Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
i
N:0 114.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess
närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä om¬
råden af Norra Djurgården; gifven Stockholms slott
den 7 april 1905.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att de kronan tillhöriga egendomarna Vi6 mantal n:o 1 Agnesberg,
^ iss mantal n:o 1 Bagartorp, Vs mantal n:o 1 Neder-Järfva, 3Ue4 mantal
n:o 2 Neder-Järfva, 1 4Ve4 mantal n:ris 1 och 2 Öfver-Järfva och Vs
mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gun-
sarboda, 1 lU mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, Vh mantal n:o 1 Långlöt,
3/8 mantal n:o 1 Ör, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvar-
torp, 1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 Vh mantal n:ris 1, 2 och 3 Rissne, 1 3U
mantal n:ris 1 och 2 Råsta, 1 VA mantal n:o 3 Erfvinge och länsmans-
bostället 3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landt-
försvaret upplåtas för att användas till öfningsfält för armén tillhörande
trupper;
att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljus¬
gul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena söder
om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om Djurgårds-
brunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter utaf skogs¬
institutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att däraf
till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar,
som enligt en blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till gator,
torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof,
äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna
försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. (No 114.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst
4,000,000 kionor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöliga egendomar af Kungl. Maj:t anses höra ingå i öfnings-
fältet, till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer
för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, m. in.
samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öf-
rigt, i den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;
att af försäljningsmedlpn må gäldas ersättningar, enligt Kungl.
Majds bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djurs¬
borg m. m. dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nytt¬
janderätt till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djur¬
garden, äfvensom kostnaderna för ordnandet af g*ator och allmänna
platser enligt den ölverenskommelse, som härom kan med Stockholms
stad träffas;
att därefter återstående medel, förutom det belopp, som däraf kan
framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet,
må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsända¬
mål; samt
att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för in¬
köp af mark till öfningsfältet m. m., till ersättningar åt enskilde och till
bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser,
må efter Kungl. Majds bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl
kung], nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj ds,
Min allernadigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Otto Virgin.
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
3
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 7 april 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odeeberg,
Husberg,
Pa BAND ER,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Efter gemensam beredning inom landtförsvars-, civil- och jordbruks¬
departementen anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet
Virgin:
»I en vid 1901 års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion
föreslogs, under erinran om de stora utgifter, som vore förenade med
den nya härordningens införande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Magt anhålla om utredning, huruvida icke större eller mindre
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården in. m. skulle kunna
afyttras till byggnadsändamål, och i sådant fall hvilka belopp som kunde
väntas härigenom inflyta. Vid förberedande behandling af detta ärende
erinrade statsutskottet om dess i annat sammanhang vid 1901 års Riks¬
dag gjorda uttalande därom, att köpeskillingar, som inflöte vid försälj¬
ning' af fastigheter, hvilka förut varit för försvarsverket disponerade,
borde för dettas räkning användas; och ville utskottet ansluta sig till
den i motionen uttalade meningen, att frågan, huruvida försäljning af de
angifna kronoegendomarne skulle äga rum, borde göras till föremål för
utredning och ompröfning; men i denna och dithörande frågors dåvarande
läge ansåge utskottet någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra före¬
tagas, helst utskottet vore förvissadt, att Kungl. Maj:t ägnade berörda
angelägenhet allvarlig uppmärksamhet. Utskottet hemställde därför, att
det väckta förslaget icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut utföll i
enlighet med denna hemställan.
1 sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om
ny härordning yttrade emellertid Riksdagen, att det kunde ifrågasättas,
huruvida icke för beredande af tillgång till de af härordningen föran¬
ledda utgifterna för nya kasernetablissemang det skulle vara lämpligt att
afyttra annan staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke
vore för sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för
hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.
Sålunda borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det
kronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunns-
kanalen belägna, vidsträckta området kunna med fördel för staten för¬
säljas.
Med anledning af den sålunda väckta frågan täcktes Kungl. Maj:t
den 8 april 1902 uppdraga åt en kommitté
att, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och,
i sådant tall, hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den s. k. Norra
Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade
till tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till
försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar
af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket
uppstå;
att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats,
som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme
att användas såsom öfningsområde för; de i Stockholm förlagda trupp¬
förband, kunde anses lämplig såsom öfningsfält för dessa trupper;
att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljnings-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
anbud, gällande under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åt¬
gärder verkställa utredning om kostnaderna för anskaffande åt nytt öl-
ningsfält; samt
att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning
af det sålunda ifrågasatta utbytet af öfningsfält, de nuvarande kasern¬
etablissemangen lämpligen borde fortfarande bibehållas, eller om de eller
några af dem borde till andra ställen förläggas, och i sådan händelse
verkställa erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för denna
förläggning samt de därmed förenade kostnader.
Kommittén afgaf sitt underdåniga betänkande den 19 maj 1903 och
yttranden öfver detsamma hafva sedermera infordrats från chefen för
generalstaben, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen
för fortifikationen, Hans Kungl. Höghet Hertigen af Västergötland i
egenskap af inspektör för kavalleriet, cheferna för Fjärde och Femte
arméfördelningarna, riksmarskalksämbetet, kammarkollegium, domänsty¬
relsen och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län äfvensom
från Stockholms stadsfullmäktige.
Af den erhållna utredningen har i första hand framgått, att Ladu- N,tt ötogB-
gårdsgärdet numera är otillräckligt och äfven i öfrigt olämpligt såsom för.
öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna, och att det därför lagda trupperna
måste, oafsedt andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas med cr 01 e g
ett nytt.
Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan
ställdes på en truppöfningsplats, kunde — anför kommittén ■— de i Stock¬
holm förlagda truppförbanden med allt skäl anses vara synnerligen lyck¬
ligt lottade. Det till exercisfält för dem begagnade Ladugårdsgärdet
erbjöde nämligen eu efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig
öfningsterräng af omkring 200 hektars ytvidd med obetydligt kuperad
mark, fri från trädgrupper och andra för utbildning i rent formell exercis
hindrande föremål. 1 norr och öster gränsade intill fältet kuperade och
skogsbevuxna områden, som obehindradt fingo af trupperna användas,
och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar
i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod då hela Norra Djur¬
gården med undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt
enskilda upplåtits, till förfogande åt trupperna. Utan tidsödande marscher
från kasernerna, af indika alla utom ingenjörtruppernas och trängens
voro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet, kunde alltså trup¬
perna sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria. Exer¬
cisfältet var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som
då ansågs erforderligt, nämligen i kompani- och bataljonsförband. Järn-
6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
väl med hänsyn till eldhandvapnens då ännu relativt ringa skottvidder
kunde Ladugårdsgärdet anses ganska väl motsvara de förhållanden, hvar¬
under en verklig strid kunde tänkas komma att utkämpas.
Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfnings-
plats måste emellertid numera blifva en helt annan. Den truppstyrka,
som under månaderna maj—september vapenöfvades i Stockholm, hade
högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna vore den ungefär
dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan här ut¬
bildades. Samtidigt hade behofvet af öfningar i större förband och med
trupper af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Den ständigt
sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade verkan kräfde ock allt
större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskildt hade det sydafri¬
kanska kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin tillförene
vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden
rent af förintande verkan åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre
vikt vid formell exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så
väl. lämpat sig — men i stället lagt hufvudvikten af utbildningen vid
öfningar i att med skickligt begagnande af det skydd, terrängen kunde
erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa skyttelinjer
till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfnings-
platsen varit den, hvilken erbjöde den jämnaste och friaste ytan, vore
numera eftersträfvansvärdt att äga tillgång till ett område, som erbjöde
så stor omväxling i terrängen som möjligt och därigenom lämnade till¬
fälle till en mångfald olikartade taktiska uppgifter.
Emellertid ansåge kommittén, att Ladugårdsgärdet väl fortfarande
kunnat i någon mån motsvara de fordringar, som numera borde ställas
på eu truppöfningsplats, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till trup¬
pernas disposition förr upplåtna områden af Norra Djurgården. Men i stället
hade det förhållandet inträffat, att trupperna, långt ifrån att fortfarande äga
tillträde till nyss nämnda områden, tvärtom allt mera afstängdes från de
trakter åt Djurgården, som läge utanför det egentliga Ladugårdsgärdet
och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta hade delvis sin naturliga grund i de
nya anläggningar af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upp¬
låtits. Värtahamnen infoga redan nu en betydlig del af sådan mark,
som förut fått till trupp öfningar disponeras, och Stockholms stad ägde
rätt att än ytterligare utsträcka hamnområdet därstädes, så att slutligen
stora delar af öfningsfältet skulle gå förlorade. Järnvägen till Värtan
hade ock borttagit icke obetydligt område och framför allt försvårat för¬
bindelsen mellan de delar af Norra Djurgården, den åtskilde. Ett i
någon man liknande förhållande hade Sturevägens anläggande medfört.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.
7
Hjorthagen, Ropsten och Lugnet hade öfverlämnats till Stockholms stad,
och den utvecklingsmöjlighet för öfningsfältet, som i dessa trakter före-
funnits, vore alltså omintetgjord. Bergianska trädgården hade numera
anlagts å ett område, där trupper förr tämligen obehindradt fått ut¬
veckla sig. Slutligen hade kavallerietablissemanget samt Svea artilleri¬
regementes och Lifgardets till häst kaserntomter ujoptagit betydliga delar
af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt
gynnsam.
Hvad som återstode för truppernas öfningar utgjordes hufvudsak-
iigast, förutom af skjutbanorna vid Kaknäs, af det egentliga Ladugårds¬
gärdet, d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och
stadens område vid Värtahamnen.
Det frontutrymme, som här erbjödes infanteriet för utveckling, upp¬
gänga till allenast omkring 1,000 meter och måste — ined hänsyn till
de olika förhållanden, hvarunder ett infanteriregemente kunde komma
att uppträda, och hvari utbildning måste ske — anses otillräckligt till
och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa stäl¬
len erbjöde möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, vore
det dock vida mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i
vårt land, och vore alltså icke ägnadt att återgifva de förhållanden, un¬
der hvilka verkliga strider numera sannolikt komme att utkämpas.
Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst
vore* Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården alldeles otillräckliga, hvar-
jämte markens hårda beskaffenhet utöfvade en mycket ogynnsam in¬
verkan på hästarnas ben och hofvar.
För artilleri vore visserligen Ladugårdsgärdet i många hänseenden
eu lämplig öfningsplats, erbjudande ett icke ringa antal i och för sig
goda eldställningar. Dock vore skottvidderna alldeles för små samt
därför vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik. Dessutom kunde
fältmässiga öfningar där icke företagas i större förband än en division,
en olägenhet, som med ökad styrka komme att göra sig gällande, då
ett fältartilleriregemente på grund af den nya härordningen fördelades
på fyra i stället för två divisioner.
Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen,
ett fältartilleriregemente samt positionsartilleriregementet vore hänvisade
att såsom sin dagliga öfningsplats gemensamt använda Ladugårdsgärdet,
hvilket redan för hvart och ett af dessa truppförband för sig vore otill¬
räckligt, insåges lätt i huru hög grad ett större öfningsområde för
Stockholms trupper numera vore af behofvet påkalladt.
Beträffande de för truppförbandens skjutöfningar upplåtna skjut¬
De militära
myndigheter¬
nas yttranden
om Ladugårds¬
gärdet.
S Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
banorna vid Kaknäs anför kommittén, att deras antal vore alldelas otill¬
räckligt. Såsom bevis härför meddelades, att under repetitionsöfningarna
år 1902 ett fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar få dispo¬
nera allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottaflorna och detta
under sammanlagdt endast 48 öfningstimmar. Denna brist komme
naturligtvis att än kännbarare göra sig gällande i samma mån, som här¬
ordningens genomförande framskrede samt allt större vikt komme att
läggas vid de värnpliktiges utbildning i skjutning. Dess värre vore
denna brist omöjlig att afhjälpa, ty utrymme saknades fullständigt att
därstädes anlägga flera skjutbanor eller å de nu befintliga uppställa
flera taflor.
Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, vore med
hänsyn till den stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos
arméns nya gevär af otillräckligt djup, något som naturligtvis ej heller
stode att afhjälpa. Förhäpna kulor hade därför stundom slagit ned i
närheten af båtar å Lilla Värtan, till och med någon gång å Fjäder-
liolmarne. På grund häraf kunde vissa i skjutinstruktionen föreskrifna
skolskjutningar ej utföras å dessa skjutbanor, utan annan mark hade
för särskild kostnad måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.
Af dessa och i öfrigt anförda skäl funne kommittén framgå, att,
alldeles oberoende af andra på frågan om Norra Djurgårdens försäljning-
inverkande omständigheter, tidpunkten nu vore inne, då med nödvän¬
dighet åtgärder måste vidtagas för anskaffande af annat, större öfnings-
fält för de i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf
förefunnes på eu öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt
större utsträckning ägde mera omväxling i terrängens beskaffenhet samt
medgåfve utförande af taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfven¬
som anordnande af tillräckligt antal moderna skjutbanor för eldhand¬
vapen samt af fältskjutningar för alla vapen.
De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva alla biträdt kom¬
mitténs uppfattning om Ladugårdsgärdets otillräcklighet såsom öfnings¬
plats för de i Stockholm förlagda truppförbanden.
Sålunda yttrar chefen för generalstaben, att de fördelar, som Norra
Djurgården ännu för några tiotal år sedan erbjöd såsom truppöfnings-
plats, numera i väsentlig mån försvunnit. För eu mångfald olika ända¬
mål hade stora inskränkningar gjorts i truppernas rätt att beträda och
för sina öfningar använda hithörande mark, hvarigenom Norra Djur¬
gården i verkligheten redan förlorat karaktären af truppöfningsplats och
numera vore användbar egentligen blott för den formella utbildningen
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
(exercisen). För detta ändamål vore Norra Djurgården särdeles lämplig*
ocli hvad utrymmet anginge ännu tillräcklig. Men då det gällde att
anordna öfningar utom exercisfältet och utföra de i våra dagar allt vik¬
tigare tillämpningsöfningarna, särskildt i större förband, ställde sig årligen
ökade svårigheter i vägen. Den tätt bebyggda terrängen närmast huf-
vudstaden, de öfverallt därstädes befintliga inhägnaderna och befolk¬
ningens helt naturliga obenägenhet att till militära öfningar upplåta sin
mark snart sagdt omöjliggjorde hvarje försök att gifva dessa tillämp-
ningsöfningar den fältmässighet, som erfordrades vid utbildning äfven
af jämförelsevis små förband. Härtill komme, att med det öfningsom-
råde, som för närvarande stode de i Stockholm förlagda trupperna till
buds, dessas utbildning i skjutning, på grund af skjutbanornas otillräck¬
lighet, hvilken för hvarje år gjort sig allt mera gällande, och markens
olämplighet för anordnande af fältmässiga skjutningar, ej kunde bedrif-
vas så, som denna viktiga utbildningsgren fordrade.
Till följd häraf syntes det chefen för generalstaben vara en ange¬
lägenhet af största betydelse, att de i Stockholm förlagda truppförbanden
snarast möjligt erhölle en öfningsterräng, som kunde ersätta hvad^ de
genom Norra Djurgårdens förändrade karaktär förlorat. Denna fråga
trädde i förgrunden och kräfde en omedelbar lösning, vare sig de nu¬
varande kasernetablissemangen skulle flyttas eller, åtminstone tillsvidare,
bibehålla innehafvande platser.
Enahanda uppfattning om Norra Djurgården såsom truppöfnmgsplats
uttalas af cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna.
Inspektören för kavalleriet anför, att för intet af de Denne vapen¬
slagen vore Ladugårdsgärdet så ogynnsamt såsom öfningsplats som för
de till detsamma hänvisade kavalleritruppförbanden. Dels ägde det allt
för ringa utrymme i förhållande till det stora antal trupper, som däi
skulle öfvas, och därigenom inskränktes i hög grad den rörelsefrihet, som
äfven för de formella öfningarnas rätta bedrifvande vore för kavalleriet
nödvändig, dels vore markens beskaffenhet sådan, ätt den vid torr väderlek
blefve i det närmaste stenhård och redan vid ringaste nederbörd åter
hal och slipprig, till följd hvaraf hästarne blefve skadade eller obrukbara
vida oftare, än hvad förhållandet vore vid truppförband, som kunde för¬
foga öfver gynnsammare öfningsterräng.
Beträffande skjutbanorna vid Kaknäs yttrar kavalleriinspektören, att
dessa, otillräckliga redan för infanteriet enbart, kunde endast undei kor¬
tare och ofta med hänsyn till utbildningen olämpliga tider få af kaval¬
leriet disponeras, hvaraf den naturliga följden blefve mindre tillfredsstäl¬
lande öfnmgsresultat. Detta missförhållande komme att ökas, da Lif-
Bih. till Riktd. Prof. 1905. 1 Sami, 1 A/d. 08 Höft. 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
regementets dragoners rekryt- och underbefälsskolor komme att omfatta
en 4 å 5 gånger större numerär än livad för närvarande vore fallet.
Den betydligt ökade vikt, som numera måste läggas vid kavalleriets ut¬
bildning i eldstrid, kräfde vida talrikare och omsorgsfullare skjutöfningar
än för ett fåtal år sedan, men dylika vore icke möjligt att under nu¬
varande förhållanden åstadkomma.
nuvarand^ka30 Mot Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter har invändts,
serlemas flytt- att de invid öfningsfältet för närvarande belägna fem jämförelsevis nya
»ing. kasernerna komme att såsom sådana blifva obrukbara. Gent emot denna
invändning har kommittén framhållit, att försäljningen af Ladugårds¬
gärdet kunde och måste af naturliga skäl så ordnas, att endast vissa,
för truppöfningarna mindre viktiga delar däraf först upplätes till be¬
byggande, hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kunde
användas för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För öfnin-
garnas utförande på ett mera framskridet stadium måste i alla händelser
snarast möjligt anskaffas ett större öfningsfält i Stockholms närhet, och
man kunde med visshet antaga, att detta ej blefve beläget på längre
afstånd från staden, än att äfven infanteritrupperna utan allt för stor
tidsutdräkt kunde dit förflytta sig från de nuvarande kasernerna.
Med stöd af åtskilliga beräkningar rörande den tidrymd, som en
eventuell försäljning af Ladugårdsgärdet skulle komma att omfatta, har
kommittén antagit, att, äfven om försäljningen oafbrutet fortginge, minst
15 år skulle förflyta, innan fotgardesregementenas kaserner behöfde flyttas,
samt att äfven därefter de öfriga kasernerna kunde för sitt ändamål bibe¬
hållas i längre tid, så att troligen först ett femtiotal år härefter den
kasern, hvars förflyttning senast behöfde ifrågasättas, nämligen Lifgardets
till häst, måste förläggas till annan plats.
Förslag till Såsom förut nämnts, ingick i kommitténs uppgift att afgifva för-
fäUfö/stock- sLag a lämpligt nytt öfningsfält i Stockholms närhet för de i hufvud-
hoims trupper, staden förlagda trupperna. Tre särskilda områden hafva af kommittén
ansetts kunna ifrågasättas för sådant ändamål, nämligen dels trakten
mellan Mälaren och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt
Tranebergsbro och järnvägen Spånga—Riddersvik, hvilket område af
kommittén benämnts Brommafältet, dels ett område söder om Stockholm,
hvilket ungefär begränsas åt norr af Årstaviken samt Hammarby-, Lång-
och Järlasjöarna, åt öster af en linje ungefär 1,500 meter öster om
Källtorps-, Älta -och Flatsjöarna, åt söder af Drefviken samt åt väster af en
linje, dragen från Årstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak
sydlig riktning till närheten af sjön Magelungen, hvilket område benämnes
Enskede—Slcarpneckfältet; dels slutligen trakten nordväst om Haga, Stora
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Frösunda och Sundbyberg mellan norra stambanan och Stockholm—
Västerås—Bergslagens järnväg till sjöarna Rafvaln och Öfresjön åt
norr: Järf va—Spånga—Järf alla fältet.
De två förstnämnda af dessa områden har kommittén själf ansett
mindre tillfredsställande för ifrågavarande ändamål på grund af terrängens
beskaffenhet, hvarjämte deras förvärfvande sannolikt komme att medföra
mycket höga kostnader. Sedan kommitténs betänkande afgafs, hafva andra
omständigheter föranledt, att de nu ännu mindre än förr kunna ifrågasättas
såsom truppöfningsfält. Stockholms stad har nämligen numera förvärfvat,
inom Brommafältet, egendomarna Ulfsunda, Akeshof in. fl. samt, inom
Enskede—Skarpneckfältet, egendomen Enskede med underlydande, och
torde därför dessa egendomars förvärfvande för landtförsvarets ändamål
icke längre böra sättas i fråga.
Hvad däremot angår Järfva—Spånga— Järfällafältet synes detta er¬
bjuda många fördelar såsom truppöfningsplats och tillika kunna åtmin¬
stone till betydliga delar utan altför stora kostnader till landtförsvaret
upplåtas.
Kommittén redogör för detta fälts allmänna beskaffenhet samt dess
lämplighet såsom öfningsplats för Stockholms trupper på följande sätt.
Om man följde stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm
förbi Hagaparken och Nya kyrkogården samt passerade infartsvägarna till
Stora och Lilla Frösunda, komme man strax därefter till en ganska vid¬
sträckt slätt, som utbredde sin af endast några få enstaka höjder af¬
brinna jämna yta till vänster om landsvägen, hvilken här på ett par
hundra meters afstånd följde Brunnsvikens strand. Slätten, som sträckte
sig omkring 2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen Råstas
åbyggnader, begränsades i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp
och Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid Ellen-
hill. Den genomskures af norra stambanan, hvars närmaste stationer
vore Flagalund åt söder och Järfva åt norr.
Vid denna slätt hade kommittén tänkt sig samtliga kasernetablisse¬
mang förlagda: Svea och Göta lifgardens samt Fältingenjör- och Fälttele¬
grafkårernas åt öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands
åt norr på höjder mellan Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle
användas dels för dagliga öfningar i mindre förband och i formell exercis
dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första utbildningen i
skjutning med handvapen.
Följde man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där toge
af på Spångavägen samt passerade Ritorp, Agnesberg och Råsta, så
komme man genom eu dalgång med småbruten, skogbeväxt terräng till
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Lilla och Stora IJrsvik, hvarefter ånyo ett vidsträckt öppet område,
slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbredde sig-. På ett afstånd af
omkring- 2 kilometer västerut från Störa Ursvik begränsades slätten af
skogarna vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby
och Spånga kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby vore
belägna å denna slätt, hvilken med kringliggande kuperade områden
företrädesvis kunde användas för infanteriets öfningar i större förband.
Bortom de nyss angifna höjderna öppnade sig åter en slättmark,
den vidsträcktaste af hela det till öfningsfält ifrågasatta området, näm¬
ligen Akalla-slätten, med gårdarna Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarbyn,
Kyrkbyn, Hägerstaiund in. fl. Denna slätt, hvarpå läge kringströdda
många smärre med småskog bevuxna bergbackar, sträckte sig ända
fram till Säbysjön och omfattade en axel af 10 å 12 kvadratkilometer
samt vore särskilt lämplig för artilleriets öfningar och för större trupp-
öfningar med alla vapen.
Återstående delen åt området, den nordligaste, bestode mestadels af
skogsmark, afbruten af Säby sjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor,
samt bär och hvar genomskuren af smärre, odlade dalgångar. Dessa
trakter, hvilka behöfde tagas i anspråk hufvudsakligen för erhållande af
en tillräckligt djup skyddskärm för artilleriets fältskjutningar, tillhörde
egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög
och Knista.
Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina
skogklädda höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar ut¬
gjorde ett ganska typiskt exempel på svensk natur och terräng och
kunde med allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt för tillämpnings-
öfningar.
För infanteriet erbjöde de skogiga och kuperade markerna utmed
större delen af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i fram¬
trängande genom svårtillgängliga trakter, och de öppna fälten vid Kym¬
linge och Åkalla medgåfve utbildning i framryckande mot en fiende
med- begagnande af det skydd, som enstaka höjder eller andra växlingar
i terrängen kunde lämna.
Kavalleriet hade vid Öl ver-Järfva ej långt från de tilltänkta kaser¬
nerna en lämplig plats för dagliga mindre öfningar och ägde dessutom
tillgång till öppna fält för den formella exercisen och slutna attacker
äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser, från hvilka det
hastigt kunde utveckla sig till anfall, samt saknade ej heller lämpliga
och tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
För artilleriet funnes många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till kör-
öfningar i växlande terräng och ett stort antal goda eldställningar med
långa skottlinjer.
Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunde på den före¬
slagna öfningsplatsen komma till utförande i stor utsträckning. Så
kunde t. ex. i riktningen Ursvik—Säbysjön två brigader operera mot
hvarandra, och i linjen Ursvik—Järfälla funnes utrymme för en hel
arméfördelning att verkställa sin uppmarsch till strid.
Lämpliga platser för infanteriskjutbanor, afsedda dels för skolskjut-
ningsöfningar och dels för tillämpningsöfningar, hafva och af kommittén
utsetts.
Kommittén har vidare redogjort för, huru den tänkt sig förlägg¬
ningen å det nya öfningsfältet af de särskilda truppförbandens kasern¬
etablissemang, ett nytt intenderituretablissemang, garnisonssjukhus och
garnisonskyrka, äfvensom för de med uppförandet åt dessa byggnader
förenade kostnaderna, men då ännu många år torde komma att förflyta,
innan dessa frågor, som hvar för sig torde kräfva sin lösning, behöfva
afgöras, lärer anledning för närvarande icke föreligga att ingå på eu
närmare redogörelse för hvad kommittén i detta hänseende föreslagit.
De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva utan undantag
förordat kommitténs förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm för¬
lagda truppförbanden. Chefen för Fjärde arméfördelningen uttalar så¬
lunda såsom sitt omdöme, att Stockholmstrakten näppeligen torde halva
att uppvisa gynnsammare öfningsmarker än omkring Spånga—Järfälla,
och inspektören för kavalleriet anför, att lämpligare lösning af frågan
om öfningsfält och förläggningsplats än genom inköp och ordnande af
Järfva-Spånga-Järfällafältet under nuvarande förhållanden icke vore möj¬
lig att vinna.
Beträffande den ifrågasatta förflyttningen af de nuvarande kasern¬
etablissemangen framhåller chefen för generalstaben, att detta blefve en
framtida angelägenhet, som ur militär synpunkt icke kräfde en ome¬
delbar lösning. Afståndet från dessa etablissemang till det föreslagna
nya öfningsfältet vore nämligen ej så stort, att truppförbandens utbild¬
ning häraf i nämnvärd mån kunde röna någon ofördelaktig inverkan.
I sammanhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten vid
hvad chefen för fortifikationen i sitt yttrande öfver kommitténs förslag-
anfört beträffande förbindelseleden mellan de nuvarande kasernetablisse¬
mangen och den nya öfningsplatsen. Den nuvarande kortaste vägen
från fotgardesregementenas kaserner till öfningsfältet.s gräns ginge utef¬
ter Valhallavägen öfver Bellevue och Stallmästaregården samt vidare
De militära
myndigheter¬
nas yttranden
om det före¬
slagna nya öf¬
ningsfältet.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
utefter stora landsvägen Norrtull-Järfva och vore 6,4 kilometer lång.
Med undantag af krökarna vid Bellevue och Stall mast ar gården fram-
ginge den i nästan rak linje mot Järfva. När en gång, antagligen
inom kort, Sveaplanen med angränsande del af Solnavägen blefve ord¬
nad, kunde kröken och backarna vid Bellevue undvikas, och genom eu
föga dyrbar omläggning af vägen från Stallmästaregården upp till stora
landsvägen kunde äfven den där nu befintliga kröken försvinna. Något
nämnvärdt hinder för den allmänna samfärdseln på dessa vägar genom
frammarscherande trupper behöfde icke befaras. Valhallavägens norra
körbana vore åtminstone för närvarande ytterst obetydligt trafikerad,
och landsvägen Norrtull-Järfva vore så bred, att en truppkolonn myc¬
ket väl kunde där passera utan att störa den för öfrigt här ganska
lifliga trafiken. Skulle emellertid i en framtid sådant visa sig behöfligt,
kunde landsvägens bredd utan svårighet eller särdeles stora kost¬
nader ökas.
Härad.
!
|
Socken.
|
Egendomens namn.
|
Nummer.
|
Mantal.
|
|
Åker och tomter j
|
hektar.
|
ar.
|
kv.-m.
|
| Danderyds skeppslag
|
Solna
|
Agnesberg.................................
|
1
|
V»
|
7
|
61
|
!
90 !
|
"
|
))
|
Bagartorp .................................
|
i
|
5/l28
|
8
|
50
|
50
|
»
|
»
|
Neder-Järfva...............................
|
1
|
7/8
|
24
|
81
|
10
|
8
|
))
|
D:o ...............................
|
2
|
S1/G4
|
24
|
5
|
8
|
»
|
»
|
Öfver-Järfva...............................
|
1, 2
|
1 4,/c4
|
82
|
76
|
60
|
Sollentuna
|
Spånga
|
Gunsarboda................................
|
1
|
—
|
19
|
94
|
20
|
»
|
))
|
Kymlinge...................................
|
2, 3
|
1 V4
|
34
|
37
|
60
|
»
|
»
|
Långlöt ...................................
|
1
|
V4
|
11
|
45
|
95
|
))
|
»
|
Ör............................................
|
1
|
Va
|
24
|
82
|
4
|
»
|
»
|
Killingstorp................................
|
1
|
—
|
7
|
66
|
40
|
))
|
))
|
Linväfvartorp..............................
|
1
|
—
|
10
|
39
|
70
|
Danderyds skeppslag
|
Solna
|
Ritorp.......................................
|
1
|
V»
|
12
|
19
|
9
|
Sollentuna
|
Spånga
|
Ursvik.......................................
|
3
|
1
|
28
|
63
|
80
|
))
|
»
|
Rissne.............................
|
1—3
|
3 V4
|
no
|
28
|
10
|
»
|
)>
|
Råsta .......................................
|
1, 2
|
1 S/4
|
70
|
64
|
50
|
»
|
»
|
Erfvinge ..................................
|
3
|
1 V4
|
36
|
13
|
10 1
|
.
|
|
Summa
|
- I - 1
|
514
|
29
|
66 |
|
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Järfva-Spånga-Järfällafältet, till den omfattning det af kommittén
föreslagits, utgör ett sammanhängande område af omkring 4,700 hek¬
tars areal och upptager inom sina. gränser delar af fyra särskilda sock¬
nar, nämligen Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna, samtliga hörande
till Södra Roslags domsaga, men i administrativt hänseende lydande, de
tre sistnämnda socknarna under Svartsjö fögderi och Sollentuna härads
länsmansdistrikt, samt Solna socken under Vaxholms fögderi och Dan-
deryds skeppslags länsmansdistrikt. En icke obetydlig del af ifråga¬
varande område är redan nu i kronans ägo. Denna del, å den vid
kommitténs betänkande fogade kartan, blad 7, betecknad med ljusröd
färg, omfattar hufvudsakligen de i vidstående tabell upptagna, under domän¬
styrelsens förvaltning ställda kronoegendomar, för hvilka gällande taxe¬
ringsvärden och nu inflytande arrendeafgifter uppgå till däri angifna belopp.
I fråga om dessa egendomars upplåtande till öfningsfält för de i
Stockholm nu förlagda truppförbanden har domänstyrelsen i afgifvet
|
A
|
—
|
r -
|
- e
|
- a -
|
1
|
|
|
|
|
Ärligt
arrende.
|
Taxerings¬
värde.
|
Äng
|
Afrösningsjord
|
Impedimenta
|
Summa.
|
hektar.
|
ar.
|
kv.-m.
|
hektar.
|
ar.
|
kv.-m.
|
hektar.
|
ar.
|
kv.-m.
|
hektar.
|
ar.
|
k.-vm.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
|
3
|
i
|
90
|
|
29
|
50
|
10
|
93
|
30
|
400
|
3,500
|
—
|
17
|
50
|
5
|
27
|
80
|
—
|
35
|
80
|
14
|
31
|
60
|
450
|
8,800
|
—
|
56
|
80
|
11
|
61
|
—
|
i
|
52
|
20
|
38
|
51
|
10
|
1,400
|
20,700
|
—
|
—
|
— .
|
11
|
61
|
79
|
—
|
15
|
43
|
35
|
82
|
30
|
1,300
|
20,900
|
i
|
57
|
20
|
93
|
18
|
60
|
10
|
60
|
90
|
188
|
13
|
30
|
2,000
|
99,000
|
i
|
55
|
80
|
8
|
44
|
20
|
—
|
36
|
50
|
30
|
30
|
70
|
700
|
5,000
|
i
|
37
|
70
|
45
|
56
|
30
|
5
|
16
|
90
|
86
|
48
|
50
|
800
|
30,000
|
—
|
46
|
43
|
5
|
74
|
34
|
6
|
30
|
48
|
23
|
97
|
20
|
430
|
6,000
|
2
|
22
|
Cl
|
27
|
86
|
99
|
1
|
19
|
6
|
56
|
10
|
70
|
1,105
|
12,000
|
—
|
46
|
—
|
6
|
66
|
40
|
—
|
6
|
80
|
14
|
85
|
60
|
450
|
2,000
|
—
|
57
|
60
|
16
|
33
|
80
|
1
|
19
|
30
|
28
|
50
|
40
|
330
|
1,500
|
—
|
12
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
54
|
31
|
12
|
85
|
43
|
480
|
9,700
|
—
|
20
|
40
|
44
|
25
|
—
|
1
|
28
|
10
|
74
|
37
|
30
|
900
|
18,000
|
4
|
4
|
20
|
138
|
80
|
50
|
21
|
74
|
—
|
274
|
86
|
80
|
2,700
|
54,000
|
1
|
56
|
40
|
65
|
93
|
20
|
3
|
21
|
30
|
141
|
35
|
40
|
2,000
|
45,000
|
—
|
52
|
60
|
Öl
|
82
|
—
|
1
|
43
|
—
|
89
|
90
|
70
|
800
|
27,000
|
15
|
43
|
27
|
536
|
13
|
82
|
55
|
43
|
58
|
1,121
|
30
|
33
|
16,245
|
363,100
|
Kronoegen¬
domar, be¬
lägna inom
Järfva Spånga-
Järfällafältet.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
underdånigt utlåtande till en början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 15 maj 1903 på hemställan af förenämnda kommitté och
efter domänstyrelsens tillstyrkan förordnat, att, bland andra, egendo-
marne Agnesberg, Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva, Gunsarboda,
Kymlinge, Långlöt, Or, Killingtorp och Linväfvartorp, om hvilkas styck¬
ning för försäljning i smärre lotter till egna hem, trädgårdsanläggningar
och dylikt ett på grund af föreskrift i nådigt bref den 23 mars 1900
upprättadt förslag läge till behandling hos domänstyrelsen, skulle i af¬
vaktan på utgången af kommitténs framställning om deras användning
till öfningsfält utarrenderas allenast för tiden till den 14 mars 1906.
Redan genom tillstyrkandet af denna inskränkning i arrendetiden
ansåge sig domänstyrelsen hafva framhållit, att hinder för dessa egen¬
domars användning på det åf kommittén föreslagna sätt icke företen nor
från styrelsens sida. Att deras bibehållande i statsverkets ägo för
annat statens ändamål icke synts styrelsen önskvärd!, framginge af
den behandling styrelsen ägnat frågan om deras styckning till försälj¬
ning. Icke heller hade styrelsen något att invända mot att ofri ga före¬
nämnda kronoegendomar, Ritorp, Ursvik, Rissne, Rasta och Erfvinge,
utlades till det föreslagna öfningsfältet, men erinrade att, enär dessa
egendomar vore utarrenderade på längre tid, Ritorp till den 14 mars
1908, Ursvik till den 14 mars 1914, Rissne till den 14 mars 1916 samt
Råsta och Erfvinge till den 14 mars 1920, vederbörande arrendatorer
borde tillerkännas ersättning för afstående! af sina arrenden, om egen-
domarne toges i anspråk före nu löpande arrendeperioders utgång.
Visserligen innehölle arrendekontrakten den bestämmelsen, att, då sådant
för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades, arrendator!
skulle vara skyldig afstå egendomen tillhörande mark äfvensom inkomst¬
bringande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, mot¬
svarande den förlust, som honom tillskyndades, men denna bestämmelse
kunde svårligen tolkas så, att arrendator! skulle vara skyldig att, utan
annan ersättning än befrielse från arrendeafgiftens erläggande, afstå hela
den til! honom på arrende upplåtna egendomen.
Att kronan, därest planen med öfningsfältet komme till stånd, bil-
ligtvis icke kunde undandraga sig att inlösa enskilda tillhöriga, å egen¬
domarna befintliga hus ansåge styrelsen uppenbart.
Slutligen har domänstyrelsen, i likhet med hvad kommittén fram¬
hållit såsom önskvärd!, tillstyrkt, att ifrågavarande egendomar, därest
kommitténs förslag bragtes till utförande, till en början upplätes till
landtförsvaret utan särskild ersättning, men att framdeles, i den män
Norra Djurgårdens försäljning därtill lämnade tillgång, ett belopp, mot-
17
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
svarande egendomarnes värden, afsattes till inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark.
Vidkommande den ersättning, som kan anses böra tillkomma arren-
•datorerna för dem enskildt tillhöriga byggnader, har kommittén med
ledning af taxeringslängderna uppskattat denna till sammanlagdt 137,600
kronor. Sedermera har emellertid upplysts, att åtskilliga arrendatorer
ägde byggnader, för hvilka icke något värde blifvit i taxeringsläng¬
derna upptaget, men hvilka dock borde lösas enligt samma grunder,
som andra dem tillhöriga byggnader å dessa egendomar.
Värdet af samtliga dessa hus, beräknadt efter taxeringslängderna
eller, i de fall där de icke äro i dessa längder upptagna, efter de be¬
lopp, till hvilka de enligt uppgift äro brandförsäkrade i Stockholms
läns brandstodsbolag, framgår af vidstående tabell, uppgjord enligt kom¬
mitténs utlåtande och domänstyrelsens yttrande.
|
Kronor.
|
Agiiesberg.........................................
|
20,000
|
Bagartorp ..........................................
|
37,000
|
|
Erfvinge..........................................
|
3,500
|
Gunsarboda .................;...................
|
2,800
|
Killingstorp ........................................................
|
8,750
|
Långlöt ...................................................
|
2,200
18,000
|
Neder-larfva n:o 1 .................................
|
Mariedal, lägenhet å Neder-Järfva n:o 1.....................................................
|
10,300
|
Gunnarbo » » » »
|
10,000
|
Qvisisana » » » » ..........................
|
12,300
|
Fridensberg » » » » 2
|
5,000
|
Fridhem » » » »
|
5,100
|
Scbweitzeribyggnad vid Brunnsviken .........................................................
|
1,500
|
Svaludden, lägenhet » » ............
|
30,000
|
Rissne..............
|
4,700
|
Ritorp.................
|
20,400
28.750
|
Rasta ........................
|
Ofver-Järfva med Damtorp och Brotorp .............................................
|
23,000
|
Karlslund, lägenhet å Öfver-Järfva ............................................................
|
2,000
|
Ör ................................
|
13,100
|
Summa kronor
|
258,400
|
flik. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft.
|
3
|
18
Boställen,
belägna inom
Järfva-Spånga
-Järfällafältet.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Det af kommittén till truppöfningsplats föreslagna området inne¬
fattar, utom förenämnda kronoegendomar, jämväl trenne boställen: kyrko¬
herdebostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbo-
stället Ursvik samt ett stort antal enskilda tillhöriga hemman och lägenheter.
I fråga om nämnda boställens eventuella öfverlåtande till landtför-
svaret har kammarkollegium, enligt dess i ärendet afgifna utlåtande,
låtit höra vederbörande indelningshafvare samt infordrat underdåniga
yttranden från tjänstförrättande kronofogden i orten, domkapitlet i
Uppsala samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län. Där¬
vid hade anförts, bland annat,
af innehafvaren af kyrkoherdebostället Stridsberga i Spånga socken,
att lämpligt hemman ej funnes, som kunde utbytas mot kyrkoherdebostället,
på hvars mark Spånga församlings kyrka jämte skolhus och klockarebol
vore belägna; att emellertid, för den händelse boställets nuvarande bostads-
tomt med därå uppförda byggnader samt trädgården och om möjligt fem
eller sex hektar åkerjord undantoges för kyrkoherdens räkning, boställets
öfriga ägor kunde afstås mot ersättning och under vissa andra närmare
angifna villkor, däribland att på statens bekostnad skulle uppföras
ej mindre lämpligt stängsel omkring boställstomten, än äfven stall
för två hästar och två kor samt vagnbod; att hvad anginge kommini¬
stersbostället Granby detta boställe borde helt och hållet af staten
inlösas och nytt boställe anskaffas i närheten af Järfälla försam¬
lings kyrka, dock att komministern borde hållas skadeslös för den minsk¬
ning i inkomst, som genom utbyte af boställen kunde honom tillskyndas;
att klockarebostället, innehållande i areal omkring 6 tunnland jord,
jämväl borde för ändamålet afstås emot ersättning, med rätt för indel¬
ningshafvare att uppbära den å ersättningsmedlen uppkommande årliga
räntebehållningen; men att däremot kyrkskolan med bostadshuset ej
torde behöfva flyttas;
af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt, att lian,
som för bebyggande enligt synerätts beslut af bostället Ursvik fått vid¬
kännas kostnader, för hvilka han endast genom boställets fortsatta inne¬
hafvande under en följd af år kunde blifva godtgjord, ej vore villig
afstå bostället, med mindre full ersättning erhölles för dessa kostnader;
af domkapitlet i Uppsala, att domkapitlet, instämmande i det af
innehafvaren af kyrkoherdebostället afgifna yttrandet, ville till nådigt
afseende förorda de af honom föreslagna villkor för afstående af boställs-
jorden vid Stridsberga och Granby jämte Spånga församlings klockare¬
boställe; samt
af Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som antoge,
19
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
att hinder icke skulle möta för att den nuvarande kyrkoherdebostaden
i Spånga jämte lämpligt område däromkring äfven efter den ifråga¬
satta förläggningen af öfningsfältet disponerades af pastor i Spanga,
att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra, i hvad anginge
ofvannänmda ecklesiastika boställen, instämma i det yttrande, domkapit¬
let i ärendet afgifvit; samt att i fråga om länsmansbostället Ursvik
Kungl. Maj ds befallningshafvande icke hade något att erinra emot, att
detta boställe, som med hänsyn till rådande kommunikations- och andra
förhållanden inom distriktet numera vore till boningsplats för länsman¬
nen föga lämpligt, finge för nu angifna ändamål afträdas till statsverket,
hvarvid dock innelxafvaren, jämte det hans kontanta lön borde höjas
med det för bostället beräknade belopp, syntes böra beredas skälig
ersättning för den förlust, han, såsom al honom framhållits, skulle lida,
om han inom den närmare tiden nödgades afträda bostället.
För egen del har kammarkollegium i ärendet meddelat: att jämlikt
kollega beslut den 7 april 1879 länsmansbostället Ursvik i aflönings-
staten upptagits till en behållen årlig afkomst af 320 kronor att å läns¬
mannens kontanta aflöning afräknas; att enligt den för prästerskapet i
Spånga och Järfälla pastorat den 24 mars 1868 utfärdade lönereglerings-
resolution, hvilken skulle upphöra att äga tillämplighet den 1 maj
1918, kyrkoherden i pastoratet ägde innehafva såsom boställe VU man¬
tal Stridsberga salut komministern därsammastädes omförmälta bostället
Granby; att nu nämnda boställen jämte Spånga församlings klockare-
och skollärareboställen i senast fastställda jordebok för länet upptoges
bland kronoegendomar under allmän disposition, länsmansbostället såsom
3,8 mantal Uhrsvik n:o 5, kyrkoherdebostället såsom 14 mantal Präste-
bord n:o 1, komministersbostället såsom f i mantal Granby n:o 1 samt
klockare- och skollärareboställena såsom två särskilda oskattlagda lägen¬
heter, Klockarbord n:o 1 och Skolmästarebord n:o 1, med anteckning
för skollärarebostället att detsamma vore beläget å Julsta frälsehem¬
mans ägor; samt att enligt uppgifter, inkomna till prästlönereglerings-
kommittén, kyrkoherde- och komministersboställena i Spånga och Jär¬
fälla församlingars pastorat ansetts kunna vid utarrendering i angifven
ordning på 20 år betinga i årliga arrenden, kyrkoherdebostället 1,200
kronor samt komministersbostället 500 kronor, hvarvid dock i senare
fallet borde afgå 75 kronor för den boställshafvaren åliggande bygg¬
nads- och underhållsskyldighet å hus, afsedda till bostad.
Vidkommande själfva saken har kammarkollegium i underdånighet
anfört, att kollegium för sin del ej hade något att erinra däremot, att
länsmansbostället Ursvik jämte omförmälda ecklesiastikstaten anslagna
20
Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
egendomar med det undantag beträffande kyrkoherdebostället Stridsberga
som i boställshafvarens förberörda yttrande funnes angifvet, toa-es^ i
anspråk till öfningsfält för de till Stockholm förlagda truppförbanden
De kostnader, som enligt de infordrade yttrandena skulle för stats¬
verket uppkomna genom ifrågavarande områdens införlifvande med det
föreslagna öfmngsfältet, skulle alltså utgöra:
1:°) ersättning för den del af kyrkoherdebostället Stridsberga, som
för ändamålet behöfde tagas i anspråk, samt utgifterna för nödigt stäng¬
sel kring' den återstående boställsjorden äfvensom för uppförande af
stall och vagnbod åt pastor;
2:o) ersättning för komministersbostället Granby eller ock kostnaden
för anskaffande, på sätt föreslaget blifvit, af ett nytt boställe i närheten
af Järfälla kyrka åt komministern;
3:o) ersättning för klockare- och skollärareboställena i Spånga;
Lo) ersättning åt kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmans-
distrikt för den förlust, han kan anses komma att lida genom att afträda
bostället Ursvik; samt
5:o) en årlig tillökning med 320 kronor i den för honom nu utgående
kontanta lönen, hvilket belopp, efter det bostället frångått honom, lärer böra
utgå från sjätte hufvudtitelns ordinarie anslag till Landstaterna i länen,
fastigheter, ... Do h^aman och lägenheter i enskild ägo, som enligt kommitténs
belägna inom förslag skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet, hafva ett
J™Sta ta^gsvärde af tillhopa 1,246,800 kronor. I enlighet med dess upp¬
drag hai kommittén sökt att från vederbörande jordägare erhålla försåtj-
ningsanbud beträffande dessa hemman och lägenheter, och hafva de
bekomna anbuden sedermera öfverlämnats till statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet. Då det visade sig möta stora svårigheter
att förmå jordägarna afgifva dylika anbud, gällande för någon längre
tid fi amat, kunde tiden för tilländalöpandet af deras giltighet icke sättas
senare än den 1 oktober 1904, och de hafva alltså nu icke annan be¬
tydelse än att tjäna till ledning för bedömandet af de sannolika kost¬
naderna för egendomarnas förvärfvande.
Försälj ningsanbud hafv a för hemman och lägenheter med nedan-
nämnda taxeringsvärden afgifvits till följande belopp:
i Solna socken
i Spånga »
i Järfälla n
i Sollentuna »
Taxeringsvärde. Anbud.
.............. kr. 178,400:— kr. 1,022,000: —
.............. » 445,000: — » 1,304,000: —
............... 173,000:— » 300,000: —
.............. » 100,000:— » 636,900: —
Summa kr. 896,400: — kr. 3,262,900: —
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Om beträffande de fastigheter, för hvilka försäljningsaribud icke
erhållits, inköpspriset beräknas med iakttagande inom hvarje socken för
sig af samma förhållande mellan detsamma och taxeringsvärdet å dessa
fastigheter som mellan de nu angifna försäljningsanbuden och motsva¬
rande, likaledes angifna taxeringsvärden, skulle inköpssummän i sin hel¬
het komma att uppgå
i Solna socken till...................... kr. 1,260,688: —
i Spånga :» o :» 1,776,752: —
i Järfälla ■ » '» 543,600: —
i Sollentuna :» » » 636,900:
eller sammanlagd! till kr. 4,217,940: —
Kommittén har emellertid ansett, att de ingifna försäljningsanbuden
med få undantag varit allt för höga och icke stått i rimligt förhållande
till egendomarnes verkliga värde eller de köpeskillingar, som vid fastig-
hetsförsäljningar i trakten kunnat betingas. Med anledning häraf haf
kommittén sökt att på grund af den kännedom om i orten gängse egen-
domspris, hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare
tiden skedda försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden,
bilda sig en uppfattning om det ungefärliga värdet af Järfva—Spånga
—J är fällafältet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att under
dåvarande förhållanden och om fältet med det snaraste inköptes, de i
enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna krono-
egendomar, som för ifrågavarande ändamål behöfde tagas i besittning,
icke kunde anses äga högre värden än sammanlagd! 2,615,000 kronor.
Enligt hvad af det anförda framgår, äro samtliga myndigheter, som
i frågan afgifvit yttranden, ense därom, att Ladugårdsgärdet numera är
otillräckligt såsom öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna
och fördenskull bör utbytas mot ett större. A ena sidan hafva trup¬
perna till antalet ökats och fordringarna poå större område med mera
omväxlande terräng alltmera stegrats, under det att å andra sidan af det
område, som ursprungligen varit för truppernas öfningar tillgängligt,
tid efter annan större och mindre delar tagits i anspråk för andra ända¬
mål. I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt öfver¬
enskommelse mellan Kungl. Magt och kronan samt Stockholms stad,
grundad på 1889 års riksdagsbeslut i fråga om upplåtelse till huf¬
vudstad en af Hjorthagen m. in. vid Lilla Värtan, staden är berät¬
tigad att i mån af behof för Värtahamnens utvidgning komma i be¬
sittning af ytterligare områden å Ladugårdsgärdet, bland andra, om ock
Departe¬
mentschefens
yttrande.
22
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.
först år 1929, Lindarängen, som år 1881 mot särskild afgäld till djurgårds-
kassan uppläts till begagnande för truppernas öfningar, emedan redan
då behof förefanns af större utrymme för detta ändamål.
Af största vikt är, att trupperna för sina öfningar disponera till¬
räcklig och lämplig öfningsterräng. De störa utgifter för staten, ök¬
ningarna i och för sig kräfva, synas mig oafvisligen betinga, att allt
göres för att bästa möjliga resultat däraf skall erhållas, och ett utaf
hufvudvillkoren härför är tillgången till lämpligt öfningsfält, ett kraf,
som, enligt hvad jämväl kommittébetänkandet angifver, inom europeiska
.arméer blifvit mer och mer beaktadt.
Det af kommittén föreslagna nya fältet synes vara väl ägnadt att
fylla de fordringar, som böra ställas på ett modernt öfningsfält; åtmin¬
stone torde intet bättre kunna erhållas i Stockholms närhet. Skulle
ett på större afstånd från hufvudstaden beläget område utses till öfnings-
plats för trupperna, blefve det nödvändigt att bibehålla Ladugårds¬
gärdet såsom öfningsplats för Stockholms garnison under volontärre-
kryt- och beväringsrekrytskolor. Under repetitionsöfningarna blefve i
sådant fall hufvudstaden helt och hållet blottad på trupper, hvarjämte
dyrbara och tidsödande transporter samt kostsamma anordningar för
truppernas förläggning på båda platserna uppstode. Från hvilken syn¬
punkt denna fråga än skärskådas, synes sålunda kommitténs förslag i
detta hänseende vara välbetänkt och innebära en lycklig lösning af den
betydelsefulla frågan.
I det föreslagna nya fältet ingå
l:o) åtskilliga under domänstyrelsens vård stående, ofvan angifna
kronoegendomar, för hvilkas upplåtande för landtförsvarets behof Riks¬
dagens medgifvande erfordras,
2:o) länsmansbostället Ursvik, hvilket nu innehafves af kronoläns-
mannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt; och då detta boställe skulle,
om länsmannen frånträder detsamma, öfvertagas af domänstyrelsen och
för kronans räkning utarrenderas eller försäljas, lärer ej heller det kunna
med fältet införlifvas utan Riksdagens tillstånd,
3:o) två ecklesiastiska boställen äfvensom klockare- och skollärare¬
boställena i Spånga, om hvilka boställens öfverlämnande helt eller delvis
mot ersättning, som bestämmes i den ordning, i nådiga förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof stadgas, Kungl. Maj:t lärer kunna ensam besluta, samt
4:o) enskilda tillhöriga, förut uppgifna fastigheter.
Kommittén har beräknat kostnaderna för anskaffandet af nytt öf¬
ningsfält m. m. sålunda:
23
Eungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.
taxeringsvärdet af utarrenderade krono-
egendomar .................................................. kr. 349,100: —
enskildes därå uppförda byggnader......... 137,600: —
i enskild ägo varande fastigheter samt
till boställen anslagna egendomar......... » 2,615,000: — 3,101,700: —
för anläggande af skjutbanor ..................................................... 150,000: —
för öfningsfältets dränering och ordnande i Girigt förslagsvis 748,300: —
Summa kronor 4,000,000: —
Huruvida kommitténs beräkning numera kan anses motsvara den
blifvande verkliga kostnaden, torde vara ovisst. Sannolikt är, att åt¬
minstone egendomarna närmast hufvudstaden ytterligare stigit i pris,
sedan kommittén afgaf sitt betänkande, och än vidare komma att stiga
ju längre inköpet däraf fördröjes. Det torde därför vara af vikt attr
om den behöfliga marken skall kunna till skäligt pris förvärfvas, beslut
därom ju förr desto hellre fattas. Kommittén här föreslagit, att, för
erhållande af rimliga köpevillkor, hela det erforderliga området skulle
genom expropriation förvärfvas. Erfarenheten har dock i flere fall gifvit
vid handen, att detta förfaringssätt icke alltid medfört ekonomiskt gynn¬
samt resultat. Att på förhand angifva det sätt för markens förvärfvande,
som må vara det för staten ändamålsenligaste, torde ej vara möjligt,,
utan synes förfaringssättet böra i hvarje fall för sig bestämmas.
Möjligt är, att åtskilliga af de i fältet enligt kommitténs förslag
ingående fastigheter kunna därifrån uteslutas eller med annan mark er¬
sättas, därest vederbörande ägares anspråk på betalning därför äro allt¬
för obilliga. Till följd af dessa förhållanden bör ej, enligt min mening,
på förhand bestämmas, hvilka egendomar som skola inköpas, eller gränser
för det blifvande öfningsfältet fastslås, utan framdeles beslut af Kungl.
Maj:t fattas om förvärfvande af fastigheter, lämpliga att införlifvas.
med den öfningsplats, som till en början bildas af förut omförmälda
kronoegendomar, i den mån sådana fastigheter kunna på villkor, som åt
Kungl. Maj :t finnas antagliga, af Kungl. Maj:t för kronans räkning inköpas.
Därest dessa kronoegendomar tagas i anspråk för bildandet af ett
nytt öfningsfält för de till Stockholm förlagda trupperna, torde, på sätt
domänstyrelsen anfört, utöfver hvad kommittén beräknat, ersättning böra
utgå till de nuvarande arrendatorerna dels för i förtid mistad arrenderätt,,
såvida arrendetiden icke tilländalupit, då egendomen till landtförsvaret
öfverlämnas, dels ock för arrendatorerna enskildt tillhöriga, å egen-
domarne uppförda byggnader, hvilkas värde, såsom af det förut sagda
24
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.
framgår, med 120,800 kronor öfverstiger den summa, som kommittén
med ledning af taxeringslängderna angifvit. Beträffande ersättningarna
för i förtid mistad arrenderätt torde de med hänsyn dels därtill, att den
sammanlagda arrendeafgiften af alla dessa egendomar icke belöper sig
till större summa årligen än 6,840 kronor, dels ock därtill att ännu
någon del af den löpande arrendetiden kommer att förflyta, innan samt¬
liga dessa egendomar behöfva till landtförsvaret afträda^, icke komma
att uppgå till allt för afsevärda belopp.
I hvad män godtgörelse för berörda byggnader bör till vederbörande
ägare utgå, torde böra göras till föremål för pröfning af Kung!. Maj:t
i hvarje fall efter utredning rörande ägarnas rätt till ersättning, bygg¬
nadernas beskaffenhet samt öfriga på frågan inverkande omständigheter.
Till kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt lärer böra
utgå skälig godtgörelse för de byggnader, han å länsmansbostället Urs¬
vik uppfört, utöfver hvad honom i sådant afseende ålegat.
I afgifvet yttrande öfver kommitténs betänkande har Kung!. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län vidare anfört, att då enligt förslaget
en mängd, delvis ganska betydande jordegendomar i enskild ägo skulle för-
värfvas för kronans räkning, det lätt insåges, att förslagets genomförande
skulle föranleda väsentliga rubbningar i de grunder, som varit bestäm¬
mande för den hittills gällande kommunala, kyrkliga och administrativa
indelningen i denna trakt. Särskilt folie detta i ögonen med hänsyn
till Spånga socken, som med omkring hälften af sitt område och en
fjärdedel af sin befolkning folie inom gränserna för det föreslagna öfnings-
fältet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därför ställt i utsikt, att
en förändring af nyssnämnda indelning skulle framdeles blifva nödig,
samt att jämväl någon ersättning från staten skulle behöfva utgå till
kommunerna för minskade inkomster.
Sannolikt är, att hänsyn i en framtid måste tagas till hvad Kungl.
Maj:ts befallningshafvande sålunda påpekat, men dessa angelägenheter
kunna icke på förhand i alla delar öfverskådas och bedömas, utan måste
de ordnas i den män genom öfningsfältets anordnande sådana rubbningar
i de bestående förhållandena inträda, att särskilda åtgärder kunna
anses däraf påkallade. Jag tillåter mig i detta afseende erinra, att de
enskilda tillhöriga hemman, som skola inköpas, endast så småningom
torde komma att tilläggas fältet, att hela det till öfningsplats afsedda
området icke behöfver afrödjas och igenläggas, utan kan till ganska
betydande delar fortfarande odlas, samt att, om blott de byggnader,
hvilka i följd af sitt nuvarande läge skulle utgöra hinder för öfningarna,
flyttas till lämpligare belägna platser, andra byggnader kunna kvarstå och
25
Kungl. 'Majte Nåd. Proposition N:o 114.
tagas i anspråk, förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan komma
att upplåtas till brukning, jämväl af den personal, som erfordras till vård
och bevakning af fältet, samt af befäls- och underbefälspersonalen till
bostäder, naturligtvis i sistnämnda fall mot afstående af dem eljest till¬
kommande inkvarteringsbidrag. Om å ena sidan vissa beskattningsföre-
mål torde försvinna, lärer däremot andra tillföras kommunerna. Först
efter det förhållandena hunnit stadga sig, torde kunna afgöras, i hvad
mån ändringar i den nuvarande kommunala, kyrklig:', eller administra¬
tiva indelningen bör ske. Utan tvifvel bör emellertid skälig uppmärk¬
samhet ägnas däråt, att i dessa kommuner bosatta enskilda personer
icke ■ genom kronans åtgärder förorsakas några höjda afgifter till kom¬
munerna eller andra olägenheter.
Slutligen har, såsom förut nämnts, domänstyrelsen ifrågasatt, att
medel skulle framdeles, sedan genom försäljning af byggnadstomter från
Ladugårdsgärdet tillgång därtill erhållits, anvisas till inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark i stället för de kronoegendomar, som
nu skulle till landtförsvaret afstås. Då emellertid dessa egendomar allt
fortfarande förblifva i statens ägo och för dess ändamål användas, torde,
på sätt domänstyrelsen jämväl förutsatt, med afgörandet af frågan om
deras ersättande med annan mark, som ställes under domänstyrelsens
vård, kunna anstå, domänstyrelsen obetaget att, då den lämpliga tid¬
punkten kan anses vara kommen, göra förnyad framställning härom hos
Kungl. Majrt.
Utan tvifvel kommer förvärfvandet och anordnandet af det nya
öfningsfältet att medföra stora kostnader, men staten erhåller däri en
egendom, hvars värde med hänsyn till läget torde komma att med tiden
stiga i betydlig mån.
Att tillförlitligt beräkna summan af de kostnader, som komma att
erfordras för förvärfvande åt landtförsvaret af de i enskild ägo varande
fastigheter och till boställen anslagna egendomar, hvilka ingå i ifråga¬
varande nya truppöfningsplats, låter sig synbarligen icke gorå. Den åt
kommittén beräknade summan 2,615,000 kronor torde sannolikt visa sig otill¬
räcklig. Vid sådant förhållande synes det mig ändamålsenligast, att hela
den af kommittén för anskaffandet och anordnandet af det nya öfnings¬
fältet beräknade summan, 4,000,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts för¬
fogande att användas till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöriga egendomar anses böra ingå i öfningsfältet, till ersätt¬
ningar åt arrendatorer, boställshafvare och andra personer för mistad
besittningsrätt till jord, som till fältet afstås, in. in. samt till anläg¬
gande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i den män
Bill. till Riksd. Prof,. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 68 Käft. 4
26
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 114.
Försäljning a
vissa delar
af Norra
Djurgården.
medel härtill kunna af nämnda summa erhållas. De härför till en början
erforderliga beloppen kunna, enligt hvad jag inhämtat, af statskontoret
och arméförvaltningen förskjutas, hvarefter de återstående beloppen äfven¬
som förskotten torde kunna gäldas af medel, som inflyta genom försälj¬
ning af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet, till hvilken fråga jag nu
anhåller att få öfvergå.
Såsom jag förut anfört ingick i kommitténs uppdrag att, efter
förutgången utredning, afgifva yttrande, huruvida och i sådant fall
hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra
Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, inde¬
lade i tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde
till försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa be¬
räkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik
försäljning kunde för statsverket uppstå. För fullgörande af denna del
af sitt uppdrag har kommittén uppgjort trenne alternativa utkast till
stadsplan för Norra Djurgården, redogjort för hvilka områden däraf,
som för närvarande äro upplåtna för allmänt ändamål eller till enskildt
begagnande, verkställt beräkningar angående värdet af de tomter, som
skulle därifrån kunna försäljas, samt afgifvit förslag i fråga om de de¬
lar däraf, som först bordo ifrågakomma till försäljning in. in. Kom¬
mittén har härvid erinrat, att Konungens dispositionsrätt öfver Djur¬
gården numera grundade sig på Riksens Ständers underdåniga skrifvelse
den 1 december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo konung Karl XIII
att till bestridande af samtliga utgifter för hofhållningen in. in. emot¬
taga en viss årlig summa, mot det att till Riksens Ständer öfverläm-
nades »såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvalt¬
ningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar in. in., som
förut stått- under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande dock
att »den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under
Kungl. Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang hvarmed ständerna
emellertid anhöllo, »att den s. k. djnrgårdskassan måtte endast få an¬
vändas till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande
broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflönin-
gar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsråds¬
protokollet den 26 februari 1810 hade Kungl. Majd antagit Riksens Stän¬
ders erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.
Den omedelbara vården och skötseln af Djurgården åligger för
närvarande den så kallade djurgårdsförvaltningen, som närmast lyder
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114. 27
under riksmarskalksämbetet. I redogörelsen för de åtgärder, som
böra vidtagas i samband med försäljningen af Norra Djurgården, anför
kommittén fördenskull, att öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet
måste träffas om upplåtande af den till försäljning ifrågakommande
marken. Denna öfverenskommelse kunde tänkas grundad antingen därpå,
att ämbetet genast till den myndighet, hvilken komme att taga närma¬
ste befattningen med försäljningen, öfverlämnade hela det område, som
under en viss tidsperiod skulle bebyggas, eller ock successivt i man åt
skeende försäljning tillhandahölle erforderlig mark, allt mot ersättning
till djurgårdskassan för de områden, som frånginge Djurgården, enligt
grunder, som vid beslut om försäljningen borde bestämmas. Hänsyn
borde härvid tagas därtill, att genom Norra Djurgårdens försäljning-
ett flertal åt Djurgårdens tjänstemän och betjänte upplåtna bostäder,
af hvilka några vore förenade med löningsjord, ginge förlorade, att
jämförelsevis rätt betydliga inkomster till djurgårdskassan för upplåtna
lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster delvis torde hafva
kommit underhållet jämväl af Södra Djurgården till godo, därefter upp¬
hörde, samt att, sedan Djurgårdens område blifvit inskränkt till trak¬
terna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen,
större anspråk torde komma att ställas och större kostnader att ned¬
läggas på detta områdes underhåll och vård än hittills.
I förut omförmälda utlåtande i denna fråga har riksmarskalksäm¬
betet afgifvit förslag angående det område af Norra Djurgården, som
enligt riksmarskalksämbetets åsikt nu bör upplåtas till försäljning,
i b vil ket hänseende riksmarskalksämbetet anfört följande.
Djurgården, som af ålder varit upplåten till den regerande konun¬
gens 'disposition, hade såsom folkpark och förlustelseort för hufvudsta-
dens invånare, i synnerhet af de obemedlade klasserna, en mycket vik¬
tig uppgift att fylla både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmar¬
skalksämbetet, som väl insåge, att någon utvidgning af staden åt här
ifrågavarande håll kunde vara af beliofvet påkallad, och likaledes fullt
uppskattade vikten för staten att kunna realisera någon del af de värde-
rika områden, som läge närmast intill den nuvarande, stadsplanen,
måste dock såsom sin åsikt uttala, att, om ett förslag i detta syfte,
innebärande försäljning af tomter till bebyggande, skulle uppgöras,
detta ingalunda borde antaga den omfattning, som kommitterade gifyit
detsamma, och hvarigenom hela Norra Djurgården skulle fråntagas sitt
nuvarande ändamål. Djurgårdens karaktär skulle därigenom förändras,
och detta enligt riksmarskalksämbetets mening till oersättlig förlust för
Stockholms invånare, som i Djurgården, sådan den nu vore och ännu
Riks¬
marskalks*
ämbetets
yttrande.
28
Kungl. Maj-.ts Nåd* 'Proposition N:o Hd.
mera sådan den i framtiden kunde tänkas blifva ordnad, ägde ett park-
ocli skogsområde af nästan enastående art, beläget så förmånligt som
möjligt, gränsande tätt intill staden och dock fullkomligt landtlig! till
karaktär och utseende.
Om man för öfrigt också skulle vilja antaga, att Stockholms stad
eu gång, på grund af växande invånarantal och eljest utvidgade för¬
hållanden, skulle komma att utbreda sig öfver hela Norra Djurgårdens,
område, så behöfde man blott kasta eu blick på kartan för att inse, att
sådant ej kunde väntas inträffa förr än efter en mycket aflägsen fram¬
tid. Det område, hvarom bär vore fråga, innefattade en areal, vida
större än de nuvarande stadsdelarna Östermalm och Norrmalm tillsam¬
mantagna; och att i ett blifvande förslag till stadsplan och försäljning
af byggnadstomter på eu gång upptaga ett så vidsträckt område vore
ej lämpligt. I sådant fall blefve det ej möjligt att med någon grad af
visshet beräkna markens försäljningsvärde och ej heller att bestämma de
blifvande gatornas och trafikledernas läge på platser, som kanske först efter
generationer blefve använda för sitt afsedda ändamål, då naturligtvis nya
synpunkter och förhållanden kunde verka genomgripande förändringar
i den ursprungliga planen. Riksmarskalksämbetet kunde därför icke för
sin del instämma i kommitténs uppfattning om lämpligheten och önsk¬
värdheten af hela Norra Djurgårdens intagande i stadsplanen och upplåtelse
till bebyggande, utan måste tvärtom såsom sin åsikt uttala, att det hufvud-
sakliga af ifrågavarande vidsträckta område helst borde bibehållas för¬
sitt nuvarande ändamål att vara ett park- och skogsområde, orclnadt-
för utflykter och besök af stadens lustvandrande invånare. Då det
emellertid vore af vikt för statsverket att redan nu kunna försälja
någon del af den värderika marken närmast staden för att därigenom
bereda erforderliga medel till inköp af nytt öfningsfält, och då det ur
Stockholms • stads synpunkt torde vara ensidigt, att staden mot denna
del åt Djurgården blefve- reglerad, ansåge sig riksmarskalksämbetet böra,
framlägga förslag om, att vissa mindre delar af den ifrågavarande mar¬
ken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.
De områden, som riksmarskalksämbetet härvid afsett, utgjordes
i första rummet af den mark, som skulle omfattas af Valhallavägens.
utdragning förbi artillerikasernen fram till Svea lifgardes kasernområde,
åt gränsen mot detta område samt af gränsen mot staden, hvarvid emel¬
lertid riksmarskalksämbetet gjort det förbehåll i fråga om Valhallavägens
bredd, att under den första tiden och intill dess fråga kunde blifva om
motliggande sidas reglerande endast vanlig gatubredd, eller 18 meter,
toges i anspråk för Valhalla vägens förlängning, då därigenom en ytter-.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
29
ligare minskning af Ladugårdsgärdets område tills vidare kunde und¬
vikas. Dessutom föresloge riksmarskalksämbetet till försäljning det
område vid Djurgårdsbrunnsviken, som skogsinstitutet nu disponerade,
jämte den närmast öster därom belägna märken fram utöfver Källhagens
område ungefär till gränsen af kavallerietablissemangets' tomt. De båda
områden, som riksmarskalksämbetet sålunda föresloge till bebyggande,
vore hvartdera af synnerligen stort värde såsom byggnadsplatser och
torde vid en blifvande försäljning komma att inbringa eu så afsevärd
summa, att den efter hvad riksmarskalksämbetet föreställde sig borde
väl räcka till att betänka kostnaderna för inköp och anordnande af nytt
öfningsfält.
De båda af riksmarskalksämbetet sålunda till försäljning föreslagna
områdena med undantag af den mark, veterinärinstitutet disponerad,
äro å eu karta, som torde få detta protokoll bifogas, utmärkta med
ljusröd färg till de delar, som enligt kommitténs utkast till stadsplan
för Norra Djurgården, alternativ 3, skulle såsom byggnadstomter förn
säljas, och med ljusgul färg i de delar, som enligt samma utkast till
stadsplan erfordras till gator och öppna platser.
Veterinärinstitutets tomt, hvilken, såsom af kartan framgår, delvis
faller inom det område, som enligt riksmarskalksämbetets utlåtande nu
skulle försäljas, bildades genom upplåtelse, enligt 1875 års Riksdagå
beslut, af tomterna n:ris 11 och 12 samt delar af n:ris 3 och 4 af
kvarteret Vedbäraren vid Karlavägen äfvensom af därinvid belägna delar
utaf intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet. Den Djurgården
tillhöriga delen af veterinärinstitutets tomt innehåller, enligt kommitténs
uppgift, 38,740 kvadratmeter. Då till nästlidet års Riksdag framställning-
gjordes om försäljning af detta område, med förslag tillika att inflytande
kopeskillingsbelopp skulle i första hand användas till inköp af ny tomt
för veterinärinstitutet, samt fråga alltså föreligger att för särskild!
ändamål disponera den inkomst, som må erhållas genom försäljningen
af detta område, , torde detsamma höra undantagas från den .mark, om
hvilkens afyttrande framställning nu torde böra hos Riksdagen göras.
Skogsinstitutet har, sedan det år 1829 inrättades, varit beläget å dess
nuvarande plats, som utgör en del af h d. hofjägmästarbostället Stora
Blåporten. Enligt nådigt bref den 20 juni 1862 betalas till djurgårds-
kassan för detta område ett årligt arrende af 600 kronor, som numera
utgår från nionde luifvudtitelns anslag till skogsläroverken. Dessutom
disponerar skogsinstitutet mot en årlig afgäld af 20 kronor till djurgårds-
kassan ytterligare ett område af 12 ar från nyssnämnda' boställe samt
mot en afgift af 100 kronor om året till; Svea artilleriregementes soldat-
Områden,
som böra
från försälj¬
ningen undan¬
tagas.
Lägenheter,
upplåtna till
enskilde m. fl.
30 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 114.
bamhuskassa eu del af den s. k. Laboratoriihagen. I sitt förut omför-
mälda öfver kommitténs förslag afgifna yttrande bär riksmarskalksäm-
betet anfört, att, då fråga uppkommit om skogsinstitutets förflyttning
från dess nuvarande läge, ämbetet vore i tillfälle att, därest insti¬
tutets förläggning ansåges fortfarande böra vara i Stockholms närhet,
föreslå annan plats för institutet invid Brunnsviken och i omedelbar
närhet till järnvägsstation. Riksmarskalksämbetet har i detta sam¬
manhang anmält, att ämbetet erhållit nådigt bemyndigande att göra hem¬
ställan därom, att ett tomtområde, till en areal af omkring 3,000 kvadrat¬
meter, beläget inom skogsinstitutets nuvarande gräns, måtte förbehållas
Hans Maj:t Konungens personliga disposition, att till ett särskildt ändamål
användas. Med anledning häraf torde äfven nämnda areal böra från
försäljningsområdet undantagas. Då gränserna däraf icke angifvits, har
denna areal likväl icke kunnat å kartan särskildt utmärkas. 1 hvad mån
de genom försäljning af det utaf skogsinstitutet nu disponerade området
inflytande inkomster må användas till uppförande af nya byggnader för
nämnda institut, torde framdeles, då frågan om institutets flyttning
blifver närmare utredd, få underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens
pröfning.
Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas den s. k. garnisons-
hyrkogården, hvilken enligt nådigt bref den 30 juli 1859 uppläts till
begrafningsplats för Stockholms garnison. Emellertid torde, därest för¬
säljning af angränsande områden kommer att äga rum, kyrkogården icke
vidare böra såsom begrafningsplats användas.
De delar af förut angifna områden, hvilka återstå till intagande i
stadsplanen, innefatta enligt inom fortifikationen verkställd beräkning en
areal af tillsammans 320,900 kvadratmeter, hvaraf 127,060 kvadratmeter
söder om Yalhallavägens förlängning och 193,810 kvadratmeter vid
Djurgårdsbrunnsviken.
Inom dessa områden finnas för närvarande åtskilliga lägenheter,
Indika icke stå under djurgårdsförvaltningens omedelbara disposition
utan äro upplåtna till Djurgårdens intendent, Östermalms församling,
enskilda personer m. fl.
Bland dessa lägenheter märkes till eu början bostället Djur sborg,
hvilket disponeras af intendenten öfver Djurgården. Genom markupp¬
låtelser till veterinärinstitutet, Stockholms stad m. fl. har löningsjorden
frångått bostället, som alltså numera består endast af sjkifva tomtplat¬
sen med tillhörande trädgård. Med anledning däraf att detta boställe
inginge i försäljningsområdet har riksmarskalksämbetet ansett det nöd¬
vändigt, att ett nytt intendentsboställe uppföres, och att djurgårdskassan
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
erhåller ersättning för den häraf föranledda kostnaden, som enligt en af
intendenten gjord beräkning uppgår till omkring 110,000 kronor.
Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bostad må kunna in¬
tendenten beredas för mindre kostnad än årliga räntan på nämnda be¬
lopp, och det lärer därför få blifva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda
pröfning, på hvad sätt ersättning må beredas intendenten för förlusten
af hans nuvarande boställe.
Ett under nämnda boställe förr lydande område, benämndt Djurs¬
borgs åker, är numera för djurgårdsförvaltningens räkning utarrenderadt
mot en årlig arrendeafgift af 1,820 kronor enligt kontrakt, gällande
allenast för ett år i sänder, och cn annan härinvid belägen plats är
upplåten till tomt för den s. k. Teciterlaclan, som mot 100 kronors årlig
afgift disponeras af Kungl. teaterns direktion, hvilken dock är skyldig
att ett år efter uppsägning afträda tomten.
Intill bostället Djursborg gränsar det s. k. Djurgårdens gärdesgårds-
distrilct, hvartill äganderätten är i Ariss mån tvistig. I det vid Kungl.
Maj:ts proposition till nästlidet års Riksdag angående inköp af ny tomt
åt veterinärinstitutet fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesia¬
stikärenden den 5 februari 1904 linnes närmare utredning härom med¬
delad; och torde i likhet med hvad då föreslogs beträffande den del
däraf, som ingår i veterinärinstitutets område, i blifvande köpeaftal om
nu ifrågavarande mark, för såvidt någon del af Gärdesgårdsdistriktet i
aftalet afses, böra intagas bestämmelse därom, att denna del försäljes
endast med den rätt kronan därtill äger.
Inom Gärdesgårdsdistriktet äro tvenne till Östermalms församling,
enligt nådiga resolutioner den 23 mars 1896 och den 5 oktober 1900,
upplåtna tomter delvis belägna. Å den ena af dem är • församlingens
s. k. missionshydda uppförd. Viss del af dessa områden skall ett år
efter skedd uppsägning afträdas; återstoden får af församlingen disponeras
under Konungens regeringstid. Den årliga afgälden för båda områdena
uppgår till 700 kronor.
Enligt nådig resolution den 15 juni 1904 har till enskild person
upplåtits ett härinvid beläget mindre område mot en årlig afgäld af 700
kronor och skyldighet för innehafvaren att, därest området eller del
däraf skulle för Djurgården eller annat allmänt ändamål blifva behöfligt,
afträda detsamma inom sex månader efter skedd uppsägning.
Slutligen har likaledes från Gärdesgårdsdistriktet upplåtits ett om¬
råde af 2,4 kappland till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten
n:o 2 i kvarteret Vedbäraren mot eu årlig hyra af 11 kronor 25 öre
Ersättningar
för mistad
nyttjanderätt
m. m.
Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 114.
samt skyldighet för innehafvare^, att vid påfordran genast afträda
marken.
A det till försäljning föreslagna området vid Djurgård sbrunnsviken
är belägen den s. k. Laboratoriihagen, hvilken enligt nådig resolution
den 18 november 1752 upplåta till en vid Svea artilleriregemente in¬
rättad kassa för fattiga soldatbarn. Denna kassa innehar fortfarande
— senast enligt resolution den 24 maj 1873 för Konungens regeringstid —
besittningsrätten till detta område utan någon afgift. Området är delvis
utarrenderadt, och kassan uppbär, enligt kommitténs uppgift, följande
årliga inkomster af detsamma, nämligen
af Stockholms isaktiebolag
» skogsinstitutet
............................. kr. 1,000
.................................................. » 100
)> Stockholms roddförening ......................................................... » 200
» Gröta lifgarde.................. » 40
» arméförvaltningen i ersättning för mark, som upplåtits
till garnisonskyrkogård...................................................... » 125
samt för en kälkbana i den s. k. Laboratoriibacken, omkring )) 200
Summa kr. 1,665
I närheten af sistnämnda område äro.belägna två till enskilda personer
för Konungens regeringstid upplåtna lägenheter, nämligen Källhagen,
för hvilken enligt nådig resolution den 29 maj 1899 erlägges en årlig
afgäld af 100 kronor, samt Messling eb er g, hvars innehafvare på grund
af resolution den 26 oktober 1891 betalar en afgäld af 35 kronor
om året.
Därest något eller några af ofvannämnda till Östermalms församling
eller enskilda personer m. fl. upplåtna områden skulle behöfva tagas i
anspråk för bebyggande, innan upplåtelsetiden gått till ända, lärer någon
ersättning böra till innehafvarna utgå, och torde beloppet häraf
äfvensom af annan möjligen förekommande godtgörelse af liknande
art efter pröfning i hvarje särskildt fall böra äf Kungl. Maj:t bestämmas.
I sitt förenämnda utlåtande öfver kommitténs förslag har riks-
marskalksämbetet hemställt, att ersättning måtte djurgårdskassan beredas
för mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som nu äro till andra
upplåtna. Riksmarskalksämbetet har beräknat denna inkomst till omkring
6,900 kronor om året samt föreslår såsom lämpligaste sättet för till¬
delande af dylik ersättning, att ett belopp motsvarande förenämnda
inkomsts kapitalvärde efter 4 procent måtte af de genom försäljningen
inflytande medlen nedsättas i statskontoret, och att Djurgården måtte
tillerkännas rätt att årligen uppbära räntan å detta kapital.
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
I sammanhang härmed har riksmarskalksämbetet ifrågasätta, att
ersättning af försäljningsmedlen måtte djurgårdskassan beredas för vissa
belopp, som kassan utbetalt hufvudsakligen för bestridande af kost¬
naderna för ordnande af det område, som varit upplåtet för 1897 års
konst- och industriutställning i Stockholm. Riksmarskalksämbetet anför
i detta afseende, hurusom djurgårdskassan hade blifvit nödsakad att
för nä,randa ändamål åtaga sig mycket betydande utgifter, som full¬
ständigt medtagit kassans besparade tillgångar. Djurgårdsförvaltningen
hade underkastat sig dessa utgifter i allmänhetens intresse och för att
kunna på ett värdigt och tillfredsställande sätt ordna infarten till
Djurgården. Djurgårdskassans utgifter hade under de därpå följande
åren varit så betydande, att någon besparing på inkomsterna icke
kunnat göras till ersättning för de sålunda förlorade tillgångarna.
Det vore dock af vikt för djurgårdsförvaltningen att hafva till sin
disposition ett dylikt besparadt kapital, enär stundom anspråk ställdes
på djurgårdskassan för ganska behj ärtans värda ändamål, utan att i
brist på tillgängliga medel möjlighet förefunnes att tillmötesgå de¬
samma- Då nu så värderika områden af Djurgårdens mark vore i
fråga att för statsverkets räkning realiseras, ansåge riksmarskalksämbetet
det vara billigt, att i sammanhang därmed ersättning bereddes djurgårds¬
kassan för dess, på sätt ofvan nämnts, för ett allmänt ändamål häfda stora
utgifter. De utgifter af detta slag, hvilka djurgårdskassan fått vidkännas,
utgjordes af djurgårdskassans bidrag till byggandet af den nya djur-
gårdsbron, 120,000 kronor, kostnaden för utställningsområdets ordnande
under åren 1898, 1899 och 1900 med tillsammans 122,511 kronor 62
öre, hvarifrån dock borde af dragas ett belopp af 15,755 kronor 54 öre,
som af utställningen godtgjorts djurgårdskassan, då återstoden blefve
106,756 kronor 8 öre, samt ett af djurgårdskassan utbetaldt bidrag till
inlösen af lägenheterna Sevilla och Kaptensudden, 16,000 kronor. Rörande
den första af dessa utgiftsposter, eller bidraget till djurgårdsbron med
120,000 kronor, ansåge sig riksmarskalksämbetet dock icke böra ifråga¬
sätta någon ersättning för detsamma. Utgiften hade visserligen varit
betydande och antagligen närmast föranledd af den blifvande utställ¬
ningen, men den stode dock ej i något direkt sammanhang med denna,
och ändamålet hade varit sådant, att rikmarskalksämbetet ansåge djur¬
gårdskassan höra efter förmåga bidraga till dess fyllande. Hvad åter
de andra båda utgiftsposterna beträffade, eller kostnaderna lör utställ¬
ningsområdets ordnande samt Sevillas och Kaptensuddens inlösande, sa
hade dessa varit föranledda af en angelägenhet, visserligen al så stort
och allmänt intresse som 1897 års utställning, men i öfrig! fullkomligt
Bill. till Rikscl. Prof. W0Ö. 1 Sami. 1 Afl. 68 Raft. o
34
Stockholms
stadsfullmäk¬
tiges yttrande.
Kungl. Majste’ Nåd. Proposition N:o 114.
främmande för ändamålet med djurgårdskassan, hvilken blifvit nödsakad
att underkasta sig de ifrågavarande utgifterna endast såsom en följd däraf
att utställningen hållits på Djurgårdens område. Riksmarskalksäiribetet
funne det därför billigt, om vid detta tillfälle, då försäljning af värde¬
rika delar af Djurgårdens område ifrågasattes, ersättning bereddes djur-
gårdskassan för de förenämnda utgifterna, sammanlagdt 122,756 kronor
8 öre.
Mot hvad riksmarskalksäinbetet sålunda hemställt, torde någon erin¬
ran icke böra göras, och torde därför af den blifvande inkomsten genom
ifrågavarande områdens försäljning böra dels i statskontoret nedsättas
ett belopp, motsvarande det ■ efter 4 procent kapitaliserade värdet af
förenämnda, till djurgårdskassan nu inflytande inkomster, eller omkring
172,500 kronor, att tillgodoföras den genom 1884 års Riksdags beslut
bildade s. k. djurgårdsfonden, hvars årliga ränta öfverlämnas till djur¬
gårdskassan att för kassans ändamål användas, dels ock såsom ersätt¬
ning för ofvan omförmälda, djurgårdskassan ådragna kostnader i sam¬
manhang med 1897 års konst- och industriutställning till kassan utbe¬
talas ett belopp af i jämnadt tal 122,750 kronor.
Kommittén har i sitt betänkande vidare erinrat, att uppgörandet
af stadsplan för de områden af Norra Djurgården, som komme att för¬
säljas, förutsatte underhandlingar med Stockholms stad om villkoren för
införlifvandet af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills
skedda utvidgningar af stadsplanen hade i allmänhet den principen
blifvit följd, att till staden utan ersättning upplåtits all den mark, som
erfordrats för nya gator och öppna platser, samt att staden icke drab¬
bats af några kostnader för dessa gators ordnande med afloppsledningar
och gatubeläggning in. in., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden
underhålla och belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna fram¬
draga gas- och vattenledningar. Då de forna gardestomterna upplåtits
till bebyggande, hade jämväl dessa villkor lagts till grund för aftalet
mellan kronan och Stockholms stad om de nya kvarterens och gatornas
intagande i stadsplanen. Beträffande gatornas ordnande hade staden
då åtagit sig att ombesörja alla härför erforderliga arbeten mot ersätt¬
ning al försäljningsmedlen efter den verkliga kostnaden för arbetenas
utförande.
Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört, anbefalldes öfver-
ståthållareämbetet att inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande
rörande kommitténs förslag, i hvad det afsåge Stockholms stadsplans
utvidgande öfver Norra Djurgården, äfvensom beträffande sättet och vill¬
koren för den nya stadsdelens införlifvande med hufvudstaden och där-
35
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition 'Nio114.
med sammanhängande frågor, och sedan riksmarskalksämbetet, på sätt
förut är omförmäldt, tillstyrkt, att allenast mindre delar af Norra Djur¬
gården skulle upplåtas till försäljning, hafva stadsfullmäktige anmodats
afgifva särskildt yttrande i fråga om detta. förslag.
Enligt underdånig skrifvelse den 1 innevarande månad hafva stads¬
fullmäktige förklarat sig medgifva stadsplanens utsträckning öfver Norra
Djurgården på följande villkor:
l:o) den öfver området upprättade stadsplanen skall, innan den
underställes Kung!. Maj:ts fastställelse, vara af Stockholms stadsfull¬
mäktige godkänd;
2: o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt
till staden öfverlåtas och öfverlämnas i planeradt skick, enligt af stads¬
fullmäktige godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed
de områden, som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och
kronan, jämväl denna rätt öfverlåtas å staden;
3:o) tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus
och sjukhus, äfvensom för allmänna parker och planteringar skola i stads¬
planen finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kost¬
nadsfritt öfverlåtas på staden;
4:o) i gator och andra allmänna platser' erforderliga trummor och
ledningar för spill- och regnvattens afledande utföras enligt af drätsel¬
nämnden godkänd plan genom stadens . försorg på kronans bekostnad;
5:o) gas- och vattenledningsrör nedläggas, genom stadens försorg
och på dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider
kvarter efter kvarter, räknadt från redan bebyggd stadsdel. Om där¬
emot dylika ledningar påkallas, utöfver hvad som betingas af den kvarter
efter kvarter fortskridande byggnadsverksamheten, skall särskild öfverens¬
kommelse träffas om villkoren för deras anläggning;
6:o) de provisoriska åtgärder, som behöfva vidtagas för att gator
och allmänna platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för
trafik, verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;
7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blifvit försedda
med ledningar af ofvan angifna slag äfvensom med ledningar för andra
ändamål, såsom för telefoner eller framledandet af elektrisk ström, försas
med permanent beläggning, hvilken utföres genom stadens försorg på
kronans bekostnad. Med permanent beläggning förstås: i körbanan
tuktad sten, trä, asfalt eller därmed fullt jämförligt material; i gångba¬
nor tuktad sten, cement, klinkert eller andra därmed fullt jämförliga
ämnen, hvarjämte dessa gångbanor skola vara lagda inom huggen kant-
och rännsten; samt
Kumgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Ekonomiska
resultatet af
försäljningen.
36
8:o) sedan gatorna blifvit belagda på nyss nämndt sätt, åligger det
staden att för all framtid underhålla och belysa desamma, på sätt
vederbörande myndighet kan komma att bestämma.
Samma förbehåll, som borde gälla för stadsplanens utvidgning öfver
hela Norra Djurgården, funne stadsfullmäktige i tillämpliga delar vara
på sin plats, äfven om endast en del af området skulle närmast ifråga¬
komma till intagande i stadsplanen.
Då de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan
för Norra Djurgården, hvaraf det ena eller alternativ 3, i hvad det be¬
rör nu till försäljning ifrågasatta områden, återgifves å förenämnda
karta, äro att betrakta allenast såsom utkast och utan tvifvel böra i
större eller mindre delar omarbetas, lära ytterligare underhandlingar komma
att föras med Stockholms stad rörande den blifvande stadsplanen för
ifrågavarande områden, innan den författningsenligt kan underställas
Kungl. Maj:ts slutliga pröfning och fastställelse.
För ungefärligt bedömande af dels de kostnader, som kunna komma
att af försäljningsmedlen utgå för planering, beläggning och dränering
af de till nu ifrågavarande områden hörande gator och öppna platser,
dels ock de inkomster, som af försäljningen kunna förväntas inflyta, har
inom fortifikationen verkställts uträkning af den areal, som med till-
lämpning af kommitténs förslag till stadsplan, alternativ 3, skulle komma
att utläggas dels till byggnadstomter och dels till gator m. m.
Enligt denna uträkning skulle användas:
inom området söder om Valhallavägens förlängning:
till byggnadstomter........................................................................ 75,640 kv.-m.
» gator och öppna platser:
del af Karlaplanen .................................... 5,600 kv.-m.
30 meter bred gata från Karlaplanen
till Val halla vägen.................................... 7,200 »
öfriga gator till 18 meters bredd........ 38,620 >> 51,420 »
summa 127,060 kv .-in.
inom området vid Djurgårdsbrunns viken:
till byggnadstomter...................................................................... 96,850 »
» gator:
Strandvägen (40 meter bred).................. 48,000 kv.-m.
30 meter breda gator från Strandvägen 7,800 »
öfriga gator till 18 meters bredd......... 41,190 » 96,990 »
summa 193,840 kv .-m.
37
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o llå.
Arealen af de tomter, som skulle försäljas, uppgår alltså till 172,490
kvadratmeter, ocli af den mark, som skulle upplatas till gator och öppna
platser, till 148,410 kvadratmeter. Anledningarna till att så stor del af
området tages i anspråk för sistnämnda ändamål äro, dels att en jäm¬
förelsevis bred gata ansetts böra utläggas vid stranden af Djurgårds-
brunnsviken, dels att tvenne breda uppfartsvägar därifrån till det inre af
Norra Djurgården af kommittén ansetts erforderliga, dels ock slutligen att
det långsträckta området utmed Djurgårdsbrunnsviken måste äfven å norra
sidan begränsas af en 18 meter bred gata, hvars planering och ordnande i
dess helhet faller uteslutande detta område till last. Härvid är dock
att märka, att omförmälda beräkningar, såsom nyss nämnts, äro grundade
på kommitténs utkast till stadsplan, och att således vid denna plans
definitiva bestämmande gynnsammare resultat möjligen kan erhållas.
Därest kostnaderna för samtliga ifrågavarande gators och öppna
platsers planering, dränering och ordnande i öfrigt skulle uppgå till
ungefär samma belopp, som kommittén enligt den vid dess betänkande
fogade bilagan G beräknat för motsvarande kostnader för gatureglering
m. in. å hela Norra Djurgården eller i det närmaste 10 kronor per kva¬
dratmeter gatumark (hvarvid antagits att, jämlikt den hittills vid tomt-
försäljningar såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade grund¬
satsen, köparna själfva få vidkännas kostnaderna för gatornas stensätt¬
ning), så skulle härför af försäljningsmedlen behöfva tagas i anspråk
ett belopp af närmare 1,500,000 kronor, hvilket torde vara högt beräknadt.
Därest å andra sidan bruttoinkomsten af dessa områdens försäljning
beräknas så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter eller samma
pris, som för omkring 20 år sedan i medeltal erhölls vid gardestomternas
afyttrande, skulle i köpeskilling inflyta närmare 10,000,000 kronor. Det
torde dock med visshet kunna antagas, att för många åt de tomter, som
här kunna upplåtas, en vida högre köpeskilling kan betingas. Räknar
man emellertid med nämnda medelpris, så skulle likväl efter bestridandet
af alla kostnaderna för gatureglering m. m. samt ersättningar till djur-
gårdskassan, enskilda personer m. fl. återstå omkring 8,000,000 kronor
till inköp af nytt öfningsfält samt till afsättande för andra behof.
Om än det ekonomiska utbytet, sålunda beräknadt, är mindre än
man kunnat förmoda, bör dock härvid bemärkas, att, särskildt beträf¬
fande området vid Djurgårdsbrunnsviken, jämförelsevis stor areal måste
afsättas till gator och öppna platser med hänsyn till en framtida för¬
säljning af de inre delarna af Ladugårdsgärdet, samt att kostnaderna
för ordnandet af gatorna och de öppna platserna därigenom i motsva¬
rande mån ökas.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114:
Sedan den till inköp af mark in. in. för nytt öfningsfält afsedda sum¬
man, 4,000,000 kronor, blifvit tagen i anspråk och de ersättningar, som.
skola utgå till djurgårdskassan in. fl. blifvit guldna, synas mig återstående
genom försäljningen inflytande medel — med undantag af det belopp,
som däraf kan framdeles af Riksdagen beviljas till nya byggnader för skogs¬
institutet — lämpligen böra ingå i den af Kung!. Maj:t med Riksdagen
bildade fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål)), hvilken endast efter Riksdagens medgifvande i hvarje
fall får användas.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, det Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att de kronan tillhöriga egendomarna x/i« mantal u:o 1 Agnesberg,
" mantal n:o 1 Bagartorp, V» mantal n:o 1 Neder-Järfva, 31/gi mantal
n:o 2 Neder-Järfva., 1 *V«4 mantal n:ris 1 och 2 öfver-Järfva och ris
mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda,
1 V-i mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, 1 h mantal n:o 1 Långlöt, s/t man¬
tal n:o 1 Or, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp,
1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 1 n mantal irrig 1, 2 och 3 Hissne, 1 3,U mantal
n:ris 1 och 2 Rasta, 1 fri mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/s
mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landtförsvaret upp¬
låtas, för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;
att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljus¬
gul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena
söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om
Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter
utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att
häraf till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de
delar, som enligt eu blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till
gator, torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof,
äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna,
försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst
4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöriga egendomar af Kungl. Maj:t. anses böra ingå i öfnings-
fältet, till ersättningar åt boställshafvare, arrendator^ och andra personer
för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, in. m.
samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i
•ifrigt, i den män medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;
att af törsäljningsmedlen må gäldas ersättningar, enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djurs-
39
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 114.
borg in. in. dels ock åt enskilda personer in. fl. för intrång i nytt¬
janderätt till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården,
äfvensom kostnaderna för ordnandet af gator ocli allmänna platser,
enligt den öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad träffas;
att därefter återstående medel, förutom det belopp, som dåra! kan
framdeles beviljas af Riksdagen till nym byggnader för skogsinstitutet,
må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsända¬
mål; samt
att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för
inköp af mark till öfningsfältet in. in., till ersättningar åt enskilda och
till bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna
platser, må efter Kung!. Maj:ts hoproffande af tillgängliga medel för¬
skjutas.
I hvad föredragande departementschefen sålunda anfört och hem¬
ställt förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Sedan Hans Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten,
å Hans Maj: t Konungens vägnar, förklarat, att Hans
Maj:t, under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad
sålunda blifvit föreslaget, afstode från dispositionsrätten
till de å omförmälda, detta protokoll vidfogade karta
närmare angifna områden af Norra Djurgården, hvilka
skulle kronan afhändas, täcktes Hans Kungl. Hög¬
het Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla, hvad stats¬
rådet yttrat och hemställt, samt förordna att nådig
proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
A. R. Wallgren.
e-ieriruocni
Hcoru^i
Tredrjhshofi
Messling eie-rc/
•ootrccrru-
Ti-icZ-cLcL-r
e,-n^
S t r ce tv (%s~o cxs
SkcUoC 4:5.000
_ * ' m. -
JV/OO
60O7<r&å<
DjvLra/ocrcLs VrorZ'
SWMSK.
t&m
RWI
KARTA
öfver de till försäljning föreslagna områdena
af Norra Djurgården.
Förklaring;
Betecknar till försäljning föreslagna områden.
..+-+-+ „ Stockholms stads gräns.
------- „ gräns för Veterinärinstitutets område.