RIKSDAGENS PROTOKOLL
1905. Andra Kammaren. N:o 28.
Onsdagen den 22 mars.
Kl. 7 e. m.
Kortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1-
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning statsutskottets
•utlåtande n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvarsdeparte¬
mentet.
Punkten 32, angående anslag för fortsättandet af arbetena å rikets
■landtbefästningar.
Under denna hufvudtitel hade Kung!. Maj:t uti punkten 30
Riksdagen att för fortsättande af arbetena å rikets landt¬
befästningar bevilja 6,650,000 kronor samt däraf å extra stat för år 1906
anvisa 2,200,000 kronor.
föreslagit
Angående,
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt¬
befästningar.
Utskottet hemställde, att Riksdagen måtte på det sätt bifalla
Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning, att Riksdagen
a) till fortsättande af arbetena å Karlsborgs fästning och å be¬
fästningarna vid Tingstäde beviljade 1,250,000 kronor samt däraf på
extra stat för år 1906 anvisade 400,000 kronor; samt
b) till fortsättande af arbetena å fästningen vid Boden på extra
stat för år 1906 beviljade 1,800,000 kronor.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade:
Herr Palme: Herr talman, mina herrar! På flera ställen i den
kungl. propositionen rörande riksstatens fjärde hufvudtitel talas det
•om lärdomar ifrån det nu pågående kriget. Och det är visst och
sant: stora och mångahanda äro dessa lärdomar, icke blott för fack¬
mannen och med afseende på krigets konst, utan äfven för folken
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 28. 1
N:0 28. 2
Onsdagen den 22 Mars, e. in.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästninqar.
(Forts.)
med afseende på stormakternas politik och, sorgligt att säga, med af¬
seende på fredsförhoppningarna. Men vid sidan däraf hafva särskildt vi
skandinaviska folk någonting att lära utaf det hemskt blodiga världs-
drama, som upprullas för våra ögon. Jag föreställer mig, att detta
krig kan inge oss en grundad förhoppning, att, när en gång fredens
dag nås, det då inom det stora landet österut skall uppkomma ett
sådant behof af lugn, en sådan krigsleda, så i alla afseenden, politiskt
och socialt, ändrade förhållanden, att vi kunna vänta att i lugn och
ro under ett antal år få ägna oss åt våra stilla, fredliga värf. Under
denna tid, som jag hoppas måtte bli lång, torde vi också få anled¬
ning och tillfälle att i lugn och ro sörja för vårt hus och vidtaga
de åtgärder, som kunna vara af nöden för att försvara vårt land.
I det statsutskottsbetänkande, som nu föreligger, har utan tvifvel
denna omständighet uti mera än en punkt spelat in, och samtidigt,
med dessa synpunkter har gifvetvis den absoluta nödvändigheten af
åtgärder i sparsamhetssyfte haft inflytande på utskottets förslag.
Emellertid, mina herrar, vid sidan utaf dessa båda omständigheter
bar jag — och, som jag vet, många med mig inom Riksdagen —
kunnat spåra en annan grundton, en grundton af ett alldeles bestämdt
misstroende emot ledningen utaf vårt försvars angelägenheter. Detta,
misstroende, hvaraf statsutskottets betänkande är ett i mild form klädt
uttryck, bar blifvit allt starkare inom Riksdagen, allt starkare bland
allmänheten och, det är sorgligt att behöfva uttala det, allt starkare-
äfven inom armén. Mig har i dessa dagar nått underrättelser från
det nyss afhållna militärmötet uppe i Umeå, och dessa underrättelser
gifva vid handen, att äfven där förtroendet mot den högsta krigs-
ledningen i vårt land är på upphällningen. Statsutskottet vidrör med
synnerligen mild hand det faktum, att man ännu in i det allra sista
vilseledt Riksdagen beträffande Bodenfästningen. Statsutskottet refe¬
rerar, hurusom i statsrådsprotokollet blifvit framhållet såsom den huf-
vudsakliga orsaken till kostnadsökningen prisstegringen. Men stats¬
utskottet själft säger däremot, att den »största delen» utaf denna
kostnadsökning kommer på sådana utgiftsposter, hvilka icke ha med
denna prisstegring att göra, utan omfatta sådana saker, som man ända
in i den kungl. propositionen, som förelagts denna Riksdag, hållit
dolda för Sveriges folk och Sveriges representation. Batterier, som
ha upptagits i planen, ha utbytts emot pansarfort, infanterilinjer hafva
ökats, grafvarnas bredd har ökats, observationshufvar och befälhafvare-
torn af pansar hafva uppförts, allt saker, om hvilka befästningskommittén
icke sagt någonting, och om hvilka man icke vetat något, förrän
statsutskottet kommer och talar om det för oss. Detta gifver tydligt
vid handen, att arbetena där uppe hafva af krigsstyrelsen egen¬
mäktigt ledts i en sådan riktning, att icke blott icke planen följts,,
utan att det hela ledt till bestämdt ökade kostnader.
Nu slutar statsutskottet sitt uttalande med att visserligen yrka
afslag å regeringens förslag om ett anslag af 5,400,000 kronor att för¬
delas på tre år, men utskottet föreslår dock, att den summa, KungL
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
3 N:0 28.
Maj:t äskat för nästa år, skall beviljas. Det skulle kunna vara skäl
för denna kammare att visa sina tankar om, huru allt rörande Bodens
fästning har skötts, genom att göra en högst väsentlig afprutning å
detta anslagsyrkande, men jag vill icke föreslå något sådant. Ty jag
håller före, att det är utaf vida större kraft, när Sveriges Riksdag
säger till krigsstyrelsen: ni har icke vårt förtroende; de siffror, ni
lagt fram för oss, kunna vi icke lita på; vi måste göra en utredning;
den utredningen måste göras omfattande och allsidig; förr vilja vi
icke vara med om något mera, men vi gifva eder 1,800,000 kronor, ty
det är en del beställningar, som måste betalas, och en hel del arbe¬
ten, som icke kunna afbrytas. Men det är klart och tydligt, och
klart och tydligt borde det vara för Kungl. Maj:ts regering och för
den, som inför Konung och folk har att svara för utgifterna på fjärde
hufvudtiteln, att detta är en bakläxa och ett misstroendevotum.
I förmiddags under behandlingen af tredje punkten i utskottets
betänkande, den punkt, som omfattar kommendantskapet å Boden,
uttalade herr statsrådet och chefen för kungl. landtförsvarsdeparte¬
mentet sin tacksamhet till utskottet för dess välvilja beträffande fjärde
hufvudtiteln i alla principiella frågor. Jag vill med anledning däraf
säga, att har man icke större lit till Kungl. Maj:ts förslag och till
beviskraften hos de motiv, som ligga till grund för dessa förslag, än
att man, sedan utskottet afprutat omkring 6,000,000 kronor på fjärde
hufvudtiteln, dock tycker förslagen väl upptagna, då måste man,
synes mig, från början haft en ganska egendomlig tanke om sådana
förslag, eller också voro dessa förslag beräknade på en ganska stor
prutmån. Men då få vederbörande ursäkta, att man icke kan hysa
alltför stort förtroende för förslag från det hållet.
Herr statsrådet uttalade sin tacksamhet —■ egendomliga tanke,
liksom om det vore för herr statsrådets egen skull, som Riksdagens
statsutskott skulle föreslå Riksdagen att pålägga svenska folket så
stora bördor! Nej, jag tror snarare tvärtom; snarare skulle jag tro,
att, ehuru man icke hyser det förtroende, som önskvärdt vore, för
den, som har ledningen af denna hufvudtitel sig anförtrodd, man lik¬
väl gjort dessa offer på fosterlandets altare.
Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till stats¬
utskottets förslag.
Herr Hedin: Nej, herr talman, jag anhåller om afslag å stats¬
utskottets förslag.
Jag för min del har icke varit duperad af den föregående kom¬
mitténs arbete, så att det är icke till själfförsvar för mig, som jag
icke önskar en ny så kallad utredning, utan det är för att hindra
andra att få sin vilja fram, som hoppas, att i denna kommittés, eller
hvad den nu kommer att heta, framställning af saken få en slöja att
lägga öfver alla serier af vilseledande framställningar, på grund af
hvilka Riksdagen redan beviljat anslag till detta olyckliga företag.
År det verkligen nödvändigt, att man skall bereda vederbörande till-
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästninqar.
(Forts).
N:0 28. 4
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående fälle att ånyo göra en vilseledande framställning, då det nu är på-
andagför tågligt, att denna nya utredning icke kan tjäna till något annat ända-
af arbetena ä än för ^ förs^a aR skydda dem, som mycket väl visste, hvad
rikets landt- de gjorde, när de för Riksdagen framlade veterligen falska uppgifter
befästningar, och i andra fall framlade sådana, som icke voro undersökta och för
(Forts.) hvilka de icke alls kunde svara, och för det andra att förleda Riks¬
dagen till att åter igen bevilja penningar för ett företag, hvars ända¬
mål ännu i denna stund icke af vederbörande blifvit preciseradt, så
att ens de sakkunniga kunna säga, om denna fästning, sådan den nu
hygges, kan tjäna något af de flera ändamål, som för densamma varit
afsedda.
När det blef bekaut uppe i dessa nordliga nejder, att herr stats¬
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet hade förklarat, att,
såvidt han visste, fästningen var i godt skydd för artillerianfall från
närliggande farliga höjder, väckte detta i åtskilliga delar af öfre
Norrland en oerhörd förvåning — jag väljer ordet förvåning, ehuru
jag i själfva verket skulle kunna använda ett annat ord, som bättre
uttryckte känslorna i telegram, som då haglade öfver mig. Till en
af dem, som skickade mig underrättelser med anledning af herr stats¬
rådets nyssnämnda meddelande vid debatten i detta ämne, har jag
framställt den frågan, huruvida han ville med sitt namn svara för
sina uppgifters riktighet. Härtill svarade han: »som Ni nog vet, är
detta stundom en ganska ömtålig sak, när man därmed råkar vissa
intressen, och Ni har säkert insett, att här finnas med fästnings-
anläggningen förknippade åtskilliga intressen, som skulle komma att
fara illa, om detta arbete afbrötes; men om det t. ex. skulle be-
höfvas för att tillbakavisa påståenden, om 'lösa rykten’ eller sådant,
så var då god och meddela namnet.» Emellertid har jag fått anled¬
ning att nu icke göra det, då två andra, namn gifvas, nämligen ut-
gifvaren af Norrbottens läns tidning och redaktionssekreteraren i
samma tidning, hvilka hafva skickat mig en uppsats, som först i dag
inflyter i nyssnämnda tidning. Den är baserad på, som de själfva
säga, undersökningar af lekmän, men af personer, hvilka känna denna
trakt förut, känna den fullständigt samt varit i tillfälle att konferera
med befolkningen. Af dem erfar man, att det nog finnes en täm¬
ligen stor tillgång på höjder att välja emellan för den, som eventuellt
kan komma att på annat sätt intressera sig för Bodens fästning.
Dessa höjder äro till icke ringa del besökta af de två ifrågavarande
männen och flere andra personer i trakten. De hafva också haft
samtal med ortsbefolkningen. I parentes skall jag nämna något om
hvad denna ortsbefolkning har meddelat; det är icke redaktören och
hans redaktionssekreterare, som uppgifvit detta, utan det är en annan
man, som i det fallet citeras, en fullt trovärdig man. Han säger,
att den farliga närheten af det och det berget har blifvit för offi-
cerarne påpekad af personer, sedan länge bosatta i orten, hvilka då
hafva fått till svar: ja, det veta vi nog, men dessa platser har det
alltifrån början varit meningen att också befästa. Hvilken auktoritet
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
5 N:0 28.
dessa officerare hade att så uttala sig, vet jag icke, men det vet jag,
att uppgiften, att sådana svar hafva lämnats, icke är att betvifla,
emedan den kommer ifrån en person, på hvilken jag fullständigt
kan lita.
Jag skall nu, såvidt det blir mig möjligt, uppläsa det väsent¬
ligaste af den artikeln, föranledd af ett bestigande af åtskilliga af
de här omförmälda höjderna. Med förbigående af ingressen går jag
till det stycke, däri det erinras om, att, när Riksdagen senast före-
bade denna fråga till behandling — vid den interpellation, som fram¬
ställdes af herr Palme — krigsministerns svar i en punkt var alldeles
klart och tydligt och icke lämnande rum för någon tvekan, nämligen
rörande möjligheten af att från närliggande, i befästningsplanen icke
inbegripna, berg med framgång beskjuta fästningsbergen.
»Dess farhågor» ■— heter det — »afvisades kategoriskt i krigs¬
ministerns svar, och därmed borde väl den saken vara klar. Men
auktoritetstron är nu för tiden icke alltför stor, och hittills gjorda
erfarenheter i samma fråga rörande värdet af försäkringar och sak¬
uppgifter från krigsministertaburetten bidraga till att man likväl är
böjd att ytterligare granska och pröfva förhållandet.» Ja, det måste
hvar och en vara böjd för, när förhållandet är sådant, att, om jag
måhända undantager statsrådet Abelins tid, jag under den långa tiden
sedan mer än 30 år icke kan nämna ett enda riksdagsår, då man
icke från de båda taburetterna fått oriktiga, oftast i mycket hög grad
vilseledande uppgifter. Jag vet knappast ett enda riksdagsår, då
undantag förekommit från den regeln, ett fullständigt undantag. Jag
fortsätter:
»Redan en blick på kartan visar, att .Boden omgifves af en hel
gördel af berg af ungefär samma höjd som fästningsbergen och inom
skotthåll för modernt belägringsartilleri. För ett af dessa, Lång¬
berget, beläget omkring 9 km. sydväst om Boden, angifver kartan
höjden till 220 meter, alltså 50 meter högre än det högsta af fäst¬
ningsbergen. I söder ligger Ivallasjöberget, 183 meter högt, alltså
likaledes högre än fästningsbergen, på endast omkring 8 kilometers
afstånd från Boden. Andra bergstoppar, som synas vara af farlig
höjd och närhet, äro Öngårdsberget, Tellberget, Bodsjöberget, Unders¬
berget, Blyberget, Grufberget, Storberget, norra Rödberget •— däraf
t. ex. Öngårdsberget på blott c:a 1 Va kilometer från det jämnhöga,
befästa Degerberget.
En blick på kartan och på de därå anifna höjderna och distan¬
serna ger alltså för en icke fackman gifvet anledning till den tanken,
att de nämnda bergstopparna i en fiendes besittning skulle vara ypper¬
liga utgångspunkter för en framgångsrik belägring af Boden, synner¬
ligen som alla äro beklädda med tät skog.
Emellertid kunde ju dessa berg möjligen vara så beskaffade, att
deras besittningstagande under eld från fästningen blefve omöjliggjordt.
eller väsentligt försvåradt. För att bilda sig en åtminstone ur lek-
mannasynpunkt klar uppfattning i detta hänseende, ha ett par med-
Angdende
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästningar.
(Ports.)
N:o 28. 6
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
lemmar af denna tidnings redaktion just i dessa dagar på skidor be¬
stigit Lång- ock Kallasjöbergen. Det förra visade sig därvid vara
särdeles bekvämt framkomligt på bottre sidan, d. v. s. på det håll,
där en eventuell fiende skulle komma framträngande. Det gröfsta
belägringsartilleri skulle i obegränsad mängd utan hinder af den ringa
stigningen kunna föras upp på bergets topp för att riktas mot Boden
och fästningsbergen. Åt Bodenhållet däremot är sluttningen ganska
brant, och eventuella försök att drifva fienden därifrån skulle däri¬
genom betydligt försvåras. Korteligen, Långberget synes för lek-
mannaögon vara ägnadt att blifva ett ypperligt anfallsfort, där fienden
utan nämnvärda förluster redan från belägringens första dag bör
kunna sätta sig fast, och hvarifrån modernt belägringsartilleri bör
kunna med ödesdiger effektivitet beskjuta såväl Bodens samhälle som
de åt denna sida närmast belägna fästningsbergen Paglaberget och
södra Bödberget, som blott äro ungefär hälften så höga som Långberget.
Tvärs öfver det omkring Va mil långa Långberget går en sänka,
hvarigenom det delas i två ungefär lika höga afdelningar, och här
skulle man alltså ej få att räkna med blott en, utan två fientliga
anfallspositioner. Från detta berg behärskas synbarligen äfven järn¬
vägsbron öfver Lule älf och militärvägen, och det synes alltså för
vanligt sundt lekmannaförnuft oförklarligt, att ej detta berg inbegripits
i fästningsplanen.
Folket på platsen upplyste emellertid, att de officerare, för hvilka
man påpekat förhållandet, ingalunda bestridt bergets strategiska be¬
tydelse, utan tvärtom förklarat, att »det nog vore meningen, att äfven
Långberget i sinom tid skall befästas.» ■— Det är sålunda samma
uppgifter, som jag fått från andra håll om hvad som sagts under
samtal med befolkningen i trakten.
»Dylika yttranden bevisa ju ej mycket, men synas åtminstone
för den, som själf varit på platsen, förnuftigare än krigsministerns
ofta nämnda uttalande i samma sak.
Beträffande Kallasjöberget, äfven detta högre än fästningsbergen
och på ett afstånd af 8 kilometer från Boden, gjorde vi ungefär samma
rön — brant och otillgänglig mot Boden, men från det andra hållet
mycket väl framkomligt. Detta berg visade sig därtill vara nästan
en naturlig fästning — med kraterliknande fördjupningar på toppen
till skydd för en besittningstagande fiende och hans artilleri. Kalla-
sjöberget ligger äfven i likhet med Långberget, i en obehaglig när¬
het (cirka 5 kilometer) af arméförvaltningens nyuppförda kaserner
eller förrådshus å Bodsvedjan, hvarjämte detsamma äfven synes be¬
härska en stor sträcka af Luleälfven.
Ofvannämnda iakttagelser tyckas alltså för icke fackmän ganska
tydligt jäfva krigsministerns påstående om fästningsbergens allena
dominerande läge.
Och jämte allt annat, som på sistone anmärkts mot fästnings¬
planen, synas oss dessa iakttagelser på ort och ställe värda att i
någon mån beaktas af vederbörande.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
N:o 28.
Kunna de militära fackmännen på ett tillfredställande sätt för¬
klara saken — så mycket bättre; men till dess må det verkligen
ursäktas, att pressen och allmänheten ställer sig undrande och spör¬
jande.
En annan sannolikt ej så oviktig sak äro vi äfven i tillfälle att
på grund af egna iakttagelser belysa. Det har från militärt håll
påståtts, att fästeingsbergen vid Boden skulle bestå af granit, som
praktiskt taget skulle kunna motstå hvilka projektiler som helst.
Detta synes dock ej vara fallet, utan tyckes den förefintliga stenarten i
allmänhet vara af ganska sprickig och lös beskaffenhet, hvilket äfven
bekräftats af fästningsarbetare. Det är emellertid att hoppas, att
Riksdagen begär full klarhet i Bodensmysterierna, innan det begärda
anslaget till fortsatt fästningsbyggande beviljas. Det är både regering
och Riksdag ovärdigt, att den senare skall i en så viktig fråga ledas
med förbundna ögon, och just ur försvarsvänlig synpunkt bör man
nu kräfva en opartisk och grundlig utredning samt utarbetande af en
enhetlig och betryggande fästningsplan.»
Ja, man bör fordra mera; man bör fordra så, att det blir verklig
■effekt med denna fordran. Jag minnes, huru det gick till, när den
förra kommittén skulle tillsättas. Där gick en man omkring i kam¬
maren och frågade: »vill du rösta för Boden?» — »Ja», svarade den
tillfrågade och bockade sig. — »Ja, då får du komma in i befäst-
ningskommittén.» Och så gick han till en annan och upprepade
samma fråga. Så gick det till. Sedan fick man naturligtvis sätta
in i kommittén ett par personer, till hvilka man icke vågade ställa
sådana frågor. Men man hade i alla fall skaffat sig en ordentlig-
uppsättning af den fortifikatoriska nämndemannatypen. Det var med
■den, som man skulle reda sig, och det var af den, som kammaren
—- jag förmodar nämligen, att det var så — lät lura sig, efter det
•den framlagt något, som skulle föreställa utredning, men som icke
var någon utredning, ty den lämnade alla väsentliga frågor obe¬
svarade.
Jag frågar — och flere andra med mig — hvarifrån skola vi
Riga det lefvande försvaret, utan hvilket det döda försvaret icke duger
till annat än att fördärfva en god del af de försvarskrafter, som vi
■en gång komma att behöfva, men som då äro bundna för att slut¬
ligen gå under för en belägring, som icke varit af beskaffenhet i alla
fall att kunna utöfva något väsentligt inflytande på krigets gång,
annat än därutinnan, att den tagit bort en betydlig styrka från det
lefvande försvaret?
Den utredning, som kunde vara till nytta, den veta vi, att vi
icke få. Kan någon klok människa inbilla sig, att vi skola få den —
få en sanningsenlig utredning på officiell väg? Huru då få den? Jag
vet det icke. Men hvad jag vet, är, att, så långt jag minnes tillbaka,
bär det varit ett inrotadt bruk inom den institution, som representerar
fjärde hufvudtiteln, att framställa sina anspråk på ett sådant sätt,
att de icke skulle vara alltför mycket för kammaren afskrämmande,
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Ports.)
No 28. 8
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästninqar.
(Forts)
och därigenom kommit att så litet öfverensstämma med verkliga för¬
hållandet, som nu har varit händelsen under mera än tre decennier.
På den tiden, då man brukade tala latin här i kammaren, skulle
jag utan tvekan ha anfört hvad en gammal man i Rom yttrade om
en namnkunnig kejsare, hvars girighet var obetviflad, men som man
ändå icke ville döma alltför hårdt; man sade därför, att detta var
medfödt; det var naturen, som hade skulden för detta. Ja, det är
naturligtvis icke så, att det varit lögnaktiga personer, som suttit i
fjärde hufvudtitelns bo. Nej, det bär funnits bofast där uppe en
egenskap, som verkat på dem liksom den nämnda egenskapen på
Titus Flavius Vespasianus, om hvilken därför den gamle mannen
sade, att: vulpes pilum mutat, non mores: Räfven byter hår, icke
seder. Ja, det är så med den ande, som bor där uppe i det huset
och som förmått så många krigsministrar att tala något, som, natur¬
ligtvis mot deras vilja, råkat att vara illa öfverensstämmande med
sanningen.
Jag anhåller om afslag.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Virgin:'
Herr talman! Den siste talaren har påstått, att jag skulle ha sagt,,
att Bodens fästningsverk och hvad som finnes i Boden är skyddadt
mot eld från närliggande höjder. Jag skall då be att få läsa upp
ur protokollet för den 8 mars hvad jag vid detta tillfälle verkligen
yttrade:
»En mycket ärad talare har nyss ställt ett par frågor till mig,
som jag känner mig lika villig som skyldig att besvara. Den första
var, huruvida omkring Boden funnes höjder, som behärskade fäst¬
ningen på det sätt, att det vore nödvändigt för fästningens försvar
att taga in dessa höjder inom fästningens försvarsområde. Det är
obestridligt, att i terrängen omkring Boden finnas berg och höjder.
Men af dessa höjder finnes — så vidt jag kunnat utröna, och jag:
har i sommar varit där och sett platsen — icke någon, som är af
den betydelse, att det skulle vara nödvändigt att befästa den. Och
det har icke heller varit fråga om något slags utvidgning af denna,
beskaffenhet.»
Nu har den ärade talaren anfört ur en tidning däruppifrån, att
det finnes höjder på en, som man anser, oroväckande närhet ifrån
Bodenfästningen, och talaren har äfven omnämnt, att vissa af dessa
höjder skulle vara några meter högre än de höjder kring Boden,
som redan äro befästade och därigenom förvandlade till fort. Det
är nog möjligt, att så är fallet. Men jag vill erinra därom, att det,
icke är höjden, som är det allena afgörande härvidlag. Förr i värl¬
den, då fästningsverken voro öppna, bestodo de af vallar, dör kano¬
nerna stodo blottade, så att säga, från alla andra håll än framifrån
och nedifrån, då var det af afgörande betydelse, att inom skotthåll
icke funnes högre punkter, från hvilka man kunde se in i fästningen
och skjuta på dess kanoner och det manskap, den servis, som skulle
9 N:0 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
sköta dem. Helt annat är förhållandet med nutidens fästningar, som Angående
bestå af pansarkupoler, som äro nedgräfda i berget och af hvilka
man på afstånd ser antingen ingenting alls eller endast en liten svag aj ariefena %
rundning, som man med konst söker få så mycket som möjligt sam- rikets landt-
mansmält med bergens konturer i öfrigt. Genom den nya befäst- befästningar.
ningskonst, som man söker tillämpa vid Boden och Vaberget, har (Forts.)
man aflägsna! den fara, som ligger däri, att det finnes höjder, som
äro något högre än den punkt, hvarest fästningen står eller är an¬
lagd. Det blir icke samma förhållande alls. Och jag vill för att
bevisa detta endast påpeka, att på kontinenten, där fästningarna
mycket ofta äro anlagda på stora slätter, fästningarna sålunda !igga
på samma höjd i allmänhet som den omgifvande marken och följ¬
aktligen med säkerhet lägre än en eller annan höjd på rimligt af¬
stånd därifrån.
Där bär man dock trott sig om att anlägga dessa fästningar,
och där har man då användt de medel, man haft, och aldrig skytt
att skaffa sig fasta punkter. Om det vore sant, att ett eller annat
berg i närheten af en fästning skulle kunna göra fästningen ohåll¬
bar, hvad skulle man då säga om en fästning, som ligger på släta
marken, där det icke finnes blott en eller annan punkt omkring fäst¬
ningen, som fienden kan besätta, utan där hela området omkring fäst¬
ningen ägnar sig för belägringsarbeten och erhållande af punkter,
hvarifrån fästningen kan bekämpas och nedergöras.
Dessutom är det eu annan sak, som jag ville påpeka med an¬
ledning af de ord, jag nämnde rörande belägringsarbeten.
Vid dessa stora fästningar eller vid dessa fästningar inom de
stora länderna är terrängen ofta mycket jämn; där är marken om¬
kring fästningen ofta fullkomligt odlingsbar och odlad, där kanske
icke finnes en enda kvadratmeter, på hvilken man icke kan utföra
belägringsarbeten, anlägga löpgrafvar o. s. v. med det minsta arbete
i världen, därför att jorden är fullt gräfbar öfverallt. Således kan
ett fort, som ligger framför eu sådan fästning, omgifvas af ett half-
cirkelformigt batteri kanoner, 180 grader kanske, utan att den rin¬
gaste svårighet bjudes utaf den mark, uti hvilken man skall arbeta
sig in och försöka skaffa sig skydd mot fästningens kanoner. Så är
icke förhållandet med bergen i (Norrland. Dessa berg äro förträffliga,
då man skall anlägga permanenta befästningar och man har tid på
sig att spränga sig in i bergen, där man kan installera pansarkupoler.
Där har man ett förträffligt skydd af sådana berg, där jordlagret är
af den tunnaste beskaffenhet, kanske nätt och jämt sådant, att en
marig tall kan få rotfäste. Men om en fiende där vill utföra sina
belägringsarbeten, möter han just på grund af det tunna jordlagret
enorma svårigheter. Han är där begränsad till några få punkter,
som skulle kunna behärska fästningen, men som i själfva verket
visst icke alltid gör det. Han är då inskränkt i sin handlingsfrihet
genom den ytterst ohandterliga marken. Att spränga sig löpgrafvar
och sådant där kostar mycket arbete, hvarpå man också har ett färskt
N:0 28. 10
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
anslag för
fortsättande
aj arbetena c
rikets landt-
befästninqar.
(Forts)
exempel, nämligen från belägringsarbetena vid Port Arthur i Öst¬
asien.
r Jag tror således, att jag fortfarande kan fullt och fast stå vid
hvad jag yttrade den 8 mars här i kammaren, nämligen att det
visserligen finnes höjder omkring fästningen Boden, men inga af den
betydelse, att det är nödvändigt att taga in dem i befästningen.
Jag hyser mycken respekt för tidningsartiklar, när de äro skrifna
af sakkunnige. Men jag kan icke finna mig öfvertygad af den artikel,
som den sista ärade talaren läste upp, att det skulle ligga någon
fara i dessa höjder, någon större fara, än som öfver hufvud taget
ligger uti, att det finnes terräng rundt omkring en fästning, där en
fiende kan sätta sig fast. Och det lärer man väl aldrig kunna und¬
vika, att man har mark omkring sig.
Jag skall be att få öfvergå till den första ärade talarens an¬
förande och med några ord beröra hvad han yttrade. Därvid skall
jag be att få erinra om ett och annat af hvad den ärade talaren
behagade för några veckor sedan, deu 8 mars, framkasta. Han hade
då en del påståenden om prisförhållanden och andra omständigheter,
som det naturligtvis var mycket svårt eller alldeles omöjligt att på
stående fot besvara. Men eftersom han i dag kommit åter med
mycket grava anmärkningar, anser jag mig i hög grad berättigad,
ja, till och med pliktig att upptaga de påståenden, för att icke an¬
vända ett annat ord, hvilka han då, den 8 mars, framkastade.
Till att börja med gick den ärade talaren ut från ett yttrande
af förutvarande chefen för landtförsvarsdepartementet vid riksdagen
år 1900, nämligen att befästningskommitténs beräkningar varit upp¬
gjorda enligt senare årens priser. Detta tolkade talaren på det sättet,
att det skulle betyda senare åren i förhållande till året 1900, d. v. s.
år 1899 och närmast föregående år. Huru det är möjligt att göra
en sådan tolkning, det förstår icke jag. Ty befästningskommitténs
utlåtande afgafs 1898 och beräkningarna kunde således omöjligen
vara baserade på priserna 1899 eller 1900, utan statsrådet Cruse-
björn menade naturligtvis med sitt yttrande, att beräkningarna voro
baserade på åren näst före aflåtandet utaf befästningskommitténs be¬
tänkande, och alldeles icke på de år, som närmast föregingo den
riksdag, då chefen för landtförsvarsdepartementet yttrade dessa ord.
Och det vissa är, att de beräkningar, som lämnades utaf befäst-
ningskommittén, hvilade på 1895 års priser. Därom har jag fått en
bestämd uppgift. Och detta gör kanhända en liten skillnad i jäm¬
förelsen mellan kommitténs priser och de nu gällande.
Vadare sade talaren, att priset å, såsom han uttryckte sig, »srai-
destackjärn» hade sjunkit från tiden omkring 1899 eller så, hvilka
priser, enligt talarens uppgift, hade varit grundläggande för befäst-
ningskommittén — som varit församlad flera år förut — och för
dess beräkningar. Att priserna för befästningskommittén hufvudsak¬
ligen varit hämtade från tiden intill 1895, så mycket är säkert.
Jag vet för öfrigt icke, hvad den ärade talaren menar med smides-
11 N:0 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. in.
tackjärn. Det är i detta sammanhang ett uttryck, som jag för min Angående
del icke känner till, och jag lämnar åt en mera kunnig matallurg
att fundera ut det. Förmodligen menade talaren »smidesjärn». Så- af arbetena d
dant är nu emellertid auvändt i Boden allenast för de s. k. bygg- rikets landt-
nadssmidena, och har således ringa betydelse i fråga om kostnaderna, befästningar.
Jag förmodar, att talaren afsåg, att det skulle vara auvändt till Jorts.j
pansarkonstruktionerna, och då skulle det hafva vant af en stor be¬
tydelse. Men pansarkonstruktionerna tillverkas numera, något som
talaren säkert vet, af nickelstål, och denna metall är väsentligt öfver¬
lägsen smidesjärnet. Därtill användes s. k. martinstål, som genom¬
gått en dyrbar process, och vidare ingår uti nämnda stål äfven en
annan, ganska dyrbar metall, nickel, till icke obetydlig procent.
Detta gör, att priset på pansarmaterielen i och för sig icke står i
direkt förhållande till den ursprungliga råvarans pris. Därtill kom¬
mer också, att uti en pansarkonstruktion ingår så mycket arbete och
så många förberedande försök samt så många ansträngningar, som
kosta otroligt med pengar, att priset å själfva den färdiga produkten
icke står i något direkt förhållande till råvarans pris, ännu mindre
än det material, af hvilket kupolerna äro tillverkade, står till det
ursprungliga tackjärnet, af hvilket kupolernas material, nickelstålet,
är framstäldt. De hafva icke med hvarandra att gorå, mycket litet
åtminstone, och, såsom jag påpekat förra gången, är priset å pansar-
materiel liksom på kanoner och artillerimateriel i allmänhet, så att
säga, kosmopolitiskt, internationellt. Det lyder helt andra lagar än
priset å det vanliga järnet lyder.
.Tåg skulle kunna anföra många siffror, men jag vill icke trötta
herrarne därmed, och det blir kanske i alla händelser svart att af
dem få en totalbild.
Vidare yttrade herr Palme, att cementpriset hade sjunkit från
detta utgångsår, hvilket han oriktigt uppgaf till 1899, till år 1905.
Ja, det är möjligt, att cementpriset sjunkit, men cementet användes
ju hufvudsakligen, om ej uteslutande, till betou och säkert är, att
beiastningskommittén beräknat priset å en kubikmeter beton till en¬
dast 25 kronor, under det att priset för samma beton för närvarande
är 35 kronor. Det lärer väl icke vara någon minskning i priset,
utan tvärtom en ganska väsentlig ökning.
Slutligen talade herr Palme om markinköp i Boden till skanda¬
lösa pris och i det sammanhang, i hvilket detta yttrande fälldes,
måste man anse, att det afsåg — jag är öfvertygad därom mot tala¬
rens egen vilja — myndigheternas befattning med dessa markinköp.
Hade framställningen varit sådan, att talaren endast sagt, att prisen
varit höga eller, om man så vill, skandalösa, vill jag icke alls för¬
neka, att så är förhållandet, men om han därmed menar eller mot
sin vilja låter påskina, att det är myndigheternas fel, att så är fallet,
så vågar jag bestrida det och anhåller att såsom bevis för hvad jag
nu säger få anföra några siffror.
N:o 28. 12
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
(insida för ■ G'enom de militära myndigheternas försorg har i Boden hittills
fortsättande 1I)köPts en areal sammanlagdt omkring 400 hektar, alltså omkring
af arbetena å ^00 tunnland. Af dessa hafva 335 hektar exproprierats, således den
rikets landt- vida öfvervägande delen af arealen, under det att endast 65 hektar
'ÄT' blifvit Under bancl inköPta- Dessa under kaa<i inköpta hafva be-
1 tlaoat pris per hektar, som visserligen icke varit låga; ett parti om
45 hektar inköptes för 175 kronor per hektar, men därmed kan
jämföras ett område pa 58 hektar, som exproprierats för ett pris af
386 kronor pr hektar, således mera än dubbelt så mycket. Ett annat,
inköpt under hand, har kostat 258 kronor per hektar, likaledes vida
billigare än det exproprierade område, hvarom jag nyss talade. En
mycket stor del af arealen har exproprierats, nämligen 210 hektar,
till i medeltal 606 kronor per hektar, d. v. s. omkr. 306 kronor för
tunnland; det är visserligen dyrt, det är sant, men det är förvärf-
vadt genom expropriation. Slutligen har ett stycke, som är inköpt
under hand, blifvit mycket dyrt, men det är endast ett jämförelsevis
litet område, nämligen 7 tunnland. Detta inköptes genom en mellan¬
hand, en officer, som åtog sig att inköpa detsamma på exekutiv auktion
och sedermera utan egen vinst öfverlämnade marken till kronan.
Detta var nämligen det enda sättet att för rimligt pris komma åt
detsamma. Det betingade ett pris af 5,907 kronor och 90 öre, men
man hade förut begärt 15,000 kronor för detsamma.
Af hvad jag nu anfört angående markinköpen anser jag, att
herrarne tydligt och klart böra se, att den exproprierade marken
varit dyrare än den under hand inköpta. Vill man, såsom talaren
. giorde, kalla prisen skandalösa, må man göra det, men då hör man
älven samtidigt, om man säger ut sin tanke, ärligt erkänna, att detta
beror på expropriationsnämndernas uppskattning, och på densamma,
kunna myndigheterna icke öfva något inflytande. Detta vet hvar och
en, som känner förhållandena, och det går således icke an att på
denna grund kasta en skugga på myndigheterna och deras förfarande
vid Boden.
Det återstår ännu att besvara något af de många påståenden,,
som herr Palme förra gången utkastade, nämligen om bergets be¬
skaffenhet, då han sade, att man icke låtit företaga en geologisk
undersökning, då man ovillkorligen fått reda på, att det icke var så
bra, som man förut trodde. Ja, de ökade kostnaderna på grund af
bergets mindre lämpliga beskaffenhet ligga däri, att man vid fullstän¬
dig aftäckning af berget, d. v. s. när man tagit bort hela jordtäcket,
som bestod af vissa tunna lager af jord, fann, att berget var ojämnt
och att det var nödvändigt att utjämna dessa fördjupningar med beton,
hvilket naturligtvis kostade pengar. Jag förmodar, att man vid en
geologisk undersökning icke går tillväga på det sätt, att man på
stora vidsträckta ytor tager bort all jord för att få bergets ytor klara.
Jag tror icke, att detta erfordras för en geologisk undersökning och
jag tror icke heller, att det varit möjligt att vidtaga en så vidlyftig
undersökning såsom grund för befästningskommitténs arbeten.
Onsdagen den 22 Mars, e. in.
13 N:0 28.
Vidare säges det, att det fanns sprickor i berget. Ja, det finnes
icke något berg, som icke företer några sprickor på grund af tem¬
peraturväxlingar, och där således alltid något vatten silar ned. Så
bär äfven varit förhållandet på Vaberget, där vattnet silade ned till
kasematterna och förrådsrummen. Där vidtogs den åtgärden, att man
•satte zinktak i tunnlarna, på samma sätt som berrarne sett, att det
är anordnadt under Brunkebergsåsen, .men detta har befunnits vara
absolut icke hälsosamt vare sig för människorna eller de varor, som
där förvarades, utan därför har man nu med den erfarenhet, man
vunnit under åren, vidtagit den åtgärd, att på bergets yta utfylla
ojämnheterna med beton, hvarigenom förhindras vattnets nedsläppande
i kasematterna, i människobostäderna och i förrådsrummen.
Det är detta, som föranledt en del ökade kostnader, och jag kan
aldrig tro, att man vid den undersökning, som erfordrades för kom¬
mitténs behof, skulle kunnat borttaga all jord rundt omkring på
berget. Detta var sannolikt icke möjligt, redan på den grund att
marken icke ens var inköpt af kronan; och icke kan man väl på en
privatmans mark företaga sig att borttaga befintligt jordtäcke och
följaktligen äfven all den skog, som växer på densamma. Det är ju
komplett omöjligt.
Herr Palme yttrade vidare, att officersbyggnader, afsedda för
fästningsartilleriet, hade blifvit helt och hållet bortglömda vid de
gjorda beräkningarne. Men så är ingalunda förhållandet. Befäst-
ningskommittén hade tänkt sig, att i Boden likasom i andra sam¬
hällen officerarne skulle få möjlighet att själfva hyra sig bostäder
uti befintliga byggnader. Detta visade sig emellertid omöjligt, och
som man icke kunde begära, att officerskåren skulle bivuakera i detta
stränga klimat uppe i Boden på åkrar, ängar eller i buskar, måste
man bygga åt dem, och detta är just en illustration af hvad som
måste förekomma, då man förlägger regementen ute på landsbygden.
Kommittén hade förgätit, att Boden icke var ett samhälle, som var
i stånd att upptaga eu officerskår, och därutaf blef följden, att det
var nödvändigt att anskaffa bostäder för att härbergera dessa office¬
rare, som eljest hade varit absolut husvilla.
Däremot har kommittén aldrig talat om skjutfält och andra öf-
ningsfält, erforderliga för truppernas behof, och det var ju ganska
allvarsamt, men dessa hade behöfts i alla fall, om trupperna varit
förlagda vare sig i en fästning eller på en obefästad plats.
Till alla dessa påståenden, för att icke säga beskyllningar, som
herr Palme framkastade den 8 mars, har han i dag fogat en annan
beskyllning af den allra allvarsammaste beskaffenhet och en beskyll¬
ning, som ovillkorligen krafvel- ett svar och ett bestämdt tillbaka¬
visande.
Den ärade talaren har påstått, att statsutskottet skulle hafva
sagt, att i statsverkspropositionen säges följande: de ökade kostna¬
derna för Bodens fästning hafva hufvudsakligen vållats af prissteg¬
ringar. Detta påstående har jag visserligen sett i en tidning för går-
Angdenäe
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
N:o 28. 14
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästninqar.
‘ (Ports.)
dagen bär i Stockholm, men jag har alldeles icke kunnat leta reda
på detsamma i statsutskottets utlåtande och det af mycket goda skäl,
därför att det icke är med sanningen öfverensstämmande. I den tid¬
ning, där jag läste detta påstående, denna beskyllning, för osanning
inför Riksdagen, fanns citeradt statsutskottets utlåtande på det ställe,
där statsverkspropositionen i denna del är refererad, till hvilken tid¬
ningen hänförde sig, och som återfinnes på sidan 124, där följande
står att läsa: den verkliga befästningskostnaden för fästningsverken
kommer emellertid att uppgå till det och det beloppet, eller omkring
4 millioner mera, än kommittén beräknat. Denna ökning hade för¬
orsakats dels och hufvudsakligen af prisstegring.
På detta sätt står det i statsutskottets referat af statsrådsproto¬
kollet, eller att den ökade kostnaden för fästningsverken hade orsa¬
kats hufvudsakligen af prisstegring. Detta öfversätter talaren med,
att i statsrådsprotokollet skulle hafva sagts, att hela kostnadsökningen
för Boden hade berott hufvudsakligen på prisstegring. Detta skulle
således chefen för landtförsvarsdepartementet hafva inför Kungl. Maj:t
och Riksdagen påstått, och detta skulle sedermera af statsutskottet
blifvit dementeradt.
Jag har emellertid aldrig påstått detta om hela kostnaden för
Boden. Jag har påstått det beträffande en del af kostnaderna, näm¬
ligen för fästningsverken, men ingenting annat, och detta påstående,
som återfinnes i statsrådsprotokollet, kan med siffror fulkomligt be¬
visas. ufverför man emellertid hvad som är sagdt om befästnings¬
verken på kostnaden i dess helhet, så blir påståendet alldeles stri¬
dande mot verkliga förhållandet. Och jag kan icke annat än ut¬
trycka min förvåning öfver, att en sådan beskyllning kan framkomma
här i kammaren, nämligen att den, som har ansvaret att föredraga
ärenden inför Kungl. Maj:t, skulle inför Konung och Riksdag läm¬
nat eu uppgift, som vore absolut stridande mot sanningen. Då man
påstår något sådant, bör man hafva bättre bevis och icke stödja sig
på något, som icke öfverensstämmer med verkliga förhållandet.
Den ärade talaren nämnde något om nedprutningar, som skulle
gå till sex millioner kronor. Det beloppet är till en början nog af-
rundadt uppåt. Jag tror, att den afprutning, som statsutskottet gjort
på fjärde hufvudtiteln, består af tvenne tämligen skilda delar. Det
är nämligen omkring 1,100,000 kr., som tagits från det ena eller
andra anslaget i afbild;, som man väl kan förstå, att lätta budgeten.
Men utöfver dessa 1,100,000 kr. förekommer en post, i det att ut¬
skottet, d. v. s. halfva utskottet, afstyrkt en del, uppgående till
4,400,000 kr., af det föreslagna anslaget till kasernbyggnader. Detta
är ju en gammal historia. Så har det varit hvarje riksdag hittills,
att halfva statsutskottet afstyrkt anslag till kasernbyggnader med be¬
gäran om en utredning angående Jörläggningsorterna. Och att man,
därför att det förekommer äfven i år, skulle tolka denna omständig¬
het såsom ett speciellt misstroendevotum mot mig personligen, före¬
kommer mig något egendomligt, då förhållandet varit detsamma
15 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
hvarje gång sådant varit på tal. Men jag förstår nog talarens afsikt
därmed; ty lian har därigenom, synes det mig, gått så pass långt
från sak och in på person, som det varit möjligt i denna fråga.
Och med anledning däraf skulle jag be att få, huru motbjudande
det än må vara, då det kan se ut som en afsikt att »skylla från
sig», dock försöka en liten utredning, hvar ansvaret bör ligga och
hvem som bör bära det.
Det kan visserligen, det förstår jag väl, vara kammaren ganska
likgiltigt, huru en sådan fråga som den nu föreliggande frågan om
Boden, kommit i sitt nuvarande läge. Men från andra synpunkter
och först och främst ur rättvisans och t. o. m. ur rimlighetens syn¬
punkt kunde det vara skäl att reda upp äfven denna sida af saken.
Och jag skall tillåta mig att i största korthet företaga en liten re¬
kapitulation af Bodens historia, som icke är så synnerligen lång, men
ganska innehållsrik.
Vid slutet af 1890-talet fanns en kommitté särskildt samman¬
satt för att utarbeta ett förslag till fästning uppe i Norrbotten. Denna
kommitté afgaf ett utlåtande, däri den föreslog en fästning, afsedd
att tjäna ett bestämdt angifvet ändamål, en fästning, som skulle hafva
en föreslagen omfattning, och ligga på en likaledes af kommittén an-
gifven punkt. På grund af detta utlåtande, som delgafs .Riksdagens
statsutskott in extenso och hvaraf ett sammandrag meddelades hvarje
ledamot af 1900 års Riksdag, fattade denna Riksdag •—- alltså med
öppna ögon — beslut om anläggande af en fästning vid Boden en¬
ligt angifna grunder, för det angifna ändamålet, på den föreslagna
platsen och med den likaledes förordade omfattningen. Med stöd af
detta Riksdagens beslut fastställde Kungl. Maj:t under min företrä¬
dares tid och på hans föredragning plan och ritningar för så väl fort,
pansarbefästningar, som också artillerimateriel. Arbetet sattes i gång
på grund af dessa beslut af Konung och Riksdag och var i full
gång vid den tidpunkt, då jag tillträdde mitt nuvarande ämbete. Det
lärer väl ingen kunna tänka sig, att jag skulle haft skäl att föran¬
leda dessa arbetens afbrytande.
För det första kunde jag icke känna till arbetena så mycket,
att jag kunde komma på den idén, om det för öfrigt varit lämpligt.
Vidare voro där sysselsatta en stor skara af arbetare, som då skulle
hafva satts på bar backe, utan arbete, utan bröd och utan tak öfver
hufvudet. Och sist men icke minst: jag åtminstone tror, att, när
ett arbete varit igångsatt enligt Riksdagens beslut, ingen äger att
afbryta detta arbete utan att inhämta Riksdagens samtycke och bifall.
Tiden gick emellertid, och det kom in förslag till nya ritningar
för forten. Men vid granskning af dessa fann jag, att kostnadsberäk¬
ningen där i högst betydlig grad öfversteg den af kommittén upp¬
gjorda. Och hvad var då naturligare, än att jag icke ansåg mig böra
tillstyrka Kungl. Maj:t att fastställa dessa ritningar, hvilka alltså
ännu icke äro fastställda. Och slutligen, när jag genom en resa i
Norrland och genom framställningar från generalfälttygmästaren och
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
N:0 28. 16
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena c
rikets landt-
befästninaar.
(Forts.)
fortifikationsgeneralen kommit in i ämnet — den senares skrifvelse,
som ligger till grund för framställningen till Riksdagen, inkom i
: december, endast en månad före Riksdagens sammanträdande — fann
jag, att ställningen var sådan, att man ovillkorligen måste framlägga
den för Riksdagen, på det att Riksdagen skulle kunna på grund af
denna nya ställning fatta beslut och bestämma, huru för framtiden
skulle förfaras. Det var icke på en månad möjligt att få en utred¬
ning. Hade det varit möjligt, skulle den hafva gjorts och framlagts
för Riksdagen samtidigt med anslagsäskandet; men det var icke möj¬
ligt. Därför tillstyrkte jag Kungl. Maj:t, att endast en del af de
af fortifikationsgeneralen och generalfälttygmästaren begärda beloppen
skulle äskas, på det att man skulle hafva tid till eu utredning, som
kunde behöfvas, innan arbetet utvidgades vidare.
Ja, herr Palme har ställt många frågor på mig. Jag skulle
vilja göra honom en gentjänst och ställa en fråga på honom tillbaka:
är det verkligen så förgripligt detta, som jag gjort, att jag icke till¬
styrkt Kungl. Maj:t att afbryta ett arbete, igångsatt på grund af
Riksdagens beslut; att jag icke medverkat till fastställande af rit¬
ningar, som skulle tjänat till ett utvidgande af den en gång af Riks¬
dagen godkända planen; att jag slutligen framlagt hela saken ärligt
och öppet och i alla dess detaljer för Riksdagen till dess bedömande,
är detta så förgripligt, att jag bort blifva utsatt för det anatema,
som talaren slungade mot mig personligen, såsom vore jag den, som
från början och till slut vållat allt, som blifvit gjordt i fråga om
Bodens fästning? Jag vet väl, att kammaren skiljer mellan det
ansvar, som bör drabba den ene och den andre. Men det är icke
alla, som skilja på det, och den ärade talaren har synbarligen icke
haft någon uppfattning om denna för honom sannolikt allt för fina
distinktion. Ansvaret är stort vid hvarje befattning och isynnerhet
vid en sådan befattning, som innefattar skyldighet att gifva Kungl.
Maj:t råd inom ett visst område. Men detta ansvar, huru stort det
än är, har dock sin naturliga begränsning. Det skall gälla allt hvad
jag gör eller underlåter, men det skall icke kunna utsträckas till
andras handlingar.
Jag ber således att få till kammaren hemställa, huruvida här
finnes skäl för ett sådant klander, som herr Palme framställt, jag
menar till följd däraf, att jag tillstyrkt Kungl. Maj:t att lägga fram
saken i alla dess detaljer.
Jag har ingenting vidare att säga om denna sak i afton.
Herr Tamm: Herr talman! Efter herr statsrådets privata upp¬
görelse med interpellanten för den 8 mars skall jag tillåta mig att
återvända till föreliggande punkt i statsutskottets betänkande rörande
anslaget för året till Boden.
Då denna fråga förra året den 19 mars var före i kammaren,
tillät jag mig uttala några förhoppningar, först och främst den, att
det då begärda anslaget skulle visa sig vara tillräckligt, och framför
Onsdagen den 22 Mars, e. m. 17
allt, att icke fästningsplanen skulle utvidgas mera, än som var till¬
rådligt med afseende på de disponibla stridskrafterna i Norrbotten.
Dessa förhoppningar delades icke af den talare, som följde efter mig,
utan han uttalade tvärtom sina starka tvifvelsmål. Jag måste nu
medgifva, att han fick rätt och jag orätt, ty vi äro nu uppe på högst
väsentligt ökade anslag till denna fästning. Yi äro, om jag så får
uttrycka mig, åter inne på de så kallade konsekvenserna af det stora
beslutet, då Riksdagen antog den nya arméorganisationen och för¬
slaget om fästningsbyggandet. Jag kan icke annat än begagna till¬
fället att här bestämdt förklara, att jag icke kan finna mig själf eller
kammaren bunden af dessa konsekvenser, då det icke lärer kunna
bestridas, att besluten under dessa stora år voro byggda på mycket
felaktiga grunder och kalkyler. Då så är förhållandet, kan jag" icke
finna, att det skulle vara något så stort brott att i någon mån gå
ifrån den grund, som då lades, då man finner, att kostnaderna enligt
ens egen åsikt stiga en öfver hufvudet.
Det talades mycket för en 12—15 år sedan om den s. k. för-
svarsnihilismen; men jag är rädd för, att denna nihilism, som nu lyck¬
ligtvis fått gifva vika för en allmän försvarsvänlighet, möjligen skulle
kunna sticka upp sitt hufvud igen, om icke större försiktighet iakt-
tages vid begärande af anslag särskild! i nu förevarande hänseende.
Jag skall naturligtvis icke trötta kammaren med att tala speci¬
ellt om Bodenfästningen, ty därom hafva vi många gånger under
denna riksdag fått höra kanske mera än vi önskat. Jag vill endast
direkt hänvisa till statsutskottets motivering, däri statsutskottet yttrar,
att, innan Riksdagen beviljar anslag för ytterligare en byggnads-
period till fästningen vid Boden, en omfattande och allsidig "revision
af befästningsplanen bör företagas. Med endast en liten ändring
skulle jag kunna till alla delar instämma i detta yttrande. Jag an¬
ser nämligen, att, innan Riksdagen beviljar en enda krona för fäst¬
ningen vid Boden, en omfattande och allsidig revision af befästnings¬
planen bör företagas. Jag tror nämligen icke, att det ligger någon
fara i att vänta, till dess att en allsidig och omfattande revision blir
utförd, och är alldeles öfvertygad därom, att hela landets försvarskraft
skulle vinna därpå.
Då jag sålunda har den öfvertygelsen, att det icke är förenad
någon risk med att afvakta utredningen, skall jag be att få yrka afslag
å statsutskottets ifrågavarande hemställan och Kungl. Maj:ts proposition
i denna del.
Herr Palme: Herr talman, mina herrar! Jag har inga¬
lunda velat utslunga något som helst anatema mot det af mig person¬
ligen mycket högt aktade och ärade herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet. Men, mina herrar, när jag vet, att han
var medlem af den sammansatta artilleri- och fortifikationskommittén,
hvars utlåtande var planläggande för befästningskommittén, tror jag
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 28. 2
N:o 28.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Ports.)
N:o 28 18
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena ä
rikets landt-
befästninaar.
(Ports.)
Onsdagen den 22 MarSj e. in.
icke, att kan så lätt, som af hans ord nyss syntes framgå, kan komma
ifrån allt ansvar för Bodenfästningen.
Hvad beträffar priserna ock de uttalanden af hans företrädare i
ämbetet jag citerade, synes mig alltjämt, att man ovillkorligt bör
förstå statsrådet Crusebjörns ord så, att det var de under de när¬
maste föregående åren gällande priserna dessa ord afsågo. Hvad sär¬
skild! beträffar järnpriset och dagsverkspriset, påpekade statsrådet
Crusebjörn, att dessa båda pris — lian sade icke något visst järnpris,
utan »järnpriset och dagsverkspriset» — konstituera, så att säga,
kostnaden för eu del af Bodenfästningen.
Med afseende på de skarpa anmärkningar, som herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet behagade rikta mot mig
med anledning af mitt citat af statsutskottets betänkande, vill jag
ännu en gång mot hvarandra ställa orden i statsutskottets citat af
Kungl. Maj:ts proposition, nämligen att kostnadsökningen »dels och
hufvudsakligen» berott på prisstegring, och utskottets egna ord, att
kostnadsökningen »härleder sig till största delen däraf att såsom ut¬
redningen gifver vid banden etc.»
Jag både så mycket mindre kunnat mena några som helst skan¬
dalösa förhållanden vid inköpen däruppe, som jag efter det plenum,
då denna fråga sist var före, i den bästa välmening gick fram till herr
statsrådet och meddelade honom, att här inom kammaren gingo vissa
rykten, hvilka jag försökt dementera, och om hvilka jag då under¬
rättade honom, och att jag därvid — om jag icke alltför mycket
missminner mig — omnämnde för honom, att jag äfven från annat
håll, nämligen järnvägshåll, hört, att expropriationer i Norrbottens
län leda till förskräckliga pris. Det var således prisen, som voro
skandalösa, och jag säger fortfarande, att de äro det.
Hvad därefter bergen beträffar, tror jag, att, om herr statsrådet
letar reda på några skrivelser och rapporter från 1893 — om jag
icke missminner mig — skall han finna det utlåtande, som — utan
att bergen blifvit afklädda — dock tillfyllest visar, hurudana de äro.
Herr statsrådet citerade sitt yttrande här den 8 innevarande
mars. Gentemot det vill jag framhålla, att det torde vara bekant,
hurusom den chef för fortifikationen, som afgick samma år herr stats¬
rådet tillträdde sitt ämbete, både den åsikten, att Undersberget — om
jag icke misstager mig på namnet — borde befästas, och sökte gång
på gång förfäkta den meningen. Alltså kan man icke säga, att det
icke varit »fråga om» att befästa äfven andra af de kringliggande
höjderna.
Börande Boden i dess helhet her jag ännu en gång herrarna att
vara mycket betänksamma. Det bar från synnerligen auktoritativt
håll sagts mig, att Boden är en stark fästning, men att den icke
kan jämföras med en hel del places d’armes, som finnas på konti¬
nenten, samt att, om den kan hålla sig två månader, så är det bra.
19 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Herr Bergström: Herr talman, mina herrar! Herr stats- Angående
rådet och chefen för landtförsvarsdepartementet gjorde nyss en re- Qtnslag för
kapitulation af Bodens historia. Han uppkastade därvid den i denna af arbetenaå
stund icke oviktiga frågan: »Hvar ligger ansvaret?» Ja, mina herrar, rikets tandf¬
il få nog taga på oss ansvaret litet hvar i den frågan. Enligt mitt befästningar.
förmenande går det icke för sig att, såsom herr statsrådet och chefen (Forts.)
för landtförsvarsdepartementet tycktes vilja göra, vältra ansvaret i
denna viktiga fråga helt och hållet öfver på Riksdagen. Herr stats¬
rådet sade, att Riksdagen hade år 1900 gått till sitt beslut »med
öppna ögon». Ja, utan tvifvel gjorde Riksdagen det. Det fanns
dock vissa saker, som Riksdagen omöjligen kunde genomskåda, men
utan tvifvel de militära myndigheterna. Herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet var nog artig att vid fördelningen af
detta ansvar icke heller vända sig till sin närmaste granne för till¬
fället på statsrådsbänken, hvilken utan tvifvel har att bära en dryg
del af ansvaret i denna fråga.
Jag vill icke på herr statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet lägga större ansvar än han enligt min mening hör
bära. Men utom det, som herr Palme nyss erinrade om, nämligen
den andel herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
haft i uppgörandet af de ursprungliga beräkningarna, just denna siffra,
8,700,000 kronor, som bildat utgångspunkten för våra beslut härvid¬
lag, har naturligtvis herr statsrådet och chefen för landtförsvars¬
departementet, sedan han öfvertagit ledningen af detta departement,
att bära ansvaret för hvad krigsstyrelsen i detta afseende gör och
låter. Och, mina herrar, vi behöfva icke gå längre än till den stats-
verksproposition, som är oss i år förelagd, för att där finna ett för¬
sök ■— ett förvånande försök kan man säga — från denna krigs-
styrelses sida att liksom inbilla Riksdagen, att den varit förberedd
på alla de många millioner, hvarom nu talas, hvilket skulle framgå
af en mängd föregående uttalanden. Men ser man detta försök litet
noggrannare i sömmarne, mina herrar, så stämmer detta icke fullt
med de framställningar, som förut gjorts till Riksdagen.
Jag är alldeles förvissad om, att om och när man några år här¬
efter kommer att yrka på nya millioner — måhända till den mycket
omtalade yttre gördeln — skola de ord, som för fjorton dagar sedan
fälldes här i kammaren af herr statsrådet och chefen för landsförsvars-
departementet lika väl åberopas såsom en förberedelse för Riksdagen
på, att detta skulle komma. Herr statsrådet yttrade nämligen då,
bland annat, att det är klart, att den kommitté, som nu är tillsatt,
kan komma till resultat, som påkalla nya kostnader och nya anslag.
Nu har statsutskottet i sin framställning strukit under, att nöd¬
vändigtvis hör den utredning, som nu skall äga rum, vara »omfattande
och allsidig», d. v. s. vara en omfattande och allsidig revision af
befästningsplanen. Om denna revision skall göras helt och hållet af
nämnda kommitté, eller på annat sätt, känner jag icke. Men denna
omfattande och allsidiga revision bör, enligt mitt förmenande, äfven
N:0 28. 20 Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående omfatta deu viktiga fråga, som bär af herr Hedin bragts å bane och
anslag för Nyfiken af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
Ifrlrbdenaed 1 daS liksom för fjorton dagar sedan förberedelsevis berörts, nämligen
rikets landt- frågan om befästande af flera höjder i närheten af Boden. I detta
befästningar, afseende har herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
(Forts.) yttrat, att han förmenar, det icke någon af dessa höjder är af den
betydelse, att den nödvändigt måste befästas, och vid de meningar i
detta afseende, som af herr Hedin här framförts, meningar från all¬
mänheten och pressen, tycktes herr statsrådet icke fästa synnerligt
afseende. Men jag vet, att inom militära kretsar har just detta af
herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet för fjorton
dagar sedan fällda yttrande väckt den allra största uppmärksamhet,
ty inom sakkunniga militära kretsar anser man, att flera af de höjder,
som berördes af herr Hedin och som lätt kunna återfinnas på kartan,
äro af den beskaffenhet, att de nödvändigtvis måste dragas inom be-
fästningslinjen.
Då jag här icke kommer att instämma med herr Hedin i hans yrkande,
sker detta på den grund, att jag anser det vara af nöden, att Riks¬
dagens båda kamrar göra till sitt det yttrande, som statsutskottet
här gjort, nämligen yrkandet på en allsidig ny utredning af denna
viktiga fråga, eu fråga som ju bör vara ägnad att väcka allvarliga
bekymmer icke allenast hos Riksdagen, utan ock hos landets regering.
Vid denna utredning bör, enligt mitt förmenande göras allt hvad
göras kan för vinnande af full klarhet, så att, då Riksdagen skall
fatta ett förnyadt beslut i denna fråga, med skäl kan sägas, hvad
krigsministern här yttrade, nämligen att Riksdagen går till sitt beslut
med verkligt »öppna ögon».
I denna mening yrkar jag bifall till det af statsutskottet fram¬
ställda förslaget.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman! Då det från ett par
håll yrkats afslag å statsutskottets hemställan i denna punkt, torde
det icke kunna skada, att ytterligare några ord blifva sagda i frågan.
Med eller mot vår vilja har Riksdagen nu en gång besluta Bo¬
denfästningen. Arbetena på densamma äro redan påbörjade, och millio¬
ner äro där nedlagda. Hvad Riksdagen nu framför allt har skyldighet
att se till och vaka öfver, det är, att Riksdagen får denna fästning
byggd i öfverensstämmelse med den plan, som Riksdagen antingen redan
besluta eller ock framdeles kommer att besluta, och icke annorlunda.
Jag får för min del säga, att de upplysningar, som herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet nyligen lämnat, om hvad
som i berörda afseende möjligen kunde vara fastställdt och icke fast-
ställdt — jag skall icke ingå i detalj — voro för mig mycket viktiga
upplysningar. Jag har varit i tillfälle att se de kostnadsberäkningar,
som ligga till grund för den framställning, som förekommer i den
kung! propositionen, och af dessa beräkningar finner man, att kost¬
naderna skulle ökas till mera än dubbelt, mot hvad man från början
21 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
tänkt sig, eller till närmare 19 millioner kronor. Det är ju gifvet,
att man nästan häpnade en smula vid denna summa och frågade:
Kan man komma till denna summa endast på grund af prisstegring å
materialier och arbete, eller är det här fråga om en annan fästning,
en fästning med andra dimensioner och på annat sätt anordnad, än den
Riksdagen afsåg, när Riksdagen fattade sitt beslut?
Jag skall be att med afseende å kostnadsberäkningarna få anföra
några siffror, hvilkas omnämnande här jag icke anser vara på något
sätt en indiskretion. Såväl tidigare som nu har man uppfört de för
Bodenfästningen beräknade utgifterna i vissa särskilda grupper med
hänsyn till de olika försvarsanordningarna å de olika bergen o. s. v.
Om man nu jämför befästningskommitténs beräkningar med de beräk¬
ningar, som här äro gjorda, skall man finna, att skillnaden är olika
stor i de olika grupperna. I fråga om tre af de största fästena visar
det sig, att i en grupp inträdt en förhöjning i kostnaden af 59 procent,
i en annan grupp uppgår förhöjningen till 110 procent och i en tredje
grupp åter till 139 procent. Det framgår häraf med tydlighet, att
ökningen här beror icke blott eller till hufvudsaklig del på stegrade
priser å arbete och materialier, ty då skulle ökningen ha varit propor¬
tionsvis lika stor inom de olika grupperna, utan det är alldeles tydligt,
att, särskildt hvad de två sista af mig nyss nämnda grupperna beträf¬
far, har en hel del förändringar och kompletteringar vidtagits, som
medfört betydligt ökade kostnader. Det är just med hänsyn till detta,
som jag anser den af herr statsrådet nyss lämnade upplysningen vara
af den allra största vikt, nämligen att här förelåge förslag till grund
för dessa kostnadsberäkningar, hvilka förslag icke vore fastställda,
därför att han ansett det vara rådligt, att Riksdagen först finge pröfva
dem. Jag tror därför, att statsutskottet handlat fullt riktigt, när det
uttalat, att innan det kunde tillstyrka Riksdagen att bevilja anslag
för nästa period och därmed godkänna hela denna ofantliga kostnads¬
ökning, borde Riksdagen blifva i tillfälle att ytterligare pröfva, huru¬
vida den ville vara med härpå eller icke. Ku är det alldeles klart,
att de ifrågavarande förändringarna afse förbättringar, afse att göra
fästningen starkare och öka dess försvarbarhet och stormfrihet samt
bereda bättre utrymme och bättre anordningar för besättningen där,
men detta är ju en sak alldeles för sig, och Riksdagen bör naturligtvis
först pröfva, huruvida den vill godkänna dessa förändringar eller icke.
Det är för att Riksdagen måtte blifva i tillfälle att få göra detta, som
statsutskottet har skrifvit motiveringen så, som det nu har gjort.
Som sagdt, arbetet med Bodenfästningen är börjadt och pågår för
närvarande, och det kan väl icke vara rim och reson att nu tvärt
afklippa detta arbete. På grund af hvad jag nu här anfört ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till statsutskottets hemställan i före¬
varande punkt.
Herr Biesért: Herr talman, mina herrar! Jag begärde ordet
närmast med anledning af hvad den siste ärade talaren här yttrade.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt
befästninqar.
(Forts.)
N:o 28. 22
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena å
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Han sade, bland annat, att arbetet med Bodenfästningen är påbörjadt
och att det för närvarande pågår samt att det väl icke kunde vara
rim och reson i att tvärt och utan vidare afbryta detsamma. Det är
dessa hans ord, som uppkallat mig.
Det är visserligen sant, att Riksdagen påtagit sig ansvaret för
detta stora företag genom sitt beslut vid 1900 års riksdag, och det
är likaledes visserligen sant, att man med den siste ärade talaren kan
säga, att vi vilja icke gå utöfver hvad vi den gången beslutade, men
att säga, att fästningsarbetena måste fullbordas i enlighet med den då
fastställda planen, ett sådant resonemang tror jag, mina herrar, icke
är hållbart, och det ur flere synpunkter. Det ligger i sakens natur,
att det icke är möjligt att helt och hållet följa en på förhand gifven
plan, när det gäller ett sådant företag som en fästnings anläggande,
hvilket ju måste vara underkastadt alla de förändringar och alla de
kolossala framsteg, som vapentekniken och ingeniörsvetenskapen göra,
och dessa gå framåt med, så att säga, stormsteg, så att man knappast
hinner draga andan, innan den ena uppfinningen aflöser den andra.
Det är således efter mitt förmenande helt naturligt, att förändringar
i planen för fästningens utförande måste vidtagas tid efter annan.
Det är just denna omständighet, som gjort mig ytterst bekymrad här¬
vidlag, och jag vågar påstå, att detta mitt bekymmer delas af stora
lager ute i landet. Man frågar sig: Hvad månde slutet blifva med
denna fästning? Skall fästningen blifva till någon nytta för försvaret,
är jag (och många med mig) rädd för, att arbetet där skall taga sådana
dimensioner, att vi icke mäkta stå ut därmed.
Det lysande anförande, som herr statsrådet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet nyss hade, har ingalunda skingrat mina bekym¬
mer i det afseende!, utan snarare tvärtom. Jag tycker mig se, hur
i framtiden det ena krafvet efter det andra kommer på förändringar
och utvidgningar af denna fästning vid Boden, på det att den måtte
uppfylla sitt ändamål att blifva en stödjepunkt och ett fast fäste för
vårt försvar däruppe. Jag tror, mina herrar, att man har rättighet
att betvifla, huruvida vårt land har förmåga att uppe vid Boden skapa
ett Port Arthur. Jag vet icke, hvad Port Arthur eller därmed jämförliga
fästningar ha kostat, men jag har hört uppgifvas så stora summor
härvidlag, att jag är fullkomligt öfvertygad om, att vi icke ha råd
till något dylikt. Och dessutom, om vi slå in på den vägen, komma
sådana kapital och sådana intressen att bindas där uppe vid Boden, att
vårt rörliga försvar därigenom kommer att försvagas i den grad, att
hela vårt försvarsväsen måste lida däraf och våra försv ar sfer after
minskas i stället för att ökas.
Nu kan det väl hända, att det är riktigt att, såsom herr Berg¬
ström nyss gjorde, yrka bifall till statsutskottets hemställan på de
skäl, som han anförde. Jag känner mig dock — det måste jag säga —
så upprörd öfver hela denna Bodenfrågas utveckling, att jag icke kan
göra samma yrkande som han. Det må nu gå, huru det vill, med
denna fråga, jag tror, att regeringen i alla fall måste taga hänsyn till
23 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. ra.
hvad utskottet i sin motivering uttalat, äfven om till följd af det be¬
slut, som nu möjligen fattas, hela denna motivering strykes.
På de af mig nu anförda grunderna skall jag, herr talman, tillåta
mig att yrka utslag å såväl Kungl. Maj:ts som utskottets framställning.
I detta anförande instämde herrar Brallting, Hammarlund, Jansson
i Edshäcken, Hammarström och Nyström.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Det torde vara kammaren nogsamt bekant, att jag såväl inom den
s. k. befästningskommittéu som äfven här i Riksdagen, då Kungl. Maj:ts
med anledning af nämnda kommittés förslag gjorda framställning bär
behandlades, bestämdt motsatte mig byggandet af denna fästning i
Horrbotten. Men, mina herrar, jag har under den tid, jag tillhört
Riksdagen, lärt mig att konsekvent foga mig efter Riksdagens en gång
fattade beslut. På grund häraf har jag äfven i år inom statsutskottet
handlat i öfverensstämmelse med det beslut, som Riksdagen år 1900
fattade i denna fråga. Däremot har jag icke kunnat gå med på Kungl.
Majrts i år gjorda framställning till Riksdagen om beviljande af ytter¬
ligare öfver tio millioner kronor för den här ifrågavarande fästningen.
De skäl, som för mig varit bestämmande härvidlag, ha här af flera
talare blifvit omnämnda. Dit hör, att det för närvarande råder stor
oro i landet, huruvida vi någon gång skola hinna få denna fästning
fullt färdig eller skola nödgas lämna den halffärdig.
Men å andra sidan kan jag icke instämma i de uttalanden, som
här i afton blifvit gjorda emot herr statsrådet och chefen för landt¬
försvarsdepartementet, ty enligt min mening har herr statsrådet handlat
fullt lojalt, då han inför Riksdagen framlagt en ny utredning om,
huru mycket fästningen enligt hans mening skulle komma att kosta
för att kunna blifva fullbordad. Sedan må ju Riksdagen döma, huru¬
vida den vill taga dessa beräkningar för goda eller anse dem också
vara oriktiga.
Med anledning af den stora oro, som i denna sak gör sig gällande,
har statsutskottet ansett, att en ytterligare utredning i denna fråga
hör komma till stånd, på det att Riksdagen måtte med fullt öppna
ögon kunna se, hvarthän Riksdagen vill gå, innan den lägger ned
ytterligare kostnader på Bodenfästningen. Statsutskottet har emellertid
icke kunnat dela den uppfattningen, att man nu helt tvärt bör afslå
hvarje anslagsäskande för fästningens fortsatta byggande, och detta af
de skäl, som här redan flera gånger blifvit anförda, nämligen att i
Bodenfästningen äro nu nedlagda åtskilliga millioner kronor och att
där sysselsättes en stor massa arbetare, som skulle blifva sysslolösa,
i den händelse att detta anslag helt och hållet skulle indragas. För
Bodens befästande är antagligen redan stora beställningar gjorda såväl
i bestycknings- som i befästningsafseende, och är det då riktigt, att
Riksdagen själf utan vidare undersökning skall lämna allt detta å
sido? Jag tror icke, att detta är rätt, utan jag anser det vara fullt
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
N:0 28. 24
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
riktigt, att Riksdagen, till dess en ny, fullkomligt opartisk utredning
blifvit verkställd, tager konsekvensen af de beslut, som Riksdagen en
gång fattat.
Herr talman! På dessa skäl ber jag att få yrka bifall till stats¬
utskottets förslag.
Herr Granlund instämde häruti. ■
Herr Söderberg: Under hösten 1899 tog jag del af befäst-
ningskommitténs utlåtande, och när sedermera Kungl. Maj:ts proposition
år 1900 förelädes Riksdagen samt jag fått tillfälle genomläsa densamma,
kände jag mig öfvertygad därom, att man borde gripa sig an med
uppförandet af de föreslagna befästningarna vid Boden. Då var icke
tal om så höga summor, som nu äro i fråga, utan saken gällde, om
jag icke missminner mig, endast en summa af omkring 8,700,000
kronor. Fästningen skulle, sades det, hufvudsakligen afse att vara en
förrådsfästning och en spärrfästning vid älföfvergången vid Öfver Luleå.
Emellertid har frågan återkommit hvarje år och med förnyade,
allt högre kraf. Kostnaderna äro nu uppe i enorma summor. I ut¬
skottets betänkande läsa vi ju om en kostnadssumma af 19,000,000
kronor. Med anledning häraf vill jag, herr talman, endast uttala ett
beklagande. Jag vet icke, af hvad orsak så förhåller sig, men jag
tror, att man icke har haft tillfälle att fullt klargöra för sig konse¬
kvenserna af detta fästningsarbete.
Jag skall icke göra något yrkande, utan har endast velat uttala
detta.
Herr Hedin: Herr talman! Jag begärde ordet i anledning af
den näst siste talarens yttrande. Det är ju alldeles gifvet, att, om
några vederbörande, som handla å svenska statens vägnar, iklädt den¬
samma några förbindelser, svenska staten kommer att fullgöra dessa
och att det blir regeringens sak att meddela Riksdagen, hvilka summor
för sådant ändamål behöfvas. Därifrån kan således icke komma någon
den ringaste anledning till oro.
Jag vidhåller naturligtvis med bättre förhoppningar än för en
stund sedan mitt yrkande om afslag å punkten b).
Herr Persson i Tällberg: Herr talman! Det är gifvet, att,
då det gäller en sådan fråga som. den föreliggande, Riksdagen måste
i mycket hög grad lita på fackmäns uppgifter. Följaktligen kan man
väl med mycket fog säga, att ansvaret till väsentlig del drabbar dessa
fackmän. För min del får jag emellertid meddela, att jag, då beslutet
fattades, ansåg och fortfarande anser, att Riksdagen gått för lättvindigt
tillväga och att följaktligen ett mycket tungt ansvar drabbar Riksdagen.
Jag skulle önska, att Riksdagen af den långa och sakliga diskussion,
som här i afton förts i denna fråga, måtte taga någon lärdom, så att
nästa gång, då en stor och vidtomfattande fråga förelägges oss, den
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
25 N:o 28.
måtte blifva mera samvetsgrant pröfvad, än fallet varit med den
föreliggande, och att vi då måtte slippa att sedermera ångra oss samt
hålla långa, dels skarpa och dels vackra tal under uttalande af klander
mot det, som blifvit gjordt.
Nu säger man, att man blef så godt som nödgad att taga detta
förslag, därför att saken gjordes till en kabinettsfråga. Ja, detta är
sant, men för mig betyder det icke så synnerligen mycket. Nog
hade vi kunnat få en ny försvarsminister, ja, äfven en ny statsminister,
men det är mycket svårare att få tillbaka de penningar, som blifvit
bortkastade i onödan, eller godtgöra den skada, som skett därigenom,
att vi vid Boden fastbundit både vårt lefvande och vårt döda försvar
till förfång för förstärkandet af försvaret i öfrigt.
Men, oaktadt jag har denna uppfattning, kan jag icke neka därtill,
att, om man tagit en viss potentat i båten, man också är skyldig att
föra honom i land. Jag anser också utskottets i motiveringen gjorda
uttalanden om behofvet af ny utredning vara riktigt och så nödvändigt,
att detta är tillräcklig anledning för mig att yrka bifall till stats¬
utskottets förslag, ehuru jag icke gör det af synnerligen lätt hjärta.
Friherre Barnekow: Herr talman, mina herrar! Det har här
mycket talats om, hvem som har det största ansvaret för det sorgliga
läge, hvari denna fråga om Bodenbefästningen nu befinner sig, om
det är Riksdagen, regeringen eller chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, hvilken sistnämnde framlagt oriktiga beräkningar. För min
del undrar jag, om icke 1900 års Riksdag får taga på sig det drygaste
ansvaret. Jag tror nämligen, att Riksdagen fattat detta beslut under
påverkan af eu liflig försvarsifver, utan att tänka sig fullt in i saken.
Då jag år 1880 var ledamot af det stora försvarsutskottet, lärde jag
mig att inse, att ett land är bäst försvaradt, om det har starka fäst¬
ningar samt ett stort och starkt rörligt försvar.
Men på samma gång lärde jag mig inse, att det finnes på
Sveriges kuster och i Sveriges land så många anfallspunkter för en
fiende, att Sverige icke är mäktigt att kunna försvara sig med både
fästningar och rörligt försvar. Vi kunna icke försvara oss så, ty medlen
räcka icke till. Det var med hänsyn till detta, som jag vid 1900 års
riksdag var bestämdt emot byggandet af eu fästning vid Boden, och
jag tror allt fortfarande och vill hoppas, att svenska folket skall få
den lärdomen af detta Boden, att Sveriges land är icke mäktigt att
försvara sig med fästningar, utan att vi, om vi skola försvara oss,
måste offra allt hvad vi kunna för det rörliga försvaret.
Jag har icke något yrkande att göra.
Ofverläggningen var härmed slutad. Sedan herr talmannen
tillkännagifvit, att han, vid det förhållande att särskilda yrkanden
blifvit gjorda beträffande de olika momenten af denna punkt, komme
att framställa särskild proposition på hvartdera momentet, blef till
en början på därom gjord proposition utskottets hemställan i mom. a)
af kammaren bifallen.
Angående
anslag för
fortsättande
af arbetena d
rikets landt-
befästningar.
' (Forts.)
N:o 28.
26
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Beträffande mom. b) hade under öfverläggningen yrkats dels
bifall till utskottets hemställan dels ock afslag å såväl berörda hem¬
ställan som Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning. Herr tal¬
mannen, som nu framställde propositioner å dessa yrkanden, fann
den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja godkänd;
men som votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen
följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 32:a punkten mom. h) af utskottets förevarande utlåtande n:o 5,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda hemställan
och Kungl. Maj ds i ämnet gjorda framställning.
Voteringen utvisade 137 ja mot 55 nej, hvadan kammaren
således bifallit utskottets hemställan.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
Punkten 33, angående anslaget för uppförande af nya byggnader
för armén.
Kungl. Maj:t hade i punkten 31 af förevarande hufvudtitel
föreslagit Riksdagen dels att till uppförande af nya byggnader
för armén bevilja ytterligare 19,700,000 kronor samt däraf å extra
stat för år 1906 för påbörjandet af nya kasernetablissemang till
Lifregementets grenadjärer, Borsta och Andra lifgrenadjärregementena,
Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Söder¬
manlands, Kronobergs, Jönköpings, Älfsborgs, Bohusläns, Kalmar
och Värmlands regementen samt Norra och Södra skånska infanteri¬
regementena anvisa 4,400,000 kronor, dels ock att utaf den vid
1904 års Riksdag under ofvan angifna anslagstitel beviljade summan,
6,800,000 kronor, likaledes å extra stat för år 1906 anvisa, 2,100,000
kronor.
I sammanhang härmed hade utskottet förehaft till behandling
eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 123, hvari herr O. A.
Ericsson i Ofvanmyra med flere föreslagit, att Riksdagen, med afslag
å Kungl. Maj:ts förevarande framställning angående anslag till och
anvisande af medel för nya byggnader för armén, ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
och för Riksdagen framlägga utredning, huruvida ej några af de nya
kasernetablissemangen för det icke garnisonerade infanteriet kunde
uppföras å de nuvarande öfningsplatserna.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
27 N:o 28.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, Angående
a) i anledning af Kungl. Maj:t därom gjorda framställning och
med afslag å herr Ericssons ofvannämnda motion, i hvad den afsåge aM?
nu ifrågavarande anslag, måtte af den vid 1904 års riksdag till upp- armén.
förande af nya byggnader för armén beviljade summan, 6,800,000 (Forts.)
kronor, för år 1906 anvisa 2,100,000 kronor att utgå, 500,000 kronor
från den af 1902 års Riksdag till statsverkets kassaförlagsfond öfver-
förda summan 6,500,000 kronor och återstoden, 1,600,000 kronor, å
extra stat; samt
b) med afslag å Kungl. Maj:ts förslag om ytterligare anslag till
uppförande af nya byggnader för armén och i anledning af herr
Ericssons ifrågavarande motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa och för Riksdagen
framlägga utredning, huruvida ej några af de nya kasernetablisse¬
mangen för det icke garnisouerade infanteriet kunde uppföras å de
nuvarande öfningsplatserna.
Vid denna punkt hade emellertid fogats reservation af herrar
H. P. P. Tamm, E. Fränekel, F. E. Pettersson, K. A. Bohnstedt,
friherre J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube, friherre N. A. H.
Palmstierna, grefve K. A. Posse, grefve Ph. Klingspor, C. J. G.
Swarts, friherre C. H. Falkenberg och friherre J. G. Beck-Friis,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen, i anledning
af Kungl. Maj:ts förevarande framställning samt med afslag å herr
Ericssons m. fl. ofvannämnda motion, måtte
a) af den vid 1904 års riksdag till uppförande af nya byggnader
för armén beviljade summan 6,800,000 kronor för år 1906 anvisa
2.100.000 kronor att utgå, 500,000 kronor från den af 1902 års
Riksdag till statsverkets kassaförlagsfond öfverförda summan 6,500,000
kronor och återstoden, 1,600,000 kronor, å extra stat; samt
b) till uppförande af nya byggnader för armén bevilja ytterligare
19.700.000 kronor samt däraf å extra stat för år 1906, för påbörjan¬
det af nya kasernetablissemang till Lifregementets grenadjärer, Första
och Andra Lifgrenadjärregementena, Västgöta regemente, Upplands
infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jön¬
köpings, Alfsborgs, Bohusläns, Kalmar och Värmlands regementen
samt Norra och Södra skånska infanteriregementena, anvisa 4,400,000
kronor.
Efter föredragning af utskottets hemställan i mom. a), begärdes
ordet af
Herr Ericsson i Ofvanmyra, som yttrade: Herr talman, mina
herrar! Såsom framgår af den nu föredragna punkten, har stats¬
utskottet icke ansett sig kunna biträda min motion i hvad den afser
afslag å det af Kungl. Maj:t under förevarande mom. begärda anvis¬
ning af 2,100,000 kronor till kasernbyggnader för de fem norrländska
N o 28.
Angående
uppförande
af nya bygg
nader för
armén.
(Ports.)
28 Onsdagen den 22 Mars, e. m.
regementena; däremot har utskottet biträdt min framställning i hvad
den rör de öfriga 15 infanteriregementena.
Som bekant väckte jag vid förlidet års riksdag en motion,
innehållande hufvudsakligen samma förslag som i år, men i gemensam
votering blef denna min motion afslagen. Jag trodde då, att jag
icke skulle behöfva vidare återkomma i frågan, och jag trodde detta
icke allenast på den grund, att Riksdagen afslog min då gjorda fram¬
ställning, utan fast hellre därför, att jag litade på hvad herr statsrådet
och chefen för kung!, landtförsvarsdepartementet anförde vid ärendets
behandling här i Andra Kammaren. Han uppträdde då och försäkrade
med bestämdhet, att den speciella utredning, som jag i min motion
ifrågasatt, »kan icke, får icke och skall naturligtvis icke heller
uteblifva.» Ser man emellertid efter, huru denna fråga behandlats
under det år, som gått sedan dess, så får man den uppfattningen —•
åtminstone är förhållandet så med mig — att denna utredning har
helt och hållet uteblifvit. Jag bär talat med åtskilliga af de ledande
männen i de samhällen, dit det är fråga om att förlägga regementena,
och såväl dessa som allmänheten i öfrigt har fått den uppfattningen,
att utredningen bestått endast uti ett förtäckt auktionssystem. Jag
har nu för min del trott, att Riksdagen och särskild! dess Andra
Kammare icke kunde vara belåten med en dylik utredning.
Om jag sedan, för att närmare belysa frågan, fäster uppmärk¬
samheten vid de nu ifrågavarande speciella regementena, vill jag
anföra ett par exempel, som tala för sig själfva. Jag vill då erinra
kammaren därom, att det är icke längre tillbaka än knappast 10 år,
då man beslöt att förlägga ett truppförband till Vännäs. Då stod
man och vägde i valet mellan Umeå stad och Vännäs, men veder¬
börande beslöto sig för att välja Vännäs. Staten har sedan gjort
afsevärda uppoffringar för att uppföra byggnader därstädes, och —
hvad värre är — man har lockat kommunerna att släppa till åtskilligt
med penningar för anskaffning af mark till lägerplatsen, och därtill
kommer, att enskilda i spekulationssyfte slagit sig ned där, dels för
att idka handel, dels för att uppföra hus till uthyrning. Är det då
rim och reson att efter så kort tid öfvergifva denna plats och flytta
till en annan, som för tio år sedan ansågs mindre lämplig. Jag kan
icke förstå ett dylikt omslag, och jag har icke heller hört någon
kunna påpeka några omständigheter, som berättiga detsamma.
Med afseende å ett annat regemente, nämligen Hälsinge rege¬
mente, är förhållandet nära nog analogt med det nyssnämnda. För
en tio år sedan hade jag den äran att såsom statsrevisor besöka
staden Gäfle; det var då fråga om att dit förlägga ett regementes
öfningsplats, och statsrevisorerna besökte staden i afsikt att taga
närmare reda på, huru förhållandena gestaltade sig i det afseende!
därstädes. Men det blef då icke allenast statsrevisorernas utan äfven
vederbörandes åsikt att staden var mindre lämplig för ändamålet i
fråga. Och därvid stödde man sig hufvudsakligast på två skäl.
Dels ansåg man nämligen, att det var farligt att ha en förläggnings-
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
29 N:o 28.
plats i en sjöstad, som kunde vara utsatt för faran att kvilket Angående
ögonblick som helst blifva bombarderad af en fientlig flotta, dels uppförande
ansåg man äfven, att markens beskaffenhet å den ifrågasatta platsen a^n^r få?'
var högst otjänlig för det afsedda ändamålet, och därför blef tanken armén.
att välja Gäfle den gången öfvergifven. Nu anser man emellertid (Forts.)
denna stad vara god nog och ämnar flytta Hälsinge regemente dit,
oaktadt man — enligt hvad jag funnit af tillgängliga papper —
haft att välja på åtskilliga andra platser, som haft mera fog för sig.
Jag anser mig sålunda hafva fullt berättigade skäl för mitt
yrkande, att Riksdagen måtte afslå den här gjorda framställningen
och begära en utredning. Nu säger man, att Riksdagen bör icke
lägga sig i denna sak, utan att det bör ligga i Kungl. Maj:ts hand
att välja dessa platser, då det ju i alla fall är Kungl. Maj:t, som
får bära ansvaret härvidlag. Ja, det kan nog vara godt och väl
detta, men jag tror icke, att man i detta fall får skjuta hela ansvaret
på regeringen, då Riksdagen tydligt ser, att det icke går, som det
borde göra.
Jag vill i sammanhang härmed omnämna för kammaren, att
denna fråga har blifvit en fråga, som i högsta grad intresserar hela
Sveriges folk. Ifrån snart sagdt alla delar af landet, ifrån Norrland
och ända nerifrån Skåne, har jag fått mottaga skrivelser, däri ut¬
talas tacksamhet för att jag i min motion fört denna fråga på tal,
och från alla håll har uttryckts den önskan, att Riksdagen måtte taga
frågan i sin hand.
Jag tror således, att Riksdagen bör gå dessa önskningar till
mötes. Jag tror, att den bör göra det, därför att ett förfaringssätt
sådant som detta är en oförsvarbar misshushållning, som alstrar miss¬
nöje — ett missnöje som kanske har svåra följder med sig. Det är
fara värdt, att dylika åtgärder leda därhän, att den försvarsvind, som
under de sista åren blåst genom vårt fosterland, mojnar och utbytes
med något helt annat. Jag tror icke, att Riksdagen står till svars
med att låta det fortgå på den väg, regeringen i detta fall inslagit.
Nu inser jag väl, att man mot ett enigt statsutskott icke har
stora utsikter att vinna framgång beträffande den här föredragna
punkten, men för att göra hvad jag kan och för att freda mitt
ansvar härutinnan tar jag mig i alla fall friheten, herr talman, att
yrka afslag å statsutskottets hemställan i förevarande moment och
bifall till min motion.
Häruti instämde herr Andersson i Baggböle.
Herr Palme: Jag ber att få instämma med den siste ärade
talaren. Jag gör det, därför att det ju ännu icke är fullt bestämdt,
hvarest alla de fem nordligaste infanteriregementena skola förläggas.
Jag gör det äfven af en alldeles speciell orsak, nämligen emedan till
mina öron kommit ryktet, att man vill förlägga Yästernorrlands re¬
gemente, till Sollefteå, medan man enligt mitt förmenande borde för-
N:o 28. 30
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående lägga det till Hernösand. Regementschef, fördelningschef, fortifikations-
uppförande befälhafvare och åtskilliga andra myndigheter föreslå, att nämnda
nader för' regemerde förlägges till Hernösand. Men af — för mig åtminstone
armén. — fullkomligt oförklarliga skäl synas generalstabschefen och krigs-
(Ports.) styrelsen vilja, att regementet förlägges till Sollefteå. Alla de skäl,
som talade för Hälsinge regementes förläggande till Grålle, då gene¬
ralstabschefen förordade detsamma, tala nu, enligt mitt förmenande,
för att förlägga Yästernorrlands regemente till Hernösand och icke
till Sollefteå.
Då jag anser, att det är af synnerlig stor vikt, att alla domskäl,
som kunna framdragas för och emot det ena och det andra stället,
blifva förelagda Riksdagen, så ber jag, herr talman, att få förena mig
med herr Ollas Ericsson i hans yrkande.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Det förvånar mig icke, att en motion framkommit i här uppgifna syfte.
Det har verkligen väckt mycken stor oro rundt omkring landet, att man,
såsom nu föreslagits, vill flytta regementen från en hel del öfnings-
platser, hvilka ligga tämligen nära städer. Det går icke lätt att i
städerna skapa motstycken till dessa mötesplatser, hvilka för sitt
ändamål varit alldeles utomordentligt bra. Det har rent af på många
ställen väckt ovilja att man nu önskade en dylik förändring, som
ju kommer att hafva till följd, att man måste realisera på mötes¬
platserna uppförda dyrbara byggnader eller låta dem stå till ingen nytta.
Beträffande de fem nordligaste infanteriregementenas förläggning,
så motsatte sig också ledamöterna från denna kammare i statsut¬
skottet det förslag därtill, som förra året framlades, och Andra Kam¬
maren biträdde sina statsutskottsledamöters mening samt afslog till
följd däraf det för ändamålet begärda anslaget.
Såsom herrarne veta, kommer emellertid beväringen att förläggas
i vinterkvarter under år 1908, då den nya härordningen blifvit fullt
genomförd. Under sådana förhållanden lärer det väl icke vara möj¬
ligt att under vintern förlägga våra värnpliktiga ynglingar i de ba¬
racker, som finnas uppförda på lägerplatserna. Detta skulle enligt
min uppfattning vara en så hälsofarlig åtgärd, att jag för min del
icke vågar taga på mig ansvaret därför. Icke heller lärer det vara
möjligt, att om anslaget nu i år afslås, hinna med att uppföra nya
kaserner till den tid den nya härordningen blifvit fullt genomförd
och regementena skola förläggas i vinterkvarter.
Det är dessa skäl, som gjort, att jag i år ej kunnat biträda den
åsikt, jag i fjol hyste i detta fall. På grund häraf får jag nu, herr
talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Sundström: Herr talman, mina herrar! Jag ber att få
instämma i herr Ollas Ericssons yttrande, att det är lämpligt, att
Riksdagen i denna fråga påyrkar, att en utredning framlägges på kam-
rarnes bord, för att Riksdagen sedan skall kunna bli i tillfälle att
N:0 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m. 31
bättre taga frågan om dessa fem nordligaste regementens förläggning
i öfvervägande.
Det är enligt min mening alldeles riktigt, att Riksdagen beslutar
en dylik utredning, emedan Riksdagen härigenom blir i tillfälle att
mer sjftlfständigt bestämma hur de anslagna medlen böra användas.
Jag anser, att Riksdagen på sätt och vis afhänder sig en del af denna
bestämmanderätt, om Riksdagen — såsom den gjorde i fjol ■— be¬
slutar att bevilja en summa i klump till byggnader och sedan öfver-
lämnar åt regeringen att bestämma hvar regementena skola förläggas.
Jag har trött mig finna en särskild anledning till detta mitt påstå¬
ende i regeringens sätt att under de föregående åren bestämma dessa
förläggningsorter, Den tyckes mig därvid hafva visat eu synnerlig
förkärlek för sjöstäder och för städer i allmänhet; dit skulle rege¬
mentena enligt dess åsikt förläggas, äfven om de förut haft sina öf-
ningsplatser på landsbygden.
Jag gillar däremot icke herr Palmes^motiv för bifall till herr
Ollas Ericssons motion. Det var litet förvånande, att han androg
det sista beslutet angående Västernorrlands regementes förläggning
till Sollefteå i stället för till Hernösand såsom skäl emot stats¬
utskottets förevarande förslag. För min del anser jag det vara eu för¬
tjänst, att regementet blifvit förlagdt till Sollefteå och icke till Hernö¬
sand. På samma grund anser jag det också olämpligt att förlägga
Hälsinge regemente till Gäfle i stället för till någon plats på lands¬
bygden. Det är för mig ett alldeles oomkullkastligt faktum, att, om
ett regemente förlägges till stad och icke till landsbygden, kostna¬
derna för kasernbyggandet ovillkorligen blifva dyrare. De måste så
blifva, efter hvad jag kan förstå, ty arbetspris och material måste
ställa sig dyrare i stad än på landet.
Hvad särskildt Hälsinge regementes förläggning till Gäfle be¬
träffar, anser jag det vara fullständigt stridande emot hvad myndig¬
heterna en gång förut yttrat om samma stad. År 1894 var det ju
fråga om att förlägga Ändra Svea artilleriregemente till Gäfle. Då
afgaf generalfälttygmästaren och chefen för fortifikationen ett yttrande
såsom förberedande utredning, hvilket framlades på Riksdagens bord.
Jag ber att därur få anföra följande:
»Därest Gäfle bestämmes till förläggningsort blir det nödigt att,
med hänsikt särskildt till stadens blottade läge och den lockelse till
fientliga anfallsförsök staden redan i och för sig genom sin handel
erbjöde, vidtaga anordningar i syfte att genom hamnens spärrande
med minlinjer åtminstone från sjösidan trygga regementets mobilise¬
ring och bereda tid för depotens undanflyttande,
att en sådan spärrning af billigaste slag eller med s. k. hand¬
minor skulle enligt hvad marinförvaltningens förut omförmälda skrif¬
velse utvisade betinga en kostnad af omkring 70,000 kronor, hvar¬
till dessutom måste läggas nödiga batterianläggningar till en kostnad
af åtminstone några tiotusental kronor,
att emellertid af en dylik anordning af minförsvaret kraftigare
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts, i
N:o 28. 32
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående verkan ej vore att motse, än att enstaka fientliga kryssare skulle
afnyabyqq- kunna för någon kortare tid utestängas, under det att å andra sidan
nader för hamnen därigenom blefve spärrad jämväl för egna fartyg,
armén. att därest eu fullt ändamålsenlig spärrning af hamnen åstunda-
(Forts.) des, det blefve nödvändigt att i norra hamninloppet anordna elektri¬
ska minor, som medgåfve genomfärd för egna fartyg,
att kostnaden därigenom stege till 300,000 kronor, däri ej inbe-
räknadt hvad som erfordrades för försvarsanordningarna,
att därtill vidare komme att till de blifvande minlinjernas för¬
svar måste afses en tillräcklig truppstyrka, hvilkens anskaffande under
pågående mobilisering skulle erbjuda betydliga svårigheter.»
Dessa skäl anfördes då af fortifikationsbefälhafvaren och general-
fälttygmästaren emot ett artilleriregementes förläggning till Gräfle.
Jag kan icke finna annat än att dessa skäl tala samma tydliga och
kraftiga språk emot ett infanteriregementes förläggning till Gäfle.
För min del skall jag sålunda ansluta mig till herr Ollas Erics¬
sons förslag, därför att jag anser, att tillräcklig utredning i saken
ännu | icke har förebragts. Om det har varit någon utredning, har
den synbarligen varit tillkommen efter förut fattad mening: manbar
haft en förutfattad mening, att regementet skulle förläggas till Gräfle,
därpå har man baserat utredningen -—• och därefter har den också blifvit!
Då jag icke kan finna, att detta är en riktig utredning, som
Riksdagen kan rätta sig efter, ber jag att få instämma i herr Ollas
Ericssons yrkande.
Med herr Sundström förenade sig herrar Ericsson i Vallsta,
Hörnsten och Johansson i Öija.
Herr Centerwall: Jag skall visst icke göra den nuvarande
chefen för landtförsvarsdepartementet ansvarig för hvad som skett
före hans tid. Jag kan emellertid, i anslutning till hvad min ärade
vän och länskamrat nyss yttrat, icke låta bli att stryka under hans
anmärkningar om den osäkerhet, som tyckes råda i undersökningarna
angående de blifvande förläggningsorterna för våra regementen.
Ena gången säges det, när det är fråga om ett regemente, att
Gäfle är en olämplig förläggningsort af en massa skäl, som ganska
utförligt framställas, och att förläggningen dit skall medföra eu kost¬
nad af åtminstone 300,000 kronor.
Andra gången påstås det, att Gäfle är en ytterst lämplig förlägg¬
ningsort för ett annat regemente och att alla de skäl, man förut an¬
fört däremot, icke hafva något militärt värde.
Hos den, som icke själf är sakkunnig eller har sådana kunska¬
per eller bedrifvit sådana studier i krigsvetenskap, som min mycket
ärade vän herr Palme, måste ju dylika motsägelser ändå väcka åt¬
skilligt tvifvel och oro.
Jag vet icke riktigt hur jag skall uttrycka det — men det är
väl så, att dessa underordnade myndigheter, generalstabschefen och
chefen för fortifikationen, få en liten vink någonstans ifrån, jag vet
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
33 N:o 28.
icke hvarifrån — en liten vink, säger jag, om hvad man vill; och Angående
sedan få de inrätta sina utlåtanden därefter! Huruvida ett sådant uppförande
förfarande utgör tillräcklig säkerhet för att allt blir det bästa, lämnar förW
jag åt kammaren att afgöra. armén.
Jag citerar ytterst ogärna hvad enskilda personer sagt, ja, till (Forts.)
och med hvad de skrifvit, men jag kan icke underlåta att nämna
något i sammanhang med ofvanstående. När det var fråga om Häl¬
singe regementes förläggning till Galle, gjorde vi, i Hälsingland, allt
hvad vi kunde för att hindra detta' Det var icke mycket vi kunde;
vi talade med chefen för landtförsvarsdepartementet, vi skickade in
en petition från nästan alla kommuner i Helsingland o. s. v.; men
vi vände oss också, eller rättare sagdt, en af de mera framstående
personerna i min stad vände sig direkt till chefen för en af de under¬
ordnade myndigheter, som hade att afgifva utlåtande. Denne skref
då åtskilligt: bland annat, att det skulle blifva så ofantligt mycket
dyrare att uppfora ordentliga vinterbostäder på Mohed. Detta kan
icke vara riktigt sant, ifall det nämligen, såsom officiellt påståtts, är
sant, att det skulle kosta 3—400,000 kronor att göra Gäfle lämplig
som förläggningsort för ett regemente.
Vidare sades också det i brefvet, att Gäfle är en stor arbetare¬
stad. Mina herrar, detta skäl vill jag för min del alls icke godkänna!
Jag har i trettioett år lefvat ibland arbetare, och jag vet, att det icke
behöfs någon militärmyndighet för att hålla dem i ordning, ty det
göra de i regeln själfva. I synnerhet om deras organisationer —
som icke behöfva vara socialistiska — om dessa sammanslutningar af
många små, för att blifva ett stort, kunna och få växa sig starka, äro
de sin egen polis och sköta ordningen själfva. Man skulle nu visser¬
ligen från en och annan ort i världen kunna draga fram fakta, som
tyckas bevisa motsatsen, men dels gälla dessa fakta folk, som stå långt
under oss i utveckling, dels äro dessa »fakta» ofta betydligt öfver -
drifna och vanställda, det kan man icke neka till, om man är rättvis.
Skulle det verkligen finnas hos någon — jag vill visst icke säga
hos herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet — men
skulle det verkligen finnas hos någon af dem, som icke ha bestäm¬
manderätt men förslagsrätt, den tanken, att vi skola lägga garnisoner
företrädesvis i städer, där det finnes mycket arbetare, då vågar jag
säga, att de sammanblanda två saker, som ej höra samman. Ty vid
val af garnisonsorter bör man ej taga i beräkningen annat än rent
strategiska och militära hänsyn.
Jag skulle kunna sluta, men jag skulle dock vilja ytterligare
starkt betona en sak; de, som ha makten, böra ej tänka på det sättet.
De må komma ihåg att, såsom jag sagt, arbetarne, om de få utveckla
sig på ett normalt och naturligt sätt, snart lära sig att sköta sig
själfva. Jag minnes, att i min ungdom fanns det i eu af Sveriges
förnämsta parker långa plakat, där det stod, att den, som skadade
träd eller buskar, skulle bota så och så mycket. Och det skadades
dock ganska mycket. Så tog man bort bötesplakaten och tillkänna-
Andra Kammarens Prot. 1906. N:o 28. 3
N:o 28. 34
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående gaf i stället, att man ställde planteringarna under allmänhetens vård,
uppjöran e 00h sedermera gjordes det mycket mindre skada. Så går det i alla dv-
nader för fall) åtminstone i civiliserade land. Saf förtroende till folket, och
armén. det skall visa sig värdigt förtroendet.
(Forts.) Hvad beträffar den sak, som nu ligger mig närmast om hjärtat,
Hälsinge regementes förläggning, så kan jag ej finna det ringaste
skäl, hvarför man icke skulle kunna hinna skaffa vinterbostäder på
Mohed, tills de värnpliktige skulle taga dem i bruk för vinterförlägg¬
ning, d. v. s. till 1909. Och i nödfall kunde man ock, såsom skett
annorstädes, för någon kortare tid hjälpa sig på annat sätt. Jag kan
ej heller finna, att detta skulle blifva så mycket dyrare, och jag kan
ej heller finna, att förläggningen på Mohed skulle medföra några
stora olägenheter i fråga om barnens undervisning och dylikt, såsom
man påstår, ty Mohed ligger ju nära en stad, nämligen Söderhamn,
hvilken genom en bibana står i förbindelse med stambanan, och från
den bibanan vore ju lätt att få en banbit till Mohed. Detta är för¬
hållandet i fråga om det regemente och den lägerplats, som jag kän¬
ner närmast till. Jag har hört sägas, att det har varit liknande för¬
hållanden i fråga om flera dylika förläggningar.
Nu säger man — och äfven statsutskottet har den uppfattningen
— att i fråga om de fem norrländska regementena är saken redan
afgjord. Men ej är den väl så afgjord, att den ej kan tagas upp
igen. Kontrakten äro ju uppgjorda under den förutsättningen, att
Riksdagen anvisar medel. Sker ej detta, är kontraktet ogiltigt. Och
detta har skett förr, därpå kunde jag anföra exempel. Under sådana
förhållanden förstår jag ej alls, hvarför kammaren ej skall låta dem,
som synas hafva blifvit orättvist behandlade, komma i åtnjutande af
samma förmån som de, för hvilka frågan ännu står öppen. Ty
vi böra komma ihåg, att hvad som nyss händt oss, kan hända
eder andra i morgon, och därför är det bäst att försöka stämma i
bäcken.
Under sådana förhållande kan jag blott instämma i det yrkande,
som framställdes af herr Ollas Ericsson i Ofvanmyra.
Herr Palme: Herr talman, mina herrar! Jag har visserligen
icke fullt samma diplomatiska förmåga att taga min publik som den
föregående ärade talaren, men jag vill dock säga ett par ord till i
denna fråga. Och det är därför att denna fråga om de olika rege¬
mentenas förläggning dock har större betydelse, än mina få ord nyss
kunde gifva vid handen.
Det har sagts, att det är mycket dyrare att bygga i städerna än
på landet. Men hvad de båda platser beträffar, som ifrågakomma
för det af mig omnämnda regementet, nämligen Sollefteå och Hernö-
sand, är detta icke förhållandet. Ty i Sollefteå är det så väsentligt
mycket dyrare att bygga än i Hem osund, att man bör beräkna en
ökning i kostnaderna för regementets förläggning till Sollefteå af
omkring 140,000 kronor. Och man måste därjämte ha för ögonen,
35 sr.ö 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
att det blir omöjligt att skaffa befälsbostäder i Sollefteå, utan att Angående
man måste bygga en officersbostad därstädes, och detta går nog ej uppförande
under cirka 160,000 kronor. af
Men det är icke detta skäl, ej heller de sämre existensvillkoren ”arménT
för vederbörande i Sollefteå än i Hernösand, som härvidlag äro be- (Ports.)
stämmande för mig, utan det är tanken framåt. Om en gång vår
flotta — och äfven jag är af den åsikten — skall hafva en replipunkt
i Norrland, så har man sagt mig, att denna måste bli Hernösand; jag
tror, att flottans män om den saken äro tämligen eniga. Säkert är,
att vi komma att stå inför det problemet inom ett ej alltför stort
antal år. Under sådana förhållanden synes det mig vara af mycket
stor vikt, att det regemente, som finnes i närheten, förlägges till
Hernösand och icke till Sollefteå. Det är främst detta skal, som för
mig blifvit afgörande och som, herr talman, gör att jag yrkar bifall
till herr Ollas Ericssons motion.
Herr Branting: Herr talman, mina herrar! Eör ej många ögon¬
blick sedan manade oss en af statsutskottets medlemmar, herr Persson
i Tallberg, att, med anledning af Boden-historierna och alla de ledsam¬
heter de medförde åt olika håll, vi måtte vid nästa stora fråga or¬
dentligt pröfva och se upp, så att vi ej sedan behöfva komma och
beskärma oss och leta efter, om den ene eller andre bär större eller
mindre del af ansvaret för redan skedda olyckor, Det är, efter mitt
sätt att se, redan i denna punkt som vi stå inför denna nästa stora
fråga. Och den frågan rör sig om så ofantligt stora summor, att vi
väl redan däraf hafva anledning att ordentligt se upp.
Vi måste nämligen komma ihåg, att det icke blott gäller dessa
dock redan i och för sig ganska betydande 2,100,000 kronor, om
hvilka utskottet här hemställt, att de måtte anvisas, utan att det
äfven gäller frågan under punkt b), där visserligen statsutskottet har
fatt till stånd ett afslagsyrkande, men där, såsom vi alla känna, det
står en enig första-kammar-reservation emot. Utgången är således
allt annat än viss i denna punkt efter de mångfaldiga erfarenheter
man förut har om huru det går med de militära anslagen, när det
sättes krafter i rörelse för att drifva igenom dem med stöd af Första
Kammarens, jag kan väl säga, ohemult stora bevillningsmakt. Det
gäller således mer än hvad som framgår ensamt af statsutskottets
utlåtande på sid. 140.
Jag skall be att få gifva det erkännande åt statsutskottets be¬
handling i år af fjärde hufvudtiteln, att densamma obestridligen varit
präglad af en större önskan att hålla igen, än man under föregående
år har trott sig kunna förmärka. Om vi jämföra budgetsiffrornas
slutsumma ifrån i fjol med dem. i år, så finner man, att ökningen
på de ordinarie anslagen har hållit sig nere till ett belopp, motsva¬
rande skillnaden mellan 42,528,000 och 42,816,000 kronor, således
en i förhållande till hela denna kolossala summa relativt liten ökning,
betingad af den fortgående utvecklingen af 1901 års härordning.
N:o 28. 36
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
Hvad de extra anslagen beträffar, så voro de i fjol 13,100,000 och
föreslås i år till 8,500,000 kronor, hvartill dock rättvisligen bör läggas
den halfva million, som här just i denna punkt är föreslagen att tagas
af den fond, som så småningom tömmes för detta ändamål. Låtom
oss således säga siffran 9 millioner. Detta är ju afsevärdt mindre
än 13 millioner, men vi få komma ihåg, att det ytterligare står och
väger beträffande dessa 4,400,000 kronor i punkt b), hvilka komma
att bero på en gemensam votering, om hvars utgång vi ej skola till¬
låta oss att vara alldeles vissa. Skulle det lyckas de militaristiska
intressena att där göra sig gällande gentemot Andra Kammaren och
dess utskottshalfva, så äro vi alltså uppe äfven i år vid en ökning
af de extra anslagen mot i fjol, trots alla afprutningar, trots alla de
nedsättningar man sökt göra än här och än där, och trots den, såsom
jag nyss nämnde, alldeles obestridliga omsikt, hvarmed statsutskottet
i år gått till sitt värf.
Inför sådana eventualiteter synes det mig, att man verkligen bör
se till, om det icke vore skäl att försöka hålla igen något på någon
mer betydande anslagspost, på det att det stora önskemålet måtte
kunna uppnås, som för hvarje dag som går vinner allt större reso¬
nans både här i kammaren och framförallt utomkring i landet, näm¬
ligen att man ser till, att icke de militära utgiftssummorna få öfver¬
stiga hvad som redan går åt det hållet, utan att de militära auktori-
teterna få inom den ram, som Riksdagen håller strängt på, inrätta
sig så, att de viktigaste behofven ses till godo och de mindre viktiga
få stå efter.
Redan ur den synpunkten — utom de synpunkter, som förut
anförts ifrån sakkunniga norrländska och andra håll beträffande de
särskilda förläggningsorterna, där kaserner skulle byggas •— redan ur
kostnadssynpunkt således har jag för min del kommit till det resul¬
tat, att Ändra Kammaren skulle göra rätt och klokt, om den här
gjorde denna viktiga besparing på 2,100,000 kronor och i år afsloge
den summan, i öfverensstämmelse med herr Ollas Ericssons förslag
och i öfverensstämmelse med hans begäran om en helt visst synner¬
ligen välbehöflig fortsatt utredning af dessa frågor.
Det har yttrats under diskussionen här förut i dag från flera
håll, att uti vårt land råder nu lyckligtvis icke längre den försvars-
nihilistiska stämning, som kanske för en femton år sedan eller där¬
omkring förefanns i vissa kretsar af befolkningen. De talare, som
så ha sagt, invagga sig — det vill jag här säga — i en bedräglig
illusion. Det förhåller sig i själfva verket så, att just tack vare
1901 års härordning och det sätt, hvarpå den genomdrefs på sin tid
— vi ha haft tillfälle i kväll att tala om det sätt, hvarpå Boden¬
fästningen bragtes till stånd, men äfven 1901 års härordning genom¬
drefs på ett sätt, som har väckt och måste väcka mörka minnen hos
dem, som sett något däraf — tack vare just denna 1901 års härord¬
ning och de ökade militära bördor, som därigenom lagts på befolk¬
ningen, utan att denna befolkning sett några af de då rundligt strödda
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
37 N:o 28.
löftena om politiska rättigheter i ersättning mot bördorna infriade på Angående
ett sätt, som kunnat tillfredsställa densamma, tack vare allt detta ha uppförande
vi kommit därhän, att bland de djupa leden en ny försvarsnihilistisk a^nader för^
våg faktiskt börjat gå fram öfver landet. Denna har redan visat armén.
mycket stark tendens att blifva dominerande bland dessa klasser, som (Forts.)
i alla fall nu närmast komma att rycka fram till medinflytande på
vår utveckling. Det vill då till, att verkligen något göres från repre¬
sentationens sida för att hålla igen dessa militära anspråk, om man
ännu skall kunna dämma tillbaka denna försvarsnihilistiska stämning.
Yi hörde i förmiddags ifrån herr vice talmannen —• om jag
fattade hans ord rätt, när han talade om 50-öresanslaget till de värn¬
pliktiges dagaflöning — en blomstermålning, huru man numera Ilek
så god mat och blef så humant behandlad på mötesplatserna. Det
är ju helt säkert så, om man vill se denna sak som den verkligen
förhåller sig, att det utan tvifvel förbättrats något, jag tror, i bägge
dessa viktiga afseenden på många håll. Men ännu återstår så mycket
att klaga på, ännu återstår så mycket att önska, innan den gamla
militaristiska andan blifvit utdrifven från dem, som ha att handleda
vår värnpliktiga ungdom. Det är just från dessa förhållanden som
den stämning utgår, om hvilken en landtmannarepresentant därnere
bekände, att i hans hemtrakt man ansåg bland hemmansägarebefolk¬
ningen, att dess söner må hellre i Herrans namn resa till Amerika
än gå till Axvall. Sådana uttalanden skulle verkligen denna kam¬
mare göra klokt i att i tid beakta och icke —■ jag upprepar det ännu
en gång — invagga sig i bedrägliga förhoppningar om att svenska
folkets djupa leder med entusiasm och offervillighet bringa de tunga
offer, som kräfvas af detsamma enligt 1901 års härordning. Det för¬
håller sig icke så, utan tvärtom är det med knot och med missnöje
som dessa offer bäras, därför att de löften icke blifvit uppfyllda, som,
samtidigt med att offren kräfdes, blifvit gifna.
Under sådana förhållanden är det för mig ytterligare en anled¬
ning att här starkt framhålla behofvet af att hålla igen på militär¬
anslagen. Vid föregående punkter i detta utskottets betänkande har
jag icke för min del tillåtit mig att särskild! uppträda och göra
något yrkande på begränsning och nedsättning, jag har i allmänhet
gifvit min röst i all stillhet för nedsättningarna. Men jag ber att
här på det allra varmaste få ansluta mig till dem, som begärt en
fortsatt utredning af denna fråga och icke vilja vara med om att be¬
vilja på god tro dessa 2,100,000 kronor till de nya norrländska ka¬
sernerna. Det förhåller sig helt säkert så, att det svenska folkets
stora flertal i denna sak skall stå bakom den andra kammare, som
säger nej till dessa anslag nu och icke följer statsutskottets kompro¬
misspolitik på denna punkt.
Herr talman, jag anhåller om bifall till herr Ollas Ericssons yrkande.
I detta anförande instämde herrar Larsson i Västerås, Forssell,
Collvin, Persson i Malmö, Thorsson och Larsson i Lund.
N:o 28. 38
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg
fläder för
armén.
(Forts.)
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Jag kan i viss mån instämma med den siste talaren däri, att det
icke är någon vidare varm försvarsvind, som för närvarande blåser
bland allmänheten. Jag skall gifva honom rätt däruti.
Om vi skola spara, är jag gärna med på den saken, där så kan
ske. Men i denna punkt är det enligt min mening ingen sparsamhet
alls att afslå Kungl. Maj:ts framställning. Kasernerna måste ju
ovillkorligen byggas, och kostnaderna därför äro förra året beviljade
och skola en gång utgå. Vi kunna icke lägga vår värnpliktiga ung¬
dom under vinterförläggning i barackerna. Och det blir icke billigare
att uppföra dessa byggnader, om vi dröja några år.
Redan förra året framhölls ganska starkt från regeringens sida
— och denna uppfattning accepterades af Riksdagen —- att kasernerna
i Norrland icke kunde byggas senare, det tog nämligen ett år längre
att bygga dem än i södra Sverige. Under sådana förhållanden, om
vi skulle afslå Kungl. Maj:ts framställning i år och exempelvis först
nästa år bevilja det begärda anslaget för 1907, tro herrarna, att det
skulle blifva möjligt att få kasernerna färdiga till den tid, då den
värnpliktiga ungdomen enligt värnpliktslagen skall gå till sina värn-
pliktsöfningar, d. v. s. under hösten 1908 eller vintern 1909. Jag
tror icke, att det är möjligt.
Det är därför för de värnpliktiges egen skull jag ställt mig
på den ståndpunkt, jag står, och nu yrkar bifall till statsutskottets
förslag.
Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman, mina herrar! Om
det här gällde en fråga, som icke vore af så stor vikt och af lätt
öfvergående art, skulle jag icke påyrka ett ingripande från Riksdagens
sida beträffande de norra regementenas förläggning, efter det beslut,
som Riksdagen fattade i frågan förlidet år. Men vi skola komma
ihåg, att här gäller det att för en lång framtid fastslå förläggnings¬
orterna för de olika regementena. Och om nu dessa förläggningar
äro ogynnsamma i ett eller annat afseende, vare sig det gäller
strategiska, moraliska eller i öfrigt andra skäl, så få de orter och den
allmänhet, som närmast beröras af regementenas förläggning, vid¬
kännas dessa olägenheter i en lång framtid, och då kan det vara skäl
att noga tänka på saken, innan vi öfverlämna den till Kungl. Majrts
bedömande, så att det icke i detta fall blir ett nytt Boden.
Det åberopas alltid, då det gäller någon militär angelägenhet,
att de militära auktoriteterna yttrat sig så och så och att det är de
militära intressena, som måste tillgodoses såväl i ena som i andra
afseende!. En talare har redan påpekat de militära auktoriteternas
yttrande beträffande lämpligheten af Gäfle såsom förläggningsort för
Hälsinge regemente. År 1894, då det var fråga om att förlägga
Andra Svea artilleriregemente i Gäfle, lämnade chefen för fortifika¬
tionen en uttömmande utredning i denna fråga och kom därvid till
det resultat, att Gäfle icke kunde anses vara betryggande såsom.
39 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. in.
förläggningsort. Ty .man kunde aldrig tänka på, att vid en mobili- Angående
sering denna kunde försiggå i Gäfle i trygghet, utan det vore sanno-
likt, att den komrne att störas af en eventuell fiende. nåda- för
Detta gällde år 1894. Då var det fråga om att förlägga Andra armén.
Svea artilleriregemente till Gräfle. Nu är det fråga om att förlägga (Forts.)
dit Hälsinge regemente. Ehuru jag tagit del af alla handlingar,
som röra den senare frågan, har jag icke funnit något yttrande i
saken af chefen för fortifikationen, endast en framställning till Gräfle
stad beträffande de vilikor, som vederbörande uppställt, därest Hälsinge
regemente skulle förläggas till Gräfle. I dessa förslag, som fortifika-
tionschefen afgifvit, ingår icke något som helst yttrande beträffande
lämpligheten af Gäfle såsom förläggningsort. Man får således anse,
att fortifikationsckefen icke yttrat sig i saken. Och detta torde haft
sina giltiga skäl. Hade han nämligen, såsom bort ske, yttrat sig beträf¬
fande" Gäfle stads lämplighet till förläggningsort ur strategisk synpunkt
eller mobiliseringsort, så skulle han icke gärna ha kunnat frångå den
mening, han uttalade år 1894, och således bestämdt afstyrka att Gäfle
skulle kunna komma i fråga såsom förläggningsort. Men af de anspråk,
som nämnda chef framställt till Gäfle stad, därest regementet skulle
dit förläggas, synes framgå, att han nu gillar, att Hälsinge regemente
förlägges till Gäfle. Då emellertid något yttrande i detta hänseende,
så vidt jag kunnat finna, ej afgifvits, saknas annan ledning för be¬
dömande af fortifikationschefens åsikt angående lämpligheten af Gäfle
stad som förläggningsort än den af honom år 1894 i detta hänseende
uttalade mening.
Men däremot har fördelningschefen, general Warberg, den 19
sistlidne november yttrat sig och därvid — i fråga om Hälsinge rege¬
mentes förläggning — uttryckligen betonat, att, därest frågan om eu
förläggningsort skulle vara beroende därpå, att den å ena sidan icke
vore så synnerligen lämplig till förläggningsort, men å andra sidan
hafva ett fullt betryggande läge med afseende på mobilisering, så
skulle han obetingadt gifva företrädet åt den ort, där mobilisering
kunde ske i trygghet, enär det är vid denna omständighet, som
■hufvudvikten måste läggas; och han har ansett, att Gäfle icke har
ett sådant läge, att eu mobilisering därstädes i trygghet kan utföras.
Fördelningschefen har af detta skäl ansett, att, därest rekrytskolan
skulle vintertiden förläggas till Gäfle eller Söderhamn, förråden måtte
kvarblifva på Mohed och att repetitionsöfningarna fortfarande där
hållas, alldenstund Mohed hade ett bättre och säkrare samt för mo¬
bilisering mera betryggande läge än Gäfle eller Söderhamn.
I samma riktning har jämväl chefen för generalstaben uttalat
sig, nämligen att det är nödvändigt, att förläggningsorten har ett så¬
dant läge, att man icke riskerar att bli störd vid en mobilisering.
Men denne senare har tillika ansett, att såväl vinterförläggning eller
rekrytskola som repetitionsöfningarna borde förläggas å samma plats;
ty detta medför, säger han, åtskilliga fördelar. Och för att då kunna
tillstyrka Gäfle som förläggningsort har han försökt framhålla åtskilliga
N:0 28. 40
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
synpunkter, som förefalla tämligen föråldrade. Han har nämligen
ansett, att, om etablissemanget i Galle icke lades alldeles vid kusten,
skulle dess .byggnader vara tillräckligt skyddade vid mobilisering,
därigenom att artilleriet icke skjuter så säkert på längre afstånd.
Häremot kan emellertid med fog erinras, att det afstånd, hvarå en
byggnad med framgång kan beskjutas, torde i väsentlig del bero på
beskaffenheten af det artilleri, hvaröfver en eventuell fiende förfogar.
Kanske generalstabschefens beräkning i detta fall befinnes mindre
tillförlitlig. Om man tar hänsyn till afståndet mellan Gäfle hamn
och den förläggningsplats, som är ifrågasatt, skall man snart komma
under fund med, att chefens för generalstaben yttrande i detta afseende
icke är betryggande. Ty i och med detsamma man medger, att Gäfle
icke är betryggande, och att en minspärrning af dess hamn endast är
en illusion, då måste man också på samma gång erkänna, att Gäfle
icke är lämpligt som förläggningsort. Hvarför skall man då välja
Gäfle till förläggning af detta regemente, då Gäfle icke är lämpligt
just^ifrån försvarets synpunkt? Jo, därför att vederbörande anse, att
tillgången på skolor etc. innebär så stora fördelar för befälet och
underbefälet, att betänkligheterna ifrån försvarssynpunkt till följd
däraf böra vika. Jag tror emellertid, att det är en mycket farlig
sida af saken, att man låter andra hänsyn än de, som betingas af för¬
svaret, vara bestämmande vid valet af förläggningsort, och åsidosätter
således just de synpunkter som i första rummet borde vara bestäm¬
mande i detta fall.
Ku har en ledamot af statsutskottet sagt, att, då Riksdagen förra
året beviljade af Kungl. Maj:t flå begärda 500,000 kronor till på¬
börjandet af kasernbyggnader vid de sex norra regementena, så ville
han icke motsätta sig det nu fordrade anslaget 2,100,000 kronor.
Jag tror snarare, att den omständigheten, att Riksdagen genom gemen¬
sam votering i fjol beviljade dessa 500,000 kronor, endast bör vara
eu varning, åtminstone för denna kammare, att nu i år se till att
Riksdagen blifver i tillfälle att pröfva, huruvida icke en del af de
gamla,_ förläggningsorterna böra bibehållas.
År det icke lika nödvändigt, jag påstår nödvändigare, för Riks¬
dagen att pröfva förläggningsorterna i fråga om de norrländska rege¬
mentena än i fråga om de öfriga? Då utskottet ansett frågan om
förläggningsorter för regementena i mellersta och södra Sverige vara
af den vikt, att utskottet afstyrkt Kungl. Maj:ts framställning om
anslag i detta hänseende, intill dess en fullständig utredning om för¬
läggningen försiggått, då synes det mig, att alla skäl jämväl tala för
att kammaren äfven i detta hänseende tar tid på sig och ser till, att
de bästa och särskildt ur försvarssynpunkt förmånligaste förlägg¬
ningsorterna blifva utsedda. Först då man får se Kungl. Maj:ts
förslag och de motiv för förläggning till den ena eller andra orten
af de olika regementena, då kan kammaren vara beredd att uttala
sig i frågan. Innan dess är detta naturligtvis ganska svårt för mången,
ty alla kunna icke vara lokaliserade å de särskilda orterna, och där-
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
41 N:o 28.
för är det nödigt att en fullständig utredning framlägges. Jag ber
därför att få hemställa, att kammaren icke förhastar sig i denna fråga.
Då kasernerna för de mellersta och södra regementena kunna byggas
färdiga inom den beräknade tiden, så kan man utan svårighet inom
samma tid bygga kasärner för de norra länens regementen. Således
är det icke något hinder för att kasernerna för de norra regementena
kunna vara färdiga inom samma tid som de södra, äfven om kamma¬
ren nu afslår Kungl. Maj:ts förslag.
Jag får därför, herr talman, på nu anförda skäl instämma i herr
Ollas Ericssons yrkande om afslag.
Herr JBromée i Billsta instämde häruti.
Herr Brodin: Herr talman! Den föregående talaren gjorde
hufvudsakligen en anmärkning mot Hälsinge regementes förläggning
till Gefle, och påstod, till bestyrkande af sin anmärkning, att i Kung!.
Maj:ts proposition till 1894 års Riksdag Gäfle betecknats såsom icke
lämplig förläggningsort. Jag vill då endast påpeka, att han helt och
hållet misstagit sig i detta fall, tv det förhåller sig alldeles tvärtom.
T dåvarande proposition framhålles Gefle såsom en lämplig förlägg¬
ningsort, särskild! i fråga om placeringen af artilleriet, och det var
på grund däraf som vi i Gäfle försökte att få det förlagdt dit, ehuru
det sedermera blef bestämdt, att det skulle förläggas till Uppsala. Jag
har velat påpeka detta därför att det var grunden till hans anmärkning.
Men här är icke fråga om förläggning, utan det är fråga om
att Riksdagen nu skall anvisa ett belopp, som Riksdagen i fjol an¬
slog för byggande af kaserner, då Kungl. Maj:t på samma gång er¬
höll rättighet besluta angående förläggningsorterna. Ku har Kungl.
Maj:t på grund af detta riksdagsbeslut ingått i underhandling med
flere städer. Hvad särskild! Gäfle stad beträffar, så har staden på
grund däraf inköpt mark, och kontrakt är undertecknadt mellan
kronan och Gäfle stad angående förläggningen af Helsinge regemente
dit; och kasernerna skola byggas på den plats, som Gäfle stad delvis
inköpt. Kontrakt är likaledes upprättadt mellan Falu stad och kronan
angående Dalregementets förläggning, äfvensom mellan kronan och
Umeå stad angående förläggningen af ett regemente dit.
Då Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens beslut i fjol ingått
dessa aftal, kan det då vara lämpligt eller möjligt, att Andra Kam¬
maren skulle komma att besluta tvärtemot och upprifva det beslut,
som fattades i fjol och söka kullkasta dessa aftal? Det är alldeles
orimligt, och det borde icke här i kammaren ha framkommit något
förslag i den riktningen.
Herr talman, jag ber därför att få yrka bifall till utskottets
hemställan i denna punkt.
Herr Kvarnzelius: Jag skulle kunna ha inskränkt mig till
att instämma i herr Brantings anförande, om icke en föregående
talares yttrande, föranledt mig att säga några ord.
Angående
uppförande
af nya bygg
nader för
armén.
(Forts.)
N:o 28. 42
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Ports.)
Talaren sade, att det skulle hafva varit förmånligare, om Väster-
norrlands regemente blifvit förlagdt till Hernösand i stället för till
Sollefteå. Denna uppfattning går stick i stäf emot den tankegång,
som ligger till grund för herr Ollas Ericssons med fleres motion, och
jag tror icke heller, att den är gagnelig för landet. I Sollefteå har
ju staten redan en del kasernbyggnader och där finnes också ett
öfningsfält. Därtill kommer, att Sollefteå ligger strax intill norra
stambanan, hvilket utan tvifvel kan vara af betydelse för regementets
förläggning. Och slutligen tror jag, att det är eu tämligen utbredd
mening ibland dem det närmast gäller, nämligen Västernorrlands läns
befolkning, att förläggningsorten bör vara Sollefteå.
Då, jag emellertid är öfvertygad om att ett uppskof för ytter¬
ligare pröfning af detta ärende skall än mer befästa den uppfattningen,
att Sollefteå bör vara förläggningsort för Västernorrlands regemente,
skall jag, herr talman, be att få yrka bifall till det af herr Ollas
Ericsson gjorda yrkande.
Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman, mina herrar! Den
ärade talaren på gäflebänken sade, att jag åberopat Kung!. Maj:ts
proposition till 1894 års (Riksdag, men att i motsats till min uppgift
i denna proposition Gäfle skulle ha framhållits såsom hafvande ett
mycket fördelaktigt läge för Andra Svea.
Som herrarna torde erinra sig, yttrade jag icke ett ord om Kungl.
Maj:ts proposition vid 1894 års riksdag. Men jag fäste uppmärksam¬
heten på fortifikationschefens yttrande om Andra Svea artilleri¬
regementes förläggning till Galle och citrade just hvad han anfört
beträffande Gäfle stad såsom förläggningsort. Jag skall till stöd för
riktigheten af mitt yttrande endast be att få uppläsa ett par rader
af fortifikationschefens berörda yttrande, så kan den ärade talaren
själ!’ döma om huruvida jag citerat rätt eller icke. Han säger näm¬
ligen bland annat: »Under det att Uppsala ligger så långt undan¬
draget, att åtminstone en där pågående mobilisering svårligen hör af
fienden kunna störas, har däremot Gäfle ett så blottställdt läge vid
kusten, så att ingen säkerhet gifves för att ett där förlagdt artilleri¬
regemente verkligen kan lyckas å förläggningsorten blifva försatt å
krigsfot.» Han tillägger vidare, att, äfven om Gäfle skulle anse sig
böra påkosta en minspärrning af Gäfle hamn, skulle detta icke hafva
någon betydelse för lägets betryggande vid mobilisering, såvida icke
staden befästes från sjösidan.
Hvad nu angår Hälsinge regementes förläggning tili Gäfle, så
har fördelningschefen i underdånigt yttrande den 19 sistlidne novem¬
ber anfört, att »då båda städerna, Söderhamn och Gäfle, synas mig
hafva allt för otryggt läge för att tillika tjäna till mobiliserings- och
utrustningsort, följer af hvad jag ofvan framhållit, att jag icke kan
anse någon af dem lämplig härtill, utan att, enligt mm mening,
för sistnämnda ändamål, och alltså äfven för repetitionsöfningarnas
bedrifvande kan och bör användas det nuvarande sommaretablisse-
43 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars. e. m.
mentet å Mohed, hvars läge är icke blott mera tryggadt än sjö- Angående
städernas, utan dessutom lämpligare för samling af inskrifningsområdets uppförande
värnpliktige.» # . . under för
Att förlägga detta regementes förråd m. m. till Galle strider
således emot de sakkunniges i frågan afgifna yttranden.
armen.
(Forts.)
Herr Olofsson: Här ha uttalats åtskilliga meningar om för¬
läggningsorter. Den ene tycker, att det är bättre att välja en för¬
läggningsort nära kusten, den andre att den bör ligga uppe i landet.
Det har ingen sagt hvad rör Jämtlands fältjägarregemete.
Det är också meningen att förflytta detta regemente, men icke till
någon egentlig sjöstad, utan till staden Östersund.
Jag får säga, att jag tänkte, att fjolårets beslut beträffande för¬
läggningen af regementena icke skulle kunna rifvas upp. Men när
så många uttalat sig för att man skulle kunna äfven i den delen bi¬
falla herr Ollas Ericssons motion, vill jag också vara med därom.
Hvad nu beträffar förflyttningen af Jämtlands fältjägarregemente
från Frösö läger till Östersund, så må jag säga, att det för vanligt
bondförstånd ser alldeles orimligt ut att gå ifrån så många dyrbara
kasärner. För eu fyra å fem år sedan utvidgades för öfrigt denna
lägerplats ganska väsentligt. Men nu skall det slopas alltihop, och
lägret förläggas till Östersund, som dock blott ligger på en mils af¬
stånd ifrån Frösö lägerplats. Denna lägerplats kan dock mäta sig
med hvilken annan lägerplats som helst: den har ett rj^mligt odlings¬
fält och fast botten att bygga på. Jag kan då icke se annat, än att
det är ett stort slöseri att öfverge en sådan lägerplats.
Jag har endast velat anföra detta såsom skäl, hvarför jag yrkar
bifall till herr Ollas Ericssons framställning.
Öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen fram¬
ställde propositioner dels på yrkandet om bifall till utskottets hem¬
ställan och dels på afslag å berörda hemställan; och förklarade herr
talmannen sig anse den förstnämnda propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt,
justerad och anslagen en voteringsproposition, så lydande:
Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan
i 33:e punkten mom. a) af utskottets förevarande utlåtande n:o 5,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets berörda hem¬
ställan.
N:o 28. 44
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
Omröstningen utföll med 92 ja, men 99 nej. Kammaren hade
således afslagit utskottets hemställan, och förklarade kammaren, på
därom framställd proposition, tillika, att i enlighet med de under
öfverläggningen gjorda yrkandena, beslutet innefattade jämväl bifall
till den af herr Ericsson i Ofvanmyra väckta motionen, såvidt den
rörde ifrågavarande anslag.
Sedan härefter utskottets hemställan i mom. b) blifvit uppläst,
yttrade:
Herr Lindblad: Herr talman! Om. den nyss förrättade vote¬
ringen snarast torde kunna få betraktas såsom ett varsel för regeringen
att iakttaga vid äfven denna frågas utförande i verkligheten och vi
måhända icke få tro, att Andra Kammarens mening angående första
punkten af det föreliggande momentet kommer att blifva Riksdagens
mening, så anser jag mig skyldig att här uttala, att det torde vara
ännu mera nödvändigt, att Andra Kammaren visar enighet beträffande
den nu föredragna andra punkten af momentet. Det är ju rätt ofta
så, att om man det ena året, på skäl som då blifvit förebragta, funnit
sig föranlåten att säga a, man dock icke ett annat år med nödvändig¬
het säger b, utan att man då försöker hejda sig, om sådant kan ske
samt skäl därtill föreligger. Och så försvarsvänlig jag än är, kan
jag icke gå med längre, om det fordras, att man skall tillämpa den
principen, att våra kaserner skola förläggas blott till städerna.
Det kan nämligen icke förnekas, att man i denna fråga rörande
platserna för de nya kasernerna sett i första rummet officerarnes
bästa till godo, när man velat till dylika platser utvälja städerna.
Men ingen skall numera kunna öfvertyga mig om, att detta skulle
vara till verklig fördel för armén eller för hela vårt land, speciellt
våra värnpliktige, hvilka det nu närmast borde gälla.
Det har talats många vackra ord om en militär fälthögskola.
Men tror någon, att denna militära fälthögskola blir förlagd på sin
rätta plats, om den lägges i städernas utkanter eller inom deras om¬
råde? Jag tror det icke. Om vi jämföra denna skola med en annan
skola, vår folkhögskola, så tror jag ingen i vårt land eller våra grann¬
länder — t. ex. Danmark —- någonsin har fallit på den idén att
förlägga en sådan till stad. Jag tror icke heller, att den militära
fälthögskolan har sin rätta plats i städerna. Tv vill man se saken
något djupare och vill man betänka, hvilka följder ett beslut därom
skulle föra med sig, så tror jag, att man hejdar sig, så snart man
kan. Yi se ju, hurusom utvecklingen i våra dagar går därhän, att
allting drager sig till städerna; vår befolkning öfvergifver landsbygden
och flyttar in till städerna. Skall man då gå till väga på det sättet,
att man vänjer den manliga delen af befolkningen redan från 21-års-
åldern vid den föreställningen, att det är städerna, till hvilka de skola
vända sina blickar, där skola de hämta sina lärdomar, där är lättare
tillfälle att erhålla arbete och för detta få de rikligare aflöning, och
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
45 N:0 28.
mera sådant, hvilket ju onekligen redan nu erbjuder sig och i all Angående
framtid nog kommer att lättare stå till buds i städerna. Detta skall uppförande
man således framhålla för den uppväxande manliga delen af folket. pir
Och hvad som nog icke behöfver för dem framhållas, äro de före- armén.
träden i nöjen och förströelser som där erbjudas dem; dessa skola (Ports.)
de i rikt mått lära sig begagna, då de ju skola kunna njuta dem
redan under det de få sin utbildning i dessa militära fälthögskolor.
Jag tror dock, att, om vi verkligen skola kunna hålla vår lands-
befolkning kvar ute på landsbygden, ingenting, som kan vara ägnadt
att verka i den riktningen, får af oss försummas.
Såsom en talare på gäflebänken nyss anfört, är det icke nog att
tänka blott på offtcerarn.es fördelar: i första rummet lättheten att
bereda skolgång för deras uppväxande familjemedlemmar äfvensom
andra bekvämligheter uti ekonomiskt hänseende, när vi skola afgöra
den föreliggande frågan. Jag för min del ser denna fråga mycket,
mycket djupare än så, och jag tror för öfrigt icke, att Riksdagen så
lågt tillmätt officerarnes löner, att man skulle behöfva skjuta detta
skäl framför sig. Om vi skulle fråga officerarna själfva om den
saken, så är jag viss på, att de skulle erkänna sig vara ganska nöj¬
aktigt aflönade.
Nu är det ett särskildt skäl, som föranledt att jag gripit till
ordet i denna fråga. När det nämligen nu gäller att afgöra för-
läggningsplatserna för våra regementen i Öster- och Västergötland,
Närke och Södermanland och denna fråga således står på dagord¬
ningen, anser jag mig icke hafva rätt att tiga längre, utan vill fram¬
hålla, hvilken väg utvecklingen hotar att taga. När jag hör det talas
om, att krigsstyrelsen ämnar flytta kasernerna för de två regementen,
hvilka nu äro förlagda å Malmslätt, på 6 kilometers afstånd från
Linköpings stad, närmare intill denna stad och således icke ens för¬
söker att för dessa regementen använda de byggnader, som redan
finnas på mötesplatsen, och som möjligen kunna användas, då anser
jag, att det går för långt. Hur är det icke här i Stockholm ? Talar
man ej om att flytta de nya kasärnerna från ladugårdsgärdet ut till
Järfva just på ett sådant afstånd från Stockholm, som Malmslätt
från Linköping. Meningen är väl ändå, att officerarne skola bo kvar
i Stockholm. Med ett ord, jag tror icke, att man längre befinner
sig på riktig väg. Hur förhållandet i detta afseende är i Väster¬
götland, på mötesplatsen Axvall, kan jag icke säga — jag har aldrig
varit där •— men jag föreställer mig, att det med våra dagars lätta
kommunikationer ingalunda skulle vara orimligt tänka sig, att, om
två regementen förlädes till Axvall, sådana järnvägsförbindelser skulle
till de närmast belägna städerna Skara och Sköfde blifva anordnade,
att dessa regementens officerare, särskildt de gifta, kunde bo i stä¬
derna och där få sin ungdoms behof af skolgång tillgodosedt. ■—
Ftyttar jag mig så till Närke och Södermanland, så kommer frågan
om härvarande regementens slutliga förläggningsorter nu på tal. Om
jag då först stannar för den af dessa provinser, hvilken jag ju mest
N:o 28. 46
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
bör intressera mig för, eller Södermanland, så är det då fråga om
att Södermanlands regemente skall från Malmköping, där det nu bar
en ypperlig öfningsplats, flyttas — ja hvarthän? Jo, utom länet, till
Södertälje! Hvilka de militära skälen för denna förflyttning kunna
vara, därom tillåter jag mig icke att hafva något omdöme, men jag
har svårt för att tro, det så viktiga skäl hafva kunnat i den vägen
anföras, att de böra varande afgörande. Snarare ser jag det så, att
äfven här officerarnes intressen spela in, och det skulle icke, därest
regementet förlädes till Södertälje, öfverraska mig, om man då finge
framgent höra, att officerare vid regementet, af hvilka många redan
nu äro bosatta i Stockholm, till regeringen inginge med petition om
att fortfarande få bo därstädes. Jag för min del tror, att detta skulle
kunna låta sig göra, då regementet ju vore förlagdt så nära intill som
i. Södertälje. Denna stad har mycket goda kommunikationer, och
det vore därför icke omöjligt att tänka sig, att, fastän regementet
blifvit förlagdt dit, en ganska stor kontingent officerare, hvilka nu
bo i Stockholm, skulle komma att erhålla tillstånd att fortfarande
kvarbo där. Och talar ryktet sant, så skulle det vara ifrågasatt att
till Södertälje draga äfven det gamla Märkes regemente, nuvarande
lifregementets grenadjärer. Kan detta vara lämpligt? Kunna vi
tro på, att det är i sin ordning att koncentrera allting till hufvud-
staden eller dess omedelbara grannskap. Om i stället särskildt Söder¬
manlands regemente finge stanna på sin nuvarande mötesplats, så är
jag öfvertygad därom, att det så ofta anförda skälet om officerares
och underofficerares jämte deras familjers ekonomiska intressen i en
del afseenden — t. ex. i fråga om barnens skolgång m. m. — skulle
kunna tillgodoses på den platsen också, ty det skulle väl ej dröja
så länge, förrän ett läroverk blefve där inrättadt. Man kan ock vara
öfvertygad, att med regementets fortfarande förläggning dit samhället
skulle komma att ganska hastigt utvidgas och platsen inom kort
öfvergå till stad.
Men jag anser det vara en mycket, mycket större fördel, att
ett regemente får en förläggningsort, som är sund, den bästa, som
kan uppletas, och att det i sitt omedelbara grannskap får en mindre
stad, utan att således sträfva efter att blifva förlagdt i någon af de
större eller allra största städerna.
Det är med hänsyn härtill, som jag ber att få med fullaste
öfvertygelse instämma i utskottets af dess ledamöter från Andra
Kammaren dikterade hemställan.
Häruti instämde herrar Andersson i Helgesta, Svensson i Skyll-
berg, Forsberg, Biesért, Hultkrantz, Jansson i Edsbäcken, Olsson i
Heden och Jönsson i Yngsjö.
Herr Hammarskjöld: Herr talman, mina herrarl Jag an¬
tager, att de fleste af kammarens ledamöter hafva hört talas om
Petter Jönsson i Träslända, en gammal riksdagsman i Småland, som
47 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
lefde på den tiden, då Riksdagen dryftade frågan om sträckningen Angående
af våra stambanor. Som berrarne nog veta, var det mycket strider uppförande
om huru järnvägarne då skulle gå, det gälde då där nere frågan: nader för
»väster eller öster om Sömmen» o. d., och här i Riksdagen var stri- armén.
den mycket het. När Petter Jönsson i Träslända en längre stund (Forts.)
åhört diskussionen, begärde han ordet och sade: »här skall järnvägen
gå, ty här bor jag.» Herrarne må icke undra på, att jag alldeles
osökt kommit att tänka på detta gamla minne i kväll, då jag suttit
och hört på diskussionen om regementenas förläggning. Ty det har
ju temligen allmänt lydt så: »här skall regementet läggas, ty i den
provinsen, i den trakten hor jag.» Här har af hälsingar yrkats, att
Hälsinge regemente skulle förläggas på Mohed eller, rättare sagdt,
att det skulle få ligga kvar på denna plats, under det att en repre¬
sentant från Galle yrkat, att regementet skulle flyttas dit. Af herr
Palme har yrkats, att Västernorrlands regemente skulle flyttas till
Härnösand, och af representanten för Ångermanland, att det skulle
förläggas i Sollefteå. Här har då representanten för Jämtland kom¬
mit och sagt, att om det nu talas om de nya regementena, så kunna
vi väl få tala äfven om Jämtlands fältjägare, och att de böra för¬
läggas i Östersund. På samma sätt har herr Lindblad nu pläderat
för Malmköping. Ja, detta kan tyckas helt naturligt. Men mig
förefaller det, som om allt det där talet, vi haft i kväll, gifver oss
en riktigt tydlig försmak om huru det kommer att gå, om nu verk¬
ligen frågan om regementenas förläggning skulle uppskjutas ett år,
och Kungl. Maj:t skulle inkomma med en utredning om denna sak,
och Riksdagen sedan skulle bestämma, hvarest regementena skulle
läggas, ty det är väl ändå meningen med denna begäran om en ut¬
redning. Hur det sedan skall gå till, har jag icke riktigt klart för
mig: om representanter för hvarje regemente finge sins emellan komma
öfverens om, hvarest regementet skulle förläggas, och Kungl. Maj:t
sedan Ange lyda hvad på det sättet beslutats, eller om det skulle
bli en kompromiss om regementenas förläggningsorter. Jag tror, att
det skulle bli rent af olyckligt, om denna fråga i den formen skulle
dragas inför Riksdagen.
Jag har nu begärt ordet hufvudsakligast för att uttala mina
stora betänkligheter mot ett uppskof af ett år, och detta af ett myc¬
ket praktiskt skäl, nämligen detta: det har redan förut här erinrats
om, att vid nyåret 1909 måste kasernerna vara färdiga för att af
rekrytskolorna, som då komma att vara sammankallade längre tid än
förut, kunna tagas i besittning i början af år 1909. Af herr Hans
Andersson har likaledes erinrats om, att det är alldeles nödvändigt
att få bestämdt i fråga om de norrländska regementenas förläggning,
och att detta icke uppskjutes till nästa år, enär man hehöfver ett år
mera i Norrland än i mellersta och södra Sverige för att uppföra en
kasern. Konsekvensen af detta hans yttrande synes mig vara all¬
deles tydlig och klar: behöfves det 3 år i Norrland och 2 år i
mellersta och södra Sverige, så går det icke heller an, att beslutet
N:o 28. 48
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående om förläggning af de regementen, som äro ifrågasatta i punkt b),
uppförande uppskjuta till nästa år. Tv då kan icke arbetet med kasernernas
a*nader för3 byggande börjas förrän 1907, och då är det icke möjligt att få dem
armén. färdiga till 1 januari 1909. Huru går det åter, om icke kasernerna
(Forts.) äro färdiga till denna tid?
Ja, det har också erinrats därom, att då har man icke annat
än baracker, som äro dugliga till sommarbostäder men icke alls dug¬
liga att bebos under vintern. Hvem är det då, som blir lidande på
att Riksdagen lägger hinder i vägen för att kasernerna bli uppförda
och färdiga i rätt tid? År det Kungl. Maj:t, som blir lidande därpå?
Nej, det är våra värnpliktige, våra egna söner! Jag vill icke taga
på mitt ansvar att hafva bidragit till ett sådant försenande af kaser¬
nernas byggande, att de värnpliktiges hälsa och lif därigenom sättas
på spel. Det må nu gå med frågan huru som helst; jag är alldeles
på det klara med, att denna kammares majoritet icke delar den
åsikt jag uttalat. Men jag har åtminstone därmed fått till proto¬
kollet antecknadt, att jag är fri från ansvar för de olägenheter och
svårigheter, som kunna uppkomma.
Herr talman, jag yrkar bifall till reservationen.
I detta anförande instämde herrar Hjärne, Vahlquist, Pantsar-
hielm, Trolle, Trapp, Beutersldöld, Widén, Nydal och Kronlund.
Herr Ström i Transtrand: Herr talman! Med anledning af
hvad den siste ärade talaren anförde ber jag att få göra en helt
kort anmärkning. Han utgick ifrån, att hvar och en ville hafva
dessa regementen förlagda till sig. Såvidt jag kunnat fatta de an¬
föranden, vi här hört, har det alls icke varit fråga om något annat
än en utredning, huruvida det skulle vara lämpligt att bibehålla
regementena på deras nuvarande lägerplatser eller om de nödvändigt
skulle flyttas. Då man tager hänsyn till redan uppförda byggnader
å lägerplatserna och de myckna där nedlagda kostnaderna, har jag
för min del tänkt mig saken så, att man vill se, huruvida det icke
är möjligt att bibehålla regementena där de äro, för att såmedelst
draga nytta af byggnaderna. Det kan därför icke påstås, att hvar
och en vill hafva dem till sitt Träslända.
Jag har, herr talman, endast velat göra den anmärkningen och
har icke annat yrkande att göra än om bifall till utskottets hemställan.
Herr Bergström: Herr talman, mina herrar! Den näst siste
ärade talaren sökte här liksom vid åtskilliga andra tillfällen att slå
på sin varma känslas strängar för att få kammarens ledamöter med
sig. Men denna fråga rymmer så många oändligt viktiga och all¬
varliga sidor, att vi vid bedömandet af densamma icke böra ute¬
slutande ställa oss på känslans ståndpunkt. Och äfven om, såsom jag
tager för gifvet, alla kammarens ledamöter vilja taga all möjlig hän¬
syn till våra värnpliktige, våra söner, så att de icke bli lidande, så
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
49 N:0 28.
tror jag, att detta mycket väl låter förena sig med ett uppskof med Angående
beslutet i denna fråga. Den ärade talaren sade, att vi här hafva ^
fått eu tydlig försmak på, huru det kommer att gå, ifall Kungl. Maj:t ^ lider för
kommer in med en framställning till Riksdagen efter eu förnyad ut- armén.
redning i detta ämne. Ja, man bör också tänka litet på hur det (Forts.i
gått när Riksdagen nu en tid bortåt icke haft afgörandet af dessa
frågor i sin hand. Har icke behandlingen af dessa frågor företett
sådana sidor, behandlingen utanför regeringen och kanske också be¬
handlingen i regeringen, att vi här i Riksdagen väl hafva grund att be¬
tänka, om vi icke borde söka komma tillbaka till den punkt med afse¬
ende på handläggning af dylika ärenden, hvarpå man befann sig före år
1894? Jag vill erinra herrarna om, att, efter genomförande af 1892 års
härordning, kom Riksdagen in på den äfventyrliga väg, som det utan
tvifvel är att på detta område icke själf, pröfva behofven utan öfver-
lämna prof ningen af behofven helt och hållet åt Kungl. Maj:t och
endast och allenast i klump bevilja de begärda anslagsbeloppen. Om
man ser tillbaka på Kungl. Maj:ts proposition i denna fråga till 1894
års Riksdag, så gjorde Kungl. Maj:t då framställning såsom förut om
anslag till kaserner där och kaserner där. Uti en olycklig stund
kom då Riksdagen att säga: Vi tycka, att Kungl. Maj:t bör bäst
kunna sköta denna fråga. Hvad blef följden af detta? Jo därefter
inskränkte man sig till att i propositionerna på 90-talet lämna ett med¬
delande om hvar Kungl. Maj:t täcktes i nåder lägga kasernerna. Men
se vi på propositionen, så som den framkommer nu, då står där blankt
ingenting om den saken. Riksdagen har lämnat allt sysslande med
dessa viktiga frågor ifrån sig och lagt hela uppgiften och hela an¬
svaret på Kungl. Maj:t. Det är utan tvifvel eu olycka och kanske
äfven en olycka ur militär synpunkt, ur försvarssynpunkt.
Här har under debatten i dag varit berörd särskildt eu af dessa
förläggningsfrågor, som hafva tilldragit sig den allra största upp¬
märksamhet, nämligen Kungl. Maj:ts i december månad fattade be¬
slut att förlägga Västerbottens regemente från Vännäs till Umeå.
Jag har haft någon anledning att taga reda på denna sak, och,
mina herrar, det är en ur försvarssynpunkt ofantligt viktig förlägg-
ningsfråga, som det här gällde. Och hvad tror ni, mina herrar, att
den myndighet, som i främsta rummet haft att yttra sig i denna
fråga till Kungl. Maj:t, innan Kungl. Maj:t fattade sitt beslut, hvad
tror ni, att denna myndighet haft att säga? Jo, det är samman-
fattadt på några få rader, hela det yttrande, som generalstabschefen
i denna fråga haft att afgifva. På dessa rader — jag har dem här
afskrida -— har han utredt hela den viktiga frågan, huruvida man
vid en förläggning i Umeå är tillförsäkrad att i händelse af krig en
mobilisering af Västerbottens regemente under de ogynnsamma för¬
hållanden, som där verkligen förefinnas, kan på ett lyckligt sätt
genomföras. Detta står på dessa rader — det står icke alls, de inne¬
hålla faktiskt ingenting om saken! Men för att man icke må säga,
att jag här lämnat en obestyrkt uppgift, skall jag tillåta mig att
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 28. 4
N:o 28. 50
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående uppläsa hvad generalstabschefen haft att säga i denna viktiga fråga,
uppförnnde ;nnan Kungl. Maj:t gick att fatta sitt beslut. Han har behandlat
^ neder för frågan ur två synpunkter, ur allmän militär- och mobiliseringssyn-
armén. punkt samt ur transportsynpunkt. Ur allmän militär- och mobili-
(Forts.j seringssynpunkt säger han: »Vidkommande» — detta gäller två
regementen på en gång — »Hälsinge och Västerbottens regementen
anser jag att desamma, på grund af de fördelar, som äro förbundna
med mobilisering i stad, böra förläggas till Galle och Umeå. Dessa
städers läge vid kusten medför visserligen den möjligheten, att fien¬
den skulle försöka oroa eller hindra mobiliseringen. Därvid skulle
väl hans ansträngningar riktas på att förstöra kasernetablissementen
(mobiliseringsförråden), vare sig genom beskjutning eller medelst
landsatta afdelningar. Sannolikheten att medelst beskjutning lyckas
i ett dylikt företag beror på i hvad mån etablissementen erhålla ett
för beskjutning skyddadt läge, hvilket jag anser för dem nödvändigt.
För att möta landsatta fientliga afdelningar har man att tillgå dels
regementenas skolor, dels landstormen». Och så kommer den andra
synpunkten, transportsynpunkten: »Västerbottens regementes förlägg¬
ning till Umeå medför ingen nämnvärd olägenhet, alldenstund järn-
vägsfärden Umeå—Vännäs endast krafvel' omkring 1 Vi timme och
linjen är fullt jämngod med stambanan.»
Ja, mina herrar, jag har haft någon anledning ibland att se på
min pojkes uppsatser i skolan -— han går i fjärde klassen —- och
ungefär med de uppsatserna kan jag hafva skäl att jämföra ett så¬
dant yttrande af vår högsta auktoritet på detta område, generalstabs¬
chefen, hvilket han afgifver, innan Kungl. Maj:t går att fatta sitt
beslut i en så viktig fråga.
Jag anser, mina herrar, att man väl må kunna hafva rätt att
begära, att Kungl. Maj:t må framdeles liksom en gång tillförene in¬
för Riksdagen efter allvarlig pröfning och utredning framlägga dessa
viktiga frågor. Och jag tror, att man först då kan hoppas att kunna
vara tillförsäkrad om, att de ord också bli verklighet, som den då¬
varande krigsministern yttrade till statsrådsprotokollet år 1894, det
år, då Riksdagen beslöt att öfverlämna all makt i detta afseende uti
krigsministerns och regeringens hand. Det var väl just på grund af
den fasta tilltro, man hade till dessa ord, som man då öfverlämnade
den makten, efter att krigsministern till statsrådsprotokollet fram¬
hållit, att man naturligtvis icke finge lämna obeaktadt, att det i
detta fall gällde — och det gäller ännu mera efter antagandet af
1901 års härordning —- »att för sekler bestämma de olika truppernas
förläggningsorter och att valet häraf kunde komma att i afsevärd
mån inverka icke mindre på deras utbildning i och för sig än äfven
på deras mobiliseringsförmåga och utsikterna för dem att vid krigs¬
utbrott med största möjliga skyndsamhet inträffa på de olika krigs¬
skådeplatser, där deras medverkan kunde erfordras.» Utan tvifvel,
om man skall vederbörligen utreda dylika viktiga frågor, då kommer
man icke med ett dylikt papper till Kungl. Maj:t och till krigsmini-
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
51 N:0 28.
steril, som det jag här omnämnt, utan då måste det, mina herrar,
föreligga helt andra utredningar.
För att vi må vara tillförsäkrade härom, her jag att få yrka
bifall till statsutskottets förslag.
Herr Österberg instämde häruti.
Herr Olofsson: Det var med anledning af herr Hammarskjölds
yttrande jag begärde ordet. Denne kom med en historia om Petter
Jönsson i Träslända, som ville draga banan till sig, och talaren
tyckte, att man handlade på samma sätt nu. Detta tal träffar icke
mig. Ty det var tal om att förlägga Jämtlands fältjägare regemente
antingen till Östersund eller Prösön, men jag bor hvarken i Öster¬
sund eller på Frösön.
Jag vill vidare tillägga, i anledning af samme talares yttrande
att han icke ville bära ansvaret för ett uppskof med kasernbygg¬
naderna, utan det bör hvila på Kungl. Maj:t. Men det är eu annan
sak, som jag icke vill bära ansvaret för, och det är kostnadsfrågan.
I afseende därå tycker jag, att det är bättre att stämma i bäcken än
i ån. Vi hafva nyss hört, hur det varit med anslagen till Boden;
och jag tror, att det är lika viktigt att här fritaga sig från ansvaret
för kostnaderna.
Herr Wiklund: Herr talman! När denna fråga, nämligen om
anslag för uppförande af nya byggnader för armén, vid förra årets
riksdag var före, yrkade jag, att en utredning om förläggningsorterna
måtte föreläggas [Riksdagen. Jag beskylldes då af en talare, som
senare uppträdde, att jag ville upprifva den gamla tvistefrågan, som
han uttryckte sig. Trots detta har jag äfven i år vågat underskrifva
en motion i detta syfte och äfven begära ordet nu.
Den närmaste anledningen till att jag kom att fästa mig vid
denna fråga är förslaget om flyttning af Västerbottens regemente från
dess nuvarande plats vid Vännäs till Umeå. Vi känna ju och hafva
äfven hört i dag, att det nu är bestämdt, att regementet skall för¬
läggas till Umeå, samt att nya kasernetablissemang skall för detta
ändamål där uppföras.
Det återstår sålunda blott att beklaga, att så har skett. Det är
nämligen endast omkring tio år sedan detta regemente flyttades från
dess dåvarande förläggningsplats till den nuvarande, nämligen Vännäs.
Erforderlig mark för regementets behof anskaffades delvis på kom¬
munens bekostnad, dränerades och planerades, nya byggnader för
regementet uppfördes, hvilka nu nätt och jämnt hunnit blifva färdiga
och kostnaderna uppgå till öfver en half million kronor. Efter
endast en så kort tid är det sålunda bestämdt, att regementet skall
förflyttas från denna plats, och ehuru jag ej tilltror mig att fullstän¬
digt bedöma, huruvida den ena eller andra platsen kan vara lämp¬
ligare, anser jag dock, att hvad som förklarades vara lämpligt för
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
N:o 28.
52
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
10 år sedan borde kunna vara lämpligt än i dag, och i hvilket fall
som helst finner jag ett sådant förfarande vara ett slöseri med statens
medel. Ty äfven om de nu uppförda byggnaderna vid Vännäs icke
varit afsedda för viuterförläggning, så kan väl icke bestridas, att
kostnaderna för dessas försättande i behoeligt skick äfven för vintern
blifvit betydligt mindre än om nya kaserner skola uppföras i Umeå.
För att icke ett sådant förfarande skall kunna upprepas har jag
ansett och anser fortfarande, att en utredning angående de olika rege¬
mentenas förläggningsorter bör föreläggas Riksdagen, och ber jag därför
också nu att få yrka bifall till statsutskottets förslag i mom. b) af
denna punkt.
Häruti instämde herr Andersson i Baggböle.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Virgin:
Herr talman, mina herrar! Jag skall endast tillåta mig att yttra
några få ord med anledning af hvad som anfördes af en af de före¬
gående talarne, nämligen herr Bergström. Han klagade öfver det
sätt, hvarpå ärendena angående regementenas förläggning blifvit
behandlade såväl i regeringen som utom densamma. Hvad han
menade med behandlingen inom regeringen, därom har han icke
lämnat någon upplysning, hvarför jag icke kan inlåta mig på det
kapitlet. Hans anmärkningar mot dessa frågors behandling utom
regeringen syntes åter rikta sig mot det utlåtande af chefen för
generalstaben, som han citerade och hvilket han jämförde med en
kria af sin son i fjärde klassen. Jag vet icke, huru det är med
kriorna i fjärde klassen, om man mäter deras värde efter deras
längd, men säkert är, att man icke får använda en dylik måttstock
i afseende på sådana utlåtanden som det af honom åsyftade. Om
emellertid den ärade talaren nödvändigt vill hafva ett långt utlåtande,
så kan jag hänvisa till ett annat sådant, som afgifvits af general-
stabschefen, gemensamt rörande förläggningen af samtliga regementena
i Norrland, i hvilket principbetänkande han ingår på fördelarne och
olägenheterna af regementenas förläggning i stad eller på lands¬
bygden. Detta betänkande var, som sagdt, gemensamt för alla
norrlandsregementena, och jag vet icke, hvilken anledningen kan vara
därtill, att herr Bergström icke fått kännedom om detta betänkande,
ty det är offentligt och bilagdt handlingarne ehuru måhända icke i
det mål, som herr Bergström särskild! studerat. Jag vill för öfrig!
tillägga, att i dessa mål absolut icke några hemliga handlingar finnas, mig
veterligen åtminstone, och jag borde naturligtvis veta af, om några
sådana funnes. Man skulle likväl kunna tänka, att man af strategiska
skäl icke skulle framlägga alla sådana handlingar inför offentligheten,
men så är emellertid icke förhållandet i dessa fall, utan alla de
handlingar, på hvilka beslutet är grundad!, finnas bilagda veder¬
börande mål.
Herr Ström talade om, att här visst icke vore fråga om att
53
H:o 28
Onsdagen den 22 Mars. e. m.
gorå något, som skalle kunna skada de värnpliktige, och att kär
öfverhufvud taget ej vore fråga om någon rubbning af förhållandena
vid värnpliktens utgörande, utan endast om en utredning. Ja, men
denna utredning är liktydig med ett års uppskof, och en annan
talare, herr Hammarskjöld, har med all önskvärd tydlighet framhållit
följden af ett sådant uppskof, nämligen att kasernerna omöjligen
kunna blifva färdiga till den tid, då de värnpliktiga enligt Riksdagens
eget beslut skola rycka in till vintertjänstgöring. Jag vill till hvad
han yttrade endast tillägga en sak, som hau icke berörde i sin för
(ifrigt fullständiga utredning, nämligen att när de värnpliktige enligt
lag skola rycka in, man måste härbärgera dem, ty man kan icke
lägga dem på bara backen under vintern, och då måste tillfälliga
anordningar vidtagas, hvilka komma att kosta penningar. Således
kommer denna utredning att vålla komplett onödiga kostnader för
staten. I sammanhang härmed vill jag beröra herr Ströms yttrande
därom, att utredningen skulle afse att se till, om man icke kunde
tillgodogöra sig byggnaderna å de nuvarande mötesplatserna och
sålunda åstadkomma besparingar. I de fall, med hvilka vi hittills
hafva sysselsatt oss, har man icke kunnat vinna någon som helst
besparing genom att förlägga etablissementen på mötesplatserna, enär
de byggnader, som där äro uppförda, icke äro af beskaffenhet, att
man i dem kan förlägga manskap under den kalla årstiden ens efter
vidlyftiga ändringsarbeten, utan, vare sig man förlägger regementena
i stad eller på landsorten, är det nödvändigt att bygga fullständigt
nya kasernetablissement, hvilka i och för sig bli lika dyra på den
ena som den andra platsen, dock med den väsentliga skillnad, som
betingas af grundens olika beskaffenhet. Hvad nu särskildt beträffar
Vännäs, så skulle ett kasernetablissement där med anledning af
grundens dåliga beskaffenhet — den består af flytlera — bli ett par
hundra tusen kronor dyrare än i Umeå. Det samma är förhållandet
med Sollefteå. Att anlägga en kasern där skulle också medföra en
ganska betydlig höjning af priset i jämförelse med förhållandet i
Hernösand, likaledes beroende därpå, att grunden vid Sollefteå är
sämre — allt detta oaktadt att byggnaderna vid Vännäs och Sollefteå
äro de i bästa kondition varande af alla byggnader å mötesplatserna,
därför att de höra till de nyaste. I allt fall skulle dock ingen
som helst besparing uppstå. Således skulle den påyrkade utred¬
ningen endast vålla ökade, kostnader utan någon som helst utsikt
att vinna något i ekonomiskt afseende, men däremot har man, såsom
herr Hammarskjöld påpekade, all möjlig anledning att befara olägen¬
heter i hygieniskt och sanitärt hänseende.
Slutligen nämnde herr Wiklund, att man för 10 år sedan sade,
att platsen vid Vännäs var så utmärkt, men att den nu icke duger.
Detta är mycket ledsamt, men motsägelsen är likväl mera skenbar
än verklig, ty det var för 10 år sedan icke fråga om att förlägga
regementet i dess helhet till Vännäs, och det har aldrig i sin helhet
blifvit förlagdt dit, utan det var då fråga om en mötesplats för
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
N:o 28. 54
Onsdagen den 22 Mars, e. in.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
sommaröfningar, som voro tämligen korta, nämligen 90 dagar, eller
68 dagars beväringsrekrytöfningar och 22 dagars repetitionsöfningar.
En dylik mötesplats sökte man då och fann denna plats äga vissa
fördelar. Nu däremot gäller det något helt annat, nämligen att
förlägga regementet under hela året till en viss ort, och då måste
man taga andra förhållanden i betraktande.
Frågan om förläggningsorten inverkar också på ett annat sätt
ganska mycket på den ekonomiska sidan af saken, ty om man verk¬
ligen skulle förlägga regementena ute på mötesplatserna, där det icke
finnes några bostäder i närheten, måste man, såsom påpekats i sam¬
band med en annan fråga, nämligen om Bodenfästningen, också
bygga bostäder åt officerarne. Det är redan, såsom herrarne veta, i
planen intaget, att bostäder i kasernerna skola beredas åt under-
officerarne, men om regementena blifva förlagda på sådana orter, att
officerarne icke hafva möjlighet att skaffa sig bostäder i närheten,
måste man bereda också dem tak öfver hufvudet, och detta skulle
medföra en högst betydlig kostnad för staten.
Jag skall nu icke gå närmare in på alla de skäl, som tala för
stadsförläggning gent emot landsförläggning, ty den frågan är så
utförligt debatterad förut, att något nytt icke kan sägas i densamma.
Jag vill blott på det lifligaste framhålla, att jämförelsen alldeles icke,
såsom någon gång antagits, står mellan förläggning å det verkliga
landet å ena sidan, och förläggning i stad å den andra sidan, ty
mötesplatserna äro icke, hafva aldrig varit och kunna aldrig blifva
det verkliga landet. Kunde man förlägga de värnpliktiga på det
riktiga landet alldeles borta ifrån alla större samlingar af andra
människor, så skulle detta naturligtvis vara förenadt med vissa för¬
delar, om det också icke skulle sakna sina olägenheter. Att däremot
förlägga dem på platser, som hvarken äro land eller stad, utan som
hafva bådas olägenheter, men icke någonderas fördelar, det kan icke
vara förmånligt i något afseende.
Herr Petersson i Påboda: Herr talman! Jag skall genast
från början säga, att jag icke kommer att tala hvarken om Träslända
eller Tuna eller något sådant, men jag anser, att hvad herr Hammar¬
skjöld yttrade icke bör stå oemotsagdt, därför att det är absolut vilse¬
ledande. Först och främst drager han ut ur utskottets hemställan
något helt annat än där verkligen står, då han säger, att utskottet
har hemställt om en utredning, som sedan skulle föreläggas Riksdagen
på det sätt, att man skulle få förslag om hvarest alla dessa rege¬
menten skulle förläggas. Någonting sådant har utskottet icke hem¬
ställt, utan utskottet hemställer, att Kungl. Maj:t måtte »låta verk¬
ställa och för Riksdagen framlägga utredning, huruvida ej några af
de nya kasernetablissemangen för det icke garnisonerade infanteriet
må kunna uppföras å de nuvarande öfningspiatserna.» Utskottet har
däremot alls icke begärt något förslag om livar alla infanteriregemen¬
tena skola förläggas, och hvad utskottet begärt är ingenting annat
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
55 N:o 28.
än hvad Kungl. Maj:t själf ville förelägga Riksdagen, då det var Angående
fråga om att fatta beslut angående byggnader för specialvapnen år uppförande
1902. Då det icke var fråga om att flytta dessa regementen från de
platser, där de förut voro förlagda, talade Kungl. Maj:t om detta och armén.
var icke alls rädd därför, utan det var endast när det var fråga om (Forts.)
nya förläggningsplatser, Riksdagen icke fick veta, hvar de skulle
ligga.
Det ledande motivet härvidlag för utskottet har varit, att det
tilläfventyrs nu, liksom i fråga om specialvapnen, kan finnas utaf de
nuvarande förläggningsorterna sådana, som verkligen äro värda att
bibehållas både ur synpunkten af öfningsplatsens förträfflighet och
lägets förträfflighet i närheten af stad samt alla de stora och dyrbara
byggnader, som redan finnas. Detta borde enligt utskottets mening
allvarligt pröfvas och öfvervägas innan man öfvergifver dem. Det
är ingenting annat, som utskottet här har hemställt, att Riksdagen
skulle begära hos Kungl. Maj:t.
Hvad skulle nu följden blifva af ett bifall till denna hemställan ?
Den skulle blifva, säger man, att byggnaderna skulle fördröjas ett
helt år,__ och att man icke skulle kunna börja att bygga förrän år
1907. År det så? Skulle man icke hinna med den utredning, som
ifrågasatts, redan till nästinstundande år och således till nästa riks¬
dag få sig förelagdt förslag om byggnaderna? Har man då icke mer
än en gång fattat ett sådant beslut som det att gifva Kungl. Maj:t
rätt att redan af innevarande års anslag använda så och så mycket?
Således skulle man, enligt mitt förmenande, mycket väl kunna börja
arbetena på dessa byggnader 1906, äfven om denna utskottets hem¬
ställan blefve af Riksdagen bifallen. Därutinnan kan jag alltså icke
se någon fara. Men, säger man vidare, om ett dylikt beslut skulle
försena arbetena något, skulle man komma mycket illa ut därför, att
man skulle nödgas förlägga de värnpliktiga uti de nuvarande barackerna
vid en vinterförläggning. Men, mina herrar, det finnes icke någon¬
ting sådant fastslaget, som att vi 1909 skulle behöfva använda vinter¬
förläggning. Kungl. Maj:t har själf till statsrådsprotokollet anfört:
»Till följd af bestämmelserna i 27 § värnpliktslagen komme repeti-
tionsöfningarna vid flertalet fältinfanteriregementen att i regel äga
rum under tiden från och med den 10 september till den 10 oktober.
Därutaf blifver en nödvändig följd att inkalla de värnpliktige
till rekrytöfning något före medio af april, men icke är vinterförlägg¬
ning något absolut nödvändigt. Och äfven om det skulle inträffa,
att man skulle behöfva använda de nuvarande barackerna ännu någon
sommar, tror jag icke, att därigenom eu så synnerlig fara skulle upp¬
stå, fastän man nu, när det är fråga om att drifva denna sak fram,
visar en synnerlig stor ömhet om våra värnpliktiga.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Med herr Petersson i Påboda förenade sig herr Lundell.
N:0 28. 56
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
Herr Bergström: Herr talman! Jag känner för min del icke
något annat principbetänkande beträffande förläggningen utaf sjätte
arméfördelningens infanteriregementen, afgifvet utaf chefen för gene¬
ralstaben och framkommet ex officio, än det som är dagtecknadt »Stock¬
holm den 16 september 1904», och som tydligen angifver sig vara
ett sådant principyttrande och — för samtliga dessa regementen —
är affattadt på tre skrifsidor. Om det finnes något annat, vidlyftigare
principbetänkande, det känner icke jag. Men jag har anledning att
tro, att det icke finnes något sådant. Däremot vet jag mycket väl,
att chefen för generalstaben har, under datum den 7 december 1904,
afgifvit ett mycket utförligt betänkande beträffande förläggningen af
ett utaf dessa regementen, nämligen Hälsinge regemente.
Emellertid, jag mäter ingalunda värdet utaf en skriftlig fram¬
ställning efter dess längd. Det gör jag icke. Men jag har icke
kunnat finna uti detta principbetänkande, som jag har haft för mina
ögon, någonting annat än mycket allmänna satser, hvilka, så fram¬
ställda, som de där äro, äro utaf mycket, mycket litet värde för be¬
dömande af de viktiga, konkreta detaljfrågor, som där äro före.
Jag har i mitt yttrande sagt, att pröfningen i regeringen, enligt
mitt förmenande, icke har kunnat vara tillfredsställande, och detta
just på den grund — naturligtvis kan jag i detta sammanhang icke
ingå i annat uttalande därom — att ett så viktigt ärende, som det
jag berört beträffande Västerbottens regementes omförläggning från
Vännäs till Umeå, icke så vidt jag vet, af den högsta militära auk¬
toriteten utanför landtförsvarsdepartementet på detta område, nämligen
chefen för generalstaben, blifvit utredd, på annat sätt, än uti de få
rader, som jag här tillåtit mig att uppläsa.
Herr Ahlstrand: Herr talman! Jag har blifvit uppkallad
närmast af det yttrande, som herr Wiklund hade angående Väster¬
bottens regementes förläggning, hvilket ärende jag något känner till.
För att rätt kunna bedöma, huruvida Umeå eller Vännäs är den
rätta förläggningsorten, bör man klargöra för sig fördelarna af en
stadsförläggning i jämförelse med en landsförläggning. Och det tror
jag icke kan jäfvas, att stadsförläggningen har företräde framför
landsförläggningen. Härutinnan kan jag också åberopa det af gene-
ralstabschefen afgifna yttrande angående Hälsinge regementes förlägg¬
ning. År man då ense om, att så godt som alla militära och sociala
skäl tala för stadsförläggning, bör ju detta verka till förmån äfven
för Umeå stad. Det återstår då att se till den ekonomiska sidan af
saken. Jag ber därvid att få anmärka, att den enda plats inom
Vännäs område, som från teknisk och andra synpunkter lämpar sig
för ett eventuellt kasernetablissement, redan nu upptages af där upp¬
förda byggnader. Men att tänka sig, att Västerbottens regementes
kasernetablissement skulle uppföras å denna plats låter sig icke göra,
då de nuvarande byggnaderna behöfvas, till dess de nya kaserneta-
blissementen blifva färdiga. Det nuvarande kasernetablissementet å
57 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
denna plats har ett högt och fritt läge, och grunden där är af god Angående
beskaffenhet. Men skall man i Vännäs uppföra ett kasernetablisse- 'f ^buaa
ment på en annan plats, är det mycket dålig grund, s. k. jäslera, ^ader för¬
öda. därigenom skulle grundläggningsarbetet komma att väsentligt för- armén.
dyras enligt hvad fortifikationen angifvit med minst 200,000 kronor. (Forts.)
Härtill kommer, att Vännäs kommun icke har någon vattenledning.
Visserligen har Kungl. Maj:t föranstaltat om en vattenledning till
Vännäs lägerplats, men denna är afsedd för sommaren och lämpar
sig alltså icke för vintern. I så fall måste vattenledningen ombyggas
och omändras. Sålunda måste vattenintaget förändras, ett nytt pump¬
hus uppföras äfvensom ett nytt vattentorn utaf sten. Därjämte måste
också afloppsledningarna, som nu äro ofullständiga, utvidgas. Häri¬
genom skulle kostnaderna enligt fortifikationens uppgift, komma att
ökas med 50,000 kronor. Som bekant har Riksdagen anvisat för
ett nytt kasernetablissement 1,395,000 kronor. Uppföres detsamma
i Vännäs kan från denna summa afdragas för uppförande af förråds¬
byggnad, då dylik användbar finnes, den därför beräknade kostnaden
40,000 kronor. Läggas då härtill 250,000 kronor eller den summa,
hvartill ökade grundläggnings- samt vatten- och afloppsledningskost-
nader uppgå, kommer totalkostnaden för uppförandet af ett kasern¬
etablissement i Vännäs att belöpa sig till 1,605,000 kronor. Eör-
lägges åter kasernetablissementet till Umeå stad, där grunden är af
bästa beskaffenhet, kunna kostnaderna för uppförandet af detsamma
jämte anläggning af skjutbana beräknas till 1,420,000 kronor.
Enligt fortifikationens utredning skulle således ett kasern¬
etablissement, förlagdt till Vännäs läger, blifva icke mindre än 185,000
kronor dyrare, än om etablissementet förlädes till Umeå, detta obe¬
roende af de kostnader, som skulle uppstå, därest kronan nödgades
att uppföra officersbostäder.
Det enda skäl, som möjligen skulle tala för Vännäs, ärö de ut¬
gifter, som där blifvit nedlagda. Men detta skäl är icke vid närmare
granskning utaf någon vidare betydelse. Emellertid inverka dessa
utgifter icke i någon mån på den kostnad, som skulle uppstå genom
anläggandet af ett nytt kasernetablissement å Vännäs läger.
Ty alla byggnader äro af provisorisk natur och lämpa sig icke
för vinterförläggning, och då nu officersbarackerna också vintertiden
äro obeboeliga och officersfamiljer sålunda icke skulle kunna bo där,
så är det otänkbart, att denna sak skulle kunna ordnas på annat
sätt än därigenom, att staten åtager sig att uppföra byggnader för
officerare och underofficerare och äfven för gifta korporaler. Ty så
hänsynslöst kan väl staten icke gå till väga, att den skulle hänvisa
till någon obetydlig by ute på landsbygden officerare och underoffice¬
rare till ständig tjänstgöring utan att anvisa bostäder åt dem och
deras familjer.
Nu ha beträffande Umeå såsom förläggningsort såväl fortifikations-
generalen som generalstabschefen förordat densamma, och då har väl
regeringen haft tillräckligt stöd för att förlägga regementet till Umeå.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 28. 5
N:0 28. 58
Angående
uppförande
af nya bygg¬
nader för
armén.
(Forts.)
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Kontrakt kar ju redan afslutats med Umeå, hvarigenom staden för¬
bundit sig att inköpa jord för regementets förläggning, entreprenad
å byggnaderna är utlyst och staden har redan förvärfvat en del mark.
Och att då annullera ett beslut på detta sätt, att man icke beviljar
medel till etahlissementet, är enligt min uppfattning alldeles orimligt.
Beträffande anslagskrafven för de 15 återstående infanterirege¬
mentenas förläggning, så är jag fullständigt öfvertygad, att Kungl.
Maj:t kan bättre bedöma både de strategiska och taktiska synpunk¬
terna än Riksdagen eller dess utskott och likaledes fullständigt öfver¬
tygad, att eu eventuell utredning icke kan resultera i något annat
än hvad man med afseende på förläggningsorterna redan förut känner
till. Då jag sålunda finner, att en sådan utredning är onödig och
endast skulle fördröja kasernetablissementens uppförande utöfver den
tid eller nyåret 1909, då beväringen rycker in i rekrytskolorna, så
skall jag, herr talman, be att få yrka anslag å utskottets hemställan
och bifall till reservationen.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr tal¬
mannen framställt propositioner på de därunder gjorda yrkandena,
biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkterna 34—38.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Härefter föredrogs punkten 39, angående anslag till det frivilliga
skytteväsendets befrämjande; och begärdes därvid ordet af:
Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet Virgin,
som yttrade: Herr talman, mina herrar! Som herrarne se af stats¬
verkspropositionen, så är under denna punkt föreslaget af Kungl.
Maj:t, att anslaget för det frivilliga skytteväsendets befrämjande skulle
ökas med 100,000 kronor till 700,000 kronor för nästa år. Detta
Kungl. Maj:ts förslag är baseradt på noggranna beräkningar, utförda
af öfverstyrelsen för det frivilliga skytteväsendet. Man har räknat ut
de olika kostnader, som årligen behöfvas för detta skytteväsende, för
ammunition åt skyttarne, för administration såväl inom öfverstyrelsen
som de enskilda skytteföreningarna o. s. v. och kommit till det re¬
sultatet, att man för att på ett tillfredsställande sätt kunna fylla de
ökade behof, som följt med den stegrade utvecklingen af skytteväsendet,
behöfver den summa, som Kungl. Maj:t här föreslår, d. v. s. 700,000-
kronor. Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på, att det här icke
är fråga om att oupphörligt stegra och stegra anslaget, utan hvad som
här begäres är baseradt på verkliga beräkningar rörande det behof,
som uppstått på grund af det ökade deltagandet i det frivilliga skytte¬
väsendet.
59 N:o 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Herr Palme: Här har i dag talats om vårt försvarsväsendes
större eller mindre popularitet ute i bygderna, och för mig som varm
försvarsvän har det alltid stått klart, att vi måste göra vårt försvar
populärt. Vi måste göra det till en stor folkangelägenhet, som om¬
fattas med kärlek och intresse af de breda lagren af vårt folk.
Det finnes enligt min uppfattning för närvarande i vårt land två
medel att nå detta mål. Det ena är, ifall den utsträckta värnplikten
kan bli den brygga, på hvilken det svenska folket vandrar fram till
den allmänna rösträtten. Det andra är, att vårt officiella försvars-
väsende så att säga allt intimare räcker handen åt den väldiga folk¬
rörelse, som tager sig uttryck i skytteväsendet. Det vore oklokt af oss
att icke fullt begagna oss af en sådan folkrörelse, hvilken enligt min
uppfattning endast kan, i någon mån åtminstone, jämföras med den
stora nykterhetsrörelsen. Jag vill erinra herrarne om, att det för
närvarande finnes icke mindre än 20,000 män ute i bygderna, som
varit så intresserade af denna sak, att de af egna medel lagt sig till
med de dyra mausergevären. Jag vill erinra om att förra året inemot
tio miljoner skott lossades på de enskilda banorna, och till den summa
på nära en miljon, som de kostat, har staten bidragit med ungefär
7<t, under det enskilda — vanligen mindre burgna samhällsmedlemmar
—- bidragit med innemot 800,000 kronor.
Under sådana omständigheter och då det synes mig som om de
skäl, som blifvit framförda till förmån för det högre anslaget, äro
fullgiltiga och för mig öfvertygande, så skulle jag helst velat yrka
afslag på utskottets hemställan och bifall till Kungl. Maj:ts framställ¬
ning i ämnet. Men gent emot ett enigt statsutskott är jag viss om,
att en sådan mening icke ens i denna kammare skulle om sig få
förenad en majoritet, och med anledning däraf vill jag icke göra något
yrkande men endast till protokollet ha antecknade dessa ord.
Häruti iustämde herrar Matsson och Beckman.
Herr Eriksson i Bäck: Utskottet har i denna punkt icke
velat gå med på större höjning än till 50,000 kronor af hvad anslaget
är för innevarande år och ansett, att eu sådan höjning borde vara till¬
räcklig. Förut har det varit så, att år från år anslaget icke räckt
till behofvet, utan Kungl. Maj:t har förskotterat af det för följande
år beviljade anslaget för dåvarande år. Men sistlidne års riksdag
lämnade Biksdagen ett anslag på 50,000 kronor till afbetalning af
detta förskott. Och då innevarande år detta förskott helt och hållet
blir afbetaldt, så ansåg utskottet, att det kunde räcka med att höja
anslaget med 50,000 kronor.
Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 40 och 4.1.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
N:o 28. 60
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
Punkten 42.
Lades till handlingarna.
Punkten 43.
Utskottets hemställan bifölls.
Efter föredragning häruppå af punkten 44, angående en af herr
8. A. K. Natt och Dag väckt motion, n:o 23, om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående penningtillskott åt i tjänst inkallade, medellösa värn¬
pliktiges hemmavarande anhöriga, lämnades på begäran ordet till
Herr Natt och Dag som yttrade: Herr talman! Ehuru det
icke saknas skäl att här förfäkta den åsikt, hvaråt jag gifvit uttryck
i min motion, vill jag af flere anledningar icke göra detta. Men jag
önskar framhålla, att jag vid den kommande debatten här i kammaren
angående fattigvårdsstadgan har för afsikt att återkomma till ämnet,
fastän i förändrad form.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkten 45.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 2.
Sammansatta stats- och lagutskottets härefter föredragna utlåtande
n:o 4, i anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan angående
skjutsväsendet, blef af kammaren godkändt.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes
lagutskottets utlåtanden:
n:o 36, i anledning af väckt motion angående revision af kyrko¬
lagen m. m.;
n:o 37, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående internering af alkoholister;
n:o 38, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafe-
ring eller telefonering utan tråd;
61 N:0 28.
Onsdagen den 22 Mars, e. m.
n:o 39, i anledning af väckt motion om ändring af 61 § i för¬
ordningen om landsting;
n:o 40, i anledning af väckt motion angående fördelningen emellan
de olika landstingsområdena af skogsvårdsafgifterna i riket; och
n:o 41, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om
landsting den 21 mars 1862;
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 12,
rörande väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ut¬
redning i fråga om inskränkning i söndagsarbete; samt
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 13, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående nedsättning af fraktafgifterna för fodermedel å statens
järnvägar; och
n:o 14, i anledning af skrifvelse till Kungl. Maj:t angående nytt
1 reglemente för statens järnvägar.
§ 5-
Afgåfvos motioner af:
herr J. Widén, n:o 236, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående försäljning af brännvin; och
herr K. H. Branting m. fl., n:o 237, om ändring af 13, 14, 17
och 19 riksdagsordningen.
Dessa motioner blefvo på begäran bordlagda.
§ 6.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. E. Ericsson i Ahlberga under 4 dagar fr. o. m. d. 24 mars,
» S. Söderberg » 5 » » »23 »
» W. Andersson i Bråborg » 4 » » » 24 »
» A. F. Janson i Bråten » 5 » » » 23 »
» K. St arbäck » 4 » » » 24 »
» G. F. K. Killander under den 24 mars,
» G. Odgvist under 4 dagar fr. o. m. den 24 mars,
» C. B. Johansson i Jönköping under 5 dagar fr. o. m. d. 27 mars,
» D. K. Bergström under den 24 mars,
» D. M. Lyckholm » » 24 » och
» J. J. Byström » » 24 ».
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,3 på natten.
In fidem
Herman Palmgren.
Andra Kammarens Prof. 1905. N:o 28.
6