Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 102.
1
N:o 102.
Kungl. Maj ris nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria
drycker samt svagdricka; gifven Stockholms slott den
31 mars 1905.
Under åberopande af bilägga protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga här¬
vid fogade förslag till förordning angående försäljning af tillagade,
alkoholfria drycker samt svagdricka.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
Bih. till Riksd-. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afä. 57 Höft.
1
2
Kurujl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.
Förslag¬
till
Förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker
samt svagdricka.
1 §•
1. Försäljning af tillagade, alkoholfria drycker, som ej sker till
förtäring på stället, vare, med de inskränkningar, som nedan äro
stadgade, tillåten under samma villkor, som för idkande af handel
i allmänhet äro gällande.
Hvad. sålunda är stadgadt gälle ock försäljning af svagdricka,
då denna ej sker till förtäring på stället.
Försäljning af hembryggdt svagdricka är förbjuden.
2. Med svagdricka förstås i denna förordning hvarje maltdryck,
som enligt Kungl. förordningen angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker är att hänföra till svagdricka.
2 §•
Den, som äger rätt till iskänkning af brännvin, vin eller andra
maltdrycker än svagdricka, vare jämväl berättigad att till förtäring på
stället försälja (utskänka) tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka.
3 §•
__ !• . Völ någon, som ej enligt. 2 § är därtill berättigad, bedrifva
iskänkning af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre
därom skriftligen anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i
annan stad hos magistraten och på landet hos länsmannen, med uppgift
a det ställe, där utskänkningcn skall äga rum, samt med bifogande
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
af betyg om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall, där ej nedan
annorlunda föreskrifves, meddelas bevis, att anmälan behörigen skett;
och skall länsmannen därom underrätta kommunalnämndens ordförande i
den socken, där rörelsen skall utöfvas.
Hvad sålunda är stadgadt skall iakttagas hvarje gång utskänknings-
ställe ombytes.
2. Bevis, som i 1 mom. omförmäles, må ej meddelas den, som
veterligen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. står under förbud att utskänka
drycker, hvarom i denna förordning är fråga, eller genom gällande
beslut, som ej afser allenast visst tillfälle, förbjudits att försälja vin
eller andra maltdrycker än svagdricka, ej heller den, om hvilken är
veterlig!, att honom meddeladt tillstånd att försälja vin eller andra
maltdrycker än svagdricka återkallats, eller att han dömts förlustig
rätt till detaljhandel med brännvin eller försäljning af vin, andra malt¬
drycker än svagdricka eller drycker, som afses i denna förordning.
3. Vill någon, efter det honom meddeladt, af Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande fastställdt eller omedelbarligen stadgadt förbud att
utskänka drycker, som afses i denna förordning, eller att försälja vin
eller andra maltdrycker än svagdricka upphört att gälla, eller efter det
honom meddeladt tillstånd att försälja vin eller andra maltdrycker än
svagdricka återkallats, bedrifva rörelse, hvarom i 1 mom. förmäles, har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande på ansökan, åtföljd af betyg om
god frejd samt uppgift om stället, där rörelsen är afsedd att be-
drifvas, att efter magistratens eller kommunalnämndens hörande pröfva,
huruvida tillstånd därtill må medgifvas eller icke.
Detsamma galle ock, ifall annan än den, hvilken åsyftas med
förbud eller återkallelse, hvarom nyss är sagdt, vill i samma lokal, där
rörelsen förut bedrifvits, fortfarande utöfva rörelse, som i 1 mom. ora-
förmäles.
I Stockholm äge hvad i detta mom. är sagdt om magistratens
hörande ej tillämpning.
4. Inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigs¬
maktens behof upplåtet område må ej försäljning, som afses i denna
förordning, äga rum, med mindre Kungl. Mai:ts befallningshafvande,
på framställning af vederbörande befälhafvare, därtill meddelat tillstånd.
5. Har någon, som genom anmälan eller särskild! tillstånd för¬
värfva! rätt till iskänkning, hvarom sägs i 1 inom., mera än sex
månader underlåtit att däraf begagna sig, anses samma rätt hafva
upphört.
4
Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.
4 §•
Anmälan _ eller tillstånd, hvarom sägs i 3 §, erfordras ej för rätt att
tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller tillställning, genom föran¬
staltande af den, som anordnat sammankomsten eller tillställningen, ut¬
skälla tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka.
5 §.
Utskänkningsrörelse, som på grund af anmälan eller tillstånd
eldigt 3 § jäv af sedd att idkas i stad, må ej börjas, förr än besiktning
å den lägenhet, där rörelsen skall drifvas, hållits af stadsfiskal järnte
tva personer, utsedda, i Stockholm af öfverståthållareämbetet och i
annan stad af magistraten, samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom,
att lägenheten är för ändamålet lämplig.
6 §•
1. 1 Iskänkning af i denna förordning afsedda drycker må icke
äga rum senare å dag än klockan tio på aftonen i stad och klockan
åtta på aftonen å landet, ägande Kung!. Maj:ts befallningshafvande
att, där särskilda omständigheter föranleda behof af utskänknings-
tidens inskränkning eller utsträckning, därom förordna.
Hvad här är sagdt äge ej tillämpning å gästgifvare, skjutsstätions-
föreståndare eller skjutsentreprenör vid honom i sådan egenskap till¬
kommande försäljningsrätt.
2. Att låta brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka
förtäras a ställe, där iskänkning på grund af anmälan eller tillstånd
enligt 3 § idkas, vare förbjudet.
7 §•
Vid all försäljning af svagdricka, vare sig till förtäring på
stället eller annorledes, skall iakttagas:
att dricka^ ej må på försäljningsstället förvaras på andra kärl än
dem, å hvillca det utlämnats från bryggeriet, ej heller af säljaren på-
spädas eller poå annat sätt beredas, samt
att på försäljningsstället ej må finnas liembryggdt svagdricka.
5
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 102.
8 §■
1. Förekomma å försäljningsställe, där på grund af anmälan
eller tillstånd enligt 3 § iskänkning idkas, oordningar eller bedrifves
därstädes osedlighet, äge magistraten eller kommunalnämnden förbjuda
rörelsens innehafvare att med försäljningen fortsätta. Beslutet därom
gånge genast i verkställighet, men skall, vid äfventyr att förbudet eljest
går åter, senast inom åtta dagar underställas Kungl. Majits befallnings¬
hafvande, som har att för viss tid fastställa förbudet eller ock upp¬
häfva detsamma.
I nu förutsatta fall äge Kungl. Majits befallningshafvande jämväl
omedelbarligen meddela förbud på sätt nyss är sagdt.
2. I Stockholm tillkommer det i fall, som i 1 mom. afses, öfver-
ståthållareämbetet att meddela förbud, hvarom där förmäles.
3. Därest vid marknad, allmän torgdag, läger eller annat vapen-
öfningsmöte, inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktige,
ting, auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning eller
då eljest större folksamling äger rum utskänkning af tillagade, alkohol¬
fria drycker eller af svagdricka visar sig föranleda oordningar,. må
polismyndighet i stad och kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda
och, om förhållandet sådant påkallar, förhindra utskänkningens fort¬
sättande vid tillfället. Enahanda befogenhet tillkommer polismyndighet
i stad och kronobetjänt på landet jämväl ifall utskänkning, som till¬
fälligtvis utöfvas vid allmän sammankomst eller tillställning, visar sig
föranleda oordningar.
4. Förbud, som sägs i denna §, skall delgifvas rörelsens inne¬
hafvare eller, i hans frånvaro, den, som försäljningen besörjer; livar-
jämte Kungl. Majits befallningshafvande skall om förbud, som af Kungl.
Majits befallningshafvande meddelas eller fastställes, lämna underrättelse
till magistraten eller kommunalnämnden och länsmannen i orten samt
vederbörligen kungöra detsamma.
Hvad här är sagdt om magistratens underrättande äge ej tillämp¬
ning i Stockholm.
5. Förbud gälle, då det drabbar man, äfven för hustrun och
tvärtom, så länge de lefva i äktenskap samman.
9 §•
Tillstånd, hvarom sägs i 3 § 4 inom., må af Kungl. Majits befall¬
ningshafvande återkallas, när helst skäl därtill anses föreligga; skolande
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
i fråga om delgivning af och underrättelse om sådant beslut gälla
hvad i 8 § 4 mom. är beträffande förbud i enahanda afseenden stadgadt.
10 §.
1. Den, som utan att hafva undfått bevis, att anmälan behörigen
skett, där sådan är föreskrifven, eller utan tillstånd, där sådant erfordras,
utskänker tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, böte från och
med fem till och med femtio kronor.
Öfverträder någon honom enligt 8 § meddeladt förbud, eller
fortsätter någon med utskänkning, hvarom säg’s i 8 § 4 mom., oaktadt
återkallelse af därtill gifvet tillstånd honom delgifvits, böte dubbelt
mot hvad i 1 mom. är sagdt.
_ 8. Försäljer någon hembryggdt svagdricka, eller öfverträder någon
de r 7 § glida bestämmelser, skall lian, där gärningen ej är i annan
för fät törn g med straff belagd, straffas med böter från och med fem till
och med trettio kronor.
4. Förbryter sig någon mot hvad i 5 § är föreskrifvet, eller
utofyar någon utskänkning af i denna förordning afsedda drycker å
otillåten tid, eller later nag’on, i strid emot hvad i 6 § 2 mom. finnes
stadgadt, brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka förtäras
a utskänkningsställe, hvarom i nämnda mom. förmäles, böte från och
med fem till och med trettio kronor.
11 §•
Varder någon, hvilken efter anmälan eller tillstånd idkar ut¬
skänkning, som afses i 3 §, dömd till ansvar för oloflig försäljning
af brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka, då må han ock
pa yrkande af vederbörande allmän åklagare dömas förlustig sin nämnda
utskänkningsrätt, ifall omständigheterna finnas böra därtill föranleda.
12 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när lian där¬
till varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfär¬
dats och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro
stadgade.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
7
13 §•
För förbrytelse, som mot denna förordning med Imsbondes vet¬
skap begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,
ansvare husbonden, liksom vore förbrytelsen begången af honom själf.
14 §.
Om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal för
öfverträdelser af denna förordning, om öfvervakande i öfrig! af förord¬
ningens efterlefnad samt om domstol, där öfverträdelser af densamma
skola åtalas, lände i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i gällande
förordning angående försäljning af brännvin är eller varder stadgadt.
15 §.
Hvad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning till¬
kommer poliskammare i stad, där sådan finnes, och i stad, som ej har
magistrat, där tillsatt, särskild styrelse.
16 §.
Denna förordning äger icke tillämpning å utskänkning inom om¬
råde för station vid statens järnvägar eller å statens järnvägståg, utan
galle därom hvad Kungl. järnvägsstyrelsen finner skäligt förordna.
Öfvergångsstaäganden.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906, då do i
Kungl. förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. in.
den 24 oktober 1885 meddelade bestämmelser rörande försäljning af
drycker, som afses i denna förordning, äfvensom de i samma bestäm¬
melser sedermera gjorda ändringar så ock af öfverståthållareämbetet
i ämnet meddelade stadganden upphöra att gälla.
2. År någon på grund af anmälan eller tillstånd enligt äldre
författning i utöfning af rättighet till utskänkning af drycker, som
afses i denna förordning, och vill han därmed fortfara äfven efter det
8
Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
clemia förordning trädt i kraft, göre därom inom utgången af år 1905
anmälan eller ansökan pa sätt i denna förordning är stadgadt. Försummar
lian det, anses rättigheten hafva upphört vid sistnämnda tidpunkt.
Hvad i detta mom. är sagdt äge dock ej tillämpning å den, som
enligt 2 § i denna förordning är berättigad till utskänkning af ifråga¬
varande drycker.
3. Vill någon, innan denna förordning träder i kraft, förvärfva
rättighet att utan samband med utskänkning af brännvin, vin eller andra
maltdrycker än svagdricka efter 1906 års ingång bedrifva utskänkning
af drycker, som afses i denna förordning, gälle hvad om anmälan och
ansökan därstädes i sådant afseende är stadgadt.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
9
Utdrag (tf protokollet öfver finansärenden, hållet.inför Hans Kung!.
Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 31 mars 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve CfYEDENSTOLPE,
Statsråden: ÖDELBERO,
Husberg,
PaLÄNDER,
Westring,
It AMSTEDT,
Berger,
Meyer,
von Frtesen,
Virgin.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i under¬
dånighet:
Såsom jag redan vid föredragning af förslaget till ny förordning
om försäljning af vin och maltdrycker framhållit, har det sedan länge
varit ett önskemål inom de mera nyktert)etsifrande meningsgrupperna
inom vårt folk, att försäljningen af de alkoholsvagare maltdryckerna
— svagdricka!, — måtte undandragas de strängare bestämmelser, som
gälla för handeln med vin och starkare maltdrycker. Redon i en år
1887 inom Riksdagen väckt motion angående vissa inskränkande be¬
stämmelser i fråga om försäljning af maltdrycker till afhämtning före¬
slogs, att dessa bestämmelser dock icke skulle gälla maltdrycker med
viss lägre alkoholhalt. Äfven vid 1889 och 1890 års riksdagar före-
kommo motioner, däri föreslogos i vissa afseenden skiljaktiga bestäm-
Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afl. 57 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
meker rörande försäljningen af starkare maltdrycker, å ena, samt malt¬
drycker med viss lägre alkoholhalt, å andra sidan. Ingen af dessa
motioner föranledde emellertid någon Riksdagens åtgärd.
Med anledning af en vid 1891 års riksdag väckt motion beslöt Andra
Kammaren för sin del underdånig framställning om utredning, huru en
gräns skulle kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena, och starkare malt¬
drycker, å andra sidan. Då emellertid detta beslut icke biträddes af Första
Kammaren, förföll frågan för den gången. Vid 1892 års riksmöte upptogs
frågan ånyo, och tillvann sig då en i ämnet väckt motion Riksdagens
bifall. I underdånig skrifvelse den 30 april 1892 anhöll nämligen Riks¬
dagen, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska
sätt en gräns måtte kunna bestämmas mellan svagdricka, å ena sidan,
och starkare maltdrycker, å den andra, samt på grand af denna utred¬
ning vidtaga de förändringar i Kungl. förordningen den 24 oktober
1885 angående försäljning af vin och maltdrycker m. in., att en sådan
gräns bestämdes samt att handeln med svagdricka blefve undandragen
de inskränkande bestämmelser, som gällde för handeln med maltdrycker
i allmänhet, och ställd på samma linje som handeln med de i § 8 af
berörda Kungl. förordning omnämnda dryckerna.
Sedan Kungl. Maj:t med anledning af denna Riksdagens skrifvelse
infordrat utlåtande från finansdepartementets kontroll- och justerings-
byrå och sådant utlåtande, grundadt på noggranna undersökningar an¬
gående sättet för bestämmande af den ifrågasatta gränsen mellan olika
maltdryckssorter, den 8 oktober 1892 af byrån afgifvits, föredrogs Riks¬
dagens skrifvelse inför Kungl. Maj:t den 17 mars 1893, därvid före¬
dragande departementschefen yttrade, att det syntes honom genom hvad
byrån i sitt utlåtande anfört vara ådagalagdt, att det svårligen läte sig
göra att i fråga om villkoren för försäljning fastställa en gräns mellan
svagdricka och andra maltdrycker utan att de bryggerier, som till¬
verkade svagdricka, underkastades en kontroll, gående ut på att vörten,
när den sattes till jäsning, icke hade för hög extrakthalt; att emellertid,
da en sådan kontroll måste blifva förenad med dryga kostnader, den
icke syntes kunna ifrågakomma annat än i förening med beskattning
af maltdrycker, samt att vid sådant förhållande departementschefen ansåge
frågan om bestämmande af en dylik gräns böra för det dåvarande för¬
falla; och fann med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört
Kungl. Maj:t Riksdagens berörda framställning icke till någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Adel Riksdagen återupptogs frågan åren 1896, 1897 och 1898, i
det att motionärer framställde åtskilliga till formen växlande förslag därom,
11
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
att handeln med svagdricka måtte befrias från de inskränkande be¬
stämmelser, som gällde för handel med maltdrycker i allmänhet. Det
Andra Kammarens tillfälliga utskott, som år 1898 förehade denna fråga
till behandling, hemställde, att Riksdagen måtte hos Kung!. Magt begära
en omarbetning af 1885 års förordning i syfte, dels att ur densamma
måtte afiägsnas alla bestämmelser såväl angående handeln med de verk¬
ligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, te in. m., som ock med
svagdricka, dels ock att förordningen, i hvad den atsåge vin och de
starkare maltdryckerna, måtte i tillämpliga delar bringas i närmare
öfverensstämmelse med förordningen om försäljning af brännvin. Denna
hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren lik¬
som vid föregående tillfällen afslog förslaget, hufvudsakligen på den
grund, att en lagfästad gräns mellan svagdricka och öfriga maltdrycker
saknades och att i följd däraf nödig kontroll däröfver, att maltdrycker,
som i handeln ginge såsom »svagare», icke innehölle större alkoholhalt
än den för dem lagligen bestämda, icke kunde åstadkommas.
Den 7 oktober 1898 uppdrog Kungl. Maj:t åt en samma dag till¬
satt kommitté att, efter utredning rörande de ändringar, som i syfte
att ytterligare främja nykterheten kunde behöfva vidtagas i förord¬
ningen angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kafle och
andra tillagade, icke spirituösa drycker den 24 oktober 1885, afgifva
förslag i ämnet. I det underdåniga betänkande, som denna kommitté
afgaf den 23 maj 1900, ägnas frågan om en lagstadgad gräns mellan
olika slag af maltdrycker med hänsyn till dessa dryckers olika alkohol¬
halt en ingående behandling. Kommitténs utredning utmynnar däri,
att det visserligen icke vore omöjligt att bestämma en gräns mellan
olika slag af maltdrycker, åtminstone om man nöjde sig med en extrakt-
gräns, men att en dylik gräns svårligen kunde eller borde göras gällande
i fråga om handeln med maltdrycker, med mindre att en sådan blefve
genomförd redan med afseende å tillverkningen af ifrågavarande drycker
och deras afyttrande från tillverkningsstället. För öfrigt sökte kommittén,.
som uttalade starka betänkligheter angående nyttan för nykterheten af
eu lagstiftning, hvarigenom svagdricksliandeln undandroges de in¬
skränkande bestämmelser, som gällde beträffande försäljning af andra
maltdrycker, påvisa, att redan enligt den nuvarande lagstiftningen
handeln med svagdricka icke vore så kringskuren, att åtkomsten därtill
v obehörigen hämmats, samt att någon nödvändighet för lagstiftnings¬
åtgärder, hvarigenom denna handel blefve undantagen från åtskilliga
af de inskränkningar, som gällde öfriga maltdrycker, därför ingalunda
förefunnes.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
I enlighet med de åt kommittén sålunda uttalade åsikter hafva enligt
kommitterades förslag till försäljningsförordning samtliga maltdrycker
fortfarande likställts med hvarandra; och hafva kommitterade i samma
lörfattningsförslag upptagit bestämmelserna jämväl om handeln med
tillagade, icke spirituösa drycker.
Sedan kommittén afslutat sitt arbete, gjordes frågan om särskilda
bestämmelser rörande handeln med svagdricka snart ånyo till föremål
för Riksdagens pröfning. Redan år 1901 väcktes förslag i ämnet,
hvithet emellertid icke föranledde någon åtgärd från Riksdagens sida.
År 1902 framställdes i Andra Kammaren förslag rörande omarbetning
af förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker m. m., men
förslaget . a (styrk tes af vederbörande utskott och afslogs af kammaren,
af anledning att kommitterades förslag var beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning. Följande år väcktes ånyo i Andra Kammaren motioner
angående frigifvande af handeln med svagdricka och tillagade, icke
spirituösa drycker. Både motionärerna och det utskott, som behandlade
motionerna, åberopade den till Riksdagen samma år aflåtna nådiga pro¬
positionen med förslag till förordning angående tillverkning och be¬
skattning af maltdrycker, enligt hvilket förslag i fråga om tillverknin¬
gen och försäljningen från tillverkningsstället en gräns skulle i lag-
stadgas emellan svagdricka, å ena, och andra maltdrycker, å andra sidan
Andra Kammaren beslöt för sin del aflåtande af skrifvelse till Kung].
Maj.t i ämnet, men första Kammaren, som behandlade motionerna i
fråga innan nyssberörda proposition af Kammaren förehafts, biträdde icke
medkammarens beslut, emedan frågan om lagstadgad gräns mellan svag¬
dricka och andra maltdrycker ännu icke blifvit bestämd.
Äfven vid- 1904 års Riksdag blef samma fråga föremål för
motioner i Andra Kammaren. I en motion föreslogs, att i gällande
försäljningsförordning ordet »maltdrycker» öfverallt skulle utbytas mot
uttrycket »starkare maltdrycker» samt att svagdricka skulle hänföras
till de i 8 § i förordningen omnämnda, icke alkoholhaltiga dryckerna,
och i en annan, att framställning hos Kungl. Maj:t skulle göras om
utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till lag angående
försäljning af vin och starkare maltdrycker, i tillämpliga delar öfverens¬
stämmande med förordningen angående försäljning af brännvin. Den
förra motionen afslogs af kammaren, sedan det utskott, som behandlat
densamma, upplyst, att inom fmansdepartementet ett förslag- till förord¬
ning angående försäljning af tillagade, icke spirituösa drycker samt
svagdricka vore under utarbetande.
Den senare motionen däremot bifölls af Andra Kammaren. Det
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
tillfälliga utskott, dit den sedermera af Första Kammaren remitterades,
uttalade visserligen sina sympatier för meddelande af lindrigare bestäm¬
melser beträffande handeln med svagdricka än handeln med andra malt¬
drycker, men ansåg ett fullständigt frigifvande af svagdrickshandeln
ingalunda vara att förorda. Det vore emellertid uppenbart, att utfär¬
dandet af förändrade bestämmelser rörande försäljningen af svagdricka
måste föra med sig, att den nu gällande förordningen om försäljning
af vin och maltdrycker fullständigt omarbetades, och det kunde icke
vara tvifvel underkastadt, att Kungl. Maj:t i sammanhang med pröfningen
af frågan om förändrade bestämmelser rörande svagdrickshandeln läte
verkställa eu sådan omarbetning utan någon påminnelse från Riksdagens
sida. Utskottet hemställde på grund häraf, att Första Kammaren icke
skulle biträda Andra Kammarens beslut, hvilken hemställan ock af
kammaren godkändes.
Sedan Riksdagen år 1903 i hufvudsak godkänt ofvannämnda af
Kungl. Maj:t framlagda förslag angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker och förordning i ämnet utfärdats den 17 juni 1903,
samt därigenom en bestämd gräns emellan de alkoholsvägare maltdryc¬
kerna — svagdricka! — å ena, och de öfriga, starkare maltdryckerna, å
andra sidan, blifvit redan i fråga om tillverkningen i lag fastslagen, var
den hufvudsakliga anledningen till de svårigheter, som förut yppats, att
gorå eu dylik gränsbestämning gällande äfven beträffande handeln med
ifrågavarande drycker undanröjd. Med anledning af det förändrade läge,
hvari frågan om svagdrickshandelns frigifvande härigenom kommit, och
då enligt min uppfattning efter den sålunda inträdda förändringen syn¬
nerligen starka skäl talade för att likställa svagdricka!, livilket ostridigt
icke kan betraktas såsom rusdryck, med de i 8 § af nu gällande för¬
ordning angående försäljning af vin och maltdrycker af sedda icke alko¬
holhaltiga dryckerna, lät jag inom finansdepartementet utarbeta förslag till
särskild förordning angående försäljning af sådana drycker äfvensom
svagdricka. Detta förslag innehöll i hufvudsak följande.
Försäljning af samtliga ifrågavarande drycker skulle, då densamma
icke skedde till förtäring på stället, vara tillåten utan andra inskränk¬
ningar, än som för handel i allmänhet vore stadgade. För försäljning
af samma drycker till förtäring på stället skulle i regel endast fordras
anmälan hos vederbörande myndighet — i Stockholm öfverståthållare-
ämbetet, i annan stad magistraten och på landet vederbörande länsman
— med uppgift å det ställe, där utskänkningen skulle äga rum; och
skulle sådan anmälan förnyas, hvarje gång försäljningsställe ombyttes.
14
Knngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 102.
Den, som ägde rätt till iskänkning af vin eller maltdrycker, skulle
dock utan vidare äga rätt till iskänkning af tillagade, icke spirituösa
drycker och svagdricka. Anmälan skulle ej heller fordras för rätt att
tillfälligtvis vid allmän sammankomst iskänka eller att utomhus i ringa
omfattning försälja dylika drycker. Den, som saknade god frejd, skulle
enligt samma förslag endast efter ansökan hos Kiuigl. Majs befallnings¬
hafvande kunna erhålla tillstånd att till förtäring på stället försälja nu
ifrågavarande drycker. Hvad särskild! angår svagdricka, innehöll för¬
slaget vidare bestämmelse, att vid all handel därmed drickat icke finge
säljas annorledes än från eller på de kärl, på hvilka drickat utlämnades
från bryggeriet, samt att drickat icke finge för försäljning omtappas,
på spädas eller på annat sätt beredas.
Dessutom innehöll förslaget stadganden om befogenhet för veder¬
börande myndigheter att i vissa fall förbjuda fortsättande af utskänk-
ningsrörelse, som i förordningen afsåges, äfvensom nödiga ansvarsbe¬
stämmelser. Författningen skulle icke äga tillämpning å utskänkning
inom område för station vid statens järnvägar eller å statens järnvägs¬
tåg, utan skulle därom gälla hvad järnvägsstyrelsen kunde finna skäligt
förordna.
Öfver berörda förslag hafva samtliga Kling!. Maj:ts befallnings¬
hafvande afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Beträffande svagdrickshandelns likställande med handeln med de icke
alkoholhaltiga dryckerna hafva åsikterna visat sig vara ganska delade.
Öfverståthållareämbetet äfvensom Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Västernorrlands län hafva
sålunda helt och hållet afstyrkt förslaget i denna del.
Öfverståthållareämbetet anför, att det val vore sant, att svagdricka
knappast kunde användas såsom berusningsmedel, men å andra sidan
vore svagdricka till såväl utseende som smak så snarlikt alkoholhaltigare
maltdrycker, hufvudsakligen Öl, att det syntes komma att möta be¬
tydande svårigheter att kontrollera, att icke den, som hade rätt till
handel endast med svagdricka, äfven försålde Öl. Vid förslagets upp¬
görande syntes man hafva trött sig finna en tillräcklig garanti däremot
i föreskriften, att de nya bestämmelserna skulle äga tillämpning allenast
på svagdricka, utlämnadt från skattefritt eller skattepliktigt bryggeri
och sedermera utan omtappning eller förändring förvaradt på de kärl,
på hvilka det från bryggeriet utlämnats. Att någon effektiv kontroll
mot försäljning af Öl i stället för svagdricka icke stode att vinna genom
dylika föreskrifter, syntes emellertid vara uppenbart däraf, att intet
hindrade, att, sedan svagdrickskärlen blifvit tömda, påfylla dem med
15
Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
öl. Öfverståthållareämbetet befarade därför, att, om förslaget upphöjdes
till lag, detsamma genom de lindringar det medförde för rätt till ut-
skänkning af svagdricka kunde leda till olaga ölutskänkning i betydande
omfattning. Öfverståthållareämbetet framhåller vidare, att nuvarande
förordning angående försäljning af vin och maltdrycker m, m. icke
gäller för Stockholm, utan att det öfverlåtits åt öfverståthållareämbetet
att, med ledning af grunderna för denna förordning och iakttagande
däraf ätt försäljning till förtäring på stället af icke spirituösa drycker
Unge i hufvudstaden idkas endast efter därtill erhållet tillstånd, meddela
de närmare bestämmelser i ämnet, som kunde anses erforderliga; och
hemställer ämbetet, under åberopande af ett år 1899 till maltdrycks-
kommittén afgifvet yttrande, däri ämbetet yttrat sig äfven rörande frågan,
huruvida särskilda bestämmelser för hufvudstaden i fråga om malt-
dryckshandeln kunde anses behöfliga, att, därest en allmän författning
angående handel med allenast de drycker, som i det nu föreliggande,
förslaget afsåges, komme att utfärdas, ämbetet måtte, liksom hittills,
bemyndigas att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med författningens
grunder meddela de specialbestämmelser för Stockholm, som vore behöfliga.
Vare sig eu särskild förordning i ämnet för hufvudstaden ut¬
färdades eller den allmänna författningen gåfves tillämplighet äfven för
Stockholm, vore det af vikt, att utskänkning af kokadt kaffe och dylika
drycker ej iinge ske utan tillstånd af öfverståthållareämbetet. Under
de senare åren hade ämbetet, som ansett antalet ölutskänkningsställen i
hufvudstaden hafva blifvit alltför stort, vid meddelande af nya rättig¬
heter uppställt synnerligen stränga fordringar såväl i fråga om det
föreslagna försäljningsställets läge och beskaffenhet som beträffande
sökandens personliga kvalifikationer. På grund däraf blefve ett mycket
stort antal dylika ansökningar afslagna, hvadan också antalet ölutskänk¬
ningsställen minskats. Skulle nu en hvar, som fatt eu dylik ansökan
afslagen, äga ovillkorlig rätt att i stället öppna försäljning af svag¬
dricka, kokadt kaffe ra. m. till förtäring på stället, vore det att antaga,
att många af dem, Indika vägrats tillstånd till ölutskänkning och som
i regel antagligen träffat förberedelser för rörelsens idkande, i stället
skulle öppna utskänkning af ifrågavarande drycker. Då denna näring
sålunda helt visst komme att utöfvas af många mindre väl kvalificerade
personer och å många i skymundan belägna lokaler, vore det högst
sannolikt, att den också ofta komme att blifva endast en skylt för olaga
utskänkning eller eu utväg för den i Stockholm, liksom i andra större
städer, befintliga klass af personer, som lifnärde sig af att ockra på
sedeslösheten, att skaffa sig ett sken af laga näringsfång och därigenom
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 102.
försvåra bevisningen om rätta arten af deras handtering. Ett förbud
att fortsätta en rörelse, som föranledt oordningar, kunde lätt kringgås
på det sätt att någon annan person, eu släkting till eller biträde hos
den förre innehafvaren af rörelsen, anmälde sig att utöfva densamma;
och kunde, hvad särskildt anginge nyssberörda fall, de sedeslösa kvinnor,
som vore inhysta hos sådana personer, hvarom nyss nämnts, lätteligen
genom att uppgå t vas såsom biträden i affären eller i eget namn öfver¬
taga densamma lyckas undandraga sig den påföljd, som eljest enligt
lagen om lösdrifvares behandling ofta nog kunde å dem tillämpas.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län anser, att
en blott anmälan hos magistrat eller länsman angående tillämnad ut-
skänkning af ifrågavarande drycker icke vore tillfyllest, utan borde
dessa myndigheter äfven tillerkännas befogenhet att pröfva ansöknin¬
garna, den eller de sökande, som förvägrades tillstånd till dylik för¬
säljning, obetaget att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anföra
besvär däröfver.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län erinrar, att,
enligt förslaget, för handel med svagdricka till afhämtning fordrades
rätt att idka handel, under det att däremot för rätt att bedrifva försäljning
af svagdricka till förtäring på stället kräfdes mindre kvalifikationer
nämligen endast god frejd. Förvärfvandet af sistnämnda rätt skulle
äfven blifva billigare och bekvämare än anskaffandet af den för handel
med svagdricka erforderliga handelsrättigheten. Följden däraf skulle
blifva, att försäljning af svagdricka i allmänhet skulle komma att äga
ruin till förtäring på stället, hvilken försäljningsforin vore betydligt
farligare för missbruk än försäljning blott till afhämtning. Därjämte
har samme befallningshafvande, i likhet med öfverståthållareämbetet,
uttalat farhågor för att, om förslaget antoges, svagdricksutskänknings-
rörelse komme att öppnas af en mängd därför illa kvalificerade personer,
hvilka icke skulle medgifvas eller till och med redan förvägrats att idka
iskänkning åt starkare maltdrycker. Å dessa utskänkningsställen kunde
då lätteligen äfven starkare maltdrycker försäljas, och bevisning om
sådan olaga försäljning blefve mycket svår att förebringa, då svag¬
dricka såväl till utseende som smak liknade Öl och serverades på
samma sätt.
Liknande farhågor hafva uttalats af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Kronobergs län, särskildt hvad landsbygden angår. Polis¬
makten därstädes vore nämligen alltför fåtalig för att kunna på ett
tillfredsställande sätt utöfva tillsyn och kontroll öfver ett sålunda fri—
gifvet försäljnings- och utskänkningsväsende, som förslaget innebure,
17
Kungl. Ma}:ts Nåd. Proposition N:o 102.
helst det skäligen kunde antagas, att utskänknings- och försäljnings¬
ställenas antal lcomme att blifva synnerligen stort.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands och Ålfsborgs län
hafva ställt sig tvekande till frågan om lämpligheten af svagdricks-
handelns frigifvande.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Uppsala, Kalmar,
Skaraborgs och Gäfleborgs län hafva däremot uttryckligen förordat
hvad förslaget därom innehåller.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län åberopar sitt
öfver maltdryckskommitténs betänkande afgifna yttrande. På sätt däri
meddelats, hade Kungl. Maj ds befallningshafvande ansett sig oförhindrad
af gällande lagstiftning att, där så begärts, meddela tillstånd till ut-
skänkning af endast visst slag af maltdrycker, särskild! svagdricka.
Någon olägenhet af eu i enlighet med sådant tillstånd idkad utskänkning
hade aldrig yppats, lika litet som någon tvekan om hvad slags dryck,
som afsetts med tillståndet. Någon sådan tvekan bordo så mycket
mindre kunna ifrågakomma, sedan genom förordningen den 17 juni
1903 i lag fastslagits, hvilket slag af maltdrycker som vore att anse
såsom svagdricka.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län förnekar icke, att
en frigjord handel med dricka möjligen skulle kunna gifva anledning-
till missbruk, men håller före, att polisuppsikten och det vakna intresse
för nykterhet och ordning, som inom kommunerna börjat göra sig allt
mera gällande, skola utgöra eu tillräckligt verksam kontroll öfver för¬
säljningens lagenliga bedrifvande.
Kungl, Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har från en del
af länets underordnade polismyndigheter, såväl i städerna som på landet,
inhämtat underrättelser af sådan art, att den fruktan för lönkrögeri,
som af den föreslagna nya förordningen befarades, enligt Kung].' Maj:ts
befallningshafvandes mening, vore i hög grad öfverdrifven, åtminstone
hvad anginge landsbygden och de mindre städerna. På de s. k. nykter-
hetsvärdshusen inom länet förekomme numera nästan aldrig någon
oloflig utskänkning af alkoholhaltiga drycker såsom fordomdags ägt
ruin. I flera af rikets städer förekomme i mängd sådana nykterhets-
värdshus, hvarest öl utskänktes vid måltider till spisande gäster; dessa
ställen besöktes i stor utsträckning af kunder, som endast åstundade
att få köpa svagdricka, men, då sådant förvägrades dem, med mindre
att mat samtidigt rekvirerades, hade följden städse blifvit, att till den
nödtvungna maten ölet fått i riklig mängd ersätta svagdricka! Kungl.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 57 Höft, 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
Maj:ts befallningshafvande tilltrodde sig därför just i nykterhetens in¬
tresse kunna tillstyrka förslaget.
Öfrige Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva antingen förklarat
sig icke hafva något att erinra mot förslaget eller ock direkt tillstyrkt
detsamma, nagra dock med framhållande af en del betänkligheter.
Sålunda hyser Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bolms län eu viss tvekan, huruvida det kunde vara klokt och lämpligt
att låta de föreslagna bestämmelserna äfven blifva gällande för svag¬
dricka. Det kunde nämligen icke förnekas, att, om handeln med svag¬
dricka frigjordes i enlighet med förslaget, stora svårigheter, särskildt i
större städer, skulle uppstå att kontrollera, att icke den, som hade rätt
att utskänka endast svagdricka, äfven sålde Öl, därtill frestelsen i sådant
fall naturligtvis kunde blifva stor nog. Då emellertid svagdrickshan-
delns frigifvande måste anses vara en naturlig följd af den lagstadgade
gränsen i beskattningshänseende mellan svagdricka och andra malt¬
drycker, hvarmed ju afsetts att bereda möjlighet till ändrad lagstiftning,
som lämnade större lätthet för arbetare och andra, för hvilka svagdricka
vore ett nödigt näringsmedel, att få tillgång till denna dryck och dy¬
medelst befordra nykterheten, föreställde sig Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande att öfvervägande skäl talade för förslaget.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län framhåller,
att inom länet, särskildt beträffande kyrkplafser, större byar samt lastage-
och sågverksplatser äfvensom trakter omkring dylika orter, svårigheter
säkerligen skulle möta mot en effektiv kontroll öfver författningens
efterlefnad, så. att icke den, som ägde rätt att utskänka endast svag¬
dricka, äfven tillhandahölle Öl, öfverträdelser, hvilka desto lättare skulle
undgå beifran, som de distrikt, inom hvilka kronobetjäningen hade att
öfvervaka allmänna ordningen, vore till sitt omfång enormt stora och
försedda med föga utvecklade vägförbindelser. Med tanke på att med
den förändrade lagstiftningen i afseende på frigifvande af handeln med
svagdricka val förnämligast afsåges att till fromma för nykterheten
bereda större möjlighet för arbetare och andra, för hvilka svagdricka
inginge i kosten såsom ett näringsmedel, att lättare åtkomma denna
dryck, ville dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande medgifva, att till¬
räckliga skäl saknades för förslagets afstyrkande, i synnerhet som hinder
nog icke mötte att, därest så skulle visa sig behöfligt, införa sådana
ändrade, skärpta stadganden, att missbruken förhindrades.
Förslaget om rätt att utan anmälan vid allmänna samman¬
komster utskänka tillagade, icke spirituösa drycker eller svagdricka
har tillstyrkts af öfverståthållareämbetet, men afstyrkts af Kungl. Maj:ts
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
befallningshafvande i Gottlands, Blekinge ocli Malmöhus län. Såsom
skäl härför hafva sistnämnda myndigheter hufvudsakligen åberopat den
frestelse till missbruk, som ett dylikt stadgande kunde medföra, samt
svårigheten att utöfva nödig kontroll öfver den iskänkning, som där¬
med afväges, då ingen som helst anmälan därför erfordrades.
Öfrige befallningshafvande hafva lämnat förslaget i denna de!
utan erinran.
Beträffande förslaget att ej heller för utskänkning utomhus, när
don bedrifves i ringa omfattning, skulle fordras anmälan eller tillstånd,
hafva öfverståthållareämbetet samt Kungl. Majts befallningshafvande i
Blekinge och Hallands län yttrat sig afstyrkande.
Öfverståthållareämbetet yttrar härom, att ämbetet länge ansett
det som ett önskemål att få den i nu gällande försäljningsförordning
meddelade bestämmelse om rätt till utskänkning utomhus i ringa om¬
fattning, utan att vare sig anmälan eller tillstånd därför behöfdes, upp-
häfd. Redan den begränsning för utöfvande af ifrågavarande handel,
som läge i uttrycket »i ringa omfattning)), vore så sväfvande, att den
försvårade lagtillämpningen, och för öfrigt hade det visat sig, att denna
handel, särskild! under den varmare årstiden, orsakat tillopp af sysslo¬
lösa personer samt oordningar i vissa delar af hufvudstadens omgifnin-
gar, hvarför öfverståthållareämbetet sedan flera år tillbaka sett sig nöd¬
sakad! att genom särskilda kungörelser med tillämpning af ordnings-
stadgan för rikets städer förbjuda dylik handel för vissa delar af stadens
områden under tiden från och med den 1 maj till och med den 30
september. Detta vore dock eu nödfallsutväg, som icke borde behöfva
anlitas permanent.
Hvad slutligen angår förslaget att person, som ej äger god frejd,
skulle efter ansökan kunna erhålla tillstånd att till förtäring på stället
försälja tillagade, icke spirituösa drycker och svagdricka, hafva af de
myndigheter, som yttrat sig öfver det remitterade förslaget, endast
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands och Skaraborgs län
i denna punkt uttalat sig.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hemställer,
att vanfrejdade personer icke under några omständigheter måtte erhålla
tillstånd att försälja ifrågavarande drycker. Erfarenheten hade visat,
att å de försäljningsställen, som i förordningen afsåges, osedligheten
frodades samt olaglig försäljning af åtminstone maltdrycker bedrefves;
och det vore helt säkert en dålig födkrok, som anvisades den vanfrejdade,
oftast medellöse mannen eller kvinnan, då han eller hon erhölle en
20 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
dylik försäljningsrättighet, hvars missbruk vore så lätt och kontroll
så svår.
Kung! Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län anser, att, då,
såvidt länsstyrelsen vore kändt, icke alltsedan 1873 den, som vore van-
frejdad, någonsin erhållit tillstånd att idka försäljning af de i § 8 af
1885 ars förordning omförmälda drycker, det ej heller vore rådligt, att
vanfrejdad person under några villkor undfinge tillstånd att idka ut¬
skakning af svagdricka. Skulle ett stadgande i ifrågavarande rikt¬
ning i författningen intagas, borde det i hvarje fall icke afse sistnämnda
dryck. Eljest kunde det med skäl befaras, att ett tillstånd, lämnadt åt
sådan pei'son, hvarom här vore fråga, komme ait missbrukas.
Med anledning af öfverståthållareämbetets utlåtande öfver det i
finansdepartementet utarbetade författningsförslaget hafva C. Palm med
flere personer, enligt uppgift utgörande styrelse för nykterhetsföreningarnas
i Stockholm centralförsamling, i en ingifven underdånig skrift anhållit,
att en blifvande ny förordning angående försäljning af kaffe, te, choklad
och andra tillagade, icke spirituösa drycker samt svagdricka måtte så
affatta^, att densamma komme att gälla för hela landet, samt att rätt att
försälja de ifrågavarande dryckerna måtte tillkomma en hvar välfräjdad
person, som anmälde sig vara sinnad att öppna sådan försäljning, och
att således tillstånd från polismyndighetens sida icke behöfde utverkas.
Samma petitionärer anse, att det ej skulle vara olämpligt att i förord¬
ningen bestämma, att serveringslokal ej finge inrättas vid afsides liggande
gata eller i undangömd lokal, samt att lokal, afsedd för servering, skulle
af polismyndigheten besiktigas och godkännas, innan servering där finge
äga rum.
Väl må det, såsom åtskilliga af de myndigheter, hvilka yttrat sig
öfver förenämnda förslag, erinrat, vara sant, att, ifall eu lagstift¬
ning, sådan som den föreslagna, kommer till stånd, och rätt till ut¬
öfvande af utskänkning af svagdricka — hvarom ju de uttalade betänk¬
ligheterna hufvudsakligen röra sig — i regel skulle kunna förvärfvas på
enahanda sätt, som nu i allmänhet gäller om försäljning till förtäring
pa stället af tillagade, icke spirituösa drycker, möjligheten af missbruk
icke är utesluten. Dock synas mig de på åtskilliga håll uttalade far¬
hågorna härför vara icke obetydligt öfverdrifna. Dessa synas mig därför
icke böra vara afgörande. I män som krafvet på strängare bestämmelser
beträffande handeln med de starkare maltdryckerna till förekommande
af deras användning såsom rusdrycker tränger sig fram och inom lagstift¬
ningen vinner godkännande, framstå onekligen alltmera dessa bestäm-
21
Kung/,. - Majds Nåd. Proposition N:o 102.
melsers tillämplighet jämväl å handeln med svagdricka, hvilket icke
kan betecknas såsom en rusdryck utan är ett billigt och åt stora delar
af vårt folk gärna användt närings- och njutningsmedel, såsom en
oegentlighet och ett onödigt eller lör nykterhetssträfvandena rent åt
skadligt hinder för åtkomsten af sistnämnda dryck; Det naturligaste
och riktigaste synes därför vara att likställa svagdricka! med de till-
lagade, alkoholfria drycker, som afses i 8 § af den nuvarande 'förord¬
ningen angående försäljning af vin, maltdrycker in. m. Följdriktigt
synes ock vara, att, då man såsom regel undantagit svagdricka! tran
beskattning för att icke fördyra detsamma tör den mindre bemedlade
befolkningen, icke heller genom mera restriktiv^ bestämmelser binda
handeln med denna vara.
Ehuru jag således icke af ofvannämnda betänkligheter blifvit rubbad
i min uppfattning härutinnan, har jag dock ansett åtskilliga af de an¬
märkningar, som beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget
framställts, beaktansvärda samt med anledning däraf låtit i vissa delar
omarbeta förslaget; och anhåller jag nu att i korthet fa redogöra för
innehållet i detsamma.
Därvid vill jag till eu början anmärka, att jag ansett lämpligast,
att förordningen kommer att gälla för riket i dess helhet, och att således
det undantag, som nu gäller för Stockholm kommer att upphöra.
Dock har förordningen ansetts icke böra vinna tillämpning å ut-
skänkning af ifrågavarande drycker inom område för station vid statens
järnvägar eller å statens järnvägståg.
Hvad härefter beträffar förordningens titel, har uttrycket »icke
spirituösa drycker», som användts i 1885 års förordning, utbytts mot
uttrycket »alkoholfria drycker» hvilket står i direkt motsättning till
det i 1 § af förslaget till ny förordning angående försäljning af bränn¬
vin begagnade uttrycket »alkoholhaltiga drycker».
Enligt 1 § 1 mom. af det föreliggande förslaget skulle såsom
regel gälla, att försäljning af de drycker, som i förordningen afses, skall,
då den ej sker till förtäring på stället, vara tillåten under samma villkor,
som äro föreskrifna för idkande af handel i allmänhet, dock att, i likhet
med hvad som redan är stadgadt i förordningen angående tillverkning
af maltdrycker, försäljning af hembryggdt svagdricka är förbjuden.
I 2 inom. af samma § har för tydlighetens skull intagits en be¬
stämmelse, att med uttrycket »svagdricka» i förordningen törstås samma
slag af maltdrycker, som under nämnda uttryck innefattas i tillverknings-
för ordningen.
Rättighet att till förtäring på stället mot betalning tillhandahålla
22
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 102.
allmänheten tillagade, alkoholfria drycker förvärfvas enligt nu gällande
bestämmelser i regel endast genom anmälan hos vederbörande myndighet,
utom i Stockholm, där ansökan skall göras hos öfverståthållareämbetet.
Enligt förslaget skulle för vinnande af dylik rättighet likaledes
i regel endast fordras anmälan. Anmärkas bör, att, då i förslagets 3 §
1 inom. som innehåller bestämmelserna härom, användts uttrycket »be-
diifva utskärning» i stället lör det i nu gällande förordning begagnade
uttrycket »mot betalning tillhandahålla allmänheten», detta icke skett i
syfte att gorå någon ändring i sak. Anmälan, hvarom jag nyss nämnt,
skulle ske, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i annan stad hos magi¬
straten och på landet hos länsmannen, med uppgift om stället för försälj¬
ningen och med bifogande af betyg om god frejd; och skulle sålunda gjord
anmälan berättiga till erhållande af bevis om behörigen gjord anmälan.
I vissa fall synes dock eu sådan anmälan icke höra vara tillräcklig
lör erhållande af dylikt bevis. Om försäljningen visar sig föranleda
oordningar eller osedlighet bedrifves på försäljningsstället, äga enligt
förslagets 8 § magistrat och kommunalnämnd eller, i Stockholm,
öfverståthållareämbetet att utfärda förbud mot rörelsens fortsättande,
hvilket förbud, där det meddelats af magistrat eller kommunalnämnd,
dock skall inom viss tid underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som har att för viss tid fastställa förbudet eller ock att upphäfva det¬
samma.
Den, som veterligen står under dylikt förbud, bör tydligtvis ej på
gi und af anmälan allenast erhålla rätt till iskänkning, hvarom här är
fråga. Detsamma synes böra gälla äfven om den, som veterligen genom
gällande beslut, hvilket ej afser endast visst tillfälle, förbjudits att försälja
vin eller andra maltdrycker än svagdricka, likasom ock om den, om hvilken
är känd!, att honom meddeladt tillstånd till försäljning af vin eller
andra maltdrycker än svagdricka återkallats. Enligt' förslaget till för-
oidning om försäljning af vin och maltdrycker behöfver visserligen
en sådan återkallelse icke nödvändigtvis bero däraf, att den gifna
rättigheten missbrukats, men då anledningen till återkallelsen icke kan
förutsättas vara känd för den nryndighet, där anmälan sker, synes det
vara riktigast att föreskrifva, att, så snart för denna myndighet är be¬
kant, att återkallelse ägt rum, bevis om behörigen gjord anmälan icke
får meddelas. Enahanda föreskrift har ock lämnats för det fall, att
den anmälande veterligen dömts förlustig rätt vare sig till försäljning
af nu ifrågavarande drycker — något som i förslaget förutsättes i visst
fall kunna äga rum — eller rätt till detaljhandel med brännvin eller
försäljning af vin eller andra maltdrycker än svagdricka.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
Har förbud, hvithet meddelats omedelbarligen af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande eller af sådan myndighet fastställts, upphört att
gälla, synes den, som förbudet afser, icke heller böra undfå rätt till
iskänkning af sådana drycker, hvarom i denna förordning är fråga,
med mindre i Stockholm öfverståthållareämbetet och å annan ort Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande kommunalmyndighets
hörande därtill meddelat tillstånd. Detta synes ock böra fordras i fråga
om den, som haft tillstånd till försäljning af vin eller andra maltdrycker
än svagdricka, men genom återkallelse gått förlustig denna sin rätt.
Bestämmelser härom hafva införts i förslagets 3 § 2 och 3 inom.
I sistnämnda mom. har därjämte — till förhindrande däraf att annan än
den, som förbud eller återkallelse gäller, må kunna för dennes räk¬
ning, ehuru under eget namn, genom en blott anmälan förvärfva rätt
att utöfva sådan utskänkning, hvarom här är fråga — föreskrifvits, att,
ifall annan än den, som åsyftas med förbudet eller återkallelse^ vill i
samma lokal, där rörelsen förut bedrifvits, fortfarande utöfva rörelse,
som afses i 3 § 1 inom., detta icke får ske, med mindre att tillstånd
därtill beviljats.
Med anledning af hvad Kung], Maj:ts befallningshafvande i Öster¬
götlands och Skaraborgs län anfört i fråga om den föreslagna bestäm¬
melsen, att äfven person, som icke innehade god frejd, skulle kunna få
tillstånd till utskänkning af drycker, som här äro i fråga, har nämnda
bestämmelse ur förslaget uteslutits.
God ordning synes fordra, att rätt till försäljning af dylika drycker
inom läger, kasernområde eller annat uteslutande för krigsmaktens behof
upplåtet område fortfarande, som hittills, göres beroende af särskild!
tillstånd. Stadgande härom har införts i 3 § 4 inom.
Utan vare sig ansökan eller anmälan torde, i likhet med hvad
redan nu är förhållandet, den, som är berättigad till utskänkning af
brännvin eller af vin eller maltdrycker, jämväl äga rätt att på för¬
säljningsstället utskänka drycker, som afses i förevarande förordning.
Härom stadgas i 2 §.
Vidare föreslås i 4 §, att hvarken anmälan eller tillstånd skall
erfordras för rätt att tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller till¬
ställning, utskänka sådana drycker. Mot detta förslag hafva visserligen,
såsom jag vid redogörelsen för länsstyrelsernas underdåniga utlåtanden
omförmält, tre af dessa myndigheter uttalat betänkligheter och hem¬
ställt, att äfven i detta fall anmälan skulle fordras, men då öfriga hörda
myndigheter ej haft något att erinra mot förslaget i denna del, har jag
ansett mig böra bibehålla ett sådant stadgande i förslaget.
24
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 102.
Däremot har jag _ ansett hvad särskildt öfverståthållareämbetet
anfört angående försäljning utomhus i ringa omfattning af ifrågavarande
drycker vara åt den betydelse, att därå syftande bestämmelser i det
ursprungliga förslaget icke bort upptagas i förordningen.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har anmärkt,
att enligt oet remitterade förslaget kvalifikationerna för förvärfvande
af behörighet till handel med svagdricka till afhämtning skulle blifva
i viss mån större än för erhållande af rätt till försäljning af sådan
dryck till förtäring på stället, en anmärkning, som kan riktas äfven
emot de af mig nu föreslagna bestämmelserna. Då man emellertid torde
kunna antaga, att försäljning till afhämtnig af i förordningen afsedda
drycker i allmänhet endast kommer att äga rum i förening' med annan
handel, men icke ensam för sig, synes berörda anmärkning, praktiskt
sedt, icke äga någon vidare betydelse.
_ I öfverensstämmelse med hvad som föreslagits i fråga om för¬
säljning af vin och maltdrycker, har i förslagets 5 § upptagits en
bestämmelse, att utskänkningsrörelse, som på grund af anmälan eller
tillstånd är afsedd att idkas i stad, ej må börjas förr än besiktning å
den lägenhet, där rörelsen skall dritvas, hållits af stadsfiskal jämte två
af magistraten eller, i Stockholm, åt öfverståthållareämbetet utsedda per¬
soner samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att lägenheten är
för ändamålet lämplig. Ett dylikt stadgande bör särskildt i de större
städerna vara ägnadt att i väsentlig mån förebygga de olägenheter, som
där eljest möjligen skulle kunna uppstå af den försäljningsfrihet, som
förordningen medgifver.
Utskänkningsställe, hvarom i förordningen är fråga, bör, såsom
ett par af de myndigheter, hvilka yttrat sig i ämnet, anmärkt, ej få
hållas öppet senare på aftonen än de ställen, där vin eller maltdrycker
utskänkas. Föreskrift härom lämuas i 6 § 1 mom.
I 2 mom. af samma paragraf har stadgats förbud mot att å ställe,
där utskänkning pa grund åt anmälan eller tillstånd enligt denna
förordning idkas, låta brännvin, vin eller andra maltdrycker än svag¬
dricka förtäras. Syftet med detta stadgande har varit att, såvidt möjligt,
förekomma, att brännvin, Öl eller andra alkoholhaltiga drycker, som af
gästerna medföras, å utskänkningsstället förtäras jämte varor, som där
få tillhandahållas till förtäring på stället.
för att vinna kontroll däröfver, att svagdrickshandeln ej använ¬
des såsom skylt för en i smyg bedrifven ölhandel, föreskrifves i 7 §,
att svagdrickat skall i försäljningslokalen förvaras på de kärl, på hvilka
25
Kiingl. Mcijds Nåd. Proposition N:o 102.
det utlämnats från bryggeriet; och stadgas i samma paragraf dels för¬
bud för säljaren att påspäda eller på annat sätt bereda drickat, dels ock
förbud att på försäljningsstället förvara hembryggdt svagdricka, Dessa
bestämmelser gälla all handel med svagdricka.
Såsom jag redan förut i annat sammanhang antydt, bör veder¬
börande myndighet äga befogenhet att, när sådan försäljning till för¬
täring på stället, som beror af anmälan eller tillstånd enligt förordnin¬
gen, ger anledning till oordningar eller osedlighet bedrifves på för¬
säljningsstället, förbjuda rörelsens fortsättande. Därjämte lärer det vara
nödvändigt, att polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet få
makt att vid vissa tillfällen, såsom vid marknad, allmän torgdag och
andra dyli ka tillfällen, då större folksamlingar äga ruin, förbjuda rörel¬
sens utöfvande vid tillfället. Dessa föreskrifter hafva affattats i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förslaget till
förordning angående försäljning af vin och maltdrycker. I nu före¬
varande förslag har, i olikhet med hvad som skett i det nyssnämnda
förslaget, bibehållits den i nu gällande försäljningsförordning före¬
kommande bestämmelsen, att förbud, då det drabbar man, äfven gäller
hustrun, och tvärtom, så länge de lefva i äktenskap samman. Då för
bär ifrågavarande rättigheter i regel endast erfordras anmälan, har
nämligen ett dylikt stadgande — som däremot i den föreslagna förord¬
ningen angående försäljning af vin och maltdrycker kunnat undvaras —
ansetts böra i det nu föreliggande förslaget upptagas. Nu omförmälda
bestämmelser återfinnas i 8 §.
Då tillstånd, som afses i 3 § 4 inom., synes, när helst skäl därtill
föreligger, böra kunna återkallas, har stadgande därom införts i 9 §.
10 § innehåller straffbestämmelser. Ansvaret för otillåten utskänk-
ning af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka har i 1 mom.
föreslagits till böter från och med 5 till och med 50 kronor. Straffet
för dylik förbrytelse i fråga om förstnämnda drycker utgör enligt
nuvarande bestämmelser 5—20 kronor. Enligt 2 mom. skulle böterna
fördubblas, om någon i strid mot meddeladt förbud eller, oaktadt gifvet
tillstånd återkallats, fortsätter med sin rörelse. Denna föreskrift, hvilken
är hämtad från 1885 års förordning, liar, med hänsyn till det jämförelsevis
ringa ansvar, som enligt 1 mom. stadgats för ifrågavarande förbrytelse,
bär ansetts höra bibehållas, ehuru ett motsvarande _ stadgande icke upp¬
tagits i förslaget till förordning angående försäljning af vin och malt¬
drycker.
Bill. till Biksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 57 Höft. 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 102.
Försäljning af liembryggdt svagdricka är, hvad angår tillverkare,
belagd med straff i tillverkningsförordningen. Den i 3 mom. af 10 §
i denna förordning införda straffbestämmelse för sådan försäljning kom¬
mer således endast att gälla återförsäljare.
4 mom. af samma § stadgar straff för förseelser mot 5 och 6 §§
i förslaget.
Då det synes lämpligt, att den, som gör sig skyldig till oloflig
försäljning af brännvin, vin eller andra maltdrycker än svagdricka,
jämväl, ifall förhållandena anses därtill föranleda, må kunna dömas
förlustig ut skänk ningsr ätt, som han på grund af förevarande förordning
innehar, har ett stadgande i sådan riktning införts i 11 §.
12—15 §§ i förslaget motsvara bestämmelser, som förekomma
redan i den nuvarande försäljningsförordningen.
I fråga om utskänkning inom område för statens järnvägar eller
å statens järnvägståg har järnvägsstyrelsen tillerkänts enahanda be¬
fogenhet, som tillagts nämnda myndighet beträffande utskänkning af
vin och maltdrycker.
Förordningen är afsedd att träda i kraft den 1 januari 1906, dock
att hvad däri stadgas om anmälan och ansökan för erhållande af rätt
att efter 1906 års ingång utskänka i förordningen afsedda drycker
omedelbart skulle träda i tillämpning.
Hvad angår redan förvärfvade utskänkningsrättighefer, har, för
vinnande af nödig kontroll, föreskrifvits, att, om någon vill fortsätta
med sådan rörelse efter tiden för förordningens trädande i kraft, han
därom bör göra anmälan eller ansökan i enlighet med den nya förord¬
ningen inom innevarande års slut. Häraf blir visserligen en följd, att
den, som utan att äga god frejd erhållit tillstånd till dylik utskänkning,
kommer att däraf gå i mistning. Då emellertid den af 1885 års för¬
ordning medgifna befogenhet för vederbörande myndigheter att meddela
sådan person tillstånd till utskänkning af alkoholfria drycker knappast
någonsin torde hafva begagnats, synes berörda omständighet icke be¬
höfva föranleda någon betänklighet.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört affattadt förslag till
förordning angående försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt
svagdricka, hemställde departementschefen, att berörda förslag måtte
föreläggas Riksdagen till antagande.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 102.
Till denna af statsrådets öflaga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Knngl. Höghet
Kronprinsen Regenten lämna bifall; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Conrad Carleson.