandidater, än den är fullt
säker att kunna vinna.
Hvilka komma nu in på denna lista? Jo, det skulle enligt
Kungl. Maj:ts förslag bestämmas af det fåtal, som fronderade emot
partiledningens påbud att rösta på hela listan. Jag skall i detta
afseende be att få hänvisa till ett arbete, som är skrifvet af en
proportionalist, en fransman vid namn La Chesnais, om den pro¬
portionella representationen och de politiska partierna. Detta ar¬
bete är skrifvet i syfte att i Frankrike gent emot enmanskrets-
systemet bereda mark för tanken på ett proportionellt valsystem,
hvilket äfven där från enstaka håll föreslagits, men icke vunnit
någon vidare allmän tillslutning. I detta arbete framhålles med
eftertryck fördelarna af det belgiska systemet framför ett tänkt
system, just sådant som motsvarar det af Kungl. Maj:t föreslagna.
Författaren visar med exempel, huru det i Belgien går för sig att
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 92
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten kunna få fram partiviljan i första rummet, men visar äfven att,
till Andra om en grUpp af partimedlemmarna är missnöjd med den af led-
m m ningen uppgjorda ordningen af kandidateroa, den har rätt att rösta
(Forts.) främst på den de föredraga; och det har också förekommit fall, då
denna rätt ledt till ändring i valresultatet. Eljest är grundregeln
den, att partiet uppställer sin lista med kandidaterna i den ordning
som de anses höra komma i åtanke; och författaren framhåller just
vikten af, att kandidaterna på en och samma lista framföras i en
viss ordning.
Om man skulle taga bort denna bestämmelse, säger för¬
fattaren, men behålla allt det andra — han förutsätter således precis
samma system som det af Kungl. Maj:t här föreslagna och gifver
precis ett exempel motsvarande det jag i fjol tillät mig gifva —,
skulle det kunna hända att af 5 eller 6 namn på listan blott
1, 2 eller h blefve valda och det just de, som fåtalet bestämde.
Och vidare fortsätter han: »Kan man säga, att ett sådant re¬
sultat skulle vara öfverensstämmande med partimajoritetens vilja?
Uppenbarligen icke. Partimajoriteten har framför allt velat rösta
för partiet helt enkelt, och då den icke tillräckligt känner alla kan¬
didaterna, har den röstat med disciplin på hela listan, förlitande
sig med förtroende på kommittén med afseende å valet af namn.
Man kan beklaga, att så är förhållandet, därför att detta visar brist
på mogenhet hos valmanskåren, men det kan icke vara på annat
sätt, tv det är klart, att massan af valmän hvarken har tid eller
medel att göra sig närmare underrättad om alla kandidaterna, och
det är därför som liströstningen i Belgien till den grad tager öfver¬
hand öfver den särskildt utpekande röstningen. Under nuvarande
förhållanden skulle det vara att begära, att det ofantligt stora fler¬
talet valmän skulle utföra mera, än de äro i stånd att uttrycka
genom sin röst, om man pålade detsamma en rad af samvetsgranna
val. Det är bättre att erkänna detta faktum och nöja sig med att
sätta valmannen i stånd att välja ett parti och därtill bekräfta en
enda persons kandidatur, som han föredrager.»
Icke nog med detta allmänna resonnemang, det anföres äfven
i det citerade arbetet ett faktiskt exempel. Man har nämligen i
kantonen Geneve i Schweiz alldeles samma förutsättningar som de,
hvilka enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle komma
att förefinnas hos oss, och det påvisas af den af mig här åberopade
författaren, att det vid valen därstädes hängt endast på några få
röster, om den ena eller andra kandidaten skulle komma in. Så¬
lunda utgjorde i ett fall det röstetal, som tillföll en af de valda
kandidaterna, 1,792, medan den kandidat på samma lista, som kom
den förre närmast i röstetal, fick 1,787 röster. Följden af dessa
missförhållanden har i Geneve blifvit den, att alla partier beklaga
de förluster, som valsystemet förorsakar dem, och det är icke för¬
vånande, att man under dylika omständigheter är mindre belåten
med den proportionella representationen i Schweiz än i Belgien och
Onsdagen den 3 Maj.
93 N:o 48.
att man i Schweiz bildat en kommitté, bestående af medlemmar
från olika partier, för att reformera deri vallag, som man där har.
»Det är icke fråga om att afskaffa den proportionella representa¬
tionen, men man vill införa en viss ordningsföljd vid uppförande
af kandidaterna å vallistorna, för att därigenom kunna korrigera
de nycker och öfverraskningar, som den s. k. fria listmetoden med¬
för — allt under det man dock beklagar sig öfver den alltför
stora auktoritet, som valledningen får.»
Såsom vi finna, gäller det här icke någon helt och hållet ny
fråga, utan man har redan i praktiken pröfvat den metod, som
Kungl. Maj:t bjuder oss såsom den i detta fall förträffligaste. Men
denna pröfning har icke slagit väl ut.
Jag vill framhålla, att herr statsrådet och chefen för justitie¬
departementet i sitt anförande här förbigick — och det ganska
naturligt — en af de anmärkningar, som jag i fjol på denna punkt
riktade mot det kungl. förslaget. Jag talade nämligen då om det
mycket tänkbara och särdeles antagliga fall, att samma lista skulle
upptaga några stads- och några landtrepresentanter, och jag på¬
pekade, att i ett sådant fäll skulle det ovillkorligen blifva en stark
frestelse för stadsvalmännen att koncentrera sig på stadsrepresen-
tanterna och för landsbygdens valmän att koncentrera sig på landt-
representanterna, och hvilka af dessa till sist skulle råka att slinka
in, det skulle ligga, som man säger, i gudarnas knän. Följden af
detta blefve ju den, att man skapade partiförhållanden inom par¬
tierna själfva. Det vore väl då bättre att ha det ordnadt så, som
man har i Belgien, där de olika partierna få bestämma i hvilken
ordning de särskilda kandidaterna skola kunna komma i fråga, och
där man således har garantier för att både stads- och landtrepre¬
sentanter i vårt nyss antagna fall blifva valda.
Jag har tagit mig friheten att något dröja vid denna detalj,
därför att den är rätt viktig och därför att den anmärkning, som
i detta afseende kan göras mot det kungl. förslaget, just ligger till
grund för och närmare utvecklats i den broschyr af professor Ben-
dixson, som här i dag redan flera gånger blifvit omnämnd. Nämnde
författare har i sin särdeles intressanta framställning närmare be¬
lyst hvilka svårigheter, som just härvidlag måste uppstå, därest
man antager det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget. Han har
analyserat detta förslag med hänsyn till nämnda svårigheter, och —
såsom de af herrarna sett, som läst denna broschyr — med siffror
visat, hurusom man med tillämpning af den af Kungl. Maj:t här
föreslagna proportionella valmetoden skulle i ett fäll, som faktiskt
förekom här i Stockholm för ett antal år sedan, ha kunnat komma
till icke mindre än fem olika valresultat, beroende på förhållanden,
hvilka sannerligen ingen människa kunnat på förhand beräkna,
nämligen därpå, huruvida vissa kandidater velat gruppera sig till¬
sammans på partilistor, eller föredragit att bilda särskilda separata
listor vid sidan om partiets.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 94
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Det är för mycket att begära, att en valledning, hvilken som
helst, skall på förhand kunna beräkna alla dylika omständigheter.
Professor Bendixson skrifver om denna sak bl. a. följande: »Majo¬
riteten inom ett parti kommer med förvåning att se sig besegrad
af minoriteten inom detsamma. Det ena partiet kommer att finna
sig ha vunnit en plats, hvarpå det icke haft skäl att göra anspråk,
det andra åter att ha förlorat en, på hvilken det har befogade an¬
språk, allt på grunder som äro synnerligen svåra att genomskåda.
'Valintriger, utgående från kandidaterna själfva, söndersplittring af
partierna, valresultat stridande mot rättvisans kraf, och ett för
den stora massan af valmän så godt som ofattbart valsystem, se
där hvad regeringens valsystem innebär.»
I fjol kunde man säga, att all dylik detaljkritik kunde komma
efteråt och att nog vederbörlig hänsyn skulle tagas till den, i fall
den vore befogad. Men i år bjudas vi af konstitutionsutskottet på
ett förslag, hvari man inarbetat i grundlagen alla de konstitutiva
bestämmelserna från regeringens förslag. Om detta förslag skulle
blifva antaget, då hjälper det alltså icke, att man sedan kommer
med aldrig så klara och påtagliga skäl och visar, att den och den
jämkningen borde vi ha, utan då stå vi fastlåsta vid detta förslag,
hvilket redan nu på förhand kan så klart och öfvertygande visas
vara felaktigt, åtminstone hvad nu omhandlade punkt beträffar,
som dock är en ganska viktig del af förslaget. Man har alltså
dubbel anledning att härvidlag varna dem, som i hithörande saker
vilja vara samvetsgranna proportionalister, för att binda sig vid
en metod, om hvars förtjänster — det måste de likväl medgifva —
det i fråga om viktiga punkter kan råda och verkligen också råder
mycket delade meningar.
Nu skall jag för ögonblicket icke närmare ingå pa förslagets
öfriga sidor. Jag har endast velat göra denna detaljfråga till före¬
mål för en liten specialutredning. Jag kan icke hjälpa, om en del
af herrarna funnit denna utredning öfverflödig, men jag har för
min del ansett, att herr justitieministerns ord uti denna punkt
icke böra få stå oemotsagda i protokollet.
Jag vill dock säga, innan jag slutar, att jag för min del med
tillfredsställelse hörde den skarpa dom, som herr justitieministern
här fällde öfver det förslag, som i den allmänna diskussionen om
denna fråga fått sitt namn efter representanten från Mossebo.
Det förslaget karakteriserades af herr justitieministern såsom ett
försök att skrufva historien tillbaka. Jag kan icke annat än till
fullo instämma i och gifva herr justieministern rätt i detta hans
uttalande. Och det må jag uppriktigt och ärligt bekänna, att skulle
för mig valet ställas mellan två onda ting, mellan ett bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och ett bifall till herr Janssons i Djursätra
reservation, hvari förordas just det s. k. Mosseboförslaget, röstar
jag afgjordt för Kungl. Maj:ts förslag. Det är mycket bättre att
få de fördelar, som Kungl. Majrts förslag medför, såsom lossandet
Onsdagen den 3 Maj.
95 N:o 48.
af bostadsbandet m. m., med de nackdelar, som med detsamma äro
förknippade, än att få det mest trångsynta af alla de rösträttsför¬
slag, som här blifvit framlagda, ett förslag som afser att syste¬
matiskt rensa ut ifrån landsbygden hvarje agglomeration af en
tätare befolkning — nämligen så fort den omfattar 1,000 perso¬
ner — och kasta denna in till de på förhand såsom mer eller
mindre förtappade ansedda städerna, för att hålla landsbygden fri
från hvarje besmittelse af dylika samfällen. Detta förslag är, det
vågar jag säga, det mest reaktionära af alla de förslag, som här
ha sett dagen i denna fråga.
Herr Staaff pläderade helt naturligt för sitt förslag. Jag skall
icke ingå i någon polemik mot honom med afseende å ett och
annat, som han därvid i förbigående yttrade. Jag vill endast kon¬
statera, att det nog kommer att väcka en viss förvåning på åtskil¬
liga håll här i Stockholm, att en stockholmsrepresentant prokla¬
merat den satsen, om jag förstod honom rätt, att den nuvarande
valordningen med dess listsystem aldrig verkat förtryckande på
minoriteterna inom Stockholms olika valkretsar. Jag tror, att
detta uttalande hör till dem, som icke kunna försvaras.
Hvad herr Staaff yttrade mot en del af den socialdemokratiska
pressen ■— jag tackar honom för att han använde orden »en del»;
jag står personligen i detta fall alldeles utanför — vill jag nu icke
upptaga till bemötande, så mycket mindre som hans argumentation
öfver hufvud taget syntes mig vara sådan, att jag helt visst icke
kan rubba hans åsikt i det afseendet. Han tycktes anse, att just
hans partis politik varit präglad af en, snart sagdt, enastående po¬
litisk klokhet. Jag vet dock icke, om historiens definitiva dom
angående den saken kommer att i framtiden blifva liknande. Men
då partiet och dess ledande män proklamerat något ditåt, måste vi
väl tills vidare böja oss för det omdömet.
Jag skall naturligtvis, när tiden därför kommer, yrka bifall
till den af mig och mina partikamrater framburna motionen. Det
har konstaterats här i dag, att om man vill fråga efter landets me¬
ning i denna sak, så kan man icke gå den motionen förbi. Detta
har helt säkert konstaterats i syfte att verka i viss mån skräm¬
mande på åtskilliga element inom denna kammare, nämligen på
det sättet, att om man nu icke tager Kungl. Maj:ts förslag, skulle
man till sist hamna i det socialdemokratiska förslaget. Ja, för
min del måste jag ju säga, att detta är en konsekvens — som icke
skrämmer mig. Jag tror, att man, om man vill vara uppriktig,
skall finna, att hvad jag och mina meningsfränder begärt här i vår
motion icke är något annat än hvad som kallas för allmän rösträtt
i de flesta länder — jag medgifver, icke i alla, men i de stora,
ledande länderna, såsom t. ex. Tyskland och Frankrike. Där har
man icke några sådana »garantier» härvidlag som exempelvis ut-
skyldsstreck, hvilket man här hos oss anser vara det allena salig-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 96
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten görande, och ändå har man där ännu alls icke kommit till det
till Andra socialdemokratiska samhället.
K— Det har här — jag ber att i förbigående få nämna detta —
(Forts.) delats ut, jag vet icke hvarifrån, en sammanställning af de olika
yrkesgrupperna inom vissa länders parlament, och afsikten därmed
har — att döma af en del kursiveringar — varit den att visa,
huru få representanter för arbetare, bönder, trädgårdsmästare och
landtman öfver hufvud taget komma in i de stora staternas parla¬
ment, oaktadt allmän rösträtt blifvit införd i dessa stater. Jag
ber att få säga, att denna sammanställning, hvarifrån den än må
komma, är i allra högsta grad vilseledande. Om jag ser t. ex. på
representanterna för de tyska socialdemokraterna, hvilka jag kän¬
ner ganska väl till, skulle det af denna tabell framgå, att man
endast fått fram en enda arbetare bland dessa representanter, som
uppgå till några och 80 stycken, men i stället skulle 20 af dem
vara »fabriks- och industriidkare». Yet herrarna hvad detta egent¬
ligen är för slags folk? Jo, det är sådana, som under socialist¬
lagens dagar blefvo beröfvade sina arbetsplatser och hetsades från
ort till ort för att till sist på ett eller annat sätt, genom parti¬
vänners mellankomst, blifva innehafvare af en liten tobaksbod eller
någonting därmed jämförligt, som sätter dem i stånd att kunna
draga sig fram i anspråkslösa lefnadsförhållanden. Dessa figurera
sedan i denna redogörelse som »fabriks- och industriidkare». På
samma sätt förhåller det sig med andra där anförda siffror, så att
jag ber dem, som möjligen skulle under den kommande diskussio¬
nen vilja taga någon som helst hänsyn till detta papper, att lämna
det å sido, ty det bevisar platt ingenting, då siffrorna äro så fel¬
aktigt grupperade.
Jag återkommer till att säga, att det socialdemokratiska för¬
slaget ingalunda innebär den fara för samhällets lugna utveckling,
som man på många håll förmenar.
Genom det socialdemokratiska förslagets antagande skulle man
fortfarande i vår Andra Kammare för långa, långa tider framåt
naturligtvis få en mycket stark, talrik och mäktig representation
för de öfriga samhällsklasserna, som vid sidan af arbetarna gifva
sin insats och sätta sin prägel på det svenska folket; och man
skulle äfven genom detta förslags antagande lämna Första Kam¬
maren i orubbadt bo. Det är sannerligen icke något revolutionärt
förslag, för hvilket man år 1905 i Sverige behöfver rygga tillbaka.
Men jag förstår mycket väl, att det icke har utsikt att blifva an¬
taget här denna gång. Jag hoppas emellertid, att utvecklingen
skall kunna gestalta sig så, att fördomarna mot detta förslag skola
kunna i allt vidsträcktare kretsar skingras, och i motsats till herr
Hellström vågar jag tro, att den tid icke skall vara så omänskligt
långt borta, då man äfven i Första Kammaren skall erkänna, att
det dock egentligen är skrämskott, som man framfört mot en så
pass radikal rösträttsreform. Denna förhoppning grundar jag på
Onsdagen den 3 Maj.
97 N:o 48.
sådana fakta, som att det icke var för mer än några få år sedan
som Första Kammaren för sin del utan diskussion eller eljest med,
kan man nästan säga, den mest föraktfulla diskussion, affärdade
hvarje tanke på allmän rösträtt. Tiden har förändrats hastigt nog,
och den kan fortfarande komma att förändras. Jag tror, att, om
denna Riksdag gör rent bord med de föreliggande förslagen — jag
vågar naturligtvis icke räkna på, att vårt förslag skall blifva an¬
taget — och lämnar åt sina efterträdare och närmast åt valmännen
i höst att gifva ett bestämdt direktiv i afseende å rösträttsfrågans
fortsatta behandling, man då helt visst skall förbereda en gynnsam
lösning af denna fråga, bättre än om man låter skrämma sig till
att antaga vare sig det ena eller andra af de föreliggande försla¬
gen, hvilka icke komma att gifva den nationella samling, hvarom
det talades så vackert år 1901.
Herr Beckman: Herr talman, mina herrar! Jag kan väl
förstå, att man under stridens hetta låter ett och annat hugg falla,
som träffar obetänksamt. Jag tillåter mig att såsom sådant beteckna
mycket af hvad en ärad representant från Haparanda tillät sig ut¬
tala rörande det liberala samlingspartiet. Det är väl dock icke så,
mina herrar, att en eller annan i denna kammare, han må till¬
höra hvilket parti som helst, har patent på att vara mera foster¬
landsälskande än andra och att fråndöma öfriga ledamöter af ett
parti hvarje tanke på hvad som är rätt och rättfärdighet i fråga
om den politiska utvecklingen? Att påstå, att allt hvad detta parti
företagit sig endast varit förestafvadt af härsklystnad? Jag före¬
ställer mig, att han själf vid närmare betänkande skall inse, att
man icke har rätt att underlägga ett Riksdagens parti så dåliga
motiv -— vare sig man själf tillhör detsamma eller icke.
Jag vill också yttra några ord om, hvad han i sak uttalade.
Han framställde saken så, som om liberala samlingspartiet icke skulle
haft någon grund för sin uppfattning om olämpligheten af det för¬
slag, som af regeringen framlagts. Men han glömde därvid bland
annat just hvad som yttrats i fråga om partiledning, och parti-
tyranni! Och till slut sade han —- ett skäl för vårt bifall till
det kungliga förslaget, som föreföll mig ganska egendomligt —, att
hans partikamrater borde väl dock begripa, att man på grund af
förhållandena i Första Kammaren aldrig kunde vänta att få igenom
något förslag af annan art, än det som nu är af Kungl. Maj:t fram-
lagdt. Jag förvånar mig öfver, att han glömt — något som för
en stund sedan påpekats af en ärad talare —, att rösträttsfrågan
med en svindlande fart gått framåt i Första Kammaren, där man
för kort tid sedan intog en mycket oförstående ställning till den¬
samma, men nu mera klart uttalat sig för allmän rösträtt, låt vara
med -— modifikationer. Det är ju icke längre sedan än år 1898
som den stora, mycket föraktade, med 363,000 namnunderskrifter
undertecknade petitionen till regeringen inlemnades — en petition
Andra Kammarens Prot. 1905. N:o 48. 7
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 98
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
.Kammaren
m. m.
(Forts.)
om hvilken man öfverlägset sade, att det var så många lass
makulatur på justitieministerns vind! Det var dock den första
trumpetstöten, som varslade att murar kunde komma att ramla.
Och så uppträdde för tre år sedan, i Första Kammaren en af
dess mest konservativa män, biskop Biiling, och i denna kam¬
mare herr Ivar Månsson, likaledes såsom bekant en af kammarens
konservativaste ledamöter, och framställer krafvet på allmän röst¬
rätt såsom en fullt berättigad fordran! Detta bör icke förbises.
Talaren använde således icke det rätta vapnet, när han med detta
skäl sökta bevisa sin åsikt. Det var ingen riktig argumentering,
när han framhöll, att man borde taga regeringens förslag, emedan man
aldrig i medkammaren skulle få en opinion för ett förslag baseradt
på allmän rösträtt utan proportionellt valsätt. Jag tror, att när
tiden mognat, och det kan komma att gå ganska fort, äfven den
kammaren kan komma att i likhet med liberala samlingspartiet
inse, att det proportionella valsättet är en fara, för hvilkens af¬
värjande man måste göra stora ansträngningar.
Herr Hellström protesterade också mot agitatorer, hvarvid han
själf talade sä agitatoriskt, att han nästan tycktes därigenom för¬
fäkta detta sätt att agitera för en åsikt, som man ansåg vara rik¬
tig. För min del anser jag det vara en skyldighet att sprida sin
mening i viktiga nationella frågor. Och jag hoppas, att allt fler
och fler, som ha bestämda åsikter i sådana frågor, de må nu ligga
åt höger eller vänster, skola bestämma sig för att med uppoffrande
af tid och arbete gifva sig ut och söka att upplysa befolkningen.
Den nyss nämnde talaren klandrade särskild! »agitationerna»
uppe i Norrland. Men han missförstod eller ville icke förstå, att själfva
hufvudsyftet med denna upplysningsagitation i närvarande stund
just är att motarbeta den närmaste faran, hvilken jag för min del
anser vara införandet af det proportionella valsättet. Jag har förut
haft tillfälle att närmare utveckla skälen därför, och de ha så ofta
upprepats, att jag icke skall vidare beröra dem.
Jag vill, då jag nu har ordet, erinra om eu annan sak. Yi,
som i rösträttsfrågan tillhöra yttersta vänstern och hvilka när som
helst äro färdiga att acceptera det af herr Branting framlagda för¬
slaget, anse dock klokheten bjuda, att såsom det enda praktiska gå
med på det modifierade förslag, som framlagts af herr Staaff, eme¬
dan frågan därigenom uppenbarligen skulle vinna en stor och gynn¬
sam utveckling i den rätta riktningen. Man har således icke rätt
att framställa detta såsom eu partimanöver och som om vi skulle
för partiet förbise fosterlandets kraf. Nej, hvad som särskilt för¬
mått mig att sluta mig till herr Staaffs motion är den omständig¬
heten, att det är klart, att det blott är en demonstration att icke
hålla på något annat förslag än herr Brantings. Jag kallar det
visst icke någon tom demonstration. Långt därifrån. Ty för min
del får jag säga, att det är lyckligt, att äfven inom riksförsamlin¬
gen samma klara och bestämda uttalanden höras, som — säga hvad
Onsdagen den 3 Maj.
99 K:o 48.
man Till — dock är den allmänna opinionen ute i landet bland
ett stort antal af medborgare.
Yi hafva hört herr justitieministern uti det anförande, som
han höll vid början af debatten, säga, att man icke skall fästa för
stort afseende vid den allmänna opinionen. Geijer har sagt, att den
allmänna opinionen skall man både akta och förakta. Däruti har
han alldeles rätt. Men det gäller att lägga sitt förakt på rätt
ställe. Min öfvertygelse är, att om man i denna stund på ett
fullständigare sätt, än som är möjligt endast genom pressens ut¬
talanden, skulle kunna utfinna den allvarliga allmänna meningen
i vårt land i rösträttsfrågan, skulle man erfara, att denna all¬
männa mening snarare, ja, mycket snarare, lutar åt herr Brantings
och — därnäst helt säkert åt herr Staaffs sida, än åt Kungl. Maj:ts
förslag och i allmänhet åt de proportionella valmetoderna.
Jag skall icke upptaga kammarens tid längre — jag har ju
vid förra riksdagen haft tillfälle att utförligt uttala mig. Jag vill
blott något beröra den af herr Bergendahl gjorda framställningen
rörande förhållandena i Schweiz. Det är ju så, att detta nya sy¬
stem, det proportionella valsättet, är för oss främmande. Och huru
mycket man än teoretiskt må kunna bevisa, att det skulle med¬
föra stora fördelar, är det dock någonting i fråga om b vilket man
dock ännu icke bestämdt vet, huru det i praktiken kominer att
arta sig. Ty det har ännu vunnit alltför liten tillämpning. Detta
system har hufvudsakligen tillämpats, såsom redan blifvit erinradt,
i Belgien och i Schweiz. Och där äro ju förhållandena så ytterst
olika mot hos oss. Herr Bergendahl berörde särskild! förhållan¬
dena i Schweiz. Huru är det då där? Jo, där är det faktiskt,
så vidt jag känner förhållandena, så, att af 22 kantoner endast 9 kanto¬
ner hafva antagit det proportionella valsättet. Utaf dessa äro flera
mycket små kantoner, såsom exempelvis Geneve och Basel. De äro,
kan man säga, områden mera liknande en stor stad med dess för¬
städer. Den största kantonen är Bern. Men äfven den har i alla
fall endast något öfver 1/2 million invånare. Och nu är dock
förhållandet det, att det är långt ifrån, att man i Schweiz, efter
hvad jag har mig bekant, kommit till den uppfattning, att de pro¬
portionella valen skulle vara en sådan välsignelse och skänka så¬
dan rättvisa på alla sätt. Professor Hilty förklarade år 1900, jag
vill minnas i Schweizerisches Jahrbuch, att de proportionella valen
endast äro ett reaktionens verktyg, och att de äro af tvifvelaktig
nytta t. o. m. för de partier, som anbefallt dem. Och när man
anställde 1900 års folkomröstning rörande proportionella val till
nationalrådet, så förkastades förslaget därom med i rundt tal 244,000
röster emot 169,000 röster. Det bör således icke blifva tal om
att påstå, att man ens där varit så synnerligen ifrig att ytterligare
utsträcka det proportionella valsättet.
Och nu till slut: det kan icke nekas att ett af hufvudskälen, hvar¬
för vi se oss nödgade att motsätta oss de proportionella valen, är just
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 48. 100
Onsdagen den 3 Maj.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
den omständigheten, som berördes, när herr justitieministern talade om
den allmänna opinionen, den omständigheten nämligen, att just de,
som skulle meddelas medborgerliga rättigheter med detta valsätt, enligt
vår öfvertygelse, icke hafva något förtroende för detsamma. När det
gäller en stor rösträttsreform, bör man dock i främsta rummet se
till, att den blir en samlingens reform, att den blir ett enighetens tec¬
ken, under hvilket de, som förut varit utestängda från deltagandet
i statslifvet, dragas in i det medansvar och den medbestämmande
rätt, som, efter min uppfattning, tillkommer dem såsom en obe¬
stridlig rättighet. Jag tror för min del icke, att detta valsystem
skulle kunna skänka just en af de allra viktigaste saker, som vi
dock i närvarande stund behöfva. Vi behöfva nämligen enighet
både utåt och inåt. Söndring är farlig för alla samhällen. Men
den är synnerligt farlig för en liten stat, för en liten nation som
vår. Vi behöfva taga väl vara på alla krafter.
Och det må än en gång upprepas, att äfven om vi genom en
rösträttsreform skulle erhålla t. o. m. en ännu större utsträckning
i rösträtten än den, som innefattas i herr Staaffs motion, skulle
dock i alla fall de olika partierna vinna sin representation i riks¬
församlingen just i vårt land med dess mångskiftande geografiska
och ekonomiska förhållanden.
Jag hoppas därför i det längsta, att åtminstone denna kam¬
mare skall uttala sig för ett förslag, som, låt vara att det i vissa
delar kan blifva föremål för kritik, i det stora hela dock är an¬
tagligt, och som bland en stor del utaf befolkningen skulle stärka
medborgareandan och hälsas med glädje såsom ett fredens bud och
ett samlingens bud från dem, som för ögonblicket hafva makten.
Häruti att alla oförvitliga medborgare genom en sådan reform till¬
erkännas den rätt, som tillkommer dem, att deltaga i landets sköt¬
sel, ser jag ett af fosterlandets främsta värn både mot yttre och
mot inre fiender.
Jag skall därför, herr talman, tillåta mig att yrka afslag å
samtliga de förslag, som innefatta införandet af ett proportionellt
valsätt.
Herr Starbäck: Herr talman! Min kamrat från den nord¬
ligaste stadsvalkretsen har nyss i ett tydligen af ärligaste och
lifligaste öfvertygelse uppburet anförande tagit till orda för bifall
till Kungl. Maj:ts förslag. Jag tillåter mig därför till en början
att i yttersta korthet anföra de synpunkter, hvilka redan förut
klargjorts och som för mig, såsom norrlandsrepresentant, varit af¬
görande för att motsätta mig det kungl. förslaget. Detta har berott
på de utomordentligt stora valkretsar, som enligt detsamma skulle
komma till stånd. Jag har därvid tänkt på en viss detalj, men
dock eu detalj som synes mig ofta kunna komma att helt och hål¬
let förskjuta ett valresultat, den detalj nämligen, att afstånden i
de norrländska valkretsarna ofta äro flera tiotal mil från residens-
Onsdagen den 3 Maj.
101 N:o if».
staden, samt att otta många åt dessa tiotal mil bestå åt fullkomligt
obanade vägsträckor. Det kommer enligt mitt förmenande att med¬
föra synnerligen praktiska svårigheter, ja, nästan oöfvervinneliga
sådana för partiledningen att vid de norrländska valkretsarna kunna
öfvervaka partiets intressen. Men, som sagdt, detta är en detalj¬
fråga, och jag vet knappast, om den ens blef berörd uti herr Hell¬
ströms anförande. Men den har i alla fall blifvit särskildt belyst
utaf herr Staaff.
För {ifrigt synes det mig, som om det var på grund af två
förhållanden, som herr Hellström särskildt hade fäst sig vid de
proportionella valen. Han ansåg, att Andra Kammaren därigenom
skulle komma att representera hela folket, och att just detta skulle
utgöra bevis på ett sant frisinne. I samband därmed slutade
han med att säga, att det var i känslan utaf fosterlandets väl och
i känslan utaf det rättvisa uti de proportionella valen, som han
för sin del gaf sitt bifall till desamma. Nu måste jag för min del
säga, att det frisinne, som här gaf sig till tals, synes mig vara ett
mycket egendomligt sådant, ett frisinne som ser sitt ideella mål
däruti, att Andra Kammaren skall representera hela folket bredvid
Första Kammaren, som endast representerar ett mindretal. Detta
frisinne synes mig kunna benämnas helt och hållet platoniskt.
Därefter kommer jag till den punkt, som mer än andra varit
föremål för debatt, så länge denna fråga om de proportionella valen
diskuterats ute i landet och äfven här i kammaren. Det lärer icke
kunna motsägas, att det är just därför, att det är uti Andra Kam¬
maren, som Första Kammarens annex kommer att finnas, som För¬
sta Kammaren för sin del har känt sig manad att hålla på dessa
proportionella val äfven under ropet af rättvisa och fosterlands¬
kärlek. Jag tillåter mig, för att visa, att detta påstående delas just
af första-kammarledamöternas främste män, att här citera ett ytt¬
rande från debatten i Första Kammaren i maj 1904. Det var den
numera aflidne förre justitieministern Annerstedt som hade ordet
och som yttrade: »Metoden är så beskaffad, att man med full visshet
kan säga, att om minoriteten vill begagna sig af det redskap, som
sålunda lämnas den, så kan den på detta sätt erhålla ett större
antal representanter än den genom någon annan valmetod kan
uppnå.» Och där, mina herrar, tror jag, att vi hafva att söka kär¬
nan uti den hållning, som Första Kammaren och landets alla kon¬
servativa element hafva intagit beträffande denna proportionella
rösträttsreform på allmänna rösträttens grund, hvilken reform de
kalla för så rättvis. Jag tror icke på den rättvisan, och jag tror,
i olikhet med min vän till vänster, att man gagnar fosterlandets
framtid mera genom att icke gifva sin röst för Kungl. Maj:ts eller
utskottets förslag än på något annat sätt. Jag tror, att det knap¬
pats finnes något förslag, i hvars antagande det ligger en så ödes¬
diger framtid för vårt land som i detta utskottets förslag, och detta
just därför, att det skenbart kan åberopa rättvisa.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 48.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
8
Nso 48. 102
Onsdagen den 3 Maj.
Jag ber således, herr talman, att få ansluta mig till dem, som
yrka afsteg å såväl Kungl. Maj:ts som utskottets förslag.
Som flere talare anmält sig för yttrandes afgifvande, men tiden
nu var långt framskriden, uppsköts den vidare behandlingen af
ifrågavarande utlåtande till kl. 7 e. m., då enligt utfärdadt anslag
detta sammanträde komme att fortsättas.
§ 5.
Justerades tre protokollsutdrag, däraf ett för nästlidne gårdag
och två för denna dag.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,5 4 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
CENTRALTRYCKEBIET, STOCKHOLM, 1 906.