RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1905. Andra Kammaren. N:o 35.
Tisdagen den 4 april.
Kl. 1/2 3 e. m.
§ I-
Justerades de vid kammarens sammanträden den 27 och den
28 nästlidne mars förda protokollen.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. O. Berger öfverlämnade Kungl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:
med förslag till lag om ändring i 19 och 25 kap. straff¬
lagen ; och
angående pension för framlidne intendenten vid naturhisto¬
riska riksmuseum, professorn Knut Hjalmar Stolpes änka Vil¬
helmina Emerentia Stolpe, född Holmgren.
De kungl. propositionerna blefvo på begäran bordlagda.
§ 3.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kungl. Majrts å
kammarens bord hvilande proposition angående ändrad lydelse
af vissa delar af värnpliktslagen.
Vidare öfverlämnades till statsutskottet Kungl. Maj:ts pro¬
positioner:
angående beviljande af ytterligare låneunderstöd för anlägg¬
ning af järnväg från Or sa till Sveg;
angående fyllnadspension åt tre baningenjörer vid statens
järnvägar; och
angående ett årligt anslag för Hans Kungl. Höghet Hertigen
af Skåne.
Andra Kammarens Prat. 1905. N:o 35.
1
N» 35. 2
Tisdagen den 4 April.
Benviss af pro- g 4.
position an- .
s,kanslihus * Härefter föredrogs för remiss till utskott Kungl. Maj:ts pro-
(Forts.) position angående inredande i fastigheten n:o 1 i kvarteret Le¬
jonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet m. m. samt
angående uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m.
Därvid begärdes ordet af
Herr Centervall, som yttrade: Herr talman! Da jag är upp¬
född i Stockholm och älskar denna stad kanske mera än någon
annan stad på jorden, gör det mig alltid mycket ondt, då man
försöker att på något sätt fördärfva eller förringa den skönhet, som
vår hufvudstad onekligen i så hög grad besitter.
Det gjorde mig ondt, när man förstörde våra vackra holmar
med dessa stora stenkolosser, i stället för att pryda dem med
parker såsom man har gjort t. ex. i Budapest. Emellertid hafva
nu de lagrar, som då förvärfvades af Riksdagen, icke lämnat rege¬
ringen någon nattro, utan nu skall man äfven uppföra dessa
ofantliga stenkolosser på platser, som hittills fått vara jämförelsevis
fria och vackra.
Kungl. Maj:t föreslår nu efter en utredning, som ser ut att
vara fullständig, men dock icke är det, att lägga ett stort kansli¬
hus på två sidor af Kungsträdgården, dels en stor monumental
byggnad åt norr och dels ett så kalladt paviljongsystem eller
hvad arkitekterna kalla aftrappade hus åt väster. Såsom skäl
för att en sådan anordning skall taga sig väl ut —■ ett skäl som
Kungl. Maj:t haft all anledning att taga med i beräkning, då
Riksdagen i en sin förra skrifvelse uttryckligen framhållit, att
hänsyn också måste tagas till den estestiska synpunkten —
såsom skäl har bland annat åberopats, att i England eu sådan stil
varit vanlig och anses ganska vacker. För min del har jag dock
icke kunnat finna något särdeles skönt i sådana aftrappade hus,
som finnas t. ex. vid Thames’ Embankment i London. Och nu
ifrågavarande kolossala hus med en höjd af 20 meter skall, tror
jag ytterligare förmörka och trycka ned den vestra sidan af Kungs¬
trädgården, som redan nu är nästan litet för mörk. Det kommer
att blifva ett nytt »Makalös», som uppföres i Kungsträdgården,
men ett »Makalös» af sådana dimensioner, att på vår stormakts¬
tid man icke kunnat drömma om något dylikt.
I fråga om Kungl. Maj:ts proposition må jag först som sist
nämna, att jag icke har något emot den del, som handlar om
utrikesministeriets likasom utrikesministersbostadens förflyttande
till arffurstens palats. Att det nuvarande utrikesministeriet är för
litet och att utrikesministern har en ämbetsbostad, som väcker
förvåning — men icke någon för oss smickande förvåning —
hos utländingar, därom, tror jag, att alla äro ense.
Men finnes det då i fråga om kanslihusets förläggande inga
Tisdagen den 4 April.
3 N:o 35.
andra platser än den nu föreslagna eller den, som Riksdagen Remiss afpror
redan en gång i sin skrifvelse förkastat? Jo, utan tvifvel finnes P0^tti°n an-
det sådana. Riksdagen har redan fäst uppmärksamheten därpå, 9k^likus*
att man kunde tänka sig att använda generalstabens och auktions- (Forts.)'
verkets hus, men detta har befunnits praktiskt omöjligt. Vidare
säges det, att det skulle vara omöjligt att använda marinförvalt¬
ningens och kammararkivets hus. Men huru skulle det vara att
använda både vårt gamla riksdagshus och dessa lokaler? Skulle
icke detta måhända medföra betydligt mindre kostnader än det
nu föreslagna sättet?
Hos öfverintendentsämbetet ligger för närvarande en remiss
med begäran om ämbetets yttrande i fråga om användandet af
det gamla riksdagshuset till allehanda ämbetslokaler. Anses detta
kunna användas till ämbetslokaler af den ena sorten, så bör det
väl kunna användas till ämbetslokaler af den andra sorten. Det
är visserligen sant, att därigenom hyresmedel för åtskilliga
•ämbetslokaler måste fortfarande utgå, men jag tror icke, att alla
däraf föranledda utgifter ens närmelsevis kunna uppgå till den
nu begärda summan.
Den kungl. propositionens utredning lämnar i detta fall inga
hållpunkter.
Vidare torde det vara för en och annan bekant, att på Stock¬
holms stadsfullmäktiges beredningsutskotts bord ligger för när¬
varande ett förslag, att staden för att vinna en bättre kommuni¬
kation till de stadsdelar, som ligga väster om Mynttorget, skulle
inköpa de tre kvarter, som ligga mellan Västerlånggatan, Storkyrko-
brinken oeb Myntgatan. Detta torde vara ganska nödvändigt
eller åtminstone önskvärdt redan för att få denna stadsdel med
dess trånga och snuskiga gränder reglerad. Äfven ett annat dy¬
likt förslag af en framstående arkitekt föreligger.
Om så kunde ske, skulle det icke vara möjligt att bibehålla
det nuvarande kanslihuset och kanske med detsamma genom en
öfvergång, såsom är ganska vanligt utomlands, förena ett nytt
hus på andra sidan Myntgatan? Ty det är icke troligt, att sta¬
den behöfver hela detta område för sina egna ändamål, isynner¬
het sem det numera icke tyckes finnas någon tanke på att där
lägga ett kommunalhus.
Såsom icke sakkunnig —- ehuru jag talat med mycket fram¬
stående arkitekter och sett tillräckligt mycket i världen af dylika
saker — kan jag icke stå här och afgifva något positivt förslag.
Men jag har velat visa, att det finnes möjligheter, som icke äro
undersökta; och jag föreställer mig, att regeringen skulle göra
väl, om den läte undersöka dessa möjligheter, innan den komme
fram med ett slutligt förslag, och följaktligen att Riksdagen gör
väl i att afslå det förslag, som nu föreligger.
Jag anhåller, att detta yttrande får åtfölja den kungl. pro¬
positionen.
N:o 35. 4
Tisdagen den 4 April.
Remiss af pro¬
position an¬
gående nytt
kanslihus.
(Fort».)
Vidare anförde
Herr Hammarskjöld: Det har blifvit en vana eller rättare
ovana att vid flera tillfällen, när frågor remitterats till utskott,
yttra sig i sakfrågan. Ingen bestrider hvarje kammarledamots
rätt att göra det, men man kan väl bestrida, att det är lämp¬
ligt eller nyttigt. Är meningen med en sådan remissdebatt att
underkasta frågan behandling, innan den varit pröfvad af ut¬
skott och innan kammarens ledamöter hunnit ordentligt sätta
sig in i frågan, finner jag hela saken olämplig. År detta icke
meningen, finner jag den onödig. Men om meningen är att på
förhand uppamma hos kammaren ovilja mot en proposition,
sådan som den föreliggande, finner jag det både olämpligt och
onödigt. För min del vill jag först pröfva saken, innan jag
yttrar mig om den.
Friherre Bonde: Herr talman! Jag kan icke neka till, att
jag blef mycket förvånad öfver den siste talarens yttrande, då
han förklarade, att det skulle vara olämpligt, att någon ledamot
af kammaren vid remiss af en kungl. proposition eller en annan
fråga uttalade sina åsikter, innan frågan hunnit af utskott
blifva förberedd. Jag tror tvärtom, att dylika remissdebatter kunna
hafva stor betydelse och vara af stort gagn. Det kan ju för ett
utskott vara särdeles lämpligt att, innan det upptager en fråga
till behandling, få höra de olika åsikter, som därom kunna före¬
komma, hvarför alltså en remissdebatt onekligen kan vara till
stort gagn för utredningen, och i stället för att uttala någon
principiell förkastelse af en dylik med grundlagen fullt öfverens¬
stämmande behandling, tror jag det vara önskligt, att remissde¬
batter oftare än hittills borde förekomma.
Hvad nu föreliggande fråga beträffar, hade det icke varit
min mening att begära ordet för att yttra mig om den, utan jag
har endast blifvit uppkallad af den siste talaren. Men då jag
nu har ordet, skall jag be att få till fullo instämma med den
förste talaren och beklaga, att ett sådant förslag har kommit
fram från regeringen. Jag tycker, att vi kunna vara nöjda, hvar
och en för sin del, med att ha varit med om beslutet att be¬
bygga denna holme med det hus, hvari vi nu befinna oss, och
att hafva lämnat ett sådant millionpalats till minne åt efter¬
världen. Ett ytterligare liknande monument borde vara öfver¬
flödigt; visserligen beräknar Kungl. Maj:t kostnaden endast till
bortåt en fem miljoner, men med den kännedom vi äga om dylika
byggnadsföretag, kunna vi med säkerhet veta, att det icke stannar
vid detta, utan att siffran kanske lätt kommer att gå upp till
närmare det dubbla beloppet. Jag tror i likhet med den förste
talaren, att det finnes många möjligheter att bereda utrymme åt
departementen utan att behöfva åsamka landet en så stor utgift
som den föreslagna. Om, såsom jag finner synnerligen lämpligt
Tiadagen den 4 April.
5 N;o 35.
och önskvärdt, Riksdagen medgifver, att utrikesdepartementet får Bemissafpro-
flytta till Arffurstens palats, så beredes därigenom utrymme i position an-
det gamla kanslihuset, som dock icke är så bristfälligt, som 9kanslihus
många anse. Visserligen kunna lokalerna vara olämpliga, men (Forts.)
inredningen kan förbättras, och då ett så stort departement bort-
flyttas, finnes utrymme för utvidgande af de öfriga lokalerna.
Vidare har det påpekats, att vi hafva det gamla riksdags¬
huset, om hvars användning ingenting beslutats. Och det finnes
inånga andra lokaler på Riddarholmen, där man skulle kunna
utan alltför stor kostnad bereda rum åt departementen. Jag vill
endast fästa uppmärksamheten på möjligheten att inlösa Nor-
stedtska tryckeriet på Riddarholmen, ett etablissement, som det
ur många synpunkter och särskildt på grund af dess eldfarlighet
är synnerligen olämpligt att hafva liggande alldeles i närheten
af en så dyrbar inrättning som riksarkivet. Det skulle ju vara
önskvärdt, om i sammanhang med denna frågas ordnande denna
eldfarliga inrättning skulle kunna blifva aflägsnad.
Då jag finner, att många skäl tala för att nu icke fatta ett
i min tanke olycksdigert beslut, har jag — då jag af annan an¬
ledning blifvit uppkallad — ansett mig böra uttala min åsikt i
förevarande fråga och anhåller, att detta mitt yttrande, till den
kraft och verkan det hafva kan, må få åtfölja Kungl. Maj:ts
proposition till utskottet.
Häruti instämde herrar Höjer, Branting och Olsson i
Stockholm.
Herr Centerwall: Herr talman! Jag skulle kunnat nöja
mig med hvad friherre Bonde nu yttrat gent emot herr Ham¬
marskjöld; men jag har dock ett ord till att säga. Jag sätter
mycket värde på herr Hammarskjöld och hans förmåga —• huru
den är i fråga om arkitektur har jag icke sett några prof på —•
i dylikt har han ju emellertid skäl att opponera sig emot mina
åsikter. Men han har icke fog att förkränka min och andras
grundlagsenliga och moraliska rätt att yttra oss vid en remiss¬
debatt. Detta brukas i hela världen, i hvarje parlamentarisk
församling och hvarje kommunalrepresentation. Hvarför skulle
man taga bort den rätten och seden här? En sådan anmärkning
har jag ej kunnat lämna oemotsagd.
Herr Hammarskjöld: Jag skall be att få erinra, att jag
uttryckligen uttalade, att hvarje kammarens ledamot har rättig¬
het att yttra sig vid eu remissdebatt. Men jag gjorde en hem¬
ställan, huruvida det vore lämpligt att så upptaga en fråga till
förberedande behandling.
Herr Palme: Med anledning af de instämmanden, som nyss
hördes efter friherre Bondes anförande, skall jag endast be "att
N:o 35. 6
Tisdagen den 4 April.
Remiss af pro¬
position an¬
gående nytt
kanslihus.
(Forts.)
få konstatera såsom min uppfattning, att dessa uteslutande af-
sågo hans välbefogade opposition emot herr Hammarskjölds ytt¬
rande. Häremot föreställer jag mig, att dessa instämmanden icke
kunna tolkas såsom uttryck af bifall till förslaget om utrikes¬
departementets förläggande till Arffurstens palats. Vi hafva för
detta hus gifvit ut öfver 2 millioner kronor och skulle väl få
lägga till inemot en million för dess iståndsättande för ända¬
målet. Men det synes mig vara för dyrt för vårt fattiga land
att bestå vårt utrikesdepartement med en byggnad, som kostar
omkring 3 millioner kronor.
Herr Staaff: Ehuru, herr talman, jag eljest icke ämnat
yttra mig i denna fråga, finner jag mig likväl föranledd att säga
några ord med anledning af det efter min tanke synnerligen
oriktiga uttalande, som herr Hammarskjöld här haft. Jag af ser
därmed det uttryck, hvari han tillkännagaf sitt misshag öfver
den förste ärade talarens uppträdande, då han inordnade detta
uppträdande under hvad han kallade eu Ämna eller rättare ovana.
I riksdagsordningens § 58 heter det: »När proposition eller mo¬
tion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt
ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör
ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kammaren
enskilda eljest bl ifver afgjord. Hvarje ledamot äger i målet af¬
gifva yttrande, hvilket jämväl till utskottet öfverlämnas; men ej
må häraf remissen till utskottet uppehållas.» Så betydelsefull
har alltså riksdagsordningen betraktat hvarje ledamots rätt att,
då ett ärende första gången förekommer till remiss, afgifva ytt¬
rande rörande detsamma, att den funnit nödA-ändigt att förutom
den allmänna regeln om den fria yttranderätten särskildt betona
denna speciella rättighet för hvarje ledamot. Efter min tanke
har riksdagsordningen däri handlat synnerligen välbetänkt. Ty
om man också kan finna hela utskottsanordningen i Riksdagen
vara i det hela taget god och riktigt verkande, så måste man
dock å andra sidan erkänna, att utskottsverksamheten understundom
kan komma att blifva på ett så afgörande sätt bestämmande för
kamrarnes beslut, att det i vissa frågor kanske icke är alldeles
lyckligt. Vid sådant förhållande måste det betraktas såsom syn¬
nerligen gynsamt, i fall icke blott en och annan utan flera af
kamrarnes ledamöter på förhand gifva sina meningar tillkänna,
om de hafva synpunkter, som de finna betydelsefulla att få fram¬
förda till uttkottets kännedom. Jag vill för min del på det allra
bestämdaste protestera mot den fullkomligt oriktiga uppfattning,
åt hvilken jag anser att herr Hammarskjöld gifvit uttryck i sitt
första anförande, och jag vill uttala den förhoppningen, att ingen
för framtiden däraf måtte känna sig på något sätt föranledd att
7 N:o 35-
Tisdagen den 4 April.
icke yttra hvad han eljest skulle i kraft åt
önskat yttra.
grundlagens bud Remiss af.pro¬
position an¬
gående nytt
Med herr Staaff förenade sig herrar Olofsson och StarbäeJc. kanslihus.
(Forts.)
Herr Waldenström: Jag skall icke inlåta mig på den for¬
mella frågan om betydelsen af en remissdebatt — jag tror i
likhet med föregående talare, att herr Hammarskjöld har huggit
litet i sten — utan det är om det sakliga innehållet i den
kungl. propositionen, jag önskar säga några ord.
Här har framhållits, att det torde finnas flera möjligheter
för kanslihusfrågans lösning än den i propositionen föreslagna.
Ja, Kungl. Maj:t har visat, huru man under årens lopp försökt
den ena möjligheten efter den andra, men utan resultat. Chefen
för finansdepertementet påpekar också i sitt yttrande gent emot
öfverintendentsämbetet, att öfverintendentsämbetet visserligen sagt,
att det finnes andra möjligheter men dock icke påvisat någon
enda sådan möjlighet. Det är nog bra att säga: möjligheter
finnas, möjligheter finnas; men hvar finnas de? Då det gäller
att taga reda på dem, kanske man får söka dem utanför hufvud*
staden. Hvad nu beträffar Kungsträdgården och det intrång,
som denna skulle lida genom den föreslagna kanslihusbyggnaden,
skall jag be att få påpeka, att chefen för öfverintendentsämbetet
förut själf gjort upp ett förslag till förläggande af en kanslihus-
byggnad i norra delen af Kungsträdgården samt därvid konstrue¬
rat eu byggnad, som skulle förkorta Kungsträdgården med en
fjärdedel, under det att det nu föreliggande förslaget ej skulle
förminska den med mer än eu tiondedel, hvartill kommer, att
det Möllerska projektet — såsom chefen för finansdepartementet
i sitt anförande utan tvifvel med rätta säger — verkar icke mo¬
numentalt, men väl kollossalt. För min del tror jag, att man
icke kan få — åtminstone har ingen visat, att man kan det —
en lämpligare plats för ett kanslihus, än Kungl. Maj:t här före¬
slagit. Herr statsrådet säger i sitt anförande — och det ganska
pikant — att öfverintendentsämbetets invändningar emot det
förevarande förslaget torde sammanhänga därmed, att arkitekten
Petersons förslag blifvit föredraget framför öfverintendenten Möllers.
Jag vill icke inlåta mig på, huru pass befogad en sådan anmärk¬
ning kan vara. Men jag tänker, att chefen för finansdeparte¬
mentet väl haft någon anledning att uttala sig så, innan han
gjort det •— icke i ett enskild! sällskap utan inför Kungl. Maj:t
i statsrådet. En stor del af denna kanslihusbyggnad skulle be¬
stå af flere paviljonger längs efter västra sidan af Kungsträd¬
gården, där vi nu ha det härliga Blanchs kafé, —- som då natur¬
ligtvis måste vika — och kafé Viktoria och andra grannlåter,
som — förstås -— icke kunna ersättas af ett kanslihus.
Nu skulle, som sagdt, Kungsträdgården från Hamngatssidan
förkortas med omkring en tiondedel. Jag är alldeles säker på,
w.-o 35. 8
Tisdagen den 4 April.
Remiss af pro- att, om denna byggnad väl eu gång vore färdig, skulle man icke
gående mitt komma att märka, att någon synnerlig förkortning skett. Ock
kanslihus, då en talare här anmärkte, att Kungsträdgården skulle komma
(Forte.) att förmörkas af denna byggnad, som skulle blifva — jag min¬
nes ej huru många meter hög -—- så tänkte jag, att solen går
väl ändå mycket högre, och att det sålunda ej kunde bli’ vidare
mörkt. Och för resten, då solen är i söder, kommer denna
byggnad att skugga för herr Sagers hus och de andra husen på
samma sida, men någon skugga öfver Kungsträdgården kan väl
icke komma i fråga, förr än solen kommit i norr, och då, för¬
stå herrarne, då blir det väl ingen skugga att tala om, af kansli¬
huset åtminstone.
För min enskilda del skall jag tillika be att få säga, att jag
räknar det såsom en lycklig händelse, att riksdagshus och riks-
bankshus kommit att förläggas där de nu ligga. Jag tror också,
att man i allmänhet är nöjd därmed. Under den tid, då riks¬
dagshuset var under byggnad, sades det af herr Stockholm —
såsom herrarne minnas, var det herr Herslow som gaf Stock¬
holms stad denna titel — att riksdagshuset skulle komma att
trycka ned slottet, men nu, då det är färdigt, har jag hört herr
Stockholm säga, att slottet trycker ned riksdagshuset. Så kan
uppfattningen växla hos herr Stockholm och äfven hos sådana,
som tagit patent på att ensamma vara konstkännare. På samma
sätt tror jag, att det kommer att gå, då eu gång kanslihusbygg¬
naden kommer att blifva förlagd på den plats, som nu här af
Kungl. Maj:t föreslås.
Jag anser, att jag bort säga detta, på det att någon röst
här i kammaren vid denna remissdebatt må vara höjd, som går
i annan riktning än de herrars, som talat på herr Stockholms
vägnar. Visserligen är det en af dessa talare, som icke tillhör
Stockholm, men han började sitt anförande med att säga, att
han älskade Stockholm mera än någon annan stad på jorden,
och under sådant förhållande kan jag gerna räkna äfven honom
till herr Stockholm.
Herr Lindblad: Herr talman! Icke heller jag vill uppe¬
hålla mig vid den formella sidan af saken. Jag lättade herr
Hammarskjölds yttrande i det afseendet så, som om han icke
af såg att bestrida någon kammarledamot hans grundlagsenliga
rätt att yttra sig vid ett sådant tillfälle som detta, och jag tror
därför, att vi kunna lämna den frågan alldeles å sido.
Då herrarne emellertid tyckes vara af en annan mening här¬
vidlag än herr Hammarskjöld, som just undrade, om det var
lämpligt att debattera en fråga utförligt, innan en utredning af
densamma förelåg, ber äfven jag att här få draga mitt strå till
stacken.
Jag anser, att denna fråga bör ses emot eu viss bakgrund-.
9 N:o 35.
Tisdagen den 4 April.
I likhet med såväl talaren här bakom mig som den förste talaren, Bemissafpro-
herr Centervall, skulle äfven jag vilja uttala mycket stora be- position an-
tänkligheter emot Kungsträdgårdens bebyggande med något som
helst hus af nu ifrågavarande beskaffenhet -— låt vara, att det (Fort».)"
blefve ett så prydligt hus som möjligt — men, såsom herr Wal¬
denström nyss nämnde, man kan dock blifva betänksam i ett
sådant fall som detta. Om man litet grand studerar, hvad som
i dessa dagar förhandlats hos Stockholms stadsfullmäktige, tror
jag, att man får se, hurudant det tillmötesgående är, som Stock¬
holms stadsfullmäktige, när det gäller tomter och dylikt, visa
gent emot staten. Jag har här i min hand ett kortfattadt referat
från Stockholms stadsfullmäktiges sammanträde förra lördagen —
hvarvid bland annat förekom frågan om norra Djurgårdens in¬
förlifvande med stadsplanen — Stockholms Dagblad och Afton¬
bladet ha öfverensstämmande referat härom.
Beredningsutskottet hade framlagt ett förslag i den nämnda
frågan, och till detta förslag fogades under diskussionen ytter¬
ligare vissa villkor. Det saknades icke inom stadsfullmäktige
röster, som varnade för att se saken på det sätt, utskottet gjort,
men hur det var beslutade dock stadsfullmäktige att med 55
röster mot 24 godkänna utskottets ifrågavarande hemställan.
Denna hemställan går därpå ut, »att den öfver området upp¬
rättade stadsplanen skall vara af stadsfullmäktige godkänd, innan
den underställes Kungl. Maj ds fastställelse, att gator, torg och
allmänna platser skola med full äganderätt till staden öfverlåtas
å planeradt skick och att rätten till vattnet utmed ifrågavarande
områden jämväl öfvergår till staden. Vidare antogs med 55
röster mot 24 förslaget om, att platser för allmänna parker och
planteringar skola i mån af behof med fall äganderätt kostnads¬
fritt öfverlåtas på staden, samt att tomter för byggnader för all¬
mänt behof skola reserveras i stadsplanen.»
Nu är det en känd sak, att Kungsträdgården, som är statens
mark, blifvit kostnadsfritt upplåten åt Stockholms stad, och Stock¬
holms stad har därjämte — enligt hvad jag tror mig veta — en
viss ersättning af statsverket för kungsträdgårdsplanteringarnas
hållande i prydligt skick —- och det erkänna alla villigt, att Stock¬
holms stad på ett synnerligen hedrande sätt och mer än nog
uppfyllt detta villkor. Nu förefaller det, som om denDa kost¬
nadsfria upplåtelse från statens sida af en allmän plats vore ett
prejudikat för alla de fall, då inom Stockholm sådan fråga före¬
kommer, att staten skall till bebyggande upplåta nya områden,
i det att nämligen stadsfullmäktige alltid anse sig böra uppställa
den fordran, att all dylik upplåtelse skall ske på sådana villkor,
att Stockholms stad får full äganderätt till äfven parkområden
och dylika äfvensom tomter för stadens publika byggnader, allt
utan att behöfva gifva någon ersättning.
Jag tror, att detta i sin mån kan Arara ägnadt att belysa den
Nt:e 35. 18
Tisdagen den 4 April.
Benms af pro¬
position an¬
gående nytt
kanslihus.
(Forts.)
nödfallsutväg, som regeringen här tillgripit •— ty som en nöd¬
fallsutväg tolkar jag hvad regeringen här gjort. -— Man ser så
sällan någon offervillighet visas af rikets förnämsta kommun i
sådana här stycken.
Herr von Friesen: Herr talman! Jag anser att en remiss¬
debatt angående ett föreliggande kungl. förslag är synnerligen
lämplig, men att uti en sådan debatt utröra frågor, som alls icke
höra dit, därom kunna meningarna vara olika. Så gjorde emel¬
lertid den siste ärade talaren. Jag vet icke, hvad det var fö»
tidning, som han citerade, men det referat öfver Stockholms
stadsfullmäktiges förhandlingar, hvilket han här uppläste, var
fullkomligt oriktigt. Jag undrar, om han icke läste berednings¬
utskottets förslag i stället för det beslut, som stadsfullmäktige i
själfva verket fattade. I alla fall, när man yttrar sig om en sak,
bör man vara säker på, att den upplysning, som man lämnar,
är riktig, den må sedan vara hämtad från hvilken källa som helst.
Det förhöll sig icke så, som den ärade talaren nämnde. Det
var ingen meningsskiljaktighet inom Stockholms stadsfullmäktige
om, att, då stadsplanen skulle utläggas öfver det ifrågavarande
stora området, öppna platser, parker och dylikt skulle kostnadsfritt
af staten öfverlämnas till Stockholms stad — och jag tror, att,
om den ärade talaren litet närmare tänker på den saken, han
icke heller skall hysa den minsta tvekan om, att så icke hör
ske — utan frågan, hvarom meningsskiljaktigheten i detta fall
rörde sig, var den, huruvida platser för offentliga byggnader borde
kostnadsfritt öfverlämnas till Stockholms stad eller icke.
Det är ju alldeles klart, att om en ägare hvilken som helst
vill ha stadsplanen utlagd öfver sitt område, skall han upplåta
gator kostnadsfritt till staden. Så har staten alltid gjort, när den
velat ha sin egendom utlagd i tomter, och i den nya stadsplane-
lagen, öfver hvilken Stockholms stadsfullmäktige nyss yttrat sig,
äro dylika bestämmelser i det hänseendet föreslagna.
Norra Djurgården •— hvarom frågan rörde sig hos stadsfull¬
mäktige — är ett område, som är lika stort som hela Norrmalm
och hela Kungsholmen tillsammans, och det är gifvet, att en
stadsplan icke kan utläggas öfver detta område, utan att öppna
platser, parker och gator, med full äganderätt öfverlämnas till
staden. Det kan ingen människa bestrida och kommer väl icke
heller att bestrida, utom möjligen den siste ärade talaren, innan
han satt sig in i frågan.
Friherre Bonde: Herr talman! Herr Waldenström gjorde
den anmärkningen gentemot de talare, som här förut yttrat sig,
att de icke framkommit med något direkt motförslag i fråga om
kanslihusets förläggande. Det är emellertid omöjligt för en en¬
skild riksdagsman att i en sådan fråga som denna framlägga ett
XI N:o 35.
Tisdagen den 4 April.
positivt förslag och säga, att så och så skulle det vara, men så- Remiss af pro
väl herr Centerwall som äfven jag påpekade, att det dock finnes
andra möjligheter att åstadkomma ett kanslihus än den af Kungl. yiMnslihusJ
Maj:t här ifrågasätta. Jag tog mig i mitt förra anförande fri- (Forts.)
heten att framhålla, att man på ett mindre dyrbart sätt än det
nu föreslagna kunde få lämpliga lokaler för Kungl. Maj:ts kansli
dels genom att bibehålla det gamla kanslihuset, dels äfven genom
att begagna det gamla riksdagshuset och andra byggnader på
Riddarholmen. Det finnes således härvidlag en hel del möjlig¬
heter.
Kungl. Maj:t säger visserligen, att Kungl. Maj:t vändt sina
blickar åt alla håll, men icke kunnat finna någon annan utväg
än just den nu föreslagna. Jag tror dock, att om viljan varit
god, skulle Kungl. Maj:t ha kunnat utfinna något annat lämp¬
ligare och billigare sätt att lösa denna fråga än det af Kungl,
Maj:ts nu förordade. Jag vill visst icke framkasta den miss¬
tanken, att Kungl. Maj:t framkommit med detta förslag för att
i denna fråga vinna såsom bundsförvanter en hel del medlemmar
af Riksdagen hvilka, om också icke för att direkte trakassera
Stockholm, dock gärna visa eu viss ogenhet gentemot hufvud-
staden, och hvilkas talan nyss fördes af herr Lindblad, som äfven
beskyllde Stockholms stad för att vid sina uppgörelser med staten
helt och hållet se på sin egen fördel. För mången är nog för¬
slaget särskild! tilltalande, därför att det är obehagligt för stock-
hoimarne, som ju ogärna måste se en dylik inkräktning på en
åt Stockholms stad gratis upplåten öppen plats.
Äfven andra bundsförvanter har Kungl. Maj:t lyckats att
här vinna genom att föreslå, att den nya kanslihusbyggnaden måtte
förläggas just på denna plats, så att —• och jag tror, att det som sär¬
skild! uppkallade herr Waldenström var just detta, — Blanchs
kafé skulle komma att försvinna. Jag ber emellertid herr Walden¬
ström vara god och titta på den plan, som är bifogad den kungl.
propositionen, och han skall då finna, att den enda byggnad
utmed västra Trädgårdsgatan, som enligt förslaget skulle komma
att bibehållas, är just Blanchs kafé, det skjuter till och med ett
stycke ut på den utvidgade Hamngatan, visserligen har det fått
ett annat namn, nämligen »frukostrestaurang»; men hvad där¬
med menas veta vi icke. Blanchs kafé är alltså af Kungl. Haj:t
skonadt, ehuru dess slopande just tyckes vara ett lockbete, på
hvilket herr Waldenström och så många andra med begärlighet
också nappa.
Herr Branting: Jag har blifvit uppkallad att säga ett par
ord med anledning af herr Waldenströms astronomiska funderingar
om, huru solen skulle ställa sig i Kungsträdgården. De t förhåller
sig med den saken så, att om man ser på den af friherre Bonde
nyss åberopade, den kungl. propositionen bifogade planen, skulle
N:o 35. 12
Tisdageir den 4 April.
Hemma/pro- det nu ifrågavarande byggnadskomplexet komma att gå i eu
position an- yjnkel éch således verkligen en del däraf blifva skuggande icke
9kanslihus — såsom herr Waldenström förklarade •— blott när solen står i
norr, utan redan när solen sänker sig i väster. I fråga om den
norra eller rättare sagdt åt nordväst belägna delen af Kungs-,
trädgården tror jag således, att den af lierr Centerwall nyss gjorda
erinringen emot uppförandet af dessa stora byggnader verkligen
.är fullt befogad och ingalunda kan affärdas på det sätt, som
herr Waldenström försökte genom att vrida väderstrecken en
smula på sned och icke tänka på, huru byggnaden skulle ligga.
Det förundrar mig för öfrigt icke, att ett dylikt inlägg kom¬
mit just ifrån herr Waldenström, ty herr Waldenström älskar
bestämdt »herr Stockholm» — som han gärna säger — mer än
någon annan här i kammaren, att döma af den gamla regeln,
att »den man älskar, den agar man». Han försummar intet
tillfälle att här gifva sina värma känslor för hufvudstaden luft.
Och det är också helt naturligt, att, när nu kanhända herr
Lithander fått sitt lifsverk fram och fått sitt namn knutet, på sätt
som skett, vid Stockholms historia, herr Waldenström, innan han
lämnar Riksdagen, också vill vara med om att knyta sitt namn
så nära som möjligt till en eventuell byggnad, hvilken stock-
holmarne icke önska, därför att de befara, att den skall minska
en af »lungorna» i deras stad och icke bidraga till stadens för¬
skönande, utan tvärtom.
Herr Waldenström: Jag ber först och främst att just
emot friherre Bonde få anmärka, att det visst icke varit för att
blifva af med Blanchs kafé, som jag uttalat mig för det nu
föreliggande kungl. förslaget — långt därifrån ■—fastän jag kom¬
mit att nämna detta kafé, som ju är ett tillhåll för en stor del
af Stockholms publik och icke minst den förgyllda delen däraf.
Vidare ber jag att få tillägga, att om Blanchs kafé skulle utbytas mot
eu frukostrestaurang, såsom förslaget antyder, så skulle det i
hvarje fall förlora den karaktär, som det för närvarande har, i
synnerhet om kvällarne.
Hvad beträffar det, som herr Branting bär anförde, vill jag
öppet erkänna, att det skall vara min stora glädje, om jag på
något sätt kan med min röst bidraga till, att det nu föreliggande
kungl. förslaget går igenom, liksom jag gläder mig öfver, att
jag kunde med min röst bidraga till, att förslaget om riksdags¬
husets förläggande här på Helgeandsholmen fick den utgång,
som det fick. Och om herr Branting räknar detta såsom eu aga
emot Stockholms stad, därför att det finnes eu stockholmspublik,
som icke vill ha riksdagshuset här, så må han gärna göra det,
allra helst om han på samma gång tror, att detta mitt bemö¬
dande att aga Stockholm kommer af pur kärlek till Stockholm.
Jag förundrar mig öfver, hur man kan prata.
Tiadagen den 4 April.
13 N:6 35.
Vidare anfördes ej. Ifrågavarande proposition jämte de i
anledning af densamma inom kammaren nu afgifna yttrandena
hänvisades till statsutskottet.
§ 5-
Vidare föredrogs Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående försäljning af vin och maltdrycker.
I sammanhang härmed föredrogs ett från Första Kammaren
ankommet protokollsutdrag, n:o 184, utvisande, att inbjudningen
till Första Kammaren att förena sig med Andra Kammaren i
dennas beslut att nu ifrågavarande proposition och Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning af
tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka skulle öfverlämnas
till behandling af Riksdagens särskilda utskott n:o 2, blifvit af
Första Kammaren antagen; och beslöt Andra Kammaren nu att
öfverlämna Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående försäljning af vin och maltdrycker till Riksdagens sär¬
skilda utskott n:o 2.
Till samma utskott remitterades häruppå jämväl Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående försälj¬
ning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
§ 6.
Efter föredragning af de på kammarens bord hvilande motioner¬
na hänvisades herr ÅT. Gr. Karlssons i Göteborg m. fl. motion,
n:o 261, och herr N. Åkessons motion, n:o 262, till bevillnings¬
utskottet samt herr M. Matssons motion, n:o 263 till Riksdagens-
särskilda utskott n:o 2.
§ 7-
Föredrogos, men bordlädes åter bevillningsutskottets betän¬
kande n:o 18 samt lagutskottets utlåtanden n:is 45, 46, 47 och 48..
§ 8.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
n:o 52, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående central¬
anstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,
n-.o 53, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående skogs¬
väsendet, och
n:o 54, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående rikets-
alimänna kartverk.
*fe« 35. 14
Tisdagen den 4 April.
§9.
Justerades protokollsutdrag.
§ io.
Till bordläggning anmäldes:
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 9, i anled¬
ning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angå¬
ende Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar
äfvensom stadga angående måls handläggning i vissa fall af
Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt, dels af
berörda förslag föranledda, i statsverkspropositionen gjorda fram¬
ställningar om höjning af anslaget till högsta domstolen och
nedre justitierevisionen, dels ock tvenne med föranledande af
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag afgifna motioner;
Ändra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 19,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende åtgärder till hämmande af tuberkulossjukdomens utbred¬
ning; och
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, u:o 21,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
rörande allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jäm¬
förliga orter.
§ 11-
Följande nya motioner afgåfvos nämligen af:
herr O. F. Trapp, n:o 265, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin;
herr G. A. Ahlstrand, n:o 266, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin;
herr L. K. Brack, n:o 267, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin;
herr G. W. Boos, n:o 268, i anledning af Kung!. Maj:ts pro¬
position med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin;
herr C. B. Johansson i Jönköping, n:o 269, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
försäljning af brännvin;
herr J. G. Pettersson i Södertälje m. fl., n:o 270, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angå¬
ende försäljning af brännvin;
herr K. L. Johansson i Stora Mellby, n:o 271, om skrifvelse
Tisdagen den -i April.
15 N:o 3S.
till Kungl. Maj:t angående beredande af erforderlig vård åt sjuka
ipersoner vid deras transport å statens järnvägar; och
herr P. Hörnsten, n:o 272, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till förordning angående försäljning af
brännvin.
Samtliga dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 12.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
txerr E. G. H. Åkerlund.............................. under den 5 april,
» A. Henrieson...............
|
under 3
|
dagar fr. o. m. 6 »
|
» It. Ekholm ..................
|
» 8
|
» » » » 4 » och
|
o C. I. Carlsson i Norra
|
|
|
Smedstorp ...............
|
» 14
|
» » » » 5 »
|
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,36 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.