2
Sjunde hufvudtiteln, bil,
|
|
|
K
|
r o n o
|
r.
|
|
J
|
.
....... .............
.
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
|
I 1906 års
stat för be¬
fattningen
afsedd
aflöning.
|
I 1904 års
stat för be¬
fattningen
upptagen
aflöning
|
Belopp,
hvarmed
aflöningen
enligt 1906
års stat
understiger
aflöningen
enligt 1904
års stat.
|
|
1
|
|
transport
|
—
|
—
|
16,700
|
16,000
|
|
500
|
—
|
Nederlag skontor et.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren G. A. Askergren ....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
hafvarens afgång mot en tull-
förvaltare med...............................
|
4,000
4,200
|
2,000
1,800
|
6,000
|
6,000
|
_
|
|
|
Tullbevakningsinspektionen.
|
|
|
|
|
Öfverinspektoren C. Hallström........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
hafvarens afgång mot en öfver-
inspektor med................................
|
4,000
4.200
1,500
1,800
|
1,000
800
|
5,000
|
5,000
|
|
|
|
Kammarskrifvaren J. Ii. E. G. Berg-
quist................................................
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
liafvarens afgång mot en kammar¬
skrifvare med................................
|
500
800
|
2,600
|
2,000
|
""
_
- . •
|
|
1
|
Furusund.
Vaktmästaren J. A. Öliman............!
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-!
hafvarens afgång mot en vakt-|
mästare med ................................!
Öregrund.
Öfveruppsyningsmannen A. Tli. Lönn-!
gren ................................................i
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
hafvarens afgång mot en upp¬
syningsman med............................
600! 300
900| — | —
7001 350 1,050 —
Qäfle.
Kontrollören P. E. Wahlman ........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
hafvarens afgång mot en öfver-
kontrollör med..............................
transport
1,500
1,100
3,000
3,200
300 — 1,600
300! 1,400; — |
■
1,000! — ! 4,000
AV ■ .. .. ..!
1,800! 5,000; —
400; —
— ! 37,750! 35,700)
400) 500 —
Sjunde hufvudtiteln, bil,
3
|
|
|
K
|
r o n o
|
r.
|
|
|
|
|
|
|
|
Belopp,
]rvann ed
|
'
|
|
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
|
I 1906 års
stat för be¬
fattningen
|
I 1904 års
stat för be¬
fattningen
|
aflöningen
enligt 1906
års stat
|
|
|
|
|
afsedd
aflöning
|
upptagen
aflöning.
|
understiger
aflöningen
enligt 1904
|
|
|
|
|
|
|
|
|
års stat.
|
|
|
transport
|
|
|
37,750
|
35,700
|
400
|
500
|
—
|
Qöteborg.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullfiskalen A. W. Rundberg ........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
2,000
|
700
|
...
|
2,700
|
—
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en tull-
fiskal med ...................................
|
2,000
|
1,000
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Tullkammaren.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren N. G-. Berlin............
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
4,000
|
2,000
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med................................
|
.
4,200
|
1,800
|
6,000
|
|
|
|
|
Kontrollören C. 0. Liljequisth........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,000
|
2,000
|
5,000
|
—
|
—
|
--
|
|
hafvarens afgång mot en öfver-
kontrollör med ............................
|
3,200
|
1,800
|
5,000
|
|
.
|
|
|
Uppbördskontor et.
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren C. L. Tengstedt ....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
4,000
|
2,000
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
.
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med...............................
|
4,200
|
1,800
|
6,000
|
|
|
|
|
Packhusinspektionen.
|
|
|
|
|
Öfverinspektoren J. H. Lindquist....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
4,000
|
3,000
|
—
|
7,000
|
—
|
—■
|
—
|
hafvarens afgång mot en öfver¬
inspektor med................................
|
4,200
|
2,800
|
7,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren J. G. Hultstein........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,500
|
2,500
|
—
|
6,000
|
—-
|
--'
|
—
|
hafvarens afgång mot en öfver-
kontrollör med ..........................
|
3,700
|
2,300
|
6,000
|
|
|
.
|
|
|
|
|
1
|
|
transport
|
. —
|
—
|
70,750
|
68,400
|
400
|
i 500
|
_
|
4
Sjunde hufvudtiteln, bil,
|
|
|
K
|
r o n o
|
r.
|
|
|
•
|
|
|
|
|
Belopp,
hvarmed
|
|
|
|
|
Tjänst¬
görings-
|
I 1906 års
stat för be-
|
I 1904 års
stat för be-
|
aflöningen
enligt 1906
|
|
|
|
Lön.
|
fattningen
|
fattningen
|
års stat
|
|
|
|
|
ningar.
|
afsedd
aflöning.
|
upptagen
aflöning.
|
understiger
aflöningen
enligt 1904
|
|
|
|
|
|
|
|
års stat.
|
|
|
transport
|
|
—
|
70,750
|
68,400
|
400
|
500
|
—
|
Nederlag skontor et.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren A. F. Sjöborg .......
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
4,000
|
2,000
|
—
|
6,000
|
—
|
--.
|
■ -—
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med................................
|
4,200
|
1,800
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Marstrand.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren H. 0. C. Heintze...
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
2,000
|
1,000
•
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med...............................
|
2,400
|
500
|
2,900
|
|
100
|
|
|
Hälsingborg.
|
|
|
|
Kustbevakningschefen för Skåne och
|
|
|
|
|
|
|
|
Blekinge L. N. 0. Höök ............
|
4,000
|
1,500
|
|
5,500
|
|
|
|
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
|
|
|
|
hafvarens afgång mot en kust-
bevakningschef för Skåne och
Blekinge med ................................
|
4,200
|
1,300
|
5,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kontrollören C. L. M. Engstedt ....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
. -—
|
—
|
hafvarens afgång mot en öfver-
kontrollör med..............................
|
3,200
|
1,800
|
5,000
|
|
|
|
|
Kontrollören i Höganäs J. W. Holtz-
|
|
|
|
|
berg ...............................................
|
1,800
|
600
|
|
2,400
|
|
.
|
'
|
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
|
|
|
|
hafvarens afgång mot en tull¬
inspektor med................................
|
2,000
|
400
|
2,400
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Landskrona.
|
|
|
|
|
|
|
|
Uppsyningsmannen 0. L. Aström
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
1.000
|
500
|
|
1,500
v:
|
—
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en upp¬
syningsman med............................
|
1,100
|
600
|
1,700
|
|
_
|
— :
|
. -
|
transport —
|
—
|
94,250
|
90,800
|
500
|
O
o
lO
|
|
Sjunde hufvudtiteln, bil
5
|
|
|
K
|
r o n c
|
r.
|
|
|
|
|
|
1
I 1906 års
stat för be¬
fattningen
|
1
|
I Belopp,
hvarmed
|
|
|
|
1 Lön.
|
Tjänst-
i görings-
pen-
i ningar.
|
I 1904 års
stat för be¬
fattningen
|
aflöningen
enligt 1906
1 års stat
|
|
|
|
1 '
|
afsedd
aflöning.
|
upptagen
aflöning.
|
understiger
aflöningen
enligt 1904
|
|
|
|
■
|
|
|
|
|
års stat.
|
|
|
transport
|
|
|
94,250
|
90,800
|
500
|
500
|
|
Vaktmästaren N. C. Gemzell ........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
800
|
400
|
—
|
1,200
|
—
|
—
|
— i
|
hafvarens afgång mot en vakt¬
mästare med ...............................
|
800
|
400
|
1,200
|
—
|
—
|
—
|
1
|
Malmö.
|
|
|
|
|
|
|
- |
|
Kontrollören H. Aberg ..................
|
3,000
|
2,000
|
|
5,000
|
|
|
|
i Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
|
|
|
|
hafvarens afgång mot en öfver-
kontrollör med............................
|
3,200
1,500
|
1,800
500
|
5,000
|
|
|
|
|
Kammarskrifvaren A. F. Richter...
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
2,000
|
— .
|
—-
|
—
|
|
hafvarens afgång mot en kammar¬
skrifvare med ............................
|
1,800
|
800
|
2,600
|
|
|
|
|
Cimbrishamn.
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren E. 0. T. Berglund
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
2,500
|
1,000
|
—
|
3,500
|
|
|
■
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med................................
|
2,600
|
600
|
3,200
|
|
'
300
|
|
—
|
o
Ahus.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren A. M. Nylin.........
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med ....................
|
3,200
|
1,300
|
4,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Karlshamn.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren A. L. Ripa ............
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
|
t-
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med ............................
|
3,200
|
1,000
|
4,200
|
_
|
__
|
|
_
|
transport
|
|
—
|
114,950
|
110,500
|
800
|
500
|
—
|
6
Sjunde hufvudtiteln, bil,
transport
Kalmar.
Tullförvaltaren C. A. Bergman ....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
hafvarens afgång mot en tull
förvaltare med ...........................
Kontrollören O. E. Anderson .......
kontrollör med
Kronor.
Västervik.
Tullförvaltaren H. V. E. Moberg..
naiv Cti Clio digcing
förvaltare med ...
Visby.
Tullförvaltaren J. E. Lyth
Anm. Tjänsten utbytes v
hafvarens afgång mot
förvaltare med ..............
Mem.
Öfveruppsyningsmannen i I
A. W. Andersson ..........
Anm. Tjänsten utbytes v
hafvarens afgång mot -
syningsmän med..............
Umeå.
Öfveruppsyningsmannen i 1
ling J. M. Schildt ..........
Anm. Tjänsten utbytes v
hafvarens afgång mot
syningsmän med..............
Lön.
|
Tjänst¬
görings-,
pen¬
ningar. |
|
I 1906 års
stat för be¬
fattningen
afsedd I
aflöning. |
|
I 1904 års
stat för be¬
fattningen
upptagen
aflöning.
|
Belopp,
hvarmed j
aflöningen
enligt 1906
års stat ]
understiger
aflöningen
enligt 1904:
års stat. |
|
|
|
—
|
—
|
114,950
|
110,500
|
800
|
500
|
—
|
3,500
|
1,500
|
—
|
5,000
|
—
|
—
|
—
|
3,700
|
1,300
|
5.000
|
|
_
|
_
|
—
|
: 3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
|
|
3,000
|
1,000
|
4,000
|
—
|
—
|
|
—
|
.1 3,000
|
1,000
|
|
4,000
|
—
|
—
|
|
2,900
|
800
|
3,700
|
—
|
300
|
—
|
—
|
3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
—-
|
_
|
3;200
|
1,000
|
4,200
|
—
|
—
|
—
|
|
1,500
|
300
|
—
|
1,800
|
—
|
—
|
~
|
1,100
|
300
|
1,400
|
_
|
400
|
—
|
. —
|
1,500
|
300
|
|
1,800
|
—
|
—
|
—
|
. 1,100
|
300
|
1,400
|
—
|
400
|
—
|
|
transporti — | — | 134,650| 131,100; 1,900) 500! —
Sjunde hulvu dtiteln, bil,
7
■
|
|
|
K
|
r o n o
|
r.
|
|
|
1
|
|
|
rfinl .
|
|
Belopp,
hvarmed
|
|
.
|
|
|
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
|
I 1906 års
stat för be-
|
I 1904 års
stat för be-
|
aflöningen
enligt 1906
års stat
|
|
|
|
Lön.
|
fattningen
|
fattningen
|
|
|
|
|
afsedd
aflöning.
|
upptagen
aflöning.
|
understiger
aflöningen
enligt 1904
|
|
|
|
|
|
|
|
|
års stat.
|
|
|
transport
|
—
|
—
|
134,650
|
131,100
|
1,900
|
500
|
—
|
Piteå.
|
|
|
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren K. 0. Schönfeldt....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
2,500
|
1,000
|
—
|
3,500
|
|
—
|
—
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med ............................
|
2,600
|
600
|
3,200
|
|
300
|
|
|
Jönköping.
|
|
|
|
Vaktmästaren C. G. Edling ............
|
600
|
300
|
|
900
■ ■
|
|
|
|
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
|
|
|
|
hafvarens afgång mot en vakt¬
mästare med ................................
|
700
|
350
|
1,050
|
|
|
|
|
Karlstad.
|
|
|
|
|
Tullförvaltaren C. M. Anderson ....
Anm. Tjänsten utbytes vid inne-
|
3,000
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
—
|
|
hafvarens afgång mot en tull¬
förvaltare med ............................
|
3,200
|
1,300
|
4,500
|
{ V _ •
|
|
2,200
|
2,700
|
|
|
|
|
|
|
143,400
|
139,500
|
8
Sjunde hufvudtiteln, bil,
D. Indragningsstaten.
|
Kronor.
|
Stockholm.
|
|
|
Kontrollören C. S. Holmin................................................................
|
3,000
|
|
Inspektören J. C. Forsslund ............................................................
|
800
|
—
|
Vaktmästaren N. Malmström ........................................................
|
360
|
—
|
Vaktmästaren A. J. Cedervall .....................................................
|
600
|
|
Dalarö.
|
|
i
|
Jaktbåtsmannen G. F. Ryman ........................................................
|
300
|
|
Sandhamn.
|
|
|
Öfveruppsyningsmannen S. M. 0. Ekbohrn ...............................
|
1,500
|
|
Göteborg.
|
|
|
Vaktmästaren G. Erlandsson ............................................................
|
400
|
—
|
Halmstad.
|
|
|
Kustsergeanten P. Esbjörnsson .......................................................
|
900
|
—
|
Hälsingborg.
|
|
|
|
300
|
_
|
Kustvakten till fot A. Wiberg ........................................................
|
360
|
—
|
D:o d:o C. J. Persson ....................................................
|
360
|
—
|
D:o d:o P. Johansson ....................................................
|
400
|
—
|
D:o d:o A. Malmberg ....................................................
|
400
|
—
|
D:o d:o C. F. Björkholm ............................................
|
400
|
—
|
Malmö.
|
|
|
Kustvakten till häst J. A. Möller ...............................................
|
400
|
—
|
Haparanda.
|
|
|
Jaktbåtsmannen 0. A. Johansson....................................................
|
500
|
—-
|
Gränsvakten C. F. Nilsson ............................................................
|
300
|
—
|
D:o 0. W. Green ............................................................
|
300
|
11,580
|
|
|
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKEEIAKTIEBOLAG, 1905.
BIHANG
RIKSDAGENS PROTOKOLL
(
m
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1905.
FÖRSTA SAMLINGEN.
l:sta Afdelningen.
Första Bandet.
De till Kung], Majits Proposition N:o 1, angående statsverkets tillstånd och behof,
hörande bilagor, fr. o. in. åttonde hufvudtiteln.
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, föredrog följande ärenden
rörande regleringen för år 1906 af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och
de till samma hufvudtitel hänförliga extra anslagsbehof, hvarvid departe¬
mentschefen yttrade beträffande
Bih, till liikBd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Åttonde hufrudtiteln.
Ordinarie anslag.
Universiteten.
[1.] Genom nådigt bref den 12 mars 1831 föreskrefs med afseende å präst-
Undervisning bildningens handhafvande vid universitetet i Uppsala bland annat, att hvar
v-(iky.mi°vein8f 0C^ en teologie studiosus borde uppmuntras att under vistandet vid aka-
tetet i demien söka inhämta kunskap och öfning i kyrkosången och, om han där-
iippsiUa. f j][ jcp0 alldeles saknade naturanlag, till sådan öfning förbindas. Närmare
föreskrifter rörande anordnandet af viss undervisning i kyrkosång voro
emellertid icke gifna, och särskilda medel till denna undervisnings behöriga
upprätthållande hafva icke funnits anvisade. Författningen synes därför
heller icke hafva kunnat så efterlefvas, som önskligt varit, och de upp¬
repade försök, som under densammas fortbestånd gjorts att tillgodose
behofvet af undervisning i kyrkosång och kyrkomusik, hafva icke led t till
påföljd.
Genom tillämpning af vissa föreskrifter i nådiga stadgan den 30 oktober
1903 angående teologiska examina vid universiteten torde nu frågan om
anordnande af liturgisk utbildning för de teogloie studerande kunna vinna
en tillfredsställande lösning. Enligt § 4 i stadgan skall vid universiteten
hvarje lästermin hållas en praktisk öfningskurs, så anordnad, att den full¬
ständigt genomgås under terminens lopp, och innefattande bland andra
öfningar äfven liturgiska. Ofningarna skola åsyfta de studerandes fostran
till prästämbetets förvaltning inom svenska kyrkan och, i deri mån sådant
är möjligt, anordnas såsom kyrkliga funktioner. De liturgiska öfningarna
skola afse såväl tal som sång; dock skola de deltagare i öfningskursen,
som vid anställd pröfning befunnits sakna anlag för sångkonst, vara be¬
friade från deltagande i sångöfningarna.
Bland de praktisk-teologiska prof, som skola ingå i den teölogiska ut¬
bildningen vid universiteten, upptagas i § 22 af stadgan äfven prof, ådaga¬
läggande den studerandes liturgiska färdighet.
Tillämpningen af omförmälda föreskrifter i stadgan skall utan tvifvel
kunna åstadkomma, att prästerna i allmänhet vinna en bättre liturgisk
Åttonde hufvmltitcln.
3
utbildning, än som hittills kommit dem till del. Därmed skulle oek lätt
kunna förbindas en utbildningskurs i koralsång.
Tillvaron af de sålunda meddelade bestämmelserna är dock ej i och
för sig tillräcklig för att betrygga ernåendet af syftet med desamma.
Såsom jag redan på tal om 1831 års föreskrifter erinrade, torde saknaden
af nödiga medel varit en af orsakerna till, att dessa föreskrifter icke vunno
önskvärd tillämpning. Det är naturligt, att äfven de nya, från den 1
september 1901 gällande bestämmelserna för att blifva till verkligt gagn
kräfva, att nödiga medel stå till buds för undervisningens bedrifvande.
På tillstyrkan af kanslern för rikets universitet har ock Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt beslut den 16 september 1904 af det under riksstatens åt¬
tonde hufvudtitel uppförda anslag till extra utgifter beviljat ett belopp af
500 kronor för uppehållande under läsåret 1904—1905 af undervisning
och examination i liturgisk sång vid universitetet i Uppsala.
Teologiska fakulteten, i anledning af hvars framställning detta till¬
fälliga anslag kommit till stånd, har emellertid äfven velat utverka ett
stadigvarande anslag för ändamålet, och bland de frågor om anslag för
universitetet i Uppsala, som genom kanslerns skrifvelse den 30 september
1904 framlagts för Eders Kungl. Maj:t, har -efter hemställan af det större
konsistoriet denna anslagsfråga upptagits.
Innan jag redogör för innehållet af teologiska fakultetens, konsistoriets
och kanslerns anföranden i detta ärende, anser jag mig böra omförmäla
en af teologiska fakulteten år 1900 gjord framställning. I sin nu före¬
varande framställning har teologiska fakulteten nämligen erinrat om och i
viss mån stödt sig på den förra.
För utredning af frågan om undervisning i kyrkosång hade det större
akademiska konsistoriet i Uppsala uppdragit åt fyra af sina ledamöter
jämte director musices att inkomma med utlåtande och förslag i ärendet.
De sålunda utsedda kommitterade hänförde sig, i fråga om den uppgift, som
med undervisning i kyrkosång borde afses, samt angående sättet för ernå¬
ende af därmed åsyftade ändamål, till ett af director musices afgifvet ut¬
låtande och förslag, däri denne anfört, bland annat:
»Den föreskrift, som i afseende på kyrkosång lämnas uti det kungl.
brefvet af 1831 rörande den praktisk-teologiska kursen, har uppenbarligen
aldrig strängt efterlefvats. Att så ej skett, torde få anses bero bland
annat därpå, att någon lärarekraft för ändamålet ej stått till kostnadsfritt
förfogande; härför talar det förhållande, att från teologiska fakultetens sida
4 Åttonde hufrndtiteln.
flera framställningar under tidernas lopp fruktlöst blifvit gjorda att fa
medel härtill anslagna.
»Vid härvarande universitet har, som det vill synas alltsedan 1860-
talet, varit vanligt, att director musices gifvit en privat kurs uti liturgisk
sång åt teologie studerande, tillhörande den praktiska kursen, under det
att vid Lunds universitet, enligt uppgift, intet dylikt förekommit förrän
sedan helt kort tid tillbaka. Dessa omnämnda kurser, som blott omfattat
4 å 5 timmar för hvarje deltagare, hafva haft endast en ringa betydelse
för teologie studerandes utbildning uti kyrkosång. Detta har berott därpå
att deltagandet varit frivilligt och förenadt med afgift samt att detsamma
varit förlagdt till studietidens slut, då endast obetydligt kunnat bibringas
dem, som ej förut haft någon öfning i sång.
»Emellertid lider det intet tvifvel, att genom en rätt planlagd, obliga¬
torisk och kostnadsfri undervisning utan förlängande af studietiden prä¬
sterna inom vår kyrka skulle kunna sättas i tillfälle att högst betydligt
mer, än hittills varit fallet, verka för gudstjänstlifvets höjande genom sång.
Behofvet af åtgärder i riktning att vinna en dylik fördel åt kyrkan har
länge förefunnits; detta behof träder emellertid med ökad tydlighet fram
vid beaktandet af det af Kungl. Maj:t nyligen utgifna musikaliska bihanget
till kyrkans nya handbok. De rika möjligheter till utbildandet af guds¬
tjänsten uti musikaliskt-liturgiskt afseende, som där finnas angifna och
hvilkas realiserande måste anses af kyrkans öfverhufvud vara betecknadt
såsom eftersträfvansvärdt, gifva särskild anledning att vidtaga åtgärder för
ökad utbildning för kyrkans präster uti ifrågavarande afseende.
»Det gifves också en annan faktor uti kyrkans gudstjänstlif, hvilken
framkallar behofvet af motsvarande åtgärder -— koralsången. Att psalm¬
sången i våra kyrkor med hänsyn till allmänt deltagande sedan länge
lämnar mycket öfrigt att önska, är en allmänt känd sak, som bjärt belyses
genom ett motsatt förhållande inom frireligiösa kretsar. Sedan flera de¬
cennier har dagspressen i vårt land vittnat om talrika sträfvanden från
enskildas sida i form af mötesuttalanden, föreningars bildande m. m. i
syfte att söka undanrödja det nämnda missförhållandet. Det ligger nära
till hands att antaga, att, om blott prästerna själfva äro hemmastadda i
koralsången, dessa också äro, från många synpunkter sedt, de, som mest
kunna verka till dess befrämjande. Låt det blifva regel, att prästen vid
enskilda gudstjänster själf leder med lif koralsången utan orgel, så vänja
sig snart församlingens medlemmar åter vid att sjunga; visar det sig sedan,
att orgeln i tempiet står hindrande i vägen, så är detta organistens fel,
hvilket kan genom prästens inverkan rättas. Vet prästen blott, huru
koralen skall sjungas utan orgel, så lär sig organisten snart att leda sången
Åttonde hufvinJtitelö.
5
med orgeln. Av lian ej i stånd att lära detta, så må orgeln tiga ocli för¬
samlingen sjunga; det motsatta förhållandet bör ej få äga rum.
■En utbildning i kyrkosång för teologie studerande vid universitetet
bör, enligt min uppfattning, afse följande:
1) Genom att vara obligatorisk och kostnadsfri bör den sätta hvarje
präst, som ej fullständigt saknar naturanlag, i tillfälle att i större eller
mindre grad befordra sången inom gudstjänstlifvet;
2) Den bör bibringa säkerhet, efter den individuella förmågans mått,
uti utförandet af de musikaliska uppgifter, som enligt gällande föreskrifter
kunna åligga prästen med afseende på svenska kyrkans ritualer;
3) Den bör bibringa den blifvande prästen den säkerhet i luthersk
koralsång, att han
a) kan leda sådan själf utan hjälp af musikaliskt instrument,
b) känner tillräckligt stor del af koralbokens melodier och deras in¬
bördes metriskt-rytmiska förhållanden, så att han är obunden i valet af
psalm, då han själf skall leda sången, samt
c) kan, i händelse af behof, gent emot organisten upprätthålla rätt¬
mätiga kraf på koralspelets befordrande af allmänt deltagande i koral¬
sången;
4) Kännedom i allmänhet om musikens ställning inom olika kulter
och särskildt om hufvudmomenten af den svenska kyrko-musikaliska ut¬
vecklingen.
»Vid ordnandet af undervisning i kyrkosång för teologie studerande
torde följande böra iakttagas:
1) Vid inskrifning i fakulteten företes intyg om pröfning rörande
naturanlag för sång, affattadt så, att det förpliktar till eller befriar från
undervisning härutinnan;
2) Under första året vid universitetet bör hvarje teologie studerande
genomgå en kurs i elementarsång, hvarvid det väsentligaste af tonbildnings-
läran äfven bör meddelas. Från den del af denna kurs, som afser ren
elementarsång, kunna de befrias, som visat sig redan äga säker kunskap
på detta område i den omfattning, som undervisningen vid läroverken af¬
ser att bibringa. Erfarenheten har visat, att en ganska liten del af de
studerande vid universitetet äger sådan elementarkunskap, oaktadt natur¬
anlag icke saknas;
3) Efter slutad kurs böra anvisningar lämnas, huruledes en hvar kan
med begagnande af de tillfällen, som inom universitetsstaden erbjuda sig
genom deltagande uti frivilliga sångföreningars öfningar eller på annat
sätt, utveckla sin gångförmåga och erhålla praktisk kännedom om vokal¬
musikens olika områden. Om möjligt bör terminligen tillfälle beredas
6
Åttonde hnfrndtiteln.
teologie studerande till förnyad pröfning af rösten och erhållande af råd
rörande dess lämpliga utveckling;
4) Ungefärligen vid midten af studietiden genomgås en kurs i luthersk
koralsång, hvarvid praktiskt öfvas största möjliga antal koraler att sjungas
utantill samt teoretiskt inhämtas insikter om meter och rytm, kyrkoton-
arters och moderna tonarters inbördes förhållanden samt koralens uppkomst
och utveckling, äfvensom om de möjliga orsakerna till koralsångens förfall;
5) Under den tid, då studier för praktisk-teologisk examen pågå,
genomgås en kurs i liturgisk sång, afseende praktiskt att inlära och vårdadt
utföra den altarsång, som kan åligga präst enligt gällande föreskrifter,
samt teoretiskt att bibringa insikter rörande uppkomst och utveckling af
de musikaliska momenten uti kyrkans liturgi.
»Efter slutad liturgisk sångkurs anställes pröfning i kyrkosång, hvar¬
öfver betyg utfärdas.»
Angående den tid, som för de teologie studerande skulle tagas i an¬
språk för deltagande i den sålunda föreslagna undervisningen, förklarar
director musices, att denna tid under ingen termin kunde komma att
öfverskrida två timmar i veckan, i anledning hvaraf kommitterade funno
någon förlängning i studietiden i följd af den ifrågavarande undervisningen
icke vara att befara,
Beträffande kostnaderna framhöll director musices, att personlig hand¬
ledning och individuell kritik vore kanske mer af behofvet påkallade på
detta undervisningsområde än på något annat, i följd hvaraf endast ett
ganska begränsad! antal kunde samtidigt undervisas, samt att, då härtill
komme ovissheten om det antal af de teologie studerande, som borde på
grund af bristande naturanlag befrias från undervisning, någon fastare
beräkning af kostnaderna icke läte sig göra. Director musices erbjöd
sig emellertid att mot särskild ersättning af 1,500 kronor årligen åtaga
sig ifrågavarande undervisning i enlighet med de af honom angifna grun¬
der för anordnandet, men framhöll tillika önskvärdheten af att dessutom
ett belopp af 500 kronor årligen ställdes till förfogande för anställande af
en biträdande lärare, hvilken kunde meddela behöflig extra undervisning
åt de med naturanlag och liåg mindre utrustade, hvarigenom undervisningen
i sin helhet ej behöfde röna allt för stark inverkan af olikheterna i de
undervisades förmåga att tillgodogöra sig densamma.
De kommitterade förordade lifligt director musices’ förslag rörande
anordnande af undervisning i kyrkosång. 1 väsentlig anslutning till lians
uttalande tillstyrkte kommitterade, att bland framställningar till 1901 års
riksdag borde upptagas hemställan om ett ordinarie anslag å 2,000 kronor
att af universitetskanslern efter förslag af det större akademiska konsistoriet
Åttonde Imfvudtitcln.
7
disponeras för anordnande vid universitetet i Uppsala af undervisning i
kyrkosång, med iakttagande däraf att, för det fall att denna undervisning
uppdroges åt director musices vid universitetet, det honom härför tillkom¬
mande arfvode skulle utgöra 1,500 kronor samt 500 kronor skulle utgå
till en biträdande lärare.
Hvad kommitterade sålunda tillstyrkt vann gillande af såväl teologiska
fakulteten som det större akademiska konsistoriet. I den skrifvelse, hvar¬
igenom konsistoriet till kanslern för rikets universitet frambar universite¬
tets anslagsbehof, yttrade konsistoriet med afseende å detta ärende, bland
annat.
Med den höga betydelse, som kyrkosången ägde för kyrkans gudstjänst-
lif, åsyftade föreskriften i 1881 års nådiga bref att tillgodose ett allmänt
församlingsbehof af största vikt. Detta behof förtjänade i närvarande tid
alldeles särskild! afseende, då intresset för kyrkosången och dess höjande
med snart sagdt hvarje år blefve mera lifligt i församlingarna och den nya
musikbilaga till 1894 års svenska kyrkohandbok, som Eders Kungl. Maj:t
den 23 april 1897 gillat och ställt till församlingarnas tjänst för att bru¬
kas vid den offentliga gudstjänsten och andra i handboken upptagna för¬
rättningar, medfört ökade kraf på det svenska prästerskapets kyrkomusi-
kaliska bildning, i det att prästens uppgift ju vore ej blott att själf sjunga
vid gudstjänsten utan ock att öfva uppsikt öfver sången både i kyrka och
skola.
Ifrågavarande utbildning förutsatte emellertid, att tillfälle till kost¬
nadsfri undervisning i kyrkosång af kompetent person erbjödes de teologie
studerandena vid universitetet. Åf lärarne på teologiska fakultetens prak¬
tiska linje kundo icke förväntas, att de skulle hafva idkat kyrkomusikaliska
fackstudier och besitta kompetens att leda liturgiska sångöfningar, då ju
dessa lärares tid för öfrigt vore fullt upptagen af undervisningen i den
praktiska teologiens många discipliner och ledningen af kateketiska, homi-
letiska, deklamatoriska och kyrkorättsliga öfningar. Vid Tysklands uni¬
versitet, för att anföra ett exempel, meddelades de teologie studerande un¬
dervisning i kyrkomusik och kyrkosång af vederbörande director musices.
Så hade ock tid efter annan skett vid universitetet i Uppsala. Men då
därvarande director musices, som enligt nådigt bref den 11 december 1863
hade att utöfver den honom förut åliggande undervisningsskyldighet i musik
tillika föreläsa i harmonilära eller musikens historia, icke ägde någon skyl¬
dighet att handleda prästkandidaterna i liturgiska sångöfningar, och clet
icke kunde bogäras, att han utan skälig ersättning skulle frivilligt åtaga sig
sådan undervisning, hade omförmälda föreskrift i 1831 års nådiga bref om
obligatorisk undervisning och öfning i kyrkosång för alla prästkandidater
8 Åttonde hufrudtiteln.
[1.] icke kurmat efterlefvas. Endast ett fatal af de teologie studerande hade
erhållit någon sådan handledning, och denna hade då varit inskränkt till
några få timmars öfning i liturgisk sång. Att detta missförhållande varit
till icke ringa men för kyrkans gudstjänstlif vore obestridligt; och konsi¬
storiet ansåge det vara af högsta vikt, att åtgärder för att råda bot härför
vidtoges.
Under åberopande af livad sålunda i ärendet förekommit tillstyrkte
kanslern i skrifvelse den 29 september 1900, att Eders Kungl. Maj:t måtte
till Riksdagen göra framställning om anslag för ifrågavarande undervis¬
nings åvägabringande.
Enahanda framställning återkom sedermera under åren 1901 och 1902.
Enligt hvad framgår af teologiska fakultetens under år 1904 gjorda fram¬
ställning i ämnet ansåg sig fakulteten, i afvaktan på stadgan angående de
teologiska examina, under år 190o icke böra upptaga frågan.
Jag anhåller att härefter få öfvergå till fakultetens nyssnämnda, under
år 1904 till det större akademiska konsistoriet gjorda framställning.
Fakulteten anmärker till en början, att fakulteten i den nya teologiska
examensstadgans föreskrifter funne ett ytterligare stöd för sin år 1900 gjorda
och sedan upprepade framställning om anslag för de teologie studerandes
undervisning i kyrkosång. Lika med förutnämnda, af det större konsisto¬
riet tillsatta kommitterade anser fakulteten, att undervisningen i liturgisk
sång såsom nödig förutsättning kräfver öfning i den för gudstjänstlifvet
ännu viktigare koralsången.
Efter att hafva ur kommittérades yttrande återgifvit den detaljerade
framställningen af syftet för en utbildning i kyrkosång för teologie stu¬
derande vid universitetet fortsätter fakulteten: Tydligt vore, att denna un¬
dervisning i dess helhet ej kunde hinna meddelas under en enda, dessutom
af öfningar af homiletisk, kateketisk och kyrkorättslig natur upptagen läs-
termin. I § 4 af stadgan angående de teologiska examina afsåges också
i fråga om den praktiska öfningskurs, som hvarje termin skulle fullständigt
genomgas, endast öfning i liturgisk sång. Enligt det af kommitterade af¬
gifva förslag till undervisningens ordnande förlädes eu kurs i liturgisk
sang till »den tid, då studier för praktisk-teologisk examen pågå», men
enligt detta förslag skulle denna kurs föregås af kostnadsfri undervisning
i koralsang under terminerna före den praktisk-teologiska kursens början.
Pa det lifligaste ville fakulteten framhålla nödvändigheten af, att de blif¬
vande prästerna erhölle tillfälle till en elementär utbildning i psalmsången,
hvars vikt för församlingslifvet icke behöfde i detta sammanhang vidare
utvecklas.
Åttonde hufvudtiteln.
9
Beträffande kostnaderna för den ifrågavarande undervisningens anord¬
nande yttrar fakulteten: Utom det belopp af 500 kronor, som fakulteten,
i saknad af närmare erfarenhet, ansåge för närvarande möjligen vara till¬
räckligt för bestridande af de föreskrifna, till den praktisk-teologiska kur¬
sen förlagda öfningarna i mäss-sång, vore, enligt fakultetens mening, en
summa af minst 1,000 kronor oundgängligen erforderlig för anordnande
af kostnadsfri undervisning i andra nödiga delar af kyrkosången, hvarför¬
utan ett tillfredsställande resultat af den slutliga undervisningen i liturgisk
sång icke kunde vinnas och utan hvilken den blifvande prästens ingalunda
oviktiga utbildning i den icke blott vid högmässogudstjänsten utan äfven
vid andra gudstjänsttillfällen förekommande församlingssången blefve skä¬
ligen underhaltig.
Då den i kommitterades förslag upptagne biträdande läraren ej syntes
fakulteten vara oundgängligen nödig, hade fakulteten ansett sig kunna,
om ock med en viss tvekan, inskränka kostnadssumman till ett belopp af
1,500 kronor. Fakulteten anhölle därför, att bland konsistoriets framställ¬
ningar år 1904 om behöfliga anslag för universitetet måtte upptagas ett
ordinarie anslag å 1,500 kronor att af kanslern efter förslag af teologiska
fakulteten disponeras för anordnande vid universitetet af kostnadsfri un¬
dervisning i kyrkosång.
I enlighet med teologiska fakultetens önskan har det större akademiska
konsistoriet i skrifvelse till kanslern den 24 september 1904 gjort fram¬
ställning i detta ämne samt därvid förklarat sig finna det af fakulteten
begärda anslaget erforderligt, särskildt på grund af de i omförmälda stadga
angående de teologiska examina meddelade bestämmelser i fråga om un¬
dervisning och examination i liturgisk sång.
Det återstår mig nu att omnämna kanslerns i förutnämnda skrifvelse
den 30 september 1904 gjorda underdåniga framställning i ämnet.
Kanslern uttalar i denna skrifvelse, bland annat, sin anslutning till
den af teologiska fakulteten omfattade mening, att den kurs i liturgisk
sång, som skall ingå i den praktiska kursen, bör föregås af kostnadsfri
undervisning i koralsång under terminerna före den praktiska kursens bör¬
jan. Kanslern förklarar sig så mycket hellre dela denna uppfattning, som
det — på sätt kanslern redan i en den 18 februari 1902 till chefen för
ecklesiastikdepartementet aflåten skrifvelse framhållit — måste anses vara
af synnerlig vikt, att åt de teologie studerande bereddes en praktisk hand¬
ledning och öfning just i de stycken, som för deras blifvande tjänstgöring
inom församlingen på ifrågavarande område vore af den största betydelse.
Bili. till Rilcsd. Prål. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 2
10
Åttonde hufvudtiteln.
[1.] I detta hänseende vore det utan tvifvel särdeles önskvärdt, att prästen,
därest han öfver hufvud icke saknade naturanlag uti ifrågavarande afseende,
icke blott vore i stånd att i händelse af behof nöjaktigt leda församlingens
sång, utan äfven kunde öfvervaka koralspelets utförande på sådant sätt,
att detsamma befordrade ett allmänt deltagande i koralsången.
Kanslern ansåge det alltså vara synnerligen önskvärdt, att nödiga
medel beviljades för uppehållande af undervisning ej blott i liturgisk sång
i egentlig mening utan äfven i koralsång; och då det ifrågasatta anslaget
vore afsedt att användas till godtgörelse åt en lärare med skyldighet att
icke blott uppehålla undervisningen i kyrkosångens nämnda båda hufvud-
, slag utan äfven förrätta examinationen i liturgisk sång, syntes det begärda
anslagsbeloppet, 1,500 kronor årligen, ingalunda vara alltför rikligt tillmätt.
Anslaget syntes lämpligast böra på vanligt sätt ställas till det större aka¬
demiska konsistoriets förfogande, och de närmare bestämmelserna angående
anslagets användning borde efter vederbörandes hörande meddelas af Eders
Kungl. Maj:t. Kanslern hemställde således om aflåtande af nådig proposi¬
tion till 1905 års riksdag om beviljande på ordinarie stat af ett anslag å
1,500 kronor att enligt de närmare bestämmelser, som Eders Kungl.
Maj:t kunde komma att utfärda, användas till uppehållande af kostnads¬
fri undervisning samt af examination i kyrkosång vid universitetet i
Uppsala.
Då i kanslerns yttrande omförmälts en skrifvelse af honom den 18
februari 1902, ger detta mig anledning att här nämna, att äfven från
annat hall än det akademiska framställts yrkande på anordnande af
en undervisning, liknande den nu ifrågasatta. Kanslerns nyssberörda skrif¬
velse var nämligen aflåten såsom yttrande i anledning af en af »Kyrko¬
sångens vänners centralkommitté» hos chefen för ecklesiastikdepartementet
gjord framställning om anordnande af en för teologie studerande vid rikets
universitet afsedd liturgisk-musikalisk lärokurs, som skulle omfatta dels en
sammanhängande kurs i den kristna och framför allt den evangelisk-luther¬
ska kyrkosångens historia och i de liturgisk-musikaliska grunderna för de
särskilda kyrkosångarternas rätta utförande och användande samt för or¬
gelns bruk vid gudstjänsten, dels ock metodiska föröfningar för röstens ut¬
bildning m. m. samt en praktisk öfningskurs i koralsång och altarsång,
på det närmaste förknippad med liturgisk läsning och öfning i muntligt
föredrag, hvarjämte vidare föreslagits några allmänna grundsatser rörande
kursens anordning. Af de större akademiska konsistorierna, hvilka hördes
i detta ärende, hemställde konsistoriet i Lund, att framställningen icke måtte
i den form, hvari den förelåge, vinna bifall, och konsistoriet i Uppsala af-
Åttonde hufvudtiteln.
11
styrkte upptagandet af den teoretiska kursen, afseende den evangelisk¬
lutherska kyrkosångens historia och de liturgiska principerna för kyrko¬
sångens rätta anordning och utförande, enär dessa läroämnen inginge såsom
väsentliga moment i den praktiska teologiens system, för hvilken veten¬
skapliga disciplin i dess helhet vid våra universitet redan funnes en ordi¬
narie professur.
Kanslern erinrade för sin del i skrifvelsen den 18 februari 1902 om
de anslagsyrkanden, som för tillgodoseende af undervisning i kyrkosång
framställts såväl år 1900 som år 1901, och tillstyrkte, att nödiga medel
måtte ställas till universitetens förfogande för beredande af kostnadsfri och
obligatorisk undervisning i kyrkosång åt de teologie studerande, som icke
helt och hållet saknade naturliga anlag för sångkonst, samt därjämte i
muntligt föredrag. För ändamålet föreslog kanslern, dels att anslag för
en gång måtte tilldelas hvartdera universitetet för inköp af orgelharmonium
och nödig musikalisk undervisningsmateriell, dels ock att ett årligt anslag
af 2,000 kronor till Uppsala och af 1,500 kronor till Lunds universitet
måtte utgå för att användas såväl till underhåll och förökande af mate¬
riellen som till skälig ersättning åt vederbörande lärare.
Af hvad i ärendet förekommit är uppenbart, att för nu ifrågavarande
ändamål ett särskildt statsanslag, uppfördt å ordinarie stat, är af nöden,
för att de nya bestämmelserna om liturgiska öfningar för de teologie stu¬
derande skola blifva fullt verksamma och ej komma att utgöra ett påbud
utan afsevärd efterföljd. Det synes mig ej mindre tydligt ådagalagdt, att
användningen af statsanslaget ej bör begränsas till undervisning i liturgisk
sång i egentlig mening, utan att detsamma bör, pa sätt teologiska fakul¬
teten påyrkat och kanslern tillstyrkt, stå till förfogande äfven för under¬
visning i koralsång, likasom det äfven bör afse att lämna godtgörelse för
examination i liturgisk sång. Anslagsbeloppets storlek anser jag böra
bestämmas till det begärda beloppet, 1,500 kronor. I fråga om sättet för
meddelandet af närmare bestämmelser rörande användningen af anslaget
instämmer jag med kanslern.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppehållande af kostnadsfri undervisning äfvensom af examination
i kyrkosång vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat bevilja ett anslag
af 1,500 kronor att användas enligt de närmare föreskrifter, som af Eders
Kungl. Maj:t utfärdas.
12
Åttonde hnfviidtiteln.
[2-]
Amanuens å
den anato¬
miska institu'
tionen i
Uppsala.
Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har under år 1904
upprepat en redan föregående år af fakulteten gjord framställning om
.beredande af ett årligt anslag till aflöning åt ytterligare en amanuens vid
anatomiska institutionen i Uppsala. Till stöd för denna framställning har
fakulteten till sitt protokoll den 18 april 1904 anfört följande.
På universitetets stat funnes för närvarande för anatomiska institutio¬
nen uppfördt arfvode allenast för en amanuens. Hvar och en med dithö¬
rande förhållanden något förtrogen måste inse, att denne amanuens’ tid
och arbetskraft långt ifrån kunde motsvara behofvet på en institution, vid
hvilken tre professorer, representerande två skilda examensämnen ■—- ana¬
tomi och histologi — vore anställda. I själfva verket hade också förhål¬
landena sedan flera år tillbaka nödvändiggjort, att amanuensgöromålen
vid institutionens histologiska afdelning öfverfiyttades å en särskild extra
ordinarie amanuens; och under den sista tiden hade det alltmer visat sig,
att redan de kraf, den grofanatomiska afdelningen —- anatomisalen —
ställde på den ordinarie amanuensen, vuxit därhän, att ej ens göromålen
därstädes numera kunde af honom ensam med bästa vilja tillgodoses. På
denna grund hade under läsåret 1903—1904 ytterligare en extra ordinarie
amanuens måst vid institutionen anställas.
Denna tillväxt af amanuensgöromålen å anatomisalen sammanhängde
till en viss grad därmed, att fakulteten, tillmötesgående de från flera håll,
däribland äfven inom Riksdagen, framställda yrkandena på åtgärder för
den medicinska studietidens förkortning, utarbetat en ny plan för studierna
till medicine kandidatexamen, åsyftande en väsentlig reduktion af studie¬
tiden till nämnda examen. Denna nya studieplan, hvilken den 9 juli 1902
stadfästs af universitetskanslern och sedan början af läsåret 1903—1904
varit i tillämpning, ställde nämligen icke blott på lärarne utan äfven på
amanuenserna vid anatomiska institutionen icke obetydligt större kraf än
hittills beträffande nödvändigheten att ägna tid och krafters åt undervis¬
ningen.
De åligganden, som skulle tillkomma den å anatomiska institutionens
stat upptagne ende amanuensen, hade sålunda genom omständigheternas
makt måst fördelas på tre personer. Af dem hade emellertid de två extra
ordinarie amanuenserna förordnats utan rätt att från universitetet erhålla
någon ersättning för sitt arbete. Det kunde under sådana förhållanden ej
väcka undran, att det mer än en gång varit förenadt med allvarlig svårig¬
het att till sådan befattning erhålla fullt lämplig innehafvare.
Då det — denna svårighet oafsedd -—- under nu angifna förhållanden
knappast kunde anses riktigt att för detta ordinarie och på sista tiden
ytterligare ökade behofs tillgodoseende företrädesvis bygga på de unga
Åttonde hufvudtiteln.
13
studerandes villighet och förmåga att utan rätt till ersättning ställa sitt [2.]
arbete till institutionens förfogande, ansåge sig fakulteten böra anhålla om
en förstärkning af de ordinarie amanuenskrafterna vid institutionen.
Att söka få båda de nuvarande extra ordinarie amanuensbefattnin¬
garna förvandlade till aflönade ordinarie tjänster funne sig fakulteten emel¬
lertid med hänsyn tagen till fakultetens öfriga anslagsbehof för närvarande
ej böra ifrågasätta, helst fakulteten hyste förhoppning, att den vikt den
makroskopiska anatomien ägde särskildt för den blifvande kirurgen skulle
möjliggöra, att lämpliga personer bland de studerande skulle befinnas vil¬
liga att, innan de tillträdde den ordinarie amanuensbefattningen vid ana¬
tomisalen, dessförinnan utan ersättning ägna någon tid åt institutionen
såsom extra ordinarie amanuenser.
Fakulteten ville därför inskränka sig till att anhålla om ett arfvode
å ordinarie stat till en amanuens vid den histologiska afdelningen af ana¬
tomiska institutionen.
Då denne amanuens i likhet med amanuensen å anatomisalen i stor
utsträckning hade att deltaga i den muntliga undervisningen — en an¬
ordning som från synpunkten af undervisningens effektivitet ej lätt kunde
öfverskattas — och då han vidare liksom amanuensen å anatomisalen vore
i den utsträckning upptagen af amanuensgöromålen, att någon tid för
examensstudier i regel näppeligen blefve honom öfrig under läsåret, syntes
billigheten fordra, att han för sitt arbete å institutionen erhölle lika er¬
sättning som amanuensen å anatomisalen, eller 950 kronor jämte boställs¬
rum, hvilket utan särskild kostnad kunde beredas honom i anatomiska
institutionsbyggnaden, samt 2 famnar ved in natura. Såväl vid den ana¬
tomiska institutionen i Lund som vid karolinska mediko-kirurgiska insti¬
tutet vore redan anställda en amanuens för den gröfre anatomien och en
för histologien. En hvar af dessa amanuenser i Lund uppbure å ordinarie
stat ett arfvode af 500 kronor. I Stockholm uppginge arfvodet för ama¬
nuensen vid anatomisalen till 1,000 kronor och för den vid histologiska
anstalten fästade amanuensen till 900 kronor.
På dessa nu anförda grunder anhöll fakulteten, att det större akade¬
miska konsistoriet måtte söka utverka proposition till Riksdagen om be¬
viljande å ordinarie stat af 950 kronor att jämte boställsrum och 2 fam¬
nar ved in natura utgöra arfvode åt ännu en amanueus vid anatomiska
institutionen.
•
Sedan konsistoriet med tillstyrkan öfverlämnat fakultetens framställ¬
ning till kanslern för rikets universitet, har denne med skrifvelse den 30
september 1904 framlagt ärendet till Eders Kungl. Maj:ts pröfning och
14
Åttonde hufvudtiteln.
[2.] därvid åberopat ej mindre den utredning och motivering, som innehålles
i medicinska fakultetens protokoll den 18 april 1904 och hvarför jag nyss
redogjort, än äfven hvad kanslern i underdånig skrifvelse den 30 septem¬
ber i903 yttrat i anledning af den under år 1903 gjorda framställning
i ämnet.
I sistnämnda skrifvelse anförde kanslern i afseende å omförmälda fråga
följande:
' »Beträffande det äskade anslaget å 950 kronor till aflöning åt en
amanuens vid anatomiska institutionen, åt hvilken tjänsteman skulle huf¬
vudsakligen anförtros göromål å institutionens histologiska afdelning, får
jag först erinra därom, att ämnet histologi, hvars betydelse för den förbe¬
redande medicinska undervisningen på senaste tider varit i stadigt framåt-
gående, vid högskolorna nu i allmänhet representeras af särskilda lärare,
samt vidare meddela, att, då kanslersämbetet, i och för ett bättre ordnande
af de medicinska studierna och, i samband därmed, studietidens förkort¬
ning för medicine kandidatexamen senast fastställde särskilda studieplaner
nämligen för Uppsala universitet den 9 juli 1902, för Lunds universitet
den 19 januari 1903 och för karolinska institutet den 28 april 1903, histo¬
logien i dessa planer upptogs såsom ett, särskildt läroämne. Det torde
redan häraf framgå, att amanuenstjänstgöringen vid den anatomiska insti¬
tutionen numera näppeligen kan på tillfredsställande sätt uppehållas af en
enda person. Både arbetets mängd och dess olikartade beskaffenhet lägga
hinder i vägen härför. Att åter, såsom vid anatomiska institutionen i
Uppsala, enligt hvad upplyst blifvit, hittills varit fallet, låta amanuens-
göromålen å den histologiska afdelningen verkställas, efter frivilligt åta¬
gande, af oaflönade extra ordinarie amanuenser synes vara desto olämpli¬
gare, som ett dylikt öfverlämnande af en för universitetsundervisningen
nödvändig tjänstgöring åt tillfälligt förordnade, till ersättning ej berätti¬
gade personer måste medföra en afsevärd osäkerhet vid institutionens skötsel.
Kanslersämbetet kan således ej annat än finna föreliggande anslagskraf
vara synnerligen väl grundadt. Mot det föreslagna arfvodesbeloppet, 950
kronor — häri ej inberäknadt värdet af de utaf universitetet tillhanda¬
hållna naturaförmåner af boställsrum och ved — synes, i betraktande af
hvad medicinska fakulteten anfört, intet vara att anmärka.»
Hvad i ärendet anförts synes mig hafva tydligt ådagalagt nödvändig¬
heten att vid den anatomiska institutionen i Uppsala bereda fast anställ¬
ning åt ytterligare en amanuens, hvilken skulle ställas till institutionens
histologiska afdelnings förfogande. I fråga om beloppet af det statsan¬
slag, som begäres till aflöning åt den nye amanuensen — utöfver de från
Åttonde hufvudtiteln.
15
universitetet utgående naturaförmåner, som böra tillkomma honom, i likhet
med den nuvarande ordinarie amanuensen — har jag ej något att an¬
märka.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till aflöning åt ytterligare en amanuens vid den anatomiska
institutionen vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat bevilja ett anslag
af 950 kronor.
Af medicinska fakulteten vid universitetet i Ujppsala har vidare be- [3.]
gärts, att anslaget till materiell för obstetrisk-gynekologiska institutionen1^^*E-
därstädes måtte höjas från 300 till 500 kronor. Fakultetens hos det större8' terieiweT"
konsistoriet gjorda framställning i ämnet är af följande innehåll. obstetrisk-
1896 års riksdag beviljade ett årligt materiellanslag af 300 kronor—^”ututionetT
förutom 500 kronor för en gång — till institutionen för den nybildade i Uppsala,
professuren i obstetrik och gynekologi, en institution, som då blott bestod
af en liten obstetrisk klinik på 7 sängar. Någon gynekologisk klinik
fanns ej, utan sköttes undervisningen i detta ämne då ännu polikliniskt.
Hösten 1896 hade en provisorisk gynekologisk klinik på 10 sängar in¬
rättats i förhyrd lokal utanför sjukhuset. I september 1903 hade dessa
svåra provisoriska förhållanden för den obstetrisk-gynekologiska institu¬
tionen upphört, i det den då förunnats lyckan att få inflytta i ny, ut¬
vidgad och tidsenlig lokal inom en af de nybyggda sjukhuspaviljongerna,
hvarest nu barnbördskliniken förfogade öfver 14 sängar och kliniken för
kvinnosjukdomar öfver 16 förutom öfriga till institutionen hörande lokaler
såsom förlossnings- och operationsrum, föreläsningssal, undersöknings-
ruin m. in.
Patientantalet hade befunnit sig i jämnt stigande; det hade för barn¬
bördskliniken varit år 1902 236 och år 1903 244 nyintagna och hade
för första kvartalet af år 1904 redan nått upp till 70 nyintagna; för
gynekologiska afdelningen hade motsvarande tal varit respektive 134, 179
och för januari—mars 1904 redan 74 nyintagna patienter.
Härtill komrne, att institutionen numera i sin egen rymliga lokal
kunnat mottaga och uppställa de hittills af blåst på plats annorstädes
förvarade värdefulla samlingar, som för flera år sedan af institutionen
förvärfvats från professorn Magnus Retzius, nämligen en bäckensamling
och en samling historiska förlossningsinstrument.
Det årliga anslaget, som hittills utgått med 300 kronor om året,
hade enligt redan vunnen erfarenhet visat sig alldeles otillräckligt, hvarje
nytt års anslag toges redan vill årets början helt och hållet i anspråk för
16
Åttonde hnfvudtiteln.
[3.] att betala det förra årets räkningar, och prefekten hade nödgats för¬
skottsvis tillskjuta medel för löpande utgifter, hvilka förskott år 1904
säkerligen torde uppgå till minst 200 kronor.
Och hädanefter komme det alldeles uppenbart att blifva ännu svårare;
en ny klinik, den gynekologiska, med sina oafvisliga behof af undervis¬
nings- och laboratoriemateriell, vore tillkommen, sedan anslaget beviljats,
den gamla kliniken, den obstetriska, hade sett sitt sängantal fördubbladt
och hade fått två stora museisamlinger att vårda och om möjligt föröka.
Genom det ökade utrymmet och den växande patientfrekvensen hade det
blifvit möjligt att börja anlägga en liten samling af fysiologiska och
patologiska demonstrationspreparat. Men allt detta: fantom, böcker och
planschverk, laboratorieutensilier, preparat, skåp, glasburkar, bäckeninstru¬
ment och apparater medförde ökade utgifter, för hvilkas bestridande en
höjning i årsanslaget för den obstetrisk-gynekologiska institutionen från
300 till minst 500 kronor vore oundgängligen nödvändig, såvida under¬
visningen skulle kunna motsvara sin uppgift och de växande kraf, som
ställdes på densamma. Jämförelsevis kunde nämnas, att 1903 års riksdag
beviljat 500 kronor i årsanslag till oftalmiatriska och 1904 års riksdag
600 kronor i årsanslag till bröstkliniken i Uppsala. Fakulteten, finge
därför anhålla, att konsistoriet ville hos vederbörande hemställa om ut¬
verkande af ett årligt anslag af 200 kronor till förhöjning af obstetrisk-
gynekologiska institutionens materiellanslag från 300 till 500 kronor.
Sedan det större akademiska konsistoriet hos kanslern för rikets
universitet förordat fakultetens begäran, har kanslern i underdånig skrif¬
velse den 30 september 1904 angående universitetets i Uppsala anslags-
behof förklarat sig anse hvad fakulteten åberopat i fråga om nyttan och
behöfiigheten af den begärda förhöjningen till fullo ådagalägga befogen¬
heten af nämnda anslagsyrkande; och har kanslern fördenskull, under
åberopande af fakultetens utredning i frågan, hemställt om nådig proposi¬
tion till Riksdagen om beviljande af sagda anslagsförhöjning.
Då medicinska fakultetens förevarande framställning synes mig vara
väl grundad, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå, att för
höjande af anslaget för anskaffande och underhåll af instrument och
undervisningsmateriell vid den obstetriska kliniken vid universitetet i
Uppsala från 300 kronor till 500 kronor, Riksdagen måtte, med för¬
klarande ätt detta anslag Unge användas*jämväl för den gynekologiska
Åttonde hufrudtiteln. 17
klinikens behof uti ifrågavarande afseende, på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 200 kronor.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen åren 1900, [4.]
1901 och 1902 anvisat tillhopa 294,408 kronor till uppförande af en nyAflöning ät en
byggnad för institutionen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i “^uva ké-
Uppsala. Denna byggnad är nu färdig och har med höstterminen 1904 miska institu-
tagits i bruk för sitt ändamål. _ _
Redan på byggnadsfrågans förberedande stadium erinrades inom den
matematisk-naturvetenskapliga sektionen därom, att, därest den nya bygg¬
naden komme till stånd, erfordrades — förutom någon förhöjning i ma¬
teriellanslaget — anslag till anställande af en särskild person med uppgift
att handhafva de tillämnade komplicerade uppvärmningsanordningarna i
byggnaden. Vid sektionens sammanträde den 18 april 1904 har nu
extra ordinarie professorn i analytisk kemi vid universitetet Oskar Widman
— med anmärkning att man borde afvakta ett års erfarenhet för bedö¬
mande af behofvet af ökning i materiellanslaget —- påyrkat beredande af
anslag till aflöning åt en maskinist vid byggnaden. Beträffande maski¬
nistens åligganden framhöll Widman, att denne skulle hafva att sköta det
invecklade värmelednings- och ventilationssystemet samt det elektriska
maskineriet med ackumulatorbatteri äfvensom att honom skulle åligga
vården af gas-, vatten- och afloppsledningarna och underhållet af labora¬
toriets metallutensilier m. m. Maskinisten måste förty vara en pålitlig, i
maskinkonstruktion och metallarbeten kunnig person, som dessutom ägde
erfarenhet i handhafvandet af elektriska apparater.
I betraktande af de i Uppsala för närvarande gällande arbetslöner
och i jämförelse med de förmåner, som andra i staden anställda maski¬
nister åtnjöte — t. ex. maskinisten vid stadens vattenledningsverk, hvilken
utom fri bostad uppbure i lön 1,500 kronor och hade till sitt biträde en
undermaskinist och två eldare med tillsammans 2,900 kronors lön, ma¬
skinisten vid stadens gasverk, hvilken uppbure en lön af 1,750 kronor,
och maskinisten i universitetshuset, hvars lön sedan år 1889 utginge med
1,000 kronor jämte fri bostad af 2 rum och kök med vedbrand, allt för
år räknadt — ansåg Widman aflöningen för den ifrågavarande maskinist¬
befattningen icke kunna sättas lägre än till 1,000 kronor årligen jämte
fri bostad, bestående tillsvidare af ett rum och kök i vaktmästare bygg¬
naden och ett mindre portvaktsrum i institutionsbyggnaden, hvilka rum
redan vore för ändamålet iordningställda.
Sektionen upptog denna Widmans framställning, och på hemställan
af sektionen har det större akademiska konsistoriet i Uppsala, med åbe-
Bil. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sand. 1 Afä. 3
18
Åttonde hufvudtitelu.
ropande af hvad inom sektionen anförts, framburit denna anslagsfråga
till kanslern, som med skrifvelse den 30 september 1904 öfverlämnat
ärendet till Eders Ivungl. Maj:t.
Kanslern har därvid anfört: Nödvändigheten af att vid den nya
kemiska institutionsbyggnaden anställa en maskinist hade, enligt kanslerns
åsikt, blifvit af vederbörande tydligt uppvisad. I afvaktan på beviljandet
af det i sådant syfte ifrågasatta anslaget hade kanslern, enligt beslut den
19 september 1904, medgifvit, att till aflönande af en maskinist vid in¬
stitutionen finge från den 1 i samma månad till 1906 års ingång från
universitetets reservfond utgå ett anslag af 1,000 kronor för år räknadt.
Samma belopp skulle säkerligen blifva, fortfarande för ändamålet behöfligt,
och kanslern ansåge sig alltså äga fullgoda skäl att understödja konsi¬
storiets härutinnan nu gjorda framställning.
Behofvet af en sär skild t anställd person för handhafvande af de
åligganden, som skulle tillhöra den ifrågasatta maskinistbefattningen, anser
jag vara tydligt; likaså anser jag, att man icke bör lägga utgiften för
aflöning åt denne person stadigvarande på universitetets reservfond._ I
fråga om storleken af denna aflöning synes mig ej skäl till anmärkning
finnas mot det belopp, som i afseende därå af vederbörande föreslagits.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till aflöning åt en maskinist vid byggnaden för institutionen för all¬
män och analytisk kemi vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat
bevilja ett anslag af 1,000 kronor.
[5.] Vid humanistiska sektionens i Uppsala sammanträde den 7 april 1903
Amanuens viaför behandling af frågan om de anslag, sektionen för sin del ansåg böra
Victoriamuseetaf pgQ4 ^rg riksdao- begäras, väcktes af extra ordinarie professorn i egypto-
i Uppsa a. T^ar j predrik Piehl förslag om utverkande af anslag till aflöning åt
en amanuens vid Victoriamuseet för egyptiska fornsaker, och anförde Piehl
till stöd härför följande.
Allt sedan Victoriamuseet för egyptiska fornsaker för snart 15 ar
sedan inrättades, hade detsamma oaflåtligt tjänat det mål, som afsetts med
dess stiftande. Såväl den studerande ungdomen som den stora allmänheten
hade i museet funnit ett välkommet tillfälle att utvidga redan vunna eller
lägga grund till nya erfarenheter. Både rent vetenskapliga studier och
mera allmänt mänskliga intressen hade sålunda här mötts i endräktig sam¬
verkan till samlingens genomforskande.
På sista tiden och i sammanhang med lokalens utvidgande och för¬
läggande till en annan byggnad hade samlingens skatter, tack vare Eders
Kungl. Maj:ts synnerliga nåd och välvilja, betydligt ökats. Det hela bil-
Åttonde liufvudtitelu.
19
dåde nu, såväl till omfång som innehåll, ett ganska respektabelt museum,
hvilket tydligt framginge däraf, att å ena sidan lokalens fyra disponibla
rum, med en golfyta af sammanlagdt 87 kvadratmete*r, vore så öfverfyllda,
att den besökande allmänheten endast med svårighet kunde fritt cirkulera,
å andra sidan de där hopade fornsaksföremålen kunde beräknas till om¬
kring 3,000 nummer, i hvilken siffra innefattades samlingens till ett hälft
hundratal uppgående gipsafgjutningar.
Vården af denna värdefulla universitetsegendom hade dittills varit
anförtrodd åt prefekten, biträdd af en oaflönad e. o. amanuens. Då pre¬
fekten själf hade fullt upp att göra med sin offentliga undervisning och
sin vetenskapliga verksamhet i öfrigt, blefve det naturligtvis hufvudsakligen
den oaflönade amanuensens sak att sköta om museets förevisning samt
museiföremålens placering och konservering. Han finge ock påtaga sig det
dryga arbete, som blefve förenadt med utarbetandet af en vetenskaplig
museikatalog, hvilken snart måste uppläggas. Det kunde dock rimligtvis
knappast begäras, att en student, som i Uppsala hade att sköta sin veten¬
skapliga utbildning för examen och doktorsprof, vid sidan häraf skulle
utan något slags ersättning kunna åtaga sig det tidsödande arbete, som
sålunda kräfdes af amanuensen vid Victoriamuseet. Ett i rimlig proportion
till arbetets beskaffenhet stående arfvode torde alltså böra anvisas åt denne
tjänsteman, och syntes lämpligast vara att för ändamålet söka utverka ett
ordinarie statsanslag. Hvad den behöfliga summans storlek vidkomme.
torde denna icke böra sättas lägre än till 500 kronor, det belopp, med
hvilket amanuenslönerna i universitetets stat i regeln utginge.
Med stöd af hvad sålunda anförts anhöll Piehl, att sektionen till
vederbörande ville ingå med begäran om inrymmande bland riksdagspetita
för år 1904 af anslag till aflöning åt en fast amanuens vid Victoriamuseet
för egyptiska fornsaker å ett belopp af 500 kronor årligen.
På grund af denna anhållan beslöt också sektionen hemställa om begäran¬
de af ett årligt anslag på ordinarie stat å 500 kronor för det angifna ändamålet.
Sedan härefter det större akademiska konsistoriet, med åberopande af
hvad till stöd för anslagskrafvet blifvit inom humanistiska sektionen an-
fördt, hos kanslern för rikets universitet till bifall förordat detsamma, öfver-
lämnade kanslern i underdånig skrifvelse den 30 september 1903 ärendet
till Eders Kungl. Majrts pröfning, därvid beledsagande framställningen med
sitt förord, och anförde kanslern i nämnda skrifvelse beträffande före¬
varande fråga följande.
Det i Uppsala befintliga, universitetet tillhöriga s. k. Victoriamuseet
för egyptiska fornsaker inrättades år 1889 och hade sedan denna tid, på
sätt humanistiska sektionen omnämnt, vunnit en betydande utveckling. För
20
Åttonde liufvudticelu.
[5.] bekostande af dess ordnande och vård hade emellertid hittills icke något
särskildt anslag funnits tillgängligt. Också hade universitetets medel, sär-
skildt i sammanhang med museets nyligen verkställda flyttning till en
rymligare lokal, måst anlitas för afhjälpande af museets behof i berörda
hänseende. Då det emellertid knappast torde kunna påräknas, att för bi¬
träde vid vården af ifrågavarande, för undervisningen i egyptologi viktiga
samlingar skulle äfven fragment stå till buds lämpliga arbetskrafter, om
allenast tillfällig ersättning för arbetet kunde beredas, ansåge kanslern det
vara af vikt för museet och för det egyptologiska studiet, att en amanuens
anställdes, hvilken skulle hafva att ej blott biträda vid museets skötsel
utan äfven ombesörja samlingarnas förevisning för allmänheten. En lägre
aflöning till denne tjänsteman än 500 kronor årligen borde icke ifråga-
SiitticlS.
Framställningen, hvilken icke föranledde någon proposition till 1904
års riksdag, har nu förnyats af humanistiska sektionen, som vid samman¬
träde den 16 april 1904 under åberopande af därför år 1903 gifven moti¬
vering beslutit hemställa om begärande af ett årligt anslag å ordinarie
stat af 500 kronor till lön åt en amanuens vid Victoriamuseet för egyp¬
tiska fornsaker; och har det större akademiska konsistoriet, med anmälan
hurusom universitetets drätselnämnd, i ärendet hörd, förklarat, att univer¬
sitetet icke kunde af egna medel bidraga till bestridande af ifrågavarande
anslag, för sin del ansett tillfyllest att hänvisa till de motiv, som redan
blifvit af vederbörande anförda, och på grund häraf förordat aflåtande till
Riksdagen af nådig proposition i ämnet.
Kanslern för rikets universitet har slutligen i sin underdåniga skrifvelse
den 30 september 1904 i afseende på nu förevarande anslagskraf åberopat
så väl vederbörande akademiska myndigheters yttranden som ock hvad
kanslersämbetet i sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 30 sep¬
tember 1903 i hithörande delar anfört och därjämte ytterligare framhållit,
att, sedan museets förutvarande prefekt extra ordinarie professorn Piehl
den 9 augusti 1904 aflidit, det måste anses desto mera maktpåliggande,
att de dyrbara museisamlingarnas vård anförtroddes åt en fast anställd
och aflönad, härtill kompetent person.
De uti Victoriamuseet befintliga samlingar äro både stora och värde¬
fulla. För att visa detta anhåller jag att med ledning af de tryckta års-
redogörelserna för universitetet i Uppsala få lämna en kortfattad öfversikt
öfver museets viktigare förvärf.
Från förra delen af det förflutna seklet funnos vid Uppsala universitet
Åttonde lmfvudtiteln.
21
några egyptiska fornlämningar deponerade i museet för nordiska fornsaker.
Genom donationer åren 1883 och 1884 öfverlämnade dåvarande docenten
Piehl två samlingar af egyptiska fornsaker, hvilka han under sina resor i
Egypten åren 1882—1884 inköpt. Härigenom nådde de i samlingen för
nordiska fornsaker förvarade cegyptiaea upp till ett antal af 710 föremål.
Sedan Piehl, efter en ny resa till Nillandet 1887—88, hemfört och förärat
universitetet en tredje samling af egyptiska fornsaker — denna omfattande
553 olika nummer jämte 358 stycken mynt — beslöt det större akade¬
miska konsistoriet den 11 maj 1889, att den egyptiska fornsakssamlingen
skulle afsöndras såsom en egen institution i en särskild, af universitetet
upplåten lokal. Med för ändamålet insamlade medel inköptes under tiden
närmast härefter en serie gipsafgjutningar genom Berlinermuseets försorg
och kort därpå en annan dylik från British museum i London. Vidare
förvärfvades liera egyptiska fornsaker af högt värde ur kommendören C.
B. Liljehööks samlingar. Under läsåret 1892—93 vann museet en be¬
tydande tillökning dels genom en af H. K. H. Kronprinsessan förärad sär¬
deles väl bevarad mumie med kista, dels ock genom en af D.D. K.K. H.H.
Kronprinsen och Kronprinsessan skänkt samling delvis ytterst intressanta
och dyrbara egyptiska fornsaker. Af Eders Maj:t öfverlämnades till
museet under år 1895 två särdeles vackert dekorerade likkistor af trä
samt ett antal prydliga graffiguriner af egyptiskt porslin. Af H. K. H.
Kronprinsessan erhöll museet år 1896 åter en synnerligen värdefull gåfva,
omfattande dels gipsafgjutningar efter i Kairos museum förvarade original,
tillhörande Egyptens äldsta historiska skede, dels ock en samling original¬
monument, framgångna, delvis åtminstone, ur de gräfningar, som H. K. H.
låtit anställa i Nildalen. Under läsåret 1896—97 förökades museet med
en samling ostraka från det egyptiska Thebe, inköpta af F. R. Martin. Det
nästföljande året erhöll museet ytterligare en värdefull tillökning i dess
samlingar genom en dyrbar gåfva af senegyptiska m. fl. fornsaker af
svenska exportföreningens dåvarande agent i Alexandria Axel Lanner.
Slutligen vill jag erinra om den storartade gåfva af fornsaker, hvilken
museet fått mottaga från den egyptiska regeringen, innefattande ett för¬
träffligt urval af föremål.
Såsom hos de akademiska myndigheterna påpekats, har museet under
den gångna tiden både gagnat den vetenskapliga forskningen och varit
flitigt anlitadt af en intresserad allmänhet. Den undervisning, som lämnats
vid Victoriamuseet, har varit ganska omfattande; i densamma har ingått
akademiska föreläsningar och populärt-kulturhistoriska föreläsningar på
grundval af museets fornlämningar. Därjämte demonstrerar den sedan
några år vid museet anställde e. o. amanuensen, docenten i egyptologi
22
Åttonde hufvndtiteln.
[6.]
Höjning af
anslaget till
konstsamlin¬
garna vid uni
versitetet i
Lund.
E. T. Andersson museets samlingar å den ordinarie förevisningstiden och
äfven annars efter särskild anmälan.
Af allt framgår, att Victoriamuseet numera är att betrakta såsom en
universitetsinstitution af afsevärd betydelse. För dess vårdande och för
dess tillgänglighållande kräfves därför mera ordnade förhållanden, i det
att en fast amanuens därstädes bör anställas och tillförsäkras ett årligt
arfvode, hvilket skäligen kan bestämmas till det belopp, universitetsmyndig-
heterna föreslagit. Ett ordinarie anslag å 500 kronor är således för ända¬
målet erforderligt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid Victoriamuseet för
egyptiska fornsaker vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat uppföra
ett anslag af 500 kronor.
I en till humanistiska sektionen af filosofiska fakulteten vid universi¬
tetet i Lund ingifven skrifvelse har professorn i estetik samt litteratur-
och konsthistoria E. H. G. Wrangel väckt förslag om förhöjning af det
-till universitetets konstsamlingar utgående årsanslag, nu utgörande 300
kronor.
Till stöd för detta förslag har Wrangel framhållit, hurusom man med
nämnda anslag blott kunde nödtorftigt upprätthålla konstmuseets renhåll¬
ning, konstverkens konservering och dylikt samt då och då anskaffa någon
konsthistorisk litteratur, men att det med denna vetenskaps ofantliga upp¬
sving numera vore omöjligt att för berörda summa anskaffa nödiga hand¬
böcker och annan undervisningslitteratur. Och hvad som framför allt vore
af nöden vore planschverk och annan åskådningsmateriell. Huru obetyd¬
ligt för konstmuseet ett årligt anslag af 300 kronor vore, framginge äfven
af en jämförelse med det litteraturhistoriska seminariets bokanslag, hvilket
utgjorde 215 kronor. Ehuru litteraturhistoriska böcker i regeln vore vida
billigare än konsthistoriska, kunde man likväl för inköp af konsthistoriska
böcker blott använda en del af anslaget till konstsamlingarna. Då verk¬
samheten å konstmuseet, under de senare åren mycket ökats och efterfrågan
af åskådningsmateriell på konsthistoriens olika områden därför vore särde¬
les stor, skulle ett anslag af 600 kronor för ändamålet väl vara af nöden,
men det väsentliga syntes dock kunna vinnas genom en ökning af anslaget
med 200 kronor.
Det sålunda väckta förslaget om höjning af ifrågavarande anslag med
200 kronor har, på hemställan af den humanistiska sektionen, föranledt
det större akademiska konsistoriet i Lund att i skrifvelse till kanslern för
Åttonde liufvudtitelu. 23
rikets universitet göra framställning om utverkande af omförmälda anslags-
belopp. Och har kanslern i underdånig skrifvelse den 30 september 1904
tillstyrkt nådig framställning till Riksdagen i ämnet.
Det till konstsamlingarna vid universitetet i Lund utgående anslag
har af 1893 års riksdag blifvit bestämdt till dess nuvarande belopp, 300
kronor. Sedan nämligen Eders Kungl. Maj:t uti den till sistnämnda års
riksdag aflåtna statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att bevilja för¬
höjning i berörda anslag, hvilket då utgjorde 100 kronor, med 400 kronor,
anmälde Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, att Riksdagen lika med
Eders Kungl. Maj:t ansett uppenbart, att ifrågavarande anslag vore för sitt
ändamål otillräckligt, men att då det å andra sidan synts Riksdagen mindre
lämpligt, att anslaget på en gång höjdes från 100 kronor till 500 kronor,
Riksdagen ansett anslagsförhöjningen för det dåvarande böra inskränkas
till hälften af hvad som ifrågasatts, eller till 200 kronor, och årsanslaget
följaktligen bestämmas till 300 kronor.
Då det genom hvad Wrangel i sin berörda skrifvelse anfört torde
vara ådagalagdt, att ifrågavarande anslag numera är otillräckligt för de ända¬
mål, detsamma skall tillgodose, och att den begärda ökningen därför är
af behofvet påkallad, tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att för höjning af anslaget till konstsamlingarna vid uni¬
versitetet i Lund från anslagets nuvarande belopp, 300 kronor, till 500
kronor på ordinarie stat bevilja ett belopp af 200 kronor.
Kanslern för rikets universitet har i sin underdåniga skrifvelse den [7.]
30 september 1904 angående behofvet af anslag för universitetet i ZimhAmanue.ns vid
hemställt om aflåtande till 1905 års riksdag af nådig proposition om be-insbtitntToneus
viljande på ordinarie stat af ett anslag af 500 kronor till arfvode åt en' L“d
amanuens vid botaniska institutionens växt fysiologiska afdelning. tfÄnt*
Frågan härom har väckts af professorn i botanik vid universitetet i
Lund B. Jönsson. Sedan filosofiska fakultetens i Lund matematisk-natur-
vetenskapliga sektion förordat densamma, upptogs den af det större aka¬
demiska konsistoriet därstädes och blef af konsistoriet hänskjuten till
kanslern under anhållan om det begärda anslagets utverkande.
De skäl, hvarpå professor Jönsson grundat sin i ämnet gjorda fram¬
ställning, innehållas uti en af Jönsson till det större konsistoriet aflåten
skrifvelse, däri Jönsson anfört: Då undervisningen och göromålen vid bo¬
taniska institutionen fördelades mellan de båda professorerna i botanik, i
enlighet med föreskrifterna i Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 8 mars
24 Åttonde liufvudtiteln.
[7.] 1895 angående fördelning af den botaniska undervisningen vid universite¬
tet i Lund, både läraren i systematisk botanik till sitt biträde erhållit en
ordinarie amanuens, under det att läraren i fysiologisk botanik blifvit i
afsaknad af ett dylikt tjänstebiträde, som mot skälig ersättning kunde vara
föreståndaren till hjälp vid de förberedande arbetena till föreläsningar, vid
preparering och ordnande af det biologiska museets rikhaltiga samlingar,
vid förarbetena till öfningar samt vid de årligen återkommande förevis¬
ningarna af museets samlingar under vår och höst inför en större allmän¬
het. Den fysiologiska afdelningen af botaniska institutionen vore också
den enda naturvetenskapliga disciplin vid universitetet, som ej ägde ett
sådant biträde. Visserligen hade vid afdelningen funnits en extra ordina¬
rie amanuens, men då denne ej åtnjutit annan ersättning än fri bostad,
hade man af honom ej kunnat begära något nämnvärdt arbete utöfver
sådant, som varit honom af bestämd nytta i och för hans egna examens-
studier. Föreståndaren hade sålunda måst använda så mycket han kun¬
nat af egen tid åt en mera mekanisk sysselsättning, som helt visst kunnat
med större fördel läggas i händerna på en underordnad tjänsteman. Mu¬
seets ständigt i tillväxt stadda samlingar hade också ej kunnat bringas i
det ordnade skick, som önskligt varit, för att detsamma skulle blifva till
full nytta och gagn för de studerande och för en intresserad allmänhet.
Skulle denna och andra påpekade olägenheter, som vore förenade med
antydda bristande arbetskrafter, aflägsnas, vore anställandet af en aflönad
amanuens af högsta behofvet påkalladt.
Kanslern har uti förutnämnda underdåniga skrifvelse beträffande före¬
varande anslagsbegäran yttrat, att, då den ordinarie professorn i botanik,
på sätt nämndt blifvit, till sitt biträde hade allenast en extra ordinarie
amanuens, hvilken bekomme ersättning härför endast i bostadsförmån, samt
den enligt nådigt bref den 7 juni 1901 vid växtfysiologiska afdelningen
anställde assistenten, hvilken hade sig ålagdt, för ett arfvode af 1,500 kro¬
nor årligen, att under tre timmar två gånger i veckan meddela handled¬
ning vid de praktiska öfningarna i experimentell växtfysiologi och därvid
lämna nödig undervisning i växtfysiologi, icke skäligen kunde härutöfver
åläggas ytterligare arbete vid institutionen, kanslern ansåge det vara up¬
penbart, att den ordinarie professorn i sin ganska betungande tjänstgöring,
omfattande — förutom offentliga föreläsningar två timmar i veckan och
uppsikt öfver institutionen i dess helhet — arbete vid det biologiska mu¬
seet samt ledande af öfningar och arbeten i växtanatomi äfvensom af den
högre kursen i växtfysiologi, allt för mycket vore i afsaknad af biträde
vid förberedelser till öfningar, ordnande af museisamlingarna och dylikt
till stor del rent mekaniskt arbete.
Åttonde Jmfvudtiteln.
25
Med anledning af vissa nyss återgifna, af vederbörande lämnade upp¬
gifter ber jag få erinra, att Eders Kungl. Maj:t genom förutnämnda nå¬
diga bref den 8 mars 1895 föreskrifvit, bland annat, att de i ämnet bota¬
nik anställda två professorerna skulle hafva att bestrida, den ene under¬
visningen i systematisk botanik, nämligen systematik, morfologi och växt¬
geografi, och den andre undervisningen i fysiologisk botanik, omfattande
fysiologi, anatomi och biologi, samt att, jämte det ordinarie professorn
skulle vara direktor för hela institutionen, den närmaste tillsynen och
vården af institutionens särskilda afdelningar skulle fördelas mellan de
båda iärarne på det sätt, att läraren i systematisk botanik öfvertoge för¬
valtningen af botaniska trädgården och den afdelning af botaniska museet,
som omfattade herbarierna, och läraren i fysiologisk botanik hade tillsy¬
nen och vården af de fysiologiska, fytotomiska och mykologiska labora¬
torierna samt den biologiskt-morfologiska afdelningen af botaniska museet.
Enligt samma nådiga bref skulle läraren i systematisk botanik icke blott
hafva till sitt biträde den vid institutionen anställde konservatorn, som
tillika kunde vara ordinarie amanuens, utan äfven disponera det i gamla
institutionsbyggnaden åt en extra ordinarie amanuens på den systema¬
tiska afdelningen upplåtna rummet, hvaremot läraren i fysiologisk botanik
skulle förfoga öfver det i nya institutionsbyggnaden likaledes för en extra
ordinarie amanuens på den fysiologiska afdelningen afsedda rum.
Då inrättandet af den ifrågavarande amanuensbefattningen, med ett
arfvode till samma belopp som det till amanuensen å botaniska institutio¬
nens systematiska afdelning utgående, synes vara af behofvet påkalladt,
tillstyrkar jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
arfvode åt en amanuens å botaniska institutionens vid universitetet i Lund
växtfysiologiska afdelning på ordinarie stat bevilja ett belopp af 500
kronor.
I skrifvelse till det större akademiska konsistoriet i Lund hafva före- [8.]
ståndarne för den botaniska institutionens vid universitetet i Lund båda Höjning af
särskilda afdelningar, professorn B. Jönsson och extra ordinarie professorn ^™e1“ysa^0rra
S. Murbeck anhållit, att i framställningen rörande sådana universitetets vid botanista
behof, som syntes kräfva anslag af Riksdagen, äfven måtte upptagas enIU3tl^'‘°dnen 1
förhöjning med 600 kronor af den till konservatorn vid nämnda institu¬
tion utgående aflöning, hvilken, dyrtidstillägget oberäknadt, för närvarande
utgjorde 750 kronor.
Till stöd för denna anhållan har i berörda skrifvelse anförts följande.
Då ifrågavarande konservatorsbefattning år 1880 inrättats, hade de åt
Bih. till Ililcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Åttonde kufrudtiteln.
[8.] konservatorns tillsyn och. vård anförtrodda samlingarna varit jämförelsevis
små och hufvudsakligen utgjprts af framlidne professorn Agardhs till bo¬
taniska institutionen skänkta samling af utländska fanerogamer. Insti¬
tutionens skandinaviska herbarium hade då endast bestått af omkring 2,000
exemplar. Sedan den tiden hade det skandinaviska herbariet, hufvud¬
sakligen genom frikostiga gåfvor, till sin omfattning bragts i det närmaste
i nivå med motsvarande samlingar vid riksmuseet samt vid universitetet i
Uppsala och omfattade numera omkring 45,000 exemplar. Äfven det ut¬
ländska fanerogamherhariet hade sedan nämnda tid flerdubblats och om¬
fattade numera åtskilliga värdefulla typsamlingar. Men framför allt hade
under de senaste åren genom gåfvor och inköp tillkommit betydande sam¬
lingar af kryptogama växter, bland hvilka det af professorn Ågardh till
institutionen testamenterade algherbariet genom sin rikedom på original¬
exemplar törhända vore det i vetenskapligt hänseende mest värdefulla
algherbarium, som öfver hufvud taget existerade.
Det vore lätt att inse, att under sådana förhållanden de konservatorn
åliggande göromålen sedan år 1880 högst betydligt ökats. I själfva verket
hade hans tjänstgöring, som till en början belöpt sig; till ett par förmid¬
dagstimmar två gånger i veckan, alltjämt utvidgats, så att den sedan några
år tillbaka omfattade timmarna 10—2 hvarje söckendag samt en stor del
af året äfven eftermiddagarna. På grund af det höga värde, som institu¬
tionens herbariesamlingar numera ägde, syntes vården om desamma endast
böra anförtros åt någon därtill fullt kvalificerad person. Hos honom måste
nämligen ställas anspråk ej blott på ihärdigt arbete, omtanke och påpass¬
lighet, utan i allt högre grad äfven på mångsidig och omfattande botanisk
kunskap. En så utrustad person syntes dock mot den aflöning, som nu
vore för ifrågavarande ändamål anvisad, svårligen kunna erhållas. Att så
hittills varit fallet, berodde uteslutande på'den säkerligen sällan — om
någonsin — återkommande tillfälligheten, att institutionen haft lyckan att
till konservator vinna en i vetenskapligt afseende så förtjänt man som
professorn O. Nordstedt, hvilken med en i vår tid sällspord oegennytta
och med lifligaste intresse ägnat sin mesta och sedan flera år tillbaka
nästan sin hela tid åt botaniska institutionen i Lund.
I skrifvelse!! framhålles vidare, hurusom, då under de senaste decen¬
nierna lönerna för alla andra — eller åtminstone de allra flesta — lärare,
tjänstemän och betjänte vid universitetet biifvit förhöjda, och då botanices
konservatorns stränga tjänstgöring tydligen icke medgåfve honom att hafva
någon befattning utanför institutionen, hvilket däremot vid tiden för plat¬
sens inrättande varit möjligt, det måste anses oskäligt, att denne tjänste¬
mans löneförmåner voro sämre än flera utaf universitetets vaktmästares,
mindre än hälften af zoologie konservatorns samt omkring en tredjedel af
Åttonde hufrudtiteln. 27
akademieträdgårdsmästarens, när dennes fria bostad medräknades. Att den
föreslagna löneförhöjningen från 750 kronor till 1,350 kronor icke rätt¬
visligen kunde anses för hög, framginge tydligt äfven däraf, att Eders
Kungl. Maj:t af 1899 års riksdag begärt en löneförhöjning från 750 kronor
till 1,800 kronor åt botanices konservatorn vid universitetet i Uppsala och
att nämnda riksdag pa ordinarie stat beviljat åt denne en förhöjning i
årslönen till 1,500 kronor.
Sedan det större konsistoriet uti skrifvelse den 10 september 1904 hos
kanslern för rikets universitet anhållit om beredande för ifrågavarande ända¬
mål af ett årligt anslag af 600 kronor, har kanslern uti sin skrifvelse den
30 september 1904, i enlighet med hvad professor Jönsson och e. o. pro¬
fessor Murbeck uti förut berörda skrifvelse anhållit, hemställt om aflåtande
af nådig proposition om beviljande å ordinarie stat af ett belopp af 600
kronor för höjande från 750 kronor till 1,350 kronor af det å universitetets
stat upptagna anslag till aflöning åt konservatorn vid botaniska institutionen.
Och har kanslern därvid, jämte erinran att konservatorn vid botaniska in¬
stitutionen samtidigt med innehafvandet af denna befattning haft anställning
såsom amanuens därstädes med åtnjutande af ett arfvode af 500 kronor,
framhållit, att, äfven då vederbörlig hänsyn toges till nämnda förhållande,
det i allt fall torde hafva till stor del berott på den nuvarande konserva¬
torns uppoffrande nit och ringa anspråk på ersättning för sitt ovanligt
värdefulla arbete, att den särskildt för de botaniska samlingarnas bestånd
viktiga och maktpåliggande konservatorsbefattningen kunnat fortfarande
med ett så ringa anslag som 750 kronor vederbörligen uppehållas.
Sedermera har det större konsistoriet uti skrifvelse den 24 oktober 1904
— med öfverlämnande af utdrag af protokoll vid filosofiska fakultetens
matematisk-naturvetenskapliga sektions sammanträde den 11 maj 1904, ut¬
visande att sektionen enhälligt beslutit föreslå, att konservatorns vid bota¬
niska institutionen aflöning måtte höjas till 1,500 kronor, eller samma belopp
som aflöningen för konservatorn vid botaniska institutionen i Uppsala —
med anslutning härtill hos kanslern anhållit, att kanslern ville hos Eders
Kungl. Maj:t göra framställning om beredande af ett årligt anslag af 750
kronor för detta ändamål, och har kanslern i anledning häraf med under¬
dånig skrifvelse den 28 oktober 1904 för den åtgärd, som af Eders Kungl.
Maj:t kunde pröfvas lämplig, öfverlämnat konsistoriets sistberörda skrifvelse
jämte därvid fogade protokollsutdrag.
Af hvad i detta ärende förekommit finner jag vara uppenbart, att en
förhöjning i aflöningen åt konservatorn vid botaniska institutionen i Lund
är synnerligen af behofvet påkallad. Beträffande det belopp, hvartill kon-
[8.]
28
Åttonde bufvndtiteln.
servatorns aflöning skäligen bör bestämmas, anser jag, att densamma lämp¬
ligen kan begränsas till något lägre belopp än den till konservatorn vid
botaniska institutionen i Uppsala utgående aflöning, eller till 1,350 kronor.
Jag tillstyrker fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till förhöjning af den till konservatorn vid botaniska institutionen vid
universitetet i Lund utgående aflöning från dess nuvarande belopp, 750
kronor, till 1,350 kronor på ordinarie stat bevilja ett belopp af 600 kronor.
[9.] På framställning af det större akademiska konsistoriet i Lund har
Höjning af kanslern för rikets universitet förnyat sin förut gjorda hemställan om ett
assistenten* ordinarie anslag af 300 kronor för höjande af det till assistenten vid geologisk-
via geologisk -miner ologiska institutionen i Lund utgående arfvodet, 1,200 kronor, till
SaSW» kronor. ' . , . ..
i Lund. Ifrågavarande assistentbefattning, hvilken ursprungligen var fästad vid
den kemiska institutionen, blef, sedan 1892 års riksdag beviljat därför
erforderligt anslag, inrättad genom nådigt bref den 15 juni samma år
och blef i sammanhang med upprättandet af extra ordinarie professuren i
geologi och mineralogi enligt nådigt bref den 20 maj 1898, med bibe¬
hållande af samma arfvodesbelopp, Överflyttad till den geologisk-mineralo-
giska institutionen.
Till stöd för den gjorda framställningen har kanslern anfört, att öfriga,
på universitetets stat senare uppförda assistentbefattningar vore förenade
med arfvode å 1,500 kronor hvar samt att något skäl till olikhet i af¬
seende å de särskilda assistenternas aflöning på grund af olikhet i arbets¬
börda och kompetensfordringar icke syntes föreligga.
Då på grund af hvad sålunda anförts fullt fog finnes för ifråga¬
varande anslagsbegäran, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för höjande af arfvodet åt assistenten vid geologisk¬
mineralogiska institutionen vid universitetet i Lund från arfvodets nuva¬
rande belopp, 1,200 kronor, till 1,500 kronor på ordinarie stat bevilja ett
belopp af 300 kronor.
Vid bifall till hvad i punkterna 1—9 föreslagits och med iakttagande
däraf, att de till universitetet i Uppsala utgående ordinarie anslag, uti hvilka
1898 års riksdag för beredande åt extra ordinarie professorn i egyptologi
vid nämnda universitet Karl Piehl af samma löneförmåner, som då beviljats
vissa extra ordinarie professorer, beviljat en förhöjning med 500 kronor,
dock endast för den tid, Piehl kvarstode i den ifrågavarande extra ordi¬
narie professorsbefattningen, vid det förhållande att Piehl aflidit den 9
augusti 1904, komme att minskas med nämnda belopp, skulle anslaget
Åttonde hufvudtiteln. 29
till universiteten, nu 876,024 kronor, komma att ökas med 5.250 kronor,
eller till 881,274 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Sedan karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium åt ut- [10.]
sedda kommitterade uppdragit att öfverväga och till lärarekollegiet afgifva Proff?nr i
yttrande i fråga om införande i de medicinska studierna af undervisning^mystik9och
i medicinsk gymnastik, men kommitterade enats i den uppfattningen, att, 01'toPedi vid
frågans lösning förutsatte samverkan mellan karolinska institutet, gym- a“to-Mru“e’
nastiskt-ortopediska institutet och gymnastiska centralinstitutet, inbjöd lärare- siäka insti"
kollegium direktionerna för sistnämnda båda institut att utse två represen- tutet'
tanter från hvartdera institutet för att tillsammans med två representanter
från karolinska institutet, hvartill lärarekollegium utsåg professorn grefve
K. A. H. Mörner och professorn J. V. Berg, utreda berörda fråga och
utarbeta förslag i ämnet.
Med anledning häraf utsågos till ledamöter i den sålunda föreslagna
kommittén för gymnastiska centralinstitutet generaldirektören Iv. M. Lin-
roth och professorn L. M. Törngren samt för gymnastiskt-ortopediska insti¬
tutet kanslirådet W. B. Beskow och medicine doktorn A. G. Wide.
Den 21 mars 1903 afgåfvo bemälde kommitterade sitt betänkande i
ämnet, och anföra därvid kommitterade:
»Af bestämmelserna i de tre härhos i aftryck bilagda nådiga bref,
som konstituera gymnastiskt-ortopediska institutet* framgår, att de upp¬
offringar, som under en lång följd af år gjorts af statsmakterna för uppe¬
hållande af sistnämnda instituts verksamhet och hvarför från och med
1868 utgått ett ordinarie anslag af 8,250 kronor, haft ett tvåfaldigt mål:
dels sjukbehandling medelst medicinsk gymnastik och ortopedi, därvid sär-
skildt jämväl afsetts att bispringa obemedlade patienter, dels ock medde¬
lande åt' varande och blifvande läkare af kännedom om de sjukdomsfor-
mer, som lämpa sig för en dylik behandling, och om de behandlingsmeto¬
der, som därvid äro att använda.
»Oförnekligt torde vara, att gymnastiskt-ortopediska institutet, som
städse varit talrikt besökt och lämnat kostnadsfri behandling åt ett långt
större antal patienter än som enligt ofvanberörda nådiga bref erfordrats,
och i hvars undervisningskurser omkring 600 medicine studerande och
läkare under de sista femton åren deltagit, på ett förtjänstfullt sätt, under
gångna tider och tillförene rådande förhållanden, fyllt sin uppgift.
* Nådiga brefven den 17 januari 1852, den 17 juni 1858 och den 11 december 1863.
30
Åttonde hufvudtiteln.
»Det torde emellertid knappast behöfva erinras om den betydande ut¬
veckling, som äfven på gymnastikens område försiggått, och som påkallar
förändring i de former, under hvilka så väl sjukbehandling som undervis¬
ningen för de medicine studerande hittills ägt rum. Må det vara nog att
allenast erinra om den olika roll inom terapien, som i våra dagar och för
blott ett par tiotal af år tillbaka den medicinska gymnastiken med därtill
hörande massage och ortopedi intager, och om själfva behandlingsmeto¬
dernas förändring, hvarigenom dessa sistnämnda medel kommit till långt
större användning nu än förr. Just i en sådan utvecklingsperiod som den
förhandenvarande ligger det vikt på att tillse, att den medicinska gym¬
nastiken och massagen vinna en så allsidig vetenskaplig utveckling som
möjligt; något som, enligt kommitténs åsikt, bäst bör kunna befordras
genom att undervisning i dessa ämnen äfven införlifvas med någon af våra
medicinska högskolor.
»Hvad den systematiska undervisningen i medicinsk gymnastik för
medicine studerande beträffar, har den hittills, förlagd till gymnastiskt-
ortopediska institutet, varit frivillig åtminstone från lärjungarnes sida.
Men det låter sig ej längre göra, att endast en del af våra blifvande
läkare, och dessa helt och hållet vid sidan af sin studiekurs, såsom med
nuvarande organisation blir fallet, hafva tillfälle att inhämta kännedom
om den gymnastiska behandlingsmetoden. Tidpunkten synes vara inne att
åt den medicinska och ortopediska gymnastiken i vårt land tillförsäkra en
grundligare och mera vetenskaplig bearbetning än förut likasom också att
åt densamma bereda en bestämdare plats inom ramen af de medicinska
studierna, utan att den därför behöfver införas bland examensämnena.
Detta eftersträfvansvärda mål, som måste vara att anse såsom af karolinska
institutets lärarekollegium i dess inbjudningsskrifvelse åsyftadt, torde ock,
såsom nedan skall visas, kunna nås utan någon omedelbar ökning i det
för närvarande under riksstatens sjätte hufvudtitel uppförda ordinarie an¬
slaget till gymnastiskt-ortopediska institutet.
»Enligt hvad inför kommitterade blifvit upplyst, har direktionen för
gymnastiskt-ortopediska institutet, med beaktande af nyttan af en reform
i ofvan berörda hänseende, förklarat sig för sin del medgifva, att nyss¬
nämnda anslag 8,250 kr. må upphöra att till detta institut utgå, under
villkor att det förslag, som till Kungi. Maj:ts och Riksdagens pröfning
framlägges, komme att innefatta, dels att detta anslag till ofönninskadt
belopp användes på ett sätt, hvarigenom, bättre än nu kan blifva fallet,
uppfylles det tvåfaldiga mål, som är institutet förelagdt, dels ock att de
båda för närvarande vid institutet arbetande läkarne, som på ett synner¬
ligen förtjänstfullt sätt ägnat sin verksamhet åt institutet, icke lida obe-
Åttonde hufvndtiteln. 31
rättigadt intrång i de ekonomiska förmåner, hvilkas fortfarande tillgodo¬
njutande de på goda skäl ansett sig kunna för framtiden påräkna.
»De institutioner, som, för den händelse gymnastiskt-ortopediska insti¬
tutet sålunda skulle komma att upphöra, skulle taga arfvet efter detsamma
med full utsikt att uppfylla de båda gymnastiskt-ortopediska institutet
förelagda mål, kunna ej gärna vara andra än karolinska mediko-kirurgiska
institutet och gymnastiska centralinstitutet.
»Därvid synes det kommitterade uppenbart, att, liksom den veten¬
skapliga bearbetningen af ämnet bör finna sin lämpligaste plats vid karo¬
linska institutet, bvilket enligt sina stadgar har att såsom en medicinsk
högskola med de medicinska fakulteterna vid universiteten deltaga i så väl
den teoretiska som den praktiska läkarebildningen, jämväl själfva öfver-
ledningen af den undervisning i medicinsk gymnastik med ortopedi, som
aiser den allmänna läkarebildningen, bör utgå från detta institut. Betraktar
man karaktären af den undervisning, som åt de medicine studerande skulle
meddelas, finner man, att densamma måste blifva väsentligen olika den
undervisning, som för närvarande meddelas vid gymnastiska centralinsti¬
tutet. Detta därför, att centralinstitutet bar ett mera speciellt ändamål
sig förelagdt, eller att meddela största möjliga praktiska färdighet jämte
nödig teoretisk underbyggnad allenast för dem, som ägna sig åt gymna¬
stikens utöfning, med andra ord, för dem, som välja pedagogisk gymnastik
eller sjukgymnastik såsom lefnadsyrke.
»Det är ock att bemärka, att de teoretiska kurser i anatomi, fysiologi
och sjukdomslära, som genomgås vid gymnastiska centralinstitutet, på ett
fullständigare och mera ingående sätt genorngåtts af de karolinska insti¬
tutets elever, som skulle vid centralinstitutet få undervisning i gymnastisk
behandling. Hvad de praktiskt gymnastiska kurserna vid centralinstitutet
beträffar, hvilka äro anlagda för dem, som välja gymnastikens utöfning
såsom lefnadsyrke, skulle det vara orimligt att förutsätta, att de medicine
studerandena, för hvilka man måste i all möjlig måtto begränsa studie¬
tiden och hvarom förslag för närvarande är under behandling af utaf
Kungl. Maj:t utsedda kommitterade, skulle genomgå dessa kurser. Kur¬
serna för de medicine studerande böra i främsta rummet afse att lämna
en vetenskaplig öfversikt öfver den medicinska och ortopediska gymnasti¬
ken samt massagen, därjämte öfver indikationerna för dessa behandlings¬
metoders användning vid olika sjukdomsformer samt öfver behandlingen
med ortopediska apparater och bandager.
»Samtidigt böra de studerande genomgå och förvärfva tillräcklig prak¬
tisk öfning i de vanligast använda bland den medicinska och ortopediska
gymnastikens rörelseformer samt i massage.
[10.]
32
Åttonde huiVudtiteln.
[10.] »De studerande böra ock lämnas tillfälle att deltaga uti pedagogiskt
gymnastiska öfningar samt att åse pedagogisk och militär gymnastik med
skolor, enär kännedom om dessa grenar af gymnastiken bör vara af nytta
för blifvande skol- och militärläkare. Allt detta bör med stöd af vunnen
erfarenhet från redan gifna kurser kunna medhinnas med den plan och
anordning för undervisningen, som kommitterade tänkt sig, nämligen att
kurserna till en början blifva tre om året, hvardera på två månader, och
måste de, synes det kommitterade, för att kunna förenas med den medi¬
cinska undervisningen i öfrigt, regleras från det läroverk, där de stude¬
rande bedrifva sina studier, karolinska institutet, sedan instruktion i öfver-
enstämmelse med gällande statuter lämnats af kanslern för rikets uni¬
versitet.
»Men om sålunda öfverledningen af undervisningen för de medicine
studerande, enligt kommitterades uppfattning, måste utgå från karolinska
institutet och anförtros åt en där anställd professor, kan dock själfva
undervisningen där icke bedrifvas. Härtill måste anlitas den institution,
hvilken har den gymnastiska bildningen i vårt land till sin uppgift, gym¬
nastiska centralinstitutet. Där allenast kan samlas ett för all undervisning
i sjukgymnastik och massage tillräckligt polikliniskt material, särskildt blir
detta fallet, om det material, som nu är fördeladt på gymnastiskt-ortope-
diska och gymnastiska centralinstitutet samt det, som med den nu före¬
slagna anordningen kommer att sändas från serafimerlasarettet, här sam¬
manföres.
»De flesta af kommunens eller statens sjukvårdsanstalter i hufvud-
staden, som ansetts behöfliga för undervisningen vid karolinska institutet,
ha hållits öppna för densamma. Och det torde vara att antaga, att direk¬
tionen för gymnastiska centralinstitutet i detta hänseende icke skall intaga
en annan ställning härutinnan än vederbörande vid alla öfriga antydda
institutioner, så mycket mindre, som, enligt kommitténs åsikt, den för¬
ändring, som här afses, jämväl skall blifva till gagn för centralinstitutet
dels genom tillgången på ett rikhaltigare och mera mångsidigt sjukmaterial,
dels genom den större vetenskapliga utbildning, som kan förutsättas hos
den nämnde professorn, hvilken tillika bör vara öfverlärare vid central¬
institutet och förutom ofvan omtalade undervisningsskyldighet för medicine
studerande bör hafva till åliggande att i likhet med andra öfverlärare och
lärare vid gymnastiska centralinstitutet förestå och leda behandlingen af
patienter vid en afdelning för medicinsk gymnastik och massage samt att
dessutom sköta polikliniken för ortopedisk bandagebehandling, dels ock
genom möjligheten att i denna form få en ny lärarekraft för den medi¬
cinska gymnastiken vid centralinstitutet. Kommitterade hafva sig bekant,
Åttonde Imf vadtiteln.
att i lokalt hänseende tillräckligt utrymme finnes vid sistnämnda institut [10.]
för upptagandet därstädes, förutom af nuvarande patienter, af dem som
skulle tillkomma från gymnastiskt-ortopediska institutet, äfvensom för vid¬
tagandet af de anordningar, som må påkallas till följd af undervisningen
af medicine studerande. Och hvad dessa studerande beträffar, måste de
naturligtvis ställa sig till efterrättelse icke blott de för dem vid karolinska
institutet utfärdade ordningsstadgar utan äfven de gymnastiska central¬
institutets stadgar och föreskrifter, som af direktionen för centralinstitutet
gifvas.
»Ofvan är nämn dt, att vid gymnastiskt-ortopediska institutet, såsom
villkor för statsanslagets utgående, fordras, att ett visst minimiantal obe¬
medlade patienter därstädes skola mottagas och erhålla kostnadsfri vård.
I stadgarna för centralinstitutet föreskrifves, att för den sjukgymnastiska
undervisningen därstädes skall å tider, som direktionen bestämmer, ett af
direktionen fastställdt antal fripatienter af båda könen kostnadsfritt be¬
handlas. Om den del af nuvarande anslaget till gymnastiskt-ortopediska
institutet, som ej erfordras för aflönande af den af kommittén tilltänkta
professorn i medicinsk gymnastik och ortopedi vid karolinska institutet,
öfverfördes till centralinstitutet, skulle detta patientantal, därest behofvet
kräfver och så finnes lämpligt, kunna ej obetydligt ökas utöfver nuvarande
antalet vid båda institutionerna.
»Att den nya biträdande läraren bör helt och hållet ställas under
gymnastiska centralinstitutets direktion, och att karolinska institutets lärare-
kollegium icke bör ha något att säga i afseende på hans tillsättning, synes
kommitterade vara uppenbart. Mera tvifvelaktig är frågan, huruvida den
föreslagne professorn vid karolinska institutet, hvars undervisning skall
försiggå å centralinstitutet och som därför måste i visst hänseende subor¬
dinera under sistnämnda instituts direktion, skall tillsättas, utan att denna
direktion tillerkännes något annat inflytande på tillsättningen än att tillse,
att det villkor är uppfylldt, som uppställes i Kungi. Maj:ts nådiga stadga
för gymnastiska centralinstitutet af den 13 juli 1887, där det heter: 'för
att kunna utnämnas till öfverlärare i sjukgymnastik fordras att hafva genom¬
gått den för läkare och medicine studerande bestämda kursen vid institutet.’
Innan denna fråga besvaras, torde en redogörelse för förhållandena i detta
hänseende vid de andra institutioner, där undervisningsrätt lämnats karo¬
linska institutets professorer, vara på sin plats.
»Ordinarie professorerna i medicin och kirurgi vid karolinska institutet
skola, utan att serafimerlasarettsdirektionen har något inflytande på deras
tillsättning, enligt kungl. brefvet den 30 december 1835 tillika, där tiil-
jBill. till Bihscl. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 5
34
Åttonde hufvudtiteln.
[10.] fälliga hinder ej .mota, vara öfverläkare å lasarettet. De äro dessutom leda¬
möter af lasarettsdirektionen.
»Ordinarie professorn i obstetrik och gynekologi är enligt kungl. bref-
vet den 28 januari 1898 och karolinska institutets stadgar tillika öfver¬
lärare och direktor vid allmänna barnbördshuset, på samma sätt, utan att
direktionen för barnbördshuset har att skaffa med hans tillsättning, och
ofri ga lärare i dessa ämnen vid karolinska institutet hafva att i egenskap
af klinikföreståndare, hvar i den ordning, som af kanslern för rikets uni¬
versitet bestämmes, bestrida hälso- och sjukvården äfvensom undervisningen
vid anstalten.
»Extra ordinarie professuren i psykiatri är enligt kungl. brefvet den 26
januari 1883 förenad med öfverläkarebefattningen vid Stockholms hospital
för sinnessjuka. Här har däremot medicinalstyrelsen sig tillerkändt infly¬
tande på de förenade befattningarnas tillsättande. Därvid tillgår så, att
medicinalstyrelsen samtidigt anslår båda befattningarna lediga, pröfvar de
sökandes kompetens till öfverläkarebefattningen samt upprättar förslag till
denna befattning. Därefter öfversänder medicinalstyrelsen handlingarna
jämte eget utlåtande till karolinska institutets lärarekollegium, som utsätter
specimenstid för den eller dem, som blifvit af medicinalstyrelsen kompe¬
tenta förklarade, hvarefter platsen tillsättes såsom öfriga professorsbefatt¬
ningar vid karolinska institutet. Här är öfverläkarebefattningen hufvud-
saken.
»Beträffande extra ordinarie professuren i syfilidologi är enligt kungl.
brefvet den 31 augusti 1888 bestämdt, att densamma bör, därest icke sär¬
skilda hinder möta, vara förenad med den ena öfverläkarebefattningen vid
sjukhuset S:t Göran, och äro särskilda detaljföreskrifter meddelade i syfte,
att extra ordinarie professorn i ämnet må blifva af Stockholms stads hälso¬
vårdsnämnd antagen och förordnad till öfverläkare.
»Ordinarie professorn i pediatrik är, utan att därom intagits någon
bestämd föreskrift i barnhusreglementet, öfverläkare vid barnhuset. Då
öfverläkaren, som på barnhusdirektionens förslag förördnas af Kungl. Maj:t,
enligt reglementet bland annat har till åliggande att så ordna sjukvården,
att icke hinder möter för iakttagande af hvad Kungl. Maj:t i afseende på
den vid barnhuset inrättade kliniska undervisningsanstalten stadgar, ha
antagligen till följd däraf befattningarna blifvit förenade.
»Mellan styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn och lärarekollegiet vid karolinska institutet har år 1892 träffats öfver¬
enskommelse, enligt hvilken styrelsen, så länge öfverenskomrhelsen varar,
afstår från att utnämna särskild öfverläkare vid vårdanstaltens medicinska
afdelning samt antager och förordnar, därest hinder icke möter, extra ordi-
Åttonde hnfvudtiteln. 35
narie professorn i pediatrik vid institutet att handhafva läkarevården å
nämnda afdelning.
»Enligt kontrakt 1879 mellan Stockholms stads hälsovårdsnämnd och
karolinska institutet bestrides öfverläkarebefattningen vid gynekologisk;),
kliniken å Sabbatsbergs sjukhus af den lärare vid karolinska institutet,
som institutet därtill för längre eller kortare tid förordnar.
»Med hänvisning till det här ofvan anförda om kompetensvillkoret
för öfverlärarebefattning vid gymnastiska centralinstitutet hålla kommitte-
rade före, att direktionen för detta institut icke bör eftersträfva annat in¬
flytande på själfva tillsättningen af den af kommitterade afsedda nya pro¬
fessorsbefattningen i medicinsk gymnastik och ortopedi vid karolinska in¬
stitutet än det, som följer med afgifvandet af ett yttrande öfver de sö¬
kandes kompetens och skicklighet, hvadan denna befattning bör tillsättas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller för öfriga karolinska
institutets och universitetens professorsbefattningar. Formerna för denna
tillsättning erbjuda förvisso, därest nyss berörda kompetensvillkor uppfyllts,
tillräckliga garantier, för att befattningens blifvande innehafvare skall be¬
sitta erforderliga egenskaper för att på gymnastiska centralinstitutet med¬
dela den ifrågasatta undervisningen, och direktionen för centralinstitutet
skall, enligt hvad kommitterade föreställa sig, känna sig tillfredsställd, blott
professorsbefattningens innehafvare, tillika öfverlärare vid centralinstitutet,
därutöfver förklaras skyldig att noggrannt ställa sig till efterrättelse de ord¬
ningsregler och öfriga bestämmelser, hvilka direktionen, i öfverensstämmelse
med grunderna för centralinstitutets verksamhet, kan finna nödigt lämna.
»Bland de fordringar, som direktionen för gymnastiskt-ortopediska
institutet uppställt såsom villkor, för att direktionen för sin del skulle afstå
från det till gymnastiskt-ortopediska institutet nu utgående anslag, var
jämväl den, att de båda vid institutet arbetande läkarne, föreståndaren för
institutet docenten i medicinsk gymnastik och ortopedi vid karolinska in¬
stitutet A. G. Wide och biträdande läkaren medicine licentiaten S. Wallgren,
icke skulle genom den föreslagna-förändringen lida intrång i de ekonomiska
förmåner, de, därest gymnastiskt-ortopediska institutet fortfarande ägde be¬
stånd, skulle åtnjutit. Docenten Wide har förklarat sig villig att mot er¬
hållande af den aflöning, som i allmänhet tillkommer ordinarie professor
vid karolinska institutet, eller af 4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor
såsom tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg om 500 kronor hvart-
dera efter 5, respektive 10 års tjänstgöring, afstå från sina vid gymnastiskt-
ortopediska institutet åtnjutna förmåner, och licentiaten Wallgren anser sig
böra, om hans verksamhet vid gymnastiskt-ortopediska institutet öfverflyttas
till gymnastiska centralinstitutet, få bibehålla till honom hittills årligen
36
Åttonde hulYudtiteln.
[10.] utgående 2,000 kronor. Om dessa anspråk tillmötesgås, hvilket synes
kommitterade rätt och billigt, skulle, sedan en ny professur vid karolinska
institutet, förenad med öfverlärarebefattning vid centralinstitutet, samt en
ny lärareplats vid sistnämnda institut upprättats, af anslaget till gymna-
stiskt-ortopediska institutet återstå ett belopp af 250 kronor, hvilket lämp¬
ligen torde böra anslås till undervisningsmateriel! för den ortopediska poli¬
kliniken å gymnastiska centralinstitutet.
»I afseende å tillsättningen af professorsbefattningen vid karolinska
institutet finna kommitterade, på grund af hvad ofvan biifvit anfördt, den¬
samma för framtiden böra ske enligt för detta institut gällande grunder,
dock efter det direktionen för gymnastiska centralinstitutet afgifvir, yttrande
rörande den sökandes kompetens och skicklighet. Beträffande den nya
lärareplatsen vid gymnastiska centralinstitutet bör den däremot tillsättas i
den ordning, som för tillsättning af lärareplatser vid detta institut är be¬
stämd. Emellertid anse kommitterade för sin del önskvärdt, om till förste
innehafvare af professuren utan ansökan blefve utnämnd docenten Wide,
hvilkens meriter enligt kommitterades förmenande till fullo skulle berättiga
karolinska institutets lärarekollegium att begagna den kollegiet enligt in¬
stitutets stadgar tillerkända kallelserätt, och hvarom lärarekollegiet, såsom
kommitterade våga antaga, komme att yttra sig vid behandlingen af kom¬
mitterades förevarande förslag. Därjämte anse sig kommitterade böra be¬
stämdt påyrka, att licentiaten Wallgren utan ansökan utnämnes till den
nya lärarebefattningen vid gymnastiska centralinstitutet med honom tillika
tillerkänd rätt att med denna befattning förena sin redan innehafvande be¬
fattning såsom lärare i sjukgymnastik vid samma institut.»
Efter att hafva omnämnt, att under direktionens för gymnastiskt-
ortopediska institutets förvaltning finnes ett kapital, tillkommet genom
donationer, och hvaraf ränteafkastningen användes hufvudsakligen till fat¬
tiga patienters förmån genom bandagers anskaffande och inköp, samt af-
gifvit förslag till dessa medels förvaltning, därest gymnastiskt-ortopediska
institutet komme att upphöra, yttra kommitterade vidare:
»På grund af hvad sålunda biifvit anfördt, tillåta sig kommitterade —
under förutsättning, att direktionen öfver gymnastiskt-ortopediska institutet
förklarar sig villig att, därest den gymnastiska undervisningen och sjuk¬
behandlingen anordnas efter hufvudsakligen ofvan angifna grunder och nu
anställda läkare beredas föreslagna förmåner med afseende å tillsättning
och aflöning, för sin del afstå från det till institutet utgående statsanslag
och dit donerade medel — hemställa, att lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet och direktionen för gymnastiska centralinstitutet
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla:
Åttonde hufvudtiteln. 37
att Kungl. Maj:t — med gillande af ofvan framställda förslag, äfven [10.]
i hvad det afser de nuvarande läkarnes vid gymnastiskt-ortopediska insti¬
tutet . utnämning utan ansökning till de nya befattningarna och rätt för
licentiaten Wallgren att förena de två omförmälda lärarebefattningarna vid
gymnastiska centralinstitutet •—• behagade föreslå Riksdagen att, för genom¬
förande af den föreslagna förändringen i den gymnastiska och ortopediska
undervisningen, medgifva, att det under riksstatens sjätte hufvudtitel anvi¬
sade ordinarie anslag till gymnastiskt-ortopediska institutet, 8,250 kronor,
måtte få öfverföras till åttonde hufvudtiteln samt däraf uppföras:
_ dels 6,000 kronor på karolinska institutets stat för aflönande af en
ordinarie professor i medicinsk gymnastik och ortopedi vid detta institut
med 4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar
jämte ett alderstillägg af 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
och ännu ett likartadt alderstillägg efter ytterligare 5 år, samt pensions-
rätt i likhet med ordinarie professorer vid karolinska institutet, samt
dels återstående 2,250 kronor på gymnastiska centralinstitutets stat
för aflönande af en medicinskt bildad lärare vid detta institut i samma
ämnen med 2,000 kronor samt för anskaffande af undervisningsmateriell
a därvarande poliklinik med 250 kronor årligen.»
Med eget utlåtande den 4 maj 1903 öfverlämnade karolinska insti¬
tutets lärarekollegium förestående betänkande till kanslern för rikets uni¬
versitet, därvid lärarekollegiet, under åberopande af hvad i betänkandet
anförts, hemställde, att kanslern ville hos Eders Kungl. Maj:t tillstyrka
proposition till Riksdagen om medgifvande att, för genomförande af den
utaf kommittén föreslagna förändringen i den gymnastiska och ortopediska
undervisningen, det under riksstatens sjätte hufvudtitel anvisade ordinarie
anslaget till gymnastiskt-ortopediska institutet, 8,250 kronor, måtte få
öfverföras till åttonde hufvudtiteln samt att däraf uppföres 6,000 kronor
pa karolinska institutets stat för aflönande af en ordinarie professor i
medicinsk gymnastik och ortopedi vid detta institut med 4,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar jämte ett ålders-
tillägg af 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring och ett ena¬
handa ålderstillägg . efter ytterligare 5 år samt pensionsrätt i likhet med
den, som åtnjötes af ordinarie professorer vid karolinska institutet.
Därjämte yttrade lärarekollegiet, att lärarekollegiet ansåge medicine
doktorn Wide kompetent till ett professorsämbete i nämnda ämnen.
Kanslern för rikets universitet lät öfver ifrågavarande framställning
höra medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund.
38
Åttonde hufvudtiteln.
I utlåtande den 30 november 1903 yttrade medicinska fakulteten vid
förstnämnda universitet, bland annat, följande.
Det torde ej råda mer än en mening därom, att hvarje tillskott i
erfarenhet, som läkaren kunde vinna genom förökadt eget arbete under
studietiden, ur synpunkten af den medicinska bildningens nivå borde hälsas
med tillfredsställelse, och att från denna synpunkt sedt införandet i de
medicinska studierna af undervisning i medicinsk gymnastik kunde vara
önskvärdt. Det af kommitterade framhållna krafvet på, att ifrågavarande
ämne måtte tillförsäkras en grundligare och mera vetenskaplig bearbetning
i vårt land än hittills varit fallet, syntes äfven fullt berättigadt. Fakul¬
teten skulle därför med glädje se, att en bestämdare plats bereddes åt
gymnastiken inom ramen af de medicinska studierna, och då ett inrättande
af lärarebefattningar i detta ämne vid universiteten för närvarande knappast
torde kunna ifrågasättas, syntes det fakulteten lämpligast, att undervis¬
ningen i medicinsk gymnastik förlädes till karolinska institutet, där ju
äfven universitetens studerande erhölle en del af sin utbildning och där
tillgången till kliniskt material vore vida större än i Uppsala och Lund.
Om en lärarebefattning i medicinsk och ortopedisk gymnastik in¬
rättades vid karolinska institutet, ville fakulteten emellertid uttala såsom
sin mening, att densamma äfven och i främsta rummet borde omfatta
den ortopediska kirurgien. Det läge nämligen i sakens natur, att såväl
det vetenskapliga arbetet som undervisningen i de ortopediska behand¬
lingsmetoderna, om de skulle blifva verkligt fruktbringande, måste bygga
på och möjligen nära sammanknytas med ett vetenskapligt studium af de
sjukdomar, som med dessa metoder behandlades. Det syntes fakulteten
äfven, som om den medicinska och ortopediska gymnastiken icke ägde
vare sig den rang såsom vetenskap eller den betydelse för läkareutbild¬
ningen, att den ensam borde blifva föremål för en professur, allrahelst
som andra och viktigare grenar af medicinen ännu saknade representanter.
Inrättades en professur enbart för en viss terapeutisk metod, kunde man
med skäl befara, dels att densamma komme att för sig taga ett alltför
stort utrymme i anspråk i den medicinska undervisningen, dels ock att
kraf på inrättande af professurer för andra behandlingsmetoder med större
fog kunde göra sig gällande. Så mycket större försiktighet syntes fakul¬
teten böra iakttagas i detta afseende, som för närvarande utredning på¬
ginge angående de medicinska studiernas omdaning med särskildt afseende
på möjligheten att förkorta desamma.
Fakulteten, som ansåge, att den ifrågasatta undervisningen i medicinsk
gymnastik ej borde blifva obligatorisk, ville uttala betänkligheter mot för¬
slaget att förlägga undervisningen i gymnastik och ortopedi för de medicine
Åttonde liufvudtiteln. 39
studerande till gymnastiska centralinstitutet. Bland de olägenheter, som
vidlådde detta förslag, torde vara nog att påpeka, att den blifvande pro¬
fessorn vid karolinska institutet skulle i visst, ej närmare angifvet hän¬
seende subordinera under gymnastiska centralinstitutets direktion, och att
de studerande måste ställa sig till efterrättelse de gymnastiska central¬
institutets stadgar och föreskrifter, som gåfves af samma myndighet, hvilken
ju själffallet måste ha egna intressen — de rent gymnastiska — att be¬
vaka gent emot de medicinska. Skulle undervisningen i gymnastik med
afseende på såväl dess former som dess mål komma in i det rätta spåret,
borde densamma enligt fakultetens mening så nära som möjligt samman¬
bindas med de kliniska tjänstgöringarna och borde därvid det medicinska
och kirurgiska, kliniska och polikliniska materialet vid serafimerlasarettet
i första rummet komma till användning. Härigenom skulle undervis¬
ningen säkerligen bli mer fruktbringande för de blifvande läkarne och
dock ställa mindre anspråk på deras tid, på samma gång som utsikterna,
att gymnastikens utveckling såsom vetenskap skulle befordras, vore be¬
tydligt större än med den af kommitterade föreslagna anordningen.
Fakulteten, som hyste ett lifligt intresse för att en ordnad under¬
visning i gymnastik och ortopedi snarast möjligt infördes i de medicinska
studierna, ville på anförda grunder vid sin tillstyrkan, att åtgärder i
denna riktning måtte vidtagas, fästa det villkoret, att läroämnet måtte
omfatta ortopedisk kirurgi och medicinsk gymnastik, äfvensom att under¬
visningen, som så snart möjlighet därtill bjödes borde förläggas till sera-
flmerlasarettet, antingen blefve fullt valfri för de studerande eller ock
inginge i tjänstgöringen vid de medicinska och kirurgiska klinikerna.
Uti sitt den 27 november 1903 till kanslern afgifna utlåtande i ämnet
yttrar medicinska fakulteten vid universitetet i Lund hufvudsakligen.
I likhet med hvad kommitterade i sitt betänkande framhållit funne
fakulteten önskvärdt, att en särskild målsman för medicinsk gymnastik
och ortopedi anställdes vid karolinska institutet. Med den förgångsställ-
ning, som vårt land intagit beträffande den medicinska gymnastiken, vore
en lärareplats i detta ämne vid Stockholms medicinska högskola redan
härmed motiverad, på det att utvecklingen inom denna praktiskt så viktiga
disciplin måtte kunna fortgå fullt vetenskapligt och i möjligast nära an¬
slutning till öfriga medicinska vetenskapsgrenar, men en sådan plats blefve
ännu mera behöflig, då det jämväl gällde att bibehålla och ytterligare be¬
främja undervisningen i hithörande ämnen för de medicine studerande,
som häraf ville komma i åtnjutande.
Fakulteten funne vidare skäl för sin tillstyrkan af kommitterades
40
Åttonde hutVudtiteln.
[10.] förslag i denna del däri, att den blifvande läraren vid karolinska institutet
jämväl skulle fungera såsom öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet,
då härigenom eleverna vid detta institut ■— såväl de, som ägnade sig åt
pedagogisk gymnastik, som de, hvilka utbildade sig till sjukgymnaster —
komme att i de af berörde lärare företrädda ämnena erhålla i hufvud-
sakliga delar samma undervisning som de blifvande läkarne, ett för¬
hållande som uppenbarligen blefve af icke ringa betydelse.
Fakulteten, som bestämdt motsatte sig, att ifrågavarande undervisning
blefve obligatorisk för de medicine studerande, ansåge det lämpligast, att
undervisningen utvecklades och utvidgades på basis af nu bestående för¬
hållanden, och att särskildt liksom hittills äfven medicine studerande före
afläggande af medicine kandidatexamen kunde få tillfälle att tillägna sig
förfarenhet i hithörande stycken.
Hvad anginge ordnandet med lärareplatserna m. m. ansåge fakulteten
sig icke böra yttra sig; dock ville fakulteten särskildt starkt betona nödvändig¬
heten däraf, att kirurgisk ortopedi medtoges bland läroämnena för det
ifrågasatta lärareämbetet. Slutligen ville fakulteten fästa uppmärksamheten
på önskvärdheten däraf, att den ifråga ställda undervisningen å gymnastiska
centralinstitutet måtte så ordnas för de medicine studerande, att de blefve
i tillfälle att följa med densamma, när de med hänsyn till sina öfriga
studier och öfningar kunde tinna det lägligt, äfven under kortare tids¬
perioder.
Med eget underdånigt utlåtande den 15 december 1903 har kanslern
för rikets universitet, till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat. omförmälda
kommittébetänkande jämte däröfver afgifna yttranden, och framhåller därvid
till en början kanslern dels med anledning af hvad medicinska fakulteterna
anfört i fråga om den föreslagna nya professurens läroområde, att, enligt
hvad kanslern inhämtat, ämnet ortopedisk kirurgi eller kirurgisk ortopedi
måste anses ingå såsom en del af ämnet, ortopedi, dels att, enligt kanslerns
åsikt, den föreslagna undervisningen vid karolinska institutet i medicinsk
gymnastik och ortopedi borde vara för de medicine studerande valfri och
kunna af dem begagnas vare sig före eller efter afläggandet af medicine
kandidatexamen, dels och att, äfven om såsom ett önskningsmål för fram¬
tiden borde uppställas, att ifrågavarande undervisning blefve förlagd till
serafimerlasaret.tet, eu sådan åtgärd, hvilken skulle påkalla betydande kost¬
nader för åstadkommande af ändamålsenliga lokaler m. m. vid nämnda
lasarett, för närvarande icke kunde förordas; hvarvid kanslern tillika ville
erinra, att en blifvande innehafvares af den ifrågasatta professuren ställning
och förhållande till gymnastiska centralinstitutet skulle, därest sådant an-
Åttonde hufvudtiteln. 41 [10.]
så-ges erforderligt, lämpligen kunna bestämmas genom en i behörig ordning
fastställd instruktion.
Under åberopande af hvad kommitterade anfört hemställer kanslern,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med karolinska institutets lärarekollegii
framställning i ämnet, det Eders Kungl. Maj:t täcktes, för savidt före¬
liggande fråga berörde karolinska institutet, till Riksdagen aflata proposition
om medgifvande att, för anordnande på sätt kommitterade närmare före¬
slagit af undervisning för studerande vid karolinska institutet i medicinsk
gymnastik och ortopedi, hvilken undervisning borde ställas under ledning
af karolinska institutets lärarekollegium, det under riksstatens sjätte hufvud-
titel anvisade ordinarie anslag till gymnastiskt-ortopediska institutet å
8,250 kronor måtte få öfverflyttas till åttonde hufvudtiteln, samt att
däraf uppfördes 6,000 kronor på karolinska institutets stat för aflönande
af en ordinarie professor i medicinsk gymnastik och ortopedi vid samma
institut med 4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgörings-
penningar jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10
års väl vitsordad tjänstgöring samt pensionsrätt i likhet med den, som åt-
njötes af ordinarie professorer vid karolinska institutet.
Därjämte hemställde kanslern, att Wide måtte utan ansökan utnämnas
till innehafvare af omförmälda professur.
På grund af nådig remiss har direktionen öfver gymnastiska central¬
institutet den 29 februari 1904 uti detta ärende afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande, däri direktionen anfört hufvudsakligen.
'Direktionen hade anmodat centralinstitutets föreståndare, professorn
L. M. Törngren, och föreståndaren för gymnastiskt-ortopediska institutet,
medicine doktorn Wide att gemensamt utreda och meddela direktionen om och
huru den ifrågasatta undervisningen för medicine studerande vid central¬
institutet skulle kunna ordnas utan inskränkning eller väsentlig rubbning
i institutets öfriga verksamhet. Med anledning häraf hade Törngren och
Wide till direktionen inkommit med det begärda yttrandet, som. utvisade,
att någon större svårighet icke syntes förefinnas att på tillfredsställande
sätt ordna den ifrågasatta undervisningen.
Att tillfälle bereddes de medicine studerande till en mera ordnad
undervisning i medicinsk gymnastik och att en särskild lärarebefattning
för detta ändamål inrättades, funne direktionen i likhet med universitets¬
kanslern och de medicinska fakulteterna synnerligen önskvärdt. Direktionen
ansåge sig jämväl med stöd af Törngrens och Wides utredning böra tillstyrka
denna undervisnings förläggande till gymnastiska centralinstitutet. Härvid
måste direktionen likväl framhålla nödvändigheten af, att direktionen i
Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 6
42 Åttonde hufvudtiteln.
[10.] sista hand blefve den bestämmande i fråga om timplanen och dylikt, äfven
i hvad detta komme att gälla de medicine studerande. Tydligtvis skulle
af direktionen nödig hänsyn tagas till vederbörande medicinska myndig¬
heters önskningar, sä att en god och framgångsrik samverkan kunde uppstå,
men utan afgörande beslutanderätt i dylika frågor skulle direktionen tyd¬
ligen icke kunna svara för ändamålsenlighet och ordning i alla delar af
institutets verksamhet.
Att den nye öfverläraren såsom professor uppfördes på karolinska in¬
stitutets stat, ehuru hans verksamhet förlädes till gymnastiska central¬
institutet, ville direktionen icke motsätta sig, om hans förhållande till de
båda institutionerna ordnades genom en lämplig instruktion, hvari han
uttryckligen ålades att noggrannt ställa sig till efterrättelse de ordnings¬
regler och öfriga bestämmelser, hvilka direktionen i öfverensstämmelse med
grunderna för centralinstitutets verksamhet kunde finna nödigt lämna.
Då . han emellertid i sin egenskap af öfverlärare vid gymnastiska central¬
institutet äfven finge att göra med detta instituts studerande, ansåge direk¬
tionen både skäligt och nödvändigt, att direktionen tillerkändes rätt att
vid framtida tillsättning af denna plats icke allenast yttra sig öfver de
sökandes kompetens utan äfven att afgifva förord för den sökande, hvilken
direktionen funne i främsta rummet böra komma i fråga till platsens er¬
hållande. Emot förslaget, att Wide skulle utnämnas till första innehafvare
af berörda professur, hade direktionen intet att erinra.
Beträffande användningen af den efter afdraget till professorslönen
återstående delen af anslaget till gymnastiskt-ortopediska institutet, eller
2,250 kronor, hemställde direktionen, att densamma måtte öfverföras på
• gymnastiska centralinstitutets stat att användas: 250 kronor till ökning af
anslaget för materiellen och 2,000 kronor till personligt lönetillägg åt bi¬
trädande läkaren vid gymnastiskt-ortopediska institutet Wallgren, så
länge lian innehade sin lärarebefattning i sjukgymnastik vid gymnastiska
centralinstitutet, dock mot skyldighet att underkasta sig den förökade tjänst¬
göring, som kunde af honom fordras, och efter Wrallgrens afgång på sätt
Eders, Kungl. Maj:t kunde komma att efter underdånig framställning af
direktionen bestämma.
Vidare har direktionen för gymnastiskt-ortopediska institutet den 25
maj 1904 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och därvid anfört.
Ehuru institutet, vid hvilket antalet kostnadsfritt behandlade patienter
under, de sista tio åren varit i genomsnitt 150 årligen, och hvars nuvarande
föreståndare hade gifvit regelbundna undervisningskurser, enligt direktionens
öfvertygelse på fullt tillfredsställande sätt fortfarande uppfyllde det ända-
Åttonde liufvadtiteln.
43
mål, som afsåges med det institutet tilldelade statsanslag, hade direktionen [10.]
dock under senare tid ingalunda varit främmande för den tanken, att in¬
stitutets syften skulle kunna på ett ännu framgångsrikare och mer om¬
fattande sätt vinnas genom andra former än de nuvarande.
Genom den af kommitterade föreslagna förändringen skulle enligt
direktionens åsikt ändamålet att gifva de medicine studerande tillfälle till
studier i ortopedisk och medicinsk gymnastik blifva väl tillgodosedt, då
föreståndareplatsen vid gymnastiskt-ortopediska institutet blefve ersatt af en
professur vid karolinska institutet, och undervisningen i nyssnämnda ämnen
komme att inga som en länk i den samfällda medicinska undervisningen.
Direktionen delade de af medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund
uttalade åsikter, att undervisningen i medicinsk gymnastik och ortopedi
för medicine studerande icke borde vara obligatorisk, att samma undervis¬
ning, på sätt särskildt medicinska fakulteten i Lund föreslagit, borde få
begagnas före eller efter afläggandet af medicine kandidatexamen och äfven
kunna begagnas under kortare tider än de föreslagna två-månaders-peri-
oderna, när de studerande med hänsyn till sina öfriga studier och öfningar
kunde finna det lägligt, samt slutligen att undervisningen förlädes till
gymnastiska centralinstitutet. Men direktionen kunde däremot icke biträda
det förslag, som framställts af båda fakulteterna, att den ifrågasatta pro¬
fessuren skulle omfatta, utom ortopedisk och medicinsk gymnastik, äfven
ortopedisk kirurgi (eller kirurgisk ortopedi). Visserligen blefve det ofta
nödvändigt vid undervisningen i ortopedisk och. medicinsk gymnastik samt
ortopedisk bandagebehandling att komma in på den ortopediska kirurgiens
område, men den egentliga undervisningen i och tillämpningen af sist¬
nämnda specialitet tillhörde dock den kirurgiska kliniken och dess sjukhus-
afdelningar. Gymnastiskt-ortopediska institutet hade till uppgift att med¬
dela ortopedisk och medicinsk gymnastik samt ortopedisk bandagebehand¬
ling; någon operativt kirurgisk verksamhet hade ej vid institutet utöfvats
och ej heller där kunnat ifrågakomma, då någon sjukhusinrättning ej varit
förenad med institutet. Vid gymnastiska centralinstitutet, dit undervis¬
ningen enligt kommitterades förslag skulle förläggas, torde inrättandet af
en kirurgisk-ortopedisk klinik ej kunna ifrågasättas. Fakulteternas förslag
vore alldeles nytt och gånge enligt direktionens åsikt helt och hållet på
sidan om ämnet, hvarför direktionen för sin del ville på det allra be¬
stämdaste inlägga sin gensaga mot en sådan anordning.
Direktionen ville ock fästa uppmärksamheten på, att karolinska insti¬
tutets lärarekollegium önskat få undervisningen ordnad i medicinsk gym¬
nastik och ej väckt fråga om ändring i undervisningen i ortopedisk kirurgi.
Skulle framdeles en särskild ortopedisk-kirurgisk klinik komma att inrättas,
44
Åttonde hufvudtiteln.
[10.] borde väl en sådan helst förläggas till serafimerlasarettet, där för närva¬
rande den ortopediska kirurgien, såsom sig borde, utgjorde en del af den
allmänna kirurgien och inginge såsom en väsentlig del af undervisningen
i detta ämne. Då dessutom under år 1904 en docentur i ortopedisk
kirurgi inrättats vid karolinska institutet, torde undervisningen i detta
ämne för närvarande vara tillräckligt tillgodosedd.
Genom öfverflyttande af gymnastiskt-ortopediska institutets anslag till
karolinska institutet och gymnastiska centralinstitutet möjliggjordes, att
vårt land, som hittills alltid gått i spetsen för gymnastikens utveckling,
erhölle en professur i medicinsk gymnastik och ortopedi vid den medi¬
cinska högskola, där alla blifvande läkare under en stor del af sin studie¬
tid måste uppehålla sig. Då den nya professuren vid karolinska institutet
därjämte blefve förenad med en ny öfverlärarebefattning vid gymnastiska
centralinstitutet, skulle enligt direktionens åsikt den sålunda uppkomna
föreningen och samarbetet mellan dessa båda institut i väsentlig grad bi¬
draga till den svenska gymnastikens vidare utveckling i allmänhet, på
samma gång den här föreslagna anordningen i främsta rummet komme
den medicinska undervisningen till godo.
På grund af det redan anförda ansåge direktionen så väsentliga för¬
bättringar — såväl hvad anginge den gymnastiska undervisningen för
medicine studerande som sjukbehandlingen — vara att vinna genom det
af bemälda kommitterade upprättade förslaget, att direktionen icke tvekade
att i underdånighet tillstyrka bifall till kanslerns för rikets universitet
med åberopande af samma förslag gjorda hemställan; och vore direktionen,
därest detta förslag i hufvudsak komme till utförande samt institutets
nuvarande föreståndare och biträdande läkare bereddes de i förslaget om-
förmälda löneförmåner, villig att med det närmast därefter ingående kalen¬
deråret afstå från det till gymnastiskt-ortopediska institutet nu utgående
statsanslaget å 8,250 kronor.
I fråga om användningen af det belopp af 2,250 kronor, som efter
afdrag af 6,000 kronor till den föreslagna professorslönen skulle återstå
att disponera af nämnda statsanslag, hemställde direktionen, att detta be¬
lopp måtte öfverföras på gymnastiska centralinstitutets stat och användas
med 250 kronor till anskaffande af undervisningsmateriell för den medi-
cinskt-gymnastiska och ortopediska polikliniken vid gymnastiska central¬
institutet och med 2,000 kronor till aflönande vid detta institut af en ny
lärarebefattning med tjänstgöringsskyldighet såsom biträdande läkare å
nyssnämnda klinik; och anhölle direktionen i sammanhang härmed, att
Eders Kungl. Maj:t måtte meddela föreskrift därom, att nuvarande biträ¬
dande läkaren vid gymnastiskt-ortopediska institutet, medicine licentiaten
Åttonde hnfvndtiteln.
45
Wallgren utan ansökan blefve förordnad å deri nya lärarebefattningen
med honom tillika tillerkänd rätt att med denna befattning förena sin
redan nu innehafvande befattning såsom lärare i sjukgymnastik vid gym¬
nastiska centralinstitutet.
Mot förslaget att direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet, som,
på sätt kommittén föreslagit, ensam borde hafva bestämmanderätten
öfver den biträdande lärarens tillsättning, jämväl tillerkändes det ytter¬
ligare inflytande på professors- och öfverlärarebefattningens tillsättande,
som af denna direktion ifrågasatts, syntes intet vara att vidare erinra.
Likaså torde det vara på sin plats, att innehafvare!! af sistnämnda
befattning i sitt förhållande till de båda institut, vid hvilka han hade att
verka, bundes genom lämplig instruktion, hvilken, såsom af direktionen
öfver gymnastiska centralinstitutet fordrades, borde innefatta uttryckligt
åläggande för honom att ställa sig till efterrättelse de ordningsregler
och öfriga bestämmelser, hvilka nämnda direktion i öfverensstämmelse
med grunderna för centralinstitutets verksamhet kunde finna nödigt med¬
dela, samt jämväl fullgöra åligganden, motsvarande dem, som nu funnes
föreskrifna i de för gymnastiskt-ortopediska institutet gällande särskilda
nådiga bref. Då det här emellertid gällde två statsinstitutioner, hvilkas
intressen och sträfvanden kunde i vissa delar blifva skiljaktiga och hvilka
stode under olika styrelser, ansåge sig direktionen i afseende på denna
instruktion böra framhålla vikten af, att densamma efter lärarekollegiets
vid karolinska institutet och direktionens öfver gymnastiska centralinstitutet
hörande utfärdades af Eders Kungl. Maj:t och att i sistnämnda instituts
ordningsstadga intoges bestämmelser, som reglerade innehafvarens af den
nya professuren och den nye lärarens vid gymnastiska centralinstitutet
tjänstgöring å den ortopediska och medicinskt-gymnastiska polikliniken
därstädes.
Då direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet framhållit nöd¬
vändigheten af, att denna direktion i sista hand blefve den bestämmande
i fråga om timplan och dylikt äfven i hvad den komme att gälla de
medicine studerande, så torde nämnda direktion därmed endast hafva al-
sett inordnandet af undervisningstimmarna i gymnastiska centralinstitutets
undervisningsscheina, så att de ej rubbade undervisningen i öfrigt vid in¬
stitutet, Karolinska institutets lärarekollegium borde däremot ensamt äga
rätt att bestämma det antal timmar, som skulle användas till de medicine
studerandes undervisning, liksom ock plan för och omfattningen af denna
undervisning. Om de här omförmälda detaljerna reglerades genom en af
Eders Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, torde såväl gymnastiska central¬
institutets som karolinska institutets intressen blifva tillgodosedda.
46
Åttonde Imfrudtiteln.
[10.] I samband härmed ville direktionen äfven framhålla, att det belopp
af 250 kronor, som af statsanslaget till institutet enligt kommitterades
förslag reserverats för anskaffande af undervisningsmateriell å gymnastiska
centralinstitutets poliklinik, borde disponeras, icke, såsom direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet föreslagit, till ökning af anslaget till materi¬
ellen i allmänhet vid detta institut, utan för den ortopediskt- och medi-
cinskt-gymnastiska polikliniken vid institutet och efter den nye profes¬
sorns uteslutande bestämmande.
Vid • utlåtandet äro fogade skriftliga förklaringar af Wide och Wall¬
gren, att de, som tagit del af samma utlåtande, äro villiga att mottaga,
Wide kallelse till den ifrågasatta professuren och Wallgren utnämning till
den nya lärarebefattningen, båda tjänsterna ordnade på sätt i utlåtandet
närmare angifvits.
Slutligen har medicinalstyrelsen, efter nådig remiss, den 27 juli 1904
uti ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri medicinalstyrelsen anfört.
Hufvudfrågan eller den om beredandet af undervisning i gymnastik
och ortopedi åt medicine studerande, främst genom en vid karolinska mediko-
kirurgiska institutet anställd professor i detta ämne, finge medicinalstyrelsen
i likhet med öfriga i saken hörda myndigheter tillstyrka, då det vore obe¬
stridligt, att den kännedom flertalet af våra läkare under studietiden kunde
förskaffa sig om den äfven såsom botemedel mot många sjukdomar så
viktiga gymnastiken för närvarande vore synnerligen knapphändig. Med
afseende på den medicinska studiekursens längd finge styrelsen äfven bi¬
träda förslaget, att deltagandet i gymnastikundervisningen borde ske fullt
frivilligt samt att tillträde till kurs i gymnastik måtte kunna lämnas så
väl före som efter medicine kandidatexamens afläggande.
Icke heller hade st}melsen något att erinra mot det sätt, hvarpå medel
till erhållande af lön till en professur i medicinsk gymnastik och ortopedi
skulle anskaffas, eller mot gymnastiskt-ortopediska institutetsupplösande och
anlitande af större delen af dess statsanslag. Gymnastiska centralinstitutet
torde nämligen utan svårighet kunna genom ökad verksamhet fylla den
lucka, som eljest tilläfventyrs skulle uppkomma genom förstnämnda insti¬
tuts upplösning.
Det föreliggande förslaget innebure, att själfva den praktiska under¬
visningen i gymnastik skulle af förenämnde professor meddelas de medicine
studerande vid gymnastiska centralinstitutet med anlitande af dess lokaler,
materiell, patienter och rörelsegifvande gymnastelever, för hvilket ändamål
professorn tillika skulle vara öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet
och i viss mån äfven handleda andra elever än de medicine studerande.
Åttonde hufvudtiteln. 47
Med anledning häraf hade från många håll betänkligheter uttalats. Sty¬
relsen insåge också till fullo, att olägenheter kunde uppstå däraf, att
den nye professorn måste tillhöra två läroanstalter med skilda styrelser
och förvaltning, äfvensom af det intrång läkareundervisningen måste göra
på gymnastiska centralinstitutets förutvarande verksamhet, dess lokaler och
undervisningsmateriel!. I vårt lilla land torde emellertid icke två högre
fullgoda gymnastiska undervisningsanstalter kunna inrättas, utan gällde
det att söka draga så stor nytta som möjligt af den redan bestående.
Förnämligast ur denna synpunkt ansåge sig styrelsen böra tillstyrka för¬
slaget äfven i hvad det afsåge förläggande af undervisningen för medicine
studerande till gymnastiska centralinstitutet. På det att de befarade olä¬
genheterna emellertid skulle i möjligaste måtto förekommas, torde en in¬
struktion, som reglerade professorns förhållande till de båda institut, till
hvilka han skulle höra, af Eders Kungl. Maj:t höra utfärdas.
Kommitterades förslag om anställande af en ny medicinskt bildad
lärare vid gymnastiska centralinstitutet torde hafva föranledts af gymna-
stiskt-ortopediska institutets fordran, att dess biträdande läkare, medicine
licentiaten Wallgren skulle bibehållas vid det årliga arfvode å 2,000
kronor, han hittills vid detta institut uppburit. Vid gymnastiska central¬
institutet funnes likväl redan nu en öfverlärare och två lärare i medicinsk
gymnastik. En af de senare platserna innehades af Wallgren. Tillkomme
nu den föreslagna professorn vid karolinska institutet, torde de medicine
studerandes undervisning kunna tillgodoses äfven utan denne tredje bi¬
trädande lärare. Ett erkännande häraf syntes ligga i samstämmigheten
därom, att Wallgren till en början skulle för att få uppbära två löner
kunna åläggas ensam bestrida två lärarebefattningar. Styrelsen finge där¬
för i denna sak sluta sig till direktionens öfver gymnastiska centralinsti¬
tutet mening och således föreslå, att af de 2,250 kronor, som återstode af
anslaget till gymnastiskt-ortopediska institutet, sedan lönen för den före¬
slagna professuren afdragits, 2,000 kronor finge utgå såsom personligt
lönetillägg åt Wallgren, så länge han innehade en lärarebefattning vid
gymnastiska centralinstitutet, dock med skyldighet för honom att under¬
kasta sig den utvidgade tjänstgöring, som kunde för honom bestämmas,
och att berörda summa därefter måtte få användas till beredande af ökade
lärarekrafter vid gymnastiska centralinstitutet, på sätt Eders Kungl. Maj:t
efter underdånig framställning af direktionen täcktes bestämma. Ett behof
som därvid särskildt borde tillgodoses vore lärarekrafter för de medicine
studerandes undervisning i friskgymnastik.
48 Åttonde hufvudtiteln.
Den medicinska gymnastikens och ortopediens betydelse för läkare¬
utbildningen är af samtliga i ärendet hörda myndigheter så kraftigt fram¬
hållen, att jag icke torde behöfva ytterligare påpeka densamma. Äfven¬
ledes har uttalats, att det för de medicinska studierna är af stor vikt, att
undervisningen i medicinsk gymnastik och ortopedi icke, såsom nu är fal¬
let, förlägges så att säga p"å sidan af studiekursen, utan ingår såsom en
del däraf, ehuru ämnena icke därför behöfva blifva obligatoriska eller
införas bland examensämnena. Lämpligaste sättet att uppnå ifrågavarande
mål, beredande af ordnad undervisning i medicinsk gymnastik och orto¬
pedi för de medicine studerande, torde vara att, såsom med nu föreva¬
rande framställning afses, vid karolinska institutet, där för närvarande
alla de medicine studerande i vårt land erhålla viss del af sin utbildning,
inrätta en professur i nämnda ämnen. Undervisningen skulle dock be-
drifvas icke vid karolinska institutet utan vid gymnastiska centralinstitutet,
ty endast där kan samlas ett för undervisningen i sjukgymnastik och
massage tillräckligt polikliniskt material. Den blifvande innehafvaren af
professuren måste fördenskull tillika innehafva befattning såsom öfver¬
lärare vid gymnastiska centralinstitutet, men jag anser, lika med liera af
de i ärendet hörda myndigheterna, några svårigheter af denna dubbel¬
ställning icke behöfva uppkomma, om förhållandena ordnas genom en för
ändamålet utfärdad instruktion, hvarigenom såväl karolinska institutets
som gymnastiska centralinstitutets intressen tillgodoses. Emellertid bör
enligt mitt förmenande direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet vid
framtida tillsättning af professuren få befogenhet att icke allenast yttra
sig angående de sökandes kompetens utan äfven afgifva förord för den
sökande, som direktionen finner i främsta rummet böra ifrågakomma till
platsens erhållande.
Beträffande den ifrågasatta professurens läroområde hafva olika för¬
slag framställts. De kommitterade, med hvilka karolinska institutets lä¬
rarekollegium, universitetskanslern och direktionen för gymnastiskt-ortope-
diska institutet instämt, hafva föreslagit, att professuren skall omfatta äm¬
nena medicinsk gymnastik och ortopedi, medan däremot de medicinska
fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund framhållit, att ämnet
ortopedisk kirurgi bör ingå bland professurens läroämnen. Enligt min
tanke bör någon föreskrift icke meddelas därom, att professuren skall
särskildt omfatta ämnet ortopedisk kirurgi, enär detta ämne utgör_ en
underafdelning af ämnet ortopedi och egentligen tillhör den kirurgiska
kliniken och dess sjukhusafdelningar, samt en sådan klinik icke kan
inrättas vid gymnastiska centralinstitutet. Att åter, såsom Uppsala medi¬
cinska fakultet förordat, förlägga undervisningen till serafimerlasarettet,
Åttonde Imfrudtiteln.
49
låter sig icke göra, enär en sådan anordning skulle medföra betydande [10.]
kostnader för åstadkommande af ändamålsenliga lokaler, något som redan
finnes vid gymnastiska centralinstitutet. Undervisningen skulle, såsom
förut nämnts, blifva valfri, kursen bör kunna genomgås antingen före
eller efter afläggande af medicine kandidatexamen, och för öfrigt bör
undervisningen, om så låter sig göra, så ordnas, att de medicine stude¬
rande kunna begagna sig däraf, då det med hänseende till deras studier
är lägligt.
I betraktande af ifrågavarande båda ämnens stora betydelse synes
mig den blifvande lärostolens innehafvare böra vara ordinarie professor
och sålunda åtnjuta aflöning med 6,000 kronor, hvaraf 4,000 kronor lön
och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvart-
dera å 500 kronor efter 5 och 10 års väi vitsordad tjänstgöring. Där¬
jämte bör den blifvande professorn erhålla pensionsrätt i likhet med den,
som åtnjutes af ordinarie professor vid karolinska institutet.
Då jag härefter öfvergår till frågan om de medel, som behöfvas för
den ifrågasatta professurens upprättande, vill jag till en början nämna,
att, såsom redan förut påpekats, för närvarande från sjätte hufvudtiteln
till gymnastiskt-ortopediska institutet utgår ett ordinarie anslag af 8,250
kronor, mot det att institutet uppfyller vissa vid anslaget fastade villkor.
Direktionen för ifrågavarande institut har emellertid förklarat sig vilja
under vissa villkor afstå från detta anslag, och det är af de medel, hvilka
på detta sätt blifva tillgängliga, som lönen för den blifvande professorn
skulle kunna tagas. De af gymnastiskt-ortopediska institutet uppställda
villkor, hvilka föranledts däraf, att detta institut, i händelse den ifråga-
ställda professuren upprättas, ämnar nedlägga sin verksamhet, behöfva,
enligt min åsikt, icke utgöra något hinder för organisationens genomfö¬
rande. Föreståndarens för institutet, medicine doktorn Wides kompe¬
tens till professuren är af alla de i ärendet hörda sakkunniga vitsordad,
hvarför hinder icke höra möta för hans kallande till innehafvare af nämnda
professur. Att biträdande läkaren vid gymnastiskt-ortopediska institutet,
medicine licentiaten Wallgren, som tillika är lärare vid gymnastiska
centralinstitutet, erhåller godtgörelse för de löneförmåner, han genom gym¬
nastiskt-ortopediska institutets upphörande skulle mista, är billigt. Beträf¬
fande det sätt, hvarpå denna ersättning skulle beredas honom, ansluter
jag mig till det af direktionen för gymnastiska centralinstitutet fram¬
lagda och af medicinalstyrelsen biträdda förslaget, att Wallgren erhåller
ett personligt lönetillägg af 2,000 kronor, så länge han innehar en
lärarebefattning vid gymnastiska centralinstitutet, dock med skyldighet
Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Af cl. 7
50 Åttonde hisfvndtiteln.
för honom att underkasta sig den utvidgade tjänstgöring, som kan för
honom bestämmas, och att berörda summa därefter må få användas till
ökade lärarekrafter vid gymnastiska centralinstitutet, på sätt Eders
Kungl. Maj:t efter underdånig framställning af institutets direktion täckes
bestämma.
Sedan aflöningen till den blifvande professorn samt lönetillägget till
Wallgren frånräknats det till gymnastiskt-ortopediska institutet nu ut¬
gående anslag, återstår ett belopp af 250 kronor, och torde dessa medel
lämpligen böra användas till anskaffande och underhåll af materiell för
undervisning i medicinsk gymnastik och ortopedi vid gymnastiska central¬
institutet.
Efter samråd med statsrådet och chefen för civildepartementet och
under hänvisning till de beslut Eders Kungl. Maj:t fattat vid föredragning
af de till sjätte hufvudtiteln hörande anslagsfrågor hemställer jag i under¬
dånighet, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till upprät¬
tande af en ordinarie professur i medicinsk gymnastik och ortopedi vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet på ordinarie stat bevilja ett anslag
af 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom
tjänstgöringspenningar, med rätt för blifvande innehafvare af denna pro-
iessur till ålderstillägg och pension i enlighet med hvad därom för de
ordinarie professorerna vid nämnda institut är stadgadt.
Till öfriga i ärendet ifrågakomna anslagsposter anhåller jag få åter¬
komma vid föredragning af anslagspunkterna rörande gymnastiska central¬
institutet.
[11.] Före år 1898 voro de studerande, som ville ägna sig åt tandläkare-
Tandiäkare- konsten, i fråga om den teoretiska äfvensom en del af den praktiska
institutet, undervisningen hänvisade till att hos enskilda tandläkare förskaffa
sig nödiga kunskaper och färdigheter. Den praktiska undervisningen i
öfrigt samt examinationen hade staten omhändertagit. Genom Riks¬
dagens beslut i anledning af Eders Kungl. Majrts år 1897 till densamma
gjorda framställning angående inrättande af ett tandläkareinstitut blef
tandläkareutbildningen i sin helhet en statens angelägenhet. Riksdagens
beslut i ämnet innehölls i skrifvelse den 17 maj 1897 angående regle¬
ringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, i hvilken skrif¬
velse Riksdagen tillkännagaf, att Riksdagen — under villkor dels att
af elev vid tandläkareinstitutet upptoges afgifter till belopp, som för
fullständigt genomgående af institutet ej understege 605 kronor, däri
inräknad afgift af 50 kronor för anmälan till tandläkareexamen, samt
Åttonde hufyntltiteln.
51
att dessa afgift er i främsta rummet användes till bestridande af kost- [11.]
naderna för institutet, dels ock att till hyra af lokal för poliklinik och
laboratorium, till lokalens uppvärmning och belysning m. m. samt till
materiell icke användes högre belopp än 5,800 kronor om året — hade,
med godkännande af aflöningsstat för tandläkareinstitutet, slutande å en
summa af 14,500 kronor, för tillämpning af samma stat beviljat och under
anslagen till karolinska mediko-kirurgiska institutet, med särskild rubrik:
Tandläkareinstitutet, uppfört ett ordinarie förslagsanslag af högst 14,500
kronor.
Tandläkareinstitutet trädde sedermera i verksamhet år 1898, till en
början i enlighet med interimistiska föreskrifter. I såväl dessa som i
stadgan för institutet, hvilken först den 22 september 1899 kunde fast¬
ställas, togs hänsyn till nödvändigheten af vissa öfvergångsstadganden i
fråga om dem, som redan hunnit börja sina studier enligt de äldre be¬
stämmelserna. Dessa öfvergångsstadganden upphörde att gälla med ut¬
gången af år 1903, hvadan tandläkareutbildningen vid institutet först från
och med år 1904 nått fram till en likformig anordning och tillämpning
af undervisningskurser och praktiska öfningar, gällande för alla under¬
visningsanstaltens lärjungar.
Under den redan gångna tiden hafva erfarenheter giorts i fråga om
den praktiska tandläkareundervisningens behof, hvilka föranledt lärarerådet
vid tandläkareinstitutet att i en den 31 augusti 1904 till lärarekollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet aflåten skrifvelse göra en fram¬
ställning, hvarför jag nu går att redogöra. I denna skrifvelse anföres
följande.
Lärarerådet, som hade närmaste inseendet och vården om den praktiska
undervisningens angelägenheter vid tandläkareinstitutet, ansåge sig på
grund af den under de gångna åren vunna erfarenheten förpliktadt att
för lärarekollegiet framhålla några omständigheter, som visat sig stå i
vägen för ett lyckligt och fruktbringande genomförande af den praktiska
undervisningen vid institutet och som borde undanröjas. I detta syfte
ville lärarerådet framställa vissa förslag i hopp att lärarekollegiet måtte
verka för att desamma förelädes Riksdagen.
Begränsandet af den årliga kostnaden för tandläkareinstitutets drift
till den af Riksdagen fastslagna summa af 5,800 kronor hade stödt sig
på de beräkningar af sannolika kostnaderna för en tandläkareskola, som
lärarekollegiets kommitterade, enligt begäran af medicinalstyrelsen, redan
i början af år 1893 uppgjort. Bland de därvid beräknade posterna hade
2,300 kronor upptagits till betäckande af hyra för poliklinik och laboratorium.
52 Åttonde Imfrudtiteln.
.] Vid anskaffandet af lämpligt belägen och tillräcklig lokal för den
beslutade läroanstalten hade emellertid stora svårigheter yppat sig. Hy¬
rorna i hufvudstaden hade befunnit sig i uppgående; endast några få
anbud hade, trots flitigt annonserande om institutets behof af lokal, in¬
kommit till svar därå, och bland dessa anbud hade endast ett afsett en
lokal, som med hänsyn till läge, utrymme och pris tillfredsställt rimliga
fordringar. För en årlig hyra af 2,800 kronor hade på 5 år förhyrts de
lokaler, som tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorier fortfarande
innehade i huset nr 46 vid Malmskillnadsgatan, tre trappor upp, och år
1902 hade kontraktet förnyats för ytterligare 5 år mot höjning af hyres-
summan till 3,000 kronor. Valet af denna lokal hade under de gångna
åren i flera afseenden visat sig vara lyckligt: läget vore centralt, och
lokalernas belägenhet tre trappor upp hade medfört god naturlig belys¬
ning. Olägenheterna i afseende å lokalen vore, att de flesta rummen vore
för små; endast fyra erbjöde något större utrymme. Den förhyrda lägen¬
heten omfattade två våningar: en större på 9 rum och kök samt en
mindre på 6 rum och kök. Den mindre våningen hade oförminskad in-
redts för proteslaboratoriets räkning. Af den större hade tre rum anslagits
för poliklinikens och tandfyllningslaboratoriets behof, ett hade änvändts
som väntrum för allmänheten, ett annat som föreläsnings- och demonstra-
tionsrum, ett mindre rum hade anvisats de studerande till samlingsrum,
två hade blifvit använda för institutets bibliotek och öfriga samlingar
samt till lärarnes och inspektörs expeditionsrum. Köket och ett ruin hade
öfverlämnats till bostad för vaktmästaren mot den ersättning, som be¬
räknats utgå i hyresersättning för denne.
Utrymme och utrustning hade ej medgifvit möjlighet att anvisa poli¬
kliniken och tandfyllningslaboratoriet skilda lokaler. Under sådana för¬
hållanden hade arbetet å dessa afdelningar endast kunnat bedrifvas å
skilda tider. Organisationen af undervisningen hade blifvit bunden häraf:
arbetstiden å tandfyllningsafdelningen hade blifvit inskränkt till vissa
timmar om dagen, och arbetet hade till stor del måst ske under be¬
gagnande af artificiell belysning.
Ett modernt proteslaboratorium fordrade stort utrymme. Sedan vid
inredningen af den för laboratoriet upplåtna lokalen rum beredts för gips-
och vulkaniseringsarbetena äfvensom för de å laboratoriet försiggående
undersökningar af patienter och demonstrationsfall, hade utrymme återstått
endast för ett tjugutal arbetsplatser. Äfven å proteslaboratoriet hade
därför en viss inskränkning i arbetstiden måst ske. Något anordnande af
särskilda arbetsrum för lärare och assistenter hade utrymmet icke medgifvit
a någondera afdelningen.
Åttonde hufrudtitehi.
53
Profarbetena för tandläkareexamen, hvilka påginge under september [11.]
ocb januari månader, ställde stora fordringar på arbetsplatser. Särskildt
gällde detta protesprofven, som to ge en tid af fjorton dagar. Ehuru dessa
prof delvis förlagts till ferierna, hade det dock visat sig omöjligt att under
förhanden varande förhållanden anordna dessa utan att i någon mån in¬
kräkta på den arbetstid, som enligt undervisningsplanen borde tillkomma
laboratorieöfningarna under själfva lästerminerna.
Under dylika förhållanden hade utan tvifvel bristande utrymme å
laboratorierna för läroanstalten försvårat dess uppgift »att så anordna den
praktiska undervisningen, att den medhinnes under loppet af två läsår».
Anordnandet af undervisningskurser och öfningskurser under såväl sommar¬
som julferierna hade blifvit nödvändigt. Tillika hade båda de senaste
åren, under såväl höst- som vårterminen, anordnats propedevtiska fantom¬
kurser i protes, afsedda att bereda elever tillhörande första årskursen till¬
fälle att under den tid, de teoretiska studierna för kandidatexamen läm¬
nade dem öfrig, sätta sig in i en del mekaniska öfningsarbeten å labora¬
toriet, därunder upparbeta sitt handlag samt ådagalägga sina större eller
mindre förutsättningar för tandläkarebanan.
Två andra omständigheter borde här framhållas. Såväl den konserva¬
tiva som den ersättande tandläkarekonsten hade under det senaste årtiondet
alltmera fulländats med tillägnande af nya metoder och användning af
moderna hjälpmedel, hvilka ställde ökade kraf på inredningen af nutida
laboratorier för tandfyllning och protes. ATdare hade antalet hjälpsökande
vid de olika afdelningarna med hvarje år ökats. Vid polikliniken be¬
handlades numera 12,000 besökande om året; med ungefär 300 mottag-
ningsdagar om året gjorde detta i medeltal 40 besök dagligen. Antalet
besökande likasom antalet utförda arbeten å de båda laboratorierna hade
också med hvarje år ökats, och å båda vore tillströmningen af patienter
större, än som bekvämt kunde mottagas för undergående af behandling..
För att tillmötesgå de ökade krafven hade lärarerådet sett sig nödsakadt
att dels inreda de studerandes samlingsrum till lokal för mekaniska öfnings¬
arbeten, dels ock ställa äfven föreläsningssalen till förfogande för fantom¬
kurser i tandfyllning och för de särskilda anordningar, som visat sig nöd¬
vändiga för moderna fyllningsmedels tillblandning och smältning. Till
samlingsrum för de studerande hade i sammanhang härmed anvisats det
rum, som ursprungligen afsetts för läroverkets samlingar.
En allvarlig olägenhet vid undervisningen hade den å afdelningarna
rådande trängseln samt spridningen af de olika undervisnings- och arbets-
afdelningarna till flera smärre rum medfört. Lärarne finge nämligen allt
54
Åttonde hufviultitelij.
svårare att öfvervaka eleverna i deras arbete, missbruk och slarf kunde ej
så lätt beifras och förekommas.
Lärarerådet hade längesedan insett dessa antydda olägenheter och
äfven sett sig om efter rymligare lokaler för läroverket, i hvilka under¬
visningen kunde mera koncentreras. De inledda underhandlingarna hade
dock strandat på för högt uppdrifna fordringar för hyra och inredning.
År 1905 komrne emellertid ett tillfälle att yppa sig att för relativt måttliga
kostnader ernå en enligt lärarerådets mening tillfredsställande lösning af
den för läroanstalten så viktiga frågan. Den 30 september 1905 skulle
nämligen det hyreskontrakt utlöpa, som »kristliga föreningen af unga
kvinnor» innehade å den af föreningen i huset nr 46 vid Malmskillnads-
gatan två trappor upp förhyrda lägenheten. Tandläkareinstitutets hyresvärd
hade förklarat sig villig att på 10 år, med inteckningsrätt för kontraktet,
från den 1 oktober 1905 mot en årlig hyressumma af 5,000 kronor till
tandläkareinstitutet förhyra, förutom den af institutet nu innehafda lägen¬
heten tre trappor upp i huset, äfven 8 rum och kök af våningarna två
trappor upp. Den förändrade inredningen af de nya lokalerna skulle
därvid bekostas af institutet.
Detta nu omförmälda anbuds antagande förklarar sig lärarerådet vilja
tillstyrka och öfvergår härefter till framläggande af förslag till lokalernas
användning samt rörande de kostnader, som lokalernas inredning och ut¬
rustning skulle medföra. Till upplysning rörande lokalernas ändring och
användning bifogar lärarerådet vid sin skrifvelse två planritningar, den
ena afseende lokalen två trappor upp, där de utrymmen, som skulle upp¬
låtas åt tandläkareinstitutet, utmärkas med numren 1—-20, den andra
angifvande ändringsförslagen i afseende å den nuvarande lokalen, hvars
olika lägenheter utmärkas med numren 1—38.
Med ledning af hvad lärarerådets skrifvelse innehåller och nyss¬
nämnda två ritningar skall jag nu lämna en redogörelse för de framlagda
ändringsförslagen.
I korthet' uttryckt, skulle den nyförvärfvade lokalen två trappor upp
användas för den polikliniska afdelningens behof samt inrymma institutets
föreläsningssal och lokaler för demonstrationsfall och examina, lokalerna
tre trappor upp åter användas för laboratoriernas behof.
Förändringarna i inredningen m. m. två trappor upp kunna angifvas
sålunda.
Genom borttagandet af cloisonväggen mellan rummen n:r 15 och 20
vinnes en tillräckligt stor och ljus föreläsningssal, försedd med egen in-
Åttonde hufvudtiteln. 55
gång^ och icke genomgångsrum såsom den nu begagnade föreläsningssalen.
Likaledes borttages cloisonen mellan rummen n:r 1 och 3, hvarigenom
nödigt utrymme vinnes för afdelningens s. k. operationsrum. Rummen
nr 6 och 9 blifva mottagnings- och behandlingsrum; i köket, rummet n:r 2,
borttages inredningen, och polikliniken får ett länge saknad t rum, där en
patient efter mera kraftuttömmande operativa ingrepp eller efter bedöfning
kan få tillfälle hvila ut. Rummet n:r 7 blir de besökandes väntrum och
n:r 8^ polikliniklärarens ram.
Ufriga elfva med nummer utmärkta lägenheter i den föreslagna lo¬
kalen två trappor upp utgöras af smärre kontor, klosetter m. m.
Beträffande lokalen tre trappor upp är följande att märka.
Med proteslaboratoriet skulle införlifvas rummen n:r 15 och 20, för¬
vandlade till en stor sal genom borttagandet af cloisonväggen mellan de¬
samma. I detta rum, med utmärkta, naturliga belysningsförhållanden och
iörsedt med egen ingång utan att stå i direkt förbindelse med de egentliga
laboratorierummen, skulle protesafdelningens patienter mottagas, fallen
demonstreras och nödiga förberedande operativa åtgärder företagas, hvar¬
jemte äfven här profningar och inpassningar af utförda proteser skulle
försiggå. Rummet n:r 9 blefve laboratorierum med utrymme för 15 nya
arbetsplatser. Rummet n:r 8 blefve proteslärarens arbetsrum.
Genom sammanslagning af rummen n:r 21 och 25, förmedelst cloison-
väggens borttagande mellan dessa rum, erhåller tandfyllningslaboratoriet
en stor sammanhängande arbetssal. Ökadt utrymme för erforderligt antal
operationsstolar erhåller laboratoriet uti rummet n:r 26, som afdelas genom
en trävägg närmare det djupa rummets bakgrund, hvarigenom direkt
genomgång beredes från lägenhetens tambur till de studerandes kläd- och
samlingsrum äfvensom till den af vaktmästaren bebodda lägenheten, rum¬
men n:r 37 och . 38. Rummet n:r 24 bibehålies för laboratoriet såsom
erforderligt för diverse mekaniska arbeten, och rummet n:r 27 blifver tand-
fyllningslärarens expeditions- och arbetsrum.
I öfrigt upptager planritningen förstuga, tambur, klosetter, garderober
m. m.
Genom de föreslagna förändringarna skulle för tandläkareinstitutets
olika af delningar vinnas först och främst ökadt utrymme för det dagliga
arbetet; vidare skulle de olika afdelningarna erhålla skilda lokaler, hvar¬
igenom större utsträckning af arbetstiden ställes i utsikt och ett mera
effektivt öfvervakande af de studerandes arbeten kan genomföras, hvartill
kommer, att examensprofven mindre störande än hittills behöfva inverka
på den ordinarie undervisningens gång, samt att institutets lärare få
egna arbetsrum.
[11.]
56 Åttonde lrafvudtiteln.
Beträffande utgifterna för omändring af lokalerna samt dessas nödiga
inredning och utrustning angifver lärarerådet i sin skrifvelse, att dessa
utgifter enligt infordrade kostnadsberäkningar komma att utgöra:
1) för borttagande af väggar m. m. och uppsättning af ny vägg samt
för uppbärning af bjälklaget, inläggning af järnbalkar ... kronor 1,600:
2) för ledningar för gasbelysning, vatten och aflopp
jämte tvättbord, steriliseringsugnar in. m............................
3) för uppsättning af 35 glödlampor inklusive ar¬
matur och ledning för en båglampa .................................... »
4) för målningsarbete: preparering och oljemålning
af väggarna uti flertalet rum ................................................... 9
5) för korkmattor ................................................................ »
6) för arbetsbord för protesafdelningen, 12 instru¬
mentbord samt inredda väggskåp ......................................... »
7) för arbetsstolar jämte andra möbler........................ 9
8) för 20 st. operationsstolar af enklaste konstruk¬
tion, med tillbehör, å ...............................................■ 120: »
Kronor 7,625: —-
I lärarerådets skrifvelse upptages vidare till behandling frågan om
behofvet för institutet att för uppehållande af sin verksamhet få använda
större del af de influtna elevafgifterna än för närvarande är medgifvet.
I afseende härå yttrar lärarerådet:
»För driften af tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorier ha
hittills årligen en summa af högst 3,500 kronor anvisats att utgå från in¬
komna studie- och examensafgifter.
»Af hvad ofvan framhållits framgår, att med hvarje år allt större
kraf ställts på läroverket såväl från undervisningens synpunkt som ock
från den hjälpsökande allmänhetens sida. De anvisade medlen för upp¬
rätthållandet af tandläkareinstitutets verksamhet visade sig därför snart
vara otillräckliga. Härtill kom dyr tid. Ett anslag af 1,500 kronor årligen
utverkades af Stockholms stad såsom bidrag för upprätthållandet af poli¬
kliniken och för gratis behandling äfven vid laboratorierna af obemedlade.
Af icke obemedlade patienter upptogos, efter utverkad tillåtelse, afgifter
till täckande af kostnaderna för materiell till åt dem utförda tandfyllnin¬
gar eller protesarbeten. För att undvika slöseri med materiell samt för
att tvinga de studerande att iakttaga nödig omtänksamhet härutinnan, är
den åtgärden vidtagen å proteslaboratoriet, att de studerande själfva få
bära omkostnaderna för hvad som onödigt förbrukas.
1,000: —
650: —
550: —
450: —
675: —
300: —
2,400: —
57
Åttonde hufvudtitcln.
-Dels genom dessa åtgärder dels genom frikostiga gåfvor från några
för läroverket intresserade tandläkares sida har det lyckats lärarerådet att
någorlunda begränsa den hotande balansen; men detta resultat har kunnat
uppnås endast genom att enbart det mest nödvändiga kunnat anskaffas
af nödiga instrument, arbetsmaskiner o. d. En lika nödvändig som dyrbar
post uti ett tandläkareinstituts utrustning utgöra operationsstolarne. De
flesta af dem, som emellertid användas vid tandläkareinstitutets olika af-
delningar, hafva tillkommit genom ofvan antydda gåfvor eller ock inköpts
gamla; en del af dem måste också såsom obrukbara inom närmaste tiden
utrangeras. Dels härigenom dels genom den ifrågasatta utvidgningen af
läroverkets lokaler blir nödvändigt att förskaffa polikliniken och labora¬
torierna ett antal af 20 nya operationsstolar af enklaste konstruktion.
Det är af denna grund, som lärarerådet uppfört uti ofvan angifna kost¬
nadsförslag för tandläkareinstitutets utrustning den stora posten af 2,400
kronor för att möjliggöra inköp af nödigt antal operationsstolar.
»Med ledning af de båda sista årens räkenskapsredogörelser från
tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorier får lärarerådet afgifva föl¬
jande beräkning af årliga utgifterna för tandläkareinstitutet, under förut¬
sättning att ofvan föreslagna utvidgning af tandläkareinstitutets lokaler
godkännes:
Till hyra af lokal för poliklinik och laboratorier behöfvas kronor 4,850: —
För förbrukning af gas och elektrisk ström kr. 1,250
ved och kol
förbrukning af vatten...............
underhåll af lokalen och dess
redning .........................................
renhållningen.................................
handdukar och lappar .................
diverse förbrukningsartiklar........
(ej materiell)
journaler och blankettryck,
materiell, telefon, annonser
instrument och verktyg...................
medicinalier o. d..............................
materiell, som ej blifvit betäckt
patientafgifter ..................................
m-
skrif-
etc. ...
480
45
450
450
550
250
375:
500:
ttnn.
>
Ph
genom
influtna
4,650:
1,500: —
Summa kronor 11,000:
Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afä.
8
58 Åttonde hufvudtiteln.
»För bestridande af dessa utgifter föreslår lärarerådet dels använ¬
dandet af Stockholms stads anslag till polikliniken, 1,500 kronor, dels att
af influtna studie- och examensafgifter en summa af högst 9,500 kronor
får användas för tandläkareinstitutets behof.
»De belopp, hvarmed studieafgifterna vid poliklinik och laboratorier
enligt nådiga brefvet den 30 oktober 1899 tills vidare skola utgå, äro
för höstterminen 120 kronor, för vårterminen 150 kronor. Af dessa in¬
komna medel hafva årligen till statsverket öfverlämnats omkring 3,000
kronor såsom återstående behållning, sedan läroverket af samma medel för
sina behof uttagit den anslagna summan af högst 5,800 kronor. För den
händelse ofvan framställda förslag vinner bifall, torde någon förhöjning
af dessa afgifters storlek blifva af nöden.»
Slutligen innehåller lärarerådets skrifvelse en framställning om ökning
af personalen vid institutet. I afseende härå anför lärarerådet följande.
Uti tandläkareinstitutets stat vore upptagen aflöning för endast en
vaktmästare. Den dagliga renhållningen af den mängd rum, som tand¬
läkareinstitutet skulle omfatta, den behöfliga tillsynen af lokaler, som stode
öppna för allmänhetens mottagning och behandling hela dagen, fordrade
gifvetvis ökadt vaktmästarebiträde. Härtill komme ett oafvisligt behof af
ett laboratoriebiträde vid proteslaboratoriet. Detta biträde skulle äga sär¬
skild teknisk utbildning och användas för framställningen af en del pre-
parationsarbeten, som vore nödvändiga för föreläsningarna och demonstra¬
tionerna. Biträdets tekniska färdighet skulle äfven kunna i ett annat af¬
seende komma undervisningen till godo, i det att de studerande vid sina
öfningsarbeten hade tillfälle att uti rent tekniska sidor af sitt arbete in¬
hämta upplysningar om vissa mekaniska arbetsdetaljer, som ett sådant
inom laboratoriet städse närvarande tekniskt biträde väl behärskade.
Lärarerådet ville därför föreslå, att framställning måtte hos Eders
Kungl. Maj:t göras om beredande af ett anslag af 1,500 kronor årligen
till aflöning af ett laboratoriebiträde vid proteslaboratoriet, som skulle dels
ombestyra renhållning och andra vaktmästaregöromål dels biträda läraren
vid preparationsarbeten för föreläsningar och demonstrationer.
Nu omförmälda önskemål för tandläkareinstitutet sammanfattas af
lärarerådet sålunda:
l:o) beviljandet af ett extra anslag af 7,625 kronor för nyinredning
af rum för institutets poliklinik och laboratorier samt för operationsstolar;
2:o) rättighet att af influtna afgifter årligen få använda högst 9,500
kronor för driften af institutets poliklinik och laboratorier; och
Åttonde bnfvudtiteln.
59
3:o) anställandet vid proteslaboratoriet af ett laboratoriebiträde med [11.]
aflöning af 1,500 kronor, att uppföras å ordinarie stat.
Lärarerådets skrifvelse öfverlämnades af lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet till kanslern för rikets universitet. I den skrif¬
velse, hvarmed detta ägde rum, förklarade sig lärarekollegiet hafva funnit
de af lärarerådet framställda förslagen vara synnerligen behj ärtan svärd a.
Under åberopande af lärarerådets utredning och med tillkännagifvande,
att förslagen blifvit af förvaltningsnämnden tillstyrkta, hemställde därför
lärarekollegiet, att kanslern måtte hos Eders Kungl. Maj:t förorda aflåtandet
till Riksdagen af proposition, dels om Riksdagens medgifvande att af ele¬
vernas vid tandläkareinstitutet afgifter måtte få användas ett belopp af
högst 9,500 kronor årligen till hyra af lokal för poliklinik och laborato¬
rium, till lokalens uppvärmning och belysning m. m. samt till materiell,
dels ock om beviljande å ordinarie stat af ett anslag å 1,500 kronor till
ett tekniskt biträde vid proteslaboratoriet samt å extra stat för år 1906
af ett anslag å 7,625 kronor för ändrad inredning af den för tandläkare¬
institutet afsedda lokal i huset n:o 46 vid Malmskillnadsgatan i Stockholm
äfvensom för lokalens utrustning och förseende med erforderlig materiel!,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i lärarerådets skrifvelse inne¬
fattade kostnadsförslag. I
I underdånig skrifvelse den 30 september 1904 hemställer kanslern,
att proposition till Riksdagen måtte aflåtas af det innehåll lärarekollegiet
föreslagit. Kanslern yttrar därvid, att kanslern funne hvad lärarerådet
anfört till stöd för de gjorda framställningarna till fullo styrka såväl be-
hofvet af de begärda två anslagen som ock lämpligheten och nödvändig¬
heten af att, därest tandläkareinstitutets nödiga årsutgifter skulle kunna
vederbörligen täckas, höja det belopp, hvilket enligt nådigt bref den 28
maj 1897 högst finge användas till hyra af lokal för poliklinik och labora¬
torium, till lokalens uppvärmning och belysning m. m. samt till materiell.
Därjämte upplyser kanslern, att elevafgifterna vid institutet, hvilka,
enligt hvad af Riksdagen bestämts, ej få för hvarje elev understiga 605
kronor för fullständigt genomgående af institutet, för närvarande i verk¬
ligheten, jämlikt kanslerns skrifvelse till lärarekollegiet den 30 oktober
1899, i normala fall, med ettårig kurs för genomgående af tandläkare¬
kandidatexamen och tvåårig kurs för tandläkareexamens afläggande, utgå
med sammanlagdt 915 kronor för hvarje elev, däri inberäknadt de enligt
§ 60 af stadgan för tandläkareinstitutet med 125 kronor utgående examens-
afgifter. — Styrkt afskrift af kanslerns nyssberörda skrifvelse den 30 ok-
60 Åttonde Imfvudtiteln.
[11.] tober 1899, utvisande de olika afgifternas storlek, är vidfogad kanslerns
skrifvelse i nu förevarande ämne.
Sedan handlingarna i ärendet inkommit till Eders Kungi. Maj:t, erhöll
öfverintendentsämbetet nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande.
Detta afgafs den 15 november 1904 och innehåller till en början ett
meddelande, att öfverintendentsämbetet låtit en af sina extra ordinarie arki¬
tekter besöka de ifrågavarande lokalerna i huset n:r 46 vid Malmskillnads-
gatan samt att ämbetet från lärarerådet infordrat till ärendet hörande de¬
taljerade kostnadsförslag, hvilka bifogats ämbetets skrifvelse, nämligen dels
ett å 1,600 kronor för ändringsarbeten i omförmälda lokaler, dels ett å
650 kronor för uppsättning af 35 glödlampor m. m. därstädes, dels ock
ett å 515 kronor för inålningsarbeten i lokalerna.
I öfrigt anföres i utlåtandet: Öfverintendentsämbetet, hvars bedömande
af ärendet icke syntes vara i vidsträcktare mån påkalladt än i fråga om
det för det nu afsedda utvidgandet af tandläkareinstitutets lokaler betin¬
gade hyresbelopp m. m. samt rörande den tillämnade förändrade inred¬
ningen af samma lokaler och den därför beräknade kostnad, funne sig i
sådant afseende böra, med vitsordande att de nuvarande lokalerna vore
för sina ändamål alltför trånga och äfven i andra afseenden mindre lämp¬
liga, såsom sin åsikt uttala, att de öfverenskomna hyresvillkoren syntes
ämbetet fullt antagliga och att lokalerna, utvidgade i hufvudsaklig enlighet
med de föreliggande förslagen, måste anses blifva ur olika synpunkter till¬
fredsställande.
Beträffande därefter de tillärnade förändringarna i inredningen hölle
öfverintendentsämbetet före, att de järnbalkar, som föreslagits skola inläggas
såsom ersättning för två borttagna cloisonväggar, vore helt och hållet obe-
höfliga, enär takbjälkarna i detta fall skulle komma att gå parallellt med
järnbalkarna och några väggar icke funnes öfver dem, som skulle aflägsnas.
Vidare borde, för vinnande af friare utrymme, garderoben n:r 13 i vånin¬
gen tre trappor upp borttagas samt klosettkontoret n:r 11 i våningen två
trappor upp nedtagas och klosetten flyttas till lägenheten n:r 13 i samma
våning äfvensom, till beredande af ersättning för de sålunda förlorade ut¬
rymmena, skåp anordnas jämväl på andra sidan af gången mellan rummen
n:r 22 och 28 i våningen tre trappor upp, allt på sätt å vederbörande
ritningar vidfästade tilläggsblad närmare utvisats. Därjämte vore det lämp¬
ligt, att den vägg, som skulle afskilja laboratoriet n:r 26 från nyssnämnda
gång — hvilken vägg vore ämnad att göras af trä och lämna en öppning
vid taket om 30 centimeters bredd — utfördes såsom vanlig cloisonvägg
från golf till tak.
Åttonde hnfvudtiteln.
61
Vidkommande slutligen de företedda kostnadsberäkningarna — an¬
gående hvilka borde bemärkas, att den enligt det af öfverintendentsämbetet
infordrade specificerade förslaget å måleriarbeten upptagna summa af 515
kronor af vederbörande ansetts böra ökas till 550 kronor för vissa kom¬
pletteringar — hade ämbetet för sin del vid skedd granskning icke funnit
något att mot desamma erinra. De af ämbetet föreslagna förändringarna
i och tilläggen till det underställda inredningsförslaget kunde, därest för¬
berörda järnbalkar, hvilkas inläggande skulle betinga en kostnad af cirka
240 kronor, jämlikt ämbetets tillstyrkan uteslötes, verkställas utan att den
uppgifna totalkostnaden behöfde öfverskridas.
Iiufvuddelen af lärarerådets ifrågavarande framställning afser att ådaga¬
lägga behofvet af större utrymme för tandläkareinstitutet än hvad de medel,
som nu stå tandläkareinstitutet till buds, tillåta detsamma att förskaffa sig.
För min del har jag af hvad som därutinnan i ärendet förekommit blifvit
öfvertygad om nödvändigheten att tillhandahålla institutet större och ända-
målsenligare lokaler, för att detsamma skall, utan besvärande hinder i sitt
arbete, kunna i allo fylla sin uppgift. Det är lätt att inse, att, om de
olika institutionerna vid läroanstalten, såsom nu måste ske, trängas med
hvarandra i fråga om rum och tid, härigenom svårigheter skola uppstå för
dem alla. Vederbörande synas hafva under för handen varande förhållan¬
den sökt på bästa sätt möta dessa svårigheter, men genom de vidtagna
anordningarna, hafva dessa svårigheter dock icke kunnat undanröjas.
Särskildt bör framhållas, att förhållandena synas hota att öka den normala
tiden för institutets genomgående. Bristen på utrymme måste därför så
snart som möjligt afhjälpas.
Då institutets behof af rymligare och bättre lokaler, såsom upplyst
blifvit, kan tillgodoses genom att i samma hus, där institutet redan är in-
rymdt, förhyra ytterligare lägenheter, lämpliga för ändamålet, bör tydligen
detta sätt att afhjälpa behofvet användas. Den begärda hyressumman,
5,000 kronor, anser jag, lika med öfverintendentsämbetet, vara skälig.
Då hyressumman i lärarerådets utgiftsförslag upptagits endast till 4,850
kronor, beror detta, såsom i lärarerådets skrifvelse antydes, därpå, att ett
belopp af 150 kronor beräknats såsom bidrag till hyran genom afräkning
af motsvarande belopp å den vaktmästaren tillkommande aflöning.
Det är uppenbart, att institutets lokaltillökning i och för sig måste
medföra utgifter för det nyvunna områdets anordnande för sitt ändamål,
likasom att i sammanhang med utvidgningen, såsom den planerats, påkallas
ändringar i de gamla lokalerna. Lärarerådets förslag i afseende därå synes
62
Åttonde Irafvudtiteln.
mig, med iakttagande af de af öfverintendentsämbetet angifna ändringar,
ändamålsenligt, och mot de föreslagna kostnadsberäkningarna härför har
jag ej någon anmärkning. Lärarerådet har begagnat tillfället att i samman¬
hang härmed ersätta vissa delar af institutets nuvarande utrustning genom
nyanskaffning, och synes mig ej heller i afseende härå vara något att erinra.
Utöfver det extra anslag, som för omförmälda ändamål skulle erfor¬
dras, eller 7,625 kronor, medför lokalökningen och de ändrade anordnin¬
garna i institutets nuvarande lägenheter, att de årliga utgifterna för insti¬
tutet, ökas. Den ursprungligen beräknade hyressuinman, 2,300 kronor, är
redan höjd till 3,000 kronor, och institutet skulle nu komma att drabbas
af en hyreskostnad af 4,850 kronor. Att med lokalernas förökande och
förbättrade anordning måste följa ökade utgifter för uppvärmning och be¬
lysning m. m. är tydligt. För bestridande af utgifterna härför beräkna¬
des vid institutets upprättande ett belopp af 2,000 kronor. Enligt det nu
framlagda förslaget torde framdeles härför böra beräknas ett belopp af
4,650 kronor. Slutligen var ursprungligen ett belopp af 1,500 kronor
afsedt för bestridande af utgifter för materiell. För detta ändamål upp¬
tages äfven i den nya omkostnadsberäkningen ett belopp af 1,500 kronor,
därvid är att märka, att en del af omkostnaderna för materiell betäckes
genom upptagande af patientafgifter. Dessa äro, enligt hvad jag inhäm¬
tat, helt obetydliga och förslå i de flesta fall ej till att fullt godtgöra
värdet af den förbrukade materiellen.
Summan af de nu beräknade årliga utgifterna för omförmälda ända¬
mål uppgår sålunda till 11,000 kronor. Af detta belopp komme 1,500
kronor att betäckas genom Stockholms stads anslag. Återstoden, 9,500
kronor, måste af institutet gäldas.
Såsom redan nämnts, har Riksdagen såsom villkor för beviljande af
anslaget till tandläkareinstitutet uppställt dels att till hyra af lokal för
poliklinik och laboratorium, till lokalens uppvärmning och belysning m. m.
samt till materiell icke finge användas högre belopp än summan af nyss¬
nämnda tre poster å 2,300, 2,000 och 1,500 kronor, eller 5,800 kronor,
dels ock att de erlagda elevafgifterna i främsta rummet skulle användas
till bestridande af kostnaderna för institutet. Det är således nödvändigt
att begära Riksdagens medgifvande att för ifrågavarande ändamål få an¬
vända högre belopp än hittills af elevafgifterna. Då af dessa under de
senaste åren till statskontoret inlevererats ett besparadt belopp af omkring
3,000 kronor för år och de sålunda för närvarande kunna beräknas ut¬
göra omkring 8,800 kronor årligen, skulle de, bibehållna vid nuvarande
belopp, ej stiga till den nödvändiga summan af 9,500 kronor. Elevafgif-
Åttonde hnfyndtiteln. 63
terna torde för den skull, på sätt lärarerådet anmärkt, behöfva något
höjas, för att tillskott af statsmedel ej må erfordras.
Vidare har begärts ett anslag å ordinarie stat af 1,500 kronor till
aflöning åt ett laboratoriebiträde, hvilket tillika skulle hafva att utföra
vissa vaktmästaregöromål. Behöfiigheten af detta anslag är enligt min
åsikt till fullo ådagalagd.
o
Återkommande till frågan om nyss omförmälda extra anslag vid an¬
mälan af öfriga anslagsbehof å extra stat under rikstatens åttonde huf-
vudtitel får jag, på grund af hvad jag i ärendet anfört, hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels, med ändring i detta
afseende al förut uppställdt villkor att till hyra af lokal för poliklinik
och laboratorium vid tandläkareinstitutet, till lokalens uppvärmning och
belysning m. in. samt till materiell icke må användas högre belopp än
5,800 kronor om året, medgifva, att för nämnda ändamål må af elev-
afgifterna användas ett belopp af högst 9,500 kronor, dels ock å tandläkare-
institutets aflöningsstat uppföra ett belopp af 1,500 kronor till arfvode åt
ett tekniskt biträde vid proteslaboratoriet samt fördenskull höja det under
anslagen till karolinska mediko-kirurgiska institutet med rubrik: Tandlä¬
kareinstitutet uppförda ordinarie förslagsanslaget från dess nuvarande belopp
af högst 14,500 kronor med 1,500 kronor, eller till högst 16,000 kronor.
Därest hvad jag i punkterna 10 och 11 föreslagit varder bifallet,
kommer anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu utgörande
213,050 kronor, att ökas med 7,500 kronor, eller till 220,550 kronor, däraf
förslagsanslag högst 16,000 kronor till tandläkareinstitutet.
Resestipendier åt universitetsprofessorer med flera.
Sedan kanslern för rikets universitet under åren 1902 och 1903, på [12.]
framställning af det större akademiska konsistoriet i Lund, hemställt omReaestiPend.ier
anslag till resestipendier åt professorer med flera vid universitetet i Lund, utrsn-fmed6
har kanslern under år 1904, efter därom af vederbörande gjorda fram-flera vid rikets
ställningar, anhållit, att anslag måtte beredas till resestipendier åt de vid ociTkaroiin-
rikets universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ska medik°-
ordinarie lärare med flera. Uppslaget till förevarande fråga har, såsom institutet
antydts, kommit från universitetet i Lund, hvarest det större konsistoriet
64
Åttonde kufvudtiteln.
år 1902 tillsatte en kommitté med uppdrag att afgifva förslag till be¬
redande af resestipendier för universitetets ordinarie lärare. Det af kom¬
mittén afgifna yttrande och förslag i ämnet var, med uteslutande af in¬
gressen, af följande lydelse:
»Med nutidens rastlösa arbete å de vetenskapliga forskningsområdena
och den snabba utveckling, hvari vetenskaperna äro stadda, ställas stora
anspråk på dessa vetenskapers målsmän vid våra universitet. Med skäl
kan man fordra af dem, att de skola ej blott följa utvecklingen af hvars
och ens speciella disciplin utan ock vara förtrogna med alla framsteg och
förbättringar i undervisningsmetoderna samt anordningar vid de veten¬
skaperna tillhörande institutioner af olika slag. Att på samma gång man
ägnar tid åt föreläsningar, öfningar och själfstudier, medelst de litterära
hjälpmedlen på ett tillfredsställande sätt öfverblicka och följa vetenskapernas
framsteg, lär väl enligt alla sakkunnigas mening icke vara möjligt. Genom
besök vid de stora kulturländernas universitet och andra vetenskapliga in¬
rättningar samt deltagande i de större kontinentala vetenskapliga årsmötena
kan däremot på ganska kort tid ur första hand vinnas bekantskap med
större delen af de mera betydande nya upptäckterna, åsikterna och teori¬
erna, sådana de framställas af sina egna upphofsman, och därigenom samt
genom den åtföljande diskussionen vinnes en bättre kunskap om dem än
genom månadslånga litteraturstudier. De nyare undervisningsformerna
fordra lyckligtvis äfven af universitetsläraren, att han skall träda i annan
beröring med sina lärjungar än endast genom föreläsningar, och huru dessa
undervisningsformer annorstädes utbildas och omgestaltas samt fylla sin
uppgift lär man endast ganska ofullständigt och opålitligt genom års¬
berättelser och dylikt tryck. Den stora vikten af personlig bekantskap
och beröring med framstående, stundom ledande representanter för de
forskningsgrenar, som en professor själf har att bearbeta och föredraga,
torde ej behöfva någon vidare motivering. Erinras bör äfven, att med de
relativt obetydliga anslag, som stå universitetens institutioner till förfogande,
kunna och böra icke inköp af instrument och annan materiell göras på
försök, utan man måste taga kännedom om andras erfarenhet af desamma,
och med de ständiga förändringar, som häruti äga rum, blifva besök af
rikt försedda institutioner en nödvändighet för den, som själf har att om¬
besörja en institutions utrustning. Och äfven åtskilligt annat skulle ur
såväl allmänvetenskaplig som mera individuell synpunkt kunna anföras
för att klarligen visa universitetsprofessorernas ofta återkommande och
växande behof att göra bekantskap med vetenskapsmän, vetenskapliga in¬
stitutioner, museer m. m. utom det egna landets gränser, men det redan
anförda torde vara fullt tillräckligt.
Åttonde hufvudtlteln.
65
»De uppoffringar, anskaffandet af stundom rätt dyrbara böcker samt
öfrig studiemateriell och hjälpmedel ovillkorligen-ålägga universitetsläraren,
gå redan utöfver hvad denne, i synnerhet om han har familj att under¬
hålla, kan vidkännas, och medel torde sällan blifva öfver till bekostande
af utländska resor. Skola därför universitetsprofessorerna kunna som sig
bör följa med sin vetenskap, måste de erhålla understöd till vetenskapliga
utrikes resor.
»Till utrikes resor för vetenskapsidkare vid Lunds universitet äro sedan
längre tid tillbaka anslagna två resestipendier, som sedan år 1876 utgå det
ena med 2,000 kronor och det andra med 1,500 kronor. I motsats mot
hvad förr ägde rum, då i regeln det ena och stundom båda stipendierna
tilldelades ordinarie lärare, har alltsedan 1877 det större stipendiet ute¬
slutande tilldelats docenter och så äfven det mindre, med undantag af 3
gånger under dessa 26 år, då det gifvits till en extra ordinarie professor
och tvenne laboratorer.
»Enligt de i kungl. brefvet den 2 april 1886 gifna bestämmelser
åligger det innehafvaren af det större stipendiet att vistas utrikes minst
30 veckor och innehafvaren af det mindre minst 21 veckor. De ändamål,
för hvilka en ordinarie lärare behöfver vistas utrikes för vetenskapligt
arbete, torde endast jämförelsevis sällan behöfva en så lång tid. Dessa
resor kunna icke fullbordas under ferierna, och genom utsträckande till en
afsevärd del af terminerna skulle lätt undervisningen vid det egna univer¬
sitetet blifva lidande. Det vore ock vida nyttigare att blifva i stånd att
med icke allt för lång mellantid företaga kortare resor. Äfven bör man
icke förbise det mindre lämpliga i att fakulteternas medlemmar konkurrera
med de lönlösa lärarne om dessa två stipendier, som svårligen räcka till
att förhjälpa dem till behöiliga och önskliga tillfällen till studieresor.
»Vid Uppsala universitet finnas — förutom två riksstatens resestipen¬
dier likasom här — medel att bereda professorerna tillfälle till utländska
resor dels i medicinska fakultetens Eegnellska fond, hvarur årligen utdelas
resestipendier till två professorer, dels ock i en filosofiska fakulteten till¬
hörande fond, hvarur fakulteten årligen utdelar resestipendier å 500 kronor
till det antal, som för hvarje år särskildt bestämmes. Från Uppsala har
framställning gjorts om beredande af särskildt anslag till resestipendier åt
professorer.
»Vid Köpenhamns universitet hafva universitetslärarne tillfälle att
erhålla resestipendier ur ett till ministeriets förfogande ställdt fast årligt
anslag å 17,000 kronor. Enligt meddelande utgå däraf till professorerna
i statsvetenskap tillsammans 1,000 kronor och till professorn i mineralogi
600 kronor samt därutöfver efter ansökning växlande belopp, i medeltal
Bill- till Riksd. Prat. 1.905. 1 Sami. 1 Afä. 9
66
Åttonde hufvudtitelu.
[12.] omkring 3,000 kronor. Därtill kommer, att af Carlsbergfonden utdelas
reseunderstöd, som äfven komma professorer till godo.
»Vid Kristiania universitet utgå årligen 2,000 kronor till resestipendier
åt professorer, som äfven hafva möjlighet att erhålla andel i ett dylikt
anslag å 6,000 kronor.
»I vårt land utgå afsevärda belopp såsom resestipendier åt elementar-
lärare i lefvande språk, civila och militära läkare och officerare, samt såsom
handelsstipendier och för utbildning i konsulatgöromål in. m.
»Från medicinska fakulteten och matematisk-naturvetenskapliga sek¬
tionen gjordes år 1899 framställning om upptagande bland universitetets
s. k. riksdagspetita af begäran om anslag till resestipendier för fakultetens
och sektionens professorer, och hafva dessa framställningar sedan förnyats.
Äfven från humanistiska sektionen har liknande framställning gjorts.
Teologiska och juridiska fakulteterna hafva visserligen ej inkommit med
sådan"begäran, men torde behofvet af resestipendier äfven för dessa fakul¬
teters professorer vara otvifvelaktigt. Framställningarna erbjödo vissa
olikheter med afseende på belopp och de grunder, enligt hvilka stipendierna
skulle utdelas. Men helt naturligt är, att om någon utsikt skall finnas
att erhålla ordinarie statsanslag till resestipendier för universitetens pro¬
fessorer, bör en framställning därom göras och icke flera, skiftande för
olika fakulteter och sektioner.
»De reseanslag, som äro erforderliga, afse dels kortare resor på några
veckor, dels längre under några månader. Af dessa torde de förra vara
de ojämförligt oftast behöfliga. Genom att inskränka framställningen till
dem torde kunna vinnas, att tillfället till utrikes vetenskapliga resor något
oftare bereddes en ordinarie professor, hvilket otvifvelaktigt vore af vida
större nytta än den möjliga utsikten att mera sällan, kanske en enda gång
under sin tjänstetid, få företaga en längre sådan resa. Och att dela det
anslag, som möjligen står att vinna, på stipendier af båda slagen är uppen¬
barligen högst ofördelaktigt.
»Universitetets professorer, ordinarie och extra ordinarie, jämte astro-
nomie observatorn och de två laboratorerna uppgå, då alla nu befintliga
tjänster äro tillsatta, till ett antal af 51. För att bereda hvarje lärare
tillfälle till utrikes resa ungefärligen hvart fjärde år behöfvas omkring 12
resestipendier årligen. Lämpliga beloppet för stipendierna torde vara 500
kronor, en summa som synes någorlunda tillräcklig för en kortare resa,
»Beträffande grunderna för stipendiernas utdelning är satt i fråga, dels
att de, fördelade på fakulteter och sektioner, i tur och ordning tillfalla
dessas medlemmar, dels att de efter ansökan bortgifvas, vare sig särskildt
för hvarje fakultet och sektion eller för de samtliga ordinarie lärarne, dels
Åttonde hufvudtiteln.
67
ock att stipendier af båda slagen finnas. Det synes visserligen oss lämpligast, [12.]
att alla stipendierna, fördelade på fakulteter och sektioner, i ordning efter
fullmaktsdatuin tillfölle deras ledamöter, men någon bestämd framställning
därom torde ännu icke behöfva göras. Detaljerade stadganden blifva nödiga,
huru det skall förfaras, då någon, som är i ordningen att erhålla rese¬
stipendium, är hindrad att begagna sig däraf, och såväl dessa som andra be¬
stämmelsers innehåll är i väsentlig mån beroende af, huruvida det begärda
beloppet erhålles helt och hållet eller delvis. Riktigast torde därför vara
att för det närvarande inskränka sig till en begäran om anslaget och
uppskjuta frågan om närmare bestämmelser.
»Vi få därför hemställa, att konsistoriet ville göra framställning om
beredandet af ett årligt anslag af 6,000 kronor till 12 resestipendier å 500
kronor att utgå till universitetets ordinarie och extra ordinarie professorer
samt observator och laboratorer på det sätt och under de villkor, Kungl.
Maj:t äger att i. nåder fastställa. Magnus Blix, F. A. Johansson, John
Ask, Carl M. Furst, A. M. Alexanderson, C. V. L. Charlier».
Den af kommittén gjorda hemställan upptogs af det större konsistoriet,
som i skrifvelse till kanslern den 11 september 1903 anhöll om beredande
af anslag till belopp och för ändamål, som af kommittén angifvits.
I anledning af denna framställning anmodade kanslern det större
akademiska konsistoriet i Uppsala att afgifva det yttrande, som ansåges af
omständigheterna pakalladt. Konsistoriet å sin sida infordrade yttranden i
ämnet från de särskilda fakulteterna, hvilka yttranden, afgifna i till kon¬
sistoriet öfverlämnade protokollsutdrag och skrivelser, äro omförmälda i
konsistoriets den 19 maj 1904 till kanslern afiåtna skrifvelse i ämnet jämte
vidfogadt utdrag af konsistoriets protokoll. Af dessa handlingar inhämtas:
att teologiska fakulteten tillstyrkt utverkande af ett anslag å 8,000 kro¬
nor till resestipendier åt lärare vid Uppsala universitet, med hemställan tillika,
att detsamma måtte emellan de särskilda fakulteterna och sektionerna fördelas
efter de inom vederbörande fakulteter och sektioner anställda lärares antal;
att juridiska fakulteten, med framhållande, hurusom det vore af
vikt, att anslaget fördelades efter de särskilda fakulteterna och sektio¬
nerna, i fråga om storleken af det anslag, som för juridiska fakul¬
teten vid universitetet i Uppsala vore erforderligt, förslagsvis ifrågasatt ett
belopp af 2,000 kronor, att användas efter de närmare bestämmelser, som
framdeles kunde varda utfärdade i ämnet; innehållande fakultetens yttrande
i öfrigt: att det vore så mycket mera af behofvet påkalladt, att tillfälle
till utrikes resor bereddes fakultetens medlemmar, som rättsvetenskapens
studium med nödvändighet förutsatte personlig iakttagelse af förhållan-
68
Åttonde hufvadtiteln.
[12.] dena i utlandets rättsskipning, af utländska metoder för juridisk under¬
visning in. m.; att det, äfven oberoende af ifrågavarande framställning vore
nödigt, att åtgärder i berörda syfte blefve vidtagna särskildt till förmån
för ledamöter af juridisk fakultet; att fakulteten i detta hänseende ville
erinra, att statsmedel för liknande ändamål redan anvisats åt »ordinarie
domare eller dem, som vid domstolarne bereda sig för domarekallet»;
samt att det vore uppenbart, att ledamöterna af de juridiska fakulteterna
borde blifva delaktiga af samma förmån;
att medicinska fakulteten hemställt, att ett årligt anslag af 8,000
kronor måtte begäras till resestipendier för ordinarie lärare vid universi¬
tetet i Uppsala, afsedt att fördelas mellan de särskilda fakulteterna och
sektionerna i förhållande till de ordinarie lärarnes antal, med iakttagande
att beträffande stipendiebeloppens storlek ingenting borde på förhand at-
göras, utan närmare bestämmelser framdeles utfärdas; varande af fakulteten
i öfrigt anfördt bland annat: att fakulteten visserligen för egen del dispo¬
nerade en af framlidne doktorn A. F. Regnell donerad fond, hvarur år¬
ligen två resestipendier för fakultetens medlemmar utginge, men att dels
dessa stipendier vore helt små och endast afsedda för kortart; ferieresor,
dels vore för få i förhållande till de ordinarie lärarnes antal inom fakul¬
teten, hvilket för närvarande uppginge till 16; att de medicinska veten¬
skapernas forskningsmetoder och materiell vore af den art, att det i fler¬
talet fall vore oundgängligt för den, som ville följa med deras snabba
utveckling, att på de lämpligaste platserna göra personliga iakttagelser och
studier, hvilket gällde de medicinska vetenskapernas såväl teoretiska som
praktiska grenar och såväl undervisningen som den vetenskapliga forsk¬
ningen; att behofvet af utrikes resor ej vore större inom någon annan
fakultet än inom den medicinska, hvilket bestyrktes däraf, att af de 149
utrikes resor, som enligt rektorsämbetets årsredogörelser under de tio senaste
åren i vetenskapligt syfte företagits af ordinarie lärare vid Uppsala uni¬
versitet, mera än en tredjedel, eller 53, folie på medicinska fakultetens
lärare; att af dessa 53 resor öfver hälften, eller 27, vore utförda på lärarnes
egen bekostnad; samt att häraf framginge, att de nämnda Regnellska sti¬
pendierna vore alldeles otillräckliga för fakultetens behof;
att, hvad filosofiska fakulteten angår, densamma i afgifvet yttrande
anfört bland annat: att behofvet af stipendier vore större vid universitetet i
Uppsala än vid universitetet i Lund, enär på grund af det större afståndet,
svårigheten att finna medel och tillfälle för eu resa till kontinenten vore
större i Uppsala än i Lund; att det ock på grund af det större afståndet
vore billigt, att resestipendiernas belopp sattes högre för universitetet i
Uppsala än för universitetet i Lund; att emellertid särskildt för filosofiska
Åttonde hufvudtiteln.
69
fakulteten i Uppsala behofvet af resestipendier icke för närvarande vore
synnerligen trängande, enär fakulteten sedan år 1822 ägde en enskild
kassa till ursprungligt belopp af 1,373 riksdaler banko, motsvarande i nu
gällande mynt ungefär 2,060 kronor, hvilken kassa under årens lopp för-
kofrats dels genom räntor, dels ock förnämligast därigenom att under de
senaste decennierna examinatorerna inom filosofiska fakulteten i Uppsala,
i olikhet gned förhållandet inom öfriga fakulteter vid de båda universiteten,
icke till fulla beloppet uttagit dem tillkommande andelar af examens-
penningarna, utan till kassans förmån afstått en del däraf; att i följd
häraf kassan, som intill år 1870, d. v. s. på i rundt tal 50 år, icke stigit
med högre belopp än omkring 3,750 kronor, eller noga räknadt till 5,817
kronor 89 öre — ett kapital som sagda år lämnat en räntebehållning af
blott 259 kronor 91 öre — sedan dess stigit till så stort belopp, att rän¬
torna sedan år 1886 kunnat användas till ett stigande antal resestipendier
åt fakultetsmedlemmar; att dessa stipendier på sista tiden årligen varit fyra
till antalet med ett belopp af 500 kronor hvartdera, hvilket belopp dock
från och med år 1904 komme att höjas till 600 kronor; att då universi¬
tetets stat för närvarande upptoge 32 professorer inom filosofiska fakul¬
teten, en medlem af fakulteten icke kunde beräkna att, med användande
af nu omförrnälda stipendier, få göra en resa hvart fjärde år, såsom från
universitetet i Lund ifrågasatts, utan blott hvart åttonde år, och att för
till fakulteten hörande en laborator och en observator icke funnes någon
tillgång till stipendium från berörda kassa; samt att det väl icke kunde
ifrågasättas, att fakulteten, därför att densamma genom enskild uppoffring
'af medlemmarne tillsvidare själf sörjt för behofvets tillfredsställande till
en viss grad, skulle vid beredande af statsanslag till resestipendier för
universitetens ordinarie lärare lämnas ur räkningen, så mycket mindre som
fakulteten mycket väl kunde, till fakultetsmedlemmarnes vetenskapliga
förkofran och verksamhet samt till fromma för undervisningen, på annat
sätt än hittills använda sina ifrågavarande medel.
Två af filosofiska fakultetens medlemmar, professorn A. G. Noreen och
extra ordinarie professorn J. A. Lundell afgåfvo särskildt yttrande och för¬
klarade, att enligt deras åsikt fakulteten i detta sammanhang bort upptaga
ett af humanistiska sektionen år 1899 väckt samt af matematisk-naturveten-
skapliga sektionen och de tre öfriga fakulteterna vid universitetet i Uppsala
tillstyrkt förslag om utverkande af ett större anslag för resestipendier. Enligt
Noreens och Lundelis mening borde fakulteten, på samma gång den till¬
styrkte anslag till stipendier vid Lunds universitet, dels afstyrka, att be¬
loppet af de särskilda stipendierna på förhand bestämdes, dels ock för
Uppsala universitets räkning begära ett belopp af 8,000 kronor samt
70
Åttonde hufvudtiteln.
[12.] motivera beloppets storlek, i förhållande till hvad för Lund begärts, med
det större lärareantalet vid universitetet i Uppsala och de större resekost¬
naderna från Uppsala^ till utlandet och åter.
Efter tagen del af hvad sålunda inom de särskilda fakulteterna anförts,
afgaf det större akademiska konsistoriet i förstnämnda skrifvelse den 19
maj 1904 yttrande i ärendet till kanslern, därvid konsistoriet förordade
teologiska och medicinska fakulteternas i ärendet afgifna förslag. Konsi¬
storiet hemställde alltså om utverkande af anslag å ordinarie stat af 8,000
kronor till resestipendier för ordinarie lärare vid universitetet i Uppsala,
hvilket anslag borde fördelas mellan de särskilda fakulteterna och sektio¬
nerna i förhållande till de ordinarie lärarnes antal och i öfrigt användas
enligt de närmare bestämmelser, som framdeles komme att utfärdas.
Kanslern anmodade härefter jämväl lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet att inkomma med det yttrande i frågan, som
ansåges af omständigheterna påkalladt. Detta yttrande afgafs i skrifvelse
den 1 september 1904 och innehöll bland annat: Lärarekollegiet, som
funnit sig böra tillstyrka de af universitetens konsistorier i ämnet gjorda
framställningarna, ville därvid framhålla, att de skäl, som föranledt dessa
framställningar, måste anses äga giltighet äfven beträffande karolinska
mediko-kirurgiska institutet, hvars lärare i lika hög grad som lärarne vid
universiteten behöfde företaga utrikes resor för att följa vetenskapens samt
de vetenskapliga institutionernas och undervisningsväsendets utveckling. Med
afseende å antalet af de lärare vid institutet — professorer, extra ordinarie
professorer samt laboratorer och med dem likställda lärare — som skulle
vara berättigade att komma i åtnjutande af stipendierna, syntes ett belopp
af 3,000 kronor årligen vara för institutet behöfligt. De närmare bestäm¬
melserna om beloppets användning borde meddelas af Eders Kungl. Maj:t.
Lärarekollegiet ansåge sig därför böra hemställa, att kanslern måtte hos
Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om beredande af ett
ordinarie anslag å 3,000 kronor till reseunderstöd åt professorer, extra
ordinarie professorer samt laboratorer och med dem likställda lärare vid
institutet.
Slutligen har det större akademiska konsistoriet i Lund i skrifvelse
den 10 september 1904 — under erinran om konsistoriets förut i ämnet
gjorda framställningar samt med åberopande af dels den utredning,
som innehålles i redan omförmälda kommittéutlåtande, dels ock hvad
bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund C. J. F. af Petersens anfört
i en vid konsistoriets skrifvelse fogad skrift — anhållit om utverkande af
Åttonde Jmfyudtiteln.
71
ett årligt anslag å 6,000 kronor till tolf resestipendier å 500 kronor hvart- [12.]
dera, att utgå till ordinarie och extra ordinarie professorer, observator,
laboratorer, bibliotekarie och vice bibliotekarie vid universitetet i Lund, på
det sätt och under de villkor, Eders' Kungl. Maj:t komme att fastställa.
I nyssberörda vid konsistoriets skrifvelse fogade skrift har bibliote¬
karien af Petersens framhållit, att hvad som af förutnämnda kommitterade
anförts om behofvet af resestipendier för professorer i deras egenskap af
institutionsföreståndare helt visst i minst lika hög grad gällde med afseende
på universitetsbibliotekarien, åt hvilken förvaltningen af universitetets på
grund af densammas centrala betydelse viktigaste institution vore anför¬
trodd. För en bibliotekschef, särskildt i ett litet land med få större bok¬
samlingar, vore det af ej ringa vikt att äga kännedom om främmande
länders biblioteksförhållanden, och för vinnande af en dylik kännedom
vore tydligen utländska resor så godt som oumbärliga. Äfven för utvid¬
gande af universitetets litterära bytesförbindelser kunde under dylika resor
mycket uträttas; förmånliga bokinköp kunde under dem verkställas, och de
personliga bekantskaper, som bibliotekarien finge tillfälle att knyta i ut¬
landet, kunde äfven i andra afseenden vara af verklig betydelse för det af
honom förvaltade biblioteket och för de forskare, som anlitade detsamma.
Hvad sålunda yttrats hade i det hela taget sin tillämpning på bibliotekariens
själfskrifne ställföreträdare, vice bibliotekarien, hvilken enligt biblioteks-
reglementet »jämte bibliotekarien och i samråd med honom» deltoge i
bibliotekets vård. Att äfven vice bibliotekarien sattes i tillfälle att någon
gång företaga utländska resor, måste anses önskvärdt; och därest, såsom
med allt skäl blifvit förordadt, rätt att erhålla understöd till dylika resor
tillerkändes observatorn och laboratorerna, hvilka likasom vice biblio¬
tekarien visserligen icke vore föreståndare för institutioner, men dock vid
dylika utöfvade maktpåliggande verksamhet, syntes det vara riktigt, att
sådan rätt jämväl tillerkändes vice bibliotekarien. På grund af hvad så¬
lunda anförts ville bibliotekarien hemställa, att i sammanhang med bere¬
dande af anslag till resestipendier åt universitetets ordinarie lärare rätt att
erhålla understöd af ifrågavarande slag äfven måtte förlänas universitetets
bibliotekarie och vice bibliotekarie. I
I skrifvelse den 30 september 1904 har kanslern för rikets universitet
angående detta ärende yttrat, bland annat:
»Vid öfverlämnande af detta ärende till Eders Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning får kanslers ämbetet i underdånighet anföra, att kanslersämbetet
anser det vara af mycket stor betydelse, att de akademiska lärarne i något
större omfattning än hittills beredes möjlighet till personlig beröring med
72
Åttonde Imfvudtiteln.
[12.] utländska vetenskapsmän inom facket, och att de erhålla tillfälle att i ut¬
landet personligen taga kännedom om vetenskapliga resultat och veten¬
skapliga samlingar samt, icke minst, om vetenskapliga institutioners ut¬
rustning och beskaffenhet i öfrigt. Dylika utländska studieresor, genom
hvilka på ett direkt och praktiskt sätt ofta kunna vinnas resultat, som
icke i samma mån ernås genom studium af tidskrifter eller annan littera¬
tur, utgöra ock numera en af de vanligaste former, under hvilka sam¬
verkan mellan vetenskapsidkare i olika kulturländer äger rum.
»För ifrågavarande ändamål finnas visserligen allaredan hos oss in¬
rättade de s. k. riksstatens resestipendier å tillhopa 3,500 kronor för hvart-
dera universitetet; men dessa hafva på grund af särskilda omständigheter,
framför allt till följd af den stadgade tämligen långa tiden för stipen¬
diaternas obligatoriska vistelse å utrikes ort — nämligen 30 veckor för
stipendiet å 2,000 kronor och 21 veckor för stipendiet å 1,500 kronor —
nära nog uteslutande kommit yngre lärare till godo för deras vetenskap¬
liga utbildning. För de ordinarie universitetslärarne åter, hvilka i regel
hvarken varit i behof af så långvariga studieresor eller kunnat, med hän¬
syn till vederbörande högskolas ordinarie verksamhet, under så lång tid
som den föreskrifna vara frånvarande från högskolan, har saken ställt sig
annorlunda. Därest ej Eders Kung!. Maj:t, såsom vid olika tillfällen skett
på därom gjorda särskilda underdåniga ansökningar, af tillgängliga medel
beviljat anslag till reseunderstöd åt dem, hafva de vid förefallande behof
måst själfva bekosta sådana resor, hvilket också, enligt hvad handlingarna
i ärendet utvisa, i ett afsevärdt antal fall varit händelsen. Men då det
synes föga lämpligt, att hänsyn till kostnadsfrågan sålunda måhända i
många fall skall förhindra de akademiska lärarne från att, till fromma så
väl för undervisningen som för det vetenskapliga arbetet i öfrigt, företaga
resor i vetenskapligt syfte, och då det i allt fall synes vara särdeles efter-
sträfvansvärdt att ernå ett mera ordnadt och planmässigt förfarande vid
reseanslagens utdelning än hvad hittills kunnat blifva fallet, tvekar kanslers-
ämbetet icke att varmt förorda det nu från samtliga af staten under¬
stödda högskolor framställda förslaget om utverkande af ordinarie stats¬
anslag för ändamålet. Detta förslag synes desto hellre böra vinna afseende,
som staten redan sedan lång tid tillbaka och på senare tid i ganska stor
utsträckning lämnat särskilda anslag till resestipendier åt flera andra kate¬
gorier af lärare och statstjänstemän af olika slag.
»Ehuru de begärda anslagen, såsom af de i ärendet hörda myndig¬
heternas utlåtanden framgår, och väl äfven i regel skall blifva fallet, äro
beräknade att tagas i anspråk för resor utom Sverige, anser sig kanslers-
ämbetet likväl böra hemställa, att de jämväl må undantagsvis kunna an-
Åttonde Imfvudtiteln.
73
vändas för resor inom landet. Otvifvelaktigt är nämligen, att för åtskilliga
lärare, t. ex. i geologi, geografi, botanik, zoologi m. fl. ämnen, resor inom
Sverige under vissa förhållanden skulle vara af stor nytta och behöflighet
för lösandet af vetenskapliga spörsmål.
»Mot det väckta förslaget att låta universitetens bibliotekarier och
vice bibliotekarier blifva likställda med universitetslärarne i afseende å
rätt till reseunderstöd från de ifrågasatta anslagen har kanslersämbetet så
mycket mindre något att invända, som en sådan anordning otvifvelaktigt
komme att lända universitetsbiblioteken såsom statsinstitutioner till ej
ringa båtnad.
»I fråga om de belopp, som för ifrågavarande ändamål borde till¬
delas hvartdera universitetet och karolinska institutet, har kanslersämbetet
intet att erinra mot hvad i sådant hänseende föreslagits, nämligen att för
Uppsala universitet skulle anvisas 8,000 kronor, för Lunds universitet
6,000 kronor och för karolinska institutet 3,000 kronor. Den här ofvan
omnämnda kommittén vid Lunds universitet har vid sin i ärendet gjorda
utredning ansett, att tillfälle till utrikes resa borde beredas hvarje ordi¬
narie lärare ungefärligen hvart fjärde år. Beloppet af hvarje resestipendium
skulle, med iakttagande häraf och med beräkning efter nuvarande antal
professurer och andra hithörande tjänster, belöpa sig för Uppsala uni¬
versitet till något öfver 450 kronor, för Lunds universitet till något öfver
440 kronor och för karolinska institutet till nära 430 kronor, belopp, som,
äfven för en kortare resa, icke kunna anses öfverdrifna. Utsträckes den
ifrågasatta perioden till hvart femte år, blifva beloppen naturligtvis något
rikligare, nämligen respektive omkring 570, 555 och 535 kronor.
»Hvad därefter angår sättet för fördelning vid hvarje högskola af de
särskilda anslagen, så ansluter sig kanslersämbetet i hufvudsak till hvad
det större akademiska konsistoriet i Uppsala härutinnan föreslagit, och
anser sålunda, att anslagen till universiteten borde hvart för sig fördelas
mellan de särskilda fakulteterna och sektionerna i förhållande till de ordi¬
narie lärarnes antal inom dessa. De närmare bestämmelserna för fördel¬
ningen bonde enligt kanslersämbetets mening meddelas af Eders Kungl.
Maj:t. Kanslersämbetet har härvid tänkt sig, att åt kanslersämbetet kunde
lämnas befogenhet att årligen efter framställning af vederbörande fakultet
eller sektion eller, hvad angår karolinska institutet, dess lärarekollegium
verkställa utdelningen af de särskilda belopp, som skulle utgå af den å
fakulteten eller sektionen belöpande andel af anslaget eller, beträffande
karolinska institutet, hela dess anslag. Då resorna med afseende på så
väl längd som beskaffenhet kunna vara ganska olika och i följd däraf
kräfva ett större eller mindre anslag, torde det böra öfverlämnas åt veder-
Blh. till Riksd. Prat, 1905. 1 Sami. 1 Afd. 10
74 Åttonde hnfvudtiteln.
[12.] börande att inom de disponibla tillgångarna föreslå olika belopp för de
särskilda resorna, med blott den inskränkning att ett högsta anslag fast¬
ställes, som med afseende därå, att vägen till utlandet i regel blefve längre
för lärarne i. Uppsala och Stockholm än för lärarne i Lund, kunde för
Uppsala universitet och karolinska institutet bestämmas till 600 kronor
och för universitetet i Lund till 500 kronor. Mindre besparingar, som för
ett år kunde uppstå, borde få öfverföras till ett följande år. —- Vid för¬
delningen af anslagen torde universitetens bibliotekarier och vice biblio¬
tekarier af praktiska skäl böra hänföras till viss fakultet eller sektion,
lämpligast till filosofiska fakultetens humanistiska sektion.
»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande af
hvad i öfrigt uti ärendet förekommit får kanslersämbetet således i under¬
dånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t till 1905 års riksdag
aflata nådig proposition om beviljande af dels å Uppsala universitets stat
ett årligt anslag å 8,000 kronor till resestipendier, företrädesvis för ut¬
ländska resor, åt universitetets professorer, extra ordinarie professorer,
laboratorer, observator, bibliotekarie och vice bibliotekarier, dels å Lunds
universitets stat ett årligt anslag å 6,000 kronor till enahanda resestipen¬
dier åt universitetets professorer, extra ordinarie professorer, laboratorer,
observator, bibliotekarie och vice bibliotekarie, dels ock å karolinska me-
diko-kirurgiska institutets stat ett årligt anslag å 3,000 kronor till ena¬
handa resestipendier åt institutets professorer, extra ordinarie professorer,
laboratorer och prosektor äfvensom läraren i otiatri m. in., allt till för¬
delning enligt de närmare bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:t må
varda meddelade».
Kraften af de skäl, som ligga till grund för yrkandena om anslag
till resestipendier för professorer med flera vid rikets universitet och karo¬
linska mediko-kirurgiska institutet, kan icke underkännas. Med hänsyn till
de uppgifter, som föreligga dessa högskolor, måste det vara af stor vikt,
att deras ordinarie lärare icke sakna möjlighet att använda ett af de bästa
medlen för sin fortgående vetenskapliga utbildning, företagande af studie¬
resor, ett medel, som tillika kan vara af stor betydelse för deras under¬
visning samt vederbörande institutioners ändamålsenliga skötsel och för¬
kofran.
Statsmakterna hafva, särskildt på sista tiden, visat sig behjärta behofvet
af reseanslag för åtskilliga kategorier af statstjänstemän. Utom de förut
i ärendet omförmälda statsanslag till reseunderstöd vill jag ytterligare
erinra om, att till reseunderstöd åt lärare vid tekniska högskolan finnes å
Åttonde hufvudtiteln.
75
ordinarie stat uppfördt ett belopp af 1,800 kronor äfvensom att anslag å
extra stat sedan flera år utgå till resestipendier åt prästmän, 5,000 kronor,
till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för
kvinnlig ungdom och samskolor, 6,000 kronor, till resestipendier åt rek¬
torer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna, 2,000
kronor, till resestipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor, 4,000
kronor, samt till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid
rikets abnormskolor, 1,000 kronor.
För lärare vid universiteten finnes ock, såsom förut påpekats, möjlig¬
het att erhålla reseanslag ur det å ordinarie stat uppförda reservations¬
anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande,
26,500 kronor, nämligen af den del däraf, 7,000 kronor, som sedan länge
är förbehållen till reseunderstöd åt vetenskapsidkare vid universiteten.
Såsom i det föregående blifvit framhållet pläga emellertid de stipendier,
som utdelas af dessa medel, så godt som uteslutande komina obefordrade
vetenskapsidkare till del. Detta öfverensstämmer ock med ändamålet med
dessa stipendier, sådant detta framgår af stipendiebeloppens jämförelsevis
afsevärda storlek, 2,000 kronor och 1,500 kronor, samt de i afseende å
resans längd gifna bestämmelser, hvarigenom dessa stipendier icke lämpa
sig för sådana kortare men oftare upprepade resor, som i allmänhet an-
gifvits såsom behöfliga för de ordinarie lärarne. Det tillgängliga beloppet
kan vidare ej användas till reseunderstöd åt lärare vid karolinska insti¬
tutet och är för öfrigt så knappt, att det skulle vara till största förfång
för de yngre vetenskapsidkarnes utbildning, om anslaget ej fortfarande så
godt som uteslutande förbehölles dem.
För att i någon mån tillgodose behofvet af reseunderstöd åt de ordi¬
narie lärarne vid universiteten och karolinska institutet har Eders Kungl.
Maj:t vid upprepade tillfällen därtill beviljat medel från det under riks-
statens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter samt från
samma hufvudtitels allmänna besparingar. Då dessa tillgångar äro af nöden
för mångahanda andra ändamål, hafva likväl ofta vederbörandes ansök¬
ningar om reseunderstöd måst afslås och understöden endast med spar¬
samhet utdelas. Under åren 1901—1904 hafva de utgjort respektive 3,650,
2,050, 4,000 och 2,350 kronor, fördelade i 29 poster från 200 till 700
kronor. Dessa understöd hafva således lämnats just för sådana kortare
resor, som i nu förevarande ärende afsetts. Att med anlitande af dessa
medel verksamt fylla behofvet af reseunderstöd för ifrågavarande ändamål
låter sig uppenbarligen icke göra.
Det synes mig alltså uppenbart, att anslag för ändamålet bör hos
Riksdagen utverkas och att anslaget bör uppföras å ordinarie stat. Här-
7 G
Åttoude liufvudtiteln.
[12.] vid kunde ifrågasättas att öka förutnämnda ordinarie anslag till resesti¬
pendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Detta skulle dock
enligt min åsikt särskildt med hänsyn till de olika ändamål, för hvilka
anslaget skulle vara afsedt, vara mindre lämpligt. Och därmed skulle ej
heller vara något att vinna för nu ifrågavarande syftemål, enär berörda
anslags nuvarande belopp ej förslår för att tillfredsställa alla kraf, som
för närvarande ställas på detsamma, och anslaget således ej kunde förvän¬
tas lämna någon tillgång till reseunderstöd åt de ordinarie lärarne, utöf¬
ver det belopp, hvarmed anslaget komme att ökas. Särskilda medel torde
därför böra beredas för ändamålet.
Beträffande de behöfliga medlens belopp torde en nedsättning af hvad
som föreslagits för de tre ifrågavarande läroanstalterna, utgörande tillhopa
17,000 kronor, kunna ske. Såsom det i ärendet upplysts, lärer, åtminstone
vid universitetet i Uppsala, icke alldeles saknas medel, som stå vederbö¬
rande till buds för utdelande af reseunderstöd. Vidare torde man få
antaga, att det ej för lärare inom alla fack kan blifva af nöden att med
statsunderstöd göra en studieresa hvart fjärde eller femte år, och att i
öfrigt omständigheterna komma att lägga hinder i vägen för genomförande
af en noggrannt bestämd ordning i afseende härå. Enligt min åsikt bör
man således ej fixera anslagsmedlens användning till periodiskt återkom¬
mande resor för hvarje akademisk lärare, som kan komma i fråga att fä
del däraf. Man bör därför ej heller beräkna anslagsbeloppets storlek med
hänsyn till en sådan anordning. T sammanhang härmed vill jag anmärka,
att jag icke finner behöfligt eller lämpligt, att för en hvar af de tre läro¬
anstalterna anslås särskilda belopp, hvilka skulle efter vissa grunder ytter¬
ligare uppdelas på vederbörande särskilda fakulteter eller sektioner. Ett
friare handhafvande af hela det anslag, som kan blifva ställdt till förfo¬
gande för ändamålet, skulle helt visst blifva till större gagn, än om för
hvarje fakultet eller sektion vore bestämdt ett visst belopp att användas
i en mer eller mindre fixerad ordningsföljd. Då nämligen med de ändrin¬
gar i planen för anslagsmedlens användning, jag nu föreslagit, reseunder-
stödens utdelande torde böra ske efter ansökning, skulle däraf utan tvif¬
vel blifva en följd, att understöden lättare komme just dem till godo, som
i främsta rummet vore i behof af dem för sig och sin vetenskap och som
af dem kunde draga den största fördel. — Det är tydligt, att genom de
anordningar, som jag nu antydt, nämligen att ej vissa periodiskt återkom¬
mande anslag ställas till förfogande för hvarje vederbörande lärare, ej hel¬
ler bestämda anslag bindas vid hvarje läroanstalt, fakultet och sektion, ett
mindre belopp än annars skall kunna vara tillfyllest.
A andra sidan får statsanslaget dock ej sättas så lågt, att man kan
Åttonde liufvudtiteln.
77
äfventyra att förfela ändamålet med detsamma. Antalet af dem, som vid
de olika läroanstalterna kunna komma i fråga till erhållande af understöd
från det tillämnade anslaget, är för närvarande 151. Jag beräknar därvid,
utom ordinarie professorer och extra ordinarie professorer, dels vid universi¬
tetet i Uppsala tre laboratorer och en observator samt •— anslutande mig
till det från Lund framställda förslaget rörande bibliotekstjänstemännen
— en bibliotekarie och två vice bibliotekarier vid universitetsbiblioteket,
dels vid universitetet i Lund en observator och två laboratorer samt en
bibliotekarie och en vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket, dels ock
vid karolinska institutet fyra laboratorer, en prosektor samt en lärare i
otiatri, rhinologi och laryngoskopi. Vid inrättandet framdeles af nya be¬
ställningar, jämförliga med nyss oinförmälda, kommer naturligen antalet
af dem, som vore berättigade att åtnjuta reseunderstöd från anslaget, att
ökas. Redan det nuvarande antalet är så pass stort, att man ej kan sätta
anslagsbeloppet allt för lågt utan att uppgifva den enligt min åsikt rik¬
tiga tanken, att möjlighet bör förefinnas för dem, som undfått reseunder¬
stöd, att vid behof med ej allt för långt mellanrum erhålla nytt sådant.
I betraktande af hvad jag nu anfört anser jag, att ett nytt anslag
under särskild titel bör för ändamålet uppföras under riksstatens åttonde
hufvudtitel och att detta anslags belopp skäligen kan sättas till 10,000
kronor. På det att möjliga besparingar för ett år må kunna för ansla¬
gets ändamål tillgodogöras ett följande år, torde anslaget böra få natur
af reservationsanslag. Reseunderstöd från anslaget bör, efter underdånig
ansökning, af Eders Ivungl. Maj:t utdelas till förutnämnda lärare med
flera vid universiteten och karolinska institutet. I de närmare .bestämmelser
rörande anslagets användande, som böra af Eders Kungl. Maj:t fastställas,
kan lämpligen stadgas ett maximibelopp, förslagsvis 600 kronor, åsyftande
att tydliggöra anslagets ändamål att tjäna till understöd för kortare resor.
Anslaget bör företrädesvis användas för resor utom riket, men jämväl resor
inom landet böra enligt min åsikt få genom anslaget understödjas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksda¬
gen att för nu angifna ändamål på ordinarie stat bevilja ett reservations¬
anslag med titel »Resestipendier åt universitetsprofessorer med flera» till
belopp af 10,000 kronor.
7S
Åttonde hnfvudtiteln.
Allmänna läroverken.
[18.] Den normalstat, som visade sig erforderlig för genomförande af den
Nya ordinarie nya läroverksorganisationen och som framlades för 1904 års riksdag, för-
^nkftar?1" utsatte en ökning af lärarepersonalen vid de utvidgade och ombildade läro¬
verken med 14 lektorer, 80 adjunkter och 54 ämneslärarinnor. I denna
normalstat vidtog Riksdagen ingen annan ändring än den, som blef en
följd häraf, att Riksdagen beslöt, att treklassiga läroverket i Vimmerby
skulle ombildas till samskola i stället för att indragas, såsom af Eders
Kungl. Maj:t föreslagits. Härigenom ökades den framlagda normalstatens
lärarepersonal med en rektor, 3 adjunkter, 3 ämneslärarinnor samt en teck-
ningslärare, en gymnastiklärare och en musiklärare. Till genomförande af
denna normalstat beviljade Riksdagen på ordinarie stat anslag till 8 lek¬
tors- och 26 adjunktsbefattningar, att på de olika läroverken fördelas i
enlighet med vissa af mig till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 31 december 1903 angifna grunder.
För fortsatt genomförande af nämnda normalstat erfordras för näst¬
kommande år anslag till 4 lektors- och 23 adjunktsbefattningar. Af dessa
blifva en lektors- och en adjunktsbefattning behöfliga för fullföljande af
den beslutade utvidgningen af allmänna läroverket å Östermalm i Stock¬
holm till fullständigt å reallinjen, en lektorsbefattning erfordras för fort¬
satt utvidgning af allmänna läroverket i Ystad till fullständigt å reallinjen.
Vidare torde det vara lämpligt att under nästkommande år genomföra
normalstaten vid allmänna läroverken i Vänersborg och Visby genom till¬
sättande af en lektorsbefattning vid hvartdera läroverket på samma gång,
som en adjunktsbefattning från hvartdera läroverket förflyttas till annat
läroverk, vid hvilket enligt normalstaten läraretjänsterna böra ökas med
en dylik befattning.
Då med ingången af läsåret 1906 —1907 sjätte realskoleklassen skall
upprättas vid de läroverk, som skola ombildas till realskolor för gossar,
liksom vid de högre läroverken, bör tydligen lärarepersonalen vid de blif¬
vande realskolorna vid denna tidpunkt räkna minst 6 adjunkter. Härför
erfordras inrättandet af 2 adjunktsbefattningar vid hvartdera af de båda
förut treklassiga läroverken i Arvika och Varberg samt en adjunktsbefatt¬
ning vid hvart och ett af de 16 femklassiga läroverken i Borås, Eksjö,
Enköping, Eskilstuna, Karlshamn, Kristinehamn, Landskrona, Lidköping,
Malmö, Mariestad, Oskarshamn, Sköfde, Söderhamn och Uddevalla samt
Kungsholms läroverk i Stockholm och Östra femklassiga läroverket i Göte¬
borg.
79
Åttonde hufvudtiteln.
Dessutom torde vid Jakobs och Katarina femklassiga läroverk i Stock¬
holm under ar 1906 böra tillsättas en af de två nya adjunktsbefattningar,
som enligt normalstaten äro för hvartdera af dessa läroverk afsedda.
Göteborgs Västra femklassiga läroverk har redan fulltalig lärarepersonal.
för tre- och femklassiga läroverks ombildning till sexklassiga realskolor
för gossar skulle således erfordras 22 adjunktsbefattningar.
Det är visserlingen sant, att äfven vid åtskilliga högre läroverk sjätte
realskoleklassens upprättande kommer att medföra behof af ökade ordinarie
lärarekrafter. Men då, såsom redan i propositionen till 1904 års riksdag
påpekades, tillsättandet af för många platser på en gång kan föra med sig
brist på tillräckligt antal väl kvalificerade sökande, torde med tillsättningen
af de för dessa läroverk afsedda adjunktsbefattningar böra anstå tillbett
följande ar, helst de läroverk, hvilkas behof af ökade ordinarie lärare¬
krafter är störst, kunna tillgodoses, därigenom att de adjunkter, som blifva
disponibla dels vid läroverken i Vänersborg och Visby, dels ock vid de
femklassiga läroverk, som skola ombildas till samskolor, kunna öfverflyttas
till sådana högre läroverk.
Därest sålunda 4 lektors- och 23 adjunktsbefattningar tagas i anspråk
för år 1906, återstå för normalstatens genomförande 2 lektorsbefattningar,
afsedda för utvidgning af Ystads läroverk, samt 32 adjunkts- och 57
ämneslärarinnebefattningar, afsedda för vissa af de högre läroverken, Jakobs
och Katarina läroverk i Stockholm samt samskolorna, hvartill komma en
rektorsbefattning, 2 adjunktsbefattningar samt en teckningslärare-, en gym¬
nastiklärare- och en musiklärarebefattning, hvilka i stället för att indragas
skola uppföras på Virnmerby samskolas stat.
Då begynnelseaflöningen utgör för lektor 4,000 kronor och för adjunkt
3.000 kronor, fordras för upprättandet af 4 nya lektorsbefattningar 16,000
kronor oc^ V 23 nya adjunktsbefattningar 69,000 kronor, eller tillsammans
85.000 kronor. Under förutsättning af bifall till upprättande af de ifråga¬
satta nya lärarebefattningarna, skulle således reservationsanslaget till de
allmänna läroverken komma att ökas med detta belopp. Men då genom
nådigt beslut den 23 september 1904 2 kollegabefattningar, en vid all¬
männa läroverket i Sölvesborg och en vid allmänna läroverket i Marstrand,
skola indragas, uppstår härigenom en besparing å anslaget med 3,000
kronor, hvarför den erforderliga ökningen af reservationsanslaget utgör
82.000 kronor.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att af de för fyllande af den
för 1904ä års' riksdag framlagda normalstaten för de allmänna läroverken
erforderliga läraretjänsterna på ordinarie stat bevilja anslag till 4 lektors-
80 Åttonde hufvudtiteln.
och 23 adjunktsbefattningar att på de olika läroverken fördelas på sätt af
mig angifvits, samt att för detta ändamål höja reservationsanslaget till de
allmänna läroverken med ett belopp af 82,000 kronor, eller från 4,951,549
kronor till 5,033,549 kronor.
[14.] I nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och
Ändringar i pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk
mei8erenng”-stadgas, f öfverensstämmelse med 1904 års riksdags beslut, bland annat:
ende löne- och fftr adjunkt, lektor, teckningslärare, gymnastiklärare eller musiklärare
ringennföresdluppflyttning frän lägre till högre lönegrad må äga rum efter förloppet af
allmänna iiiro-g därest han under mer än fyra femtedelar åt den tjänstgöringstid,
verke"' som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning, med nit och skicklighet
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller
ock fullgjort "annat offentligt uppdrag; och att rektor må vinna uppflytt¬
ning frän första till andra lönegraden efter förloppet af 10 år, därest han
med nit och skicklighet tjänstgjort såsom rektor mera än fyra femtedelar
af samma tid, med iakttagande härvid, att rektor vid högre allmänt^läro¬
verk endast må räkna sig till godo den tid, han såsom rektor vid sådant
läroverk tjänstgjort, samt att öfningslärare vid öfvergång till realskola ma
tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom ordinarie lärare vid lägre
läroverk.
Därest berörda bestämmelser tolkades strängt efter ordalydelsen, skulle
rektor och särskildt rektor vid högre allmänt läroverk icke vara berättigad
att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid, han pa grund
af förordnande bestridt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag och fördenskull icke utöfvat sin rektorsbefattning. Tydligt är
emellertid, att om bestämmelserna skulle hafva denna innebörd, desamma
skulle vara högeligen olämpliga och hinderliga. De skulle nämligen
med säkerhet göra det svårt, om icke omöjligt, att förmå en rektor vid
hö°re läroverk att mottaga förordnande å annan tjänst t. ex. såsom ledamot
af öfverstyrelsen för de allmänna läroverken eller uppdrag såsom kommitté¬
ledamot. Men en föregående, väl skött rektorsverksamhet, hvarigenom den
bästa erfarenhet vinnes beträffande såväl principerna för som detaljerna af
ett läroverks skötsel, måste anses vara af så stor betydelse för läroverkens
öfverstyrelse, att densamma ej gärna kan undvara en eller annan ledamot
med denna kvalifikation. Inom vissa kommittéer torde äfven den erfaren¬
het som endast vinnes genom verksamhet såsom rektor vid ett större läro¬
verk, vara af det värde, att det skulle vara en verklig förlust, om en sådan
Icke kunde tillkallas. Jag anser därför af vikt, att fullt tydligt uttalas,
att rektor och särskildt rektor vid högre allmänt läroverk må för upp-
Åttonde hufvudtiteln.
81
flyttning i högre lönegrad såsom rektor räkna sig till godo äfven den tid, [14.]
hvarunder han på grund af förordnande bestridt annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag.
Såsom ett ytterligare skäl för denna bestämmelse kan anföras, att, enligt
den af 1904 års riksdag beslutade och af Eders Kungi. Maj:t genom nådig
kungörelse den 27 augusti 1904 godkända lönereglering för folkskole-
seminarierna, rektor vid sådant seminarium uttryckligen tillerkänts dylik för¬
mån, och något skäl till olikhet i detta afseende beträffande rektor vid all¬
mänt läroverk och rektor vid folkskoleseminarium torde icke kunna anföras.
I först nämnda nådiga kungörelse den 27 augusti 1904 stadgas vidare,
likaledes i öfverensstämmelse med 1904 års riksdags beslut:
att för extra ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor vid de all¬
männa läroverken må från och med år 1905 utgå följande arfvoden:
för extra ordinarie lärare, hvilken aflagt sådan akademisk examen,
som medför rätt att söka lärarebefattning vid allmänt läroverk, samt genom¬
gått profårskurs, ett årligt arfvode af 2,000 kronor;
för extra ordinarie lärare, som icke fullgjort de i nästföregående mo¬
ment stadgade villkor, ett årligt arfvode af 1,800 kronor;
för extra ordinarie lärarinna, som aflagt godkänd afgångsexamen från
högre lärarinneseminariet eller fullgjort hvad beträffande examen och prof¬
årskurs för behörighet till ämneslärarebefattning vid de allmänna läro¬
verken är stadgadt, ett årligt arfvode af 1,400 kronor;
för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i nästföregående
moment stadgade villkor, ett årligt arfvode af 1,200 kronor;
för lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas ålig¬
ganden, ett årligt tilläggsarfvode af 300 kronor; samt
att vikarierande eller extra ordinarie lektor, som under minst en termin
af år 1904 på grund af gällande bestämmelser uppburit arfvode efter 2,200
kronor eller 1,980 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknadt, må, så länge
han innehar enahanda förordnande, fortfarande åtnjuta samma arfvode som
år 1904, för år räknadt.
I sitt anförande till det vid statsverkspropositionen till 1892 års riks¬
dag fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden yttrade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet med afseende å arfvoden åt extra
ordinarie ämneslärare, att det understundom inträffat, att Kungl. Maj:t,
då en lärarebefattning under en längre tid bort hållas ledig eller af annan
anledning måst uppehållas af vikarie, på det att läroverket måtte kunna
erhålla en fullt kvalificerad lärare till platsens skötande och icke löpa fara
att allt för snart förlora honom, medgifvit, att ett högre vikariatarfvode
Bill. till Rilcsd. Prot. 1.905. 1 Sami. I Afd. 11
82
Åttonde liuffradtiteln.
än det vanliga, och understundom uppgående till den med befattningen
förenade lönens belopp i lägsta lönegraden, fått utgå; och då sådana fall
säkerligen äfven för framtiden skulle förekomma, borde detta förhållande
afses med några ord vid affattandet af den ifrågavarande punkten. Han
hemställde därför, att de för extra ordinarie ämneslärare fastställda arfvodes-
beloppen skulle gälla, därest icke Kungl. Maj:t i särskilda fall annorlunda be¬
stämde. Denna hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen gillad.
En sådan rätt för Eders Kungl. Maj:t att i vissa fall bestämma andra
arfvoden för extra ordinarie lärare och lärarinnor, än de i 1904 års riksdags
beslut och nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 upptagna, torde äfven
framdeles vara af behofvet påkallad, helst det blifvit bestämdt, att leda¬
möterna i öfverstyrelsen för de allmänna läroverken skola, under den tid
deras förordnande varar, kvarstå vid sina befattningar och uppbära en del
af den med en hvar af dessa befattningar förenade lön. Ifrågavarande be¬
fattningar måste således under en följd af år uppehållas genom vikarier.
Och skola de läroverk, hvilka berörda befattningar tillhöra och som för¬
lorat en eller ett par af sina bästa lärare, icke blifva allt för mycket lidande,
är det nödvändigt, att anstalter träffas för att göra det möjligt för dem att
erhålla och bibehålla så goda vikarier, som kunna fås. Äfven många andra
fall kunna tänkas, då det är af vikt, att Eders Kungl. Maj:t i berörda af¬
seende har fria händer.
På grund af det anförda hemställer jag således, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva
att rektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad
räkna sig till godo äfven den tid, hvarunder han på grund af förordnande
bestridt annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag; samt
att Eders Kungl. Maj:t må äga att i särskilda fall, då sådant hefinnes
erforderligt, för extra ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor vid de
allmänna läroverken bestämma arfvoden till andra belopp än dem, som
för sådana lärare och lärarinnor finnas upptagna i nådiga kungörelsen den
27 augusti 1904.
Bifall härtill föranleder icke ökning af reservationsanslaget till de all¬
männa läroverken.
Folkundervisningen.
[15.] Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
Bestämmehermedgaf Riksdagen år 1890, att, då till rektor vid allmänt läroverk utsetts
nadetl^ktoredi'lärare’ som innehade ordinarie läraretjänst, denna tjänst finge i vanlig ord-
vid foikskoie-ning tillsättas, dock att den, som därtill utnämndes, skulle, när förre inne-
seminarierna.
Åttonde hufvudtiteln.
33
hafvaren återtoge utöfningen af densamma, vara skyldig att träda i tjänst- [15.]
göring vid det läroverk, Eders Kungl. Maj:t med afseende å förekommande
omständigheter kunde finna skäligt bestämma.
I enlighet härmed utfärdade Eders Kungl. Maj:t den 12 september 1890
nådigt cirkulär till domkapitlen samt direktionerna öfver Stockholms stads
undervisningsverk och Nya elementarskolan, därvid Eders Kungl. Maj:t
tillika föreskref, att berörda förbehåll borde intagas i den fullmakt, som
af vederbörande utfärdades.
I skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af Eders Kungl. Maj:ts pro¬
position angående lönereglering för folkskoleseminarierna samt stat för
folkskoleseminariet i Strängnäs m. m. har Riksdagen anfört, bland annat,
att Riksdagen funnit seminariestadgans bestämmelse, att rektor skall ut¬
nämnas af Eders Kungl. Maj:t, böra ändras därhän, att Eders Kungl. Maj:t,
där så funnes skäligt, förordnade rektor på viss tid.
Vid underdånig föredragning den 27 augusti 1904 af Riksdagens be¬
rörda skrifvelse har Eders Kungl. Maj:t funnit godt förordna, bland annat,
att § 20 i nådiga stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket den 29
januari 1886 skulle erhålla följande ändrade lydelse:
»Rektor utnämnes eller, där så finnes skäligt, förordnas på viss tid af
Kungl. Maj:t, sedan konsistorium afgifvit underdånigt förslag. Till befatt¬
ningen äger ansökan icke rum.»
I anledning af denna ändring synes det mig lämpligt, att samma be¬
stämmelser, som jämlikt nådiga cirkuläret den 12 september 1890 gälla
angående tillsättande af läraretjänst, hvars innehafvare blifvit förordnad
till rektor vid allmänt läroverk, äfven varda stadgade angående tillsättande
af läraretjänst, hvars innehafvare blifvit förordnad till rektor vid folkskole-
seminarium. I
I afseende å tillförordnad rektors vid allmänt läroverk pensionsrätt
har Eders Kungl. Maj:t, i anledning af Riksdagens därutinnan lämnade
medgifvande, genom nådig kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny
löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk förordnat, bland annat, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i
fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor och i minst
15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension upp¬
bära sin lön som rektor oafkortad.
Liknande bestämmelse synes mig äfven böra gälla i afseende å till¬
förordnad rektor vid. folkskoleseminarium.
Då emellertid Riksdagens medgifvande i såväl det ena som det andra
afseendet är erforderligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
84
Åttonde kufvudtiteln.
dels att, då till rektor vid folkskoleseminarium förordnats lärare, som
innehar ordinarie läraretjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
denna tjänst får i vanlig ordning tillsättas, dock att den, som därtill ut-
nämnes, skall, när förre innehafvaren återtager utöfningen af densamma,
vara skyldig att träda i tjänstgöring, då fråga är om läraretjänst vid all¬
mänt läroverk, vid det läroverk, och då fråga är om läraretjänst vid folk¬
skoleseminarium, vid det seminarium, Eders Kung! Maj:t med afseende å
förekommande omständigheter finner skäligt bestämma,
dels ock att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium, hvilken full¬
gjort de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium för pensions erhål¬
lande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall
vara berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oafkortad.
Bifall härtill påkallar icke ändring af något ordinarie anslag.
[16.] År 1903 beviljade Riksdagen anslag till uppförande vid folkskole-
SAnsiag till seminariet i Linköping af en byggnad för undervisning i gymnastik, teck-
materiell, ljus • i -i '
och ved rn. rn nmg och musik.
vid foikskoie- Uti en af domkapitlet i Linköping med underdånig skrifvelse den 8
'Linköping] juni 1904 öfverlämnad framställning har rektorn vid seminariet anfört, att,
då berörda byggnad, hvilken vore under uppförande, komme att af semi¬
nariet tagas i besittning för undervisningsändamål, behof af ökade anslag
till seminariet komme att inträda, nämligen årligen:
för lokalernas uppvärmning enligt kostnadsberäkning ...... kronor 700
» lokalernas belysning enligt kostnadsberäkning............... » 245
» vattenförbrukning enligt kostnadsberäkning..................... » 40:
till ersättning åt allmänna läroverket i Linköping för vård
om seminariets målskjutningsgevär och öfriga till se-
minarieelevernas militäröfningar hörande persedlar
m. m. enligt skrifvelse från läroverkets rektor............ » 100:
För lokalernas städning behöfdes dels ett biträde åt
seminariets nuvarande städerska, som vore fullt upptagen
af den dagliga städningen och uppassningen i de redan be¬
fintliga lokalerna, dels ock en höjning i arfvodet åt nämnda
städerska, hvilkens aflöning nu uppginge endast till 370
kronor jämte husrum, ljus och vedbrand, en ersättning,
hvars knapphet allenast motiverades af seminariets begrän¬
sade tillgångar. Till bekostande af städningen erfordrades
därför ett anslag af minst............................................................ »
För lokalernas skurning behöfdes
250:-
100:-
Transport kronor 1.435:
Åttonde Imfrudtiteln.
85
Transport kronor 1,435: ■— [16.1
För skötseln af centraluppvärmningen i den nya bygg¬
naden erfordrades ock tillskott af statsmedel. Den person,
som skötte dithörande apparater i den nuvarande semi-
nariebyggnaden, tjänstgjorde tillika såsom seminariets gårds¬
karl och hade därför äfven till åliggande att besörja ren¬
hållningen ej allenast å seminariegården utan ock å de
ganska långa gatudelar, som omslöte seminariets tomt.
Dessa besvär komme snart att ökas genom iordningstäl¬
lande af vissa gatustycken, som dittills icke varit satta i
fullbordadt skick. Samme man vore äfven ordinarie ar¬
betare i seminariets trädgård, då arbete där kunde bedrif-
vas. Redan nu vore han ofta så strängt anlitad, att främ¬
mande arbetskraft måste anskaffas till hans hjälp, särskildt
under snörikare vintrar. För att göra det för honom
möjligt att sköta värmeapparaterna äfven i den nya semi-
nariebyggnaden, måste på annan person öfverlåtas en del
af hans andra bestyr, särskildt gatusopning m. m. Då
denne seminariets gårds- och trädgårdskarl åtnjöte en lön af
allenast 500 kronor jämte husrum, vedbrand och ljus och
seminariet med svårighet för detta pris kunnat anskaffa
duglig tjänare, måste tvifvelsutan denna lön höjas. När
därtill komme, att jämväl annan person måste vida mera
än hittills tidtals regelbundet vissa dagar sysselsättas för
seminariets räkning, kunde för ändamålet icke begäras
lägre anslag än................................................................................. » 250: —
För oförutsedda utgifter, inventariernas underhåll och
möjligen behöfiiga komplettering borde beräknas ............... »_100: —
tillsammans kronor 1,785: —
Då emellertid genom den nu pågående nybyggnaden
seminariet komme att frigöras från behofvet att hyra all¬
männa läroverkets gymnastiklokal, bortfölle det å semi¬
nariets stat på grund af nådigt bref den 15 december
1899 uppförda anslaget till underhåll af materiell, eldning
och städning i läroverkets gymnastiklokal.............................. » 300: —
hvarjämte seminariet — med den inskränkning, som
angåfves i förenämnda årliga kraf från allmänna lärover¬
kets sida — skulle befrias från det årligen från semina-
0
^Transport kronor 300:
86 Åttonde hulvudtiteln.
Transport kronor 300: —
riets anslag till materiell, ved, ljus m. m. utgående bidra¬
get till aflöning af vaktmästaren vid allmänna läroverkets
gymnastiklokal för uppassning.................................................. » 200: —
eller tillsammans kronor 500: —
För den händelse således att Eders Kungl. Maj:t
täcktes medgifva, att förenämnda 300 kronor iinge an¬
vändas för att tillgodose de behof, som betingades af ny¬
byggnaderna vid seminariet, skulle, med afdrag af dessa
och sistnämnda 200 kronor, hela tillökningen i årsanslagen
till seminariet uppgå till............................................................... » 1,285: —
Seminariets rektor hemställde äfven, att lämplig andel af det ifråga¬
satta nya anslaget måtte få utgå från den tidpunkt, då seminariet iinge
taga den nyuppförda byggnaden i besittning, hvilket beräknades kunna ske
redan vid början af läsåret 1905 —1906.
Öfver denna af domkapitlet till bifall förordade framställning har
statskontoret den 29 juli 1904 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och därvid afifört följande.
Af hvad i ärendet förekommit framginge, att en förhöjning i semina¬
riets anslag till materiell, ljus och ved m. m. vore af behofvet påkallad,
för att ifrågavarande nya byggnad skulle kunna för sitt ändamål behörigen
användas. Nämnda anslag, som utginge från anslaget till seminarier för
folkskolelärares bildande, bestämdes genom nådigt bref den 19 augusti 1881
till 1,800 kronor, uti hvilket belopp sedermera jämlikt nådiga bref den
27 maj 1898 och den 19 maj 1899 beviljats förhöjning af tillhopa 450
kronor, hvarförutom från anslaget till seminarier ett belopp af 300 kronor,
hvilket seminariet haft att erlägga för begagnande af allmänna läroverkets
i Linköping gymnastiksal, af Eders Kungl. Maj:t jämlikt nådiga bref den
30 december 1881 och den 15 december 1899 särskildt anvisats.
Anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande, hvilket jämte åt¬
skilliga andra för folkundervisningen afsedda anslag bildade ett gemensamt
reservationsanslag, hade under åtskilliga af de senare åren utvisat brist,
uppgående år 1900 till 2,211 kronor 87 öre, år 1902 till 4,525 kronor 90
öre och år 1903 till 4,781 kronor 80 öre, hvilka belopp måst ersättas från
besparingarna å nyssnämnda reservationsanslag, medan däremot en år 1901
uppkommen behållning å seminarieanslaget af 1,370 kronor 68 öre till¬
godoförts nämnda besparingar.
Visserligen hade anslaget till seminarier vid 1900—1904 årens riks-
Åttonde hufvudtiteln.
87
dagar blifvit successivt höjdt med sammanlagdt icke mindre än 197,125
kronor, men då dessa förhöjningar beviljats för vissa bestämda, i stat be¬
räknade utgifter, torde anslaget icke med någon större grad af sannolikhet
kunna antagas lämna tillgång till den nu begärda förhöjningen i det årliga
anslaget till materiell, ljus och ved m. m. vid seminariet i Linköping.
Statskontoret, som icke vore i tillfälle yttra sig i fråga om storleken
af den förhöjning i sistberörda anslag, som påkallades i följd af ifråga¬
varande nybyggnad vid seminariet, hemställde, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att, för beredande af erfor¬
derliga medel till materiell, ljus och ved vid folkskoleseminariet i Linkö¬
ping, anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande måtte från och
med år 1906 ökas med 1,285 kronor eller det belopp, Eders Kungl. Maj:t
pröfvade vara för ändamålet behöfligt.
I anledning af ifrågavarande framställning har Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 28 oktober 1904 för bestridande af ifrågavarande utgifter
under den del af år 1905, hvarunder den nya byggnaden kunde komma
att af seminariet begagnas, af besparingarna å reservationsanslaget till folk¬
undervisningen anvisat ett belopp af högst 600 kronor, hvarjämte Eders
Kungl. Maj:t medgifvit, att till gäldande af berörda utgifter jämväl finge
användas hvad å nämnda del af år 1905 belöpte af det enligt nådiga
brefven den 30 december 1881 och den 15 december 1899 såsom bidrag
till underhåll af materiell samt till eldning och städning i allmänna läro¬
verkets i Linköping gymnastiklokal beviljade anslaget å 300 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit, och då jag icke har något att
anmärka mot de af seminariets rektor föreslagna belopp, tillstyrker jag,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, för beredande af er¬
forderliga medel till materiell, ljus och ved m..m. vid folkskoleseminariet i
Linköping, anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande må höjas
med 1,285 kronor.
I underdånig skrifvelse den 21 juli 1904 har domkapitlet i Strängnäs, [17.]
i anledning af en utaf tillförordnade rektorn vid folkskoleseminariet där-Förhyrande af
städes gjord framställning, anhållit, att till hyra för gymnastiklokal för, fymnastik-
semmariet matte anvisas ett ärligt anslag af 500 kronor att från och med skoiesemi-
år 1905 utgå, så länge seminariet vore i behof af att hyra sådan lokal. na.‘iet.i
I den till 1901 års riksdag aflåtna nådiga propositionen om stats- ljnsDdb-
verkets tillstånd och behof äskades för uppförande af erforderliga bygg¬
nader för ett folkskoleseminarium i Strängnäs ett anslag af 218,000 kronor,
88
Åttonde hutvudtiteln.
[17.] däraf 39,502 kronor beräknats för ett gymnastikhus. I skrifvelse den 29
maj 1901 anmälde Riksdagen att, då, enligt hvad Riksdagen erfarit, under¬
visningen i gymnastik vid seminariet utan afsevärd olägenhet kunde för¬
läggas till allmänna läroverkets i Strängnäs gymnastikbyggnad, den för
seminariets gymnastikbyggnad beräknade kostnaden kunde inbesparas samt
byggnadskostnad^ i det hela sålunda nedsättas från beräknade 218,000
kronor till ett afrundadt belopp af 178,500 kronor; och beviljade Riks¬
dagen till följd häraf för ändamålet ett anslag å sistnämnda belopp.
Under det att i seminariets för år 1904 fastställda stat upptogs ett
belopp af 250 kronor till hyra för gymnastiklokal, blef, enligt hvad dom¬
kapitlet i sin förenämnda skrifvelse meddelat, i det af seminariets tillför¬
ordnade rektor uppgjorda förslag till utgiftsstat för år 1905 något belopp
för dylikt ändamål ej upptaget och detta af den anledning att vid för¬
slagets afgifvande underdånig ny framställning ingått om anslag till egen
gymnastiklokal för seminariet. Då allmänna läroverkets nya gymnastik¬
byggnad skulle blifva färdig redan under hösten 1904, hemställde dom¬
kapitlet, på sätt förut nämnts, att anslaget i fråga måtte anvisas att utgå
från och med år 1905.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 8 september 1904
afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, under åberopande af hvad i
dess i nästföregående punkt omförmälda underdåniga utlåtande af den
29 juli 1904 angående ökadt anslag till folkskoleseminariet i Linköping
funnes anfördt i fråga om anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
nyssberörda anslag måtte från och med år 1906 ökas med det belopp,
som pröfvades vara erforderligt till förhyrande af gymnastiklokal åt semi¬
nariet i Strängnäs. I
I anledning af domkapitlets förevarande framställning, såvidt den¬
samma afser år 1905, har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28
oktober 1904 medgifvit, att till ifrågavarande ändamål ett belopp af 500
kronor finge utgå af besparingarna å reservationsanslaget till folkunder¬
visningen.
Nyssberörda af domkapitlet i underdånig skrifvelse den 23 septem¬
ber 1903 gjorda framställning om anslag till uppförande af gymnastik¬
byggnad för folkskoleseminariet i Strängnäs har Eders Kungl. Maj:t enligt
beslut den 31 december 1904 förklarat icke föranleda någon Eders Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd. Jag får nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för förhyrande af gymnastiklokal för folkskole-
Åttonde hufnultiteln. 89
seminariet i Strängnäs höja anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande med 500 kronor.
Vid bifall till hvad i denna och nästföregående punkt föreslagits,
skulle anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande komma att
från dess nuvarande belopp, 531,150 kronor, höjas med sammanlagdt
1,785 kronor, eller till 532,935 kronor.
Uti särskild nådig proposition den 31 december 1904 har Eders Ivungl. [18.]
Maj:t föreslagit Riksdagen att till bestridande af kostnaderna för inspektion inspektion af
genom folkskoleinspektörerna af folkbibliotek höja anslaget till arfvoden ochfolkmbhotek-
resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer med 5,000 kronor, eller från
dess nuvarande belopp 105,000 kronor till 110,000 kronor.
Bifall till hvad i punkterna 16, 17 och 18 föreslagits medför, att
reservationsanslaget till folkundervisningen, nu 743,650 kronor, kommer
att ökas med 6,785 kronor, eller till 750,435 kronor.
Understöd åt folkbibliotek.
Uti samma nådiga proposition den 31 december 1904 har Eders [19.]
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen, bland annat, att, för att användas såsom understöd åt
bidrag till bestridande af kostnaderna för upprättande och underhåll folkbibliotek.
folkbibliotek m. m., på ordinarie stat bevilja ett förslagsanslag med titel:
»Understöd åt folkbibliotek» å 60,000 kronor.
Om Eders Kungl. Maj:ts förenämnda, under punkterna 18 och 19 an-
gifna beslut har jag ansett mig böra nu erinra, på det att de i den sär¬
skilda nådiga propositionen äskade anslagsbelopp må inflyta i statsverks¬
propositionen.
De tekniska läroverken.
I underdånig skrifvelse den 27 november 1903 framhöll styrelsen för [20.]
tekniska högskolan, hurusom behofvet af ytterligare en professur i elektro-k
teknik vid högskolan, förutom den för närvarande befintliga, gjort sig allt vid tekniska
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 12 högskolan.
90
Åttonde hufmdtiteln.
mera gällande, och förklarade styrelsen sig hafva för afsikt att, sedan er¬
forderlig utredning blifvit verkställd, inkomma till Eders Kungl. Maj:t
med underdånig framställning i ärendet. Dylik framställning har af sty¬
relsen blifvit gjord i underdånig skrifvelse den 26 september 1904. I denna
anför styrelsen med afseende härå i hufvudsak följande.
Behofvet af ytterligare lärarekrafter i elektroteknik hade framkallats
dels genom ämnets allt starkare utveckling och specialisering, som numera
gjorde det så godt som omöjligt för en lärare att följa framstegen och de
år efter år genom vetenskapliga arbeten och otaliga uppfinningar orsakade
förändringarna i de tekniska metoderna, dels ock genom nödvändigheten
att utvidga undervisningen i ämnet både till omfång och beskaffenhet,,
något, som ytterligare styrktes genom af eleverna upprepade gånger fram¬
ställda önskningar om undervisningstidens förlängning. Svårigheten att
under nuvarande omständigheter erhålla fullt kompetent person till pro¬
fessor i elektroteknik hade också för kort tid sedan visat sig, då icke
någon af de fyra sökande till den lediga professuren af de utsedda sak¬
kunnige kunnat förklaras fullt kompetent till befattningen, oaktadt en hvar
af dem tillerkänts vackra meriter på specialområden. Vid frågans slutbe¬
handling inom lärarekollegiet hade därför också kollegiet, med stöd dels
af hittills vunnen erfarenhet rörande lämpligheten och fördelarna af att
dela den till professuren i fråga hörande undervisningsskyldigheten mellan
tvenne lärare, dels ock af de sakkunniges utlåtande, hvaraf fram ginge svårig¬
heten att hos en och samma lärare finna erforderlig kompetens för läro¬
ämnets hela omfattning, beslutit hos styrelsen hemställa om åtgärders vid¬
tagande för den nuvarande professurens uppdelning i två professorsbe¬
fattningar.
Sedan styrelsen med anledning häraf anmodat lärarekollegiet att in¬
komma med närmare bestämdt förslag i ärendet och kollegiet uppdragit
åt en särskild kommitté af fem sakkunnige, nämligen professorn O. E.
Westin, lektorn Pehr af Bjerkén, öfveringenjören vid kungl. patent- och
registreringsverket Nils Rahm samt civilingenjörerna Axel F. Enström och
Karl Wallin, att verkställa den härför erforderliga utredningen, hade denna
kommitté den 28 april 1904 afgifvit yttrande, som funnes bifogadt sty¬
relsens skrifvelse och hvartill för detaljerna hänvisades.
Detta kommitterades utlåtande ginge i hufvudsak ut på, att den nu¬
varande obligatoriska treåriga lärokursen för eleverna i fackskolan för
elektroteknik skulle ökas med åtminstone ett hälft år, hvarvid studiet
under sista terminen hufvudsakligen skulle ägnas åt elektrotekniken, samt
att jämväl för eleverna i bergsskolan och fackskolan för maskiningenjörs-
väsendet skulle beredas tillfälle till den utvidgade undervisning i ämnet,
Åttonde hufvudtiteln.
91
som numera äfven inom dessa fackskolors områden visat sig erforderlig.
För att kunna åstadkomma hela denna utvidgning af undervisningen hade
kommitterade ansett, att förutom den nuvarande professuren, som lämp¬
ligen borde benämnas professur i allmän elektroteknik, ytterligare en
professur i teoretisk elektroteknik samt, för de båda ofvannämnda fack¬
skolornas behof, därjämte ett lektorat af högre lönegraden erfordrades.
Detta kommitterades förslag både blifvit tillstyrkt af lärarekollegiet.
Då emellertid styrelsen icke ansett möjligt att med de lokaler och
den undervisningsmateriel!, öfver hvilka högskolan för närvarande för¬
fogade, anordna någon ytterligare undervisning i elektroteknik för fack¬
skolorna för bergsvetenskap och maskiningenjörsväsende utöfver den, som
redan nn meddelades, ansåge styrelsen frågan härom likasom om inrät¬
tandet af den därför afsedda lektorsbefattningen tills vidare böra anstå,
intill dess det förslag till utvidgning af högskolans verksamhet, som af
styrelsen gjorts, i dess helhet blifvit af statsmakterna behandladt. Och då
det vore tvifvelaktigt, huruvida under närvarande förhållanden ens den
föreslagna förlängningen af elektroteknikernas lärokurs kunde genomföras,
både tre af de förutnämnda sakkunnige, nämligen Westin, af Bjerkén och
Wallin, anmodats att inkomma med ny utredning i denna fråga.
I det utlåtande, som med anledning häraf inlämnats, hade kommitterade
ännu en gång framhållit den tvingande nödvändigheten af, att den före¬
slagna utvidgningen af undervisningen för elektroteknikerna genomfördes,
så snart erforderliga lärarekrafter funnes att tillgå, trots det icke fullt
tillfredsställande sätt, hvarpå undervisningen under närvarande förhållanden
skulle kunna anordnas. Kommitterade hade därjämte angifvit, huruledes
genom särskilda anordningar i fråga om tiderna för öfningarna, uppgif¬
ternas lämpliga fördelning m. ro. samt genom förläggande af en del af
dessa öfningar utom läroverkets lokaler, hufvudändamålet med undervis¬
ningens utvidgning skulle kunna uppnås under förutsättning af inrättandet
af den för ändamålet erforderliga professuren i teoretisk elektroteknik.
På grund af denna sistnämnda utredning och hvad i öfrigt anförts
angående nödvändigheten af att snarast möjligt anordna en utvidgad under¬
visning i elektroteknik, åtminstone för eleverna inom fackskolan för detta
läroområde, hemställde styrelsen hos Eders Kungi. Maj:t om aflåtande af
proposition till nästkommande riksdag om inrättande af en professur i
teoretisk elektroteknik vid högskolan. Under förutsättning af bifall till
•denna professurs inrättande skulle den nuvarande professuren benämnas
professur i allmän elektroteknik, hvarjämte det för närvarande på ordinarie
stat upptagna anslaget af 2,500 kronor till en extra lärare i elektroteknik
skulle kunna indragas. För den ifrågasatta nya professurens inrättande
92 Åttonde liufvudtiteln.
skulle således blott fordras en ökning af högskolans ordinarie anslag med
3.500 kronor.
Den oerhörda utveckling, elektrotekniken under senare åren vunnit,
och den betydelse, som densamma för närvarande har för de flesta om¬
råden af det praktiska lifvet, gör det nödvändigt, att man sörjer för, att
undervisningen vid vår tekniska högskola i detta viktiga ämne blir så
fullständig, att de elever, som ägna sig åt denna gren af ingenjörsväsen-
det, då de utexamineras från högskolan, blifva i stånd att fylla de kraf,
som i praktiken komma att ställas på dem. Och då härför torde vara
erforderligt att en ny professur i ämnet upprättas, anser jag mig böra
förorda styrelsens ifrågavarande förslag. En blick på de tekniska hög¬
skolorna i utlandet visar ock, att vid de flesta af dem ett flertal lärare¬
krafter ägnats åt elektrotekniken. Jag hemställer därför, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att — med uteslutande ur tekniska högsko¬
lans stat af det till en extra lärare i elektroteknik upptagna arfvode å
2.500 kronor — till upprättande af en professur i teoretisk elektroteknik
vid högskolan på ordinarie stat uppföra ett belopp af 6,000 kronor, däraf
4,000 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
med rätt för blifvande innehafvare af denna professur till ålderstillägg
och pension i enlighet med hvad därom för professorerna vid tekniska
högskolan är stadgadt, hvarigenom skulle tillkomma en ökning af 3,500
kronor.
[21.] Med tillkännagifvande, att professuren i metallurgi och liyttkonst vid
Förhöjning aftekniska högskolan blefve ledig från och med början af år 1892, hemställde
afunprofeäsorrs^yre^sen för högskolan i underdånig skrifvelse den 18 december 1891,
vid tekniska huruvida icke, då till löneförmånerna för nämnda befattning hörde bland
hogskoian. annat frj[ postad i bergsskolans hus, för hvilken förmån afdrag å den fasta
professorslönen ägde rum med 600 kronor för år, men omförmälda bo-
ställsvåning möjligen komme att framdeles blifva erforderlig för under¬
visningens behof, Eders Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva, att, därest boställs-
våningen för sagda ändamål framdeles erfordrades, den blifvande profes¬
sorn skulle vara skyldig att afstå densamma mot ersättning, som af Eders
Kungl. Maj:t bestämdes, och uttalade styrelsen därvid tillika den åsikt att,
då man icke borde förminska löneförmånerna för ifrågavarande professur,
hyresersättningen borde motsvara våningens verkliga värde. Vid föredrag¬
ning af detta ärende den 5 februari 1892 fann Eders Kungl. Maj:t godt
föreskrifva, att blifvande innehafvare af nämnda professorsbefattning skulle
vara skyldig att, därest ifrågavarande boställsvåning framdeles behöfde
Åttonde hufvudtiteln. 93
tagas i anspråk för undervisningen vid högskolan, afstå densamma mot [21.]
ersättning, som af Eders Kungl. Maj:t bestämdes.
Sedermera har styrelsen för högskolan i skrifvelse den 16 juni 1903,
enär, enligt hvad en bifogad, af ordinarie lärarne vid fackskolan för bergs¬
vetenskap aflåten och af högskolans lärarekollegium vitsordad framställ¬
ning utvisade, den till förut nämnda, genom senaste innehafvarens från¬
fälle ledigblifna professur anslagna boställsvåning då erfordrades för ut¬
vidgning af bergsskolans undervisningslokaler, hemställt, det Eders Kungl.
Maj:t ville förordna om beviljande af ersättning åt blifvande innehafvare
af professuren i metallurgi och hyttkonst för afstående af boställsvånin-
gen, på det att densamma måtte snarast möjligt kunna disponeras för
undervisningen vid högskolan, därvid styrelsen förklarat sig med afseende
å ersättningens belopp instämma med hvad i förut berörda skrifvelse den
18 december 1891 af dåvarande styrelsen anförts.
Statskontoret, hvars utlåtande häröfver infordrades, erinrade däri till
en början, att, sedan Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 24 januari
1890 i enlighet, med styrelsens för tekniska högskolan förslag förklarat att,
i händelse professorns i kemisk teknologi boställsvåning, för hvilken afdrag
å denne professors lön ägde rum med 600 kronor för år, framdeles skulle
af Eders Kungl. Maj:t pröfvas vara för andra högskolans ändamål behöflig*,
professorn vore skyldig 1 afstå densamma mot ersättning, som af Eders
Kungl.. Maj:t bestämdes, denne professor, efter det hans boställsvåning
tagits i anspråk för undervisningens behof, enligt Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens beslut härför åtnjutit ersättning med 600 kronor om året,
hvilket belopp, efter att under åren 1892—1896 hafva beviljats på extra
stat, ar 1897 tillagts högskolans ordinarie anslag.
Vidare anförde statskontoret, att, då högskolans styrelse nu gjort fram¬
ställning därom, att ersättningen åt professorn i metallurgi och hyttkonst
för mistning af bostadsförmån måtte bestämmas så, att den motsvarade
våningens verkliga värde, därvid uppenbarligen afsåges, att denna ersätt¬
ning borde sättas till icke obetydligt högre belopp än 600 kronor för år.
Emellertid hade styrelsen icke anfört något skäl för att ifrågavarande pro¬
fessor borde vara bättre aflönad än professorn i kemisk teknologi, hvilken
förut också åtnjutit bostadsförmån, eller högskolans öfriga professorer; och
då enligt statskontorets mening en sådan partiell ändring i den fastställda
lönestaten snarare vore ägnad att väcka betänkligheter, kunde statskontoret
för sin del icke tillstyrka, att ersättningen bestämdes till högre belopp än
det, hvarmed lönen för professorn i metallurgi och hyttkonst på grund
af den med befattningen enligt stat förenade rätt till fri bostad under-
94
Åttonde hufvndtiteln.
stege aflöningen för öfriga professorer vid högskolan. Statskontoret hem¬
ställde därför, att, i fall Eders Kungl. Maj:t funne berörda våning böra
tagas i anspråk för utvidgning af bergsskolans undervisningslokaler, Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att högskolans anslag
höjdes med 600 kronor för beredande af ersättning åt professorn i metall¬
urgi och hyttkonst för mistning af bostadsförmån.
Vid föredragning af detta ärende den 25 september 1903 fann Eders
Kungl. Maj:t godt medgifva, att ifrågavarande boställsvåning finge från
och med den 1 oktober 1903 tagas i anspråk för utvidgning af bergssko¬
lans undervisningslokaler samt att, sedan professorsbefattningen i metallurgi
och hyttkonst blifvit återbesatt, innehafvare!! af samma befattning skulle
tills vidare i ersättning för den sålunda mistade bostadsförmånen uppbära
ett belopp af 600 kronor för år räknadt, hvarjemte Eders Kungl. Maj:t
anbefallde statskontoret att förskottsvis af under händer varande medel
på rekvisition till högskolans styrelse utbetala nämnda belopp och där¬
efter i vanlig ordning hos Eders Kungl. Maj;t till ersättning anmäla hvad
sålunda blifvit förskjutet.
Nu anhåller högskolans styrelse i sin förut omförmälda underdåniga
skrifvelse den 26 september 1904, att berörda ersättningsbelopp måtte upp¬
föras på ordinarie stat, på det att den ifrågavarande professorns pensions¬
belopp icke måtte blifva lägre än öfriga professorers, och hemställer så¬
lunda, att aflöningen för professorn i metallurgi och hyttkonst måtte höjas
från 5,400 kronor till 6,000 kronor, hvaraf 2,000 kronor skulle utgöra
tjänstgöringspenningar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till förhöjning af aflöningen för
professorn i metallurgi och hyttkonst vid tekniska högskolan från 5,400
kronor till 6,000 kronor, såsom ersättning för förlorad bostadslägenhet, på
ordinarie stat bevilja ett anslag af 600 kronor, hvilket belopp skall till¬
läggas den egentliga lönen.
Vid bifall till hvad i punkterna 20 och 21 föreslagits kommer tek¬
niska högskolans stat att ökas med tillhopa 4,100 kronor.
[22.] Uti underdånig skrifvelse af den 30 september 1904 har styrelsen för
Nya lektorat Chalmers tekniska läroanstalt anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i
tekniska'liv o-nådig proposition till 1905 års riksdag föreslå:
anstalt m. m. l:o) att, med det nuvarande lektoratets i maskinlära begränsning i
Åttonde hufvudtiteln. 95
hufvudsak till läran om värmemotorer, ett nytt lektorat i maskinlära med [22.]
undervisning hufvudsakligen om vattenkraftmaskiner och vindmotorer måtte
upprättas vid läroanstalten med samma löneförmåner som vid de nuvarande
lektoraten;
2:o) att anslag måtte beviljas till anställande af en andre lärare i
byggnadslära med 3,000 kronor i lön och ett ålderstillägg af 500 kronor
efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring;
3:o) att ett lektorat i väg- och vattenbyggnadskonst måtte upprättas
med samma löneförmåner som vid de nuvarande lektoraten, samt
4:o) att anslaget till assistenter måtte höjas från 8,100 kronor till
12,000 kronor.
Till stöd för nämnda framställning har styrelsen i hufvudsak anfört
följande.
Undervisningen vid Chalmers tekniska läroanstalt i maskinlära med
maskinkonstruktioner samt allmän byggnadslära och husbyggnadskonst
med ritning vore för närvarande till största delen anordnad gemensamt
för det mekaniska facket, husbyggnadsfacket och det elektrotekniska facket,
endast med den olikhet, att det mekaniska facket hade i tredje årskursen
2 timmars föreläsning i maskinlära och 2 timmars maskinkonstruktioner,
uti hvilka de öfriga facken ej deltoge, samt att å ena sidan för de meka¬
niska och elektrotekniska facken antalet uppgifter i byggnadsritning ej
vore så stort som för husbyggnadsfacket, för hvilket å andra sidan antalet
uppgifter i maskinkonstruktioner ställdes mindre än för de andra båda
facken. För det kemiska facket vore undervisningen i konstruktion af
enkla maskindelar gemensam och samtidig med undervisningen i de förut
nämnda facken, under det att någon undervisning i beskrifvande maskin¬
lära ej lämnades eleverna tillhörande det kemiska facket.
De nu anförda förhållandena lämnade påtagligen mycket öfrigt att
önska. Så kräfde det mekaniska facket en mera genomförd och utförlig
framställning af maskinläran med tillhörande konstruktionsritning än hus¬
byggnadsfacket, hvarför det vore till stort men, att dessa båda fack tvunges
att följas åt vid undervisningen i nämnda ämne. Äfven för det elektro¬
tekniska facket och skeppsbyggnadsfacket erfordrades i flera afseenden
modifikationer i ämnets behandling, hvaremot de elever, som tillhörde det
kemiska facket, för sin blifvande verksamhet behöfde en ganska ingående
kännedom om maskinläran, i vissa afseenden till och med i högre grad
än husbyggnadsfackets elever.
Lärarerådet hade därför gjort framställning till styrelsen, att styrelsen
ville hos Eders Kungl. Maj:t framhålla behofvet af, att nämnda Barnunder¬
visning mellan de olika facken i väsentlig mån minskades och att för det
96
Åttonde Imfvudtiteln.
[22.] kemiska facket infördes ett nytt ämne »beskrifvande maskinlära». Enligt
lärarerådets framställning skulle det minsta timantalet för de nämnda
ämnena, som kunde anses vara, åtminstone tills vidare, tillräckligt, vara
följande:
Högre af delningens andra årskurs:
mekaniska, elektrotekniska husbyggnads- och Summa
och skeppsbyggnadsfacket kemiska facket
konstruktion af enkla maskindelar ............ G 4 10
Högre af delningens tredje årskurs:
maskinlära....................
maskinkonstruktioner
mekaniska facket
8
10
elektrotekniska facket, skepps-
och hushytrgnadsfacket
'6 14
6 16
Summa 40.
Härtill skulle dessutom komma 4 timmar beskrifvande maskinlära för
kemiska facket, hvadan det totala timantalet sålunda komme att utgöra 44.
Ett timantal öfverstigande 40, alla på högsta och näst högsta stadiet,
kräfde minst två lärare, och undervisningens art vore sådan, att den ene
läraren ej kunde ställas underordnad i förhållande till den andre. Ämnet
vore dessutom af den omfattning, att man numera svårligen kunde fordra,
att en lärare skulle med full sakkunskap behärska det i hela dess vidd.
Vid tekniska högskolan föredroges också ämnet af två professorer jämte
två lektorer, af hvilka den ene professorn i maskinlära hade undervisnings-
skyldighet hufvudsakligen i läran angående värmemotorer och den andre
i läran om vattenmotorer och i bergsmekanik. Styrelsen föreställde sig,
att en dylik uppdelning med nödvändighet äfven måste införas vid Chal-
merska institutet, så att den nuvarande lektorns i maskinlära undervisnings-
skyldighet begränsades i hufvudsak till läran om värmemotorer och ett
nytt lektorat upprättades med undervisningsskyldighet i läran om vatten¬
kraftmaskiner och vindhjul m. m. Enligt lärarerådets förslag skulle så¬
lunda det nuvarande lektoratets program blifva i hufvudsak »lyftanord¬
ningar, ångpannor och ångmaskiner (såväl en-cylindriska som två- och fler-
cylindriska) jämte utförlig framställning om ångfördelningsapparater med
hänsyn till expansion och omkastning och om regulatorer m. m., gas¬
maskiner, benzin- och fotogenmotorer med tillämpning på fordon och far¬
koster, lokomotiv». Det nya lektoratet skulle i hufvudsak omfatta: »vatten¬
kraftmaskiner, hvartill anknytes läran om ängturbiner, vattenuppfordrings¬
verk (vanliga pumpar, kapselhjul, turbinpumpar m. m.), vindhjul, luft¬
kompressorer och exhaustorer >. Till det nya lektoratet skulle äfven höra
Åttonde hufrudtiteln. 97
en beskrifvande framställning af det viktigaste om lyftanordningar, ång¬
pannor och ångmaskiner jämte gas- och benzin- eller fotogenmotorer, vatten-
uppfordringsmaskiner m. m. till den omfattning, som kunde anses erforder¬
lig för eleverna tillhörande kemiska och husbyggnadsfacken, hvarjämte
båda lektorerna skulle vara pliktiga att deltaga i den maskinkonstruk¬
tionen omfattande ritningsundervisningen, på sätt omständigheterna kunde
kräfva.
I detta sammanhang förtjänade också framhållas, att maskinritningen
i lägre afdelningen likaledes kräfde en bestämd specialisering. För när¬
varande inbegrepes maskinritning under ämnet linjarritning, som i hvar¬
dera af lägre afdelningens tre årskurser endast hade sig tillmätt 4 timmar.
I tredje årskursen af nämnda afdelning förelädes under dessa timmar de
elever, som fullgjort den egentliga linjarritningskursen, uppgifter i maskin¬
ritning, men — särskildt om man toge i betraktande, att elevantalet i
nämnda årskurs för närvarande närmade sig 90 — vore det påtagligt, att
den sålunda meddelade undervisningen ej kunde vara nöjaktig. Lärare-
rådet hade därför föreslagit, att i tredje eller högsta årskursen af lägre
afdelningen infördes 6 timmars undervisning i elementen af maskinlära
med ritning för dem, som fullgjort fordringarna i linj arritning, hvarigenom
ock en välbehöflig minskning i antalet af de samtidigt undervisade eleverna
skulle vinnas. Enligt nu gällande stat för institutet utginge ett anslag af
3,500 kronor till bestridande af undervisning i mekanisk teknologi, kon¬
struktion af enkla maskindelar och elementär mekanik, och af medel från
detta anslag bestredes nu 6 timmars undervisning i konstruktion af enkla
maskindelar i högre afdelningens andra årskurs. Därest det nyss före¬
slagna nya lektoratet i maskinlära beviljades, skulle en sådan omgruppering
af undervisningen i maskinlära med ritning äga rum, att medel från det
nämnda anslaget kunde beredas för den ifrågasatta utvidgningen af under¬
visningen i lägre afdelningens tredje årskurs i maskinlära med ritning,
utan att nytt statsanslag därför erfordrades.
En sådan uppdelning af facken i den högre afdelningens årskurser,
som nu ifrågasatts, påfordrades dessutom redan af det stora elevantal, som
sedan åtskilliga år förefunnes uti de ifrågavarande årskurserna, för när¬
varande uppgående i tredje årskursen till 65 och i andra årskursen till
92, med en fördelning mellan de olika facken af i medeltal 33 % i det
mekaniska facket, 31 % i det elektrotekniska, 8 % i skeppsbyggerifacket,
13 % i husbyggnadsfacket och 15 % i det kemiska facket.
Beträffande härefter undervisningen i allmän byggnadslära och hus-
byggnadskonst inom högre afdelningens andra och tredje årskurser er-
jBill. till RiJcsd. Prot. 7.905. 1 Sami. 1 Afd. 13
98
Åttonde hufvudtiteln.
[22.] fordrade densamma liknande specialisering, som angifvits för under¬
visningen i maskinlära. Husbyggnadsfacket kräfde uti dessa ämnen en
mera utförlig och detaljerad undervisning än de öfriga facken. Undervis¬
ningen i allmän byggnadslära i andra årskursen bedrefves nu samtidigt
med alla facken, men, oafsedt de svårigheter, som redan det stora elev¬
antalet under sådana omständigheter framkallade, vore uppenbart, att det
för läraren vore omöjligt att under dessa förhållanden så lämpa sig efter
elevernas olika behof, som önskligt vore. Under det att för den blifvande
husbyggmästaren i denna årskurs skulle läggas grunden till den utförligare
framställningen af dessa ämnen, som meddelades i tredje årskursen, skulle
eleverna tillhörande det kemiska facket få en kort sammanfattande redo¬
görelse äfven för enklare byggnaders uppförande och undervisningen för
eleverna tillhörande skeppsbyggnadsfacket åter mera lämpas efter deras
behof. Likaledes vore påtagligt, att undervisningen i husbyggnadslära i
tredje årskursen borde ske efter olika plan och till olika omfattning för
eleverna tillhörande husbyggnadsfacket å ena sidan och för eleverna till¬
hörande mekaniska eller elektrotekniska facket å den andra. Lärarerådet
hade därför gjort framställning om erhållande af en ny lärareplats i bygg¬
nadslära och beräknat det minsta antalet timmar, som skulle behöfvas i
byggnadsämnena, på följande sätt:
Högre af delningens andra årskurs:
Allmän byggnadslära
husbyggnadsfacket
6
mekaniska, elektrotekniska
och skeppsbyggnadsfacket
4
Summa
10
Högre af delningens tredje årskurs:
Husbyggnadskonst med ritning.................. 8
Byggnadskonstens historia ........................... 2
Arkitektonisk ornamentsritning.................. 4
4
12
2
4
Summa 28.
Men härtill komme, att redan nu i första årskursen af högre afdel-
ningen de elever, som i lägre aldelningen afslutat sin linjarritning och
som plägade utgöra mer än hälften af samtliga eleverna, under hösttermi¬
nen sysselsattes 4 timmar i veckan med ritning af de vanliga byggnads-
elementerna, hvarigenom arbetets ståndpunkt i de öfre årskurserna i väsent¬
lig mån höjdes. Likaså visade sig i lägre afdelningens tredje årskurs gamma
behof af särskild undervisning i elementär byggnadslära, som nyss fram¬
hållits beträffande undervisningen i maskinlära. Lärarerådet hade på grund
häraf framhållit vikten af, att 6 timmars undervisning i elementär bygg-
Åttonde hnfvudtiteln. 99
nadslära infördes i lägre afdelningens tredje årskurs. Till de i nyssberörda
tabell upptagna 28 timmarne kornxne sålunda ytterligare 10 timmar, hvadan
hela timantalet blefve 38. Jämte lektorn i husbyggnadskonst erfordrades
sålunda ytterligare en lärare i ämnet byggnadslära, för hvilken lärare i
nu gällande lönestat dock icke funnes några medel. Den förut nämnda
undervisningen i byggnadsritning i högre afdelningens första årskurs hade
provisoriskt bestridts af en assistent mot ett mindre arfvode, men den vore
allt för viktig och maktpåliggande för att i längden kunna upprätthållas
på detta sätt. Med de kompetensfordringar, som måste ställas på en dylik
andre lärare i byggnadslära, och med den omfattande undervisning, som
skulle uppdragas åt honom, ansåge styrelsen, att, om lönen skulle afpassas
efter de öfriga lärarnes löneförmåner, den borde sättas till 3,000 kronor
med ett ålderstillägg af 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst¬
göring.
Hvad härefter anginge undervisningen i väg- och vattenbyggnadskonst
vid institutet, hade denna hittills omfattat endast 3 timmars föreläsningar
och 4x/2 timmars ritning i veckan i högre afdelningens tredje årskurs.
Upprepade gånger under årens lopp hade framställningar gjorts af läraren
i detta ämne angående otillräckligheten af detta timantal och yrkanden
om undervisningens vidgande. Såväl befintligheten af andra ännu mera
påfallande behof som svårigheten att med de då förhandenvarande loka¬
lerna anordna vidsträcktare uppdelning af eleverna i flera grupper hade
dock gjort, att dessa yrkanden ej kunnat vinna gehör. Emellertid hade
lärarerådet nu ansett tidpunkten inne för vidtagande af lämpliga åtgärder
i nämnda syfte. Lärarerådet hade härvid mindre tänkt på bildandet af
ett fullständigt väg- och vattenbyggnadsfack, hvilket skulle erfordra större
anslag, än som torde kunna påräknas, utan fastmera afsett att bereda till¬
fälle till så omfattande undervisning i detta ämne, som kräfdes för ut¬
bildande af de kommunala tjänstemän, som till stort antal under namn
af stadsingenjörer och dylikt hade sig uppdraget en lika omfattande som
för det allmänna viktig verksamhet inom det till väg- och vattenbyggnads¬
konsten hörande området. Redan nu bekläddes ett stort antal dylika
ingenjörsplatser af från institutet utgångna elever, och med vidgad under¬
visning uti ifrågavarande ämne skulle de från institutet utexaminerade
eleverna vinna än större användbarhet i denna riktning. De åligganden,
som tillkomme dessa kommunala tjänstemän, vore visserligen af så skif¬
tande natur och omfattade så olikartade uppgifter, att en för långt drifven
specialisering i undervisningen ej heller vore önskvärd. Lärarerådet hade
ansett, att högst väsentligt vore vunnet, om undervisningen i väg- och
100
Åttonde Imfvudtiteln.
[22.] vattenbyggnadskonst blott kunde vidgas till ungefär dubbelt mot hvad nu
vore förhållandet, fördelad på tvenne läsår. Schemat vore dock redan nu
så ansträngdt, att detta ej läte sig göra, utan att en del af undervisningen
förlädes till en fjärde årskurs, omfattande antingen ett år eller en termin,
efter hvad erfarenheten visade vara lämpligast.
Så länge timantalet kunnat hållas så lågt som för närvarande, hade
det varit möjligt att med framgång för undervisningen i väg- och vatten¬
byggnadskonst till lärare erhålla någon af de i stadens tjänst anställda
väg- och vattenbyggarne, men detta skulle med all sannolikhet ej lyckas,
då timantalet blefve så stort, som nu ifrågasatts, eller uppgående till in¬
emot ett tjugutal. Vid tekniska högskolan uppehölles den nämnda under¬
visningen af två professorer. I likhet med lärarerådet ansåge styrelsen,
att i betraktande af den ifrågavarande undervisningens vikt och omfattning
en särskild hufvudlärare med fast anställning som lektor vore af behofvet
påkallad och att samma löneförmåner borde tilldelas denne lektor som de
öfriga lektorerna vid institutet.
Slutligen hade af lärarerådet framhållits behofvet af laborationer i
fysik för vissa grupper af eleverna. För halftannat årtionde sedan hade
frivilliga sådana under några år anordnats af läraren i fysik, och oaktadt
de ej varit obligatoriska för eleverna, hade de varit så talrikt besökta, att
olika grupper arbetat 3—4 eftermiddagar i veckan. På grund af stigande
elevantal" hade detta dock blifvit för betungande för läraren, och den
nämnda undervisningen hade upphört. Under det sista årtiondet hade
lokalerna ej medgifvit sådana laborationers återupptagande. Med den ut¬
vidgning institutets lokaler numera erhållit vore däremot möjligt att åter
med framgång införa dylika fysiska laborationer, och numera torde vara
allmänt erkändt, huru viktig del af undervisningen de utgjorde. Lärare¬
rådet hade föreställt sig, att åtminstone i början dessa laborationer borde
vara frivilliga och kunna anordnas på eftermiddagarna, så att eleverna
kunde, indelade i grupper om 10 till 15, laborera hvar sin eftermiddag i
veckan. Med hänsyn till hvad erfarenheten visat vore det sannolikt, att 4—6
eftermiddagar i veckan på detta sätt skulle upptagas af laborationer. Då
en sådan ökning i timantal ej kunde påläggas läraren i fysik, hade lärare¬
rådet föreställt sig, att för handledande! vid öfningen kunde erhållas en
eller ett par af stadens yngre lärare, hvilka såsom assistenter kunde tjänst¬
göra under hufvudlärarens tillsyn och ledning. Under denna förutsättning,
för hvilken styrelsen ansåge fog förefinnas, skulle för ändamålet erfordras
ett anslag, som af styrelsen beräknats till omkring 2,000 kronor, hvilket
Åttonde lmfvudtiteln.
101
lämpligen torde böra inbegripas i det förutvarande anslaget till assistenter,
och detta sålunda höjas med nämnda belopp.
För närvarande undervisades eleverna tillhörande det kemiska facket
i högre afdelningens första årskurs samtidigt med de öfriga fackens elever
i matematik, oaktadt deras behof af undervisning i detta ämne vore långt
mindre och därför borde anordnas så, att de i den nämnda årskursen
erhölle en afslutad kurs i matematik, omfattande äfven elementen af diffe¬
rential- och integralkalkylen, under det att de öfriga facken äfven i den
andra årskursen kunde få sig tid anvisad för fortsatt undervisning i nämnda
ämne. Behofvet af ändring i detta förhållande vore mycket stort. Lektorn
i matematik hade nu sin tjänstgöring så fördelad, att han meddelade under¬
visning i högre afdelningens första årskurs 8 timmar uti matematik, i
samma afdelnings andra årskurs 4 timmar uti matematik och 4 timmar
uti beskrifvande geometri samt i lägre afdelningen 4 timmar i linjarritning.
I likhet med lärarerådet ansåge styrelsen, att de sistnämnda 4 timmarna
ritning i lägre afdelningen lämpligen kunde fråntagas lektorn i matematik,
mot det att föreläsningar och öfningar i matematik särskildt med eleverna
tillhörande det kemiska facket uppdroges åt honom. Tills vidare torde
den undervisning, som sålunda toges från lektorn i matematik, kunna mera
provisoriskt ordnas med hjälp af anslaget till assistenter, för att ytterligare
en fast lärare icke skulle behöfva anställas, innan erfarenhet vunnits, huru
den definitiva timfördelningen skulle ställa sig efter erhållandet af de nu
begärda lärareplatserna. Anslaget till assistenter uppginge i gällande löne-
stat till 8,100 kronor men hade med det nuvarande stora elevantalet visat
sig otillräckligt. Med inräkning af behofvet af assistent till fysiska labo-
rationer, uppskattadt till 2,000 kronor, och det nyssnämnda behofvet till
undervisningen i ritning föresloge styrelsen därför, att anslaget till assis¬
tenter ökades till 12,000 kronor.
Af hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse anfört framgår, att vid
ifrågavarande läroanstalt Barnundervisning för elever tillhörande olika fack¬
skolor förekommer i större utsträckning än som bör äga rum, därest veder¬
börlig hänsyn tages till de olika slag af teknisk utbildning, som de sär¬
skilda fackskolorna hafva till ändamål att meddela. För afhjälpande af
denna olägenhet äfvensom för ett tillfredsställande anordnande af under¬
visningen i öfriga af styrelsen angifna afseenden är, såsom styrelsen ådaga¬
lagt, en ökning af lärarekrafterna vid läroanstalten af nöden. Och då jag
icke har något att erinra mot styrelsens härutinnan framlagda förslag,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på
ordinarie stat bevilja:
102
Åttonde hufrudtiteln.
dels till inrättande vid Chalmers tekniska läroanstalt af ett nytt lek¬
torat i maskinlära med undervisningsskyldighet hufvudsakligen i vatten-
kraftmaskiner och vindmotorer, hvarigenom det nuvarande lektoratet i
maskinlära vid läroanstalten må kunna begränsas i hufvudsak till läran
om värmemotorer, ett anslag af 4,000 kronor, däraf 2,600 kronor såsom
lön och 1,400 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för blifvande
innehafvare af lektorsbefattningen till ålderstillägg i enlighet med hvad
därom är stadgadt för öfriga lektorer vid läroanstalten;
dels till inrättande af ett lektorat i väg- och vattenbyggnadskonst vid
läroanstalten ett anslag af 4,000 kronor, däraf 2,600 kronor lön och 1,400
kronor tjänstgöringspenningar, med rätt för blifvande innehafvare af denna
lektorsbefattning till ålderstillägg i enlighet med hvad därom är stadgadt
för öfriga lektorer vid läroanstalten;
dels till aflöning åt en andre lärare i byggnadslära vid läroanstalten
ett anslag af 3,000 kronor, med rätt för bemälde lärare att efter fem års väl
vitsordad tjänstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kronor att utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstillägg;
dels ock, för höjande af anslaget till arfvoden för assistenter och
repetitörer vid läroanstalten från dess nuvarande belopp 8,100 kronor till
12.000 kronor, ett anslag af 3,900 kronor.
[23.] Genom den stat, som den 15 juni 1877 fastställdes för de tekniska
löne- och elementarskolorna, i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås, äfvensom den
pensions- sw som den 7 juni 1901 förklarades skola gälla för den nyinrättade
rektorer och tekniska elementarskolan i Härnösand, blef begynnelselönen för tre lektorer
^^”knJkadey^ en hvar af skolorna i Norrköping, Malmö och Härnösand samt två
elementar- lektorer vid hvardera af skolorna i Örebro och Borås bestämd till 3,000
skolorna. pronor. En tredje lektor vid hvardera af sistnämnda båda skolor hade
enligt 1877 års stat en begynnelselön af blott 2,500 kronor, men sedan
Riksdagen åren 1896 och 1901, på därom af Eders Kungl. Maj:t gjorda
framställningar, beviljat för ändamålet erforderliga medel, utgör begynnelse¬
lönen äfven för dessa lektorer numera 3,000 kronor.
Förutom nämnda lektorsbefattningar finnes vid en hvar af dessa läro¬
anstalter ännu en lektorstjänst. Denna är förenad med en högre lön än
de öfriga. Bland de fyra lektorerna vid de tekniska elementarskolorna
förordnas nämligen en af Eders Kungl. Maj:t att vara föreståndare eller
rektor för skolan. För denna förenade föreståndare- och lektorsbefattning
vid en hvar af de tekniska elementarskolorna utgör begynnelselönen
4.000 kronor.
Enligt staten af den 15 juni 1877 ägde de vid tekniska elementar¬
skolor anställda lektorer att efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring undfå
Åttonde hufvudtiteln. 103
ett ålderstillägg med 500 kronor och efter ytterligare 5 års dylik tjänst- [23.]
göring ännu ett ålderstillägg af 500 kronor årligen. I enlighet med Riks¬
dagens lämnade medgifvande har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 19 maj 1899 förklarat lektorerna berättigade att efter ytterligare 5
års väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta ett tredje ålderstillägg likaledes å
500 kronor, dock att den lektorerna dittills tillkommande rätt till pension
å allmänna indragningsstaten samt deras ställning till lärarnes vid elementar¬
läroverken änke- och pupillkassa icke härigenom underginge någon för¬
ändring. Staten för den sedermera inrättade tekniska elementarskolan i
Härnösand tillförsäkrar äfven de därstädes anställda lektorerna rätt till tre
ålderstillägg hvartdera å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjänstgöring.
Beträffande de för ifrågavarande lärare sålunda bestämda löneförmåner
är slutligen att märka, att desamma icke äro fördelade i lön och tjänst-
göringspenningar.
Af det anförda framgår, att aflöningsförmånerna å stat för rektorer
och lektorer vid de tekniska elementarskolorna icke undergått någon
väsentlig förändring under den tid, som förflutit sedan år 1877. Härvid
bör dock anmärkas, att dessa lärare, i likhet med andra tjänstemän, under
de senaste åren kommit i åtnjutande af de år för år beviljade dyrtids-
tilläggen.
Emellertid hafva icke saknats yrkanden om en ingripande och be¬
stående förbättring af omförmälda löneförmåner. I de af föreståndare
och lektorer gjorda ansökningar om förbättrade aflöningsförhållanden, hvilka
år 1899 medförde inrättandet af det tredje ålderstillägget, hade i själfva
verket yrkats en fullständig lönereglering, afseende att lektorerna i all¬
mänhet skulle tillförsäkras rätt till lön i fyra lönegrader å 3,500, 4,000,
4,500 och 5,000 kronor samt att rektorerna skulle äga åtnjuta ett årligt
arfvode af 1,250 kronor utöfver sina lektorslöner. Några år senare skedde
en ny framställning i enahanda syfte. Uå det var önskvärdt att — under
förutsättning att de förhållanden, som framkallat behofvet af dyrtids-
tillägg, komme att fortfara — sagda behof blefve tillgodosedt på ett mera
stadigvarande sätt än genom ett år för år beviljadt dyrtidstillägg, hade
genom nådigt cirkulär den 25 oktober 1901, bland andra, de tekniska
elementarskolornas styrelser anbefallts att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med utredning, huruvida under nyss angifna förutsättning ändringar i
vederbörande lönestat kunde anses böra äga rum. I de underdåniga ut¬
redningar, som till följd häraf under år 1902 inkommo från nämnda sty¬
relser, framhölls behofvet af en verklig och varaktig löneförbättring för
104
Åttonde hufvudtiteln.
skolornas rektorer och lektorer; och därvid uttalades tillika önskvärdheten
af, att dessa lektorer blefve i afseende å löneförmåner likställda med lek¬
torerna vid de högre allmänna läroverken, liksom de beträffande beskaffen¬
heten af sin tjänstgöring och fordringarna på sin kompetens redan kunde
anses vara med dem, minst sagdt, fullt likställda. Berörda utredningar
äro öfverlämnade till den af Eders Kungl. Maj:t förordnade kommittén för
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden.
Under år 1904 har Riksdagen, på framställning af Eders Kungl. Maj:t,
antagit en ny och väsentligt förbättrad lönereglering för lärarne vid de all¬
männa läroverken. Enligt denna lönereglering äro för lektorerna vid dessa
läroanstalter inrättade fem lönegrader å 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000
kronor, hvaraf respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor utgöra
tjänstgöringspenningar. För adjunkterna äro lönerna i de fem lönegraderna
3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor, hvaraf respektive 1,000, 1,150,
1,300, 1,450 och 1,600 kronor utgöra tjänstgöringspenningar. Rektorerna
vid de högre allmänna läroverken äga numera, utom fri bostad eller hyres-
ersättning af vederbörande kommun, åtnjuta aflöning i två lönegrader å
6,000 kronor och 6,500 kronor, af hvilka belopp tjänstgöringspenningarna
utgöra 2,000 kronor. Uppflyttning från lägre till högre lönegrad äger
rum för lektor och adjunkt efter 5 år samt för rektor efter 1Ö år. Då
härmed jämföres, att lektorerna vid de tekniska elementarskolorna ej kunna
ernå högre aflöning än 4,500 kronor, rektorerna åter 5,500 kronor, är det
naturligt, att dessa lärare i den nya löneregleringen för de allmänna läro¬
verken funnit sig äga stöd för sina anspråk på förbättrade aflöningsvillkor.
Utan att afvakta utgången af löneregleringskommitténs arbeten hafva därför
lektorer och rektorer vid de fem tekniska elementarskolorna under senare
delen af år 1904 till Eders Kungl. Maj:t aflåtit underdåniga framställningar
i detta ämne.
Dessa af styrelserna för skolorna med underdåniga utlåtanden till
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade framställningar äro i hufvudsak lika¬
lydande. Jag skall nu, med uteslutande af vissa uppgifter, hvilka åter¬
finnas bland det, som jag redan anfört i detta ärende, lämna en redo¬
görelse för framställningarnas innehåll.
Genom den nya löneregleringen för de allmänna läroverken komme
lektorerna därstädes att blifva i väsentlig mån bättre aflönade än lektorerna
vid de tekniska elementarskolorna. Det vore onekligen mycket obilligt,
om detta förhållande finge kvarstå oförändradt. Sådant skulle innebära
en orättvisa mot sistnämnda lärare, hvilka redan länge väntat på en väl-
behöflig löneförbättring, och det skulle för de tekniska elementarskolorna
själfva snart nog kunna leda därhän, att de komme att stå alldeles utan
i
Åttonde hnfvadtitelu. 105
verkligt skickliga lärare. Vore nämligen lönerna för njuggt tillmätta, [23.]
blefve de föga lockande för tekniskt bildade personer med duglighet och
förmåga, i det att sådana i allmänhet hade mycket lätt att i industriens
tjänst förskaffa sig vida högre inkomster, än skolan vore i tillfälle att
erbjuda. Det hade varit med tanken härpå, som redan i det förslag till
de tekniska skolornas omorganisation, som år 1877 genomförts, de för
detta förslags utarbetande tillsatta kommitterade framhållit, att det af öfver¬
vägande skäl vore påkalladt, att lektorerna vid de tekniska elementar¬
skolorna vid sin första anställning erhölle en något högre aflöning än deri,
som tillkomme en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken,
emedan vid en teknisk elementarskola en person i de flesta fall först vid
en mera mogen ålder kunde erhålla anställning som lektor, och för en
kunnig och duglig man vid denna ålder vanligen ganska betydliga eko¬
nomiska fördelar erbjöde sig i industriens tjänst. I öfverensstämmelse
härmed hade kommitterade föreslagit, att första lönegraden för lektor vid
teknisk elementarskola skulle utgöra 3,000 kronor, under det att den för
lektor vid de allmänna läroverken då endast utgjorde 2,500 kronor.
Ehuru det otvifvelaktigt skulle blifva till gagn för de tekniska elementar¬
skolorna, om deras lektorer hade högre lön än lektorerna vid de allmänna
läroverken, kunde sådana löneförhållanden antagligen icke vidare med hopp
om framgång ifrågasättas, sedan numera aflöningarna vid de allmänna läro¬
verken blifvit så mycket förbättrade. Däremot skulle en full likställighet
i afseende på löneförmåner mellan de allmänna läroverkens och de tekniska
skolornas lektorer vara berättigad och önskvärd såväl med hänsyn till
billighet och rättvisa som framför allt till de tekniska elementarskolornas
egen fördel.
Rektorerna vid de tekniska elementarskolorna erhölle för närvarande
i årlig aflöning 1,000 kronor mera, än de i sin egenskap af lektorer ägde
uppbära, men vederbörande kommuner vore icke skyldiga att tillhanda¬
hålla dem fri bostad eller hyresersättning. Rektor vid tekniska elementar¬
skolan i Norrköping, hvilken det såsom tjänsteåliggande tillkomme att
äfven vara föreståndare för den med tekniska elementarskolan nära förenade
Ebersteinska söndags- och aftonskolan, åtnjöte emellertid förmånen af fri
bostad och vedbrand, men denna förmån tillkomme honom icke i hans
egenskap af rektor vid tekniska elementarskolan, utan utgjorde den väsent¬
ligaste delen af hans aflöning såsom föreståndare för Ebersteinska skolan.
Måhända kunde en likställighet i aflöningsförmåner äfven mellan
rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och vid de högre allmänna
läroverken låta sig genomföra. I motsatt fall syntes en förhöjning af det
Bih. till Riksd. Prat. 190ö. 1 Sami. 1 Afd. 14
106
Åttonde hufvudtiteln.
[23.] arfvode, 1,000 kronor, hvilket nu tillkomme rektor vid teknisk elementar¬
skola utöfver hans lektorslön, vara behöflig.
Då en löneförbättring för de tekniska elementarskolornas ordinarie
lärare vore ocli länge varit behöflig, hyste sökandena en liflig förhoppning,
att en sådan, så snart ske kunde, blefve genomförd. Skulle framdeles
någon förändring i de tekniska elementarskolornas organisation vidtagas,
hvarigenom en ändring komme att ske i rektors eller lektorers tjänste¬
åligganden, syntes detta icke behöfva utgöra hinder för, att dessförinnan en
ny lönestat genomfördes, därest såsom villkor för åtnjutande af lärarelön
enligt nya staten upptoges bestämmelsen, att innehafvare af ordinarie
lärare- eller rektorsbefattning skulle vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af de tekniska elementarskolorna kunde
varda stadgad.
På grund af hvad sålunda anförts anhålla rektorerna och lektorerna
vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, sa
snart ske kan, åt de tekniska elementarskolornas rektorer och lektorer be¬
reda sådana löneförmåner, att dessa lärare i afseende å lönevillkor blifva
i hufvudsak likställda med rektorer och lektorer vid de högre allmänna
läroverken.
Rektor och lektorer vid tekniska elementarskolan i Härnösand hem¬
ställa för sin del, att åtgärder måtte vidtagas för att, så snart ske kan,
lektorerna vid de tekniska elementarskolorna blifva i afseende å aflönings-
förmåner likställda med lektorerna vid de allmänna läroverken och att
rektorernas aflöning utöfver hvad de såsom lektorer äga att uppbära un¬
dergår skälig förhöjning. Bemälde sökande hålla nämligen före, att full
likställighet mellan rektorerna vid de tekniska elementarskolorna och rek-
torerna vid de allmänna läroverken ej låter sig genomföras, med hänsyn
till att kommunerna ej äro skyldiga att tillhandahålla de förre den förmån
af fri bostad eller hyresersättning som de senare åtnjuta.
Yid öfverlämnande af de underdåniga ansökningarna till Eders Kungl.
Maj:ts pröfning förklarade sig skolstyrelserna anse den begärda löneför¬
bättringen behöflig och önskvärd ej blott från löntagarnes synpunkt utan
äfven med hänsyn till skolornas bästa; och hafva styrelserna därför för¬
ordat ansökningarna till nådigt bifall. Härutöfver yttrar styrelsen för
tekniska elementarskolan i Borås:
»Styrelsen har redan genom infordradt yttrande angående ändringar
Åttonde hufvndtiteln.
107
i skolans lönestat uti sin underdåniga skrifvelse den 22 maj 1902 utförligt [23.]
belyst hithörande förhållanden, men kan dock icke underlåta att här ånyo
i underdånighet erinra om de svårigheter, som mött såväl att bibehålla
dugliga lärarekrafter som att vid inträffande ledighet af lektorsbefattning
återbesätta densamma, svårigheter, som helt naturligt haft sin grund uti
otillfredsställande löneförmåner, och får styrelsen i detta afseende anföra
följande vid tekniska elementarskolan härstädes gjorda erfarenheter. Sålunda
sökte lektorn i byggnadskonst C. J. Magnell, numera professor vid kungl.
tekniska högskolan, år 1895 annan bättre aflönad lektorsbefattning. Sty¬
relsen fann nu anledning ingå med underdånig ansökan om att begyn¬
nelselönen för nämnda lektorsbefattning måtte höjas från dåvarande 2,500
kronor till 3,000 kronor, hvilket äfven uppå Eders Kungl. Maj:ts fram¬
ställning af 1896 års riksdag beviljades. Detta oaktadt anmälde sig, när
tjänsten därefter första gången förklarades ledig, endast två sökande, af
hvilka dock ingen dokumenterat sig så, att han kunde af styrelsen ut¬
nämnas. Först efter det tjänsten för andra gången blifvit ledig förklarad,
erhölls sökande, som kunde till befattningen antagas, men redan efter
endast fem års tjänstgöring sökte sig äfven denne duglige lärare till annan
ort, där han trodde sig äga utsikter till bättre utkomst. När därefter samma
lektorsbefattning i början af år 1902 åter ledigförklarades, anmälde sig
inom ansökningstidens utgång ingen enda sökande. Styrelsen förklarade
då genast lektor stjänsten ånyo ledig till ansökan med den påföljd, att
visserligen två sökande anmälde sig, men af dem hade den ena icke genom
något som helst intyg styrkt sin kompetens, och den andra var alldeles
för svagt meriterad för att kunna till tjänsten ifrågakomma. Styrelsen såg
nu ingen annan utväg än att ingå till Eders Kungl. Maj:t med underdånig
anhållan att med tjänstens återbesättande måtte tillsvidare anstå, i för¬
hoppning om att antingen påyrkad löneförbättring måtte vinnas eller att
af annan anledning utsikt kunde yppa sig att till befattningen erhålla
duglig sökande. Sedan styrelsen mot midten af vårterminen 1903 fått
anledning förmoda, att åtminstone någon kompetent sökande skulle reflek¬
tera å tjänsten, blef denna ånyo ledigförldarad, och kunde styrelsen, efter
det ifrågavarande lektorsbefattning uti ett och ett hälft år varit vakant
och endast med svårighet kunnat genom vikarier och vid skolan förut be¬
fintliga lärarekrafter uppehållas, ändtligen återbesätta densamma med en
god lärarekraft.
»Uppenbart är, att den tekniska elementarskolan med nuvarande löne¬
förmåner icke kan locka en framstående tekniker från industriens tjänst,
uti hvilken från de tekniska elementarskolorna utgångna elever ofta efter
några få års praktik kunna erhålla löneförmåner jämgoda med och till
108
Åttonde Irafvudtiteln.
[23.] och med öfverträffande deras, som meddelat dem teknisk underbyggnad.
För den händelse icke en snar och afsevärd löneförbättring kan åstad¬
kommas, föreligger, såsom äfven redan vunnen erfarenhet gifver vid handen,
den faran, helt visst till obotlig skada för den tekniska undervisningen,
icke blott att dugliga lärare, som se sina berättigade förhoppningar om
löneförbättring gäckade, vid första lämpliga tillfälle lämna den tekniska
elementarskolans tjänst, utan äfven att, vid inträffade ledigheter uti lektors¬
befattningarna, dessa icke vidare kunna återbesättas med krafter, som
förmå motsvara allt mera växande kraf på såväl teoretisk som praktisk
utbildning».
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende förekommit har jag funnit
nödvändigheten af en snar löneförbättring för de tekniska elementarsko¬
lornas lektorer och rektorer vara uppenbar. Jag tvekar därför icke att
nu tillstyrka Eders Ivungl. Maj:t att förelägga Riksdagen förslag härom.
Likasom det är tillkomsten af den nya löneregleringen för de all¬
männa läroverkens lärarekår, som gjort denna angelägenhet så trän¬
gande, bör ock nämnda lönereglering, i den mån lämpligen kan ske,
läggas till grund i fråga om afiöningsvillkoren för de tekniska elemen¬
tarskolornas ifrågavarande lärare. Med tillämpning häraf böra lektorerna
vid dessa skolor komma i åtnjutande af en begynnelselön af 4,000 kronor,
hvaraf likasom för de allmänna läroverkens lektorer 1,400 kronor böra
utgöra tjänstgöringspenningar. För att vinna motsvarighet mot sistnämnda
lärares andra, tredje, fjärde och femte lönegrader, af hvilka en hvar öfver-
skjuter den föregående med 500 kronor, hvaraf 150 kronor utgöra tjänst¬
göringspenningar, böra de tekniska elementarskolornas lektorer, hvilka
hittills åtnjutit rätt till tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, fram¬
deles äga åtnjuta fyra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, och af hvarje
ålderstilläggs belopp bör 150 kronor utgöra tjänstgöringspenningar. Efter
erhållande af fjärde ålderstillägget komme clå de tekniska elementarsko¬
lornas lektorer, i likhet med lektorerna vid de allmänna läroverken i högsta
lönegraden, att åtnjuta en aflöning af 6,000 kronor, däraf 4,000 kronor
egentlig lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar.
I fråga om likställighet i aflöningsförmåner mellan rektorer vid rikets
allmänna läroverk och vid de tekniska elementarskolorna möter till en
början den svårighet, att det ej låter sig göra att ålägga de städer, där
tekniska elementarskolor nu finnas inrättade, att tillhandahålla dessas rek¬
torer förmånen af fri bostad eller hyresersättning. I afseende vidare år
rektorernas aflöningsbelopp vill jag erinra, att, medan, enligt nu upphäfda
Åttonde hufvudtiteln. 109
bestämmelser, rektorerna vid de högre allmänna läroverken haft en begyn- [23.]
nelselön, som med 2,000 kronor öfverstigit hvad lektorerna därstädes i
första lönegraden uppburo, och sedermera efter tio års förlopp kommit i
åtnjutande af en förhöjning af 500 kronor, är vid de tekniska elementar¬
skolorna skillnaden mellan en vanlig lektors och en såsom rektor tjänst¬
görande lektors begynnelselön enligt nu gällande stat satt till endast
1,000 kronor, och att samma förhållande äger rum i följande löne¬
grader. Anledningen härtill torde vara, att de egentliga rektorsgöro-
målen vid en teknisk elementarskola af flera anledningar ansetts mindre
kräfvande än vid de högre allmänna läroverken. Jag finner mig därför
ej äga skäl ifrågasätta likställighet i aflöningsförmåner mellan omförmälda
rektorer. Lämpligast torde vara att, i nära öfverensstämmelse med nu
radande förhallanden, tillägga den lektor, som innehar rektorsbefattningen,
en lönetillökning af 1,000 kronor, däraf 500 kronor såsom egentlig
lön och 500 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Rektorerna skulle såle¬
des komma att börja med en aflöning af 5,000 kronor, däraf 3,100 kro¬
nor^ egentlig lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar, samt efter
erhållet fjärde ålderstillägg åtnjuta en aflöning af 7,000 kronor, däraf
4,500 kronor egentlig lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.
I öfrigt skulle enahanda villkor och bestämmelser, som af Riksdagen
förknippats med den nya löneregleringen för lärarne vid de allmänna läro¬
verken, i tillämpliga delar lända till efterrättelse äfven vid löneregleringen
för rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna. Vinner den
ifrågasätta löneregleringen Riksdagens bifall, bör vid dess genomförande
läsåret vid de tekniska elementarskolorna, hvilket nu omfattar 36 veckor,
däri inbegripen en tid af i allmänhet 4 dagar i början af höstterminen för
inträdes- och flyttningspröfningar, liksom vid de allmänna läroverken be¬
stämmas till 38 veckor, påsk- och pingstlof inräknade; dock att höstter¬
minens inträdes- och flyttningspröfningar, hvilka kunna beräknas upptaga
4 dagar, skola vara verkställda före läsårets början.
För den nu föreslagna löneregleringens genomförande erfordras, såsom
af det föregående framgår, ett belopp af 1,000 kronor för en hvar af 20
tjänster, tillhopa alltså 20,000 kronor, för höjning af anslagen till de
tekniska läroverken.
Likasom löneregleringen för de allmänna läroverkens lärare förbun¬
dits med ändrade bestämmelser rörande pensionering af dessa lärare, synes
110 Åttonde liiifvudtitehi.
mig äfven så böra ske beträffande de tekniska elementarskolornas lektorer
och rektorer.
I fråga om den pensionsrätt, som tillkommer lärarne vid de tekniska
elementarskolorna, medgaf Riksdagen år 1876, med bifall till Eders Kung!.
Maj:ts därom gjorda framställning, att lektorer vid dessa skolor finge
åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt de grunder,
som för sådan rättighets åtnjutande gällde i afseende på lektorer vid rikets
elementarläroverk. De bestämmelser, som därvid åsyftades, innehöllos i
nådig förordning den 24 januari 1778 samt nådiga bref den 25 juni 1818,
den 12 november 1823 och den 16 mars 1858. Bestämmelserna tillför¬
säkrade vederbörande tjänstemän rätt till pension vid uppnådda 70 års
ålder och med minst 30 års tjänstetid eller ock vid 65 års ålder och efter
vid pass 40 års tjänstgöring, därest sjuklighet eller försvagadt hälsotill¬
stånd styrktes genom läkareattest. Beträffande pensionsbeloppet var före-
skrifvet, att tjänstemän, hvilka uppbure i lön 3,000 riksdaler eller därun¬
der, skulle undfå hela beloppet i årlig pension, men att för dem, som
åtnjöte mera än 3,000 riksdaler, pensionen skulle utgå med 80 procent,
eller fyra femtedelar af totalsumman, dock så att de, hvilkas aflöning ut¬
gjorde mera än 3,000 men mindre än 3,750 riksdaler, icke skulle erhålla
lägre pension än 3,000 riksdaler.
Beträffande åter lektorer vid de allmänna läroverken gäller enligt den
nya pensionsregleringen, bland annat, att de skola vara berättigade och
skyldiga att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår med pension från
allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t dock
obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensions-
berättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna. Pensionsbeloppet för lektor utgör oafkortad lön. Rektor,
som fullgjort de i fråga om lektorer och öfriga ämneslärare för pensions
erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande,
är berättigad att i pension uppbära sin lön såsom rektor oafkortad.
Vidare föreskrifves, att vederbörande vid inträde på den nya löne-
staten är skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pen¬
sionering, som kunna varda stadgade, hvarjämte bestämmes att, intill dess
ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
trädt i kraft, å löneförmånerna skall för en hvar af ordinarie lärare afgå och
åt statsverket besparas vissa belopp, olika för olika slag af lärare och
växlande för olika lönegrader samt utgörande för lektorerna 100, 115, 130,
145 och 160 kronor och för rektorerna vid de högre allmänna läroverken
180 och 200 kronor.
Åttonde liutYuåtitelii.
111
Det är tydligt, att dessa bestämmelser böra i tillämpliga delar göras
gällande vid pensionsregleringen för de tekniska elementarskolornas lekto¬
rer och rektorer. Beträffande pensionsafdraget för de senare torde det
för begynnelselönen böra sättas till 130 kronor och i mån af intjänade
ålderstillägg utgöra 145, 160, 180 och 200 kronor.
Lektorernas och rektorernas ställning till lärarnes vid elementarläro¬
verken änke- och pupillkassa torde däremot tillsvidare böra förblifva obe¬
rörd af löneregleringen.
Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva:
att lektorerna vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro, Borås och Härnösand skola äga åtnjuta aflöning af 4,000 kronor,
däraf 2,600 kronor egentlig lön och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar,
med rätt till fyra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, däraf 350 kronor
egentlig lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar, att åtnjutas efter
respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande för hvarje
gång under mer än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden med nit och
skicklighet bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens
tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag; samt
att rektor skall, utöfver honom tillkommande aflöning såsom lektor,
åtnjuta en lönetillökning af 1,000 kronor, däraf 500 kronor egentlig lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels antaga följande bestämmelser att lända till efterrättelse vid be¬
rörda lönereglering, nämligen:
att innehafvare af ordinarie lektorsbefattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af de tekniska elemen¬
tarskolorna eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;
att med ordinarie lektorsbefattning icke må förenas annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes icke vara hin¬
derlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid läroanstalten;
att tjänstgöringspenningar skola för lektorer beräknas utgå för läsårets
antal läsveckor; att de i rektorernas lönetillökning ingående tjänstgörings¬
penningar skola beräknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för
lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Eders Kungl.
Maj:t fastställas; att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehafvare
112
Åttonde hufvudtiteln.
uppbäras, under det han åtnjuter full tjänstledighet, utan skola för denna
tid utgå till den, som förrättar tjänsten;
att lektor eller rektor, som af sjukdom hindras att sin befattning för¬
rätta, äger uppbära hela lönen, men därest han undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från
tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen förhindrad
att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att ålderstillägg icke får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; samt
att lektor eller rektor, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till nedannämnda pension, icke må åtnjuta samma ålderstillägg;
dels, med förklarande att nämnda ålderstillägg skola utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag: ålderstill-
lägg, för genomförande af ifrågavarande lönereglering höja anslaget å
ordinarie stat till en hvar af tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro, Borås och Härnösand med 4,000 kronor, eller från 22,600
kronor till 26,600 kronor, hvarigenom nämnda anslag ökas med samman-
lagdt 20,000 kronor;
dels ock förklara:
att lektor eller rektor, som ingår på den nya lönestaten eller som
utaämnes, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva rättighet
och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår med pension
från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t
dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pen-
sionsberättigade pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna;
att pensionsbeloppet skall utgöras af den egentliga lönen oafkortad;
att vederbörande skall vid inträde å den nya lönestaten vara skyldig
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som
kunna varda stadgade;
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehaf-
vares rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för
en hvar af ifrågavarande lärare skall afgå och åt statsverket besparas föl¬
jande belopp, nämligen:
för lektor:
med begynnelselön ............................................................................ kr. 100: .
» ett ålderstillägg.............................................................................. » 115.
Åttonde hufviidtiteln.
kr. 130
» 145
» 160
113
med två ålderstillägg...
» tre »
» fyra »
för rektor:
med begynnelselön.................................................................................... kr. 130: —
» ett ålderstillägg................................................................................. » 145: —
•> två » ................................................................................ » 160: —
» tre » ................................................................................. » 180: —
» fyra » ............................................................................. » 200: —
samt att vederbörandes ställning till lärarnes vid elementarläroverken
änke- och. pupillkassa icke skall genom ifrågavarande lönereglering undergå
någon förändring.
Under förutsättning af bifall till hvad jag i punkterna 20—23
föreslagit kommer anslaget till de tekniska läroverken, nu utgörande
518,275 kronor, att ökas med tillhopa 39,000 kronor, eller till 557,275
kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
Under åberopande af hvad jag under punkten 10 anfört vid föredrag- [24.]
ning af karolinska mediko-kirurgiska institutets anslagsfrågor hemställerAnsiag till iä-
jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie stat rar^kr^ter
för gymnastiska centralinstitutet uppföra
dels ett anslag af 2,000 kronor att utanordnas till biträdande läraren
vid gymnastiska centralinstitutet S. Wallgren såsom personligt lönetillägg,
så länge han innehar en lärarebefattning vid institutet, dock med skyl¬
dighet för honom att underkasta sig den utvidgade tjänstgöring, som kan
för honom bestämmas, samt därefter användas till ökade lärarekrafter vid
institutet, på sätt Eders Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma,
dels ock ett anslag af 250 kronor att användas till materiell för un¬
dervisning i medicinsk gymnastik och ortopedi vid institutet.
Vid bifall härtill kommer anslaget till gymnastiska centralinstitutet,
nu 39,650 kronor, att ökas till 41,900 kronor. V
V etermärundervisningen.
Genom nådig kungörelse den 30 september 1904 har Eders Kungl. [25.]
Maj:t, med ändring af nådiga stadgan den 31 mars 1900 angående för-Afförande af
delning af ärendena mellan statsdepartementen, förordnat, att från och anslag'
Bih. till Biksd. Prot. 7,900. 1 Sami. 1 Afd. 15
114
Åttonde hufvudtiteln.
med år 1905 ärenden rörande veterinärundervisningen skola öfvertagas af
jordbruksdepartementet och i följd häraf veterinärläroverken anses höra
till sistnämnda departement.
I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att från åttonde hufvudtiteln afföra det för närvarande under
anslagstiteln »Veterinärundervisningen» i riksstaten upptagna belopp,
58,500 kronor.
Akademien för de fria konsterna.
[26.] Från och med år 1870 har skandinaviska konstnärsföreningen i Rom
ökadt under-af svenska statsverket åtnjutit ett årligt understöd af 600 kronor, hvilket
na0ri8kaSkonst"ansla£ firmes uppfördt under akademiens för de fria konsterna stat för att,
närsföreningenenligt Eders Kungl. Maj:ts disposition, utgå, så länge föreningen fortfarande
i Rom. äger begynd och utöfvar en gagnande verksamhet. Enahanda belopp har
till föreningen utgått såväl från Norge som från Danmark, så att under¬
stödet från de tre nordiska länderna bestigit sig till 1,800 kronor årligen.
I underdånig skrifvelse den 26 mars 1904 har akademien för de fria
konsterna anmält, hurusom konstnärsföreningens styrelse i skrifvelse till
akademien framhållit, att detta anslag, hvars gagn styrelsen med tacksam¬
het erkände såsom medverkande till föreningens utveckling under dessa
många år, visat sig alldeles otillräckligt, för att föreningen skulle kunna
på ett tillfredsställande sätt verka för sitt ändamål, samt anhållit, att
akademien ville till Eders Kungl. Maj:t ingå med en underdånig hem¬
ställan om det årliga, från Sverige utgående anslagets höjande till 1,000
kronor, därvid styrelsen meddelat, att liknande framställningar komme att
göras till de norska och danska regeringarna. Enligt hvad jag inhämtat,
har detta äfven skett.
Akademien säger sig med anledning af nyssnämnda skrifvelse hafva
sökt förskaffa sig närmare kännedom om den skandinaviska konstnärs¬
föreningens verksamhet under femårsperioden 1899—1903 och meddelar
såsom resultat däraf följande.
Föreningens uppgift vore att utgöra en samlingspunkt för i Rom sig
uppehållande konst- och vetenskapsidkare från de nordiska länderna, främja
deras samlif och underlätta deras studier och forskningar. För detta ända¬
mål förhyrde föreningen en såvidt möjligt lämplig lokal, som hölles öppen
alla dagar, anordnade hvarje vecka på bestämd dag ordinarie samman¬
träden, på hvilka föreningens angelägenheter diskuterades. Antalet ordi¬
narie medlemmar hade under ifrågavarande fem år varit
Åttonde hufvudtiteln.
115
1899
|
104,
|
hvaraf 39
|
af svensk nationalitet,
|
1900
|
87,
|
30
|
» »
|
»
|
1901
|
96,
|
» 40
|
» »
|
»
|
1902
|
102,
|
» 35
|
» »
|
»
|
1903
|
85,
|
» 29
|
» »
|
»
|
Utom dessa ordinarie medlemmar af konstnärer och vetenskapsmän
mottoges i föreningen äfven andra personer af nordisk nationalitet, hvilka
mera- tillfälligtvis uppehölle sig i Rom, dock på vissa, i föreningens stadgar
närmare bestämda villkor.
Orsaken till nedgången i medlemsantalet år 1903 uppgåfves vara att
söka i den omständigheten, att föreningen nödgats af ekonomiska skäl
flytta till en mera afsides belägen lokal. Detta hade i många hänseenden
inverkat ofördelaktigt på föreningens verksamhet äfven i öfrigt, hvarför
det vore i hög grad önskligt, att föreningen från och med ingången af år
1905, till hvilken tid nuvarande lokal vore förhyrd, kunde flytta till en
ur lägets och storlekens synpunkt mera lämplig, i stället för att som hit¬
tills nödgas söka sig en lokal allt längre och längre bort från de centralare
delarna af staden. För att detta skulle kunna ske, fordrades dock, att
föreningen för ändamålet disponerade större medel. I Rom vore hyrorna
särdeles höga. För den nuvarande lokalen betalade föreningen i hyra
2,100 lire om året.
Stor vikt lade föreningen på utvecklingen af sitt bibliotek och på det-
saminas gagn såsom bildningsmedel. Biblioteket, som för närvarande om¬
fattade flera tusen band, hade till allra största delen tillkommit genom
gåfvor af enskilda personer, enär tillgångarna endast i mindre grad med-
gifvit att nämnvärdt öka detsamma genom inköp. Att härvid den konst¬
historiska och estetiska litteraturen i främsta rummet tillgodosåges, vore
naturligt, men man läte sig vid inköpen äfven angeläget vara, att den
nordiska skönlitteraturen och de nordiska rikenas politiska historia blefve,
såvidt möjligt, värdigt och mångsidigt representerade. Därmed fyllde biblio¬
teket med framgång en annan bestämmelse, den att hos de för längre tid
i Rom sig uppehållande landsmännen bevara det fosterländska sinnet och
stärka hemlandskänslan. Att biblioteket emellertid företedde många luckor i
såväl det ena som andra afseendet, vore en naturlig följd af de ytterst be¬
gränsade tillgångarna. Emellertid anlitades biblioteket synnerligen flitigt
såväl genom studier i föreningens lokal som genom hemlån. De sistnämnda
hade under de senaste åren stigit till 600—800 volymer om året. I slutet
af februari 1904 hade på en gång 266 volymer varit utlånade.
Föreningen förvaltade äfven en genom gåfvor bildad lånefond å 6,000
lire, uteslutande afsedd för tillfälliga penninglån till medlemmar, likaså
116
Åttonde hnfVndtiteln.
en understödsfond, uppgående till 2,800 lire, hvars räntor användes till
understöd åt handtverkare från de nordiska länderna, hvilka i stort antal
besökte Rom, särdeles under vintrarna, och då ofta sökte hjälp hos för¬
eningen.
Föreningens driftkostnader hade under de senare åren uppgått till
4,000—4,500 lire om året. Att en förhöjning i dessa kostnader komme
att redan under den närmaste framtiden inträffa, vore en naturlig följd af
penningvärdets ständiga fallande och stegringen i prisen å lifsförnöden¬
het er och hyror m. m. Härtill komme, att föreningens inventarier -—
möbler m. fl. lösören — till allra största delen vore slitna, alldenstund de
vore desamma som vid föreningens stiftande, hvarför det blefve nödvändigt
att åtminstone till en del ersätta dem med nya.
I detta sammanhang borde nämnas, att alla föreningens funktionärer
utan någon godgörelse ägnat tid och krafter åt föreningens verksamhet
med undantag af sekreteraren, som tillika vore bibliotekarie. Det till
honom utgående arfvodet hade utgjort 150 lire (108 kronor) om året till
år 1902, då det höjts till 300 lire.
Akademien framhåller, att i trots af mera tillfälliga smakriktningar,
som under vissa kortare tidsperioder hade ledt och väl skulle leda konst¬
närer och vetenskapsmän åt andra håll, skulle förvisso den eviga staden i
alla tider förblifva en centralpunkt för studier i konstens och kulturens
historia. De oskattbara konstverk, som där funnes samlade, skulle alltid
utöfva en stor dragningskraft på konstnärer från alla länder och alltid
vara en outtömlig källa för studier och impulser inom det skönas värld.
De möjligheter till djupare forskning i Roms arkiv- och biblioteksskatter,
som vore så dyrbara för kännedomen särskildt om vår medeltidshistoria,
hade, såsom kändt vore, under de senaste åren väsentligen ökats, på samma
gång som de nya och alltjämt fortgående arkeologiska upptäckterna öppnat
större vidder för inblicken i den antika kulturens och civilisationens värld.
För att underlätta sådana studier och därmed sammanhängande konstnärlig
verksamhet hade också flera stater dels upprättat egna akademier och
konstnärshein i Rom, dels ställt till fritt förfogande ateljéer eller lämnat
anslag till förhyrande af sådana. Såsom de viktigaste bland dessa anstalter
för konststudiets främjande i Rom kunde nämnas de franska, spanska,
engelska och amerikanska akademierna med fria bostäder, fria ateljéer,
bibliotek och modellskolor, vidare den tyska konstföreningen i Rom, som
för sin verksamhet åtnjöte ett offentligt understöd af 4,000 riksmark om
året, hvarjämte Österrike i sitt ambassadhotell upplåtit fria ateljéer för de
österrikiska konstnärerna. I brist på sådana stora, kostsamma institutioner
hade de nordiska länderna i den skandinaviska föreningen en efter våra
Åttonde hufrudtiteln. 117
förhållanden afpassad institution, hvars verksamhet vore byggd på gammal
god tradition och hvars icke mindre samhällsnyttiga uppgift vore att under
föreningslifvets fria former samla där var an de skandinaviska konstnärer och
vetenskapsmän kring gemensamma intressen och gemensamma studier.
Akademien ansåge_ sig på dessa grunder böra på det lifligaste förorda
nådigt bifall till föreningens framställning om förhöjning af det till den¬
samma från Sverige utgående anslaget.
Yid akademiens skrifvelse har fogats en af åtskilliga universitetspro-
fessorer och andra svenska vetenskapsidkare till akademien ingifven skrift,
däri dessa, under betonande af skandinaviska föreningens och särskildt dess
biblioteks vikt och nytta samt med förmälan att föreningens framtid till
följd af ökade hyresomkostnader och dylikt vore allvarligt hotad, därest
den begärda förhöjningen i anslaget ej kunde beredas, anhållit, att akade¬
mien ville lägga sitt ord i vågskålen för att rädda en institution, som
blifvit kär för många generationer af romfarare.
Då skandinaviska konstnärsföreningen i Rom synes hittills varit till
stor nytta för icke så få svenskar under deras vistelse i den italienska
hufvudstaden, anser jag behjärtansvärdt, att något göres till tryggande af
föreningens fortbestånd, och jag får därför i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det under akademiens
för de fria konsterna stat uppförda anslaget till skandinaviska konstnärs¬
föreningen i Rom må höjas från dess nuvarande belopp, 600 kronor, till
1,000 kronor, eller med 400 kronor.
Yid bifall härtill kommer anslaget under rubriken akademien för de
fria konsterna, nu 65,400 kronor, däraf två reservationsanslag å tillhopa
24,500 kronor, att uppgå till 65,800 kronor, däraf två reservationsanslag
å tillhopa 24,500 kronor.
Kyrklig själavård åt döfstununa.
Yid det femte nordiska mötet för abnormsaken, hvilket hölls i Stock- [27.1
holm den 6 10 juli 1903, behandlades bland andra frågor äfven den omKyrklig 8jäia-
ordnad själavård af hörande präst för de döfstumma i Sverige, öfverlägg- värd ät d8f-
ningen härom sammanfattades i en så lydande resolution: stumma.
»De svenska medlemmarne af sektionen för döfstummas undervisning
besluta med liflig anslutning af samtliga till femte nordiska mötet för
abnormsaken i Stockholm samlade döfstumlärare och lärarinnor att hos
118
Åttonde hufvudtiteln.
[27.] Ivungl. Maj:t göra underdånig framställning, att nådig proposition måtte
framläggas för nästa riksdag om statsbidrag till aflönande af två eller
flera präster med behörig kompetens för att bland Sveriges döfstumma
verka genom predikan och själavård».
Därjämte uppdrogs åt en kommitté, bestående af inspektören öfver
döfstumskolorna, kyrkoherden Johan Östberg, domkyrkokomministern L.
Tynell och föreståndaren för döfstumskolan å Manilla O. Kyhlberg, att till
Eders Ivungl. Maj:t ingifva underdånig framställning i ämnet; och hafva
bemälde kommitterade till fullgörande af sitt uppdrag den 4 september
1903 till Eders Kungl. Maj:t inkommit med en underdånig skrifvelse af
följande lydelse:
»Då de döfstumma genom det heliga dopet blifvit upptagna till med¬
lemmar i den svenska folkkyrkan, har denna därigenom äfven åtagit sig
förpliktelsen att sörja för deras kristliga uppfostran. Genom lagen an¬
gående döfstumundervisningen den 31 maj 1889 har också staten tillför¬
säkrat dem en undervisning, som motsvarar den, som meddelas i folksko¬
lan. Vid de på grund af samma lag upprättade döfstumskolorna afslutas
också hvad de döfstumma angår den kristliga barnuppfostran i församlin¬
gen medelst konfirmation och beredt tillträde till H. H. nattvard.
»Sedan skolan gjort hvad den förmått för att återskänka den döf-
stumme åt samhället och kyrkan, öfverflyttas emellertid det egentliga an¬
svaret för dennes såväl timliga utkomst som kristliga och sedliga vård på
hemmet eller kommunen och församlingen, dit han efter fullgjord skol¬
plikt återvänder och där han har samma rätt till själavård, som är beredd
åt församlingens öfriga medlemmar genom det kyrkliga ämbetet, hvilket
därför närmast är pliktigt att betjäna äfven honom med predikan och nödig
själavård.
»Då döfheten hos de döfstumma emellertid icke kan häfvas, utgör
detta ett mäktigt hinder såväl för försarnlingsläraren att bland dem utföra
sin ämbetsgärning som för de döfstumma att tillgodogöra sig den. Vis¬
serligen införes numera största delen af de yngre döfstumma genom den
lagstadgade undervisningen så mycket i vårt språk, att de i någon mån
kunna förstå och uppfatta detsampia både i det talade och i det skrifna eller
tryckta ordets form, men i vårt land finnas därjämte några tusental äldre
döfstumma, som, ehuru de åtnjutit en kortare tids undervisning, stå så
godt som alldeles främmande för både tal- och skriftspråket och endast
genom åtbörder kunna meddela sig och mottaga några religiösa och sed¬
liga intryck och föreställningar. Om försarnlingsläraren än i sitt förhål¬
lande till de förra icke är helt bunden, ehuru han också behöfver döf-
stumlärarens kännedom om de döfstummas andliga begränsning och språk-
Åttonde hufvudtiteln.
liga ståndpunkt samt hans erfarenhet för att kunna obehindradt verka
bland dem, sa star han dock i sin ämbetsverksamhet, såsom obekant med
atbordsspraket, alldeles främmande för dessa senare, ehuru han eljest bör
och kan i kärleken antaga sig dem alla. Oftast är han dock så upptagen
al andra, nödvändiga ämbetsgöromål, att han ej får tillfälle att närmare
tara känna de döfstumma inom församlingen och sätta sig in i deras ställ¬
ning samt nämnvärdt ägna sig åt deras vård.
»Att särskild! de äldre ej kunna förtroendefullt och fritt sluta sio- till
cien, som ej kan meddela sig med dem, och att de komma att uteblifva
tran församlingens allmänna gudstjänst, hvars betydelse de ej förstå och
al hvars anordning och innehåll de ej kunna hämta någon uppbyggelse,
faKer af sig sjalft. Men ej heller de yngre, som undervisats efter tal- eller
skolmetoden, kunna af denna gudstjänst hämta någon djupare uppbyo-
gelse. Malva de än genom skolans gudstjänster fostrats till att någorlunda
lolja med i den liturgiska delen, så blir det dem i regeln omöjligt att
upplatta sjallva predikan. Icke ens om predikanten är en erfaren döf-
stumiarare, kan han i församlingen lämpa sina tankar, sitt språk och sitt
framställningssätt efter den eller de fa döfstumma, som möjligen äro till¬
städes, lör att ej tala om att predikantens plats under predikan o-ör det
synnerligen svart för dem att afläsa talet från hans läppar. Detta är ock
den egentliga anledningen till, att det stora flertalet äfven af dessa yno-re
icke besöker kyrkans gudstjänster utan går i saknad af både predikan och
olag själavård. Och de sedliga följderna häraf hafva ej heller uteblifvit.
»Den rätt till kyrklig själavård, som de döfstumma såsom kyrkans
medlemmar hafva, kunna de således under nuvarande förhållanden icke
utfå Att de i ännu högre grad än de hörande äro i behof däraf, är emel¬
lertid uppenbart. Om än en begynnelse till denna vård blifvit gjord o-e-
nom kristendomsundervisningen och uppfostran i döfstumskolan, så är dock
härmed blott grunden lagd, hvarpå det måste byggas vidare, om denna
icke åter skall _ upprifvas och de döfstumma i lifvets kamp stå i fara att
förlora det viktigaste af hvad som med stor kostnad och mödosamt arbete
3 i vi em meddeladt. De träda nämligen, när de lämna skolan, i reli¬
ef st hänseende i de allra flesta fall tillbaka till nästan samma isolerade
s å ning, som de skulle hafva intagit äfven utan undervisning. Denna
isolering kännes dock nu ännu tyngre, om deras religiösa behof under
skoltiden eljest vaknat till lif; och har ej detta skett, är det så mycket
viktigare, att det sedan väckes och tillfredsställes. Men härför måste då
en särskild, just lör dem afpassad själavård komma till stånd. Detta som
länge vant kåndt och af många ofta blifvit uttalad!, har till och med ut¬
tryckligt tram hållits i döfstumlagen, där det i § 19 heter, att skolstyrelse
120 Åttonde hufvudtiteln.
icke blott för att underhålla den döfstummes håg för kunskaper utan ock
för att stödja hans religiösa och sedliga lif bör låta sig angeläget vara-att,
i den mån omständigheterna medgifva, erbjuda utgångna lärjungar tiilfä e
att under någon vecka af året besöka skolan, då, jämväl tillträde till H.
H. nattvard må kunna beredas dem, som det åstunda. Det skall också
villigt erkännas, att åtskilliga döfstumskoldistrikts styrelser försökt fylla
den åt dem sålunda anförtrodda uppgiften genom anordnande^ al. dels ar-
lio-a nattvardsgångar för äldre döfstumma, dels, åtminstone pa vissa hall,
döfstumgudstjänster på olika ställen inom deras distrikt, Blott ett mindre
antal döfstumma har dock på detta sätt kunnat nås. Med anledning häraf
var ock vid Svenska döfstumläraresällskapets sammanträde i Stockholm
den 20 och den'21 juni 1902 den frågan väckt: 'Behöfva utöfver den i § 19
af lagen angående döfstumundervisningen gifna anvisningen för värden al
de vuxna döfstummas religiösa och sedliga lif ytterligare åtgärder vid¬
tagas, och om så är, borde icke för denna vård särskilda för de döfstumma
afsedda präster anställas?’ Svaret härpå blef en resolution af följande
lydelse: 'Då de vuxna döfstummas religiösa behof ej kunna lör närva¬
rande anses vara tillräckligt tillgodosedda i vårt land, och da erfarenheten
från de öfriga nordiska länderna gifvit vid handen, att särskilda präster
för dessa dötstummas själavård behöfvas, vill sällskapet framhålla nödvän¬
digheten af, att för angifna ändamål åtgärder vidtagas därhän, att sa snart
som möjligt af staten tvenne prästmän må anställas, hvilka äro förtrogna
med de döfstummas meddelelsemedel’. „
»Denna fråga har dessutom varit föremål för uppmärksamhet Iran
döfstumskoldistriktens styrelser. Under sistlidet år lät nämligen tredje
distriktets styrelse genom undertecknad, Tynell, verkställa utredning rö¬
rande döfstumprästsakens ställning i Norge och Danmark samt utarbeta
förslag till sakens ordnande för Sverige. Af den verkställda utredningen
framgick, att Norge sedan 1893 haft särskild af Stortinget aflönad präst
med verksamhet uteslutande bland de döfstumma, samt °att i Danmark,
efter åtskilliga provisoriska anordningar, Riksdagen från år 1900 beviljat
anslag för särskild präst med uteslutande uppdrag att arbeta bland de
döfstumma. Det i sammanhang med denna utredning framställda lorsla-
o-et innehöll: att med anledning af dels det stora antal äldre döfstumma,
som funnes i Sverige (det uppgick år 1890 till 4,384, eller flera än Nor¬
ges och Danmarks döfstumma tillsamman), och dels vårt lands störa ut-
sträckning i norr och söder, två för ändamalet utbildade, af staten anönade
präster måtte anställas uteslutande för arbetet bland de döfstumma, att
de borde hänvisas till att arbeta inom hvar sitt område af Sverige, att
deras aflöning borde utgå med 3,000 kronor samt två ålderstillägg, hvart-
Åttonde Imfvudtiteln. 121
dera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring som döfstum- [27.]
präster, utom hyresersättning å 600 kronor, och att denna lön måtte utgå
af statsmedel järnte reseersättning och dagtraktamente för resor enligt af
vederbörande öfverordnad myndighet fastställd resplan. Det sålunda ut¬
arbetade förslaget blef af tredje döfstumskoldistriktets styrelse utsändt till
rikets samtliga döfstum skol styrelser.
»Slutligen torde här få erinras, att de döfstumma själfva ganska
djupt känna detta sitt behof, hvarom bland annat den resolution vittnar,
som fattades vid ett möte i Stockholm år 1898, där omkring 450 döf¬
stumma voro närvarande, hvilken lyder: 'Döfstumma från hela Sverige,
samlade till möte i Stockholm, uttala som sin mening, att, då deras själa¬
vård för närvarande är högst otillfredsställande tillgodosedd efter slutad
konfirmation, och då det uttalas som en allmän önskan, att en förbättring
i densamma är behöflig, staten måtte anskaffa och aflöna lämplig, full-
sinnad, teckenkunnig prästman för att bland de döfstumma i Sverige fylla
en själasörjares kall på ett för de döfstumma lämpadt sätt, samt anse det
vara statens skyldighet att härutinnan tillmötesgå dessa önskningar’.
»Med hänsyn till detta allmänt insedda och erkända behof af särskild
själavård för de döfstumma hafva ock försök här och där inom landet
från olika håll blifvit gjorda för att afhjälpa nöden. Så har t. ex. fräls¬
ningsarmen äfven på detta område redan länge bedrifvit ett ganska
kraftigt arbete. Under en följd af år har en enskild döfstum ställt sig till
sina vanlottade kamraters tjänst genom att betjäna dem med predikan
samt såsom tolk biträda vid för dem anordnade nattvardsgångar. Inom
femte döfstumskoldistriktet har saken begynt ordnas så, att särskilda
andaktsstunder för de från skolorna afgångna eleverna hållits af skolans
föreståndare och lärare på olika ställen inom distriktet. Och det saknas
ej trakter i vårt land, där genom samverkan af prästerskap och döfstum-
lärare regelbundna gudstjänster anordnats för döfstumma. Detta arbete
har från de döfstummas sida mötts med innerlig glädje och tacksamhet,
och allt vittnar om, att hos många af dem finnes stort behof af och mot¬
taglighet för Guds ord. Men det är ett långt steg från sådana enstaka
åtgärder till ett alla omfattande ordnadt och kyrkligt arbete bland de
döfstumma, och för att ett sådant om möjligt måtte komma till stånd,
våga undertecknade, som dock ej finna sig kallade att här framställa
något utarbetadt förslag till frågans lösning, med tanken isynnerhet på de
äldre döfstummas ställning och med stöd af den vid sista mötet för
abnormsaken i Stockholm fattade resolutionen i underdånighet anhålla,
att nådig proposition om möjligt för instundande riksdag måtte framläggas
om anslag af allmänna medel till aflönande af två eller flera präster med
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 £fd. 16
122
Åttonde Inxfvndtiteln.
[27.] nödig kompetens, som hafva att bland Sveriges döfstumma verka genom
predikan och själavård. »
Genom remiss den 5 september 1903 anbefalldes styrelserna för rikets
samtliga döfstumskoldistrikt att öfver ifrågavarande framställning afgifva
underdåniga utlåtanden, men, innan jag öfvergår till en redogörelse för
innehållet uti de med anledning af berörda remiss inkomna yttrandena,
torde det tillåtas mig att för Eders Kungl. Maj:t anmäla en annan i ena¬
handa syfte som nyss omförmälda till Eders Kungl. Maj:t ingifven fram¬
ställning, nämligen från 1903 års kyrkomöte.
I en vid kyrkomötet afgifven motion hade väckts förslag, att kyrko¬
mötet måtte hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om beredande af
anslag af allmänna medel till aflöning af två prästmän, hvilka skulle äga
fullständig kompetens såsom döfstumlärare och i öfverensstämmelse med
gifven instruktion uteslutande ägna sig åt religionsvård och undervisning
åt döfstumma inom riket. Till stöd för berörda förslag hade i motionen
anförts, att de resultat, som vid våra döfstumanstalter vunnes med hänsyn
till de döfstum mas undervisning och fostran, ofta ginge förlorade, mest
därför att de inflytelser, som i höjande och förädlande riktning gjorde
sig gällande hos vårt folk, i allmänhet af de döfstumma bristfälligt upp¬
fattades och missförstodes, något som särskildt vore fallet med religions¬
undervisningen.
Kyrkomötet har med anledning af nämnda motion till Eders Kungl.
Maj:t den 6 oktober 1903 aflåtit en underdånig skrifvelse, däri kyrko¬
mötet — efter att hafva redogjort för motionens innehåll — anför:
»Hvad som sålunda föreslagits och hvarmed torde ha afsetts före¬
trädesvis äldre döfstumma eller sådana, som icke befinna sig inom anstal¬
terna, har synts kyrkomötet synnerligen behjärtansvärdt. Har det genom
de upprättade döfstumanstalterna blifvit väl sörjdt för de döfstummas
första undervisning och fostran, så inträder ett annat förhållande för dem,
när de lämnat anstalterna. De flesta af dem torde då komma att bli
mestadels utan andlig vård, så framt de ej ha sitt hem eller sin verk¬
samhet i närheten af en sådan anstalt. Faran häraf är för dem så mycket
större, söm de i allmänhet äga ett ganska lifligt sinne, lätt mottagligt för
intryck af det onda såväl som det goda. I saknad af tillfällen till att
erhålla religiösa väckelser och ledning bli de då ofta ett lätt byte för
mötande frestelser och kunna hastigt bli förda bort i religiösa och mora¬
liska förvillelser. Sådana lära också bland dem ha yppat sig i icke ringa
grad: religiös likgiltighet har hos flera vuxit till förnekelse, socialistiska
åskådningar möta ej sällan, dryckenskap och alla därmed följande skador
Åttonde liufvudtiteln. 123
ha kräft många offer. Kan kyrkan med likgiltighet åse detta? Bör hon [27.]
icke anse det som sin plikt att söka gripa in äfven på detta område, söka
tränga in på dessa hennes vanlottade medlemmar med sitt undervisande
och fostrande arbete, för hvilket de på grund af den nämnda mottaglig¬
heten också kunna anses utgöra ett tacksamt fält?
»Det enskilda intresset har visserligen icke låtit dem vara i hel
saknad af religiös omvårdnad. Flera lärare vid döfstumanstalterna ha i
detta hänseende lagt i dagen en prisvärd månhet. Enligt hvad kyrko¬
mötet inhämtat, hafva särskildt i femte döfstumskoldistriktet genom lärare
anordnats på olika platser tid efter annan andaktsstunder för forna
elever. Äfven från de döfstumma själfva hafva initiativ tagits i denna
riktning. Bekant är, att en döfstum, som för ändamålet tillika erhållit
statsunderstöd, en längre tid under vidsträckta resor inom landet anordnat
gudstjänster för döfstumma. Om arten af denna från enskilda personer
utgångna verksamhet till de döfstummas tjänst har det för dem, som
sakna kännedom om de använda uttrycksmedlen, icke varit möjligt att
bilda sig ett säkert omdöme. Huru stort förtroende man emellertid än
är benägen att — åtminstone i många fall — hysa för den, särskildt där
den utöfvas af vid anstalterna anställda lärare, så torde man dock vara
villig att medgifva, att det är otillfredsställande och kyrkan icke värdigt,
att denna verksamhet uteslutande skall vara lämnad åt det enskilda
intresset.
»Att kyrkan genom sina egna organ söker i undervisande och
fostrande syfte påverka de ganska talrika döfstumma inom landet —
man räknar omkring 4,400 äldre sådana — måste anses för en dyrbar
plikt, som den icke längre får undandraga sig, sedan större möjlighet
till dess fyllande öppnats därigenom, att ordnad, obligatorisk döfstum-
undervisning blifvit hos oss införd. Insikten om denna kyrkans plikt
har också i flera protestantiska länder ledt till anställande för de döf¬
stummas tjänst af särskilda präster, som efter erhållen utbildning för
densamma finge mera uteslutande ägna sig däråt. Sedan 1889 verkar
en sådan döfstumpräst i Norge och i Danmark likaledes en sedan ett
par år tillbaka.
»Att svårigheterna för åvägabringandet af en sådan institution äro
ganska stora, får icke förnekas, men bör ej verka afskräckande; de torde
här lika litet som i de nämnda länderna vara oöfvervinneliga, Dessa
svårigheter ligga framför allt däri, att utbildningen för en verksamhet af
ifrågavarande slag kräfver ganska lång tid. Äfven om det icke skulle
vara nödvändigt att, enligt hvad i motionen föreslagits, för anställning
såsom döfstumpräst fordra fullständig kompetens såsom döfstumlärare,
124 Åttonde knfnidtiteln.
är det tydligen för honom nödvändigt, om han skall kunna göra sig
rätt förstådd af de döfstumma, att han förvärfvat sig säker kännedom
om och tillräcklig öfning i användandet af deras meddelelsemedel, någor
som blir så mycket svårare, som det är flera olika slag af sådana, med
hvilka man måste bli förtrogen, enär de döfstumma erhålla sin utbildning
efter olika metoder. För att han med framgång skall kunna verka bland
dem, är det dessutom af vikt, att han ganska mycket vistats bland och
umgåtts med dem i syfte att lära känna deras själslif, kunna bedöma
arten och måttet af deras uppfattning in. m. Man har med hänsyn till
allt detta satt i fråga, huruvida det skulle bli möjligt att finna präster,
som vore villiga att åtaga sig det ganska dryga arbete, som fordras
såsom en förberedelse för det värf, hvarom här är tal. Ja, skall denna
möjlighet kunna vinnas, torde det vara nödvändigt, att medel göras till¬
gängliga för att åt prästmän eller sådana, som ämna ingå i detta ämbete
och hos hvilka förutsättningarna i öfrigt äro för handen, bereda en hjälp,
som kan sätta dem i tillfälle att förvärfva den nödiga utbildningen.
»Såsom en invändning mot det föreliggande förslaget om anstäl¬
lande af två döfstumpräster har man också pekat hän på vårt lands
vida utsträckning. Huru skola två präster kunna räcka till för en verk¬
samhet bland döfstumma, som äro spridda öfver ett så stort område?
Huru skall det bli möjligt att samla de döfstumma i de olika trakterna?
Måste icke de gudstjänst- och undervisningstillfällen, som erbjudas dem
genom dessa präster, bli på hvarje ort ganska få? Skall icke institutionen
därigenom komma att visa sig vara utan betydelse? Härpå torde till en
början kunna svaras, att det väl i alla händelser måste vara bättre att
något göres än intet. När det är fråga om införandet af en alldeles ny
institution, torde det väl också vara klokast att låta den begynna i
mindre omfattning, för att sedan låta erfarenheten gifva vid handen, när
och i hvad mån åt densamma bör gifvas en vidare utsträckning. Bemärkas
bör äfven, att i samma mån antalet växer af dem, som genom förvärf¬
vande af den nämnda utbildningen bli kompetenta att intaga platserna
såsom döfstumpräster, dessa kunna påräkna att få till sitt biträde allt
flera frivilliga krafter. Sådant biträde torde också i de orter, där döf-
stumanstalterna äro belägna, med all säkerhet vara att påräkna från
lärare vid dessa. För öfrigt måste institutionen anses komma att äga sin
hufvudsakligaste betydelse för de större samhällen, där döfstumma finnas
till ett större antal — på samma ställe ett antal af flera hundra — och
till hvilka tyngdpunkten af verksamheten måste bli förlagd.
»Huru för öfrigt verksamheten närmare bör ordnas och huru den
bör fördelas mellan döfstumprästerna, hvilkas verksamhet kyrkomötet
Åttonde hutVudtiteln.
125
tänkt sig begränsad till äldre döfstumma, torde böra bli föremål för en
närmare utredning. Kyrkomötet har tänkt sig fördelningen sålunda, att
det ena området skulle utgöras af l:a, 6:e och 7:e döfstumskoldistrikten, om¬
fattande Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Gott-
lands, Västmanlands samt alla de nordliga länen med tillsammans om¬
kring 1,900 äldre döfstumma, och det andra området af 2:a, 3:e, 4:e och
5:e döfstumskoldistrikten, omfattande de öfriga länen med omkring 2,500
äldre döfstumma.
»På grund af livad sålunda blifvit anfördt, får kyrkomötet i under¬
dånighet anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska
anslag till aflöning af tvenne prästmän, hvilka efter erhållen erforderlig
utbildning skulle i öfverensstämmelse med gifven instruktion uteslutande
ägna sig åt religionsvård och undervisning af döfstumma inom riket, som
icke vidare tillhöra döfstumanstalterna.»
På grund af Eders Kungl. Maj:ts vid föredragning den 13 november
1903 af kyrkomötets skrifvelse fattade beslut hafva öfver kyrkomötets
ifrågavarande framställning underdåniga utlåtanden afgifvits af dom¬
kapitlen i riket — med undantag af domkapitlet i Luleå — Stockholms
stads konsistorium, styrelserna öfver rikets döfsturnskoldistrikt samt in¬
spektören öfver döfstuinskolorna.
Jag öfvergår nu till en redogörelse för såväl dessa utlåtanden som
de underdåniga yttranden, hvilka, såsom nyss nämnts, af skolstyrelserna af¬
gifvits öfver den af förutbemälde koinmitterade gjorda framställningen.
Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium förorda nådigt bifall
till kyrkomötets framställning. Från domkapitlets i Karlstad hemställan
hafva dock biskopen och en ledamot anfört afvikande mening och till¬
styrka, att frågan om anställande af döfstumpräster måtte förfalla, samt
att andaktsstunder och möjligen äfven nattvardsgångar för döfstumma
finge förrättas inom de olika distrikten af föreståndare och lärare vid
döfstumskolorna. Såsom skäl för sin mening anföra reservanterna hufvud¬
sakligen, att det vore svårt att finna redan utbildade präster, som vore
villiga att under flera år ägna sig åt kallet, att prästerna icke skulle
kunna hålla många andaktsstunder inom hvarje distrikt, såvida de icke
sammandroge en större mängd döfstumma, hvilket ingalunda vore rådligt,
att prästen komme att i det närmaste blifva en främling för de döf¬
stumma och icke kunna om hvar och en inhämta den kännedom, som
vore nödvändig, att anspråken på en döfstumpräst skulle blifva synner¬
ligen svåra att tillfredsställa, enär han måste kunna meddela sig både
med de döfstumma, som fått undervisning efter talmetoden, och dem,
126
Åttonde Imfmdtiteln.
som endast kände åtbördsspråket och bandalfabetet, samt att slutligen
prästernas resekostnader blefve oberäkneliga.
Styrelserna öfver första, andra och tredje döfstumskoldistrikten till¬
styrka bifall till ifrågavarande framställningar, styrelsen öfver första distriktet
dock med det tillägg, att styrelsen icke kunde förbise den svårighet,
som torde möta att erhålla prästmän med den utbildning och hängifvenhet
för saken, som kunde göra dem skickliga och lämpliga att på ett välsignelse-
bringande sätt utöfva den afsedda verksamheten. Styrelsen öfver sjunde
distriktet, som finner frågan om anställande af särskilda präster för de
döfstumma behjärtansvärd, omnämner, att styrelsen till åtlydnad af före¬
skriften i 19 § af lagen angående döfstumundervisningen sökt anordna
fortsättningskurser och i samband därmed nattvardsgångar för äldre döf¬
stumma, hvilka anordningar, ehuru de i flera hänseenden synts lända till
nytta och välsignelse, dock icke varit tillfyllestgörande, dels emedan de
icke kunnat förekomma oftare än en gång årligen, och dels enär de flesta
döfstumma, hufvudsakligen af ekonomiska skäl, icke kunnat infinna sig vid
dessa tillfällen. En särskild! utbildad döfstumpräst, som kunde samla de
döfstumma omkring sig än i en församling än i en annan skulle, enligt
styrelsens åsikt, utan tvifvel kunna uträtta mycket för väckande, vidmakt¬
hållande och stärkande af det religiösa lifvet hos de döfstumma. Styrelsen
ansåge, att åtminstone två döfstumpräster borde anställas, om något verk¬
ligt gagn skulle kunna åstadkommas, men tillika ville styrelsen framhålla,
att till en början, innan erfarenhet vunnits i hvad mån detta antal kunde
anses motsvara det förefintliga behofvet, flera prästmän icke borde för
ändamålet anställas.
Styrelsen öfver femte distriktet åter förklarar, att de döfstuminas
religiösa uppbyggelse eller själavård genom den föreslagna anordningen
med särskilda döfstumpräster skulle blifva icke allenast högst otillräckligt
och otillfredsställande tillgodosedd utan äfven förenad med jämförelsevis
stora och för närvarande oberäkneliga kostnader, hvarför styrelsen icke
vågade tillstyrka bifall till de i ämnet gjorda framställningarna. Sedan
några år tillbaka, yttrar styrelsen, hade inom distriktet den anordning
varit genomförd, att föreståndare och lärare vid distriktets skola samlade
de döfstumma till andaktsstunder m. m. här och där inom distriktet och
därvid samtalade med dem om deras familjeförhållanden, sysselsättningar,
inkomster, hälsa, önskningar m. m. samt bistode dem med råd och dåd,
där det syntes behöfligt, hvilken anordning varit af stor betydelse och
välsignelse för de döfstumma samt varit förenad med jämförelsevis ringa
kostnader, i det att under ett år för aderton andaktsstunder på skilda orter
och en nattvardsgång utgifvits allenast 252 kronor. Styrelsen föreslår
Åttonde liufvudtitelu. 127
därför, att ifrågavarande angelägenhet liksom den angående de döfstummas [27.]
undervisning och fortsatta bildning måtte förblifva en distriktsangelägenhet,
hvarigenom kostnaderna blefve vida mindre, än om staten skulle erlägga
dem, att distriktsstyrelserna kraftigare än hittills borde åläggas att ordna
andaktsstunder och nattvardsgångar m. m. för de från distriktets skola
afgångna döfstumma och att utöfva tillsyn öfver och stå i förbindelse
med dem, samt att styrelsen måtte få full frihet att träffa sina anordningar
på det sätt styrelsen funne ändamålsenligast och bäst för de döfstumma
samt billigast för distriktet, vare sig det skedde genom föreståndare och
lärare vid distriktets skola eller genom en för ändamålet anställd, med de
döfstummas undervisning fullt förtrogen och i alla afseenden kompetent
hörande präst.
Styrelserna öfver fjärde och sjätte distrikten förklara — med vits¬
ordande af behofvet af särskilda präster för de äldre döfstummas själavård
—- att den af kyrkomötet föreslagna anordningen med två präster, med
hänsyn till landets stora utsträckning, vore otillräcklig, och att, om ett till¬
fredsställande resultat skulle uppnås, åtminstone en präst för hvarje
distrikt måste anställas. Styrelsen för fjärde distriktet påvisar, huru för¬
hållandena skulle gestalta sig, därest kyrkomötets förslag med endast två
präster genomfördes. Prästen, som ej torde medhinna att besöka hvarje
ort, där en vuxen döfstum funnes, finge samla de döfstumma omkring sig
på vissa större platser. Inom fjärde distriktet funnes icke mindre än 30
städer och andra större platser. Besökte prästen hvarje sådan ort två
gånger om året, skulle han få göra omkring 60 besök under årets lopp
endast inom fjärde distriktet. På hvarje ställe skulle han behöfva stanna
två å tre dagar. Lades härtill resedagar, skulle denna del af hans verk¬
samhet taga krafterna så mycket i anspråk, att han ej skulle mäkta med större
researbete än detta. Dessutom skulle han hafva en rätt. stor brefväxling
med de döfstumma och föra anteckningar öfver dem.
För att prästen skulle kunna med framgång verka bland de döf¬
stumma, framhåller styrelsen för sjätte distriktet såsom lämpligt, att prästen
ägde kunskap om de döfstummas meddelelsemedel och erfarenhet om de
döfstummas andliga begränsning och språkliga ståndpunkt, och att han
förty hade praktiskt handlagt döfstumundervisning under flera år samt,
för att bibehålla en gång vunnen kunskap och erfarenhet, kvarstå så¬
som döfstumlärare, äfven sedan han fått uppdraget att vara döfstumpräst.
Styrelsen anser därför, att hvart och ett af landets sju döfstumskolaistrikt
borde erhålla sin särskilda präst, som tillika vore lärare vid distriktets
skola. Härigenom vunnes, att prästen komme att förstå den döfstumme
och den döfstumme att förstå honom. I skolan finge prästen under en
128
Åttonde hnfvudtiteln.
[27.] lång följd af år genom daglig beröring på förhand lära känna de intellek¬
tuella och sedliga anlagen hos en stor del af de döfstumma, hvilkas fort¬
satta själavård efter skoltidens slut skulle åligga honom. Någon svårighet,
att förena en prästs och en döfstumlärares åligganden ansåge styrelsen
icke förefinnas. De flesta orter inom ett distrikt vore så belägna, att
prästen skulle hinna besöka en hvar af dem under tiden från efter¬
middagen före sön- eller helgdag till denna dags afton. Skulle han för
besök på mera aflägsna orter behöfva längre tid, kunde han ju för be¬
söken använda jul-, påsk eller sommarferierna och, om ledighet från under¬
visningen en eller annan timme dagen före eller efter sön- eller helgdag
skulle erfordras, torde skolans föreståndare lätt kunna fullgöra prästens
undervisningsskyldighet. Endast för ett af landets döfstumskoldistrikt torde
två prästmän behöfva anställas. Styrelsen öfver fjärde distriktet föreslår,
att prästen tillika skulle blifva konfirmationslärare i distriktets skola. De
båda sist omnämnda styrelserna äro ense därom, att instruktion och res¬
plan för prästen böra fastställas af vederbörande distriktsstyrelse.
Beträffande åter sättet för prästens anställning och aflöning äro de
nämnda styrelserna af skilda åsikter. Fjärde distriktets styrelse anser det
riktigast, att platserna sökas hos vederbörande styrelse, hvilken uppsätter
förslag och afgifver förord, hvarefter förordnande, som helst bör gifvas för
tre år, torde meddelas af vederbörande stiftsstyrelse eller Eders Kungl.
Maj:t. Begynnelselönen borde, såsom föreslagits, sättas till 3,000 kronor
förutom hyresersättning, men ålderstilläggen borde bestämmas till tre,
hvarje å 300 kronor, att inträda efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst¬
göring. Dessutom borde de anställda prästrnännen få ansökningsrätt till
regala pastorat, hvilken förmån skulle i hög grad bidraga till att dugande
krafter kunde vinnas. Sjätte distriktets styrelse åter håller före, att prästen
liksom lärarne vid distriktets skola borde tillsättas af distriktsstyrelsen.
Styrelsen anför vidare i fråga om de med dessa prästers anställande för¬
enade kostnader, att dessa borde bestridas efter samma princip som öfriga
kostnader för de döfstummas vård, nämligen af staten och distriktet gemen¬
samt, och att, i fall prästen tillika är lärare vid döfstumskola, ett årligt
arfvode, utöfver lärarelönen, af 1,000 kronor för de prästerliga göromålen
torde blifva tillräckligt.
Styrelsen öfver sjätte distriktet framhåller slutligen i sitt utlåtande,
att den lärokurs, en person skulle genomgå för att vinna rättighet att
söka anställning såsom läTare vid döfstumskola, skulle kräfva betydande
uppoffringar i tid och penningar, om efter afläggande af vederbörliga präst¬
examina äfven skulle fordras fullgörande af de i lagen angående döfstum-
undervisningen föreskrifna kompetensfordringar, nämligen aflagd folkskole-
Åttonde hufvudtiteln.
129
lärareexamen och döfstumlärareexamen, och att mången för en döfstum-
prästs kall lämplig person häraf skulle finna sig hindrad att ägna sig åt
döfstumundervisningen. Den, som aflagt prästexamen, borde därför, med
befrielse från skyldigheten att aflägga de i nyssnämnda lag för döfstum-
lärarekompetens stadgade examina, tillerkännas rätt att genomgå den i
samma lag för rätt till lärareanställning föreskrifna profårskurs och att
efter vid döfstumlärareseminariet å Manilla aflagdt och godkändt praktiskt
undervisningsprof förklaras kompetent att söka och erhålla lärarebefatt¬
ningar vid rikets döfstumskolor. Men å andra sidan vore det lämpligt,
att döfstumlärare, som visat håg och fallenhet för prästerlig verksamhet,
skulle, med befrielse från de annars för präst föreskrifna examina, kunna
på framställning af vederbörande skolstyrelse prästvigas och medgifvas
rättighet att bland de döfstumma utöfva en själasörjares kall. Med anslut¬
ning härtill anser styrelsen, att sådana ändringar borde vidtagas i lagen
om döfstumundervisningen, att vid hvarje distriktsskola skulle såsom lärare
anställas en eller två prästmän med skyldighet att jämte sin lärareverk¬
samhet genom predikan och själavård verka bland distriktets döfstumma
i enlighet med de närmare föreskrifter, skolstyrelsen i distriktet ägde att
utfärda, samt att, under de villkor styrelsen föreslagit, prästman tiller¬
kändes rätt att söka och erhålla ordinarie läraretjänst vid döfstumskola
och redan anställd döfstumlärare förklarades kunna blifva prästvigd med
rätt att utöfva prästerlig själavård bland de döfstumma.
Inspektören öfver döfstumskolorna, förutbemälde Ostberg yttrar föl¬
jande.
Behofvet af särskild religionsvård för de döfstumma, som lämnat döf¬
stumskolorna, vore icke blott allmänt insedt och erkändt utan ock, isynner¬
het under de senare åren, från mänga håll uttaladt. För tillgodoseende
af sagda behof erbjöde sig egentligen två alternativ. Enligt det första
skulle frågan kunna lösas på den organiska utvecklingens väg af den ord¬
ning, som redan vore grundlagd i vårt land genom lagen angående döf¬
stumundervisningen den 31 maj 1889, som i 19 § innehölle den bestäm¬
melsen, att skolstyrelserna skulle sörja för, att de från skolorna utgångna
lärjungarnes håg för kunskaper underhölles och deras religiösa och sedliga
lif stöddes. Visserligen angåfve lagen härför endast det sätt, att styrelsen,
i den mån omständigheterna medgåfve, läte sig angeläget vara att erbjuda
utgångna elever tillfälle att under någon vecka af året besöka skolan, då
jämväl tillträde till H. H. nattvard måtte beredas dem, som det åstundade.
Ett ytterligare steg i syfte att bereda de döfstumma religiös och sedlig
vård hade tagits inom tredje och femte distrikten, så till vida som i det
Bill. till Riksd. Prat. 2905. 1 Sami. 1 Afd. 17
130
Åttonde hufvndtiteln.
förra distriktsskolans konfirmationslärare med biträde af skolans förestån¬
dare och i det senare skolans föreståndare och lärare samlat de från sko¬
lorna utgångna döfstumma till gudstjänster på olika större platser inom
distriktet, då de respektive skolstyrelserna till resorna anslagit nödiga me¬
del. Vunne dessa exempel efterföljd, och kunde verksamheten för de döf-
stummas religiösa vård inom alla distrikten efter hand ordnas på ett lik-
artadt sätt, så att den utöfvades genom skolans konfirmationslärare eller
genom samverkan mellan honom och någon döfstumlärare eller genom
därtill särskildt skickad döfstumlärare, vid behof biträdd af prästman, eller
eljest såsom det för hvarje distrikt befunnes ändamålsenligast, så vore detta
helt visst en lycklig lösning af ifrågavarande angelägenhet, som skulle med¬
föra afsevärda fördelar.
Först och främst bereddes därigenom rikare och mera regelbundna
tillfällen för de döfstumma i allmänhet att blifva föremål för den själa¬
vård, som för deras räkning vore anordnad; vidare hade de, som finge
denna sig ombetrodd, under sin lärareverksamhet bland de döfstumma
haft tillfälle att lära känna dem, deras själslif och egendomligheter att
tänka och uttrycka sig samt deras språkliga ståndpunkt och vore förtrogna
med de olika undervisningsmetoderna samt meddelelsemedlen, och slutligen
behöfde de icke oupphörligt vara stadda på långa resor inom ett mycket
vidsträckt område utan kunde jämte uppehållandet af sin egentliga kallelse
på lämpliga tider ägna sig åt denna verksamhet, hvartill något understöd
af allmänna medel då också kanske kunde erhållas.
Det vore emellertid ovisst, huruvida det i de nämnda skoldistrikten
gifna exemplet kunde komma att vinna efterföljd i de öfriga. Äfven om
så skedde, läte sig icke beräkna, huru länge det kunde komma att dröja,
innan ordnandet af den religiösa och sedliga vården om de från anstal¬
terna utgångna döfstumma hunnit växa fram ur den nu lagstadgade organi¬
sationen af döfstumundervisningen. Särskildt de äldre döfstumma vore så
godt som i fullkomlig saknad af religiös och sedlig vård samt öfver-
lämnade åt sig själfva och därigenom ett lätt byte för de många osunda
och fördärfliga inflytelser af religiös och sedlig art, som mötte dem i lifvet.
På grund häraf och då det icke vore förenligt vare sig med kyrkans eller
statens intressen att till en oviss framtid undanskjuta denna angelägen¬
het, som tvärtom behöfde en snar lösning, återstode det andra alternativet,
eller kyrkomötets förslag, att behofvet tillgodosåges genom anställande af
två präster, som uteslutande ägnade sig åt religionsvården bland de döf¬
stumma, som icke längre tillhörde döfstumanstalterna.
Ehuru det arbete, som dessa präster skulle få, vore alltför omfattande
och deras arbetsfält alltför vidsträckt, för att två prästerliga krafter skulle
Åttonde hufvudtiteln.
131
räcka till därför och på ett fullt nöjaktigt sätt hinna tillgodose det för- [27.]
handen varande behofvet af själavård för de döfstumma, och ehuru det
visserligen icke torde blifva lätt att för ändamålet vinna sådana präster,
som på samma gång vore denna kallelse varmt hängifna och i öfrigt där¬
till väl skickade samt särskildt förtrogna med de döfstummas olika med-
delelsemedel, ansåge Östberg emellertid, att detta icke borde utgöra hinder
för tagande af ett första steg till frågans lösning, och tillstyrkte på den
grund Östberg, att kyrkomötets framställning måtte vinna nådigt bifall.
Liksom kyrkomötet och kommitterade anser jag det synnerligen be¬
höflig! och behjärtansvärdt, att åtgärder vidtagas för beredande af religions-
vård åt döfstumma, sedan de lämnat undervisningsanstalterna. Kyrkomö¬
tet har tänkt sig, att ändamålet, åtminstone till en början, skulle kunna
vinnas genom anställande af två prästmän för hela landet. Denna anord¬
ning synes mig emellertid vara förenad med stora svårigheter, och enligt
min åsikt är det ytterst tvifvelaktigt, om det afsedda ändamålet kan på
denna väg uppnås. De döfstumma äro naturligen spridda vidt omkring i
landet, och man kan icke påräkna, att de skola kunna bereda sig utväg
att företaga längre resor för att på ett fåtal centralt belägna platser sam¬
manträffa med den för ändamålet anställde prästmannen. För denne blefve
det, såsom ock styrelsen för fjärde distriktet särskildt påvisat, omöjligt att
hinna med att besöka alla, äfven om man förutsatte, att de döfstumma
kunde samlas inom mindre områden till gemensamma möten. Resekost¬
naderna skulle ock, såsom redan påpekats, blifva mycket stora och svåra
att förslagsvis på förhand beräkna. Vidare torde det visa sig förenad!
med svårigheter att finna prästmän, som så satt sig in uti de döfstummas
meddelelsemedel, att de utan biträde af tolk kunde handhafva de döfstum¬
mas religionsvård.
Jag måste därför instämma med de styrelser, som anse, att saken bör
ordnas distriktsvis genom vederböi’ande styrelsers försorg. Anordningen
kunde då blifva något olika inom de särskilda distrikten, beroende på de
tillgångar och utvägar, som stå till buds, samt det sätt, som för hvarje
distrikt kan finnas lämpligast. Detta synes mig icke innebära någon olä¬
genhet utan tvärtom erbjuda den fördelen, att olika system kunna pröfvas.
Om sålunda vid en döfstumskola är anställd en i döfstumspråk kunnig,
hörande prästman, torde det vara lämpligast, att åt denne prästman an¬
förtros religionsvården äfven bland de döfstumma, som lämnat anstalten.
Han kommer ju snart nog i den fördelaktiga ställningen att äga personlig
kännedom ommånga döfstumma redan under den tid, de vistats å anstalten.
132
Åttonde hufyndtiteln.
Finnes icke någon sådan prästman, torde styrelsen kunna anlita en an¬
nan prästman att, om så behöfves, med biträde oaf tolk, helst någon lärare
vid anstalten, fullgöra ifrågavarande uppgift. Åt den prästman, som får
sig anförtrodd själavården bland de äldre döfstumma, kan, om det befin-
nes lämpligt, konfirmationsundervisningen vid anstalten, och möjligen äfven
annan undervisning, öfverlämnas.
Så långt möjligt är med hänsyn till afståndet mellan de döfstummas
bostäder och döfstumskolan, kunna ju de döfstumma fortfarande samlas
vid skolan i enlighet med föreskriften i § 19 i lagen om döfstumundervis-
ningen, men för öfrigt böra besök ske i de särskilda orterna och, där så
pröfvas nödigt, i de döfstummas hem.
Orsaken därtill, att distriktsstyrelserna icke redan vidtagit åtgärder
för uppnående af här ifrågavarande ändamål, torde vara den, att kostna¬
derna blefve allt för betungande, om distrikten ensamma skulle bära dem.
I öfverensstämmelse med den princip, som nu gäller för bestridande af
kostnaderna för döfstumundervisningen, torde äfven de kostnader, som äro
förenade med anställande af döfstumpräster, lämpligen fördelas mellan sta¬
ten och distrikten. Distrikten skola säkerligen, om de för detta ändamål
erhålla statsunderstöd, beredvilligt göra hvad på dem ankommer i detta
afseende. Såsom redan i det föregående framhållits, är det fördelaktigast,
att det omedelbara bestyret med verksamhetens anordnande öfverlåtes åt
distriktsstyrelserna, och att statens uppgift endast blifver att understödja
distrikten samt tillse, att verksamheten skötes på ändamålsenligt sätt.
Beträffande kostnadernas fördelning anser jag, att staten bör åtaga
sig hälften af årskostnaden intill ett visst maximibelopp. Beräknar man
aflöningen för en präst till högst 3,000 kronor för år samt kostnaden för
tolk och resor till högst 1,000 kronor, torde såsom maximum för statens
bidrag till hvarje distrikt kunna bestämmas ett belopp af 2,000 kronor, och
statens kostnad för ifrågavarande präster i så fall begränsas till 14,000
kronor om året. Denna kostnad blifver visserligen icke obetydligt större
än den för endast två af staten ensam aflönade prästmän, hvilka med be¬
räkning af lön och hyresersättning å tillsammans 3,600 kronor samt 1,000
kronor i rese- och traktamentsersättning skulle medföra en kostnad af endast
9,200 kronor årligen. Men tager man hänsyn därtill, att anordningen med
två prästmän redan på förhand ansetts allenast såsom en begynnelse, och
att en utvidgning snart skulle blifva af nöden, skulle ju kostnaderna snart
komma att stiga till det belopp, som för statens del torde erfordras för
den af mig föreslagna anordningen.
Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen
Åttonde hufvudtiteln.
133
dels medgifva, att döfstumskoldistrikt, som genom korande prästman,
antingen kunnig i de döfstummas meddelelsemedel eller biträdd af sak¬
kunnig tolk, anordnar religionsvård åt sådana inom distriktet boende döf-
stumma, som lämnat döfstumskolan, skall äga att af allmänna medel, un¬
der de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t pröfvar lämpliga,
till bestridande af kostnaderna härför erhålla bidrag till hälften af distriktets
kostnader, dock högst med 2,000 kronor om året,
dels ock för detta ändamål på ordinarie stat under titel »Kyrklig
själavård åt döfstumma» bevilja ett anslag å 14,000 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas uppförda å åttonde hufvudtiteln, har jag icke att nu föreslå
någon annan ändring, än att, för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande
16,043 kronor, må höjas till 16,060 kronor, eller med 17 kronor.
[28.]
Skrifmateri¬
alier och
expenser,
ved m. m.
134
Åttonde hufvudtiteln.
Extra anslag.
Biks- ock landsarkiven.
[29.] I skrifvelse den 30 september 1904 har riksarkivarien, med erinran
Arfvodtn ät att Riksdagen, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, på extra stat för
män i riks-" år 1905 anvisat ett belopp af 3,000 kronor till arf voden åt extra ordinarie
arkivet, tjänstemän i riksarkivet, underdånigst hemställt, att jämväl för år 1906
enahanda anslag måtte beredas riksarkivet.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kungl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande äga giltighet, tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän i
riksarkivet på extra. stat för år 1906 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.
[30.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 30 sep-
utgifvande af tember 1904 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t
handlingar. måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riks¬
arkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af vikt för fädernes¬
landets historia, på extra stat för år 1906 anvisa samma belopp, som under
flera föregående år varit för ändamålet beviljadt, eller 3,000 kronor.
[31.] I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemställt, att jämväl
utgifvande af för år 1906 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif-
S7daBsakterCS" vande genom riksarkivet af Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar,
som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718.
I sammanhang härmed har riksarkivarien meddelat, att på anslaget
till utgifning af verket Svenska riksdagsakter m. in. vid 1904 års början
förefunnits en behållning af 5,156 kronor 75 öre samt att, sedan Riksdagen
på Eders Kungl. Maj:ts förslag medgifvit, att af besparingarna å detta an¬
slag 1,500 kronor finge användas för fortsatt utgifvande i tryck genom
riksarkivet af handlingar tillhörande urkundssamlingen Konung Gustaf I:s
registratur, riksarkivarien med anledning af Riksdagens tillika uttalade
Åttonde hufyudtiteln. 135
uppfattning, att hvad utöfver sistnämnda belopp kunde befinnas å den
ifrågavarande anslagstiteln vid 1903 års slut innestående borde i veder¬
börlig ordning till statsverket återlevereras, till statskontoret återburit åter¬
stoden af besparingarna.
I enlighet med hvad riksarkivarien hemställt, tillstyrker jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande genom
riksarkivet af Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar, som höra till
statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718, på extra stat
för år 1906 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.
Med anledning af riksarkivariens i samma skrifvelse gjorda framställ- [32.]
ning i fråga om arfvoden ät extra ordinarie tjänstemän vid landsarkiven i Arfvoden åt
Uppsala, Land och Vadstena tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t be-e' män vid*'
hagade föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad som skett för år 1905,landsarl!!veD-
anvisa på extra stat för år 1906 till arfvode åt en amanuens vid lands¬
arkivet i Uppsala 1,800 kronor, till arfvode åt en amanuens vid lands¬
arkivet i Lund 1,800 kronor samt för beredande af ökad tillgång till arf¬
voden åt extra biträden vid landsarkivet i Vadstena 1,300 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t, hvad angår hvart och ett af de två först¬
nämnda beloppen, att, om särskilda förhållanden skulle därtill föranleda,
bestämma om medlens användande till ersättning åt flera extra biträden
vid landsarkivet i fråga.
Kungl. biblioteket.
I underdånig skrifvelse den 29 september 1904 har öfverbibliotekarien [33.]
vid kungl. biblioteket gjort framställning om beredande af medel för ut- Vissa säker*
förande af vissa säkerhetsåtgärder mot eldfara och vidtagande af åtskilliga moflidfe"
andra anordningar inom kungl. bibliotekets byggnad i Humlegården. Till m. m. i kung],
stöd för denna framställning anför öfverbibliotekarien följande. byggnad!3
Då bibliotekets byggnad år 1878 efter verkställd inflyttning togs i
begagnande, kunde den utan tvifvel anses såsom en af de för sitt ända¬
mål allra bästa, som på den tiden existerade, och ännu fyllde den i all¬
mänhet de hufvudsakliga fordringarna på en ändamålsenlig bibliotekslokal.
Den erfarenhet, som vunnits under de förflutna 26 åren, äfvensom akt-
gifvandet på de framsteg, som biblioteksarkitekturen inom- och utomlands
gjort under samma tid, hade emellertid ådagalagt åtskilliga ofullkomlig¬
heter eller fel i byggnadens inredning, hvaraf en del tid efter annan af-
136
Åttonde luifvudtiteln.
[33.] hjälpts, men andra ännu kvarstode och därför borde, såvidt sådant vore
möjligt, föranleda rättelse.
En särskild anledning att taga under allvarligt öfvervägande, huru¬
vida allt vore väl beställdt i fråga om byggnadens eldsäkerhet, hade gif-
vits genom den natten mellan den 25 och den 26 januari 1904 timade
branden i Turins Biblioteea Nazionale. Då det i tidningarna först upp-
gifvits, att denna olycka, den största af sådant slag som inträffat sedan
biblioteket i Strassburg förstördes under belägringen 1870, förorsakats af
kortslutning i de elektriska ledningarna — något som dock senare blifvit
på det bestämdaste dementeradt — hade öfverbibliotekarien ansett det vara
synnerligen angeläget att om möjligt erhålla säkerhet för att något liknande
ej skulle kunna inträffa i kungl. biblioteket. Med anledning af en i sadant
syfte till öfverintendentsämbetet den 28 januari 1904 aflåten skrifvelse
hade genom ämbetets försorg verkställts begärda besiktningar och utförts
vissa åtgärder, hvarför redogörelse gifvits i en af ämbetet till öfverbiblio¬
tekarien aflåten och vid dennes underdåniga framställning i afskrift fogad
skrifvelse den 26 april 1904.
Om än härigenom alla egentliga anledningar till farhåga blifvit undan¬
röjda, och de försiktighetsmått, som omedelbart kunnat vidtagas, blifvit
på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda, återstode dock en del förhål¬
landen, sedan länge kända inom biblioteket och vid besiktningar för de
byggnadssakkunnige framhållna, hvilka syntes med nödvändighet kräfva
ändring, såvida bibliotekets byggnad skulle kunna anses ^utgöra ett säkert
förvaringsrum för den oersättliga nationalegendom, som åt densamma vore
anförtrodd. Den allmänna principen i byggnadens inredning, att densamma
hufvudsakligen skulle bestå af sten och järn, hade fått ett betydande och
enligt öfverbibliotekariens förmenande betänkligt undantag. Bibliotekets
handskriftsamling, alltså den afdelning af detsamma, som i sin helhet vore
absolut oersättlig i händelse af förstöring, hade blifvit inrymd i den s; k.
visningssalen och innesluten i skåp med trädörrar. Skulle här en eldsvåda
utbryta, finge elden en rik näring, och skåpens innehåll vore antagligen
räddningslöst förloradt. Men ej nog härmed. Den del af handskrift¬
samlingen, som ej finge rum i visningssalen, vore placerad i två arbets¬
rum i entresolvåningen, där hela inredningen vore af trä, där golfven
likaledes vore af trä och till hvilka ledde med trä kringbyggda trappor.
Då man i öfrigt sökt att inom byggnaden isolera dess olika partier från
hvarandra genom stenhvalf på järnbjälkar, brandfasta murar och järndörrar,
hade, egendomligt nog, ingen liknande åtgärd blifvit utförd för att isolera
de lokaler, i hvilka handskrifterna förvarades, utan stode dessa i öppen
kommunikation med läsesal, expeditionslokal och öfriga arbetsrum, eller
137
Åttonde hufvudtiteln.
öfver hufvud taget just med de lokaler, där man möjligen skulle kunna
tänka sig, att eld kunde uppkomma, och där en inträffad eldsvåda, till
följd af inredningens beskaffenhet, till äfventyrs skulle kunna antaga en
betänkligare omfattning.
Att den tara, som kunde ligga i de påpekade förhållandena, med nöd¬
vändighet borde så vidt möjligt minskas eller helst helt och hållet af-
lägsnas, syntes öfverbibliotekarien uppenbart, och funne öfverbibliotekarien
sig icke behöfva inför Eders Kungl. Maj:t framhålla vikten af att åt de
oersättliga minnesmärkena af fosterlandets kultur och historia bereddes
all den trygghet, som kunde åstadkommas.
Vid öfvervägande af de åtgärder, som kunde och borde vidtagas för
antydda ändamål, hade det befunnits, att en ändring af inredningen i
visningssalen icke lämpligen kunde utföras. I en lokal, till hvilken all¬
mänheten hade tillträde, kunde de slutna skåpen ej ersättas af öppna
järnhyllor, och att utbyta skåpens trädörrar mot sådana af järn eller glas,
skulle, utom i sig själf mindre lämpligt,, medföra en kostnad så betydande,
att öfverbibliotekarien ej ansåge, att en sådan borde ifrågasättas, då ända¬
målet på annat och billigare sätt i hufvudsak kunde vinnas. Hvad i fråga om
visningssalen borde åtgöras vore enligt öfverbibliotekariens mening endast,
att densamma brandfritt isolerades från öfriga lokaler, och detta kunde
ske genom insättande af järnbeklädda dörrar och tillstängande af en del
nu befintliga öppningar medelst rabitzväggar, på sätt ett vid öfverintendents-
ämbetets berörda skrifvelse fogadt tjänstememorial med därtill hörande
kostnadsförslag närmare utvisade. Då i visningssalen aldrig förekomme
eld, då inga elektriska ledningar dit vore införda, syntes det öfverbiblio¬
tekarien, som om den föreslagna isoleringen borde utgöra en fullgod
säkerhet för, att de i denna sal förvarade samlingarna ej skulle kunna
förstöras, om så olyckligt vore, att eld utbröte i någon annan del af bygg¬
naden. För att bereda en ökad trygghet åt de allra dyrbaraste hand¬
skrifterna, särskildt de som innehölle hvad som bevarats af Sveriges medel¬
tidslitteratur, våra gamla lagböcker, den fornisländska och fornnorska littera¬
turen m. m., hade öfverbibliotekarien ansett sig böra ytterligare föreslå,
att i visningssalen måtte anbringas fyra järnskåp, hvilka skulle få sin
plats mellan salens fönster, hvarigenom de, för den händelse en räddning
af deras innehåll behöfde ifrågakomma, utifrån skulle vara lättast till¬
gängliga.
Enär hela handskriftsamlingen ej kunde få rum i visningssalen, måste
en del af densamma fortfarande förvaras i de förut nämnda arbetsrummen.
Äfven dessa ansåge öfverbibliotekarien böra, på sätt den underdåniga
framställningen bilagda handlingar angåfve, isoleras från öfriga arbetsrum,
Bill. till Rikscl. Prot. 1,905. 1 Sami. 1 Afd. 18
138
Åttonde hufvudtiteln.
och särskildt borde de mycket olämpliga trappomklädnaderna af trä bort¬
tagas. Då möjligheten af eldfara torde kunna anses vara något större i
dessa rum än i visningssalen, borde äfven träinredningen utbytas mot
sådan af järn, och i stället för trägolf inläggas cementgolf, beklädda med
linoleummattor. I fråga om hyllinredningen hade kostnadsförslag in¬
fordrats från Robert Lipmans Bucher-gestell-Fabrik i Strassburg, hvars
patenterade hyllsystem antagits i flera af Tysklands nyaste och bäst an¬
ordnade biblioteksbyggnader. Utom att denna firmas pris vore billigare
än det, hvarför något slags järnkonstruktion skulle kunna utföras i Sverige,
skulle ett prof på dess system, sålunda anbragt i kung! biblioteket, vara
särdeles instruktivt vid bedömandet af ifrågakommande inredningar af
andra bibliotekslokaler.
Hvad anginge öfriga säkerhetsåtgärder inom byggnaden, upptoge det
uppgjorda förslaget igenmurning af några obehöfliga dörrar till »Svenska
afdelningen», eller bottenvåningens västra parti, samt insättning af nya
branddörrar af plåtbeklädt trä i järnramar uti en del till denna afdelning
ledande dörröppningar, som nu tillslötes af enkla järndörrar, hvilka all¬
mänt ansåges för att vara otillfredsställande såsom skydd mot eld. Genom
dessa åtgärder skulle åt bibliotekets svenska afdelning beredas all den
säkerhet, som kunde åstadkommas. I fråga om den i byggnadens öfver-
våning förvarade utländska samlingen hade inga andra åtgärder ansetts
erforderliga än igenmurning af några obehöfliga dörröppningar, enär den¬
sammas isolering genom sten- och järntrappor, järndörrar och brandbotten
ej i öfrigt gifvit anledning till någon anmärkning.
Utom hvad sålunda anförts återstode det för öfverbibliotekarien att
framhålla och i underdånighet hemställa om afhjälpandet af ännu en be¬
tydande felaktighet i biblioteksbyggnadens konstruktion.
Då planerna för byggnaden uppgjorts samt ritningarna utförts och
fastställts, hade man icke anslagit plats för några till allmänhetens be¬
gagnande afsedda toalett- och bekvämlighetsinrättningar, ett förbiseende,
som antagligen haft sin grund däri, att biblioteket i dess gamla lokal
hufvudsakligen anlitats för boklån, hvilkas erhållande och återlämnande
kräfde endast korta besök, hvaremot man där saknat erfarenhet om de
anordningar, som erfordrades för en publik, hvilken för studier tillbrin¬
gade flera timmar, ofta en större del af dagen i bibliotekets läsesal. Först
när inredningsarbetet rätt långt framskridit, hade alltså frågan om de för
allmänheten behöfliga toalettlokalernas placering förekommit, och hade det
då ansetts, att dessa ej kunde förläggas annorstädes än till det för allmän¬
heten afsedda kapprummet. Här vore dessa lokaler ännu förlagda, omedel¬
bart invid entrén och bortskymmande dagern från rummets enda fönster.
j ö
Åttonde linfvudtiteln.
139
De påtagliga olägenheterna häraf ökades därigenom, att inga särskilda an¬
ordningar för ventilation kunnat anbringas. Ännu sämre vore förhållan¬
dena med klosettlokalerna inom byggnaden. För närvarande funnes ingen
sådan lokal till allmänhetens begagnande, och de för tjänstepersonalen af-
sedda klosetterna vore förlagda omedelbart intill i källarvåningen be¬
fintliga bostäder för vaktmästare och eldare, där ej heller behöflig ventila¬
tion kunnat åstadkommas.
Med framhållande af dessa omständigheter hade från biblioteket den
29 december 1903 aflåtits en skrifvelse till öfverintendentsämbetet, med
anhållan att ämbetet måtte vidtaga åtgärder för beredande af nya toalett¬
lokaler, klosetter m. m. inom byggnaden i öfverensstämmelse med härför
i samma skrifvelse gifna antydningar, och hade ämbetet med anledning
af denna hemställan låtit uppgöra två alternativa förslag, som framginge
af en utaf ämbetet till öfverbibliotekarien den 23 februari 1904 aflåten
och vid öfverbibliotekariens framställning i afskrift fogad skrifvelse.
Då det ena af dessa förslag afsåge anbringande af vattenklosetter,
hvilket såväl från snygghetens som från eldfarans synpunkt ansetts såsom
det afgjordt fördelaktigaste, hade ett genomförande af detsamma ej kunnat
ifrågakomma, innan Stockholms stadsfullmäktige upphäft det dittills gäl¬
lande förbuder, att för spolning af dylika klosetter använda vatten från
stadens vattenledning. Efter det stadsfullmäktige, bland annat, med an¬
ledning af en från kungl. biblioteket därom framställd anhållan genom
beslut den 1 juni 1904 upphäft nämnda förbud, mötte emellertid nu
intet vidare hinder från stadsmyndigheternas sida för att inom biblio-
teksbyggnaden utföra den klosettanordning, som af öfverintendentsämbetet
och kungl. biblioteket ansetts såsom den lämpligaste. Såsom en sak af
största vikt ville öfverbibliotekarien särskildt framhålla, att den föreslagna
anordningen medgåfve förläggandet af samtliga ifrågavarande lokaler till
en helt och hållet afskild del af byggnadens källare, brandfritt afstängd
från de lokaler inom densamma, där värmeapparat, bränsleförråd och
bostäder vore förlagda. Af de sakkunniges utlåtanden framginge ock, att
det föreslagna anbringandet af en s. k. septic tank för kloakvätskans re¬
nande i hygieniskt afseende vore fullt tillfredsställande, öfverbibliotekarien
anhölle fördenskull i underdånighet om anvisande af de för genomförande
af detta förslag erforderliga medel, uppgående enligt öfverintendentsämbetets
kostnadsberäkning till ett belopp af 15,500 kronor.
Då öfverintendentsämbetet i sina båda af öfverbibliotekarien åberopade
skrifvelser af den 23 februari och den 26 april 1904 framhållit, att genom¬
förandet af de föreliggande planerna till toalett- och ldosettanordningar,
lika litet som verkställandet af förberörda förslag till åtgärder mot eld¬
140 Åttonde hufvudtiteln.
fara, vore att hänföra till sådana underhålls- och reparationsarbeten, hvar¬
för de till ämbetets förfogande ställda ordinarie medel måste anses i främsta
rummet vara afsedda att användas, utan att för samtliga ifrågavarande
anordningar behöfliga medel borde genom framställning från kungl. biblio¬
teket utverkas, ville öfverbibliotekarien slutligen i underdånighet anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition till 1905 års riksdag föreslå
Riksdagen bevilja:
dels för utförande af de af öfverbibliotekarien om förmäl da säkerhets¬
åtgärder mot eldfara inom kungl. bibliotekets byggnad ett belopp af 14,000
kronor,
dels ock för anbringande af nya och förbättrade anordningar af
toalettlokaler, klosetter m. m. inom samma byggnad en summa af 15,500
kronor,
eller tillsammans ett belopp af 29,500 kronor.
Härjämte och då det syntes särdeles angeläget, att de ifrågasatta åt¬
gärderna, hvilka för att minska olägenheterna af byggnadsarbete inom
bibliotekets lokaler borde samtidigt verkställas, blefve så skyndsamt som
möjligt utförda, anhölle öfverbibliotekarien att, för den händelse Eders
Kung]. Maj:t täcktes fästa nådigt afseende vid de framställda förslagen
och Riksdagen komine att bevilja därtill erforderliga medel, dessa medel
måtte anvisas att utgå redan under år 1905.
Af öfverintendentsämbetets vid öfverbibliotekariens framställning i
afskrift fogade skrifvelse af den 26 april 1904 inhämtas i fråga om de
redan utförda och de föreslagna säkerhetsåtgärderna mot eldfara inom
kungl. bibliotekets byggnad, bland annat, att ämbetet uppdragit åt elek¬
triska pröfningsanstalten i Stockholm att besiktiga inom biblioteksbygg-
naden varande elektriska ledningar, hvarefter ämbetet gått i författning
om afhjälpande af vid besiktningen anmärkta, allenast mindre felaktig¬
heter, att ämbetet vidare lämnat ingenjören E. A. Wiman i uppdrag att
verkställa besiktning å värmeledningarna inom samma byggnad, hvaruppå
och sedan utlåtande i ämnet från Wiman till ämbetet inkommit, ämbetet
dels omedelbart låtit rätta vissa uppmärksammade brister, dels ock i 1904
års på Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning då ännu beroende general¬
förslag rörande reparationer och underhåll af kronans under ämbetets in¬
seende ställda byggnader i hufvudstaden upptagit nödigt belopp för af¬
lägsnande under sommaren 1904 af kvarstående bristfälligheter i före¬
varande hänseende, att ämbetet i nyssnämnda generalförslag upptagit er¬
forderlig summa för gäldande af kostnaden för de kompletteringar be¬
träffande den till biblioteksbyggnaden hörande brandredskapen, hvilka
Åttonde hufvud titeln.
141
kompletteringar brandchefen i Stockholm vid af ämbetet äskad besiktning
ansett påkallade och som redan blifvit utförda, samt att ämbetet, efter af
byggnadskunnige skedd besiktning å biblioteksbyggnaden i öfrigt, anmodat
e. o. arkitekten hos ämbetet Fritz Eckert att efter samråd med öfver-
bibliotekarien utarbeta det af ämbetet sedermera gillade och af öfver-
bibliotekarien nu framlagda förslaget till vissa säkerhetsåtgärder mot eld¬
fara i sagda byggnad.
De i förslaget ifrågasatta arbeten, som af Eckert ansetts kunna ut¬
föras för 14,000 kronor, framgå närmare af innehållet i en vid Eckerts
förslag fogad kostnadsberäkning.
Beträffande framställningen om anbringande af nya och förbättrade
anordningar af toalettlokaler, klosetter m. m. inom biblioteksbyggnaden
inhämtas af öfverintendentsämbetets utaf öfverbibliotekarien åberopade, till
honom aflåtna skrifvelse af den 23 februari 1904, att ämbetet låtit genom
Eckert upprätta samt till öfverbibliotekarien öfverlämnat alternativa, me¬
delst ritningar och beskrifning förtydligade och af kostnadsberäkningar
åtföljda förslag till ifrågavarande anordningar, det ena afseende inrättande
af vattenklosetter med septic tank och dragande en kostnad af 15,500
kronor och det andra afseende begagnande af vanliga rumsklosetter samt
betingande en kostnad af 10,700 kronor.
Öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss anbefallts att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, har uti skrifvelse den 18 oktober 1904,
under erinran att genomförandet af ifrågavarande planer till toalett- och
ldosettanordningar, lika litet som verkställandet af förslaget till åtgärder
mot eldfara, vore att hänföra till sådana underhålls- och reparations¬
arbeten, hvarför de till ämbetets förfogande ställda ordinarie anslagsmedel
måste anses i främsta rummet vara afsedda att användas, utan att för
samtliga förevarande anordningar behöfliga medel borde på extra stat
begäras, i underdånighet anmält, hurusom ämbetet i öfrigt icke hade något
att i detta ärende för sin del anmärka.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då behofvet af de
föreslagna byggnadsanordningarna inom kungl. biblioteket synes mig vara
till fullo ådagalagdt, samt jag ej har något att erinra mot vare sig själfva
byggnadsplanerna eller le därför upprättade kostnadsförslagen, hemställer
jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för utförande af
föreslagna säkerhetsåtgärder mot eldfara inom kungl. bibliotekets byggnad
samt för åstadkommande af nya och förbättrade anordningar af toalett-
142 Åttonde hufvudtiteln.
lokaler, klosetter m. m. därstädes på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 29,500 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kungl. Maj:t att
redan under år 1905 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna det för
ifrågavarande arbetens utförande erforderliga belopp.
Nationalmuseum.
[34.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
statens konst-28 september 1904 gjorda och af nationalmusei nämnd förordade anhållan
industriella hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, i
sam mgar. mej py^ fgr §,r 1905 skett, jämväl för år 1906 för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustridia samlingar anvisa ett extra anslag
af 5,100 kronor.
[35.] Sedan Riksdagen på Eders Kungl. Maj:ts förslag beviljat för hvart och
Bevakning af ett af åren 1899—1905 ett extra anslag af 2,000 kronor för anordnande
Åjy"''ii1aden'', ;d' nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden, får jag med anledning af
en utaf nationalmusei intendent i nyss omförmälda skrifvelse gjord fram¬
ställning, som förordats af museinämnden, tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t
ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande på extra stat jämväl
för år 1906 af ett anslag å 2,000 kronor för berörda ändamål.
[36.] För biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyr-
Biträde vid samlingen i nationalmuseum m. m. har intendenten i samma skrifvelse
haiidteckning3-pemgtyjlt och museinämnden tillstyrkt utverkande för år 1906 af enahanda
samlingen anslag, 2,000 kronor, som därtill af Riksdagen beviljats för hvart och ett
m- m- af åren 1901 —1905; och får jag, under åberopande af hvad till stöd för
ett sådant anslag anförts i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1900, hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings-
och gravyrsamlingen i nationalmuseum äfvensom för vetenskaplig bearbet¬
ning af museets samlingar på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af
2,000 kronor.
[37.] I förutnämnda skrifvelse den 28 september 1904 har intendenten vid
Forskningar nationalmuseum vidare anmält bebofvet af anslag till utforskande och för-
konstverk och tecknande af vissa grupper inom landet befintliga konstverk och märkligare
märkligare konstslöjd föremål.
konstsloja- J J
föremål.
Åttonde hufvudtiteln.
143
Intendenten har därom anfört, att ett sådant behof länge förefunnits, [37.]
men att han först nu ansett sig böra göra framställning i detta ämne, sedan
det extra anslag, 25,000 kronor, till restaurering af tafior, tillhörande
statens i nationalmusei förråd, i landsortsmuseer och å de kungliga slotten,
företrädesvis Gripsholm, befintliga konstsamlingar, som af 1899 års riksdag
beviljats och hvilket utgått med 5,000 kronor om året, med år 1905 upp¬
hörde att utgå.
Enligt gällande museistadgas § 8 ålåge det alla vid konstsamlingarna
anställda tjänstemän »att söka vinna kännedom om inom landet befintliga
konstverk och konstslöjdalster af värde och så vidt möjligt ägna upp¬
märksamhet däråt, att sådana ej blifva ur landet utförda utan att först
hafva varit till museum hembjudna».
Detta hade tjänstemännen vid nationalmuseum visserligen icke under¬
låtit att göra, i den mån tillfälle därtill erbjudits, men då dylika under¬
sökningar förutsatte resor i olika orter af landet och inga särskilda medel
härför funnits att tillgå, hade dessa undersökningar hvarken kunnat få den
utsträckning eller den systematiska enhetlighet, som för ändamålets vinnande
varit af nöden.
Annat vore förhållandet vid vitterhets-, historie- och antikvitetsaka¬
demien och det under dess inseende ställda statens historiska museum,
hvars amanuenser enligt gällande nådiga stadga hade sig ålagdt att hvarje
år under den tid och inom den del af landet, som akademien bestämde,
företaga arkeologiska forskningar under åtnjutande af ersättning för rese¬
kostnaden ur medel, som för detta ändamål ställts till akademiens för¬
fogande, hvarjämte riksantikvarien ägde dels att utöfva tillsyn öfver landets
fornlämningar, hvarmed i praxis förstodes utom de fasta fornlämningarna
från vår forntid och medeltid äfven alla konst- och konstslöjdföremål från
samma tider, dels att genom inventering i landets kyrkor förvissa sig om
den vård, som ägnades de kyrkliga fornlämningarna. För ämbetsresor i
sådant syfte uppbure riksantikvarien ersättning af medel, som vore ställda
till akademiens disposition. Därmed vore sörjdt för bevarandet såväl af
vår forntids och medeltids konstnärliga minnesmärken som af kyrkorna
och deras konstnärliga egendom.
Men icke mindre angeläget vore, att den omvårdnad, som sålunda
beredts dessa grupper af konstverk, utsträcktes äfven till sådana konstalster
från senare århundraden, som i vårt land funnes i statsinstitutioners,
kommuners och andra myndigheters ägo, och till märkligare konstverk i
enskilda samlingar, på de olika herresätena eller annorstädes i landet, samt
att dessa konstverk —• i all synnerhet sådana, som belyste den svenska
konstens historia •— undersöktes, beskrefves och förtecknades, hvarvid de
141 Åttonde hufvudtiteln.
[37.] sålunda åstadkomna förteckningarna skulle förvaras i nationalmusei arkiv,
där de kunde komma forskare till godo. Af huru stor vikt det vore, att
ett sådant inventarium upprättades, framginge af det kända förhållandet,
att den svenska konsthistorien ännu företedde betydande luckor och att
forskaren i hithörande frågor framför allt vore i behof af forskningsmaterialets
insamlande och ordnande, innan en något så när tillfredsställande affatt¬
ning af vår historia på detta område kunde komma till stånd. Dessutom
skulle sådana forskningar blifva af direkt betydelse för statens konst¬
samlingar genom det ljus, de komme att kasta öfver outredda frågor rö¬
rande månget konstverk i statens ägo, dess mästare, ämne och historia i
öfrigt. För sådana forskningar ägde nationalmusei konstafdelning bland
sina tjänstemän synnerligen lämpliga och välrustade krafter. Dock skulle
de ordinarie tjänstemännens tid endast mera undantagsvis kunna tagas i
anspråk för dessa arbeten, som hufvudsakligen skulle utföras af de extra
ordinarie tjänstemännen.
Härför saknades emellertid medel. Med undantag för resor i tjänste¬
ärenden till Gripsholms, Ulriksdals, Haga, Drottningholms och Svartsjö
samt Strömsholms slott, hvilkas staten tillhöriga konstsamlingar vore
ställda under nationalmusei intendents öfverinseende, funnes inga medel
anvisade till resekostnadsersättningar åt nationalmusei tjänstemän.
A ordinarie stat utginge till vikariatsersättning och arfvoden åt de
extra ordinarie tjänstemännen endast ett anslag af 1,650 kronor, hvarjämte
från och med år 1901 ett extra anslag af 2,000 kronor om året anvisats
för biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings- och gravyr¬
samlingen i nationalmuseum äfvensom för vetenskaplig bearbetning af
museets samlingar. Dessa anslag vore de enda, som kunde komma de
extra ordinarie tjänstemännen till godo, men dessa medel vore i sin helhet
mer än väl behöfliga såsom ersättning för deras arbete inom national¬
museum.
Under sådana förhållanden ansåge sig intendenten böra i underdånighet
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat å riksstatens åttonde hufvudtitel anvisa ett belopp af 6,000 kronor
att utgå med 2,000 kronor om året under tre på hvarandra följande år,
första gången år 1906, för att, på sätt intendenten kunde finna tjänligt
bestämma och i enlighet med af honom uppgjord plan, användas till be¬
stridande af kostnader för ett systematiskt genomforskande — i främsta
rummet genom de extra ordinarie tjänstemännen vid nationalmusei konst¬
afdelning —- af sådana samlingar i vårt land, där man kunde vänta att
finna hittills icke fackmässigt undersökta konstverk och konstslöjdföremål,
i statsinstitutioners eller, därest tillstånd kunde därtill erhållas, i kom-
Åttonde hufvudtiteln.
145
muners och andra myndigheters äfvensom i enskilda inrättningars eller
personers ägo och hvilka icke vore att hänföra till sådana föremål, som
det tillkomme vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien att hafva tillsyn
öfver.
I den 30 september 1904 afgifvet underdånigt utlåtande har national-
musei nämnd, under åberopande af intendentens motivering, till alla delar
instämt i dennes förevarande framställning.
Då behofvet af ett sådant anslag, som af intendenten och musei-
nämnden nu ifrågasatts, torde genom det anförda vara ådagalagdt, får jag,
som beträffande sättet för anslagets användande anser mig i hufvudsak
kunna biträda de af intendenten och nämnden i handlingarna framställda
åsikter, hemställa, det Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
för systematiskt genomforskande samt beskrifvande och förtecknande i
erforderliga delar genom lämpliga personer, företrädesvis extra ordinarie
tjänstemän vid nationalmuseum, enligt plan som intendenten bestämmer,
af sådana i Sverige befintliga .samlingar, innehållande hittills icke fack¬
mässigt undersökta konstverk eller märkligare konstslöjdföremål, som afses
i intendentens underdåniga skrifvelse den 28 september 1904, bevilja ett
anslag af 6,000 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa ett
belopp af 2,000 kronor.
Lifrustkammaren.
På därom af föreståndaren för lifrustkammaren uti skrifvelse den 29 [38.]
september 1904 gjord och af nationalmusei nämnd till bifall förordad Tillsyn,
framställning tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks-und*^nafoc!l
dagen att, i likhet med hvad som skett för år 1905, för tillsyn, underhåll samlingarna.
och vård af lifrustkammarens samlingar på extra stat för år 1906 anvisa
ett anslag af 6,200 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
.Under åtskilliga år hafva af Riksdagen, med anledning af Eders [39.]
Kungl. Maj:ts framställningar, på extra stat beviljats medel till betäckandeBe.Uickande af
af brister i domkapitlens expeditionskassor samt för oförutsedda oundgäng- ”kapitlens”'
liga behof vid deras expeditioner, senare åren till belopp af 2,500 kronor expeditions-
hvarje gång. På sätt till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 19
146
Åttonde liufnidtiteln.
[40.]
Förstärkande
af ordinarie
anslaget till
domkapitlens
expeditioner.
11 januari 1902, punkten 4, af dåvarande departementschefen anmärkts,
afse dessa anslag att betacka brister, som uppkommit intill 1902 års slut.
Sådana brister återstå ännu. Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 12 januari 1904, punkten 31, erinrade jag, hurusom vid 1903
års slut till utbetalning af statskontoret förskottsvis anvisats ett belopp af
1,355 kronor 16 öre, till gäldande hvaraf 1904 års anslag icke lämnade
tillgång, samt att medel dessutom erfordrades för betäckande af ytterligare
brister i expeditionskassorna, nämligen sådana, som uppstått under år 1902,
samt möjligen äfven brister, uppkomna dessförinnan. Det har ock inträffat,
att, efter det från fyra af rikets konsistorier gjorts framställningar om be¬
täckande af dylika brister, förefintliga vid 1902 års slut, och samma års
räkenskaper frän nämnda konsistorier blifvit granskade i kammarrätten,
Eders Kungl. Maj:t måst genom beslut den 3 juni 1904 för ändamålet
anvisa ett belopp af 2,593 kronor 1 öre, hvilket belopp statskontoret an¬
befalldes att förskottsvis af under händer hafvande medel till vederbörande
utbetala. Sedan statskontoret till ersättande anmält förutnämnda båda
belopp, 1,355 kronor 16 öre och 2,593 kronor 1 öre, förordnade Eders
Kungl. Maj:t den 21 december 1904, att samma belopp skulle ersättas af
1905 års extra anslag, i den mån detta anslag därtill lämnade tillgång,
samt att hvad af beloppen därefter kunde återstå oersatt skulle fortfarande
af statskontoret upptagas under förskottstitel för att framdeles ånyo an¬
mälas till godtgörande. Då, såsom nämndt, 1905 års anslag utgör 2,500
kronor, kommer, sedan detta anslag i dess helhet anlitats, att återstå oer¬
satt ett belopp af 1,448 kronor 17 öre. Sedan detta belopp blifvit ersatt,
torde antagligen några brister i domkapitlens expeditionskassoi’, uppkomna
före 1902 års slut, icke återstå att fylla.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor på extra
stat för år 1906 bevilja ett anslag af 1,450 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning uti den till 1903
års riksdag aflåtna proposition angående inrättande af ett nytt stift m. m.
beviljade Riksdagen på extra stat för år 1904, bland annat, ett belopp
af 2,970 kronor till förstärkande af ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner; och har Riksdagen jämväl för år . 1905 på extra stat för .om-
förmälda ändamål beviljat enahanda belopp.
Då af skäl, som framgår af det vid nyssnämnda proposition fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 23 januari 1903,
ifrågavarande extra anslag fortfarande erfordras, intill dess den beslutade
Åttonde imtViultiteln.
147
sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift, går i verkställighet, hem¬
ställer jag, clet Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till för¬
stärkande af ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner på extra stat
för år 1906 bevilja ett anslag af 2,970 kronor.
Universiteten.
På Eders Kungl. Maj:ts framställning beviljades vid 1900 års riksdag [41.]
för anställande under sex år vid universitetet i Uppsala af lektorer i tyska, Universitetv
franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, hvaraf på extra up^Ta.1
stat för hvartdera af åren 1901, 1902 och 1903 anvisats 6,000 kronor.
1903 års riksdag beviljade vidare, i anledning af nådig framställning, för
höjande under åren 1904, 1905 och 1906 af de till samma lektorer ut¬
gående arfvoden ett anslag af 9,000 kronor samt anvisade däraf och af det
förut för anställande af dessa lektorer beviljade anslaget å 36,000 kronor
på extra stat för år 1904 ett belopp af 9,000 kronor att utgå med 3,000
kronor till en hvar af nämnda lektorer, under villkor att han åtoge sig
att meddela kostnadsfri undervisning i den ökade omfattning, hvarom
föreskrift kunde varda i behörig ordning meddelad. Enahanda belopp,
9,000 kronor, har af Riksdagen anvisats för år 1905.
Jämlikt kanslerns för rikets universitet därom gjorda underdåniga
hemställan tillstyrker jag nu, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att af omförmälda, redan beviljade anslag på extra stat för år 1906
anvisa återstoden, 9,000 kronor.
♦
Bland de frågor om anslag för universitetet i Uppsala, som af kans- [42.]
lern för rikets universitet genom skrifvelse den 30 september 1904 under-JIi,<roskoP.för
ställts Eders Kungl. Maj:ts pröfning, afser en inköp af mikroskop för det^ftsletT*
zoologiska museet. Denna fråga väcktes vid den matematisk-naturvetenskap- Uppsala,
liga sektionens sammanträde den 18 april 1904, då professorn i zoologi
T. Tullberg till sektionen ingaf en framställning af följande innehåll.
Den zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala bestode som be¬
kant af två afdelningar med skilda anslag, det zoologiska museet och det
zootomiska laboratoriet. Det sistnämnda hade år 1895, efter därom till
Riksdagen gjord nådig framställning, erhållit ett anslag af 3,000 kronor
för inköp af mikroskop jämte ett par andra för undervisningen nödiga
instrument; och hade behofvet af mikroskop för laboratoriet därigenom
blifvit tillgodosedt för en längre tid. Museet åter ägde endast tre mikro¬
skop, alla af gammal konstruktion, hvilka inköpts på 1870-talet, och af
dem vore två numera nästan obrukbara för vetenskapliga undersökningar.
148
Åttonde hufvudtiteln.
Det vore emellertid äfven för museet af största vikt att äga tidsenliga
instrument, då på dess lokaler arbetade, förutom tjänstemännen vid museet
och den eller de till institutionen hörande docenter, som ej tjänstgjorde
vid laboratoriet, äfven de studerande, som vid universitetet sysselsatte sig
med utarbetandet af vetenskapliga specialarbeten samt med bearbetandet
af museets samlingar, för hvilka arbeten oftast ingående mikroskopiska
undersökningar vore nödvändiga. Dessa studerandes antal hade under de
senaste tio åren uppgått till i medeltal 7 om året. Bristen på goda mikro¬
skop vid museet hade också, allt efter som mikroskopen och den mikro¬
skopiska tekniken utvecklats, gjort sig allt mera kännbar. Att till museet
låna mikroskop från laboratoriet vore förenadt med så stora olägenheter,
att det endast undantagsvis kunde ske, dels därför att mikroskopen när
som helst kunde behöfvas på laboratoriet, dels också emedan dylika öm¬
tåliga instrument lätt toge skada och det icke kunde ifrågasättas, att den,
som ledde öfningarna på laboratoriet, skulle ansvara för de mikroskop,
som tillhörde detta, om de växelvis äfven begagnades på museets lokaler.
Klart vore ju, att de flesta, som mera ingående arbetade inom zoolo¬
giens område, efter hand måste skaffa sig egna mikroskop, och det syntes
ej kunna begäras, att anslag till arbetsmikroskop för museet skulle lämnas
i någon större utsträckning. Men det vore ytterst få såväl bland museets
tjänstemän som bland därstädes arbetande studerande, hvilka hade råd att
själfva skaffa sig större och dyrbarare mikroskop, och det vore därför
synnerligen önskligt, att ett sådant anskaffades för museets räkning. Nöd¬
vändigt vore också att för museet erhålla ett dissektiohsmikroskop, allden¬
stund man ej heller kunde begära, att de studerande själfva skulle skaffa
„ sig sådana. Slutligen vore det af stor vikt, att på museet funnes ett par
tidsenliga arbetsmikroskop, afsedda dels för dem, som sysselsatte sig med
bestämmandet af samlingar, dels ock för mikroskopiska demonstrationer
vid de föreläsningar, där sådana erfordrades. Dessa mikroskop kunde äfven
stå till förfogande på museet af studerande, som ej ännu haft tillfälle att
skaffa sig egna mikroskop.
Ett godt större mikroskop, afpassadt för de vetenskapliga arbetena
på museet, kostade omkring 1,200 kronor, två lämpliga arbetsmikroskop
tillsammans omkring 600 kronor och ett dissektionsmikroskop omkring
200 kronor. För inköp af dessa mikroskop erfordrades således en summa
af 2,000 kronor. Att taga denna summa från museets årsanslag, som ut¬
gjorde 2,500 kronor, vore alldeles omöjligt, då detta anslag endast med
stor sparsamhet räckte till museets löpande utgifter.
På grund af hvad sålunda anförts anhöll Tullberg, att sektionen
måtte göra framställning om erhållande af ett anslag af 2,000 kronor för
Åttonde hafvudtiteln. 149
en gång till inköp af mikroskop för det zoologiska museet, och framhöll
Tullberg därvid såsom ett ytterligare stöd för sin anhållan, att tillförene
flera universitetsinstitutioner erhållit särskilda anslag för inköp af instru¬
ment, hvilka anslag i många fall betydligt öfverstigit det af Tullberg
begärda.
Sedan sektionen i anledning af Tullbergs framställning hos det större
akademiska konsistoriet hemställt om utverkande af det ifrågasatta ansla¬
get samt konsistoriet begärt kanslerns medverkan för detta ändamål, har
kanslern, såsom jag redan nämnt, i underdånighet hänskjuta frågan till
Eders Kungl. Maj:t, och har kanslern därvid, under hänvisande till insti¬
tution sföreståndarens yttrande samt under erinran att det å universitetets
stat. uppförda anslag till materiell vid zoologiska museet, 2,500 kronor,
tydligen icke kunde öfvertaga den ifrågasatta utgiften för inköp af om-
förmälda mikroskop, förklarat sig anse goda skäl förefinnas att till bifall
förorda den gjorda framställningen om anslag härför.
Då äfven jag anser behöfligheten af det begärda anslaget vara ådaga¬
lagd, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till inköp af mikroskop för zoologiska museet vid universi¬
tetet i Uppsala pa extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 2,000
kronor.
för. hvartdera af åren 1904 och 1905 har Riksdagen på extra [43]
stat anvisat till aflöning åt en 'assistent vid det meteorologiska observatoriet Seismologi
i Uppsala samt till bestridande af löpande utgifter för de vid observatoriet undersök-
anordnade seismologiska undersökningarna ett anslag af 2,000 kronor. “XroYo*1
Vid underdånig anmälan af Riksdagens beslut i ämnet hafva de be-sisk.a institu-
viljade anslagen blifvit ställda till förfogande af det större akademiska upp^
konsistoriet i Uppsala för de med anslagen afsedda ändamål, hvarjämte
förordnats, att assistentens aflöning icke finge öfverstiga 1,500 kronor.
Med anledning af en utaf matematisk-naturvetenskapliga sektionen
vid universitetet i Uppsala hos konsistoriet gjord framställning har kon¬
sistoriet^ hos kanslern för rikets universitet anhållit om utverkande af ett
anslag a extra stat för år 1906 af 2,000 kronor för seismologiska under¬
sökningars anställande vid meteorologiska institutionen i Uppsala samt
till aflöning åt en assistent vid samma institution, dock att högst 1,500
kronor af det begärda anslaget finge användas till assistentens aflöning;
och har kanslern uti underdånig skrifvelse den 30 september 1904 gjort
framställning i öfverenstämmelse med hvad konsistoriet sålunda föreslagit.
150 Åttonde hufvudtiteln.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen "att till aflöning åt en assistent vid det meteorologiska
observatoriet i Uppsala samt till bestridande af löpande utgifter för de
vid observatoriet anordnade seismologiska undersökningarna pa extra stat
för år 190G bevilja ett anslag af 2,000 kronor.
[44.] Under hvartdera af de tre senast förflutna åren har kanslern för rikets
Nybyggnad universitet på grund af framställningar från de akademiska myndigheterna
Instautfonen i Uppsala i underdånighet anhållit om beredande af anslag till uppförande^
i Uppsala, df gn särskild byggnad för den fysiska institutionen vid universitetet i
Uppsala. Då jag nu går att inför Éders Kungl. Maj:t anmäla detta ärende,
torde jag till en början få lämna en redogörelse för den framställning i
ämnet, som bildar ärendets utgångspunkt. Denna framställning gjordes af
prefekten för den fysiska institutionen, professorn K. Ångström i en uti
matematisk-naturvetenskapliga sektionens protokoll den 18 april 1902 in¬
tagen skrift af hufvudsakligen följande innehåll.
Ångström redogör först för de fordringar, som nu för tiden plägade
uppställas i fråga om en tidsenlig fysisk universitetsinstitution. En sådan
borde, yttrar Ångström, vara delad i tre afdelningar: en, omfattande in¬
strumentsamling och föreläsningssal, en, innehållande lokaler för de mera
försigkomna lärjungarnes samt föreståndarens och öfriga tjänstemäns veten¬
skapliga arbeten, samt en med lokaler för nybörjarnes öfningar i experi¬
mentalfysik. Härtill kunde läggas en fjärde, för de tre föregående gemen¬
sam afdelning: lokaler för kraftmaskin, dynamomaskin och ackumula¬
torer (således för institutionens elektricitetsverk) samt verkstäder för nödiga
grofarbeten. Ehuru dessa afdelningar borde vara lätt åtkomliga för insti¬
tutionens lärare och betjäning och sålunda i bekväm förbindelse med hvar¬
andra, borde å andra sidan de tre första af dessa afdelningar vara så
anordnade, att de studerande, som begagnade sig af den ena eller andra
af dem, icke störde hvarandra. De skilda rummen måste vidare erbjuda
lämpliga platser för instrumentens fasta uppställning. På grund häraf
måste arbetslokalerna för de experimentella arbetena, så vidt möjligt vore,
till största delen förläggas till bottenvåningen, där husets skakningar gjorde
sig minst kännbara och där stadiga golf ocb grundfasta pelare lättast
kunde anbringas. Slutligen måste, åtminstone för de lokaler i hvilka själf-
ständiga arbeten skulle utföras, ett ordnadt korridorsystem vara infördt,
så att hvarje där arbetande laborant kunde ga och komma utan att störa
sina kamrater. Den som själf icke utfört fysikaliska precisionsmåtningar
kunde möjligen vara böjd att underskatta detta sista villkor. Men om
man betänkte, att många fysiska experiment för sitt utförande fordrade
151
Åttonde hufrudtiteln.
ett skärpande till det yttersta af flera sinnen samtidigt, t. ex. syn och
hörsel, att ofta en observationsserie, som kräft timmar af träget "arbete,
kunde fördärf vas därigenom, att observatören stördes, samt att många af
de fysiska apparaterna vore af den beskaffenhet, att deras begagnande
med nödvändighet förutsatte en i alla afseenden lugn omgifning, torde
man inse, att sistnämnda villkor, långt ifrån att vara en bisak, i själfva
verket vore en hufvudsak. Ej minst klart framstode detta, om man före¬
ställde sig pendelobservationer eller magnetiska bestämningar utförda i ett
rum, som tjänade till genomgångsrum, eller erinrade sig, att för vissa
galvanometerobservationer observatörens närvaro i samma ruin som instru¬
mentet vore ofördelaktig. Man finge för öfrigt ej tro, att dessa exempel
utgjorde sällsynta undantag; det vore tvärtom vida svårare att uppgifva
de fysiska undersökningar, som i sådan bristfällig lokal kunde utan&olä-
genhet utföras, än dem, som där icke lämpligen kunde komma under be¬
handling.
Nu berörda allmänna grunder för en fysisk institutions ändamåls¬
enliga anordning: tredelning, skakfria lokaler och korridorsystem, vore
allmänt erkända och äfven allmänt tillämpade. På grund af den stor¬
artade utveckling, fysiken under de sista femtio åren ernått, och den be¬
tydelse, denna vetenskap ernallit saväl i pedagogiskt som rent vetenskap¬
ligt afseende, samt kanske icke minst på grund af de lysande tillämpningar,
hvartill fysiken gifvit upphof, hade ock de flesta universitet frikostigt ut¬
rustats med utmärkta fysiska institutioner, värdiga ämnets vikt och
betydelse. För att finna exempel härpå behöfde man ej gå till de stora
universiteten eller stora kulturstaterna. Holland t. ex. ägde i Leyden,
Gröningen och Utrecht mönstergilla fysiska institutioner, och Tysklands
små universitet i Giessen, Kiel med flera städer för att ej tala om Frei-
burg im Baden, Halle, Strassburg och Erlangen — universitet, till storleken
jämförliga med det i Uppsala — ägde fysiska institutioner af utmärktaste
beskaffenhet, uppförda för en kostnad af 300,000—500,000 mark hvar¬
dera. Äfven universitetet i Lund ägde ett ganska nytt fysiskt institut af
förträfflig beskaffenhet, om det än finge anses vara något för litet, därest
man utginge från förhållandena vid universitetet i Uppsala.
Efter denna korta framställning af de fordringar,o som oeftergiflig!
borde ställas på ett fysiskt institut, vore det, anmärker Ångström, lätt att
inse, att förhållandena vid universitetet i Uppsala med hänsyn härtill
\ore synnerligen tröstlösa. Den lokal, i hvilken fysiska institutionen för
närvarande inrymdes, hade färdigbyggts år 1857 under öfverinseende af
kemisten, professorn Lars Svanberg. Huru litet fysikens behof härvid till-
godosetts insåges bäst däraf, att för detta ämne, som dock mer än något
152 Åttonde hufvudtiteln.
— astronomien kanske undantaget hade behof af fasta uppställnings¬
platser för instrumenten, till lokal anvisats en 2. trappor upp belägen
våning. Men äfven om ledningen af fysiska institutionens inredning m. m.
varit anförtrodd åt en fysiker af facket, och denna institution blifvit för¬
lagd till bottenvåningen, skulle den dock efter nutida behof vara trång
och oändamålsenlig. Ty år 1857 hade den fysiska undervisningen ännu
uteslutande bestått i katederföreläsningar, och ej förr än i början pa 1870-
talet hade fysiska laborationer införts vid universitetet i Uppsala._ Först
därefter hade behofvet af lokalens tillökning och förbättring blifvit trän¬
gande, och redan professor A. J. Ångström, som upprepade gånger be¬
tonat nödvändigheten af att afhjälpa nämnda behof, hade uppgjort forsla»
till en mindre nybyggnad för detta ändamål, ehuru detta på grund åt
Ångströms tidiga död, år 1874, aldrig blifvit offentligen framlagdt. En
tillökning af lokalen hade emellertid vunnits år 1885, då genom den geo¬
logiska institutionens flyttning åtskilliga lokaler i »kemikum» blifvit dis¬
ponibla. Den fysiska institutionen hade då erhållit det utrymme, öfver
hvilket den för närvarande disponerade, nämligen förutom den gamla
lokalen för instrumentsamlingen och föreläsningssalen, det s..k. »fysiska
kabinettet», prefektens gamla boställsvåning, hvilken nödtorfteligen inredts
till laborationslokal. Huru denna laborationslokal vore beskaffad, borde
icke vara svårt att förstå. Den ägde alla en äldre privatvånings känne¬
tecknande egenskaper; det ena rummet läge innanför det andra, och da
därtill komrne, att den vore förlagd till våningen 2 trappor upp samt
byggnaden vore synnerligen svagt uppförd och dåligt grundad, gjorde sig
skakningarna synnerligen mycket märkbara. Vid stark blast skakade i
själfva verket murarna så, att redan t. ex. arbetet med en känslig galva-
nometer — ett af de vanligast förekommande instrumenten — omöjlig¬
gjordes; och detta arbete försvårades betydligt genom de skakningar, som
uppkomme genom stenkörslor på den förbigående landsvägen, vedhuggning
i källrarna, gång i dörrar och portar o. s. v. Dessa skakningar gjorde
sig äfven på det besvärligaste sätt kännbara i föreläsningssalen, hvilken
för öfrigt för närvarande behof vore för liten och lag. Vissa experiment,
t. ex. öfver ljusets interferens, kunde icke där demonstreras, och för att
kunna begagna ett så viktigt instrument som spegelgalvanometern hade
man måst° upphänga densamma i taket. Utrymmet å laboratoriet. vore
vidare alldeles otillräckligt. Huru hardt anlitadt detta utrymme i själfva
verket under sista tiden varit, framginge bland annat däraf, att ett förut¬
varande »kallrum» eller »skafferi» med en golfyta af 9 kvadratmeter och
en annan skrubb af samma storlek — båda utan eldstäder — måste an¬
vändas till arbetsplatser för »specialister», att härigenom fyra sådana arbets-
Åttonde hufvudtiteln*
153
platser kunnat anordnas, men att detta antal visat sig otillräckligt, att för [44.]
beredande af ännu en arbetsplats ett af tornrummen hösten 1901 måst
förses med en tillfällig eldstad, men att trots detta under vårterminen
1902 två »specialister» vid terminens början icke kunnat mottagas af brist
på utrymme.
Ångström hade något utförligt uppehållit sig vid institutionens när¬
varande ställning, på det att klart måtte inses, att en tillfredsställande för¬
bättring af institutionen ovillkorligen kräfde större offer än blott och bart
en tillökning af utrymmet.
För att den fysiska institutionen skulle kunna anses vara i ett fullt
tillfredsställande skick, behöfdes i själfva verket:
l:o) ökadt utrymme, så att för öfningslaborationerna kunde disponeras
en lokal, motsvarande det närvarande laboratoriet;
2:o) att lämpliga, så vidt möjligt skakfria arbetsplatser bereddes både
för de lärjungar, som arbetade på vetenskapliga uppgifters lösning, och för
institutionens tjänstemän. Då frekvensen af »specialister» kunnat uppgå
till 7 i terminen och de fast anställda tjänstemännens antal vore 2, pre¬
fekt och laborator, följde häraf att minst 9 dylika platser borde finnas;
3:o) att korridorsystem vore infördt åtminstone på specialistafdel-
ningen;
4:o) att en högre, stadigare och något större föreläsningssal jämte
rum för handbibliotek och seminarium funnes; samt
5:o) att lokalen för institutionens elektricitetsverk utvidgades, enär
för närvarande, då gasmaskin och tre dynamomaskiner inrymdes på 18
kvadratmeters golfyta, arbetet i detta rum vore förenadt med verklig lifs¬
fara. Dessutom borde framhållas, att laddningen af ackumulatorbatteriet,
som måste placeras i ett vindsrum, vore förenad med ett alltför stort
slöseri med arbetskraft, i det för denna laddning kräfdes två man, en i
det lilla maskinhuset vid gasmaskinen och dynamon samt en vid ackumu¬
latorbatteriet och »instruinenttafian».
Ett tillfälle till en välbehöflig tillökning af fysiska institutionens lokal
skulle nu inom kort yppa sig, då den under byggnad varande nya kemiska
institutionen våren 1904 beräknades blifva färdig.
Frågan vore då, huru de härigenom disponibla lokalerna bäst skulle
för nämnda ändamål kunna användas, och om genom den utvidgning af
lokalen, som sålunda kunde åstadkommas, erhölles en fullt tillfredsställande
fysisk institution, eller i motsatt fall hvilka åtgärder måste för sådant
ändamål vidtagas.
Det nya utrymme, som fysiska institutionen skulle kunna erhålla, ut¬
gjorde »Y3 våning» — »kemikum» vore byggdt i tre våningar, hvilka
Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 20
154
Åttonde hufvudtiteln.
genom de två hufvudtrapporna hvardera delades i tre i det närmaste lika
stora delar; med 1/3 våning förstodes i det följande en sådan del. Då
fasta platser för instrumentens uppställning vore i så hög grad nödvändiga
för fysikaliska arbeten, syntes den utvägen ligga närmast att flytta hela
den fysiska institutionen till bottenvåningen. Södra flygeln, den enda del
af byggnaden, i hvilken föreläsningssalen kunde förläggas, skulle då inne¬
hålla instrumentsamlingen, midtpartiet specialistlaboratorium och prefektens
arbetslokal, norra flygeln öfningslaboratorium och laboratorns arbetsrum.
Detta förslag hade af Ångström blifvit taget under ompröfning, och den
första fråga, som då måst afgöras, hade varit den, huruvida bottenvåningen
kunde uppfylla rimliga fordringar på skakfrihet. För att undersöka detta
hade förfärdigats en liten apparat enligt samma princip som den, som an¬
vändes för undersökning af jordstötar, seismograf; denna hade uppställts
på olika platser inom huset, och skakningarna i öfre våningen och botten¬
våningen hade sålunda kunnat med hvarandra jämföras. Denna undersök¬
ning hade gifvit som resultat, att skakningarna i grundmurarna till följd af
gång på golfvet o. d. vore betydligt mindre i bottenvåningen än 2 trappor
upp, men att däremot skillnaden i de båda lokalernas förhållande vid stöt
i väggen, gång i en dörr och vedhuggning i källaren vore synnerligen obe¬
tydlig. Denna lokal skulle dessutom blifva i högsta grad oändamålsenlig
genom de olika afdelningarnas läge i förhållande till hvarandra, i det att en
korridor till underlättande af förbindelsen mellan öfningslaboratoriet och
instrumentsamlingen omöjligen kunde dragas fram genom midtpartiet. Icke
nog med att sålunda specialistlaboranterna vid hämtandet af materialier,
verktyg och instrument måste gå genom hvarandras rum; dessa rum måste
äfven tjäna som genomgångsrum hvarje gång öfningslaboratoriets tjänste¬
män ville sätta sig i förbindelse med instrumentsamlingen. Häraf fram-
ginge sålunda, att bottenvåningen visserligen, såsom varit att vänta, ägde
ganska betydliga fördelar framför våningen 2 trappor upp därigenom, att
skakningar gjorde sig där något mindre kännbara, men att den icke kunde
anses utgöra en tillfredsställande lokal för ett fysiskt laboratorium. Härtill
komme, att de förändringar, som nödvändigt måste vidtagas med botten¬
våningen för dess iordningställande till fysisk institution, nämligen upp¬
byggandet af stenkonsoler kring väggarna och inläggande af nya golf, skulle
gå till omkring 18,000 kronor, samt att den för medicinsk-kemiska institu¬
tionen värdefulla inredningen med kemiska kapell, laborationsbord m. m.
komme till ingen nytta, äfvensom slutligen att för sistnämnda institution
måste inredas lokal i mellanvåningen och därvid artificiellt drag från kapellen
anordnas. Då alltså den nu omförmälda anordningen hvarken för fysiska
eller medicinsk-kemiska institutionen blefve tillfredsställande och därför
Åttonde hufvudtiteln.
155
blott kunde betraktas såsom en provisorisk förbättring samt denna dess¬
utom såsom sådan skulle ställa sig dyr, hade Ångström nödgats frångå
densamma.
Ångström hade därnäst tagit under öfvervägande, huruvida de tre
våningarna i södra flygeln kunde användas för ändamålet. Hvad som
emellertid vore sagdt om det föregående förslaget kunde här i hufvudsak
återupprepas. Visserligen blefve i detta fall tillgången till de skilda loka¬
lerna, genom trappuppgångarna något lättare, om än icke mindre besvärlig,
men en förbättring i lokalens soliditet vunnes blott för bottenvåningen,
som då tydligtvis skulle innehålla rum för specialarbeten.
Redan då frågan om den kemiska institutionens nybyggnad behand¬
lades af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, hade af dåvarande
förslagsställarne, professorn P. T. Cleve och extra ordinarie professorn O.
Widman, framhållits, att genom en nybyggnad för den kemiska institutionen
skulle äfven de medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionernas be¬
hof af ökadt utrymme kunna tillfredsställas, och det hade äfven påpekats,
att de gamla lokalerna möjligen skulle kunna användas för^ den fysiska
institutionens behof. Hvad denna institution anginge hade Ångström då
visserligen bekräftat behöfligheten af ökadt utrymme och medgifvit, att
behofvet häraf tillfälligtvis skulle kunna tillgodoses genom användandet
af de gamla lokalerna; men Ångström hade uttryckligen framhållit, att
dessa lokaler aldrig kunde blifva för0 det åsyftade ändamålet tidsenliga.
Hen ingående undersökning, hvilken Ångström sedan ägnat denna fråga,
hade till fullo bekräftat riktigheten af detta påstående. De disponibla
lokalernas användande till beredande af ökadt utrymme för den fysiska
institutionen vore visserligen önskvärdt som en tillfällig förbättring i
rådande missförhållanden, men det måste på det bestämdaste framhållas,
att denna förbättring blott kunde betraktas som en tillfällig åtgärd och
ingalunda löste frågan om den fysiska institutionens framtid. Under sådana
förhållanden syntes klokheten bjuda att göra denna tillfälliga förbättring
så enkel och billig som möjligt. Detta vunnes tydligen genom att använda
den gamla lokalen, sådan den vore, till samlingar, föreläsningssal och
öfningslaboratorium samt förlägga specialistrummen till nedre botten i
södra flygeln. Kostnaden för den fysiska institutionens vidkommande
skulle då belöpa sig till 6,347 kronor för sistnämnda lokals inredning med
stenkonsoler och nya golf, hvartill med nödvändighet komme en utvidg¬
ning af maskinhuset, hvilken dock icke skulle komma att kosta mer än
1,620 kronor.
Men 7,967 kronor vore redan en icke obetydlig summa för en till¬
fällig och ofullständig förbättring och representerade en ren förlust, om
[44.]
156 Åttonde lvufmdtiteln.
inom några år dessa förbättringar med nödvändighet måste ersättas af mer
effektiva anordningar. Det vore därför, som det syntes fullkomligt nöd-
tvunget att i detta sammanhang se till, hur en tillfredsställande anordning
af den fysiska institutionens lokaler skulle kunna ske.
Såsom framginge af det föregående, vore det gifvet, att alla lokaler,
som behöfdes vid en fysisk institution, icke i lika hög grad vore beroende
af byggnadens beskaffenhet. Man skulle sålunda kunna tänka sig, att
somliga lokaler förlädes till den gamla byggnaden samt de ofri ga i en
solidare uppförd nybyggnad. Öfningslaboratoriet och instrumentsamlingen
skulle då kunna inrymmas i den förra delen, rum för specialundersök¬
ningar, föreläsningssal m. m. i nybygget. Ett förslag i denna riktning
hade af Ångström blifvit uppgjordt, och arkitekten E. Stenhammar hade
utfört detta med nödiga ritningar och kostnadsberäkningar. Enligt detta
förslag skulle i gamla huset södra flygeln användas på sådant sätt, att
öfningslaboratoriet förlädes till nedre botten, mellanvåningen användes till
samlingar och våningen 2 trappor upp till vissa arbetsrum samt seminarie¬
rum. Tillbyggnaden skulle uppföras i blott två våningar, den öfre — i
förbindelse med det äldre husets mellanvåning med däri förvarade sam¬
lingar — skulle innehålla hörsal, arbetsrum för prefekten m. m., den nedre,
i förbindelse med öfningslaboratoriet, skulle innehålla rum för special¬
arbeten. Ett nytt maskinhus skulle uppföras och ackumulatorbatterierna
dit nedflyttas.
På detta sätt skulle fysiska institutionen erhålla en tillräcklig lokal,
och förslaget medförde helt andra fördelar än de föregående. De förra
vore ju ock, såsom redan blifvit nämndt, att betrakta blott som tillfälliga
förbättringar, det senare som en anordning, hvilken borde vara tillfreds¬
ställande för en lång framtid. Emellertid kunde äfven mot detta förslag
viktiga anmärkningar framställas. De delvis mycket tunga fysiska appa¬
raterna maste bäras en ofta ganska lång och obekväm väg från samlingarna
till föreläsningssalen, en gifven följd af att. dessa två lokaler låge i skilda,
genom en gång förbundna hus. Skötseln af denna institution med sina
svartillgängliga delar blefve för såväl lärare som tjänare, hvilka skulle
elda, städa och rengöra densamma, utan tvifvel mycket betungande. Lokalen
för öfningslaborationerna blefve äfven icke synnerligen fördelaktig, om än
öfningarna där kunde hållas utan stora olägenheter. Nybyggnaden med
lokalerna för specialundersökningar komme att ligga så nära landsvägen
att, äfven om den kunde uppföras så solid, att skakningar på grund af
landsvägstrafiken icke skulle göra sig störande märkbara, dock magnetisk
induktionsverkan tvifvelsutan skulle göra det. Närvaron i samma bygg-
nadskomplex af kemiska laboratorier och tre boställsvåningar medförde för
Åttonde liufvudtiteln.
157
öfrigt en viss eldfara, för hvilken den fysiska institutionens verkligt dyr¬
bara och värdefulla instrumentsamling borde skyddas. Då slutligen för¬
slagets utförande medförde en kostnad af 168,384 kronor, hvilken icke
syntes medföra motsvarande fördelar, nödgades Ångström bestämdt afråda
från dess verkställande.
Det återstode sålunda blott en fullt tillfredsställande lösning af före¬
liggande fråga, den nämligen att genom en nybyggnad bereda fysiska institu¬
tionen en lämplig lokal. En lämplig byggnadstomt härför ägde univer¬
sitetet redan på det område, som läge mellan fysiska institutionens magnet-
hus och den villa, som tillhört framlidne professorn F. Holmgren. Den
af arkitekten Stenhammar härför uppgjorda ritningen och kostnadsberäk¬
ningen omfattade de lokaler, som institutionen nödvändigt behöfde och
hvilka äfven i hufvudsak återfunnes i föregående tillbyggnad sförslag. Men
det vore den stora skillnaden mellan dessa förslag, att de olika lokalerna
i det senare kunnat erhålla det utmärktaste läge i förhållande till hvar¬
andra och att hela byggnaden, från grund till tak, kunnat lämpas för sin
viktiga uppgift. En kort öfversikt öfver byggnadens anordning skulle visa,
huru de principer, som förut angifvits för en fysisk institutions inredning,
i praktiken tillämpades.
Genom hufvudingången på fasaden mot söder inkomme man i en
kort gång. Till höger ledde en korridor in genom öfningslaboratoriet, till
vänster genom lokalerna för de studerandes vetenskapliga arbeten. Inom
den förra afdelningen läge laboratorns arbetsrum, ett par större rum för
öfningslaborationer, rum för optiska och fotometriska arbeten samt några
smårum för sådana arbeten, i hvilkas utförande man lätt stördes eller som
vore störande för andra: pendelobservationer, magnetiska bestämningar,
akustiska experiment m. in.
Inom specialistafdelningen funnes 4 rum för vetenskapliga arbeten.
Visserligen vore det fördelaktigt, om hvarje specialist-laborant kunde dispo¬
nera öfver ett särskild! rum, men då två af de nu nämnda rummen vore
ganska stora, erhölles där i nödfall arbetsplats för 6 laboranter. Inom
denna afdelning funnes vidare ett större, järnfritt rum för precisionsarbe¬
ten. Här hade precisionsvågar, delningsmaskin, katetometrar o. s. v. sin
fasta uppställning, och här kunde finare magnetiska och elektriska mät¬
ningar utföras. Dessutom funnes här ett mindre förrådsrum, ett mörk¬
rum för fotografiska arbeten samt ett litet verkstadsrum med glasblåsar-
bord och enklare verktyg för apparaters hopsättning, rengöring m. m.
Lika lätt åtkomligt från båda afdelningarna läge maskinhuset, förbun¬
det med hufvudbyggnaden genom en kort korridor. Ofta plägade man
förlägga gasmaskinen med clynamo m. m. i källaren, men fördelen af den
[44.]
158
Åttonde hnfvudtiteln.
nu föreslagna anordningen vore uppenbar. Man erhölle en ljus, luftig
lokal för dessa maskiner, hvilka vid den moderna'undervisningen i fysik
såväl som vid de vetenskapliga arbetena inom detta ämne spelade en syn¬
nerligen viktig roll. och man sluppe i hufvudbyggnaden de obehag, som
uppstodo genom lukt från gasmaskin samt störingar i de öfverliggande
rummen vid maskinernas gång. I maskinhuset funnes utom själfva maskin¬
salen ett rum för ackumulatorbatterierna, ett verkstadsrum för grofarbeten
i trä och metall samt bostad för en vaktmästare.
En trappa upp i hufvudbyggnaden funnes föreläsningssal, beräknad
för 100 åhörare, rum för instrumentsamlingen samt förberedningsrum för
föreläsningsexperiment. Från samlingarna kunde instrumenten antingen
direkt föras ut i föreläsningssalen eller, om de behöfde iordningställas,
hopsättas o. d., först in i förberedningsruinmet och därifrån ut i föreläs¬
ningssalen. Förberedningsrummet vore således icke genomgångsrum och
det damm, som oundvikligen i ett sådant rum ofta förekomme, behöfde ej
föras in i samlingarna. På andra sidan om föreläsningssalen läge ett rum
för förvaring af institutionens etalonger, men detta kunde äfven, om så
behöfdes, användas till arbetsrum för amanuensen. Vidare funnes skrif-
och arbetsrum för prefekten, som sålunda vore nära samlingarna men äf¬
ven genom en spiraltrappa lätt kunde komma ned i specialistlaboratoriet.
Slutligen funnes där biblioteksrum och ett rum för de fysiska seminarie-
■öfnin garna.
Byggnaden vore försedd med ett mindre torn med fönster åt alla
väderstreck samt med öppna plattformer mot norr och söder. Här
kunde de iakttagelser göras, hvilka fordrade en fri horisont, såsom studier
öfver atmosfärens optiska beskaffenhet, vissa spektralanalytiska undersök¬
ningar och luftelektriska bestämningar m. m. Då så vore nödigt, kunde
de härför använda instrumenten lätt uppställas i det fria på de härför
afsedda plattformerna.
Slutligen kunde påpekas ännu en fördel hos denna nybyggnad. Ge¬
nom de stora ljusa och rymliga vindarna, som genom den använda bygg¬
nadsstilen erhållits så godt som utan kostnad, hade institutionen äfven
till sitt förfogande lokal för sådana experiment, som kräfde stort utrymme,
upplagsplats för gamla föråldrade apparater samt en möjlighet till utvidg¬
ning, en fördel, som med hänsyn till fysikens snabba utveckling icke kunde
skattas nog högt.
Efter denna redogörelse innehåller Ångströms skrift meddelande om
den ökning i de årliga anslagen, som blefve erforderlig, därest den nya
institutionsbyggnaden komme till stånd. Af denna redogörelse framgår,
Åttonde hufvudtiteJn.
159
att Ångström anser det vara af nöden, att en person anställes särskildt
för gasmaskinens och elektricitetsverkets skötsel, instrumentlagning m. m.
Likaså vore någon ökning i årsanslaget till institutionens materiell under
alla omständigheter önsklig, hvartill naturligtvis komme ökad kostnad
för lokalens uppvärmning. Andra ökade utgifter borde den nya institu-
tionsbyggnaden icke föranleda, och de nu omnämnda vore således — från-
sedt de ökade utgifterna för lokalens uppvärmning — blott sådana, som
i hvarje händelse, äfven utan nybyggnad, skulle blifva nödvändiga. Slut¬
ligen anmärker Ångström, att vid nybyggnadsförslaget förutsattes, att
prefekten fortfarande har sin boställsvåning i den gamla kemiska byggna¬
den. Visserligen vore Ångström genom personlig erfarenhet lifligt öfver-
tygad om nyttan af att en boställsvåning läge institutionen så nära som
möjligt. Men då afståndet mellan den gamla och den nya institutionen
blott skulle belöpa sig till cirka 150 meter, och prefekten sålunda städse
kunde vara ganska nära till hands, samt nybyggnadsförslaget genom en
ny boställsvåning skulle något fördyras och därför möjligen skadas, hade
Ångström ej velat i nämnda afseende föreslå någon ändring i närvarande
förhållande.
Mot det framlagda byggnadsförslaget, anför Ångström vidare, torde
den anmärkningen komma att göras, att de gamla lokalerna i »kemikum»
icke skulle få någon användning. Helt visst hvilade denna anmärkning
på en oriktig uppskattning af universitetets växande behof af nya lokaler.
För vissa ämnen saknades sålunda för närvarande lämpliga seminarieloka-
ler, och den nybildade professuren i geografi hade för de samlingar af
kartor och demonstrationsmateriell, som för undervisningen i detta ämne
vore af nöden, ingen institutionslokal. Långt ifrån att sålunda de lokaler,
som fysiska institutionen skulle lämna, ej skulle få någon användning,
syntes berörda, under de sista åren tillkommande omständigheter i hög
grad tala för en nybyggnad. Ty vore det så, att lokaler för dessa sist¬
nämnda behof ej funnes, syntes äfven från denna synpunkt en nybyggnad
väl motiverad för det ämne, som för närvarande bäst vore i behof af en
sådan.
Det kunde ock anmärkas, att nybyggnaden vore dyr. Otvifvelaktigt
vore 258,000 kronor en stor summa, men den vore ej stor i jämförelse
med de summor, som äfven i de små kulturstaterna offrades för samma
ändamål. Fysiken hade, såsom redan blifvit sagdt, utvecklat sig ofantligt
under de sista decennierna, och de hjälpmedel, som nu vore af nöden för
ämnets studium och för den vetenskapliga forskningens bedrifvande, vore
helt andra än för 80 år sedan. Ville man därför vid universitetet i Upp¬
sala meddela en undervisning i fysik, svarande mot ämnets nuvarande
160
Åttonde kufvudtiteln.
[44.] utveckling och betydelse, finge man ock tillse, att hjälpmedlen härför icke
saknades, och det syntes vara universitetets plikt att för regering och
riksdag framlägga de behof, som i detta afseende borde fyllas. Den fy¬
siska vetenskapen i Sverige hade sedan gammalt en aktad ställning, och
vårt folks anlag och begåfning syntes obestridligen ägnade att häfda denna
ställning. De talrika »specialister», som vid Uppsala universitet sökte sin
utbildning i fysik, vittnade också om det lifliga intresse, hvarmed ämnet
af den studerande ungdomen omfattades. Och att arbetet å den fysiska
institutionen äfven under närvarande ogynnsamma förhållanden icke varit
utan resultat, därom vittnade bland annat de under de sista sex åren till
ett 30-tal uppgående fysikaliska afhandlingar, hvilka därifrån utgått. Många
af dessa arbeten hade genom den närvarande lokalens otillfredsställande
beskaffenhet tagit en oskäligt lång tid, och om flera af dem kunde med
fog sägas, att de skulle hafva kunnat blifva betydligt bättre än de nu
vore, om de utförts under gynnsammare förhållanden. Äfven valet af
ämnen för det vetenskapliga arbetet hade ofta kunnat blifva ett annat,
ty under närvarande förhållanden kunde en del intressanta spörsmål öfver
hufvud taget icke komma under behandling vid institutionen.
Slutligen yttrar Ångström:
»I det föregående har jag uppvisat, att den fysiska institutionens när¬
varande beskaffenhet är sådan, att det med nödvändighet fordras kraftiga
åtgärder för dess förbättring, att ett användande uteslutande af de lokaler,
som väntas blifva lediga i »kemikum», blott kan betraktas som en provi¬
sorisk åtgärd, att en tillbyggnad till den gamla lokalen väl skulle kunna
medföra ett tillfredsställande utrymme men dock vore förenad med verk¬
liga olägenheter och jämförelsevis stora kostnader, att den enda fullt till¬
fredsställande åtgärden är en nybyggnad, samt slutligen att denna äfven
i så måtto skulle blifva fördelaktig, som universitetet härigenom för andra
nödvändiga ändamål skulle kunna disponera det ledigblifna utrymmet i
»kemikum». På grund häraf har jag äran föreslå: att den matematisk¬
naturvetenskapliga sektionen ville tillstyrka, att det större akademiska kon¬
sistoriet bland riksdagspetita för år 1903 måtte upptaga en summa af
258,329 kronor 86 öre till anskaffande af nybyggnad för den fysiska insti¬
tutionen vid Uppsala universitet».
Vid0 Ångströms skrift funnos fogade, bland andra, följande bilagor, till
hvilka Ångström hänvisar till styrkande af åtskilliga i skriften lämnade
uppgifter:
1) en tabell, utvisande frekvensen af laboranter vid fysiska institutio¬
nen läsåren 1896 — 1902. Af tabellen framgår, att antalet öfningslaboran-
Åttonde hufvudtiteln.
161
ter växlat mellan 18 och. 25 samt att antalet »specialister» i regeln ut- [44.]
gjort 4 a 6;
2) ett af E. Stenhammar i april 1902 uppgjord t »kostnadsförslag å
reparation i en del af den gamla byggnadens bottenvåning, afsedd för
fysiska institutionen». Detta kostnadsförslag slutade å ett belopp af 7,447
kronor 31 öre eller, med tillägg af 520 kronor för en spiraltrappa af järn,
7,967 kronor 31 öre;
3) en af E. Stenhammar i april 1902 uppgjord »kostnadsberäkning å
förändring och tillbyggnad för fysiska institutionen i Uppsala».
I detta förslag upptogos förändrings- och reparationsarbeten i den
gamla byggnaden till ett belopp af 25,109 kronor 52 öre samt tillbygg¬
nadsarbetena till ett belopp af 124,694 kronor 3 öre. Därtill skulle komma
för ritningar m. m. 4,200 kronor och i kontrollantsarfvode 2,800 kronor,
hvarjämte för oförutsedda utgifter beräknades en höjning af kostnaderna
för det egentliga byggnadsarbetet med 10 %. Slutsumman sattes därför
till 168,383 kronor 90 öre.
4) en likaledes af E. Stenhammar i april 1902 upprättad »kostnadsbe¬
räkning å nybyggnad för fysiska institutionen i Uppsala», slutande å ett
belopp af 258,329 kronor 86 öre, eller, med frånräknande af kostnaden
för en tornbyggnad, 254,529 kronor 86 öre;
5) en situationsplan beträffande de två under 3) och 4) omförmälda
förslagen;
6) en förteckning öfver arbeten, utgångna från fysiska institutionen
i Uppsala 1896—1902, upptagande 30 afhandlingar och uppsatser af 14
olika författare.
Sedan professor Ångströms skrift med därtill hörande handlingar
föredragits inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen samt Ång¬
ström hemställt, att sektionen måtte förorda det framlagda nybyggnads-
förslaget, uttalade professorn N. C. Dunér såsom sin mening, att det enda
riktiga vore att förorda det förslag, som afsåge uppförandet af en full¬
ständigt ny fysisk institution.
Den utveckling, fysiken under den senare tiden tagit, vore, yttrade
Dunér, så oerhördt stor, de undersökningsmetoder, som nu måste användas,
så fina och därmed de anspråk, som måste ställas på fasthet hos de platser,
där mätningsinstrumenten skulle uppställas, så höga, att det i det närmaste
vore lika otänkbart att inrymma en för finare fysikaliska undersökningar
afsedd institution i en byggnad, som uppförts för andra ändamål, som att
i en dylik inrätta ett astronomiskt observatorium.
Att nedlägga en till omkring 170,000 kronor uppgående summa på
Bih. till Rihscl. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 21
162
Åttonde hnfvndtiteln.
[44.] att, bäst man kunde, aptera den byggnad, i hvilken den fysiska institu¬
tionen hittills varit inredd, till en ny fysisk institution, vore ett slöseri
med statsmedel, som ej kunde ursäktas, enär det som vunnes i alla hän¬
delser ej kunde blifva för vetenskapens nuvarande kraf tillfredsställande,
och därför inom ej afsevärdt lång tid behofvet af en uteslutande för fysi¬
kens studium afsedd byggnad ovillkorligen måste göra sig gällande. Det
tillhörde äldre tider att i en och samma byggnad inrymma institutioner,
afsedda för alldeles heterogena vetenskaper, till skada för dem alla. Nu
för tiden kunde sådant med fördel göras endast med sådana, som vore
närbesläktade.
Skulle ej det definitiva förslaget kunna genomföras, vore det säker¬
ligen, om ej bättre, så åtminstone mindre penningödande att taga det
minsta af de tre förslagen, likväl med fullt bestämd utsikt att det endast
kunde dröja några få år, innan nybyggnadsförslaget åter skulle tränga
sig fram.
Det vore likväl, enligt Dunérs mening, hvarken rätt eller klokt att
ej redan nu på tillfredsställande sätt tillgodose behof, som ovillkorligen
gjorde sig gällande, och därför redan nu uppföra en fullt lämplig institu¬
tion åt fysiken, en vetenskap, som vore af så ytterligt stor vikt för till¬
godogörandet af vårt lands naturliga hjälpkällor, och som så påtagligt
vore kallad att på många områden lämna hittills icke anade arbetsmetoder.
Uti detta yttrande instämde sektionens öfriga ledamöter, hvarefter
professorn A. G. oHögbom dessutom yttrade bland annat följande.
Professorn Ångström hade såsom ett af de skäl, som talade för
alternativet nybyggnad, påpekat universitetets växande behof af lokaler
och därvid särskildt framhållit den redan kännbara bristen på lokaler för
seminariearbetena samt det snart ifrågakommande behofvet af dylika för
det numera själfständiga undervisningsämnet geografi.
Högbom ville för sin del begagna tillfället att, utan att därmed på
minsta sätt underkänna riktigheten af hvad Ångström i detta afseende
anfört, göra sektionen uppmärksam på ett annat behof, som snart nog
måste på ett eller annat sätt tillgodoses.
Den mineralogisk-geologiska institutionen vore för närvarande inrymd
i det gamla konsistoriehuset, hvaröfver den nästan helt och hållet dispo¬
nerade. Det där tillmätta utrymmet vore visserligen i och för sig fullt
tillräckligt, men det läge i sakens natur, att flera olägenheter måste göra
sig märkbara, när en ursprungligen för helt andra ändamål afsedd gammal
byggnad skulle apteras till en modern vetenskaplig institution af sådan
karaktär som den mineralogisk-geologiska. Dessa olägenheter skulle, om
byggnaden för öfrigt vore i fullt användbart skick, icke vara större, än
Åttonde hnfyndtiteln. 163
att man borde finna sig i dem. Nu vore emellertid mer än hälften af
utrymmet under den kalla årstiden så godt som omöjligt att begagna.
Äfven med den starkaste eldning vore det icke möjligt att komma upp
till ordinär rumstemperatur. Vid golfvet och invid fönstren, dit arbets¬
platserna till stor del måste förläggas, blefve vid ordinär vinterkyla tem¬
peraturen endast några grader öfver nollpunkten, trots åtskilliga repara¬
tioner ägt rum för att afhjälpa denna olägenhet. Följden häraf vore, att
öfningarna i mineralogi och petrografi samt studiet af samlingarna till
det mesta måste koncentreras på början af höstterminen och slutet af vår¬
terminen, hvilket naturligtvis omöjliggjorde ett praktiskt anordnande af
undervisningskurserna, eller också att man måste för dessa ändamål söka
reda sig med föreläsningssalen, som dessutom toges i anspråk till biblio¬
teksrum och till hvarjehanda andra arbeten, emedan den, utom prefektens
rum och ett par små arbetsrum, vore den enda lokal i institutionen, där
en något så när dräglig rumstemperatur kunde uppnås. På grund af det
sålunda under en stor del af läsåret starkt begränsade användbara ut¬
rymmet hade det stundom varit nödvändigt att dubblera kurstimmarna,
hvilket vore så mycket mera betungande för prefekten, som i regel en
stor del af kursundervisningen måste jämte föreläsningar af honom ensam
skötas.
Om genom en nybyggnad för den fysiska institutionen och genom de
förflyttningar af det medicinsk-kemiska laboratoriet, som komme att verk¬
ställas i samband med den nya kemiska byggnadens besittningstagande af
de andra kemiska institutionerna, den södra tredjedelen af den gamla
kemiska byggnaden blefve disponibel för den mineralogisk-geologiska in¬
stitutionen, så skulle den därstädes kunna inrättas på ett tillfredsställande
sätt. Vinsten i utrymme blefve visserligen icke afsevärd, men detta skulle
pa ett helt annat sätt kunna tillgodogöras; och Högbom hyste icke något
tvifvel om att institutionen, förlagd dit, skulle uppfylla alla rimliga anspråk
för eu lång tid framåt. En annan fördel därvid läge i, att institutionen
komme i närmaste grannskap till de andra institutioner, med hvilka den
pa grund af sin vetenskaps natur hade de flesta beröringspunkterna. Detta
vore en fördel, som på flera sätt skulle tillgodokomma såväl de studerande
som ock de mera vetenskapliga arbetena i öfrigt.
Efter öfverläggningarnas slut beslöt sektionen på det lifligaste till¬
styrka det föreliggande förslaget om uppförande af en fullständigt ny
byggnad för den fysiska institutionen samt att hemställa om begärande
för ändamålet af ett anslag å extra stat af 258,329 kronor 86 öre.
[44.]
164
Åttonde hufvudtiteln.
Sedan ärendet därefter varit under handläggning hos det större aka¬
demiska konsistoriet, aflat konsistoriet den 7 juni 1902 skrifvelse till
kanslern med hemställan om utverkande af statsanslag för uppförande af
den ifrågasatta nybyggnaden för den fysiska institutionen. Konsistoriet
meddelade därvid, att universitetets drätselnämnd förklarat sig på grund
af erfarenhet från andra byggnadsföretag böra. föreslå en förhöjning i den
beräknade kostnaden med femton procent. Konsistoriet biträdde detta
drätselnämndens förslag, hvarigenom det behöfliga anslaget skulle komma
att uppgå till 297,079 kronor 33 öre, och vitsordade nödvändigheten af
att ändamålsenliga lokaler bereddes den fysiska institutionen. T fråga om
användningen af de lokaler, som genom den fysiska institutionens ifråga¬
satta förflyttning skulle blifva lediga, anmärkte konsistoriet, att dessa
lokaler vore för flera af universitetets öfriga institutioner särdeles behöfliga.
Med öfverlämnande af utdrag af matematisk-naturvetenskapliga sektio¬
nens i ärendet förda protokoll den 18 april 1902 samt vederbörliga rit¬
ningar gjorde kanslern den 16 juli 1902 underdånig framställning i ämnet.
Under åberopande att konsistoriets hemställan vore synnerligen väl grundad
och att det måste anses maktpåliggande, att frågan om anskaffande af
lämpliga lokaler för den fysiska institutionen vid universitetet i Uppsala
så snart och så fullständigt som möjligt måtte vinna sin lösning, tillstyrkte
kanslern aflåtande af proposition till Riksdagen om beviljande af ett extra
anslag till belopp af 297,079 kronor 33 öre till uppförande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de uppgjorda ritningarna och kostnadsförslagen, af
en nybyggnad för omförmälda institution.
Efter erhållen nådig remiss afgaf öfverintendentsämbetet den 23 sep¬
tember 1902 underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetet förklarade sig
därvid icke hafva funnit orsak till erinran mot ifrågavarande ritningar
och yttrade vidare, att, om än de föreliggande kostnadsberäkningarna från
ämbetets sida icke föranledt någon direkt anmärkning, den af det akade¬
miska konsistoriet, jämlikt drätselnämndens hemställan, påyrkade förhöjning
i kostnadsberäkningarna syntes ämbetet synnerligen välbetänkt. I
I sammanhang med'öfriga under åren 1903 och 1904 hos kanslern
gjorda framställningar angående anslagsbehof för universitetet i Uppsala
har det större konsistoriet därstädes i skrifvelse den 30 maj 1903 och den
19 maj 1904 upprepat sitt yrkande • om statsanslag för uppförandet af
ifrågavarande institutionsbyggnad i enlighet med uppgjorda ritningar. Vid
båda dessa förnyade anslagskraf har konsistoriet haft att stödja sig på en
hemställan i ämnet af den matematisk-naturvetenskapliga sektionen. Då
Åttonde hufvadtiteln.
165
sektionen år 1903 föreliade frågan till behandling, framhöll sektionen —
och densamma åberopade under år 1904 sina vid föregående tillfällen
gjorda framställningar i ämnet, dock med anslutning till drätselnämndens
och konsistoriets förslag i afseende å anslagssummans förhöjning — nöd¬
vändigheten af anslagets snara beviljande. I motsatt fall måste, enligt
sektionens öfvertygelse, nödvändigt andra anstalter träffas för att bereda
en tillfällig förbättring af den fysiska institutionens lokaler, anstalter som,
äfven de, kräfde omkostnader, utan att dock behofvet af en nybyggnad
därigenom omintetgjordes. Sektionen ville äfven påpeka den fvsiska veten¬
skapens alltjämt växande teoretiska och praktiska betydelse. Öfriga natur¬
vetenskapliga institutioner vid universitetet i Uppsala hade redan erhållit
jämförelsevis tidsenliga lokaler, och vid universitetet i Lund hade för om¬
kring två decennier sedan en ny byggnad uppförts för den fysiska veten¬
skapen.
I nyssnämnda skrifvelse den 19 maj 1904 yttrade det större konsisto¬
riet beträffande nu förevarande anslagsfråga, att konsistoriet vore medvetet
om nödvändigheten af att ändamålsenliga lokaler bereddes den fysiska
institutionen. Med åberopande särskild! af hvad institutionens prefekt, pro¬
fessor Ångström vid ärendets handläggning hos konsistoriet den 19 maj
1904 andragit ville konsistoriet på det ifrigaste hemställa om utverkande
af det behöfliga anslaget för den ifrågasatta byggnadens utförande. I sam¬
manhang härmed ville konsistoriet framhålla, att de lokaler, som genom
en framtida utflyttning af den fysiska institutionen skulle blifva lediga,
enligt hvad verkställda undersökningar gåfve vid handen vore väl be¬
höfliga för en eventuell utvidgning af den farmakologiska institutionen,
för den teologiska fakultetens seminarier och bibliotek, för anskaffande om
möjligt af särskild lokal för det historiska seminariet, för anordnande af
en geografisk institution äfvensom för beredande, i närheten af den fysiska,
af föreläsnings- och seminarielokaler för ämnena, matematik och me¬
kanik. Konsistoriet ansåge sig dock i frågans nuvarande skick icke böra
framlägga ett bestämdt förslag beträffande de ifrågavarande lokalernas an¬
ordning och fördelning mellan olika institutioner.
Det i konsistoriets skrifvelse åberopade yttrandet af professor Ång¬
ström återfinnes i ett vid skrifvelsen fogadt utdrag af konsistoriets proto¬
koll för den 19 maj 1904. Efter att, bland annat, hafva erinrat om det
kraftiga förord kanslern skänkt den år 1903 af konsistoriet gjorda fram¬
ställningen i ämnet — till kanslerns härutinnan gjorda uttalande åter¬
kommer jag i det följande — förklarar sig Ångström vilja särskildt fram¬
hålla, att hvad som beträffande den föreliggande frågan borde göras borde
166
Åttonde hafvudtiteln.
ske snart. Under de två år som förflutit, sedan frågan om den fysiska
institutionens nybyggnad först framlagts, både svårigheterna ytterligare
vuxit. Tilloppet af deltagare i föreläsningar och öfningar hade varit i stän¬
digt stigande. Institutionens resurser med afseende på lokal vore äfven så
fullständigt uttömda, att man redan nu kunde med visshet förutsäga, att
en icke obetydlig del af dem, som höstterminen 1904 komme att söka in¬
träde på det fysiska laboratoriet, af brist på utrymme icke kunde mottagas.
Samtidigt klagades öfver brist på lärarekrafter inom skolan i de fysisk¬
matematiska läroämnena, och under dessa omständigheter torde tillström¬
ningen af studerande, som vid den fysiska institutionen sökte sin utbild¬
ning, under den närmaste framtiden allt fortfarande snarare ökas än
minskas. Behofvet af vetenskapligt utbildade fysici inom skilda grenar af
industri och teknik gjorde sig äfven allt starkare gällande, och icke få af
tekniska högskolans lärjungar sökte efter afslutad kurs vid högskolan vi¬
dare utbildning vid universitetet i Uppsala. Under dessa omständigheter
måste uppenbarligen med det snaraste något göras. Så länge man emeller¬
tid kunde äga förhoppning, att regering och riksdag skulle beakta behofvet
af en nybyggnad för institutionen, så länge vore det olämpligt att före¬
taga kostsamma och dock mindre ändamålsenliga förändringar i de gamla
lokalerna.
Professor Ångström slutar sitt anförande sålunda:
»Det tillkommer icke oss att afgöra, om svenska folket har råd till
denna nybyggnad för den fysiska institutionen eller ej. Men så mycket
tilltror jag mig kunna säga, att vi ej ha råd att vanvårda en vetenskap,
hvars genomgripande betydelse icke blott i och för sig och för en hel del
närliggande vetenskapsgrenar utan äfven för vår tids samfärdsel, industri
och teknik för hvarje dag blir allt mera uppenbar och erkänd.
»Yi måste få veta, huruvida fullt tidsenliga lokaler få anskaffas genom
en nybyggnad, eller om vi måste låta oss nöja med tillfälliga förbättringar
genom de gamla lokalernas nödtorftiga förändring. I det jag sålunda
vill kraftigt framhålla behofvet af snara åtgärder i denna fråga, vill jag
lifligt tillstyrka den matematisk-naturvetenskapliga sektionens förslag, att
konsistoriet åter bland riksdagspetita för 1905 ville upptaga en ny bygg¬
nad för den fysiska institutionen härstädes.»
Jag kommer nu till kanslerns i skrivelser den 30 september 1903
och den 30 september 1904 gjorda förnyade framställningar i ämnet. I den
första af dessa båda skrivelser yttrade kanslern, bland annat.
Den i ärendet lämnade utredningen syntes vara af så uttömmande
beskaffenhet, att kanslern kunde inskränka sig till en hänvisning till den¬
Åttonde hufvudtiteln.
167
samma. Nämnda utredning ådagalade, enligt kanslerns förmenande, på det
mest öfvertygande sätt behofvet och lämpligheten af att en helt ny bygg¬
nad för fysiska institutionen i den närmaste framtiden uppfördes. Därest
det begärda anslaget härför icke snart beviljades, måste, enligt hvad den
matematisk-naturveten skapliga sektionen framhållit, andra kostsamma åt¬
gärder för vederbörligt uppehållande af undervisningen i fysik vid uni¬
versitetet i Uppsala vidtagas, utan att dock frågan blefve slutgiltigt löst.
Med åberopande af öfverintendentsämbetets den 23 september 1902 af-
gifna utlåtande rörande de uppgjorda ritningarna och kostnadsförslagen
ville kanslern alltså på det lifligaste tillstyrka, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett anslag å 297,079
kronor 33 öre för ifrågavarande ändamål.
I skrifvelsen den 30 september 1904 åter åberopar kanslern den före¬
liggande grundliga utredningen i ämnet och hänvisar dels till yttrandet i
sin nästföregående skrifvelse, dels till hvad af universitetsmyndigheterna
och särskildt af vederbörande institutionsföreståndare vid de upprepade
framställningarna i ärendet blifvit anfördt. Särskildt fäster kanslern upp¬
märksamheten därpå, att konsistoriet, som vid framläggandet af universi¬
tetets anslagsbehof vid 1904 års riksdag bland dessa upptagit, förutom
frågan om nybyggnaden för fysiska institutionen, jämväl en annan om¬
fattande byggnadsfråga, nämligen den af vederbörande vid universitetet i
Uppsala med lifligt intresse följda frågan om en gymnastik- och idrotts-
inrättning vid universitetet och som enligt beslut den 19 maj 1904 för¬
klarat sig ämna nu åter framlägga äfven denna anslagsfråga, sedermera
jämlikt beslut den 24 september 1904 på angifna grunder funnit sig böra
afstå från att för närvarande göra någon hemställan i detta ämne. Här¬
igenom skulle således, yttrar kanslern, hvad Uppsala universitet angår,
blott en större byggnadsfråga denna gång föreligga. I
I likhet med kanslern anser jag den i ärendet gjorda framställningen
vara grundad på goda skäl. Den föreliggande utredningen måste anses
hafva satt utom tvifvel, att den fysiska institutionen endast genom en full¬
ständig nybyggnad kan stadigvarande bringas i ett tillfredsställande och
tidsenligt skick. De lokaler, som institutionen därvid skulle lämna, synas
med fördel komma till användning för andra institutioners behof, ehuru
de akademiska myndigheterna för närvarande ej ansett sig böra framlägga
ett bestämdt förslag i afseende därå.
Mot ritningar och kostnadsförslag, det sistnämnda med den enligt
168 Åttonde hufvudtiteln.
drätselnämndens förslag förhöjda slutsumman, synes icke förefinnas anled¬
ning till anmärkning.
På grund af hvad jag nu omförmält och anfört och då det för ny¬
byggnaden behöfliga beloppet, till undvikande af öretal i statsregleringen
förhöjdt till 297,080 kronor, lämpligen torde kunna fördelas till utgående
under fyra år, med omkring en fjärdedel hvartdera året, hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att till
uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar
och förslag, af en nybyggnad för den fysiska institutionen vid universi¬
tetet i Uppsala bevilja ett anslag af 297,080 kronor och däraf på extra
stat för år 1906 anvisa ett belopp af 75,000 kronor.
[45.] Det under en följd af år till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
Universitets- vid universitetsbiblioteket i Uppsala beviljade extra anslag har under de
^UppsaR ' senaste åren utgått med ett belopp af 3,500 kronor; och äfven för år
1905 är enahanda belopp för ändamålet beviljadt. I enlighet med veder-
börandes framställning hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att till dylika arfvoden jämväl för år 1906 bevilja ett
extra anslag af 3,500 kronor.
[46.] Under en följd af år, nämligen alltsedan år 1900, har Riksdagen, på
utgifvande Eders Kungl. Maj:ts proposition, på extra stat för utgifvande i tryck af
anteckningar vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juri-
efter juridiska diska fakulteterna vid rikets universitet, beviljat anslag, hvars belopp utgjort
foreiasmngai.^r ^vart 0ch ett af åren 1901, 1902 och 1903 4,000 kronor, för år 1904
6,000 kronor och för år 1905 5,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 30 september 1904 har nu kanslern
för rikets universitet anfört, att enligt kanslerns öfvertygelse behofvet
och nyttan af anslagets fortsatta beviljande vore höjda öfver allt tvif¬
vel, äfvensom att för år 1906 borde begäras lika stort belopp som för
år 1905; och hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att, för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar
efter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet,
på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 5,000 kronor att användas
enligt de närmare föreskrifter, Eders Kungl. Maj:t kan finna godt be¬
stämma.
[47.]
Universitets¬
lektorer
i Lund.
För anställande under sex år från och med år 1902 af lektorer i
tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Lund beviljade 1901
års riksdag ett anslag af 36,000 kronor, hvaraf för hvart och ett af åren
1902 och 1903 anvisats ett belopp af 6,000 kronor.
Åttonde liofvudtiteln.
169
1903 års riksdag beviljade vidare, i anledning af nådig framställning,
för höjande under åren 1904-—1907 af de till samma lektorer utgående
arfvoden, ett anslag af 12,000 kronor samt anvisade däraf och af det förut
för anställande af dessa lektorer beviljade anslaget å 36,000 kronor på
extra stat för år 1904 ett belopp af 9,000 kronor att utgå med 3,000
kronor till en hvar af nämnda lektorer, under villkor att han åtoge sig
att meddela kostnadsfri undervisning i den ökade omfattning, hvarom
föreskrift kunde varda i behörig ordning meddelad. Enahanda belopp,
9,000 kronor, har af Riksdagen anvisats för år 1905.
Jämlikt kanslerns för rikets universitet därom gjorda underdåniga
hemställan tillstyrker jag nu, det Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att af omförmälda, redan beviljade anslag på extra stat för år 1906
anvisa ett belopp af 9,000 kronor.
Sedan Riksdagen år 1900, med anledning af en af Eders Kungl. [48.]
Maj:t gjord framställning, på extra stat för år 1901 beviljat ett belopp TJndemsnina;
af 3,000 kronor för uppehållande af undervisning i entomologi och vård1 fjnt^”[dogl
af de entomologiska samlingarna vid universitetet i Lund, hvilket anslag
skulle utgå under förutsättning att fullt lämplig person för tjänstgöringens
bestridande funnes att tillgå, har enahanda belopp för samma ändamål
af Eders Kungl. Maj:t begärts och af Riksdagen beviljats på extra stat
jämväl för åren 1902—1905 att utgå under nyss nämnda förutsättning.
Vederbörande hafva nu anhållit, att anslag för ifrågavarande ändamål
till belopp af 3,000 kronor måtte fortfarande beredas universitetet; och
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
uppehållande af undervisning i entomologi och vård af de entomologiska
samlingarna vid universitetet i Lund på extra stat för år 1906 anvisa ett
belopp af 3,000 kronor att utgå under förutsättning att fullt lämplig
person för tjänstgöringens bestridande finnes att tillgå.
Med anledning af nådiga framställningar har Riksdagen för hvartdera [49.]
af åren 1904 och 1905 för aflönande af en föreståndare för universitetets
i Lund historiska museum samt mynt- och medalj kabinett på extra statmuseet i Land.
anvisat ett belopp af 2,000 kronor, med skyldighet för föreståndaren att
utföra det arbete, som det mindre akademiska konsistoriet funne skäl att
bestämma.
De skäl, som lågo till grund för nämnda beslut, äro fortfarande
gällande.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för aflönande af en föreståndare för universitetets i Lund
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 A/d. 22
170
Åttonde Jmfvndtitelu.
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett på extra stat för år
1906 bevilja ett belopp af 2,000 kronor, med skyldighet för föreståndaren
att utföra det arbete, som det mindre akademiska konsistoriet finner skäl
att bestämma.
[50.] På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade 1903 års riksdag
Instrument för inköp af instrument och inredningsartiklar för fysiska institutionen
m m. för universitetet i Lund ett anslag af 10,000 kronor; och har däraf på
ivsiska msti— ^ ' ' a
tutionen i extra stat för hvartdera af åren 1904 och 1905 anvisats ett belopp af
Lund- 2,500 kronor.
Jämlikt gjord framställning tillstyrker jag nu, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att af omförmälda, redan beviljade anslag på
extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
[51.] I en till filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund humanistiska
Amanuens vidsektion ingifven skrifvelse har professorn i estetik samt litteratur- och
iTuniTko^-konsthistoria P- H. G. Wrangel, under framhållande att den konsthistoriska
samlingar, institutionen, hvars verksamhet mer och mer utvidgats, hade stort behof
af en aflönad amanuens, hemställt om beredande af ett årligt anslag af
500 kronor till arfvode åt en dylik amanuens.
Denne amanuens skulle, enligt hvad Wrangel vidare anfört, hafva
till uppgift att taga vård om konstmuseets inventarier, upprätta inventarium
öfver nykomna föremål, taflor, skulpturer m. m. samt katalogisera åskåd-
ningsmateriellen, ombestyra konstverkens konservering, uppehålla museets
förevisning under söndagarna i vissa månader, biträda vid å museet an¬
ordnade utställningar samt framlägga och uppsätta den för hvarje före¬
läsning och öfning erforderliga materiellen.
Med anledning af omförmälda, af humanistiska sektionen förordade
framställning har det större akademiska konsistoriet i Lund hos kanslern
för rikets universitet anhållit om beredande af ett årligt anslag å 500
kronor till arfvode åt en amanuens vid ifrågavarande samlingar; och har
kanslern uti sin underdåniga skrifvelse den 30 september 1904 angående
anslagsbehof för universitetet i Lund hemställt om beviljande af det be¬
gärda anslaget, därvid kanslern emellertid förklarat sig anse, att ifråga¬
varande anslag borde åtminstone tillsvidare begäras allenast på extra stat.
Af hvad i detta ärende förekommit torde framgå, att anställandet af
en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar är af behofvet på-
kalladt, och synes dennes arfvode lämpligen böra bestämmas till det af
de akademiska myndigheterna föreslagna belopp, 500 kronor. I likhet
Åttonde hutYudtiteln.
171
med kanslern anser jag det erforderliga anslaget, åtminstone för när¬
varande, icke böra uppföras på ordinarie stat.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid universitetets i Lund konst¬
samlingar på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 500 kronor.
Under en följd af år har Riksdagen till arfvoden åt extra biträden [52.]
vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat beviljat anslag, hvilka för Universitets-
hvartdera af åren 1900—1905 anvisats att utgå med ett belopp af 2,500 b'iblLundet
kronor. Med anledning af vederbörande akademiska myndigheters nu
gjorda hemställan om fortsatt anslag för ändamålet tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra
biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat för år 1906 an¬
visa ett belopp af 2,500 kronor.
Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid. universitetet i [53.]
Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det lönetillägg
honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Ivungl. kamreraren
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell0- G- Re?ne11-
för år 1906 på extra stat anvisa samma belopp som det för år 1905 an¬
slagna, eller 750 kronor, däraf 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar.
Karolinska mediko-kirurgiska Institutet.
Till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska insti- [54.]
tutets medicinska poliklinik d serajimerlasarettet har Riksdagen under deAman“e.us vid
senare åren på extra stat beviljat ett anslag af 750 kronor. Då upplyst poUkiTniken
blifvit, att behofvet af en dylik amanuens jämväl för år 1906 föreligger, a serafimer-
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till “s,ue e ‘
arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets medi¬
cinska poliklinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 1906 anvisa ett
belopp af 750 kronor.
Sedan Riksdagen för hvartdera af åren 1902—1905 beviljat ett extra [55.]
anslag å 750 kronor till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-Amanue“s vid
kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik å serajimerlasarettet, har fram- poTikifniken
ställning om fortsatt anslag för nämnda ändamål blifvit gjord; och då a serafimer-
anslaget anses fortfarande vara af behofvet påkalladt, får jag tillstyrka, asalL e ’
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en
172
Åttonde lmfimdtiteln.
amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets kirurgiska poliklinik
å serafimerlasarettet på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 750
kronor.
[56.] Riksdagen har på extra stat för hvartdera af åren 1901—1905 be-
Amanuens vidyiljat ett anslag af 750 kronor såsom arfvode åt en amanuens vid karo-
°polikliniken* buska inediko-kirurgiska institutets oftalrniatriska 'poliklinik ä serofimer-
å serafimei- lasarettet. Då vederbörande vitsordat behofvet af anställandet utaf en
lasarettet. amanuens äfven för år 1906, får jag föreslå, att Eders Kungl. Maj:t
Täcktes hos Riksdagen hemställa, att till arfvode åt en amanuens vid karo¬
linska mediko-kirurgiska institutets oftalrniatriska poliklinik å serafimer¬
lasarettet må på extra stat för år 1906 anvisas ett belopp af 750 kronor.
[57.] Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
Amanuens vidarfvode åt en amanuens vid karolinska inediko-kirurgiska institutets gyne-
^kKniken13?!'1* kologiska klinik ä Sabbatsbergs sjukhus, för hvilket ändamål anslag under
Sabbatsbergs en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
sjukhus. föres}^ Riksdagen att till arfvode åt en dylik amanuens jämväl för år
1906 på extra stat anvisa ett belopp af 900 kronor.
[58.] Till städning och uppassning vid karolinska mediko-kirurgiska insti-
städning och tutets hygieniska institution har af Riksdagen på extra stat för hvartdera
v^Sahf åren 1902—1905 anvisats ett belopp af 500 kronor. Då nu fram-
institutionen. ställning om fortsatt anslag för ändamålet gjorts under åberopande af
anslagets behöflighet, tillstyrker jag, att Eders Ivungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till städning och uppassning vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets hygieniska institution på extra stat för år 1906 anvisa ett be¬
lopp af 500 kronor.
[59.] De skäl, som föranledt Eders Kungl. Maj:ts under flera föregående år
Kliniker hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag
sjukdomar. bil uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvud-
staden, äga, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet fram¬
går, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för karolinska mediko-kirurgiska insti¬
tutet på extra stat för år 1906 anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn......................................................... kronor 1,800: —
och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm...... » 2,800: —-
Åttonde hufvudtiteln. 173
under villkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1906.
Enär det vid de senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [go.J
till anskaffande och underhåll af materiell för oftalmiatriska kliniken vid Materiell för
karolinska mediko-kirurgiska institutet fortfarande är behöflig!, får jagoftai“>.atriska
tillstyrka, det Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för om- iihmken-
förmälda ändamål på extra stat för år 1906 anvisa samma belopp, eller
500 kronor.
Vidare hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks- [61.]
dagen, att ett anslag å 1,500 kronor må, i likhet med hvad under en Teckningar i
följd af år ägt rum, på extra stat för år 1906 beviljas till bekostande afve‘.ienndsak^1]iga
teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska mediko-kirurgiska in¬
stitutet.
För upprätthållande af den karolinska mediko-kirurgiska institutet [62.]
åliggande undervisning och, sjukvård, vid vissa obstetriska och gynekologiska Undervisning
kliniker under den tid af år 1904, hvarunder de ordinarie lärarne vid ^^“obstjf
institutet icke ombesörjde nämnda undervisning och sjukvård, beviljade triska och
1903 års riksdag på extra stat för år 1904 ett anslag af 1,500 kronor.gykn1;k1“'“l?*saka
Enahanda anslag har af Riksdagen beviljats för år 1905.
Enär vederbörande vitsordat behofvet af anslag för nämnda ändamål
jämväl för år 1906, får jag tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för upprätthållande af den karolinska mediko-kirurgiska
institutet åliggande undervisning och sjukvård vid vissa obstetriska och
gynekologiska kliniker under den tid af år 1906, hvarunder de ordinarie
lärarne vid institutet icke ombesörja nämnda undervisning och sjukvård,
på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 1,500 kronor.
Hos lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har före- [(J3J
ståndaren för den patologisk-anatomiska afdelningen vid institutet, professorn Materiell för
C. Sundberg anmält, att det bakteriologiska laboratoriet, hvilket utgör en .bakteriol°-
del af den patologisk-anatomiska afdelningen, vore i hög grad i behof af ^toriet0™"
ny materiell, samt i detta afseende anfört följande.
I alla de vetenskapsgrenar, där undervisning meddelades hufvudsak¬
ligen genom laboratorieöfningar, vore undervisningens värde väsentligen
beroende af tillgången på ändamålsenliga apparater och instrument. I
174
Åttonde liufvudtiteln.
särskild grad gällde detta för öfningar i bakteriologi, ej minst, såsom lätt
insåges, med hänsyn därtill, att dessa öfningar ofta omfattade och måste
omfatta lefvande sjukdomsfrön. Laboratoriet borde fördenskull vara
åtminstone så väl försedt med apparater, att icke studenterna — till fara
för sig själfva och för andra — genom knappheten hos utrustningen
frestades till ovarsamhet, till otillräcklig desinfektion, till användning af
hvarandras instrument, hvilket lätt föranledde förväxling och samman¬
blandning af kulturer och så vidare. En sådan utrustning ägde emellertid
karolinska institutets bakteriologiska afdelning icke för närvarande. Här¬
vid vore särskildt att märka, att krafven på den bakteriologiska afdel-
ningen numera vore ganska väsentligen olika mot den tid, då afdelningen
grundades. Bakteriologien hade utvidgats med nya arbetsfält, som äfven
hos oss borde odlas. Genom upptäckterna inom serumterapien och immu-
nitetsläran hade arbetsmetoderna blifvit andra, och de nya metoderna
fordrade dels alldeles nya apparater dels dubletter af apparater.
Det hade varit omöjligt för den patologisk-anatomiska institutionen
att med sitt redan dessförutom synnerligen knappa årsanslag utveckla den
bakteriologiska afdelningen efter tidens kraf. Att afdelningen detta oaktadt
någorlunda nöjaktigt kunnat fylla sin uppgift, kunde ock tillskrifvas
endast den omständigheten, att afdelningen på flera sätt fått tillfällig hjälp
dels genom upprepade bidrag från institutets disponibla fonder för inköp
af enskilda instrument för speciella vetenskapliga arbeten, hvilka utförts å
afdelningen, dels genom lån från medicinalstyrelsen dels genom ekono¬
miska uppoffringar af de vid afdelningen anställda laboratorerna, hvilka
vid flera tillfällen för egna medel inköpt instrument m. m.
Utom det att sådan tillfällig hjälp icke vore ägnad att gifva lärarne
den trygga vissheten, att institutionen vore rustad för sitt arbete, hade
denna hjälps tillfälliga natur nyligen gjort sig på ett kännbart sätt gäl¬
lande. Vid de ombyten af lärare, som under åren gjorts, det sista all¬
deles nyligen, hade dessa lärare, när de lämnat institutionen, naturligtvis
med full rätt, återtagit dem personligen tillhöriga apparater. Härigenom
hade en del af bristerna i afdelningens egen utrustning först nyss yppat
sig. I afseende å institutets fonder torde det för visso äfven hädanefter
som hittills ställas kraf på dessa i och för speciella, rent vetenskapliga
ändamål, men de torde icke vara afsedda för och väl ej ens kunna vid¬
kännas sådana större, för undervisningen nödiga anslagskraf som dem,
hvarom här vore fråga.
Den nu företrädesvis behöfliga materiellen vore följande:
1 mikroskop Zeiss stativ II a n:o 73, revolver, apoehrom.
Åttonde hnfvudtiteln.
objektiv 16 mm., 8 mm., 4 mm. och 2 mm., kompens, ocular
n:o 2, 4, 6 och 8....................*........................................................ Kr.
1 mikroskop Zei stativ IV a n:o 82, revolver, achromat.
objektiv A. DD och 1/12”, Huygens okulär 2, 3 och 4...... »
10 st. mikroskop eichert stativ III, revolver, objektiv 3, 7 a
och horn. imme s. 18 b, okulär 2 och 4 a 300 kr............. »
1 torrsterilisator ed dubbla väggar 30 x 45 x 25 cm. invän¬
digt....................................................................................................... »
1 liten ångsterilis tor af amerikanskt system.............................. »
2 st. hylsor af ko par för sterilisering af pipetter .................. »
1 termostat för r mstemperatur 60 x 50 x 40 cm. invändigt
af koppar............................................................................................ »
1 apparat för ko ning af instrument............................................. »
2 st. luper a 3 »
1 Kipps vätgasap arat kompl.......................................................... »
2 st. operationsbr den 1 a 30 kr., 1 a 40 kr............................ »
4 st. injektionssp tor........................................................................... »
1 vattenstrålpump................................................................................. »
1 centrifug, Sands röms fabrikat..................................................... »
1 centrifug, Laute schlägers fabrikat............................................. »
4 st. maximumter ometrar för djur ............................................. »
4 st. pukalfiltra, ............................................................................... »
3 st. liliput Berke eldfiltra.................................................................. »
1 mikrotom med illbehör................................................................. »
6 st. trådkorgar a koppar ä. 3 kr................................................ »
10 st. ställ för P risskålar å 1 kr................................................. »
1 våg för större jur med vikter .................................................. »
12 st. trefötter af järn å 1,25............................................................ »
1 korkklämmare .................................................................................. »
2 st. vattenpass å 4 kr...................................................................... »
2 st. stativ af jär med diverse hållare....................................... »
1 vattenbad med onstant nivå af koppar ................................. »
1 Unnas ångtratt ...................................... »
2 st. termoregulat rer å 10 kr....................................................... »
5 st. skrufklämma e af mässing...................................................... »
1 sats korkborrar ............................................................................ »
10 st. profrörsstä å 80 öre ............................................................ »
5 st. termometrar å 4 kr................................................................... »
1 st. varmvattena parat ........................................ »
175
1,063: —
447: —
3,000: —
85: —
75: —
6: —
460: —
15: —
6: —
30: —
70: —
32: —
45: —
45: —
300: —
14: —
5: —
9: —
150: —
18: —
10: —
75: —
15: —
2: —
Si-
lO:—
12: —
35: —
20: -
4: —
5: 50
8: —
20: —
40: —
Transport Kr. 6,145: 50
176
Åttonde hnfvndtiteln.
Transport Kr. 6,145: 50
200 st. Petrisskålar ............................................-t................................ :> 90: —
500 st. profrör 150 x 17 mm......................................................... » 20: —
10 st. dubbelskålar 20 cm. diam.................................................... » 16: —
6 st. jässaccharometrar....................................................................... » 12: —
6 st. mätcylindrar, 2 å 100, 2 å 500, 2 å 1,000 cm3 ............ » 16: 50
2 st. mätcylindrar med inslipad propp......................................... » 3:50
5 st. porslinsskålar ................................... » 4: —
operationsinstrument ..................... » 30: —
rullgardiner till 12 fönster .............................................................. » 72: —
5 dussin handdukar................... » 30: —
bägare, skålar, trattar och kolfvar af glas af diverse storlekar .» 110:50
Summa kronor 6,550: —
Det framginge af kostnadsberäkningen, att af den erforderliga summan,
6,550 kronor, icke mindre än omkring 4,500 kronor folie på posten
mikroskop. Då denna stora post kunde synas kräfva sin särskilda moti¬
vering, ville Sundberg nämna följande. Den bakteriologiska afdelnin-
gen hade för närvarande för egen del endast 5 mikroskop (af Leitz’
och Seiberts gamla fabrikat), som kunde anses någorlunda brukbara för
bakteriologiska arbeten. Äfven dessa vore på grund af sin enkla byggnad
brukbara blott för en del arbeten. Afdelningen hade också kunnat reda
sig endast genom det lån från medicinalstyrelsen af 10 mikroskop, som
styrelsen under vissa villkor kunnat medgifva afdelningen. Emellertid
kunde medicinalstyrelsen för sina behof efter eget skön återfordra dessa
mikroskop, hvarigenom afdelningen aldrig med visshet kunde påräkna de¬
samma för sina behof. Detta hade ock under årens lopp flera gånger skett,
så att antalet lånta mikroskop småningom minskats till högst 7, och för
närvarande hade styrelsen infordrat till sig alla mikroskopen, så att af¬
delningen för närvarande icke hade ett enda af dessa i sin. ägo. Äfven
om styrelsen kunde befinnas beredvillig att återlämna något eller några
eller alla dessa instrument, kvarstode dock, att de när som helst åter¬
igen kunde tagas tillbaka äfven midt under pågående termin. Dessutom
måste det sägas om dessa mikroskop detsamma, som nyss sagts om af-
delningens egna, att de numera icke tillfredsställde äfven mycket blyg¬
samma kraf på mikroskop för bakteriologiska ändamål. Slutligen vore
ock i alla händelser antalet af de för afdelningen äfven i gynnsammaste
fall disponibla instrument alldeles för litet.
Lärarekollegiet, som fann denna framställning mycket behjärtansvärd,
Åttonde hufvudtiteln.
177
anförde i anledni g af densamma uti skrifvelse den 1 september 1904 till [63.]
kanslern för riket universitet följande.
Lärarekollegi t hade sig väl bekant, att den materiell, som för när¬
varande funnes bakteriologiska laboratoriet, icke motsvarade de for¬
dringar, som stä kies på anstalten, och att tillgångarna icke försloge till
anskaffande af be öflig utrustning. Kollegiet kunde sa mycket mera vits¬
orda detta, som ollegiet vid skilda tillfällen under de senare åren funnit
sig föranlåtet att af den afkastning af de till institutet donerade fonder,
som för dylikt än amål kunde användas, disponera icke obetydliga belopp
dels till inköp a apparater, som nu tillhörde det bakteriologiska labora¬
toriet, dels till t ekande af omkostnader för utförande af en del bakteri¬
ologiska undersök ingar.
För sådana ' ndamål hade af lärarekollegiet disponerats år 1895 800
kronor, år 1899 700 kronor, år 1901 475 kronor, år 1902 620 kronor
och år 1903 17 kronor, eller tillhopa 2,770 kronor af fondernas af¬
kastning.
Vid 1896 år riksdag hade efter kollegiets framställning begärts en för¬
höjning i årsansla et till den patologisk-anatomiska institutionen med 1,500
kronor, nämligen från 2,500 till 4,000 kronor. Detta hade motiverats
särskildt med de kostnader, som vore förenade med det bakteriologiska
laboratoriets und rhåll och drift. Riksdagen hade beviljat en förhöjning
af anslaget med e dast 1,200 kronor, nämligen från 2,500 till 3,700 kronor.
Erfarenheten had visat, huru knappt detta anslag vore. Då behofvet af
medel för den öfr ga delen af den patologisk-anatomiska afdelningen inga¬
lunda minskats, s dan nyssnämnda anslagsförhöjning begärdes, utan snarare
tvärtom stigit, oc stegring af detta behof äfven i framtiden kunde motses,
funne kollegiet i gen utsikt föreligga, att den patologisk-anatomiska af-
delningens årsansl g skulle medgifva af hjälpande af de brister, som funnes
å det bakteriologi ka laboratoriets utrustning.
Denna utrustning förskrefve sig från den tid, då laboratoriet först
inreddes. I det anslag af 120,800 kronor, som af 1892 års riksdag be¬
viljades för om- och tillbyggnad af den åt patologisk-anatomiska och
kemiska institutionerna m. m. upplåtna byggnad samt för de nya lägen¬
heternas inredning m. m. och som utgick åren 1893, 1894 och 1895,
hade ingått en post å 9,100 kronor särskildt till uppsättning å den
bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument m. m. En icke
ringa del af de instrument, som då inköpts, hade naturligtvis varit för¬
brukningsartiklar. Då nödig komplettering under det gångna decenniet
icke kunnat ske, vore det naturligt, att en kännbar brist till sist uppstått.
Vidare kunde de å bakteriologiska laboratoriet förefintliga mikroskopen,
Bill. till Riksd. Prot. W05. 1 Scml. 1 Afd. 23
178
Åttonde liufvudtiteln.
såsom professor Sundberg framhållit, icke numera anses tillfredsställande
till sin beskaffenhet. Antalet mikroskop vore äfven för bakteriologiska
laboratoriet alldeles otillräckligt. Denna brist hade icke kunnat fyllas med
de mikroskop, som funnes inom andra delar af den patologisk-anatomiska
afdelningen, ehuru antalet af dessa genom det af Riksdagen år 1901 be¬
viljade anslaget af 7,500 kronor, afsedt bland annat till inköp af mikro¬
skop, kunnat ökas. Såsom af motiveringen vid begäran af detta anslag
syntes, vore dessa mikroskop anskaffade för att tillgodose de vetenskapliga
arbetena och undervisningen i speciell patologisk histologi. För sagda ända¬
mål vore de upptagna och bundna, så att denna tillökning i den patologisk¬
anatomiska institutionens utrustning icke kunnat komma det bakteriologiska
laboratoriet till godo, hvilket ju icke heller varit afsikten.
En viss lättnad i tillgodoseendet af sina materiella behof hade det
bakteriologiska laboratoriet haft genom den deposition af mikroskop och
instrument, som ägt rum i samband med anordnande af kolerakurser.
I skrifvelse till universitetskanslern den 25 april 1895 hade lärare-
kollegiet -— i anledning af då föreliggande fråga om anordnande af ko¬
lerakurs — anhållit, att det måtte medgifvas, att för ändamålet inköpta
apparater och instrument finge tillsvidare stanna å det bakteriologiska
laboratoriet under institutets vård och ansvar samt få användas för under-
visningsändämål, då de ej för medicinalstyrelsen vore behöfliga. Den 26
april 1895 hade Eders Kungi. Maj:t medgifvit, att medicinalstyrelsen eller
kolerakommissionen finge anskaffa 10 mikroskop och 10 så kallade Pe-
triska lådor att användas för bakteriologiska arbeten samt att inköpta appa¬
rater och instrument, hvilka tillsvidare, och så länge medicinalstyrelsen
eller kolerakommissionen funne lämpligt, skulle under institutets vård och
ansvar förvaras, finge, då de ej för medicinalstyrelsen eller kolerakommis¬
sionen vore behöfliga, af institutet för undervisningsändamål användas.
Härigenom hade det bakteriologiska laboratoriet för en tid erhållit en vä¬
sentlig materiell hjälp. En del af dessa mikroskop hade af medicinalsty¬
relsen tid efter annan återfordrats och nyligen hade de alla blifvit åter¬
tagna, såsom af professor Sundberg blifvit upplyst. Denna hjälpkälla hade
således, åtminstone för tillfället, alldeles utsinat. En dyrbar och för labora¬
toriet synnerligen välbehöflig termostat hade äfven af styrelsen återkräfts.
Bristerna i laboratoriets materiella utrustning hade naturligtvis härigenom
blifvit mer och mer kännbara, och detta särskild! på sista tiden.
I detta sammanhang ville kollegiet framhålla ytterligare ett skäl för
bifall till den framställning, som professor Sundberg gjort. Genom nådigt
bref den 28 maj 1897 hade institutet fått sig ålagdt att vid förefallande
Åttonde lmfvudtiteln. 179
behof, senast 14 dagar efter skedd anmaning från medicinalstyrelsen, an¬
ordna bakteriologiska kolerakurser.
Vid den utredning, som föregått Eders Kung! Maj:ts beslut i detta
afseende, hade kollegiet bestämdt framhållit, att anordnande af dylika
kolerakurser ej borde ingripa hindrande i institutets ordinarie verksamhet.
Kollegiet ansåge sig således böra förutsätta, att de mikroskop och andra
hjälpmedel för bakteriologiska arbeten, hvilka funnes vid andra af insti¬
tutets laboratorier än det bakteriologiska, icke kunde påräknas för detta
ändamål. Medicinalstyrelsens materiell kunde också, såsom nu vore fallet,
förblifva bunden på annat håll. Att inom 14 dagar anskaffa nödig ut¬
rustning af mikroskop m. in. från utlandet, kunde möta stora eller
oöfvervinnerliga svårigheter. Om det bakteriologiska laboratoriets utrust¬
ning finge förblifva lika otillfredsställande, som den nu vore, kunde insti¬
tutet sålunda se sig urståndsatt att uppfylla nyssnämnda förpliktelse.
Lärarekollegiet, som på grund af det anförda funne mycket goda skäl
föreligga för bifall till den ifrågavarande framställningen, och som icke
funnit anledning till anmärkning emot kostnadsberäkningen, ville alltså
hemställa, att kanslern måtte hos Eders Kungi. Maj:t göra framställning
om nådig proposition till 1905 års riksdag om anvisande af ett extra an¬
slag å 6,550 kronor för anskaffande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
d^t af professor Sundberg meddelade kostnadsförslag, af materiell för det
bakteriologiska laboratoriet.
Kanslern för rikets universitet har, vid underdånig anmälan af lärare¬
kollegiets an slagsyrkanden, anfört beträffande nu ifrågavarande anslags-
kraf, att detsamma syntes vara i lärarekollegiets skrifvelse så fullständigt
motiveradt, att intet därutöfver kunde vara att tillägga, och att kanslern
fördenskull, med underdånig erinran om den stora betydelsen af det bakterio¬
logiska laboratoriet, som i den själfständiga form, hvari det vid karolinska
institutet förefunnes, saknade motsvarighet vid statsuniversiteten, ansåge sig
hafva mycket goda skäl att tillstyrka aflåtande af nådig proposition an¬
gående beviljande å extra stat af det begärda anslaget å 6,550 kronor.
Nyanskaffning af materiell för det bakteriologiska laboratoriet är
otvifvelaktigt behöflig. Den första utredningen för laboratoriet var proviso¬
risk och ganska knappt tilltagen. Den är naturligtvis nu till stor del för¬
sliten eller förbrukad. Då vidare den bakteriologiska tekniken gått hastigt
framåt och gifvetvis förutsätter en motsvarande tillräcklig och bättre ma¬
teriell, torde beträffande anslagskrafvets omfattning icke vara något att
erinra. Jag tillstyrker därför, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riks-
180
Åttonde Imfvudtiteln.
dagen att till anskaffande af ny materiell för det bakteriologiska labora¬
toriet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet på extra stat för år 1906
bevilja ett belopp af 6,550 kronor.
[64.] Äfven för kurserna i hygien vid karolinska mediko-kirurgiska insti-
Materieii förtutet samt för de vetenskapliga undersökningar, som utföras å hygieniska
h s ti tu"] o nac n .ni ri sti tu t ic n e ti därstädes, synas några nya apparater vara oundgängligen
nödiga. För ändamålet har af lärarekollegiet föreslagits och af kanslern
för rikets universitet tillstyrkts ett anslag å extra stat till belopp af 2,500
kronor.
Uti sin skrifvelse till kanslern med anmälan om de institutets behof,
hvilka syntes lärarekollegiet påkalla nådiga framställningar till 1905 års
riksdag, har kollegiet i nu förevarande ämne anfört följande.
Först år 1890 hade vid institutet införts obligatorisk undervisning i
hygien, och år 1892 hade första gången gifvits sådan kurs i hygien, som
numera vore föreskrifven för vinnande af kompetens till förste provinsial¬
läkaretjänst. Hygieniska institutionen hade vid denna tid lidit stor brist
på undervisningsmateriell, och den utredning, som fanns, hade mestadels
erhållits genom lån eller gåfva.
År 1894 hade institutionen erhållit ett extra anslag å 2,000 kronor
för inköp af diverse apparater; och för dessa medel hade anskaffats, blankt
annat, en termostat för omkring 400 kronor. Denna apparat hade sedan
dess dagligen varit i bruk för att hålla bakteriekulturer och andra före¬
mål vid kroppstemperatur. Apparatens kubikinnehåll utgjorde blott om¬
kring en fjärdedels kubikmeter, och den hade länge visat sig otillräcklig
för sitt ändamål, hvarigenom för kursdeltagare och öfriga laboranter tid¬
tals vållats afsevärda olägenheter. Ännu en liknande apparat syntes där¬
för böra anskaffas.
För förvaring af sera, för mjölk- och blodundersökningar m. m. er¬
fordrades låga temperaturer. För åstadkommande af sådana hade insti¬
tutionen endast disponerat ett lånadt mindre isskåp, som snart vore alldeles
obrukbart. Genom ett vanligt isskåp kunde dessutom icke vinnas erfor¬
derlig noggrannhet i fråga om värmegraden eller lämplig anordning af
vattenafloppet. En af professor Panum i Köpenhamn konstruerad termo¬
stat för frambringande af olika värmegrader mellan 0° och 40° Celsius
skulle däremot vara ägnad att fylla behofvet i detta afseende. De båda
behöfliga termostaterna beräknades på grund af erhållna prisuppgifter till¬
sammans kosta 750 kronor.
Af institutionens två mikroskop, det ena af Leitz’ och det andra af
Seiberts fabrikat, vore intetdera brukbart, då det gällde vissa för studiet
Åttonde hufvudtiteln.
181
af de epidemiska sjukdomarna viktiga iakttagelser. Endast tidtals hade
behofvet i detta afseende hittills kunnat fyllas genom lån af för ändamålet
användbara mikroskop. Då sådana emellertid uppenbarligen behöfde stän¬
digt finnas tillgängliga, ansåge lärarekollegiet nödvändigt, att två dylika
mikroskop, tillverkade af Zeiss i Jena, för institutionen anskaffades. Kost¬
naden härför uppginge till 1,750 kronor.
Då institutionens årsanslag, uppgående till 1,200 kronor jämte 500
kronor till städning och uppassning, endast med iakttagande af stor spar¬
samhet kunde förslå till bestridande af löpande utgifter vid institutionen,
såsom för kemikalier, glasvaror, försöksdjur och deras underhåll in. m.,
ansåge sig lärarekollegiet böra hemställa om kanslerns medverkan för vin¬
nande af nådig proposition till Riksdagen om ett extra anslag å 2,500 kronor
för inköp af nya termostater och mikroskop för hygieniska institutionen.
Kanslern förklarar i den underdåniga skrifvelse, uti hvilken han till
Eders Kungl. Maj:ts pröfning öfverlämnat, bland andra, förevarande ärende,
att han icke har något att tillägga utöfver hvad lärarekollegiet i sin skrif¬
velse anfört, hvadan kanslern, med underdånig erinran om den hygieniska
institutionens stora betydelse, ansåge sig hafva mycket goda skäl att till¬
styrka aflåtande af nådig proposition angående beviljande å extra stat af
det begärda anslaget å 2,500 kronor.
Med anledning häraf finner jag mig böra hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till inköp af nya termostater och mikro¬
skop för den hygieniska institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska in¬
stitutet på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 2,500 kronor.
Vidare har lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
anmält anslagsbehof till belopp af 1,500 kronor till materiell för syfilido-
logiska kliniken vid institutet.
Af lärarekollegiets förut omförmälda skrifvelse den 1 september 1904
inhämtas, att föreståndaren för institutets syfilidologiska klinik, extra ordi¬
narie professorn E. Weländer till lärarekollegiet inkommit med en fram¬
ställning af följande innehåll.
Till följd af det i hög grad växlande utseende, de syfilitiska hud-
affektionerna kunde antaga, samt den stora likhet, de ofta kunde hafva
med andra hudsjukdomar, hvilket svårligen kunde med tillräcklig tyd¬
lighet skriftligen åskådliggöras, hade man vid undervisningen i dessa
ämnen sökt återgifva utseendet af dessa olika affektioner medelst ritningar,
kolorerade planscher m. m. Oftast hade dock detta åskådningsmaterial
[65.]
Materiell för
syfilidologiska
kliniken.
182
Åttonde hufvudtiteln.
lämnat mycket öfrigt att önska, hvilket vore så mycket betänkligare, som
det här gällde att lämna en riktig bild af för samhället likasom för indi-
viden högst viktiga sjukdomar. Man hade därför sökt förbättra detta
åskådningsmaterial genom framställande af så kallade moulager, ett slags
vaxafbildningar af ifrågavarande sjukliga förändringar i huden. I syn¬
nerhet i Paris hade man nått stor fulländning i tillverkningen af dessa
moulager och lyckats åstadkomma sådana, å hvilka man kunde i detalj
studera de väsentliga karaktärer, som till exempel skilde en syfilitisk
utslagsform från ett densamma liknande vanligt hudutslag. Vid flera
högskolor i Tyskland hade man sedermera inöfvat personer (moulörer),
hvilka afbildade sjukdomsfall, både sådana, som vore af för undervisningen
viktig beskaffenhet, och andra mera sällsynta, hvilka hade ett större veten¬
skapligt intresse. På många ställen funnes också större eller mindre sam¬
lingar af dylika moulager, som ständigt användes vid undervisningen.
Lämpligaste åskådningsmaterialet i dessa ämnen vore naturligtvis det
lefvande, det vill sä^a åskådningen af dessa sjukdomar på den lefvande
människan, men ett tillräckligt sådant material stode numera icke till buds.
Undervisningen i syfilidologi hade tagit sin början år 1858 och då med¬
delats å Stockholms stads och läns kurhus, hvari staten haft den andel,
att den ägt själfva tomten och till följd däraf kunnat betinga sig vissa
förmåner. Hela det där befintliga sjukmaterialet hade fått användas för
undervisningen, hvilket haft så mycket större betydelse, som de där vår¬
dade sjukdomarna då till stor del utgjorts af olika former af syfilis.
Annorlunda hade förhållandet blifvit från och med år 1888, då under¬
visningen förlagts till sjukhuset S:t Göran, som vore ett Stockholms stads
sjukhus. Undervisningen hade härigenom blifvit beroende af medgifvande
från kommunens sida.
På grund af Stockholms stadsfullmäktiges beslut hade stadens hälso¬
vårdsnämnd den 5 april 1889 lämnat tillstånd att å sjukhuset använda
76 sängar för klinisk undervisning, men genom hälsovårdsnämndens beslut
den 8 juli 1898 hade det för undervisningen upplåtna antalet sängar fast¬
ställts till 69.
Tack vare de åtgärder, som i Sverige och särskild! i Stockholm vid¬
tagits hufvudsakligen i syfte att hämma den syfilitiska sjukdomens sprid¬
ning, hade denna sjukdom lyckligtvis mycket minskats i Stockholm, hvilket
emellertid för undervisningen medfört den olägenheten, att ett jämförelsevis
litet lefvande åskådningsmaterial nu funnes att tillgå och att en mängd
viktiga sjukdomsformer icke vid undervisningen kunde förevisas. Då de
studerande dessutom hade endast två månaders tjänstgöringsskyldighet,
Åttonde hufvudtiteln. 183
hade vid flera föreläsningskurser det lefvande åskådningsmaterialet varit [65.]
alltför obetydligt.
För att i någon mån afhjälpa denna brist, hade såväl förutvarande
klinikföreståndaren, extra ordinarie professorn E. L. W. ödmansson, som
Welander sökt genom af bildningar och planschverk ersätta bristen på åskåd¬
ningsmaterial, och Welander hade mången gång öfvertalat sina enskilda pa¬
tienter att för den goda sakens skull låta på sjukhuset förevisa sig vid före¬
läsningarna. Äfven hade några moulager inköpts för begagnande vid under¬
visningen. All den tillgängliga åskådningsmateriellen hade likväl klinikföre-
ståndarne själfva måst inköpa. Då det nu gällde att skaffa en bättre och
dyrbarare undervisningsmateriell, nämligen moulager, blefve det alltför be¬
tungande att lägga denna börda på läraren. Från staden kunde icke skä¬
ligen begäras något anslag för undervisningen, helst som staden förklarat
sig icke vilja åtaga sig de utgifter, som möjligen kunde blifva behöfiiga för
den syfilidologiska kliniken.
Det vore från statens sida hjälp härtill borde lämnas, och en anhållan
om sådan hjälp syntes ej kunna anses obefogad, då alltsedan den syfllido-
logiska undervisningens början år 1858 staten icke i någon mån bidragit
till inköp af den för undervisningen nödvändiga materiell, såsom instrument,
mikroskop, planscher m. m., utan denna anskaffats af lärarne på egen be¬
kostnad.
Då kostnaden för anskaffning af moulager blefve ej obetydlig, och
samlingen af sådana framdeles borde alltjämt ökas, hade Welander an¬
sett, att ett anslag af 1,500 kronor vore för ändamålet behöfligt. An¬
slaget skulle delvis användas till att från Paris, Berlin, Breslau med
flera orter inköpa en del särskildt för undervisningen lämpliga moulager
men delvis också till att i Stockholm låta utföra moulager, hvarigenom
man blefve i tillfälle att afbilda mindre vanliga, i praktiskt och veten¬
skapligt hänseende viktiga sjukdomsfall. Sannolikt skulle det också blifva
billigare att köpa moulager i Sverige, om där blott funnes någon xnoulör,
som kunde utföra dem. Welander hade emellertid satt sig i förbindelse
med en person, som börjat sätta sig in i konsten att göra moulager, och
troligen skulle sådana snart nog kunna utföras i Stockholm.
De inköpta moulagerna skulle naturligen blifva syfilidologiska klini¬
kens egendom och stå under klinikföreståndarens omvårdnad och ansvar.
Det vore äfven själfklart, att detaljerad redovisning skulle lämnas öfver
de för ändamålet beviljade medlen.
Af lärarekollegiets af mig åberopade skrifvelse inhämtas vidare, att
1S4
Åttonde Iiufvudtiteln.
kollegiet förklarat sig dela extra ordinarie professorn Welanders uppfatt¬
ning angående nyttan och behofvet af det ifrågasatta anslaget och hem¬
ställt, att kanslern ville hos Eders Kungl. Maj:t förorda proposition till
Riksdagen om beviljande af ett extra anslag å, såsom jag redan nämnt,
1,500 kronor, hvilket anslag skulle afse inköp i utlandet af så kallade
moulager att användas vid undervisningen å den syfilidologiska kliniken
samt förfärdigande i Sverige af dylika moulager.
Kanslern för rikets universitet har vid framställande inför Eders
Kungl. Maj:t af nu ifrågavarande anslagskraf dels åberopat den i lärare¬
kollegiets skrifvelse anförda fullständiga motiveringen för detsamma, hvar¬
utöfver intet vore att tillägga, dels ock, med underdånig erinran om den
stora betydelsen af den syfilidologiska kliniken, hvilken i den själfständiga
form, hvari den vid karolinska institutet förefunnes, saknade motsvarighet
vid statsuniversiteten, ansett sig hafva mycket goda skäl att tillstyrka
aflåtande af nådig proposition angående beviljande å extra stat af det be¬
gärda anslaget å 1,500 kronor.
Då den till anskaffning föreslagna undervisningsmateriellen synes
kunna blifva till synnerligen stor lättnad vid undervisningen och på ett
lyckligt sätt träda i stället för det mera svåråtkomliga lefvande åskådnings¬
materialet, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till anskaffande af så kallade moulager för den syfilidologiska kliniken
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet på extra stat för år 1906 be¬
vilja ett anslag af 1,500 kronor.
[66.] Hänvisande till hvad jag i det föregående under punkt 11 anfört
Tandläkare- hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
mstitutet. lind fad inredning af den för tandläkareinstitutet afsedda lokal i huset n:r
46 vid Malmskillnadsgatan i Stockholm äfvensom för lokalens utrustning
och förseende med erforderlig materiell, allt i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med det af lärarerådet vid institutet i ämnet framställda förslag
med däri af öfverintendentsämbetet tillstyrkta förändringar, å extra stat
för år 1906 bevilja ett anslag af 7,625 kronor.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
[67.] På Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade 1904 års
Tillfällig iöne-rji-sc|ag för tillfällig löneförbättring åt lärare vid allmänna läroverk och
fomrarnenviaatpedagogier, som enligt Riksdagens beslut skulle ombildas till samskolor
vissa aiimännu0jpej. indragas, på extra stat för år 1905 ett anslag af 103,700 kronor.
läroverk och 0 7 x
pedagogierna.
Åttonde hufvudtiteln. 185
Denna framställning föranleddes däraf, att läroverk, som föreslagits till
samskola, skulle komma att indragas, därest ej vederbörande kommun
ginge in på de af staten erbjudna villkoren. Det kunde därför inträffa,
att ordinarie lärare vid sådant läroverk måste uppföras på indragningsstat.
Detsamma kunde äfven blifva fallet med en eller annan ordinarie lärare
vid de till indragning föreslagna läroverken. Under sådana förhållanden
borde ordinarie lärare, som vore anställd vid något af ifrågavarande läro¬
verk, ej få ingå på den nya lönestaten, förr än det läroverk, han tillhörde,
ombildats till samskola, eller han blifvit öfverflyttad till annat läroverk.
Under tiden borde han i stället erhålla förhöjd aflöning i form af tillfällig
löneförbättring. Åid beräknande af det härför erforderliga beloppet hade
tagits i betraktande, att det hittills utgående anslaget till löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna skulle bortfalla
och att något dyrtidstillägg för år 1905 icke skulle för bemälda lärare
komma i fråga.
Då nu påpekade förhållanden äfven under år 1906 komma att äga
bestånd, blir jämväl för detta år ett anslag till tillfällig löneförbättring
för nu i fråga varande lärare behöfligt, utan annan ändring än att an¬
slagets belopp kan minskas med 4,500 kronor, då tre kolleger vid tre-
klassiga läroverk, som skola ombildas till samskolor, numera aflidit.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för tillfällig löneförbättring åt lärare vid allmänna läroverk och peda-
gogier, som skola ombildas till sainskolor eller indragas, på extra stat för
år 1906 bevilja att anslag af 99,200 kronor att utgå efter samma grunder
som under år 1905.
Till arfvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läro-
verken beviljade 1904 års riksdag på extra stat för år 1905 ett anslag
af 150,000 kronor.
Lärjungeantalet vid de allmänna läroverken har under de sista fem
åren stigit med 3,191, eller från 16,749, som det utgjorde höstterminen
1899, till 19,940, som det räknade höstterminen 1904. Af denna ökning
af lärjungeantalet kommer 2,469 på de högre läroverken och 722 på de
lägre. Med beräkning af en ny lärarekraft för 30 nytillkomna lär¬
jungar, skulle tillväxten i lärjungeantalet under de sista fem åren för¬
anleda lärarekårens ökning med 106 ämneslärare, eller i medeltal 21 om
året, af hvilka 16 skulle komma på de högre läroverken. Det är visser¬
ligen omöjligt att förutsäga, huruvida lärjungeantalet vid de allmänna
läroverken under de närmast följande åren kommer att stiga i samma
grad som hittills, men det synes mig mycket sannolikt, att icke de ny-
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 1 Sand. 1 Afd. 24
[68.]
Arfvoden åt
extra och
vikarierande
lärare vid de
allmänna
läroverken.
186
Åttonde hufvudtitelu.
[68.] införda terminsafgifterna skola medföra någon väsentlig ändring i detta
förhållande.
Af de 27 ordinarie ämneslärarebefattningar, om hvilkas inrättande jag
under punkt 13 föreslagit Eders Kungl. Maj:t att göra framställning hos
Riksdagen, hafva, såsom jag förut nämnt, 22 afsetts för utvidgning af åt¬
skilliga lägre läroverk till sexklassiga realskolor för gossar. Den sjätte
realskoleklass, som med höstterminen 1906 skall upprättas vid dessa läroverk,
torde emellertid företrädesvis komma att bestå af sådana lärjungar, som
eljest skulle hafva slutat sin skolkurs med genomgåendet af femte klassen.
Äfven om därför genom upprättandet af denna klass tilloppet till de högre
läroverken icke kan antagas komma att i högre grad minskas, torde dock
någon minskning i tillväxten af lärjungeantalet vid nämnda läroverk därat
förorsakas. De fem nya ämneslärare, som äro afsedda för de högre läro¬
verken, jämte de fem adjunkter, som blifva disponibla, då ombildningen
af 5 feinldassiga läroverk till samskolor tagit sin början, torde fördenskull
kunna antagas komma att täcka behofvet af ökade lärarekrafter vid de
högre läroverken för år 1906. För dessa läroverk skulle således ej för år
1906 påfordras någon höjning af det för år 1905 beviljade extra anslaget
till extra och vikarierande lärare, 150,000 kronor.
För ombildningen af de 19 lägre läroverk, som enligt 1904 års riksdags
beslut skola utvidgas till sexklassiga samskolor, fordras däremot någon
ökning af detta anslag. Vid beräkningen af berörda öknings belopp möta
dock stora svårigheter. Ännu är det nämligen icke bekant, hvilka af de
till ombildning bestämda läroverken skola börja ombildningen höstterminen
1905 och hvilka först höstterminen 1906; ej heller är det kändt, med
huru många samskoleklasser ombildningen vid hvarje läroverk skall taga
sin början. Båda dessa saker bero nämligen på vederbörande kommuners
initiativ. Det torde dock kunna antagas, att ombildningen på de flesta
ställen kommer att börja redan med höstterminen 1905 och att vid ungefär
halfva antalet läroverk ombildningen kommer att första året omfatta, en
samskoleklass och vid den andra hälften tre samskoleklasser. Under förut¬
sättning, att 14 af de 19 läroverken redan höstterminen 1905 skulle börja
att ombildas, att vid 7 af dessa skulle upprättas en samskoleklass och vid
7 tre samskoleklasser, samt att af de återstående 5 läroverken, där ombild¬
ningen skulle börja höstterminen 1906, 2 började med en och 3 med tre
samskoleklasser, äfvensom att en extra ordinarie ämneslärarinna erfordrades
för en samskoleklass och två för tre samskoleklasser, skulle för år 1906
behöfvas arfvoden åt 29 extra ordinarie ämneslärarinnor, efter 1,400 kronor
för år räknadt. Då emellertid 8 af dessa lärarinnor icke skulle behöfvas
förrän höstterminen 1906, erfordras allenast ett belopp af 35,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
187
Härtill skulle vidare komma arfvoden åt 19 lärarinnor i kvinnligt hand¬
arbete, för hvilka arfvoden torde erfordras omkring 5,200 kronor, samt
till arfvoden åt skolläkare, utöfver hvad redan blifvit beviljadt, 800 kronor.
Sammanlagda kostnaden för vissa läroverks begynnande ombildning till
samskolor skulle således under år 1906 uppgå till 41,000 kronor. Då
emellertid de 22 adjunkter, som äro afsedda för upprättandet af sjätte
realskoleklassen, först med höstterminen 1906 komma att tagas i anspråk,
besparas deras lön under första halfåret, och då denna besparing torde
uppgå till något öfver 30,000 kronor, torde en ökning af det å extra stat
för år 1905 beviljade anslaget till extra och vikarierande lärare med
10,000 kronor vara tillräcklig för den under år 1906 förutsatta ombild¬
ningen af vissa läroverk till samskolor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att till arfvoden åt extra och vikarierande lärare vid de allmänna läro¬
verken på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 160,000 kronor.
Högre skolor för kvinnlig ungdom.
På extra stat för år 1901 beviljade 1900 års riksdag ett anslag af [69.]
6,000 kronor till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre Resestipendier
skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, under de villkor och bestäm-^
melser Eders Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Samma an slagur för kvinnlig
beviljades ock af Riksdagen för åren 1902—1905. ungdom^ och
Då de skäl, som legat till grund för anslagets beviljande, fortfarande
äga full giltighet och understöd från detta anslag varit lifligt eftersökta,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till rese¬
stipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor för kvinnlig
ungdom och samskolor, under de villkor och bestämmelser Eders Kungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1906 ett
belopp af 6,000 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
Till uppehållande af undervisningen vid högre lärarinneseminariet har [70.]
under de senare åren på extra stat beviljats medel till belopp af 8,000 Uppehållande
kronor årligen. af underyis-
Då nu direktionen öfver seminariet i underdånig skrifvelse den 27 ’
september 1904 gjort framställning om fortsatt anslag för ändamålet, hem-
188
Åttonde hufvudtiteln.
t71-]
Fjärde års¬
kurs m. m.
[72.]
Nybyggnad
för folkskole-
seminariet i
Härnösand.
ställer jag. att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för uppe¬
hållande af undervisningen vid högre lärarinneseminariet på extra stat för
år 1906 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.
Med anledning af direktionens öfver högre lärarinneseminariet i nyss
omförmälda underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 gjorda fram¬
ställning om fortfarande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet
anordnade valfria fjärde årskursen dels ock för beredande af undervisning
i huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl som förut anförts
för beviljande af anslag för dessa ändamål, hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på extra stat
för år 1906 af samma belopp som förut, eller
för uppehållande af den valfria fjärde årskursen vid högre lärarinne¬
seminariet 3,000 kronor samt
för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och den därmed
förenade normalskolan för flickor 5,000 kronor.
Folkundervisningen.
I nådig framställning till 1904 års riksdag föreslog Eders Kungl.
Maj:t Riksdagen att dels medgifva, att statens rätt till den af folkskole-
■ seminariet i Härnösand disponerade tomt jämte därå befintliga byggnader
finge emot utbyte af annan mark öfverlåtas till Härnösands stad i öfver¬
ensstämmelse med ett af stadsfullmäktige i Härnösand enligt beslut den
9 december 1902 gjordt anbud, dels ock bevilja för erläggande af den
enligt samma beslut fordrade mellangift ett belopp af 26,000 kronor samt
till utförande å det tillbytta området, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med därför uppgjorda ritningar och förslag, af vissa byggnadsarbeten äf¬
vensom anskaffande af gymnastikattiralj för seminariet, ett belopp af 226,000
kronor, eller sammanlagdt 252,000 kronor, och däraf på extra stat för år
1905 anvisa 80,000 kronor.
Denna framställning blef af Riksdagen bifallen. Vid anmälan den 10 juni
1904 af Riksdagens beslut härom behagade Eders Kungl. Maj:t, med förkla¬
rande att stadsfullmäktiges i Härnösand förenämnda anbud blifvit af Eders
Kungl. Maj:t antaget, anbefalla Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Västernorrlands län att föranstalta, dels därom att det ifrågavarande bytet
mellan staten och Härnösands stad blefve i enlighet med de i nämnda beslut
angifna villkor verkställdt, därvid skulle tillses, att de fastigheter, hvilka
staden sålunda skulle till staten öfverlåta, öfverlämnades gravationsfria,
Åttonde hufvudtiteln.
1S9
äfvensom att förbehåll gjordes därom, att folkskoleseminariet skulle äga
förfoga öfver det nuvarande seminarieområdet med därå uppförda byggna¬
der, intill dess seminariet kunde inflytta i de nya seminariebyggnaderna,
dels ock därom att lagfart å de af staten förvärfvade fastigheterna seder¬
mera söktes, hvarjämte statskontoret erhöll befallning att på Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes rekvisition af tillgängliga medel till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förskottsvis utbetala det för bytets verk¬
ställande erforderliga beloppet, 26,000 kronor.
Angående verkställigheten af det Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande sålunda gifna uppdraget har anmälan ännu icke inkommit.
Jag hemställer nu, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1906 af oinförmälda, beviljade anslag anvisa ytter¬
ligare 86,000 kronor.
I anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1903 års [73-]
riksdag, för uppförande på folkskoleseminariets i Linköping tomt af en Gymnastik-
byggnad för undervisning i gymnastik, teckning och musik, ett anslag afuTfoikSo”-
49,500 kronor och anvisade däraf på extra stat för år 1904 ett belopp af seminariet i
25,000 kronor, hvarefter 1904 års riksdag för oinförmälda ändamål anvi- Linkoping-
sade återstoden af det förut beviljade anslaget, eller 24,500 kronor.
I underdånig skrifvelse den 13 juni 1904 har rektorn vid nämnda
seminarium G. Westling erinrat, att. enär det af Riksdagen beviljade ansla¬
get toges i anspråk för uppförande af själfva byggnaden, dess förseende
med värme-, vatten- och afloppsledning samt anordnande af ventilations-
och belysningsförhållanden in. m., särskilda anslag erfordrades, för att
undervisningslokalerna i den under uppförande varande byggnaden skulle
kunna tagas i bruk. Westling har på grund häraf hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes bereda nödiga medel för täckandet af nedannämnda
behof:
anskaffande af erforderlig gymnastik attiralj enligt af föreståndaren för
gymnastiska centralinstitutet, professorn L. M. Törngren upprättade
ritningar och kostnadsförslag................................................. kr. 5,850: —
godtgörelse åt professorn Törngren för uppgörandet af dessa
ritningar och kostnadsförslag enligt räkning .................... » 250: —
anskaffande af möblering i byggnaden enligt kostnadsförslag » 2,575: ■—
reparation af seminariets gamla piano enligt kostnadsförslag » 150: —
anskaffande af tillbehör till tvättställ enligt kostnadsförslag » 7: 50
inköp af handdukar .......... » 10: —-
Transport kr. 8,842: 50
190
Åttonde hufvndtiteln.
Transport kr. 8,842: 50
omläggning af en del af seminarieträdgården med anledning
af nybyggnaden och Linnégatans förestående reglering,
hvarigenom en del af trädgården komme att afskäras » 737: 25
eller tillhopa kr. 9,579: 75
Vid den underdåniga skrifvelsen voro fogade omförmälda ritningar,
kostnadsförslag och räkning, hvarjämte till belysning af posten å 737
kronor 25 öre voro bilagda dels ritning öfver de tillämnade trädgårdsan¬
läggningarna dels ett i Linköpings stadsingenjörskontor utfärdadt intyg,
att motion vore hos Linköpings stadsfullmäktige väckt om utläggning af
Linnégatan samt om anskaffande af därför erforderlig mark från folkskole-
seminariets trädgård, och att det vore mycket antagligt, att denna motion,
som af byggnadsnämnden tillstyrkts, komme att bifallas af stadsfullmäk¬
tige, dels ock kostnadsförslag öfver de arbeten, som blefve nödvändiga
med anledning af gymnastiklokals uppförande å seminariets tomt äfven¬
som till följd af Linnégatans framdragning; och upptog detta förslag kost¬
naden för tomtens iordningställande efter nybyggnaden till belopp af 511
kronor 55 öre och kostnaden för tomtens iordningställande efter Linné¬
gatans framdragande til] belopp af 225 kronor 70 öre, eller tillhopa 737
kronor 25 öre.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse har Westling tillika framhållit
önskvärdheten af att de äskade medlem så tidigt ställdes till vederböran-
des förfogande, att lokalerna i den nya byggnaden kunde tagas i anspråk
för afsedda ändamål vid början af läsåret 1905—1906.
öfver den gjorda framställningen hafva hörts seminariets inspektor
och domkapitlet i Linköping, hvilka tillstyrkt bifall till densamma, hvar¬
efter öfverintendentsämbetet i infordradt underdånigt utlåtande anfört
följande.
Ämbetet, som ansåge sig hafva att afgifva yttrande endast såvidt den
gjorda framställningen rörde kostnaderna för erforderlig gymnastikattiralj,
för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag därtill samt för seminarie-
trädgårdens omläggning, hade vid granskning af ärendet i denna del icke
funnit någon anledning till erinran i afseende å de för gymnastikattiralj
med därtill hörande ritningar och kostnadsförslag upptagna särskilda kost-
nadsbelopp, tillhopa 6,100 kronor, till hvilkas gäldande statsmedel syntes
böra beredas. Beträffande kostnaderna för seminarieträdgårdens omlägg¬
ning inhämtades af handlingarna, att trädgårdens iordningställande efter
uppförandet af ifrågavarande byggnad närmast omkring denna beräknats
Åttonde hnfvudtiteln.
191
betinga en kostnad af 511 kronor 55 öre samt att iordningställandet af
viss annan del af trädgården efter framdragandet af Linnégatan, hvilken
skulle komma att afskära seminariets tomt utmed en sträcka af omkring
100 meter och till en bredd af 3,5 —11 meter, ansetts kräfva en kostnad
af 225 kronor 70 öre. Förstnämnda utgiftspost, 511 kronor 55 öre, mot
hvars belopp ämbetet icke hade någon anmärkning att framställa, syntes
ämbetet böra af allmänna medel bestridas, då denna kostnad stode i när¬
maste samband med själfva nybyggnadsarbetet. Däremot syntes det icke
kunna anses billigt, att statsverket drabbades af utgifter för tomtens iord¬
ningställande till följd af en ändring af gaturegleringen, om hvilken för
öfrigt, såvidt handlingarna i ärendet utvisade, i laga ordning fattadt beslut
ännu icke förelåge; och funne ämbetet sig förty icke kunna tillstyrka bi¬
fall till framställningen, såvidt densamma afsåge anvisande af statsmedel
till gäldande af det för detta ändamål upptagna belopp, 225 kronor
70 öre.
Slutligen bar statskontoret, efter nådig remiss, den 17 oktober 1904
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, därvid statskontoret hemställt,
att, därest eller i den mån Eders Kungl. Maj:t icke funne åttonde huf-
vudtitelns allmänna besparingar lämpligen böra för nu ifrågavarande ända¬
mål anlitas, Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen att på extra stat för år 1906 bevilja för ändamålet erforderligt
belopp, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1905 förskotts¬
vis disponera öfver beloppet.
Såsom af det nu anförda torde framgå, beböfves ovillkorligen ett
anslag till anskaffande af erforderliga inventarier och materiell in. in. i
den nu under uppförande varande byggnaden för undervisning i gymnastik,
teckning och musik vid folkskoleseminariet i Linköping; och då på åttonde
hufvudtitelns anslag icke finnas för ändamålet erforderliga medel att tillgå,
anser jag mig böra tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen äska
det behöfliga anslaget. Hvad de af seminariets rektor föreslagna belop¬
pen angår finner jag, lika med öfverintendentsämbetet, statsverket icke
böra vidkännas den af rektor till 225 kronor 70 öre beräknade kost¬
naden för seminarietomtens iordningställande till följd af en eventuell
gatureglering invid tomten. Vidkommande öfriga af rektor upptagna
poster bar öfverintendentsämbetet lämnat utan anmärkning beloppen å
tillhopa 6,100 kronor för gymnastikattiralj med därtill hörande ritningar
och kostnadsförslag äfvensom beloppet å 511 kronor 55 öre för tomtens
iordningställande efter byggnadsarbetets slut. Ej heller synes mig något
[73.]
[74.]
Nybyggnäd
för folkskola-
seminariet i
Stockholm.
192 Åttonde hufvudtiteln.
vara att erinra mot öfriga poster å tillhopa 2,742 kronor 50 öre för an¬
skaffande och reparation af inventarier.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksda¬
gen att på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 9,354 kronor för
anskaffande af gymnastikattiralj och andra inventarier m. m. vid folkskole-
seminariet i Linköping.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kungl. Maj:t
att låta under år 1905 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande
belopp.
På därom af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade 1903
års riksdag på extra stat för år 1904 ett belopp af 124,800 kronor till
inköp, för beredande af ökadt utrymme åt folkskoleseminariet i Stockholm,
af den invid seminariets dåvarande tomt belägna tomten n:r 2 i kvarteret
Marsvinet inom Maria Magdalena församling. Sistnämnda tomt har där¬
efter blifvit, för statsverkets räkning inköpt och köpet lagfaret.
Med förmälan att nybyggnad för seminariet af så väl sanitära som
pedagogiska skäl vore en bjudande nödvändighet hemställde därefter rektorn
vid seminariet Fredrik Lundgren om beviljande af ett anslag utaf all¬
männa medel dels för undersökning af nu å seminariets tomt befintliga
byggnader och deras värde för nybyggnaden, dels för anställande af nödig
jordborrning och afvägning å nämnda tomt, dels ock för anskaffande af
skisserade ritningar för nybyggnaden med därtill hörande kostnadsförslag;
och anvisade Eders Kungl. Maj:t den 26 februari 1904 för omförmälda
ändamål ett belopp af högst 1,200 kronor.
Nu har rektor Lundgren i september 1904 till Eders Kungl. Maj:t
aflåtit en underdånig skrifvelse rörande behofvet af nya, i sanitärt och
pedagogiskt afseende ändamålsenliga lokaler för seminariet; och anför han
i denna skrifvelse hufvudsakligen följande.
Ritsal och slöjdsal samt föreläsningssal, där experiment kunde iakt¬
tagas af en hel klass på en gång, och laborationsrum, där eleverna kunde
själfva utföra experiment och förbereda sig på att utföra sådana inför
barnen, ja, till och med nödiga materiellrum saknades, så att en stor del
af undervisningsmateriellen måste förvaras i klassrummen. Härtill komme,
att gymnastiksalen vore i hög grad otillfredsställande och så belägen, att
bullret från gymnastiken betänkligt störde undervisningen. Omklädnings¬
rummet liknade mera en källare än ett boningsrum, lågt som det vore i
taket och med gluggar i stället för fönster. Till bestyrkande af de an-
Åttonde luifyiidtiteln. 193
gifna förhållandena åberopades vid skrifvelsen fogade utlåtanden dels af
gymnastikinspektören professorn L. M. Törngren, dels af inspektören öfver
teckningsundervisningen rektorn V. Adler, dels slutligen af seminariets
läkare professorn M. Sondén, hvilka vitsordade, att beskaffenheten af semi¬
nariets lokaler å ena sidan lade betydande hinder i vägen för en god
undervisning och å den andra i mer än ett afseende satte elevernas "och
lärarnes hälsa på hårda prof.
Ännu sämre än seminariets vore öfningsskolans lokaler. Dessa vore
nämligen med hänsyn till utrymmet så otillräckliga och i hygieniskt och
pedagogiskt afseende så olämpliga, att deras användning innebure en icke
ringa fara för barnens och lärarepersonalens hälsa. I de två större rummen
funnes ‘luft för omkring 30 barn och deras lärarinna, men under vissa
timmar måste där jämväl inrymmas 10, 12 å 15 fullvuxna personer, och
då därtill komme, att dessa rum liksom öfningskolans öfriga lokaler sak¬
nade anordning för ventilation, insåges lätt, huru förskämd luften måste
blifva vid slutet af hvarje sådan lärotimme.
I ett tredje rum funnes luft och utrymme endast för 18 barn. Men
här måste under vissa timmar jämväl nära nog lika många fullvuxna
personer inrymmas. Tydligt vore, hvilken inverkan detta måste utöfva på
luften därinne. Här liksom i de nyssnämnda rummen måste alltid 2
klasser undervisas samtidigt, hvaraf följde, att icke i någon klass kunde
mottagas mer än 9 barn, hvilket antal för elevernas öfning i skolhållning
uppenbarligen vore alldeles för litet, enär samma elever under sin kom¬
mande lärareverksamhet komme att få afdelningar på 50 barn och där-
öfver.
Det fjärde rummet vore en liten tambur, som anordnats till skolrum.
Här funnes utrymme och luft för 9 barn och deras lärarinna, men utom
dessa måste här under vissa timmar instufvas ett icke ringa antal full¬
vuxna personer.
Slutligen torde anmärkas, att rumshöjden i denna afdelning vore
alltför ringa, att barnen i de båda större rummen finge ljus från både
höger och vänster, att alla rummen läge tätt intill en af arbetsåkdon, i
synnerhet bryggar vagnar, mycket trafikerad gata, så att läraren endast
med stor svårighet kunde göra sig hörd och rätt uppfatta barnens svar,
och att tamburerna vore så trånga, att barnen besvärades af en olidlig-
trängsel, när de skulle taga af och på sina ytterplagg. Man måste också
med oro fråga sig, huru det vid en eventuell eldsolycka skulle gå att
rädda barnen, alldenstund trappan, som ledde upp till andra våningen,
icke ens hade den i nyare boningshus vanliga bredden.
Bill. till Rikscl. Prot. 1905. 1 Sarnl. 1 Afd.
[74.]
194
Åttonde hufvudtiteln.
Rörande lokalernas hygieniska brister hänvisades i öfrigt till det ut¬
låtande, som seminariets läkare, professor Sondén, afgifvit.
Ehuru Lundgren före all fackmässig undersökning varit lifligt öfver-
tygad, att man icke genom om- eller påbyggnad af de nuvarande lokalerna
kunde vinna tillfredsställande lärorum m. m. för seminariet och dess
öfningsskola, hade han likväl, för att den frågan icke skulle kunna anses
outredd, anmodat sakkunnig person, arkitekten Å. W. Bergström, att yttra
sig härom. Denne hade efter noggrann undersökning pa ort och ställe
afgifvit ett Lundgrens skrifvelse bifogadt utlåtande, som till fullo be¬
kräftade Lundgrens mening.
Lundgren ansåge sig därför på grund af samtliga nu anförda skäl i
underdånighet böra hemställa, att de många gamla byggnaderna'' å semi¬
nariets tomter måtte få lämna rum dels för en ny seminariebyggnad, som
innehölle alla för seminariet och öfningsskolan behöfliga lokaler, dels för
lekplan, dels slutligen för seminarieträdgård, hvaraf undervisningen ej blott
i trädgårdsskötsel utan äfven i botanik vore i högsta behof.
Lundgren åberopade vid skrifvelsen fogade skisserade ritningar till
sådan seminariebyggnad, uppgjorda af arkitekten i öfverintendentsämbetet
G. Petterson, och, såsom komplement till dessa, ritningar till värmeledning,
uppgjorda af ingenjören Hugo Theorell. Såsom dessa ritningar visade,
borde seminariet erhålla 9 klassrum, 4 på nedra botten för öfningsskolan
samt 5, tre i andra och två i tredje våningen, för seminariet. Ett af
dessa rum vore afsedt för de fall, då vid de praktiska öfningarna en af¬
delning af öfningsskolan måste delas i två, i syfte att därigenom bereda
eleverna ökade tillfällen att undervisa.
För öfningsskolans och seminariets gemensamma behof vore anordnad
en större sal, i hvilken öfningsskolans samtliga lärjungar kunde samlas
till morgon- och aftonbön och där all undervisning i sång och musik
kunde försiggå, hvarigenom salen blefve upptagen hela arbetsdagen. Att
denna sal vore behöflig framginge däraf, att luften måste blifva mycket
skämd, om man sammanträngde barnen till morgonandakt i ett rum, som
omedelbart därefter skulle användas till klassrum.
Ritsal och slöjdsal måste naturligtvis finnas, såvidt undervisningen i
teckning och slöjd skulle kunna bedrifvas med framgång och utan alltför
stora svårigheter. Detta hade erfarenheten under årens lopp visat.
Stor vore också saknaden af tjänlig lokal, när det gällde att för en
hel klass visa experiment, och skioptikon kunde, i saknad af lämpligt rum,
endast undantagsvis begagnas. Att undervisningen såväl i naturkunnighet
som i historia och geografi härigenom betänkligt hämmades, sade sig själft.
Men det finge icke stanna vid att lärjungarna hörde och såge, de skulle
Åttonde hufvudtiteln. 195
också öfva sig att själfva framställa, hvad de hade sett, och detta så
mycket mer, som de snart skulle experimentera inför egna lärjungar.
Seminariet behölde således dels en lämpligt anordnad föreläsningssal, dels
ett arbetsrum, dår eleverna finge själfva under sin lärares ledning experi¬
mentera. Så kärt det vore att undvika tom ordkunskap, så nödigt vore
det att skaffa tjänliga lokaler för nu sagda ändamål.
T samband med gymnastiksalen och de till densamma hörande om¬
klädningsrummen föresloges inrättande af badrum, såsom numera alltid
skedde i fråga om större skolhusbyggnader. Eleverna finge härigenom
tillfälle att efter gymnastiken uppfriska sig med ett bad, hvilket helt visst
skulle för deras hälsa vara synnerligen välgörande.
Gymnastiksalen hade fått de mått, som professor Törngren hade på¬
yrkat, och af dess golfytas mått bestämdes högtidssalens, enär det ur
alla synpunkter lämpade sig väl att lägga den senare ofvanpå gymna¬
stiksalen. Den starka tillströmning, hvarmed seminariet alltid vid hög¬
tidliga tillfällen men särdeles vid läsårets afslutning hedrades, hade i den
nuvarande högtidssalen, som ändå vore seminariets bästa lokal, föranledt
en ofta outhärdlig trängsel. En större högtidssal med särskild sångläktare
vore därför ett viktigt önskemål.
En stor del af eleverna vid folkskoleseminariet i Stockholm bodde
pa mycket betydande afstånd från seminariet. Somliga hade en timmes
väg dit. Bland dem intoge åtskilliga sin frukost i seminariets närhet,
men andra hade icke råd att bekosta sig en sådan förmån. För dessa
senares räkning föresloges en lokal i tredje våningen, omfattande jämväl
ett kök med ett antal gaslågor, å hvilka eleverna kunde koka upp mjölk,
koka choklad m. m. I saknad af sådan lokal måste nu mången mindre
bemedlad elev umbära varm mat från kl. 1/2 7 f. m. till kl. lj2 5 e. m.,
och det vore allt annat än hälsosamt.
För närvarande maste både öfningsskolans barn och seminariets elever
under regn och ruskväder tillbringa rasterna i gymnastiksalen. Härigenom
droges emellertid in en mängd sand, jord och damm, så att det trots alla
ansträngningar vore omöjligt att hålla luften där ren. För att undvika
detta missförhållande föresloges att gifva korridorerna en bredd af 5 meter,
sa att ungdomen där bereddes en treflig vistelse, när vädret hindrade den
att vara ute. Där borde också finnas bord och sittplatser, så att de många
elever, som haft lång väg att gå eller af annan anledning önskade hvila
sig, blefve i tillfälle därtill. Vid borden kunde också tillfälliga arbeten,
som ofta förekomme, bekvämligen utföras.
Kollegierum och bibliotek, ett rum för lärare och ett för lärarinnor
samt ett ämbetsrum för rektor föresloges i andra våningen, hvarjämte
196
Åttonde liufvudtiteln.
[74.] plats i jordvåningen reserverades för anordning, om så framdeles önskades,
af undervisning i huslig ekonomi. Detta förslag talade för sig själlt och
behöfde helt visst ingen motivering.
Slutligen borde också nämnas, att ritningarna upptoge bostad för vakt¬
mästaren, som äfven borde tjänstgöra som portvakt och maskinist, samt
för en dalkulla, som borde sköta bad och städning samt under sommaren
arbeta i trädgården. Till bostadshus för rektor kunde Lundgren däremot
icke nu framlägga skiss och kostnadsförslag, enär det anvisade beloppet,
1,200 kronor, varit otillräckligt att betala kostnaderna härför, utan hem¬
ställde Lundgren, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder låta öfverinten-
dentsämbetet uppgöra skiss m. m. till en sådan byggnad, hvilken lämp¬
ligast borde uppföras i hörnet af Björngårds- och Prästgårdsgatorna, såvidt
Eders Kungl. Maj:t icke funne skäligt bestämma, att rektor vid folkskole-
seminariet i Stockholm skulle i stället för boställsvåning uppbära skäligt
belopp som hyresmedel, hvilket med hänsyn till tomtens behöflighet för
trädgård och lekplan hade mycket starka skäl för sig.
Om seminariebyggnaden uppfördes på den del af tomten, som rit¬
ningarna anvisade, finge alla lärosalar ljus från öster, gymnastiksalen och
högtidssalen från söder samt ritsalen, såsom önskligt vore, från norr.
Husets läge grundläde således de bästa ljusförhållanden i alla rum, och
därtill finge trädgården, som komme att omslutas af Prästgårds-, Björn¬
gårds- och Högbergsgatorna samt skiljas från seminariebyggnaden genom
lekplanen, sol från både öster och söder. Men för att seminariebyggnaden
skulle få detta lyckliga läge, måste seminariet inrymmas på annan plats,
medan byggnadsarbetet påginge.
Denna åtgärd betingades äfven af önskan att göra byggnadskostnaden
så billig som möjligt. Om alla å tomten varande hus finge rifvas och
teglet i dessa användas till den nya byggnaden, borde kostnaden ställa
sig betydligt lägre, än om nytt tegel skulle anskaffas och en del af bygg¬
naden i sänder göras färdig till inflyttning. Ett försök att stanna kvar i
de gamla lokalerna under pågående byggnadsarbete skulle också stöta på
nästan oöfvervinneliga svårigheter och hinder för undervisningens fram¬
gångsrika bedrifvande.
Slutligen åberopade Lundgren dels kostnadsförslag, gällande bygg¬
nadens uppförande och inredning samt uppvärmning och belysning, dels
särskild! kostnadsförslag för gymnastiksalens inredning, slutande det förra
å 382,000 kronor och det senare å 6,850 kronor, eller tillhopa 388,850
kronor.
På grund häraf hemställde Lundgren, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
Åttonde hufvudtiteln.
197
i nådig proposition till 1905 års riksdag äska nödiga medel för nu sagda
ändamål, nämligen 388,850 kronor.
Af de såsom bilagor till denna skrifvelse åberopade handlingarna
innehåller professor Törngrens intyg följande: Den nuvarande gymnastik¬
salen, hvars längd vore 17,60 meter och bredd 9,20 meter, vore för liten
som gymnastiklokal i allmänhet och i all synnerhet för ett seminarium,
som uteslutande besöktes af vuxna lärjungar. Salens alltför ringa ut¬
rymme blefve vid användningen ännu otillräckligare genom de två pelare,
som uppbure taket. Den befintliga redskapen vore otillräcklig och af
mindre ändamålsenlig beskaffenhet. Det tillhörande omklädnadsrummet
vore illa beläget, för litet och i saknad af behöfliga anordningar. På grund
af dessa brister ansåge Törngren seminariet vara i stort behof af en ny
och ändamålsenligt anordnad gymnastiksal.
Rektor Ådier intygar, att i och för teckningsundervisningen vore
lärare och elever hänvisade till de olika klassrummen med deras för teck¬
ningen fullständigt olämpliga inventarier, hvartill komme, att de alltför
små klassrummen vore i och för sig illa belysta såväl vid dagsljus som
vid konstgjord belysning. De läge dessutom mot söder, hvilket gifvetvis
utgjorde en mycket stor olägenhet för teckningsundervisningen, som be-
höfde rum liggande mot norr, nordost eller möjligen öster. Öm man ut-
ginge därifrån, att antalet lärarekandidater, som på en gång skulle under¬
visas, uppginge till 30, behöfdes en allmän ritsal af minst 7 å 7,5 meters
bredd och 12 meters längd, försedd å ena långsidan med breda fönster¬
öppningar, omväxlande med smala murpelare. Denna sal borde förses
med ordentliga ritbord, stolar, minst två skåp med glasrutor i öfre delen,
en större skjuttafla och två fasta taflor. På en del af väggarna, hvilka
borde vara försedda med 1,75 meter hög träpanel, i hvars öfre del vore
inpassade ramar med glas för uppsättning af åskådningsplanscher och af
eleverna själfva utförda goda ritningar, borde uppsättas en hylla med
20 å 25 centimeters språng. Belysningen borde vara elektrisk med en
lampa för hvarje dubbelplats och nödiga lampor vid taflorna. Vid sidan
af ritsalen borde anordnas ett s. k. skuggrum, hvilket äfven kunde an¬
vändas till materialrum och borde vara 7x7 eller 7,5 X 7,5 meter i fyr¬
kant. Detta rum borde förses med nödiga bord och stolar samt belysning
för skuggöfningar äfvensom förvaringsskåp för undervisningsmateriellen
m. m. Äfven detta rum borde på samma sätt som ritsalen förses med
en hylla.1"
198
Åttonde imfvudtitelH.
Professor Sondéns utlåtande är af följande lydelse:
»Anmodad att afgifva yttrande, huruvida och i hvilka afseenden folk-
skolelärarinneseminariets och den därmed sammanhängande öfningsskolans
lokaler ur hygienisk synpunkt kräfva ändringar, förbättringar och till¬
ökning för att motsvara krafven på en tidsenlig undervisningsanstalt, får
jag härmed vördsamt anföra följande:
1. Seminarium. Ökadt utrymme är här utan tvifvel ett trängande
behof, ty dels äro de nuvarande lärosalarna väl små för det antal elever,
som däri undervisas, dels saknas flera lokaler, som för undervisningen äro
oundgängligen nödiga. Bland dessa sistnämnda torde jag få påpeka
a) ett särskild! rum för undervisningen i naturalhistoria och för in¬
rymmandet af de därför nödiga samlingarna af växter, uppstoppade djur
etc., samlingar som nu måste förvaras i ett klassrum, ehuru denna anord¬
ning hygieniskt sedt är högeligen olämplig, äfven om något större afseende
icke fästes därvid, att de uppstoppade djuren vanligen äro preparerade
med starka arsenikmedel.
b) Ett särskildt rum för undervisning i kemi och fysik är nödigt för
att erforderliga kemikalier, reagenser, kärl, apparater etc., som här äro
nödiga, må erhålla plats och kunna så anordnas, att demonstrationer och
experiment, utan hvilka ingen undervisning i dessa ämnen är möjlig, må
kunna företagas. Förläggandet af denna undervisning till klassrummen
medför stora obehag och måste ur hygienisk synpunkt anses särdeles
olämpligt.
c) Det till gymnastiklokalen hörande »omklädningsrummet» är för sitt
ändamål särdeles olämpligt; det är lågt, källarlikt, illa ventilerad! och
mörkt — försedt med gluggar i stället för tillräckliga fönster — och det
behöfver utan tvifvel ersättas af en i alla afseenden bättre lokal.
Men icke blott det otillräckliga utrymmet ger anledning till berättigade
anmärkningar. Rummens inbördes läge är för närvarande äfven otjänligt
och synes behöfva ändras. Gymnastiksalen är nämligen belägen under
två och vid sidan af en lärosal, så att bullret därifrån verkar i hög grad
störande för undervisningen i dessa rum.
Vidare synes uppvärmningen af salarna och dessas ventilation föga
tillfredsställande.. Den förra, som åstadkommes medelst kaminer, hvilka
ofta lära osa och eldas med antracit, den senare, som skall äga rum medelst
Sheringhans ventiler, torde böra ersättas med lämpligare anordningar.
Lärosalarna hafva fönster åt söder. Detta förhållande inverkar oför¬
delaktigt på elevernas ögon vare sig att ett allt för starkt solljus faller in
i rummen eller detta skall dämpas genom nedfällda gardiner. Att fönstren
vetta åt söder medför dessutom den olägenheten, att rummen, om de vid
Åttonde hufYudtfteln.
199
lektionernas början varit lagom varma, längre fram på dagen, blifva öfver-
hettade. För att råda bot på dessa olägenheter synes erfordras en ny¬
byggnad, förlagd så, att fasaderna vetta mot öster och väster.
2. Öfning sskolan. Alla de hit hörande lokalerna äro ur hygienisk
synpunkt underhaltiga. Samtliga rummen hafva en för det afsedda antalet
barn samt de vid lektionerna närvarande seminarieeleverna alldeles otill¬
räcklig luftkub. Samtliga rummen äro allt för låga och äro förlagda vid
den ganska starkt trafikerade Björngårdsgatan. Rummen äro dessutom
till formen olämpliga, nämligen kvadratiska. I alla rummen saknas an¬
ordningar för ventilation, hvilken måste åstadkommas, så långt ske kan,
genom fönsters öppnande.
I de två större rummen kommer ljuset från två sidor, öster och väster,
hvilket, såsom bekant, medför betydande olägenheter och är menligt för
elevernas ögon. Genom pelare, som i dessa båda rum uppbära taket, ökas
ännu mera detta missförhållande.
Tamburerna äro för sitt ändamål alldeles otillräckliga. Intet rum
finnes, där barnen kunna uppehålla sig under rasterna, hvilket, särskildt
under ruskväder, är att beklaga. Här, liksom å seminariet, saknas ett
särskildt rum för naturaliesamling och för undervisningen i naturkunnighet.
Vid morgonandakten måste alla öfningsskolans barn sammanföras i
ett af de större rummen, hvilket, såsom förut anförts, redan för de däri van¬
ligen undervisade barnen är för litet; att luften därefter i detta rum är
otjänlig och oren, till dess grundlig vädring kan äga rum, faller af sig
själft, men sådan vädring kan ej ske före rummets användning för under¬
visningen.
I Stockholm torde näppeligen inom där varan de folkskolor finnas lokaler,
som så litet motsvara hygienens fordringar, som samtliga de till öfnings-
skolan hörande. Anskaffandet af nya, större rum med fullgod ventilation
och lämplig belysning synes därför vara alldeles nödvändigt, och icke
mindre anskaffande af större, väl inrättade tamburer samt särskilda rum
för undervisningen i naturkunnighet, rum för barnen att vistas i under
rasterna samt samlingsrum.»
Arkitekten Bergström, som blifvit anmodad att afgifva yttrande,
huruvida de åt seminariet upplåtna byggnaderna genom om- och tillbyggnad
skulle kunna så anordnas, att tidsenliga och för sitt ändamål fullt lämpliga
lokaler erhölles, har efter på platsen verkställd besiktning meddelat, att
han, på grund af byggnadernas plandispositioner, våningarnas olika höjd-
lägen samt öfriga anordningar ansåge kostnaden för en om- och tillbyggnad
blifva ungefärligen lika hög som kostnaden för en nybyggnad, utan att
200
Åttonde hufvudtiteln.
[74.] ändamålet med ändringen fullständigt kunde uppnås, hvarför enligt hans
förmenande de nuvarande byggnaderna borde rifvas för att lämna plats
på tomten för uppförande af en nybyggnad.
Det åberopade kostnadsförslaget för nybyggnaden är uppgjordt af bygg¬
mästaren Emil Johansson och slutar på en summa af 402,000 kronor, i
hvilket belopp ingå kostnader för värme- och evakuationsledningar 25,000
kronor, gas-, vatten- och afloppsledningar 20,000 kronor samt belysnings-
ledningar 4,345 kronor enligt särskilda jämväl bifogade kostnadsberäkningar.
Från beloppet å 402,000 kronor har beräknats afgå ett belopp af 20,000
kronor, utgörande värdet af de materialier, som ansetts kunna erhållas ur
de nu på tomten befintliga byggnaderna.
Det vid rektors skrifvelse fogade särskilda kostnadsförslaget för in¬
redning af gymnastiksalen är uppgjordt af snickaremästaren E. G. Ekstrand,
som däri förklarar, att sådan inredning, med all lös och fast materiell, som
gymnastikinspektören plägade fordra, skulle kosta 6,850 kronor.
Ifrågavarande framställning har med underdånig skrifvelse den 4
oktober 1904 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnats af Stockholms stads
konsistorium, som därvid anmält, att behofvet af nya lokaler för seminariet
syntes konsistoriet synnerligen trängande och att konsistoriet, som ej ansåge
sig böra yttra sig om den tilltänkta byggnadens arkitektur, funne de upp¬
rättade ritningarna ur pedagogisk synpunkt fullt tillfredsställande.
Till följd af nådig remiss har härefter öfverintendentsämbetet den 8
november 1904 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, och anför ämbetet
därvid hufvudsakligen följande.
Ämbetet ansåge sig till en början böra vitsorda riktigheten af hvad
som i ärendet framhållits ej mindre om seminariets nuvarande lokalers
otillräcklighet och, ur flera synpunkter sedt, olämplighet, än äfven om
svårigheten, att icke säga omöjligheten, att på ett tillfredsställande sätt
förändra den nuvarande seminariebyggnaden; och hade ämbetet vid granskning
af de föreliggande ritnings- och kostnadsförslagen icke funnit anledning till
erinran. Emellertid hade ämbetet trott sig böra taga under öfvervägande,
huruvida icke, till nedbringande af arbetskostnaden, volymen af skolsalar,
korridorer och gymnastiksalen, hvilka erhållit sina å ritningarna angifna
mått i följd af från rektor lämnade uppgifter å elevantal m. in., kunde
utan olägenhet något förminskas. I sådant afseende hade ämbetet låtit
uppgöra två alternativa förslag, betecknade alternativ I och alternativ II,
enligt hvilka båda förslag gymnastiksalen, som ursprungligen gifvits en
längd af 23,8 meter, en bredd af 12 meter och en höjd af 8 meter, minskats
Åttonde liufvudtiteln. 201
till 22,7 meters längd, 11 meters bredd och 7,5 meters höjd samt vidare [74.]
korridorernas bredd minskats från 6 meter till 5 meter. Dessutom hade
enligt alternativ I skolsalarna, som jämlikt det underställda förslaget hade
en längd af 8,8 meter, en bredd af 7 meter och en höjd af 4,3 meter,
erhållit en längd af. 8 meter, en bredd af 7 meter och en höjd af 4 meter,
samt efter alternativ II två skolsalar i första våningen bibehållits vid
samma längd och bredd som i det ursprungliga förslaget men förlänats
en höjd af allenast 4 meter, och de två återstående skolsalarna i nämnda
våning, med bibehållande af 7 meters bredd, minskats i längd till 8 meter
och i höjd till 4 meter, anordningar, hvilka medförde motsvarande för¬
minskningar i såväl ofvan- som underliggande lokaler. Af ämbetets ut¬
låtande bilagda nya kostnadsberäkningar framginge, att arbetskostnaden
skulle minskas genom följandet af alternativ 1 med 23,600 kronor och
genom följandet af alternativ II med 20,000 kronor. Ämbetet hölle för
sin del före — och uppger, att seminariets rektor häri instämmer — att,
da alternativ I medförde en väl betydande minskning i begärdt utrymme
men i alternativ II krafvet därpå vore skäligen nöjaktigt tillgodosedt, föl¬
jandet af detta senare alternativ vore, därest besparing ansåges önskvärd,
att förorda, hvarigenom byggnadskostnaderna skulle kunna nedbringas
från 382,000 kronor till 362,000 kronor.
Hvad anginge uppgörande af förslag till anordnande af rektorsbostad
vid seminariet hade ämbetet ansett sig böra afvakta Eders Kungl. Maj:ts
nådiga befallning härom, helst rektor synts ämbetet hafva anfört välgrun¬
dade skäl för att en dylik bostad icke skulle vid seminariet böra för fram¬
tiden ifrågakomma.
Vidkommande slutligen fragan om beredande under byggnadstiden af
provisoriska lokaler för seminariet, hvilket syntes blifva nödvändigt, ville
ämbetet meddela, att plats härför icke funnes att tillgå inom någon kronan
tillhörig under ämbetets vård stående byggnad och att ämbetet, i sak¬
nad af kännedom om möjliga planer för användandet af det gamla riks¬
dagshuset, icke kunde yttra sig beträffande lämpligheten af seminariets till¬
fälliga inrymmande därstädes.
Af hvad i ärendet förekommit finner jag uppenbart framgå, att frågan
om anskaffande af i sanitärt och pedagogiskt afseende ändamålsenliga
lokaler för folkskoleseminariet i Stockholm icke längre låter sig afvisas.
De nuvarande lokalerna äro otvifvelaktigt af den beskaffenhet, att desamma,
äfven med mycket ringa anspråk i hygieniskt afseende, icke böra få an¬
vändas såsom undervisnings- och öfningslokaler, och det torde för en och
Bih. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 20
202
Åttonde hufvudtiteln.
[74.] hvar vara tydligt, att undervisningen vid seminariet, oaktadt alla ansträng¬
ningar från lärarepersonalens sida, icke kan blifva i allo ändamålsenlig
och öfverensstämmande med tidens fordringar, så länge de nuvarande
lokalförhållandena fortfarande äro oförändrade.
En om- och tillbyggnad af seminariets lokaler eller en nybyggnad för
dess räkning pa de därför disponibla tomterna synes mig sålunda böra sna¬
rast möjligt företagas. Visserligen skulle jag i första rummet önskat före¬
slå allenast en tillbyggnad till de gamla seminariebyggnaderna, men då
nu sakkunniga vitsordat de gamla lokalernas olämplighet, och man endast
genom att uppföra en fullständigt ny byggnad torde kunna vara säker pa
att få de nuvarande missförhållandena undanröjda, samt härtill kommer,
att af sakkunnig persons i ärendet afgifna utlåtande framgår, att kostnaden
för en om- och tillbyggnad kommer att ställa sig ungefärligen lika hög
som kostnaden för en nybyggnad, anser jag mig böra bestämdt förorda
förslaget om nybyggnad.
Hvad kostnaderna angår ansluter jag mig till det af öfverintendents-
ämbetet förorda de alternativet II, enligt hvilket dessa kostnader skulle uppgå till
sammanlagdt 362,000 kronor för uppförande af själfva byggnaden jämte
uppgörande af ritningar därtill äfvensom för ordnande af gårdsplanen kring
grundmurarna och uppförande af staket af järn. Därtill kommer ett be¬
lopp af 6,850 kronor för inredning af gymnastiksalen med tillhörande
fast och lös materiell.
Senare torde äfven tillkomma kostnader för ordnande af en del utaf
tomten till trädgård för seminariets behof. Till sistnämnda fråga liksom till
frågorna om uppförande af bostad för rektor eller beredande af hyres-
ersättning åt honom samt om anskaffande af provisoriska lokaler för
seminariet under byggnadstiden torde jag framdeles få återkomma.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upprättade
ritningar och kostnadsförslag jämte därtill hörande såsom alternativ II
betecknade tillägg, af ny byggnad för folkskoleseminariet i Stockholm å
de kronan tillhöriga tomterna i kvarteret Marsvinet i nämnda stad samt
till anskaffande af gymnastikattiralj m. m., bevilja ett belopp af 368,850
kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 100,000 kronor.
i
Åttonde hufvudtitelu. 203
iör uppehållande äfven under år 1906 af undervisningen uti den [75.]
folkskolans högre afdelning, som från och med början af höstterminen Uppehållande
1899 varit anordnad vid den med folkskoleseminariet i Kalmar förenaden*ngnnt?7oik-
öfningsskolan, erfordras enligt en från seminariets rektor genom dom-sitolans dlösre
kapitlet i Kalmar infordrad uppgift följande belopp: " v/d "dermed
arfvode åt en lärarinna .......................................................... kronor 1,650: —
afgift för lärarinnan till folkskolelärarnes pensionsinrättning » 50: — Kalmar och
till materiell, uppvärmning, renhållning och belysning " » 150: —
summa kronor 1,850: "ing8sk°lorna-
De till enahanda ändamål för år 1905 beviljade belopp äro respektive
1,500, 50 och 100 kronor.
Rektor har således för år 1906 föreslagit en förhöjning af lärarinnans
arfvode med 150 kronor och af anslaget till materiell m. m. med 50 kronor.
Såsom skäl härför har åberopats, att den lärarinna, som innehar förord¬
nande att uppehålla den befattning vid öfningsskolan, som erfordras för
folkskolans högre afdelning, med utgången af läsåret 1904—1905 med nit
och skicklighet tjänstgiort fem läsår, samt att det enligt vunnen erfaren¬
het vore synnerligen önskvärdt, att något större belopp kunde blifva till¬
gängligt för ökande af öfningsskolans bibliotek med böcker, särskildt lämp¬
liga för folkskolans högre afdelning.
Äfven för uppehållande af undervisning uti folkskolans högre af¬
delning vid den med folkskoleseminariet i Landskrona förenade öfnings¬
skolan beviljade 1904 års riksdag på extra stat för år 1905 medel. Af
dessa, tillhopa 1,810 kronor, äro 1,500 kronor afsedda till arfvode åt en
lärarinna och 310 kronor till inköp af diverse möbler och inventarier.
Sedan Eders Kungl. Maj:t vid anmälan af Riksdagens beslut förordnat, att
domkapitlet i Lund ägde att för nämnda ändamål disponera berörda 1,810
kronor, inkom domkapitlet till Eders Kungl. Maj:t med en underdånig
skrifvelse af den 21 september 1904, däri domkapitlet, med öfverlämnande
af en af ^seminariets rektor hos domkapitlet gjord framställning, anhöll,
att med. påbörjande af undervisningen uti folkskolans högre afdelning vid
seminariets öfningsskola måtte få anstå till höstterminen 1905; och be¬
hagade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 14 oktober 1904 bi¬
falla denna anhållan. På grund häraf kommer en del af det för år 1905
beviljade anslaget att besparas för statsverket.
Uti den med domkapitlets nyssberörda skrifvelse öfverlämnade fram¬
ställning från seminariets rektor har denne uppgifvit, att för uppehållande
204
Åttonde hufvudtiteln.
under år 1906 af undervisningen uti förberörda högre afdelning vid semi¬
nariet erfordras till arfvode åt en lärarinna 1,500 kronor.
Att undervisning i en högre afdelning af folkskolan jämväl under
år 1906 meddelas vid seminarierna i Kalmar och Landskrona, anser jag
behöflig! Mot de för ändamålet föreslagna beloppen har jag icke något att
anmärka. Med anledning af den begärda förhöjningen af arfvodet till lära¬
rinnan vid seminariet i Kalmar anhåller jag att fä erinra, att jämlikt den
af 1904 års riksdag beslutade och af Eders Ivungl. Maj:t enligt nådig
kungörelse den 27 augusti 1904 fastställda lönereglering för folkskolesemi-
narierna kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola åtnjuter
arfvode i fyra aflöningsgrader å respektive 1,500, 1,650, 1,800 och 2,000
kronor, samt att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad
må äga rum efter förloppet af fem år, under villkor att läraren med nit
och skicklighet tjänstgjort fyra femtedelar af nämnda tid. Förutom det
föreslagna arfvodet till en lärarinna vid seminariet i Landskrona erfordras
till afgift för lärarinnan till folkskolelärarnes pensionsinrättning ett belopp
af 50 kronor.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, för uppehållande af undervisning uti folkskolans högre af-
delningar vid de med folkskoleseminarierna i Kalmar och Landskrona
förenade öfningsskolorna, på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af
3,400 kronor.
[76.] På förslag af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen för hvartdera af åren
Kepetitions- 1903 och 1904 till anordnande, i enlighet med de närmare bestämmelser
k,™e8rt;‘ f|“'Eders Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, af repetitionskurser
foikskoie- i gymnastik för folkskolelärare på extra stat anvisat ett anslag af 7,000
lärare. pronor.
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning be¬
viljade 1904 års riksdag för samma ändamål på extra stat för år 1905
ett anslag af 7,000 kronor. För användningen af detta sistnämnda anslag
har Eders Kungl. Maj:t den 10 juni 1904 behagat meddela föreskrifter af
enahanda innehåll med dem, som finnas angifna i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1903 beträffande användningen
af samma års anslag, dock att dagaflöningen för kursledare för år 1905
liksom för år 1904 bestämts till förhöjdt belopp af 10 kronor.
I underdånig skrifvelse af den 22 oktober 1904 har nu direktionen
öfver gymnastiska centralinstitutet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder i syfte att för år 1906 ett till 10,000 kronor förhöjdt
Åttonde hufvudtiteln.
205
anslag måtte beviljas för anordnande af dylika kurser. Direktionen har [76.]
till stöd härför anfört: De under två år hållna repetitionskurserna hade
inom de olika trakter af landet, där de ägt rum, visat sig väl motsvara
sitt ändamål, hvarom direktionen, särskildt under sommaren 1904, för¬
vissat sig genom att låta föreståndaren för institutet inspektera fem af de
sju på olika tider då pågående kurserna. Af inspektionsberättelsen och de
berättelser, hvilka kursledarne till direktionen insändt, framginge, att kur¬
serna verkade väckande genom ökad kännedom om kroppsöfningarnas be¬
tydelse och att de förbättrade lärarnes förmåga att leda desamma. I de
nämnda berättelserna hade dock särskildt framhållits, att kurserna borde
om möjligt något förlängas.
Det vore emellertid stora områden af landet, som ej kunde nås genom
det antal kurser, som hittills kunnat komma till stånd. Direktionen an-
såge nämligen, att det icke vore rådligt att förflytta kurserna för ett efter¬
följande år alltför långt från de orter, där de från början varit förlagda,
för att icke det uppspirande intresset för kroppsöfningarna skulle aftyna.
Det vore därför önskvärdt, att kursernas antal måtte ökas till åtta. Då det
hittills visat sig, att medelkostnaden för hvarje kurs uppginge till ungefär
1,220 kronor, skulle nämnda ökning kräfva, att anslaget höjdes från 7,000
till 10,000 kronor, hvilken summa äfven skulle medgifva en ökning af
kursernas längd från 14 till 16 dagar med en beräknad ökad kostnad af
tillsammans 160 kronor. I
I anledning af direktionens uppgift att medelkostnaden för hvarje
kurs hittills uppgått till ungefär 1,220 kronor och att under sommaren
1904 sju kurser varit anordnade, tillåter jag mig erinra därom, att, sedan
direktionen uti underdånig skrifvelse den 5 januari 1904, med förmälan
att dylika kurser under sommaren 1903 hållits å fem ställen inom riket
men att en tilltänkt sjätte kurs måst inställas, hvarigenom å det beviljade
anslaget uppkommit en besparing af omkring 1,500 kronor, anhållit, att
detta öfverskott måtte få användas till anordnande af en repetitionskurs af
ifrågavarande slag utöfver det af Eders Ivungl. Maj:t genom nådigt bref
den 10 juni 1903 bestämda antalet kurser sommaren 1904, Eders Kungl.
Maj:t enligt nådigt beslut den 12 februari 1904 bifallit denna fram¬
ställning.
På de af direktionen i dess nu förevarande underdåniga skrifvelse an¬
förda skäl och enär jag anser, att repetitionskurser i gymnastik för folk¬
skolelärare, om de få fortgå under ett flertal af år, antagligen komma att
leda till ökande af intresset för gymnastik och till befrämjande af gym¬
nastikens utveckling samt sålunda blifva till gagn för ungdomens kropps-
206
Åttonde hufvudtiteln.
[77.]
Upphjälpande
af skolväsen¬
det inom
Vilhelmina,
Risbäcks,
Stensele och
Arjepluogs
församlingar.
liga utbildning, i synnerhet som det är afsedt, att vid dessa kurser under¬
visning skall meddelas äfven i simning och lämpliga lekar, hemställer jag,
det Eders Kungi. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till anordnande, i en¬
lighet med de närmare bestämmelser Eders Kungl. Maj:t kan finna lämp¬
ligt föreskrifva, af repetitionskurser i gymnastik för folkskolelärare på extra
stat för år 1906 anvisa ett anslag af 10,000 kronor.
I anledning af Eders Ivungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt
1904 års riksdag
a) att för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga barn inom
Vilhelmina församlings fjälltrakter och inom Risbäcks kapellförsamling på
extra stat för år 1905 anvisa ett anslag af 5,000 kronor att användas en¬
ligt de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1904
angifna, för år 1904 gällande grunder;
b) att för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga, inom Arje¬
pluogs församling på längre afstånd från församlingens skolor boende, skol-
pliktiga barn på extra stat för år 1905 anvisa ett anslag af 2,000 kronor
att användas enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kunde
finna godt meddela; samt
c) att bevilja ett anslag af 1,800 kronor att användas såsom bidrag
till uppehållande under åren 1905—1907 af en mellan byarna Gargaur,
Brännäs och Mullholm inom Arjepluogs församling flyttande folkskola,
samt häraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af 600 kronor.
Vid underdånig anmälan den 10 juni 1904 af Riksdagens beslut fann
Eders Kungl. Maj:t godt
dels beträffande de under a) och b) omförmälda anslagen förordna,
att dessa anslag skulle ställas till domkapitlets i Luleå förfogande för de
därmed afsedda ändamål, hvarjämte i fråga om anslagens användande, i
öfverensstämmelse med de för år 1904 beträffande anslaget till Vilhelmina
och Risbäcks församlingar gällande grunder, föreskrefs: att vederbörande
skolråd skulle före den 1 december 1904 till folkskoleinspektören inkomma
med förteckning å de fattiga, inom Vilhelmina församlings fjälltrakter,
Risbäcks kapellförsamling och Arjepluogs församling på längre afstånd
från församlingarnas skolor boende skolpliktiga barn, för hvilka under¬
visning i skola under år 1905 borde beredas, jämte uppgift å inackor-
deringspris, ställe för inackorderingen och skola, hvarefter folkskoleinspek¬
tören inom fjorton dagar efter af nämnda handlingar erhållen del skulle
till domkapitlet öfverlämna desamma jämte eget yttrande i ärendet; att åt
skolråden skulle uppdragas att efter domkapitlets beslut verkställa ut-
ackorderingen; samt att skolråden skulle äga att, efter företeende af speci-
Åttonde hufvudtiteln. 207
ficerad räkning samt folkskoleinspektörens vitsord om nöjaktig undervisning
och vård, hos domkapitlet efter hvarje lästermin lyfta ersättning för af
skoldistrikten förskotterade medel för omförmälda barns underhåll;
dels ock ställa det under c) upptagna anslag å 600 kronor till Eders
Kungi. Majrts befallningshafvandes i Norrbottens län förfogande att an¬
vändas såsom bidrag till uppehållande under år 1905 af en mellan byarna
Gargaur, Brännas och Mullholm inom Arjepluogs församling flyttande
folkskola.
Med eget underdånigt utlåtande den 31 oktober 1904 har domkapitlet
i Luleå till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat underdåniga framställningar
från Vilhelmina och Arjepluogs församlingar samt Risbäcks kapellförsam¬
ling om understöd för år 1906 med samma belopp som för år 1905 att
användas för att åt fattiga inom Vilhelmina församlings fjälltrakter, Ris¬
bäcks kapellförsamling och Arjepluogs församling på längre afstånd från
församlingarnas skolor boende skolpliktiga barn bereda möjlighet till skol¬
gång. Till stöd för dessa framställningar åberopas de skäl, som föranledt
Riksdagen att för år 1905 bevilja anslag för ifrågavarande ändamål, och
tillägges, att det ekonomiska tillståndet i församlingarna^ långt ifrån att
förbättras, snarare försämrats, detta till följd af de senaste årens dåliga
skördar. Domkapitlet, som vitsordar behofvet af dessa anslag, tillstyrker
deras beviljande på de villkor, som gälla för de af Riksdagen för år 1905
beviljade anslagen. I
I sammanhang härmed har jag att för Eders Kungl. Maj:t anmäla
ännu en framställning i enahanda syfte från Stensele församling. Uti en
till Eders Kungl. Maj:t ställd, till domkapitlet i Härnösand ingifven under¬
dånig skrift anför kyrkoherden i Stensele församling C. F. Lmstadius föl¬
jande.
Inom Stensele lappmarks församling med en ytvidd af omkring 40
kvadratmil och en folkmängd af 3,000 personer funnes ej mindre än 110
byar. Af dessa hade 4 en befolkning af 200—250 och 2 inemot 100
personer hvardera. De öfriga utgjordes af småbyar om 2, 3 eller 4 grannar
och enstaka gårdar, så spridda, att afståndet dem emellan varierade mellan
Vé 0(;h 2 mil. Denna befolkningens gleshet medförde gifvetvis rätt be¬
tydande svårigheter i fråga om skolväsendets behöriga ordnande och kräfde
ett i förhållande till folkmängden alltför stort antal skolor. Lade nu de
lokala förhallandena genom langa afstånd och bristen på vägar ansenliga
hinder för skolväsendets utveckling, så gjorde folkets ekonomiska läge det
icke mindre. De flesta hemmen i de aflägset belägna småbyarna saknade
till följd af sin fattigdom förmåga att till skolorna i de större byarna
[77.]
208
Åttonde hufvudtiteln.
sända sina barn och där bekosta deras underhåll. Understöd härutinnan
kunde ej heller kommunens strängt anlitade fattigvård i någon större ut¬
sträckning lämna, och till att inom en kortare tidrymd upprätta det er¬
forderliga antalet skolor räckte omöjligen den i sig själf fattiga, nu genom
utgifter och skulder hårdt tryckta kommunens bärkraft. Helt nyligen hade
ett amorteringslån å 30,000 kronor upptagits för byggande af en bro öfver
Ume älf, och kommunens och församlingens skuld torde nu näppeligen
understiga 40,000 kronor. Trots de stora kraf på uppoffringar, som isyn¬
nerhet genom utförda och ännu pågående väg- och brobyggnader på de
senaste åren ställts på Stensele kommun, hade dock under denna tid åt¬
gärder vidtagits för skolväsendets förbättring och utveckling. Så hade år
1902 upprättats tre nya mindre folkskolor, och år 1903 hade kyrkostämman
beslutit ombilda en mindre folkskola till folkskola från 1904 års början,
hvarigenom distriktet dä komme att äga tre fasta folkskolor och nio flyt¬
tande mindre folkskolor. Därjämte hade under de senare åren uppförts
två skolhus för en kostnad af 10,000 kronor, och ett större sådant, afsedt
att rymma både folkskola och småskola, hade under hösten 1902 påbörjats.
Oaktadt dessa åtgärder befunne sig skolväsendet, särskildt i församlingens
till fjällen gränsande delar, i otillfredsställande skick, i det att ett mycket
stort antal skolpliktiga barn på grund af nu påpekade förhållanden
icke kunde erhålla skolundervisning. Under år 1901 hade inom Stensele
skoldistrikt funnits 553 skolpliktiga barn, men blott 307 hade erhållit
undervisning i distriktets skolor. Då nu församlingen icke ensam förmådde
afhjälpa detta missförhållande genom att bereda tillfälle till skolgång åt
så många som möjligt af sina skolpliktiga barn, förefunnes ingen annan
utväg än att skoldistriktet för omförmälda ändamål erhölle bidrag af all¬
männa medel. Anlitande af en sådan utväg torde få anses så mycket mer
berättigadt, som till statskassan årligen infiöte från kronoskogarna inom
Stensele socken ansenliga summor; för åren 1897—1902 hade sammanlagda
beloppet af influtna skogsmedel utgjort minst l*/2 million kronor. — Vid
behandlingen af ifrågavarande angelägenhet hade församlingens skolråd
och kyrkostämma enhälligt beslutit att göra underdånig framställning om
anslag af allmänna medel tills vidare att användas till bestridande af kost¬
naderna för inackordering vid distriktets skolor af sådana skolpliktiga
barn, som till följd af föräldrarnes fattigdom ej kunde på annat sätt er¬
hålla skolundervisning. Vid beräkningen af det anslag, som kunde för
ändamålet erfordras, hade Laestaclius ansett sig böra stanna vid att föreslå
ett belopp af 2,500 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts och med åberopande af det honom
af Stensele församling lämnade uppdrag hemställer Ltestadius, det Eders
Åttonde lmfvudtiteln. 209
Kungl. Maj.t täcktes till förbättrande af skolväsendet inom församlingen
anvisa ett årligt anslag af 2,500 kronor att utgå tills vidare och&af
skolrådet användas för inackordering vid distriktets skolor af sådana skol-
pliktiga ^barn, som på grund af föräldrarnes medellöshet ej kunde på annat
sätt erhålla undervisning.
Pa anmodan af domkapitlet har folkskoleinspektören i Södra lapp¬
markens kontrakt i ärendet sig yttrar och därvid förordat den gjorda
framställningen, dock under framhållande, att bidrag af statsmedel icke
borde tillgodokomma de barn, hvilkas försörjning fattigvården i öfrigt
bestrede, ej heller de barn, som bodde så nära skolstationen, att de under-
den tid, de bevistade skolan, kunde få föda och vård i hemmet, enär det
begärda anslaget af 2,500 kronor väl behöfdes för de fattiga barn, som,
utan att i öfrigt försörjas af fattigvården, bodde så aflägset från skol¬
stationen, att de för att kunna bevista skolan måste inackorderas.
Domkapitlet aktade nödigt att öfver ifrågavarande framställning höra
Eders Ivungl. Majits befallningshafvande i Västerbottens län, hvilken myn¬
dighet efter inhämtande af yttranden från vederbörande kronofogde och
länsman, som till framställningen tillstyrkt bifall, till domkapitlet inkommit
med eget utlåtande, däri Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under
förutsättning att för beräkningen af de erforderliga kostnaderna åstad¬
kommes nöjaktig utredning, så att det föreslagna "beloppet kunde anses
motsvara behofvet, samt under villkor att betryggande kontroll komme
att utöfvas öfver det beviljade anslagets användning för därmed afsedt
ändamål, förklarat sig tillstyrka bifall till framställningen.
Med anledning häraf lät domkapitlet återremittera handlingarna i
ärendet till La^stadius med anmodan att inkomma med närmare utredning-
rörande ej mindre det antal skolpliktiga barn i församlingen, åt hvilka
i följd af föräldrarnes fattigdom inackordering borde beredas för erhål¬
lande af skolundervisning, än äfven den ungefärliga kostnaden därför.
I en till domkapitlet på grund af sagda återremiss insänd, den 19 december
1903 dagtecknad skrift upplyser Lgestadius, att antalet skolpliktiga barn,
hvilka till följd af föräldrarnes fattigdom och lokala förhållanden behöfde
inackorderas för erhållande af skolundervisning, då vore 64; att i detta
antal dock icke inräknats de 15 barn, hvilka i den under Svenska Missions-
sällskapets förvaltning stående s. k. donationsskolan vid Bastuträsk åtnjöte
full försörjning, samt att inackorderingspriset för hvarje barn ej kunde
sättas lägre än till 40 öre om dagen, hvadan kostnaden för samtliga
Bih. till Bilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 27
210
Åttonde hufrudtiteln.
dessa barns inackordering under ett hälft läsår, beräknadt till 120 dagar,
skulle utgöra 3,072 kronor.
Med underdånigt utlåtande den 31 december 1903 har domkapitlet
till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat samtliga till ärendet hörande handlin¬
gar och därvid såsom eget yttrande anfört följande.
Af hvad handlingarna innehölle funne domkapitlet till fullaste klarhet
ådagalagdt, att ett anslag af allmänna medel vore för det med den under¬
dåniga framställningen afsedda syftet af trängande behof påkalladt. Å
ena sidan lade de lokala förhållandena inom Stensele församling, hvars
till omkring 3,000 personer uppgående befolkning i allmänhet ej bodde
samlad i större byar, utan vore spridd i småbyar och enstaka gårdar,
ofta på betydande afstånd från hvarandra och i afsaknad af ordentliga
vägar, öfver en areal af ungefär 40 kvadratmil, mycket stora hinder i
vägen föro en någorlunda nöjaktig anordning af skolväsendet inom försam¬
lingen. A andra sidan trycktes befolkningen af kommunala bördor af
olika slag, hvilka vida öfverstege församlingens ekonomiska bärkraft. Ur
dessa två samverkande omständigheter framginge det sorgliga faktum, att
inom församlingen funnes ett i förhållande till folkmängdssiffran mycket
stort antal i skolåldern varande barn, som antingen alldeles saknade skol¬
undervisning eller erhölle en ytterst otillfredsställande sådan. Da försam¬
lingen med° afseende å afhjälpandet af dessa missförhållanden själf stode
maktlös, måste det anses som en bjudande plikt för det allmänna att
träda hjälpande emellan. Och församlingens kraf pa bistånd af staten
framträdde desto oafvisligare, som, enligt hvad ock Lfestadius framhållit,
de inom församlingen belägna kronoskogarna lämnade en högst betydande
afkastning. Ett anslag af ifrågavarande art vore ej något nytt, ty Riks¬
dagen hade ju beviljat sådana anslag till Vilhelmina församlings fjälltrakter
och Risbäcks kapellförsamling af Dorotea församling.
I likhet med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge dom¬
kapitlet, att, för så vidt det nu begärda anslaget beviljades, betryggande
kontroll borde utöfvas öfver anslagets användning för det därmed afsedda
ändamålet. Rörande de i detta hänseende erforderliga bestämmelserna
funne sig domkapitlet ej i detta sammanhang behöfva afgifva yttrande,
då domkapitlet antoge, att vederbörande domkapitel efter medlens an¬
visande sattes i tillfälle att i denna punkt inkomma med särskildt under¬
dånigt förslag. I fråga om anslagets storlek finge domkapitlet anföra, att,
ehuru af Laestadius’ vid handlingarna fogade yttrande syntes framgå,, att
ett anslag af minst 3,000 kronor vore för ändamålet behöfligt, domkapitlet
likväl med fästadt afseende därå, att i den underdåniga ansökningen ej be-
Åttonde kufvudtiteln.
211
gärts mer än 2,500 kronor, icke ansett sig kunna tillstyrka anslag utöfver [77.]
sistnämnda belopp. På grund af hvad nu blifvit andraget finge dom¬
kapitlet med anledning af den förevarande underdåniga framställningen,
under hänvisning i öfrigt till hvad handlingarna j ärendet innehölle, i
underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1904 års
riksdag aflåta proposition om anvisande af ett årligt anslag å 2,500
kronor att utgå från och med år 1905 tills vidare för beredande af möj¬
lighet åt fattiga, i skolåldern varande och på längre afstånd från skol-
station boende barn inom Stensele församling att genom inackordering i
närheten af församlingens skolor erhålla nödig skolundervisning.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 26 april 1904 uti
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däruti statskontoret anför följande.
Uti 49 § af nådiga stadgan angående folkundervisningen i . riket den
10 december 1897 vore bestämdt, att, där föräldrar eller målsmän icke
ägde tillgång att bekosta barnens kläder och underhåll vid skolan, de
borde genom kommunens fattigvård härutinnan understödjas. Föreliggande
framställning afsåge sålunda egentligen erhållande af statsbidrag till Stensele
kommun för bestridande af kommunen åliggande fattigvårdsutgifter. Då
dylika framställningar, enligt hvad Riksdagen uttalat, endast i sådana
undantagsfall borde bifallas, då en kommuns ekonomiska ställning i före¬
ning med afsevärda svårigheter för befolkningen att bereda barnen under¬
håll vid skolorna gjorde sådant nödvändigt, hade statskontoret till be¬
lysande af de förhållanden, hvilka syntes kunna inverka på bedömandet
af föreliggande fråga, låtit, med ledning af de uti statistiska centralbyråns
underdåniga berättelse angående kommunernas fattigvård och finanser år
1901 lämnade uppgifter, verkställa en utredning angående Stensele socken
i jämförelse med dels Västerbottens län i dess helhet, dels särskildt Vil¬
helmina och Dorotea socknar, för hvilka, såsom af domkapitlet erinrats,
anslag af samma art som det nu sökta blifvit beviljadt.
Af denna utredning inhämtades:
att befolkningen i Stensele vore betydligt glesare än inom såväl
Västerbottens län i dess helhet som särskildt Vilhelmina och Dorotea för¬
samlingar, i det att på hvarje kvadratmil komme i jämnade tal för länet
282, för Vilhelmina 90 och för Dorotea 134, men för Stensele allenast
74 invånare;
att det påförda fyrktalet för i mantal satt jord vore i Vilhelmina
15,128, i Dorotea 9,090 samt i Stensele 5,271;
att den kommunala inkomsten uppginge i Vilhelmina till 32,779
kronor, i Dorotea till 29,314 kronor och i Stensele till 13,616 kronor
212
Åttonde hufvudtiteln.
eller per invånare respektive 4,85, 8,83 och 4,55 kronor, medan motsva
rande belopp af kommunala utgifter utgjorde respektive 34,376 kronor
29,536 kronor och 14,238 kronor eller per invånare 5,09, 8,90 och 4,62
kronor, hvadan i samtliga dessa kommuner utgifterna öfverstego in¬
komsterna;
att det i inkomsterna ingående statsbidraget uppginge i Vilhelmina
till 6,214 kronor, i Dorotea till 5,123 kronor och i Stensele till 3,266
kronor;
att relativa beloppet af kommunernas tillgångar per invånare för
hela länet utgjorde 9,36 kronor, men för Vilhelmina 3,33 kronor, för Dorotea
4,99 kronor och för Stensele 6,65 kronor;
att relativa beloppet af kommunernas skulder likaledes per invånare för
länet i dess helhet uppginge till 2,04 kronor, men för Vilhelmina allenast
till 0,18 kronor, medan detsamma utgjorde för Dorotea 5,92 kronor och för
Stensele 2,54 kronor, hvilket sistnämnda belopp emellertid numera efter de
senaste årens betydliga skuldsättning torde vara icke oväsentligt högre;
samt att alltså för länet i dess helhet förefunnes per invånare en be¬
hållning af 7,32 kronor, medan denna behållning för Vilhelmina utgjorde
3,15 kronor och för Stensele 4,n kronor samt i Dorotea icke förefunnes
någon behållning utan tvärtom en brist af 0,93 kronor.
Vidare yttrar statskontoret: Af det nu anförda syntes statskontoret
framgå, dels att sådana åtgärder vore af behofvet högeligen påkallade,
genom hvilka mera aflägset boende, fattiga barn inom Stensele församling
måtte kunna inackorderas vid skolorna för erhållande af undervisning,
dels ock att församlingen befunne sig i sådant ekonomiskt läge, att den¬
samma icke själf förmådde bestrida de härför erforderliga kostnaderna.
Och då anslag af statsmedel för enahanda ändamål redan tillförene be¬
viljats Vilhelmina och Dorotea socknar, hvilka, enligt hvad förut visats,
befunne sig i ungefär samma ekonomiska läge som Stensele, och seder¬
mera äfven Arjepluogs församling erhållit anslag för liknande ändamål,
torde skäl icke saknas att hos Riksdagen göra framställning om beviljande
åt Stensele församling af det begärda anslaget, mot hvars belopp stats¬
kontoret icke hade något att erinra.
Statskontoret hemställer fördenskull i underdånighet, det Eders Ivungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Stensele församling bevilja å extra
stat för år 1906 ett anslag af 2,500 kronor att, enligt de närmare be¬
stämmelser Eders Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas för
bekostande af inackordering vid församlingens skolor af fattiga, i skolåldern
varande och på längre afstånd från skolstation boende barn, på det att
dessa måtte kunna därstädes erhålla nödig skolundervisning.
Åttonde hufvudtiteln.
213
Sedan statskontorets utlåtande inkommit, har ärendet fått hvila såsom [77.]
lör sent anhängiggjordt för att kunna framläggas för 1904 års riksdag.
De skäl, som förut anförts, då fråga varit om statsanslag för upp¬
hjälpande af skolväsendet inom Vilhelmina, Risbäcks och Arjepluogs för¬
samlingar, äga fortfarande giltighet; och det synes mig fördenskull uppen¬
bart, att anslag bör för sådant ändamål beviljas jämväl för år 1906 under
enahanda villkor, som gälla för 1905 års anslag.
Vidkommande härefter den af Stensele församling gjorda framställ¬
ningen, så finner jag den vara i lika hög grad behjärtansvärd som fram¬
ställningarna från Vilhelmina, Risbäcks och Arjepluogs församlingar. Den
i ärendet förebragta utredningen ger visserligen vid handen, att det be¬
gärda anslaget af 2,500 kronor icke är för ändamålet tillräckligt, men då
församlingen icke ifrågasatt större statsanslag, vill jag icke tillstyrka Eders
Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om högre belopp. I
enlighet med hvad som gäller för motsvarande anslag till de öfriga för¬
samlingarna bör äfven det ifrågasatta anslaget till Stensele församling
göras beroende på särskild framställning för hvarje år.
På grand af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels på extra stat för år 1906 bevilja
för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga barn inom Vil¬
helmina församlings fjälltrakter och inom Risbäcks kapellförsamling ett
anslag af 5,000 kronor att användas enligt de af mig angifna, för år 1905
gällande grunder,
för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga, inom Arjepluogs
församling på längre afstånd från församlingens skolor boende, skolpliktiga
barn ett anslag af 2,000 kronor att användas enligt de af mig angifna,
för år 1905 gällande grunder, samt
för beredande af möjlighet till skolgång för fattiga, inom Stensele
församling på längre afstånd från församlingens skolor boende, skolpliktiga
barn ett anslag af 2,500 kronor att användas enligt de närmare bestäm¬
melser, Eders Kungl. Maj:t kan finna godt meddela;
dels och af redan beviljadt anslag på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 600 kronor att användas såsom bidrag till uppehållande af
en mellan byarna Gargaur, Brännäs och Mullholm inom Arjepluogs för¬
samling flyttande folkskola.
214
Åttonde hufvudtiteln.
[78.] Med anledning af därom gjord nådig framställning beviljade 1904 års
Understöd ät riksdag på extra stat för år 1905 ett anslag af 25,000 kronor till under-
medlade lär- åt mindre bemedlade manliga och kvinnliga lärjungar vid sådana folk-
jnugar vid högskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel, under villkor att sådant under-
foikhocskoior.^d endast finge tilldelas elev, som vore i den ålder, att före kursens slut
kornme att uppnås af manlig elev aderton år och af kvinnlig elev sexton
år, samt i öfrigt enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kunde
finna godt föreskrifva.
Då ifrågavarande anslag, som under flera föregående år utgått, ehuru
före år 1901 med något mindre belopp än det därefter bestämda, visat
sig vara till stort gagn, och någon förändring i anslagets belopp ej för
närvarande torde böra ifrågasättas, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att till understöd åt mindre bemedlade manliga
och kvinnliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af
statsmedel, må, under villkor att sådant understöd endast får tilldelas
elev, som är i den ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig
elev aderton år och af kvinnlig elev sexton år, samt i öfrigt enligt de
närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på
extra stat för år 1906 anvisas ett belopp af 25,000 kronor.
[79.] På föranledande af nådig framställning anvisade 1904 års riksdag till
Kesestipenöiei-resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskole-
atieit0Ter ochSeminarierna, under de villkor och bestämmelser Eders Kungl. Maj:t kunde
öfriga lärare
vid foikskoie-finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1905 ett belopp af 2,000
seminarierna. krQnor
Af skäl, som till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11
januari 1901 af dåvarande departementschefen anförts, är anslag i före-
nämnda hänseende fortfarande behöfligt; och jag hemställer fördenskull,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt
rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna, under
de villkor och bestämmelser, som Eders Kungl. Maj:t kan finna godt före¬
skrifva, anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 2,000 kronor.
[80.] Med anledning af nådig framställning anvisade 1904 års riksdag, i
Resestipendiei-likhet med hvad under flera föregående år ägt rum, på extra stat för år
Ht färare°le" 1905 ett anslag af 4,000 kronor att användas till resestipendier åt folk¬
skolelärare och folkskolelärarinnor enligt de villkor och bestämmelser, som
Eders Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.
De skäl, som lågo till grund för nyssnämnda beslut, äro fortfarande
gällande. Jag anser mig med anledning däraf böra hemställa, att Eders
Åttonde hufvudtiteln.
215
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt folkskole¬
lärare och folkskolelärarinnor, enligt de villkor och bestämmelser, som
Eders Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1906
uppföra ett anslag af 4,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Sedan styrelsen för tekniska högskolan i skrifvelse den 27 november [81-]
1903 vid framläggande af förslag till utvidgning af högskolan jämte he-K°ts*“^®nr
gäran om anslag för därvid nödiga byggnadsarbetens utförande tillika an-angående t ek¬
hållit om godtgörelse för de kostnader, som omförmälda förslags upp- "^^“ut¬
rättande medfört, med en summa af 7,904 kronor 59 öre, däruti inbegri- vidgning,
pet ett belopp af' 5,721 kronor såsom arfvode åt arkitekten G. E. Petterson,
hvilken uppgjort ritningar och kostnadsförslag för ifrågavarande utvidgning
af högskolan, infordrades öfverintendentsämbetets utlåtande öfver detta
förslag. I sitt yttrande med anledning häraf framhöll öfverintendents-
ämbetet, bland annat, att ämbetet funnit det af arkitekten Petterson be¬
gärda arfvodet väl högt och att det lämpligen kunde nedsättas till 4,000
kronor. Sedan högskolans styrelse därefter erhållit nådig befallning att
yttra sig med anledning af hvad öfverintendentsämbetet anfört, utlät sig
styrelsen i skrifvelse den 29 mars 1904 särskildt beträffande godtgörelsen
för nyssnämnda kostnader, därvid styrelsen — med öfverlämnande af en
utaf arkitekten Petterson afgifven skriftlig förklaring, att han för sitt ar¬
bete åtnöjde sig med det af öfverintendentsämbetet såsom skäligt beteck¬
nade beloppet 4,000 kronor, samt med tillkännagifvande, att högskolans
rektor förklarat sig afstå från fordrad ersättning för förlorade tjänstgörings-
penningar till belopp af 166 kronor 65 öre — erinrade, att med iaktta¬
gande häraf de återstående kostnaderna skulle utgöra 6,016 kronor 94
öre, bestående af följande poster:
för upprättande af ritningar och kostnadsberäkningar till
byggnaderna .................................................................. kronor 4,000: —
» kostnadsberäkning å värmeledning ........................... » 150: —-
» » » gas- och vattenledning m. m. ... » 300: —
» » » belysnings- och kraftlednings¬
systemet ..................................... » 450: —
» » af inventarier och inredningsar¬
beten m. m.................................. » 200: —
» tryckning och' häftning af »Förslag till kungl. tek¬
niska högskolans utvidgning»....................................... » 821: 94
» kopior af ritningar............................................ »_95: -
Summa kronor 6,016: 94
216
Åttonde imfvudtiteln.
Och anhöll styrelsen, att, intill dess godtgörelse för dessa kostnader
kunde beredas af allmänna medel, kostnaderna måtte få gäldas af de medel,
öfver hvilka högskolan ägde förfoga till bestridande af allmänna utgifter.
I sammanhang härmed framhöll styrelsen, att, för fortsatt utredning af
frågan om högskolans utvidgning, med anledning af de utaf öfverinten-
dentsämbetet mot förslaget gjorda erinringar ytterligare kostnader, ehuru
till mindre belopp, komme att erfordras, samt att det syntes styrelsen
lämpligt att vid den förnyade underdåniga framställning om högskolans
utvidgning, som styrelsen hade för afsikt att framdeles ingifva, i en tryckt
redogörelse lämna en sammanhängande framställning af samtliga de frå¬
gor, som därvid komme att behandlas, och att således jämväl för tryck¬
ningen af en dylik redogörelse kostnader komme att uppstå. Styrelsen
hemställde på grund häraf om bemyndigande att gälda äfven dessa kost¬
nader af högskolans disponibla medel, intilldess ersättning af allmänna
medel kunde komma att beviljas, dock att, då nu omförmälda kostnader,
enligt styrelsens beräkning skulle komma att uppgå till ett sammanlagdt
belopp af omkring 2,500 kronor, ej mer än högst detta belopp finge för
ändamålet användas.
Vid föredragning af detta ärende den 8 april 1904 fann Eders Kungl.
Maj:t godt bifalla dessa styrelsens framställningar.
I skrifvelse den 26 september 1904 anmäler nu högskolans styrelse,
att kostnaderna för den förnyade utredningen uppgått till följande belopp:
för upprättande af nya ritningar och kostnadsberäk¬
ningar för byggnaderna ................................................ kronor 654: —
.» ny kostnadsberäkning af inventarier m. m................... » 50: —
» tryckning och häftning af »Revideradt förslag till
utvidgning och omorganisation af kungl. tekniska
högskolan» ...................................................................... » 1,152: 65
» fotolitografier af 5 planritningar .................................... » 230: —
Summa kronor 2,086: 65
Och anhåller styrelsen om beredande af ersättning för förutnämnda
kostnader, såväl de för den föregående utredningen till belopp af 6,016
kronor 94 öre som de för den förnyade utredningen till belopp af 2,086
kronor 65 öre, eller tillsammans 8,103 kronor 59 öre.
Då sagda utredningar varit af behofvet högeligen påkallade och kost¬
naderna för desamma, sådana de numera blifvit bestämda, ingalunda
kunna sägas vara öfverdrifna, samt då högskolans medel äro väl behöfliga
för därmed afsedda ändamål, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täck-
Åttonde hufvudtiteln. 217
tes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af
8,104 kronor till täckande af kostnaderna för verkställda utredningar an¬
gående tekniska högskolans utvidgning.
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar [82.]
har Riksdagen under de senare åren på extra stat beviljat anslag till för- Förstärkning
stärkning af lärarekrafterna vid tekniska högskolan för att möjliggöra en krafft|£™re"id
■ provisorisk utvidgning af högskolan, så att i första årskursen skulle kunnatekniska' hög¬
mottagas ett från 100 till 125 ökadt antal elever. Beloppet af detta an- 8kolan-
slag har för åren 1904 och 1905 satts till 17,500 kronor.
I förut berörda skrifvelse den 26 september 1904 har högskolans sty¬
relse anhållit, att anslag för omförmälda ändamål måtte beviljas jämväl
för år 1906. Emellertid har styrelsen ansett, att anslaget skulle kunna
minskas med 1,500 kronor, som utgått såsom arfvode åt en extra lärare
i konstruktion af enkla maskindelar, därest af styrelsen i samma skrifvelse
gjord framställning om lönereglering för högskolans lektorer och därmed
förbunden utsträckning af tjänstgöringsskyldigheten för åtskilliga af dessa
vunne bifall.
Då jag emellertid ansett lämpligt att först i sammanhang med frågan
om högskolans utvidgning i dess helhet upptaga frågan om lönereglering
för bemälda högskolans lärare, blir hela den nuvarande extra anslags¬
summan å 17,500 kronor behöflig äfven för år 1906. Jag hemställer där¬
för, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till förstärkning af
lärarekrafterna vid tekniska högskolan på extra stat för år 1906 bevilja
ett anslag af 17,500 kronor.
Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm [83.]
samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriell vid Förstärkning
samma skola har Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Makts däromfalAärarekraf:
gjorda Iramstäilnmgar, för hvart och ett af aren 1900—1905 beviljat extra tekniska sko-
anslag å 2,750 kronor. lan hoim°ck"
Hos Eders Kungl. Maj:t har styrelsen för skolan nu i underdånighet
anhållit, att enahanda belopp måtte för samma ändamål hos Riksdagen
begäras jämväl för år 1906; och då förhållandena fortfarande påkalla
dessa extra anslags utgående, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 bevilja till förstärkning af
lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor samt till
inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriell vid samma
skola 750 kronor, eller tillhopa 2,750 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd.
28
218
Åttonde hufvudtiteln.
[84.] I anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
Tekniska eie- Riksdagen för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan
^Norrköping1 Norrköping på extra stat för hvartdera af åren 1902—1905 anvisat ett
° belopp af 2,800 kronor, däraf till betjäningens aflöning 250 kronor, till
lyshållning, uppvärmning m. m. 1,800 kronor, till assistenter och repeti-
törer 400 kronor, till undervisningen i främmande språk 400 kronor, till
höjd aflöning åt läraren i frihandsteckning 150 kronor samt till bibliotek
och samlingar 300 kronor.
I underdånig skrifvelse den 23 september 1904 har styrelsen för skolan,
under förklarande att behofvet af dessa anslagsbelopp fortfarande kvarstode
oförminskadt äfven för kommande år, hemställt om deras anvisande på
extra stat jämväl för år 1906.
På grund häraf tillstyrker jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar¬
skolan i Norrköping på extra stat för år 1906 anvisa till betjäningens
aflöning 250 kronor, till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,300 kronor,
till assistenter och repetitörer 400 kronor, till undervisningen i främmande
språk 400 kronor, till höjd aflöning åt läraren i frihandsteckning 150
kronor samt till bibliotek och samlingar 300 kronor, eller tillhopa 2,800
kronor.
[85.] Under de senare åren har Riksdagen, på därom af Eders Kungl. Maj:t
Tekniska eie- gjorda framställningar, anvisat anslag på extra stat till uppehållande af
Tw?1 verksamheten vid tekniska, elementarskolan i Malmö. För hvartdera af åren
1904 och 1905 hafva dessa anslag bestämts till ett belopp af 12,050 kro¬
nor, fördeladt i följande poster, nämligen:
till betjäningens aflöning ......................................................... kronor 850: —
» lyshållning, uppvärmning m. m..................................... » 1,700: —
» en parallellafdelning i första årskursen....................... » 3,500: —
» en parallellafdelning i andra årskursen ..................... » 4,000: —
» en parallellfackafdelning i tredje årskursen............. » 1,500: —-
» inköp af undervisningsmateriel! .................. »___ 500: —
Summa kronor 12,050
Då, enligt hvad styrelsen för skolan i underdånig skrifvelse den 29
september 1904 anmält, omförmälda anslagsbelopp är för enahanda ända¬
mål behöfligt jämväl under år 1906, tillstyrker jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Malmö på extra stat för år 1906 anvisa till
Åttonde hufvudtiteln.
219
betjäningens aflöning 850 kronor, till lyshållning, uppvärmning m. m.
1,700 kronor, till en parallellafdelning i första årskursen 3,500 kronor,
till en parallellafdelning i andra årskursen 4,000 kronor, till en parallell-
fackafdelning i tredje årskursen 1,500 kronor samt till inköp af under-
visningsmateriell 500 kronor, eller tillhopa 12,050 kronor.
För uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i [86.]
Örebro har likasom för de öfriga tekniska elementarskolorna under de se- Tekniska eie-
naste åren beviljats anslag på extra stat. För år 1905 utgör detta anslagörebro.”1
ett belopp af 16,045 kronor, fördeladt på följande poster:
till betjäningens aflöning ......................................................... kronor 750: —
» lyshållning, uppvärmning m. m. ................................... » 3,300: —
» arfvode åt en extra lärare i ren matematik och fysik
i skolans parallellafdelningar....................................... » 2,500: —-
» en parallellafdelning i första årskursen........................ » 2,475: -—-
» en parallellafdelning i andra årskursen........................ » 3,680: —
» en parallellafdelning i tredje årskursen...................... » 3,340: —
Summa kronor 16,045: •—■
I skrifvelse den 14 september 1904 har styrelsen för ifrågavarande
skola gjort framställning om extra anslag för uppehållande af verksam¬
heten vid skolan under år 1906. De särskilda anslagsposter, styrelsen där¬
vid ansett behöfliga, öfverensstämma med dem, som innehållas i det extra
anslaget till skolan för år 1905, med undantag dock i fråga om betjänin¬
gens aflöning. Det belopp af 750 kronor, som för detta ändamål under
innevarande år utgår, har af Riksdagen, efter framställning af Eders Kungl.
Maj :t, anvisats äfven för närmast föregående tre år. Nu hemställer sty¬
relsen på anförda skäl, att detta belopp måtte höjas med 100 kronor, eller
till 850 kronor.
De för de tekniska elementarskolorna på extra stat beviljade anslag
till betjäningens aflöning hafva af Riksdagen afpassats med hänsyn till
storleken af de ordinarie anslag, som för ändamålet stått de särskilda
skolorna till buds, så att summan af anslagen härför vid de olika sko¬
lorna blefve lika, skolan i Norrköping af särskilda skäl härvid undantagen.
Att det extra anslaget till betjäningens aflöning vid tekniska elementar¬
skolan i Örebro satts till ett belopp, som är 100 kronor lägre än mot¬
svarande extra anslag till de andra skolorna, har fördenskull berott därpå,
att i Örebro af de ordinarie anslagen 100 kronor mera än vid dessa
kunnat användas för betjäningens aflöning. Med hänsyn till nu omför-
220
Åttonde hufvudtitéln.
mälda förhållanden finner jag ej skäl understödja styrelsens framställning
om höjning af ifrågavarande extra anslag.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Örebro
på extra stat för år 1906 anvisa till betjäningens aflöning 750 kronor, till
lyshållning, uppvärmning m. m. 8,300 kronor, till arfvode åt en extra
lärare i ren matematik och fysik i skolans parallellafdelningar 2,500 kronor,
till en parallellafdelning i första årskursen 2,475 kronor, till en parallell-
afdelning i andra årskursen 3,680 kronor samt till en parallellafdelning i
tredje årskursen 3,340 kronor, eller tillhopa 16,045 kronor.
[87.] För uppehållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Borås
Tekniska eie-har Riksdagen på extra stat för hvartdera af åren 1903, 1904 och 1905
m?lBorås0laU beviljat till undervisning i verkstadsarbete 700 kronor, till undervisning
i svenska och främmande språk 500 kronor, till undervisning i frihands-
teckning 200 kronor, till betjäningens aflöning 850 kronor samt till lys¬
hållning, uppvärmning m. m. 1,600 kronor.
I underdånig skrifvelse den 26 september 1904 har styrelsen för skolan,
under förklarande att dessa anslag fortfarande vore för samma ändamål
af nöden, hemställt om deras anvisande på extra stat jämväl för år 1906.
På grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för uppehållande af verksamheten vid tekniska elementar¬
skolan i Borås på extra stat för år 1906 anvisa till undervisning i verk¬
stadsarbete 700 kronor, till undervisning i svenska och främmande språk
500 kronor, till undervisning i frihandsteckning 200 kronor, till betjänin¬
gens aflöning 850 kronor samt till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,600
kronor, eller tillhopa 3,850 kronor.
[88.] För hvartdera af åren 1904 och 1905 hafva af anslag, som Riksdagen,
Tekniska eie-efter framställning af Eders Kungl. Maj:t, på extra stat anvisat till uppe-
““S hållande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Härnösand, till
styrelsens för nämnda skola förfogande ställts följande belopp, nämligen:
till undervisning i svenska språket..
» » » främmande språk
» lyshållning, uppvärmning m. m..
» betjäningens aflöning.....................
.............. kronor 200: —
.............. » 400: —
.............. * 2,900: —
............. » 850: —
Summa kronor 4,350: —
Sedan nu styrelsen uti underdånig skrifvelsen den 5 september 1904
anmält, att samma belopp äro till enahanda ändamål erforderliga jämväl
Åttonde hufvudtiteln. 221
för år 1906. samt anhållit om beredande af anslag härför, får jag hem¬
ställa, att Lders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehåll¬
ande af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Härnösand pa extra
stat för år 1906 anvisa till undervisning i svenska språket 200 kronor,
till undervisning i främmande språk 400 kronor, till lyshållning, uppvärm¬
ning m. m. 2,900 kronor samt till betjäningens aflöning 850 kronor, eller
tillhopa 4,350 kronor.
Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1903 års [89.]
riksdag till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor på det i Lägre tek-
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 12 januari 1903 an- nisk£0jT0r-kes"
gifna villkor samt, till bestridande af kostnader för inspektion af dessa
skolor ett anslag af 210,000 kronor och anvisade däraf på extra stat för
ar 1904 ett belopp af 70,000 kronor. Enahanda belopp anvisades för år
1905. Det vid anslaget fastade villkor är, att det bidrag, som af de be¬
viljade medlen kommer att utbetalas till understöd åt en skola, icke må
öfverskjuta hvad vederbörande kommun kontant tillskjuter åt skolan.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af förenämnda redan beviljade anslag på extra stat för år 1906 anvisa
återstoden, 70,000 kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
För undervisning i den kvinnliga lärokursen vid gymnastiska central- [90.]
institutet med ett ökadt antal elever har Riksdagen under de senare åren utvidgning af
beviljat ett belopp af 4,700 kronor för år. Då direktionen öfver institutetde1närk0v1i™|iegna
ansett behöfligt, att kvinnliga elever till nuvarande antal fortfarande åt-
njöte undervisning vid institutet, har direktionen i underdånig skrifvelse
den 22 oktober 1904 gjort framställning om enahanda anslag jämväl för
år 1906.
Med anledning däraf hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att lör uppehållande af undervisningen i den kvinnliga
lärokursen vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever på
extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 4,700 kronor.
Farmaceutiska institutet.
1 underdånig skrifvelse den 29 september 1904 har styrelsen för [91.]
farmaceutiska institutet anhållit, att till 1905 års riksdag måtte aflåtas Ändring af
nådig proposition dels om ökning af institutets stat med sammanlagdt in9titQtets
47 0 lokaler m. m.
222
Åttonde Imfvudtiteln.
[91.] 4,350 kronor dels ock om ett extra anslag å 10,400 kronor till förändring
och möblering af institutets lokaler.
Uti 1901 års statsverksproposition föreslog Eders Kungl. Maj:t Riks¬
dagen att för institutet godkänna följande stat:
farmaci ................................
1 professor i botanik ocl
farmakognosi.......................
1 lärare i teknisk farmac
och författningskunskap..
1 lärare i fysik.......................
1 extra lärare i bakteriologi
arfvode ................................
1 föreståndare, arfvode........
sekreterare och kamrerare ..
assistenter ................................
1 vaktmästare..........................
värme- och ventilatior
apparat .............................
materialier, instrument, bc
ker och samlingar ........
bränsle, gas, vatten m. m.
hyra för lokaler .................
egendomens underhåll, ren¬
hållning och diverse .
Summa
Till bestridande af dessa utgifter beräknades
afgifter af studerande................................. kr. 4,000: —
statsanslag ...................................................... » 38,500: — kr. 42,500: — I
I afseende å tillämpningen af denna stat föreslog Eders Kungl. Maj:t,
att det måtte bestämmas, att det belopp, hvarmed de studerandes afgifter
I
Lön.
Kronor.
|
Tjänstgörings-
penningar.
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
Anmärkningar.
|
4,500
|
—
|
1,500
|
—
|
6,000
|
—
|
|
4,500
|
—
|
1,500
|
—
|
6,000
|
—
|
|
1,500
1,500
|
—
|
500
500
|
—
|
2,000
2,000
600
500
1,000
8,400
950
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Om vaktmästaren i
sådan egenskap åt¬
njuter fri bostad, min¬
skas, så länge denna
förmån kvarstår,lönen
med 150 kronor.
|
650
t
|
|
300
|
|
|
850
|
|
-
|
|
|
|
|
|
4,300
2,100
6,800
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
-
|
|
|
|
|
|
1,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
42,500
|
|
|
i
|
|
|
|
|
Åttonde Imfvudtiteln. 223
kunde komma att öfverskjuta 4,000 kronor för år, finge efter Eders Kungi.
Maj:ts pröfning användas såväl till förbättring af materiellen vid institutet
som ock till bestridande af förökad undervisning därstädes, i fall sådant
funnes behöfligt.
Med anledning af denna framställning godkände Riksdagen en så
lydande
Stat för farmaceutiska institutet:
1 e. o. professor i kemi och
kemisk farmaci (jämte fri
bostad eller, i saknad däraf,
1,000 kronor i hyresersätt-
ning).......................................
1 e. o. professor i botanik
och farmakognosi...............
1 lärare i teknisk farmaci
och författningskunskap...
1 lärare i fysik........................
1 extra lärare i bakteriologi,
arfvode .................................
1 föreståndare, arfvode.........
Sekreterare och kamrerare...
Assistenter.................................
1 vaktmästare...........................
Städning af lokalerna jämte
skötsel af ångpanna samt
värme- och ventilations-
apparat .................................
Materialier, instrument, böc¬
ker och samlingar ............
Bränsle, gas, vatten m. nr...
Hyra för lokaler.....................
Egendomens underhåll, ren¬
hållning och diverse.........
Summa
Lön.
Kronor.
3,300
3,300
1,000
1,000
650
Tjänstgörings-
penningar.
Kronor.
1,200
1,200
500
500
300
Summa
Kronor.
Anmärkningar.
4,500
4.500
1.500
1,500
600
500
500
8,400
950
850
4,300
2,100
6,800
1,000
38,000
Efter fem år kan
lönen höjas med 500
kronor och efter tio
år med ytterligare 500
kronor.
Om vaktmästaren i
sådan egenskap åt¬
njuter fri bostad, min¬
skas, så länge denna
förmån kvarstår,lönen
med 150 kronor.
[91.]
224
Åttonde hufvudtiteln.
[91.J till bestridande af livilka utgifter beräknas
afgifter af studerande............................
|
........................................... kr.
|
4,000: —
|
statsanslag..................................................
|
...............................;........... »
|
34,000: —
|
|
Summa kr.
|
38,000: —
|
I afseende å statens tillämpning förklarade Riksdagen, att det belopp,
hvarmed de studerandes afgifter kunde komma att öfverskjuta 4,000 kronor
för år, finge efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning användas såväl till för¬
bättring af materiellen vid institutet som ock till bestridande af förökad
undervisning därstädes, i fall sådant befunnes behöfligt.
Genom nådigt bref den 7 juni 1901 fann Eders Kungl. Maj:t godt
gilla Riksdagens nämnda beslut, i hvad det skilde sig från Eders Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet.
Hos farmaceutiska institutets styrelse anhöllo assistenterna K. G.
Kuylenstjerna, R. Westling och G. Bergh hösten 1903, att åt dem, hvilka
mot ett arfvode af 600 kronor hvar af styrelsen förordnats till lärare
vid den elevkurs vid institutet, som tagit sin början den 1 augusti 1903,
måtte beredas en extra godtgörelse för deras omförmälda arbete af
ytterligare 600 kronor hvar. Såsom stöd för ansökningen åberopades,
att genom anordnandet af nämnda kurs vid institutet de af assistenterna
förut gifna privatkurserna upphört och därigenom en för dem afsevärd
inkomstkälla gått förlorad; att deras anställning såsom lärare vid kursen
mot en aflöning af 600 kronor hvar så mycket mindre kunde uppväga
denna förlust, som arbetet samtidigt blifvit i betydlig grad ökadt, i ty
att i detsamma tillkommit nya läroämnen, handledning i laborations-
öfningar och föreläsningsskyldighet, hvilken sistnämnda skyldighet dess¬
utom fordrade ett betydande hemarbete; att arbetet genom det stora
antalet elever vore särdeles ansträngande; samt att assistenterna förlorat
den möjlighet att disponera öfver sin tid, som de förut haft.
Institutets lärarekollegium afgaf infordradt yttrande öfver ansök¬
ningen, därvid kollegiet med hänsyn till dessa lärares i förhållande till
det maktpåliggande arbetet allt för lågt tilltagna aflöning tillstyrkte bi¬
fall till ansökningen.
Farmaceutiska institutets styrelse, som med eget underdånigt utlåtande
den 17 december 1903 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade berörda an¬
sökning jämte lärarekollegiets yttrande, förklarade sig finna ansökningen
synnerligen beaktansvärd, särdeles som det i staten uppförda, knappt
tilltagna anslaget till institutets assistenter icke gjort det möjligt att
bereda assistenterna den ersättning, som deras arbete under det rådande
Åttonde hufvudtiteln.
225
störa tilloppet af elever rätteligen bort betinga. Styrelsen meddelade,
att kurs- och terminsafgifterna vid institutet för år 1903 uppgått till
7,800 kronor, däraf 3,500 kronor erlagts af deltagarne i elevkursen,
samt sålunda öfverstigit det i institutets stat för dessa afgifter beräknade
belopp med 3,800 kronor, hvilken summa enligt Riksdagens medgifvande
Unge under vissa förhållanden efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande
användas för institutets räkning. Med instämmande i de af assistenterna
och lärarekollegiet andragna skäl hemställde styrelsen, att af nämnda
öfverskott 1,800 kronor måtte få användas till extra arfvode af 600
kronor till en hvar af assistenterna Kuylenstjerna, Westling och Bergh
såsom ytterligare godtgörelse för deras arbete såsom lärare vid 1903
års elevkurs. Beträffande återstoden af omförmälda öfverskott hemställde
styrelsen, att nämnda återstod, 2,000 kronor, måtte reserveras för att
efter Eders Kungl. Maj:ts vidare bepröfvande användas för bestridande
till någon del af de kostnader, som under år 1904 komme att föranledas
af nödvändigheten att för institutets behof inreda och möblera den af
extra ordinarie professorn i kemi och kemisk farmaci vid institutet förut
använda bostadslägenhet, hvilken vore ledig.
Genom nådigt beslut den 31 december 1903 medgaf Eders Kungl.
Maj:t, att af öfverskottet å 1903 års kurs- och terminsafgifter vid farrna-
ceutiska institutet finge användas 1,200 kronor till beredande af en grati¬
fikation af 400 kronor åt en hvar af assistenterna Kuylenstjerna, Westling
och Bergh för deras ökade arbete såsom lärare vid 1903 års elevkurs
vid institutet, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t förordnade, att återstoden
af nämnda öfverskott skulle reserveras för ändamål, hvarom Eders Kungl.
Maj:t på framställning af institutets styrelse framdeles ville besluta. 1
1 underdånig skrifvelse den 17 december 1904 anmälde styrelsen, att
under år 1904 de studerandes vid institutet afgifter öfverskjuta det i
staten beräknade beloppet med 4,850 kronor, och hemställde, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att berörda öfverskott finge på följande
sätt disponeras: att på anförda skäl en gratifikation af 600 kronor måtte
tillerkännas en hvar af lärarne vid 1904 års elevkurs, assistenterna
Kuylenstjerna, Westling och Bergh; att då det begränsade utrymmet å
laboratorierna icke medgifvit det dåvarande stora antalet lärjungar att
samtidigt bedrifva sina öfningar, utan lärjungarne måst uppdelas i ett
stort antal lag, hvilket åter medfört, att laboratorierna måst hållas
öppna längre tider än från början afsetts, samt i följd däraf anslaget
till bränsle, gas och vatten under år 1904 öfverskridits med omkring
500 kronor, ett belopp af 500 kronor måtte få användas till täckande
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 29
226
Åttonde lmfvudtiteln.
[91.] af nämnda brist; samt att då på anslaget till egendomens underhåll, ren¬
hållning och diverse under år 1904 uppkommit en brist af omkring
2,075 kronor, denna brist jämväl måtte få täckas af öfverskottsmedlen;
till stöd för hvilken sistberörda framställning styrelsen framhöll, att
denna brist uppstått i följd af åtgärder, som vidtagits för undervis¬
ningen, i ty att det för dennas behöriga bedrifvande befunnits ound¬
gängligt dels att låta inreda ett arbetsrum åt extra ordinarie professorn
i kemi och kemisk farmaci, hvilken ditintills saknat dylikt, och att inom
institutet upplåta och möblera två rum till bostad åt de båda amanu¬
enser, som styrelsen jämlikt nådigt bref den 31 december 1903 be¬
rättigats anställa vid institutet, dels ock att anskaffa extra vaktmästare¬
biträde. Då det stora antalet elever äfven under år 1905 nödvändig¬
gjorde ökadt vaktmästarebiträde, för att laboratorierna skulle kunna
hållas i tillfredsställande skick, hemställde styrelsen därjämte, att 475
kronor af öfverskottet måtte få användas till aflönande af en extra
vaktmästare.
Vid underdånig föredragning häraf den 31 december 1904 fann
Eders Kungl. Maj:t godt berörda framställning bifalla, med den ändring
att gratifikationen åt en hvar af assistenterna Kuylenstjerna, Westling
och Bergh bestämdes till 400 kronor samt att till täckande af omför-
mälda brister finge användas högst 2,575 kronor, hvarjämte Eders Kungl.
Maj:t förordnade, att återstoden af öfverskottsmedlen skulle reserveras
för ändamål, hvarom Eders Kungl. Maj:t ville framdeles besluta. I
I sin skrifvelse den 29 september 1904, som nu föreligger till be¬
handling, anför styrelsen hufvudsakligen: Hos styrelsen hade extra
läraren i bakteriologi, assistenten Kuylenstjerna på anförda skäl anhållit,
att styrelsen ville i underdånighet hemställa om förhöjning till 1,000
kronor af det för hans lärarebefattning i staten uppförda anslaget 600
kronor. Vidare hade Kuylenstjerna samt assistenterna Bergh och Westling
anhållit, att styrelsen ville föranstalta om höjning af det till dem såsom
lärare för elevkursen utgående arfvodet från 600 kronor till 1,200 kronor
hvardera. Öfver dessa ansökningar hade styrelsen inhämtat yttrande
från lärarekollegiet, som tillstyrkt desamma och därvid anfört beträffande
Kuylenstjernas ansökning, att extra lärarens i bakteriologi undervisning
omfattat under läsåret 1902—1903 140 timmar och under läsåret 1903—
1904 150 timmar, och att läraren, som icke åtnjöte biträde af amanuens,
därutöfver måste ägna en ej ringa tid åt anskaffandet och underhållet
af för öfningarna nödiga kulturer, samt beträffande Kuylenstjernas, Berghs
och Westlings ansökning, att lärarekollegiet, som haft tillfälle att under
Åttonde liufvudtiteln.
227
de tre år, kursen för apotekselever varit anordnad, nogsamt följa under¬
visningen vid densamma, kommit till full insikt om den i förhållande
till lärarnes maktpåliggande arbete allt för lågt tilltagna aflöningen.
För egen del yttrade styrelsen följande: Då institutets föregående
styrelse upprättade sitt, sedermera i hufvudsak fastställda förslag till stat
för institutet, sådant det skulle komma att te sig efter omorganisa¬
tionen, torde den sannolikt icke hafva tagit i beräkning, att antalet
elever vid institutet skulle stiga i så hög grad, som skett. Ej heller
torde den förutsett, att undervisningen vid den nyinrättade elevkursen
och i det relativt nya ämnet bakteriologi skulle blifva så omfattande,
som den sedermera blifvit. I så fall skulle förslaget med all sannolikhet
upptagit vida större antal ordinarie lärare. Från ingen annan statens
högskola kunde nämligen uppvisas exempel på, att undervisningen i
åtta ämnen för omkring 150 elever uppehölles af allenast 4 ordinarie
lärare, däraf ingen vore ordinarie professor. Elevantalet ökades år efter
år. Elevkursen hade bevistats första året, eller 1902, af 25, 1903 af 35
och 1904 af 44 elever. Till den tvåårskurs för farmacie kandidater, som
den 1 september 1903 tagit sin början, hade anmält sig 129 inträdes-
sökande, hvilka alla ägde författningsenlig behörighet till inträde. Lä¬
rarekollegiet hade förklarat, att af dessa endast 80 kunde beredas plats
vid institutet. Detta antal hade nämligen varit det högsta, som ansetts
kunna på en gång beredas undervisning därstädes. Af förekomna om¬
ständigheter hade styrelsen emellertid beviljat tillträde för 98, hvartill
kommit ytterligare 7 i föregående kurs underkända elever, hvilka be¬
rättigats söka ånyo genomgå institutet. 31 sökande hade sålunda måst
tillbakavisas och utan eget åtgörande få sina studiers afslutande fram-
fiyttadt minst 2 år. Någon minskning i tillströmningen af elever vore
icke att vänta. Den tid torde därför vara nära, då de ordinarie lärare¬
krafterna måste väsentligt ökas äfvensom de nuvarande ordinarie lärarne
beredas den förhöjning i lönen, som betingades af det ökade arbetet.
På förekommen anledning hade äfven inom styrelsen varit ifrågasatt
att redan nu göra underdånig framställning om förnyande af proposi¬
tionen att vid institutet få ordinarie professurer i stället för de extra
ordinarie professurerna, men hade styrelsen med hänsyn till öfriga för
tillfället mera trängande anslagsbehof och då en närmare utredning er¬
fordrades beträffande behofvet af ökade lärarekrafter, funnit nämnda
fråga för närvarande böra anstå. Däremot syntes det styrelsen af stor
vikt för undervisningen, hvilken icke kunde i någon mån nöjaktigt uppe¬
hållas utan biträde af de extra lärarekrafterna, d. v. s. af assistenterna,
att dessa bereddes en aflöning, som någorlunda motsvarade deras
[91.]
228
Åttonde hufvudtiteln.
arbete. Fara förefunnes eljest för att de nuvarande assistenterna, hvilka
samtliga vore skickliga lärare och synnerligen meriterade i afseende på
aflagda kunskapsprof, sökte annan, mera lönande anställning, exempelvis
å apotek. Omfattningen af undervisningen i bakteriologi syntes fullt
motivera krafvet på högre godtgörelse. Styrelsen tillstyrkte jämväl den
begärda förhöjningen för undervisningen vid elevkursen och åberopade
hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 17 december 1903 an¬
gående, bland annat, beviljandet af en extra godtgörelse af 600 kronor
till hvar och en af lärarne vid 1903 års elevkurs anfört. Därjämte
upplyste styrelsen, att det i nuvarande stat uppförda anslaget till assi¬
stenter, 8,400 kronor, vore sålunda fördeladt: till en assistent, tillika
ordinarie lärare och bibliotekarie, 1,800 kronor samt till en hvar af
öfriga tre assistenter 2,200 kronor, däraf 600 kronor beräknades för
undervisning vid elevkursen, hvilken uteslutande bestredes af dessa assi¬
stenter.
Såväl i myndigheternas förslag till stat som i nådiga propositionen
1901 hade till aflöning åt institutets sekreterare och kamrerare upp¬
tagits ett anslag af 1,000 kronor. Riksdagen nedsatte emellertid i en¬
lighet med statsutskottets hemställan anslaget till 500 kronor af det
skäl, att den penningförvaltning och de öfriga göromål, som kunde
blifva innehafvaren af denna tjänst anförtrodd, måste antagas blifva af
sä obetydlig omfattning, att detta belopp skulle kunna anses utgöra
skälig ersättning. Arfvodet hade emellertid visat sig vara i förhållande
till arbetets omfattning allt för ringa. Den person, som först åtagit sig
den förenade sekreterare- och kamrerarebefattningen, hade på grund ar
göromålens omfattning efter ett par månader afsagt sig sekreterare¬
sysslan och efter ytterligare ett par månader af samma anledning kam-
reraretjänsten, hvilken den nyutsedde sekreteraren vägrade att mottaga.
Ea af assistenterna hade emellertid efter tvekan åtagit sig att vara in¬
stitutets kamrerare. Dennes instruktion ålade honom att handhafva in¬
stitutets1 kassa och förvara dess räkenskaper; att föra och afsluta dess
räkenskaper och förvalta dess fonder; att uppsätta och kontrasignera
rekvisitioner hos statskontoret, kvitton, som af styrelsen utfärdades, och
den berättelse jämte räkenskapssammandrag, som årligen skulle insändas
till finansdepartementet; att månatligen upprätta aflöningslistor och ut¬
betala löner; att verkställa alla utbetalningar för institutets räkning; att
till hvarje styrelsesammanträde uppsätta och aflämna kassarapport; samt
att af de studerande uppbära stadgade afgifter och till dem utbetala
deponerade medel. De kassor och fonder, som af kamreraren för när¬
varande handhades, voro till antalet 9, representerande ett kapital af
Åttonde liufvudtiteln. 229
öfver 70,000 kronor. Öfver hvar och en af dessa fonder fördes sär- [91.]
skilda böcker. De årligen utbetalade posterna uppginge till omkring
700. Antalet af kamreraren utfärdade kvitton å termins-, kurs-, öfnings-,
depositions- och examensafgifter uppginge till nära 600 för år. Enligt
uppgift af kamreraren använde han för befattningens skötande 300—400
timmar årligen. Sekreteraren hade att efter ordförandens uppdrag samman¬
kalla styrelsens ledamöter och att föra protokoll vid dess sammanträden,
att uppsätta, kontrasignera och expediera af styrelsen beslutade skrivelser
samt att förvara styrelsens protokoll, koncepter och öfriga arkivhand¬
lingar. På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen, att detta
anslag måtte höjas till det belopp, som från början varit afsedt, eller
1,000 kronor.
Det till egendomens underhåll, renhållning och diverse i staten upp¬
förda anslag, 1,000 kronor, af hvilket anslag enligt kontrakt med direktio¬
nen för apotekaresocieteteri, som ägde den fastighet i kvarteret Rörstrand
med adressnummer 20 vid Vallingatan, där institutets lokaler vore för¬
lagda, 600 kronor skulle årligen afsättas till fastighetens yttre under¬
håll, hade visat sig alldeles otillräckligt. Ehuru stadgad afsättning icke
ägt rum, hade anslaget hvarje år öfverskridits. Detta anslag syntes böra
ökas med 1,000 kronor till 2,000 kronor. Anledningen till anslagets
otillräcklighet torde hufvudsakligen vara att söka däri, att, sedan an¬
slagsposten föreslogs, institutets lokaler betydligt utvidgats, samt staden
efter öfvertagande af renhållningen fastställt rennållningsafgiften till så
högt belopp som 300 kronor.
Vidare borde anslagsposten bränsle, gas, vatten m. m,, 2,100 kro¬
nor, hvilken för år 1904 komme att afsevärdt öfverskridas, ökas till
2,600 kronor. I följd af det stora antalet elever hade nämligen, mer
än från början beräknats, öfningar och föreläsningar måst förläggas till
den mörkare delen af dagen. Därest nådigt bifall vunnes till förslag
om användning af boställsvåningen inom institutet för undervisnings-
ändamål, blefve höjningen till nyss angifna belopp oafvisligt. Bifölles
nämnda förslag, borde äfven anslaget till städning af lokalerna m. m.,
850 kronor, höjas med 150 kronor till 1,000 kronor.
Då extra ordinarie professuren i kemi och kemisk farmaci år 1903
blifvit ledig genom professorn N. L. Stahres afgång, hade styrelsen med
hänsyn till det väsentligen ökade antalet elever funnit nödvändigt att för
institutets behof reservera den af Stahre ditintills disponerade bostads¬
våningen. De af institutet för närvarande disponerade lokaler vore
nämligen otillräckliga och i vissa afseenden olämpliga. Lärarekollegiet
hade äfven hos styrelsen anmärkt, att auditorium, institutets enda hör-
230
Åttonde hufvndtiteln.
sal, i hvilket alla föreläsningar så väl för farmacie kandidater som för
apotekselever, i allt inemot 150 personer, måste hållas, vore olämpligt
både med hänsyn till bristande utrymme och till följd af dess dåliga
ventilation och belysning. Detta rum innehölle nämligen endast 313,5
kubikmeter, och luftkuben för vuxen person och timme vid ett åhörare¬
antal af 100 personer motsvarades af högst 5 kubikmeter eller 1/d af
den, som i Stockholms folkskolor tillkomme hvarje barn. Genom det
väsentligen ökade elevantalet hade de arbetsrum, som förut tagits i an¬
språk af hufvudläraren i kemi och kemisk farmaci, måst användas för
praktikanterna, hvarjämte arbetsrum fullständigt saknades för två af
assistenterna i kemi och kemisk farmaci. För närvarande funnes inga
lokaler tillgängliga för de elever, som önskade fortsätta sina studier för
apotekareexamen utöfver ininimifordringarna, oaktadt institutet enligt
§ 1 af den för detsamma gällande nådiga stadgan hade till uppgift att
lämna tillfälle till dylika studier. Lokaler till förvaring af samlingarna
för den kemiska avdelningen saknades, äfvensom utrymme för den
åskådningsmateriell m. m., som erfordrades vid föreläsningar inom samt¬
liga ämnen. Förberedelserum till föreläsningarna, där de vid dessa före¬
kommande experimenten kunde afprofvas, saknades fullständigt, hvilket
vore så mycket mera olägligt, som det stora antalet föreläsningar, som
måste hållas i auditoriet, gjorde, att apparater för experiment sällan
kunde på förhand där uppställas. Det till bibliotek använda rummet
vore numera för sitt ändamål alldeles otillräckligt, hvarjämte dess läge
såsom ett starkt trafikeradt genomgångsrum gjorde detsamma till sitt
ändamål synnerligen olämpligt, särdeles som bokförrådet förvarades på
öppna hyllor och bibliotekarien under sådana förhållanden icke kunde
anse sig ansvarig för detsamma. Plats för arkivet äfvensom för styrel¬
sens och lärarekollegiets sammanträden saknades.
Styrelsen, som låtit verkställa undersökning beträffande de anmärkta
bristerna och sättet för desammas afhjälpande, åberopade ett i anledning
däraf upprättadt, vid ansökningen fogadt, af ritningar jämte kostnads¬
beräkning, slutande å 13,000 kronor, åtföljdt förslag till reparations¬
arbeten och förändringar i den af institutet disponerade fastigheten.
Från nämnda belopp borde emellertid afräknas 2,600 kronor, som
enligt nådiga brefvet den 31 december 1903 angående användandet af
öfverskottet å elevernas afgifter för samma år reserverats, hvadan det
belopp, som torde behöfva anvisas på extra stat för år 1906, uppginge
till 10,400 kronor. Då det vore af synnerlig vikt att ifrågakomna ar¬
beten kunde bringas till utförande, innan den nya tvåårskursen den 15
september 1905 toge sin början, på det att icke en allt för stor procent
Åttonde Imfvudtiteln.
231
af de inträdessökande skidle behöfva tillbakavisas, hemställde styrelsen,
att ifrågakomna belopp måtte anvisas att utgå redan under år 1905.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört hemställde styrelsen, att
till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition dels därom att följande
i den ordinarie staten för farmaceutiska institutet upptagna anslagstitlar
måtte från ingången af år 1906 höjas:
anslaget till extra lärare i bakteriologi från 600 kronor till 1,000 kronor,
eller med ......................................................... kronor 400: —
» assistenter från 8,400 kronor till 10,200
kronor, eller med......................................... » 1,800: —
» » sekreterare och kamrerare från 500 kronor
till 1,000 kronor, eller med .................... » 500: —
» » egendomens underhåll, renhållning och
diverse från 1,000 kronor till 2,000
kronor, eller med.......................................... » 1,000: —
» » bränsle, gas, vatten m. m. från 2,100 kro¬
nor till 2,600 kronor, eller med ............ » 500: —
» » städning af lokalerna m. m. från 850 kronor
till 1,000 kronor, eller med ..................... » 150: —
eller att den ordinarie staten sålunda måtte höjas med sammanlagdt
4,350 kronor från 38,000 kronor till 42,350 kronor, dels ock därom att å
extra stat för år 1906 måtte till disposition under år 1905 anvisas ett
belopp af 10,400 kronor att användas till omändring, inredning och
möblering af institutets lokaler i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förenämnda vid styrelsens skrifvelse fogade förslag.
Slutligen anhölle styrelsen i underdånighet om nådigt tillstånd att
till enahanda ändamål använda det reserverade öfverskottet, 2,600 kronor,
å 1903 års kurs- och terininsafgifter.
[91.]
öfver förevarande framställning har medicinalstyrelsen den 31 ok¬
tober 1904 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri medicinal¬
styrelsen, som icke ansett sig böra yttra sig i fråga om användandet af
berörda reserverade medel, i öfrigt anfört, att då förutvarande styrelsen
för farmaceutiska institutet vid uppgörande af förslag till ny stat för
nämnda institut syntes hafva upptagit vissa utgiftsposter alltför låga,
samt medicinalstyrelsen ansett sig icke böra höja dessa poster mer än
som under dåvarande förhållanden ansetts nödvändigt, men undervis¬
ningen vid institutet sedan dess syntes hafva fått en långt större ut¬
veckling än hvad då kunnat förmodas, samt då slutligen de föreslagna
232
Åttonde hufvudtiteln.
[91.] ändringsarbetena torde vara af behofvet påkallade, medicinalstyrelsen
ansåge sig böra tillstyrka bifall till farmaceutiska institutets styrelses
hemställan om höjande af de särskilda anslagsposter, som föreslagits,
samt anvisande af ett belopp af 10,400 kronor till omändring, inredning
och möblering af institutets lokaler.
I anledning af de utaf institutets styrelse föreslagna reparations¬
arbeten och förändringar inom institutets lokaler har, efter nådig remiss,
öfverintendentsämbetet uti den 29 november 1904 afgifvet underdånigt
utlåtande anmält, att ämbetet, efter skedd granskning af detta förslag,
icke funnit något att för sin del emot detsamma erinra.
O
Enligt ett med apotekaresocietetens direktion den 31 december 1901
uppgjordt, vid Stockholms rådstufvurätt intecknadt kontrakt, hvaraf jag
tagit kännedom, har farmaceutiska institutets styrelse för åren 1902
1908 förhyrt det af institutet nu disponerade hus å tomten n:is 12, 13
och 23 i kvarteret Rörstrand med adressnummer 20 vid Vallingatan
jämte en å tomtens norra sida belägen byggnad mot en årlig hyra af
6,800 kronor. Enligt kontraktet skall den förhyrda egendomen under¬
hållas af farmaceutiska institutet med ett belopp af högst 600 kronor
om året och enligt med direktionen för hvarje år träffadt aftal; varande
därmed alla ersättningsanspråk på egendomens underhåll såväl under
kontraktstiden som vid kontraktets upphörande till fullo ersatta. Där¬
jämte tillförbindes farmaceutiska institutet att med ett belopp af 200
kronor för år deltaga i kostnaden för renhållningen af gården och gatan.
Med den nu föreliggande framställningen afses hufvudsakligen att
få afhjälpta vissa anmärkta brister i de åt farmaceutiska institutet upp¬
låtna lokaler, hvilka befunnits otillräckliga och i åtskilliga hänseenden
olämpliga. Särskildt har framhållits, att utrymmet är för knappt i för¬
hållande till det stora antalet studerande vid institutet. I tillström¬
ningen af inträdessökande därstädes är, enligt hvad styrelsen uppgifvit,
någon minskning ej att vänta. Men äfven om mot förmodan elevantalet
vid institutet skulle komma att nedgå, lärer denna omständighet icke
vara af någon väsentlig betydelse för frågan om lokalernas förändring,
då denna i allt fall måste vidtagas, för att institutet skall kunna fylla
sin uppgift, om än, därest elevantalet minskas, den uppgjorda planen
skulle kunna modifieras i en eller annan detalj. Jag anser därför, att
de ifrågasatta lokalförändringarna böra komma till stånd i hufvudsaklig
Åttonde hufyudtiteln. 233
•öfverensstämmelse med förenämnda, af myndigheterna utan anmärkning
lämnade plan. Vid den härför uppgjorda kostnadsberäkningen har jag ej
något att erinra. Af den erforderliga summan, 13,000 kronor, torde med
Riksdagens samtycke kunna användas 3,200 kronor af reserverade öfver¬
skott å de studerandes kurs- och terminsafgifter för åren 1903 och 1904
samt återstoden uppföras såsom extra anslag i riksstaten för år 1906.
Med frågan om utvidgade lokaler sammanhänger frågan om ökade anslag
dels till lokalernas städning in. m., dels ock till bränsle, gas, vatten
na. m.; och synes mig hvad härom anförts motivera dessa anslagsposters
höjande med begärda belopp åtminstone för år 1906. Likaså torde för
samma år en höjning med 1,000 kronor af anslaget till egendomens
underhåll, renhållning och diverse vara af omständigheterna påkallad.
Framställningen om ökad ersättning åt institutets sekreterare och
kamrerare förefaller mig mycket billig. Att beloppet af denna ersätt¬
ning, som af Eders Kungl. Maj:t, i eldighet med hvad myndigheterna
hemställt, år 1901 föreslogs till 1,000 kronor för år, blef af Riksdagen
nedsatt till 500 kronor berodde tydligen därpå, att Riksdagen föreställde
sig, att skötandet af ifrågavarande befattningar skulle kräfva allenast
ringa tid. Då det emellertid nu visat sig, att göromåleu äro betydligt
mera omfattande, än hvad Riksdagen tänkt sig, och att de måst fördelas
på två personer, synes der, orimligt, att afiöningen till en hvar af dessa
tjänstemän skall utgöra blott 250 kronor om året. Hvad kamreraren
beträffar kan han, som för institutet årligen handhar öfver 70,000 kro¬
nor och för skötande af sin befattning nödgas använda mellan 300 och
400 timmar om året, ej gärna anses nöjaktigt godtgjord härför med
mindre belopp än 500 kronor årligen, och enahanda ersättning torde
böra beredas åt# sekreteraren, hvilken behöfver vara en person med
juridisk bildning, då institutets styrelse ej är så sammansatt, att därtill
inom densamma finnes tillgång. Hvad åter vidkommer de begärda
aflöningsförhöjningarna åt assistenter och åt extra läraren i bakteriologi
anser jag mig ej kunna tillstyrka, att någon framställning därom nu
göres hos Riksdagen, då dels staten för farmaceutiska institutet blifvit
så nyligen fastställd, och möjlighet i allt fall torde förefinnas att genom
gratifikationer af tillgängliga öfverskott å kurs- och terminsafgifter be¬
reda dessa lärare skälig ersättning för deras ökade arbete, dels ock
utredning af behofvet af ständig löneförbättring åt dem torde böra
afvaktas från den af Eders Kungl. Maj:t år 1902 tillsatta kommittén för
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, till
hvilken kommitté öfverlämnats det utlåtande, som farmaceutiska insti¬
tutets styrelse afgifvit med anledning af nådiga cirkuläret den 25 okto-
Bih. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 30
234
Åttonde hufvudtiteln.
ber 1901 angående utredning rörande behofvet af ändringar i de för
vederbörande ämbetsverk och myndigheter gällande lönestater. Af hän¬
syn till det väntade utlåtandet från nämnda kommitté anser jag mig
ock nu endast böra hemställa om äskande af anslag på extra stat till
ökad ersättning åt institutets sekreterare och kamrerare. Likaså torde
i afbidan på någon tids ytterligare erfarenhet jämväl de öfriga af mig
nu förordade anslagsförhöjningarna för närvarande endast böra begäras
anvisade på extra stat för år 1906.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, det
Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att dels för farmaceutiska
institutets behof på extra stat för år 1906 anvisa följande belopp:
till ökad ersättning åt sekreterare och kamrerare......... kronor 500: —
» egendomens underhåll, renhållning och diverse...... » 1,000: —
» bränsle, gas, vatten m. m.............................................. » 500: —
» städning af lokalerna m. m........................................... » 150: —
» lokalernas omändring, inredning och möblering i
hufvudsaklig enlighet med förenämnda plan..... » 9,800: —
eller sammanlagdt .................................................................... kronor 11,950: —
dels ock medgifva, att för lokalernas omändring m. m. må användas
3,200 kronor af reserverade öfverskott å de studerandes kurs- och ter-
minsafgifter för åren 1903 och 1904.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kungl. Maj:t
att under år 1905 af tillgängliga medel förskjuta erforderligt belopp
till lokalernas omändring, inredning och möblering.
*
Barnmorskeundervisningen och. barnbördskusen.
[92.] Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar an-
Bepetitions- visade Riksdagen på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000 kronor
b'rrni mskor sam^ för hvart och ett af åren 1900—1903 ett anslag af 2,000 kronor
till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till bere¬
dande, så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
däri under den tid, de genömginge dessa kurser. Då detta anslag emel¬
lertid visat sig otillräckligt att bereda såväl åt det stora antalet elever
de afsedda förmånerna af hyresbidrag m. m. som åt lärarne vid dessa
kurser en skälig ersättning, hvarförutom en utsträckning af denna under¬
visning äfven till barnmorskeanstalten i Lund ansågs erforderlig, blef, på
Åttonde hufvudtiteln.
235
nådig proposition, för ifrågavarande ändamål anslag för år 1904 beviljadt
med ett till 3,000 kronor höjdt belopp. Enahanda belopp uppfördes för
samma ändamål bland extra anslag i riksstaten för år 1905.
I skrifvelse den 23 september 1904 har medicinalstyrelsen i underdånig¬
het hemställt, att anslag till sistnämnda belopp måtte äskas jämväl för år 1906.
Medicinalstyrelsen har därvid anfört: att under åren 1898—1904 anordnade
repetitionskurser för äldre barnmorskor räknat tillhopa 628 elever; att, då
kurserna fortfarande visade sig mycket eftersökta och flera landsting genom
resebidrag uppmuntrade till deltagande i desamma, dylika kurser syntes
böra anordnas äfven under år 1906; att försöket med en repetitionskurs
vid barnmorskeundervisningsanstalten i Lund utfallit så' gynnsamt, att så¬
dana kurser torde behöfva gifvas därstädes åtminstone äfven under de
närmast följande åren; samt att, beträffande omkostnaderna för repetitions¬
kurserna, förhållandena vore, särskildt med afseende å behofvet af skäliga
arfvoden åt lärarne, sådana, att 3,000 kronor äfven för år 1906 torde för
ifrågavarande ändamål erfordras.
Med anledning af hvad medicinalstyrelsen yttrat tillstyrker jag, det
Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till anordnande af re¬
petitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan,
af fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna däri under den tid, de
genomgå dessa kurser, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af
3,000 kronor.
¥ etenskapsakademien.
Sedan Riksdagen, med bifall till en af Eders Kungl. Maj:t gjord fram- [93.]
ställning, dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar och en-internationell
staka delar af en internationell fortlöpande katalog öfver naturvetenskapligkllt^0f^{ver
litteratur beviljat ett belopp af 10,000 kronor och däraf på extra stat för vetenskaplig
hvart och ett af åren 1902, 1903, 1904 och 1905 anvisat 2,000 kronor, litte''atlir-
dels ock för upprätthållande under åren 1901—1905 af en för ifråga¬
varande katalogarbete afsedd regionalbyrå för Sverige på extra stat an¬
visat för år 1902 2,000 kronor och för hvartdera af åren 1903, 1904 och
1905 1,600 kronor, har vetenskapsakademien, som genom nådigt bref den
7 juni 1901 erhållit befallning att draga försorg om regionalbyråns ord¬
nande på sätt akademien funne lämpligt, i skrifvelse den 14 september
1904, med hänvisning till förut lämnad utredning angående kostnaderna
för den svenska regionalbyrån, i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.
236
Åttonde hufvudtiteln.
Maj:t täcktes till nästinstundande riksdag aflåta nådig proposition om an¬
visande till bestridande af Sveriges andel i kostnaderna för katalogarbetet
under år 1906 af enahanda belopp, som beviljats för år 1905.
På grund häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att dels af det beviljade anslaget för inlösen af fullständiga
exemplar och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog öfver
naturvetenskaplig litteratur på extra stat för år 1906 anvisa återstoden,
2,000 kronor, dels ock för upprätthållande af den för ifrågavarande katalog¬
arbete anordnade regionalbyrån för Sverige bevilja på extra stat för år
1906 ett belopp af 1,600 kronor.
Musikaliska akademien.
[94.] Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
Förbättrad Riksdagen för anordnande af ökad undervisning vid musikkonservatorium.
k elever"ud samt beredande af tillfälle för vissa elever vid konservatoriet till prof-
musikkonser-undervisning i skola beviljat på extra stat för hvartdera af åren 1904 och
latonam. ett anslag af 6,532 kronor.
I underdånig skrifvelse den 15 september 1904 har musikaliska aka¬
demien gjort framställning om beredande af liknande anslag jämväl för
år 1906. Akademien åberopar innehållet i sin uti statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 12 januari 1903 intagna skrifvelse i ämnet af
den 25 september 1902 och anför, att enahanda förhållanden, som föran-
ledt beviljande af anslagen för åren 1904 och 1905, fortfarande vore för
handen och påkallade anslagsbeloppets utgående äfven för tiden efter år
1905, intill dess ny stat för akademien, hvartill förslag afgifvits, kunde,
efter förslagets granskning af den utaf Eders Kungl. Maj:t år 1902 till¬
satta löneregleringskommittén, blifva i behörig ordning fastställd.
På grund af hvad sålunda förekommit får jag hemställa, det Eders-
Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, för anordnande af ökad under¬
visning vid musikkonservatorium samt beredande af tillfälle för vissa elever
vid konservatoriet till profundervisning i skola, på extra stat för år 1900
anvisa ett anslag af 6,532 kronor.
Katurhistoriska riksmuseum.
[95.] Sedan Riksdagen under åtskilliga år beviljat anslag till vård, under-
Museets etno-håll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning,
ÉrafiSDingafdel'hvilket anslag för år 1905 bestämts till 3,500 kronor, har vetenskapsalca-
Åttonde kufvudtiteln. 237
demien i underdånig skrifvelse den 14 september 1904 anhållit, att ena¬
handa belopp matte för nämnda ändamål hos Riksdagen äskas jämväl för
år 1906.
På grund häraf och med åberopande af de i statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 12 januari 1903 i ämnet anförda skäl får jag hem¬
ställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vård, under¬
håll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning på
extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 3,500 kronor.
Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 14 september
1904 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arke-
goniater och fossila växter, till arbetsbiträden därstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöflig!, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat för år 1906 enahanda
belopp som för år 1905, eller 2,000 kronor.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af särskilda, utaf Eders Kungl. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvartdera af åren 1894—1899 beviljat
ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt ordnande och utvidgande
af väderlekstjänsten vid. meteorologiska, centralanstalten. För upprätthållande
af en meteorologisk station i Gällivare har Riksdagen därjämte för hvart¬
dera 0af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 300 kronor.
A extra stat för år 1900 anvisade Riksdagen dels till upprätthållande
af fullständigt ordnad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten
9,050 kronor, däraf 500 kronor såsom personligt tillägg i arfvodet åt då¬
varande amanuensen vid anstalten Hugo Emanuel Hamberg och 3,000
kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid väderlekstjänsten, dels
ock till upprätthållande af en meteorologisk station i Gällivare 300 kronor.
Med samma belopp hafva motsvarande anslag upptagits i riksstaterna för
åren 1901—1905, dock att från och med år 1904 de 500 kronor, som
förut tillagts Hamberg, dåmera utsedd till föreståndare för meteorologiska
centralanstalten, för hvarje år såsom personligt tillägg i arfvodet tillerkänts
Hambergs efterträdare å amanuenstjänsten, filosofie doktorn Nils Ekholm.
Med underdånig skrifvelse den 14 september 1904 har vetenskapsaka¬
demien öfverlämnat en af Hamberg gjord och af anstaltens inspektor,
[96.]
Museets af¬
delning för
arkegoniater
och fossila
växter.
[97.]
Väderleks¬
tjänsten vid
anstalten
m. m.
238
Åttonde hufradtiteln.
[98.]
Läroanstalten
i Bollnäs för
öfveråriga
döfstnmma.
generaldirektören R. Åkerman, tillstyrkt framställning om beredande för
år 1906 af enahanda anslag, som beviljats för år 1905. Hamberg fram¬
håller, att de skäl, som föranledt anslagens beviljande för föregående år,
fortfarande ägde sin fulla giltighet samt att resultaten af den utvidgade
väderlekstjänsten hittills varit fullt tillfredsställande och af allmänheten
omfattats med ett alltjämt stigande intresse och förtroende. Under åbe¬
ropande af nämnda skrifvelse har akademien anhållit om aflåtande af
framställning till Riksdagen i enlighet med hvad Hamberg begärt.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, det Eders Kungl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 anvisa dels
till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjänst vid meteorolo¬
giska centralanstalten 9,050 kronor, hvaraf 500 kronor såsom personligt
tillägg i arfvodet åt amanuensen vid anstalten, filosofie doktorn Nils
Ekholm, och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt biträde vid
väderlekstjänsten, dels ock till upprätthållande af en meteorologisk station
i Gällivare 300 kronor.
Undervisningsanstalter för döfsttunma och blinda.
Med bifall till därom af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning an¬
visade 1903 års riksdag på extra stat för år 1904 ett belopp af 16,400
kronor för uppehållande af undervisningen vid läroanstalten i Bollnäs för
öfveråriga döfstumma.
Vid underdånig anmälan den 10 juni 1903 af Riksdagens beslut
härom behagade Eders Kungl. Maj:t bland annat bestämma, att från och
med ingången af år 1904 ingen elev, som vore född efter år 1888, finge
i anstalten intagas; och erhöll direktionen härom förständigande.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade äfven 1904 års riks¬
dag på extra stat för år 1905 ett belopp af 16,400 kronor för uppehål¬
lande af undervisningen vid ifrågavarande läroanstalt.
Uti skrifvelse den 3 september 1904 anmodade jag direktionen öfver
anstalten att till ecklesiastikdepartementet inkomma med uppgift å de be¬
lopp, som erfordrades för uppehållande af läroanstaltens verksamhet under
år 1906, jämte förslag till undervisningens ordnande under samma år samt
meddela, hvilka åtgärder direktionen ansåge böra vidtagas i afseende på
lärarepersonalens pensionering efter anstaltens upphörande.
Till åtlydnad häraf har direktionen till ecklesiastikdepartementet in-
Åttonde linfvudtiteln. 239
kommit med en underdånig framställning af den 5 oktober 1904, däri [98.1
direktionen anfört följande.
Sedan direktionen inhämtat noggranna uppgifter från pastorsämbetena
i riket, huruvida några icke undervisade öfveråriga döfstumma, som vore
födda före år 1888 och högst 30 år gamla, ännu funnes, hade till direk¬
tionen inkommit uppgifter, som utvisade, att några sådana döfstumma icke
vore kända. Aid detta förhållande hade några nya elever icke kunnat
intagas a anstalten vid början af höstterminen 1904.
Under läsåret 1903—1904 hade anstalten haft 38 elever. Vid slutet
af nämnda läsår hade endast en elev, som tillhört fjärde klassen, efter
genomgången kurs utskrifvits från anstalten; de åtta återstående eleverna
i denna klass finge enligt egen önskan kvarstanna vid anstalten äfven un¬
der läsaret 1904 1905 för att kunna draga tillräcklig nytta af undervis¬
ningen. Anstalten hade därför under sistnämnda läsår 37 elever, och under¬
visningen fortginge såsom förut på fyra klasser med fyra lärarekrafter.
Aid slutet af samma läsår komme de nämnda åtta eleverna och dess¬
utom två andra att efter genomgången kurs utskrifvas från läroanstalten.
I fråga om undervisningens ordnande under läsåret 1905—1906 finge
direktionen föreslå följande. De tio elever, som under läsåret 1903—1904
varit i anstaltens tredje klass, vore i allmänhet unga och behöfde, för att
fä nödig utveckling, äfven under läsåret 1905—1906 åtnjuta undervisning
vid anstalten och sålunda genomgå en femårig lärokurs, i likhet med hvad
flera elever förut fått göra såväl vid läroanstalten i Bollnäs som vid de
nu indragna läroanstalterna för öfveråriga döfstumma i Skara och Vadstena.
Äfven ur en annan synpunkt vore det, enligt direktionens åsikt, fördelak¬
tigt, om dessa tio elever under läsåret 1905—1906 finge kvarstanna å
anstalten. För den händelse utom de förstnämnda tio eleverna äfven dessa
elever skulle från anstalten utskrifvas vid slutet af vårterminen 1905, skulle
nämligen anstaltens elevantal nedgå till 17, och med ett så litet elevantal
skulle undervisningen icke kunna fortsättas under vid anstalten rådande
förhållanden. Den nuvarande undervisningslokalen skulle nämligen blifva
för stor och hyran för dyr, när det gällde ett så litet antal elever, och
någon mindre skollokal funnes icke att tillgå på platsen. Den för en döf-
stumanstalt, framför allt för öfveråriga döfstumma, så viktiga slöjdunder¬
visningen, hvilken nu liksom förut vid läroanstalten i Bollnäs bestredes af
tre handtverkslärare, en i skrädderi, en i skomakeri och en i snickeri, samt
en slöjdlärarinna för de kvinnliga eleverna, skulle, om eleverna endast
vore 17, dels blifva för dyr och dels icke kunna ordnas på ett tillfreds¬
ställande sätt. Dessutom kunde den person, som under anstaltens tjugu-
fyraåriga verksamhet till direktionens synnerliga belåtenhet haft de döf-
240
Åttonde httfvudtitéln.
stumma inackorderade hos sig, icke åtaga sig inackorderingen af ett så
litet antal elever som 17, och det funnes ingen möjlighet att inackordera
dem hos någon annan. Direktionen hemställde därför, att de ifrågava¬
rande tio eleverna finge stanna kvar på läroanstalten äfven under läsåret
1905—1906.
Därigenom att en klass efter genomgången kurs komme att afgå från
läroanstalten vid slutet af läsåret 1904—1905, skulle anstaltens andra lära¬
rinna då blifva utan verksamhet vid anstalten. Af de elever, som intagits
å läroanstalten vid början af höstterminen 1903 och således nu under¬
visades i andra årskursen, vore emellertid hälften mindre begåfvade, och
det vore därför i hög grad af behofvet påkalladt, att denna klass under
läsåret 1905—1906 delades i två och undervisades af två lärarekrafter.
På den grund vore det mycket önskligt, att den nämnda andra lärarinnan
unge undervisa den ena af dessa klasser, genom hvilken anordning under¬
visningen för dessa elever kunde bedrifvas med större kraft. Om läroan¬
stalten skulle komma att upphöra med sin verksamhet vid slutet af vår¬
terminen 1906, skulle dessa elever visserligen endast få en treårig kurs,
men olägenheterna däraf skulle betydligt minskas, om klassen under sista
året blefve delad i två. Direktionen ville därför i underdånighet föreslå,
att under läsåret 1905—1906 nedersta klassen, hvars elever intagits år 1903,
finge delas i två afdelningar och undervisas af två lärarekrafter, samt att
anstaltens andra lärarinna finge användas för undervisningen af den ena
af dessa afdelningar. Den andra skulle under sista läsåret komma att
undervisas af anstaltens första lärarinna, som haft till uppgift att under¬
visa eleverna i dåvarande nedersta klassen, alltsedan dessa intagits å anstalten.
Under nämnda läsår skulle anstaltens föreståndare meddela undervisning åt
öfverstå och andre läraren åt näst öfverstå klassen. Sålunda skulle äfven
under läsåret 1905—1906 alla fyra lärarekrafterna tagas i anspråk.
Under förutsättning att anstalten komme att indragas vid slutet af
vårterminen 1906 och att intill dess hela lärarepersonalen finge fortsätta
med sin verksamhet vid anstalten, behöfdes för uppehållande af undervis¬
ningen vid anstalten under vårterminen 1906 ett statsanslag af 9,000
kronor.
I händelse af nådigt bifall till hvad sålunda föreslagits ämnade direk¬
tionen under år 1905 till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånig
framställning därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
bevilja lärarepersonalen vid läroanstalten i Bollnäs pensioner från allmänna
indragningsstaten i likhet med dem, som förut beviljats lärare och lära¬
rinnor vid undervisningsanstalterna i Skara och Vadstena i sammanhang
med indragningen af dessa anstalter.
Åttonde hufvudtiteln.
241
Mot hvad direktionen anfört i fråga om ordnandet af undervisningen
vid ineranämnda läroanstalt under läsåret 1905—1906 har jag intet att
erinra. Min afsikt hade varit att redan vid detta tillfälle anmäla frågan
om lärarepersonalens vid anstalten pensionering, men då direktionen icke
i detta sammanhang gjort någon framställning i ämnet, anser jag denna
fråga icke nu böra tagas under ompröfning. Som emellertid äfven för år
1906 behof af anslag för läroanstalten förefinnes, fastän till förminskadt
belopp, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppehållande af undervisningen vid läroanstalten i Bollnäs för öfver-
äriga döfstumma på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 9,000
kronor.
I underdånig skrifvelse den 1 oktober 1904 har styrelsen för kandi- [99.]
verksskolan i Kristinehamn för blinda gjort framställning om anslag för Handtverks-
uppehållande af skolans verksamhet under år 1906. I sammanhang där- Kristinehamn
med har direktionen upplyst, att skolan hufvudsakligen fortgått på ena- för blinda,
handa sätt som förut, dock att under år 1904 den ändring ägt rum, att dels
skolan, under villkor att fortfarande tjäna såsom en förmedlingsanstalt för
anskaffande af arbetsmaterialier till de blinda, af Kungl. direktionen öfver
institutet för blinda erhållit ett anslag af 1,200 kronor årligen, dels ock
från institutet för blinda mottagits sex af institutets elever för utbildning
i handtverk, för hvilka elever, som fortfarande skulle anses tillhöra institutet,
detsamma bestrede samtliga utgifter med undantag af kostnaden för under¬
visningen och materiell därtill.
På grund af direktionens förberörda anhållan hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp, som
under en följd af år beviljats för denna skolas uppehållande, eller 10,000
kronor, måtte för skolan anvisas på extra stat äfven för år 1906.
Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda underdåniga [100.]
skrifvelse den 3 september 1904 hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t Tryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, liksom för flera föregående år ägt rum, på “ mm.8 "
extra stat för år 1906 bevilja till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor
samt till understöd åt blind lär are elev er och reseunderstöd åt blindlärare
1,200 kronor.
Till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid abnorm- [101.]
skolor har Riksdagen för åren 1901—1905 på extra stat beviljat anslag,Resestipendier
som för hvarje år bestämts till 1,000 kronor. ^lärare™"
Då de skäl, som föranledt dessa anslag, ännu äro gällande, anser
Bill. till Tiiksd. Prot. 1,903. 1 Sarnl. 1 Afd. 31
242
Åttonde hufvudtiteln.
jag mig böra hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets abnorm¬
skolor (döfstumskolor, blindskolor och sinnesslöanstalter), på de villkor och
under de närmare bestämmelser Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt före¬
skrifva, på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.
Undervisningsanstalter för vanföra.
[102.] I statsverkspropositionen till 1900 års riksdag föreslog Eders Kungl.
Understöd t;nMaj:t Riksdagen att på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 10,000
'anstalter'för kronor att användas dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
vanföra, öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900, punkten 103, angifna grun¬
der till understöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Hälsingborg och Stock¬
holm af föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsan¬
stalter för vanföra, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.
Denna framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att Riks¬
dagen för ändamålet anvisade ett belopp af 7,500 kronor. Med bifall
till Eders Kungl. Maj:ts framställningar anvisade sedermera Riksdagen för
ifrågavarande ändamål på extra stat för hvart och ett af åren 1902, 1903
och 1904 samma belopp, 7,500 kronor. I statsverkspropositionen till 1904
års riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t en höjning i anslaget med 500
kronor, hvilken höjning påkallades däraf, att med tillämpning af de för
ifrågavarande understöds utdelning följda grunder redan för år 1903 en
brist af 120 kronor beräknades komma att uppstå i anslaget, detta oaktadt,
såsom jag vid ärendets anmälan inför Eders Kungl. Maj:t framhöll, någon
anstalt för Blekinge län ännu icke kommit till stånd och anslaget för en
sådan anstalt fördenskull syntes kunna vid beräkningen uteslutas. Med
bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning anvisade Riksdagen till under¬
stöd åt de i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm af föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för vanföra samt till
bekostande af dessa anstalters inspektion på extra stat för år 1905 ett
belopp af 8,000 kronor.
Af de sålunda beviljade anslagen hafva för åren 1901, 1902 och 1903
samt första halfåret af år 1904 understöd tilldelats föreningen för bistånd
åt vanföra i Göteborg, föreningen för bistånd åt vanföra inom Skåne, hvil¬
ken sistnämnda förening har arbetsskola och styrelse i Hälsingborg, samt
föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm.
Styrelserna för dessa tre föreningar, som redan under år 1902 anhållit,
att statsanslag måtte beviljas till förhöjdt belopp af 25,000 kronor till för-
Åttonde hufvudtiteln.
243
delning mellan föreningarna i Sverige, på sätt Eders Kungl. Maj:t täcktes [102.]
bestämma, eller, i händelse Eders Kungl. Maj:t icke funne skäl föreslå Riks¬
dagen att bevilja denna högre summa, att Eders Kungl. Maj:t i allt fall
måtte aflåta proposition till Riksdagen om anvisande af åtminstone det af
Eders Kungl. Maj:t hos 1900 års riksdag äskade beloppet, 10,000 kronor, på
det att någon nedsättning i de utgående understödsbeloppen icke måtte
behöfva ifrågakomma, hafva, då förberörda underdåniga framställning icke
vann Eders Kungl. Maj:ts understöd, uti en den 14 september 1903 till
ecklesiastikdepartementet inkommen underdånig skrifvelse förnyat framställ¬
ningen om höjning af anslaget, därvid de hemställt om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen angående ökning af anslaget till berörda förenin¬
gar i enlighet med de grunder, Eders Kungl. Maj:t funne skäliga. Sedan
infordrade underdåniga utlåtanden öfver denna framställning afgifvits af
öfverståthållareämbetet äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, remitterades ärendet den 30
december 1903 till medicinalrådet Johan Georg Schuldheis, hvilken på
grund af meddeladt nådigt uppdrag utöfvar inspektion öfver ifrågavarande
anstalter. Enär utlåtande från Schuldheis icke inkommit, då jag den 12
januari 1904 inför Eders Kungl. Maj:t anmälde de till åttonde hufvud-
titeln hänförliga extra anslagsbehof för år 1905, kunde i ärendets sålunda
outredda skick vid aflåtandet af Eders Kungl. Maj:ts framställning till
1904 års riksdag om anslag till ifrågavarande ändamål vederbörlig hän¬
syn icke tagas till föreningarnas i deras sist omförmälda skrifvelse gjorda
hemställan. Dä utlåtande från Schuldheis numera inkommit, anhåller jag
att fa redogöra för det hufvudsakliga innehållet af föreningarnas nämnda
skrifvelse och de däröfver afgifna utlåtandena.
Föreningarna hafva i skrifvelsen till stöd för sin hemställan anfört
följande: Under den tid, som förflutit sedan föreningarna kommit i åtnju¬
tande af statsanslag, hade elevantalet i högst afsevärd mån ökats. Det
lede emellertid intet tvifvel, att elevantalet skulle än mera ökas, därest
föreningarna med säkerhet kunde påräkna större inkomster. Det skulle
också därigenom möjliggöras för föreningarna att än ytterligare utveckla
sin verksamhet i flera olika hänseenden. Den undervisning föreningarna
lämnade måste göras individuell, så att den anpassades efter elevernas olika
anlag och möjligheter. Detta medförde i sin ordning, att föreningarna
maste söka så mycket som möjligt utvidga området för undervisningen till
att omfatta allt flera yrken. Men den trygghet i ekonomiskt hänseende,
som måste vara förutsättningen för att föreningarna skulle våga företaga
en dylik mera omfattande utvidgning, kunde icke vinnas, därest förenin¬
garnas ekonomi skulle fortfarande vara i lika grad som dittills beroende
244
Åttonde hufvndtiteln.
.] på den stora allmänhetens offervillighet. Det syntes också föreningarna,
som om deras verksamhet skulle kunna anses likställd med den verksamhet,
som utöfvades för undervisning och vård af de sinnesslöa och förty vore
värd att komma i åtnjutande af statsbidrag i enahanda omfattning som
denna. Skulle denna uppfattning vara riktig, borde föreningarna kunna
påräkna ett understöd af 250 kronor för hvarje elev, som finge fullstän¬
digt underhåll af förening, och 125 kronor för elev, som endast åtnjöte
undervisning.
Öfverståthållareämbetet har i sitt utlåtande anfört: Ämbetet finge
vitsorda, att föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm på
ett förtjänstfullt sätt fullföljt sin vackra och människovänliga verksamhet.
Af nämnda förenings årsberättelse för år 1902 framginge väl, att förenin¬
gen, hvilken i statsanslag samma år endast uppburit 1,093 kronor 28 öre,
med tillhjälp af gåfvor och en donation ej blott kunnat bestrida löpande
utgifter utan jämväl ökat sitt kapital, men det torde vara uppenbart, att
föreningen icke finge anlita medel af sistnämnda beskaffenhet för sina lö¬
pande utgifter. Det torde ock vara påtagligt, att föreningen skulle kunna
med större trygghet och i vidare omfattning fullfölja sitt ändamål, därest
föreningen i större grad kunde vara förvissad om bidrag af mera stadig¬
varande beskaffenhet såsom statsmedel. Utan att våga uttala sig för något
visst belopp, ville öfverståthållareämbetet således i underdånighet förorda,
att Eders lvungl. Maj:t behagade vidtaga åtgärd för att anslaget till un¬
dervisningsanstalter för vanföra blefve förhöj dt.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
hemställer på förut och i nu ifrågavarande underdåniga ansökning anförda
skäl, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det årliga stats¬
understödet måtte fastställas till minst 25,000 kronor att utgå till förenin¬
garna efter den fördelning och de grunder, Eders Kungl. Maj:t täcktes
finna skäl att vid anslaget fästa.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har infordrat
utlåtande i ämnet från magistraten i Hälsingborg, som anför hufvudsakli¬
gen: Magistraten kunde icke annat än förorda underdånigt tillstyrkande
af nådigt bifall. Därtill lämnade föreningarnas verksamhet fullgiltig grund.
Yäl hade icke vid därvarande läroanstalt antalet elever under senaste åren
ökats, men detta förhållande torde, enligt hvad från styrelsen inhämtats,
bero därpå, att föreningens lokaler icke lämnade utrymme för ändamåls¬
enlig undervisning åt flera elever. Gifvetvis berodde möjligheten af en
utvidgning mycket på det understöd, föreningen kunde erhålla från såväl
enskilda som det allmänna. Vid en jämförelse med storleken af det stats¬
bidrag, som utginge för döfstumma och sinnesslöa, ville det synas som om
Åttonde liufyudtiteln.
245
en förhöjning till det dubbla af hvad hittills gifvits anstalterna för van- [102.]
föra och lytta i statsunderstöd vore skälig och skulle medföra väsentlig
nytta för föreningarnas framtida verksamhet.
För egen del yttrar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmö¬
hus län, bland annat. I Hälsingborgsföreningens anstalt hade under 1902
års vårtermin 19 elever haft fullt underhåll och 3 elever erhållit middags¬
måltid m. m. samt under höstterminen 24 elever haft fullt underhåll,
1 elev erhållit middagsmåltid m. m. och 1 elev åtnjutit allenast under¬
visning. Då anstalten vore belägen i en mindre stad med ett fåtal
elever bosatta på platsen, måste föreningen, med afseende å elevernas i
allmänhet utfattiga omständigheter, tillgodose nästan samtliga elever med
husrum och fullt underhåll utom beklädnad. Kostnaden för sådant under¬
håll jämte undervisning torde, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande inhämtat, icke kunna beräknas lägre än till 450 kronor om året
för hvarje elev. Det nu utgående statsbidraget — 80 kronor för hvarje
elev, som jämte undervisning åtnjutit fullt underhåll, 60 kronor för hvarje
elev, som jämte undervisning erhållit middagsspisning och 40 kronor för
hvarje elev, som åtnjutit allenast undervisning —- hade alltså utgjort mindre
än en femtedel af verkliga kostnaden. Väl hade föreningen hittills lyckats
att utan alltför stora ekonomiska svårigheter på ett utmärkt sätt bedrifva
sin verksamhet, tack vare anslag från Malmöhus och Kristianstads läns
landsting äfvensom storartade gåfvor af enskilda, men dels torde det vara
vanskligt nog att behöfva för framtiden alltför mycket räkna på den en¬
skilda välgörenheten, och dels borde dylika gåfvor icke behöfva uppslukas
af dagliga utgifter för anstaltens skötande utan lämpligare komma till
användning för anstaltens ytterligare utveckling. Sålunda hade det sedan
flera år varit ett önskemål att göra en tillbyggnad för inrättande af en
verkstad, där från skolan utgångna elever, som ej kunnat annorstädes
erhålla anställning, kunde i afbidan därpå sysselsättas och förvärfva sitt
uppehälle, men uppförandet af denna tillbyggnad hade af brist på medel
måst uppskjutas till en oviss framtid. För vidare utveckling af anstaltens
verksamhet erfordrades jämväl en utvidgning af lokalerna i öfrigt. Under
de senaste åren hade nämligen, enligt hvad Eders Kungl. Majrts befallnings¬
hafvande inhämtat, minst 6 elever årligen måst vägras inträde af brist
på utrymme. Af årsberättelserna kunde man ock finna, hurusom redan
år 1891, eller femte året af föreningens verksamhet, elevantalet stigit till
ett maximum, som föreningen sedan af brist på utrymme och medel icke
kunnat låta öfverskridas. För att sätta föreningarna i stånd att fullfölja
och än vidare utveckla sin i hög grad behjärtansvärda verksamhet syntes
alltså erfordras större understöd till de dagliga utgifterna än det, som nu
246
Åttonde Imfyiidtiteln.
komme dem till del, och ansåge Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande
sig därför icke kunna annat än tillstyrka nådigt bifall till den under¬
dåniga framställningen.
Medicinalrådet Schuldheis yttrar i sitt underdåniga utlåtande följande:
»Föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg har varit i verksamhet
sedan 1885, Hälsingborgsföreningen sedan 1887 och Stockholmsföreningen
sedan 1890. Under sin relativt korta tillvaro hafva föreningarna, genom
donationer samt mindre årliga eller tillfälliga bidrag af enskilda personer
och korporationer, förvärfvat jämförelsevis betydliga kapital, delvis place¬
rade i fastigheter, afsedda för föreningarnas verksamhet i och för de van¬
föras utbildning. Så uppgick vid 1901 års slut Göteborgsföreningens
kapitalbehållning till 218,421 kronor 95 öre, Hälsingborgsföreningens vid
1902 års slut till 77,686 kronor 30 öre samt Stockholmsföreningens vid
samma tidpunkt till 141,497 kronor 78 öre (enligt föreningarnas senaste
mig tillhandakomma årsberättelser). Emellertid har elevantalet alltmera
stegrats och därigenom tid efter annan behof af större utrymme inom för¬
eningarnas skolor gjort sig gällande. Flera och rymligare lokaler hafva
äfven af ett annat skäl småningom blifvit behöfliga. Såsom sökandena
framhållit, har det nämligen litet emellan varit nödvändigt att införa nya
yrken såsom undervisningsämnen för att kunna anpassa utbildningen efter
elevernas i följd af lytenas beskaffenhet ytterst varierande förutsättningar
för undervisningens tillgodogörande. Vidare hafva föreningarna i följd af
sakens natur drifvits att upptaga nya former för sin verksamhet, som nära
sammanhänga med deras primära uppgift, undervisningen. Hit hör an¬
ordnandet, i samband med skolorna, af hem för de vanligen medellösa och
å andra orter hemmahörande eleverna, hvilka dessutom ej sällan äro i
behof af moraliskt stöd och skydd. Hit hör äfven upprättande af sommar¬
hem för åtminstone någon del af eleverna. De lyten, som betinga ele¬
vernas vanförhet, bero — om man frånser olycksfallen —- ojämförligt oftast
endera på tuberkulösa processer i bensystemet eller ock på afiupna eller
pågående sjukdomar i hjärnan eller andra delar af nervsystemet. Elevernas
allmänna näringstillstånd är i följd häraf ofta mer eller mindre nedsatt.
Ett sommarhem för vanföreanstalterna är därför icke en lyx utan kan med
skäl anses som ett viktigt led i omsorgen om de vanföras utbildning. Hit
hör än vidare inrättandet af verkstäder för de i skolan utlärda eleverna.
Enligt hvad jag inhämtat, lär det nämligen — åtminstone i Stockholm och
Hälsingborg — hafva visat sig svårt att skaffa anställning åt vanföra, som
lämna skolan, äfven om de där ernått en yrkesskicklighet, som fullt mot¬
svarar medelnivån bland friska personer inom yrket. För att icke den
Åttonde hufvudtiteln. 247
möda, som nedlagts på de vanföras utbildning, skall i dylika fall förspillas, [102.]
är det tydligen önskvärdt att å särskilda vid anstalten anordnade verk¬
städer kunna bereda en del vanföra en stadigvarande arbetsförtjänst och
därmed såvidt möjligt tryggad existens. Slutligen är en ortopedisk poli¬
klinik, eventuellt äfven klinik, ett naturligt bihang, om man så får säga,
till vanföreanstalterna. I Danmark, föregångslandet för oss i afseende å
de vanföras utbildning, torde polikliniker snarast anses vara det centrala i
vanföresaken.
»På grund af de sålunda i många hänseenden samt både kvantitativt
och kvalitativt ökade anspråk, som föreningarna för bistånd åt vanföra
blifvit nödsakade att i möjligaste måtto tillgodose, eller, där detta ej ännu
lyckats, nödvändigtvis måste sträfva att fylla, är deras ekonomiska ställning
ingalunda sa god, som den relativt stora kapitalbehållningen synes utvisa.
»De alltjämt stegrade löpande utgifterna hafva icke kunnat täckas af
ordinarie inkomster, och kassabrist har undgåtts endast genom tillfälliga bi¬
drag, hvilka naturligtvis ej kunnat på förhand med någon säkerhet påräknas.
Den enskilda välgörenheten har visserligen hittills på ett ganska storartadt
sätt understödt de vanföras sak, men någon garanti för att denna inkomst¬
källa hädanefter kommer att flöda lika rikligt förefinnes ej. Snarare torde
man kunna befara motsatsen, ty det intresse, hvarmed en ny sak gärna
omfattas, svalnar utan tvifvel lätteligen med åren. Att alltjämt med
ständigt stegrade utgifter nödgas draga sig fram så att säga för dagen,
utan visshet om att tillräckliga inkomster kunna påräknas, lär i längden
oundvikligen komma att inverka hämmande på anstalternas verksamhet.
»Berörda förhållande har äfven gjort, att önskvärda eller nödvändiga
förbättringar, respektive utvidgningar ej kunna företagas utan risk att rubba
anstalternas ekonomi, eller ock öfver hufvud taget för närvarande måste
anstå till en obestämd framtid. Jag skall här nedan anföra några exempel
i dessa hänseenden från de olika anstalterna. Stockholmsföreningen nödgas
af ekonomiska hänsyn ännu uthyra en lägenhet i sin fastighet, oaktadt "ett
kännbart behof af ökadt utrymme för arbetslokalerna och oaktadt bostäder
för eleverna hittills kunnat beredas i vida mindre omfattning än önskligt
vore. Vidare saknas ett sommarhem för eleverna, äfvensom poliklinik och
klinik. I Göteborg finnes väl både sommarhem, poliklinik och klinik, men
lokalerna i staden för föreningens skola och hem äro i vissa hänseenden
mindre ändamålsenliga, och särskildt beträffande hemmet alldeles otillräck¬
liga. En likväl mycket måttlig utvidgning af sistnämnda lokaler under
år 1901 förorsakade föreningen en balans af omkring 4,000 kronor på de
löpande utgifternas konto. Hälsingborgsföreningen har, enligt hvad remiss¬
handlingarna upplysa, under senare år måst i följd af bristande utrymme
248 Åttonde hufvudtiteln.
[102.] afvisa minst 6 inträdessökande årligen och saknar medel att inom öfver¬
skådlig framtid bereda plats för flera elever, liksom äfven medel att uppföra
ett här påtänkt verkstadshus för utlärda elever, äfvensom till inrättande
af ortopedisk poliklinik och klinik. Anmärkas må, att med största sanno¬
likhet äfven i Stockholm och Göteborg utrymmet för mottagande af alla
nyanmälda elever redan nu är otillräckligt eller snarligen kommer att bli
så, ehuru remisshandlingarna icke innehalla nagra faktiska uppgifter i
detta hänseende.
»Det torde således icke lida något tvifvel, att ökadt understöd af all¬
männa medel åt vanföreanstalterna är af behofvet påkalladt, dels och i
främsta rummet för att ekonomiskt betrygga den ostörda fortgången af
den samhällsnyttiga verksamhet, som å desamma för närvarande utöfvas,
dels äfven för att därigenom, om än mera indirekt, sätta dem i stånd att
konsolidera sin ekonomiska ställning och på så sätt möjliggöra fullföljandet
i allt större omfattning och under allt flera former af den uppgift, för¬
eningarna för bistånd åt vanföra satt sig före. Hittills har statsbidraget,
som åtnjutits först från och med år 1901, utgått med 40 kronor årligen
för elever, som endast åtnjutit undervisning, 60 kronor årligen för dem,
som därjämte erhållit middagsmåltid, samt 80 kronor årligen för elever,
som utom undervisning äfven erhållit fullt underhåll a anstalten. Peti-
tionärerna åsyfta nu att erhålla 125 kronor årligen för elever, soin blott
få undervisning, samt 250 kronor för dem, som därjämte erhålla fullt
underhåll. I förhållande till kostnaderna för anstalternas dagliga drift
kunna sistnämnda belopp knappast anses öfverdrifvet stora. Remisshand¬
lingarna uppgifva, att å Hälsingborgsanstalten kostnaderna för hvarje elev,
som åtnjuter både undervisning och underhåll, uppgå till minst 450 kronor
om året. Af årsberättelsen 1902 för samma anstalt framgår, att den totala
utgiftssumman samma år uppgått till 14,294 kronor 68 öre samt att där¬
under utbetalats statsbidrag till belopp af 1,730 kronor. Liknande torde
förhållandena ställa sig å de öfriga anstalterna. Statsbidraget har sålunda
utgjort mindre än en femtedel af de beräknade kostnaderna för hvarje
elev och föga mera än en åttondedel af samtliga löpande utgifter. Om
den här ifrågasatta förhöjningen af statsbidragets belopp komrne till stånd,
skulle detta belopp alltså sannolikt komma att motsvara omkring hälften
af den beräknade kostnaden för hvarje elevs undervisning och underhåll
samt något mera än en tredjedel af samtliga löpande utgifter. Men äfven
därmed skulle med all säkerhet icke vinnas mera, än att föreningarna
kunde reservera större donationer och möjligen i någon man äfven ae
mindre, tillfälliga bidragen för nödiga förbättringar af lokaler och materiell
samt för önskvärda utvidgningar af anstalternas verksamhet. Jag menar
Åttonde Imfvudtiteln.
249
icke, att ej därmed vore vunnet mycket nog, men har velat framhålla, att [102.]
något öfverskott af statsbidraget, sedan de löpande utgifterna blifvit be¬
stridda, icke kan förväntas uppkomma. Man kan, synes det mig, med
andra ord af ett förhöjdt statsbidrag blott beräkna, att anstalternas dagliga
drift blir betryggad utan anlitande af föreningarnas kapitalbehållning eller
osäkra tillfälliga bidrag. Men detta synes mig vara just hvad statsbidraget
bör åsyfta.»
Efter att hafva anställt en jämförelse mellan vanföreanstalternas och
sinnesslöanstalternas behof af statens; understöd fortsätter Sehuldheis:
»Sökandena hafva — som det kan synas med orätt — likställt här
ifrågavarande vanföreanstalter med de af landsting eller städer upprättade
sinnesslöanstalter, till hvilka statsbidraget utgår efter 125 respektive 250
kronor per år och elev, under det att enskilda anstalter för sinnesslöa,
hvilka måhända snarare kunna anses jämförliga med vanföreanstalterna,
endast åtnjuta respektive 50 och 100 kronor per år och elev. Emellertid
åtnjuter vanföreanstalten i Göteborg understöd från landstingen i Göteborgs
och Bohus, Hallands och . Alfsborgs län. Nämnda understöd utgår i form
af bidrag till de afgifter, eleverna hafva att erlägga till anstalten. Denna
är äfven i viss mån underkastad kontroll af kommunal myndighet, enär
trenne af de revisorer, som granska anstaltens räkenskaper, utses af stads¬
fullmäktige i Göteborg. Hälsingborgsanstalten åtnjuter likaledes landstings¬
bidrag, nämligen ett visst för hvarje år fixeradt belopp, från Malmöhus
och Kristianstads län, men någon kontroll af anstaltens verksamhet från
landstingens sida synes icke äga rum. Stockholmsanstalten åtnjuter intet
bidrag af landsting eller kommun och står ej under någon kontroll
af sådana institutioner. Detsamma är fallet med föreningen för sinnes¬
slöa barns vård i Stockholm och dess anstalter, hvilka icke desto mindre
med afseende å åtnjutande af statsbidrag äro likställda med af lands¬
ting och kommuner upprättade sinnesslöanstalter. Då denna förenings
organisation för öfrigt icke är väsentligen olika föreningarnas för bistånd
åt vanföra, och då de sistnämnda på grund af hvad jag i det föregående
anfört torde få anses vara i behof af statsbidrag fullt lika mycket som
den förstnämnda, synes mig intet skal föreligga att förmena föreningarna
för bistånd åt vanföra samma undantagsförmån, som medgifvits föreningen
för sinnesslöa barns vård i Stockholm.
»Från hvilken synpunkt man än ser saken, är alltså, såvidt jag kan
finna, sökandenas framställning väl motiverad och förtjänt att förordas på
det varmaste, så mycket mera som det här närmast gäller en så relativt
ringa uppoffring från statsverkets sida som en årlig utgift af omkring
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami- 1 Afd. 32
250
Åttonde kufvudtiteln.
r 102.] 17,000—18,000 kronor mera, än som hittills utgått till här ifrågavarande
ändamål.
»Endast en betänklighet hyser jag mot att obetingadt tillstyrka den
underdåniga ansökningen, men denna betänklighet har ej afseende å den
ifrågasatta ökningen af anslagets belopp, utan däremot å beräkningsgrun¬
den för anslagets meddelande.- Som jag redan i ett föregående utlåtande
framhållit, händer nämligen, af orsaker som jag här ofvan berört, att
vissa elever få kvarblifva i anstalterna äfven efter den egentliga läro¬
tidens slut, hvadan statsbidraget ej blott kommer undervisningen eller, all¬
männare taget, utbildningen af eleverna till godo — hvilket torde få anses
vara det egentliga syftet med statsbidraget — utan äfven tages i anspråk
för underhållet af en eller annan bland de vanföra, som ej vidare är i
behof af och ej heller åtnjuter någon egentlig undervisning. Det vore
utan tvifvel principiellt riktigast att utesluta sådana vanföra från statsbidrag,
exempelvis genom stadgande af att sådant bidrag ej finge åtnjutas utöfver
en viss maximitid, eller ock att statsbidraget efter denna tids förlopp blefve
väsentligen mindre. Men fixerandet af en maximitid måste naturligtvis
blifva ganska godtyckligt och skulle möjligen leda till konsekvenser, lik¬
nande dem som föranledt Eders Kungl. Maj:t att nyligen upphäfva be¬
stämmelsen om en till viss tid begränsad s. k. proftid för sinnesslöa. Ty
det gifves utan tvifvel en del vanföra, hvilkas förutsättningar för utbild¬
ning i yrkesskicklighet äro så små, att de alltjämt förblifva i behof af
handledning. Om emellertid i en framtid särskilda verkstadsafdelningar
för utlärda elever komma till stånd, torde förevarande fråga själfmant fram¬
ställa sig till förnyadt öfvervägande och lättare kunna lösas. För när¬
varande skulle det däremot, såvidt jag kunnat inhämta, utan tvifvel möta
allt för stora praktiska svårigheter att vid beräkningen af statsbidrag åt
vanföreanstalterna utesluta vissa af deras alumner.
»På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för beredande af statsbidrag
ät föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg, åt föreningen för bistånd
åt vanföra i Skåne och åt föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i
Stockholm, till ett årligt belopp af 125 kronor för hvarje elev, som i
någon af dessa föreningars skolor åtnjuter undervisning, samt 250 kronor åt
hvarje elev i samma skolor, som utom undervisning erhåller fullt underhåll.»
Då frågan om statsunderstöd till undervisningsanstalter för vanföra den
13 januari 1900 af dåvarande departementschefen i underdånighet anmäldes,
yttrade han bland annat: Beträffande det belopp, som borde beräknas för hvar
Åttonde hufvudtiteln.
251
och en af de personer, för hvilka statsunderstöd skulle utgå, ville departe- [102.]
mentschefen erinra därom, att i fråga om döfstumma och sinnesslöa stats¬
bidrag utginge med 250 kronor, för år räknadt, för hvarje barn, som åt-
njöte undervisning och underhåll inom af landsting anordnad skola, och
med 125 kronor om året för hvarje barn, som i skolan erhölle endast
undervisning, samt att, när fråga vore om enskilda skolor, statsbidraget
utginge i förra fallet med 100 kronor och i senare fallet med 50 kronor
årligen. Hvad sålunda gällde för nämnda enskilda skolor, syntes kunna
tillämpas i förevarande fall, så mycket hellre som åtminstone vissa af
eleverna uti ifrågavarande läroanstalter åtnjöte, jämte undervisning, äfven
andra förmåner,, såsom middagsspisning, bostad och stundom fullt under¬
håll på vederbörande förenings bekostnad. Bidrag af statsmedel skulle
sålunda kunna utgå med 50 kronor, för år räknadt, för hvarje vanför
person, som uti någon af ifrågavarande läroanstalter erhölle undervisning,
samt därutöfver för hvarje person, åt hvilken af vederbörande förening-
anskaffades någon eller några af förenämnda förmåner, ett däremot af-
passadt belopp, dock ej öfverstigande 50 kronor årligen.
Till svar å Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet anmälde Riks¬
dagen i sin skrifvelse den 14 maj 1900 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel, att Riksdagen på de skäl, som i
statsrådsprotokollet angifvits, ansett understöd af statsmedel böra beredas
ifrågavarande föreningar och icke funnit anledning till erinran emot de af
departementschefen angifna grunder för understödets fördelning emellan
de särskilda föreningarna. Då emellertid, fortsattes i skrifvelsen, stats¬
bidraget åtminstone tills vidare torde böra för hvarje vanför eller lytt
person beräknas till något lägre belopp än departementschefen föreslagit,
hade Riksdagen ansett anslaget kunna bestämmas till 7,500 kronor, hvilket
belopp jämväl för ändamålet anvisats.
I enlighet med hvad Riksdagen sålunda uttalat har ifrågavarande
statsbidrag under de gångna åren beräknats på följande sätt:
för hvarje elev, som jämte undervisning åtnjutit fullt underhåll, kr. 80: —
s »«: » » » : : , » erhållit middagsspisning, » 60: —
. » » » » åtnjutit blott undervisning, ................... » 40: —
Den utredning, som nu föreligger i denna fråga, synes mig otvetydigt
gifva vid handen, att ei> förhöjning är behöflig i de belopp, som af ifråga¬
varande anslag må beviljas till understöd åt föreningarna för vanföra i
Göteborg, Hälsingborg och Stockholm. Det kan icke bestridas, att en svag
ekonomi måste inverka menligt på föreningarnas arbete och i hög grad
försvåra, ja mången gång omöjliggöra för dem att motsvara de växande
252
Åttonde hufvudtitein.
[102.] trafven på utrymme, förbättrade arbetsmetoder m. m. Ehuru goda skäl
anförts för anslutning till den af professor Schuldheis föreslagna ökningen
i omförmälda anslagsbelopp, eller till 125 kronor för hvarje elev, som i
någon af dessa föreningars skolor åtnjuter endast undervisning, samt 250
kronor åt hvarje elev i samma skolor, som utom undervisning erhåller
fullt underhåll, synes mig en så stor ökning i anslaget icke kunna —
åtminstone för närvarande — med utsikt till framgång ifrågasättas. Där¬
emot torde några befogade erinringar icke numera kunna göras mot ett
godkännande af de grunder för statsbidragets fördelning, hvilka innehållas
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 13 januari 1900.
Enligt dessa grunder — hvilka i fråga om fördelningen af statsbidraget
skulle likställa de enskilda anstalterna för vanföra med dem för döfstumma
och sinnesslöa — skulle bidrag af statsmedel kunna utgå med 50 kronor,
för år räknadt, för hvarje vanför person, som uti någon af ifrågavarande
läroanstalter erhölle undervisning, samt därutöfver för hvarje person, åt
hvilken af vederbörande förening anskaffades förmån af middagsspisning,
bostad eller fullt underhåll, ett däremot afpassadt belopp, dock ej öfver¬
stigande 50 kronor årligen.
Under första hälften af år 1904 utdelades statsbidrag:
för 50 elever
|
ä 40 kronor med ................
|
............................................ 2,000: —
|
» 54 »
|
» 30 » » ...............
|
........................................... 1,620: —
|
rt
» / »
|
» 20 » » ................
|
.............................................. 140: —
Summa kronor 3,760: —
|
hvilket för helt år beräknadt kräfver 7,520 kronor.
Enligt nyss nämnda något högre beräkningsgrund skulle, under
förutsättning af oförändradt elevantal, åtgå, för helt år räknadt:
för 50 elever å 100 kronor.........................................................................5,000: —
» 54 » » 75 » ...................................................................... 4,050: —
;> 7 » » 50 » ......................................................., .. 350: —
Summa kronor 9,400: —
Men då antagligt är, att, om ökadt statsbidrag till anstalternas uppe¬
hållande beviljas, elevantalet vid dessa kommer att hastigare än hittills
tillväxa, samt då af statsanslaget jämväl skall bestridas arfvode för in¬
spektion, hvilket hittills utgått med 200 kronor för år, under det att er¬
sättningen för resekostnad och traktamente, liksom i fråga om inspektion
af sinneslöanstalter, utgått af det under åttonde hufvudtitein uppförda
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, synes mig statsanslagets
belopp böra bestämmas till 12,000 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
Åttonde hufvudtiteln.
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1906 anvisa ett belopp af 12,000 kronor att användas dels i öfverens¬
stämmelse med nyss angifna grunder till understöd åt de i Göteborg,
Hälsingborg och Stockholm af föreningarna för bistånd åt vanföra inrät¬
tade undervisningsanstalter för vanföra, dels ock för bekostande af dessa
anstalters inspektion.
Diverse anslag.
I likhet med hvad vid 1900, 1901, 1902 och 1903 års riksdagar ägt rum, [103.]
beviljade 1904 års lfiksdag för beredande af religionsvård åt svenska sjömän Reiigionsvåni
i utländska hamnar samt åt andra därstädes sig uppehållande ländsmän sjömän* mmi.
på extra stat för år 1905 ett belopp af 15,000 kronor. i utländska
Häraf har genom nådigt bref den 10 juni 1904 ett belopp af 10,000 hamnar'
kronor ställts till svenska kyrkans missionsstyrelses disposition för att ut¬
betalas till aflönande under år 1905 af svenska prästmännen i Kiel, West-
Hartlepool och Dunkerque, den förstnämnde med 3,500 kronor, den andre
med 4,500 kronor och den tredje, som tillika innehar pastorsbefattningen
i svenska församlingen i Paris, med 2,000 kronor. Återstoden af anslaget,
5.000 kronor, skulle enligt bestämmelse i samma nådiga bref användas till
uppehållande af prästerlig verksamhet i Köpenhamn sålunda, att den af
missionsst.yrelsen därstädes förordnade prästmannen skulle under år 1905
uppbära en aflöning af 4,000 kronor och återstående 1,000 kronor finge
af missionsstyrelsen användas för befrämjande i öfrigt, på sätt omständig¬
heterna kunde gifva vid handen, under år 1905 af den ifrågavarande
verksamheten i Köpenhamn.
Då för fortgången af omförmälda, ytterst betydelsefulla verksamhet
anslag fortfarande är behöfligt till oförändradt belopp, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för beredande af religions¬
vård åt svenska sjömän i utländska hamnar samt åt andra därstädes sig
uppehållande landsmän på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af
15.000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 25 februari 1903 hemställde dom- [104.]
kapitlet i Härnösand, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels medgifva, att dom- Anställande
kapitlet finge förordna lämplig prästman från hvilket stift i riket som a^1.^"n^tera
helst att under tre år tjänstgöra bland befolkningen ''vid järnvägslinjen prästman vid
Gällivare—Riksgränsen med undantag af Kiruna grufsamhälle samt, i mån “auvare—:°
Riksgränsen.
254
Åttonde hufyudtiteln.
[104.] som det läte sig med sagda tjänstgöring förena, bland den nomadiserande
och bofasta befolkningen inom nordvästra delen af Juckasjärvi församling
i öfrigt och att till aflöning åt denne prästman, som å järnvägen borde
åtnjuta fria resor i tjänsteärenden, måtte af allmänna medel utgå ett årligt
belopp af 3,500 kronor, dels ock bestämma, att domkapitlet, efter veder¬
börande kontraktsprostars hörande, ägde att utfärda närmare bestämmelser
angående den föreslagne prästmannens tjänstgöring.
Vid föredragning häraf den 29 maj 1903 medgaf Eders Kungl. Maj:t,
att en extra ordinarie prästman med af domkapitlet angifven tjänstgörings¬
skyldighet finge för ett år på af domkapitlet föreslaget sätt förordnas, mot
åtnjutande af, förutom rätt till fria resor å järnväg i tjänsteärenden, en
aflöning utaf 3,500 kronor, efter år räknadt, att utgå med hälften från
prästerskapets löneregleringsfond och med andra hälften från anslaget till
lappmarks ecklesiastikverk; och blef på grund af detta nådiga beslut en präst¬
man anställd tills vidare under ett år från och med den 15 augusti 1903.
Sedan Eders Kungl. Maj:t härefter föreslagit Riksdagen att anvisa
medel för anställande under tiden från och med den 15 augusti 1904 in¬
till 1905 års utgång af en extra ordinarie prästman vid förutnämnda järn¬
vägslinje, samt Riksdagen för omförmälda ändamål på extra stat för år
1905 beviljat ett anslag af 4,827 kronor, fann Eders Kungl. Maj:t enligt
nådigt beslut den 10 juni 1904 godt medgifva, att en extra ordinarie präst¬
man med i nådiga brefvet den 29 maj 1903 angifven tjänstgöringsskyldighet
finge fortfarande intill 1905 års utgång på i nämnda bref angifvet sätt af
domkapitlet i Luleå anställas mot åtnjutande af, förutom rätt till fria resor
å järnväg i tjänsteärenden, en aflöning utaf 3,500 kronor, efter år räknadt.
Uti underdånig skrifvelse den 26 oktober 1904 har nu domkapitlet i
Luleå gjort framställning om vidtagande af åtgärder för anställande under
ytterligare tre år af en dylik prästman, och har domkapitlet i nämnda
skrifvelse anfört följande.
Uti det vid den nådiga propositionen till 1904 års riksdag fogade
statsrådsprotokoll hade framhållits, att det vore uppenbart, att ifråga¬
varande prästerliga verksamhet måste, om afsevärdt gagn därmed skulle
vinnas, fortsättas äfven efter den 15 augusti 1904. Några omständigheter,
som kunde föranleda till den uppfattning, att det sålunda gjorda utta¬
landet icke skulle äga tillämpning jämväl på tiden efter den 1 januari
1906, hade hittills icke i någon mån synts mellankomma. Domkapitlet
hade fastmer inhämtat, att de skäl, som förut blifvit härutinnan anförda,
fortfarande och med alltmer växande styrka talade för anställande af en
särskild extra ordinarie prästman för den befolkning — i början af år
1903 redan uppgående till 1,025 personer endast vid järnvägslinjen —
Åttonde Juifvudtitein. 255
hvarom nu vore fråga. Enligt domkapitlets förmenande syntes behofvet [104.]
af en dylik extra ordinarie prästman oafvisligt komma att göra sig gällande
en längre tid framåt, nämligen intill dess de kyrkliga förhållandena inom
Gällivare och Juckasjärvi till omfånget omättligt stora församlingar blifvit,
i deras helhet någorlunda nöjaktigt ordnade, en fråga, som med största
sannolikhet ännu under åtskilliga år syntes få vänta på sin lösning. Då
några anslag till fyllande af nämnda behof, enligt hvad tidigare blifvit
utredt, icke kunde erhållas af församlingarna, funne domkapitlet också
nödigt, att det allmänna fortfarande trädde hjälpande emellan för samma
behofs tillgodoseende. Då härförutom domkapitlet vore i tillfälle vitsorda,
att ineranämnde prästmans själavårdande, verksamhet visat sig vara till allt
större verkligt gagn för dessa aflägsna trakter och sålunda väl motsvarade
de kostnader, den vållade statsverket, funne domkapitlet sig föranlåtet att
hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om beredande af
fortsatt anslag för angifna ändamål. På grund af hvad tillförene i saken
förekommit och nu af domkapitlet anförts, anhölle således domkapitlet,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t inför 1905 års riksdag framlägga propo¬
sition om beviljande af ett årligt anslag af 3,500 kronor att utgå från
och med år 1906 under tre år för anställande af en extra ordinarie präst¬
man att tjänstgöra bland befolkningen vid järnvägslinjen Gällivare—Riks¬
gränsen med undantag af Kiruna grufsamhälle samt, i mån som det läte
sig med samma tjänstgöring förena, bland den nomadiserande och bofasta
befolkningen inom nordvästra delen af Juckasjärvi församling i öfrigt.
Härjämte hemställde domkapitlet, dels att, med hänsyn till den inom stiftet
rådande särskildt trängande brist på tillräckligt antal prästerliga krafter,
bemälde extra ordinarie prästman måtte kunna tagas från hvilket stift i
riket som helst, med bibehållande af tjänstårsberäkning inom det stift han
tillhörde, dels ock att med afseende å sättet och tiden för hans förord¬
nande, hans tjänstgöringsskyldighet samt rätt för honom, till fria resor å
järnvägen i tjänsteärenden måtte meddelas enahanda allmänna bestämmelser,
som förut varit i dessa afseenden gällande.
Obestridligt torde vara, att den prästerliga verksamhet, som från och
med den 15 augusti 1903 pågått och under år 1905 fortfarande kommer
att pågå bland befolkningen uti ifrågavarande aflägsna landsdel, äfven för
den . påföljande tiden är af behofvet i hög grad påkallad. På sätt dom¬
kapitlet framhållit, är det mycket sannolikt, att det kommer att dröja
åtskilliga år, innan de kyrkliga förhållandena inom Gällivare och Juckas¬
järvi församlingar varda på ett någorlunda nöjaktigt sätt ordnade. Vid
sadant förhållande och med stöd af hvad domkapitlet i öfrigt anfört anser
256
Åttonde hufvudtiteln.
jag medel för ifrågavarande verksamhets uppehållande nu böra äskas för
en tid af ytterligare tre år, eller intill 1908 års utgång.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för anställande under åren 1906—1908 af en extra ordinarie
prästman vid järnvägslinjen Gällivare—Riksgränsen bevilja 10,500 kronor,
hvaraf 3,500 kronor på extra stat för år 1906..
[105.] T anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
Åtgärder för 1904 års riksdag på extra stat dels till anställande af tre kontraktsadjunkter
rei/lonsvård in°m Södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Västerbottens andra
inom Luleå och tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, däraf 6,000
tliande^för" kronor att utgå under år 1905, dels ock till resekostnadsersättning åt
samlingar. dessa kontraktsadjunkter 3,300 kronor, däraf 1,100 kronor att utgå under
år 1905.
Med erinran härom samt att Eders Kungl. Maj:t den 10 juni 1904
rörande anslagens användande meddelat närmare bestämmelser, i hufvud¬
sak öfverensstämmande med de föreskrifter, som meddelats rörande an¬
vändandet af motsvarande anslag för föregående år, hemställer jag nu, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att utaf de beviljade beloppen
på extra stat för år 1906 anvisa, af anslaget till kontraktsadjunkterna
6,000 kronor samt af anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 1,100
kronor.
[106.] - Med bifall till Eders Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning bevil-
Åtgarder förja(je 1902 års riksdag på extra stat dels till anställande af tvä kontrakts-
reiigionavård1 adjunkter inom Västerbottens fjärde kontrakt 12,000 kronor, däraf 4,000
inom Luleå kronor att utgå under år 1903, dels till resekostnadsersättning åt dessa
talan de* för- kontraktsadjunkter 1,500 kronor, däraf 500 kronor att utgå under år 1903,
samlingar. Jels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af präster, för¬
trogna med finska språket, 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor att utgå under
år 1903. Återstoden af de beviljade anslagen blef af 1903 och 1904 års
riksdagar anvisad att utgå under åren 1904 och 1905.
Domkapitlet i Luleå har nu i underdånig skrifvelse den 21 september
1904 gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
angående beviljande af enahanda anslag för, ytterligare en treårsperiod;
och har domkapitlet därvid anfört: att de skäl, som på framställning af
domkapitlet i Härnösand år 1890 första gången föranledde beredande af
meranämnda anslag till förbättrande af själavården inom de finsktalande
församlingarna, fortfarande icke blott kvarstode oförsvagade utan fastmera
tillvuxit i styrka; att det numera icke vore tänkbart, att det fåtaliga ordi-
Åttonde liufvudtiteln. 257
narie prästerskapet i dessa vidsträckta trakter skulle kunna på ett någor¬
lunda tillfredsställande sätt betjäna sina församlingar utan den betydande
och effektiva hjälp, som lämnades af de efter behof tjänstgöringsort by¬
tande kontraktsadjunkterna; att de i anslaget ingående stipendier för
» utbildande af präster, förtrogna med det finska språket, under nu rådande
prästbrist inom stiftet vore ett S3mnerligen värdefullt medel i domkapitlets
hand till afhjälpande af denna brist såsom särskildt hotande de nordligaste
trakterna, i det att kompetenta sökande till berörda stipendier, enligt hvad
domkapitlet hade sig bekant, aldrig saknats, hvarförutom det borde erinras,
att kunnighet i det finska språket fortfarande måste anses vara alldeles
oundgänglig för en prästman i de församlingar, hvarom nu vore fråga;
att sålunda enligt domkapitlets förmenande ett fortsatt beviljande af mera-
nämnda . anslag vore af största behof påkalladt; samt att, vidkommande
användningen af anslagen, domkapitlet anhölle, att de bestämmelser, som
5 sådant hänseende sist lämnats genom nådigt bref den 13 juli 1902, måtte
fortfarande få lända till efterrättelse.
Då jag. till fullo instämmer uti hvad domkapitlet yttrat angående
behofvet af ifrågavarande anslag, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontrakts adjunkter inom Västerbottens fjärde
kontrakt 12,000 kronor, däraf 4,000 kronor att utgå under år 1906;'
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
däraf 500 kronor att utgå under år 1906; samt
till tva stipendier för utbildande vid universitet af präster, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor att utgå under° år
1906, med rått för Eders Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestäm¬
melser, som ma erfordras rörande anslagens användande.
På därom af^ Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningar har Riksdagen [107.]
för hvartdera af aren 1901 1905 pa extra stat anvisat 5,000 kronor tillmsestipendier
resestipendier ät prästmän under de villkor och bestämmelser, Eders Kungl. &t Prästmäl1-
Maj:t kunde finna godt föreskrifva; och har Eders Kungl. Maj:t uti nådiga
■cirkulär till de ecklesiastika konsistorierna, senast den 10 juni 1904, för
erhållande af ifrågavarande resestipendier fastställt vissa villkor och bestäm¬
melser af det innehåll, som angifves i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 11 januari 1901, punkten 117.
Da af skäl, som legat till grund för beviljandet af ifrågavarande anslag,
detsamma fortfarande måste anses vara synnerligen behöfligt, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 33
258
Åttonde hufvudtiteln.
[108.]
Utredning
rörande
ecklesiastika
boställen.
åt prästmän, under de villkor och bestämmelser Eders Kungl, Maj:t kan
finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af
5,000 kronor.
Sedan Riksdagen år 1901 anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa en fullständig utredning angående de ecklesiastika boställen, som *
blifvit af kronan till prästerskapets eller församlings understöd anslagna,
och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaffande af bo¬
ställe för dess prästerskap, äfvensom framställa förslag till de förändringar
i 1894 års skogsförordning, som genom denna utredning och i öfrigt kunde
anses vara erforderliga, bar, på sätt i protokollen öfver ecklesiastikärenden
för den 12 januari 1903, punkten 100, och för den 12 januari 1904,
punkten 98, omförmäles, kammarrådet G. Thulin, enligt nådigt förordnande,
företagit den ifrågasatta utredningen.
För sina åtgöranden under år 1904 bar Thulin i en till ecklesiastik¬
departementet ingifven, den 23 november 1904 dagtecknad skrifvelse lämnat
följande redogörelse.
Beträffande Gäfleborgs län förelåge nu redogörelserna för de ecklesia¬
stika boställena i fullständigt utarbetadt skick. Thulin hade emellertid ej
ansett sig böra i inledningen till redogörelsen för detta län till ingående
behandling upptaga allmänna frågor rörande de ecklesiastika boställena,
utan hade det synts Thulin lämpligare, att dylika frågor, särskildt de
viktiga frågorna om fördelningen af kyrkans gods mellan kyrkan och
prästerskapet samt om äganderätten till sagda gods under katolska tiden,
finge blifva föremål för närmare utredning i en allmän inledande fram¬
ställning, sedan ett flertal län bearbetats. Af samma anledning hade
Thulin ej heller ansett sig för närvarande böra afgifva något förslag till
de förändringar i 1894 års skogsförordning, som af utredningen kunde
föranledas.
Jämlikt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1902 hade redo¬
görelserna för de ecklesiastika boställena i Gäfleborgs län jämte de vik¬
tigaste af de urkunder, hvarpå dessa redogörelser stödt sig, numera blifvit
befordrade till trycket. Hvad de för utredningen inkomna handlingarna
för Gäfleborgs län anginge, hade desamma, inbundna i fem band, öfver-
lämnats till förvar hos kammarkollegium.
Beträffande utredningen rörande de ecklesiastika boställena inom
Västernorrlands, Västerbottens, Norrbottens och Jämtlands län hade, sedan
förarbetena för dessa län i hufvudsak afslutats, bearbetningen af redo¬
görelserna för de särskilda pastoraten under året fortgått efter samma
plan, som följts inom Gäfleborgs län. I tryck torde sagda redogörelser
Åttonde liufvudtiteln.
259
komina att liksom för Gäfleborgs län i medeltal för hvarje pastorat kräfva
ett utrymme af 8—12 sidor.
För bestridande af de med ifrågavarande uppdrag förenade kostnader
har Riksdagen för hvartdera af åren 1903, 1904 och 1905 på extra stat
anvisat ett förslagsanslag å 10,000 kronor. Utaf det i statsrådsprotokollet
för den 12 januari 1904 omförmälda beloppet, 19,953 kronor 57 öre, som
af Eders Kungl. Maj:t anvisats till utgående af 1903 års anslag, hafva
emellertid endast 15,953 kronor 57 öre af statskontoret utanordnats å sist¬
nämnda anslag; återstående, genom nådigt bref den 11 december 1903
anvisade 4,000 kronor hafva däremot utanordnats af 1904 års anslag.
A sistnämnda anslag hafva dessutom anvisats dels genom nådigt bref
den 8 juli 1904 4,000 kronor, dels genom nådigt bref den 31 december
1904 2,500 kronor, allt för bestridande af de med ifrågavarande uppdrag
förenade kostnader, dels ock genom nådigt bref sistnämnda dag 7,103
kronor 85 öre, utgörande kostnader för tryckning m. m. af utredningen
rörande Gäfleborgs län.
Af hvad jag sålunda anfört framgår, att anslag för ändamålet fort¬
farande är behöfligt och att detta anslag icke bör beräknas till lägre
belopp än det för år 1905 afsedda, eller 10,000 kronor.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att till bestridande af kostnaderna för ifrågavarande utredning
rörande ecklesiastika boställen på extra stat för år 1906 anvisa ett för¬
slagsanslag å 10,000 kronor.
Sedan jämlikt beslut den 12 september 1900 domkapitlet i Härnösand
infordrat skolrådets i Gällivare församlings skoldistrikt förklaring i a.n-K
ledning af vissa utaf dåvarande folkskoleinspektören i orten P. O. Grape 1
uti den af honom afgifna ämbetsrättelse för år 1899 framställda anmärk¬
ningar rörande, bland annat, skolförhållandena i sydligaste delen af nämnda
församling, hade skolrådet uti den 29 oktober 1900 afgifven förklaring
med afseende å berörda särskilda anmärkning anfört följande.
Den i sydligaste delen af församlingen liggande bygden vore i för¬
hållande till församlingen i öfrigt så illa belägen, att det under nuvarande
förhållanden stötte på nästan oöfvervinneliga svårigheter att tillgodose
dess andliga behof. De byar, som närmast hörde dit, vore Mårdsel, Horn¬
berget, IIvitträsk, Wuottas, Suobbat, Stor- och Lill-Saivis, Flakaberg, Ris-
träsk och Bönträsk, alla på ett afstånd af mellan 10 och 12 mil från
Gällivare kyrka. Till detta område kunde äfven räknas nybyggena Muorka-
fors, Herkmyran och Getberget. Befolkningen i denna bygd uppginge till
[109.]
apellbyggnad
. Hvitträsks
by.
260 Åttonde liufvudtitelii.
[109.] 360 personer. Trakten saknade kommunikationer och vore isolerad från
den öfriga församlingen. Under vintrar med mycken snö vore det nästan
omöjligt att komma fram till dessa ställen. Det hade flera gånger händt,
att därstädes utsatta husförhör måst inställas, emedan snömassorna nödgat
prästen återvända, innan han nått fram till ort och ställe. Från Laka-
träsks järnvägsstation kunde man väl vintertiden tämligen lätt nå fram
till det 11/2 mil därifrån belägna Mårdsel, men därmed vore det ock
mången gång slut. Från Mårdsel räknades 5 mil till Bönträsk, som vore
den yttersta byn i orten; och sommartiden vore denna bygd sa godt som
oåtkomlig från Gällivare. Befolkningen i trakten hade sina mesta för¬
bindelser med Öfver-Kalix, Råneå och Edefors. Sina döda förde de till
jorden i dessa församlingar, och sina barn läte de döpa där. Det funnes
exempel på personer, som ej på trettio år hade besökt Gällivare kyrko-
plats. Det vore därför mycket olämpligt, att trakten i fråga kommit att
tillhöra Gällivare församling, dit den med hänsyn till sitt läge minst af
allt borde höra. Snarare hade den bort läggas till Råneå. Emellertid
låge den tämligen aflägset äfven från denna församlings kyrka. Några af
byarna hade närmare till Harads kyrkoby i Edefors och andra till Öfver-
Kalix än till Ranea, men alla hade längre väg till Gällivare än till någon
af nyssnämnda församlingars kyrkor.
Men äfven närgränsande trakter af de nämnda grannförsamlingarna
äfvensom af Jockmocks församling vore mindre lyckligt lottade i kyrkligt
hänseende. Det gåfves ett stort antal till de omnämnda församlingarna
hörande och i denna trakt belägna byar och enskilda ställen, hvilkas be¬
folkning saknade tillfälle till någon lifligare förbindelse med sin egen
kyrka och sitt prästerskap. Därför brukade ock denna befolkning passa
på att anlita Gällivareprästerna för allehanda förrättningar, då dessa
präster komme på besök i grannbyarna inom Gällivare. Därom vore ju
ingenting annat än godt att säga, men det ena med det andra visade, att
här ovedersägligen förelåge ett trängande behof af ny församlingsbildning.
Att börja med torde en kapellförsamling, innefattande delar af Gällivare,
Öfver-Kalix, Råneå, Edefors och Joekmock, göra tillfyllest. Den finge i
sådant fall läggas under något af de omnämnda pastoraten, eftersom kunde
pröfvas lämpligt.
Skolrådet hemställde följaktligen, att domkapitlet måtte låta verk¬
ställa utredning i ärendet och eventuellt vidtaga åtgärder, som kunde leda
till förslagets genomförande.
I anledning häraf anmodade domkapitlet, jämlikt beslut den 7 no¬
vember 1900, kontraktsprosten i Västerbottens tredje kontrakt O. A. Wester
Åttonde hufvud titeln. 261
att, efter vederbörande kyrkoherdars hörande, afgifva yttrande rörande den [109.]
föreslagna församlingsbildningen; och anförde Wester uti den 19 december
1901 afgifvet yttrande, att, på grund af de utaf kyrkoherdarne i Jockmock,
Edefors och Öfver-Kalix uti yttrandet bifogade särskilda skrifvelser åbe¬
ropade skal och med hänsyn framför allt till den omständighet, att vissa
af de till sammanslagning ifrågasatta församlingsdelarna tillhörde lapp¬
marken, andra icke, berörda sammanslagning svårligen torde låta sig genom¬
föras. I stället hemställde Wester på angifna grunder om vidtagande af
åtgärder för afskiljande från Gällivare, Jockmocks och Råneå pastorat af
tre särskilda kapellförsamlingar med sina respektive kapell i Wuottas
Murjek och Öfverstbyn.
Uti af domkapitlet infordradt yttrande öfver sist omförmälda förslag,
r hvad det afsåge Gällivare pastorat, anförde dåvarande kyrkoherden där¬
städes . O. Bergqvist hufvudsakligen, att med afseende å de förekomna an¬
märkningarna ^ det ursprungliga förslaget om församlingsbildning finge
öfvergifvas, då detsamma, äfven om åtskilligt berättigad t läge däri, icke
torde kunna förverkligas; att härmed likväl tanken på att tillgodose den i
ifrågavarande trakt af Gällivare församling bosatta befolkningens andliga vård
med hänsyn till både undervisning och uppbyggelse icke kunde uppgifvas;
att . emellertid . denna till icke fullt 400 personer uppgående, mestadels
fattiga befolkning uppenbarligen vore allt för litet ekonomiskt bärkraftig
för att kunna åtaga sig de med bildandet af ett särskildt kapellag och
dess underhall förenade kostnader; att det asyftade malet dock torde kunna
vinn as, utan att egen församling därstädes inrättades, och saken tills vidare
hjälpas därmed, att en kapellbyggnad uppfördes i någon af de till området
hörande byar och en extra ordinarie prästman anställdes vid densamma;
att, på grund af nyss angifvet skäl, för genomförande af denna plan icke
någon annan utväg syntes förefinnas, än att staten trädde emellan; att
man härför kunde åberopa icke blott statens allmänna plikt att tillse, det
ingen landsdel försummades i afseende på andlig vård, utan äfven de all¬
deles särskilda omständigheter, som här påkallade det allmännas mellan¬
komst; att sålunda de språkliga förhållandena vore i området i fråga
mycket invecklade, i det att svenska, finska och lapska språken förekomme
om hvarandra, dock sa, att befolkningen icke kunde korrekt uttrycka sig
på något af dessa språk och allra minst på svenska, hvilket språk endast
i nödfall användes; att det måste anses vara af synnerlig vikt, att den
svenska kulturen finge en fast stödjepunkt just här, hvarest de olika
språkelementen möttes; att, om en prästman här anställdes, han skulle
icke blott genom sin själavardande verksamhet blifva af stor betydelse för
262
Åttonde Jiufvudtiteln.
[109.] befolkningens andliga lyftande i allmänhet och speciellt för dess räddande
från språklig barbarism, utan jämväl genom skolväsendets öfvervakande
verka mycket i samma syfte; samt att härförutom såväl det tilltänkta
kapellet som prästmannen blefve till ovedersäglig nytta för angränsande
delar af grannförsamlingarna, då äfven där, särskildt i Råneå, det finska
språket fortfarande förekom me.
Vidare anförde kyrkoherden Bergqvist, att för afgifvande af ett be¬
stämdt förslag till afhjälpande af den kyrkliga nöden i meranämnda trakt
utarbetats en yttrandet bifogad ritning till kapellbyggnad därstädes, afsedd
att inrymma 220 till 250 personer, jämte kostnadsförslag därå, slutande å
en summa af 14,200 kronor; att Gällivare församling å kyrkostämma den
27 december 1903 beslutat till kapellets uppförande bidraga med ett an¬
slag af 1,924 kronor 96 öre, utgörande det belopp, som upptagits i jämväl
närslutet supplement till kostnadsförslaget, hvilket ursprungligen lydt å
12,275 kronor 4 öre, hvarförutom församlingen tillbjudit sig att anskaffa
mark till byggnadsplats för kapellet samt till begrafningsplats äfvensom
att ansvara för kapellbyggnadens framtida underhåll, så länge den ifråga¬
varande sockendelen tillhörde Gällivare församling; att kyrkostämman till¬
lika beslutat åt pastor uppdraga att till domkapitlet aflåta framställning
om dess medverkan för erhållande af statsanslag till bestridande af den
ofri ga kostnaden för kapellet, 12,275 kronor 4 öre; att vidkommande
frågan om kapellets läge sammanträde hållits med befolkningen i södra
delen af Gällivare samt med åtskilliga personer äfven från närgränsande
byar inom grannförsamlingarna, därvid enhälligt uttalats den åsikt, att
Hvitträsks by vore den lämpligaste platsen för kapellet, hvilken åsikt jämväl
biträdts af kyrkostämman; att Gällivare församling å förutberörda kyrko¬
stämma äfvenledes beslutat att genom pastor hos domkapitlet väcka fråga
om anställande af en kontraktsadjunkt med hufvudstation i Hvitträsk; att
kyrkostämman härvid utgått från den uppfattning, att denne prästmans
verksamhet skulle blifva af betydelse äfven för de delar af Råneå, Edefors
och Jockmock, som läge i närheten af Gällivare sockengräns, samt af
Öfver-Kalix församling åtminstone för lägenheten Dorkas; att uppenbart
vore ock, att, så länge intet kapell funnes vare sig i Murjek eller i Öfverst-
byn, Hvitträsk skulle blifva den kyrkliga samlingsplatsen för befolkningen
från de byar och lägenheter, som läge nära Gällivare, enär de finge kortare
väg till kapellet i Hvitträsk än till sina respektive sockenkyrkor; samt att
för öfrigt många ställen läge så till, att de finge närmare till Hvitträsk
än till någotdera af de båda andra kapellen, om dessa komme till stånd,
hvilket emellertid kunde dröja länge nog.
På grund häraf hemställde kyrkoherden Bergqvist, att domkapitlet
Åttonde hufyudtiteln. 268
måtte hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning om beviljande [109.]
af anslag dels af 12,275 kronor 4 öre såsom bidrag till uppförande enligt
upprättad ritning af en kapellbyggnad i Hvitträsk inom Gällivare för¬
samling och dels för anställande, sä fort ske kunde, af en kontraktsadjunkt
för södra delen af samma församling och angränsande delar af grann¬
församlingarna med hufvudstation i Hvitträsk.
Vid detta Bergqvists utlåtande var fogadt utdrag af protokoll, hållet
vid. ordinarie kyrkostämma med Gällivare församling den 27 december 1903,
utvisande att församlingen då fattat de i nämnda utlåtande oinförmälda
beslut.
Sedan härefter domkapitlet i Härnösand med skrifvelse den 7 januari
1904 till domkapitlet i Luleå öfverlämnat handlingarna i detta ärende för
den åtgärd, sistnämnda domkapitel kunde finna skäligt i anledning däraf
vidtaga, samt detta domkapitel hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län anhållit om dess yttrande i saken, utlät sig sistnämnda
ämbetsmyndighet i sådant afseende, att det vore helt naturligt, att befolk¬
ningen i ifrågavarande genom saknaden af kommunikationer isolerade
trakter måste vara efterblifven äfven i andligt afseende, och att något
tvifvel därför ej kunde råda angående behofvet af särskilda anordningar
för att åt denna befolkning bereda förbättrad andlig omvårdnad. På
grund af hvad i ärendet förekommit syntes jämväl för Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande det nu framställda förslaget om uppförande af ett
kapell i Hvitträsk samt anställande därstädes af en kontraktsadjunkt åt¬
minstone för närvarande innefatta den lämpligaste lösningen af förevarande
fråga. Hvad kostnaderna beträffade, förelåge i detta fall, särskildt med
hänsyn till .språkförhållandena i trakten, goda skäl för att den ifrågasatte
kontraktsadjunkten, liksom öfriga kontraktsadjunkter inom stiftet, aflönades
af statsverket. Vidkommande däremot kostnaden för det föreslagna ka¬
pellets uppförande, syntes det kunna ifrågaställas, huruvida icke Råneå
församling, hvars öfre del i vidsträckt omfattning skulle komma att få
nytta af de föreslagna åtgärderna till en förbättrad religionsvård, kunde
vara villig att i någon mån bidraga till samma kostnader, likasom ock
huruvida ej ökadt bidrag kunde utverkas af Gällivare socknemän i form
af kostnadsfritt virke till bjälkar och byggnadstimmer från närbelägna
allmänningsskiften, i hvilket afseende dock erfordrades en framställning af
socknemännen samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, före¬
gånget af allmänningsdelägarnes samtycke.
Med föranledande häraf infordrade domkapitlet i Luleå i sistomför-
mälda särskilda hänseenden yttranden dels af Råneå församlings kyrko-
264 Åttonde lmfvudtiteln.
[109.] stämma, som förklarade, att, enär inom närmaste framtid kapell för öfre
delen af församlingen komrne att byggas i Gunnarsby samt i allt fall
endast en försvinnande liten del af församlingens folkmängd skulle kunna
draga nytta af kapellet i Hvitträsk, kyrkostämman icke vore villig lämna
något bidrag till uppförande af samma kapell, och dels af Gällivare sockens
allmänningsdelägare,. hvilka å sammanträde inför kyrkostämmans ordförande
beslöto, att kostnadsfritt virke till kapellet skulle från närbelägna all-
männingsskiften erhållas, därvid likväl i första hand torrvirke i mån af
tillgång skulle tagas och därefter friskt virke; och resolverade Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande den 17 maj 1904, att från Gällivare härads¬
allmänning skulle, på sätt allmänningsdelägarne medgifvit, få utlämnas
virke till bjälkar och byggnadstimmer till oftanämnda kapellbyggnad.
Enligt ett af ingenjören Åke Goldkuhl, som upprättat förut omför-
mälda ritning och kostnadsförslag, utfärdadt värderingsbevis skulle det
timmer, som enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut således
Unge från häradsallmänningen uttagas till kapellbyggnaden, omfatta 495
träd, hvilka enligt samma grunder, efter hvilka nämnda kostnadsförslag
upprättats, vore värda 1 krona 50 öre stycket stående på rot, eller så¬
ledes sammanlagdt 742 kronor 50 öre.
Domkapitlet i Luleå har nu, med öfverlämnande af samtliga saken
rörande handlingar, i underdånig skrifvelse den 18 maj 1904 för egen del
anfört följande.
Under de fyra år, som förflutit sedan närmare uppmärksamhet fästades
vid den i flera afseenden vanlottade ställning, hvaruti befolkningen befunne
sig i den afskilda ort, hvarom nu vore fråga, hade enligt domkapitlets
åsikt genom skriftväxlingen i ärendet förebragts bindande bevisning om
nödvändigheten af kraftiga åtgärder från det allmännas sida till upphjäl¬
pande af denna ställning. Det gåfves utan gensaga inom det vidsträckta,
glest befolkade stiftet med dess merendels oformligt stora församlingar
många aflägsna, väglösa bygder, som ännu endast i mycket ringa mån
kommit i åtnjutande af den andliga omvårdnad, hvartill man i andra delar
af riket ansage sig hafva en själffallen rättighet. Folket i dessa bygder
förde likväl en förhållandevis förnöjsam tillvaro, och i religiöst hänseende
fasthölle de vid sin lutherska tro. Detta torde få tillskrifvas vederbörande
prästerskaps oförtrutna nit att uppsöka dessa undangömda trakter för att
genom predikande och personligt umgänge skänka uppbyggelse och andlig
lyftning.
Hvad nu särskild! anginge den sydligaste delen af Gällivare försam¬
ling, måste den anses vara mer än de flesta dylika orter lämnad åt sig
Åttonde hnfvndtiteln.
265
själf. Det vore naturligt, att de två vid kyrkan bosatte prästmän, kyrko- [109.]
herden och komministern, hvilka, med biträde af en kontraktsadjunkt under
de tider af året, då husförhörsresor företoges och skriftskola hölles, hade
om hand själavården uti den 169 kvadratmil stora och — äfven oberäk-
nadt Malmberget, som hade särskild präst — numera synnerligen folkrika
församlingen, icke kunde annat än mycket sällan — under senare tid en
gång om året — företaga den 10 till 15 mil långa färden på till stor
del obanade stigar till ifrågavarande byar, likasom att befolkningen där
endast någon enstaka gång kunde taga sig fram till kyrkan. Barn, åldrin¬
gar och sjuklingar kunde gifvetvis aldrig komma till Guds hus. Kommu¬
nion, vigslar och barndop i vederbörlig ordning förekomme endast vid de
sällsynta besöken af prästen, och med de dödas förande till vigd jord vore
oerhörda svårigheter förenade. Synnerligen svårt hade det äfven visat sig
att erhålla dugliga och lämpliga skollärare till den isolerade trakten, och
de lärare, man lyckades där anställa, finge arbeta utan både kontroll och
uppmuntran af förman. Härtill komme den språkförbistring af finska,
lapska och svenska språken, som skilde de olika byarna åt och vållade
stora olägenheter icke minst vid skolundervisningen.
Det läte lätt tänka sig, hvilken omgestaltning till det bättre af dessa
beklagansvärda förhållanden, som uppförandet i nejden af ett kapell och
anställandet af en prästman därstädes skulle åstadkomma. Väl kunde det
anmärkas, att befolkningen, numera omkring 400 människor, vore väl få¬
talig för en dylik kostsam anordning, men häremot åter kunde invändas,
ej mindre att utomordentliga förhållanden kräfde utomordentliga åtgärder,
än äfven att, enligt hvad utredt blifvit, jämväl kringliggande delar af an¬
gränsande församlingar under antagligen rätt lång tid komme att draga
nytta af nämnda kapell och prästman, hvilka därigenom, såsom domkapitlet
inhämtat, skulle komma att betjäna omkring 700 till 800 personer, eller
en församlingsgrupp, som, oafsedt den stora skillnaden i areal, mer än
motsvarade många sydsvenska församlingar med i öfrigt vida gynnsammare
betingelser i alla afseenden än det ifrågavarande området.
I öfverensstämmelse med förut i ärendet hörda myndigheter och på
de af dem angifna skäl ansåge jämväl domkapitlet, att en förbättrad andlig
vård för samma område lättast och ändamålsenligast torde kunna åstad¬
kommas genom att uppföra ett mindre kapell å lämplig plats i orten samt
vid samma kapell anställa en extra ordinarie prästman. Likaledes hade
domkapitlet icke något att erinra vare sig emot förslaget om kapellets för¬
läggande till Hvitträsks by såsom den därtill bäst lämpade platsen eller
emot den af ingenjören Goldkuhl upprättade ritning till kapellet och det
därvid fogade kostnadsförslag jämte supplement. Domkapitlet funne äfven
Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afä. 34
266
Åttonde hufvudtiteln.
[109.] skäligt, att den föreslagne extra ordinarie prästmannen med hänsyn till
den tjänstgöring i flera församlingar inom Västerbottens tredje kontrakt,
som komme att åligga honom, erhölle karaktären af kontraktsadjunkt.
Emellertid kunde det, såsom förut framhållits, i betraktande af den
ytterst ringa ekonomiska bärkraften hos allmogen i meranämnda område,
icke ifrågasättas, att befolkningen skulle kunna själf lämna något särskildt
bidrag till förverkligande af nu framställda förslag till förbättrande af dess
ställning. Icke heller kunde det billigtvis begäras, att Gällivare församling
skulle för ändamålet bevilja något ytterligare anslag utöfver hvad för¬
samlingen redan förklarat sig villig utgöra i penningar och in natura till
kapellbyggnaden och dess underhåll samt begrafningsplatsen, hvarförutom
Ilåneä församling, som jämte Gällivare komme att åtminstone tills vidare
åtnjuta den största fördelen af den tilltänkta anordningen, på anförda skäl
vägrat att på något sätt bidraga till syftets förverkligande. Vid dylikt
förhållande återstode för domkapitlet icke annat än att hänvända sig till
Eders Kungl. Maj:t med underdånig framställning om beredande af all¬
männa medel af de anslagsbelopp, som, utöfver hvad Gällivare församling
därtill beviljat, för genomförande af denna synnerligen angelägna kyrkliga
anordning erfordrades.
Enligt den af vederbörande pastor verkställda utredning skulle det
sålunda af allmänna medel erforderliga anslag för kapellbyggnaden belöpa
sig till 12,275 kronor 4 öre. Sedermera hade emellertid delägarne uti
Gällivare skogsallmänningsfond beslutat att kostnadsfritt lämna för kapell-
byggnaden erforderligt virke till bjälkar och byggnadstimmer, på grund
hvaraf, enligt af ingenjören Goldkuhl lämnad uppgift, från nyssberörda
belopp borde afgå 742 kronor 50 öre och det för kapellets uppförande
behöfliga anslag af statsmedel komme att utgöra 11,582 kronor 54 öre.
Enär likväl kostnadsförslaget icke upptoge ringklocka och orgelharmonium
till kapellet, nödgades domkapitlet för anskaffande af dessa oundgängligen
nödvändiga inventarier underdånigst hemställa om beredande af ytterligare
500 kronor till ringklocka och 300 kronor till orgelharmonium, hvilka
belopp enligt inhämtade upplysningar ansetts för ändamålet behöfliga.
Ifrågavarande anslag, tillhopa 12,332 kronor 54 öre, borde emellertid, enligt
domkapitlets förmenande, för inrymmande af transportkostnader för ring¬
klockan och orgelharmoniet afrundas till 12,400 kronor.
Vidkommande storleken af det anslag, som erfordrades till aflönande
af den ifrågasatte nye kontraktsadjunkten, föresloge domkapitlet, att arfvode
finge till honom utgå efter enahanda grunder som till de förutvarande
kontraktsadjunkterna inom stiftet, nämligen efter 2,000 kronor för år.
Därförutom torde, då det borde åligga honom att företaga predikoresor
Åttonde Imfvudtiteln. 267
till de i regel miltals från hvarandra aflägsna byarna, någon ersättning r 109.]
böra beredas för de med sådana resor förenade kostnader, i hvilket af¬
seende domkapitlet ville föreslå ett årligt belopp af 200 kronor, hvilket
belopp med 50 kronor understege den reseersättning, som för år utginge till
den förut i kontraktet anställde kontraktsadjunkten, hvilken hade att till¬
ryggalägga något längre vägsträckor.
Sedan härefter domkapitlet uttalat sig i fråga om de kompetensford¬
ringar, som enligt domkapitlets åsikt skulle ställas å den föreslagne kon¬
traktsadjunkten, samt om sättet för hans verksamhet m. m., har domkapitlet
till sist uti förevarande skrifvelse, på grund af hvad sålunda blifvit an-
fördt, hemställt, det Eders Kungl. Maj:t, med godkännande af den hand¬
lingarna i ärendet bifogade ritning till kapellbyggnad jämte det, därtill
upprättade kostnadsförslag, täcktes till 1905 års riksdag aflåta nådig pro¬
position om beviljande af
dels ett belopp af 12,400 kronor såsom bidrag till uppförande jämlikt
omförmälda ritning och kostnadsförslag af en kapellbyggnad i Hvitträsks
by inom Gällivare församling;
dels, till aflönande af en vid nämnda kapell för utöfvande af själa¬
vård i omkringliggande trakter af församlingar inom Västerbottens tredje
kontrakt anställd kontraktsadjunkt, 6,000 kronor att med 2,000 kronor under
hvarje år utgå för tre år från den tidpunkt, då kapellet blifvit färdig-
byggdt och kontraktsadjunkten inträdt i tjänstgöring; och
dels 600 kronor att utgå för samma tre år med 200 kronor för hvarje
år till bestridande af kostnaden för kontraktsadjunktens tjänsteresor.
öfverintendentsämbetet, som på grund af nådig remiss yttrat sig i
ärendet i hvad detsamma rörde det däruti omförmälda ritnings- och kost¬
nadsförslag, har uti underdånigt utlåtande den 13 september 1904 anfört,
att, då ämbetet vid granskning af ifrågavarande ritning mot densamma
ansett sig böra anmärka, att den i allmänhet vore af väl profan karaktär
och lede af vissa konstruktiva svagheter, att gaflarna öfver läktaren vore
alltför dominerande och fullkomligt onödigt omfattade jämväl de lägre
trapparmarna, att korfönstren, för att icke gå ned ända till altarbordet,
borde något höjas, att sakristian utan olägenhet kunde göras mindre men
däremot icke borde sakna särskild värmeanordning, och att taksprången vore
alltför stora, ämbetet, för afhjälpande af nu nämnda brister, låtit uppgöra
en ny ritning, hvarvid tillika iakttagits, att predikstolen och den för kapellet
afsedda kaminen, för att på lämpligt sätt möjliggöra det utaf ämbetet såsom
önskligt ansedda beredandet af särskild eldstad för sakristian, fått byta
plats, samt att, till förekommande af eldfara, murverk anbragts bakom de
268
Åttonde hufvudtiteln.
[109.] föreslagna eldstäderna. Hvad den utvändiga målningen af kapellet be¬
träffade, syntes det ämbetet mest välbetänkt att använda vanlig rödfärg
på ohyflade bräder och endast för lister och omfattningar begagna sig af
oljefärg. Vidkommande de uppgjorda kostnadsförslagen, ansåge sig visser¬
ligen ämbetet — som icke funnit skäl till anmärkning mot de af dom¬
kapitlet uppgifna omkostnaderna för ringklockas och orgels anskaffande —
icke böra framställa några direkta erinringar mot de i förslagen upptagna
summorna, men hölle dock före, att, särskildt med hänsyn till vissa belopps,
såvidt ämbetet kunde bedöma, knapphet och därå, att några poster för
ritningar och oförutsedda utgifter icke förekomme, omkostnadsbeloppet
för byggnadens uppförande borde ökas med 1,000 kronor, då de af ämbetet
föreslagna tilläggen med afseende å eldstäderna — de enda af ämbetet
hemställda fördyrande åtgärder — äfven torde kunna för de disponibla
medlen verkställas.
Genom hvad domkapitlet och öfriga i ärendet hörda myndigheter an¬
fört finner jag behofvet af den ifrågasatta kapellbyggnaden och af en sär¬
skild prästman därstädes vara till fullo styrkt. Att den fattiga och jäm¬
förelsevis fåtaliga befolkningen i denna aflägsna trakt icke kan bidraga
vare sig till kapellbyggnad eller till prästmannens aflöning torde vara
uppenbart. Från Gällivare församling kan intet bidrag, utöfver det redan
utlofvade, vidare påräknas; och Råneå församling har icke kunnat förmås
att på något sätt deltaga uti ifrågavarande kostnader. Att anvisa de er¬
forderliga medlen från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk anser
jag icke böra ifrågasättas, då detta anslag under en följd af år varit så
starkt anlitadt, att det städse öfverskridits. Under sådana förhållanden
återstår ingen annan utväg än att för ändamålet hos Riksdagen äska anslag.
I flera liknande fall, då fråga varit om tillgodoseende af de andliga be-
hofven i dessa bygder, har Riksdagen beviljat anslag. Sålunda beviljade Riks¬
dagen år 1896 till kapellbyggnad i Tärna församling 18,500 kronor, år 1899
till kapellbyggnad i Kvickjock 12,000 kronor och till sådan byggnad i
Junosuando by 18,000 kronor samt år 1900 till kapellbyggnad i Södra Berg¬
näs by 6,000 kronor. Hvad åter frågan om anslag till en kontraktsadjunkt
för nu ifrågavarande trakt beträffar, så anser jag, att denna fråga lämp¬
ligen kan anstå, till dess kapellbyggnaden framskridit så långt, att det
kan beräknas, när kapellet kan upplåtas till begagnande; och torde således
denna del af frågan då få underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppförande af en kapellbyggnad i Hvitträsks by i hufvudsaklig
Åttonde hufvudtiteln. 269
öfverensstämmelse med den af öfverintendentsämbetet uppgjorda ritning
på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 13,400 kronor.
Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till Eders Kungl. Maj:ts befall- [110.]
ningshafvande i Norrbottens län ingifven skrifvelse af den 11 november Fullbordande
, 1903 har Karesuando eller Enontekis församling anfört följande. “La^KaM?"
Under omkring tjugu år hade reparation af den gamla kyrkan eller snando fot¬
byggandet af en ny sådan inom församlingen varit en synnerligen träng- äamlm?'
ande angelägenhet, men fortfarande lede församlingen brist på tjänlig guds¬
tjänstlokal och vore i detta hänseende kanske den mest vanlottade i hela
landet. Vid de biskops- eller prostvisitationer, som hållits under åren 1882
—1888, hade den trängande nödvändigheten af den gamla kyrkans repara¬
tion framhållits. Emellertid hade denna, som byggts år 1814, vid närmare
undersökning befunnits vara så bristfällig, att det ansetts förmånligare och
i längden billigare att bygga en ny kyrka, hvartill ock vid efterföljande
visitationer församlingen lifligt uppmanats.
Inför domkapitlet i Härnösand och Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande hade församlingen gång efter annan framhållit denna sin ange¬
lägenhet men därvid ock betonat församlingens oförmåga att i någon nämn¬
värd mån bidraga till detta verk. Genom nämnda domkapitels försorg
hade då anskaffats ritningar till en ny kyrka, hvilka ritningar blifvit af
Eders Kungl. Maj:t gillade den 25 april 1889, och genom Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg hade efter dessa ritningar den 15 februari
1893 upprättats kostnadsförslag, slutande på en summa af 19,400 kronor,
i hvilken summa dock ej ingått kostnader för orgel, altarets krucifix, klockor
och åskledare. För hvar och en, som kände förhållandena i denna nord¬
liga trakt, stode det klart, att detta kostnadsförslag vore alldeles för lågt.
Till företaget hade beviljats 15,000 kronor ur den så kallade fjälltrakts-
fonden, och församlingen hade efter sin förmåga bidragit med 900 kronor.
Med dessa medel hade arbetet å den nya kyrkobyggnaden påbörjats år 1896
och sedan så småningom framskridit därhän, att i november 1903 sten¬
stommen vore färdig till en höjd af 2,97 meter, trappor och planer af sten
huggna och inpassade, allt timmer till väggar, takresning och torn fram-
forsladt till byggnadsplatsen och delvis biladt samt plank och bräder sågade
och å byggnadsplatsen uppstaplade. Arbetet hade gått långsamt, men detta
hade berott på mångahanda hinder och svårigheter. För det första hade
stenen till kyrkan måst köpas och forslas omkring en mil från Finland,
och det hade dröjt länge, innan vederbörande finska myndigheter gått in
på köpet. Att köpa från Finland hade dock varit nödvändigt, enär duglig
270
Åttonde hntVudtiteln.
•1 byggnadssten icke funnes inom eget område på flera mils afstånd. Vidare
hade kalk måst forslas 16 mil och timret 6 å 10 mil, enär duglig timmer¬
skog icke funnits på närmare håll. Dessutom hade det varit omöjligt att
i Karesuando erhålla till arbetet dugligt folk, hvadan sådant måst an¬
skaffas söderifrån, hvilket orsakat tidsutdräkt och gjort arbetet betydligt
dyrare. Slutligen hade församlingen icke vågat och icke längre kunnat
fortsätta med arbetet af brist på tillräckliga medel.
Byggnadskassans räkenskaper tedde sig vid tiden för ingifvandet af
den underdåniga ansökningen sålunda:
Debet.
Från fjälltraktsfonden
uppburna.............. kr. 13,100: —
» församlingen upp¬
burna ................... » 900: —
Ur fjälltraktsfonden
ouppburna ........ > 1,900: —
Summa kr. 15,900: —
Kredit.
Till stenstommen ........kr. 9,161:86
» timrets huggning,
framforsling, bilande
och sågning, verktyg
och kalk, den gamla
kyrkans flyttande och
tornets rifning m. in. » 4,391:44
Innestående hos räken-
skapsföraren ............. » 446:70
Innestående i fjälltrakts¬
fonden.................... » 1,900: —
Summa kr. 15,900: —
Redan af denna tablå, som visade, att ensamt stenstommen kostat
9,161 kronor 86 öre i stället för i kostnadsförslaget år 1893 upptagna
5,704 kronor, framginge, att sistnämnda kostnadsförslag varit mycket
för lågt.
På denna punkt stode i november 1903 detta företag. Såsom förut
blifvit sagdt, vore allt stenarbete fullbordadt och allt byggnadstimmer
framkörd t samt åtskilliga förarbeten gjorda, men till församlingens för¬
fogande för ändamålet funnes en summa af allenast 2,346 kronor 70 öre.
Enontekis gamla kyrka, som för tjugu år sedan ansetts ytterst brist¬
fällig, både under årens lopp tydligen icke blifvit bättre. Genom dess
flyttande åtta famnar åt sidan för att lämna rum åt den nya kyrkan hade
den blifvit icke allenast mera bristfällig, krokig och lutande, utan till och
med hälso- och lifsfarlig, enär vind, snö och regn hade fritt tillträde till
dess inre och enär den, särskildt vid blåsväder, för att icke tala om de ofta
med makt framfarande fjällstormarna, hotade att störta in. Det hade händt,
att församlingens medlemmar vid sådana tillfällen måst vända om vid
Åttonde hufvudtiteln.
271
kyrkodörren eller, om de gått in i kyrkan, måst midt under gudstjänsten [110.]
utrymma densamma af rädsla för sina lif.
Under sådana förhållanden vore behofvet af att få den nya kyrkan
färdig så mycket mera trängande, men med de medel, som stode försam¬
lingen till buds, vore detta omöjligt. Församlingen nödgades därför inför
Eders Kungl. Maj:t framlägga denna sin angelägenhet och anhålla om
hjälp-
Församlingen ville då framhålla — liksom den förut upprepade gånger
i skrifvelser till vederbörande myndigheter i denna fråga gjort — hurusom
Enontekis eller Karesuando lappmarkssocken vore till ytterlighet fattig,
kanske den allra fattigaste i vårt land. Af socknens omkring 1,300 in¬
vånare vore en tredjedel nybyggare och två tredjedelar nomadlappar. De
förra kunde äfven under goda år med största möda lifnära sig och föra
en tillvaro, full af de största försakelser. Komme så därtill nödår, såsom
åren 1902 och 1903, vore nybyggarnes ställning ännu mera beklagansvärd,
och de hade kunnat slå sig igenom allenast med hjälp af Eders Kungl.
Maj:ts nåd och frikostighet samt genom landsmäns kärleksfulla offervillig¬
het. Nomadlapparne aftoge allt mera i välmåga; och vore orsakerna här¬
till mångahanda, såsom ryska gränsspärrningen för renarne, renbetenas
aftagande genom dåliga år, gnagares och rofdjurs härjningar, de alltmer
tilltagande, icke vårdade skogsrenarnes invasion, plikt för skadegörelser
under sommarvistelsen i Norge m. m. Det torde i hela socknen icke finnas
tillsammans tio nybyggare och lappar, hvilka. tålde vid en om än aldrig
så liten påökning i utskylderna. Dessutom vore lapparne fria från bevill¬
ning, hvadan ingen laglig grund funnes, efter hvilken dem kunde åläggas
kyrkobyggnadsskyldighet. Därest kyrka skulle byggas af socknen, skulle
denna börda alltså komma uteslutande på de fattiga nybyggarne. Och
skulle församlingen för ändamålet upptaga lån, skulle den icke mäkta ut¬
göra räntor och amorteringar. Kommunens fattigvård vore hvarje år så
betungande, att redan den vore mera än kommunen kunde bära. Huru
liten bärkraft funnes inom kommunen, syntes såväl däraf, att samman¬
lagda taxeringsvärdet för alla fastigheter vore endast 67,800 kronor, som
däraf, att socknen hvarje år måste inkomma med böneskrifter om hjälp i
än det ena än det andra afseendet.
Då det sålunda icke vore för socknen möjligt att af egna tillgångar
fullborda sin kyrkobyggnad, hade församlingen måst vända sig till Eders
Kungl. Maj:t med anhållan om hjälp, på det att församlingen skulle få en
tjänlig gudstjänstlokal och på det att hvad därför redan vore gjordt icke
måtte förfaras, hvarigenom af det allmänna redan uppburna medel ju
skulle vara bortkastade till ingen nytta. För att utröna, huru mycket
272
Åttonde hnfvudtiteln.
[110.] penningar ännu skulle behöfvas till kyrkans fullbordande, hade försam¬
lingen låtit ett nytt kostnadsförslag uppgöras af sakkunnig byggmästare,
som därvid, utgående från hvad redan blifvit åtgjordt, tagit hänsyn såväl
till de vid förslagets uppgörande rådande konjunkturer som erfarenheten
af huru dyrt det vore att bygga i lappmarken, där dugliga arbetskrafter
ej stode att finna och alla materialier måste transporteras långa vägar.
Detta kostnadsförslag slutade å en summa af 27,232 kronor 53 öre. Sedan
från denna summa afdragits dels två poster å redan utförda arbeten för
247 kronor 40 öre, dels frakter från Kiruna med 1,836 kronor 10 öre,
hvilka frakter församlingen själf åtagit sig, dels ock de, enligt hvad förut
nämnts, tillgängliga medel, 2,346 kronor 70 öre, återstode såsom, enligt
församlingens åsikt, oundgängligen nödvändigt anslagsbehof 22,802 kronor
33 öre.
På grund af hvad sålunda anförts anhölle församlingen i underdånig¬
het, att Eders Kungl. Maj:t ville genom framställning till, om möjligt, 1904
års riksdag eller på annat sätt, därest medel kunde finnas tillgängliga, be¬
reda församlingen ett anslag af 22,802 kronor 33 öre till dess kyrkobygg¬
nads fullbordande.
Vid öfverlämnande af den underdåniga ansökningen har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande uti skrifvelse den 19 november 1903, på de i
ansökningen anförda skäl och då Enontekis socknemän, som alla, så godt
som utan undantag, äfven under vanliga förhållanden befunne sig i ytterst
torftiga omständigheter, allra minst, medan de ännu lede af följderna af
1902 och 1903 års felslagna skörd, mäktade att, utöfver hvad de åtagit
sig, bidraga till sin kyrkobyggnad, på det lifligaste tillstyrkt bifall till
framställningen.
Domkapitlet i Härnösand, som genom nådig remiss den 24 november
1903 anbefallts att yttra sig i ärendet, har däruti hört vederbörande kontrakts¬
prost, som i afgifvet yttrande, med åberopande af den kännedom om för¬
hållandena inom församlingen, som han under en sexårig vistelse därstädes
förvärfvat sig, lifligt instämt i den underdåniga ansökningen äfvensom fram¬
hållit, hurusom särskildt med hänsyn till den gamla kyrkans oanvändbarhet
såsom gudstjänstlokal det förelåge fara i dröjsmål.
Med bifogande af kontraktsprostens yttrande har domkapitlet uti eget
utlåtande den 16 december 1903 anfört, att enligt domkapitlets uppfattning
hvad af församlingen, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och kontrakts¬
prosten i frågan anförts på det mest öfvertygande sätt ådagalade, att det
vore en bjudande nödvändighet för det allmänna att i det föreliggande
Åttonde Jmfvudliteln.
273
fallet träda hjälpande emellan. Af denna anledning kunde domkapitlet —
med särskildt framhållande endast däraf, å ena sidan, att Karesuando gamla
kyrka vore i sitt närvarande skick fullkomligt olämplig såsom gudstjänst¬
lokal och hotade att när som helst blifva för sitt ändamål alldeles oanvänd¬
bar, samt, å andra sidan, att arbetena för den nya kyrkans uppförande
framskridit så långt, att de gifvetvis inom en nära framtid borde full¬
bordas, om ej hvad redan åtgjorts skulle förlora i värde eller rent af för¬
störas — inskränka sig till att kraftigt tillstyrka, att de enligt församlingens
beräkning för kyrkobyggnadens fullbordande erforderliga medlen, 22,802
kronor 33 öre, måtte så fort som möjligt beredas.
Öfverintendentsämbetet, som härefter yttrat sig i ärendet beträffande
det genom församlingens försorg under år 1903 utarbetade kostnadsför-
slaget, har i underdånigt utlåtande den 16 februari 1904 anfört, att af
detta förslag, bland annat, framginge, att församlingen numera hade för
afsikt att belägga sin kyrkas tak med järnplåt i stället för, såsom de stad-
fästade ritningarna utvisade, med spån; att emellertid, med hänsyn till
spånens, enligt af ämbetet inhämtade upplysningar, synnerliga dyrhet på
platsen, detta torde, till byggnadskostnad ens nedbringande, blifva en nöd¬
vändighet; samt att vid granskning af samma förslag ämbetet för sin del
icke funnit orsak till annan erinran, än att, då den till taktäckningen af-
sedda plåten, som beräknats till en tjocklek af 60 plåtar per klofve, borde
hafva en tjocklek af 50 plåtar per klofve, samt vidare i förslaget någon
post för oförutsedda utgifter icke åt erfunnes, dess slutsumma borde ökas
med omkring 2,000 kronor, hvadan de allmänna medel, som kunde be¬
räknas blifva för ifrågavarande, högeligen behjärtansvärda ändamål erforder¬
liga, torde komma att belöpa sig till 24,802 kronor 33 öre, eller i rundt
tal 25,000 kronor; och ville ämbetet slutligen såsom sin åsikt uttala, att
den i förslaget omförmälda utvändiga oljedränkning lämpligen borde ut¬
bytas mot tjärstrykning, en förändring, som icke i nämnvärd mån inver¬
kade på arbetskostnaden.
Sedan härefter domkapitlet i Luleå anbefallts att yttra sig i ärendet,
har nämnda domkapitel den 12 mars 1904 afgifvit underdånigt utlåtande,
däri anförts, att domkapitlet, som äfven funne alla skäl tala för att ifråga¬
varande i Sveriges nordligaste församling befintliga kyrkobyggnad, belägen
på en dominerande plats vid gränsfloden mellan Sverige och Finland
och såsom den yttersta utposten för svensk kultur, borde med det första
fullbordas, på det lifligaste tillstyrkte, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för
ändamålet i nåder bereda erforderliga medel; och föresloge domkapitlet
Bill. till Rihsd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 35
[no.]
274
Åttonde hnfvndtiteln.
[110.] därjämte, med instämmande i öfverintendentsämbetets framställningar i
ärendet, att 25,000 kronor måtte af allmänna medel anslås för ifrågava¬
rande kyrkobyggnad.
På grund af den 24 mars 1904 meddelad nådig befallning att inför¬
skaffa fullständig utredning rörande minsta möjliga kostnaden, hvarför
ifrågavarande kyrkobyggnad, utan förringande af byggnadens hållbarhet,
skulle kunna fuffbordas, har domkapitlet i Luleå uti förnyadt underdånigt
utlåtande den 21 september 1904 anfört följande.
Med föranledande af sist omförmälda nådiga remiss hade stiftets bi¬
skop vid en under augusti 1904 för ändamålet företagen resa till Kare¬
suando sökt åvägabringa den fullständiga utredning, som med den nådiga
remissen åsyftats. En förändring uti de i församlingens underdåniga an¬
sökning omförmälda förhållanden hade vid tiden för nämnda besök inträdt
i så måtto, att byggandet af den nya kyrkan då redan återupptagits, enär
den gamla kyrkan ej kunde vidare såsom gudstjänstlokal användas, och
de redan utförda arbetena vid den nya kyrkan samt det till dess full¬
bordande anskaffade timret icke utan afsevärd skada kunde medgifva
längre dröjsmål med arbetets fullföljande. Medel härtill hade erhållits
genom ett lån af 10,500 kronor, som församlingen, under förlitande på
blifvande understöd af allmänna medel att gälda detsamma, sökt i bank-
inrättning och fått sig beviljadt mot borgen af kyrkoherden därstädes
K. Y. Karnell, folkskoleläraren J. V. Lidström och handlanden Karl Väli-
talo. För de sålunda erhållna medlen hade utförts arbeten till en kostnad
af 9,244 kronor 60 öre. Med ledning af det förut uppgjorda kostnads-
förslaget och utgående från de arbeten, som sedan dess blilvit utförda,
hade vid besöket å platsen med biträde af byggmästaren O. Lindqvist,
som af församlingen fatt i uppdrag att leda det återupptagna byggnads¬
arbetet och borde anses fullt duglig till denna uppgift samt, framför allt,
förtrogen med förhållandena äfvensom priser och arbetslöner å orten, upp¬
rättats fullständig förteckning och värdering af de oundgängligen nödiga
återstående byggnadsarbetena, hvilka upptagits i en domkapitlets utlåtande
bifogad, med I betecknad promemoria och, enligt för hvarje särskild post
utförda värden, ansetts komma att draga en kostnad af tillhopa 18,749
kronor 50 öre. Härigenom skulle, på sätt en jämväl bifogad, med II be¬
tecknad promemoria närmare utvisade, en totalkostnad för den färdiga
kyrkan uppstå af 41,547 kronor 40 öre. Af denna kostnad skulle 15,000
kronor betäckas af anslaget från fjälltraktsfonden samt tillsammans 3,663
kronor 20 öre af församlingen, utgörande, enligt hvad promemoria I ut¬
märkte, sistnämnda belopp dels det ursprungliga bidraget af 900 kronor,
Åttonde hufvudtiteln.
275
dels af församlingen redan erlagda fraktkostnader till värde af 1,034 kro¬
nor, dels ytterligare sådana kostnader 1,229 kronor 70 öre, arbeten in
natura, såsom jordschaktning, planering, rengöring m. m. 382 kronor 50
öre, äfvensom brandförsäkringspremie 117 kronor, hvilka sistnämnda ut¬
gifter och arbeten till sammanlagdt belopp af 1,729 kronor 20 öre sockne-
männen ansetts böra bestrida eller själfva utföra. Resterande 22,884 kronor
20 öre skulle enligt denna beräkning, som icke å någon punkt torde låta
sig af knappas, utgöra det kostnadsbelopp, för hvars ersättande det all¬
männas mellankomst måste anlitas.
Vid jämförelse med det i församlingens underdåniga ansökning åbe¬
ropade kostnadsförslag visade det sig, att, äfven om vissa poster nu till¬
kommit eller måst sättas till högre belopp, väsentliga besparingar i stället
åstadkommits. Särskildt hade från det begärda anslaget bortfallit alla
frakt-, planerings-, rengörings- och brandförsäkringskostnader, som för¬
samlingen borde själf utgöra, och kostnaden för anskaffande af ringklockor
samt deras transport och uppsättning ansetts kunna nedbringas från 4,401
kronor till 2,420 kronor. Med afseende å hvad uti öfverintendentsämbetets
förutberörda skrifvelse förekomme borde vidare framhållas, att vid tiden
för biskopens besök kyrkans tak redan börjat beklädas med god järnplåt,
samt att, i betraktande af de noggrannt gjorda beräkningarna, utgifterna
för oförutsedda ändamål ansetts icke behöfva upptagas till högre belopp
än 1,000 kronor.
I sin helhet kunde de hitintills beräknade kostnaderna, 25,000 kro¬
nor, för hvilkas gäldande statsanslag begärts, enligt hvad af det nu an¬
förda framginge, nedbringas med 2,115 kronor 80 öre, eller till 22,884
kronor 20 öre.
Vidkommande ifrågavarande anslag ville domkapitlet härutöfver och
förutom de till förmån för ansökningen därom synnerligen talande skäl,
som blifvit förut i ärendet anförda, åberopa följande omständigheter, som
kunde inverka på sakens bedömande.
Hvad först anginge det förut till kyrkobyggnaden i Karesuando ut-
gifna anslag å 15,000 kronor ur fjälltraktsfonden, hvilket anslag på sin
tid utlofvats af domkapitlet i Härnösand och hvartill Eders Kungl. Maj:t
jämlikt nådigt bref den 31 december 1900 lämnat bifall, borde an¬
märkas, att nämnda fond uppkommit dels genom stamboks- och kollekt-
medel, insamlade öfver hela riket på grund af nådigt bref den 7 juni
1808, dels ock, jämlikt ett annat samma dag gifvet nådigt bref, af be¬
sparade inkomster vid den då lediga kyrkoherdebeställningen i Öfver
Torneå pastorat, äfvensom att fonden afsetts till understöd för nya kyrko-
inrättningar i det dåvarande Härnösands stifts norra del. Anslaget af 15,000
[no.]
276
Åttonde iiufvndtiteln.
[110.] kronor till ny kyrka i Karesuando hade således icke utgått af allmänna
medel i egentlig mening, och statsverket hade förut icke fått vidkännas
någon utgift för denna kyrkobyggnad. Betydande statsbidrag hade där¬
emot utgått till byggande af kyrka i andra fattiga församlingar inom nu¬
varande Luleå stift, exempelvis kyrkobyggnader i Kvickjock af Jockmocks
pastorat och i Tärna och Arjepluogs församlingar. Med dessa församlingar
kunde Karesuando fullt jämnställas i armod. Församlingen fällde i den
underdåniga ansökningen om sig själf det omdöme, att den kanske vore
den fattigaste församlingen i hela vårt land. Äfven om häruti kunde ligga
någon öfverdrift, måste det i allt fall betraktas såsom ett betydande kraft-
prof för en landskommun, hvarest sammanlagda taxeringsvärdet för alla
fastigheter icke uppginge till högre belopp än 67,800 kronor, att på en
gång utgöra en så stor tillfällig utskyld som det nu ifrågasatta, till ett
värde af 3,663 kronor 20 öre uppskattade bidraget till dess kyrkobygg¬
nad, förutom räntor å det upptagna lånet till fullföljande af nämnda
byggnad. Det läte icke tänka sig, att församlingen skulle mäkta större
uppoffringar af penningar eller arbetskraft.
Domkapitlet gåfve därför sitt varmaste förord åt den gjorda ansök¬
ningen, äfven i hvad den afsåge täckande af de genom berörda lån å
10,500 kronor af församlingen bestridda utgifter, och dristade förty, under
åberopande af hvad i saken förekommit samt med framhållande af an¬
gelägenheten däraf, att anslaget så snart som möjligt måtte komma för¬
samlingen till handa. hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1905
års riksdag aflåta nådig proposition om beviljande åt Karesuando försam¬
ling af ett understöd af 22,884 kronor 20 öre, eller i rundt tal 22,900
kronor till fullbordande af församlingens kyrkobyggnad.
Efter förnyad remiss har öfverintendentsämbetet den 1 november 1904
ånyo utlåtit sig i ärendet och därvid anfört, att, då ämbetet, vid tagen
del af den utredning, som blifvit af domkapitlet i Luleå företedd och på
grund af hvilken nämnda myndighet ansett sig kunna tillstyrka nedsätt¬
ning till 22,900 kronor af det anslag, som till förevarande ändamål borde
äskas, funnit, att åtskilliga uppgifna priser vore i anmärkningsvärd grad
låga, ämbetet för sin del bestämdt hölle före, att till undvikande af ånyo
uppkommande brist vid ifrågavarande bygge anslagssumman borde, på
sätt ämbetet tidigare förordat, bestämmas till 25,000 kronor.
I fråga om den uti detta ärende flera gånger omförmälda så kallade
fjälltraktsfonden tillåter jag mig erinra, hurusom, sedan Muonionalusta
Åttonde Imfvudtiteln.
277
kapellag hos domkapitlet i Härnösand gjort framställning om ett anslag [HO.]
af 420 kronor 94 öre till betäckande af en vid reparation af kapellagets
kyrka uppkommen brist å nämnda belopp, domkapitlet uti underdånig
skrifvelse den 21 november 1900 anfört, bland annat, att domkapitlet
tänkt sig, att erforderliga medel härför kunde tagas från den under dom¬
kapitlets förvaltning stående fjälltraktsfonden, angående hvilkens uppkomst
och ändamål domkapitlet lämnat samma uppgifter som de af domkapitlet
i Luleå i dess underdåniga skrifvelse den 21 september 1904 meddelade;
att domkapitlet, som på grund af hos domkapitlet befintliga anteckningar
hyst den uppfattningen, att domkapitlet haft rätt att för kyrkobyggnader
i stiftets nordligare fjälltrakter anvisa medel från samma fond, åt Karesuando
mycket fattiga församling utlofvat det i nu förevarande ärende omför-
mälda bidrag af 15,000 kronor, af hvilket församlingen då redan lyftat
hälften; att domkapitlet emellertid genom en från riksarkivet erhållen af¬
skrift. af nådiga brefvet den 7 juni 1808 angående besparade inkomster
vid kyrkoherdebeställningen i Öfver Torneå, hvilket brefs innehåll varit
för domkapitlet obekant, inhämtat, att domkapitlet hade att inför Eders
Kungl. Maj:t i underdånighet föreslå de understöd, som ansåges böra från
fjälltraktsfonden utgå; samt att fondens tillgångar vid 1899 års slut ut¬
gjorde 7,946 kronor 91 öre och således, äfven om Karesuando församling
styrkte sig på grund af sin kyrkobyggnads framskridande vara i behof af
den andra hälften, eller 7,500 kronor, af den utlofvade anslagssumman,
medgåfve, att hela det belopp, som erfordrades till betäckande af den
skuld, hvari Muonionalusta kapellag råkat för reparation af sin kyrka, ut-
ginge af fondens medel. På grund häraf hemställde domkapitlet, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes medgifva, dels att af fjälltraktsfondens medel måtte
lå utgå till Karesuando församling för uppförande af ny kyrka 15,000
kronor och till Muonionalusta kapellag för betäckande af ifrågavarande
skuld 420 kronor 94 öre, dels ock att hvad af fonden kunde återstå,
sedan sagda anslag utbetalats, måtte af domkapitlet utan särskild under¬
dånig framställning få för likartade ändamål användas. Denna hemställan
blef af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1900 bifallen.
Domkapitlet i Härnösand har nu, på gifven anledning, upplyst, att
fjälltraktsfondens behållning för närvarande utgör 798 kronor 55 öre jämte
någon ränta.
Genom hvad i detta ärende förekommit synes mig det oafvisliga be-
hofvet af det ifrågasatta anslaget å 25,000 kronor vara till fullo styrkt.
Församlingens fattigdom är så stor, att, därest icke staten träder hjälpande
emellan, det är fara värdt, att de enskilda personer, som iklädt sig borgen
*
278
Åttonde hufvudtitéln.
för församlingens för den påbörjade kyrkobyggnaden iråkade skuld, skola
blifva lidande. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke det be¬
gärda anslaget skulle kunna något minskas genom anlitande af fjälltrakts-
fondens återstående belopp. Men då detta kan vara väl behöfligt för till¬
godoseende af likartade behof i andra församlingar i rikets nordligare
trakter samt Karesuando församling redan uppburit så stort bidrag som
15,000 kronor ur denna fond, har jag ej velat föreslå någon ändring i
Eders Kungl. Maj:ts den 31 december 1900 åt domkapitlet i Härnösand
.lämnade bemyndigande att disponera öfver denna fonds jämförelsevis obe¬
tydliga återstod.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för fullbordande af Karesuando församlings kyrka i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med de af Eders' Kungl. Maj:t den 25 april 1889 gillade
ritningar på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 25,000 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kungl. Maj:t
att låta redan under år 1905 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna
för samma år erforderligt belopp.
[11E] Genom nådigt bref den 19 mars 1888 fastställde Eders Kungl. Maj:t
Kestaurering ritningar till restaurering af dorn,kyrkan i Strängnäs, afseende såväl kyr-
3 domkyrka*3 kans yttre som vissa förändringar i dess inre, samt medgaf, att ifråga¬
varande restaureringsarbete finge utföras, i den mån kyrkans tillgångar
det tilläte.
Då en restaurering, omfattande jämväl kyrkans yttre, skulle stiga till
ett i förhållande till domkyrkans tillgångar allt för högt belopp, sattes
kyrkans inre restaurering såsom det första önskemålet, och då medel sak¬
nades till framkallande i sammanhang därmed af under hvitrappningen
i kyrkans hvalf och hvalfbågar befintliga äldre målningar, aflat Eders
Kungl. Maj:t efter framställning af domkapitlet i Strängnäs proposition
till 1897 års riksdag om ett anslag å 27,000 kronor till målningarnas
restaurering.
I skrifvelse den 17 maj 1897 anförde emellertid Riksdagen, att ehuru¬
väl det otvifvelaktigt syntes vara af konsthistoriskt intresse och äfven af
betydelse för domkyrkans försättande i stilenligt skick, att ifrågavarande
målningar blefve framkallade och restaurerade, Riksdagen dock, vid det
förhållande att- dessa arbeten torde kunna utan olägenhet tills vidare anstå,
och då det icke af den nådiga propositionen med tillräcklig tydlighet
framginge, af huru stor omfattning den tilltänkta restaureringen skulle
blifva eller till huru stor del af densamma det äskade anslaget skulle
é
Åttonde lmfvudtiteln. 279
förslå, icke ansett skäl att för det dåvarande bevilja det för ändamålet [111.1
begärda anslaget.
I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1900 har domkapitlet ånyo
gjort framställning om beredande af statsanslag för domkyrkans restau¬
rering och därvid framhållit, att kyrkan befunne sig i sådant tillstånd,
att dess försättande i värdigt och stilenligt skick åtminstone hvad dess
inre beträffade måste vara af behofvet påkalladt.
Vid skrifvelsen hafva fogats af slottsarkitekten F. Lilljekvist uppgjorda,
på de förut fastställda ritningarna grundade detaljritningar öfver de arbe¬
ten, som närmast vore ämnade att utföras, äfvensom kostnadsförslag där-
ofver, slutande a 125,450 kronor. Dessa arbeten skulle omfatta i hufvudsak
följande åtgärder: förändring af kor- och altaranordningarna med upp¬
ställande därvid a altaret af det s. k. Roggeska altarskåpet i komplette-
radt skick och förflyttning af i kyrkan förefintliga grafmonument m. m.,
borttagande af den nuvarande orgelläktaren i kyrkans västra del och
orgelverkets uppställande å norra väggen vid högkoret och i sammanhang
därmed uppförande af ny orgelläktare och upptagande af en hvalföppning
jämte oinslagning af hvalf, ommurning af kyrkans tre portaler, förändring
af ett fönster öfver hufvudingången, anordnande af ny predikstol och af
nya bänkar och portar samt af vindfång, framkallning och komplettering
af de i kyrkan varande målningarna samt nya målningars och målade
fönsters anbringande i koret, äfvensom anordnande af värmeledning.
Till betäckande af kostnaderna för dessa arbeten ansåg sig domkapitlet
kunna beräkna följande tillgångar: lån, under förutsättning att en af dom¬
kapitlet därom gjord framställning af Eders Kungl. Maj:t bifölles, 20,000
kronor, restaurationsfonden, som bildats af insamlade medel, utgörande
den 31 december 1899 10,893 kronor 67 öre, af Oljeqvistska grafkassans
medel såsom bidrag till Oljeqvistska grafkorets restaurering 2,000 kronor
samt värmeledningsfonden, som bildats af insamlade kollektmedel, ut¬
görande den 31 december 1899 2,060 kronor 9 öre, eller tillsammans
34,953 kronor 76 öre. Domkapitlet uttalade, att enligt dess förmenande
domkyrkan icke kunde i vidsträcktare mån betungas med utgifter för
restaureringen än genom öfvertagande af ansvaret för ofvannämnda låns
förräntande och, amortering.
Då tillgängliga medel sålunda ej försloge till den nu tilltänkta restau¬
reringen, ifrågasatte domkapitlet nådig proposition till Riksdagen om an¬
visande af det belopp, som för utfyllande af kostnadsförslagets slutsumma
erfordrades, eller 90,496 kronor 24 öre, efter afdrag af det belopp, hvar-
Åttonde hufvudtiteln.
[111.] med Strängnäs stads- och landsförsamlingar, för hvilka kyrkan är gemen¬
sam, kunde finnas villiga bidraga till restaureringen.
Strängnäs stads- och landsförsamlingar hafva emellertid å gemensam
kyrkostämma den 23 oktober 1900 uttalat, att ehuru församlingarna väl
insåge nödvändigheten af domkyrkans snara restaurering och lifligt önskade,
att en dylik med första komme till stånd, den finansiella ställningen i de
båda församlingarna vore så tryckande, att församlingarna icke ansåge
sig kunna med något ytterligare belopp bidraga till den ifrågavarande
restaureringen. Strängnäs vore nämligen det minsta domkyrkopastorat i
riket och dess stad sförsamling hade med sina 2,211 invånare och ungefär
6,000 bevillningskronor en skuld af mer än 460,000 kronor. De egentliga
stadsutskylderna utom öfriga afgifter stege till 6 kronor för bevillnings-
krona med utsikt till betydlig ökning. Landsförsamlingen med sina 1,048
invånare och ungefär 7,000 fyrk, hade likaledes att bära en betydande
skuldbörda. De egentliga kommunalutskylderna utom öfriga afgifter upp-
ginge i landsförsamlingen till 1 krona för fyrk, och äfven här förutsåges
stegring. Härtill komme, att domkyrkan, i hvilken församlingarna hölle
sina gudstjänster och som vore ungefär tre gånger så stor som försam¬
lingarnas folkmängd enligt vanlig beräkning erfordrade, genom sin storlek
förorsakade ganska betungande utgifter. Så kräfde domkyrkan ett större
antal betjänte än vanliga församlingskyrkor, och pastoratet hade nyligen,
utom de förutvarande, öfvertagit aflöningen af 4 betjänte, som förut aflö-
nats af domkyrkans egna medel. Kostnaden endast för domkyrkans eld¬
ning belöpte sig till inemot 1,700 kronor årligen, ett belopp, som måste
anses oskäligt högt för så små församlingar. Under sådana förhållanden
såge församlingarna sig till sin ledsnad urståndsätta att till restaureringen
bidraga med något särskildt belopp, utöfver hvad på frivillig väg insamlats
och ingått i de förut omnämnda restaurations- och värmeledningsfonderna,
Sistnämnda fond hade redan 1886 öfverlämnats till domkapitlet med villkor,
»att icke härigenom ökad utgift i framtiden församlingarna tillskyndades»,
och till densamma upptoges fortfarande i domkyrkan kollekter alla sön-
och helgdagar, å hvilka kollekten ej vore för andra ändamål bestämd.
I skrifvelse till domkapitlet den 31 oktober 1900 har dåvarande dom¬
prosten i Strängnäs K. U. Nyländer meddelat, att man under den närmast
förflutna tiden i förhoppning om en restaurering af domkyrkan inom
Strängnäs stads- och landsförsamling föranstaltat en insamling af frivilliga
gåfvor, hvari såväl förmögnare som mindre bemedlade församlingsmed¬
lemmar i stort antal deltagit med belopp växlande från 500 till 5 kronor,
de flesta, för att lättare kunna utgöras, fördelade på fem års tid. Enligt
af Nyländer den 7 november 1900 lämnad uppgift, utgjorde dessa bidrag,
Åttonde liufvudtiteln.
281
som till större delen tecknats under den förutsättning, att restaui’ationen [111.]
inom de närmaste åren komme till stånd, utan att församlingarna därige¬
nom ytterligare betungades, sistnämnda dag tillhopa ungefär 8,000 kronor.
liders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, som
den 31 oktober 1900 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet,
har framhållit, att domkyrkan i Strängnäs, hvilken såväl i arkitektoniskt
som historiskt hänseende vore en af vårt lands mera märkliga kyrko¬
byggnader från medeltiden, men för närvarande och särskildt hvad dess
inre anginge icke befunne sig i ett densamma värdigt skick, vore i afgjordt
behof af en inre restaurering. I fråga om de nu föreliggande restaurerings-
planerna har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig ej böra ingå
i bedömande af deras lämplighet i alla detaljer, men funnit dem i huf¬
vudsak tilltalande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, med vits¬
ordande af församlingarnas uppgifter om folkmängd, skulder, beskattnings-
förhållanden, antal bevillningskronor, fyrktal in. m., anfört, att, då försam¬
lingarna svårligen förmådde lämna ytterligare bidrag till restaureringen,
samt denna afsåge icke allenast att åt församlingarna bereda en ändamåls¬
enlig gudstjänstlokal utan äfven att framkalla och restaurera medeltids¬
målningar af stort kulturhistoriskt intresse och äfven i öfrigt försätta i
värdigt skick ett i historiskt och arkitektoniskt hänseende betydelsefullt
byggnadsverk, hvarigenom restaureringen syntes vara af vikt för hela
landet, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge det vara statens
plikt att träda emellan, för att arbetet skulle komma till stånd. Då för
restaureringen kunde beräknas vara att tillgå ungefär 40,000 kronor, ville
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställa, att af Riksdagen äskades
det till genomförande af det Lilljekvistska förslaget ytterligare erforderliga
belopp af 85,000 kronor.
Efter nådig remiss har öfverintendentsämbetet den 11 november 1902
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och däri meddelat, att, sedan äm¬
betet på domkapitlets begäran till orten öfversändt handlingar och rit¬
ningar, dessa sedermera till ämbetet återställts, därvid tillika ingifvits en
nyupprättad ritning öfver den föreslagna nya orgelläktaren och därjämte
två särskilda af ingenjörerna H. Theorell och W. Dahlgren uppgjorda för¬
slag till värmeledningsanorclningar, af hvilka domkapitlet tillerkänt före¬
träde åt det af Theorell afgifna.
För egen del har öfverintendentsämbetet anfört, att vid granskning
af ritningsförslaget, sådant detta nu slutligen förelåge, ämbetet, som
för frågans tillförlitligare bedömande låtit dåvarande extra ordinarie arki-
Bih. till Riksd. Vrot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 36
282
Åttonde hufvudtiteln.
[111,] tekten lios ämbetet Carl Möller besiktiga kyrkan, funnit samma förslag,
såsom i allmänhet påkaliadt af verkligt behof och utarbetadt med synnerlig
pietet och sakkunskap, vara väl förtjänt af att komma till utförande, hvar¬
vid ämbetet emellertid ville såsom sin bestämda åsikt uttala, att de ifråga¬
satta förändringarna af kyrkans portaler och af fönstret öfver hufvud-
ingången borde, då de icke vore behöfliga, ur restaureringsplanen utgå,,
samt vidare framhålla den särdeles stora vikten däraf, att vid den af äm¬
betet såsom önskvärd ansedda komplettering af de nuvarande målningarna
— hvilka borde, innan åtgärder härför vidtoges, aftecknas — arbetet såväl
härmed som med korets förseende med målningar komme att anförtros åt
fullt sakkunnig person. Beträffande de företedda förslagen till uppvärm-
ningssätt för kyrkan ville ämbetet, i likhet med domkapitlet, till utförande
förorda det af ingenjören Theorell utarbetade förslaget. Vidkommande till
sist de framlagda kostnadsberäkningarna, hade dessa från ämbetets sida
icke föranledt andra anmärkningar än dels att, äfven om det för ommur-
ning af portalerna m. m. afsedda belopp, 4,800 kronor, kunde, om sagda
arbete, såsom ämbetet hemställt, uteslö! es; användas för värmelednings-
arbetena, som i kostnadsförslaget upptagits till 12,000 kronor, och sålunda
härför blefve tillgänglig en summa af 16,800 kronor, denna summa dock
icke torde, därest kostnaderna för det för värmeledningen erforderliga
byggnadsarbete medräknades, vara tillräcklig, utan böra ökas med ytter¬
ligare 4,000 kronor, eller till 20,800 kronor, dels ock att kostnaden för
anbringande af vindfång, beräknad till 700 kronor, borde höjas med 600
kronor, eller till 1,300 kronor. Kostnadsförslagets slutsumma 125,460
kronor torde förty böra höjas till 130,000 kronor och sålunda det äskade
statsbidraget behöfva utgå med, i rundt tal, 90,000 kronor.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, som därefter hörts i
ärendet, har i underdånigt yttrande den 3 mars 1903 på det lifligaste till¬
styrkt nådigt bifall till domkapitlets hemställan om proposition till Riks¬
dagen angående statsbidrag till ifrågavarande restaurering samt, ehuru det
skulle vara af intresse att, i händelse tillräckliga lämningar af de gamla
portalerna funnes bevarade, återställa dessa i stället för de nuvarande, som
onekligen verkade mindre harmoniskt med kyrkans öfriga delar, instämt
i öfverintendentsämbetets uttalande i ärendet. Akademien har vidare fram¬
hållit önskvärdheten af att akademien blefve satt i tillfälle pröfva kompe¬
tensen hos de personer, som skulle utföra målningarnas restaurering och
kompletteringen af altarskåpet, äfvensom hemställt om meddelande af åt¬
skilliga föreskrifter att vid restaureringsarbetet iakttagas för bevarande af
kyrkans fornminnen och skyddande af i kyrkan befintliga grafvar.
Åttonde liufrad titeln.
28B
Då emellertid det af öfverintendentsämbetet och akademien ifrågasatta
statsbidraget till restaureringen syntes val högt, anbefalldes domkapitlet
genom nådig remiss den 30 maj 1903 att afgifva underdånigt utlåtande
om och i hvad mån i den uppgjorda planen till restaurering af dom¬
kyrkan kunde genom uteslutande af vissa ifrågasatta arbeten, med hvilkas
verkställande syntes kunna utan större olägenhet tills vidare anstå, såsom
beträffande glasmålningar i koret, framkallande af äldre målningar m. m.,
vidtagas förenklingar, hvarigenom behofvet af statsunderstöd skulle kunna
väsentligt minskas.
Vid på grund häraf den 30 juli 1903 afgifvet utlåtande har dom¬
kapitlet fogat ett af slottsarkitekten Lilljekvist afgifvet yttrande i anledning
af remissen. Lilljekvist anför, att om ytterligare besparing och intapp¬
ning vore af nöden, i första rummet syntes böra anstå med utförande af
ny predikstol, som beräknats kräfva 7,500 kronor, samt tre till en kostnad
af 3,500 kronor upptagna portar af ek, hvilka tillsvidare ej blefve nödvän¬
diga, om portalerna lämnades oförändrade. Glasmålningarna i koret, upp¬
tagna till 18,000 kronor, vore för kyrkans enhetliga verkan af stor be¬
tydelse och borde sålunda ej uteslutas, men naturligtvis kunde därmed
anstå. Ett uppskjutande af de äldre målningarnas framtagning vore olämp¬
ligt, då vid ett senare verkställande häraf redan utförda arbeten för ända¬
målet skulle ramponeras och målningarnas framtagning dessutom vore ett
af hufvudintressena vid restaureringen. Detsamma gällde om orgelns flytt¬
ning, hvarigenom kyrkan skulle återfå sin hufvudkaraktär samt hvalfmål-
ningarna i nedre hvalfven och i stora vapenhuset skulle komma till sin
rätt. Äfven ur belysningssynpunkt spelade denna flyttning en stor roll.
En flyttning af orgeln sedermera skulle dessutom blifva betydligt dyr¬
barare, och därvid skulle äfven de förut utförda arbetena taga skada.
Uppsättningen af det Roggeska altarskåpet vore äfven ett af hufvudin-
tressena, och däraf betingades ett nytt skrank i koret. Lilljekvist ansåge,
att, om ytterligare uteslutningar än de af honom föreslagna, medförande
en besparing af 29,000 kronor, skulle vidtagas, detta vore lika litet till¬
fredsställande, som om restaureringsfrågan i dess helhet Ange förfalla,
hvilket emellertid knappast läte sig göra, då kyrkan befunne sig i allt
annat än värdigt skick.
För egen del ansåg domkapitlet, att anslaget af allmänna medel skulle
kunna minskas med de af Lilljekvist föreslagna utgiftsposterna, tillhopa
29,000 kronor, därvid domkapitlet dock påpekade, att det till korfönstrens
glasmålningar beräknade beloppet 18,000 kronor svårligen torde kunna i
sin helhet besparas, då fönstren i koret vore i sådant skick, att de tarfvade
en grundlig reparation.
[111.]
284
Åttonde lmfvudtiteln.
[111.] I förnyadt underdånigt utlåtande den 20 oktober 1903 har öfver-
intendentsämbetet slutligen anfört, det ämbetet hölle före, att, om inskränk¬
ningar uti här ifrågavarande restaureringsarbetes omfattning blefve af
ekonomiska skäl erforderliga, de af domkapitlet, på sätt nyss nämnts, i
enlighet med vederbörande arkitekts tillstyrkan föreslagna vore de, som
kunde förordas, då de arbeten, som därigenom skulle uteslutas, dels måste
anses icke vara absolut nödiga och dels vore af den art, att de kunde,
utan att skada redan fullbordade åtgärder, i en framtid komma till utfö¬
rande, men att några ytterligare förenklingar i restaureringsplanen icke
kunde utan afgjordt men för densamma vidtagas.
Sedan jag för erhållande af tillförlitlig kännedom om det belopp af
statsmedel, som kräfdes för restaureringsarbetets verkställande med iaktta¬
gande af de sålunda föreslagna förenklingarna, den 15 oktober 1904 an¬
modat domkapitlet att inkomma med utredning, hvilka medel för det då¬
varande eller i den närmaste framtiden kunde påräknas till bekostande af
domkyrkans restaurering med uteslutande af de i domkapitlets skrifvelse
den 30 juli 1903 angifna arbeten, har domkapitlet anmält, att dessa medel
utgjordes af det ifrågasatta lånet 20,000 kronor, restaureringsfonden, med
1904 års ränta uppgående till 11,490 kronor, värmeleclningsfonden, med
samma beräkning utgörande 2,588 kronor, Oljeqvistska grafkassans bidrag,
ökadt till 2,500 kronor, en under pastorsämbetets i Strängnäs förvaltning
stående fond, benämnd »domkyrkans enskilda restaurationsfond», hvilken
vid 1903 års slut hade en behållning af 570 kronor 32 öre, i domkyrko-
kassan under de senare åren uppkommen besparing, 10,000 kronor, äfven¬
som 4,630 kronor, som efter kyrkostämman den 23 oktober 1900 insamlats
på enskild väg. I fråga om sistnämnda belopp har domprosten Otto
Norberg upplyst, att dess ringhet i förhållande till hvad förut i ärendet
angifvits såsom utlofvadt berodde dels därpå att den enskilda restaura-
tionsfonclen bildats af år 1900 tecknade frivilliga bidrag och dels därpå
att åtskilliga af bidragstecknarne aflidit, afflyttat från orten eller kommit
i förändrade ekonomiska villkor. De redan disponibla medlen skulle så¬
lunda uppgå till 51,778 kronor 32 öre.
Af hvad i ärendet förekommit synes mig framgå, att frågan om inre
restaurering af Strängnäs domkyrka är i hög grad behjärtansvärd. Staten
har förut ansett såsom sin skyldighet att lämna bidrag till bevarande i
värdigt skick af åtskilliga af landets domkyrkor, och under de tre sista
årtiondena hafva statsmedel till betydliga belopp anslagits till restaurering
af domkyrkorna i Uppsala, Skara, Visby och Linköping. I det i detta
Åttonde Imfvudtiteln.
285
ärende föreliggande ursprungliga restaureringsförslaget, för hvars utförande
öfverintendentsäxnbetet beräknat kostnaderna till 130,000 kronor, anser jag
mig icke kunna förorda ytterligare inskränkningar, utöfver hvad dom¬
kapitlet ifrågasatt i sitt utlåtande den 30 juli 1903, hvilka inskränkningar
skulle reducera kostnadsbeloppet till 101,000 kronor. Under förutsättning
att Eders Kungl. Maj:t finner godt bifalla den underdåniga ansökningen
om upptagande för domkyrkans räkning af ett amorteringslån å 20,000
kronor, skulle af den för restaureringen erforderliga summan vara disponi¬
belt ett belopp af 51,778 kronor 32 öre, hvadan den fyllnad, som skulle
behöfva af staten lämnas, uppgår till 49,221 kronor 68 öre, eller i af-
rundadt tal 49,200 kronor. 1 jämförelse med hvad som förut beviljats till
restaurering af andra domkyrkor synes mig det belopp, som sålunda er¬
fordras, för att den märkliga och minnesrika domkyrkan i Strängnäs skall
kunna till det inre försättas i värdigt skick, ej vara allt för betydligt.
Jag får därför i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, såsom bidrag till invändig restaurering af
Strängnäs domkyrka i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i ärendet
företedda ritningarna och med iakttagande af de i domkapitlets utlåtande
den 30 juli 1903 ifrågaställda inskränkningar i restaureringsplanen, bevilja
ett anslag af 49,200 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 19,200 kronor.
I likhet med hvad under många år skett och af samma skäl, som
då förekommit, torde Eders Kungl. Maj.t föreslå Riksdagen att jämväl för
år 1906 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fom¬
skrift sä Uskapet.
Sedan Riksdagen för hvart och ett af åren 1901—1905 anvisat ett
extra anslag af 50,000 kronor till nordiska museet, har museets nämnd,
som utgör dess styrelse, anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställ¬
ning om beviljande jämväl för år 1906 af enahanda anslag; och har nämn¬
den till ecklesiastikdepartementet ingifvit dels berättelse öfver verkställd
granskning af museets räkenskaper för år 1902, dels ock museets stat för
år 1904.
Vid beviljandet af 1905 års anslag fäste Riksdagen, i enlighet med
Eders Kungl. Maj:ts förslag, det villkor, att utaf ledamöterna i museets
nämnd en skulle vara af Eders Kungl. Maj:t förordnad.
Enär anslag till samma belopp som det nu utgående fortfarande är
för museets ändamål behöfligt, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 till nordiska museet
[112.]
Svenska
fornskrift-
sällskapet.
[113.]
Nordiska
museet.
286
Åttonde hufvudtiteln.
anvisa ett belopp af 50,000 kronor, att, under villkor att utaf ledamöterna
i museets nämnd en är af Eders Kungl. Maj:t förordnad, äfvensom på de
öfriga villkor Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva, ställas till
nämndens förfogande för att enligt dess bestämmande användas för museet
tillhörande ändamål.
Lund.
[114.] I 1902 års statsverksproposition föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen
Kuitnrhisto-att på extra stat för år 1903 anvisa till kulturhistoriska museet i Lund
riska museet belopp af 5,000 kronor, att ställas till styrelsens för kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige förfogande för att enligt dess bestämmande
användas för museet tillhörande ändamål. Denna framställning bifölls af
Riksdagen, som därvid uttalade, att, med afseende å hvad i statsråds¬
protokollet blifvit upplyst såväl angående beskaffenheten och omfattningen
af museets samlingar och den därmed sammanhängande verksamheten som
beträffande museets ekonomiska ställning och då detsammas vidmakthållande
och vidare utveckling syntes vara af betydelse ej allenast för södra Sverige
utan för hela vårt land, Riksdagen ansett giltiga skäl föreligga för bevil¬
jande af statsanslag till museets främjande. På Eders Kungl. Maj:ts fram¬
ställningar har Riksdagen för samma ändamål för hvartdera af åren 1904
och 1905 på extra stat anvisat ett belopp af 5,000 kronor.
Nämnda styrelse har nu i underdånig skrifvelse den 18 oktober 1904,
hvarvid fogats en tryckt redogörelse för kulturhistoriska föreningens för
södra Sverige verksamhet åren 1903 —1904, under åberopande däraf att
museet fortfarande vore i behof af offentligt understöd hemställt, att till
Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om ett ytterligare anslag af
5,000 kronor till museet för år 1906.
Härtill hafva vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt national-
musei nämnd, den senare med hänvisning till sina tidigare gjorda ut¬
talanden i fråga om offentligt understöd åt kulturhistoriska museet, till¬
styrkt bifall.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 till kultur¬
historiska museet i Lund anvisa ett belopp af 5,000 kronor, att ställas till
styrelsens för kulturhistoriska föreningen för södra Sverige förfogande för
att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.
[115.] „ Sedan Riksdagen, med bifall till därom af Eders Kungl. Maj:t gjorda
Tidskriften framställningar, på extra stat för hvart och ett af åren 1896—1905 be-
Nordwkt me-viljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af
dicinskt arkiy. ° °
Åttonde liufvudtitelu. 287
tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, bar den för fortsatt utgifvande af
nämnda tidskrift bildade förening i eu till Eders Kungl. Maj:t ingifven
ansökning anhållit om ett anslag af 5,000 kronor för fortsatt utgifvande
under år 1906 af berörda tidskrift.
I ansökningen anföres följande: Tidskriften hade på senare tider haft
att kämpa mot växande ekonomiska svårigheter, hvilka, om de icke snart
afhjälptes, torde komma att nödvändiggöra tidskriftens nedläggande. För
att belysa detta ville föreningen angående tidskriftens uppkomst och ut¬
veckling erinra följande. Redan år 1863 hade lärare vid karolinska mediko-
kirurgiska institutet, främst bland dem framlidne professorn Axel Key, grun¬
dat tidskriften »Medicinskt arkiv». År 1869 hade densamma ombildats af
professor Key och under namnet »Nordiskt medicinskt arkiv» erhållit den
internationellt-nordiska omfattning, som organet sedan dess haft. På an¬
sökning af professor Key hade tidskriften genom nådigt bref den 30
december 1876 erhållit ett understöd af 1,200 kronor att utgå af 1877
års anslag till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
Samma anslag hade årligen till och med år 1888 kommit tidskriften till
del; åren 1889 och 1892 hade intet understöd erhållits; åren 1890 och
1893 åter 1,200 kronor, år 1891 2,000 kronor och 1894 1,500 kronor.
År 1894 hade Riksdagen på. extra stat beviljat ett belopp af 2,000 kronor,
hvilka år 1895 jämte 1,000 kronor af andra tillgängliga medel tillfallit
tidskriften. 1895 års riksdag hade höjt anslaget till 8,000 kronor, hvilken
summa arkivet sedan år 1896 årligen fått uppbära. Med år 1900 hade
professor Key upphört att utgifva arkivet. Vid den tiden hade ett antal
svenska läkare bildat »föreningen för fortsatt utgifvande af Nordiskt me¬
dicinskt arkiv» med syfte att försöka upprätthålla tidskriften åtminstone
under några år, i hopp att därunder utsikt måtte kunna öppnas att få
företagets ekonomiska framtid betryggad. Nämnda förenings medlemmar
hade därför iklädt sig begränsad garanti för vissa år att täcka den brist,
som eventuellt skulle blifva förbunden med arkivets utgifvande.
Behofvet af en tidskrift sådan som Nordiskt medicinskt arkiv, afsedd
lör publicerande af mera strängt vetenskapliga specialarbeten, vore synner¬
ligen stort, och efterfrågan efter plats i detta arkiv vore nästan ständigt
större, än tidskriftens omfång medgåfve. De författare, som offentlig¬
gjorde sina arbeten i Nordiskt medicinskt arkiv, vore nästan uteslutande
skandinaver, och funnes bland dem talrika svenskar — under de senare
åren ungefär lika många som norrmän, danskar och finnar tillsammans.
Nordiskt medicinskt arkivs betydelse läge äfven däri, att detsamma för¬
medlade kännedomen om den nordiska medicinska litteraturen till utlandet,
hvilket. vore af den största vikt, på det att icke denna litteratur skulle
[115.]
288
Åttonde hufvudtiteln.
[115.] blifva alldeles förbisedd i det internationella vetenskapliga utvecklings¬
arbetet. Nordiska forskare både ofta önskat få sina värdefullare arbeten
kända i utlandet och därför själfva låtit öfversätta dessa till främmande
språk och sändt dem till utländska tidskrifter. Oafsedt att det ej sällan
vore förenadt med svårigheter för nordiska författare att få arbeten intagna
i utlandets tidskrifter, vore därmed ofta förknippad en annan olägenhet:
den nordiske författarens nationalitet blefve därvid lätt förbisedd, hvari¬
genom de nordiska folkens kulturinsats förringades. Det vore därför helt
visst af stor nationell betydelse att äga en tidskrift, hvari de nordiska
medicinska författarnes arbeten kunde uppträda samlade inför utlandet och
så att säga under nordisk flagga, hvilket skedde, när de, öfversätta till
främmande språk, inflöte i Nordiskt medicinskt arkiv. Denna tidskrift
lämnade dessutom på tyska språket korta, öfversiktliga referat af hela den
nordiska medicinska litteraturen.
Det torde äfven förtjäna påpekas, att Nordiskt medicinskt arkiv ej
blott vore ägnadt att tillgodose så att säga representationen utåt af de
nordiska ländernas medicin utan äfven vore en viktig och i hög grad
nyttig föreningslänk mellan de nordiska ländernas läkarekårer inbördes och
därigenom bildade ett af enhetsbanden mellan de nordiska nationerna.
Om än sålunda arkivet hade betydelse för alla de nordiska folken,
vore det dock till ursprung och ledning ett väsentligen svenskt företag,
som alltjämt ägt och ägde sitt förnämsta stöd här i landet. Tidskriftens
centralredaktion hvilade fortfarande som tillförene i händerna på lärare
vid karolinska institutet, professorerna J. Berg och C. G. Santesson. Den
större delen af arkivets prenumeranter utgjordes af svenska läkare. Före¬
taget upprätthölles ekonomiskt i öfvervägande grad genom bidrag från
Sverige, och tidskriften utgåfves allt fortfarande från en svensk officin.
Det syntes därför vara en hederssak att söka bibehålla företaget i svenska
händer och med svenska krafter föra det framåt.
Yid den tid, då statsanslaget å 3,000 kronor först utgått, hade kost¬
naderna för tidskriftens utgifvande ej stigit till mer än omkring hälften
af de nuvarande. Sättnings- och tryckningskostnaderna hade år 1895
uppgått till 4,760 kronor, i medeltal för år 1901— 1903 till omkring
9,900 kronor. Ställningen vore sålunda numera i väsentlig mån förändrad.
Kostnaderna för att sätta och trycka, hvad det än vore, hade under de
senare åren väsentligt stegrats genom ökade arbetslöner m. m. Den före-
nämnda öfversättningen af tidskriftens innehåll vore förknippad med sär¬
skilda kostnader. Kontroll af korrekturen hade måst anförtros åt i tyska
språket kunniga yngre läkare, underredaktörer, hvilka måste särskild! af-
lönas o. s. v. Alla dessa förhållanden hade, som nämndt, i betydlig grad
Åttonde hufvudtiteln.
289
fördyrat tidskriftens utgifvande. Såsom af en ansökningen bifogad öfver- [115.]
sikt af räkenskaperna fram gin ge, både den danska staten lämnat ett bidrag
af 1,200 kronor årligen, hvarjämte sedan några år den Classenska fidei¬
kommissfonden i Danmark gifvit ett understöd af 500 kronor för år.
Försök på initiativ af norska läkare att erhålla ett understöd från norska
staten hade hittills strandat, men enskilda norska läkare hade utfäst sig
att för tre år, 1903—1905, bidraga med ett belopp af 1,000 kronor årligen
— ett talande bevis på den betydelse, som äfven norska läkare tillmätte
Nordiskt medicinskt arkiv. Att, trots allt, utgifterna ej oväsentligt öfver-
stege inkomsterna och sålunda betungade de garanterande svenska läkarne,
inhämtades af den nämnda öfversikten. Bristen hade för hvartdera af
åren 1901—1903 utgjort respektive 3,135 kronor 51 öre, 1,358 kronor 77
öre och omkring 2,056 kronor, eller i medeltal omkring 2,180 kronor om
året. För täckande af 1901 års brist hade 21 garanter fått betala
125 kronor 40 öre hvar, 8 garanter 62 kronor 70 öre. Bristen år
1902 hade täckts genom att 21 garanter erlagt 55 kronor 46 öre hvar,
7 sådana 27 kronor 73 öre. För år 1903 blefve beloppen för 21 garanter
omkring 84 kronor hvar, för 7 sådana omkring 42 kronor. Till belys¬
ning af berörda förhållanden ville föreningen vidare omförmäla, att tid¬
skriftens ekonomi icke tilläte att lämna någon ersättning åt redaktörerna
för deras betydande besvär, tidspillan och ansvar, ej heller att gifva något
honorar åt författarne. Dessa måste i stället lämna bidrag till bekostande
af uppsatsernas öfversättning, och, om afhandlingarna vore mera omfångs¬
rika eller kräfde dyrbara bilder, finge författarne ej sällan själfva betala
en del af sättnings- och trycknings- respektive reproduktionskostnaderna.
Slutligen borde äfven framhållas, att de understöd af enskilda fonder,
som tidskriften för närvarande åtnjöte, visst icke vore för framtiden att
med visshet påräkna, samt att privatpersoners offervillighet gifvetvis ej
heller kunde väntas skola fortfara under många år, i synnerhet om, såsom
för år 1903 varit händelsen, utdebiteringarna visade benägenhet att tillväxa.
Om ej ytterligare understöd för tidskriftens utgifvande kunde vinnas, vore
det därför, såsom förut redan framhållits, uppenbart, att hela företaget måste
nedläggas. Då föreningen för fortsatt utgifvande af Nordiskt medicinskt
arkiv förmenade, att tidskriftens fortbestånd vore för det medicinskt veten¬
skapliga lifvet i vårt land af stor betydelse och alltså torde kunna betrak¬
tas såsom ett kulturändamål af allmänt intresse, tilläte sig föreningen att,
under tacksamt erkännande af, att svenska staten sedan länge och frikostigt
understödt företaget, hemställa om en ökning af anslaget till Nordiskt
medicinskt arkiv. I fall sådan ökning af anslaget komme att beviljas,
förbunde sig föreningen att till en statens institution, nämligen karolinska
Bih. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 37
290 Åttonde hufvudtiteln.
institutets bibliotek, öfverlämna ett antal exemplar af arkivet, för att sagda
bibliotek måtte blifva i tillfälle att mot dessa exemplar tillbyta sig talrika
(öfver 100) utländska medicinska tidskrifter — detta mot en afgift från
biblioteket, motsvarande endast porto för de exemplar af Nordiskt medi¬
cinskt arkiv, som sändes till de utländska tidskriftsredaktionerna. Utbytet
med de utländska tidskrifterna, bland dem flera af de mest ansedda, såsom
Virchows Archiv, Annales de 1’institut Pasteur, Schmidts Jahrbtlcher m. fl.,
vore redan förut i gång. De så erhållna främmande tidskrifterna hade
föreningen för att skaffa sig en något ökad inkomst hittills nödgats för¬
sälja, de allra flesta till karolinska institutets bibliotek. Om åter förhöjdt
anslag kunde vinnas för Nordiskt medicinskt arkiv, skulle biblioteket er¬
hålla samma tidskrifter blott till portoafgift, som för arkivet belöpte sig
till omkring 3 kronor per exemplar och år.
På grund af det sålunda anförda hemställde föreningen i underdå¬
nighet om erhållande såsom extra anslag af ett belopp, utöfver de sedan
länge tillbaka årligen beviljade 3,000 kronor, af ytterligare 2,000 kronor
för fortsatt utgifvande under år 1906 af tidskriften Nordiskt medicinskt
arkiv.
Härtill hafva lärarekollegiet vid karolinska institutet och kanslern
för rikets universitet uti infordrade utlåtanden på de i ansökningen an¬
förda skäl tillstyrkt bifall.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1906 an¬
visa ett belopp af 5,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af
tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv.
[116.] Hos Eders Kungl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften Acta rnathematica,
Tidskriften professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om beredande af stats-
ACmaticathe" understöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket afseende begärts
för år 1906 ett anslag af 3,000 kronor, eller enahanda belopp, som för
sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart och ett af åren
1896—-1905. Sökanden har därvid erinrat, att af nämnda tidskrift numera
utkommit hela bandet 28 jämte första häftet af bandet 29, samt att så
godt som hela bandet 29 redan vore uppsatt.
Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrif¬
velse den 9 november 1904 öfverlämnat ett af dess ledamöter profes¬
sorerna P. G. Rosén och K. B. Hasselberg på akademiens anmodan i ämnet
afgifvet yttrande, däri de, under framhållande däraf att ifrågavarande tid¬
skrift fortfarande vore af samma höga vetenskapliga värde och stode full-
Åttonde hufvudtiteln. 291
komligt i jämbredd med andra nutidens främsta matematiska tidskrifter,
på det lifligaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning. Med stöd af
detta yttrande har akademien förordat bifall till ansökningen.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
Acta mathematica på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 3,000
kronor.
För hvartdera af åren 1903, 1904 och 1905 har Riksdagen för fort- [117.]
satt utgifvande af tidskriften Sfinx på extra stat anvisat ett belopp af Tidskriften
1,200 kronor, med villkor att dess utgifvare till universitetsbiblioteket i sfinx'
Uppsala öfverlämnade 40 exemplar af tidskriften för att användas för
bibliotekets bytesverksamhet med utlandet.
Detta anslag har hvarje år ställts till förfogande af tidskriftens ut¬
gifvare, numera aflidne extra ordinarie professorn vid universitetet i Upp¬
sala K. Piehl.
Den 21 december 1904 medgaf Eders Kungl. Maj:t, att docenten i egyp¬
tiska språket vid universitetet i Uppsala Ernst Teodor Andersson, som efter
Piehls frånfälle öfvertagit utgifvandet af omförmälda tidskrift, finge i
stället för Piehl uppbära ifrågavarande för år 1905 beviljade anslag.
I en underdånig ansökning har nu Andersson ifrågasätt proposition
till Riksdagen om beviljande jämväl för år 1906 af ett anslag å 1,200
kronor för fortsatt utgifvande under samma år af tidskriften Sfinx, af
hvilken Andersson förklarat sig villig att, i likhet med hvad hittills ägt
rum, öfverlämna 40 exemplar till universitetsbiblioteket i Uppsala för
utbyte med utländska lärda samfund och institutioner. Andersson har
påpekat, att, därest ej ytterligare statsunderstöd kunde erhållas, tidskriften
sannolikt af ekonomiska skäl måste nedläggas vid utgången af år 1905.
Ett fortsatt utgifvande af tidskriften vore emellertid synnerligen behjärtans-
värdt. Det lifsverk som Piehl — den egyptologiska vetenskapens erkändt
störste mästare sedan BrugsclPs dagar — lämnat efter sig, finge ej med
honom dö, och det aktade namn den svenska egyptologien genom Piehls
oegennyttiga arbete till Sveriges ära lyckats förvärfva sig, ett namn, som
klingade godt bland utlandets lärde, borde ej med hans bortgång sjunka
i glömska. Med skäl kunde påstås, att ett oundgängligt villkor för vid¬
makthållandet af den svenska egyptologiens rangplats inom den utländska
vetenskapen vore just, att tidskriften Sfinx fortfarande utgåfves. Endast
på så sätt torde det vara möjligt att rätt förvalta det stora arf, Piehl
gifvit sina lärjungar, och vidare föra framåt den svenska egyptologien
såsom en specifikt svensk vetenskap,
292
Åttonde hufvudtiteln.
[117.] Vid sin ansökning har Andersson fogat dels en af Piehl i lifstiden
den 1 juni 1904 utgifven handling, däri Piehl, under förutsättning att
hans hälsotillstånd ej tilläte fullföljandet af ifrågavarande publikation, åt
Andersson uppdragit att öfvervaka och ombesörja fortsättningen af den¬
samma, så långt den kunde föras vidare för svensk räkning och med
svenskt offentligt understöd, dels ett af bibliotekarien vid universitets¬
biblioteket i Uppsala L. Bygdén den 20 oktober 1904 afgifvet yttrande
dels ock från tre utländska medarbetare i tidskriften ingångna skrivel¬
ser, däri utfästs fortsatt medarbetareskap äfven under tidskriftens nya
ledning.
Bygdén anför i sitt nämnda yttrande, att man vid universitetsbiblio¬
teket med stor oro mottagit underrättelsen om Piehls bortgång, då det
vore att befara, att genom Sfinx’ upphörande en icke ringa del af de
litterära förbindelser, hvilka biblioteket under de senare åren ingått med
utländska vetenskapliga institutioner, måste afbrytas. Genom erhållande
af 40 exemplar af tidskriften hade nämligen biblioteket kommit i det
gynnsamma läge att kunna medelst byte förvärfva sig de förnämsta tid¬
skrifter, som på det orientaliska området öfverhufvud utgåfves, och det
läge nära till hands, att biblioteket skulle i saknad af bytesmaterial på
en gång gå miste om detta till både omfång och värde betydande och
för de orientaliska studierna vid universitetet nödvändiga tillskott till
denna litteratur, ett tillskott, som på grund af årsanslagets otillräcklighet
omöjligen kunde genom inköp ersättas. Så mycket mer glädjande hade det
varit att erfara, att docenten Andersson åtagit sig det fortsatta utgifvandet
af Sfinx, och att han lofvat att fortfarande ställa 40 exemplar däraf till
bibliotekets förfogande. Det gåfves ock en högre synpunkt, från hvilken
saken kunde betraktas. För den svenska vetenskapliga forskningen måste
det vara en heder att kunna visa, att, äfven sedan tidskriftens framstående
lärde grundläggare gått bort, det vetenskapliga studium, han infört vid
universitetet, varit af den art, att det ej doge med honom utan ägde en
sådan lifaktighet och bärkraft, att det möjliggjorde det fortsatta utgifvan¬
det af en tidskrift i egyptologi här i Sverige, och att vårt land sålunda
fortfarande kunde med framgång visa sig deltaga i det allmänna kultur¬
arbetet på detta område. Det måste på anförda grunder synas Bygdén
högeligen önskvärdt, att tidskriften Sfinx hugnades med allt det understöd,
som kunde från offentlig sida ifrågakomma och hvarförutan dess utgifvande
af naturliga skäl omöjliggjordes.
Af en vid Bygdéns yttrande fogad förteckning framgår, att universi¬
tetsbiblioteket under senaste året genom byte med Sfinx erhållit ej mindre
än 28 olika periodiska publikationer från olika länder.