Femte Imfvudtitcln. 61
undei värnpliktstjänstgöringen inhämtat. De sakkunnige ansåge det
öra enskull icke tillrådligt att bygga uteslutande på värnplikten vid
fyllande af mobiliseringsbehofvet af mariningenjörer.
Eedan i det förslag till ökning och delvis förändrad organisation
af mariningenjörstaten, som framlagts vid 1900 års riksdag, hade ingått
upprättandet af en mariningenjörstat i flottans reserv, till hvilken skulle
öfverföras extra ingenjörer, som fullgjort 3-årig stamanställning. Denna
organisation hade emellertid icke medfört önskadt resultat, hvilket
redan påvisats af öfverdirektören i hans underdåniga skrifvelse den 14
oktober 1903. För erhållande af en tjänstbar och duglig mariningen-
jörstatsreserv hade öfverdirektören föreslagit utbildande och anstäl¬
lande af reservingenjörer enligt samma grunder, som vore gällande för
utbildning och anställande af reservofficerare. Till aspiranter skulle
antagas unga män, som genomgått fyraårig kurs vid tekniska högskolan
i fackskola för maskinbyggnadskonst, fartygsbyggnad och elektro¬
teknik; efter genomgående af en ettårig aspirantkurs skulle de ut¬
nämnas till ingenjörer i flottans reserv samt vara skyldiga att i denna
egenskap tjänstgöra vid flottan under en tid af sex månader under
hvartdera af 2:a, 4:de och 6:te året efter det, då aspirantkursen afslutats.
Sådan ingenjör skulle kvarstå i reserven till fyllda 40 år samt vara
berättigad till pension vid uppnådd 55 års ålder.
De sakkunnige föresloge emellertid ett annat sätt för erhållande
af en reserv af mariningenjörer, hvilket redan blifvit an ty dt vid afgif¬
vande af förslag till villkor för anställning vid kåren och härför af-
sedda aspiranters utbildning. Med den för mariningenjörkåren före¬
slagna numerären af 30 borde vid 30-arig tjänstetid afgången i medeltal
blifva en om året, under det att af de sakkunnige föreslagits, att årligen
tva mariningenjörstipendiater skulle antagas, och sålunda hvarje år tvenne
ingenjörer borde blifva kompetenta att söka anställning såsom marin¬
ingenjörer. . Då emellertid endast en sådan befattning i medeltal blefve
ledig om året, kunde i allmänhet endast den ena af nämnda ingen¬
jörer . vinna .fast anställning, under det att den andra skulle vara
skyldig att ingå i reserven. I likhet med öfverdirektören föresloge
äfven de sakkunnige, att den, som varit reservingenjör till och med
utgången af det kalenderår, hvarunder han fyllt 40 år, samt i öfrigt
fullgjort föreskrifna fordringar, skulle vara berättigad att vid uppnådda
55 år uppbära pension. Med' hänsyn till de stora fordringar på ut¬
bildning, som ställdes på reservingenjör, ansåge de sakkunnige, att
beloppet af denna pension lämpligen borde bestämmas till 500 kronor.
Ehuiu det utan tvifvel vore synnerligen önskvärdt att kunna medelst
repetitionsöfningar underhålla och ytterligare utveckla reservingenjörs
[1-]
62
Femte hufvud titeln.
[1.] kännedom om flottans materiel m. m., ansåge de sakkunnige likväl
icke tillrådligt att föreskrifva sådana, då fullgörandet af sådan öfning
torde blifva alltför betungande, särskildt för dem, som erhållit anställ¬
ning inom den privata industrien.
Med de fördelar, som erbjödes en yngling, hvilkens håg och
fallenhet läge åt ingenjöryrket och särskildt skeppsbyggeri- och
maskiningenjörfacket, nämligen ett för en yngling mera tilltalande sätt
att fullgöra sin värnplikt än det för värnpliktige i allmänhet föreskrifna,
stipendium under studie- och utbildningstiden, aflöning under en två¬
årig anställning vid flottan, under hvilken borde vinnas en erfarenhet,
som torde komma väl till godo vid framtida privat anställning, berät¬
tigande att söka anställning vid stammen, och rättighet till en om ock
ringa pension vid uppnådda 55 år, om anställning vid stammen icke
vunnes, ansåge de sakkunnige sig kunna hysa berättigad förhoppning
om, att rekryteringen af mariningenjörkårens reserv borde genom till-
lämpande af det sålunda föreslagna sättet vara betryggad.
De sakkunnige hafva jämväl ingifvit förslag till grunder för orga¬
nisation af mariningenjörkåren i flottans reserv. Detta förslag hvilar
på redan omförmälda grunder och innehåller därjämte, bland annat, be¬
stämmelse om att den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans
reserv, skulle under den tid, han vore inkallad i tjänstgöring, åtnjuta
enahanda aflöning och öfriga förmåner som direktör eller ingenjör vid
stammen af motsvarande grad, därvid för mariningenjör af l:a graden
lön i l:a löneklassen endast skulle utgå till den, som under anställning
i stammen tillhört denna löneklass, under det att för de öfriga skulle
utgå lön i 2:a löneklassen. En hvar, som blifvit utnämnd vid marin¬
ingenjörkåren i flottans reserv, skulle efter utgången af det år, hvar¬
under han fyllde 40 år, undfå afsked, och, sedan han erhållit afsked
i berörda ordning, vara berättigad att efter uppnådd 55 års ålder
under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension af 500 kronor. För¬
summade den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans reserv,
någon af de honom enligt ifrågavarande bestämmelser åliggande skyl¬
digheter, skulle han blifva, på underdånig anmälan af marinöfverdirek-
tören och efter undersökning vid krigsdomstol, skild från sin anställ¬
ning i flottans reserv, därest förseelsen pröfvades böra därtill föranleda,
och skulle den, som eljes varit enligt förevarande bestämmelser berät¬
tigad till pension, vara sådan rätt förlustig. Den, som efter laga ran¬
sakning och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medförde
förlust af medborgerligt förtroende, hade äfven förverkat sin rätt till
erhållande af ofvannämnda pension.
Öfvergånga- De sakkunnige hafva vidare anfört, att, oaktadt det angifna be-
bestämmelser.
Femte hnfrudtiteln.
63
liofvet af 30 marindirektörer och mariningenjörer förefunnes redan år
1906, de likväl ansåge, att mariningenjörkåren icke lämpligen borde
nämnda ar uppbringas till denna styrka. En sådan på en gång
skeende ökning, om den öfver hufvud vore möjlig att genomföra,
skulle nämligen medföra en stockning i afseende på befordran, som
otvifvelaktigt komme att menligt inverka på kårens framtida rekrytering.
I betraktande af nödvändigheten att snarast möjligt tillgodose det mest
trängande behofvet och med hänsyn till att kårens rekrytering kunde
under år 1905 i viss mån förberedas medelst de 10,000 kronor, som
Riksdagen anvisat för tillfälligt anställande af ingenjörer under nämnda
år, ansåge emellertid de sakkunnige, att kåren under år 1906 lämpligen
skulle kunna ökas med 6 personer eller till 26. Under de båda föl¬
jande åren ansåges kåren endast böra ökas med 2 om året, hvadan
densamma först ar 1908 skulle nå den för år 1906 behöflion numerären
af 30.
_ Att redan nu afgifva förslag, när och i hvilken ordning de in¬
genjörer skulle anställas, som beräknats blifva erforderliga till och
med år. 1916, syntes icke vara hvarken behöfligt eller lämpligt, då
detta gifvetvis blefve beroende på, i hvilken ordning ny materiel
komme att tillföras flottan. I medeltal skulle mariningenjörkåren efter
år 1908 behöfva ökas med en ingenjör hvartannat år.
.Då det med det utbildningssystem, som af de sakkunnige före¬
slagits, toge 10 år från det en yngling antoges som mariningenjörelev,
till dess han vore kompetent att söka anställning såsom mariningenjör
af 2:a graden, måste under den tid, som förflöte, till dess de först
antagna eleverna hunnit utbildas, anställning vid kåren äga rum i
annan ordning. Fordran på tvåårig tjänst som extra ingenjör ansåge
de sakkunnige snarast böra uppställas, på det man måtte blifva i till¬
fälle att annorledes än på de betyg, som företeddes vid ansökningen,
kunna pröfva dem, som sökte fast anställning såsom mariningenjörer.
Härunder borde extra ingenjörerna genomgå en kurs i reglementen,
krigslagar, sjökrigskonst., artilleri och torpedlära m. m., motsvarande
den kurs, som mariningenjörkadetterna genomginge i sjökrigsskolan.
För att vinna anställning som extra ingenjör borde liksom nu fordras
minst tvåårig praktisk verksamhet, livarjämte genomgången fyraårig
kurs vid tekniska högskolan i fackskolan för maskinbyggnadskonst och
mekanisk teknologi, un deraf delningen för skeppsbyggnadskonst, borde
göras till ovillkorlig fordran; den, som fullgjort sin värnpliktsöfning
vid flottan, borde äga företräde vid vinnande af anställning. Under
ar 1906 borde antagas elever och stipendiater på alla stadier, hvari¬
genom flottans myndigheter omedelbart sattes i tillfälle att utöfva
64
Femte hufvudtiteln.
[1-]
Kostnads¬
beräkning.
önskad kontroll å dem, som toge anställning vid verkstad och varf
för vinnande af erfarenhet, samt att för dem, som studerade å tekniska
högskolan, föreskrifva lämplig förändring i studieplan äfvensom del¬
tagande i öfningar å flottans fartyg.
Då af de sakkunnige föreslagna aflöningsförmåner i allmänhet inne-
bure en afsevärd höjning af nu utgående aflöning, dyrtidstillägget- inbe-
räknadt, så väl i afseende på fasta lönen som på aflöningsförmånerna i
sin helhet, syntes icke några särskilda åtgärder behöfva vidtagas för att
förmå den nu befintliga personalen att öfvergå på den nya aflöningsstaten.
Ett undantag i detta afseende bildade verkstadsföreståndarna, af livilka,
om icke befordran till direktör af 2:a graden vunnes, den ene omedel¬
bart skulle få sina inkomster något förminskade och båda gå miste om
den ökning i aflöning, som enligt nuvarande afloningssystem skulle
tillkomma dem genom erhållande af ett andra ålderstillägg. Som emel¬
lertid det arfvode å 1,500 kronor, hvilket åstadkomme verkstadsföre-
ståndarnas högre aflöning, endast innehades på grund af förordnande,
och sålunda faktiskt kunde när som helst fråntagas dem utan hvarje
vederlag, ansåge de sakkunnige icke heller med afseende å dessa några
särskilda åtgärder erforderliga.
De, som för närvarande tillhörde mariningenjör staten och som
möjligen ej ville öfvergå på mariningenjörkåren eller tilläfventyrs ej
blefve dit öfverflyttade, borde bibehållas vid dem nu tillförsäkrade
förmåner, och borde för dessas aflöning ett motsvarande antal befatt¬
ningar vid nämnda kår hållas vakanta.
Under den tid, kårens ökning påginge, måste gifvetvis ett större
antal extra ingenjörer än två om året anställas, men syntes icke härför
något särskildt anslag vara erforderligt, om blott de besparingar, som
uppstode genom vakanser i andra grader, finge användas för organi¬
sationens genomförande.
De sakkunnige hafva vidare verkställt en beräkning af kostnaderna
för flottans ingenjörpersonal enligt den af dem föreslagna organisationen.
Därvid borde, enligt hvad de anfört, hänsyn tagas dels till kostnaden
för aflöning af nämnda personal dels till kostnaden för föreslagen ut¬
bildning af mariningenjörer. Vidare borde beräknas flen besparing,
som uppkomme å anslaget till flottans öfningar genom tillämpande af
det utaf de sakkunnige föreslagna aflöningssystemet, enligt hvilket
från nämnda anslag, förutom dietpenningar, endast komme att utbeta¬
las sjötillägg, under det att hittills hel sjöaflöning å detsamma utgått.
Då organisationen af ingenjörpersonal i flottans reserv icke utölver
kostnaderna för utbildning medförde andra utgifter än för pensione¬
ring, hade de sakkunnige icke för denna nppgjort några kostnads-
Femte lnifyudtiteln.
65
beräkningar lika litet som de sakkunnige ansett sig behöfva beräkna
den ökade kostnad å pensionsstaten, som de ökade pensionsbeloppen
för personal, hvilken afgått från stamanställning, komme att medföra.
För bedömande af kostnaderna hafva de sakkunnige upprättat följande:
Förslag till stat för flottans ingenjörpersonal för år 1906.
|
|
Fast lön
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
görings-
|
Summa.
|
|
|
eller arfvode.
|
penningar.
|
|
*
|
Marinöfverdirektör....................................
|
8,000
|
__
|
8,000
|
1
|
Marindirektör af 1. 'gr...............................
|
6,000
|
—
|
6.000
|
1
|
D:o ..............................
|
6,000
|
•—
|
6,000
|
1
|
Marindirektör af 2. gr...............................
|
5,000
|
—
|
5,000
|
2
|
D:o ..............................
|
10,000
|
—
|
10,000
|
1
|
Mariningenjör af 1. gr. 1. lönekl................
|
4,500
|
—
|
4,500
|
7
|
I):o ...............
|
31,500
|
-—-
|
31,500
|
1
|
Mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................
|
3,500
|
■—
|
3,500
|
3
|
D:0 ...............
|
10,500
|
—
|
10,500 .
|
1
|
Mariningenjör af 2. gr..............................
|
3,000
|
-—
|
3,000
|
3
|
D:o ..............................
|
9,000
|
—
|
9,000
|
1
|
Extra ingenjör.........................................
|
2,000
|
—
|
2,000
|
3
|
D:o .........................................
|
6,000
|
—
|
6,000
|
26
|
|
105,000
|
-—
|
105,000
|
1
|
Stationsingenjör.......................................
|
4,500
|
1,000
|
5,500
|
1
|
D:o .......................................
|
4,500
|
1,000
|
5,500
|
2
|
|
|
|
|
1
|
Miningenjör.............................................
|
4,500
|
500
|
5,000
|
1
|
D:o ..............................'...............
|
4,500
|
500
|
5,000
|
2
|
|
|
|
|
1
|
Torpedingenjör.........................................
|
4,500
|
500
|
5,000
|
3
|
I):o .........................................
|
13,500
|
1,500
|
15,000
|
4
|
|
141,000
|
5,000
|
146,000
|
|
Afgår för boställe till en stationsingenjör....
|
—
|
—
|
400
|
|
Summa kronor
|
——
|
--
|
145,600
|
Anm. Fast lön utgår till alla utom extra ingenjörer samt stations-, min- eller torpedingenjör,
som ej innehar fullmakt å befattningen; dessa erhålla motsvarande belopp såsom arfvode.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
[1-]
9
66
Femte hufvudtiteln
Förslag till stat å dagaflöning för mariningenjörkåren för år 1906.
Antal.
|
|
Kronor.
|
1
|
Marinöfverdirektör å 6 kr. i 365 dagar.........................................
|
2,190
|
5
|
Marindirektörer »5 » » » » .........................................
|
9,125
|
12
|
Mariningenjörer af 1. gr. » 4 » » » » .............
|
17,520
|
4
|
D:0 » 2. » » 3 » » » » .........................................
|
4,380
|
4
|
Extra ingenjörer »3 » » » » .................
|
4,380
|
26
|
Summa kronor
|
37,595
|
Förslag till approximativ stat å inkvarteringsbidrag för mariningenjör¬
kåren för år 1906.
Antal
|
|
Stockholms
|
Karlskrona
|
Summa.
|
Stock¬
holm.
|
Karls¬
krona.
|
|
station.
|
station.
|
1
|
_
|
Marinöfverdirektör ........................
|
1,200
|
|
1,200
|
3
|
2
|
Marindirektörer..............................
|
3,000
|
1,200
|
4,200
|
7
|
5
|
Mariningenjörer af 1. gr.................
|
3,500
|
2,000
|
5,500
|
2
|
2
|
1—i
Ö
t©
|
800
|
600
|
1,400
|
i
|
3
|
Extra ingenjörer..........................
|
400
|
900
|
1,300
|
14
|
12
|
Summa kronor
|
8,900
|
4,700
|
13,600
|
|
|
Afgår förslagsvis för de befattningar,
hvilkas innehafvare åtnjuta boställen
|
2,000
|
600
|
2,600
|
|
|
Summa krohor
|
6,900
|
4,100
|
11,000
|
Kostnaden för aflöning uppginge således för år 1906 till:
Fast lön ock tjänstgöringspenningar ................................. kr. 145,600: —
Dagaflöning ............................................................................... » 37,595: —
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis ............................................ » 11,000: —
Ålderstillägg (beräknade att utgå 1906 till stations-,
min- och torpedingenjörer) ........................................ » 2,500: —
Kr. 196,695: —-
Femte lmfvudtiteln.
67
De sakkunnige hafva vidare lämnat en öfversikt öfver, huru kost¬
naderna, om den af dem föreslagna organisationsplanen skulle följas,
komme att ökas dels under år 1907, då kostnaderna komme att ökas med
10,955 kronor och aflöningsbeloppet sålunda uppgå till 207,650 kronor,
dels under år 1908, då sistnämnda belopp komme att utgöra 219,970
kronor. Vid fullt genomförd organisation (år 1916) tillkomme följande
ökning:
Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Stockholm för 2 mariningen¬
jörer af 1. gr. 1 lönekl................................................. kr. 12,920: —
D:o d:o för en mariningenjör af 2. gr............................... » 4,495: —
Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Karlskrona
för en mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................... '» 5,360: —
Kr. 22,775: —
Hela aflöningsbeloppet komme således år 1916 att uppgå till
242,745 kronor.
Den kostnad, som stipendierna och aflöning till mariningenjörkadetter
under tjänstgöring i land medförde, utgjorde 8,994 kronor. Med hänsyn
till att med utbetalning af ett visst stipendium kunde komma att anstå
till ett följande år, om stipendiaten i fråga varit af sjukdom förhindrad
att i rätt tid aflägga examen, borde anslag för detta ändamål få reser¬
vationsanslags natur. Härigenom bereddes också möjlighet att, om en
stipendiat af någon anledning entledigades och stipendiet sålunda ej
utbetalades, kunna ett följande år anställa ett större antal stipendiater
än det i normalstaten upptagna för att sålunda ersätta den afgångne.
Kostnaden för diet- och messpenningar samt aflöning ombord hade
approximativt beräknats till 2,224 kronor.
För portion eller ersättning därför uppkomme en ungefärlig kost¬
nad af 285 kronor 60 öre.
Under de första öfvergångsåren komme emellertid nu anförda kost¬
nader att uppgå till något högre belopp, men ansåges denna kostnad
kunna bestridas af den besparing, som uppkomme genom att extra
ingenjörer tillsattes i stället för mariningenjörer med högre aflöning,
hvilken åtgärd, såsom redan blifvit nämndt, i hvarje fall blefve’nöd¬
vändig att vidtaga under nämnda tid.
Beträffande slutligen den kostnad, som mariningenjörkadetternas
undervisning i sjökrigsskolan medförde, syntes denna kunna beräknas
till densamma som för kustartillerikadetterna, eller 3,700 kronor om året.
Däremot syntes den föreslagna undervisningen för min- och torped-
68
Femte liufvudtiteln.
[1-]
ingenjörer i sjökrigshögskolan icke behöfva medföra någon särskild
kostnad.
Den kostnad, som genomförandet af de sakkunniges förslag skulle
medföra för år 1906, blefve således:
Lön, dagaflöning, inkvarteringsbidrag och ålderstillägg kr.
Stipendier och aflöning till mariningenjörkadetter....... »
Diet- och messpenningar samt aflöning ombord för
elever och stipendiater ................................................. ^
Portion eller ersättning därför ............................................. "
För undervisning i sjökrigsskolan (hälften af 3,700, då
undervisningen ej kunde börja förrän hösten 1906) ))
Summa kr.
196,695: —
8,994: —
2,224: —
285: 60
1,850: —
210,048: 60
Ehuru en del stipendier icke afsåges att första gången utbetalas
förrän under år 1907, hade likväl hela det härför beräknade beloppet
upptagits bland utgifterna för år 1906, emedan under såväl detta som
de närmast följande åren flera stipendier än de i normalstaten upptagna
måste utgå med anledning af kårens ökning.
Nuvarande utgifter för aflöning af flottans mariningenjör stat vore:
Enligt staten med iakttagande af föreskrifven minskning i aflöning för
dem, som innehade bostad i kronans hus ............... kr. 98,900:
Arfvoden (två å 1,500, ett å 450 och ett å 300) .........." 3,750:
Ålderstillägg.............................................................................. ® 3,o00:
Dyrtidstillägg, enligt beräkning ...................... 11 6,500:
Summa kr. 112,650: —-
För år 1905 hade dessutom på extra stat auvisats:
för anställande af en min- och en torpedingenjör ...... kr. 8,000: —
» » )) öfrig ingenjörpersonal ................... » 10,000: —
Summa kr. 130,650: —
Under vissa i betänkandet angifna förutsättningar hafva de sak¬
kunnige vidare beräknat det belopp, hvarmed utgifterna å anslaget
till flottans öfningar skulle komma att under år 1906 minskas genom
tillämpande af det utaf dem föreslagna aflöningssättet, och hafva de
sakkunnige beräknat detta belopp till 4,320 kronor.
Femte lmfvudtiteln.
69
Om från den beräknade kostnaden för genomförandet af de sak¬
kunniges förslag ........................................................................kr. 210,048: 60
droges
dels det belopp, hvartill utgifterna för flottans in¬
genjörpersonal uppginge under år 1905, Kr. 130,650: —
dels det belopp, hvarmed utgif¬
terna. å flottans öfningsanslag skulle
minskas,
4,320^- „ 134,970: —
återstode
kr. 75,078: 60,
[1-]
utvisande det ungefärliga belopp, hvarmed utgifterna för flottans ingen¬
jörpersonal för år 1906 skulle öfverstiga dem för år 1905.
Vid det sålunda afgifna betänkandet hafva fogats från detsamma Afvikande
afvikande meningar dels af öfverdirektören Lilliehöök dels af kommen- meningar,
dörkaptenen grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler.
Den förstnämnde har förklarat sig icke kunna dela de sakkunniges
åsikt, att öfverdirektören icke borde betungas med chefskapet öfver
min- och torpedingenjörerna. Öfverdirektören Lilliehöök har i stället
förklarat sig anse, att på samma grund, som det befunnits lämpligt till¬
dela marinöfverintendenten chefskap för all personal vid marininten-
denturkåren och marinöfverläkaren för all personal vid marinläkarkåren,
marinöfverdirektören likaledes borde vara chef för all personal till¬
hörande flottans ingenjörkår. Hittills hade veterligen nu gällande be¬
stämmelser, att öfverdirektören utöfvade chefskap öfver min- och tor¬
pedingenjörerna, icke vållat några olägenheter. Chefskapet öfver min-
och torpedingenjörerna borde i första hand utöfvas af en person, som till¬
hörde samma yrke som dessa eller ingenjöryrket, emedan ingen annan
syntes vara fullt kompetent att bedöma dessa ingenjörers lämplig¬
het för tjänsten vid första anställning och duglighet under tjänstgöring
liksom att bedöma hvilka fordringar, som skäligen kunde och borde
ställas på dem under tjänstens utöfvande.
Kommendörkaptenen grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler
hafva förklarat sig hysa från de öfrige sakkunnige afvikande mening i
hvad rörde frågan om behofvet af specialisering af flottans ingenjörtjänster.
De ansåge det nämligen af behofvet påkalladt, att ingenjörer med fullstän¬
dig elektroteknisk utbildning och erfarenhet inom det elektrotekniska
yrket anställdes för att uppgöra förslag, kostnadsberäkningar och
kontrakt m. m. till de elektriska anordningarna ombord å fartyg, kon¬
trollera dessa vid nyanskaffning, samt å varfven leda nytillverkning,
70
Femte lmfvudtiteln.
i den mån sådan kunde ifrågakomma, och reparation af elektriska
maskiner. Den mångfald af elektriska maskiner, som funnes å flottans
fartyg och hvilka vore så ytterligt viktiga för fartygets skötande, samt
de stora faror, som kunde uppkomma, om icke alla erforderliga försiktig¬
hetsmått iakttoges, särskildt vid ledningars dragande, gjorde det nöd¬
vändigt, att äfven denna gren af fartygets maskineri handhades af per¬
sonal, som härför besutte speciella kunskaper och erfarenhet.
Inom samtliga de utländska mariner, öfver hvilkas m ari ningenjör-
väsende öfversikt blifvit lämnad, vore mariningenjörtjänsten fördelad
på minst två grenar, i den tyska marinen på tre. Då i motsats härtill
en svensk mariningenjör skulle vara såväl fartygs- som maskinkonstruk¬
tör och dessutom kunna tjänstgöra såsom fartygsingenjör, syntes det
vara att ställa allt för stora kraf på en person att fordra, det han
dessutom skulle äga fullständig kunskap och erfarenhet på det elek-
trotekniska området.
Ytterligare stöd för sin mening hade de funnit i det förslag till
utvidgning af tekniska högskolan, som af dess styrelse afgifvits i
oktober 1903. Enligt detta hade nämligen i den fyraåriga fackskolan
för skeppsbyggnadskonst endast inrymts en kortare kurs i elektro¬
teknik, omfattande 3 timmars föreläsningar i veckan under en höst-
eller vårtermin, under det att den elektrotekniska fackskolan i och för
sig omfattade en 31 2-årig kurs. Äfven om, såsom af de sakkunnige
föreslagits, en något ökad kunskap i elektroteknik och därmed samman¬
hängande ämnen skulle kunna beredas mariningenjörstipendiaterna på
bekostnad af några af de öfriga ämnen, som enligt nämnda förslag
inginge i fackskolan för skeppsbyggnadskonst, syntes härigenom likväl
icke fullständig elektroteknisk kunskap kunna vinnas.
Under en följd af år hade miningenjören biträdt vid handläggande
af den elektriska detaljen i öfverstyrelsen i den mån, hans tid härför
kunnat tagas i anspråk. Då denna utväg på grund af ökade göromål
inom miningenjörens egentliga verksamhetsområde ej längre kunnat
anlitas, hade på den senaste tiden i marinförvaltningens ingenjörafdel-
ning varit anställd en på det elektrotekniska området speciellt utbildad
person.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funne de det önskvärdt,
att såväl i marinförvaltningens ingenjörafdelning som å varfven
anställdes särskilda ingenjörer med elektroteknisk utbildning, och ansåge
de dessa med afseende såväl på tjänsteställning som aflöningsförmåner
böra likställas med stationsingenjörerna.
Femte Iiufvudtiteln.
71
I anledning af det sålunda afgifna betänkandet hafva yttranden öfver
detsamma infordrats från chefen för sjökrigsskolan, chefen för sjökrigs¬
högskolan, från hvar och en af dem i hvad betänkandet berörde den
skola, för hvilken han förordnats till chef, från styrelsen för tekniska
högskolan i hvad betänkandet berörde nämnda skola, vidare från öfver-
direktören för mariningenjörstaten, stationsbefälhafvarne vid flottans sta¬
tioner efter vederbörande varfschefs hörande, chefen för flottans stab
och marinförvaltningen äfvensom slutligen från direktionen öfver flottans
pensionskassa i hvad betänkandet afsåge fråga om pensionering.
Chefen för sjökrigsskolan har i det af honom afgifna yttrandet anfört,
att sjökrigsskolan utan att hindras i sina öfriga uppgifter syntes utan
svårighet kunna åtaga sig den undervisning af mariningenjörelever och
mariningenjörkadetter, som i det afgifna förslaget förutsatts.
Chefen för sjökrig shö g skolan har allenast föreslagit en viss förändring
i fråga om de ämnen, hvari nyanställda torped- och miningenjörer borde
erhålla undervisning vid högskolan, under det att öfver dir ektören för
mariningenjörstaten förklarat sig med undantag af den olika mening, han
i sin omförmälda reservation till betänkandet uttalat, icke hafva något
att erinra mot detsamma.
Styrelsen för tekniska högskolan har ej funnit något hinder för att
i den utaf de sakkunnige omnämnda fackskolan vid läroverket såsom ordi¬
narie elever intaga de aspiranter, som af de sakkunnige föreslagits, under
förutsättning att de, i enlighet med förslaget, uppfyllt de villkor för
inträde, som af öfriga ordinarie elever vid högskolan stadgeenligt måste
vara uppfyllda. Likaledes har styrelsen ansett vissa för nämnda aspi¬
ranter erforderliga jämkningar i gällande studieplaner kunna företagas
i den man sadant utan väsentligare rubbning i den för de öfriga eleverna
gällande läsordning och med hänsyn till disponibla lärarkrafter och
lokaler kunde åstadkommas.
Styrelsen har dock erinrat därom, att de resurser i fråga om
maskiner och apparater för de erforderliga laborationsöfningarna samt
i fråga om utrymme och lärarkrafter, öfver hvilka högskolan för när¬
varande disponerade, vore alltför knappa för att möjliggöra en verklig
fackutbildning af det omfång, som de sakkunnige syntes hafva tänkt
sig, men att dessa svårigheter skulle blifva afhjälpta, i händelse ett af
styrelsen ungefär samtidigt till Eders Kungl. Maj:t ingifvet förslag till
högskolans ^ utvidgning och omorganisation eller andra därmed fullt
jämförliga åtgärder komme till utförande.
Beträffande de öfningsafgifter, som ålåge de vid högskolan stude¬
rande, syntes angående ifrågavarande elever från styrelsens sida intet
[10
Yttrande
öfver de
eakkunniges
förslag.
72
Femte hufvudtiteln.
annat vara att erinra än att, da det här Handlade om atseväida belopp
och dessa afgifter erfordrades för bestridande af vissa högskolans ut¬
gifter, afgifterna för nämnda elever icke kunde efterskänkas, utan torde
dessa afgifter antingen böra erläggas af eleverna själfva eller ock ersätt¬
ning för afgifterna på lämpligt sätt beredas.
Beträffande fastställande af studieplanerna för. ifrågavarande elever
syntes marinöfverdirektören antingen böra sättas i tillfälle att granska
förslagen härom, innan styrelsen fattade sitt beslut, eller ock beredas
tillfälle att deltaga i styrelsens behandling af ärendet.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona har anmält, att
han, sedan varfschefen vid stationen i ämnet blifvit hörd, icke hade
något emot betänkandet att erinra.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har öfverlämnat
ett yttrande i ärendet af varfschefen vid stationen. Denne har däri
förklarat sig anse den af de sakkunnige föreslagna högsta åldersgränsen
af 33 år för anställning som mariningenjör vara alltför hög, enär detta,
äfven om två föregående års anställning som extra ingenjör skulle få med¬
räknas bland föreskrifna 30 tjänstår, skulle leda till att mariningenjör
ej vore berättigad till pension förr än vid 61 års ålder, under det att möj¬
lighet förefunnes att afgå från andra flottans kårer vid 55 års eller
eventuelt äfven vid 50 års ålder. För att underlätta anställning vid
kåren vid tidigare år borde allenast fordras genomgående af treårig
kurs vid tekniska högskolan. Den ifrågavarande åldersgränsen borde
bestämmas till 27 eller 28 ar. Varfschefen ansage vidare, att i den
blifvande mariningenjörkåren borde ingå såväl de föreslagna marin-,
torped-, min- och stationsingenjörerna som äfven de af reservanterna
föreslagna elektrotekniska ingenjörerna och att chefskapet öfver kåren
borde utöfvas af marinöfverdirektören, hvarigenom, bland annat, vunnes
ett bättre samarbete för materielens fullkomnande i alla de tekniska
detaljer, som folie inom dessa ingenjörers verksamhetsområden.. Då
tekniska högskolan ej vore något specialläroverk för undervisning i
fråga om krigsfartygs byggande, syntes många skål tala för att de
ingenjörer, som skulle sköta den egentliga mariningenjördetaljen, borde
för att kunna avancera till direktörer beordras, genomgå en ett- eller
två-årig kurs vid specialläroverk för mariningenjörer.
Varfschefen har vidare framställt anmärkning mot att det afgifna
förslaget endast upptagit två direktörer med värdighet af kommendör¬
kapten af l:a graden, under det att i nu gällande stat funnes tre.
Han åberopar i detta afseende ett af chefen för varfvets^ ingenjörde¬
partement i ämnet afgifvet yttrande, däri denne framhållit, att det
Femte hufvudtiteln.
73
syntes framgå af förslaget, att cheferna för flottans båda varfs ingen¬
jördepartement skulle innehafva nämnda högre värdighet, hvadan degra¬
deringen med tiden skulle gälla öfverdirektörsassistenten. Detta före-
fölle så mycket olämpligare som år 1900 nämnda assistent tilldelats
samma löneförmåner som de redan förut befintliga två direktörerna.
Slutligen har varfschefen förklarat sig instämma i ett af chefen
för ingenjördepartementet gjordt uttalande mot borttagande af arfvoden
till verkstadsföreståndare. i nämnda uttalande anmärkes, att som före¬
ståndare för verkstäderna borde stå en af mariningenjörkårens äldre
ingenjörer, hvilken under en följd af år borde vara stadigt fästad vid
verkstäderna. Arfvodet borde därför utgöra dels ersättning för en större
och ansvarsfullare arbetsbörda dels vederlag för uteblifvandet af andra,
med inkomst förenade kommenderingar. Jämväl arfvodena till lärarna
från mariningenjörkåren i underbefälsskolan har varfschefen i likhet
med chefen för ingenjördepartementet ansett icke böra borttagas.
För egen del har stationsbefälhafvaren vid Stockholms station an¬
fört, att den af de sakkunnige föreslagna militära utbildningskursen
vid sjökrigsskolan syntes honom medföra allt för stor tidsutdräkt i för¬
hållande till den nytta, däraf kunde förväntas. Åtskilliga af de före¬
slagna läroämnena inginge i tekniska högskolans kurser i vida större
omfång än som skulle kunna medhinnas i sjökrigsskolan, och hvad
beträffade de militära ämnena syntes i regel icke samma kurser kunna
läsas af mariningenjörkadetterna som af sjette klassens sjökadetter,
hvadan nyttan af det föreslagna samarbetet i sjökrigsskolan icke syn¬
tes i någon afsevärdare grad kunna uppnås. Nämnda kurs i sjökrigs-
skolan syntes därför icke böra ifrågakomma utan kursen i tekniska
högskolan taga sin början redan samma år, mogenhetsexamen aflagts.
Skulle en militär teoretisk utbildningskurs anses erforderlig, syntes denna
lämpligare böra genomgås af den från tekniska högskolan utexamine¬
rade stipendiaten.
I likhet med reservanterna har stationsbefälhafvaren jämväl för¬
klarat sig anse speciellt utbildade elektrötekniska ingenjörer vara för
flottan ovillkorligen erforderliga. Vidare borde enligt hans mening all
flottans ingenjörpersonal lyda under marinöfverdirektören, hvarjämte
stationsbefälhafvaren funnit de skäl, som anförts för att, mariningenjör
vid tjänstgöring såväl ombord å fartyg som äfven å flottans varf borde
vara krigsman, icke vara af beskaffenhet att fullt giltigt visa nödvän¬
digheten eller önskvärdheten af att göra den nya mariningenjörkåren
till en militär kår. Ingenjörpersonalen i sin helhet torde lämpligast i
Bill. till Tliksä. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 10
74
Femte hufvudtiteln.
likhet med marinintendenturkåren och marinläkarkåren åtminstone tills¬
vidare böra hänföras till flottans civilmilitära personal.
I likhet med varfschefen vid stationen har stationsbefälhafvaren
vidare ansett, att platsen som öfverdirektörsassistent med hänsyn där¬
till att denne allt som oftast måste ersätta marinöfverdirektören under
hans frånvaro för inspektionsresor m. m. vore så viktig och maktpå¬
liggande, att dess innehafvare gifvetvis borde vara direktör af l:a gra¬
den, hvadan dessa borde vara till antalet tre i stället för två, såsom
de sakkunnige föreslagit. Beträffande arfvodena till verkstadsförestån-
darna har stationsbefälhafvaren jämväl delat varfschefens åsikt, att dessa
arfvoden borde bibehållas. Skulle det anses mindre lämpligt att anvisa
särskilda arfvoden för vissa befattningar utöfver de ordinarie löneför¬
månerna, syntes befattningarna såsom verkstadsföreståndare vid varfven
böra beklädas af direktörer af 2:a graden. Verkstadsföreståndarnas
befattningar vore af sådan beskaffenhet, att de endast borde anförtros
åt äldre, för uppdraget fullt lämpliga personer, hvilka borde afses att
under längre tider vid sina befattningar bibehållas.
Slutligen har stationsbefälhafvaren ansett, att det ovillkorligen borde
bestämmas, att efter Eders Kungl. Maj:ts nådiga bedömande framstå¬
ende ooh dugliga ingenjörer, som befunnes för flottans tjänst särskildt
lämpliga, kunde, oaktadt de icke genomgått den utbildning, som för
anställning i kåren eljest kunde varda föreskrifven, antagas inom den
nya kårens olika grader.
Chefen för flottans stål har funnit den af de sakkunnige föreslagna
nya organisationen i hufvudsak vara en lycklig lösning af den före¬
liggande frågan. Huruvida de föreslagna aflöningsförmånerna skulle visa
sig tillräckliga att under nu rådande konjunkturer tillförsäkra flottan
tillräckliga och fullgoda krafter inom ingenjörbranschen torde, säger
stabschefen, endast erfarenheten kunna visa, men ansåge han skäl före¬
ligga att hoppas, att de sakkunniges förslag härutinnan skulle, oaktadt
de föreslagna beloppen syntes hafva blifvit satta så lågt som möjligt,
visa sig motsvara förväntningarna.
Beträffande stations-, torped- och min ingenjörernas ställning har
stabschefen instämt i den af öfverdirektören Lilliehöök uttalade menin¬
gen, att samtliga till flottan hörande ingenjörer borde, såsom för när¬
varande vore förhållandet, bilda en enda kår, ställd under marinöfver¬
direktören. De skäl, som legat till grund för den af de sakkunniges
majoritet föreslagna anordningen, hade dock sjmts stabschefen böra
föranleda föreskrift därom, att marinöfverdirektören skulle vid afgifvande
af underdånigt förslag till ledigblifven befattnings tillsättande, till per-
Femte hufvudtiteln.
75
sonalens placering i öfverstyrelsen eller å flottans station samt dess
kommendering till tjänstgöring i öfrigt, äfvensom till erhållande af full¬
makt, ålderstillägg, befordran till högre värdighet m. m. samråda i fråga
om torpedingenjör med chefen för marinförvaltningens torpedafdelning
och i fråga om miningenjör med clielen för nämnda ämbetsverks min-
afdelning.
I fråga om förslaget att torped- och miningenjörerna skulle under
sjökommendering å flottans fartyg åtnjuta sjöaflöning och dietpenningar
enligt samma grunder som för officerskåren vore föreskrifna, har stabs-
chefen vidare papekat, att, da under dylik tjänstgöring nämnda ingen¬
jörer skulle komma att bibehålla sina tjänstgöringspenningar, de där¬
under borde åtnjuta endast sjötillägg och dietpenningar i likhet med
motsvarande grader inom officerskåren, på det att de måtte i afseende å
förhöjning uti aflöningen vid sjökommendering blifva likställda med
mariningenj örerna.
Slutligen har stabschefen beträffande stations-, torped- och min-
ingenjörerna uttalat den asikten, att dessa borde, i likhet med hvad för
såväl mariningenjörstaten som annan personal med motsvarande tjänste¬
ställning nu vore föreskrifvet, efter afskedstagande med pension och
fyllnadspension tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig
och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår.
De sakkunniges förslag att mariningenjörerna skulle bilda en mili¬
tär kår och räknas till krigsmän har chefen för flottans stab icke fun¬
nit lämpligt. Den för tjänstens utöfvande nödvändiga befälsrätten med
däraf följande förmanskap syntes honom med krigslagens nuvarande
lydelse höra tillförsäkras mariningenjörerna likaväl som öfriga civil¬
militära tjänstemän genom reglementariska föreskrifter! De tillfällen,
då särskild! mariningenjörerna skulle kunna antagas behöfva utom tjän¬
sten ingripa mot flottans manskap för upprätthållande af ordningen,
syntes icke vara så talrika,. att åtgärder skulle behöfvas för att tillför¬
säkra dem den vid ett dylikt ingripande önskvärda auktoriteten. Mot
förolämpningar utom tjänsten från manskapets sida syntes mariningen¬
jörerna i likhet med öfriga civilmilitära tjänstemän vara tillräckligt
skyddade genom nu gällande straffbestämmelser. Då slutligen frågan
om. behöfligheten af en förändring uti den ställning inom krigsmakten
i disciplinärt afseende, som borde tillkomma den civilmilitära personalen,
äfvensom denna personals ställning inför krigslagen utan tvifvel vore
föremål för uppmärksamhet inom den år 1901 tillsatta kommitté, som
fått sig anförtrodt att utarbeta förslag till revision af krigslagarna, syn¬
tes det mindre välbetänkt att vidtaga den partiella reform i nyss nämnda
afseenden, som af de sakkunnige föreslagits.
76
Femte hufvudtiteln.
I likhet med två af de sakkunnige har chefen för flottans stab
vidare ansett anställandet af särskilda ingenjörer med elektroteknisk
utbildning behöflig!, men syntes för fyllande af detta behof två dylika
ingenjörer nu vara tillräckliga, enär den i marinförvaltningen tjänst¬
görande tillsvidare jämväl syntes kunna tjänstgöra å flottans varf i
Stockholm. Dessa elektroingenjörer syntes böra, såsom reservanterna
föreslagit, likställas med stationsingenjörerna med afseende såväl på
tjänsteställning som aflöningsförmåner, samt med torped- och miningen¬
jörerna i fråga om åtnjutande af sjötillägg och dietpenningar under
sjökommendering å flottans fartyg samt i fråga om åtnjutande af mess-
penningar under kommendering till tjänstgöring vid kustartilleriet.
Slutligen har stabschefen anmärkt, att åldersgränsen för antagning-
till mariningenjörelev och för anställning som mariningenjör syntes
böra hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång.
Marinförvaltningen har uti sitt afgifna utlåtande erinrat, hurusom
ämbetsverket vid upprepade tillfällen redan förut framhållit behofvet
af såväl ökad personal vid mariningenjörstaten som förbättrade aflö-
ningsvillkor för samma personal. Mot det förslag härutinnan, som de
sakkunnige framlagt, hade marinförvaltningen intet att erinra, men i
fråga om den förändring i organisationen, som förslaget jämväl omfat¬
tade, hade ämbetsverket ansett sig böra göra vissa erinringar.
Att söka bereda ingenjöraspiranter redan under ynglingaåren en
sjömannamässig uppfostran hade marinförvaltningen ansett synnerligen
lämpligt och hade i denna del intet att erinra mot de sakkunniges
förslag. Beträffande däremot förslaget att förändra mariningenjörstaten
till en militär kår hade ämbetsverket bemärkt, dels att i denna militära
kår ej skulle ingå all flottans ingenjörpersonal, enär därifrån skulle
undantagas stationsingenjörerna samt torped- och miningenjörerna, dels
ock att bestämmelsen om den militära organisationen icke skulle vara
ovillkorlig utan begränsad till en del af den militära personalen. Ehuru
ämbetsverket i princip icke hade något att invända emot eu militär
organisation af mariningenjörstaten, hade marinförvaltuingen icke fun¬
nit, att statens nuvarande egenskap af civilmilitär kår föranledt olägen¬
het af något slag och kunde icke heller medgifva, att de af de sak¬
kunnige anförda skälen till en organisation i rent militär anda vore
af beskaffenhet att nu göra en ändring i kårens ställning mera önsk¬
värd än det befunnits att gifva militär organisation åt marinläkar-
oeh marinintendenturkårerna, hvilka bägge innehade ställning såsom
civilmilitära kårer.
Beträdande frågan om anställande af särskilda elektroingenjörer
vid flottan har marinförvaltningen på de skäl, som anförts af två utaf
Femte hufvudtiteln.
77
de sakkunnige, och vid det förhållande att redan nu tillgång på inom
elektrotekniken särskildt bevandrad personal faktiskt måst beredas,
ansett anställande på stat vid flottan af på detta område särskildt utbil¬
dade ingenjörer vara en oeftergiflig fordran, därest den redan nu vid¬
lyftiga och hastigt till omfattning och komplikation tillväxande elektriska
materielen skulle på rätt sätt omhänderhafvas och skötas, men har äm¬
betsverket tillika ansett, att antalet dylika specialister borde kunna
inskränkas till två, af hvilka den ena skulle anställas i mannförvaltniu-
gens ingenjörafdelning med tjänstgöringsskyldighet äfven å Stockholms
stations varf samt den andra å flottans varf i Karlskrona; och syntes,
yttrar marinförvaltningen, dessa tjänstemän åtminstone tillsvidare kunna
inräknas i det antal mariningenjörer, som af de sakkunnige ansetts
erforderligt, hvaremot deras utbildning, befordran och aflönande borde
ske på samma sätt som beträffande torped- och miningenjörer.
I föreslagna teoretiska kunskapsprof och fordringar å praktiska
öfningar m. m. för torped- och miningenjörer har marinförvaltningen
icke kunnat finna någon grund för nämnda ingenjörers frånskiljande
från mariningenjörkåren. Icke heller, yttrar marinförvaltningen vidare,
kunde de skäl, hvilka med afseende på mariningenjörkårens ombildande
till militär kår af de sakkunnige framdragits, sägas sakna giltighet i
fråga om torped- och miningenjörer, ty dessa hade under sin tjänst¬
göring såväl å varfven som ombord å fartyg samma af de sakkunnige
framhållna olägenhet som mariningenjörerna af sin civila ställning i
förhållande till de delar af de militära underbefäls- och sjömanskårerna,
som stode under deras omedelbara befäl. Den enda grunden för ute¬
slutande af torped- och miningenjörer ur den nybildade mariningenjör¬
kåren skulle då vara att söka dels i en nödvändig specialutbildning,
hvilken skulle omöjliggöra dessa tjänstemäns befordran längre än till
mariningenjör af l:a graden, dels i svårigheten att med det ringa be-
hofvet af ifrågavarande ingenjörer kunna på samma sätt som för öfriga
mariningenjörer tillsätta vakanta platser af denna specialgren.
Enligt marinförvaltningens tanke vore det emellertid såväl för
mariningenjörkårens enhet som dess samhörighetskänsla och jämväl i
afseende å förhållandet till öfriga kårer vid flottan synnerligen önsk-
värdt, att torped- och miningenjörerna tillhörde mariningenjörkåren, och
dessa ingenjörer liksom de nämnda elektroingenjörerna kunde, enligt marin¬
förvaltningens tanke, mycket väl följa ungefär samma grunder för sin
utbildning som öfriga mariningenjörer, äfven om deras aflöning blefve olika.
Marinförvaltningen har i anledning häraf föreslagit, att Eders
Kungl. Maj:t skulle för hvarje år, sedan ingenjörkadetterna aflagt sin
examen i sjökrigsskolan, utfärda bestämmelse om, huru många af dessa
78
Femte hiifviultiteln.
[1..J skulle utbildas till maskin- och fartygskonstruktörer, å ena, samt torped-,
min- och elektroingenjörer, å andra sidan. Fackskolan för elektrotek¬
nik skulle blifva gemensam för utbildning af sistnämnda klasser af
ingenjörer och de sakkunniges förslag om anställning af mariningen¬
jörer, extra ingenjörer och mariningenjörer i flottans reserv skulle till-
lämpas äfven på de stipendiater, hvilka genomgått den elektrotekniska
kursen vid högskolan. Marinförvaltningen ansåge dock lämpligt, att
för torped-, min- och elektroingenjörer på sätt, de sakkunnige föresla¬
git, bestämdes en högre begynnelselön för att göra dessa tjänster mera
begärliga, hvarjämte dessa ingenjörer, som lämpligen icke borde befor¬
dras längre än till och med mariningenjör af l:a graden, borde erhålla
rätt till ålderstillägg.
I fråga om utbildning och anställning m. m. af stationsingenjörer
hade marinförvaltningen däremot intet att erinra mot de sakkunniges
förslag.
Med den af marinförvaltningen uttalade meningen, att såväl torped-
och miningenjörer som elektroingenjörerna borde utbildas och anställas
på samma sätt som öfrig personal af mariningenjör kåren och ingå som
medlemmar i nämnda kår, hade marinförvaltningen äfven intagit sin
ståndpunkt till frågan om chefskapet för torped- och miningenjörerna,
hvaremot, för den händelse nyssnämnda ingenjörer komme att, såsom
de sakkunnige föreslagit, utgöra ett mera fristående element inom flot¬
tans ingenjörpersonal liksom stationsingenjörerna, ämbetsverket funne
sig icke hafva något att erinra emot den af de sakkunnige föreslagna
anordningen beträffande chefskapet för torped- och miningenjörerna.
Beträffande den nu befintliga ingenjörpersonalens öfvergång till den
nya aflöningsstaten ansåge marinförvaltningen föreskrift böra utfärdas
därom, att med fullmakt eller nådigt förordnande försedd^ tjänsteman
vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Eders Kung! Maj:t bestämde,
hos Eders Kungl. Maj:t anmälde sin önskan att öfvergå till den nya
mariningenjörkåren, skulle vara därtill berättigad samt att torped- och
miningenjörer samt byggmästare, som öfvergått till den nya kåren,
borde för rätt till erhållande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig den
tid, han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjörstaten.
I fråga om de anslag, hvarifrån ifrågavarande utgifter böra utgå,
har marintörvaltningen anmärkt, att kostnaderna för ålderstillägg syn¬
tes böra utgå af det för sådana utgifter afsedda förslagsanslag, sjötillägg
och dylika utgifter från reservationsanslaget till flottans öfningar och
portionsersättningen till mariningenjöraspiranterna från förslagsanslaget
till naturaunderhållet åt personal vid flottan, öfriga utgifter däremot,
med undantag af dem, som afsåge undervisningen i sjökrigsskolan,
Femte lmfnidtiteln.
79
vore af natur att böra bestridas från anslaget till aflöning för flottans [1.]
kårer och stater. På de skäl, som af de sakkunnige anförts, borde
emellertid bestämmelse utfärdas därom, att möjliga besparingar å det
för stipendier m. rri. afsedda anslaget finge reserveras för kommande
behot inom samma anslags ändamål, och borde en anmärkning härom
inflyta i vederbörande stat.
En ledamot af marin förvaltningen har varit af olika mening med
marinförvaltningens flertal därutinnan, att han ansett, dels att de blif¬
vande mariningenjörerna med undantag allenast för stationsingenjö-
rerna borde genomgå hela sjökrigsskolan, dels att hela kåren med
samma undantag borde göras till militär kår.
Direktionen öfver flottans pensionskassa har funnit intet hinder
böra möta för bifall till det föreliggande förslaget.
Att nya bestämmelser erfordras i fråga om mariningenjörstaten Departements-
för att densamma skall kunna motsvara de fordringar, som numera Yrande
måste ställas på en dylik kår, därom hafva, på sätt af den lämnade >tta” 6
redogörelsen framgår, alla, som i den frågan sig yttrat, varit ense.
Äfven jag delar denna åsikt. Såsom af de sakkunnige närmare ut¬
vecklats, äro de fordringar, som för närvarande gälla för att kunna
erhålla anställning vid mariningenjörstaten, icke betryggande med af¬
seende å kompetensen hos den sökande; man måste numera för en dylik
anställning fordra en särskild utbildning såväl i teoretiskt som praktiskt
afseende, uti de delar af ingenjörvetenskapen, som särskildt komma till
användning under verksamheten såsom mariningenjör. Vidare äro de
löner,, som för närvarande äro fastställda för dem, h vilka tillhöra marin¬
ingenjörstaten, uppenbarligen icke tillräckliga för att vid konkurrensen
med privatindustrien numera kunna tillförsäkra staten verkligt goda
iugenjörkrafter. Jämväl antalet af ifrågavarande ingenjörer måste
tydligen ökas för att det behof, som redan i fred föreligger, skall varda
vederbörligen tillgodosedt. Slutligen har erfarenheten visat, att de
stadganden, som hafva tillkommit för att erhålla en reservingenjörkår,
icke medföra det åsyftade resultatet. Det är tydligt, att nya bestäm¬
melser erfordras för att erhålla en dylik kår. Denna är nödvändig vid
mobilisering, då det icke kan ifrågasättas att å ordinarie stat anställa
samtliga de ingenjörer, som vid dylikt tillfälle äro af nöden.
Samtliga dessa omständigheter hafva gjort det för mig till en
oafvislig plikt att framlägga ett förslag till omorganisation af marin-
ingenjörkaren. Medlemmarna af denna kår hafva i fråga om de nutida
stridskrafterna till sjöss att fylla en så viktig uppgift, att statens
intresse ovillkorligen kräfver att denna kår varder så rekryterad och
80
Femte hufvudtiteln.
erhåller så stor numerär, att håren fullt kan motsvara de fordringar,
som måste ställas å densamma.
Det förslag till nya bestämmelser, som blifvit af de sakkunnige
framlagdt, har i allmänhet vunnit godkännande af de myndigheter, som
däröfver sig yttrat. Det synes mig ock till sina hufvudsakligaste delar
vara af beskaffenhet att böra ligga till grund för de nya stadgandena.
Endast i några få punkter är jag af olika mening med de sakkunnige,
och anhåller jag att i det följande, bland annat, få framhålla dessa
delar af förslaget.
I fråga om själfva organisationen hafva de sakkunnige föreslagit,
att större delen af mariningenjörstaten skulle förändras från en civil
till en militär kår. Denna åsikt kan jag icke dela. Såsom den
hufvudsakliga anledningen till förändringen har framhållits lämplig¬
heten af densamma med hänsyn till den stora personal af maski¬
nister och eldare, som under tjänstgöringen till sjöss och vid varf-
ven lyder under vederbörande ingenjör. De sakkunnige hafva emeller¬
tid själfva medgifvit, att den omständigheten att kåren hitintills varit
civil icke, såvidt det varit de sakkunnige bekant, vid något särskildt
tillfälle vållat någon fartygsingenjör direkt olägenhet. Redan häri synes
mig ligga ett viktigt skäl att icke vidtaga någon förändring i det bestå¬
ende. Det är vidare att märka, att, jämväl marinläkare och marin-
intendenter under tjänstgöring hafva personal under sitt befäl, äfven
om den icke uppgår till det antal, som kan ifrågakomma för ingen¬
jörer. Det oaktadt har, ehuru marinläkar- och marinintendenturkårerna
nyligen blifvit omorganiserade, icke därvid blifvit ifrågasatt att göra
dessa kårer till militära. Tillräcklig anledning att låta mariningenjöi'-
kåren uti ifrågavarande afseende intaga en annan ställning än de två
öfriga nämnda kårerna synes mig icke föreligga. Mot vidtagande af
den föreslagna åtgärden talar jämväl den omständigheten, att enligt för¬
slaget skulle till öfverdirektör och direktör kunna utnämnas jämväl per¬
soner, som icke förut tillhört mariningenjörkåren och icke erhållit den
föreslagna militära utbildningen. Under sådana förhållanden bör tyd¬
ligen icke den kår, för hvilken de i dess helhet eller delvis skulle
komma att blifva förmän, vara en militär kår.
Genom att icke vidtaga denna, af de sakkunnige föreslagna åtgärd
vinnes äfven en annan fördel. Då de sakkunnige icke ansett lämpligt,
att jämväl staiionsingenjörer, miningenjörer och torped ingenjörer skulle
blifva militära tjänstemän, hafva de i sitt förslag nödgats skilja emellan
två olika slag af tjänstemän bland ingenjörerna, militära och civil¬
militära. Detta synes mig icke heller vara lämpligt och kunna komma
att medföra olägenheter.
Femte hufvudtiteln.
81
Den skillnad, som de sakkunnige sålunda velat göra mellan de
ingenjörer, hviika skulle komma att tillköra den s. k. mariningenjörs-
detaljen, och de öfriga, hafva de emellertid föreslagit att göra än större.
Under det att de förra skulle komma att stå under chefskap af marin-
öfverdirektören, skulle af de öfrige väl stationsingenjörerna likaledes
stå under chefskap af denne, men däremot miningenjörerna ställas
under chefskap af chefen för marinförvaltningens minafdelning och
torpedingenjörerna under chefen för samma ämbetsverks torpedafdelning.
Väl må det vara sant, att min- och torpedingenjörerna i allmänhet under
sin tjänstgöring lyda under respektive afdelningschefer för min- och
torpedafdelningarna i marinförvaltningen och att marinöfverdirektörens
chefskap, om detsamma bibehålies, hufvudsakligen kommer att göra
sig gällande vid tillsättande af ifrågavarande platser, men det synes
dock vara af stor betydelse, att just vid dessa tillfällen chefskapet
utöfvas af marinöfverdirektören. Genom sin egen utbildning och
erfarenhet synes denne nämligen vara bäst lämpad att utvälja den, som
bör ifrågakomma bland de sökande ingenjörerna. Därtill kommer, att,
under det att platserna såsom chefer för de nämnda min- och torped¬
afdelningarna jämförelsevis ofta torde komma att ombyta innehafvare,
posten såsom marinöfverdirektör i allmänhet under långa tider torde
komma att innehafva^ af samma person. Genom att låta denne utöfva
chefskapet, när fråga uppstår om tillsättande af min- och torpedingen¬
jörer, synes mig därför vinnas större trygghet för tillämpande af
samma grunder vid ifrågavarande tjänsters tillsättande än eljest skulle
blifva fallet. Önskningsmålet att cheferna för min- och torpedafdelnin¬
garna därvid och i öfriga liknande fall måtte få göra sitt inflytande
gällande synes mig kunna nås genom en reglementarisk bestämmelse
om att öfverdirektören, på sätt chefen för flottans stab föreslagit, vid
nämnda tillfällen skall uppgöra sina förslag m. m. efter samråd med
chefen för min- eller torpedafdelningen.
Enligt min mening bör således mariningenjörkåren fortfarande så¬
som hittills vara en civilmilitär kår och samtliga dess medlemmar lyda
under chefskap af marinöfverdirektören.
En olägenhet häraf varder visserligen det förhållandet, att under sådana
omständigheter fortfarande som hittills marinöfverdirektören endast bör
tillsättas på förordnande. Befattningen är nämligen så viktig att, därest
det skulle befinnas, att den, som erhållit densamma, icke är lämplig,
möjlighet måste förefinnas att aflägsna honom från platsen och låta
honom öfvertaga den direktörsplats, på hvilken han, likaledes som
hittills, samtidigt bör hafva fullmakt.
.Bih till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
11
82
Femte linfrndtiteln.
I fråga åter om utbildning af de blifvande mariningenjörerna finner
jag det af de sakkunnige framlagda förslaget synnerligen tilltalande.
Att utbildningen till mariningenjör bör omfatta jämväl sjömilitärisk utbild¬
ning liar, på sätt framgår af den utaf de sakkunnige lämnade redogörelsen
för motsvarande förhållanden i åtskilliga främmande länder, blifvit allmänt
erkändt. Lämpligheten häraf synes ock vara uppenbar. Det är tydligen af
yttersta vikt, att den blifvande mariningenjören redan från början vänjer
sig vid att bedöma de frågor, som han i framtiden kan komma att hand¬
lägga, från de synpunkter, som för sjöförsvaret äro af betydelse. Att den
blifvande mariningenjören därför, innan lian börjar sin kurs i tekniska
högskolan, undergår en föregående utbildning å flottans fartyg samt
under ett läsår i sjökrigsskolan och härigenom får blicken öppnad för
hvad som för flottan kan vara af vikt, synes mig vara särskildt ägnadt
att dana honom för hans blifvande kall. De betänkligheter mot för¬
slaget i denna del, som uttalats af stationsbefälhafvaren i Stockholm,
kan jag således icke dela. Den tid, som af mariningenjöreleven på
nu omnämndt sätt användes, varder säkerligen icke utan stor betydelse
för hans utveckling.
En nödvändig förutsättning för att kunna erhålla elever, ^som så¬
lunda vilja underkasta sig denna särskilda tjänstgöring, synes mig emel¬
lertid vara upprättande af de utaf de sakkunnige föreslagna stipendierna.
Icke minst med hänsyn därtill att endast en del af dem, som underkasta
sig denna särskilda utbildning, kommer att sedermera erhålla fast an¬
ställning vid mariningenjörkåren, torde de föreslagna stipendierna vara
nödvändiga för den ifrågavarande organisationens genomförande.
Hvad beträffar de föreslagna beloppen för stipendierna synas visser¬
ligen dessa belopp under de första åren vara väl låga, men torde det
å andra sidan vara lämpligt att för hvarje år kunna företaga en höjning
af desamma, hvarför jag ansett mig icke böra hemställa om någon
ändring i förslaget uti denna del. Att staten skulle i fråga om marin-
ingenjöreleverna antingen efterskänka de eleverna vid tekniska hög¬
skolan åliggande öfningsafgifterna eller ock, på sätt styrelsen för
nämnda skola ifrågasatt, ersätta det samma afgifter motsvarande belopp,
anser jag mig däremot icke böra föreslå, då, med undantag för stipen¬
dierna, mariningenjöreleverna i öfrigt böra vara likställda med andra
elever i nämnda skola.
Den af chefen för flottans stab framställda anmärkningen, att ålders¬
gränsen för antagning till mariningenjörelev och för anställning som
liiariningenjör bör hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång,
anser jag vara riktig.
Femte hufyudtiteln.
83
För anställning såsom min- eller torpedingenjör vore det visser¬
ligen mycket önskligt att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, jäm¬
väl kunde fordras utbildning vid flottan före genomgåendet af tek¬
niska högskolan. Det skäl, som af de sakkunnige anförts mot en så¬
dan anordning, synes emellertid icke kunna jäfvas. Då en dylik ut¬
bildning skulle börja omkring tio år före anställningen och det, äfven
om de sakkunniges förslag skulle följas i fråga om antalet af ifråga¬
varande ingenjörer, icke skulle blifva mer än 6 platser att besätta,
synes det vara omöjligt att på förhand kunna beräkna, när anställande
af dylik elev bör ske för att hafva honom utbildad, när vakans upp¬
står. Äfven i detta afseende anser jag mig sålunda böra ansluta mig till
de sakkunniges förslag.
Beträffande behofvet af personal vid den egentliga mariningenjörs¬
detaljen hafva de sakkunnige ansett, att detta behof under år 1906
skulle komma att utgöra 30, däraf 7 i marinförvaltningen, 5 å Karls¬
krona varf, 3 å Stockholms varf, 5 för kontroll af nybyggnader och
10 för. sjökommendering under sommaren. Då nu gällande stat upp¬
tager i detta afseende 20 ingenjörer af olika grader, skulle ökningen
enligt de sakkunniges förslag blifva 10. Därvid är emellertid att märka
att 1904. års. riksdag på extra stat för år 1905 beviljat till aflönande
af behöfligt ingenjörbiträde vid den egentliga mariningenjörsdetaljen
10,000 kronor samt att Eders Kungl. Maj:t beslutat, att. detta belopp
skall användas till aflöning af fyra ingenjörer. Med inberäknande af
dessa fyra platser utgör således under innevarande år antalet ingenjör¬
platser å den egentliga mariningenjörsdetaljen 24 och den ökning, som
enligt de sakkunnige skulle erfordras, sex.
Hvad beträffar det antal ingenjörer, som enligt de sakkunniges
beräkningar borde förefinnas, synes någon minskning icke böra göras
i fråga om det antal, som afsetts för marinförvaltningen, de båda varf-
ven samt för sjökommendering.
För kontroll af nybyggnader hafva de sakkunnige ansett 5 in¬
genjörer vara erforderliga. Det kan visserligen synas oegentligt att å
ordinarie stat uppföra aflöning till personer, som äro afsedda att kon¬
trollera arbeten, för hvilkas utförande medel anvisas å extra ordinarie
stat, men å andra sidan är det tydligen af yttersta vikt, att den kon¬
troll, hvarom här är fråga, utöfvas af i flottans tjänst bepröfvade och
erfarne män. Under sådana förhållanden synes man böra bortse från
den påpekade oegentligheten och anställa jämväl förevarande ingenjörer
å ordinarie stat, under förutsättning dock att därvid å sistnämnda stat
icke uppföras flera än som måste beräknas alltid vara erforderliga.
84
Femte ImfYudtiteln.
Då inom den närmaste framtiden de flesta nybyggnader för flottans
räkning torde kunna utföras inom landet, lärer ett större antal än tre
icke för närvarande behöfva å ordinarie stat uppföras. Skulle i fram¬
tiden en minskning i detta antal kunna ske, hvilket ju icke är antag¬
ligt, kunna de för ifrågavarande ändamål å stat uppförda ingenjörer i
stället användas i den verksamhet, som af de sakkunnige afsetts för
de ingenjörer, med hvilka de ansett staten böra ökas efter år 1908, och
den för tiden efter nämnda år föreslagna ökningen kunna inskränkas.
Då jag således anser, att för kontroll af nybyggnader kunna afses
två ingenjörer mindre än af de sakkunnige föreslagits, varder antalet
af de ingenjörer, som enligt min mening böra afses för den egentliga
mariningenjörsdetaljen, 28 i stället för af de sakkunnige föreslagna 30.
Å ordinarie stat finnas vidare för närvarande två byggmästare eller,
såsom de af de sakkunnige föreslagits att benämnas, stationsingenjörer,
en miningenjör och två torpedingenjörer. Härjämte har Riksdagen för
innevarande år beviljat medel för aflönande å extra stat af ytterligare
en min- och en torpedingenjör. Att detta antal är erforderligt, torde
således få anses erkändt. De sakkunnige hafva härutöfver föreslagit
ytterligare en torpedingenjör, hufvudsakligen för handhafvande! af
gnistsignalmaterielen.
Då jag icke anser mig kunna förorda detta förslag om ytterligare
en torpedingenjör, är detta icke därför, att jag icke finner en ingenjör
vara erforderlig för nämnda materiel, utan därför, att jag i likhet med
två af de sakkunnige och de flesta af de i frågan hörda myndighe¬
terna anser, att vid flottan böra anställas åtminstone två elektroingen¬
jörer. Vid detta förhållande synes vården af gnistsignalmaterielen
kunna anförtros åt dessa.
På sätt af nämnda sakkunnige och myndigheter redan påpekadt
blifvit, hafva nämligen de elektriska maskinerna kommit till sådan
användning å flottans fartyg, att det synes alldeles nödvändigt att vid
hvardera stationen hafva åtminstone en ingenjör, som är fullt sak¬
kunnig i allt hvad angår den elektrotekniska detaljen. Den vid Stock¬
holms stations varf anställde bör därjämte biträda i marinförvalt¬
ningen. Då af dessa ingenjörer endast ett fåtal erfordras, gäller för deras
anställning hvad jag förut yttrat angående min- och torpedingenjörerna,
hvarför man icke heller i fråga om dem lärer kunna fordra genom¬
gående af kurs i sjökrigsskolan m. m.
I fråga om organisationen af ingenjörpersonalen möter den af de
sakkunnige föreslagna nyheten om införande af två marindirektörer af
2:a graden med särskild skyldighet att under chefen för hvardera statio-
Femte hufvudtiteln.
85
nens ingenjördepartement öfvervaka därvarande fartygsmateriöls krigs-
beredskap. Hvad särskildt Karlskrona station beträffar, äro för visso
numera med den ökning, materielen erhållit, göromålen för chefen
för nämnda departement därstädes af så vidtomfattande art, att kont¬
roll af pågående arbeten och tillsyn af materielen icke torde kunna
utöfvas i den utsträckning, som önskligt vore. Om bemälde chef härvid
erhölle ett biträde med befälsrätt öfver den öfriga personalen, skulle detta
säkerligen befordra sträfvandet att hålla materielen i godt krigsbered-
skap. I fråga om Stockholms station föreligger icke detta behof i
tillnärmelsevis samma grad, men å andra sidan skulle det säkerligen
vara önskligt att under eskaderöfningarna kunna använda den vid
Stockholms station anställda marindirektören af 2:a graden såsom stabs-
ingenjör och därefter ställa honom till marinförvaltningens förfogande
vid behandling af frågor, som röra erinringar mot materielen. De upplys¬
ningar och förklaringar, han därvid skulle kunna lämna, skulle säkerli¬
gen underlätta arbetet för de anmärkta felens afhjälpande.
Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag mig böra förorda
förslaget om upprättande af de två nya tjänsterna såsom marindirektör
af 2:a graden.
Emot hvad i öfrigt föreslagits i fråga om fördelningen af anta¬
let ingenjörer å olika grader har jag ingen annan erinran att göra än
att den minskning af nämnda antal, som af mig ifrågasatts, torde
böra drabba l:a graden, i följd hvaraf ingenjörernas antal i denna grad
synes mig böra nedbringas från föreslagna 10 i l:a löneklassen till 9
och från 5 i 2:a löneklassen till 4.
Enligt nu gällande bestämmelser är en hvar vid mariningenjör-
staten berättigad att åtnjuta semester årligen, öfverdirektören och
direktör under en och en half månad samt öfriga under en månad, då
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske.
De sakkunnige hafva nu föreslagit, att stations-, min- och torped¬
ingenjör skulle vara berättigad att under redan stadgad förutsättning
åtnjuta semester under en och en half månad årligen, hvaremot de
sakkunnige i fråga om öfriga vid mariningenjör kåren anställda före¬
slagit, att dessa i likhet med flottans officerare skulle under tjänstledig¬
het, som icke öfverstege 42 dagar årligen, få behålla dagaflöning. Då
emellertid jämlikt mitt förslag hela mariningeojörkåren skulle blifva
en civilmilitär kår, torde samtliga vid densamma anställda i likhet med
öfriga civilmilitärer vid flottan böra komma i åtnjutande af semester.
I fråga om semestrarnas längd torde anledning icke föreligga att in¬
skränka den nu i sådant afseende stadgade tiden för marinöfverdirek-
86
Femte hufvudtiteln.
tören och direktörerna. Beträffande ingenjörer af l:a graden synes det
visserligen kunna ifrågasättas, att jämväl dessa borde komma i åtnju¬
tande af semester under en och en half månad, då marinintendenter
af l:a graden äro berättigade härtill, men då ingenjörernas arbete i
allmänhet torde gifva tillfälle till en mera omväxlande verksamhet än
marinintendenternas, synes anledning icke föreligga att förlänga den
tid, hvarunder ifrågavarande ingenjörer nu äga rätt till semester, lika
litet som beträffande öfriga ingenjörer, hvilka tillhöra den egentliga
mariningenjörsdetaljen.
Stations-, min- och torpedingenjörer torde däremot uti berörda
afseende mera än de öfriga vara att likställa med marinintendenter af
l:a graden, och synes därför de sakkunniges förslag om rätt för dessa
ingenjörer att erhålla semester under en och en half månad årligen
böra bifallas. De af mig föreslagna elektroingenjörerna torde böra
komma i åtnjutande af samma förmån.
I fråga om de af de sakkunnige föreslagna aflöningsbeloppen fin¬
ner jag någon ändring icke böra ske. Väl kan det synas anmärknings¬
värd!;, att dessa belopp äro högre än för motsvarande grader inom
officerskåren, men å andra sidan får det icke förbises, att man, om man
skall kunna förvärfva och i flottans tjänst kvarhålla ingenjörer med
framstående förmåga, måste kunna erbjuda dem, förutom pensioner,
jämväl löneförmåner, som icke allt för mycket understiga dem, som af
privatindustrien erbjudas. Vikten för utvecklingen och vården af vår
dyrbara flottmateriel af en skicklig och sitt kall vuxen ingenjörpersonal
är så uppenbar, att därom ej torde tarfvas vidare ordande.
Den af chefen för flottans stab gjorda erinran därom, att torped-
och miningenjörer under sjökommendering å flottans fartyg böra, för¬
utom dietpenningar, uppbära sjötillägg, icke sjöaflöning, synes mig vara
riktig, liksom äfven stabschefens åsikt, att såväl dessa ingenjörer som
stationsingenjörerna efter afskedstagande! med pension och fyllnads¬
pension böra tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig
och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår. Denna sistnämnda skyl¬
dighet lärer emellertid framgå af redan gällande grunder för pensio¬
nering af flottans befäl med vederlikar, hvarför någon särskild föreskrift
i sådant afseende icke synes erforderlig.
I allmänhet torde särskilda stadganden icke erfordras för att de
föreskrifter, som redan nu gälla för mariningenjörstaten, skola, därest
annorlunda icke angifves, anses i tillämpliga delar fortfarande vara
gällande jämväl för den vid mariningenjörkåren anställda personalen.
För undvikande af tvifvelsmål synes dock redan gällande be-
Femte hufvudtiteln.
87
stämmelser om förbud att med ingenjörstjänsten förena annan tjänst,
om åtnjutande af semester och om skyldighet att afgå efter uppnående
af vissa lefnads- och tjänstår böra förnyas. I sistnämnda afseende
lärer sedermera komma att medgifvas samma rätt att kvarstå i tjänst
utöfver den föreskrifna åldern, som redan nu är medgifven personalen
vid mariningenjörstaten och innehafvare af motsvarande grader inom
flottans officerskår.
De två af mig föreslagna elektroingenjörerna synas i fråga om
avlöningsförmåner m. m. böra, på sätt af marinförvaltningen förordats,
likställas med min- och torpedingenjörer.
Beträffande ingenjörpersonalens pensionering hafva de sakkunnige
föreslagit, att en mariningenjör skulle vid beräknande af de stadgade
30 tjänståren få medräkna jämväl de två år, han tjänstgjort såsom
extra ingenjör, äfven om dessa två år icke infallit omedelbart före den
fasta anställningen. Då detta emellertid utgör en afvikelse från den
allmänt gällande regeln vid flottan i fråga om pension, att de trettio
tjänståren skola fortlöpa i en följd, synes det mig icke förefinnas till¬
räcklig anledning att för nu föreliggande fall genom särskildt utfärdad
bestämmelse medgifva undantag.
Vid sådant förhållande torde icke heller den af de sakkunnige på¬
pekade oegentligheten att enligt nu gällande pensioneringsgrunder öfver-
direktören vid mariningenjörstaten är pensionsberättigad vid uppnådda
55 lefnadsår, under det att enligt reglementet för flottans pensionskassa
stadgas för öfverdirektören såsom villkor för erhållande af fyllnads¬
pension uppnådda 60 lefnadsår, vara af någ-on praktisk betydelse.
Då nämligen äfven för öfverdirektören fordras för erhållande af pension
30 tjänstar, och fast anställning vid karen i allmänhet icke lärer komma
att. vinnas förr än vid omkring 30 års ålder, torde berättigandet till
pension i alla fall icke komma att för öfverdirektören inträda förr än
vid omkring 60 års ålder.
Med rättande af den omnämnda oegentligheten torde därför kunna
anstå, till dess af annan anledning ändring i gällande pensionerings-
grunder bör äga rum. Dylik ändring lärer nämligen icke erfordras
med anledning af de förhöjningar i pensionsbeloppen för mariningenjör-
kåren, som af de sakkunnige föreslagits, då denna förhöjning med redan
gällande pensioneringsgrunder varder en omedelbar följd af de före¬
slagna höjda lönerna.
De sakkunniges förslag i hvad detsammma afser upprättandet af
en reser vingenjörkår ingår som en synnerligen beaktansvärd del i det
afgifna betänkandet. En reservingenjörkår, utbildad på sätt föreslagits,
synes kunna blifva till ovärderlig nytta i händelse af mobilisering
[1-]
88
Femte hufyudtiteln.
och vara ett oeftergiflig! villkor för att kunna inskränka antalet fast
anställda ingenjörer till det, som föreslagits. Den pension af 500
kronor vid uppnådda 55 lefnadsår, som af de sakkunnige tillstyrkts för
reservingenjörer, är samma belopp, som redan är stadgadt för marin¬
läkare i flottans reserv, och lärer lockelsen af en pension utaf åtmin¬
stone detta belopp vara nödvändig för att jämte öfriga föreslagna för¬
delar kunna förmå ynglingar att underkasta sig den långa utbildning,
som föreslagits, då man betänker, att ungefär endast hälften af dem,
som genomgå densamma, kan erhålla fast anställning vid kåren. Med
hänsyn till nödvändigheten af att fortast möjligt erhålla reservingeniörer
torde ifrågavarande pensionsförmån äfven böra tillkomma dem, som i
enlighet med de sakkunniges förslag under den föreslagna öfvergångs-
perioden tjänstgöra två år såsom extra ingenjörer och därunder genomgå
stadgad utbildningskurs samt därefter erhålla anställning vid marin-
ingenjörkåren i flottans reserv.
Utöfver hvad jag sålunda anfört, har jag intet att erinra beträffande
omförmälda, af de sakkunnige framlagda förslag.
Hvad kårens uppsättning beträffar, hafva de sakkunnige ansett, att
samtliga platser som stations-, min- och torpedingenjörer redan år 1906
skulle kunna tillsättas. Detsamma torde jämväl vara förhållandet med
de af mig föreslagna två elektroingenjörerna.
I fråga om öfriga 30 mariningenjörplatser hafva de sakkunnige
hemställt, att endast 26 skulle tillsättas under år 1906 samt därefter
två nya platser under hvartdera af de följande två åren. Då jag nu
föreslagit, att nämnda 30 platser måtte minskas med 2, synes mig
antalet ingenjörplatser vid den egentliga mariningenjörsdetaljen under
år 1906 kunna inskränkas till 24 eller således samma antal, som
vid nämnda del af mariningenjör staten förefinnes redan under inneva¬
rande år med inräknande af de ingenjörbiträden, som anställts till
följd af det för året därtill beviljade extra anslag.
De 4 platser, som för år 1906 icke synas böra i staten upptagas,
torde böra utgöras af 3 mariningenjörer i l:a graden, däraf 2 i l:a
löneklassen och 1 i den 2:a, samt 1 i 2:dra graden.
I fråga om de af marinförvaltningen föreslagna bestämmelserna
för den nu befintliga ingenjörpersonalens öfvergång till den nya
kåren vill jag endast erinra, att till dylik öfvergång endast de kunna
äga rätt, som erhållit antingen fullmakt eller ock förordnande såsom
byggmästare, å hvilka senare platser fullmakt icke utfärdas, men där¬
emot icke de ingenjörer, hvilka erhållit nådigt förordnande vare sig å
befattning, för innehafvande af hvilken efter viss tid fullmakt kan ut¬
färdas, eller å tjänst såsom extra ingenjör eller på extra ordinarie stat.
Femte liufvudtiteln.
89
I det betänkande, som afgafs den 27 augusti 1902 af kommittén [1.]
för utarbetande af förslag till omorganisation af civilstaten, föreslogs, Marininten-
att den nya marinintendenturkåren skulle vid sin uppsättning bestå af, denturkären'
bland annat, 68 marinintendenter af olika grader och marinunderinten-
denter. Under tiden 1905—1912 komme, yttrade kommittén, ytterligare
det behöfiiga antalet ordinarie tjänstemän att växa såväl för uppe¬
hållande under fred sförhållanden af tjänsten vid stationerna som för
tjänsten ombord å flottans fartyg vid mobilisering. Hela ökningen i
antalet behöfiiga ordinarie marinintendenter för tjänst ombord vid
mobilisering skulle enligt af chefen för flottans stab lämnad uppgift
intill år 1912 uppgå till 5. Till detta antal borde enligt kommitténs
åsikt ökningen i det ordinarie tjänstemannaantalet vid marinintendentur¬
kåren inskränkas. Ökningen syntes böra försiggå på det sätt, att an¬
talet marinunderintendenter år 1905 ökades från 23 till 24 och år 1907
från 24 till 25, antalet marinintendenter af 2:a graden år 1906 från
23 till 24 och år 1909 från 24 till 25 samt antalet marinintendenter
af l:a graden 2:a löneklassen år 1911 från 8 till 9.
I enlighet med detta förslag upptog den af Eders Kungl. Maj:t
vid 1903 års riksdag för år 1904 föreslagna staten för marinintendentur¬
kåren 68 marinintendenter och marinunderintendenter.
Riksdagen nedsatte emellertid det föreslagna antalet, så att i stället
för 5 förste marinintendenter uppfördes i den af Riksdagen godkända
staten allenast 3, hvarjämte hvardera af de två graderna såsom marin¬
intendent af 2:a graden och marinunderintendent minskades med 2 beställ¬
ningar. Sammanlagda antalet marinintendentsbeställningar blef alltså
enligt Riksdagens beslut 62 i stället för 68 enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag.
I den sålunda upprättade staten för marinintendenturkåren ifråga¬
sattes ingen förändring vid 1904 års riksdag.
Marinöfverintendenten har nu i ett till marinförvaltningen ingifvet
och af nämnda ämbetsverk till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt me¬
morial anfört, att de förslag angående omorganisation af flottans civil¬
stat till en marinintendenturkår, som föregått 1903 års riksdags
beslut i ämnet, åsyftat, bland annat, att tillfredsställa det ökade behof
af personal för bestridande af räkenskapsföringen och öfrig civil
tjänstgöring vid flottans stationer, hvilket blifvit en naturlig följd af
tillväxten utaf flottans såväl fästa som rörliga materiel. Detta syfte¬
mål hade likväl till följd af den utaf Riksdagen gjorda nedsättningen
i det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet marinintendentsbeställ¬
ningar icke uppnåtts till den grad, som med förslagen afsetts, hvadan
personalbrist vidlådde den nya organisationen.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
12
90
Femte liufvudtiteln.
Under år 1904 liade tillgången af ordinarie personal för egentlig
intendenturtjänst utgjort endast 52, men bristen af 10 hade blifvit
nödtorftligen fylld därigenom, dels att biträde varit att påräkna af ett
större antal e. o. kammarskrifvare dels att vid stationerna blifvit an¬
ställda extra biträden i ganska stor utsträckning. Emellertid hade
blifvit tydligt, att det af nämnda kommitté beräknade personalbehofvet
icke varit för högt och att således en ökning i kårens numerär vore
nödvändig med hänsyn jämväl därtill, att bland en personal af marin-
intendenturkårens numerär och bestående af tjänstemän med tjänst¬
skyldighet intill 65 års ålder det icke sällan inträffade, att en eller
annan af sjukdom blefve urståndsatt att tjänstgöra.
En ökning af personalen vid marinintendenturkåren såväl med det
antal, hvarmed den föreslagna numerären af 1903 års riksdag redu¬
cerades eller sex, som äfven med de två, hvilka enligt kommittéförslaget
borde t. o. m. år 1906 tillkomma, eller med sammanlagdt åtta, vore
alltså för göromålens behöriga skötande behöflig. Den erforderliga
ökningen syntes böra fördelas på följande sätt, nämligen 6 marininten¬
denter af l:a graden, däraf 4 i l:a och 2 i 2:a löneklassen, samt,
enligt kommitténs ökningsförslag för åren 1905 och 1906, 1 marin¬
intendent af 2:a graden och 1 marinunderintendent.
I underdånig skrifvelse den 31 oktober 1904 angående vissa anslag
å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen förmält, att, då
den af nämnda kommitté och Eders Kungl. Maj:t vid 1903 års riksdag
föreslagna numerären för marinintendenturkåren grundade sig på en i
detalj verkställd beräkning af det antal, som för tjänsten vid statio¬
nerna och å fartygen verkligen behöfdes, och då den af kommittén
föreslagna successiva ökningen af kåren t. o. m. år 1912 ovillkorligen
betingades af tillkomsten utaf ny fartygsmateriel, ämbetsverket måste
förorda bifall till marinöfverintendentens förslag och icke heller hade
något att erinra vid den af honom föreslagna fördelningen af det ökade
antalet på särskilda grader inom kåren.
Då Riksdagen för icke längre tid tillbaka än år 1903 företagit
berörda nedsättning i den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna nume¬
rären vid marinintendenturkåren, lärer ännu icke tillräcklig erfarenhet
kunna anses vunnen angående nödvändigheten af att erhålla den per¬
sonal, som då ansågs icke vara erforderlig, för att hos Riksdagen fram¬
ställning på nytt bör göras om beviljande af medel för samma personals
anställande. Däremot torde förslag böra aflåtas till Riksdagen angående
den ökning af ifrågavarande personal, som redan af nämnda kommitté
ansågs böra ske under åren 1905 och 1906 och hvars erforderlighet
Femte kufvudtiteln.
91
synes vara en nödvändig följd af den tillökning flottans materiel under
sistnämnda år erhåller. Förslaget synes mig därför böra inskränkas till
ökande af marinintendenturkåren med 1 marinintendent af 2:a graden
och 1 marinunderintendent.
I sin nämnda skrifvelse den 31 oktober 1904 har marinförvalt¬
ningen beräknat medelsbehofvet för reserv- och indragningsstaterna samt
båtsmanskompanierna, för de två förstnämnda staterna till 32,162: 32
och för båtsmanskompanierna till................................................... 9,636: _
Summa kronor 41,798: 32
Emot dessa beräkningar har jag icke något att erinra.
Enligt de beräkningar, jag sålunda anfört, skulle medelsbehofvet
under anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater år 1906 blifva
följande:
|
För 1905 af
Riksdagen
anvisadt.
|
För 1906
beräknadt
behof.
|
ökning.
|
Minskning.
|
Officerskåren .........................................
|
620,820
|
|
649,080
|
|
28,260
|
|
|
|
Reservofficersaspiranter..............................
|
26,700
|
—
|
26,700
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Underofficerskåren....................................
|
525,180
|
—
|
539,100
|
—
|
13,920
|
—
|
—
|
—
|
Sjömanskåren..........................................
|
1,468,657
|
30
|
1,594,203
|
10
|
125,545
|
80
|
—
|
—
|
Skeppsgossekåren ....................................
|
18,706
|
25
|
18,706
|
25
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Mariningenjörkåren (-staten) ....................
|
100,500
|
—
|
187,875
|
—
|
87,375
|
—
|
—
|
—
|
Mariningenjörkadetter och mariningenjörsti-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
pendiater ..........................................
|
—
|
—
|
9,234
|
—
|
9,234
|
—
|
—
|
—
|
Marinintendenturkåren..............................
|
233,189
|
50
|
238,299
|
50
|
5,110
|
—
|
—
|
—
|
D:o i flottans reserv.........
|
4,285
|
—
|
4,285
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Ecklesiastikstaten....................................
|
8,550
|
—
|
8,550
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Marinläkarkåren.......................................
|
77,635
|
—
|
77*635
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Poliskåren .............................................
|
46,900
|
—
|
46,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Inkvarteringsbidrag för officerare och under-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officerare, förslagsvis ...........................
|
208,880
|
—
|
217,900
|
—
|
9,020
|
—
|
—
|
—
|
Reserv- och indragnings stater samt båtsmans-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kompanierna, förslagsvis........................
|
58,000
|
—
|
41,798
|
32
|
—
|
—
|
16,201
|
68
|
Dagaflöning till officerare och underofficerare,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
förslagsvis..........................................
|
465,888
|
25
|
487,793
|
50
|
21,905
|
25
|
—
|
—
|
I riksstaten afrundadt med........................
|
—
|
70
|
—
|
33
|
—
|
—
|
—
|
37
|
Summa kronor
|
3,863,892
|
—
|
4,148,060
|
—
|
300,370
|
05
|
16,202
|
05
|
[1.]
Reserv- och
indragnings¬
staterna samt
båtsmans¬
kompanierna.
Anslags-
belopp.
92
Femte lmfvudtiteln.
Den erforderliga ökningen utöfver för år 1905 anvisadt belopp
uppgår alltså i jämnadt tal till 284,168 kronor.
Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans under¬
officerskår, för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till officerare
och underofficerare vid flottan, äfvensom för flottans marinintenden-
turkår af den lydelse, bilagorna n.ris 1—5 vid detta protokoll utvisa;
dels att godkänna stater för flottans mariningenjörkår och för ma-
riningenjörkadetter och mariningenjörstipendiater af den lydelse, bi¬
lagorna n.ris 6 och 7 vid detta protokoll utvisa, att genomföras, hvad först¬
nämnda stat beträffar, i mån af afgång från flottans mariningenjörstat;
dels att godkänna såsom villkor för åtnjutande af aflöning å ma¬
riningen jörkårens stat:
a) att den, som innehar tjänst med lön eller fast arfvode å denna
stat, ej må därmed förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kom¬
muns ' stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den finnes
icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan;
b) att en hvar af mariningenjörkårens personal må årligen åtnjuta
semester, marin öfverdirektör, marindirektör samt stations-, min-, torped-
och elektroingenjör under en och en half månad samt öfriga under en
månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
samt
c) att marinöfverdirektör samt en hvar annan, som tillhör marin¬
ingen jörkåren, skall, då han uppnått, den förstnämnde 60 lefnads- och
30 tjänstår och hvar och en af de öfriga 55 lefnads- och 30 tjänstår,
vara förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmel¬
ser afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans be¬
gifvande låta honom i tjänsten kvarstå, så länge han finnes på ett till¬
fredsställande sätt gagn% det allmänna;
dels att för genomförandet af mariningenjörkårens organisation god¬
känna följande öfvergångsbestämmelser:
a) att med fullmakt eller med förordnande såsom byggmästare för¬
sedd tjänsteman vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Kungl. Maj:t
bestämmer, hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan att öfvergå till marin¬
inge njörkåren, skall vara därtill berättigad; och
b) att min- och torpedingenjör samt byggmästare, som öfvergått
till mariningenjörkåren, må för rätt till erhållande af ålderstillägg till¬
godoräkna sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid marin¬
ingenjörstaten;
Femte hufvudtiteln.
93
dels att medgifva, att den, som, efter att hafva genomgått stadgad [1.]
utbildning, anställes vid mariningenjörkåren i flottans reserv och där¬
efter fullgör de skyldigheter, som äro eller må blifva stadgade för ma¬
riningenjör i flottans reserv, må efter uppnådda femtiofem års ålder
under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af fem¬
hundra kronor;
dels att medgifva, att de besparingar, som kunna uppkomma å det
i staten för mariningenjörkåren anvisade belopp, må i mån af behof
få användas till bestridande af utgifter för genomförande af mariningen-
jörkårens organisation;
dels och att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för
flottans kårer och stater från 3,863,892 kronor till 4,148,060 kronor
eller med 284,168 kronor.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
Därest den af mig föreslagna ökningen af personalen vid [2.]
flottans sjömanskår skulle blifva beslutad, skulle, enligt gjorda beräk- Beklädnad
ningar, den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgosse-
kårerna erforderliga utgiften för år 1906 komma att uppgå till 439,430 gossekårerna,
kronor. Denna beräkning har verkställts enligt samma grunder, som
vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats, och hemställer jag
alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 407,795 kronor till 439,430
kronor eller med 31,635 kronor.
Naturaunderhåll åt personal vid flottan.
Enligt statsrådsprotokollet den 7 januari 1901, bifogadt samma års [3.]
statsverksproposition, anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdeparte- Natura-
mentet beträffande verkställda beräkningar af anslaget till naturaunder- underhä11 &
• •no 0 i ✓».. Personal vid
håll åt personal vid flottan intill ar 1912, att samma anslag vore tor flottan,
åren 1902 och 1903 beräknadt enligt dittills följda grunder eller med
94
Femte hufvudtiteln.
en underhållskostnad för underofficer af 62 öre per dag i 365 dagar
och för manskap af 52 öre per dag under 275 dagar i land och 53
öre per dag under 90 dagar ombord. Då emellertid kostnaderna för
naturaunderhållet ej oväsentligt öfverstege det för detsammas bestridande
anvisade förslagsanslaget och då detta förhållande, på grund af att kost¬
naden för naturaunderhållet för personalen ombord å på expedition
varande fartyg städse ställde sig något dyrare än i land, torde komma
att fortfara, så hade vid berörda beräkningars uppgörande, för att så-
vidt möjligt angifva de verkliga kostnaderna, för år 1912 naturaunder-
hållsanslaget beräknats efter en underhållskostnad för underofficer af
62 öre och för manskap af 60 öre per dag för hela året. Under hvart-
dera af åren 1904—1912 vore i beräkningarna ifrågavarande anslag
höjdt med Vä af den ökning, som uppstode dels genom den under samma
tid förutsatta ökningen af stampersonalen dels genom den ändrade be¬
räkningsgrunden.
De sålunda angifna grunderna för beräknande af detta anslags be¬
lopp hafva af marinförvaltningen i hufvudsak följts vid beräkningarna
för såväl år 1903 som åren 1904 och 1905, med de afvikelser allenast,
som betingats däraf, att ökningen af flottans personal blifvit större än
år 1901 antagits. Mot de för dessa år uppgjorda beräkningar har jag
icke haft något att erinra.
Vid nästlidna års riksdag uttalade emellertid statsutskottet önsk¬
värdheten däraf, att beräkningen af ifrågavarande anslag framdeles
komme att grundas, icke, såsom skett, på ett medelportionspris obe¬
roende af tjänstgöringens art, utan på hvad den verkliga kostnaden
kunde, efter särskilda portionspriser vid tjänstgöring i land och till sjöss,
antagas utgöra per man med hänsyn till sannolikt antal tjänstgörings-
dagar dels i land och dels till sjöss.
I sin redan nämnda underdåniga skrifvelse den 31 oktober 1904
angående vissa anslag å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvalt¬
ningen, under erinran om detta uttalande af statsutskottet och under an¬
tagande att underofficers- och sjömanskårerna skulle under år 1906.
komma att uppgå till de antal ämbetsverket i samma skrifvelse före¬
slagit, anställt beräkningar angående det belopp, hvartill förevarande
anslag borde för nämnda år upptagas och därvid utgått ifrån, att under¬
officerare och sjömanskårens manskap sannolikt komme att tjänstgöra
i land 275 och till sjöss 90 dagar. Under antagande häraf har ämbets¬
verket uppgjort en beräkning, grundad på att priset för naturaportion
för manskap skulle komma att utgöra detsamma som det för år 1904
i sådant afseende gällande medelpriset af 50 öre för portion i land och
Femte lmfrmltiteln.
95
88 öre för portion ombord. I fråga om underofficerare har portions-
ersättningen beräknats efter 62 öre i land och 88 öre ombord.
Marinförvaltningen har emellertid tillika erinrat, att ämbetsverket
i skrifvelse den 28 juni nästlidna år föreslagit ny spisordning för friska
i land, hvilken skulle medföra en med 4 öre ökad daglig portions-
kostnad, samt med anledning häraf ansett, att till grund för ifråga¬
varande beräkning, hvad anginge sjömanskårens naturaunderhåll i land,
borde läggas medelportionspriset för år 1904, ökaclt med 4 öre, eller
således ett portionspris af 54 öre. Under denna förutsättning har ma¬
rinförvaltningen jämväl uppgjort en beräkning af det belopp, hvartill
anslaget borde upptagas för nu ifrågavarande år.
Enligt omförmälda, år 1901 uppgjorda beräkningar skulle portions¬
priset för manskap i land uppgå till 52 öre. Samma portionspris be¬
räknas allt fortfarande för såväl kustartilleriets som arméns manskap.
Anledningen till att portionspriset år 1904 kunnat vid flottan nedbrin¬
gas till 50 öre torde hafva varit, att i portionen smör utbytts mot
margarin.
Emellertid har marinförvaltningen, såsom redan blifvit nämndt,
med skrifvelse den 28 juni nästlidna år öfverlämnat ett förslag till ny
spisordning för friska under tjänstgöring i land under hemställan om
nådig fastställelse af samma förslag. I ärendet anfördes såsom anmärkning
mot den nu gällande spisordningen, bland annat, att den ej upptoge
en närande frukost samt jämväl i öfrigt icke vore tillräckligt hygienisk.
Af handlingarna framgick, att den föreslagna spisordningens införande
skulle medföra en ökning af det nu gällande portionspriset från 50 öre
till 54 öre.
Under sådana förhållanden och då portionspriset icke syntes böra
öfverskrida 52 öre, anmodade jag i ämbetsskrifvelse den 21 november
1904 marinförvaltningen att inkomma med ett med iakttagande häraf
upprättadt förslag till spisordning uti nu förevarande afseende.
Sådant förslag har visserligen ännu icke inkommit, men torde be¬
räkningarna uti ifrågavarande afseende böra grundas på ett portions¬
pris af 52 öre i land.
Mot öfriga grunder, å hvilka marinförvaltningen anställt sina be¬
räkningar i fråga om kostnaderna för naturaunderhåll till underofficerare
och manskap, har jag icke något att erinra. Denna förmån utgår emel¬
lertid därjämte till reservofficersaspiranter samt till skeppsgossar, därvid
underhållet beräknas för de förra lika med underofficerare och för de
senare lika med det till sjömanskåren hörande manskap. Därest min
framställning i fråga om mariningenjörkadetter och mariningenjörsti-
96
Femte lnifvucltitein.
[3.] pendiater vinner bifall, skulle slutligen jämväl dessa under en kortare
.tid af året komma i åtnjutande af den underofficerare tillkommande
portionsersättning.
Enligt sålunda angifna beräkningsgrunder och under antagande
att mina förslag om ökning af underofficers- och sjömanskårerna vinna
bifall skulle det belopp, hvartill förevarande anslag bör beräknas för
år 1906, komma att uppgå till 1,042,079 kronor 70 öre eller i jäm-
nadt tal 1,042,080 kronor.
Följaktligen hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till naturaunder-
håll åt personal vid flottan från 757,155 kronor till 1,042,080 kronor
eller med 284,925 kronor.
Ersättning för rustning och rotering.
[4.] Förslagsanslaget till ersättning för rustning och rotering är i riks-
Ersätt,ning för staten för innevarande år upptaget till 25,000 kronor.
IUrltlrfngCh I ämbetsskrifvelse den 2 november nästlidna år anmodade jag
marinförvaltningen och statskontoret att gemensamt inkomma med ytt¬
rande, huruvida berörda förslagsanslag kunde i riksstaten för år 1906
minskas.
Nämnda ämbetsverk hafva i anledning häraf uti ämbetsskrifvelse
den 15 i nyssnämnda månad anfört, att då antalet af de rotenummer
vid båtsmanshåll, som vid 1906 års ingång kvarstode i indelnings¬
verket såsom effektiva, torde kunna antagas komma att utgöra omkring
204, medelsbehofvet under berörda anslagstitel syntes kunna approxi¬
mativt beräknas till 22,440 kronor, hvarför ämbetsverken, med afseende
jämväl därå att af ifrågavarande förslagsanslag under åren 1901, 1902
och 1903 besparats respektive 204 kronor 86 öre, 1,231 kronor 38 öre
samt 5,066 kronor 36 öre, ansåge sig böra föreslå, att ifrågavarande
anslag måtte i riksstaten för år 1906 upptagas med ett till 22,000
kronor nedsatt belopp.
På grund af hvad ämbetsverken sålunda anfört får jag i under¬
dånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 minska förslagsanslaget till ersättning
för rustning och rotering från 25,000 kronor till 22,000 kronor, eller
med 3,000 kronor.
Femte luifvudtiteln.
97
Flottans nybyggnad och underhåll.
På sätt närmare framgår af chefens för sjöförsvarsdepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, bifogadt samma
års statsverksproposition, hade marinförvaltningen i underdånig skrif¬
velse den 29 september 1899 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1901 i fråga om anslaget till flottans ny-
byggnad och underhåll anfört, bland annat, att detta anslag, som vid
1886 års riksdag höjts till 1,200,000 kronor, under en följd af år visat
sig otillräckligt för de ändamål, anslagets titel angåfve. Endast en
ringa del hade kunnat användas till nybyggnad, utan hade anslaget till
allra största delen tagits i anspråk för flottans underhåll. Men äfven
för detta ändamål hade anslaget allt sedan 1886 visat sig i en för
hvarje år växande grad otillräckligt. Under åren 1892—1896 hade
visserligen anslaget ökats med 100,000 kronor, men denna ökning hade
endast utgjort ett vederlag för den ökning i utgifter, som åsamkats
varfven därigenom att till följd af båtsmanshållets vakanssättning den
ytterst billiga arbetskraft, man ägde i båtsmännen, måst utbytas mot
mycket dyrare daglönare.
Under 12-årsperioden 1888—1899 hade för fyllande af det utaf
varfscheferna anmälda behofvet i medeltal för hvarje år kunnat anvisas
endast 83,17 procent af det belopp, som begärts. Underhållet hade
därför måst begränsas till det nödvändigaste, således i första rummet
till stridsfartygen, men för öfrigt fått, i den mån nödvändigheten att
hålla sig inom anvisade medel sådant kraft, eftersättas. Anslaget hade
redan varit otillräckligt för underhållet af den flotta vi ägde år 1887,
och hade denna otillräcklighet blifvit ännu påtagligare inför den kraftiga
tillväxt, hvaråt flottan därefter haft att glädja sig. År 1887 hade första
pansarbåten af l:a kl. blifvit färdig och sedermera hade tillkommit dels fem
pansarbåtar af l:a kl., kvarjämte ännu en dylik pansarbåt vore under
byggnad, dels fem torpedkryssare, däraf likväl två vore under bygg¬
nad, nio l:a kl. torpedbåtar, däraf tre under byggnad, en 2:a kl. kanon¬
båt, två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar. Underhållskostnaden
för dessa fartyg — utom de två öfningsskeppen, om hvilka särskild
uppgift saknades rörande deras underhållskostnad — hade beräknats
till sammanlagdt 283,800 kronor årligen. Förutom dessa fartyg hade
tillkommit ett icke ringa antal småfartyg.
Till dessa omständigheter komme ej mindre stegrade kraf på
Bih. till Biksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 A/d. 1 Tlä/t. 13
L5-]
Flottans ny¬
byggnad och
underhåll.
98
Femte lmfvudtiteln.
arbetsmaskiner i varfvens verkstäder ocli yrkesskicklighet hos dessas
arbetare, hvilka kraf tydligen medförde ökade utgifter, än äfven senare
tidens uppdrifna pris på både arbete och materialier.
En ökning af anslaget vore därför nödvändig, och ansåge marin-
förvaltningen ökningens belopp ej kunna sättas lägre än till 500,000 kronor.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet fann hvad af marinförvaltningen
anförts innefatta fullt giltiga skäl för den af ämbetsverket föreslagna
höjningen af ifrågavarande anslag. Med hänsyn till andra anslagsbehof
ansåg lian det dock nödvändigt att så vidt möjligt inskränka den före¬
slagna höjningen. Från det af marinförvaltningen föreslagna beloppet,
500,000 kronor, syntes kunna afdragas dels 25,500 kronor, som förut
af anslaget utgått till varfspolisens i Karlskrona aflöning, dels från an¬
slaget förut utgående inkvarteringspenningar till belopp af 25,286 kronor,
dels den till 27,500 kronor beräknade underhållskostnaden för en l:a
kl. pansarbåt, som ingått i de af marinförvaltningen uppgjorda beräk¬
ningarna, men tidigast kunde blifva färdig i december 1901, dels ock
2,400 kronor, som förut användts till brefdufveväsendet. Då däremot
å andra sidan utgifterna från underhållsanslaget måste ökas med 5,600
kronor under förutsättning af en samtidigt föreslagen ökning af flottans
kolförråd, ansåg chefen för sjöförsvarsdepartementet den föreslagna
höjningen af förevarande anslag för det dåvarande kunna begränsas
till i rundt tal 425,000 kronor.
I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen
att för år 1901 höja ifrågavarande anslag från 1,300,000 till 1,725,000
kronor, och blef denna Eders Kungl. Maj:ts framställning af Riksdagen
bifallen.
Med hänsyn därtill att från nu förevarande anslag ansågs böra
till anslaget för underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel
öfverflyttas ett belopp af 40,000 kronor blef vid 1901 års riksdag
uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag nämnda belopp, 1,725,000 kronor,
för år 1902 minskadt till 1,685,000 kronor.
Vid sistnämnda belopp har anslaget därefter allt hitintills bibe¬
hållits.
Marinförvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober
1904 erinrat, att ämbetsverket, då det föreslog nämnda ökning af före¬
varande anslag med 500,000 kronor, tagit hänsyn till att, sedan an¬
slagets belopp vid 1886 års riksdag bestämts, materielen ökats med
åtta l:a kl. pansarbåtar, fem torpedkryssare, nio l:a kl. torpedbåtar,
en 2:a kl. kanonbåt, två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar jämte
en del småfartyg. Efter frånräkning af en del utgifter, som icke borde
Femte lmfvudtiteln.
99
från anslaget betridas, äfvensom underhåll för eu pansarbåt, hvars
byggande då nyligen påbörjats, hade emellertid ökningen blifvit nedsatt
till 425,000 kronor.
Sedan nämnda materiel, för hvilken underhållsanslag beviljats, in¬
gått i flottan, hade emellertid med inräknande af nyss angifna pansar¬
båt ytterligare tillkommit följande materiel nämligen, fem l:a kl. pan¬
sarbåtar, en pansarkryssare, en jagare, sju l:a kl. torpedbåtar, sex 2:a
kl. torpedbåtar, en undervattensbåt och ett ballongfartyg.
Ehuru af nyssnämnda fartyg de senast beställda två l:a kl. pan¬
sarbåtarna, pansarkryssaren, en l:a kl. torpedbåt och undervattensbåten
vid skrifvelsens aflåtande ännu ej vore färdiga, hade likväl under de
senare åren svårigheter yppat sig att med därför afsedda medel på ett
tillfyllestgörande sätt bestrida underhållet vid stationerna; och gifvet
vore att, med en så omfattande ökning af materielen, underhållsanslaget
icke längre kunde vara tillräckligt för att bestrida de ökade underhålls¬
kostnader, som erfordrades, därest materielen skulle på reglements-
enligt sätt vårdas och hållas fullt effektiv för sitt ändamål, helst i be¬
traktande af de numera väsentligt stegrade arbets- och materialprisen.
I fråga om det belopp, hvarmed flottans nybyggnads- och under¬
hållsanslag borde ökas för år 1906, hade marinförvaltningen dock
ansett, att ökning borde ske allenast med det belopp, hvartill samman¬
lagda underhållskostnaden uppginge för de nytillkomna fartyg, hvilka
under samma år kunde beräknas blifva i behof af att undergå repara¬
tion eller eljest föranleda underhållskostnad.
Då under byggnad varande pansarbåten Oscar II och pansar-
kryssaren Fylgia icke kunde väntas blifva levererade förr än under år
1906, erfordrades för nämnda år ej särskildt belopp till dessa fartygs
underhåll, och för pansarbåten Manligheten, som torde blifva levererad
före 1904 års utgång, kunde underhållskostnaden för år 1906 inskränkas
till hälften af beräknad dylik årskostnad för en pansarbåt. Däremot
ansåge marinförvaltningen, att för den under byggnad varande l:a kl.
torpedbåten Plejad, som skulle levereras i medio af år 1905, och för
undervattensbåten Hajen, å hvilken arbetena inom närmaste tiden torde
vara afslutade, borde beräknas full underhållskostnad för år 1906.
På sätt det statsverkspropositionen till 1900 års riksdag vidfogade
protokollet i sjöförsvarsårenden angåfve, hade kostnaden för det årliga
underhållet af en pansarbåt beräknats till 27,500 kronor, och enligt
marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 an¬
gående utgifterna för år 1905 å en del anslag under femte hufvud-
titeln hade de årliga underhållskostnaderna beräknats för en jagare till
[5.]
100
Femte hufvudtiteln,
6,000 kronor, för en l:a kl. torpedbåt till 4,500 kronor och för en 2:a
kl. torpedbåt till 2,500 kronor.
De sålunda redan förut uppgifna underhållskostnaderna för en hvar¬
af nämnda fartygstyper ansåge marinförvaltningen kunna läggas till
grund för beräknandet af den erforderliga ökningen af underhållsmedlen
för år 1906; och skulle med iakttagande häraf flottans nybyggnads-
och underhållsanslag för nämnda år behöfva ökas med
för
|
tre l:a kl. pansarbåtar .............................
|
|
kr.
|
82,500
|
—
|
»
|
pansarbåten Manligheten (hälften af ett
|
års underhåll)
|
D
|
13,750
|
—
|
»
|
en jagare .....................................................
|
|
))
|
6,000
|
—
|
))
|
sju 1 :a kl. torpedbåtar...............................
|
|
»
|
31,500
|
—
|
|
sex 2:a kl. » ...............................
|
|
»
|
15,000
|
—
|
|
en undervattensbåt.....................................
|
|
)>
|
3,000
|
—
|
|
ett ballongfartyg .......................................
|
|
))
|
3,000
|
—
|
|
|
Summa
|
kr.
|
154,750
|
—
|
På grund häraf hemställde marin förvaltningen, att framställning
måtte göras till nästkommande riksdag, att anslaget till flottans ny¬
byggnad och underhåll, nu uppgående till 1,685,000 kronor, måtte höjas
med i rundt tal 155,000 kronor till 1,840,000 kronor.
Af marinförvaltningens nämnda skrifvelse den 29 september 1899
framgår, att ämbetsverket redan då ansåg, att ifrågavarande anslag
borde höjas i den mån, som antalet af flottans fartyg ökades. Att
äfven dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet hyste samma åsikt,
utvisas af hans yttrande till statsrådsprotokollet, att den af marin¬
förvaltningen föreslagna summan, hvarmed anslaget borde ökas, kunde
minskas med underhållskostnaden för en uti ämbetsverkets beräkningar
ingående pansarbåt, som emellertid kunde antagas blifva färdig först i
slutet af det år, hvarom fråga vore. Äfven hans förklaring, att den af
marinförvaltningen föreslagna höjningen för det dåvarande syntes kunna
begränsas till ett lägre belopp, gifver en antydan om, att han ansett
anslaget längre fram böra höjas.
Af det vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7
januari 1901 fogade sammandrag af de ordinarie anslagsbehof, som be¬
räknades uppstå under femte hufvudtiteln på grund af såväl den då
ifrågasatta utsträckningen af beväringens öfningstid och den föreslagna
organisationen af kustartilleriet som af den beräknade ökningen i flottans
stampersonal under perioden 1902—1912, framgår visserligen, att nu
ifrågavarande anslag då beräknades under hela den ifrågavarande perio-
Femte lnifvudtitelii.
101
den icke komma att öfverskrida det vid 1901 års riksdag föreslagna
beloppet af 1,685,000 kronor. Anledningen härtill torde emellertid hafva
varit den, att vid uppgörande af berörda sammandrag endast tagits hänsyn
till den ökning af utgifter, som, på sätt sammandragets öfverskrift an-
gifver, skulle blifva en följd af nämnda tre orsaker, den utsträckta be-
väringstiden, den nya organisationen af kustartilleriet och ökningen af
flottans stampersonal. Eljest skulle säkerligen icke kunnat förbises, att
den påtänkta ökningen af flottans materiel nödvändigt måste medföra
en ökning af anslaget för samma materiels underhåll.
Att detta måste blifva en gifven följd af materielens ökning, ligger
redan i sakens natur och har äfven af erfarenheten nogsamt visats.
Redan i slutet af år 1903 anmälde marin förvaltningen, att nu ifråga¬
varande anslag blifvit under året öfverskridet med omkring 60,000
kronor. Eders Kungl. Maj:t förordnade med anledning häraf, att af
nämnda brist 40,000 kronor skulle betäckas af 1904 års underhållsan-
slag samt att återstående beloppet skulle af marinförvaltningen fram¬
deles till ersättande anmälas.
Nästlidna år anmälde marinförvaltningen redan i slutet af augusti
månad, att de för underhåll af flottans fartyg och båtar anvisade delar
af förevarande anslag, hvilka uppginge för Karlskrona station till 510,000
kronor och för Stockholms station till 200,000 kronor, blifvit under
den gångna delen af året så liårdt anlitade, att däraf endast återstode
af det förstnämnda beloppet omkring 150,000 kronor och af det senare
omkring 25,000 kronor. Ämbetsverket anförde därjämte, att varfs-
cheferna tillika meddelat, att de icke kunde afgifva något förslag å
arbeten, som till förekommande af anslagets öfverskridande kunde till
ett följande år uppskjutas, enär inga andra kostnader än för vanliga
och oundgängligen nödvändiga underhållsarbeten vore afsedda att å ifråga¬
varande anslagstitlar bokföras. Varfschefen i Karlskrona hade ansett, att
för underhåll af därstädes förlagda fartyg erfordrades ytterligare under
året 137,000 kronor, under det att varfschefen i Stockholm förklarat
sig icke då kunna lämna exakt uppgift å det ytterligare erforderliga
beloppet. Marinförvaltningen hemställde, att för den händelse föreskrift
icke ansåges böra meddelas därom att underhållet af stationernas far¬
tyg och båtar skulle under återstående delen af året inskränkas så, att
utgifterna kunde hållas inom det för underhållet anvisade medelsbe¬
loppets återstod, i hvilket fall likväl materielens bestånd och tjänstbar-
het äfventyrades, ämbetsverket måtte få af omhänderhafvande medel
förskjuta hvad som uti ifrågavarande afseende kunde intill årets slut
finnas oundgängligen nödvändigt.
102
Femte Imfvudtitehi.
På af mig framställd förfrågan om anledningarna till att förevarande
delar af underhållsanslaget redan under första hälften af året blifvit
så hårdt anlitade samt på min begäran om uppgift å de arbeten, som
hufvudsakligen ansåges nödvändiggöra öfverskridande af ifrågavarande
anslag, uppgåfvo varfseheferna såsom anledning till öfverskridandet de
ökade kostnader för den flytande materielens vidmakthållande i strids¬
dugligt beredskapsskick, som uppstått i följd af utsträckt användning af
densamma, hvarjämte varfsehefen i Stockholm erinrade, att fartj^gsmate-
rielen vid stationen ökats med åtskilliga nybyggda fartyg m. m. Båda
varfseheferna vidhöllo, att de arbeten, som nödvändiggjorde öfver¬
skridandet, icke voro andra än vanliga underhållsarbeten och arbeten
för fartygens försättande i anbefallda beredskap.
Vid föredragning af detta ärende inför Eders Kungl. Maj:t den
25 november sistlidna år ansåg jag mig icke kunna tillråda Eders Kungl.
Maj:t att afslå marinförvaltningens nämnda framställning och sålunda
låta allt arbete för underhåll af flottans fartyg afstanna intill årets slut,
utan hemställde jag i stället, att Eders Kungl. Maj:t måtte medgifva, att
hvad som under året vore oundgängligen nödvändigt för ifrågavarande
underhåll skulle få af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel
bestridas, med föreskrift för ämbetsverket att taga i beräkning ersätt¬
ning för hvad sålunda utbetalts vid uppgörande af förslag till stat
för fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för
innevarande år. Denna min hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t bi¬
fallen.
Vid fördelning af sistnämnda anslag har Eders Kungl. Maj:t där¬
efter gjort afdrag för det belopp, hvarmed sistlidna års anslag då an¬
sågs hafva öfverskridits, och anbefallde därvid Eders Kungl. Maj:t tillika
marinförvaltningen att tillhålla varfseheferna att vid handhafvande af
de medel, som af underhållsanslaget blefve till deras förfogande öfver-
lämnade, iakttaga den största sparsamhet och redan från början af hvarje
år hafva uppmärksamheten fäst vid, att de anvisade medlen icke finge
under året öfverskridas, samt, därest det skulle befinnas, att anslag utöfver
de anvisade vore nödvändiga för att icke äfventyra viss materiel, i god
tid därom göra anmälan hos marinförvaltningen med uppgift om de
närmare omständigheter, som föranledt nämnda förhållande, hvarjämte
Eders Kungl. Maj:t ålade marinförvaltningen att, i händelse af dylik
anmälan från en varfsehef, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med
den framställning’, som däraf kunde föranledas.
Genom det afdrag, som sålunda redan från början blifvit gjordt
å innevarande års underhållsanslag, har detta emellertid tydligen blifvit
Femte Imfvu(Ititeln.
103
nedbragt till så lågt belopp, att det icke lärer vara tänkbart, att det- [5.]
samma kan förslå för det under året nödvändiga underhållet, utan torde
ett öfverskridande icke kunna undvikas. Vore det belopp, hvarmed
öfverskridandet under nästlidna år ägt rum, redan nu till siffran kändt,
skulle jag därför hos Eders Kungl. Maj:t hemställt, att framställning
måtte göras till innevarande års riksdag om bristens betäckande. Under
nuvarande förhållanden torde med denna hemställan böra uppskjutas till
nästa år.
De af mig sålunda omförmälda förhållanden gifva emellertid, äfven
om det torde vara möjligt att vid varfven kunna åstadkomma iakt¬
tagande af större sparsamhet, vid handen, att det belopp, hvartill
underhållsanslaget för närvarande är upptaget, är otillräckligt. Det är
också tydligt, att den ökning af flottans materiel, som under de senaste
åren ägt rum, måste medföra en höjning af förevarande anslag, därest
icke materielens bestånd skall äfventyras. Det torde vara nödvändigt
att tillse, att icke de med så stora kostnader ^nskaffade och för vårt
försvar så viktiga stridsfartygen genom brist på medel till nödvändigt
underhåll förfaras.
För att Riksdagen redan vid beviljande af medel till ett nytt far¬
tyg skall äga kännedom om de framtida kostnaderna för dess under¬
håll har jag redan nästlidna år iakttagit att vid framläggande af förslag
till ett fartygs byggande tillika omnämna den ökning af underhållsan¬
slaget, som fartygets tillkomst skulle medföra, och skall jag äfven i år
lämna dylika uppgifter i fråga om de fartyg, om hvilkas byggande jag
ärnar göra framställning.
I enlighet med marinförvaltningens förslag hemställer jag nu i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,685,000 kronor till 1,840,000 kronor
eller med 155,000 kronor.
Sj ökrigsskolan.
Uti ämbetsskrifvelse den 11 november nästlidna år har chefen för [6.]
sjökrigsskolan gjort framställning om förbättrade löner för lärarna vid sjökngs-
Skolan. skolan.
Han har därvid anfört, att sedan flera år tillbaka en reglering af
löneförmånerna för nämnda lärare och skolans lektorers likställande
104
Femte liufvndtitelii.
med de allmänna läroverkens ansetts önskligt och äfven tagits under
ompröfning af såväl Eders Kungl. Maj:t som Riksdagen.
För närvarande åtnjöte dessa lärare löneförmåner dels från stats¬
medel i egentlig mening dels från af kadett.erna erlagda terminsaf-
gifter; lektor liade en begynnelseaflöning af 3,598 kronor samt hvart
femte år i 20 års tid arfvodestillökning med 250 kronor, under detattöfriga
lärare hade fasta arfvoden af skiftande belopp. Lektor eller annan
lärare, som undervisade å kustartillerilinjen, hade dessutom härför arf¬
vode, beräknadt efter 100 kronor årligen för undervisning-stimma i veckan.
Rätt till pension åtnjöte ingen.
Båda statsmakterna hade till fullo insett och erkänt otillräcklig¬
heten af de löneförmåner, som i den ordinarie staten för sjökrigs¬
skolan tillförsäkrades skolans lärare.
Redan i november 1880 hade skolans dåvarande lektorer ingifvit
en skrift med anhållan om reglering och förbättring af sina lönevillkor
i syfte att blifva likställda med motsvarande tjänstemän vid statens
allmänna läroverk.
Eders Kungl. Maj:t hade emellertid funnit, att den ifrågasatta reg¬
leringen för sjökrigsskolan under afvaktan på en definitiv reglering af
de allmänna läroverkens löneförhållanden borde blifva tillfällig, och där¬
för till 1881 års riksdag aflåtit framställning om löneförbättring åt en
del af lärarna vid sjökrigsskolan af inflytande förhöjda elevafgifter
intill 8,000 kronor årligen.
Riksdagen hade bifallit denna framställning så till vida att, därest
tillgångar härtill blefve beredda genom höjning af lärjungarnas afgifter
till högst 75 kronor för termin, sådan förbättring, tillsvidare och intill
dess slutlig reglering af sjökrigsskolans stat kunde varda fastställd,
skulle få inom ett belopp af 6,200 kronor årligen ifrågavarande lärare
efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning tilldelas.
År 1886 hade lektorerna vid sjö krigsskolan åter anhållit att blifva
likställda med lektorerna vid statens allmänna läroverk med afseende
på såväl lönevillkor som andra förmåner såsom ålderstillägg, tjänstårs-
beräkning och rätt till pension. De hade därvid åberopat, bland annat,
att lektor i Stockholm, efter år 1882 medgifven löneförbättring, hade
en årsinkomst i l:a lönegraden af 3,600 kronor, — däri inberäknade
600 kronor hyresbidrag, — under det att inkomsten för en lektor vid sjö¬
krigsskolan i l:a lönegraden endast uppginge till 3,000 kronor.
Uti en med anledning häraf gjord framställning till 1888 års riks¬
dag hade hemställts, dels att lektorerna vid sjökrigsskolan skulle likställas
i löneförmåner med lektorerna vid de allmänna läroverken, så att aflö-
Femte Imfnidtiteln.
105
ningen i l:a lönegraden blefve bestämd till 3,600 kronor, dels att ålders-
tilläggen skulle höjas från 250 till 500 kronor, dels slutligen att lika
rätt till tjänstårsberäkning och pension måtte blifva dem tillerkänd.
Medel härtill borde beredas genom höjning af sjökrigsskolans ordinarie
stat med 1,860 kronor samt genom anvisande af 1,300 kronor att ut¬
öfver de år 1881 bestämda 6,200 kronor utgå af inflytande termins-
afgifter.
Riksdagen hade dock endast på så sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts
proposition, att till den ifrågasatta löneförbättringen anvisats ytterligare
1,300 kronor af terminsafgifterna och ett extra anslag af 1,860 kronor
för år 1889. Detta senare anslag hade sedermera af hvarje riksdag
blifvit anvisadt. Framställningarna beträffande ålderstillägg, pension och
öfriga förmåner hade däremot af Riksdagen icke bifallits.
I detta ärende hade emellertid statsutskottet hemställt om afslag å
framställningen, därvid anförts, att förslaget enligt utskottets förme¬
nande icke borde tagas i betraktande annorledes än i sammanhang
med eller efter pröfning af den ännu olösta frågan om de allmänna
läroverkens omorganisation.
Genom beslutet hade emellertid lektors vid sjökrigsskolan begyn¬
nelselön blifvit satt lika med lektors vid allmänt läroverk, hvarigenom
Riksdagen syntes i princip hafva ställt sig gillande beträffande det fram-
häfda likställighetskrafvet.
Genom nådigt cirkulär af den 25 oktober 1901 hade chefen för
sjökrigsskolan anbefallts att inkomma med utredning, huruvida för tiden
efter 1902 ändringar i sjökrigsskolans lönestater kunde anses böra äga
rum. Med anledning häraf hade han inkommit med ett underdånigt
utlåtande, åtföljdt af förslag till ny stat för sjökrigsskolan, men hade
detta icke föranledt. till någon åtgärd.
Sedan emellertid genom 1904 års riksdags beslut frågan om de
allmänna läroverkens omorganisation och regleringen af dess lärarper¬
sonals löneförmåner vunnit sin definitiva lösning, syntes tidpunkten vara
inne att äfven reglera sjökrigsskolans stat.
För behofvet af en lönereglering för lärarna vid sjökrigsskolan
syntes inga bevis nu behöfva förebringas. Tillfyllest torde vara att
erinra om de af Riksdagen under senare åren beviljade dyrtidstilläggen
samt att hänvisa till den uttömmande utredning beträffande lärarnas
vid de allmänna läroverken ekonomiska ställning, som i Eders Kungl.
Maj:ts proposition till 1904 års riksdag angående ändrad anordning af
rikets allmänna läroverk förebragts, och det erkännande af ett förefint¬
ligt behof af lönereglering, som Riksdagen gifvit genom dess bevil-
Bih. till Riksd. Vrot. 11)05. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 14
106
Femte hufvud titeln.
|6-] jande. De civila lärarnas vid sjökrigsskolan ekonomiska ställning vore
i sina hufvuddrag densammma som nämnda lärares.
Han anhölle därför ånyo att få bringa spörsmålet om lönereglering
för sjökrigsskolans lärare under ompröfning.
Härvid hade han, hvad lektorerna anginge, låtit sig ledas af det
gamla, från alla håll mer eller mindre direkt såsom rättvist erkända
önskemålet, nämligen deras likställighet med de allmänna läroverkens
lektorer.
För behörighet till lektorstjänst vid sjökrigsskolan vore fullkomligt
samma kompetensvillkor fastställda som för behörighet till lektorstjänst
vid allmänt läroverk. Arten af den undervisningsskyldighet, som ålåge
sjökrigsskolans lektorer, vore minst lika kräfvande som lektorernas vid
de allmänna läroverken, enär kurserna i skolans lägsta klass ungefär¬
ligen motsvarade dem i de allmänna läroverkens femte klass och om¬
fånget af de kurser, som vid sjökrigsskolan genomginges, skulle vara
så afpassadt, att kadett, som genomgått alla landklasser, i de icke mili¬
tära ämnena besutte ett kunskapsmått, icke understigande det, som för
godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna läroverk fordrades. I själfva
verket uppfylldes vid sjökrigsskolan denna minimifordran så, att under¬
visningen i flera ämnen ginge djupare än den, som bibringades abitu¬
rienterna vid de allmänna läroverken.
Antalet undervisningstimmar per vecka uppginge i sjökrigsskolan
enligt fastställd undervisnings plan till 22 för tvenne lektorer samt
respektive 21, 20 och 19 för de öfriga trenne, d. v. s. alla utom en hade
samma antal, som stadgan för rikets allmänna läroverk föreskrefve för
lektor, som ej vore domkapitelsledamot.
Beträffande det hemarbete, som ålåge sjökrigsskolans lektorer för
rättande af kadetternas skriftliga arbeten, ställde sig saken sålunda,
att lektor i modersmålet och tyska hade 9 skriflag samt lektor i
matematik, i engelska och i franska hvar och en 6 skriflag. På grund
af såväl detta stora antal skriflag som den stora numerär, hvartill kadett-
kåren vuxit under de senare åren, blefve ifrågavarande hemarbete för
sjökrigsskolans lektorer synnerligen betungande. Och härvid vore att
märka, att någon minskning i undervisningstimmarnas antal, som stad¬
gan för rikets allmänna läroverk medgåfve på grund af drygare hem¬
arbete med rättande af lärjungarnas skriftliga uppsatser och hvaraf äfven
lektorer vid de allmänna läroverken komrne i åtnjutande, ej komme
sjökrigsskolans lärare till del.
Läsårets längd sträckte sig vid sjökrigsskolan under höstterminen
från den 1 oktober t. o. m. den 19 december och under vårterminen från
Femte hufrudtiteln.
107
en lo januari till omkring den 1 maj. Härtill komme den till sep¬
tember manad förlagda inträdesexamen, som under de två senaste åren
fortgått från den 1 i samma månad till omkring den 15, och under
hvilken de lärare, som hade att förrätta föreskrifna tentamina och
examma (af lektorerna vore endast en, nämligen lektorn i franska,
larifran befriad),. vore fullt sysselsatta. Läsårets längd vore alltså 186
dagar eller, om inträdesexamen däri inberäknades med 14 dagar, inalles
r00 ^a^ar ®ller 28 1/2 läsveckor. Vid de allmänna läroverken vore
lasarets längd nu bestämd till 38 veckor, hvari påsk- och pingstferierna
voie inberäkna de; härtill komme inträdespröfning före höstterminens
början, hvilken kräfde olika tid alltefter läroverkens storlek, men som
icke för någon lärare torde fordra mera än en half veckas tjänstgöring.
u PaSnkv®ckai1 frånräknades och inträdespröfningen inberäknades,
vore alltså läsarets längd vid de allmänna läroverken 37 1 - veckor
i mgstferierna vid de allmänna läroverken medgåfve samma arbetsledighet
som påskferierna för sjökrigsskolan, hvadan dessa ferier vid en jäm¬
förelse mellan de båda slagen af läroanstalter kunde, de förra hvad
angmge de allmänna skolorna, de senare hvad anginge sjökrigsskolan,
lamnas ur rakningen. Härtill komme, att vid de allmänna läroverken
ararna 1 de fyra högsta klasserna bereddes en ej obetydlig lättnad i
sitt arbete vid hostterminens början, därigenom att lärotiden i nämnda
Masser, sa länge militäröfmngarna påginge, kunde för lektor förkortas
med anda ti l 12 lästimmar i veckan. I utsikt vore äfven ställdt, (enligt
ders Kungl. Mapts proposition till 1904 års riksdag) att för lindrande af
arbexet under själfva lärotiden vissa föreslagna åtgärder skulle vid de
allmanna läroverken vidtagas såsom meddelande för hela läroverket af
gemensam ledighet från undervisningen minst fyra, högst sex dagar
under lasaret m. m. Vid sjökrigsskolan förekomme inga stadgade ledig¬
heter Iran undervisningen. ö
Om läsåret sålunda vid de allmänna läroverken sträckte sig utöfver
en längre tidrymd än läsåret vid sjökrigsskolan, torde däremot arbetet
vid den senare bednfvas med en motsvarande större intensitet, så att
en arbetsbörda, som under ett läsår ålåge en lektor vid sjökrigsskolan,
oga understege arbetsbördan för lektor vid allmänt läroverk.
aturligt vore ock, att det vore synnerligen svårt för en lektor
vid sjökrigs skolan att på ett för sin ekonomi fördelaktigt sätt tillgodo¬
göra sig en tid, hvarmed läsåret vid sjökrigsskolan understege det vid
de allmanna läroverken.
Häraf framginge, att i afseende på kompetens icke någon skillnad
och beträffande undervisningstid, hemarbete inberäknadt, icke någon
1 O
108
Femte hufvudtiteln.
afsevärdare skillnad förefunnes mellan, sjökrigsskolans lektorer och
lektorerna vid de allmänna läroverken. Hvad i öfrigt anginge
nämnda lärares uppgift, torde den att, i hvad på dem ankomme, utbilda
officerare för svenska flottan få anses så pass ansvarsfull och kräfvande
i jämförelse med uppgiften att förbereda för mogenhetsexamen, att
sjökrigsskolans lektorer i löneförmåner och där af beroende social ställ¬
ning ej borde stå efter lektorerna vid de allmänna läroverken, och
detta så mycket mindre som sjökrigsskolan dels, då förslag vore å
bane, att mariningeniörkadetter äfvenledes skulle där utbildas, måste
vara beredd på att äfven framdeles, såsom de senaste åren varit händelsen,
mottaga elever, som redan aflagt afgångsexamen från allmänt, läroverk,
dels ock utbildade kadetter för kustartilleriet, hvilka samtliga måste
hafva aflagt sådan afgångsexamen.
Berättigandet af lektorernas vid sjökrigsskolan kraf framginge ock
af jämförelse med en annan kategori af lärare, nämligen lektorerna
vid högre lärarinneseminariet. För båda slagen af lektorer fordrades
samma kompetensvillkor, och, hvad tjänstgöringstiden anginge, fram¬
ginge af en lämnad redogörelse för nämnda seminarium att, under det
att lektorerna vid sjökrigsskolan hade att tjänstgöra två 22 veckotim¬
mar, samt de öfriga respektive 21, 20 och 19 veckotimmar, lektorerna
vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan
för flickor hade 15—17 timmars tjänstgöring i veckan och ett väsentligt
mindre antal skriflag. Läsårets längd kunde väsentligen jämställas
med den vid de allmänna läroverken.
Hen önskade likställigheten med allmänna läroverkens lektorer
syntes jämväl påkallad ur synpunkten af sjökrigsskolans eget intresse.
Det borde nämligen vara lika begärligt för en dugande lärare att söka
sig till sjökrigsskolan som till allmänt läroverk, enär i annat fall sjö-
krigsskolan endast torde kunna påräkna som lärare sådana, som.icke
med hopp om framgång kunde vid sådant täfla om platser; och likaså
borde lockelsen för en dugande förmåga att vid sjökrigsskolan kvarstå
vara lika stor som den att söka sig öfver till allmänt läroverk. Härvid
finge ej heller förbises, att de allmänna läroverken på en dugande
lärarkraft utöfvade en större dragning äfven på den grund, att möjlig¬
heten att befordras till rektor där stode honom öppen, hvilken möjlighet
ej förefunnes för lektorerna vid sjökrigsskolan.
Rätt och billigt syntes sålunda vara, att lektorerna vid sjökrigsskolan i
afseende på ekonomiska villkor i allo likställdes med lektorerna vid de all¬
männa läroverken och vid högre lärarinneseminariet. Förstnämndalektorer
borde alltså tillerkännas samma begynnelseaflöning på stat som de senare
Femte hufvudtiteln.
109
med förhöjningar på samma villkor å denna aflöning jämte pension å
allmänna indragningsstaten att utgå efter samma grunder.
Förutom sina löneförmåner från staten uppbure lektorerna vid de
allmänna läroverken i Stockholm ur kommunens kassa ett hyresbidrag
å 700 kronor årligen. Lektorerna vid högre lärarinneseminariet, som
tillika meddelade undervisning i normalskolan, erhöllo genom kungl. bref
den 11 januari 1898 en hyreshjälp af 600 kronor för år att utgå af
normalskoleele vernas afgifter. I oktober 1900 hade detta belopp höjts
till 700 kronor årligen till likhet med förstnämnda lektorers.
Den förut påvisade billigheten i yrkande på likställighet i afseende
på lönevillkor syntes jämväl fordra, att vid löneregleringen hänsyn
toges till äfven nu anförda förhållande. Nämnda hyresbidrag vore afsedt
att lämna godtgörelse för de väsentligen dyrare lefnadskostnaderna,
som rådde i hufvudstaden, jämförda med å andra orter. Skulle nu sjö¬
krigsskolans lektorer ej komma i åtnjutande af ett dylikt lönetillskott,
skulle de i realiteten blifva mindre gynnsamt ställda än lektorerna
såväl i Stockholm som ock i landsortsstäderna, där billigare prisför¬
hållanden vore gängse eller där i motsatt fall kommunerna trädt emellan
genom beviljande af hyresbidrag.
Att äfven Riksdagen ansett hänsyn böra tagas till det kommunala
bidraget, framginge däraf, att den nuvarande aflöningen i första löne¬
graden af 3,600 kronor eller noga bestämdt 3,598 kronor år 1888
bestämts med hänsyn därtill, att lektorerna vid de allmänna läroverken
i Stockholm vid denna tid hade qtt i första lönegraden uppbära 3,000
kronor af statsmedel och 600 kronor af kommunens kassa.
Ett belopp af 700 kronor, motsvarande kommunens hyresbidrag,
syntes därför utöfver ofvan nämnda löneförmåner böra, äfvenledes
under benämning hyresbidrag, tillkomma lektor vid sjökrigsskolan
men utgå, icke af statsmedel i egentlig mening, utan af kadetternas
terminsafgifter. Härför talade bland andra skäl det, att pensions¬
beloppen borde kunna på samma sätt beräknas för sjökrigsskolans och
de allmänna läroverkens lektorer.
De lärare vid sjökrigsskolan, som icke vore lektorer, intoge en
helt annan ställning än dessa.
Lektorerna vore fast anställda, de utnämndes af Eders Kungl. Maj:t
och erhölle kungl. fullmakt å sin befattning; öfriga lärare däremot för¬
ordnades af chefen för sjöförsvarsdepartementet och finge i allmänhet
icke tjänstgöra vid skolan längre än 6 år.
Lektorernas anställning vore således grunden för deras ekonomiska
existens. Att vara lektor vore deras hufvuduppgift, för hvilken de, såsom
110
Femte hufvudtiteln.
nu vore fallet, borde hafva en viss fast aflöning', hvilken icke rönte in¬
flytande af jämkningar i undervisningsplanen och efter hvilken pen¬
sionsbeloppet sedermera borde rätta sig.
De ötriga, på viss tid anställda lärarna syntes däremot rättvisligen
böra aflönas med belopp, beräknade efter en viss summa för undervis¬
nings timme i veckan och icke såsom nu med fasta arfvoden. Därmed
skulle vinnas, att de mindre rättvisa olikheter, som nu förefunnes i deras
aflöning, uppkomna därigenom att undervisningsplanen till följd af nya
läroämnens tillkomst och nödvändiga befunna ändringar i kursernas om¬
fång och fördelning på klasserna modifierats sedan tidpunkten för arf-
vodenas bestämmande, alldeles bortfölle.
Att dessa olikheter i själfva verket vore högst betydliga, syntes
t. ex. däraf, att läraren i kristendom för närvarande i aflöning åtnjöte
ända till 260 kronor för veckotimme, under det att motsvarande belopp
för biträdande läraren i matematik uppginge till 120 kronor och för
läraren i navigation med tillhörande ämnen till omkring 95 kronor.
Viss aflöning för undervisningstimme i veckan läge till grund för gäl¬
lande stat vid sjökrigshögskolan och hade äfvenledes i viss mån blifvit
införd i sjökrigsskolan, i det att med kustartillerilinjens anordnande där¬
städes Riksdagen för denna anvisat tilläggsarfvoden beräknade efter
100 kronor för veckotimme.
Om nu förordade princip lades till grund för aflönande! af de
lärare, som icke vore lektorer, syntes dock vid bestämmandet af be¬
loppet för veckotimme en skillnad böra göras mellan lärarna i de icke
militära ämnena och dem i de militära.
Dessa senare vore vanligen officerare på stat, hvadan aflöningen
vid skolan för dem mera vore att betrakta såsom ett tillägg till deras
öfriga löneförmåner, hvars berättigande läge däruti, att de för att göra
sig för lärarbefattningarna kompetenta underkastat sig drygt arbete
och kostnader af flera slag samt att lärarverksamheten, ofta bredvid
och i förening med annan militärtjänst, kräfde fortsatta studier och
hemarbete, Anförda förhållanden ägde däremot icke tillämpning på
lärarna i de icke militära ämnena, hvadan deras aflöning borde beräknas
efter en högre norm.
Att bestämma denna norm så, att den äfven för dessa lärare med¬
förde en mot de stegrade lefnadskostnaderna svarande, i allmänhet be¬
höflig förhöjning i godtgörelsen för arbetet, vore icke utan sina vansk¬
ligheter.
Det nu ingifna förslaget innebure för lektorerna en höjning
af deras utaf statsmedel utgående maximiaflöning från 4,600 till 6,000
Femte hufvudtiteln. 111
kronor. Rättvist syntes vara, att aflöningen för veckotimme för de
lärare, hvarom nu vore fråga, höjdes i motsvarande proportion. För
så vidt läraren i kristendom, b vilkens aflöning för timme vore abnormt hö o-
på den grund att hans undervisningsskyldighet sedan år 1876 nedgått
från 8 till 3 timmar, under det att arfvodet endast minskats från 960
till 780 kronor, lämnades ur räkningen, vore maximibeloppet af den
nu utgående aflöningen 140 kronor för timme. Om aflöningen för
timme således höjdes till ett belopp sådant, att förhållandet mellan 140
och detta belopp blefve lika det mellan 4,600 och 6,000, skulle nämnda
aflöning komma att uppgå till 182 kronor 61 öre, som torde kunna af-
rundas till 185 kronor.
Hvad beträffade lärarna i de militära ämnena föresloges, att aflö¬
ningen för veckotimme för dem bestämdes till 150 kronor.
Med principen aflöning för veckotimme och med förordnande tills
vidare till en tjänst, som i allmänhet icke finge behållas mer än i 6 år,
syntes rätten till ålderstillägg vara oförenlig. Alltså borde arfvodes-
eller ålderstillägg bortfalla för alla, som icke vore lektorer.
Visst belopp för veckotimme läte sig svårligen använda som be¬
räkningsgrund för arfvode för undervisning meddelad ombord, där man
till följd af en mångfald störande omständigheter icke kunde följa be¬
stämd undervisningsplan. Förhållandena både, sedan dessa arfvoden upp¬
förts i. staten, väsentligen ändrats, därigenom att kadetterna i de ämnen,
för hvilka arfvodena vore afsedda, undervisades icke längre å ett utan
å flera fartyg. För att biträda vid kadetternas undervisning ombord
kommenderades därför årligen ett visst antal extra kadettofficerare, ett
förhållande, som komme att fortfara. I hvarje af dessa ämnen lämnades
således_ ombord undervisning af flera officerare, af hvilka dock blott en,
ordinarie kadettofficer eller navigationslärare, åtnjöte arfvode, under
det att de andra för samma arbete icke vore särskildt aflönade. Till
denna omständighet komme, att lärarna i navigation vid sjökrigsskolan,
af hvilka hufvudläraren åtnjöte nu omhandlade arfvode i sjömätning och
förtoningsteckning och den biträdande det i navigation vid skolaif om¬
bord, genom den nu föreslagna regleringen skulle blifva så tillgodosedda
för sm undervisningsskyldighet i land, att dessa arfvoden icke längre
kunde anses befogade.
Med fästadt afseende på den förbättrade aflöning, äfven på sjön,
som kommit sjöofficerarna till godo genom 1902 års riksdagsbeslut an¬
gående löneregleringen för flottan, tvekade chefen för sjökrigsskolan
icke att, för att undgå de antydda ojämnheterna i aflöningen, som till
112
Femte liufvudtiteln.
[6.J
äfventyrs skulle kunna förefalla orättvisa, föreslå, att arfvodena för un¬
dervisning ombord helt och hållet skulle bortfalla.
I enlighet med nådiga stadgan för sjökrigsskolan skulle kadett-
officerarna af kungl. flottan enligt chefens för sjökrigsskolan bestäm¬
mande undervisa i tackling och skeppsmanöver, reglementen, krigs- och
sjölagar å sjöofficerslinjen samt tjänstgöra såsom biträdande lärare i
navigation. En skulle äfven förrätta adjutanttjänst hos chefen och
hafva vård om skolans bibliotek.
Dessa kadettofficerares antal vore i stadgan bestämdt till 4. Nu
utginge arfvoden å stat endast till tre, nämligen till den, som under¬
visade i tackling och skeppsmanöver, till läraren i reglementen, krigs-
och sjölagar, samt till biträdande läraren i navigation.
Borttoges arfvodet för undervisning i tackling och skeppsmanöver,
skulle af de fyra ordinarie kadettoflicerna endast två kunna få någon
aflöning såsom lärare. På detta håll blefve således en olikhet att ut¬
jämna. Den princip, som förut varit rådande, att de viktiga platserna som
kadettofficerare vid sjökrigsskolan borde förenas med en viss ekono¬
misk fördel för att göras begärligare, syntes nämligen böra bibehållas.
Detta läte sig göra genom att tillerkänna adjutanten ett visst fast
arfvode samt tillika afse ett dylikt för en biträdande lärare i gymnastik
och vapenföring, hvartill då skulle utses en kadettofficer. Ett arfvode
för adjutanten syntes numera, sedan skolans elevantal på de senare
åren betydligt vuxit, vara af behofvet påkalladt, ty adjutantens göro¬
mål hade därigenom vuxit så, att de vissa tider kräfde ett ansträngdt
hemarbete. För adjutanten vid krigsskolan å Karlberg vore ett arf¬
vode af icke mindre än 1,200 kronor uppfördt å stat.
Behofvet af en biträdande lärare i gymnastik och vapenföring
hade länge varit erkändt. För den skull hade också för den kadett-
oflicer, som chefen därtill beordrat, enligt chefens för sjöförsvarsdeparte¬
mentet skrifvelse den 7 december 1883 atsetts ett årligt arfvode af
250 kronor från anslaget till extra undervisning. Med det ökade elev¬
antalet vore dennes biträde oumbärligt.
Summan af de nu befintliga arfvodena vid skolan ombord hade
uppgått till 900 kronor. Detta belopp syntes böra delas i tvenne fasta
arfvoden å hvartdera 450 kronor att utgå det ena till den kadett¬
officer, som af chefen beordrades till adjutant, och det andra till biträ¬
dande läraren i gymnastik och vapenföring, denne också kadettofficer.
Beträffande vid sjökrigsskolan anställd »öfrig personal», nämligen
läkare, redogörare, vaktmästare, portvakt och dräng (eller städerska)
föresloges, att deras arfvoden höjdes med 15 procent af nuvarande be-
Femte liufvudtiteln. 113
lopp, på grund af det afsevärdt ökade arbete, som med sjökrigsskolans
ökade elevantal blefve denna personal ålagd t.
På de grunder, som sålunda blifvit utvecklade, både chefen för
sjökrigsskolan utarbetat förslag till stat för sjökrigsskolan.
Det i sjökrigsskolans nuvarande stat upptagna beloppet af 3,000
kronor för arfvoden till undervisningen å kustartillerilinjen hade natur¬
ligen däri bortfallit.
Då det läte sig tänka, att undervisningsplanen så modifierades, att
en eller annan timme öfverfördes trån lektor till annan lärare, militär
eller icke. militär, och tvärtom eller byttes icke-lektorer emellan, med
den påföljd, att de i staten upptagna summorna för de per timme
aflönade icke-lektorerna korome att växla, hade han föreslagit, att rätt
skulle blifva chefen förbehållen att med det till 2,000 kronor höjda an¬
slaget för extra undervisning göra möjligen erforderliga utjämningar.
Arfvodena för »öfrig personal» vore upptagna i afrundade summor.
_ förslaget till stat hade tillfogats en anmärkning för att till¬
försäkra officer vid flottan full dagaflöning.
Med antagande af den sålunda föreslagna staten skulle bortfalla
såväl det belopp af 1,860 kronor, hvilket sedan år 1888 årligen af Riks¬
dagen beviljats i form af extra anslag till fördelning mellan sjökrigs¬
skolans lektorer, som det belopp å 7,500 kronor, uppfördt i särskild
stat, hvilket på grund af Riksdagens skrifvelser af åren 1881 och 1888
af kadetternas terminsafgifter utginge till tillfällig löneförbättring åt
lärarna i afvaktan på lönereglering.
Däremot tillkomme af terminsafgifter 3,500 kronor till hyresbidrag
åt lektorerna.
Således skulle det för lärarnas aflöning af terminsafgifterna behöf-
liga belopp efter genomförande af regleringen i fråga komma att med
4,000 kronor understiga det nu utgående.
Att på denna grund . nedsätta terminsafgifternas storlek syntes
emellertid för närvarande ingalunda vara att förorda, ty med de stora
kraf, som nu och inom närmaste framtid komme att ställas på sjö¬
krigsskolan för att fylla redan befintliga vakanser inom sjöofficerskåren,
och det alltjämt växande behofvet af sjöofficerare blefve troligen nöd¬
vändigt. att en tid framåt bibehålla sjökadettkåren vid en numerär föga
understigande den nuvarande, till hvilken den blifvit uppbringad dels
genom antagande af såsom extra-kadetter utbildade ynglingar i skolans
4-.de. sjö- och 5:te landklass, dels genom att, så långt utrymmet med-
gifvit, öka de kontingenter, som sedan år 1901 intagits i skolans l:a
klass. Antalet i de högre klasserna hade vid extra-kadetternas anta-
Bih. till Rihd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 15
114
Femte hufvucltiteln.
gande stigit så, att parallellklasser måst anordnas. Medel härtill hade
förefunnits i härför afsedda, af extra-kadetterna jämlikt Eders Kungl.
Maj:ts kungörelse den 15 februari 1901 rörande extra-kadetters antag¬
ning och utbildning erlagda terminsafgifter af 150 kronor. År 1905
torde fjärde klassens fördelning i parallellklasser blifva nödvändig, ehuru
den icke förstärkts med extra-kadetter. Därför erforderliga utgifter
kunde icke bestridas af det under »diverse utgifter» i staten ingående
anslaget till extra undervisning och vikariatsersättning, enär kostnaderna
för en parallellklass icke syntes böra sättas under 4,000 kronor.
Äfven de ordinarie terminsafgifterna borde härvid få komma till
användning.
Så länge icke frågan om Stockholms stations förflyttning vunnit
sin lösning, torde en utvidgning af sjökrigsskolans nuvarande lokal icke
vara att emotse, hvarför, med afseende fästadt på de befintliga och
kommande krafven på sjökrigsskolan, möjligheten att sjökrigsskolan
nödgades hyra tilläggslokaler icke vore utesluten. Detta skulle ställa
sådana fordringar på skolans expensmedel, att terminsafgifterna, som
utfyllde dessa, äfven af denna orsak icke borde förminskas.
Några billighetsskäl syntes icke kunna förebringas för att ned¬
bringa terminsafgifterna, så länge de för skolans ändamål vore be-
höfliga, helst då, enligt 1904 års riksdagsbeslut rörande de allmänna
läroverken, sådana där skulle utgå och om i betraktande toges, att sjö¬
kadett, som efter slutad kurs i sjökrigsskolan blefve utnämnd till officer
vid flottan, numera hade sin utkomst vid en ålder, då de af hans jämn¬
åriga, som vid universitet eller andra läroanstalter beredde sig för sta¬
tens tjänst, ännu för sitt arbete hade hufvudsakligen utgifter.
Härvid borde icke heller glömmas, att sjökadetterna under sommar¬
månaderna hade fritt kosthåll ombord.
Chefen för sjökrigsskolan har härjämte, i anslutning till hvad af
honom sålunda anförts, hemställt, att framställning måtte göras till
nästkommande riksdag i de af honom sålunda angifna syften.
Marinförvaltningen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har för¬
klarat sig intet hafva att erinra vid det framställda förslaget.
I detta sammanhang anhåller jag att få erinra därom, att, såsom
jag redan anfört med anledning af frågan om en omorganisation af
mariningenjörstaten, de för afgifvande af utlåtande i denna fråga till¬
kallade sakkunnige föreslagit, att de blifvande ingenjörerna vid marin-
ingenjörkåren eller dess reserv skulle, bland annat, under ett läsår åt¬
njuta undervisning i sjökrigsskolan. De sakkunniges åsikt i denna fråga
har jag redan förklarat mig till fullo dela.
Femte hufvudtiteln.
115
Kostnaderna för mariningenjörkadetternas undervisning hafva af de
sakkunnige beräknats till desamma som för kustartillerikadetterna eller
till 3,700 kronor om året.
Då det för beräknande af berörda kostnader syntes vara nödigt att
upprätta en studieplan, enligt hvilken undervisningen af mariningenjör-
kadetterna borde meddelas, anmodade jag genom ämbetsskrifvelse den
11 november 1904 chefen för sjökrigsskolan att upprätta ett förslag till
dylik studieplan och i sammanhang därmed inkomma med uppgift å
kostnaderna för undervisningen enligt densamma för hvarje år äfven¬
som för den del af år 1906, under hvilken ifrågavarande undervisning
enligt de sakkunniges förslag skulle meddelas.
Med ämbetsskrifvelse den 16 i sistnämnda månad har bemälde chef
inkommit med en dylik studieplan.
I fråga om kostnaderna har han därvid anfört, att med fasthållande
af de principer, från hvilka han utgått i sin nämnda skrifvelse den 11
november 1904, skulle särskild aflöning för mariningenjörkadetternas un¬
dervisning endast erfordras för 10 timmar i veckan eller för under¬
visning i vapenlära 4 timmar, i reglementen, krigs- och sjölagar 2 tim¬
mar samt i praktisk tillämpning af skeppsbyggeri och ångmaskinlära 4
timmar. Ersättning för undervisningen i vapenlära och reglementen
borde utgå efter den redan angifna normen af 150 kronor för under-
visningstimme i veckan, hvaremot i fråga om den praktiska tillämp¬
ningen af skeppsbyggeri och ångmaskinlära denna norm vore för hög
och borde ersättningen utgå med 100 kronor för veckotimme.
Med en mariningenjörlinjes upprättande borde äfven sjökrigssko¬
lans stat ökas med dels för extra undervisning 100 kronor dels för
expenser 300 kronor.
Ökningen för helt år skulle således utgöra, för arfvode efter 150
kronor för 6 undervisningstimmar i veckan för lärare i militära ämnen
900 kronor, för arfvode efter 100 kronor för ungefär 4 undervisnings¬
timmar i praktiska tillämpningsämnen 400 kronor samt för extra un¬
dervisning och expenser likaledes 400 kronor eller tillhopa 1,700 kronor.
För år 1906 skulle, då arfvodena utbetalades månadsvis och af läs¬
årets 7 månader endast 3 infölle under nämnda år, ökningen blifva en¬
dast 728 kronor.
Såsom af chefen för sjökrigsskolan blifvit. framhållet, har pröfningen
af frågan om en på ordinarie stat uppförd löneförbättring åt sjökrigs¬
skolans lärare hitintills uppskjutits, till dess lärarna vid de allmänna
läroverken fått sina löner reglerade. Då emellertid detta nu skett, synes
[6.]
Departe¬
mentschefens
yttrande.
116
Femte hufvudtiteln.
anledning icke förefinnas att längre fördröja afgörandet af frågan om
förstnämnda lönereglering.
Väl hade den af chefen för sjökrigsskolan omförmälda, af honom på
grund af nådiga cirkuläret den 25 oktober 1901 ingifna framställningen
om ändring i sjökrigsskolans lönestat blifvit öfverlämnad till kommittén för
afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbets¬
verks och myndigheters löneförhållanden, men har Eders Kungl. Maj:t
den 16 nästlidna december med hänsyn därtill, att, sedan lärarnas vid de
allmänna läroverken löneförmåner numera blifvit reglerade, en dylik reg¬
lering jämväl syntes snarast möjligt böra ske beträffande lärarnas vid sjö¬
krigsskolan löner, och då nämnda kommitté till följd af andra göromål icke
medhunnit och ej heller under den närmaste tiden kunde medhinna att
i nämnda fråga afgifva yttrande samt enär pröfningen af densamma
icke vore af beskaffenhet att ovillkorligen äga sammanhang med de frågor
angående ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, som hufvud¬
sakligen blifvit till kommittén hänskjutna, befriat densamma från upp¬
draget att afgifva yttrande öfver förevarande fråga.
Hvad först beträffar chefens för sjökrigsskolan framställning i
fråga om förbättrade löneförmåner för skolans lektorer, synas dessa,
på sätt han föreslagit, böra likställas med lektorerna vid de allmänna
läroverken. Väl må det vara sant, att läsåret icke omfattar lika lång¬
tid vid sjökrigsskolan som vid de allmänna läroverken, men dels torde
det, såsom ock chefen för skolan påpekat, vara svårt för en lektor vid
sjökrigsskolan att under den tid, han erhåller längre ledighet än andra
lektorer, förskaffa sig något inkomstbringande arbete och dels skulle
säkerligen följden af lägre löneförmåner vid förevarande skola i jäm¬
förelse med andra blifva, att skolan erhölle icke fullt lika goda lärar-
krafter som de öfriga. Med hänsyn till de stora fordringar, som måste
ställas på en sjöofficer, bör denne emellertid erhålla den bästa möjliga
utbildning och således ingalunda sämre lärare än andra.
Chefens för sjökrigsskolan framställning i hvad den afser för¬
bättrade löneförmåner för skolans lektorer synes mig därför i allo böra
vinna bifall. I sammanhang härmed torde emellertid den redan nu så¬
som villkor för uppbärande af visst lönetillägg meddelade bestämmelsen,
att lärarna vid skolan icke må utöfva lärarverksamhet vid någon privat
läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan, böra gälla såsom förbud för sko¬
lans lektorer.
Förslaget om pension för lektorerna torde få blifva föremål för
särskild framställning.
I fråga om regleringen af löneförmånerna för andra civila lärare
Femte hufvudtiteln.
117
vid skolan iin lektorer innefattar chefens för skolan förslag en fram¬
ställning om förhöjning af den nu till dessa lärare i medeltal utgående
ersättningen af ungefär 140 kronor för veckotimme till 185 kronor.
En så stor förhöjning af nämnda löneförmåner synes mig emel¬
lertid icke böra ifrågasättas. Medeltalet af ifrågavarande löner utgör
för närvarande ungefär 140 kronor för veckotimme, men härtill kom¬
mer, att några af dessa lärare under de senaste åren åtnjutit dyrtids-
tillägg, hvadan, om nu aflöningen sattes lägre än till 150 kronor för
veckotimme, en del af dem skulle erhålla afsevärdt mindre än de
under senaste åren uppburit. Högre än till 150 kronor för veckotimme
synes emellertid icke förevarande aflöning böra bestämmas. Det är visser¬
ligen att märka, att ifrågavarande lärare, som äfven meddela undervis¬
ning i de högre klasserna i sjökrigsskolan, icke böra jämföras med
extra lärarna i de allmänna läroverken, hvilka hufvudsakligen torde
undervisa i dessa läroverks lägre klasser, men då dessa senare endast
aflönas med 100 kronor för veckotimme, synes den skillnad, som sålunda
skulle uppkomma i aflöning mellan dessa och ifrågavarande lärare i sjö¬
krigsskolan eller 50 kronor för veckotimme, vara tillräcklig för att mot¬
svara de högre fordringar, som måste ställas å de sistnämnda. 1 likhet
med chefen för sjökrigsskolan anser jag därjämte, att till vinnande af
en rättvisare fördelning af det nu till ifrågavarande lärare utgående be¬
loppet bestämmelse bör meddelas om, att aflöningen till dem alla skall
utgå efter 150 kronor för veckotimme. Genom en dylik bestämmelse
kommer staten att vid jämförelse med de nu utgående aflöningarna och
med inberäkning af nu utgående dyrtidstillägg icke att ökas med mer
än 74 kronor.
Jämväl i fråga om de militära lärarna har chefen för sjökrigs¬
skolan föreslagit en förhöjning af de nu utgående arfvodena. Icke
heller detta förslag kan jag biträda. I medeltal utgår ersättningen till
dessa lärare för närvarande efter ungefär 120 kronor för veckotimme.
Detta belopp synes mig icke böra öfverskridas. Däremot delar jag
nämnda chefs åsikt att, till vinnande af en rättvisare fördelning af
aflöningsbeloppet, detsamma jämväl i fråga om dessa lärare bör utgå
efter detta medeltal sbelopp till dem samtliga. Vinner denna min hem¬
ställan bifall, kommer icke heller i detta afseende det för ifrågavarande
aflöning nu utgående beloppet att öfverskridas med mer än det belopp,
som uppkommer till följd däraf att medeltalsbeloppet icke fullt uppgår
till 120 kronor, eller med 140 kronor.
Förslaget om att arfvodena för undervisning ombord skola bort¬
falla och att det nu i sådant afseende utgående beloppet, 900 kronor,
118
Femte hufvudtiteln.
skall fördelas mellan de två kadettofficerare, hvilka eljest icke skulle
erhålla något arfvode, finner jag däremot böra bifallas.
Mot den föreslagna löneförhöjningen till dem, som i nu gällande
stat äro upptagna under rubriken »öfrig personal», har jag icke annat
att erinra, än att, då skolans vaktmästare redan nu åtnjuter en aflöning
af 800 kronor jämte fri bostad, anledning icke synes föreligga att vid¬
taga höjning af detta belopp.
Förslaget att öka anslaget till extra undervisning med 1,000 kronor
finner jag mig böra biträda.
Slutligen finner jag, lika med chefen för sjökrigsskolan, medgifvande
böra utverkas att få använda terminsafgifter af elever vid skolan till
bekostande af parallellklasser, därest det skulle befinnas nödvändigt att
inrätta sådana. Med det stora elevantal, som under de närmaste åren
torde erfordras vid skolan för att kunna fylla officersbehofvet, lärer det
för undervisningens behöriga skötande blifva nödvändigt att under¬
stundom dela någon eller några af skolans klasser i två. Det ökade
arbete för skolans lärare, som häraf varder en följd, måste naturligen
medföra ökade arfvoden i enlighet med den af mig redan angifna
beräkningsgrunden. I öfverensstämmelse härmed böra emellertid skolans
lektorer icke äga rätt till dylik godtgörelse, enär de utan dylik rätt
böra vara underkastade den ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan
varda stadgad. För öfriga lärares aflönande erfordras däremot medel.
Då likväl anordnandet af parallellklasser synes behöfva blifva endast af
tillfällig natur, torde det vara lämpligt att, såsom föreslaget blifvit,
till berörda kostnaders betäckande anlita elevernas terminsafgifter. I
sammanhang härmed torde dock böra stadgas, att dessa icke må för
ordinarie elev höjas utöfver det nu utgående beloppet af 75 kronor för
termin.
Med afseende å hvad chefen för sjökrigsskolan yttrat i fråga om
kostnaderna för de föreslagna mariningenjörkadetterna har jag icke
annat att erinra än att, då, enligt min åsikt, de militära lärarna icke
böra erhålla mer än 120 kronor för veckotimme, det af bemälde chef
upptagna beloppet af 900 kronor till dessa lärare bör nedsättas till
720 kronor, i följd hvaraf det för år 1906 i anledning af undervisnin¬
gen åt mariningenjörkadetterna erforderliga beloppet uppgår till allenast
650 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i under¬
dånighet, det täcktes Eders Kungl Maj:t föreslå Riksdagen dels att
medgifva att för lärare och öfrig personal vid sjökrigsskolan må be¬
stämmas följande löneförmåner att gälla från och med år 190,6:
Femte liufvudtiteln.
119
för lektor: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,
3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000
kronor;
att lektor skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgörings¬
skyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;
att med ordinarie lektorsbefattning icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste¬
befattning, med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid sjökrigs¬
skolan, hvarjämte lektor icke må utöfva lärarverksamhét vid någon
privat läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan;
att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå för tiden från
och med september till och med april månad och utbetalas med en
åttondedel i månaden under nämnda tid samt att tjänstgöringspenningar
icke få af tjänstens innehafvare uppbäras, under det han åtnjuter full
tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå till den, som förrättar
tjänsten;
att lektor, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta,
äger uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må för lektor
äga rum efter förloppet af fem år, därest han under mer än fyra
femtedelar af den tjänstgöringstid, som erfordras för att vinna nämnda
uppflyttning, med nit och skicklighet bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt
uppdrag;
att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk blir utnämnd till
lektor vid sjökrigsskolan och redan intjänat högre aflöning än lektors
begynnelseaööning, honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålders-
tillägg som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning blir lika
hög som den aflöning, han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där
adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning än den
han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektorslöne-
grad honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft adjunkts-
120
Femte hufvudtiteln.
[6.] befattningen, efter det han i denna befattning senast uppflyttades till
högre lönegrad;
att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre aflöningen icke
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvar¬
under den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
att lektor, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af
aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att lektorer vid de allmänna läroverken, lärare vid högre lära¬
rinneseminariet och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid öfvergång
till sjökrigsskolan, för tillgodonjutande af aflöning i högre lönegrad
räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare
enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit stadgade;
att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877 och 18 maj 1878
omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter utnämning till
lektor vid sjökrigsskolan för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo den tid, dock ej utöfver tre år, de med nit och skicklighet
deltagit i undervisningen vid universitetet, såvidt de vunnit behörighet
till anställning vid allmänt läroverk;
att det antal lönetursår, som ordinarie och extra ordinarie lärare
vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre lärarinne¬
seminariet samt docenter vid universiteten och lärare vid enskilda läro¬
verk intjänat vid utgången af år 1904, äfvensom de motsvarande år,
som vikarierande lektor vid sjökrigsskolan då tjänstgjort, må honom
tillgodoräknas såsom lektor vid sjökrigsskolan;
att lektor skall äga att af kadetternas terminsafgifter årligen
erhålla ett hyresbidrag af 700 kronor;
att till lärare i icke militära ämnen, som ej är lektor, skall utgå
arfvode beräknadt för år efter 150 kronor för undervisningstimme enligt
fastställd undervisningsplan i veckan och till lärare i militära ämnen
djdikt arfvode efter 120 kronor för undervisningstimme i veckan;
att för adjutant (kadettofficer) och biträdande läraren i gymnastik
och vapenföring (kadettofficer) skall utgå ett årligt arfvode till hvar¬
dera af 450 kronor;
att arfvodena till läkare, redogörare, portvakt och dräng eller
städerska höjas med i afrundade tal 15 procent af nu utgående arfvoden;
dels att medgifva, att Kungl. Maj:t af inflytande terminsafgifter,
hvilka dock ej må öfverskrida 75 kronor för hvarje ordinarie elev
Femte luifvudtiteln.
121
må, i den mån tillfälliga parallellklasser blifva nödvändiga, bestrida häraf [6.]
orsakade extra kostnader;
dels att godkänna stat för sjökrigsskolan af den lydelse, bilagan
n:r 8 vid detta protokoll ntvisar;
dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till sjökrigs¬
skolan från 33,540 kronor till 46,915 kronor eller med 13,375 kronor;
kommande vid bifall härtill anslaget till undervisningsverken att i
sin helhet höjas från 71,890 kronor till 85,265 kronor.
Kustartilleriet.
Aflöning’ för kustartilleriets personal.
Uppå framställning af Eders Kungl. Maj:t beslöt Riksdagen år [7.]
1901, att kustartilleriet skulle bestå af följande militära personal: Aflöning för
J kustartille-
1 chef för kustartilleriet (generalsperson), riets pereona1,
2 öfverstar och regementschefer,
2 öfverstlöjtnanter,
6 majorer,
21 kaptener af l:a klassen,
17 kaptener af 2:a klassen,
34 löjtnanter,
17 underlöjtnanter,
50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),
104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister, rustmästare),
166 manskap i l:a lönegraden,
402 » i 2:a »
206 » i 3:e »
540 )) i 4:e »
Enligt det af den s. k. kustartillerikommittén uppgjorda förslag,
hvilket i hufvudsak legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts berörda
framställning, skulle uppsättningen af kustartilleriet äga rum under
särskilda perioder, till dess detsamma år 1908 skulle erhållit den från
början afsedda numerären. I enlighet med denna plan skedde första
uppsättningen af kustartilleriet vid 1902 års början och den första
ökningen af personalen vid 1904 års ingång. Den för sistnämnda år
Bih. till Rifad. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 16
122
Femte hufvudtiteln.
beslutade staten, hvilken i nu förevarande afseende gäller jämväl för år
1905, upptager följande militära personal:
1 chef för kustartilleriet,
2 öfverstar,
2 öfverstlöjtnanter,
4 majorer,
15 kaptener af l:a klassen,
13 kaptener af 2:a klassen,
28 löjtnanter,
15 underlöjtnanter,
48 underofficerare af l:a graden,
100 » x> 2:a »
146 manskap i l:a lönegraden,
342 » i 2:a »
226 » i 3:e »
600 » i 4:e »
Enligt kustartillerikommitténs förslag och den vid 1901 års stats-
verksproposition fogade tablå öfver stampersonalens vid kustartilleriet
uppsättning skulle med år 1906 den tredje uppsättningsperioden ingå.
Därvid skulle tillkomma 1 major, 3 kaptener af l:a klassen, 2 kaptener
af 2:a klassen, 3 löjtnanter, 1 underlöjtnant, 2 styckjunkare och 4
sergeanter vid artilleriafdelningen samt 20 man i l:a lönegraden och
60 i 2:a lönegraden vid minörafdelningen, under det att samtidigt vid
sistnämnda afdelning manskapet i 3:e lönegraden skulle minskas med
20 och i 4:e lönegraden med 60.
Uti skrifvelse till marinförvaltningen, hvilken skrifvelse af nämnda
ämbetsverk bilagts dess underdåniga skrifvelse den 27 september 1904
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906,
har chefen för kustartilleriet med erinran om de sålunda redan upp¬
gjorda förslagen för kustartilleriets uppsättning vidare anfört, att, sedan
kustartillerikommittén afgifvit sitt berörda betänkande, förhållanden
inträdt, hvilka gjorde, att han finge påyrka en ökning af kustartilleriets
personal utöfver det för år 1906 afsedda antal.
Sålunda hade materiel tillkommit, hvilken skulle af kustartilleriet
bemannas, och vidare hade erfarenheten visat, att personalen vid maskinist-
och handtverksafdelningarna ej vore tillräcklig för att fylla behofvet i
fredstid af dessa yrkesgrenar. I förra afseendet omnämner chefen för
kustartilleriet, bland annat, tillkomsten af gnistsignalstationer, en del
Femte liufvudtiteln.
123
växelstationer för underrättelseväsendet inom kustpositionerna utöfver
de af kustartillerikommittén beräknade växelstationerna, sex nya statio¬
ner för elektrisk belysning och slutligen torpedbatteriet vid Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning. Beträffande behofvet af ökad perso¬
nal vid maskinist- och handtverksafdelningarna har chefen för kustartille¬
riet framhållit behöfligheten af att öka antalet vapensmeder, maskinister
och eldare.
Den ökning, som med anledning af dessa förhållanden föreslås af
chefen för kustartilleriet utöfver hvad af kustartillerikommittén, på sätt
redan är nämndt, afsetts för år 1906, utgöres af 4 underofficerare af
l:a graden, 8 underofficerare af 2:a graden samt af manskap 12 i
l:a lönegraden, 18 i 2:a, 13 i 3:e och 11 i 4:e. Härjämte har af
chefen för kustartilleriet anmärkts, att tillika erfordrades för en hvar
af omförmälda gnistsignalstationer en subalternofficer, samt för tor¬
pedbatteriet en kapten och en subalternofficer, hvarvid han emellertid
tillika anmärkt, att ökning af subalternofficerare ej borde ifrågakomma
förr än efter år 1908, emedan det enligt anställda beräkningar visat
sig vara omöjligt att till dess erhålla ens det antal officerare, som en¬
ligt 1901 års riksdagsbeslut tilldelats kustartilleriet.
I sin nämnda underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har
marinförvaltningen förmält, att ämbetsverket i fråga om de angifna
skälen för den af chefen för kustartilleriet föreslagna personalökningen
intet hade att erinra mot hvad af honom anförts vare sig beträffande
ökningen af antalet vapensmeder, hvilken jämväl marinförvaltningen an-
såge erforderlig såväl i allmänhet för att den dyrbara materielen skulle
kunna omsorgsfullt vårdas som särskildt under öfningarna, eller beträf¬
fande ökningen af maskinist- och eldareafdelningen, därvid ämbetsverket
emellertid icke kunnat ingå i närmare pröfning af personalbehofvet för
de sex nya stationerna för elektrisk belysning eller för torpedbatteriet.
Då nämligen dessa och öfriga af chefen för kustartilleriet omförmälda
försvarsanordningars omfång och beskaffenhet, hvarom det icke syntes
tillkomma marinförvaltningen att afgifva yttrande, utgjorde förutsätt¬
ningen för hvar deras behof af bemanning, syntes ej heller detta kunna
blifva föremål för bedömande af marinförvaltningen.
Det är tydligt, att den från början framlagda planen för kust¬
artilleriets uppsättning bör om möjligt följas och att afvikelser endast
böra ske, därest nya omständigheter, hvilka vid planens uppgörande icke
kunde beräknas, tillkommit eller erfarenheter gjorts, som synas nöd¬
vändiggöra en afvikelse från planen. Bland de af chefen för kust¬
artilleriet omnämnda anledningarna för ökning af personalen utöfver
[7-]
124
Femte Imfvudtiteln.
[7.] hvad ursprungligen afsetts synes särskildt anordnandet af torpedbatteriet
vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt behofvet af ök¬
ning af antalet vapensmeder äfvensom af personal, tillhörande maskinist-
och eldareafdelningen, vara af beskaffenhet att på sålunda angifna grun¬
der påkalla en afvikelse från den uppgjorda planen.
Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrifvelse anfört, att
han, då någon tvekan väl ej kunde förefinnas, att ifrågavarande torped¬
batteri skulle betjänas af kustartilleriet, ansett sig böra upptaga be¬
manning för detta i sitt förslag, enär batteriet väl senast under år 1906
torde blifva färdigt.
Emedan något förslag till besättningslista för batteriet ännu ej
förelåge, upptoge han endast förslagsvis följande personal, nämligen 1
kapten, 1 subalternofficer samt vid maskinist- och eldareafdelningen 4
underofficerare eller underofficerskorpraler, 4 korpraler och 4 2:a kl.
eldare och af torpedhandtverkare vid handtverksafdelningen 1 under¬
officer eller underofficerskorpral och 1 korpral. På grund af ändamålet
med torpedbatteriet borde all dess personal vara befintlig redan i freds¬
tid och kunde alltså ingen post fyllas af beväring.
I fråga om vapensmeder har chefen för kustartilleriet anfört, att
han redan förut framhållit, att en ökning af antalet rustmästare och
vapensmeder sannolikt inom kort skulle visa sig vara behöflig. Detta
antagande hade ock till fullo bekräftats af den sedan dess vunna er¬
farenheten, hvilken gåfve vid handen, att en afsevärd ökning af ifråga¬
varande personal vore oundgängligen nödvändig, på det att ej blott
den dyrbara materielen skulle kunna under fredstid omsorgsfullt hand-
hafvas, hvilket nu lämnade mycket öfrigt att önska, utan äfven för
öfningarna erforderlig vapensmedspersonal måtte finnas tillgänglig.
Af utbildad personal, d. v. s. underofficerare, underofficerskorpraler
och korpraler, erfordrades 18 rustmästare och vapensmeder. Den uti
ifrågavarande hänseende erforderliga ökningen uppginge till 3 under¬
officerare och underofficerskorpraler, 3 korpraler och 2 3:e kl. kust-
artillerister.
Beträffande slutligen maskinist- och eldareafdelningen har chefen
för kustartilleriet anfört, bland annat, att den nuvarande tillgången af
maskinpersonal icke medgåfve hvarken att de genom gällande mobili-
seringsinstruktion anbefallda säkerhetspiketerna vid kustpositionerna,
hvilka ju ständigt, äfven i fredstid, skulle vara klara att rycka
ut, kunde, åtminstone hvad Vaxholm beträffade, på någorlunda till¬
fredsställande sätt bemannas, eller att kustartilleriets mobilisering, som
vore i väsentlig mån beroende af att alla däruti ingående fartygs-
Femte liufviidtiteln.
125
maskiner, ångslupar, lysapparater, tornvridnings- och öfriga maskinerier
snarast möjligt komme i verksamhet, kunde med afseende på snabbhet
motsvara de allt mer och mer stegrade och oafvisliga anspråken. Genom
förändrad sektionsindelning, uppgörandet af bevakningsplaner och under
de senaste årens krigsöfningar förvärfvad erfarenhet hade man äfven
kommit till tydlig insikt om, att för Karlskrona fästning ett något större
antal af kustartilleriet bemannade bevakningsbåtar än det af kust¬
artillerikommittén beräknade vore nödvändigt. Vidare hade Vaxholms
kustartilleriregemente icke tillräckligt stor maskinpersonal för att kunna
i fredstid på ändamålsenligt och ekonomiskt tillfredsställande sätt sköta
sin numera ganska vidlyftiga fartygs- och belysningsmateriel, och intet¬
dera af kustartilleriregementena hade tillräckligt stor dylik personal för
att regementsöfningarna, krigs- eller andra samöfningar inom fäst¬
ningarna skulle kunna präglas af den lifaktiga karaktär och den vak¬
samheten profvande omväxling, förutan hvilka sådana slags öfningar
t. o m. kunde förfela med dem afsedt syfte.
Enär med den för regementsöfningarna nu beräknade ökningen icke
kunde anstå utan fara för att kustartilleriet hämmades i sin utveckling
och enär samma ökning syntes kunna ungefärligen motsvara den för
säkerhetspiketerna och för ernåendet af tillräckligt snabb mobilisering
erforderliga ökningen, ansåge han sig böra påyrka, att densamma måtte
varda i sin helhet uppförd i staten för år 1906.
Den ökning af maskinist- och eldareafdelningen, som chefen för
kustartilleriet ur berörda synpunkter ansett erforderlig utöfver hvad
han funnit behöflig för torpedbatteriet, utgöres af 9 underofficerare eller
underofficerskorpraler, 2 korpraler och en 3:e klass eldare.
Enligt hvad chefen för kustartilleriet vidare anfört, borde fördel¬
ningen mellan underofficerare och underofficerskorpraler samt mellan
de förras båda lönegrader ske med iakttagande af de i staten för kust¬
artilleriet i dess helhet genomförda principerna eller så, att antalet under¬
officerare och underofficerskorpraler skulle vara lika samt antalet under¬
officerare af l:a graden hälften af antalet underofficerare af 2:a graden.
Genomförandet af en utaf honom tillika föreslagen fördelning med¬
förde visserligen i strid med nuvarande bestämmelser, att rustmästare
kunde befordras till underofficer af l:a graden, men detta syntes vara
rent af nödvändigt och rättvist, då det vore lika viktigt att erhålla
fullt dugliga underofficerare inom vapensmedsyrket som att erhålla
sådana inom öfriga yrkesgrenar.
Sedan jag anmodat chefen för flottans stab att inkomma med ytt¬
rande öfver den af chefen för kustartilleriet sålunda föreslagna ökningen
126
Femte kufvudtiteln.
[7.] af personalen på grund af anordnandet af torpedbatteriet samt behofvet
af ökadt antal vapensmeder och personal, tillhörande maskinist- och
eldareafdelningen, har stabschefen i ämbetsskrifvelse den 15 november
1904 förmält, att han för att kustartilleriets försvarsmedel skulle kunna
hållas uti erforderlig grad af beredskap ansåge en ökning af vissa delar
af kustartilleriets personal vara af behofvet synnerligen påkallad; han
ansåge därför någon annan inskränkning uti den af chefen för kust¬
artilleriet på grund af nämnda tre behof föreslagna personalökning icke
lämpligen kunna vidtagas än att den föreslagna ökningen af torped-
handtverkare, nämligen 1 underofficer eller underofficerskorpral och 1
korpral, kunde inskränkas till 1 underofficer eller underofficerskorpral,
hvarigenom den föreslagna ökningen skulle minskas med en man i
2:a lönegraden.
Såsom jag redan framhållit, lärer någon tvekan icke råda därom,
att den ökning af kustartilleriets personal, som enligt den ursprungliga
planen skulle äga rum år 1906, då bör komma till stånd. Den ökning,
som i sådant afseende bör ske, har jag redan omnämnt.
Hvad beträffar antalet af den personal, som på grund af de utaf
mig redan omnämnda, förut icke förutsedda behofven, nämligen torped¬
batteriet vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och behofven af
ytterligare ökning utaf antalet vapensmeder samt maskinister och eldare,
bör tillkomma utöfver hvad från början beräknats, torde detta antal
icke behöfva blifva så stort som af chefen för kustartilleriet föreslagits.
Sålunda har han för torpedbatteriet ansett erforderligt 14 man af
underofficers- och manskapsgraderna. Såsom af chefen för flottans stab
redan anmärkts, torde denna numerär kunna nedsättas till 13. Af chefen
för kustartilleriet föreslagen ökning af antalet rustmästare och vapen¬
smeder med 8 torde kunna nedbringas till 6, hvarjämte slutligen vid
det förhållande att af de behof, som framhållits för ökande af maski¬
nist- och eldareafdelningen, endast det för närvarande torde behöfva
tillgodoses, som nödvändiggöres af fordran på att säkerhetspiketerna vid
kustpositionerna alltid skola vara färdiga att rycka ut, den för nämnda
personal, oafsedt behofvet för torpedbatteriet, föreslagna ökningen med
12 man synes kunna inskränkas till 6 man. Ökningen torde därför
endast behöfva uppgå till 25 man i underofficers- och manskapsgraderna.
Dessa synas mig böra fördelas på dessa grader i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i sådant afseende vid kustartilleriet redan
tillämpade principerna, därvid jag, lika med chefen för kustartilleriet,
anser rustmästare böra kunna befordras äfven till underofficer af l:a
graden. I enlighet härmed torde ökningen böra utgöras af 2 under-
Femte Imfvudtiteln.
127
officerare af l:a graden och 2 af den 2:a, 7 underofficerskorpraler, 9 [7.]
man i 2:a lönegraden, 4 i 3:e och 1 i 4:e. Att så få upptagits i de
två lägsta lönegraderna beror därpå, att behofvet kräfver utbildadt folk.
Chefen för kustartilleriet har vidare föreslagit, att anslaget till
rekryteringskostnader måtte ökas från i stat nu upptaget belopp af
22,500 kronor, till 25,000 kronor. Den ringa manskapsstyrka, hvartill
jag funnit ökningen kunna inskränkas, synes mig dock icke nödvändig¬
göra en förändring af detta anslags belopp.
Anslaget till inkvarteringsbidrag är i nu gällande stat upptaget
till 35,400. kronor. Chefen för kustartilleriet har emellertid anfört,
att, då enligt skrifvelse från marinförvaltningen samtliga befälsbostäder
för Vaxholms kustartilleriregemente blefve färdiga innevarande år, in-
kvarteringsbidraget för detta regemente endast behöfde beräknas för
den i Stockholm ordinarie tjänstgörande personalen. Härtill komme
emellertid äfven inkvarteringsbidrag till den föreslagna men från början
ej beräknade ökningen af underofficerare, för hvilka inkvartering sanno¬
likt ej kunde beredas i nu befintliga bostadslägenheter.
Med hänsyn till hvad af chefen för kustartilleriet sålunda anförts
och då den af mig föreslagna ökningen af underofficerskåren utöfver
hvad som borde ske enligt den ursprungliga planen endast utgöres af
4 underofficerare, torde inkvarteringsbidraget för officerare och under¬
officerare vid kustartilleriet för år 1906 böra upptagas till 22,560 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hem¬
ställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
. dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse, bilagan n:r
9 vid detta protokoll utvisar;
dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för
kustartilleriets personal från 1,007,686 kronor till 1,081,360 kronor 50
öre eller med 73,674 kronor 50 öre.
Beklädnad åt kustartilleriets manskap.
Af det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade ut¬
drag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 11 januari
samma år framgår, att vid bestämmande af det erforderliga anslaget
till beklädnad åt kustartilleriets manskap jämte sängservis kostnaden
åt inkaserneradt manskap beräknats till 108 kronor för beklädnad
[8.]
Beklädnad
åt kust¬
artilleriets
manskap.
128
Femte hufvudtiteln.
[8.]
och 3 kronor för sängservis årligen åt en man. Anslaget npptogs då
i riksstaten till 132,384 kronor.
Vid den ökning af ifrågavarande manskaps antal, som beslöts vid
1903 års riksdag, höjdes jämväl nu förevarande anslag i enlighet med
de nämnda grunderna och till det belopp, som i bil. A vid statsråds¬
protokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 angafs såsom
medelsbehofvet år 1904, eller till 145,704 kronor. Till detta belopp
är anslaget upptaget jämväl i staten för innevarande år.
Då enligt den ursprungliga planen någon ökning af antalet utaf
kustartilleriets manskap icke skulle ske lör år 1906, har i nämnda bi¬
laga ifrågavarande anslag för sistnämnda år upptagits till samma
belopp som för år 1905.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 angående ut¬
gifterna under riksstatens femte bufvudtitel för år 1906 har marin¬
förvaltningen hemställt, att förevarande anslag måtte för år 1906 ökas
med det kostnadsbelopp, som efter den nämnda beräkningsgrunden
motsvarade den af chefen för kustartilleriet föreslagna tillökningen af
kustartilleriets manskap.
Då den af mig föreslagna ökningen af manskapsgraden inskränker
sig till 21 man, uppgår den höjning af förevarande anslag, som enligt
den nämnda beräkningsgrunden häraf betingas, till ett belopp af 2,331
kronor.
På grund häraf får jag i underdånighet tillstyrka, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget till beklädnad
åt kustartilleriets manskap från 145,704 kronor till 148,035 kronor eller
med 2,331 kronor.
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap.
rg -i Kostnaden för naturaunderhåll till kustartilleriets manskap antogs
Naturaundex- i 1901 års beräkningar komma att uppgå till ett belopp af 52 öre per
håll åt kust- man ocp dag. Samma beräkningsgrund tillämpades år 1903, då senast
mansTap3 en ökning af kustartilleriets manskap beslöts och då ifrågavarande an¬
slag upptogs till ett belopp af 249,397 kronor. .
Enligt bilagan A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 7 januari 1901 skulle anslaget allt fortfarande upptagas till
samma belopp.
Femte hnfvudtiteln.
129
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 bar marin- [9.]
förvaltningen anfört, att, ehuru nämnda portionspris af 52 öre per man
otvifvelaktigt vore för lågt, ämbetsverket likväl så mycket mindre an¬
sett sig böra nu ifrågasätta annan beräkningsgrund, som på Eders
Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende af marinförvaltningen afgifvet
förslag till ny spisordning för friska under tjänstgöring i land. Marin¬
förvaltningen hemställde därför allenast om äskande hos Riksdagen af
den ökning i detta förslagsanslags belopp, som efter den angifna be¬
räkningsgrunden motsvarade ökningen af manskapsnumerären.
Såsom jag redan anfört, skulle enligt det af marinförvaltningen af-
gifna förslaget till ny spisordning portionspriset komma att uppgå till
54 öre per man och dag, hvarför jag, då samma pris icke syntes böra
öfverskrida 52 öre, anmodat marinförvaltningen att inkomma med ett
med iakttagande häraf upprättadt nytt förslag till spisordning.
Enligt min åsikt bör därför portionspriset för kustartilleriets man¬
skap allt fortfarande beräknas efter ett pris af 52 öre per man och
dag och följaktligen icke företagas annan höjning af ifrågavarande an¬
slag än den, som betingas af den utaf mig föreslagna ökningen af
manskapets numerär. Den häraf föranledda höjningen uppgår till ett
belopp af 3,986 kronor.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till naturaunder-
håll åt kustartilleriets manskap från 249,397 kronor till 253,383 kronor
eller med 3,986 kronor.
Diverse anslag.
Rese- och traktamentspenningar.
Enligt den i bilagan A till statsrådsprokollet den 7 januari 1901 [10.]
framlagda och vid 1902—1904 årens riksdagar följda plan skulle anslaget Rese- och
till rese- och traktamentspenningar, som för år 1905 utgör 31,450 traktaments-
kronor, för år 1906 höjas med 2,650 kronor eller till 34,100 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 anför marin¬
förvaltningen uti förevarande afseende, att den nämnda planen fort¬
farande syntes kunna tillsvidare följas; och får jag på grund af hvad
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 17
130
Femte Imfvudtiteln.
[10.] sålunda blifvit anfördt och i öfverensstämmelse med marinförvaltningens
tillika gjorda framställning i underdånighet hemställa, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar från 31,450 kronor till 34,100 kronor, eller med
2,650 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[11.] Jämväl i afseende å höjning af detta anslag hafva 1902—1904
skrif- årens riksdagar tillämpat den i nyssnämnda bilaga till statsrådsproto-
matenaher Collet framlagda plan. Denna upptager för år 1906 anslaget med ett
ved m. m. belopp af 141,532 kronor. Då anslaget för år 1905 utgör 132,096
kronor, skulle ökningen för år 1906 uppgå till 9,436 kronor. Som
någon annan afvikelse från den nämnda planen tillsvidare icke synes
böra ske, än som erfordras för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. från 132,096 kronor till 141,517 kronor 50
öre eller med 9,421 kronor 50 öre.
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
[12.] Sedan Eders Kungl. Maj:t, med anledning af statskontorets därom
Lots- och fyr- gjorda framställning, beslutat, att inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu
me^nfrldd- ifrågavarande statsregleringsperiod skall upptagas med ett från 1,500,000
ningsanstai- kronor till 1,600,000 kronor förhöjdt belopp, torde Eders Kungl. Maj:t
tema. vilja föreslå Riksdagen
att penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddnings¬
anstalterna måtte i riksstaten upptagas till sistnämnda belopp och följ¬
aktligen, med inberäkning af däruti ingående friheter och ersättningar,
409 kronor, utföras med 1,600,409 kronor, under förutsättning därjämte,
att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.
Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke någon förändring
att föreslå.
Femte hufvudtiteln.
131
Extra anslag.
Flottan.
Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.
Riksdagen har till nybyggnad af en l:a kl. pansarbåt, hvarför kost¬
naden i sin helhet med en andra ammunitionsutredning, på sätt fram¬
går af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, be¬
räknats till 7,085,800 kronor, anvisat dels år 1903 ett belopp af
2,000,000 kronor dels år 1904 ytterligare 2,542,900 kronor.
Följaktligen lärer, på sätt marinförvaltningen i sin underdåniga
skrifvelse den 27 september 1904 hemställt, böra på extra stat för år
1906 äskas för fullbordande af ifrågavarande nybyggnad återstoden af
den för samma nybyggnad beräknade kostnaden eller 2,542,900 kronor.
I sina underdåniga skrifvelser den 23 september 1902 och den 25
september 1903 har marinförvaltningen hemställt, att till påbörjande af
ytterligare en pansar kryssare af samma typ som Fylgia måtte af Riks¬
dagen äskas en del af det för fartygets nybyggnad erforderliga beloppet.
Marinförvaltningen har därvid framhållit, att nybyggnad af fartyg af
ifrågavarande typ borde fortgå, på det att flottan måtte erhålla den
välbehöfliga förstärkning i stridskrafter, som af ifrågavarande slags
fartyg med skäl kunde förväntas. Af hänsyn till nödvändigheten att
inskränka anslagsäskandena, har jag emellertid funnit mig icke kunna
tillstyrka bifall till de af marinförvaltningen sålunda väckta förslag
om framställningar till Riksdagen om beviljande af anslag för ifråga¬
varande ändamål, och hafva samma förslag icke föranledt nådig propo¬
sition i ämnet till Riksdagen.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinför¬
valtningen nu åter med hänsyn till vikten af att nyanskaffning af far¬
tyg af detta slag ej fördröjdes hemställt, att för påbörjande af en pan-
[13.]
Nyanskaffning
af krigsfar¬
tygsmateriel.
l:a kl.
pansarbåt.
Pansar¬
kryssare.
132
Femte lmfvudtiteln.
[13.] sarkryssare utaf Fylgias typ måtte vid innevarande års riksdag äskas
ett extra anslag af 2,236,800 kronor, utgörande en tredjedel af den
för fartygets färdigbyggnad och förseende med, bland annat, två
ammunitionsutredningar beräknade kostnaden 6,710,400 kronor.
Yäl inseende behofvjgt af flera pansar kryssare för vår flotta, anser
jag mig dock med hänsyn till andra, än viktigare anslagsbehof icke
heller nu kunna tillstyrka förslag om beviljande af anslag för ifråga¬
varande ändamål.
jagare. Sedan 1901 års riksdag uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag beviljat
anslag för anskaffning af en jagare, föreslog marinförvaltningen i sin
underdåniga skrifvelse den 25 september 1903, att i nådig proposition
till 1904 års riksdag måtte göras framställning om anskaffning af ytter¬
ligare två jagare, hvar och en med två utredningar artilleriammunition
och full utredning af torpeder, till en beräknad kostnad af tillhopa
2,424,000 kronor att fördelas på två år.
Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, på sätt
framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904,
anslag då icke böra äskas för byggande af mer än ytterligare en jagare
samt medel för år 1905 endast behöfva anvisas för betäckande af halfva
kostnaden för densamma eller således 606,000 kronor. Uppå Eders
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning blef i det af
1904 års riksdag för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel beviljade
extra anslaget jämväl nyssnämnda belopp 606,000 kronor inräknadt.
I öfverensstämmelse med marinförvaltningens framställning torde
nu till fullbordande af den påbörjade jagaren på extra stat för år 1906
böra äskas ett anslag af 606,000 kronor.
Marinförvaltningen har i sin underdåniga skrifvelse den 27 sep¬
tember 1904 vidare anfört, att ämbetsverket fortfarande ansåge, att
den brist på rekognosceringsfartyg, som för närvarande vore rådande
inom flottan, ovillkorligen borde afhjälpas och att det af 1901 års sjö-
krigsmaterielkommitté föreslagna antalet jagare icke vore för högt beräk-
nadt utan syntes vara det minsta, som behofvet kräfde. Då därjämte ifråga¬
varande fartygstyp, som äfven vore afsedd att jaga och förstöra torped¬
båtar och att uppträda såsom sjögående torpedbåt, efter hvad erfaren¬
heten visat, på ett synnerligen tillfredsställande sätt motsvarat de för¬
väntningar, man vid anskaffandet af den första jagaren ansett sig kunna
ställa på fartyg af detta slag, ansåge sig ämbetsverket, på det att det
nödvändiga antalet dylika fartyg måtte hinna anskaffas något så när
inom beräknad tid, böra föreslå, att till 1905 års riksdag framställning
måtte göras om anskaffande af ytterligare två jagare, hvardera med två
Femte hufrudtiteln.
133
utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder, till en
beräknad kostnad af 2,424,000 kronor att fördelas på två år, hvadan
således till påbörjande och utförande intill hälften utaf två fartyg af
nämnda typ borde, enligt marinförvaltningens förslag, äskas för år
1906 ett extra ordinarie anslag af 1,212,000 kronor.
Enligt det utlåtande, som afgifvits utaf den af marinförvaltningen
åberopade sjökrigsmaterielkommittén, borde vid 1906 års slut finnas
färdigbyggda fyra jagare.
På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1904 hade högste befälhafvaren för 1903 års kusteskader i den
af honom afgifna rapport anfört, att jagaren Mode, som då för första
gången deltagit i eskaderöfningarna, visat sig icke blott såsom ett för
våra förhållanden mycket lämpligt snabbgående mindre rekognoscerings-
fartyg utan äfven som en synnerligen farlig motståndare för torped¬
båtarna. Af detta och äfven andra anförda skäl ansåge högste befäl¬
hafvaren, att denna fartygstyp i allt väsentligt vore ägnad att väl fylla
en hittills varande lucka inom sjöförsvarets materiel och att erforderligt
antal fartyg af denna typ så snart ske kunde borde anskaffas.
Äfven högste befälhafvaren för 1904 års kusteskader har i fråga
om jagare anfört, att han, oaktadt ett fullgiltig! omdöme om ifråga¬
varande t}7ps värde svårligen kunde afgifvas, förr än man sett jagarnas
uppträdande i större förband, icke tvekade att på grund af jagaren
Modes egenskaper af snabbhet, sjöduglighet och styrka tillmäta typen
den största betydelse som rekognosceringsfartyg, som torpedfartyg mot
fiendens större fartyg och som skydd för egen liufvudstyrka, hvarför
det förefölle synnerligen önskvärdt, att så snart som möjligt åtminstone
en division jagare anskaffades.
Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att det enda fartyg,
som vi ännu äga af ifrågavarande typ, under båda de år, hvari det del¬
tagit i eskaderöfningar, visat sig vara af beskaffenhet att mana till ett
fortsatt anskaffande af dylika fartyg.
Härförutom anser jag mig böra påpeka, att under det nu pågående
kriget mellan Japan och Ryssland de japanska jagarna, hvilka äro
byggda fullkomligt lika med de svenska, användts till en mängd olika
uppdrag, hvartill man förut icke tänkt sig dessa fai'tyg vara ägnade,
och att de, såvidt jag härom kunnat skaffa mig kännedom, jämväl
under synnerligen svåra väderleks- och temperaturförhållanden på ett
lysande sätt bestått profven.
Enligt träffadt aftal skall den senast beställda jagaren levereras i
augusti månad innevarande år. Vår flotta kommer därefter att äga
134
Femte Imfviidtiteln.
[13.] två jagare, som blifvit byggda vid två af de förnämsta utländska verk¬
städerna i sådant afseende, och torde därigenom utmärkta modeller
erhållas, efter hvilka de nu ifrågasatta kunna byggas inom landet.
I likhet med marin förvaltningen anser jag således, att framställning
bör göras till innevarande års riksdag att till påbörjande och fullbor¬
dande intill hälften af två jagare, hvardera med två utredningar artil¬
leriammunition och full iitredning af torpeder, anvisa på extra stat för
år 1906 ett anslag af 1,212,000 kronor.
Enligt af marinförvaltningen efter samråd med chefen för flottans
stab afgifvet utlåtande i fråga om den jagare, för hvars påbörjande
1904 års riksdag beviljade medel, skulle, på sätt närmare framgår af
mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, de årliga
kostnaderna för ett fartyg af detta slag komma att uppgå till ett sam-
manlagdt belopp af 100,152 kronor 85 öre. I de beräkningar, som
nu af marinförvaltningen efter samråd med stabschefen afgifvits, hafva
kostnaderna, med anledning däraf att portionspriset samt den erforderliga
höjningen af öfningsanslaget ansetts böra beräknas något högre än
förut, antagits komma att med 1,871 kronor 70 öre öfverskrida nämnda
belopp.
Torpedbåtar. Det betänkande, som afgafs af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté,
innehåller i fråga om torpedbåtar, bland annat, att vår flotta vore i be¬
hof af två torpedbåtstyper, nämligen såväl l:a kl. som 2:a kl. tor¬
pedbåtar.
I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 yttrade ma¬
rinförvaltningen, att väl borde en eller flera torpedbåtar af ungefär
samma storlek som våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar byggas hos nå¬
gon skeppsbyggerifirma i utlandet, på det att de erfarenheter, som
kunde vinnas angående sålunda anskaffade torpedbåtar, därefter kunde
komma det inhemska torpedbåtbyggandet till godo, men att, då emel¬
lertid erfarenheterna i detta afseende icke kunde göra sig omedelbart gäl¬
lande, helst sålunda anskaffade nya torpedbåtar icke kunde påräknas
leveransfärdiga före midten af år 1905, och frågan om vidare byggande
af fartyg utaf denna för vårt försvar så viktiga typ icke borde till dess
uppskjutas, det inhemska byggandet af l:a kl. torpedbåtar borde tills¬
vidare fortgå. I enlighet härmed föreslog marinförvaltningen, under
uttalande af önskvärdheten af att en l:a kl. torpedbåt kunde anskaffas
från utlandet, äskande af anslag för år 1904 till byggande af tre tor¬
pedbåtar af l:a kl. och tre torpedbåtar af 2:a kl.
Då beloppet af de medel, som för år 1904 kunde afses för nyan¬
skaffning af krigsfartygsmateriel, icke synfes medgifva anskaffande af
Femte Iiufyudtiteln.
135
torpedbåtar i sådan omfattning, som af marinförvaltningen föreslagits,
ansåg jag, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1903, att denna anskaffning lämpligen kunde begränsas till
en l:a kl. torpedbåt, byggd utom landet för en beräknad kostnad af
455.000 kronor, samt två 2:a kl. torpedbåtar, byggda inom landet, för
hvilka kostnaden beräknades till sammanlagdt 400,000 kronor. Eders
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning till 1903 års riks¬
dag blef emellertid endast så till vida bifallen, att Riksdagen för an¬
skaffning från utlandet af en l:a kl. torpedbåt beviljade det härför be¬
räknade beloppet af 455,000 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 erinrade ma¬
rinförvaltningen, att enligt den af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté
uppgjorda nybyggnadsplanen borde den 1 januari 1906 finnas af l:a
kl. torpedbåtar 24 stycken och af 2:a kl. torpedbåtar 19 stycken, men
att, därest nybyggnader ej innan dess kunde åvägabringas, antalet af
ifrågavarande slags fartyg endast skulle utgöra, af förstnämnda klass
19 stycken och af den sistnämnda 12 stycken, sedan *en till bevak-
ningsbåt ändrad torpedbåt frånräknats. Marinförvaltningen ansåge där¬
för, att hos Riksdagen borde väckas förslag om anskaffning af åtmin¬
stone två l:a kl. torpedbåtar och af sju 2:a kl. torpedbåtar. Härigenom
skulle ändock antalet torpedbåtar med tre stycken l:a kl. båtar under¬
stiga det antal, som 1901 års kommitté beräknat böra finnas vid in¬
gången af år 1906. Beträffande kostnaden för ifrågavarande fartyg
med två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder
kunde densamma, hvad 2:a kl. torpedbåtar beträffade, beräknas till
200.000 kronor stycket, under det att l:a kl. torpedbåtar med tillämp¬
ning af de förbättringar, som torde kunna blifva att vinna af den i
utlandet beställda l:a kl. torpedbåten, icke kunde beräknas komma att
kosta mindre är 400,000 kronor stycket.
Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, att ifrå¬
gavarande anskaffning borde inskränkas till två 2:a kl. torpedbåtar och
gjorde Eders Kungl. Maj:t i enlighet härmed framställning till Riks¬
dagen.
I anledning af detta förslag beviljade emellertid Riksdagen medel
till allenast en torpedbåt af 2:a kl.
Enligt den af marinförvaltningen åberopade sjökrigsmaterielkom-
mitténs betänkande borde under år 1906 byggas tre torpedbåtar af
hvardera utaf ifrågavarande två klasser, hvadan vid 1906 års slut borde
finnas 27 stycken l:a kl. och 22 stycken 2:a kl. torpedbåtar.
Marinförvaltningen anför nu i sitt underdåniga betänkande den 27
136
Femte hufvudtiteln.
september 1904-, att, för att vid ifrågavarande tidpunkt kunna uppnå
det af omförmälda kommitté såsom nödvändigt ansedda antalet torped¬
båtar, erfordrades således nybyggnad af 8 stycken dylika båtar af l:a
kl. och 9 stycken af 2:a kl. Anskaffningskostnaden för dessa fartyg
med inberäknande af två utredningar artilleriammunition och full utredning
af torpeder både marinförvaltningen beräknat, för hvarje l:a kl. tor¬
pedbåt till 400,000 kronor och för hvarje 2:a kl. torpedbåt till 200,000
kronor.
Ämbetsverket, som fortfarande ansåge, att nyanskaffning af tor¬
pedbåtar borde i möjligaste mån fortgå i den omfattning, som sjökrigs-
materielkommittén i sin nybyggnadsplan föreslagit, och som därjämte hade
för ögonen de erfarenheter beträffande torpedvapnets betydelse, hvilka
vunnits från nu pågående krig i Ostasien, funne sig häraf manadt att i
sin mån verka för detta vapens utveckling i den utsträckning, som dess
vikt och betydelse kräfde.
På grund häraf liar marinförvaltningen föreslagit, att Eders Kungl.
Maj:t behagade af 1905 års riksdag på extra stat för år 1906 aska
dels 1,000,000 kronor, eller hälften af totala anskaffningskostnaden, till
påbörjande af 5 stycken l:a kl. torpedbåtar dels ock 1,800,000 kronor,
eller totala anskaffningskostnaden för 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar,
alla fartygen med två utredningar artilleriammunition och full utred¬
ning af torpeder.
I händelse af bifall härtill skulle medel finnas för åtminstone det
antal l:a kl. torpedbåtar, som enligt nämnda kommittés förslag bort
finnas färdigt vid 1906 års början, och för det antal 2:a kl. torpedbå¬
tar, som bort vara färdigt vid 1907 års början.
På sätt af marinförvaltningen anförts, synes byggande af ett större
antal torpedbåtar icke längre böra uppskjutas. Anledningarna till det
uppskof, som hitintills ägt rum, hafva varit dels hänsyn till andra an-
slagsbehof i fråga om nybyggnad af krigsfartygsmateriel dels den om¬
ständigheten, att man vidkommande byggande af l:a kl.. torpedbåtar
velat afvakta leveransen af den l:a kl. torpedbåt, som blifvit beställd
i utlandet, för att vid det fortsatta byggandet af dylika torpedbåtar
kunna tillgodogöra sig de förbättringar, som å denna komme att före¬
finnas. Hvad det förstnämnda skälet beträffar, ifrågasättes icke för år
1906, såsom fallet varit för år 1905, medel för byggande af såväl pan¬
sarbåt som pansarkryssare, då den sistnämnda med de för innevarande
år anvisade medel varder färdigbyggd, och synes därför från anslags-
synpunkt hinder numera icke i lika hög grad som förut böra möta för ett
skyndsammare ökande af antalet torpedbåtar, än under de senaste åren
Femte liufrudtiteln.
137
ansetts kunna äga rum. Det senare skälet för uppskof eller lämplig¬
heten af att afvakta leveransen af den i utlandet beställda l:a kl. tor¬
pedbåten kommer icke heller att förefinnas vid 1906 års ingång, enär
nämnda torpedbåt skall under innevarande år levereras.
Betydelsen för vårt försvar af en stark torpedflotta är så uppen¬
bar och har så ofta blifvit framhållen, att ett ytterligare påpekande
däraf icke torde erfordras.
Då kostnaderna för en l:a kl. torpedbåt äfven med inberäkning
af två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder
syntes mig kunna nedbringas under hvad marinförvaltningen i sådant
afseende beräknat, anmodade jag ämbetsverket att inkomma med upp¬
lysning, till hvilket belopp enligt marinförvaltningens åsikt samma
kostnad borde beräknas, därest fartyget byggdes inom landet och
särskildt om byggandet skedde vid något af flottans varf.
Till svar härå meddelade marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse
den 28 oktober 1904, att kostnaden, för det fall att byggandet skulle
komma att äga' rum vid flottans varf, kunde beräknas till 360,000
kronor och, om fartyget skulle byggas vid enskild inländsk verkstad,
till 375,000 kronor.
I fråga om det antal torpedbåtar, om hvilkas byggande framställ¬
ning bör göras till innevarande års riksdag, synes mig nedsättning
icke böra ske i hvad marinförvaltningen föreslagit i fråga om l:a kl.
torpedbåtar, i följd hvaraf således jämväl enligt min åsikt förslag bör
framläggas för Riksdagen att för år 1906 bevilja medel för gäldande
af hälften utaf totala anskaffningskostnaden för 5 stycken l:a kl.
torpedbåtar. Då emellertid samtliga dessa fartyg torde kunna byggas
inom landet för sammanlagdt, af marinförvaltningen beräknade 1,800,000
kronor, synas således för år 1906 för ifrågavarande ändamål erfordras
allenast 900,000 kronor.
Marinförvaltningen har vidare föreslagit, att framställning måtte
göras till Riksdagen om byggande af 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar.
Med hänsyn till andra anslagsbehof nödgas jag emellertid hemställa
om att framställning måtte göras om beviljande af medel för år 1906
till byggande af allenast 6 sådana fartyg. På sätt marinförvaltningen
föreslagit bör hela kostnaden för ett dylikt fartyg beviljas för samma
år. Mot den af marinförvaltningen verkställda beräkning, enligt hvilken
hvarje fartyg skulle komma att kosta 200,000 kronor, har jag intet
att erinra.
Äfven dessa 6 stycken 2:a kl. torpedbåtar synas mig böra byggas
inom landet.
Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.
[13-]
18
138
Femte hufvudtiteln.
[13.] Enligt de beräkningar, marinförvaltningen efter samråd med chefen
för flottans stab anställt, nödvändiggör en ny l:a kl. torpedbåt en
ökning af flottans stampersonal med 2 officerare, 2 underofficerare och
17 man af sjömanskåren samt en förhöjning af aflöningsanslaget med
18,672 kronor 80 öre, af beklädnadsanslaget med 1,887 kronor, af an¬
slaget till naturaunderhåll med 4,370 kronor 30 öre, af anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll med 4,500 kronor samt af öfnings-
anslaget med 6,972 kronor eller således en ökad årlig kostnad af 36,402
kronor 10 öre. På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsproto¬
kollet den 12 januari nästlidna år hade marinförvaltningen då beräknat
de årliga kostnaderna, som skulle blifva en följd af en ny 2:a kl.
torpedbåt, till 25,681 kronor 60 öre. Ämbetsverket har nu, likasom
ifråga om jagarna, ansett, att behofvet å anslaget till naturaunderhåll
och å öfningsanslaget komme att blifva något högre än förut beräknats
och till följd däraf antagit den årliga kostnaden för en 2:a kl. torpedbåt
komma att uppgå till 26,168 kronor 20 öre..
Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda,
enligt min åsikt, på extra stat för år 1906 äskas:
för fullbordande af arbetet å en l:a kl. pansarbåt............ kr. 2,542,900
» » )> )) » » jagare................................. » 606,000
» påbörjande af två jagare...................................................... » 1,212,000
)) » » fem l:a kl. torpedbåtar.............................. » 900,000
» anskaffande af sex 2:a kl. :»> .............................. )> 1,200,000
eller tillhopa kronor 6,460,900
Följaktligen hemställer jag i underdånighet, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat
för år 1906 ett anslag af 6,460,900 kronor.
Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.
[14.] Enligt det uppgjorda förslaget till en mobiliseringskaj å varfvet
kaj^å'varfvet'i * Karlskrona, för hvilket förslag jag närmare redogjort i mitt anförande
Karlskrona. till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, skulle byggnadsarbetet för
densamma kunna utföras i fyra delar. Kostnaden för hela kaj anlägg¬
ningen beräknades till 761,170 kronor. Medel till bj^ggande af de tre
Femte Jnifviidtiteln.
139
första delarna af kajen hafva af Riksdagen beviljats för åren 1903, 1904 [14.]
och 1905 med tillhopa 562,170 kronor. För arbetets fullbordande er¬
fordras således ytterligare 199,000 kronor.
Med anledning häraf och i enlighet med marinförvaltningens för¬
slag i underdånig skrifvelse den 27 september 1904 hemställer jag nu
i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för afslutande af arbetet på mobiliseringskajen å flottans varf
i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 199,000
kronor.
Transportmedel å varfven.
Högste befälhafvaren för 1898 års kusteskader föreslog, på sätt [15.1
framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, Transport-
bil agdt samma års statsverksproposition, att flottans stationer måtte “®f®en
sättas i stånd att ombesörja eskaderns kolning, hvilket lättast borde
kunna försiggå genom att å stationerna förlägga till kolhålkar ändrade
äldre fartyg och vid behof bogsera dessa till eskaderns kolningsplatser.
Varfscheferna förklarade i anledning häraf, att varfven vore i saknad
af transportmedel för verkställande af kusteskaderns kolning samt att
flottans kolpråmar hvarken vore af den storlek och styrka eller i öfrigt
af den beskaffenhet, att de lämpade sig för användning på sätt högste
befälhafvaren ifrågasatt.
I underdånig skrifvelse den 24 september 1901 anförde marinför¬
valtningen, att det vore af största vikt, att vid inträffande mobilise-
ringstillfälle kolning af flottans fartyg kunde verkställas så fort som
möjligt och att sjödugliga kolpråmar för kolning af fartygen äfven
under fred vore behöfliga, samt hemställde med anledning häraf, att
hos 1902 års riksdag måtte äskas medel till byggande af 3 kolpråmar
af järn eller stål, lastande 250 tons hvardera, af hvilka 2 skulle till¬
delas Karlskrona och en Stockholms varf.
I samma skrifvelse förmälde marinförvaltningen vidare, att varfs¬
cheferna jämväl framhållit behofvet af ökade ammunitionstransportmedel
för underlättande af en hastig mobilisering samt i sådant hänseende
hemställt om beredande af medel, varfschefen i Karlskrona för byggande
af 3 artilleriammunitionspråmar och varfschefen i Stockholm för anskaf¬
fande af 2 dylika pråmar. Marinförvaltningen ansåg emellertid anskaff¬
ningen af dessa pråmar kunna fördelas på två år och hemställde där-
140
Femte Imf vu dtiteln.
för om äskande af anslag för år 1903 för byggande af 3 pråmar, däraf
2 för Karlskrona varf och 1 för Stockholms varf.
I mitt nämnda yttrande till statsrådsprotokollet anförde jag här¬
jämte, att det vid mobiliseringstillfälle läge stor vikt på en hastig provi-
antering af stridsfartygen. Vid Karlskrona station rådde fullständig
brist på lämpliga transportbåtar för proviantens förande från last¬
bryggan vid Kungshall till fartygen. De varfsbåtar, som, ehuru för
ändamålet olämpliga, under fredstid användes, torde vid mobiliserings¬
tillfälle blifva erforderliga för varfvets eget behof. Marinförvaltningen
hade i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse uttalat den mening, att
med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga snabbhet vid provi-
anteringen det vore lämpligare att för ändamålet anskaffa flera smärre
transportbåtar, rymmande 60 dagars proviant för en l:a klass pansarbåt,
än ett fåtal större dylika båtar. Marinförvaltningen hemställde, att
medel för byggande af två sådana båtar måtte beredas.
Anslagsbehofvet för anskaffande af de utaf marinförvaltningen
sålunda föreslagna transportmedel för flottans varf skulle enligt ämbets¬
verkets beräkning utgöra 177,000 kronor. Af hänsyn till andra anslags-
behof ansåg jag, att ett så stort belopp för ifrågavarande ändamål icke
borde för år 1903 begäras, utan att anskaffningen under sistnämnda år
lämpligen borde begränsas till 1 kolpråm för Karlskrona station, 1
ammunitionspråm för hvardera af de två stationerna och 1 proviant-
transportbåt för Karlskrona station, allt för en sammanlagd kostnad af
78,500 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda framställ¬
ning till Riksdagen om beviljande af detta belopp för år 1903 för
anskaffande af transportmedel för flottans varf blef af Riksdagen bifallen.
Riksdagen anmärkte emellertid därvid, att i afseende å provianttransport-
båtarna, hvilka, enligt hvad Riksdagen inhämtat, vore täckta pråmar,
afsedda att bogseras, syntes böra tagas under öfvervägande, huruvida
icke dylika äfven skulle kunna erhållas genom förhyrning af enskilde
tillhörig materiel, så att byggandet för flottans räkning af dylika pråmar
skulle kunna inskränkas.
I anledning häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t marinförvaltningen
genom nådigt bref den 6 juni 1902 att vid afgifvande af förslag till
fortsatt anskaffning af transportmedel för flottans varf taga nämnda
fråga under öfvervägande.
Till åtlydnad häraf anmodade marinförvaltningen stationsbefäl-
hafvaren vid flottans station i Karlskrona att efter verkställd utredning
Femte Imf vudti teln.
141
inkomma med yttrande rörande möjligheten att vid mobilisering af
flottan för Karlskrona stations behof genom förhyrning eller rekvisition
af enskilde tillhörig materiel erhålla behöfligt antal för provianttransport
innanför befästningarna lämpliga pråmar samt i hvad mån byggandet
för flottans räkning af dylika pråmar därigenom skulle kunna inskränkas.
Stationsbefälhafvaren infordrade yttrande från stationens förvalt-
ningsdirektion, . som efter verkställd utredning förklarade sig anse, att
vid stationen icke vore att påräkna någon lämplig, enskilde tillhörig
materiel för transport af proviant vid mobilisering af flottan. Under
åberopande häraf anförde stationsbefälhafvaren vidare, att jämväl varfs-
chefen vid stationen förmält, att af i Karlskrona hamnområde befintliga
pråmar ingen syntes vara lämplig att användas såsom transportbåt för
proviant samt att bland öfriga pråmar, hvarå varfsehefen erhållit upp¬
gift såsom varande inom området för hans rekvisitionsrätt, endast två
skulle kunna ifrågasättas till en dylik användning, men att, då båda
dessa pråmar vore beroende af väderleksförhållandena för att kunna
införas till Karlskrona, de näppeligen syntes kunna påräknas för ett
behof, som genast i början af mobilisering torde förestå. Stationsbefäl¬
hafvaren fann med anledning häraf någon inskränkning i byggandet för
flottans räkning af de ifrågakomma transportpråmarna icke kunna
äga rum.
I underdånig skrifvelse den 25 __ september 1903 återupptog marin¬
förvaltningen förevarande fråga. Ämbetsverket förmälde därvid, att
förslaget beträffande det antal ammunitionspråmar, som ansåges erforder¬
lig^ för mobilisering, nämligen två för Karlskrona och en för Stockholms
station, vore grundadt på den förutsättning, att ammunitionen till större
delen skulle förvaras ombord å stridsfartygen i beredskap. Skulle så
icke komma att blifva förhållandet, måste oundgängligen transport-
materielen för ammunition betydligt ökas.
Förutom de transportmedel, som redan blifvit omnämnda, vore, för¬
mälde marinförvaltningen vidare, för Karlskrona station behofvet af
ytterligare en vattenbåt särdeles trängande. För tillgodoseende af far¬
tygens och fortens vattenbehof ägde nämligen Karlskrona varf endast
en enda större vattenbåt, och vore denna nästan dagligen i användning
under en stor del af året. Ytterligare en sådan båt vore behöflig såväl
på grund af nya fartygs tillkomst och den ökade förläggningen af
rustade fartyg inom Karlskrona stations sjöområde som ock med hänsyn
därtill, att en ersättning för den redan befintliga vattenbåten måste
vara att tillgå, då denna behöfde undergå reparation, enär annars medel
ej funnes att förse fartyg och fort med vatten.
[15.]
142
Femte Imf vu dtiteln.
15.] Marinförvaltningen hemställde därför, att medel måtte utverkas för
anskaffning ej blott af återstoden af de i skrifvelsen den 24 september
1901 såsom behöfliga angifna transportmedlen, d. v. s. två kolpråmar
af järn eller stål, hvardera rymmande 250 tons och kostande 38,000
kronor stycket, afsedda en för Karlskrona och en för Stockholms station,
samt en ammunitionspråm till pris af 15,500 kronor och en proviant-
transportbåt till en kostnad af 7,000 kronor, bägge för Karlskrona
station, utan äfven af eu för sistnämnda station afsedd vattenbåt al
järn, rymmande cirka 80,000 liter, försedd med maskineri för vatt¬
nets lossande och betingande en beräknad kostnad af 25,000 kronor.
Med hänsyn till nödvändigheten af att först tillgodose andra anslags-
behof ansåg jag emellertid frågan om anslag för de nu omförmälda
behofven böra anstå, och blef någon framställning uti ifrågavarande af¬
seende icke af Eders Kungl. Maj:t aflåten till 1904 års riksdag.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinför¬
valtningen nu anfört, att uti afgifna förslag öfver anslagsbehofven för
år 1906 varfscheferna vid flottans stationer gjort förnyad anmälan om
behofvet af transportmedel å varfven, och hade de i sådant afseende
hemställt, varfschefen i Karlskrona om anskaffande af 3 ammunitions-
pråmar, 1 ångslup eller motorbåt, 1 kolpråm af järn, 1 vattenbåt af
järn och 1 bogserbåt, samt varfschefen i Stockholm om anskaffande af
1 bogser- och isbrytarångfartyg, 3 ammunitionspråmar, 1 kolpråm af
järn eller stål och 1 vattenfartyg.
Att behofvet af ökad materiel för verkställande af vid varfven före¬
kommande transporter m. m. vore af mycket trängande beskaffenhet,
läte sig icke förneka och framginge med tydlighet af de framställningar
marinförvaltningen i detta ämne förut afgifvit, men ämbetsverket hade
likväl icke ansett nödvändigt, att anskaffningen af denna materiel nu
skedde i den omfattning varfscheferna föreslagit.
Så hade marinförvaltningen med hänsyn till, att bestämmelser om
ammunitionens förvarande å stridsfartygen under beredskapslörläggning
nyligen blifvit utfärdade, ansett, att med fyllandet af det utaf varfs¬
cheferna anmälda behofvet af ammunitionspråmar tillsvidare kunde anstå;
och hade i öfrigt ämbetsverket ansett sig för närvarande böra inskränka
sina önskemål i fråga om ökning af transportmedlen å varfven till det
antal och slag af båtar, för hvilkas anskaffande ämbetsverket i sin
underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 föreslagit äskande af
medel, dock med tillägg af ett bogser- och isbrytarfartyg för Stock¬
holms station.
Femte hiifvudtiteln.
143
I fråga om de i nämnda skrifvelse angifna kostnaderna hade marin¬
förvaltningen på grund af de numera ökade material- och arbetspriserna
ansett en höjning i kostnadsberäkningen nödvändig, enär en kolpråm
af angifven beskaffenhet numera icke kunde anskaffas under 40,000
kronor och en ammunitionspråm icke under 17,500 kronor i stället för
de förut beräknade kostnadsbeloppen respektive 38,000 kronor och
15,500 kronor.
Beträffande det af varfschefen i Stockholm begärda bogser- och
isbrytarfartyget har marinförvaltningen under åberopande af åtskilliga,
utaf varfschefen anförda skäl ansett behofvet af ett dylikt fartyg,
hvilket. beräknades komma att kosta 90,000 kronor, vara för stationen
synnerligen trängande, och har ämbetsverket därjämte ansett, att
samma. fartyg jämväl borde utrustas för att kunna tjänstgöra såsom
bevakningsbåt, därför kostnadernaskulle komma att belöpa sig till 26,000
kronor.
Marinförvaltningen har därför hemställt om äskande af medel hos
nästkommande riksdag för anskaffning af 2 kolpråmar, en för hvardera
stationen, för tillhopa 80,000 kronor, 1 ammunitionspråm för 17,500
kronor, 1 provianttransportpråm för 7,000 kronor och 1 vattenbåt för
25,000 kronor, samtliga afsedda för Karlskrona station, äfvensom 1
bogser- och isbrytarfartyg för Stockholms station för 116,000 kronor
eller således för tillhopa 245,500 kronor.
Mnd hänsyn till nödvändigheten af att kunna företaga en hastig
mobilisering synas de af marinförvaltningen sålunda påpekade behofven
af både en ammunitionspråm och en provianttransportpråm för Karls¬
krona station snarast möjligt böra fyllas, hvaremot med anskaffandet
af . de för stationerna afsedda kolpråmarna torde kunna anstå till ett
följande år. Den för Karlskrona station föreslagna vattenbåten synes
jämväl på de af marinförvaltningen anförda skäl böra under år 1906
anskaffas. Det af samma ämbetsverk framlagda förslaget om byggande
af ett bogser- och isbrytarfartyg, som därjämte skulle vid behof kunna
användas som bevakningsbåt, är visserligen mycket beaktansvärdt, men
torde förverkligandet af samma förslag kunna uppskjutas.
Anskaffningen af de föreslagna transportmedlen å varfven torde
därför under år 1906 kunna begränsas till:
en ammunitionspråm för Karlskrona station........... kr.
en provianttransportpråm » » » »
en vattenbåt » » » »
Summa kronor
17,500: —
7,000: —
25,000: —
49,500: —
[15
144
Femte Imfvudtiteln.
[15.] Följaktligen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för anskaffande af transportmedel för flottans varf bevilja på
extra stat för år 1906 ett anslag af 49,500 kronor.
Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.
[16_20.] Uti underdånig skrifvelse den 24 september 1901 framhöll marin-
Artiiieri- och förvaltningen, att, förutom inskjutningar af nyanskaffade kanoner och
'ei"för™trids- omfattande skjutförsök, som föranleddes af pågående anskaffningar
fartygen^m! m. af ny materiel, äfven pröfningsskjutningar årligen i ganska stor utsträck¬
ning måste vidtagas för att vinna visshet om, att flottans stora och dyr¬
bara ammunitionsförråd befunne sig i fullgod! skick, hvartill komme, att,
i den mån pansar- och projektiltillverkningen gjorde framsteg, det vore
nödvändigt att tid efter annan utföra skjutförsök för att utröna pro¬
jektilens verkan mot pansaret; och anhöll marinförvaltningen på grund
häraf, att extra anslaget till skjutförsök och inskjutning af kanoner måtte
bestämmas till 30,000 kronor.
För berörda ändamål hafva därefter blifvit i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts propositioner beviljade, af 1902 års riksdag 25,000 kronor samt
utaf hvardera af 1903 och 1904 årens riksdagar 30,000 kronor.
Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 sep¬
tember 1904 anfört, att, då jämväl för år 1906 erfordrades lika belopp
som för år 1905 för inskjutningar af beställda kanoner äfvensom för de
pröfningsskjutningar af mångahanda slag, hvilka årligen måste äga rum,
så borde för år 1906 äskas ett anslag af 30,000 kronor för skjutförsök
och inskjutning af kanoner.
I likhet med hvad marinförvaltningen yttrade i sin underdåniga
skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, har marinförvaltningen
jämväl nu anfört, att under Stockholmseskaderns öfningar behof yppat
sig af en lättare artilleri pjäs, hvilken skulle kunna användas dels såsom
bestyckning å eskaderns ångslupar, då dessa gjorde bevakningstjänst,
och dels såsom bevakningspjäs i land, bland annat för att försvara
en tillfällig minspärrning. Marinförvaltningen har nu tillika erinrat,
att på kusteskaderns fartyg funnes en sådan pjäs, nämligen en 37 mm.
snabbskjutande kanon, och hade denna under öfningarna visat sig göra
god tjänst. Denna pjäs, ehuru ganska lätt, vore dock för 'tung för
Stockholmseskaderns ångslupar. Ämbetsverket har vidare, på sätt jämväl
Femte hufrudtiteln.
145
skedde i dess skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, anfört, [16—20.]
att varfschefen vid flottans station i Stockholm i skrifvelse den 29 de¬
cember 1902 föreslagit anskaffning till Stockholmseskaderns ångslupar
af en automatisk gevärskulspruta i bårlavettage, och har marinförvalt¬
ningen med stöd häraf och i enlighet med hvad ämbetsverket hemställt
i fråga om anslagen för år 1905 förordat äskande hos Riksdagen af ett
extra ordinarie anslag af 44,000 kronor till anskaffande af 12 stycken
automatiska g ev är slculsprutor med lämpligt lavettage att användas såsom
bestyckning å Stockholmseskaderns ångslupar och såsom bevaknings-
pjäser i land.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marin¬
förvaltningen vidare anfört, att de senare årens utveckling af pansar
och däraf följande sträfvan att erhålla projektiler, hvilka vore mäktiga
att genomtränga det nyare pansaret, ledt till antagandet af projektiler
af förbättrad konstruktion, och hade sådana ock anskaffats för de nyare
eller ändrade fartygen. Dessa förbättringar hade emellertid ej varit
kända och erkända, då artilleriammunitionsutredningen anskaffades
för l:a kl. pansarbåtarna Oden, Thor och Niord och ej heller vid
anskaffande af de vid samma tid för kustfästningarna konstruerade
projektilerna. Oden, Thor och Niord hade ej heller kunnat till sina
25 cm. kanoner förses med röksvagt krut för de båda utredningarna.
Angående fästningarnas kanoner hade ock chefen för kustartilleriet
i sin inspektionsrapport för år 1903 framhållit, bland annat, vikten af, att
de kanoner, som vore afsedda att användas mot pansarfartyg, försåges
med tidsenliga pansargranater eller halfpansargranater. Marinförvalt¬
ningen, som väl insåge vikten af att såväl i fartygen som å fästnin¬
garna utredningen upptoge projektiler, hvilka tilläte att kanonens hela
kraft gjorde sig gällande vid beskjutning af med modernt pansar skyd¬
dade fartyg, ansåge sig därför böra hos Eders Kungl. Maj:t framhålla det
särdeles viktiga önskemålet, att de förefintliga pjäserna försåges med
tidsenlig ammunition, och hade därför utfört en kostnadsberäkning öfver
de för ändamålet behöfliga penningmedlen. Ehuru det, utom hvad
i denna beräkning funnes upptaget, äfven skulle vara önskvärd!, dels
att vissa kanoner å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, för¬
såges med full utredning röksvagt krut och att det röksvaga krut,
som nu vore för dem afsedt, kunde få kasseras på grund af de urbrän¬
ningar, det förorsakade, och dels att en del äldre kanoner försåges
med röksvagt krut, hade marinförvaltningen dock ej medräknat dessa
behof utan endast hållit sig till hvad som ansetts vara det allra nöd¬
vändigaste.
Bih. till Riksd. Prof. 11)05. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
19
146
Femte lmfvudtiteln.
[16—20.] Sålunda skulle för anskaffande af fullt tidsenlig artilleriammunitions-
utredning (två utredningar) för Odens, Tkors och Niords 25 cm. kanoner
åtgå ett belopp af c:a............................................................... kronor 205,750
för nya 12 cm. projektiler c:a.......................... » 217,000
eller i allt en summa af........................................................... kronor 422,750
Om härifrån droges värdet af den föråldrade ammuni¬
tionen....................................................................................... kronor 82,500,
hvilken i mån af förbrukning komme att ersättas af
öfningsanslaget, återstode sålunda såsom behöflig _
en summa af............................................................................. kronor 340,250
För att kunna lämna kustfästningarnas kanoner en fullt tidsenlig
projektilutredning fordrades en summa af 620,000 kronor. Här vore intet
afdrag gjordt för möjlig konsumtion mot ersättning af öfningsanslaget,
enär, då denna konsumtion komme att bestämmas efter förslag af
chefen för kustartilleriet, konsumtionen ej torde komma till stånd utan
särskilda föreskrifter och då troligen till ett nedsatt pris.
För erforderlig komplettering af fartygs och kustfästningars ammu-
nitionsförråd med modern artilleriammunitionsutredning föresloge därför
marinförvaltningen, att af Riksdagen måtte äskas ett extra ordinarie
anslag för år 1906 af 960,250 kronor.
Chefen för kustartilleriet har uti förutnämnda inspektionsrapport för år
1903 i fråga om Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och där be¬
fintlig ammunitionsutredning erinrat, att en icke obetydlig mängd ammuni¬
tion bortskjutits hvarje år under öfningarna, hvadan det vore nödvändigt,
att fästningens materialförråd försåges med så stora öfverskott af ammu¬
nition af olika slag, att det förråd däraf, som enligt utredningsregle-
mentet borde finnas, äfven vore för handen efter afslutade öfningar
på hösten.
Enär det uppenbarligen vore af vikt, att icke blott de för kust¬
positionerna utan äfven de för flottan föreskrifna ammunitionsutrednin-
garna städse vore kompletta, hemställde jag i underdånighet den 1 juli
1904, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla marin förvaltningen att
vaka däröfver att, i den mån till samma utredningar hörande ammuni¬
tion blefve vid öfningar eller annorledes använd, densamma omedelbar¬
ligen blefve af annan ammunition ersatt, så att brist i berörda ammuni-
tionsutredningar icke någonsin förefunnes. Denna min hemställan blef
af Eders Kungl. Maj:t bifallen.
Femte lmfrudtiteln.
147
Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 sep- [16—20.]
tember nästlidna år anfört, att då nästan alla de ammunitionseffekter,
som årligen åtginge till öfningar eller annorledes, vore af den beskaffen¬
het, att dels de ej kunde utan viss tidsutdräkt anskaffas dels priset för
deras anskaffning i mindre antal genom de prof m. m., de måste under¬
kastas, ställde sig relativt högt i jämförelse med de för dem i all¬
mänhet betingade priser, ämbetsverket funne ingen annan utväg för att
tillse, det artilleriammunitionsutredningarna ständigt vore till fullt antal
förefintliga, än att marinförvaltningen bereddes medel att utöfver de
fastställda utredningarna kunna hålla i förråd ungefär så stor ammuni-
tionskvantitet, som motsvarade den årliga konsumtionen. t
För flottan och för den del af artilleriammunitionen, som till kust¬
artilleriet från materialförrådet i Karlskrona utlämnades, hade värdet
af konsumerad artilleriammunition under åren 1901, 1902 och 1903
uppgått till ungefär respektive 204,276 kronor, 399,851 kronor och
431,682 kronor.
Vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning hade under åren
1902 och 1903 mot ersättning utlämnats ammunition till ett värde af
respektive 32,885 kronor och 62,639 kronor, hvarvid vore att märka, att
under år 1902 erhållits mycken ammunition utan ersättning från fjärde
hufvudtiteln.
Då emellertid en del äldre ammunition under dessa år konsumerats,
men den dyrare ammunitionen allt fortfarande mer och mer komme att
vid öfningarna användas och då den ersättning, som från öfnings-
anslagen utginge för förbrukad ammunition, till följd däraf ej räckte
till att täcka kostnaderna för den ammunition af moderna slag, som
anskaffades, syntes det anslag, som erfordrades för att sätta ämbets¬
verket i stånd att fullgöra föreskriften i nådiga brefvet den 1 juli 1904,
ej böra sättas lägre än till 600,000 kronor.
Vid öfverlämnandet från landt- till sjöförsvaret af Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning hade för de kanoner å denna position,
som vore afsedda för hylsam munition, förefunnits endast ett hylsantal,
beräknadt för halfva det antal patroner, som afsåges ingå i utredningen.
För att fylla denna brist i hylsutredningen vore ett belopp af 56,000
kronor erforderligt.
Marinförvaltningen föresloge därför, att hos Riksdagen måtte äskas
i och för stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd ett
anslag å extra stat för år 1906 af 656,000 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 hemställde
marinförvaltningen, att för anskaffande af torpeder måtte för år 1904
148
Femte hufYudtiteln.
[16—20.] äskas ett anslag af 150,000 kronor. På sätt framgår af mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, ansåg jag emellertid, att
ifrågavarande anslag borde begränsas till 100,000 kronor, och blef Eders
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed hos Riksdagen framställda förslag af
densamma bifallet.
Jämväl i sin underdåniga skrifvelse angående anslagsbehofven för
år 1905 blef med hänsyn till den inskränkning af ifrågavarande anslag,
som under de senaste åren vidtagits, och under framhållande af vikten
däraf, att, så länge anskaffningen af torpeder skedde från utlandet, det
för fartygen erforderliga antalet torpeder så vidt möjligt alltid liölles
komplett, af marinförvaltningen hemstäldt, att för år 1905 måtte för
ifrågavarande ändamål äskas ett anslag af 150,000 kronor. Äfven för
år 1905 fann jag emellertid anslaget kunna begränsas' till 100,000
kronor, och blef detta belopp, uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning,
af Riksdagen för ändamålet beviljadt.
Marinförvaltningen har nu förmält, att den årligen vidtagna in¬
skränkningen af ifrågavarande anslag i förening med den omständig¬
heten, att under öfningsskjutning i allmänhet några torpeder årligen
förlorades, förorsakat, att erforderligt antal torpeder ännu icke hunnit
anskaffas, och har ämbetsverket på grund häraf ansett, att för år 1906
borde äskas ett extra ordinarie anslag af 150,000 kronor till anskaff¬
ning af torpeder.
Till försölcsskjutningar med torpeder hafva för åren 1903 och 1904
anvisats för hvartdera året 8,000 kronor. I sin skrifvelse angående
anslagsbehofven för år 1905 förklarade sig marinförvaltningen anse, att
samma belopp borde för berörda ändamål äskas jämväl för sistnämnda
år samt att anslag till belopp af 4,000 kronor äfven borde begäras för
försök och förbättringar med afseende å anskaffad materiel för gnist-
signalering. På sätt framgår af mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1904, fann jag förstnämnda belopp, 8,000 kronor, fort¬
farande vara erforderligt för försöken med torpedmaterielen, men ansåg
för försöken med gnistsignalmaterielen ett belopp af 2,000 kronor vara
tillräckligt. I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t
Riksdagen att till försök med torped- och gnistsignalmateriel på extra
stat för år 1905 bevilja 10,000 kronor. Denna Eders Kungl. Maj:ts
framställning blef af Riksdagen bifallen.
Marinförvaltningen har nu förmält, att jämväl för år 1906 ett lika
belopp erfordrades för den mängd försök, som alltjämt måste företagas
såväl till utrönande af lämpliga medel för afhjälpande af framträdande
brister hos ifrågavarande materiel som ock för profvande af nya
Femte hufvudtiteln.
149
uppfinningar och förbättringar, och på grund häraf ansett, att äfven för [16—20.]
år 1906 borde äskas ett anslag af 10,000 kronor för försök med torped-
och gnistsignalmateriel.
Slutligen har marinförvaltningen af anförda orsaker hemställt, att
för år 1906 måtte äskas ett extra anslag af 164,000 kronor för för¬
ändring och utvidgning af Stockholms stations torpedförråd.
Hvad först beträffar det anslag å 30,000 kronor, som af marinför¬
valtningen föreslagits för skjutförsök och inskjutning af kanoner, torde
detta anslag jämväl under år 1906 böra utgå med samma belopp som
under nästlidna och innevarande år, hvarför jag i detta afseende icke
har något att erinra mot marinförvaltningens framställning.
I fråga åter om det föreslagna anslaget å 44,000 kronor för an¬
skaffande af 12 stycken automatiska gevärskulsprutor finner jag med
hänsyn till andra anslagsbehof frågan om beviljande af detta anslag
allt fortfarande kunna till ett följande år anstå.
På sätt marinförvaltningen framhållit, torde för pansarbåtarna
Oden, Thor och Niord böra anskaffas fullt tidsenlig ammunitionsutred-
ning i likhet med hvad som skett för öfriga l:a kl. pansarbåtar. Kost¬
naderna för dylik anskaffning, sedan värdet af den föråldrade ammuni¬
tionen fråndragits, hafva af ämbetsverket beräknats till 340,250 kronor,
och torde framställning böra göras till Riksdagen om beviljande af
detta belopp. Då det emellertid icke torde vara nödvändigt, att hela
den ifrågavarande ammunitionsutredningen anskaffas under år 1906, utan
anskaffningen synes kunna ske under de närmaste tre åren, lärer af
hela det erforderliga beloppet allenast en tredjedel eller 113,417 kronor
behöfva anvisas för år 1906.
Lika viktigt som det är att stridsfartygen erhålla fullt modern
ammunitionsutredning, lika viktigt är det naturligen, att kustfäst¬
ningarna förses med dylik ammunition. Kostnaderna för tidsenlig pro¬
jektilutredning till kustfästningarna hafva af marinförvaltningen ansetts
komma att uppgå till 620,000 kronor, därvid dock ämbetsverket an¬
märkt, att afdrag icke gjorts för värdet af den nu befintliga projektil¬
utredningen. Då emellertid jämväl i nu föreliggande fall, likasom i
fråga om ammunitionen till pansarbåtarna Oden, Thor och Niord, afdrag
synes böra göras för värdet af den redan befintliga ammunitionen, som,
då den vid öfningar användes, bör af vederbörande öfningsanslag er¬
sättas, anmodade jag i ämbetskrifvelse den 31 oktober 1904 marinför¬
valtningen att inkomma med yttrande angående det värde, som i an¬
ledning af en dylik användning syntes böra åsättas berörda ammunition.
I ämbetsskrifvelse den 11 därpåföljande november har marinförvalt-
150
Femte hufrudtiteln.
[16—20.] ningen till svar härå meddelat, att ifrågavarande värde vore 132,500
kronor, hvarvid tillika uppgifvits de värden, som åsatts de olika slagen
af befintliga projektiler. Med afdrag för detta värde komma således,
enligt marinförvaltningens beräkning, kostnaderna för den ifrågavarande
projektilutredningen att uppgå till 487,500 kronor.
Framställning synes därför böra göras till Riksdagen om beviljande
af detta belopp, men torde jämväl i fråga om denna utredning med
hänsyn till andra anslagsbehof kostnaderna böra fördelas på tre år, i
följd hvaraf förslag torde böra framläggas om anvisande utaf endast en
tredjedel af beloppet eller 162,500 kronor för år 1906.
Det belopp, som således synes böra beviljas för komplettering af
fartygs och fästningars ammunitionsförråd med modern artilleriammu-
nitionsutredning, uppgår följaktligen till 827,750 kronor och torde däraf
för år 1906 böra anvisas 275,917 kronor.
För stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd har
marinförvaltningen föreslagit begäran om anslag å 656,000 kronor, däraf
600,000 kronor för anskaffande af ammunition i och för iakttagande
af bestämmelsen om att ständigt hålla de föreskrifna ammunitionsutred-
ningarna kompletta samt 56,000 kronor för fyllande af brist i hyls-
utredningen å Vaxholms och Oscar-Frodriksborgs fästning.
Hvad den första delen af denna framställning beträffar, synes mig
icke något särskildt anslag vara erforderligt för iakttagande af den
ifrågavarande föreskriften. Värdet af den vid öfningarna under ett år
förbrukade ammunitionen skall ersättas af samma års öfningsanslag.
Då nu dessa anslag redan vid början af året stå till marinförvaltningens
förfogande, lärer hinder icke möta för ämbetsverket att redan då med
omhänderhafvande medel betala den ammunition, hvilken i förväg blif-
vit beställd för att ersätta den, som under årets öfningar kommer att
förbrukas, samt sedermera, efter det värdet af sistnämnda ammunition
blifvit känd, påföra vederbörande öfningsanslag hvad som sålunda bör
därifrån utgå. Förslaget i denna del synes mig därför icke böra för¬
anleda någon framställning till Riksdagen.
Den påpekade bristen i hylsutredningen vid Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning torde däremot böra under år 1906 fyllas, hvarför
det med anledning häraf erforderliga beloppet af 56,000 kronor synes
böra för nämnda år anvisas.
Framställningen om beviljande af 150,000 kronor för anskaffande
af torpeder synes jämväl för nu ifrågavarande år, i likhet med hvad
som skett för åren 1904 och 1905, kunna begränsas till 100,000
kronor.
Femte Imfvudtitelii.
151
För försök med torped- och gnistsignalmateriel lärer, såsom skett [16—20.]
för innevarande år och i enlighet med marinförvaltningens nu gjorda
hemställan, böra jämväl för år 1906 anvisas 10,000 kronor.
Förslaget om medel för förändring och utvidgning af Stockholms
stations torpedförråd synes däremot med hänsyn till frågan om samma
stations förflyttning icke böra vinna bifall.
Jag hemställer därför i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen dels att på extra stat för år 1906 bevilja
a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner 30,000 kronor;
b) till fyllande af brist i hylsutredningen å Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning 56,000 kronor;
c) till anskaffning af torpeder 100,000 kronor; samt
d) till försök med torped- och gnistsignalmateriel 10,000 kronor;
dels ock att bevilja för komplettering af fartygs och fästningars
ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsutredning ett anslag
af 827,750 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp
af 275,917 kronor.
Materiel för tillfälliga sprängnings- och kontraminerings-
arbeten.
På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11
januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition, hade då under
någon tid pågått försök med en del nykonstruerad minmateriel, som vore
afsedd att tilldelas flottans fartyg för att användas vid tillfälliga spräng-
ningsarbeten dels på land för förstörande af broar, järnvägar m. m.,
dels i våra skärgårdar för undanrödjande af en fiendes tillfälliga spärr¬
ningar med minor, stängselbommar, kättingar och dylikt. Försöken
hade gifvit tillfredsställande resultat. På grund af en utaf marinför¬
valtningen då verkställd beräkning af det dåvarande behofvet af dylik
materiel föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att till materiel för till¬
fälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja på extra stat
för år 1903 ett anslag af 40,000 kronor. Denna Eders Kungl Maj:ts
framställning blef af Riksdagen bifallen.
Sedan nu marinförvaltningen af chefen för flottans stab erhållit upp¬
gift å hvilka af flottans fartyg borde erhålla ifrågavarande sprängnings-
ocli kontramineringsmateriel, har ämbetsverket i sin underdåniga skrif¬
velse den 27 september 1904 hemställt, att för ytterligare anskaffande
[21.]
Materiel för
tillfälliga
sprängnings-
och kontra-
mineringsar-
beten.
152
Femte hufvudtiteln.
\
[21.] af dylik materiel att tilldelas flottans fartyg i enlighet med det förslag,
som uppgjorts af chefen för flottans stab, och att användas vid till¬
fälliga sprängningsarbeten af samma art, som de, hvilka afsetts i fråga
om de utaf 1902 års riksdag beviljade medel, måtte af Riksdagen äskas
för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 45,000 kronor.
Då ett fortsatt anskaffande af materiel utaf ifrågavarande slag i
den mån densamma är erforderlig icke torde böra uppskjutas, tillstyr¬
ker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontraminerings-
arbeten bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 45,000 kronor.
Handminmateriel.
[22.] I marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 29 september
Handminma- 1899 föreslogs, att för anskaffning af nya handminor måtte äskas ett
terieI' belopp af 100,000 kronor.
Uppå Eders Kungl. Maj:s framställning blef detta belopp af 1900
års riksdag beviljadt, och anvisades häraf hälften för år 1901 och andra
hälften för därpåfölj ande år.
För komplettering, förbättring och ökning af i förråd befintlig
handminmateriel ingick ett belopp af 20,000 kronor i den summa, som
Eders Kungl. Maj:t föreslog 1904 års riksdag att för fasta minförsva¬
ret bevilja för år 1905, och blef detta förslag af Riksdagen bifallet.
Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 anfört, att för komplettering och ökning af i förråd
befintlig handminmateriel, afsedd för yttre minspärrningar och hand-
minfartyg, beräknades för år 1906 erforderligt ett belopp af 65,000
kronor.
Då det emellertid för bedömande af erforderligheten utaf detta belopp
var nödigt att erhålla kännedom om den utredning, som legat till grund
för denna framställning, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma
med berörda utredning.
I anledning häraf har marinförvaltningen i en hemlig skrifvelse,
som torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, öfver-
lämnat den begärda utredningen.
Då minväsendet uppenbarligen utgör en viktig länk i vårt för¬
svar, och de behof, som i sådant afseende föreligga, därför snarast
Femte Imfyndtiteln.
153
möjligt böra fyllas, synes ett uppskof med den nu ifrågasatta anskaff¬
ningen icke böra ske.
Jag hemställer därför i underdånighet, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen
att för anskaffning af handminmateriel bevilja på extra stat för år
1906 ett anslag af 65,000 kronor.
Ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona.
Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1901 anmälde marinför¬
valtningen, att enligt skrifvelse från stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona förste läkaren vid stationen framhållit, att med
hänsyn till den tillökning i personal, som i följd af det nya härordnings-
förslaget komme att på stationen förläggas, det nuvarande sjukhuset
blefve alldeles otillräckligt, så att det biefve nödvändigt att uppföra en
ny sjukpaviljong, hvarjämte en utvidgning och förändring af sjukhusets
badafdelning, kokhus, desinfektionsinrättning m. m. blefve erforderlig.
I anledning häraf anhöll marinförvaltningen att få uppdraga åt medi¬
cinalstyrelsens arkitekt, hofintendenten m. m. A. Kumlien att afresa till
Karlskrona för att verkställa besiktning af flottans sjukhus och dess
byggnadstomt m. m. och sedermera uppgöra ritningar och förslag till
den nybyggnad, som kunde anses behöflig, äfvensom förslag till lämp¬
liga ändringar och ventilationsanordningar inom det nuvarande sjuk¬
huset.
Denna marinförvaltningens anhållan blef af Eders Kungl. Maj:t den
1 november 1901 bifallen.
Till fullgörande af det uppdrag, hofintendenten Kumlien på grund
häraf af marinförvaltningen erhöll, ingaf han den 27 augusti 1903 till
ämbetsverket ritningar med kostnadsförslag till om- och påbyggnad
af det nuvarande sjukhuset i Karlskrona jämte tillbyggnad af en port-
vaktslägenhet och ett ångpannehus. Enligt det sålunda uppgjorda
törslaget skulle sammanlagda kostnaden för ifrågavarande arbete
uppgå till 287,700 kronor. Hofintendenten Kumlien förmälde tillika,
att ett förslag till fristående sjukpaviljong jämväl blifvit uppgjordt, men
som samma förslag kräfde nästan samma summa som påbyggnaden,
utan att lämna motsvarande sängantal, hade detsamma öfvergifvits.
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 20
[22.]
[23.]
Ombyggnad
af flottans
sjukhus i
Karlskrona.
154
Femte hufvndtiteln
[23.] Uti afgifvet utlåtande öfver det af hofintendenten Kumlien sålunda
uppgjorda förslag till ombyggnad af det nuvarande sjukhuset har förste
läkaren vid flottans station i Karlskrona anfört, bland annat, att de
fördelar, som den projekterade om- och tillbyggnaden skulle komma
att tillföra det nuvarande sjukhuset, syntes i hufvudsak bestå dels uti
ett betydligt ökadt antal sängplatser utöfver det, som för närvarande
funnes att tillgå, dels uti flera tidsenliga och moderna anordningar i
hygieniskt afseende, hvilka skulle komma ej blott den påbyggda delen
af sjukhuset till godo, utan jämväl införas i de äldre delarna af bygg¬
naden, hvars hygieniska värde därigenom skulle väsentligen höjas och
hvarigenom full enhetlighet i det hela vunnes, och dels äfven uti en
ändamålsenlig utvidgning och förbättring af ekonomilokalen med till¬
hörande kok-, tvätt- och desinfektionsinrättningar m. m., hvilket allt
för ett rätt handhafvande af sjukvården inom sjukhuset vore i hög grad
af behofvet påkalladt.
Hvad sängantalet beträffade syntes efter den föreslagna omänd¬
ringens utförande utan olägenhet i hvarje af sjukhusets 12 sjuksalar
kunna placeras 19 sjuksängar och uti de enskilda sjukrummen och å epi-
demiafdelningen sammanlagdt 26, hvadan således antalet sängar för
hela sjukhuset skulle uppgå till 254. Af dessa upptoges emellertid 14
af sjukvårdare, så att för patienterna återstode 240, hvilket antal dock
med all sannolikhet för lång tid torde för stationens sjukvård vara
tillräckligt. Maximala beläggningssiffran för sjukhuset, sådant det nu
vore, uppginge, med afdrag för 10 sjukvårdare, till 153. Ökningen af
platser uppginge således till 87. Det kunde tyckas, att kostnaden för
dessa nyvunna 87 platser blefve anmärkningsvärdt hög, men därvid
borde tagas i beaktande, att kanske största delen af kostnaderna borde
hänföras till de nya och kostsamma hygieniska anordningar, med hvilka
sjukhuset i sin helhet försåges och som i lika mått komme hela an¬
stalten till godo.
Beträffande sanitärt viktiga och hygieniska anordningar, som enligt
förslaget skulle i sjukhuset införas, borde nämnas tidsenligt ordnadt
ventilations-, uppvärmnings-, aflopps- och belysningssystem, förbättrade
och utvidgade anordningar för bad, ordentliga tvätt- och klosettrum för
de olika sjukhusafdelningarna, septisk och aseptisk operationssal, rum
för radiografi, apotek, sjukvårdsundervisning m. m. och, rörande utvidg¬
ningen och förbättringen af ekonomibyggnaden, modern anordning af
kok- och tvättinrättningen, matsalar för sköterskor och sjukvårdare,
tidsenlig desinfektionsinrättning, lämpliga bostäder för ekonomiperso-
Femte lmfvudtiteln.
155
nalen m. m., hvilket allt hittills saknats eller befunnits i föråldradt och
mindre tillfredsställande skick.
Förste läkaren har härjämte framställt vissa detaljanmärkningar
mot förslaget, för hvilka redogörelse ej torde vara erforderlig, hvar-
jämte han anmärkt, att, i händelse förslaget komme till utförande,
en behöflig reparation af epidemisjukhuset å Laboratorieholmen måste
företagas för att detta sjukhus under byggnadstiden, då det nuvarande
sjukhuset åtminstone delvis måste utrymmas, skulle kunna på ett till¬
fredsställande sätt för en mera mångartad och omfattande sjukvård
användas.
Öfver förslaget har jämväl hörts chefen för ingenjördepartementet
i Karlskrona. I sitt afgifna utlåtande har denne anmärkt, bland annat,
att det ej vore honom bekant, huruvida grunden under sjukhusbygg¬
naden medgåfve densammas påbyggande med en våning, synnerligast
åt södra ändan, samt att det med säkerhet kunde förutses, att sjukhu¬
set komme att blifva obeboeligt för sjuka under den tid, ändrings- och
påbyggnadsarbetena påginge. För sjukhusets belysning erforderliga
elektriska lampor syntes kunna uppsättas med ledningar men utan nå¬
gon strömkälla för omkring 12,000 kronor.
Stationsbefälhafvaren har förklarat sig, utöfver hvad af stationens
myndigheter yttrats, icke hafva något att anföra.
Med anledning af hvad sålunda anförts i fråga om grunden till
det nuvarande sjukhuset, har hofintendenten Kumlien i afgifvet utlåtande
upplyst, att han från byggmästaren vid flottans station i Karlskrona på
begäran om en uppgift å den bottens beskaffenhet, som upptoges af nu¬
varande sjukhusets källarvåning, bekommit en ritning till källaren med
angifna borrhål och desammas djup. Af denna uppgift, som vore
fullt belysande, droge han den slutsatsen, att grunden under sjukhuset
vore stark nog att bära den föreslagna, relativt lätta påbyggnaden. Han
hade därför ej den ringaste farhåga för grundens bärighetsförmåga i
föreliggande afseende under förutsättning, att byggnadsarbetet komme
att sakkunnigt utföras.
Slutligen har uppgjorts ett förslag till uppvärmning af epidemiaf-
delningen för flottans sjukhus i Karlskrona. Detta förslag upptager
kostnaderna härför till 3,700 kronor.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marin-
förvaltningeu för egen del anfört, att den succesiva ökningen under
de sist förflutna åren af till sjukhusvård berättigadt befäl och manskap
på Karlskrona station gjorde det nödvändigt att anskaffa ett hundratal
[23.]
156
Femte IxufTudtiteln.
[23.] nya platser för sjuka utöfver det antal af 153 sängar, som inrymdes
i det nuvarande sjukhuset. Skulle en ny sjukhusflygel med plats för
hundra sjuka uppföras, syntes kostnaden härför komma att uppgå till
450,000 å 500,000 kronor, och härtill skulle ändock komma kostnaden
för införande i det gamla sjukhuset af tidsenlig ventilation och värme¬
ledning m. m. Kostnaden för det nuvarande sjukhusets om- och på-
byggnad samt de nu befintliga lokalernas försättande i fullt tidsenligt
skick hade däremot beräknats uppgå till allenast 303,400 kronor.
Antalet af de till sjukhusvård å flottans sjukhus berättigade hade,
såsom redan antydts, under de senare åren städse ökats och hade utgjort
3,250 under år 1898 och 4,490 under år 1902. Så länge hade utrym¬
met i sjukhuset i det hela räckt till, om än de för sjuka officerare och
underofficerare afsedda platserna visat sig ej motsvara behofvet. Men
då den sjukvårdsberättigade personalen med början af år 1903 stigit
till 5,999 man, hade det tillgängliga antalet sängplatser vissa tider af
året strängt anlitats. Och då vid 1905 års början flottans vid statio¬
nen förlagda personal torde komma att uppgå till 7,124 man, måste ut¬
rymmet i det nuvarande sjukhuset betecknas såsom absolut otillräckligt.
Om ett sådant förhållande redan under fred vore i hög grad betänk¬
ligt, skulle det efter inträffad mobilisering kunna visa sig ödesdigert.
En utvidgning af flottans sjukhus i Karlskrona vore därför redan nu
nödvändig, och syntes härvid ett tillskott af 100 sängplatser utöfver
det nu befintliga antalet böra beräknas erforderligt.
Det nu ifrågavarande förslaget till om- och påbyggnad af flottans
sjukhus och dess ekonomibyggnad, hvilket förslag jämväl omfattade
modernisering af de nuvarande sjukhuslokalerna, måste marinförvaltnin¬
gen, som i allt väsentligt gillade och godkände de af hofintendenten
Kumlien upprättade ritningar och kostnadsförslag, finna innebära en syn¬
nerligen god lösning af den föreliggande frågan.
Hvad beträffade den af ingenjördepartementet i Karlskrona fram¬
ställda anmärkningen, att sjukhuset under ombyggnadstiden skulle blifva
obeboeligt, ville marinförvaltningen erinra om, dels att moderna hjälpme¬
del numera möjliggjorde påbyggnad af ett hus utan att någon lägenhet
behöfde utrymmas samt att i hvarje fall, därest först halfva sjukhuset
ombyggdes, den andra hälften under byggnadstiden torde kunna an¬
vändas för sitt ändamål, dels ock att det hufvudsakliga ombyggnadsarbe¬
tet väl komme att företagas under sommartiden, då sjukhuset vore minst
belagdt, samt att, för fall af behof, såväl epidemisjukhuset å Laboratorie-
holmen som logementsfartyget Vanadis på tillfredsställande sätt kunde
tjäna såsom provisoriska sjukhus.
Femte lmfvudtiteln.
157
Kostnaden för byggnadsarbetet hade, såsom redan meddelats, blifvit
beräknad till 303,400 kronor. Som emellertid genom nådiga bref den
24 mars och 5 augusti 1904 af Eders Kungl. Maj:t till reparation och
iordningställande af flera rum i sjukhuset redan anvisats 16,960 kro¬
nor, borde sålunda härutöfver allenast 286,440 kronor vara för arbetet
erforderliga. Men vid betraktande däraf att kostnadsförslaget uppgjorts
minst två år före den tid, arbetet tidigast kunde börja, samt att sedan
dess arbetspriserna redan stigit och ytterligare höjning af desamma
syntes vara att vänta, ansåge marinförvaltningen kostnaden för om¬
byggnaden utöfver de för reparationsarbeten redan anvisade medlen
böra upptagas till 300,000 kronor. Marinförvaltningen hemställde där¬
för, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för på- och ombyggnad af flottans
sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus, i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med det af hofintendenten Kumlien afgifna förslaget, af 1905
års riksdag äska för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 300,000 kronor.
Den utredning, som lämnats angående den under de senaste åren
inträffade och allt fortfarande pågående ökningen af den till sjukvård
a flottans ifrågavarande sjukhus berättigade personal, hvilken ökning är
beroende på ökadt antal personal vid flottan äfvensom tillkomsten af kust¬
artilleriet, synes otvetydigt gifva vid handen, att det sjukhus, som förr
motsvarat behofvet uti ifrågavarande afseende, numera icke längre kan
lämna tillräckligt utrymme för de sjuka. Då följaktligen en ökning af
ifrågavarande utrymme torde få anses nödvändig, synes det vara lämp¬
ligt, att, på sätt förordadt blifvit, i stället för att uppföra en ny sjuk¬
paviljong påbygga det redan befintliga sjukhuset och inreda detsamma
i enlighet med det uppgjorda förslaget. Detta synes nämligen vara
det fördelaktigaste, då därigenom för en kostnad, som skulle komma att
understiga utgiften för uppförandet af en ny sjukpaviljong, det före¬
liggande behofvet af ökadt utrymme för sjuka skulle blifva fylldt
samtidigt som det nuvarande sjukhuset skulle’ blifva inredt i full öfver¬
ensstämmelse med nutidens fordringar.
Kostnaderna hafva beräknats till 303,400 kronor. På sätt af marin¬
förvaltningen anförts, har Eders Kungl. Maj:t af detta belopp redan
anvisat tillhopa 16,960 kronor. Dessa anvisningar, hvilka ägt rum
från hufvudtitelns allmänna besparingar, hafva beslutats för att afhjälpa
bristfälligheter, hvilkas botande icke synts tåla uppskof, såsom an¬
skaffande af röntgenapparat m. m. Att det oaktadt 300,000 kronor
synas böra afses för nu föreslagna arbeten, torde framgå af de utaf
marinförvaltningen i sådant afseende förebragta skäl.
[23.]
158
Femte liufvudtiteln.
[23.] Emellertid synas ifrågavarande arbeten vara af den beskaffenhet,
att desamma utan olägenhet kunna utföras under två är, hvarför följ¬
aktligen endast hälften af det erforderliga beloppet torde behöfva an¬
visas för år 1906.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona och
dess ekonomihus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af hofinten-
denten Kumlien uppgjorda förslaget bevilja ett anslag af 300,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 150,000 kronor.
Marinläkarkurs.
[24.] Marinförvaltningen har uti sin underdåniga skrifvelse den 27 sep-
Mariniäkar- tember 1904 anfört, bland annat, att marinläkarkåren nu hunnit rekry-
kura' teras så fullständigt, som det läte sig göra med hänsyn till de ound¬
vikliga vakanserna för de ännu på gamla läkarstaten kvarstående läkarna
och de kompetensvillkor, som gällde för erhållande af nådigt förordnande
som marinläkare af 2:a graden. Kåren bestode för närvarande af 2 förste
marinläkare, 5 marinläkare af l:a graden, 18 marinläkare af 2:a graden
och 12 marinläkarstipendiater. Under sådana förhållanden ville marinför¬
valtningen framhålla behofvet af extra anslag till bestridande af de
utgifter, som vore förenade med en snarast möjligt behöflig marinläkar¬
kurs. Denna af marinöfverläkaren ledda kurs skulle upptaga en tid af
40 dagar, genomgås här i Stockholm af högst 10 marinläkare, som
författningsenligt därtill kommenderats af Eders Kungl. Maj:t på för¬
slag af marinöfverläkaren, och bestå i daglig undervisning i krigs-
kirurgi och radiografi, naval hälso- och sjukdomslära samt bakteriologi,
meddelad af två yngre lärare vid Karolinska Institutet, hvilka på samma
gång vore marinläkare, och efter ett program, som uppgjordes af marin¬
öfverläkaren och stadfästes af Eders Kungl. Maj:t.
Utgifterna för denna kurs beräknades till följande belopp:
dagtraktamente under 40 dagar å 7 kronor åt 10
marinläkare....................................................................... kronor 2,800: —
arfvode åt 2 lärare (500 kronor åt hvardera) ............ » 1,000: —
undervisningsmateriel, såsom röntgenplåtar, böcker,
reagens in. m................................................. »_500: —
Summa kronor 4,300: —
Femte hnfvudtiteln.
159
Marinöfverläkaren hade, enär genom denna kurs endast en del af
marinläkarkåren komme i åtnjutande af den specialutbildning, som tjänsten
kräfde hos hvarje marinläkare, förmält det vara sin afsikt att ett föl¬
jande år göra framställning om åtgärders vidtagande för anordnande af
förnyad marinläkarkurs, hvarefter måhända ett uppehåll i dessa kurser
kunde göras under flera år, intill dess omsättningen bland marinläkarna
kräfde ny utbildningskurs.
På grund häraf har marinförvaltningen hemställt, att hos näst¬
kommande riksdag måtte äskas för anordnande af en marinläkarkurs
ett extra ordinarie anslag för år 1906 af 4,300 kronor.
Lämpligheten af att föranstalta sådana marinläkarkurser som den
nu ifrågasatta, beaktades redan, då fråga förelåg om upprättande af
den nya marinläkarkåren. På sätt framgår af mitt yttrande till stats¬
rådsprotokollet den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverkspro-
position, hade vid sistnämnda frågas behandling chefen för flottans
stab hemställt, att för höjande af marinläkarkårens tjänstbarhet sådan
utvidgning af de hvartannat år anordnade militärläkarkurserna måtte
vidtagas, att samtliga läkare, som erhölle anställning såsom audre
marinläkare, blefve kommenderade till genomgående af samtidigt och
i sammanhang med militärläkarkurs anordnad marinläkarkurs. Medicinal¬
styrelsen instämde i förslaget, att marinläkarna skulle kommenderas till
genomgående af militärläkarkurs, men anförde tillika, att den dåvarande
militärläkarkursen för arméns läkare icke syntes härtill lämpa sig, hvar¬
emot intet hinder syntes möta att för flottans läkare anordna en mot¬
svarande kurs hvartannat år, då sådan kurs icke hölles för arméns
läkare. Ifrågavarande, af chefen för flottans stab framställda förslag
blef jämväl af marinförvaltningen tillstyrkt.
För egen del yttrade jag, att jag fann hvad anfördt blifvit rörande
behofvet af en särskild marinläkarkurs beaktansvärdt, men ansåg frågan
om anordnande af en sådan kurs böra upptagas först sedan den nya
organisationen trädt i verket.
Då, på sätt af marinförvaltningen anförts, den nya marinläkarkåren
numera blifvit i det närmaste fulltalig, synes vidare uppskof med an¬
ordnande af en marinläkarkurs icke böra äga rum. Samtliga de nämnda
myndigheterna funno anordnande af dylika kurser önskvärdt, och det
torde jämväl få anses uppenbart, att, då militärläkarkurser befunnits
erforderliga för arméns läkare, motsvarande kurser i lika, om icke med
hänsyn till marinläkarnas särskilda verksamhetsområde i än högre grad,
äro nödvändiga för dessas behöriga utbildning.
160
Femte lmfvudtiteln.
[24.] Med anledning häraf får jag i underdånighet hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för anordnande af en marinläkarkurs bevilja på extra stat för
år 1906 ett anslag af 4,300 kronor.
Utredning för lasarett- och sjuktransportfartyg.
[25.J Den genom nådiga brefvet, den 14 juni 1901 tillsatta kommittén
utredning för för afgifvande af förslag rörande sjökrigsmaterielen anförde, bland
sjnktransport- annaL att liksom i de stora marinerna numera föreslagits och delvis
fartyg! införts två slags fartyg för sjukvårdens behof under krig, nämligen
lasarettfartyg och sjuktransportfartyg, så erfordrades jämväl för svenska
flottan nämnda två slag af sjukfartyg. Lasarettfartygen borde åtfölja
eskadrarna för att efter strid upptaga sårade, hvarför ombord å dessa
fartyg borde finnas fullständig utrustning i och för operationers ut¬
förande äfvensom för sårades vård. För sjuktransportfartygen erfordra¬
des däremot ej annan särskild utredning än lämpliga kojer. Kommit¬
tén ansåg vidare, att ett lasarettfartyg med plats för omkring 100
patienter borde tilldelas hvardera af Stockholmseskadern och kust¬
flottan och att sex stycken sjuktransportfartyg med plats för vid pass
50 patienter å hvarje borde förefinnas. Visserligen vore det synner¬
ligen önskvärdt att redan i fredstid kunna förfoga öfver en del af
sjukfartygen, men då detta af ekonomiska skäl ej ansåges böra ifråga¬
sättas, syntes man, på samma sätt som i andra länder kunna för ifråga¬
varande behof afse fartyg, som förhyrdes från handelsflottan och vid
mobilisering utrustades för ändamålet. Då kommittén ansåge sig kunna
tillstyrka ett dylikt förfarande, skedde det emellertid under den förut¬
sättning, att all den utredning i form af sängar med sängservis, kojer,
operationsbord och instrument m. m., som erfordrades, redan i fredstid
anskaffades och att erforderliga kontrakt upprättades samt öfriga anord¬
ningar vidtoges för att lämpliga fartyg vid krigsutbrott kunde på kort
tid förändras och utrustas till lasarettfartyg och sjuktransportfartyg.
Enligt tillika upprättad specifikation på de utgifter, som komme att
föranledas af anskaffning under fredstid af utredningseffekter för nämnda
fartyg, skulle kostnaden härför uppgå till sammanlagdt 31,090 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 anför marin¬
förvaltningen, att ämbetsverket, som icke funnit något att erinra mot
kommitténs ifrågavarande förslag och kostnadsberäkning, ansåge ifråga¬
varande behof vara af beskaffenhet att böra oundgängligen och snarast
Femte hiifvudtiteln.
161
möjligt tillgodoses, hvarför ämbetsverket föresloge, att nådig proposi- [25.]
tion måtte aflåtas till nästkommande riksdag om beviljande af ett extra
ordinarie anslag å 31,090 kronor till anskaffande af utredning för
lasarett- och sjuktransportfartyg.
Jämväl vid två andra tillfällen under år 1904 framställde marin¬
förvaltningen hos Eders Kungl. Maj:t begäran om att få anskaffa ifråga¬
varande utredningspersedlar, därvid ämbetsverket föreslog, att det erfor¬
derliga beloppet måtte få tagas af omhänderhafvande medel eller af
allmänna besparingar under femte hufvudtiteln. Då förhållandena icke
visade sig vara sådana, att de syntes nödvändiggöra en ofördröjlig
anskaffning af nämnda persedlar, ansåg jag mig icke böra tillstyrka
bifall till berörda framställningar, och föranledde desamma icke någon
Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
På sätt af marinförvaltningen anförts, synes emellertid ett vidare
uppskjutande af ifrågavarande anskaffning icke böra äga rum, och hem¬
ställer jag därför i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen
att till anskaffande af utredning för lasarett- och sjuktransport¬
fartyg bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 31,090 kronor.
Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i
marinförvaltningen. 1
1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, bi- [26.]
lagdt samma års statsverksproposition, lämnade jag en närmare redo- Tillfällig for-
görelse för de beslut, som alltifrån förvaltningens af sjöärendena om-
bildning till en marinförvaltning blifvit meddelade angående den civila na i marinför-
tjänstepersonalen jämte vaktbetjaningen i sistnämnda ämbetsverk. Jag valtmnsen-
redogjorde jämväl för ett af marinförvaltningen den 18 september 1903
ingifvet förslag om aflåtande af proposition till Riksdagen angående ökning
af nämnda personal och betjäning. I anledning häraf yttrade jag, bland
annat, att det syntes mig böra tagas under allvarligt öfvervägande,
huruvida icke en omorganisation af ifrågavarande ämbetsverk borde
göras, men att jag dock med hänsyn därtill, att den af Eders Kungl.
Maj:t tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag rörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
säkerligen skulle komma att underkasta marinförvaltningens nu gällande
organisation en ingående granskning, ansåg det icke böra ifrågasättas
Bih. till llilcsd. Prat. 1H0C). 1 Sami. 1 Afd. 1 Uäft. 21
162
Femte hufvndtiteln.
att, innan berörda granskning ägt rum, å ämbetsverkets ordinarie stat
uppföra nya tjänster. För att därför tillsvidare underlätta arbetet i
marinförvaltningen borde, ansåg jag, för tillfällig förstärkning af arbets¬
krafterna i marinförvaltningen, för hvilket ändamål under åren 1903
ocli 1904 af Riksdagen beviljats för hvartdera året 4,500 kronor, för
år 1905 anvisas 8,700 kronor. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed
gjorda framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att för
nämnda ändamål på extra stat för år 1905 beviljades ett belopp af
7,500 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marin¬
förvaltningen nu ingifvit ett nytt förslag angående förändring af
ämbetsverkets organisation i viss del. Detta förslag innehåller, bland
annat, att marinöfverintendenten skulle blifva chef för marinförvaltningens
intendentafdelning, till hvilken skulle sammanföras dels de enligt den nu
gällande instruktionen för ämbetsverket denna afdelning tillhörande
ekonomiska ärendena dels de ekonomiska ärenden, hvilka enligt nu
gällande arbetsfördelning skola beredas och föredragas af amiralitets-
rådet, samt att såsom konsekvens häraf den marinförvaltningens nu¬
varande civilafdelning tillhörande personalen skulle med föreslagen för¬
stärkning ingå i marinintendenturkåren och tjänstgöra å marinförvalt¬
ningens intendentafdelning.
Att låta dessa frågor vidare undanskjutas genom att hänvisa dem
till den nämnda kommittén vore, enligt marinförvaltningens förmenande,
synnerligen ofördelaktigt för den viktiga tjänst inom flottan och dess
öfverstyrelse, som anginge intendenturen, och tillika obehöflig!, då
samma frågor redan blifvit utredda och pröfvade både af den kom¬
mitté, som afgifvit förslag angående marinintendenturkårens organisa¬
tion, och inom flottans öfverstyrelse, hvilka båda för frågornas bedö¬
mande måste anses hafva ägt alldeles särskild kompetens.
Hvad åter anginge af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 18
september 1903 gjord framställning om förstärkning jämväl af perso¬
nalen å ämbetsverkets kansli, hade marinförvaltningen, då frågan härom
ansetts böra tillhöra förstnämnda kommitté, icke ansett i afseende
därå nu böra göras annan framställning än om extra ordinarie anslag
för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.
Skulle däremot marinförvaltningens förstnämnda förslag icke bi¬
fallas, erfordrades för förstärkning af arbetskrafterna i marinförvalt¬
ningen ett belopp af 8,700 kronor eller samma summa som för år
1905 af Eders Kungl. Maj:t äskats.
Femte hufvuätiteln.
163
Marinförvaltningen har därför hemställt, att hos nästa riksdag¬
måtte för år 1906 äskas, därest den föreslagna öfverflyttningen af
tjänsterna å marinförvaltningens civilafdelning till marinintendenturkåren
icke komme till stånd, ett extra ordinarie anslag för tillfällig förstärk¬
ning af arbetskrafterna i marinförvaltningen å 8,700 kronor.
För detaljerna i det af marinförvaltningen sålunda framlagda för¬
slaget till omorganisation af en del utaf ämbetsverket anser jag mig
emellertid icke nu böra närmare redogöra. Lika litet som jag nämligen
fann mig nästlidna år kunna tillstyrka framläggande för Riksdagen
af det förslag till omorganisation af ämbetsverket, som af detsamma
då föreslagits, med anledning däraf att förstnämnda kommitté dessför¬
innan syntes böra företaga granskning af marinförvaltningens organisa¬
tion och afgifva sitt utlåtande däröfver, lika litet anser jag mig af
samma skäl för närvarande kunna tillråda framställning till Riksdagen
i det af ämbetsverket nu förordade syfte. Det lärer icke kunna ifråga¬
sättas, att Riksdagen skall medgifva en förändrad organisation af ett
centralt ämbetsverk sådant som marinförvaltningen, förr än den nämnda
kommittén afgifvit sitt yttrande i frågan.
Under sådana förhållanden återstår icke annat än att anlita samma
provisoriska hjälpmedel för underlättandet af arbetet i marinförvalt¬
ningen, som beslutades vid nästlidna riksdag för innevarande år, eller
således anställande af extra ordinarie tjänstemän m. m. Riksdagen
lärer väl emellertid icke vara villig att för sådant ändamål för år 1906
anvisa högre belopp än för innevarande år, och torde därför den summa,
som bör för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas, böra inskränkas
till 7,500 kronor.
Med anledning häraf får jag i underdånighet hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen bevilja
på extra stat för år 1906 ett anslag af 7,500 kronor.
Kustartilleriet.
Kustbefästningarna.
Den af 1897—1898 års befästningskommitté utarbetade plan för
fortsättande af arbetena å rikets fasta försvar har allt hitintills af
Riksdagen lagts till grund för beviljande af anslag för detta ändamål.
[26.]
[27.]
Kustbefäst-
ningarna.
164
Femte liufriultiteln.
[27.] Enligt af kommittén upprättadt förslag till af densamma förordade ar¬
betens utförande och kostnadernas fördelning skulle arbetena ske under
tre perioder, den första omfattande fyra år samt hvar och en af de
två senare tre år. Den första af perioderna har utgjorts af åren 1899
—1902 och den andra af åren 1903—1905. Enligt planen kommer
således den tredje perioden att börja med ingången af år 1906. De
utaf befästningskommittén föreslagna arbetena hafva afsett, bland andra,
följande, under femte hufvudtiteln numera lydande befästningar, näm¬
ligen Akixholms och Oscar-Fredriksborgs, Karlskrona och Alfsborgs fäst¬
ningar samt kustpositionen Fårösund.
Den för befästningsarbetena vid Fårösund, beräknade kostnads-
summan beviljades redan under första perioden, och visade sig samma
summa vara tillräcklig för utförande af de föreslagna arbetena, hvilka,
enligt hvad chefen för fortifikationen anmält, äro fullständigt afslutade.
livad beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning blef i
enlighet med den uppgjorda planen den för denna fästning beräknade
kostnadssumman beviljad under första byggnadsperioden. Emellertid
har, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11
januari 1902, chefen för fortifikationen redan i underdånigt memorial
af den 30 september 1901 anmält, att till den beräknade kostnads¬
summan måste läggas utgifter, som icke kunde till sin storlek beräk¬
nas, för förvärfvande af för försvarsanordningar erforderlig mark, hvar¬
förutom det visat sig, att vissa arbeten blifvit dyrare än man beräknat.
I underdånigt memorial den 11 september 1902 anmälde chefen
för fortifikationen ånyo, att, som befästningsarbetena vid Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning ännu icke blifvit afslutade, kunde ännu
icke med visshet beräknas, huru stort anslag ytterligare i sådant af¬
seende erfordrades, med undantag dock för det belopp, som kräfdes
för ersättande af den brist, som uppstått vid fyllandet af försänk¬
ningarna i Bullerholmssundet. Detta belopp uppgick till 60,000 kronor
och blef på Eders Kungl. Maj:ts förslag af Riksdagen beviljadt på extra
stat för år 1904.
Vid fråga om anslag för år 1905 anförde chefen för fortifika¬
tionen, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1904, att dåmera kunde de brister, som uppstått uti de för
ifrågavarande befästningsarbeten anvisade anslag, exakt angifvas, enär
samma arbeten då inom kort komme att afslutas. Däremot vore de
utgifter, som erfordrades för nödiga markförvärf, ännu icke kända. Den
uppkomna bristen, som uppstått till följd af såväl de sedan år 1897 så
betydligt ökade arbets- och materialprisen som de synnerligen ogynn-
Femte hufvu dtiteln.
165
samma arbetsförliållanden, hvilka rådde inom det nära Stockholm liggande [27.]
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningsområde, uppginge till 455,000
kronor; och hemställde chefen för fortifikationen, att af 1904 års riks¬
dag måtte äskas ett anslag på extra stat för år 1905 å berörda belopp
för täckande af den sålunda uppkomna bristen.
Marinförvaltningen förklarade sig mot denna hemställan icke hafva
annat att erinra, än att till det nämnda beloppet, 455,000 kronor, äfven
måste läggas en summa af 205,000 kronor, afsedd att täcka den brist i
anslaget för nämnda befästningsarbeten, som under bestyckningsarbetenas
utförande af enahanda orsaker, som de af chefen för fortifikationen
angifna, uppstått. Marinförvaltningen hemställde därför, att på extra
ordinarie stat för år 1905 måtte äskas ett anslag af 660,000 kronor
för täckande af ifrågavarande brist.
Då hvad sålunda af myndigheterna anförts icke innefattade någon
närmare utredning, huru bristen uppstått, anmodade jag marinförvalt¬
ningen att efter inhämtande af chefens för fortifikationen yttrande in¬
komma med specificerad utredning i nämnda hänseende.
Med anledning häraf öfverlämnade chefen för fortifikationen till
marinförvaltningen en af vederbörande fortifikationsbefälhafvare uppgjord
specificerad utredning rörande den anmälda bristen å anslaget till ifråga¬
varande befästningsarbeten, utvisande bristens fördelning å de olika
arbetena och angifvande orsakerna till öfverskridandet af de bestämda
anslagen. Berörda utredning upptager såsom allmänna orsaker till öfver¬
skridandet dels från början i allmänhet för låga kostnadsberäkningar,
beroende på att noggranna förundersökningar såsom för dyra ej kunnat
verkställas förr än anslag beviljats, dels från slutet af 1800-talet inträ¬
dande stegring i arbetsprisen, uppgående till omkring 25 procent, dels
betydlig stegring i de flesta materialpris, sedan kostnadsberäkningarna
uppgjorts, dels i allmänhet dåliga arbetare i följd af de svåra bostads¬
förhållandena vid arbetsplatserna, dels socialistiska och andra agitatoriska
påverkningar från det närbelägna Stockholm, hvarigenom allt ackords¬
arbete försvårats och fördyrats, dels svårighet att hindra arbetare eller
hela arbetslag, ofta de bättre, att gå sin väg, så snart bättre arbets¬
förhållanden erbjudits på annat håll, dels fördyrade transportkostnader
genom i orten rådande brist på dragare och genom dåliga vägar och
slutligen den särskildt under den torra sommaren 1901 uppkomna svårig¬
heten att få vatten till betonarbetena, i följd hvaraf dyrbara pump¬
inrättningar måst anordnas. Chefen för fortifikationen förklarade sig
mot denna utredning intet hafva att erinra.
166
Femte hufrudtiteln.
[27.] För egen del anförde marinförvaltningen, att, hvad först beträffade
bristerna i befästningsarbetena, ämbetsverket intet annat hade att erinra
i afseende å den af chefen för fortifikationen förebragta utredningen än
att en mycket stor del af denna brist förefunnits redan före kustbefäst¬
ningarnas öfverlämnande från landt- till sjöförsvaret. Under loppet af
år 1902 hade nämligen arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
icke allenast icke kunnat öfverlämna några medel för bestridande af
kostnaderna för från föregående år återstående, ännu icke verkställda
befästningsarbeten, utan i stället måst anmäla en brist af 178,742
kronor 8 öre, med hvilket belopp anslaget till befästningsarbetena den
31 december 1901 öfverskridits. I själfva verket hade dock bristen vid
denna tidpunkt varit vida större, ty flera anvisningar för ännu icke på¬
började eller afslutade arbeten hade måst tagas i anspråk för att möjlig¬
göra fortsättandet och fullbordandet af andra angelägnare. Det för år
1902 anvisade anslaget till befästningsarbeten å Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning, hvilket anslag direkt disponerats af marinförvalt¬
ningen, hade för öfrigt icke heller varit tillräckligt för bestridande af
kostnaderna för de arbeten, som voro afsedda att med detsamma utföras.
Vid tidpunkten för aflåtande af skrifvelsen den 25 september 1903 hade
ännu återstått att utföra anbefallda arbeten för en kostnad, som af
chefen för fortifikationen beräknats till 222,610 kronor. Samtliga dessa
arbeten beräknades vara fullbordade inom 1903 års slut eller åtminstone
under loppet af vintern 1903—1904 med undantag af infanterivärn å
Värmdön. Den för dessa senare beräknade kostnaden, 30,000 kronor,
vore emellertid just den summa, som ursprungligen afsetts för detta
ändamål och hvilken sålunda icke hade öfverskridits och ej heller
behöfde öfverskridas, ty den del af infanterivärnen, som ej för ifråga¬
varande belopp kunde utföras, vore, enligt hvad ämbetsverket inhämtat,
afsedd att så småningom och utan särskild kostnad anordnas af Svea
ingenjörkårs fästningsingenjörkompani.
Hvad åter beträffade bristen i artillerikostnad, 205,000 kronor, så
hade, då Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning från och med den
1 januari 1902 ställts under sjöförsvaret, arméförvaltningens artilleri-
departement till marinförvaltningen afgifvit två tablåer öfver befintlig
tillgång och brist af fästningsmateriel vid ifrågavarande fästning m. m.
Dessa tablåer hade upptagit, bland annat, förteckning å den materiel,
som då ännu återstode att anskaffa af anslag, som vid samma tillfälle
till marinförvaltningen öfverlämnades. Af dessa medel afsåges för Vax¬
holms och Oscar-Fredriksborgs fästning 280,984 kronor. För Vaxholms-
positionen återstode enligt öfverlämningstablån att anskaffa materiel
Femte hiifrudtiteln.
167
och ammunition till en beräknad kostnad af sammanlagd! 310,984
kronor. Till bestridande af dessa kostnader hade funnits, förutom
ofvannämnda öfverlämnade belopp 280,984 kronor, 1902 års anslag för
Vaxholmspositionen, 30,000 kronor, eller sålunda det beräknade erforder¬
liga beloppet 310,984 kronor.
För dessa medel hade redan större delen af hvad som enligt öfver-
lämningstablån skulle återstått att färdigställa anskaffats och bragts
till fullbordan. Om öfverlämningstablån rörande Vaxholmspositionen
sålunda varit rätt beräknad och i densamma upptagits alla de artille-
ristiska arbeten m. m., som verkligen varit nödvändiga att bringa till
utförande, hade ingen brist behöft anmälas, men så hade ingalunda
varit förhållandet, enär vissa oundgängliga arbeten antingen ej upp¬
tagits eller i hvarje händelse beräknats för knappt, hvarjämte anslaget
till arbeten rörai i de eldens ledning från början varit alldeles otillräck¬
ligt; och då fästningens artilleristiska anordningar måste färdigställas
jämsides med de fortifikatoriska, uppstode den brist, uppgående till
205,000 kronor, som närmare vore angifven i en bilagd specificerad
utredning.
Denna specificerade utredning upptog åtskilliga arbeten, bland
hvilka nämndes betonbäddningar, för hvilka inga medel beräknats eller
af tillgängliga medel kunnat afses, men utan hvilka kanonerna skulle
vara oanvändbara, vidare anordningar inom fort och batterier i ända¬
mål att därsammastädes redan i fredstid kunna förvara den för de¬
samma afsedda ammunitionsmängden, hvilket måste anses oeftergiflig!
vid kustfästningar, men för hvilka anordningar medel ej heller syntes
hafva beräknats eller i hvarje fall beräknats för knappt, samt slutligen
anordningar för eldens ledning, hvilka vore nödvändiga, om fästningen
skulle kunna motsvara de anspråk, som man därå måste ställa i detta
afseende. Om en del af dessa arbeten anmärktes i den specificerade
utredningen, att de redan vore verkställda eller att de beräknades vara
afslutade under 1903 års höst, under det att om åtskilliga andra af
ifrågavarande arbeten förmäldes, att en del af dem vore under utförande.
Af dessa, utaf myndigheterna afgifna yttranden fann jag, enligt
hvad mitt nämnda anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari
1904 utvisar, det framgå, att såväl de fortifikatoriska som de artille¬
ristiska arbetena, hvarå de omförmälda bristerna skulle uppstått, då
ännu icke blifvit afslutade. Under sådana förhållanden syntes mig de
belopp, hvartill bristerna uppgifvits, icke kunna anses angifva de summor,
hvartill bristerna å ifrågavarande arbeten slutligen komme att uppgå,
och ansåg jag det under dylika omständigheter vara lämpligast att
[27.]
168
Femte liufvudiiteln.
[27.] uppskjuta framställningen till Riksdagen om beviljande af medel för
bristens täckande, till dess förevarande arbeten blifvit fullt afslutade,
och det belopp, som borde ersättas, sålunda kunde noggrant angifvas.
I enlighet härmed blef någon framställning uti berörda syfte icke
af Eders Kungl. Maj:t aflåten till 1904 års riksdag.
Uti underdånigt memorial af den 15 september 1904 har nu chefen
för fortifikationen anmält, att de planlagda befästningsarbetena å Vax¬
holms och Oscar-Fredriksborgs fästning numera äro fullständigt af¬
slutade, hvarvid å byggnadsanslaget uppstått den brist å 455,000 kronor,
som han redan förut anmält, och ansåg han detta belopp böra ingå i
befästningsanslaget för tredje perioden.
Marinförvaltningen har emot hvad sålunda anförts icke haft något
att erinra och för egen del yttrat, att till berörda belopp borde läggas
redan nämnda summa af 205,000 kronor, hvilket belopp borde anvisas
för år 1906 till täckande af den brist uti ifrågavarande anslag, som
under bestyckningsarbetenas utförande vid Vaxholms och Oscar-Fred¬
riksborgs fästning uppstått.
Då väl chefens för fortifikationen ifrågavarande skrifvelse innehöll,
att befästningsarbetena å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
voro fullständigt afslutade, men däremot af marinförvaltningens skrif¬
velse icke framgick, huruvida jämväl de artilleristiska arbetena voro
afslutade, så att nämnda belopp af 205,000 kronor kunde anses exakt
angifva den summa, som för täckande af den å sistberörda arbeten
uppkomna brist erfordrades, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma
med upplysning i nämnda afseende.
Till svar härå har från marin förvaltningen inkommit en hemlig
ämbetsskrifvelse af den 11 november 1904. I denna skrifvelse upp-
gifves, bland annat, att den väsentligaste delen af ifrågavarande mate¬
riel antingen redan vore anskaffad eller beställd att levereras inom
den närmaste tiden. Å två särskilda arbeten skulle uppstå en behåll¬
ning af tillhopa 4,310 kronor 33 öre, under det att å ett annat en
brist skulle yppa sig å 3,600 kronor, hvadan ett öfverskott på samt¬
liga arbeten m. m. skulle komma att uppstå å 710 kronor 33 öre,
hvilka medel dock vore behöfliga till täckande af oförutsedda utgifter.
Den af marinförvaltningen anmälda bristen å 205,000 kronor kunde
således anses exakt angifva de kostnader, hvartill ifrågavarande artille¬
ristiska arbeten komme att belöpa sig. Slutligen har marinförvaltningen
framhållit nödvändigheten af att, ehuru en del till ifrågavarande arbeten
hörande apparater ännu icke vore levererade och uppsatta, framställ¬
ning det oaktadt gjordes vid instundande riksdag om bristens täckande,
Femte lnifviultiteln.
169
emedan för de förskott, som uti ifrågavarande afseende utbetalts, till större
delen användts medel, som snarast måste tagas i anspråk för sitt egent¬
liga ändamål.
För befästningsarbetena å Karlskrona fästning har befästnings-
kommittén beräknat en sammanlagd kostnad af 2,177,900 kronor. Af
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari 1899,
bi foga dt samma års statsverksproposition, framgår emellertid, att åt¬
skilliga arméns myndigheter, som blifvit i ärendet hörda, ansett, att
äfven med de af kommittén föreslagna inskränkningarna i anord¬
ningarna för stärkande af de till ifrågavarande fästning hörande öarnas
försvar dessa anordningar dock måste betinga en kostnad af 100,000
kronor mera än den kommittén beräknat, hvartill enligt myndigheternas
åsikt borde läggas 4,000 kronor för vissa befästningsanorduingar å
Västra Hästholmen. Chefen för landtförsvarsdepartementet förklarade
med anledning häraf, att han ansåge kommitténs kostnadssumma böra
ökas med, bland annat, 104,000 kronor befästningskostnad.
Enligt befästningskommitténs förslag skulle redan under första
byggnadsperioden beviljas samtliga anslag för erforderliga bestycknings-
och befästningsanorduingar vid Karlskrona med undantag för anord¬
ningarna å Västra Hästholmen. 1 sin redan nämnda skrifvelse den
15 september 1904 har chefen för fortifikationen anfört, att för befäst-
ningsanordningarna vid Karlskrona beviljats för första perioden 1,561,000
kronor.
Detta belopp motsvaras af de befästningskostnader, nämnda kom¬
mitté beräknat för Karlskrona med undantag af Västra Hästholmen,
jämte det belopp af 100,000 kronor, chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, på sätt nämndt är, förklarat sig anse därutöfver vara erfor¬
derligt för fästningen med nämnda undantag.
I sitt underdåniga memorial den 30 september 1901 anförde chefen
för fortifikationen, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsproto¬
kollet den 11 januari 1902, att för år 1902 vore beviljad sista åter¬
stoden af den för befästningarna å Kungsholmen och öarna beräknade
kostnaden och att vid 1 903 års början endast skulle återstå ombyggan¬
det af fästet å Västra Hästholmen. Chefen för fortifikationen anförde
vidare i sistnämnda skrift, att å de då redan fullbordade arbetena på
befästningarna å Kungsholmen och öarna någon brist icke uppstått,
men att det vore omöjligt att förutsäga, huruvida de återstående
arbetena därstädes skulle kunna verkställas för de därför beräknade
kostnaderna. Hvad befästningarna å Västra Hästholmen beträffade,
hade befästningskommittén beräknat kostnaderna för dem till 716,900
kronor, hvartill borde läggas redan nämnda, af myndigheterna uti
Bih. till Rihd. Bref. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 22
170
Femte hufVu(Ititeln.
[27.] ifrågavarande afseende påyrkade belopp af 4,000 kronor. Hela kost¬
naden uppginge således till 720,900 kronor. Under de år, som för¬
flutit efter beräkningarnas uppgörande, hade emellertid en betydlig •
stegring i järn- och stålpriser ägt rum, hvarför med säkerhet kunde
antagas, att denna omständighet kom me att förorsaka en afsevärd brist.
Antagligt vore väl ock, att de stegrade arbetsprisen äfven skulle för¬
orsaka ökad kostnad för byggnadsarbetets utförande.
På grund häraf måste utan tvifvel det beräknade anslaget till om-
byggnad af fästet å Västra Hästholmen höjas; men då möjligen ytter¬
ligare behof af medel för förut angifna arbeten kunde uppstå, syntes
underdånig anmälan om det belopp, som ytterligare kunde erfordras
för Karlskrona kustbefästningars afslutande enligt föreliggande plan,
först framdeles böra göras.
Af anförda skäl föreslog chefen för fortifikationen vidare, att det
af befästningskommittén för fästet å Västra Hästholmen upptagna
belopp 1,100,000 kronor skulle lika fördelas på de två senare bygg-
nadsperioderna, så att på hvardera af dessa komme ett belopp af
550,000 kronor. Därvid borde emellertid för byggnadsperioden 1903
-—1905 frånräknas redan under första byggnadsperioden för artilleri¬
kostnad anvisade 86,600 kronor, i följd hvaraf under den andra perio¬
den borde anvisas allenast 463,400 kronor, hvilket belopp uteslutande
skulle afses för befästningsändamål.
Detta belopp har äfven uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning
blifvit af Riksdagen för andra byggnadsperioden anvisadt.
Chefen för fortifikationen har nu i sin omförmälda skrifvelse den
15 september 1904 anfört, att, om man utginge från den af befäst¬
ningskommittén för befästningsarbetena vid Karlskrona fästning afsedda
summan af 2,177,900 kronor och därifrån afräknade utaf Riksdagen
för ändamålet redan beviljade för första byggnadsperioden 1,561,000
kronor och för andra perioden 463,400 kronor, skulle för sista bygg¬
nadsperioden återstå allenast 153,500 kronor. Emellertid hade redan
arméns myndigheter i sitt betänkande öfver befästningskommitténs för¬
slag påvisat, att en del däri förekommande beräkningar vore för låga;
och vidare hade såväl de sedan dess med 20—50 procent stegrade
arbets- och materialkostnaderna som ock tillgodoseendet af det behof
af ökadt utrymme, som blifvit en oafvislig följd af senast fastställda
besättningslistors styrkor, vållat en ej obetydlig ökning uti den redan
från början knappt beräknade kostnaden. Denna ökning, hvars ound¬
viklighet för belästningsplanens genomförande senast i den underdåniga
skrifvelsen den 30 september 1901 blifvit af chefen för fortifikationen
Femte Hufvudtiteln.
171
framhållen, hade dock först nu kunnat bestämmas till sin slutsiffra, och
uppginge denna till 594,600 kronor eller cirka 27 procent af den ursprung¬
ligen beräknade kostnaden. För att befästningsarbetena å Karlskrona
skulle under sista byggnad sperioden kunna afslutas enligt plan fordrades
sålunda, att för denna period ansloges en summa af 748,100 kronor.
Marinförvaltningen bar förklarat sig icke hafva något att erinra
mot chefens för fortifikationen förslag, men anfört, att till nyssnämnda
summa borde läggas dels 195,800 kronor till bestridande af bestyck-
ningskostnaderna å fortet Västra Hästholmen dels 100,700 kronor för
eldens ledning å samma fort.
Dessutom har marinförvaltningen anmält, att anskaffningen af
vissa kanoner med ammunition till fortet Västra Hästholmen kostat
38,600 kronor mera än därtill förut beräknade och beviljade medel
samt att å kostnaderna för eldens ledning å nämnda fort en brist af
99,300 kronor komme att uppstå.
Med anledning af de höga belopp, som myndigheterna sålunda
ansett erforderliga för afslutande af ifrågavarande befästningsarbeten
samt för anordningarna för eldens ledning å Västra Hästholmen, utöfver
hvad från början beräknats, anmodade jag marinförvaltningen i ämbets-
skrifvelse den 20 oktober nästlidna år att efter chefens för fortifikationen
hörande inkomma med upplysning, huruvida vid Karlskrona fästning
inga andra befästningsarbeten blifvit utförda eller vore beräknade att
blifva utförda än sådana, som varit af befästningskommittén afsedda,
samt om anledningarna till att kostnaderna för anordningarna för eldens
ledning vid nämnda fort beräknades i så hög grad komma att öfver¬
skrida, hvad kommittén i samma afseende ansett erforderligt.
Med hemlig ämbetsslcrifvelse den 1 sistlidna november har marinför¬
valtningen med anledning häraf öfverlämnat och åberopat en skrifvelse
från chefen för fortifikationen af den 26 därförutgångna oktober, däri
denne förmält, att samtliga de befästningsarbeten vid Karlskrona, som
vore dels redan fullbordade dels under utförande, inginge i den af
befästningskommittén utarbetade planen för Karlskronas fasta försvar
samt att inga andra verk än dessa vore afsedda att för den ifråga¬
varande summan 748,100 kronor utföras.
I sin sistnämnda skrifvelse har marinförvaltningen tillika anfört, bland
annat, att ökningen i kostnaden för anordningarna för eldens ledning å
Västra Hästholmen vore beroende af, dels att man vid uppgörande af det
första kostnadsförslaget för dessa anordningar icke haft att tillgå någon
definitiv plan till fortets ombyggnad dels ock att fordringarna å pansar-
skydd och utrymme för observationsplatser och strålkastare i väsentlig
[27.]
172
Femte Hufviultiteln.
[27.] mån stegrats under de senare åren. Därjämte hade behofvet af moderna
orderöfverföringsapparater äfvensom af ett mera genomfördt system
för elektrisk belysning inom fortet gjort, att kostnaden härför väsent¬
ligen stegrats. Slutligen bar marinförvaltningen lämnat en specificerad
uppgift angående användningen af det för ifrågavarande ändamål afsedda
belopp af 200,000 kronor, hvilken uppgift jämte skrifvelsen i öfrigt
torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.
Hvad slutligen beträffar Ålfsborgs fästning, så har befästnings-
kommittén beräknat kostnaderna för bestycknings- och befästnings-
anordningarna därstädes till, för de förra 1,010,000 kronor och för de
senare 840,000 kronor, hvartill skulle komma för försvarets ledning
50.000 kronor, eller således tillhopa 1,900,000 kronor. Då härifrån af-
räknas af kommittén beräknadt bidrag från en-per-mille fonden af
240.000 kronor, skulle kostnaderna i öfrigt enligt kommitténs beräk¬
ningar komma att uppgå till 1,660,000 kronor.
Af marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 4 oktober 1901,
för hvilken jag närmare redogjort i mitt anförande till statsrådsproto¬
kollet den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition,
framgår, att, sedan bidraget från en-per-mille fonden blifvit bestämdt
till 270,000 kronor, den för arbetena vid Ålfsborg beräkneliga summan
uppgått till 1,930,000 kronor. Arméns myndigheter hade af anfördt
skäl ansett, att 125,000 kronor skulle kunna öfverföras från artilleri¬
kostnaden till befästningskostnaden och de disponibla medlen fördelas
sålunda, att 995,000 kronor användes till befästningskostnad, 50,000
kronor till försvarets ledning och 885,000 kronor till artillerikostnad.
För befästningsarbeten vid Ålfsborg hade då redan anvisats 305,000
kronor, hvadan, då dessa arbeten enligt kommitténs förslag skulle
vara fullbordade under de två första perioderna, till desamma för
2:a perioden återstode att anvisa 690,000 kronor. Chefen för forti¬
fikationen hade emellertid af anförda skäl ansett denna summa ej vara
tillräcklig, utan att en brist å 168,000 kronor skulle komma att uppstå,
hvadan anslaget för befästningsarbeten under den 2:a perioden borde
ökas till 858,000 kronor.
Af artillerikostnaden hade Riksdagen under första perioden anvisat
100.000 kronor, och skulle enligt kommitténs förslag under 2:a perioden
anvisas ytterligare 500,000 kronor. Härifrån borde dock afräknas redan
nämnda 125,000 kronor, i följd hvaraf för artillerikostnad under 2:a
perioden borde anvisas 375,000 kronor.
Nämnda belopp, 858,000 kronor för befästningskostnader och
375.000 kronor för bestyckningskostnader, hafva, på Eders Kungl. Maj:ts
förslag, blifvit af Riksdagen beviljade för 2:a byggnadsperioden.
Femte Hafrudtiteln.
173
Vid fråga om anslag för år 1905 anmälde härjämte marinförvalt¬
ningen, på sätt närmare framgår af mitt yttrande till statsrådsproto¬
kollet den 12 januari 1904, att för Västerbergets bestyckning med
pjäser af nyaste konstruktion och anskaffning af nödigt förråd af bästa
ammunition för desamma kostnaden skulle komma att uppgå till 355,000
kronor utöfver hvad från början beräknats. Marinförvaltningen föreslog
med anledning häraf, att af 1904 års riksdag måtte för år 1905 äskas
ett belopp af 135,000 kronor, hvilket belopp jämte för andra perioden
redan beviljade 375,000 kronor skulle möjliggöra anskaffning till 1905
års utgång af 2 stycken 15 cm. kanoner samt erläggande af två för¬
skott å leveranssumman för 2 stycken 24 cm. kanoner.
På Eders Kungl. Maj:ts förslag blef nämnda belopp 135,000 kronor
af 1904 års riksdag beviljadt för år 1905.
Chefen för fortifikationen har nu i sin redan omförmälda skrifvelse
den 15 september 1904 med erinran om, att Riksdagen för befästnings-
kostnader vid Ålfsborg beviljat för l:a perioden 305,000 kronor och för
2:a perioden 858,000 kronor eller således 168,000 kronor mer än den
beräknade kostnadssumman för befästningskostnader vid Ålfsborg,
995.000 kronor, anfört, att af samma skäl, som redan angifvits för
ökningen af kostnaderna för arbetena vid Karlskrona fästning, blefve
äfven arbetena vid Ålfsborgs fästning betydligt dyrare, än befästnings-
kommittén beräknat. Sålunda hade det vid nu verkställda noggranna
beräkningar visat sig, att, därest de påbörjade arbetena skulle kunna
fullbordas enligt plan, ökningen i befästningskostnaden utöfver den
beräknade summan, 995,000 kronor, uppginge till 267,000 kronor eller
omkring 27 procent af densamma. För sista byggnadsperioden behöfde
sålunda till befästningsarbetena vid Ålfsborgs fästning anslås 99,000
kronor.
Marinförvaltningen har i öfverensstämmelse med befästningskom-
mitténs förslag hemställt, att för 3:e perioden måtte anvisas dels
410.000 kronor till bestridande af bestyckningskostnaderna vid Ålfsborgs
fästning, dels återstående hälften af kostnaderna för eldens ledning vid
samma fästning 25,000 kronor.
Till de för 3:e perioden erforderliga beloppen borde vidare, en¬
ligt marinförvaltningens skrifvelse, läggas 220,000 kronor, utgörande
hvad som ännu återstode af det vid senaste riksdag såsom behöfligt
anmälda tillägg af 355,000 kronor till förut beräknade kostnaden för
kanoner och ammunition för Västerberget, af hvilket tillägg Riksdagen
för år 1905 beviljat 135,000 kronor.
Dessutom har marinförvaltningen anmält, att, sedan fullständiga
174
Femte liiifvndtiteln.
[27.] kostnadsberäkningar blifvit uppgjorda angående eldens ledning vid
Ålfsborgs fästning, detta på grund af reduktion i bestyckningen af
befästningskommittén väsentligt förminskade anslag, stort 50,000 kro¬
nor, visat sig blifva alldeles otillräckligt, i det att kostnaderna i stället
komme att belöpa sig till 235,000 kronor, hvarför en brist af 185,000
kronor komme att uppstå.
I anledning af det öfverskridande af sistberörda anslag, som marin¬
förvaltningen beräknade sålunda måste ske, anmodade jag marinförvalt¬
ningen i min redan nämnda ämbetsskrifvelse den 20 oktober 1904
att jämväl inkomma med upplysning om anledningarna till att kostna¬
derna för eldens ledning äfven vid Ålfsborgs fästning beräknades komma
att i så hög grad Öfverskrida, hvad befästningskommittén i sådant afse¬
ende ansett erforderligt.
I sin äfvenledes redan omförmälda hemliga ämbetsskrifvelse den
1 november sistlidna år meddelade marinförvaltningen såsom svar härå,
bland annat, att i de beräkningar, som från början uppgjorts af general¬
fälttygmästare n och chefen för artilleriet samt af chefen för fortifikatio¬
nen, kostnaden för eldens ledning vid Ålfsborgs fästning beräknats
komma att uppgå till 185,000 kronor. Denna kostnad hade af befäst¬
ningskommittén utan angifvande af orsakerna nedsatts till allenast
50,000 kronor.
Angående denna reducering hade arméns myndigheter i sitt under¬
dåniga utlåtande den 31 Oktober 1898 öfver befästningskommitténs
betänkande yttrat, bland annat, dels att den störa nedsättningen ej stode
i något rimligt förhållande till de ändringar i befästningsplanen, som
vidtagits, då det måste besinnas, att telefon- och telegrafledningar blefve
i det stora hela desamma, endast med en viss afräkning, äfvensom att
belysningen måste ordnas på ett fullt lika effektivt sätt, som vid det
oförändrade förslaget, dels ock att, för så vidt medel icke kunde på
annat sätt beredas, ingen annan utväg därför syntes återstå, än att i
afseende på anordningar för eldens ledning inskränka sig till det allra
viktigaste och låta framtiden sörja för resten.
Marinförvaltningen har vidare förmält i sin sistnämnda skrifvelse,
att chefen för fortifikationen, på ämbetsverkets anhållan, verkställt
en utredning rörande erforderliga anordningar för försvarets led¬
ning inom Ålfsborgs fästning. Denna utredning utvisade, att kostna¬
derna komme att belöpa sig till 235,000 kronor. I skrifvelsen kar
marinförvaltningen slutligen lämnat en redogörelse för, huru detta belopp
vore afsedt att fördelas på vissa uppgifna arbeten.
Femte hiifviultiteln.
175
Slutligen har chefen för fortifikationen, som dels uti underdånigt [27.]
memorial den 11 september 1902 framhållit, att det syntes vara på
liden,, att de fortijikationsförråd upprättades, som vid mobilisering ound¬
gängligen erfordrades för att de särskilda kustbefästningarnas fortifikato-
riska armering skulle kunna utan tidsutdräkt utföras, dels uti underdå¬
nig skrifvelse den 14 september 1903 anhållit att återigen få fästa
uppmärksamheten på berörda behof, och detta så mycket mera, som
arbetena å nämnda befästningar än ytterligare närmat sig sin afslutning,
hvarför upprättandet af fortifikationsförråden ej längre syntes kunna
uppskjutas, nu ännu en gång i underdånighet erinrat om behofvet af
fortifikationsförråd inom de befästade kustorterna. Den för desamma
beräknade kostnaden, 106,000 kronor, syntes honom därför böra ingå
uti befästningsanslaget för 3:e perioden.
Jämväl marinförvaltningen har funnit behofvet af de fyra fortifi¬
kationsförråden vara till fyllest ådagalagdt samt tillika anmärkt, att
samma behof blefve allt mera trängande ju närmare sin fullbordan
kust befästningarna komme.
I fråga om fördelningen af de anslagsbehof, som chefen för forti¬
fikationen sålunda ansett föreligga för den sista byggnadsperioden, har
han anfört, att det syntes honom vara lämpligt, att bristen i befäst¬
ningsanslaget till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning snarast
måtte blifva i sin helhet täckt och sålunda anslag till samma brists
täckande böra anvisas redan under 3:e periodens första år eller 1906.
De behöfliga anslagen för återstående befästningsarbeten samt för forti¬
fikationsförråden syntes honom däremot böra lika fördelas å periodens
två första år, enär befästningarna borde inom dessa två år vara forti-
fikatoriskt afslutade, på det att bestyckningsarbetena måtte utan hinder
kunna afslutas under periodens sista år.
Chefen för fortifikationen har med anledning häraf hemställt, att
för fullbordande af de planlagda befästningsarbetena å rikets kustbe¬
fästningar måtte af instundande riksdag äskas för byggnadsperioden
1906—1908:
till täckande af brist i befästningsanslaget för
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning......... kr. 455,000: —
» fullbordandet af planlagda befästningsarbeten vid
Karlskrona fästning........................................................ » 748,100: —
och vid Ålfsborgs fästning.......................................... » 99,000: —
samt till fortifikationsförråd å kustbefästningarna......... » 106,000: —
Summa kr. 1,408,100
176
Femte linfrudtiteln.
och däraf för år 1906
till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning........... kr.
)> Karlskrona fästning ...................................... »
» Ålfsborgs » »
» fortifikationsförråd ......................................................... »
Summa kr.
455,000: —
374,050: —
49,500: —
53,000: —
931,550: —
Marinförvaltningen har, på sätt redan blifvit omförmäldt, föreslagit,
att härutöfver skulle för den 3:e byggnadsperioden hos Riksdagen
äskas:
till bestyckningskostnader vid Ålfsborgs fästning......... ki
» återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid
samma fästning ............................................................... »
» bestyckningskostnader å Västra Hästholmen........... »
» eldens ledning å samma fort ....................................... »
» bestridande af kostnader för kanoner å Västerber¬
get utöfver redan beviljadt belopp ........................... »
samt vidare till täckande af följande brister:
vid bestyckningsarbeten å Vaxholms och Oscar-Fredriks¬
borgs fästning .............................................................. ))
» anordningarna för eldens ledning å Ålfsborgs
fästning ........................................................ »
» anskaffning af kanoner med ammunition till fortet
å Västra Hästholmen..................................................... »
» anordningarna för eldens ledning å sistnämnda
fort .................................................................................... »
410,000:
25,000:
195,800:
100,700:
220,000:
205,000:
185,000:
38,600:
99,300:
Summa kr. 1,479,400: —
Af dessa utgifter har marinförvaltningen ansett, att följande borde
utgå under år 1906 till nedan nämnda belopp, nämligen:
af best.yckningskostnaden vid Ålfsborgs fästning......... kr.
den återstående hälften af anslaget till eldens ledning-
vid samma fästning...................................................... »
af bestyckningskostnaden för Västra Hästholmen......... »
kostnaden för eldens ledning å samma fort................. 3>
af kostnaderna för kanonerna å Västerberget utöfver
redan beviljadt belopp............................................... j>
200,000:
25,000
155,400
100,700
Transport kr.
110,000:
591,100:
Femte hufvudtiteln.
177
Transport kr. 591,100: —
bristen vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning ..................................... » 205,000: —
af bristen i kostnaderna för eldens ledning å Ålfs-
borgs fästning ............................................................... » 100,000: —-
bristen i kostnaderna för anskaffning af kanoner med
ammunition till fortet å Västra Hästholmen ...... » 38,600: —
af bristen vid anordningarna för eldens ledning å
sistnämnda fort................................................................ » 50,000: —
eller tillhopa kr. 984,700: —
Med sammanräknande af hvad sålunda ansetts böra uti ifråga¬
varande afseende äskas dels för den 3:e byggnadsperioden dels för
år 1906 har marinförvaltningen hemställt, att hos Riksdagen måtte
äskas till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar ett extra
ordinarie anslag af 2,887,500 kronor samt att däraf måtte anvisas för
år 1906 ett belopp af 1,916,250 kronor.
Af hvad sålunda utaf chefen för fortifikationen och marinförvalt¬
ningen anförts framgår, att kostnaderna för ifrågavarande befästnings-
och bestyckningsarbeten redan uppgått eller komma att uppgå till
belopp, som afsevärdt öfverstiga hvad i sådant afseende af befästnings-
kommittén beräknats. Delvis torde detta hafva berott på, att vid de
af nämnda kommitté uppgjorda beräkningarna kostnaderna beräknats
för lågt, och delvis har öfverskridandet af de beräknade beloppen na¬
turligen varit en följd af den stegring i priserna å materiali er och
arbete, som under de senaste åren ägt rum. Härtill hafva kommit sär¬
skilda orsaker, som af myndigheterna blifvit omförmälda.
1 fråga om kostnaderna för eldens ledning hafva tydligen icke full¬
ständiga planer i sådant afseende blifvit af befästningskommittén utar¬
betade, hvarför det torde vara svårt att säga, i hvad mån myndigheter¬
nas nu uppgjorda förslag innefatta ett öfverskridande af hvad utaf
kommittén afsetts. Med hänsyn till de stora prisskillnaderna mellan
kommitténs och myndigheternas beräkningar synes emellertid vara tyd¬
ligt, att kommittén icke beräknat, att ifrågavarande arbeten skulle ut¬
föras i den omfattning, som nu af myndigheterna ifrågasatts. A andra
sidan torde det dock vara lämpligt, att, när dessa arbeten nu utföras,
de verkställas så, att de fullt motsvara nutida fordringar å anordningar
af förevarande art.
Hvad först beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
torde enligt de af myndigheterna nu lämnade upplysningar de siffror,
Bill. till Rilcsd. Prof. 1005. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 23
178
Femte hufvudtiteln.
[27.] till hvilka bristerna å kostnaderna för befästnings- och bestycknings-
arbetena därstädes nppgifvits, få anses exakt angifva samma bristers
belopp. Den sammanlagda summan, 660,000 kronor, torde därför böra
täckas, och synes framställning om anvisande af beloppet å extra stat
för år 1906 böra göras hos Riksdagen.
I fråga om Karlskrona fästning kommer enligt chefens för forti¬
fikationen uppgift å kostnaderna för befästningsarbetena, för hvilka
skulle erfordras ytterligare 748,100 kronor, det från början beräknade
beloppet att öfverskridas med icke mindre än 594,600 kronor. Afräk¬
nar man härifrån dels det belopp af 100,000 kronor, som chefen för
landtförsvarsdepartementet redan från början förklarade sig anse böra
tilläggas till kostnaderna för de till fästningen hörande öarnas försvar,
och dels de 4,000 kronor, hvarmed han likaledes ansåg, att utgifterna
för befästningsanordningarna å Västra Hästholmen borde ökas, uppstår
i allt fall ett öfverskridande af det för befästningsarbetet beräknade
beloppet med 490,600 kronor.
I fråga om bestyckningskostnader för Karlskrona fästning har marin¬
förvaltningen föreslagit äskande af 195,800 kronor för fortet å Västra
Hästholmen. Detta belopp har blifvit af befästningskommittén beräknadt,
i det att kommittén upptagit artillerikostnaderna för Västra Hästholmen till
282,400 kronor. Frånräknas härifrån redan under första perioden, på sätt
nämndt är, beviljad artillerikostnad, 86,600 kronor, erhålles det ifråga¬
varande beloppet, 195,800 kronor. Äfven beloppet 100,700 kronor för
anordningar för eldens ledning var jämväl af befästningskommittén
beräknadt. Härtill kommer af marinförvaltningen såsom erforderliga
ytterligare anmälda 38,600 kronor för kanoner och ammunition å
Västra Hästholmen samt 99,300 kronor för anordningar för eldens
eldning.
För befästnings- och bestyckningsarbetena vid Karlskrona erfordras
följaktligen, enligt myndigheternas beräkningar, ytterligare 1,182,500
kronor. Då af hvad redan är nämndt framgår, att jämlikt befästnings-
kommitténs beräkningar numera skulle återstå att bevilja för befäst¬
ningsarbeten vid Karlskrona fästning allenast 153,500 kronor och i
bestyckningskostnader samt för eldens ledning endast 296,500 kronor,
komma således kostnaderna för nämnda fästning vid jämförelse med
kommitténs beräkningar att öfverskridas med 732,500 kronor. Frånräknas
redan nämda belopp af 104,000, återstår likväl en summa af 628,500
kronor.
Huru afsevärdt detta belopp än är och huru beklagligt det än
måste anses vara, att de uppgjorda beräkningarna visat sig vara i så
Femte Imfvudtiteln.
179
hög grad felaktiga, torde det emellertid vara nödvändigt att bringa de
planlagda arbetena till slut under den med år 1906 ingående sista
byggnadsperioden. För afslutande af dessa arbeten å Karlskrona fäst¬
ning synes mig därför böra af Riksdagen äskas det föreslagna beloppet
1,182,500 kronor.
I fråga om Ålfsborgs fästning har chefen för fortifikationen anmält en
brist af 99,000 kronor utöfver den, till hvars täckande medel redan beviljats,
samt marinförvaltningen därutöfver föreslagit äskande af tillhopa 840,000
kronor. Af sistnämnda belopp föreslås 435,000 kronor i enlighet med
befästningskommitténs betänkande, 220,000 kronor såsom en följd af
det beslut om beviljande af 130,000 kronor för kanoner med ammuni¬
tion å Västerberget, som fattades af 1904 års riksdag, samt 185,000
kronor såsom erforderliga för anordningar för eldens ledning utöfver
af befästningskommittén i sådant afseende beräknade 50,000 kronor.
Det sammanlagda beloppet, som, enligt myndigheternas jdtranden,
skulle erfordras ytterligare för Ålfsborgs fästning, uppgår således till
939,000 kronor. Enligt befästningskommitténs förslag skulle det nu¬
mera erforderliga beloppet utgöra allenast 435,000 kronor, hvadan detta
belopp öfverskrides med 504,000 kronor; af detta belopp torde dock
Riksdagen få anses redan hafva medgifvit behofvet af 220,000 kronor.
Hvad slutligen beträffar det af myndigheterna vid upprepade till¬
fällen påyrkade anslaget för upprättande af fortifikationsförråd, synas
dylika förråd böra upprättas i den mån fästningsarbetena nalkas sin
fullbordan. Dessa förråd äro nämligen ägnade att i hög grad höja
befästningars försvarsförmåga och böra därför icke vid desamma saknas.
I enlighet med hvad jag sålunda anfört finner jag därför medel
böra beviljas för samtliga de af mjmdigheterna omförmälda ändamål
och med de af dem föreslagna belopp eller således
till
))
»
täckande af brist i befästningsanslaget till Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästning.................. kronor
fullbordande af planlagda befästningsarbeten
vid Karlskrona fästning .................................... »
och vid Ålfsborgs fästning .............................. »
fortifikationsförråd å kustbefästningarna ......... )>
bestvckningsarbeten vid Ålfsborgs fästning... »
återstående hälften af anslaget till eldens led-
455,000: —
748,100; —
99,000: —
106,000: —
410,000: —
ning vid samma fästning ................................. » 25,000: —
bestyckningskostnader å Västra Hästholmen » 195,800: —
Transport kronor 2,038,900: —
180
Femte hufvudtitcln.
till
3>
för
»
Transport
eldens ledning å samma fort ..............................
kanoner å Västerberget utöfver redan beviljadt
belopp ...................................................................
samt ytterligare
bestyckningsarbeten å Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning.......................................
anordningar för eldens ledning å Alfsborgs
fästning ..................................................................
anskaffning af kanoner med ammunition till
fortet å Västra Hästholmen..........................
anordningar för eldens ledning å sistnämnda
fort ...........................................................................
kronor 2,038,900: —
» 100,700: —
» 220,000: —
205,000: —
)) 185,000: —
» 38,600: —
)) 99,300: —
Summa kronor 2,887,500: —•
Af detta belopp har marinförvaltningen ansett, att icke mindre än
1,916,250 kronor borde utgå under år 1906. I detta afseende synas
mig emellertid vissa nedsättningar kunna ske. Det belopp, som är
erforderligt för täckande af bristen i befästningsanslaget till Vaxholms
och Osear-Fredriksborgs fästning, torde emellertid böra utgå under år
1906. Likaledes delar jag chefens för fortifikationen åsikt, att hvad
som under ifrågavarande treårsperiod erfordras för de rent fortifika-
toriska arbetenas utförande bör utbetalas under periodens två första
år, enär dessa arbeten måste vara afslutade, innan den sista delen af
bestyckningsarbetena kan bringas till slut. Chefens för fortifikationen
förslag i fråga om hvad som bör anvisas för år 1906 för de fortifika-
toriska arbetena torde därför böra ligga till grund för framställningen
i sådant afseende till Riksdagen med undantag dock för det belopp
af 53,000 kronor, som han ansett böra anvisas för anskaffande af hälften
af de för kustbefästningarna erforderliga fortifikationsförråden. Med
anvisande af detta belopp synes nämligen kunna anstå till följande år.
Hvad åter beträffar anslagen till bestyckningsarbetena torde visser¬
ligen de flesta af de belopp marinförvaltningen föreslagit att anvisas
för år 1906 böra under nämnda år utbetalas, men i vissa fall synes dock
med utbetalandet kunna anstå.
Med hänsyn till redan träffade aftal angående leveranser af de för
Alfsborgs fästning afsedda kanonerna torde de för bestyckningskostnader
vid nämnda fästning till anvisning för år 1906 föreslagna beloppen af
200,000 kronor och 110,000 kronor böra under nämnda år utbetalas
och något uppskof med deras anvisande därför icke nu böra ske. 1 fråga
Femte hufvudtiteln.
181
om kostnaderna för arbetena för eldens ledning å samma fästning synas,
för att dessa arbeten ej måtte vålla binder för de fortifikatoriska arbetena
därstädes, böra för år 1906 anvisas dels af marinförvaltningen föreslagna
25.000 kronor dels ock ytterligare 25,000 kronor af det utaf ämbets¬
verket till anvisning för ifrågavarande år föreslagna beloppet, 100,000
kronor. Anvisandet af återstående 75,000 kronor synes däremot kunna
till ett af de två närmast följande åren uppskjutas.
Hvad beträffar anslagen för bestyckningsarbetena å Västra Häst¬
holmen, af hvilka anslag marinförvaltningen till anvisande för år 1906
föreslagit dels 155,400 kronor, dels 38,600 kronor, torde, då dessa be¬
lopp äro afsedda för anskaffning af ammunition till redan beställda kanoner
samt af kanoner, hvilkas pansartorn likaledes äro beställda, något upp¬
skof med den föreslagna anvisningen icke böra ske. Vidkommande
åter kostnaderna för arbetena för eldens ledning å sistnämnda fort, i
hvilket afseende marinförvaltningen föreslagit, att för år 1906 skulle
anvisas dels 100,700 kronor och dels 50,000 kronor, torde däremot endast
50.000 kronor behöfva under ifrågavarande år utbetalas.
Hen brist, som uppstått vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning, uppgående till 205,000 kronor, torde,
på sätt marinförvaltningen föreslagit, böra under år 1906 täckas.
Enligt min åsikt böra således af förevarande belopp för år 1906
anvisas
till täckande af brist i de fortifikatoriska arbetena vid
Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning ...........kr. 455,000: —
» de fortifikatoriska arbetena vid Karlskrona fästning » 374,050: —
)) )) )) » » Ålfsborgs » » 49,500: —-
för bestyckningsarbetena vid Ålfsborgs fästning ............... )> 200,000: —
den återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid
samma fästning........................................................................ )) 25,000: —
för bestyckningsarbeten å Västra Hästholmen.................... » 155,400: —
» anordningar för eldens ledning å samma fort.............. » 50,000: —
» kanoner å Västerberget ........................................................ » 110,000: —
)) täckande af bristen å bestyckningsarbetena å Vax¬
holms och Oscar-Fredriksborgs fästning ................. )) 205,000: —
af de ytterligare kostnaderna för eldens ledning å Ålfs¬
borgs fästning ................................................................... » 25,000: —
den ytterligare kostnaden för anskaffning af kanoner med
ammunition till fortet å Västra Hästholmen............ » 38,600: —
Summa kronor 1,687,550: —
[27.]
182
Femte hnfvndtiteln.
[27.]
[28.]
Nybyggnader
för kustartille¬
riets förlägg¬
ning m. m.
[29.]
Minförsvarets
ordnande samt
minpersona¬
lens inkvarte¬
ring vid mo¬
bilisering.
Jag hemställer alltså i underdånighet, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen
att till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar bevilja ett
anslag af 2,887,500 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 1,687,550 kronor.
Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.
Enligt den plan för uppförande af nybyggnader för kustartilleriets
förläggning m. in., som framlades i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvars-
ärenden den 11 januari 1901, bifogadt samma års statsverksproposition,
skulle för den 3:e byggnadsperioden, omfattande åren 1906 och 1907,
erfordras ett belopp af 322,875 kronor, hvilket borde fördelas lika på
de båda åren, så att för år 1906 skulle för ändamålet erfordras 161,438
kronor.
Den uppgjorda planen för beviljande af medel för ifrågavarande
nybyggnader har städse blifvit följd med undantag af att under två år
beloppet blifvit af särskild anledning liöjdt utöfver hvad som från bör¬
jan beräknats.
I enlighet med den uppgjorda planen och i öfverensstämmelse
med marintörvaltningens förslag hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m. bevilja
på extra stat för år 1906 ett anslag af 161,438 kronor.
Minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering
vid mobilisering.
I statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901, bilagdt samma års
statsverksproposition, finnes intagen en plan för beviljande af medel
för minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering vid mobi¬
lisering. Enligt denna plan skulle utgifterna under 3:e perioden,
omfattande åren 1906 och 1907,'uppgå till 521,837 kronor och skulle
för hvartdera året beviljas ett belopp af 260,919 kronor.
Beviljandet af anslag för ifrågavarande ändamål har hittills skett
enligt den framlagda planen.
Femte Imf vadtiteln.
183
Då någon anledning att frångå densamma icke heller nu förelig- [29.]
ger, hemställer jag i underdånighet i enlighet med marinförvaltnin¬
gens framställning, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för fortsättande af arbetena för minförsvarets ordnande och min¬
personalens inkvartering vid mobilisering bevilja på extra stat för år
1906 ett anslag af 260,919 kronor.
Fasta minförsvaret.
Marinförvaltningen anförde i sin underdåniga skrifvelse den 25 [30.]
september 1903, bland annat, att för att möjliggöra kännedom om till- FaBta min-
ståndet af de för krigsbruk afsedda elektriska min- och telefonkablar, forsTaret-
hvilka förvarades i förråd, kablarna måste underkastas regelbundet åter¬
kommande undersökningar i afseende å deras elektriska egenskaper;
dylik undersökning erfordrades äfven vid ut- och inleverering samt ny¬
anskaffning af kablar. De för dessa undersökningar afsedda instrument
m. m., som funnes vid flottans varf i Stockholm, vore föråldrade och
otillförlitliga. Anskaffningskostnaderna för nya mätinstrument jämte
vidtagande af nödiga anordningar för undersökning af elektriska kablar
beräknades till 6,000 kronor. Vidare syntes det för minspärrningar¬
nas snabba mobilisering vara ett oafvisligt villkor, att en utredning
tändkolfvar ständigt hölles förvarade fullt klargjorda till omedelbart
krigsbruk. Detta förvaringssätt fordrade emellertid, att tändkolfvarna
förvarades i särskilda källare, belägna så långt från hvarandra inbördes,
att eventuell explosion af tändkolfvarna i en sådan källare ej kunde
skadligt inverka på någon af de öfriga, hvarigenom endast ett mindre
antal kolfvar behöfde ersättas från respektive minmagasin, där ett lämp¬
ligt antal oapterade reservtändkolfvar borde hållas i förråd. För an¬
skaffning utaf reservtändkolfvar till i förråd befintliga minor af olika
slag samt för uppförande af mindre tändkolfkällare vid de olika min¬
förråden beräknades därför tillhopa 65,000 kronor. Slutligen motsva¬
rade den å fortet Kungsholmen befintliga lysapparaten n:r 2 ingalunda,
de fordringar, man numera ställde på dylik belysningsmateriel. Flera
gånger reparerad, torde den möjligen endast under de närmaste åren
kunna fortfarande användas för afsedt ändamål. En ny lysapparat borde
därför så fort ske kunde anskaffas för att genast vid behof kunna er¬
sätta den gamla apparaten. Anskaffningskostnaden för en ny lysappa¬
rat med tillbehör och uppställningsanordningar beräknades till 24,000
kronor.
184
Femte hufvudtiteln.
[30.] På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1904, fann jag, med hänsyn till andra nödvändiga anslag nu
nämnda anslagsäskanden icke böra framläggas för 1904 års riksdag, och
föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda framställnin¬
gar icke någon hemställan hos Riksdagen.
Marinförvaltningen har nu ånyo anmält nämnda behof under erinran
om, att de fortfarande vore förefintliga.
Dessutom har marinförvaltningen förmält, att för minförsvaret vid
Karlskrona behöfde de äldre minantändnings- och telefonapparaterna
ersättas efter hand med nya tillförlitligare apparater, för hvilkas an¬
skaffning år 1906 erfordrades 2,700 kronor. För komplettering af
elektriska kabelförrådet vid Karlskrona station beräknades vidare under
år 1906 erfordras 11,000 meter min- och telefonkablar, för hvilken ma¬
teriel anskaffningskostnaden utgjorde 12,450 kronor. Slutligen beräk¬
nades för ytterligare ändring af äldre minor, att användas såsom re¬
serv- och öfningsmateriel, för år 1906 medelsbehofvet till 30,000 kro¬
nor. • Marinförvaltningen hemställde därför, att för tillgodoseende af
samtliga nu anmälda behof måtte af Riksdagen för år 1906 äskas ett
extra ordinarie anslag för fasta minförsvaret af 140,150 kronor.
På sätt jag redan förut i annat sammanhang anmärkt, utgör min¬
väsendet ett så viktigt led i vårt försvar, att de åtgärder, som erfor¬
dras för att hålla detsamma i fullgodt skick, synas böra vidtagas. De
af marinförvaltningen omförmälda utgifterna för att kunna på ett till¬
fredställande sätt företaga undersökningar vid flottans varf i Stockholm
af elektriska kablar, hvilka utgifter beräknats till 6,000 kronor, torde
därför icke längre böra uppskjutas. Detsamma synes vara förhållandet
med kostnaderna för en ny lysapparat å fortet Kungsholmen 24,000
kronor, för nya minantändnings- och telefonapparater vid Karlskrona
2,700 kronor och för komplettering af elektriska kabelförrådet vid
samma station 12,450 kronor. Däremot torde utgifterna för dels
anskaffning af reservtändkolfvar och uppförande af mindre tändkolf-
källare 65,000 kronor dels ändring af äldre minor för att användas
såsom reserv- och öfningsmateriel 30,000 kronor vara af beskaffen¬
het att utan allt för stor olägenhet kunna fördelas på två år. För dessa
tvenne ändamål skulle därför erfordras för år 1906, för det förstnämnda
32,500 kronor och för det senare 15,000 kronor.
Jag hemställer därför i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täck¬
tes föreslå Riksdagen
att för fästa minförsvaret bevilja på extra stat för år 1906 ett an¬
slag af 92,650 kronor.
Femte hnfrndtiteln.
185
Vaktstugor för bevakning af batterier vid Karlskrona
fästning.
I egenskap af kommendant å Karlskrona fästning har befälhaf¬
vande amiralen därstädes uti skrifvelse den 4 augusti 1904 till marin¬
förvaltningen anfört, att han verkställt en utredning angående vissa
uppgifna batteriers och infanteriverks tillsyn, skötsel och bevakning-
under fredstid och då öfningar därstädes ej påginge. Vissa af dessa
försvarsverk vore belägna så långt ifrån såväl staden som forten, att
det skulle möta stora svårigheter och förorsaka betydande kostnader
att bevaka dem genom i staden eller å forten förlagd personal. Ett sätt
att utöfva bevakningen vore att uppdraga åt en i verkets omedelbara
närhet boende, trovärdig person att utöfva tillsyn öfver detsamma. Det
hade emellertid visat sig, att öborna hade oskäligt höga anspråk på
ersättning härför, hvarjämte det vore svårt att i dessa trakter erhålla
fullt lämpliga personer.
Han ansåge sig därför böra förorda att i stället uti omedelbar närhet
af hvart och ett af fyra namngifna försvarsverk uppfördes en vaktstuga
med uthusbyggnader, afsedd för vaktaren, t. ex. en pensionerad under¬
officer, hvilken mot kontraherad lön i likhet med vissa andra tillsynings¬
man skulle bestrida erforderlig tillsyn och bevakning af verket m. m.
Kostnaden för uppförande af en vaktstuga beräknades till 3,000
kronor och den årliga lönen för en tillsyningsman till 250 kronor.
Befälhafvande amiralen ansåg, att fyra dylika vaktstugor borde upp¬
föras.
I underdånig skrifvelse den 16 augusti 1904 anförde marinförvalt-
ningen, att ämbetsverket funnit det af befälhafvande amiralen förordade
sättet för ifrågavarande bevakning lämpligast, men icke ansett sig böra
biträda detsamma i större utsträckning än att vaktare skulle anställas
vid två af de utaf befälhafvande amiralen ifrågasatta försvarsverken,
där såväl dyrbar materiel som ammunition vore afsedd att förvaras,
under det att de två andra platserna kunde anses * tillräckligt bevakade
genom anbragta stängsel äfvensom genom tid efter annan företagna
visitationer. I betraktande af att arbetena för ifrågavarande bevaknings-
ändamål syntes böra omedelbart sättas i verket anhöll marinförvalt¬
ningen att af omhänderhafvande medel få använda 6,000 kronor för
uppförande af en vaktstuga vid hvartdera af de två ifrågavarande för-
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 24
[31-]
Vaktstugor
för bevakning
af batterier
vid Karls¬
krona
fästning.
186
Femte hufvudtitelii.
[31.] svarsverken och förklarade sig komma att i underdånig skrifvelse an¬
gående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 göra
framställning om tillgodoseende af ifrågavarande medelsbehof.
Ehuru jag i likhet med marinförvaltningen fann behof af upp¬
förande utaf ifrågavarande två vaktstugor för särskilda tillsyningsmän
föreligga, ansåg jag dock, att den nödiga bevakningen af ifrågavarande
försvarsverk under en kortare tid skulle utan anställande af sådana vaktare
kunna utan allt för stor olägenhet äga rum samt afstyrkte därför fram¬
ställningen i dess då föreliggande skick, och fann i öfverensstämmelse
härmed Eders Kungl. Maj:t densamma icke till någon åtgärd föranleda.
Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 förmält, att ämbetsverket i likhet med befälhafvande
amiralen hyste betänkligheter emot att låta förevarande försvarsverk
med däri befintliga kanoner och ammunition vara utan ständig tillsyn,
och hemställde marinförvaltningen därför om äskande å extra stat för
år 1906 af 6,000 kronor till två vaktstugor vid Karlskrona fästning.
Hvad anginge af bifall härtill föranledd kostnad för vaktstugornas
underhåll och aflöningen till vaktare borde, förmäler marinförvaltningen
vidare, samma kostnad bestridas af reservationsanslaget till underhåll
af kustartilleriets byggnader och materiel.
Såsom jag redan omnämnt, finner jag de två föreslagna vaktstugorna
böra uppföras. Ifrågavarande försvarsverk med materiel torde icke
kunna för framtiden anses tillräckligt skyddade allenast genom upp¬
förande af stängsel samt den tillsyn, som kan utöfvas därigenom att
man en eller annan gång ditsänder personal från andra fort för att
efterse, att allt är orubbadt. I enlighet med marinförvaltningens förslag'
tillstyrker jag därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för uppförande af två vaktstugor vid Karlskrona fästning bevilja
på extra stat för år 1906 ett anslag af 6,000 kronor.
Beväpning för kustartilleriet.
[32.] Redan i skrifvelse den 30 augusti 1902 till marinförvaltningen fram-
UrtrtiUeriet1 c^e^en f°r kustartilleriet nödvändigheten af att erforderliga åtgärder
.u8 ar i ene. vj^j-0geg för förse den del af kustartilleriets stammanskap, som däraf
kunde anses vara i behof, med ny beväpning jämte tillbehör samt för
att anskaffa tillräcklig beväpning för samtliga årsklasser af beväringen,
som vid en mobilisering skulle inkallas till tjänstgöring.
Femte liufvudtiteln.
187
Marinförvaltningen anförde med anledning häraf i sin underdåniga
skrifvelse den 23 september 1902 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel för år 1904, att genomförandet af större enhetlighet
i kustartilleriets beväpning, hvilken utgjordes, hvad eldhandvapen beträf¬
fade, dels af 8 mm. gevär af 1867—1889 års modell, dels af 6,5 mm.
karbin af 1894 års modell och dels af 6,5 .mm. gevär af 1896 års
modell, syntes erforderligt, helst som de å kustbefästningarna befintliga
handvapnen vore otillräckliga för blifvande besättningsstyrkor, men att,
då fullständig utredning af beväpningsfrågan och därmed samman¬
hängande frågor ännu icke hunnit åstadkommas, ämbetsverket måste
anhålla att till ett följande år få uppskjuta underdånig framställning i
detta ämne.
I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 anförde marin¬
förvaltningen i detta ämne, att enär då träffats öfverenskommelse med
arméförvaltningen angående utbyte af de vid Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell
mot 6,5 mm. karbiner af 1894 års modell, fullständig utredning angå¬
ende behofvet af eldhandvapen för kustartilleriet vunnits.
Behofvet af revolvrar uppginge till 500 stycken, hvaraf 179 funnes
disponibla. En brist förefunnes således af 321 stycken, hvartill komme
nödiga reservdelar och verktyg. Anskaffningskostnaden för revolvrar
m. m. beräknades uppgå till 11,800 kronor. Behofvet af karbiner upp¬
ginge till 7,485 stycken, hvaraf 695 funnes disponibla och 1,941 beräkna¬
des kunna erhållas i utbyte mot de å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell. En brist före¬
funnes således af 4,849 karbiner, hvartill komme 102 kammarskjut-
ningskarbiner med tillbehör samt reservdelar och verktyg. Anskaff¬
ningskostnaden för karbiner m. m. beräknades uppgå till 241,300 kronor.
Härtill borde, då öfriga remtygspersedlar och handvapen anskaffades af
marinförvaltningen utan särskildt anslag, läggas medelsbehofvet allenast
för anskaffning af 7,485 stycken ammunitionsgördlar för 41,200 kronor.
Summan af samtliga dessa utgifter uppginge till 294,300 kronor.
Marinförvaltningen hemställde därför, att för kustartilleriets beväpning
måtte af 1904 års riksdag äskas ett extra ordinarie anslag af sist¬
nämnda belopp.
Med hänsyn till nödvändigheten af att i första hand fylla andra
anslagsbehof ansåg jag mig emellertid icke kunna hos Eders Kungl.
Maj:t göra hemställan om en dylik framställning till 1904 års riksdag •
och föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda förslag
icke någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida.
188
Femte Inifvudtiteln.
[32.]
[33.]
Ersättning af
förslitna 57
mm. snabb¬
skjutande
kanoner för
fortet Kungs¬
holmen.
I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har nu marin¬
förvaltningen, under erinran om ifrågavarande behof och då detsamma
kvarstode sedan två år tillbaka och ej längre torde kunna undanskjutas,
hemställt om äskande hos nästa riksdag af ett extra ordinarie anslag
af 294,300 kronor för kustartilleriets beväpning.
I en hemlig skrifvelse af den 23 september 1904, hvilken skrif¬
velse torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, har
marinförvaltningen närmare utvecklat skälen för sin ifrågavarande hem¬
ställan, därvid ämbetsverket förklarat sig anse det snara afhjälpandet
af ifrågavarande brist vara af allvarsammaste betydelse.
Anskaffandet af en enhetlig beväpning för kustartilleriet har, på
sätt framgår af hvad redan anförts, länge varit ett önskningsmål hos
vederbörande myndigheter och är tydligen af stor betydelse i händelse
af mobilisering. Att längre uppskjuta begynnandet af ifrågavarande
anskaffning synes icke vara tillrådligt, men af hänsyn till andra
anslagsbehof torde dock kostnaderna för ifrågavarande ändamål kunna
fördelas på tre år. Genom ett anslag å 100,000 kronor synes näm¬
ligen den anskaffning, som är af särskildt brådskande beskaffenhet,
kunna ske.
Jag hemställer alltså i underdånighet, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Riksdagen
att för kustartilleriets beväpning bevilja ett anslag af 294,300
kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 100,000-
kronor.
Ersättning af förslitna 57 mm. snabbskjutande kanoner
för fortet Kungsholmen.
Sedan regementsbefälhafvaren för Karlskrona kustartilleriregemente
beträffande till Karlskrona fästning hörande 57 mm. kanoner anmält,
att de sköte dåligt och antagligen vore utskjutna samt att de, då
endast tre snabbeldspjäser funnes på fortet Kungsholmen, ingalunda
motsvarade i skjutförmåga och fältmässighet, hvad man borde hafva rätt
att fordra af pjäser, hvilka dock hade en så viktig stridsuppgift, som
de ifrågavarande, erinrade chefen för kustartilleriet i underdånig skrif¬
velse den 28 januari 1903, att under flera år svåra anmärkningar mot
dessa kanoners stridsmässighet blifvit gjorda, hvarför han framhölle den
trängande nödvändigheten af att dessa kanoner, så fort sig göra läte,
blefve utbytta mot mera stridsmässiga sådana.
Femte hnfyudtiteln.
189
I underdånig skrifvelse den 23 januari 1904 erinrade chefen för [33.]
kustartilleriet ånyo om, att ifrågavarande odugliga kanoner borde utbytas
mot mera stridsmässiga af samma kaliber.
Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27
september 1904 framhållit, att behofvet af att utbyta dessa kanoner,
som vore förslitna, allt mera framträdt, hvarför ämbetsverket föresloge,
att af Riksdagen måtte å extra stat för år 1906 äskas ett anslag af
24,000 kronor till ersättande af ifrågavarande kanoner.
Ifrågavarande, i pansartorn uppställda kanoner levererades år 1893
och voro till slutet af år 1897 de enda snabbskjutande pjäser, som
Karlskrona artillerikår hade att vid sina. öfningar tillgå. Äfven allt
sedermera hafva kanonerna ständigt måst användas vid öfningarna.
Detta är anledningen till, att de nu äro förslitna.
Då de skäl, som blifvit anförda för kanonernas ersättande af andra,
synas mana till att vidtaga berörda åtgärd fortast möjligt, hemställer jag
i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att till ersättande af de nuvarande, i pansartorn uppställda 57
mm. snabbskjutande kanonerna å fortet Kungsholmen med nya bevilja
på extra stat för år 1906 ett anslag af 24,000 kronor.
Beklädnad och sängservis till värnpliktiga vid kustartilleriet.
Såsom framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 [34.]
januari 1904, bilagdt samma års statsverksproposition, hade marinför- Beklädnad och
valtningen då föreslagit, att hos Riksdagen måtte göras framställning om sängservis tui
att för anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värn-
pliktiga bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor, samt tillika förklarat sig artilleriet-
anse, att ifrågavarande anskaffning kunde fördelas på sju år. I enlig¬
het härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att för ifrågavarande
ändamål bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor och däraf på extra stat
för år 1905 anvisa ett belopp af 215,430 kronor. Denna Eders Kungl.
Majits framställning blef af Riksdagen bifallen.
I öfverensstämmelse med marinförvaltningens förslag hemställer jag
nu i underdånighet, att Eders Kungl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen
att af det utaf 1904 års riksdag beviljade anslag för anskaffning
af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å 1,508,000
kronor anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 215,430 kronor.
190
Femte hufrudtiteln.
Torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona.
[35]. Uppå min hemställan föreslog Eders Kungl. Maj:t 1903 års riksdag
Torpedbatteri att för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oscar-
”u^Karis-1 Fredriksborg bevilja ett anslag af 348,000 kronor. Såsom framgår af
trona. mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, bilagdt
samma års statsverksproposition, väcktes frågan om byggande af detta bat¬
teri i sammanhang med framställd begäran om utvidgning och fördjupning
af segelrännan vid Oscar-Fredriksborg. Vid behandling af sistnämnda
ärende framhöllo marinförvaltningen, lotsstyrelsen och chefen för forti¬
fikationen det betydande tillskott i trygghet mot fientliga fartygs genom-
trängningsförsök, som skulle vinnas genom anläggning af ett fast under-
vattenstorpedbatteri. Redan år 187 9 hade förslag uppgjorts till anläggande
vid nämnda plats af ett sådant batteri. Då fråga numera, yttrade myn¬
digheterna vidare, blifvit väckt att gifva nämnda segelränna så stort djup
och sådan bredd, att äfven de största krigsfartyg kunde begagna densamma,
och då konstruktionen af fasta torpedbatterier under senare tid gått be¬
tydligt framåt, ansågc de sig böra påpeka, hurusom ett sådant batteri
vid nämnda plats skulle bilda en ytterst värdefull länk i den kedja af
försvarsanordningar, som från sjösidan spärrade tillträdet till Stockholm.
Cheferna för generalstaben och flottans stab, hvilka jämväl hördes i
nämnda fråga, voro båda af den åsikten, att anläggningen af ett fast
undervattenstorpedbatteri vore en nödvändig ersättning för den genom
segelrännans utvidgning minskade tryggheten emot ett öfverraskande
företag af öfverlägsna fientliga krigsfartyg.
Riksdagen fann emellertid en ytterligare fördjupning af nämnda
segelränna icke för det dåvarande tillrådlig och biföll med anledning
däraf icke den gjorda framställningen.
Vid nästlidna års riksdag upptogs frågan emellertid ånyo af en¬
skilda motionärer, hvilka föreslogo, att Riksdagen för anläggande af
fast undervattenstorpedbatteri icke endast vid Oscar-Fredriksborg utan
jämväl vid stora inloppet till Karlskrona måtte för år 1905 bevilja i
rundt tal ett belopp af 900,000 kronor, därvid de beräknade kostna¬
derna för det förra batteriet till 348,000 kronor och för det senare, med
anledning däraf att terrängförhållandena vid Karlskrona ej vore lika
lämpliga för en dylik anläggning som vid Oscar-Fredriksborg, till
548,000 kronor.
I motionen påpekades, bland annat, att, under det att minlinjer
Femte hufvuätiteln.
191
toge rätt lång tid — vid bredare lopp flera dagar — att i störreantal [35.]
utlägga, ett fast undervattenstorpedbatteri vore lätt att hålla i ständig
beredskap samt därtill oåtkomligt för fienden, så länge den fästning',
hvarest det vore anordnadt, ännu befunne sig i våra händer. Där
spärrningsanordningar, hvartill torpedbatterier räknades, antingen helt
och hållet saknades eller vore bristfälliga eller där man ej medhunnit
deras fullständiga klargörande — någonting, som lätt kunde hända med
mineringar, därest anfallet komme öfverraskande, men icke gärna med
torpedbatterier — hade det flera gånger händt, att fientliga fartyg
ångat förbi fästningarna trots deras artillerield. Hvad som af motio¬
närerna sagts beträffande forceringsmöjligheter förbi Oscar-Fredriksborg,
det gällde i än högre grad Karlskrona inlopp, ty där kunde de största
slagskepp röra sig relativt fritt. Då ensamt artillerield ej kunde hejda
en förbipasserande pansarflotta, hvilket däremot ett torpedbatteri lätt
kunde göra, ansågo motionärerna inloppen till såväl hufvudstaden som
Karlskrona ej tillräckligt tryggande mot öfverraskande anfall utan
dylika torpedbatterier.
I anledning af denna framställning om beviljande af medel för ett
fast torpedbatteri vid stora inloppet till Karlskrona yttrade statsut¬
skottet, att, då någon plan för inrättande af ett dylikt batteri därstädes,
utskottet veterligen, icke blifvit utarbetad eller kostnadsberäkning där¬
för uppgjord, utskottet ansåge sig böra afstyrka förslaget, helst som
det icke syntes tillrådligt, att Riksdagen i frågor af den vikt. och om¬
fattning som förevarande fattade beslut på framställning af enskilda
motionärer.
Framställningen i denna del blef jämväl af Riksdagen afslagen,
hvaremot Riksdagen beviljade det föreslagna beloppet, 348,000 kronor,
för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oxdjupet vid
Oscar-Fredriksborg.
_ Uti ämbetsskrifvelse den 21 juni nästlidna år anmodade jag emel¬
lertid marinförvaltningen att i samråd med cheferna för flottans stab
och fortifikationen verkställa utredning, huruvida anläggning borde ske
af torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona, samt, därest därvid skulle
befinnas, att sådan anläggning borde ske, inkomma med af kostnads¬
beräkning åtföljdt förslag till dylikt batteri.
Med anledning häraf har marinförvaltningen i hemlig skrifvelse
den 25 nästlidna november afgifvit underdånigt yttrande i frågan.
Ämbetsverket anför därvid, bland annat, att samma skäl, som varit
afgörande för anläggande af ett torpedbatteri vid Oxdjupet, äfven
192
Femte hnfvudtiteln.
[35.] syntes tala för nödvändigheten af ett torpedbatteri vid stora inloppet
till Karlskrona.
Faran för af sjöstyrkor utförda öfverraskande anfall hade tydligen
blifvit påvisad under nu pågående krig, och torde. därunder till¬
fogade skador haft ett högst väsentligt inflytande på krigshändelsernas
utveckling.
Torpedbatteriet erbjöde inom härför lämpade sjöpositioner i högsta
möjliga mån det skydd, man genom ständigt till användning klar och
effektiv krigsmateriel kunde åstadkomma mot öfverrumplingsföretag
från sjösidan.
Efter att hafva anställt en jämförelse mellan segelrännornas djup
och bredd vid Oscar-Fredriksborg och vid Kungsholmen, utvisande, att
i båda afseendena den senare segelrännan vore betydligt mycket större
än den förra, har marinförvaltningen vidare anfört, att de största och
kraftigaste krigsfartyg kunde passera in på Karlskrona redd genom
rännan, hvaremot till Stockholm endast kunde intränga fartyg med
högst 7,5 meters djupgående. Då dessutom Karlskrona vore beläget
invid hafvet och icke såsom Stockholm och befästningarna vid Vax¬
holm och Oscar-Fredriksborg omgifvet af en bred skärgård, syntes
faran för ett framgångsrikt öfverrumplingsföretag mot Karlskrona vara
betydligt större än mot Stockholm.
På grund häraf syntes behofvet af ett fast undervattenstorped-
batteri vid stora inloppet till Karlskrona oafvisligen framträda, och an-
såge marinförvaltningen, att en sådan anläggning borde komma till
utförande.
Ämbetsverket har härefter öfvergått till frågan om lämpligaste
platsen för anläggande af ifrågavarande batteri samt om detsammas
beskaffenhet, men torde en redogörelse för hvad i detta afseende anförts
icke lämpligen böra här lämnas.
Kostnaderna för torpedbatteriet hafva af ämbetsverket beräknats
till 687,000 kronor.
Härjämte har marinförvaltningen ansett nödigt, att för batteriet
anskaffades en strålkastare, hvarigenom detsammas verksamhetsförmåga
i väsentlig grad skulle höjas. För strålkastarens anskaffande erfor¬
drades ytterligare 20,000 kronor, hvarjämte för densammas upp¬
ställande erfordrades ett belopp af 3,300 kronor till bestridande af kost¬
naden för vissa fortifikatoriska arbeten. Följaktligen kunde kostnaderna
Femte hufvudtiteln.
198
för strålkastaren och dess anbringande beräknas uppgå till 23,300 [35.]
kronor.
Slutligen bar marinförvaltningen lämnat en uppgift på den personal,
som skulle erfordras för bemanning af torpedbatteriet och strålkastaren.
Behofvet i detta afseende kunde icke fyllas genom nu befintlig perso¬
naltillgång. För batteriet beräknades erforderlig personal till samma
antal som af chefen för flottans stab ansetts erforderligt för torped¬
batteriet vid Oscar—Fredriksborg eller 2 officerare samt 13 underoffi¬
cerare och manskap. Härtill komme för strålkastaren 6 man. De år¬
liga kostnaderna för denna personal, däri inberäknadt utgifterna för
dess öfning, har af marinförvaltningen beräknats till 29,163 kronor
80 öre.
För anordnande af inkvartering för ifrågavarande personal till¬
hörande befäl och underbefäl behöfde härjämte nya lokaler anskaffas.
För de i sådant afseende lämpligaste anordningarna erfordrades ett
anslag af 8,000 kronor.
Hela kostnaden för anordnande af ifrågavarande torpedbatteri
skulle således komma att uppgå till inalles 718,300 kronor att utgå af
extra ordinarie anslag.
De stora fördelarna af att hafva ett fast torpedbatteri vid stora
inloppet in till Karlskrona hafva redan blifvit påpekade. Särskildt vid
öfverrumplingsförsök — och att sådana redan innan krig blifvit förklarädt
kunna förekomma, därom har äfven den senaste tidens erfarenhet burit
vittnesbörd — är det tydligen af ovärderlig nytta att vid ifrågavarande
inlopp hafva ett dylikt batteri, som ständigt kan vara färdigt att an¬
vändas till afvärjande af ett obehörigt inträngande till staden med dess
varf och där befintlig fartygsmateriel.
De af marinförvaltningen nu uppgjorda kostnadsberäkningarna ut¬
visa ett vida högre belopp än af motionärerna vid nästlidna års riksdag
beräknades. Anledningen härtill är hufvudsakligen, att ämbetsverket
efter samråd med cheferna för flottans stab och fortifikationen funnit
vissa anordningar böra vidtagas, som i hög grad öka batteriets försvars¬
förmåga och som särskildt äro af vikt, då det gäller att försvara en så
bred inseglingsränna som den ifrågavarande.
I likhet med nämnda myndigheter anser äfven jag, att batteriet
bör byggas så, att det fullt kan motsvara de fordringar i försvarshän-
seende, som böra ställas på detsamma.
Då emellertid ifrågavarande arbeten icke torde kunna utföras under
ett år, synes endast hälften af det erforderliga beloppet behöfva anvisas
för år 1906.
Bih, till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
25
194
Femte hufvudtiteln.
[35.]
[36.]
Påskyndande
af sjömät¬
ningarna vid
rikets kuster.
[37.]
Dyrtidstillägg
åt vissa sta¬
tens tjänste¬
män och
betjänte.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att för anordnande af ett torpedbatteri vid stora inloppet till Karls¬
krona m. m. bevilja ett anslag af 718,300 kronor och däraf anvisa på
extra stat för år 1906 ett belopp af 359,150 kronor.
Mandeln.
Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.
Under hänvisning till hvad jag i mitt anförande till statsrådspro¬
tokollet öfver sjöförsvar särenden den 11 januari 1902, bifogadt samma
års statsverksproposition, anfört rörande behofvet af extra anslag under
de närmaste åren till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster,
får jag i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen
att för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster bevilja på
extra stat för år 1906 ett anslag af 41,000 kronor.
Dyrtidstillägg.
Dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.
Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till stats¬
rådsprotokollet öfver finansärenden denna dag anfört i fråga om dyr¬
tidstillägg för år 1905 åt vissa statens tjänstemän och betjänte får jag
— med erinran att, vid beräknande af beloppet utaf det under femte
hufvudtiteln erforderliga anslag för ändamålet, hänsyn tagits till de
löneregleringar, som numera trädt i kraft — i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden denna dag angifna grunder, af dyrtidstillägg för inne¬
varande år åt en del tjänstemän och betjänte i sjöförsvarsdepartementets
Femte Imfvudtiteln.
195
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till sjöförsvarsdepartementet
hörande ämbetsverk, kårer och stater, på extra stat för år 1906 anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp af 36,000 kronor.
Dyrtidstillägg åt tjänstemän och vaktmästare vid flottans
pensionskassa.
Då det synes billigt, att, likasom för åren 1901—1904, tjänstemän
och vaktmästare vid flottans pensionskassa för år 1905 komma i åt¬
njutande af dyrtidstillägg enligt samma grunder som statens tjänstemän
och betjänte, hvilka dyrtidstillägg skola utgå af kassans medel, får jag
— med afseende därå att de till kassans löntagare utgående löner icke
få utan Riksdagens medgifvande böjas — i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva, att dyrtidstillägg, i enlighet med de i statsrådsproto¬
kollet öfver finansärenden denna dag beträffande dyrtidstillägg för vissa
statens tjänstemän och betjänte angifna grunder, må för år 1905 utgå
till tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.
Hvad departementschefen sålunda i ofvanberörda
hänseenden tillstyrkt och hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkan jämväl af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder gilla och bifalla, med befall¬
ning att utdrag af detta protokoll skulle till finans¬
departementet öfverlämnas för att tjäna till ledning vid
författandet af Kungl. Maj:s nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
B. SuncLin.
[37.1
[38.]
Dyrtidstillägg
åt tjänstemän
och vakt¬
mästare vid
flottans pen¬
sionskassa.
196
Femte lmfyiidtitelii
Bil. n:o 1,
Stat
för flottans officerskår.
|
|
Fast lön.
|
Antal.
|
|
|
|
|
|
Kr.
|
Ö.
|
1
|
Flaggman................................................................................•...............
|
8,000
|
—
|
O
|
D-o ..................................................................................
|
24,000
|
_
|
1
|
Kommendör............................................................................................
|
6,000
|
—
|
6
|
D:o ............................................................................................
|
36,000
|
—
|
1
|
Kommendörkapten af l:a graden...............................................................
|
4,500
|
—
|
16
|
D-.o af d:o ...............................................................
|
72,000
|
—
|
1
|
JD:o af 2:a graden...............................................................
|
4,000
|
—
|
16
|
D:o af d:o ...............................................................
|
64,000
|
—
|
1
|
|
3,400
|
_
|
|
|
|
59
|
D:o af d:o ........................................................................r........
|
200,600
|
—
|
1
|
D:o af 2:a klass .................................................................................
|
2,400
|
—
|
29
|
D:o af d:o .................................................................................
|
69,600
|
—
|
1
|
|
1,500
|
_
|
|
|
|
|
82
|
D-o .................................................................................................
|
123,000
|
_
|
i
|
Underlöjtnant.........................................................................................
|
720
|
—
|
88
|
D:o ..........................................................................................
|
27,360
|
_
|
|
|
257
|
Kronor
|
647,080
|
—
|
|
Tillkommer:
|
|
|
'
|
Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marin-
|
|
|
|
förvaltningen, chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefälhafvare-
|
|
|
|
befattning, därest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande, att,
|
|
|
|
om två af nämnda befattningsinnehafvare icke uppbära dylik lön, till-
|
|
|
|
lägget skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst........................
|
2,000
|
—
|
|
Summa kronor
|
649,080
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. Dagafiöning å 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, 5 kronor till kommendör¬
kapten af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller half dagafiöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning,
reglemente för flottan bestämmer.
Femte liufvudtiteln.
197
2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente för
flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
flaggman ............. vid Karlskrona station 1,200 kronor; vid Stockholms station 1,500 kronor.
kommendör.......... » » » 900 > » » » 1,200 >
kommendörkapten.. » » » 600 » » » > 1,000 >
kapten................. » > » 400 » » » > 500 >
löjtnant och ...... , , , 300 » » 400
underlöjtnant)
3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvareämbetena i Karlskrona innehafvas af en
och samma person, åtnjuter innehafvaren ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.
198
Femte liufrudtiteln
Bil. n:o 2,
Stat
för flottans un der officer skår.
An¬
tal.
|
|
Fast lön.
|
Beklädnads-
ersättning.
|
Summa.
|
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
ö.
|
1
|
Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skep-
|
|
|
|
|
|
|
|
pare) ......................................................
|
900
|
|
200
|
—
|
1,100
|
—
|
89
|
D:o ......................................................
|
80,100
|
—
|
17,800
|
—
|
97,900
|
—
|
1
|
D:o (maskinist).......................................
|
1,140
|
—
|
200
|
—
|
1,340
|
—
|
59
|
D:o ......................................................
|
67,260
|
—
|
11,800
|
—
|
79,060
|
—
|
1
|
D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
|
|
|
|
|
|
|
|
tersman) .......................................
|
900
|
—
|
200
|
—
|
1,100
|
—
|
8
|
D:o ......................................................
|
7,200
|
—
|
1,600
|
—
|
8,800
|
—
|
1
|
Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel
|
|
—
|
|
|
|
|
|
eller skeppare) ..........................................
|
900
|
|
200
|
—
|
1,100
|
—
|
179
|
11: o ......................................................
|
161,100
|
—
|
35,800
|
—
|
196,900
|
—
|
1
|
D:o (maskinist) ....................................
|
900
|
—
|
200
|
—
|
1,100
|
—
|
121
|
D:o ......................................................
|
108,900
|
—
|
24,200
|
—
|
133,100
|
—
|
1
|
D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-
|
|
|
|
|
|
|
|
tersman) .......................................
|
900
|
—
|
200
|
—
|
1,100
|
—
|
15
|
D:o ...................................................
|
13,500
|
—
|
3,000
|
—
|
16,500
|
—
|
477
|
Summa kronor
|
443,700
|
—
|
95,400
|
—
|
539,100
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. Dagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunder¬
officer (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) och underofficer af
2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rust¬
mästare, torpedmästare eller kvartersman) eller half dagaflöning efter livartdera af förestående belopp
tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.
2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning regle¬
mente för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:
flaggunderofficer............ vid Karlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.
underofficer af 2:a graden » » » 180» » > »240»
Femte hnfvudtiteln.
199
Bil. n:o 3.
Stat
för flottans sjömanskår.
Antal.
|
|
Kr.
|
ö.
|
Kr. ■
|
ö.
|
1
|
* lM ,/12 månaders månadslön å 30 kr..................1
l:a lönegrad|dagaflöning . 8Q ör(j . 36& dagar.................}
|
652
|
—
|
|
|
503
|
D:o d:o .................
|
327,956
|
—
|
|
|
1
|
2:a lönegrad'dagaflöning . &() ^ . 365 dagar.................j
|
422
|
50
|
|
|
1,328
|
D:o d:o .................
|
561,080
|
-
|
|
|
1
|
o.„ månaders månadslön å 12 kr..................^
öl \dagaflöning å 40 öre i 365 dagar................./
|
290
|
-
|
|
|
728
|
D:o d:o .................
|
211,120
|
—
|
|
|
1
|
I3.e lönegradjdagaflöning . 4Q öre . m dftgal..................(
I . „ „ ,/6 månaders månadslön å 6,50 kr................i
I4 0 loneg1'ad|dagaflömng å 30 öre i 181 dagar.................J
|
238
|
90
|
|
|
533
|
D:o d:o .................
|
127,333
|
70
|
|
|
1
|
. „ ,112 månaders månadslön å 6,50 kr................\
4:e lönegrad|dagaflöning . 30 ör0 . 365 dagar ...............;
|
187
|
50
|
|
|
533
|
O
O
ö
|
99,937
|
50
|
|
|
3,630
|
|
1,329,218
|
10
|
|
|
|
Afgår dagaflöning under tjänstgöring å yarfvet, förslagsvis
|
30,000
|
—
|
1,299,218
|
10
|
|
Lega å 50 kr., förslagsvis för 650 man.............................
|
—
|
—
|
32,500
|
—
|
|
Rekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värf-
|
—
|
—
|
|
|
|
varen, förslagsvis för 650 man...................................
|
—
|
—
|
26,000
|
—
|
|
Arfvode för 121 kompanikorpraler å 5 kr. i månaden........
|
—
|
—
|
7,260
|
—
|
|
Uppmuntringspenningar, förslagsvis ................................
|
—
|
—
|
54,450
|
-
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.......................................
|
—
|
-
|
174,775
|
—
|
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
1,594,203
|
10
|
Anmärkningar:
l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas full¬
taligt, må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till
200
Femte hufvudtitelii
aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekry¬
teringen skulle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 650 man.
2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings
åtnjutande gällande grunder.
3:o. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 1,833
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den
förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.
Femte liufviultiteln.
201
Bil. n:o 4.
Stat
å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan.
Officerskåren.
4 Flaggmän ................
|
. dagaflöning å 7 kr.
|
i 365
|
dagar
|
10,220
|
7 Kommendörer...........
|
» » 6 »
|
*
|
|
15,330
|
34 Kommendörkaptener,.
|
» » 5 »
|
|
|
62,050
|
90 Kaptener.......... ......
|
» •» 4 »
|
2>
|
2>
|
131,400
|
122 Löjtnanter och 1
|
» > 3 >
|
»
|
3>
|
133,590
|
257
Af g år förslagsvis:
Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och i sjökarte-
verket.....................................................................
Underofftcerskåren.
90 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)
dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 365 dagar ..................
60 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.
365 dagar ............................................................
9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller
kvartersmän) dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 365 dagar
180 Underofficerare af 2:a gr. (styrmän, konstaplar eller
skeppare) dagaflöning ä 1 kr. i 365 dagar..............
122 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning
1 kr. 65 öre i 365 dagar .......................................
16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar....
477
Transport
Bih. till Rifad. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
Kr.
54,202
43,800
5,420
65,700
73,474
5,840
Kr.
50
25
50
352,590
25,000
248,437
248,437
ö.
25
25
Kr.
327,590
327,590|-
26
202
Femte hufvudtiteln.
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
Kr.
|
ö.
|
Transport
|
—
|
—
|
248,437
|
25
|
327,590
|
_
|
Af går dagaflöning under tjänstgöring på varf vet förslagsvis:
|
|
|
|
|
|
|
för 60 Flaggunderoffieerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr.
|
|
|
|
|
|
|
i 225 dagar ...........................................................
|
27,000
|
—
|
|
|
|
|
» 9 Flaggunderoffieerare (rustmästare, torpedmästare eller
|
|
|
|
|
|
|
kvartersmän) dagaflöning ä 1 kr. 65 öre i 225 dagar
|
3,341
|
25
|
|
|
|
|
» 122 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning
|
|
|
|
|
|
|
å 1 kr. 65 öre i 225 dagar......................................
|
45,292
|
50
|
|
|
|
|
» 16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare
|
|
|
|
|
|
|
eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar ...
|
3,600
|
—
|
|
|
|
|
» Underofficerare af öfriga stater...................................
|
9,000
|
—
|
88,233
|
75
|
160,203
|
50
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
—
|
—
|
487,793
|
50
|
Femte Imfvudtiteln
203
Bil. n:o 5.
Stat
för marinintendentiirkåren.
Antal.
|
|
Kr.
|
Ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
i
|
Marinöfverintendent och chef:
|
|
|
|
|
|
arfvode.................................................
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
i
|
Förste marinintendent:
|
|
|
|
|
|
lön...........................................
|
4,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 5 kronor................................................
|
1,825
|
—
|
5,825
|
|
2
|
Förste marinintendenter..............................
|
-.
|
—
|
11,650
|
_
|
1
|
Marinintendent af l:a graden, l:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön...................................
|
3,400
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 4 kronor................................
|
1,460
|
—
|
4,860
|
|
11
|
Marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen .............
|
—
|
—
|
53,460
|
—
|
1
|
Marinintendent af l:a graden, 2:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön.......................................................
|
2,400
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 4 kronor....................................
|
1,460
|
—
|
3,860
|
_
|
5
|
Marinintendenter af l:a graden, 2:a löneklassen..................
|
—
|
—
|
19,300
|
—
|
1
|
Marinintendent af 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön....................................
|
1,500
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 3 kronor..........................
|
1,095
|
—
|
2 595
|
|
20
|
Marinintendenter af 2:a graden....................
|
—
|
—
|
51,900
|
_
|
1
|
Marinunderintendent:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
720
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 3 kronor...............................................
|
1,095
|
—
|
1,815
|
|
20
|
Marinunderintendenter.............................
|
|
|
36,300
|
|
64
|
|
|
|
|
1
|
Auditör vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
lön............................................
|
3,000
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar..................................
|
1,000
|
—
|
4,000
|
_
|
|
Transport
|
—
|
_
|
196,565
|
—
|
204
Femte lmfvudtiteln
Antal.
|
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
|
Transport
|
—
|
|
196,565
|
—
|
i
|
Auditör vid Stockholms station:
|
|
|
|
|
|
arfvode.....................................................................
|
1,800
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar................................................
|
700
|
—
|
2,500
|
_
|
i
|
Advokatfiskal vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
arfvode......................................................................
|
. 1,800
|
—
|
|
|
|
tj änstgöringspenningar................................................
|
700
|
—
|
2,500
|
_
|
3
1
|
Väbel vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
600
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 1,65 kronor............................................
|
602
|
25
|
1,202
|
25
|
1
|
Väbel vid Stockholms station............................................
|
|
|
1,202
|
25
|
2
1
|
Vaktmästare vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
lön.......■.....................................................................
|
500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar..............................................
|
300
|
—
|
800
|
|
6
|
Vaktmästare, däraf 3 vid Karlskrona och 3 vid Stockholms
|
|
|
|
|
7
|
station.......................................................................
|
—
|
—
|
4,800
|
—
|
|
Dagaflöning till marinunderintendenter öfver stat...............
|
—
|
—
|
2,190
|
—
|
|
Missräkningspenningar till kassör å hvardera stationen å B00
|
|
|
|
|
|
kronor.......................................................................
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.........................................
|
—
|
—
|
25,540
|
—
|
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
238,299
|
50
|
Anmärkningar:
l:o. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans lins, utgår, i den ordning reglemente
för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af
|
|
vid Karlskrona
|
vid Stockholms
|
|
|
station
|
station
|
förste marinintendent .
|
|
............ 600 kronor
|
1,000
|
kronor
|
marinintendent af l:a
|
graden........................
|
............. 400 »
|
500
|
»
|
marinintendent af 2:a
|
graden ocli\
|
.... 300 »
|
400
|
|
marinunderintendent
|
i................
|
|
|
|
väbel.......................
|
|
............ 240 »
|
300
|
)>
|
2:o. För auditör vid Karlskrona station ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med
5 00 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 500 kronor. För väbel ökas lönen efter
5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare
100 kronor. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor.
3:o. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån kvar¬
står, lönen minskas med 150 kronor.
Femte hufvudtiteln.
205
Bil. n:o 6.
Stat
för i nariningenj örkären.
Antal.
|
|
Kr.
|
Ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
i
|
Marinöfverdirektör:
|
|
|
|
|
|
fast arfvode.................................(.............................
|
8,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 6 kronor................................................
|
2,190
|
—
|
10,190
|
__
|
i
|
Marindirektör af l:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
6,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 5 kronor...............................................
|
1,825
|
—
|
7,825
|
__
|
i
|
Marindirektör af l:a graden...............................................
|
—
|
—
|
7,825
|
—
|
i
|
Marindirektör af 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön...........................................................................
|
5,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 5 kronor..............................................
|
1,825
|
—
|
6.825
|
_
|
2
|
Marindirektörer af 2:a graden...........................................
|
—
|
—
|
13,650
|
—
|
1
|
Mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å. 4 kronor...............................................
|
1,460
|
—
|
5,960
|
_
|
6
|
Mariningenjörer af l:a graden, l:a löneklassen....................
|
—
|
—
|
35,760
|
—
|
1
|
Mariningenjör af l:a graden, 2:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
3,500
|
—
|
|
|
|
dagaflöning k 4 kronor...............................................
|
1,460
|
—
|
4,960
|
_
|
2
|
Mariningenjörer af l:a graden, 2:a löneklassen....................
|
—
|
—
|
9,920
|
—
|
1
|
Mariningenjör af 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
3,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 3 kronor...............................................
|
1,095
|
—
|
4.095
|
|
3
|
Mariningenjörer af 2:a graden...........................................
|
—
|
—
|
12,285
|
_
|
20
|
Transport
|
- 1-
|
119,295
|
—
|
206
Femte hufvudtiteln.
Antal.
|
|
Kr.
|
ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
20
|
Transport
|
_
|
_
|
119,295
|
|
1
|
Extra ingenjör:
|
|
|
|
|
|
arfvode.........................................
|
2,000
|
—
|
|
|
|
dagaflöning å 3 kronor...............................................
|
1,095
|
—
|
3,095
|
|
3
1
|
Extra ingenjörer...............................................................
|
—
|
—
|
9,285
|
—
|
1
|
Stationsingenj ör:
|
|
|
|
|
|
lön.......................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar...............................................
|
1,000
|
—
|
5,500
|
|
1
|
Stationsingenjör............ ..............................
|
—
|
—
|
5,500
|
—
|
1
|
Miningenjör:
|
|
|
|
|
|
lön............................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar...............................................
|
500
|
—
|
5,000
|
|
1
|
Miningenjör......................................................................
|
—
|
—
|
5,000
|
—
|
1
|
Torpedingenjör:
|
|
|
|
|
|
|
4,500
|
_
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar................................................
|
500
|
—
|
5,000
|
|
2
|
Torpedingenjörer..............................................................
|
—
|
—
|
10,000
|
—
|
1
|
Elektroingenjör:
|
|
|
|
|
|
lön.........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar...........................................
|
500
|
—
|
5,000
|
_
|
1
|
Elektroingenjör ................................................................
|
_
|
_
|
5,000
|
_
|
33
|
|
|
|
|
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis......................................
|
—
|
—
|
10,200
|
—
|
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
187,875
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. För stations-, min-, torped-, eller elektroingenjör, som åtnjuter boställe i kronans hus,
minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm.
2:o. Till öfrig personal vid mariningenjörkåren, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår,
i den ordning reglemente för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år beräknadt belopp af
|
|
|
vid Karlskrona
|
vid Stockholms
|
|
|
|
station
|
station
|
för
|
marinöfverdirektör.............
|
|
—
|
1,200 kronor
|
»
|
marindirektör....................
|
|
............. 600 kronor
|
1,000 »
|
»
|
mariningenjör af l:a graden
|
|
............. 400 »
|
500 »
|
n
|
mariningenjör af 2:a graden
|
och \
|
............. 300 »
|
400 »
|
»
|
extra ingenjör
|
/............
|
|
|
3:o. För min-, torped- och elektroingenjör liöjes lönen efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad
tjänstgöring, hvarje gång med 500 kronor, och för stationsingenjör efter 5, 10 och 15 års sådan tjänst¬
göring, hvarje gång med 500 kronor.
Femte hufvudtiteln.
207
Bil. n:o 7.
Stat
för marin ingenjörkad etter och mariningenjörstipendiater.
|
Kr.
|
Ö.
|
Dagaflöning till 1 kadett för 120 dagar å 1,65 kr. per dag ...
|
198
|
|
n till 2 kadetter » » » » » „ „ „
|
396
|
|
Inkvarteringsbidrag till 1 kadett för 4 månader å kr. 240: — per år....
|
80
|
|
n till 2 kadetter » » » » » „ „ „
|
160
|
|
4 stipendier å 1,200 kr...........................
|
4,800
|
|
2 » » 600 » ..
|
1,200
|
|
2 » » 500 » .......................
|
1.000
|
|
2 n » 400 »
|
800
|
|
2 » » 300 »
|
600
|
—
|
Summa kronor
|
9,234
|
—
|
Anmärkningar:
.... 1:0- Inkvarteringsbidrag utgår endast vid tjänstgöring å flottans varf och till kadett, som icke
åtnjuter inkvartering i kronans hus.
2:°. Kadett åtnjuter under tjänstgöring å flottans varf portion eller ersättning därför.
anslagets0 ändamål. ^ & d<maa S‘a‘ ^ ^ Utgår beSparas för tömmande behof inom
208
Femte liufvudtiteln.
Bil. n:o 8.
Stat
för Sjökrigsskolan.
|
Kr.
|
Ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
A. Aflöning.
l:o) Lärare.
1 lektor:
lön........................................................................................
tjänstgöringspenningar...........................................................
|
2,600
1,400
|
_
|
4,000
|
|
|
|
16,000
4,350
|
|
4 lektorer....................................................................................
Arfvoden å 150 kronor för 29 undervisningstimmar i veckan för lärare
(icke lektor) i icke militära ämnen...........................................
|
_
|
_
|
—
|
Arfvoden å 120 kronor för 77 undervisningstimmar i veckan för lärare
i militära ämnen.....................................................................
|
—
|
—
|
9,240
|
—
|
Arfvoden å mariningenjörlinjen:
å 120 kronor för 6 undervisningstimmar i veckan för lärare i
militära ämnen, för år.....................................................
å 100 kronor för 4 undervisningstimmar i veckan i praktiska
tillämpningsöfningar, för år...............................................
s/7 däraf.......................................................................................
|
720
400
1,120
|
—
|
480
|
|
Arfvode till adjutant.....................................................................
|
—
|
—
|
450
|
—
|
Arfvode till biträdande lärare i gymnastik och vapenföring.............
|
|
|
450
|
|
2:o) Öfrig personal.
1 läkare, arfvode pr år........................................................
|
|
|
865
|
_
|
1 redogörare, » 5 » .......................................................
|
—
|
—
|
865
|
—
|
1 vaktmästare, » » » (jämte fri bostad)......... ....................
|
—
|
—
|
800
|
—
|
1 portvakt, » » * ( » * * )..............................
|
—
|
—
|
575
|
—
|
1 dräng eller städerska, arfvode pr år..........................................
|
—
|
—
|
575
|
—
|
Transport
|
—
|
—
|
38,650
|
—
|
Femte hufvudtiteln.
209
|
Kr.
|
Ö.
|
Kr.
|
Ö.
|
Transport
|
_
|
_
|
38,650
|
_
|
B. Diverse utgifter.
|
|
|
|
|
2 ekiperingsstipendier å 600 kronor................................................
|
—
|
—
|
1,200
|
—
|
För undervisning i musik och dans samt annan extra undervisning
|
|
|
|
|
äfvensom till vikariatsarfvoden................................................
|
2,000
|
—
|
|
|
D:o för mariningenjörlinjen å 100 kronor pr år...............................
|
43
|
—
|
2,043
|
_
|
Till ved och. lysningsämnen, modeller, böcker, nautiska instrument,
|
|
|
|
|
skrifmaterialier m. fl. expenser................................................
|
4,895
|
—
|
|
|
D:o för mariningenjörlinjen å 300 kronor pr år...........................
|
127
|
—
|
5,022
|
—
|
% Summa kronor
|
—
|
_
|
46,915
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade bestäm¬
melser tillkommer lektor, utgår af det å riksstatens 5:e hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
2:o. Till hvarje lektor utgår dessutom från inflytande terminsafgifter 700 kronor i årligt hyresbidrag.
3:o. Chefen för Kungl. Sjökrigsskolan äger disponera möjligen på grund af ändrad undervisnings--
plan uppstående besparingar i arfvodesanslaget till lärarna till extra undervisning och vikariatsarfvoden.
Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arfvodesanslaget, beräknadt efter 150 kronor
per undervisningstimme i veckan för lärare i icke militära ämnen och 120 kronor för lärare i militära
ämnen, uppstå, äger chefen för skolan af anslaget till extra undervisning fylla sådan brist.
4:o. Lärararfvodena äro, hvad beträffar officer och vederlike vid flottan, anvisade utöfver dag-
aflöningen.
Bill. Ull Rihd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft.
27
210
Femte Imfrudtiteln.
Bil. n:o 9.
Stat
för kustartilleriet.
Antal.
|
|
|
Krön
|
3 r.
|
|
I. Lön och dagafiöning.
|
|
|
#>
|
|
|
|
|
Officerare.
|
|
|
|
|
|
|
i
|
Chef för kustartilleriet:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
8,000
|
—
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 7 kronor.......................................
|
2,555
|
—
|
10,555
|
_
|
|
|
i
|
Öfverste:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
6,000
|
—
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 6 kronor.......................................
|
2,190
|
—
|
8,190
|
_
|
|
|
i
|
Öfverste..................................................................
|
—
|
—
|
8,190
|
—
|
|
|
i
|
Öfverstlöjtnant:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön...................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 5 kronor.......................................
|
1,825
|
—
|
6,325
|
_
|
|
|
i
|
Öfverstlöjtnant.........................................................
|
—
|
—
|
6,325
|
—
|
|
|
i
|
Maj or:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön...................................................................
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 5 kronor.......................................
|
1,825
|
—
|
5.825
|
__
|
|
|
4
|
Majorer .................................................................
|
—
|
—
|
23,300
|
—
|
|
|
1
|
Kapten af l:a klassen:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön...................................................................
|
3,400
|
-
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 4 kronor.......................................
|
1,460
|
—
|
4,860
|
_
|
|
|
17
|
Kaptener af l:a klassen............................................
|
—
|
—
|
82,620
|
—
|
|
|
1
|
Kapten af 2:a klassen:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
2,400
|
—
|
|
|
|
|
|
dagafiöning å 4 kronor......................................
|
1,460
|
—
|
3,860
|
_
|
|
|
14
|
Kaptener af 2:a klassen............................................
|
—
|
—
|
54,040
|
_
|
|
|
43
|
Transport
|
—
|
—
|
214,090
|
—
|
|
|
Femte Imfvudtiteln
211
Antal.
43
1
30
1
15
90
1
5
6
1
51
1
105
158
1
172
1
410
584
Löjtnant:
lön...............................................
dagaflöning å 3 kronor.................
Löjtnanter..........................................
Underlöjtnant:
lön...............................................
dagaflöning å 3 kronor..................
Underlöjtnanter ................;..................
Eeservofficersaspiranter,
Eeservöfficersaspirant:
dagaflöning å 4,50 kronor...............
Eeservofficersaspiranter.......................
Underofficerare.
Underofficer af l:a graden:
lön...............................................
dagaflöning å 2 kronor..................
Underofficerare af l:a graden................
Underofficer af 2:a graden:
lön...............................................
dagaflöning å 1,50 kronor...............
Underofficerare af 2:a graden...............
Manskap.
l:a lönegrad (nnderofficerskorpral):
lön...............................................
dagaflöning å 70 öre.....................
l:a lönegrad (underofficerskorpraler).....
2:a lönegrad:
lön............................................
dagaflöning å BO öre.....................
2:a lönegrad ......................................
Transport
Transport
|
Krön
|
o r.
|
—
|
-
|
214,090
|
-
|
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
1,095
|
-
|
2,595
|
_
|
|
|
—
|
-
|
77,850
|
-
|
|
|
720
|
—
|
|
|
|
|
1,095
|
—
|
1,815
|
_
|
|
|
—
|
—
|
27,225
|
—
|
323,575
|
|
|
|
1,642
|
50
|
|
—
|
—
|
8,212
|
50
|
9,855
|
|
1,200
|
|
|
|
|
|
730
|
—
|
1,930
|
|
|
|
—
|
-
|
98,430
|
—
|
|
|
900
|
—
|
|
|
|
|
547
|
50
|
1,447
|
50
|
|
|
—
|
—
|
151,987
|
50
|
253,795
|
|
300
|
|
|
|
|
|
255
|
50
|
555
|
50
|
|
|
—
|
|
95,546
|
-
|
|
|
204
|
—
|
|
|
|
|
182]50
|
386
|
50
|
|
|
—
|
--
|
158,465
|
—
|
|
|
—
|
—
|
254,953
|
—
|
587,225
|
|
212
Femte lnifvudtiteln,
Antal.
|
|
|
Krön
|
3 r.
|
|
584
|
Transport
|
—
|
—
|
254,953
|
—
|
587,225
|
—
|
1
|
3:e lönegrad:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
144
|
—
|
|
|
|
|
|
dagaflöning å 40 öre..........................................
|
146
|
—
|
290
|
—
|
|
|
209
|
3:e lönegrad............................................................
|
—
|
—
|
60,610
|
—
|
|
|
1
|
4:e lönegrad:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
78
|
—
|
|
|
|
|
|
dagaflöning å 30 öre..........................................
|
109
|
50
|
187
|
50
|
|
|
540
|
4:e lönegrad.............................................................
|
—
|
—
|
101,250
|
—
|
417,290
|
50
|
1,335
|
Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af
|
|
|
|
|
|
|
|
de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner,
som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som
erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne¬
grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader,
om det under III här nedan förslagsvis beräknade belopp
därtill visar sig otillräckligt.
|
|
|
|
|
|
|
|
Civilinilitär personal.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
Begementsintendent *):
|
|
|
|
|
|
|
|
lön.....................................................................
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar.......................................
|
1,000
|
—
|
4,000
|
—
|
|
|
1
|
|
|
|
4,000
|
|
|
|
1
|
Fästningsförvaltare ’):
|
|
|
|
|
|
|
|
lön....................................................................
|
2,200
|
—
|
|
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar.......................................
|
300
|
—
|
2,500
|
—
|
|
|
1
|
Regementsläkare:
|
|
|
|
|
|
|
|
3,400
|
_
|
|
|
|
|
|
dagaflöning å 5 kronor......................................
|
1,825
|
—
|
5,225
|
_
|
|
|
1
|
Förste bataljonsläkare:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön..................................................................
|
2,400
|
-
|
|
|
|
|
|
dagaflöning å 4 kronor.....................................
|
1,460
|
—
|
3.860
|
—
|
|
|
1
|
Förste bataljonsläkare .............................................
|
—
|
—
|
3,86C
|
-
|
23,445
|
|
6
|
Transport
|
-
|
—
|
—
|
|
jl,027,960|ö0
|
*) Efter 5 års tjänstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och. efter 10 års tjänst¬
göring i samma grad med ytterligare 500 kronor.
I
Femte hufvud titeln
213
Antal.
Transport
II. Årfvoden.
Auditör.........................................
Regementspastor............................
Fästningspredikant.........................
III. Rekryteringskostnader.
Lega, som vid första anställning utgår med BO kronor
och vid rekapitulation enligt af Kungl. Maj:t ut¬
färdade bestämmelser, dock icke öfver 162/s kronor
för hvarje år af anställningstiden, samt öfriga rekry¬
teringskostnader, beräknade efter 40 kronor per
man, däraf högst 30 kronor till värfvaren, förslagsvis
IY. Inkvarteringsbidrag.
Inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare,
läkare, regementsintendenter och fästningsförval-
tare, förslagsvis ................................................
Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, förslags¬
vis ..................................................................
Anm. 1. Officer, underofficer, läkare, regementsinten-
dent och fästningsförvaltare, som icke åtnjuta fri bostad i
kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år
räknadt belopp af:
|
å kust-
|
i Stockholm
|
|
fästning
|
eller Göteborg
|
|
kr.
|
kr.
|
generalsperson.................
|
—
|
1,500
|
öfverste .........................
|
900
|
1,200
|
öfverstlöjtnant eller major.
|
600
|
1,000
|
kapten ........................
|
400
|
500
|
subalternofficer ...............
|
300
|
400
|
regementsläkare...............
|
600
|
1,000
|
förste bataljonsläkare.......
|
400
|
500
|
regementsintendent ..........
|
400
|
500
|
fästningsförvaltare............
|
300
|
400
|
underofficer af l:a graden .
|
240
|
300
|
underofficer af 2:a graden .
|
180
|
240
|
Anm. 3. Af de underofficerskorpraler, som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 50
att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp
å kustfästning af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg
af 15 kr.
Summa kronor
Kronor.
800
1,000
120
22,500
22,560
6,420
1,027,960
1,920
I
50
22,500
28,980
1,081,360
50
214
Femte Irafvudtiteln
Bil. n:r 10.
Förslag
till
Stat
för Femte liufvudtiteln för år 1906.
|
Anvisning
i kontant.
|
Indelning ock därmed
jämförlig anvisning,
pa förslag.
|
Summa.
|
|
Summa
summarum.
|
Ordinarie anslag.
Departementet och öfverstyrelsen.
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
|
17,000
|
|
|
|
|
|
17,000
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
samt kommandoexpeditionen .....................
|
29,200
|
—
|
—
|
—
|
•—
|
—
|
29,200
|
—
|
|
|
Marinförvaltni ngen.......................................
|
49,600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
49,600
|
—
|
|
|
Sgr
|
95,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
95.800
|
—
|
95,800
|
—
|
Flottan.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Aflöning för flottans kårer och stater.............
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
|
4,148,060
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,148,060
|
—
|
|
|
reservationsanslag....................................
jSTaturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags-
|
439,430
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
439,430
|
|
|
|
anslag....................................................
|
1,042,080
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,042,080
|
—
|
|
|
Ersättning för rustning och rotering, förslags¬
anslag ...................................................
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
|
22,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
22,000
|
-
|
|
|
anslag.................................................
|
1,840,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,840,000
|
—
|
|
|
Flottans öfningar, reservationsanslag..............
Repetitionsöfningar för reservofficerare vid Hot-
|
1,200,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,200,000
|
|
|
|
tan, reservationsanslag..............................
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
|
14,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
14,900
|
|
|
|
och ersättning därför, förslagsanslaq...........
|
780.000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
780.000
|
—
|
|
|
Transport
|
9,486,470 |-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9,486,470
|
|
95,800
|
-
|
Femte hufvud titeln
215
|
|
|
Indelning och därmed
|
|
|
|
1
|
|
Anvisning
i kontant.
|
jämförlig anvisning,
på förslag.
|
|
Summa.
|
|
Summa
summarum.
|
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Transport
|
9,486,470
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9,486,470
|
—
|
95,800
|
—
|
Undervisningsverken:
Sjökrigshögskolan, reservationsanslag 16,100: —
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sjökrigsskolan......................... 46,915: —
Skeppsgosseskolan ..................... 13,650: —
Marinintendentskolan, reservations-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag ................................ 8,600: —
|
85,265
|
|
|
|
|
|
85,265
69,000
|
|
|
|
Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag
|
69,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
___
|
|
|
Sgr
|
9,640.735
|
—
|
—
|
_
|
|
—
|
9.640,735
|
_
|
9,640,735
|
—
|
Kustartilleriet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Aflöning för kustartilleriets personal...............
Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reserva-
|
1,081,360
|
50
|
■—
|
—
|
—
|
-
|
1,081,360
|
50
|
|
|
tionsanslag............................................
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, för-
|
148,035
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
148,035
|
—
|
|
|
slagsanslag ..........................................
Underhåll af kustartilleriets byggnader och ma-
|
253,383
|
—
|
—■
|
—
|
—
|
—
|
253,383
|
—
|
|
|
teriel, reservationsanslag........................
|
231,562
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
231,562
|
|
|
|
Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag.....
Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be-
|
160,000
|
—
|
—
|
—
|
•—
|
—
|
160,000
|
—
|
|
|
klädnad ock ersättning därför, förslagsanslag
Sjukvård för kustartilleriets personal, rcscrva-
|
290,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
290,000
|
—
|
|
|
tionsanslag....................................
|
14,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
14,000
|
_
|
|
|
Sgr
|
2,178.340
|
50
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2.178.340
|
50
|
2,178,340
|
50
|
Diverse anslag.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
Alderstillägg, förslagsanslag..........................
|
27,700
|
_
|
___
|
|
|
|
27,700
|
|
|
|
Ersättning åt officerare ock ingenjörer under
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anställning eller kommendering utrikes........
Besestipendium åt läkare vid flottan och kust-
|
13,000
|
—
|
-—•
|
-
|
—•
|
-
|
13,000
|
-
|
|
|
artilleriet, reservationsanslag.....................
|
2,000
|
_
|
__
|
|
|
|
2,000
|
|
|
|
Diverse behof..........................................
|
22,254
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
22,254
|
_
|
|
|
Transport
|
64,954
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
64,954
|
|
11,914,875 ]ö0
|
216
Femte lmfvudtitcln,
Transport
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för¬
slagsanslag .............................................
Extra utgifter.............................................
Sgr
Handel!!.
Sjökarteverket, reservationsanslag .................
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag............................
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................
Nautisk-meteorologiska byrån........................
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings¬
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag
Sgr
Summa
|
|
Indelnin
|
* och därmed
|
|
|
|
|
Anvisning
i kontant
|
|
jämförlig anvisning,
på förslag.
|
|
Summa.
|
|
Summa
summarum.
|
|
|
Friheter.
|
Ersättningar.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Ö,
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
64,954
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
64,954
|
—
|
11,914,875
|
50
|
34,100
|
—
|
•—-
|
—
|
—
|
—
|
34,100
|
-
|
|
|
141,517
|
50
|
_
|
_
|
_
|
—
|
141,517
|
50
|
|
|
12,500
|
—
|
—
|
__
|
—
|
—
|
12,500
|
—
|
|
|
253,071
|
50
|
—
|
—
|
—
|
—
|
253,071
|
50
|
253,071
|
50
|
65,000
|
|
_
|
_
|
_
|
—
|
65,000
|
—
|
|
|
1,600,000
|
—
|
405
|
—
|
4
|
—
|
1,600,409
|
—
|
|
|
100,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
100,800
|
—
|
|
|
9,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—‘
|
9,000
|
|
|
|
13,000
|
|
|
|
__
|
_
|
13.000
|
_
|
|
|
1,787,800
|
_
|
405
|
—
|
4
|
—
|
1,788,209
|
—
|
1,788,209
|
—
|
—
|
|-
|
—
|
!-
|
—
|
1
1-
|
| -
|
1-
|
i 13,956,156
|
-
|
Femte hufyudtiteln.
217
Kronor.
Extra ordinarie anslag1.
|
|
|
|
|
Flottan.
|
|
|
|
|
Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel...................................
|
! 6,460,900
|
|
1
|
» afslutande af mobiliseringskajen å varfyet i Karlskrona...........
|
199,000
|
|
|
i
|
'i transportmedel för flottans varf...............................
|
49,500
|
_
|
|
|
)) skjutförsök och inskjutning af kanoner............................
|
30,000
|
|
|
| j
|
ii fyllande af brist i hylsutredningen å Vaxholms och Osear-Fredriks-
|
|
—
|
|
|
borgs fästning.................................................
|
56,000
|
—
|
|
|
>i anskaffning af torpeder....................................
|
100,000
|
—
|
|
|
» försök med torped- och gnistsignalmateriel.............................
|
10.000
|
_
|
|
|
» komplettering af fartygs och fästningars ammunitionsförråd..........
|
275,917
|
|
|
|
“ materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten.....
|
45.000
|
_
|
|
|
|> handminmateriel...................................................
|
65.000
|
_
|
|
|
» ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona...................
|
150,000
|
|
|
|
|> anordnande af en marinläkarkurs...................
|
4.300
|
|
|
|
! ” utredning för lasarett- och sjuktransportfartyg
|
31,090
|
—
|
|
|
» förstärkning af arbetskrafterna 1 marinförvaltningen..................
|
7,500
|
—
|
7,484,207
|
|
Kustartilleriet.
|
|
|
|
j Till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar................
|
1,687,550
|
|
|
|
| nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m..................
|
161,438
|
—
|
|
|
» minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering vid mobili-
|
|
—
|
|
|
ser ing..............................................
|
260,919
|
|
|
|
|> fasta minförsvaret .................................
|
92,650
|
_
|
|
|
)) vaktstugor vid Karlskrona fästning
|
6,000
|
_
|
|
|
* beväpning för kustartilleriet ...................................._
|
100,000
|
_
|
|
|
» ersättning- af förslitna 57 mm. snabbskjutande kanoner å fortet
|
|
|
|
|
Kungsholmen .............................................
|
24,000
|
—
|
|
|
» beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga
|
215,430
|
_
|
|
i
|
» torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona ..................................
|
359,150
|
—
|
2,907,137
|
|
Handeln.
|
|
|
|
Till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster ........................
|
—
|
—
|
41.000
|
— I
|
Hyrtidstillägg.
|
|
|
1
1
|
Till dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.................
|
—
|
-
|
36,00oj
|
— j
|
Summa kronor
|
—
|
-|
|
10,468,344!
|
— 1
|
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
28
Sjätte hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen och
Virgin.
Departementschefen, statsrådet Westring anhöll därefter i under¬
dånighet att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reg¬
lerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1906
samt yttrade därvid beträffande an slagstitlarna:
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
1
o
Sjätte hufvudtiteln.
[1.]
Höjning af
anslaget till
extra biträden
m. m.
Ordinarie anslag.
särskilda anslag borde
att
Landsstaterna i länen.
I sammanhang med senaste lönereglering för landsstaten anvisade
1878 års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna x
länen ett reservationsanslag af 95,000 kronor ti l arfvoden åt extra
länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt, till vika-
riatserssättning under semester för därtill berättigade tjänstemän.^ _
afseende å användandet af detta anslag förklarade Eders Kungl. Maj:t i
nådLt bref till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma
år att på Eders Kungl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,
om, till hvad belopp
användas till arfvoden åt extra ordinarie lansnotarier och tillfällig-
biträden, hvilka arfvoden icke finge öfverstiga, för
notarie 2,000 kronor och för tilltalliga bitraden 1,000 kronor ariiö ,
och förutsattes härvid, att icke mera än en extra länsnotarie skulle inom
ett län anställas. Efter närmare pröfning aflansstyrelsernas behof af
medel för berörda ändamål bestämdes genom nådigt bref den 1- december
1879 i enlighet med ett af statskontoret afgifvit förslag, livarje länssty¬
relse! andel i förenämnda anslag till visst belopp att t,Us vidare niga
och af länsstyrelserna i män af behof och mot redovisning anvandas till
o-odt^ördse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden.
8 Till vissa länsstyrelser hafva efter år 1879 ytterligare medel för
ifrågavarande ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de
senare åren genom särskilda nådiga bref förhöjning 1 de åtskillig,!
länsstyrelser beviljade belopp medgifvits för vissa ar.
Vid 1885 års riksdag nedsattes anslaget, med anledning af de da
befintliga stora reservationerna derå, till 90,000 kronor. Detta belopp
Se si* dock vara otillräckligt och vid 1894 års riksdag höjdes
L (J tllll clUivXlg, t o TVL A
nslao-et till 110,000 kronor, hvarefter anslaget af 1898 ars Riksdag
kades till 120,000 kronor samt af 1901 års Riksdag till sitt nuvaran e
e!°De belopp, som för anställande af extra biträden hos länsstyrelserna
nvisats att ftån ifrågavarande anslag tills vidare “p
arande ....................................................................... ’
Om till denna summa lägges det belopp, som
ät kan utgå för semestervikariat samt till art-
iden för bestridande af länsbokhållartjänst under_____,--
Transport kronor 112,950: —
3
Sjätte Iiufvudtiteln.
Transport kronor 112,950: —
den tid, ordinarie innehafvare äger åtnjuta ledig¬
het för landsbokens upprättande, och hvithet, efter
hvad statskontoret upplyst, bör beräknas till............ kronor 27,025: 08,
erhålles den årliga utgiftssumman .............................. kronor 139,975: 03.
Dessutom har för år 1904 till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län af besparingar å anslaget anvisats 1,000 kronor, i samman¬
hang hvarmed bemälda befallningshafvande, som sedan längre tid tillbaka
haft hos sig anställda en extra länsnotarie och en extra länsbokhållare
med aflöning, den förra af 2,000 kronor och den senare af 1,000 kronor
jämte aflöningsfyllnad från anslaget för uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna, erhållit bemyndigande att för år 1904 anställa ytter¬
ligare en extra länsnotarie och en extra länsbokhållare med aflöning af
högst 2,000 kronor hvardera.
Nu har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län an¬
hållit, att sistberörda bestämmelse fortfarande må gälla, hvarjämte hemställts
om ytterligare förhöjning i anslaget med 550 kronor utöfver hvad för år 1904
utgått. Likaledes har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län anhållit, att, förutom nu anställda en extra länsnotarie med
aflöning af 2,000 kronor få, anställa ytterligare en extra länsnotarie äfven¬
som en extra länsbokhållare, båda med aflöning af 2,000 kronor, samt be¬
gärt ökning i det samma befallningshafvande förut anvisade anslag med
motsvarande belopp 4,000 kronor. Därjämte hafva från tre andra befall¬
ningshafvande gjorts framställning om förhöjning irti de åt dem anvisade
medel med tillhopa 3,200 kronor.
Öfver samtliga de inkomna framställningarna har statskontoret den
28 december 1904 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid
anfört, bland annat, följande:
Af det i riksstaten uppförda årliga reservationsanslaget, å 140,000
kronor till arfvoden åt extra länsnotarier och ofri ga extra biträden vid
länsstyrelserna m. m. återstode odisponeradt allenast ett belopp af 24
kronor 97 öre. Då således anslaget icke lämnade tillgång till de af
förenämnda länsstyrelser nu begärda förhöjningar, men dessa, åtmin¬
stone till allra största delen, måste anses af verkligt, behof påkallade,
syntes framställning böra göras hos Riksdagen om ökning af ifråga¬
varande reservationsanslag från och med år 1906. Under sådan förut¬
sättning borde det icke möta betänkligheter att, för beredande åt nämnda
länsstyrelser af de under år 1905 för ändamålet erforderliga tillgångar,
taga i anspråk de befintliga odisponerade besparingarna å ifrågavarande
anslag, hvilka uppginge till omkring 8,700 kronor. På grund däraf och
4
Sjätte lnifyudtiteln.
af i öfrigt anförda skäl hemställde statskontoret om anvisande för år
1905 åt förenämnda fem länsstyrelser af ökade anslag å tillhopa 7,750
kronor att utgå af berörda behållning.
Hvad anginge beloppet af den höjning uti ifrågavarande reserva¬
tionsanslag, som borde hos Riksdagen äskas, ville statskontoret sär-
skildt framhålla, hurusom länsstyrelsernas göromål från och med år
1905 komme att ökas i följd af den genom nådiga kungörelsen den
8 december 1904 fastställda ordningen för utbetalning af aflö-
nings- och arfvodesmedel till lärare och öfriga tjänstemän vid rikets
allmänna läroverk med flera undervisningsanstalter, hvarigenom be¬
styret med granskningen af vederbörande rektorers aflöningsrekvisitioner
öfverflyttats till länsstyrelserna. Med hänsyn såväl därtill som till den
i öfrigt fortgående tillväxten af länsstyrelsernas göromål vore det att
förvänta, att ett flertal andra länsstyrelser än de nyssnämnda komme att
inom kort behöfva ökade anslag till aflöning af extra biträden. Stats¬
kontoret ansåge därför, att ifrågavarande reservationsanslag, nu borde från
och med år 1906 ökas med åtminstone 15,000 kronor till 155,000 kronor.
Eders Kungl. Maj: t har förut i dag lämnat en hvar af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med¬
gifvande om anställande för år 1905 af ytterligare en extra länsnotarie
och en extra länsbokhållare med aflöning af högst 2,000 kronor för
hvardera, äfvensom för nämnda år af besparingarna å ifrågavarande
anslag åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda och de tre
förut berörda länen utöfver de belopp, som bestämts skola tills vidare
utgå till aflöning åt ständiga eller tillfälliga extra biträden hos samma
länsstyrelser, för enahanda ändamål anvisat tillhopa 7,550 kronor.
Att länstyrelserna för nu ifrågavavande ändamål äro i behof af
ökade anslag är i själfva verket helt naturligt. Den redan förut synner¬
ligen tunga arbetsbördan h >s dessa ämbetsverk har nämligen år för år
undergått en fortgående stegring. Sålunda utgjorde de hos öfverståt-
hållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande under år
1899 afförda målen 281,251 och de balanserade 11,7 03, hvarefter de kom¬
mande åren visat följande motsvarande siffror: 1900 294,493 och 13,038,
1901 312,901 och 14,744, 1902 326,848 och 13,320 samt 1903 342,320
och 13,955. I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att läns¬
styrelsernas verksamhetsområde under en längre tid tillbaka i en
högst afsevärd mån utvidgats, i det att nästan årligen tillkommit
författningar, hvarigenom nya ämbetsgöromål pålagts dessa myndig¬
heter. Denna stegring i göromålen har gifvetvis måst medföra behof
af förstärkta arbetskrafter. Och därvid kan det icke alltid vara möjligt
att följa de regler, som af Eders Kungl. Maj:t år 1878 uppställdes.
Sjätte liufvudtiteln. 5
Eders Kungl. Maj:t har sålunda, på sätt jag nyss erinrat, medgifvit, att i
de två län, där arbetsbördan är störst, finge anställas två extra länsnotarier,
äfvensom att jämväl å landskontoret finge anställas extra tjänstemän med
sådan utbildning, som medför kompetens till de högre befattningarna i
landsstaten, och med årligt arfvode af 2,000 kronor. Det torde, på sätt
redan i den till 1901 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen om höjning
af ifrågavarande anslag framhölls, blifva nödvändigt att äfven i vissa
andra fall för extra biträden, hvilka ej äro anställda såsom extra läns¬
notarier, öka arfvodesbeloppen utöfver det nu såsom regel fastställda
maximum af 1,000 kronor.
Af hvad jag här tillåtit mig andraga lärer framgå nödvändigheten
af att ifrågavarande anslag ökas, såvida ej göromålens jämna gång vid
länsstyrelserna skall genom brist på nödiga medel hindras. Hvad anslags-
beloppet angår, anser jag önskvärdt, att detsamma bestämmes så högt,
att en ny reglering däraf icke må under den allra närmaste tiden åter
blifva nödvändig.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reserva¬
tionsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för där¬
till berättigade tjänstemän må höjas från 140,000 kronor till 155,000
kronor eller med 15,000 kronor.
I händelse af bifall härtill, kommer anslagstiteln landsstaterna i länen
(däraf 140,000 kronor reservationsanslag) med följande ändrade lydelse:
»landsstaterna i länen (däraf 155,000 kronor reservationsanslag)» att höjas
från 2,728,275 kronor till 2,743,275 kronor eller med 15,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Efter det till undersökningar och expenser för allmänna arbeten
under flera år af Riksdagen anvisats anslag på extra stat, blef, i sam¬
manhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande å ordi¬
narie stat, vid 1882 års Riksdag för omförmälda ändamål under anslags¬
titeln »väg- och vattenbyggnadsstaten» beviljadt ett årligt reservations¬
anslag till belopp af 40,000 kronor. I enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts framställning höjde Riksdagen detta belopp från och med år
1886 till 50,000 kronor och, sedan Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riks¬
dagen att från och med år 1887 ytterligare höja detsamma till 60,000
kronor, blef denna framställning på det sätt bifallen, att under före-
nämnda anslagstitel uppfördes två reservationsanslag till sammanlagdt
belopp af 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor till expenser för
[!•]
[2-]
Höjning af
reservations-
anslagen
till expenser
för allmänna
arbeten och
till vägund er¬
sökningar.
6
Sjätte Iiufvitåtiteln.
allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades, dock så att
reservationer å det förra anslaget jämväl finge användas till vägunder¬
sökningar, när sådant funnes behöfligt.
Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1890 i under¬
dånighet anmälde, hade, oaktadt den förhöjning, som sålunda ägt rum,
de för vägundersökningar afsedda medlen icke kunnat tillfredsställa
behofvet, och i enlighet med styrelsens hemställan föreslog Eders Kungl.
Maj:t därför 1891 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag från
30,000 kronor till 40,000 kronor; men uti sin skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel erinrade
Riksdagen därom, att Riksdagen för år 1892 till bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar anvisat ett belopp af 800,000 kronor, samt att Riksdagen
såsom skäl för höjandet af vägbyggnadsanslaget, som åren 1888 —1891
bestämts till 600,000 kronor, anfört att, ehuru detta anslag under de
senare åren icke obetydligt ökats, detsamma likväl icke varit tillräckligt
att minska den förefintliga balansen af beräknadt kostnadsbelopp för
inneliggande förslag till vägarbeten, för livilka anslag sökts, men till
hvilkas understödjande fonden ej lämnat tillgång, utan att tvärtom
nämnda balans år från år vuxit, och förklarade Riksdagen, att det vid
sådant förhållande hade ansetts betänkligt att, på sätt Eders Kungl.
Maj:t föreslagit, då äfven höja anslaget till vägundersökningar, hvar¬
igenom det med förstnämnda förhöjning af Riksdagen afsedda ända¬
målet att nedbringa omförmälda balans skulle i viss mån motarbetas, hvar¬
för Riksdagen funnit sig icke böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1893 anmälde väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen ånyo behofvet af ökadt anslag för väg¬
undersökningar samt hemställde, att hos Riksdagen måtte för detta
ändamål äskas ett belopp af 40,000 kronor, därvid styrelsen med af¬
seende å Riksdagens nyss omförmälda beslut anförde, att otillräcklig till¬
gång å statsanslag hade visat sig icke kimna minska fordringarna å
nya eller förbättrade kommunikationsleder inom landets skilda delar;
att anspråken på statsbidrag för utförande af vägundersökningar ej
heller af brist på statsmedel förminskats; samt att dessutom icke alla
planer för vägföretag komme till utförande eller anmäldes till erhållande
af statsanslag, enär det understundom inträffade och för en vägfrågas
lösning måste inträffa, dels att det genom verkställd undersökning
ådagalades, att andra riktningar kunde blifva fördelaktigare eller att
arbetet skulle medföra högre kostnader än som vore förenligt med
vederbörande vägintressenters beredvillighet att däruti deltaga, och dels
7
Sjätte hufvudtiteln.
att andra förhållanden däraf uppdagades, hvilka föranledde vederbörande
att söka bringa en annan plan till utförande. Jämlikt beslut den 30
december 1893 fann Eders Kungl. Maj:t denna styrelsens framställning
icke till någon åtgärd föranleda.
Väo-- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorde emellertid uti skrifvelse
den 31° oktober 1896 förnyad anmälan om behofvet af ökad tillgång-
för understödjande af vägundersökningar samt anhöll, att Edeis Kungl.
Maj:t måtte ' föreslå Riksdagen att öka det för vägundersökningar af¬
segla anslaget till ett belopp af 40,000 kronor.
Eders Kungl. Maj:t, som ansåg, att en höjning af anslaget var af
nöden, men att densamma kunde begränsas till 5,000 kronor, föreslog
uti statsverkspropositionen till 1897 års Riksdag, att ifrågavarande an¬
slag måtte höjas från 30,000 kronor till 35,000 kronor; och blef detta
förslag af Riksdagen bifallet,
Därefter har af 1900 års Riksdag reservationsanslaget till expenser
för allmänna arbeten böjts till 35,000 kronor samt af 1902 års Riksdag
reservationsanslaget till vägundersökningar höjts till 40,000 kronoi.
Uti underdånig skrifvelse den 20 november 1903 anmälde ^väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, att de af ^ styrelsen i dess underdåniga
skrifvelse den 22 november 1893 omnämnda omständigheter fortfarande
ägde sin fulla tillämplighet; att de belopp, som af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande begärts för vägundersökningar, uppgått under år
1902 till 55,300 kronor och under år 1903 till 50,295 kronor; samt
att, oaktadt anslaget till expenser för allmänna arbeten från och med
år’1901 höjts till 35,000 kronor, några besparingar på detta anslag
sedermera icke kunnat göras och ej heller för framtiden syntes vara
att påräkna. Då alltså enligt styrelsens förmenande ett verkligt behof
förelåge att i större mån än som med det dåvarande anslaget vore möj¬
ligt tillgodose de kraf, som ställdes pa detta för landets utveckling sa
viktiga anslag, och då anledning ej heller funnes att antaga, att an¬
språken på delaktighet af medel från anslaget för fiamtiden komme att
minskas, hemställde väg- och vatt en byggnadsstyrelsen om anslagets
höjning från 40,000 kronor till 45,000 kronor eller med 5,000 kronor.
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 fann Eders Kungl.
Maj:t framställningen för det dåvarande icke föranleda till någon åtgärd,
emedan anslaget blifvit vid 1902 års riksdag förhöjdt till nuvarande
belopp. . .
Nu har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen x underdånig skritvelse
den 8 november 1904 gjort hemställan om höjning af berörda tva re¬
servationsanslag. Sedan styrelsen därvid erinrat, att anslaget till ex¬
penser för allmänna arbeten användes till rese- och inspektionskostnader
[2-]
8
Sjätte hufvudtiteln.
för utöfvande af den kontroll och därmed sammanhängande undersök¬
ningar rörande allmänna arbeten, som det ålåge väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen att genom sina ämbets- och tjänstemän verkställa, samt
till erforderliga inspektioner för att kontrollera såväl utförandet som
underhållet af enskilda bolags eller personers järnvägar, ehvad de er¬
hållit statsbidrag eller icke, till expenser för väg- och vatten byggnads¬
styrelsen och i distrikten samt till ved för styrelsens ämbetslokaler
äfvensom till inköp af inventariet samt böcker och tidskrifter för väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, anför styrelsen vidare.
Anledningen till, att detta anslag trots de tid efter annan däri be¬
viljade förhöjningarna varit otillräckligt, vore gilvetvis den, att de med
statsbidrag understödda allmänna arbetenas antal och omfattning allt¬
mera ökades och att i följd däraf inspektionsresorna växte i antal och
utsträckning.
I detta afseende hade styrelsen i underdånig skrifvelse den 14 okto¬
ber 1899 beträffande under utförande varande arbeten meddelat, att järn-
vägsanläggningaf i regeln inspekterades två gånger och andra arbets¬
företag en gång under året. Att inskränka dessa iuspektionsresor skulle
påtagligen vara liktydigt med upphäfvande af all verklig kontroll och
sålunda innebära våda för arbetenas behöriga utförande samt mången
gång förlust för vederbörande intressenter. Besiktning eller inspektion
af ett arbetsföretag innefattade visserligen hufvudsakligen tillsyn där-
öfver, att arbetet beclrefves på det sätt, att därmed afsedt ändamål vunnes
och att underhållskostnaderna blefve så ringa som möjligt, men denna
kontroll innebure också en direkt fördel för vederbörande intressenter,
i det att inspektionsförrättaren kostnadsfritt meddelade dem råd och an¬
visningar, huru arbetet borde lämpligast utföras. Särskildt vid mindre
företag vore ledningen ofta anförtrodd åt personer, hvilka icke ägde
tillräcklig insikt eller vana vid dylika arbetens utförande, och besikt-
ningsförrättarens anvisningar vore därvid af stort värde. Det skulle i
många hänseenden vara behöfligt att öka inspektionerna å de under
arbete varande företagen, och särskildt borde inspektionerna af de en¬
skilda järnvägarna verkställas »vid förefallande behof» och efterbesikt-
ningar ' utom den ordinarie inspektionen en eller två gånger om året;
Vidkommande tillsynen öfver underhållet hörde till densamma i
främsta rummet resor för utrönande af de för allmänna rörelsen upp¬
låtna anläggningarnas trafiksäkerhet och ändamålsenlighet, men dit hörde
ock inspektionerna för utrönande af underhållet å de i antal alltjämt
tillväxande afdikningsföretagen. Beträffande de färdiga afdikningarna
hade styrelsen dittills af brist på medel nödgats inskränka tillsynen
å dem till en besiktning hvart tionde år; men erfarenheten hade redan
9
Sjätte hufvud titeln
nogsamt ådagalagt att, om denna, likasom all tillsyn å underhåll, skulle [2.]
blifva effektiv, densamma måste oftare upprepas och innefatta äfven
efterbesiktningar under samma år. Sådana hade likväl endast i undan¬
tagsfall kunnat äga rum.
Hvad sålunda anförts ägde fortfarande sin tillämplighet med det
tillägget dock, att kontrollen öfver de enskilda järnvägarna, särskildt
deras broar, måst med hänsyn till deras tilltagande ålder och de nu¬
mera ökade fordringarna på bärighet och säkerhet utföras på ett mera
ingående sätt än förr varit brukligt. Oaktadt i andra afseenden en be¬
gränsning mera än förut synnerligen under vissa år måst iakttagas,
visade sålunda antalet inspektionsförrättningar i sin helhet en betydlig
stegring, hvilket framginge af följande uppgifter öfver de från styrelsen
till distriktstjänstemännen aflåtna order om inspektioner, hvilka för de
5 åren 1883, 1888, 1893, 1898 och 1903 (hvart femte år) upptoge:
för år 1883
» » 1888
» » 1893
)) » 1898
» » 1903
455 inspektioner
521 »
559 »
724 »
910 »
Däri vore icke inberäknade de inspektioner, som verkställts af sty¬
relsens chef och vederbörande föredragande, och ej heller besiktningarna
för kontroll af de under anläggning varande enskilda järnvägar.
Jämväl de till direkta expenser inom styrelsen och distrikten hän¬
förliga utgifter hade ökats i samma mån som arbetet inom det centrala
ämbetsverket och dess organ i landsorten blifvit större.
Oaktadt den förhöjning i anslaget, som från och med år 1901 ägde
rum, hade anslaget varit så knappt, att rese- och traktamentsräkningar
för inspektionsresor icke kunnat därå anordnas under det år, resorna
företagits, utan måst afföras å ett kommande års anslag. Det vore
nämligen vid inspektion sordernas utfärdande på våren omöjligt att annat
än närmelsevis beräkna, huru stora kostnader dessa resor skulle med¬
föra, och då anslaget såsom ett reservationsanslag icke kunnat öfver-
skridas, hade vissa reseräkningar icke kunnat gäldas på annat sätt än
som nyss anförts. Sålunda hade balanserats från 1901 ett belopp af
4,475 kronor 87 öre, från 1902 5,405 kronor 43 öre och från 1903
4,425 kronor 35 öre.
Med afseende därå samt med hänsyn till angelägenheten att medel
funnes tillgängliga till bestridande af kostnaderna för de ytterligare
Bih. till Rilcsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 2
10
Sjätte hufvudtiteln.
inspektionsresor, som föranleddes af den allt mera ökade kontrollen å
de enskilda järnvägarna, särskildt beträffande deras broar, bar väg- ocb
vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, det Eders Kungl. Maj:t täcktes före¬
slå 1905 års Riksdag att å ordinarie stat anvisa ett belopp af 10,000
kronor för att därmed höja anslaget till expenser för allmänna arbeten
från 35,000 kronor till 45,000 kronor med det vid detta anslag hittills
fästade villkor, att reservationer därå finge användas till vägundersök-
ningar, när sådant funnes behöfligt.
I afseende å anslaget till vägundersökningar har styrelsen anfört,
att styrelsen vid skilda tillfällen, då fråga väckts om ökning af före-
nämnda anslag, framhållit, att det visat sig, att otillräcklig tillgång å
statsanslag icke kunnat minska fordringarna å undersökningar för nya
eller förbättrade kommunikationsleder inom landets skilda delar; att an¬
språken på statsbidrag till vägundersökningar ej heller af brist på stats¬
medel förminskats; samt att, om också icke alla planer för vägföretag
komme till utförande eller anmäldes till erhållande af statsanslag, dessa
omständigheter icke förringade behofvet af vägundersökningar.
För att ådagalägga de anspråk, å bidrag från detta anslag, som
under senare åren framställts, har. styrelsen nu meddelat följande uppgift
å de belopp, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande under de
senaste tio åren begärts för vägundersökningar:
år
|
1895 ..........................................
|
..... kronor
|
36,100
|
—
|
y>
|
1896 ........................................
|
»
|
43,000
|
—
|
))
|
1897 .........................................
|
»
|
49,500
|
—
|
»
|
1898 ..........................................
|
»
|
44,600
|
—
|
»
|
1899 ..........................................
|
»
|
47,500
|
—
|
»
|
1900 .........................................
|
»
|
47,600
|
—
|
»
|
1901 ..........................................
|
»
|
62,300
|
—
|
|
1902 .........................................
|
»
|
55,300
|
—
|
|
1903 ..........................................
|
|
50,295
|
92
|
»
|
1904 ..........................................
|
|
47,600
|
—
|
Dessutom tillkomme för åren 1903
|
och 1904
|
en förhöjning af re-
|
spektive 600 och 6,000 kronor för tvenne län, för hvilka icke begärts
bestämda belopp, hvarigenom, om till de angifna beloppen lades nyss¬
nämnda för dessa län sedermera faktiskt beviljade anslag, slutsummorna
för nämnda båda år blefve för 1903 50,895 kronor 92 öre och för år
1904 53,600 kronor.
Då, såsom nu visats, anslaget till expenser för allmänna arbeten
under senare åren icke varit tillräckligt, hade några besparingar för
användning till vägundersökningar icke varit att påräkna.
11
Sjätte hufvudtiteln.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemställt, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1905 års Riksdag att höja reservationsan¬
slaget till vägundersökningar med 5,000 kronor eller från 40,000 kronor
till 45,000 kronor.
Af hvad väg och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat torde framgå,
a,tt ifrågavarande två anslag åter äro otillräckliga för de med desamma
afsedda ändamål.
Hvad beträffar expensanslaget, hvarmed bestridas de väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen åliggande inspektioner af allmänna arbeten, måste
man särskildt finna det högst betänkligt, att, såsom styrelsen upplyst vara
förhållandet, anslagets knapphet föranleder därtill, att styrelsen åliggande
inspektioner icke kunna företagas i den utsträckning, som är nödvän¬
dig, äfvensom att kostnaderna för de inspektioner, styrelsen icke kunnat
uraktlåta att beordra, måste till en ganska afsevärd del balanseras
till betäckande af ett kommande års anslag. Med ökningen af antalet
arbeten, hvartill statsbidrag anvisats, följer äfven af sig själf behofvet
af en större mängd inspektioner och däraf föranledda ökade anspråk
på detta anslag.
I afseende å anslaget till vägundersökningar synes man icke böra
nu längre uppskjuta den äfven för ett år sedan af väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen» begärda höjningen af detta anslag. Af de uppgifter,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat, framgår nämligen, att redan
länge ett verkligt behof föreligger att tillgodose det viktiga ändamål,
som med anslaget afses, i betydligt större mån än dess nuvarande
belopp medgifver. Het torde ej heller kunna antagas annat, än att
detta behof kommer att fortfarande visa stegring för framtiden.
Någon ändring i gällande bestämmelse att reservationer å anslaget
till expenser må användas till vägundersökningar, när sådant finnes be-
höfligt, torde icke böra ifrågakomma.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen,
att reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten må från
och med år 1906 höjas från 35,000 kronor till 45,000 kronor, samt
att reservationsanslaget till vägundersökningar må från och med år
1906 höjas från 40,000 kronor till 45,000 kronor.
I händelse af bifall härtill kommer anslagstiteln väg- och vatten-
byggnadsstaten med följande ändrade lydelse: »väg- och vattenbygg-
nadsstaten (däraf två särskilda reservationsanslag, till expenser för all¬
männa arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 45,000 kronor)»
att höjas från 161,400 kronor till 176,400 kronor eller med 15,000 kronor.
[2-]
12
Sjätte hufvudtiteln.
Postverket,
[3.] De för år 1905 af Eders Ivungl. Maj:t fastställda utgiftsstater upp-
Postverket. taga följande slutsummor:
♦
aflöningsstaten....................................
öfvergångsstaten ...............................
pensionsstaten.....................................
omkostnadsstaten..............................
oförutsedda utgifter .........................
afkortningar och restitutioner m.
.................................... kr. 7,583,350: —
..................................... » 17,400: —
..................................... » 119,650: —
.................................... » 7,073,000: —
..................................... » 150,000: —
m............................... » 159,600: —-
tillsammans kr. 15,103,000: —
I underdånig skrifvelse den 16 november 1904 har generalpost¬
styrelsen afgifvit förslag till stater för postverket för år 1906.
Hvad först angår de å
Aflöningsstaten
<*•
förekommande anslagen till generalpoststyrelsen, har styrelsen ansett de
för dess ordinarie personal fastställda anslagsbelopp böra bibehållas
oförändrade för år 1906, och i förslagsanslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden hos styrelsen m. m. har styrelsen funnit
sig icke heller böra nu föreslå någon förändring.
Beträffande därefter anslagen till distrikts- och lokalförvaltningarna
har styrelsen icke funnit anledning att föreslå annan förändring, än
som betingades af behofvet att utbyta ytterligare ett antal poststationer
mot fullständiga postanstalter, och erinrar styrelsen med afseende härå
till en början om följande.
Höjning af an- På hemställan af kommittén för utarbetande af förslag till nya
öfriga* ost- sbber för post- och telegrafverken hade i aflöningsstaten för år 1903
förvaltare via bland lägsta klassens postkontor uppförts ett antal af 12 vakanta post-
ffasta^ost-1 kontor, att af generalpoststyrelsen, med Eders Kungl. Maj:ts begifvande,
anstalter, disponeras för orter, där själfva poströrelsens utveckling eller särskilda
omständigheter nödvändiggjorde inrättande af nya postkontor.
Kommittén hade därvid anfört, bland annat, att, enligt hvad för
densamma meddelats, på senare tider gjort sig gällande behofvet att
på en hel del orter utbyta poststationer mot postkontor. Att så skulle
13
Sjätte hufvudtiteln.
vara förhållandet hade ock synts kommittén ganska naturligt. Under
det att postkontorens antal då vore mindre än antalet fullständiga post¬
anstalter varit vid tiden, då 1874 års normalstat trädt i tillämpning,
hade däremot poststationerna, i sammanhang med den oerhörda steg¬
ringen af poströrelsen, ökats från 913 vid 1874 års ingång till 2,482
vid 1900 års utgång. Åtskilliga af dessa poststationer hade, såsom
verkställd utredning gifvit vid handen, företett en betydande rörelse, hvilken
väl syntes motivera deras förändrande till postkontor, hvartill komme,
att understundom för rörelsens rätta ledning erfordrades ett nytt post¬
kontor, under hvilket poststationer i trakten borde läggas. Kommittén
hade emellertid ansett, att i staten borde upptagas allenast så många
vakanta postkontor, som skäligen kunde antagas motsvara det antal
nya postkontor, hvilket under de närmaste åren kunde varda af verkligt
behof påkalladt; och hade kommittén trott antalet sådana för det då¬
varande kunna begränsas (till 12. Det syntes sedermera, enligt kom¬
mitténs mening, böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att, efter fram¬
ställning från generalpoststyrelsen, hos Riksdagen föreslå uppförande
å stat af det ytterligare antal postkontor, som tid efter annan kunde
finnas behöfligt.
Af de sålunda i 1903 års aflöningsstat uppförda 12 vakanta post¬
kontoren hade numera 8 disponerats, sedan Eders Kungl. Maj:t, enligt
särskilda nådiga beslut, medgifvit inrättandet af postkontor i Gränges¬
berg, Orsa, Sandviken, Jörn, Liljeholmen, Sundbyberg, Krokom och
Tranås.
Generalpoststyrelsen meddelar vidare, att styrelsen hade för afsikt
att inom den närmaste tiden hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig
framställning om tillstånd att få besätta de återstående 4 vakanta post¬
kontoren, hvilka, om framställningen bifölles, styrelsen tänkt sig skulle
kunna träda i verksamhet före 1905 års utgång.
För att möjlighet måtte beredas att äfven under år 1906 och de
närmast därpå följande åren inrätta fullständiga postanstalter å de orter,
där sådana befunnes vara af verkligt behof påkallade, funne sig general¬
poststyrelsen emellertid nu föranlåten att, i anslutning till omförmälda
uttalande af post- och telegrafkommittén, underdånigst föreslå upptagande
uti aflöningsstaten af ytterligare 10 vakanta postkontor, att på sätt och
i den ordning, hittills ägt rum, disponeras.
Antalet poststationer, som vid 1903 års utgång utgjorde 2,679,
hade den 1 november 1904 stigit till 2,738. Af dessa hade år 1903
43 en lokaluppbörd, öfverstigande 7,000 kronor, hvilket belopp redan
vore större än åtskilliga af de nuvarande postkontorens uppbörd, samt
icke mindre än 12 en uppbörd af mellan 10,000 och 16,400 kronor.
14
Sjiitte hufvudtiteln.
[3.] Orter med en så betydande posttrafik syntes för tillgodoseende af
allmänhetens kraf på snabbt och sakkunnigt betjänande med fog kunna
göra anspråk på att inom en icke alltför aflägsen tid varda försedda
med fullständig postanstalt; och äfven om åtskilliga af de poststationer,
som stode främst i afseende å uppbörd, af särskilda orsaker ansåges
ännu icke böra ifrågakomma till att utbytas mot postkontor, funnes i
hvarje fall flera andra poststationer, hvilka — ehuru deras lokaluppbörd
jämförelsevis icke vore så stor — dock, med hänsyn till deras belägen¬
het vid mera framstående järnvägsknutar eller af andra skäl, vore af
sådan vikt, att de snarast behöfde ersättas med postkontor.
Enär det ålåge postkontorens föreståndare att öfva nödig tillsyn
öfver underlydande poststationers skötsel samt förmedla en del af deras
rörelse, nödvändiggjorde också den starka tillväxten i poststationernas
antal inrättandet tid efter annan af nya postkontor för att minska
bördan för sådana postkontor, under hvilka måst förläggas ett så stort
antal poststationer, att dessa icke utan men för postkontoren själfva
kunde på fullt tillfredsställande sätt öfvervakas och betjänas. Detta
hade varit anledningen till inrättandet af de nya postkontoren i Jörn
och Krokom, orter med jämförelsevis ringa lokaluppbörd.
De nu föreslagna nya postkontoren syntes lämpligen alla böra hän¬
föras till 4:e aflöningsklassen, hvilken därigenom komme att innehålla
100 postkontor. Då den å stat upptagna aflöningen för postförvaltare
vid postkontor af nämnda klass utgjorde 2,600 kronor, innebure nu
förevarande förslag en förhöjning af 26,000 kronor uti anslagen till
öfriga postförvaltare vid fullständiga fasta postanstalter. Därtill skulle,
efter resp. 5 och 10 år, komma kostnaden för ålderstillägg enligt gällande
bestämmelser för vederbörande postförvaltare.
Jag tillåter mig här endast erinra, att Eders Kungl. Maj:t, på därom
af generalpoststyrelsen i skrifvelse den 22 november 1904 gjord under¬
dånig framställning, genom nådigt bref den 21 december 1904 'förord¬
nat om inrättande af postkontor, tillhörande fjärde klassen, vid Svalöf,
Vislanda, Munkedal och Karlskoga.
Höjning af I fråga om anslaget till aflönande af poststationsföreståndare, hvilket
anslaget tm [ gtaten för år 1904 upptagits till förslagsvis 950,000 kronor, erinrar
postståtions- generalpoststyrelsen, att detsamma för år 1905 — hufvudsakligen i an-
föreståndare. ledning af den på grund af nådiga brefvet den 18 december 1903 för
tiden 1 januari 1904—31 december 1906 beslutade reglering af arfvoden
och biträdesanslag vid poststationer, som trädt i verksamhet senast den
1 januari 1900 och förvaltades af stationsföreståndare vid statens eller
enskilda järnvägar — höjdes till förslagsvis 1,110,000 kronor.
Sjätte Ii ufviKititeln. 15
Utgifterna å anslaget hade, efter hvad generalpoststyrelsen med¬
delar, för år 1903 uppgått, i rundt tal, till ......... kronor 795,000: —,
samt för år 1904, med ledning af förhållan¬
dena under årets tre första kvartal, beräknats
komma att uppgå till omkring ................................. » 1,166,000: _.
Generalpoststyrelsen anför nu vidare.
Vid framläggandet af förslaget till förenämnda reglering, hvars
genomförande enligt uppgjorda beräkningar då antagits komma att
medföra en ökad utgift för postverket af omkring 260,000 kronor,
hade styrelsen erinrat, att den summa, hvartill man sålunda kommit,’
gifvetvis måste, i följd af de förändringar och den utveckling, post¬
rörelsen alltjämt underginge, vara approximativ; och syntes däruti till
en del vara att söka förklaringen till det höga utgiftsbelopp, som för
år 1904 beräknats å anslaget ifråga. Därtill hade emellertid äfven i
väsentlig mån den omständigheten bidragit, att, enligt generalpost-
styrelsens beslut, samtliga biträdesanslag icke blott vid järnvägspost-
stationer utan äfven vid poststationer, som ej vore belägna vid järnväg
hvilka biträdesanslag år 1903 beräknats utgöra tillhopa omkring
50,000 kronor från och med 1904 öfverförts från förslagsanslaget
till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och post¬
anstalterna till nu ifrågavarande anslag.
Antalet poststationer hade år 1903 ökats från 2,628 till 2,679, eller
med 51 stycken, och hade intill den 1 november 1904 ökats med ytter¬
ligare 59. Denna ökning hade föranledts dels af nya järnvägslinjers
upplåtande för trafik och dels af behofvet för landsbygden af förbättrade
postförbindelser.
Såsom förut nämnts, hade utgifterna å anslaget i fråga beräknats
för år 1904 komma att uppgå till omkring......... kronor 1,166,000: _
Stegringen i utgifter under åren 1905 och
1906 till följd af blifvande ökning i antalet post¬
stationer och arfvodesförhöjningar jämväl för sta¬
tioner, som ej vore belägna vid järnväg, syntes
kunna beräknas tillhopa till omkring........................ » 44,000: _
Om därtill lades kostnaderna för de regle¬
ringar af arfvoden och biträdesanslag, som general¬
poststyrelsen hade för afsikt att verkställa, dels,
för tiden 1 januari 1905—31 december 1906, be-
Transport kronor 1,210,000: —
16
Sjätte hufvudtiteln.
[3.]
Transport kronor 1,210,000:
träffande järnvägspoststationer, som trädt i verk¬
samhet senast den 1 januari 1901, och dels,
för år 1906, beträffande järnvägspoststationer,
som trädt i verksamhet senast den 1 januari
1902, hvilka kostnader beräknats tillhopa till
.................................................................. >. 20,000:
omkring
erhölles ett, belopp af .......................................... kronor 1,230,000:
post-
anstalterna.
hvartill ifrågavarande anslag syntes böra för år 1906 förslagsvis be¬
stämmas. Detta innebure en förhöjning i det senast fastställda anslaget
af 120,000 kronor.
Höjning af Förslagsanslaget till aflönande af extra biträden vid distriktsförvalt-
ansiaget till n{nqarna och postanstalterna, hvilket för år 1904
e“ädefn satts till...........................................................................■..... kronor 865,000:
vid distrikts- par fgr år 1905 — oaktadt tillkomsten med sist-
ningarn^öch nämnda år af 100 nya postexpeditörsbefattningar
— - höjts till.......................................................................... » 960,000: -.
Utgifterna å detta anslag hafva, enligt generalpoststyrelsens upp¬
gift, under en följd af år varit ganska betydande, beroende hufvud¬
sakligen på den hastiga ökningen i poströrelsen och däraf nödvändig-
gjordt anställande af ytterligare arbetskrafter. Sålunda hade utgifterna
å anslaget uppgått, i runda tal, för år 1902 till kronor 1,052,800: ,
för år 1903 till ............................................................. ® 1,023,100:
samt för år 1904, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal, approximativt be¬
räknats komma att uppgå till omkring .................. » 1,002,400: —.
Vid början af år 1903, med hvilket år ett stort antal af general-
poststyrelsen antagna extra biträden, i följd af nya postexpeditörs-
tjänsters inrättande, befordrats till ordinarie, hade nämnda biträdens
antal uppgått till 492, men redan vid 1904 års ingång hade detta antal
stigit till 603. Under år 1904 hade emellertid generalpoststyrelsen
intill den 1 november icke behöft öka de extra biträdenas antal med
mera än 15 stycken, hvilket förhållande vore att tillskrifva den under
året genomförda ökade användningen af postbetjänte för göromål,
hvilka förut ålegat tjänstemän.
Från ifrågavarande anslag utginge äfven arfvoden åt sådana biträ¬
den, hvilka vore antagna af vederbörande postinspektörer eller post-
17
Sjätte hufvudtiteln.
förvaltare och som aflönades medelst s. k. dispositionsanslag. Dessa
biträdens antal, som vid början af år 1903 utgjort 278, både vid 1904
års ingång stigit till 389.
I likhet med hvad som ägt rum för år 1902, hade generalpost¬
styrelsen äfven för år 1903 — efter det frågan blifvit Eders Kungl.
Maj:t underställd — låtit till alla af styrelsen antagna och i postverkets
tjänst kvarstående extra biträden och betjänte vid distrikts- och lokal¬
förvaltningarna utbetala en tillfällig förböjning af 10 % å för året ut¬
gående arfvoden, af hvilken arfvodesförhöjning, i rundt tal, 57,800
kronor belöpt på extra tjänstemannabiträden vid nämnda förvaltningar.
Hvad anginge utgifterna för år 1904, syntes jämväl nu böra erinras,
hvad generalpoststyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 28 november
1903 med förslag till postverkets stater för år 1905 beträffande ut¬
gifterna å anslaget för 1903 framhållit, nämligen att, på grund af
nådiga brefvet den 19 december 1902 angående grunderna för aflo-
ningen till den extra personalen vid postverket, äfven under år 1904
till extra tjänstemannabiträden i allmänhet utginge de högre arf¬
voden, för hvilka generalpoststyrelsen i nämnda underdåniga skrifvelse
närmare redogjort. Därtill hade vid afgifvandet i november 1902 af
det statsförslag, uti hvilket förevarande anslags belopp för år 1904 för¬
slagsvis upptagits till 865,000 kronor, någon hänsyn icke kunnat tagas.
Från detta anslag hade emellertid, såsom förut omförmälts, med
1904 års ingång afförts de till vissa poststationer utgående biträdes-
anslag.
Vid beräkning af det för år 1906 erforderliga anslagsbelopp syntes
till det antagna utgiftsbeloppet för år 1904......... kronor 1,002,400: —
först böra läggas blifvande arfvoden till de extra
biträden, som ytterligare kunde erfordras intill
1906 års utgång. Om därvid beräknades, att
under nämnda tid de extra biträdenas antal komme
att ökas med cirka 60 stycken, skulle arfvodena
till dessa kunna antagas komma att uppgå till¬
hopa till omkring............................................................ » 66,000: —.
Därtill borde läggas dels utgifter för blifvande
uppflyttningar i högre arfvodesklasser, förslagsvis ® 15,000: —
dels ock ökade utgifter i följd af blifvande erfor¬
derliga förhöjningar af dispositionsanslag samt
för aflönande af tillfälliga extra biträden, be-
Transport kronor 1,083,400: —
Bih. till Bitsd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
[3.]
3
18
Sjätte hufyudtiteln.
[3.] Transport kronor 1,083,400: —
höfliga i anledning af semesterledigheter för där¬
till berättigade tjänstemän vid distrikts- och
lokalförvaltningarna, hvilka semesterledigheters
antal komme att ökas genom tillkomsten med
1905 års ingång af 100 nya postexpeditörsbefatt-
ningar samt, eventuelt, från och med år 1906 af 10
nya postförvaltartjänster. Dessa ökade utgifter
syntes tillhopa ej kunna upptagas till lägre be¬
lopp än ....................................................................... »_35,000: —.
Summan af dessa belopp, kronor 1,118,400: —,
borde emellertid minskas med arfvodena för de
extra biträden, som vid tillsättandet med 1905
års ingång af nya postexpeditörsbefattningar
blefve befordrade till ordinarie, eller tillhopa om¬
kring ................................................................................... » 130,000: —.
Härvid erhölles ett belopp af........................... kronor 988,400: —,
eller, i rundt tal, 990,000 kronor, till livilket belopp generalpoststyrelsen
ansåge, att ifrågavarande anslag borde för år 1906 förslagsvis fast¬
ställas. I jämförelse med senast bestämda anslag innebure detta en
förhöjning af 30,000 kronor.
Anslaget till Anslaget till ålderstillägg är i postverkets aflöningsstat för år 1905
åiderstiiiagg. Upp^aget till förslagsvis 650,000 kronor.
Med hänsyn, å ena sidan, till inträffande personalförändringar i
följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan, till
det ytterligare antal tjänstemän och betjänte, som enligt gällande be¬
stämmelser må varda berättigadt till ålderstillägg från 1906 års början,
har anslaget för sistnämnda år af styrelsen ansetts kunna bibehållas vid
det senast fastställda beloppet.
Höjning af
anslaget till
arfvode åt
extra post-
betjänte
m. m.
Vidkommande därefter anslaget till arfvoden åt extra postbetjänte och
till hushyresbidrag för en del betjänte, har detta anslag, hvilket för år
1904 bestämts till förslagsvis ....................................... kronor 500,000: —,
i aflöningsstaten för år 1905 — ehuru med in¬
gången af sistnämnda år inrättats 150 nya ordi¬
narie postbetiäntbefattningar — höjts till förslags¬
vis......................................................................................... » ' 530,000: —
19
Sjätte Imfvudtiteln.
Utgifterna å anslaget hafva, enligt generalpoststyrelsens uppgift,
under år 1903 uppgått, i rundt tal, till ...................... kronor 502,900: —
samt för år 1904, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal, approximativt beräk¬
nats komma att uppgå till omkring............................. » 552,400: —
Om orsaken till stegringen i utgifterna å detta anslag upplyser
styrelsen, att densamma vore att söka däri, att den extra postbetjänt¬
personalen måst i ganska betydande mån ökas såväl till följd af den
starka tillväxten i poströrelsen i allmänhet som ock på grund af ut¬
vidgad postbefordring genom nya järnvägslinjers öppnande för trafik
samt ökadt användande af postbetjänte för göromål, som eljest ålegat
tjänstemän. Antalet extra postbetjänte hade sålunda, i anledning af
framställningar från vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar om
det oundgängliga behofvet att erhålla förstärkning af postbetjänt-
personalen, under år 1903 ökats från 503 till 597, eller med 94, och.
från början af år 1904 intill den 1 november 1904 med ytterligare 70,
eller till 667.
Hvad utgiftsbeloppet för år 1903 anginge, vore äfven att märka,
att, såsom generalpoststyrelsen förut omförmält, jämväl för nämnda år
till extra postbetjänte utbetalats tillfällig arfvodesförhöjning, hvilken å
förevarande anslag medfört en utgift af, i rundt tal, 41,400 kronor.
Vid afgifvandet af förslaget till stater för postverket för år 1905
hade generalpoststyrelsen beräknat, att under åren 1904 och 1905
kunde antagas^ komma att erfordras ytterligare omkring 250 extra
postbetjänte. Ökningen i dessa betjäntes antal syntes nu icke böra
beräknas lägre för åren 1905 och 1906.
Om alltså till berörda utgiftssumma för år
1904,.................................................................................. kronor 552,400: —,
lades sammanlagda beloppet af arfvoden — i medel¬
tal å 800 kronor — för 250 nya extra postbe¬
tjänte eller .......................................................................... » 200,000: —,
men från summan däraf, ................................................ kronor 752,400: —,
droges det belopp, hvartill arfvodena för de extra
postbetjänte, som med 1905 års början komme att till
ordinarie befordras, tillhopa uppginge, eller omkring )> 120,000: —,
skulle för år 1906 behöfvas ett anslagsbelopp af
förslagsvis ......................................................................... kronor 632,400: —
eller, i rundt tal, 630,000 kronor, hvilket, innefattade en förhöjning af
100,000 kronor i det senast bestämda anslaget.
20
[3.]
Höjning af
anslaget till
arfvoden åt
postbetjänte
för tjänst¬
göring såsom
förmän m. m.
Sjätte lmfyudtiteln.
Angående anslaget till arfvoden åt ordinarie postbetjänte för tjänst¬
göring såsom förmän m. m., som första gången upptagits i aflönings-
staten för år 1903, yttrar generalpoststyrelsen.
Detta anslag hade tillkommit, på det att ordinarie postbetjänte,
som blefve anställda såsom förmän för postbetjäntpersonal vid Stock¬
holms, Göteborgs, Malmö eller andra postkontor, eller hvilka tjänst¬
gjorde ensamma eller såsom förste män i s. k. postiljonskupéer, eller
som vid postanstalterna användes i andra jämförliga sysslor eller till
bestridande af göromål, hvilka dittills i regel utförts af tjänstemän,
skulle kunna, jämlikt § 15 i aflöningsreglementet för tjänstemän och
betjänte vid postverket af den 6 juni 1902, af generalpoststyrelsen,
utöfver den fasta aflöningen, tilldelas arfvode till belopp af högst 20
kronor för månad räknadt.
I mera inskränkt omfattning, nämligen till postbetjänte, som tjänst¬
gjorde i s. k. postiljonskupéer, och till brefbärarförmän vid Stockholms
postkontor, hade redan före år 1903 utgått särskild godtgörelse, be¬
stående för de förra af ett tilläggstraktamente och för de senare af ett
särskildt arfvode. Det hade emellertid ansetts önskvärdt, särskildt i
syfte att postbetjänte skulle kunna i större utsträckning än dittills skett
anlitas att bestrida mera maktpåliggande göromål, att kunna i vidsträck¬
tare mån bereda åt dem sådan särskild godtgörelse, som här afsåges.
I sådant syfte hade ifrågavarande anslag, som för år 1903 satts till
förslagsvis 45,000 kronor, för år 1904 förhöjts till 65,000 kronor, med
hvilket belopp anslaget förslagsvis upptagits äfven för år 1905.
Beträffande nu omhandlade betjänte — hvilka erhållit benämningen
förste postbetjänte —, deras åligganden samt utbildning och antagning
hade generalpoststyrelsen meddelat närmare föreskrifter uti den in¬
struktion för postbetjänte, som styrelsen den 4 december 1903 utfärdat,
att tillämpas för tiden från och med den 1 april 1904.
Enligt nämnda föreskrifter skulle, i den utsträckning posttjänsten
så kräfde, anvisas postbetjänt, som därtill befunnits kompetent och
lämplig, jämväl vissa mera ansvarsfulla uppdrag, såsom: att, till den
omfattning distriktschef bestämde, vid distriktsförvaltning biträda veder¬
börande tjänsteman i fråga om vården af postverkets inventarier, effekter,
förbrukningsartiklar och blanketter m. m.; att vid postkontor utöfva
förmanskap öfver andra postbetjänte; att tjänstgöra ensam eller utöfva
förmanskap i postiljonskupé; att å postkontor på eget ansvar sortera
ankommande vanliga brefpostförsändelser m. m.; att, med vissa in¬
skränkningar, å postkontor och inom postkupéexpedition på eget ansvar
sortera till afgående post hörande vanliga bref och brefkort; samt att
21
Sjätte hufvudtiteln.
å postkontor biträda vid tidningssortering. I sammanhang med utfär¬
dandet af dessa föreskrifter hade emellertid generalpoststyrelsen, i af-
sikt att framdeles taga i öfvervägande, i hvad mån åt förste post-
betjänte kunde, utöfver dem enligt instruktionen tillkommande göromål,
anförtros jämväl att på eget ansvar journalisera värdeförsändelser och
postanvisningar, anmodat samtliga distiktschefer att försöksvis, då jour-
nalisering af omförmälda slag kunde å postkontor utan olägenhet förenas
med där anställd förste postbetjänts öfriga åligganden, tillse, huruvida
dylik postbetjänt, som genomgått föreskrifven undervisningskurs och i
öfrigt ansåges lämplig, kunde användas att biträda vid ifrågavarande
journalisering, i hvilket fall distriktschefen ägde därom förordna; och
hade distriktscheferna tillika anbefallts att efter utgången af år 1904
till styrelsen inkomma med anmälan om de åtgärder, som af dem i
förevarande hänseende vidtagits, äfvensom rörande den erfarenhet, som
därutinnan vunnits.
Uppdrag att vara förste postbetjänt ägde vederbörande distrikts-
chef till det antal, generalpoststyrelsen bestämde, meddela skickliga,
plikttrogna och särskiidt därtill lämpliga ordinarie postbetjänte, hvilka
med åtminstone godkända kunskaper i samtliga ämnen genomgått den
särskiidt föreskrifna undervisningskursen. Dock hade styrelsen för¬
klarat, att postbetjänt, hvilken befordrats till ordinarie innan instruk¬
tionen trädt i kraft, kunde antagas till förste postbetjänt, äfven om han
icke genomgått undervisningskurs, utom då fråga vore om befattning,
hvars innehafvare hade att på eget ansvar sortera afgående bref och
brefkort. Uppdrag lämnades endast tillsvidare och kunde således när
som helst återkallas.
Undervisningskurser anordnades distriktsvis och i regel endast en
gång om året. I sammanhang med kurserna, som vore afsedda att
pågå under sex veckor, skulle för därtill lämpliga postbetjänte beredas
tillfälle till grundligare undervisning, s. k. tilläggskurs, i ämnen, erfor¬
derliga för viss kompetens af särskild vikt.
Den första undervisningskursen hade tagit sin början den 1
februari 1904.
Från förenämnda 1 april, då, såsom förut sagts, den nya instruk¬
tionen för postbetjänte trädt i kraft, intill början af november månad
år 1904, hade antalet postbetjänte, hvilka mot särskild godtgörelse be-
strede sådana göromål, om hvilka nu vore fråga, ökats med 100 och
hade vid sist angifna tid utgjort tillhopa 335. De arfvoden, som till-
komme dessa förste postbetjänte, vore i allmänhet bestämda till 180
kronor för år räknadt. För ett mindre antal sådana betjänte, åt hvilka
22 Sjätte hufyudtiteln.
[3.] anförtrotts göromål, som förut bestridts af tjänstemän, vore arfvodena
emellertid fastställda till 240 kronor för år. Arfvodenas sammanlagda
belopp både vid början af november år 1904 uppgått till 60,720 kronor
för år räknadt.
Den för år 1905 förslagsvis bestämda anslagssumman syntes så¬
lunda redan inom kort komma att helt disponeras. För att general¬
poststyrelsen skulle kunna blifva i tillfälle att än vidare fortgå i samma
riktning som hittills i fråga om ökad användning af postbetjänte, hvilket
styrelsen ansåge synnerligen önskvärdt, vore en förhöjning af före¬
varande anslag erforderlig för år 1906. Denna förhöjning syntes, med
afseende å det ytterligare antal förste postbetjänte, som kunde antagas
blifva behöfligt intill 1906 års utgång, icke böra sättas lägre än till
35,000 kronor. Anslaget skulle därigenom för sistnämnda år komma
att uppgå till förslagsvis 100,000 kronor.
Anslaget tm , I anslaget till gratifikationer m. m. ät tjänstemän och betjänte, hvilket
Slatm.km!°ner för är 1905 är bestämdt till 20,000 kronor, föreslår generalpoststyrelsen
icke någon förändring för år 1906.
Mot de af generalpoststyrelsen begärda förhöjningar i anslagen
under aflöningsstaten har jag icke något att erinra.
Öfvergångsstaten
är för år 1905 fastställd till 17,400 kronor.
Enär, enligt hvad generalpoststyrelsen upplyser, en af de å denna
stat uppförda kontrollörer af 3:e lönegraden under år 1904 aflidit, bör
samma stat minskas med den aflidne kontrollörens aflöning 2,400 kronor,
däraf lön 1,800 kronor och tjänstgöringspenningar 600 kronor. Ofver-
gångsstaten torde sålunda för år 1906 böra bestämmas till 15,000 kronor.
Härvid har jag icke något att erinra.
Beträffande
Pensionsstaten,
hvarå senast fastställda anslag uppgå till .............. kronor 119,650: —,
har generalpoststyrelsen anmält, att till följd af döds¬
fall böra af dessa anslag afföras de, som skolat utgå till:
23
Sjätte hufvudtiteln.
förre postmästaren i Ängelholm C.
Bergenstråhle ...........................
förre matrosen å postångfartyget
»Sofia» D. A. Jansson............
förre postbetjänten A. G. Andersson
förre postbetjänten M. Svensson...
förre postmästaren i Köping A. L.
Gellin ......................................
förre postmästaren i Falkenberg
G. A. Bobeman........................
förre postbetjänten L. Isberg ......
förre vaktmästaren vid Stockholms
postkontor Z. Borgström......
aflidne poststationsföreståndaren
Johan Åkerlunds änka Amalia
Catharina Åkerlund, född
Lindgren ....................................
Jämväl kunde nu ur staten ute¬
slutas det därstädes under en lång
följd af år uppförda förslagsanslag
till pensionsfyllnad åt på sin tid vid
postverket anställda postiljoner,
hvarigenom dessa kunnat, med in-
beräkning af pensionsbelopp från
civilstatens pensionsinrättning, be¬
redas en hela lönen motsvarande
pension. Någon f. d. postiljon, som
uppbure pensionsfyllnad från ifrå¬
gavarande särskilda anslag,funnes
numera icke kvar i lifvet.
Från staten skulle sålunda affö-
ras anslagets senast fastställda
belopp..................................................
kronor 2,025: —
» 300: —
» 300: —
» 300: —
» 2,400: —
» 2,400: —
» 300: —
» 750: —
» 200: —.
1kronor 10,975:
Till återstoden ......................................................... » 108,675: —
borde läggas de pensioner, som, utöfver de i 1905 års
pensionsstat upptagna, blifvit af Eders Kungl., Maj:ti
nåder beviljade att utgå af postmedel, nämligen till:
Transport kronor 108,675: —
[3.]
24
Sjätte hufvudtitéln.
förre kassören hos generalpoststy¬
relsen F. A. Barthelson, enligt
nådigt bref af den 29 januari
1904,...........................................
förre postbetjänten C. A. Svensson,
enligt nådigt bref den 12 fe¬
bruari 1904, ..............................
förre postbetjänten N. F. Apelgren,
enligt nådigt bref den 15 april
1904,.............................................
förre postmästaren i Karlskrona A.
T. Davidsson, enligt nådigt
bref den 22 april 1904,.........
förre postbetjänten F. Jansson, en¬
ligt nådigt bref den 10 juni
1904,...........................................
förre postexpeditören vid Malmö
postkontor C. A. T. Schön, en¬
ligt nådigt bref den 8 juli 1904,
förre postbetjänten G. Johansson,
enligt nådigt bref den 22 juli
1904,.............................................
förre postbetjänten P. J. Pettersson,
enligt nådigt bref den 5 augusti
1904,...........................................
förre postmästaren i Sundsvall U.
Zacbrisson, enligt nådigt bref
den 2 september 1904, .........
förre postmästaren i Säfsjö C. G.
Hellqvist, enligt nådigt bref
den 16 september 1904, ......
förre postbetjänten A. J. Andersson,
enligt nådigt bref den 21
oktober 1904,..............................
Transport kronor 108,675:
kronor 4,000: —
» 600: —
» 600: —
x. 3,800: —
» 600: —
» 2,525: —
» 600: —
» 600: —
» 3,800: —
» 2,800: —
» 600: — » 20,525:
kronor 129,200:
Under förutsättning af nådigt bifall till den med
generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den 4
november 1904 öfverlämnade ansökan från post-
25
Sjätte Jnifvudtiteln.
postmästaren i Falkenberg G. W. T. Hagelin om [3.]
afsked ur postverkets tjänst och om pension, skulle
härtill ytterligare läggas det bemälde Hagelin efter
erhållet afsked tillkommande årliga pensionsbelopp kronor 2,800: —.
Utgifterna å pensionsstaten skulle enligt denna
beräkning komma att för år 1906 belöpa sig till... kronor 132,000:—,
hvilket belopp med 12,350 kronor öfverstege summan af anslagen å
senast fastställda pensionsstat.
Härvid tillåter jag mig endast erinra, det Eders Kungl. Maj:t den
2 december 1904 beviljat postmästaren Hagelin nådigt afsked ur post¬
verkets tjänst med utgången af samma månad med rätt för honom att
från och med den 1 januari 1905 under sin återstående lifstid af post¬
medlen åtnjuta en årlig pension af 2,800 kronor.
Hvad därefter angår postverkets
Omkostnadsstat,
är det därå först förekommande anslaget till uppbörds- och frimärkes- Anslaget till
provision för år 1905 upptaget till förslagsvis 330,000 kronor. l,pPj^^'Joh
Utgifterna å anslaget uppgingo, efter hvad generalpoststyrelsen provision.
meddelar, för år 1903, i rundt tal, till........................ kronor 268,600: —
och hafva för år 1904 approximativt beräknats komma
att uppgå till omkring....................................................... » 290,600: —
Enär med 1904 års ingång en afsevärd förhöjning af rabatten till
särskildt antagna frankoteckensförsäljare inträdt, syntes styrelsen för¬
hållandena därförut icke kunna läggas till grund för beräkning af det
behöfliga anslagsbeloppet för år 1906.
Med hänsyn alltså, å ena sidan, till det för år 1904 angifna ut-
giftsbeloppet samt de för hvartdera af åren 1904 och 1906 beräknade
inkomster, å hvilka provision bör beräknas, och, å andra sidan till
beloppet af den postförvaltarne i form af tjänstgöringspenningar till¬
kommande, garanterade minimiprovision, hvilken bör utgå från aflö-
ningsstaten, har generalpoststyrelsen ansett, att ifrågavarande anslag-
bör kunna för år 1906 bibehållas vid det senast förslagsvis fastställda
anslagsbeloppet.
Uti anslaget till felräkning spenning ar, hvilket först upptogs i staten Höjning af
för år 1903 och därvid bestämdes till förslagsvis 50,000 kronor, har
sedermera någon förändring icke vidtagits. —•—
Bih. till Rilesd. Prot. 11)05. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
4
26
[3.]
Minskning af
anslaget till
hyror m. m.
Höjning af
anslaget till
expens-
utgifter.
Sjätte hufvud titeln.
Utgifterna å detta anslag hafva emellertid, enligt
generalpoststyrelsens uppgift, för år 1903 uppgått, i
rundt tal, till........................................................................... kronor 55,900: —
och för år 1904, med ledning af förhållandena under
årets tre första kvartal, approximativt beräknats
komma att uppgå till omkring ...................................... » 58,200: —
Stegringen af dessa utgifter vore en naturlig följd dels af inrät¬
tandet af nya postkontor dels ock af beliofvet att vid en del post¬
kontor, där utvidgade lokaler gjorde sådant möjligt, för allmänhetens
bättre och snabbare betjänande anordna ökadt antal platser för försän¬
delsers mottagande till postbefordran.
För år 1906 syntes, med afseende å den för år 1904 beräknade
utgiftsökningen, anslaget icke böra sättas lägre än till förslagsvis
60,000 kronor, livilket innebure en förhöjning af 10,000 kronor i det
senast bestämda anslaget.
Anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m. är upp¬
taget för år 1904 till förslagsvis ................................... kronor 270,000: —
och för år 1905..................................................................... » 300,000: —
Generalpoststyrelsen meddelar, att utgifterna å
anslaget för år 1903 uppgått, i rundt tal, till ......... » 233,500: —
samt för år 1904 approximativt beräknats komma
att uppgå till omkring........................................................ » 229,200: —
På grund af gjorda beräkningar angående det belopp, som, utöfver
den angifna utgiftssumman för år 1904, kunde anses behöfligt för
mötande af blifvande ökade utgifter å anslaget till följd af nya eller
större postkontorslokalers anskaffande samt förhöjningar i nu utgående
hyror, hade generalpoststyrelsen funnit, att det senast fastställda an-
slagsbeloppet syntes kunna för år 1906 minskas med 20,000 kronor,
hvarigenom anslaget för sistnämnda år komme att uppgå till förslags¬
vis 280,000 kronor.
Generalpoststyrelsen meddelar, att å anslaget till expensutgifter, hvar¬
ifrån bestredes kostnaderna ej mindre för anskaffningen af papper och
kuvert samt de för redovisningen erforderliga många slag af tryckta
blanketter och räkenskapsböcker äfvensom skrifmaterialier i öfrigt,
segelgarn, lack, stämpelfärg m. m. än äfven för vederbörande post¬
lokalers belysning, uppvärmning och renhållning, och hvilket anslag
i staten för år 1904 upptagits till förslagsvis............ kronor 610,000: —
27
Sjätte Imfvudtiteln.
samt för år 1905 höjts till förslagsvis .............'......... kronor 675,000: — [3.]
utgifterna för år 1903 uppgått, i rundt tal, till .. .. » 613,700: —
samt för år 1904, med ledning af förhållandena un¬
der årets tre första kvartal, approximativt beräknats
komma att uppgå till omkring ..................................... » 743,600:.—
Denna stegring i utgifterna å anslaget hade föranledts däraf,
att posttrafikens tillväxt medfört större åtgång af de angifna för¬
brukningsartiklarna, hvarjämte nödvändigheten att på åtskilliga ställen
utbyta trånga och olämpliga postkontorslokaler mot mera rymliga och
tidsenliga medfört ökade utgifter för lokalernas belysning, uppvärmning
och renhållning. Särskildt hade naturligtvis det nya posthuset vid
Vasagatan i Stockholm dragit betydligt högre kostnader af sist omför-
mälda slag än förutvarande posthuset vid Rödbotorget.
Fördenskull hade generalpoststyrelsen med af¬
seende å det belopp, hvartill utgifterna å anslaget
antoges redan för år 1904 komma att uppgå, eller kronor 743,600: —
och då ökade kostnader i allmänhet å anslaget icke
syntes kunna för år 1906 upptagas lägre än till
cirka ....................................................................................... » 31,400: —
ansett anslaget för sistnämnda år böra sättas till för¬
slagsvis .................................................................................. kronor 775,000:—,
hvarigenom anslaget skulle komma att förhöjas med 100,000 kronor.
Anslagen till rese- och traktamentser sättning nr för resor i tjnnste- Anslagen tm
ärenden i allmänhet, för år 1905 bestämdt till 75,000 kronor, samt till .reseersatt-
traktamenten för tjänstemän i järnvägspostkupe, för år 1905 bestämdt till
160,000 kronor, har generalpoststyrelsen ansett kunna bibehållas oför¬
ändrade äfven för år 1906. I
I anslaget till traktamenten för postbetjänte har generalpoststyrelsen Höjning af
däremot funnit en mindre förhöjning för år 1906 vara behöflig. Detta ansla£et tm
anslag, som för år 1904 satts till förslagsvis........... kronor 200,000: —
har i staten för år 1905 bestämts till förslagsvis ... )) 253,000: —- betiänte-
Af ifrågavarande anslag, yttrar styrelsen, bestredes kostnaderna
för traktamenten och härbärgesersättning till postbetjänte, tjänstgörande
å järnvägs- eller ångbåtslinjer, för beredande af kostnadsfri ledighet
under högst 15 dagar årligen åt de ordinarie postbetjänte, som anså-
ges böra tilldelas någon livilotid, samt för dagtraktamenten till re-
servpostbetjänte, som användes för beredande åt postbetjänte af perio¬
diskt återkommande sabbatshvila och för åstadkommande af tillfällig
arbetsförstärkning i förekommande fall.
28
Sjätte hufvudtiteln.
Utgifterna å anslaget hade för år 1903 upp¬
gått i rundt tal till............................................................. kronor 187,700:-—
samt för år 1904, med ledning af förhållandena under
årets tre första kvartal, approximativt beräknats
komma att uppgå till omkring ...................................... » 211,000: —
Antalet postbetjänte, tjänstgörande å järnvägs- eller ångbåtslinjer,
hade i november i903 utgjort 430, men intill den 1 november 1904
ökats till 460. Antalet reservpostbetjänte, till hvilka för tillfällig tjänst¬
göring finge, enligt nådiga brefvet den 2 februari 1900, utbetalas en
ersättning af högst 3 kronor för dag, hade vid slutet af år 1902
uppgått till 661 och vid slutet af år 1903 till 696.
För beredande af ökadt tillfälle till kostnadsfri ledighet under
högst 15 dagar årligen åt ordinarie postbetjänte både för år 1905 det
för sådant ändamål å förevarande anslag förut anvisade belopp, 16,000
kronor, höjts till 25,000 kronor, eller med 9,000 kronor. Från samma
år komme äfven ökade utgifter att utgå å detta anslag i följd af de
bestämmelser, som, enligt nådiga brefvet till generalpoststyrelsen den
17 juni 1904 angående postverkets stater för år 1905, skulle tillämpas
från och med den 1 januari sistnämnda år i fråga om traktaments-
och härbärgesersättning jämväl åt s. k. landsvägspostiljoner. Dessa
ökade utgifter hade beräknats för år komma att uppgå till omkring
23,000 kronor.
Såsom förut nämnts, antoges utgifterna å anslaget
för år 1904 komma att uppgå till omkring............... kronor 211,000:—.
Om därtill lädes dels här förut uppgifna ökade
kostnader, tillhopa................................................................ » 32,000: —,
dels och de ytterligare utgifter, som under åren
1905 och 1906 komme att uppstå å anslaget i fråga
till följd af blifvande erforderlig ökning i den extra
postbetjäntpersonalens antal, hvilka ytterligare ut¬
gifter, då ju afsedt vore att jämväl vid järn vägs-
posten i allt större utsträckning använda postbetjänte
för göromål, som förut ålegat tjänstemän, icke syntes
kunna beräknas lägre än till omkring.......................... )> 27,000: —,
erhölles en summa af........................................................ kronor 270,000: —,
hvartill generalpoststyrelsen ansåge, att förevarande anslag borde för
år 1906 förslagsvis upptagas. 1 förhållande till anslagets belopp för
år 1905 innebure detta en förhöjning af 17,000 kronor.
29
Sjätte Jiufyudtiteln.
Af anslaget till postbetjäntes beklädnad och beväring bekostades,
såsom generalpoststyrelsen upplyser, försvarsvapen åt en del post¬
betjänte, som färdades på landsväg, men det hufvudsakliga utgifts-
beloppet bestode i kostnader för anskaffning åt ordinarie ocb extra post¬
betjänte af uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet vissa slitnings-
tider vore fastställda.
Å anslaget, som för åren 1904 och 1905 bestämts
till förslagsvis 190,000 kronor, hade utgifterna för år
1903 uppgått, i rundt tal, till....................................... kronor 166,800: —
och för år 1904, med ledning af förhållandena under
årets tre första kvartal, approximativt beräknats
komma att uppgå till omkring ....................................... » 211,300: —
Anledningen till stegringen i utgifterna å detta anslag vore att
söka dels däri, att antalet uniformsberättigade postbetjänte ökats, och
dels uti vissa förbättringar i beklädnadsförmånerna.
Antalet ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likställda extra
postbetjänte hade vid 1904 års början uppgått till 1,847, men hade,
till följd däraf att ytterligare antal extra postbetjänte måst anställas,
intill den 1 november 1904 ökats till 1,917. Beträffande sådana
förbättringar i postbetjäntes beklädnadsförmåner, som hade något afse-
värdt inflytande på utgifterna å förevarande anslag, kunde numera
samtliga postbetjänte, med undantag blott af landsvägspostiljoner,
erhålla sommarkavaj, som förut tillkommit endast postbetjänte vid
järnvägspostén, och hade slitningstiden för ytterplagg, som tilldelades
postbetjänt vid järnvägspostén, nedsatts från 4 till 3 år.
Om, såsom generalpoststyrelsen förut vid behandlingen af anslaget
till arfvoden åt extra postbetjänte beräknat, under åren 1904 och 1905
komme att behöfvas ytterligare omkring 250 dylika betjänte, kunde,
enligt gjord beräkning, kostnaderna för dessas beklädnad, med hänsyn
till nu gällande anskaffnings- och tillverkningspris, antagas komma
att uppgå till omkring 28,700 kronor. Då utgifterna å anslaget för
år 1904 ansåges komma att uppgå till omkring 211,300 kronor, skulle
alltså för år 1906 erfordras ett anslagsbelopp af 240,000 kronor.
Enligt nådigt beslut den 14 oktober 1904 hade emellertid Eders
Kungl. Maj:t föreskrifvit, bland annat, att de för postverket erforderliga
persedlar, hvilka vore af beskaffenhet att lämpligen kunna förfärdigas
af fångar, skulle i så stor utsträckning som möjligt tillverkas vid
fängelserna. I hvad mån därigenom kunde för år 1906 vinnas någon
besparing i utgifterna å ifrågavarande anslag, vore generalpoststyrelsen
ännu icke i tillfälle att med visshet bedöma, helst fångvårdsstyrelsen
[30
Höjning af
anslaget till
postbetjäntes
beklädnad och
beväring.
[3.]
Anslaget till
inköp och
underhåll af
inventarier.
Höjning af
anslaget till
postförings-
kostnad vid
befordran å
järnväg.
30 Sjätte hufvudtiteln.
uti skrifvelse den 4 november 1904 meddelat generålpoststyrelsen, bland
annat, att, innan tiden för nu gällande arbetsaftal utlupit samt öfriga
för statsarbetenas fullgörande erforderliga åtgärder hunnit fullständigt
genomföras, fångvårdsstyrelsen naturligen icke annat än i mera begränsad
omfattning kunde åtaga sig dylika arbeten. Dock syntes svårighet
icke kunna möta att intill år 1906 få dessa förhållanden så ordnade,
att tillverkning af uniformspersedlar för postbetjänte redan då kunde
i icke ringa utsträckning ske genom fångvårdens försorg; och om
postverkets besparing i följd däraf nu upptoges till ett belopp af
20.000 kronor, syntes densamma icke kunna anses vara för högt be¬
räknad.
På grund af hvad sålunda anförts, har generalpoststyrelsen hem¬
ställt, att förevarande anslag måtte för år 1906 bestämmas till förslagsvis
220.000 kronor, hvilket innebure en förhöjning i det senast fastställda
anslagsbeloppet af 30,000 kronor.
I anslaget till inköp och underhåll af inventarier, för år 1905 bestämdt
till 225,000 kronor, har, efter verkställd undersökning, generalpost¬
styrelsen funnit sig icke böra ifrågasätta någon förändring för år 1906.
Förslagsanslaget till post/öring skostnad vid befordran å järnväg har
upptagits:
i staten för år 1903 till............................................... kronor 2,500,000: —,
» )’ )> » 1904 » ................................................ » 2,800,000: —,
» » » » 1905 » ................................................ )> 3,000,000: —.
Generalpoststyrelsen meddelar, att utgifterna å anslaget för år
1903 uppgått, i rundt täl, till................................... kronor 2,766,000: —
samt för år 1904, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal, approximativt be¬
räknats komma att uppgå till omkring.................. » 2,856,000: —.
Den alltjämt fortgående utbredningen af järnvägsnätet samt be-
hofvet af att, till gagn för angränsande orter, med de nya järnvägs-
lägenheterna anordna postbefordran måste naturligtvis medföra en mot¬
svarande fortlöpande stegring i utgifterna under detta anslag. Till
upplysning angående den hastiga utvidgningen af postbefordringen å
järnväg meddelades, att antalet å järnväg postförda kilometer, hvilket
beräknats år 1902 utgöra 23,521,660, under år 1903 ökats med 728,730
eller till 24,250,390.
31
Sjätte lmfvudtiteln.
Under loppet af år 1906 antoges för allmän trafik komma att [3.]
öppnas återstående delen af statsbanan genom Bolins län, nämligen
linjen Uddevalla—Olskroken med 86,G kilometers längd; och, enligt från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållen upplysning, vore, jämlikt
meddelade koncessioner, femton enskilda järnvägslinjer med en samman¬
lagd väglängd af omkring 530 kilometer afsedda att före utgången af
år 1906 öppnas för allmän trafik. Om också icke alla dessa järnvägs¬
linjer inom beräknad tid komme till stånd, syntes i allt fall åtskilliga
af dem med all säkerhet komma att under år 1906 eller redan dess¬
förinnan för posttrafik användas.
Förutom ersättningen för själfva posttransporterna, utginge äfven
från ifrågavarande anslag godtgörelse för underhåll af statsjärnvägar¬
nas postvagnar samt nödiga reparationer och sådana förändringar å
samma vagnar, som på yrkande af generalpoststyrelsen vidtoges, med
undantag för hvad anginge de till postvagnarne hörande axlar och hjul,
äfvensom kostnaderna för anskaffande och underhåll af postkupéinred-
ningar å enskilda järnvägar, för postkupéers uppvärmning, belysning
och renhållning samt för förhyrande af öfverliggningsrum för tjänste¬
män och betjänte, som tjänstgjorde vid järnvägsposten.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden kunde icke förväntas
annat, än att ökningen af utgifterna å anslaget jämväl under de när¬
mast följande åren skullo komma att fortgå; och då af förut uppgifna
siffror framginge, att utgifterna för år 1904 beräknades komma att
öfverstiga utgifterna för år 1903 med omkring 90,000 kronor, syntes
utgiftsstegringen för hvartdera af åren 1905 och 1906 icke böra upp¬
tagas lägre än till 120,000 kronor.
Till den beräknade utgiftssumman för år 1904 kronor 2,856,000: —
skulle således komma tillhopa....................................... » 240,000: —
eller sammanlagdt ......................................................... kronor 3,096,000: —.
Generalpoststyrelsen ansåge därför, att anslaget i fråga borde för
år 1906 bestämmas till förslagsvis, i rundt tal, 3,100,000 kronor, hvar¬
igenom det senast fastställda anslaget komme att höjas med 100,000
kronor.
Äfven i anslaget till postföringskostnad vid befordring å landsväg
och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring har general-
poststyrelsen föreslagit förhöjning för år 1906 och anför därvid föl¬
jande.
Höjning af
anslaget till
postförings¬
kostnad vid
befordran å
landsväg
ra. m.
[3.]
Åtskilliga an¬
slag, i hvilka
förhöjning ej
ifrågasatts.
Höjning af
anslaget till
tillverkning af
frimärken
m. m.
32 Sjätte hutfrudtiteln.
Å detta anslag, som för såväl år 1904 som år 1905 satts till förslagsvis
1,100,000 kronor, hade utgifterna för år 1903 uppgått, i rundt tal,
till........................................................................................ kronor 1,089,600: —
samt för år 1904, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal, approximativt be¬
räknats komma att uppgå till omkring ............... » 1,117,000.
Den fortsatta stegringen af utgifterna å anslaget berodde i främsta
rummet på utvidgning af befintliga lands vägspostlinjer och nya sådana
linjers inrättande.
Antalet å landsvägslinjer postförda kilometer hade under år 1903
i förhållande till år 1902, ökats med 229,187 eller till 9,818,326. Under
år 1903 hade den för befordran af vanliga åkande poster utbetalade
legan å olika linjer växlat mellan 16 öre och 2 kronor 25 öre per häst
och nymil. I medeltal för hela riket hade legan utgjort:
1900 1903
för åkande poster per häst och nymil ........ . kronor 1.07 1.12
» gång- eller roddpost per nymil » 0.76 0.78
» landtbrefbäring :» » .......................... » 0.69 0.77
Då medel borde finnas för att kunna tillmötesgå berättigade an¬
språk äfven från landsbygden på förbättring i postförbindelserna, hade
generalpoststyrelsen, med afseende å hvad erfarenheten beträffande ök¬
ningen af ifrågavarande utgifter gifvit vid handen, funnit sig böra hem¬
ställa, att förevarande anslag måtte för år 1906 höjas med 75,000 kronor
till förslagsvis 1,175,000 kronor.
Samtliga förslagsanslag till postföringskostnad vid befordran sjöledes,
hvilka i senast fastställda omkostnadsstat upptagits tillhopa till 450,000
kronor, anser generalpoststyrelsen höra för år 1906 bibehållas oförändrade.
Det därefter å omkostnadsstaten förekommande anslaget för godt-
görelse till främmande postverk, hvilket är afsedt att täcka belopp, hvar¬
med vid de inf ernationella afräkningarna utgifterna möjligen kunna
komma att öfverskjuta hvad svenska postverket äger räkna sig till godo,
har styrelsen ansett äfven böra i staten för år 1906 uppföras med oför-
ändradt belopp.
Vidare anför generalpoststyrelsen följande.
Den ökade åtgången af frankotecken gjorde det behöfiigt att äfven
för år 1906 höja anslaget till tillverkning af frimärken, fr ankotecken, bref -
kort och kortbref.
33
Sjätte hufvudtiteln.
A anslaget, som för år 1904 utgjorde förslagsvis kronor 180,000: — [3.]
och för år 1905 höjts till............................. » » 190,000: —,
hade utgifterna för år 1903 uppgått, i rundt tal, till » 183,400: —,
samt för år 1904, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal och med tillämpning
af gällande rabattbestämmelser, approximativt be¬
räknats komma att uppgå till omkring........................ » 208,500: —.
Under år 1903 hade från postverkets frimärkesförråd expedierats
ett antal frankotecken af...................................................... 178,501,300 st.,
och under tiden 1 januari—30 september 1904 hade
antalet från nämnda förråd expedierade frankotecken
utgjort 130,878,010 st., på grund hvaraf antalet be¬
räknades för hela året 1904 komma att uppgå till
omkring .................. ........................................ 189,000,000 »
Värdet af de från frimärkesförrådet expedierade frankotecken hade
för år 1903 utgjort .................................................. kronor 15,242,663: —
och för tiden 1 januari—30 september 1904 kr.
11,213,753: 50 samt hade för hela året 1904 be¬
räknats komma att uppgå till omkring............... » 16,000,000: —
Med ledning af dessa förhållanden hade approximativt beräknats,
att under år 1906 skulle komma att erfordras omkring 224,205,000 st.
frankotecken af olika slag, samt att tillverkningskostnaden för nämnda
frankotecken med tillhörande papper, enligt gällande leveranskontrakt,
skulle uppgå till omkring................................................ kronor 235,400: —.
Därifrån afginge emellertid belöpande rabatt en¬
ligt med leverantören träffadt tilläggsaftal, i rundt
tal beräknad till............................................................... :» 26,000: —,
hvadan tillverkningskostnaden för frankotecken under
år 1906 kunde beräknas till omkring ................... kronor 209,400: —.
På grund häraf syntes anslaget i fråga böra för år 1906 sättas till
förslagsvis 210,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning i senast fast¬
ställda anslagsbelopp af 20,000 kronor.
Generalpoststyrelsen anmäler vidare, att från anslaget till diverse Höjning af
utgifter bestredes olikartade utgifter, som icke lämpligen kunde eller diverse* ut-1
borde hänföras under andra anslagstitlar, såsom exempelvis kostnader gifter,
för kungörelsers införande i tidningar, telegram, telefonabonnemang,
reparation af elektriska ledningar och en del transporter af tyngre eller
Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5
34
Sjätte liufvudtiteln.
mera skrymmande posteffekter, särskildt däribland transporter af kassa¬
skåp. Sedan år 1903 utginge dessutom af detta anslag kostnaderna för
läkarvård och medikamenter åt de vid distrikts- och lokalförvaltningarna
anställda ordinarie och extra betjänte.
Å ifrågavarande anslag, hvilket för hvartdera af åren 1903 och
1904 satts till förslagsvis 45,000 kronor samt för år 1905 höjts till
65,000 kronor, hade utgifterna för år 1903 uppgått, i rundt tal,
till ............................................................................................ kronor 60,800: —
samt för år 1904, efter förhållandena under årets tre
första kvartal, approximativt beräknats komma att
uppgå till omkring .............................................................. » 72,600: —
Utgiftsstegringen vore hufvudsakligen att hänföra till omförmälda
kostnader för läkarvård och medikamenter, hvilka kostnader gifvetvis
stege i samma mån som betjäntpersonalen med verkets utveckling-
ökades. Dessa kostnader hade under år 1903 uppgått, i rundt tal, till
15,900 kronor, däraf 8,600 kronor till läkararfvoden och 7,300 kronor
för medikamenter m. m.
Då, såsom förut framhållits, det icke syntes kunna antagas annat,
än att den extra betjäntpersonalen vid postverkets distrikts- och lokal¬
förvaltningar skulle komma att fortfarande ökas under de närmast
följande åren, hade generalpoststyrelsen, med fästa dt afseende å den
för år 1904 angifna utgiftsstegringen, ansett förevarande anslag böra
för år 1906 ökas med minst 15,000 kronor till förslagsvis 80,000
kronor.
Då de af styrelsen sålunda föreslagna förändringarna i anslagen
under omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna föranledda,
anser jag mig böra förorda desamma.
Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till
Oförutsedda utgifter
har generalpoststyrelsen erinrat, att detsamma för år 1905 bestämts
till 150,000 kronor, i hvilket belopp inginge dels medel till oförut¬
sedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet med 50,000 kronor, dels
anslag för uppförande af nytt posthus i Katrineholm med 100,000
kronor.
35
Sjätte hnfyudtiteln.
Till oförutsedda eller tillfälliga utgifter i allmänhet hänfördes, bland
annat, kostnader, föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen
och af vikariat vid sjukdomsfall för funktionärer, tillhörande verkets
ordinarie personal, äfvensom godtgörelser eller understöd, utbetalade
på grund af särskilda nådiga beslut. Anslaget i denna del hade för
år 1905 förhöjts från 40,000 till 50,000 kronor och syntes för år 1906
böra bibehållas oförändradt vid sistnämnda belopp.
Då något byggnadsanslag icke af generalpoststyrelsen ifrågasattes
för år 1906, skulle alltså anslaget till oförutsedda utgifter för samma
år komma att med 100,000 kronor understiga det belopp, hvartill an¬
slaget satts i utgiftsstaterna för år 1905.
Vid hvad generalpoststyrelsen under denna anslagstitel anfört har
jag ej något att erinra.
I fråga om anslaget till
Afkortningar och restitutioner in. m.
anför generalpoststyrelsen, att af anslaget utginge, bland annat, till
generalpoststyrelsen utanordnade tullafgifter för en del paketpostför¬
sändelser från utlandet äfvensom utgifter för ersättande af förkomna
eller skadade värdeförsändelser.
Utgifterna å detta anslag, hvilka naturligtvis år från år växlade,
hade, i runda tal, uppgått:
år 1899 till...................................... kronor 114,800:—,
b 1900 » ......................................... » 1.33,800: —,
» 1901 b ......................................... » 142,400:—,
b 1902 b ......................................... b 153,700: —,
» 1903 b .......................................... b 157,500:—.
För år 1904 hade dessa utgifter, med ledning af förhållandena
under årets tre första kvartal, approximativt beräknats komma att
uppgå till omkring 170,400.
Med hänsyn härtill och för vinnande af en jämnare slutsumma å
utgiftsstaterna i deras helhet hade generalpoststyrelsen ansett ifråga¬
varande anslag, som för år 1905 utgjorde förslagsvis 159,600 kronor,
böra för år 1906 sättas till förslagsvis 173,650 kronor, hvilket inne¬
fattade en förhöjning af 14,050 kronor.
Härvid har jag icke något att anmärka.
36
Sjätte Imfvudtiteln.
Om livad sålunda anförts rörande postverkets utgiftsstater för år
1906 vinner godkännande, komma staternas särskilda Imfvudsummor och
slutsumma att utgöra de belopp, som följande tabell utvisar. 1 den
mån de särskilda hufvudsummorna öfver- eller understiga motsvarande
utgiftssummor å utgiftsstaterna för år 1905, är sådant jämväl i tabellen
angifvet.
|
Belopp för
|
Utvisande i
|
förhållande
|
|
år 1906
|
till staterna
|
för år 1905
|
|
Kronor
|
förhöjning,
kronor
|
minskning,
kronor
|
Aflöningsstaten.............................
|
7,894,350
|
311,000
|
_
|
Öfverg&ngsstaten...........................
|
15,000
|
—
|
2,400
|
Pensionsstaten...............................
|
132,000
|
12,350
|
—
|
Omkostnadsstaten..........................
|
7,420,000
|
347,000
|
—
|
Oförutsedda utgifter......................
|
50,000
|
—
|
100,000
|
Afkortningar och restitutioner m. m.
|
173,650
|
14,050
|
—
|
Summa kronor
|
15,685,000
|
684,400
|
102,400
|
Alltså en förhöjning på
det Hela af 582,000 kronor.
Då postverkets inkomster för år 1906 beräknats till 16,770,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med
1,085,000 kronor.
Vidare tillåter jag mig erinra, hurusom 1904 års Riksdag, i an¬
ledning af Eders Kungl. Maj:ts därom i statsverkspropositionen gjorda
framställning, medgifvit, att för år 1903 och äfven för år 1904 till de
postinspektörer, som före 1903 års ingång tillträdt sina befattningar
och som i följd af upphörandet i sammanhang med den med samma
års ingång vidtagna lönereglering för postverket af dittills till post-
inspektörerna utgående dyrtidstillägg lidit inkomstminskning, finge utgå
personliga aflöningstillägg, motsvarande för enhvar af dem det till honom
under år 1902 utgående dyrtidstillägg, samt att de belopp, som erfor¬
drades för bestridande af de sålunda beviljade personliga aflönings-
tilläggen, finge utgå af postverkets öfverskottsmedel. I öfverensstäm¬
melse härmed lära, under förutsättning att dyrtidstillägg i,allmänhet
kommer att utgå för år 1905, dessa postinspektörer böra äfven för år
37
Sjätte liufvudtiteln.
1905 erhålla personliga aflönings tillägg. Sedan under år 1904 en
postinspektor i följd af befordran lämnat sin postinspektörsbefättning,
återstå emellertid numera endast tre postinspektörer, som före 1903 års
ingång innehaft sina tjänster. Aflöningstilläggen till dessa, uppgående
enligt förenämnda grunder tillhopa till 1,500 kronor, torde, i förekom¬
mande fall, likaledes böra bekostas af postverkets öfverskottsmedel.
Uti underdånig skrifvelse den 23 november 1904 har generalpost¬
styrelsen gjort framställning om tillåtelse att till understödskassan för
vid postverket anställda personers änkor och barn öfverlämna inkomsten
af försålda äldre handlingar och makulerade frimärken.
I afseende härå tillåter jag mig erinra, hurusom generalpoststyrelsen
i underdånig skrifvelse den 17 mars 1903 hemställde om bemyndigande
att ur styrelsens arkiv utgallra vissa blanketter o. d. samt låta för¬
sälja desamma äfvensom om tillåtelse dels att till den i 26 § af den
för styrelsen gällande instruktion omförmälda kassa för understöd åt
änkor och barn efter personer, som varit vid postverket anställda, öfver¬
lämna den inkomst, som dädanefter kunde inflyta genom försäljning af
postverket tillhörig makulatur eller sådana äldre handlingar, hvilka
styrelsen erhållit tillstånd att utgallra, dels ock att — därest Eders
Kungl. Maj:t tilläte styrelsen att, i den omfattning styrelsen pröfvade
lämpligt, afyttra de å handlingarna befintliga makulerade frimärken —
till samma understödskassa öfverlämna den behållning, som, efter afdrag
af omkostnaderna för frimärkenas borttagande m. m., af försäljningen
uppstode.
Till stöd för sin hemställan om de inflytande försäljningsmedlens
öfverlämnande till omförmälda understödskassa lämnade styrelsen föl¬
jande redogörelse.
Den inkomst, som uppstått genom försäljning af postverkets äldre
handlingar, hade dittills alltid ingått till postkassan. Uti underdånig
skrifvelse den 7 april 1874 hade emellertid generalpoststyrelsen väckt
förslag om ändring i detta förhållande samt, bland annat, anfört, att i
43 § 2 mom. af den af Eders Kungl. Maj:t för generalpoststyrelsen fast¬
ställda nådiga instruktionen af den 5 december 1873 bestämts, att såväl
böter för sådana förseelser vid försändelsers aflämnande till postbefordran,
hvilka funnes i postförfattningarna stadgade, som ock sådana vites- och
bötesmedel, hvilka, enligt 38 och 42 §§ i den nådiga instruktionen, gene¬
ralpoststyrelsen bemyndigats att i vissa fall utkräfva af posttjänstemän,
poststationsföreståndare och postbetjänte, skulle till hälften fördelas
mellan angifvaren och en särskild kassa, afsedd att bereda understöd
åt änkor och barn efter personer, som varit i postverket anställda;
[«■]
Inkomsten af
försäljning
utaf äldre
handlingar
och maku¬
lerade fri¬
märken.
38
Sjätte hufvudtiteln.
samt att, då den inkomst, som af dessa bötes- och vitesmedel för fram¬
tiden kunde påräknas, ej vore synnerligen betydlig, det syntes vara
nödvändigt att förse understödskassan med några ytterligare inkomster,
om det med densamma afsedda ändamål skulle kunna vinnas. På grund
af hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t måtte bemyndiga generalpoststyrelsen att till oförmälda
understödskassa öfverlämna den inkomst, som därefter kunde inflyta
genom försäljning af postverket tillhörig makulatur eller sådana äldre
handlingar, livilka generalpoststyrelsen ansåge ej längre kunna eller
böra förvaras. Uti den till Riksdagen den 17 april 1874 aflåtna pro¬
positionen angående postverkets utgiftsstater för år 1875 hade Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att lämna sitt godkännande till det
sätt för användning af inkomsten af omförmälda handlingars försälj¬
ning, hvarom generalpoststyrelsen hemställt. I enlighet med stats¬
utskottets tillstyrkan hade Eders Kungl. Maj:ts förslag bifallits af Första
Kammaren, hvaremot Andra Kammaren afslagit samma förslag; och hade
Eders Kungl. Maj:t därefter uti nådigt bref till generalpoststyrelsen den
5 juni 1874 meddelat, att Riksdagens Kamrar vid frågans behandling
stannat i olika beslut af den beskaffenhet, att, jämlikt 63 § riksdags¬
ordningen, frågan i följd däraf för 1874 års riksdag förfallit.
Genom 26 och 69 §§ i den af Eders Kungl. Maj:t den 31 de¬
cember 1902 för generalpoststyrelsen utfärdade instruktion vore be¬
stämmelser, i hufvudsak liknande dem uti 1873 års instruktion, med¬
delade beträffande vissa böters och vitens öfverlämnande till under¬
stödskassan.
Sedan räntan å kassans tillgångar till en början lagts till kapi¬
talet, hade Eders Kungl. Maj:t, uppå framställning af generalpoststy¬
relsen, genom nådigt bref den 28 maj 1886 medgifvit, att understöd
från? kassan därefter finge årligen utdelas, och förordnat, att ansökningar
om "understöd från kassan årligen borde till generalpoststyrelsen in¬
lämnas före utgången af december månad, samt att, efter det i början
af nästföljande året kassans räkenskap för det förflutna året afslutats
och å generalpoststyrelsens kameralbyrå behörigen granskats, general¬
poststyrelsen skulle äga att af behållna räntemedlen för föregående år
utdela understöd bland de i behof stadda änkor och barn efter ej mindre
ämbets- och tjänstemän i postverket än äfven postbetjänte, hvilka gene¬
ralpoststyrelsen ansåge?böra därtill ifrågakomma, med iakttagande dels
att till kassans kapitaltillgång skulle utöfver inflytande bötes- och vites¬
medel årligen läggas minst en femtedel af behållna ränteinkomsten,
dels att understöd tillsvidare finge utgå med högst ett hundra kronor
Sjätte lnxfvudtiteln. 39
för änka och femtio kronor för hvarje barn, dels att understöd ej finge
lämnas åt. barn, som uppnått femton års ålder, dels ock att de veder¬
börande tilldelade understöd borde med hela beloppet på en gång ut¬
betalas.
De räntemedel, som sålunda finge från kassan utdelas, hade med
tiden blifvit allt mer otillräckliga för att tillgodose dem, hvilka upp¬
fyllde villkoren för erhållande af understöd. Den ständigt stegrade
poströrelsen hade nämligen nödvändiggjort anställandet af allt flera
posttjänstemän och betjänte, och många af dessa, hvilkas hälsa toge
skada, af det uppslitande och jäktande postarbetet, bortrycktes af en
förtidig död, ofta lämnande efter sig änkor och barn i fattiga omstän¬
digheter. Under de fem första åren, som bidrag från kassan utdelats,
hade ansökningarna om understöd i medeltal utgjort 43 för år, medan
de under tiden 1898—1902 uppgått till i medeltal 60 om året. Hvad
anginge de från kassan lämnade understöd, hade dessa, under de första
aren utdelning ägde rum, ofta uppgått till 60 kronor samt stundom
till högre belopp, hvaremot under de senare åren, till följd af mängden
behöfvande sökande, understöden i allmänhet bestämts till belopp från
15 till 35 kronor och endast undantagsvis till någon särskildt behöf¬
vande utgått med högst 45 kronor. Då några g&fvomedel ytterst
sällan samt . till obetydliga belopp öfverlämnats till understödskassan,
utgjorde omförmälda böter och viten så godt som de enda medel, hvilka
tillfälle kassan. Sammanlagda årliga beloppet af dessa böter och viten
vore jämväl dåmera betydligt lägre än under de första åren af kassans
tillvaro. Sålunda hade de under åren 1874—1878 uppgått till i medeltal
1,643 kronor för ar, hvaremot de under tiden 1898 —1902 bestigit sig
till i medeltal endast 659 kronor för år. Vid 1902 års slut hade
kassans tillgångar utgjort 47,988 kronor 86 öre, däraf 46,233 kronor
83 öre varit placerade i allmänna hypoteksbankens obligationer, 1,754
kronor 21 öre innestått i postsparbanken samt 82 öre funnits kontant
i kassan.
Af hvad sålunda anförts framginge, att det vore särdeles önskligt,
om ytterligare medel kunde tillföras understödskassan, hvarigenom
tillfälle skulle beredas att i större utsträckning bispringa aflidna
posttjänstemäns och betjäntes änkor och minderåriga barn, hvilka
antingen vore alldeles medellösa eller för sitt uppehälle hänvisade till
den ringa pension, som utginge från civilstatens enskilda änke- och
pupillkassa.
Genom nådiga. bref den 11 juli 1865 och den 20 juli 1866 hade
Kungl. Maj:t medgifvit, att de tullverkets handlingar, som general-
40
Sjätte Imf vildt it el n.
[3.] tullstyrelsen pröfvade icke vidare vara för verket behötliga eller
gagneliga, finge försäljas och därvid inflytande medel öfverlämnas till
tullstatens till förmån för änkor och barn efter ämbets- och tjänste¬
män samt betjänte vid tullverket bildade enskilda pensionsinrättning,
hvarjämte Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 11 juni 1868 med-
gifvit, att af inkomsten af den makulatur, som från telegrafverket
försåldes, finge bildas en fond, af hvars årliga afkastning telegrafsty¬
relsen finge utdela tillfälliga understöd åt afskedade tjänstemän och
betjänte vid telegrafverket samt deras änkor och barn. Vidare vore
genom nådiga brefvet den 3 juni 1870 samt Kungl. Maj:ts nådiga
reglemente för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa den 6
september 1872 bestämdt, att behållningen af den från statens järn¬
vägstrafiks expeditioner samlade och försålda makulatur skulle tillfalla
berörda änke- och pupillkassa. Sistnämnda kassa hade äfven förmånen
att uppbära åtskilliga andra inkomster, som eljest skolat ingå till stats¬
verket. Sålunda hade Eders Kungl. Maj:t, sedan 1872 års Riksdag, i
anledning af nådig proposition, därtill lämnat sitt samtycke, genom
omförmälda reglemente förordnat, att statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa skulle tillgodonjuta äfven afkastningen af de statens järn¬
vägstrafik tillhöriga, men för densamma icke behötliga jordstycken,
hvilken afkastning dittills ingått bland trafikinkomsterna. Därjämte
skulle enligt samma reglemente till kassan öfverlämnas inkomster vid
försäljning af sådana inom järnvägens område tillvaratagna, men icke
inom behörig tid återfordrade effekter och af sådant kvarliggande
outlöst gods, som, på grund af gällande trafikreglemente, på ofientlig
auktion afyttrades, inkomster för medgifna rättigheter till försäljning
och annonsering inom järnvägens område samt inkomster af försålda
gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationernas väntsalar.
Då statens öfriga kommunikationsverk samt tullverket erhållit till¬
stånd att använda inkomsten af försåld makulatur till förmån för ver¬
kens personal, syntes ett liknande medgifvande äfven böra komma
postverket till godo och i sådant fall inkomsten böra öfverlämnas till
omförmälda understödskassa. Ehuru de bidrag, som därigenom skulle
tillfalla understödskassan, skulle för densamma medföra en väsentlig
ökning af dess tillgångar, syntes den minskning i postverkets inkom¬
ster, som däraf skulle blifva en följd, icke vara af någon större be¬
tydelse.
Af följande tablå inhämtades det pris, som under de senast före¬
gående tio åren betingats för försåld makulatur, samt den inkomst,
som därigenom tillfallit postkassan.
Sjätte hufvudtiteln.
41
1893 ingen försäljning,
1894 hade försålts 48,009 kg. till pris af 4 kr. 15 öre för 100 kg............................ kr. 1,992: 37
och 40,031 » » » » 4 » 55 » » » » » 1,821: 41
1895 hade försalts 33,705 » » » » 4 » 70 » » » » » 1,584: 17
1896 » ii 31,757 » » » » 3 » 55 » » » » » 1,127: 37
1897 » » 26,317 » » » » 3 » 55 » » » » » 934: 25
1898 » i. 29,912 » » » » 3 » 25 .. .. » » „ 972: 14
1899 .. » 33,527 » » .. .. 3 » 55 » » » » » 1,190: 21
1900 ingen försäljning,
1901 hade försålts 97,732 » » » » 3 » 17 » » » » » 3,098: 10
1902 ii » 75,996 » » » » 3 » — » » » » » 2,279: 88
Summa kr. 14,999: 90
Medelinkomsten per år hade alltså utgjort 1,499 kronor 99 öre,
under det, såsom framginge af postvérkets årsberättelse för år 1901,
postverkets sammanlagda inkomster under detta år uppgått till
12,842,134 kronor 22 öre.
Därest generalpoststyrelsens hemställan att få afyttra äldre hand¬
lingar bifölles, skulle före inflyttningen i det nya posthuset kunna för¬
säljas omkring 75,000 kilogram dylika handlingar samt därefter från
40,000 till 50,000 kilogram hvarje år.
Jämlikt nådigt bref den 24 juli 1903 fann Eders Kungl. Maj:t
godt dels bemyndiga generalpoststyrelsen att ur dess arkiv efter den
längre eller kortare tid, styrelsen funne erforderlig, utgallra förenämnda
blanketthandlingar samt låta försälja desamma med förbindelse för
köpare att vid särskild vitespåföljd låta handlingarna användas endast
till förmalning inom riket för ny papperstillverkning, hvilken förmal¬
ning, i hvad anginge handlingar, försedda med adressats eller hans
ombuds egenhändiga namnteckning, borde verkställas under iakttagande
af erforderlig kontroll, dels ock medgifva, att styrelsen ägde i den ord¬
ning, styrelsen pröfvade lämpligt, särskild! afyttra de å handlingarna
befintliga makulerade frimärken;
men förklarade Eders Kungl. Maj:t sig vilja efter det kännedom
vunnits om det belopp, hvartill de för den sålunda medgifna försälj¬
ningen influtna medlen uppgått, framdeles på anmälan meddela bestäm¬
melser om samma medels användande.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse af den 23 november 1904
meddelar generalpoststyrelsen följande.
Sedan med anledning af Eders Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut i
vederbörlig ordning skriftliga anbud infordrats å ett utgallradt parti
handlingar af ifrågavarande slag, hade samma parti genom kontrakt
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 6
42
Sjätte liufvudtiteln.
den 13 oktober 1903 försålts för det högsta erbjudna beloppet, 1,530
kronor 90 öre. Under år 1904 både någon dylik försäljning icke an¬
setts vara af nöden. För att emellertid visa, hvilka belopp kunde
ungefärligen beräknas inflyta för handlingar, som ur generalpoststyrel¬
sens arkiv utgallrades och försåldes, nämnde generalpoststyrelsen, att,
sedan styrelsen redan genom nådigt bref den 13 augusti 1886 bemyn¬
digats afyttra de i styrelsens arkiv befintliga äldre handlingar, hvilka då
icke ansetts böra för framtiden bevaras, försäljning af sådana handlingar i
regel årligen ägt rum och att sammanlagda beloppet af hvad som vid
försäljningar af sålunda utgallrade handlingar jämte däribland befintlig
makulatur influtit under åren 1894—1903 utgjort i afrundadt tal 16,500
kronor eller sålunda i medeltal 1,650 kronor för år.
Hvad vidare anginge den genom nådiga brefvét den 24 juli 1903
medgift)a särskilda försäljning af å äldre handlingar befintliga frimärken,
hade sådan försäljning först under november månad år 1904 kunnat
verkställas. De frimärken, som därvid föryttrats och hvilka inbragt
en försäljningssumma af 5,275 kronor, hade hufvudsakligen varit an-
bragta å inrikes svenska eller från Sverige till utlandet expedierade
postanvisningar — internationella postanvisningar återkomme nämligen
till afgångslandet såsom verifikationer till adresslandets räkningar öfver
utbetalade anvisningar samt kvarstannade därefter i afgångslandet — och
enär utbetalade postanvisningar vore försedda med adressats eller hans
ombuds kvitto samt följaktligen skulle på grund af det nådiga brefvets
bestämmelser förmalas under iakttagande af erforderlig kontroll,-hade
general poststyrelsen nödgats, innan den särskilda frimärkesförsäljningen
kunnat äga rum, låta frånskilja postanvisningarna de delar, å hvilka
frimärkena varit fästade. Arbetet därmed hade kräft mycken tid och
betingat ett sammanlagdt ersättningsbelopp af 708 kronor. Den behållna
inkomsten af frimärkesförsäljningen utgjorde således 4,567 kronor. De
afyttrade frimärkena förskrefve sig från tiden före år 1886. Äfven
å de i generalpoststyrelsens arkiv befintliga postanvisningar för tiden
därefter funnes gifvetvis frimärken, men syntes de ännu icke äga
sådant värde, att genom deras försäljning något nämnvärdt belopp skulle
inflyta och borde fördenskull med dessa frimärkens föryttrande tills
vidare anstå.
Jämväl andra äldre handlingar, till hvilkas utgallrande generalpost¬
styrelsen erhållit medgifvande — hufvudsakligen adresskort till paket —
vore emellertid likaledes försedda med makulerade frimärken. Värdet
å detta frimärkesparti läte sig icke närmare uppskatta, innan en unge¬
färlig beräkning kunnat verkställas rörande det antal frimärken af olika
43
Sjätte hufvudtiteln.
slag, hvaraf partiet kunde bestå. Men äfven om dessa frimärken skulle
antagas äga ett värde, motsvarande hvad som erlagts för de nyligen
afyttrade, syntes väl vara tvifvelaktigt, om generalpoststyrelsen, efter
att hafva i frimärkeshandeln utsläppt ett så stort parti äldre märken
som nu skett, lämpligen borde under den närmaste tiden anordna ytter¬
ligare en dylik försäljning.
Under åberopande af hvad vidare i ämnet anförts uti generalpost¬
styrelsens förberörda underdåniga skrifvelse den 17 mars 1903, hemställde
styrelsen, det måtte tillåtelse beredas generalpoststyrelsen att till den i
26 § af nådiga instruktionen för stjrrelsen den 31 december 1902 omför-
mälda kassa för understöd åt änkor och barn efter personer, som varit
vid postverket anställda, öfverlämna ej mindre den behållna inkomsten
af ifrågavarande, under åren 1903 och 1904 verkställda försäljningar af
äldre handlingar och makulerade frimärken, tillhopa 6,097 kronor 90
öre, än äfven den behållning, som kunde uppstå vid därefter förekom¬
mande försäljning af postverket tillhörig makulatur och sådana äldre
handlingar jämte därå anbragta makulerade frimärken, till hvilkas af¬
yttrande generalpoststyrelsen erhållit nådigt tillstånd.
De af generalpoststyrelsen framhållna skälen föranleda mig att
biträda den af styrelsen sålunda gjorda hemställan.
Åberopande hvad jag nu i underdånighet anfört, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
dels medgifva, att för år 1905, under förutsättning att dyrtids-
tillägg i allmänhet kommer att för samma år utgå, må till de post-
inspektörer, som före 1903 års ingång tillträdt sina befattningar och
som i följd af upphörandet i sammanhang med den med samma års
ingång vidtagna lönereglering för postverket af dittills till postinspek¬
törerna utgående dyrtidstillägg lidit inkomstminskning, utgå personliga
aflöningstiflägg, motsvarande för enhvar af dem det till honom under
år 1902 utgående dyrtidstillägg, samt att de belopp, som erfordras för
bestridande af dessa aflöningstillägg, må utgå af postverkets öfverskotts-
medel;
dels, med godkännande af de af mig nu tillstyrkta ändringarna
i postverkets stater, för år 1906 bestämma postverkets anslag, förslags¬
vis beräknadt till 15,685,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen;
dels ock medgifva, att såväl den behållna inkomsten af de under
åren 1903 och 1904 af generalpoststyrelsen verkställda försäljningarna
af äldre handlingar och makulerade frimärken som ock den behållning,
hvilken framdeles kan uppstå vid försäljning af postverket tillhörig
44
Sjätte hufvudtiteln.
[3.] makulatur och sådana äldre handlingar jämte därå anbragta makulerade
frimärken, till hvilkas afyttrande generalpoststyrelsen erhållit nådigt
tillstånd, må öfverlämnas till den i 26 § af nådiga instruktionen för
styrelsen den 31 december 1902 omförmälda kassa för understöd åt
änkor och barn efter personer, som varit vid postverket anställda.
Telegrafverket.
[4-]
Telegraf¬
verket,
De för år 1905 af Eders Kungl. Maj:t fastställda utgiftsstater för
telegrafverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten..................................
pensions- och understödsstaterna
omkostnadsstaten............................
ränta och amortering ....................
fastigheter............................................
telegraflinjebyggnader....................
...................... kr.
|
2,954,900
|
—
|
.................... »
|
272,980
|
—
|
...................... »
|
2,393,720
|
—
|
...................... »
|
1,581,200
|
—
|
...................... »
|
150,000
|
—
|
...................... »
|
7,200
|
—
|
tillsammans kr.
|
7,360,000
|
—
|
I underdånig skrifvelse den 18 november 1904 har telegrafstyrel¬
sen afgifvit förslag till stater för telegrafverket för år 1906.
Hvad först angår
Aflöningsstaten,
Höjning af innefattande anslag för telegrafstyrelsen, distriktsförvaltningarna och
stali^nern»1 stationerna samt särskilda anslag, har styrelsen beträffande anslagen för
telegrafstyrelsen och dist/iktsförvaltningarna icke något ökadt anslagskraf.
hivad åter angår stationerna, anför styrelsen, att styrelsen ansåge
det nödigt, att under titeln vaktbetjänte uppfördes anslag till ytterligare
fem vaktbetjänte af 2:a lönegraden. Sådan vaktbetjänte åtnjöte, enligt
stat, i lön 600 kronor och i tjänstgöringspenningar 350 kronor årligen.
Tjänstgöringspenningarna kunde efter 5 år höjas med 150 kronor och
efter 10 år med ytterligare 150 kronor.
Af de i gällande aflöningsstat uppförda vaktbetjänte vid statio¬
nerna vore de 7 vaktbetjänte af l:a lönegraden anställda såsom förmän
vid budsändningen, 3 i Stockholm, 2 i Göteborg och 2 i Malmö, samt
de 18 vaktbetjänte af 2:a lönegraden placerade, 4 såsom vaktmästare,
nämligen eu vid hvardera af Stockholms, Göteborgs, Malmö och Sunds¬
valls stationer, samt 14 såsom sorterare vid Stockholms station. Af
45
Sjätte hufvudtiteln.
dessa sistnämnda tjänstgjorde 8 vid den egentliga telegramutsändningen,
med åliggande att mottaga alla till utsändning afsedda telegram samt
journalisera och fördela dem mellan telegrambärarna efter adressaternas
bostäder, 2 tjänstgjorde å apparatsalarna, med skyldighet att dirigera
fördelningen af telegram mellan de olika expeditionsplatserna och
öfvervaka de ankommande telegrammens nedsändande till budsändnings-
expeditionen, 2 förde journalerna öfver de i kassaexpeditionen inkom¬
mande telegrammen och ombesörjde uppsändandet till apparatexpedi¬
tionen af såväl dessa som vissa andra telegram och 2 deltoge i arbetet
med kontrollen öfver afsända telegram.
Dessa sorterares uppförande å ordinarie stat hade föreslagits i det
af kommittén för utarbetande af förslag till nya stater för post- och
telegrafverken den 31 oktober 1901 afgifna betänkandet, uti hvilket
kommittén förklarat sig anse, att det arbete, som ålåge telegramsorte¬
rarna, otvifvelaktigt vore af den beskaffenhet, att dessa betjänte borde
vara ordinarie för att sålunda bättre fästas vid telegrafverket.
Kommittén hade icke afgifvit något förslag att uppföra telegram¬
sorterare i Göteborg på ordinarie stat. Orsaken därtill' syntes framgå
af ett kommitténs yttrande beträffande de göromål, som utfördes af de
äfven förut å Stockholms och Göteborgs stationer anställda förmännen.
Efter att hafva redogjort för de göromål, som vore lika för de båda
stationernas förmän, yttrade nämligen kommittén: »De i Göteborg
anställde förmännen skola tillika utöfva de göromål, som åligga tele-
gramsorterarne i Stockholm». Kommittén hade sålunda icke haft sig
bekant, att särskilda sorterare varit anställda i Göteborg.
Genom beslut den 5 december 1899 hade dock telegrafstyrelsen
föreskrifvit, att telegrambärarpersonalen i Göteborg skulle utgöras af,
bland andra, 2 förmän och 5 sorterare, de senare med 9 timmars daglig
tjänstgöringstid och med arfvoden ungefär lika med dem, som då varit
fastställda för sorterarna i Stockholm. Två af sorterarna skulle hafva
arfvoden efter 50 kronor i månaden och de öfriga tre arfvoden efter
45 kronor i månaden, samtliga med två ålderstillägg å 5 kronor i
månaden efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Två af dessa sorterare tjänstgjorde såsom journalskrifvare och bi¬
träden, den ena i budsändningen och den andra i telegrafkassan, två
andra tjänstgjorde såsom telegramsorterare i telegramutsändningen och
den femte såsom förman för de i apparatsalen använda telegrambärarna.
Då sorterarna i Göteborg sålunda i alla afseenden hade samma
ställning som sorterarna i Stockholm, vore det uppenbart, att kommit¬
téns nyssomförmälda yttrande hade tillkommit på grund af bristande
kännedom om verkliga förhållandena.
46
Sjätte hufvudtiteln.
[4.] Olägenheter hade icke heller underlåtit att visa sig vid Göteborgs
station till följd däraf, att sorterarna icke vore fast anställda å ordi¬
narie stat, och särskildt hade det varit svårt att få behålla dem kvar
under någon längre tid. Om dessa bland de bästa af telegrambärarna
utvalda, kunniga och erfarna betjänte icke vunne den säkra och till¬
räckliga utkomst, hvarpå de borde kunna göra räkning vid mognare
ålder, måste de förr eller senare skaffa sig annan tryggare sysselsätt¬
ning. Telegrafverket ginge då miste om dem, och nya sorterare måste
alltjämt uppöfvas, hvilket tydligen blefve för tjänstgöringen allt annat
än fördelaktigt.
På grund af hvad telegrafstyrelsen sålunda meddelat, hade styrelsen
i förslaget till ordinarie aflöningsstat för stationerna upptagit ytterligare
5 vaktbetjänte af 2:a lönegraden.
Den ökade kostnaden, som vid bifall till telegrafstyrelsens förslag
därutinnan under år 1906 uppstode, gjorde under denna anslagstitel
ett belopp af 4,750 kronor. Ålderstillägg syntes icke för de ifråga¬
satta vaktbetjäntes öfverflyttning till ordinarie stat kunna ifrågakomma.
Särskilda Under titeln särskilda anslag upptagas i aflöningsstaten främst
anBlag- ålderstillägg.
Höjning af Denna rubrik åter är fördelad så, att anslag särskildt upptagits
adderstinägg för styrelsens personal, för distriktsförvaltningarnas personal och för
stationspersonalen, alla såsom förslagsanslag.
Hvad först angår det till 11,000 kronor i 1905 års stat upptagna
anslaget till ålderstillägg för styrelsens personal, kunna, enligt hos sty¬
relsen verkställda beräkningar, utgifterna från detta anslag komma att
under år 1906 uppgå till 11,900 kronor eller 900 kronor högre än
hvad som beräknats för år 1905.
Telegrafstyrelsen har därför i förslaget till stat uppfört detta an¬
slag med 11,900 kronor.
Då utgifterna från det i 1905 års stat med 5,200 kronor uppförda
anslaget till ålderstillägg för distriktsförvaltningarnas personal kunna, en¬
ligt en inom styrelsen skedd uträkning, komma att uppgå till 1,800
kronor mera under år 1906 än för år 1905 blifvit beräknadt, har sty¬
relsen uppfört detta anslag i 1906 års statförslag till ett belopp af
7,000 kronor.
Anslaget till ålderstillägg för stationspersonalen synes däremot sty¬
relsen icke erfordra någon höjning, utöfver hvad 1905 års stat upp¬
tager.
47
Sjätte hufyudtiteln.
Den under titeln särskilda anslag jämväl uppförda rubrik arfvoden
till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning m. m. är liksom den
föregående delad i tre underrubriker, för styrelsen, för distriktsförvalt-
ningarna och för stationerna, samtliga utgående såsom förslagsanslag.
Telegrafstyrelsen meddelar i afseende härå följande.
För styrelsen hade detta anslag i såväl 1903 som 1904 och äfven
1905 års utgiftsstater varit upptaget till 50,000 kronor. Då till
följd af ökadt arbete styrelsen måst — förutom ökande af den
obligatoriska arbetstiden å tjänsterummet för de ordinarie tjänste¬
männen till större timtal dagligen än som i allmänhet därtill användes
inom ämbetsverken i hufvudstaden — förordna ett flertal amanuenser,
särskildt å styrelsens administrativa byrå, för att de löpande göromålen
skulle kunna medhinnas, hade af berörda anslag under 1904 års 9 första
månader utbetalats omkring 47,000 kronor och kunde däraf under året
antagas komma att utgå ytterligare omkring 16,000 kronor eller till¬
hopa 63,000 kronor. Då ifrågavarande arbete särskildt till följd af
telefon väsendets utveckling helt säkert komme att än ytterligare ökas,
hade styrelsen icke ansett sig kunna upptaga detta anslag i 1906 års
aflöningsstat till lägre belopp än 65,000 kronor eller således med 15,000
kronor högre än hvad i 1905 års stat funnes upptaget.
För distriktsförv ältning ar na syntes anslagsökning icke erforderlig,
hvaremot beträffande anslaget för stationerna detta vore fallet. Detta
behof härledde sig nästan uteslutande från den stora ökningen i tele¬
fonrörelsen, som kräfde en ständig ökning i den extra telefonistperso¬
nalen. Denna hade i november månad år 1903 utgjort tillsammans
983 personer, hvaraf 114 extra interurbantelefonister och 869 lokaltele¬
fonister. Oaktadt en öfverflyttning vid 1904 års början af 50 interurban¬
telefonister från extra till ordinarie stat funnes nu 159 extra interurban¬
telefonister och 911 lokaltelefonister eller tillhopa 1,070, hvilket utvisade
en ökning — de öfverflyttade inberäknade — af 137. Med ledning
däraf kunde de extra telefonisterna vid 1906 års början antagas hafva
nått ett antal af 1,200.
Från ifrågavarande anslag hade år 1903 utgått omkring 850,000
kronor, och under 1904 års 9 första månader omkring 690,000 kronor,
hvadan, med beräkning att för årets tre sista månader ytterligare 230,000
kronor skulle åtgå af anslaget, det kunde förväntas blifva en utgift för
detta år af omkring 920,000 kronor. Uti 1905 års aflöningsstat vore
detsamma upptaget till ett belopp af 1,019,100 kronor. Med stöd af
den erfarenhet, som vunnits, hade telegrafstyrelsen ansett sig icke kunna
upptaga denna utgiftspost i förslaget till 1906 års aflöningsstat till
[4-]
Höjning af
anslaget till
arfvoden till
extra ordi¬
narie tjänste¬
män m. m.
[4-]
Höjning af
anslaget till
arfvoden till
extra ordi¬
narie vakt-
betjänte m. m.
48 Sjätte hufvudtiteln.
lägre belopp än 1,080,000 kronor, eller således med ett belopp, som
öfversköte det i 1905 års stat upptagna med 60,900 kronor.
Angående det under rubriken arfvoden till extra ordinarie vaktbetjänte
vid distriktsförvaltningarna och stationerna uppförda anslag anför tele¬
grafstyrelsen, att detta icke i likhet med de föregående vore uppdeladt
i underrubriker, enär sådan uppdelning brukat vidtagas endast, då an¬
slaget kunnat användas jämväl inom styrelsen.
Anslaget vore upptaget i staterna år 1903 med 151,000 kronor,
år 1904 med 170,000 kronor och år 1905 med 188,500 kronor. Af
detsamma både utgått år 1903 omkring 150,000 kronor och beräk¬
nades utgå år 1904 omkring 165,000 kronor.
Vid bestämmandet af det belopp, hvartill telegrafstyrelsen nu före¬
sloge, att detta anslag skulle upptagas i 1906 års aflöningsstat, hade sty¬
relsen tagit i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för¬
beredande, i ungefärlig likhet med hvad inom postverket och statens
järnvägsförvaltning ägde rum, af möjlighet att tilldela de ordinarie vakt¬
betjänte inom telegrafverket en kort tids ledighet årligen, med bibe¬
hållen full aflöning, för vårdande af hälsan.
Enligt 5 § af det utaf Eders Kung!. Maj:t den 6 juni 1902 fast¬
ställda aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid postverket
kunde vid distrikts- eller lokalförvaltning anställd vaktbetjänt, i den
mån i sådant afseende till vikaries ersättande anvisadt anslag försloge,
tilldelas ledighet högst femton dagar under ett och samma kalenderår
med bibehållande af sin aflöning. Af anslaget till traktamenten för
postbetjänte vore generalpoststyrelsen berättigad att för ifrågavarande
ändamål använda ett visst belopp, som från och med år 1905 kunde
uppgå till 25,000 kronor.
En motsvarande anordning hade vid statens järnvägar vidtagits
redan år 1870. Bestämmelse därom hade äfven intagits uti det af
Eders Kungl. Maj:t den 3 maj 1901 fastställda förnyade aflöningsregle¬
mentet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar. Uti 7 §
5:o af nämnda reglemente stadgades nämligen, att fullt arfvode finge
till betjänt, som åtnjöte tjänstledighet för enskilda angelägenheter,
utgå för en tid af högst femton dagar under ett och samma kalenderår.
Med det år för år allt mera ökade arbetet inom telegrafverket
syntes det icke kunna förnekas, att telegrafverkets betjänte såväl hos
styrelsen som vid distriktsförvaltningarna och stationerna vore betyd¬
ligt ansträngda i tjänsten, samt att de fördenskull vore väl förtjänta af
och i allmänhet väl behöfde någon tids sammanhängande ledighet år¬
ligen från sitt sträfsamma arbete.
49
Sjätte liufvudtiteln.
Telegrafstyrelsen hade därför ansett sig böra föreslå sådan ändring
i gällande aflöningsreglemente, att styrelsen blefve berättigad att till¬
dela de ordinarie vaktbetjänte, som däraf vore i behof, ledighet under
högst 15 dagar af ett och samma kalenderår med bibehållen aflöning.
•Jämfördt med postverket och statens järnvägar vore det inom telegraf¬
verket endast ett fåtal vaktbetjänte, som kunde komma ifråga att erhålla
sådan ledighet, nämligen enligt den för år 1905 gällande staten 5 hos
styrelsen, 6 vid distriktsförvaltningarna och 25 å stationerna tjänstgö¬
rande betjänte, samt, om styrelsens förberörda förslag om sorterarnas
i Göteborg uppförande på ordinarie stat bifölles, ytterligare 5, eller
tillhopa 41 vaktbetjänte. Då vikarier för lediga vaktbetjänte i allmän¬
het syntes kunna erhållas för ett dagarfvode af högst 2 kronor 50 öre,
kunde hela kostnaden, om förslaget till ändring i aflöhingsreglementet
bifölles, icke komma att uppgå till 1,500 kronor årligen.
Vid ett bifall till detta förslag erfordrades ändring i den å anslaget
använda rubriken, så att äfven e. o. vaktbetjänte hos styrelsen inne¬
fattades däri. På skäl, som förut antydts, hade telegrafstyrelsen äfven
uppdelat anslaget på särskilda underrubriker.
Förutom nämnda anledning till att i statförslaget införa e. o. vakt¬
betjänte hos styrelsen förefunnes äfven andra.
Vaktbetjänte hos styrelsen, som af sjukdom vore hindrad att tjänst¬
göra, vore enligt 2 § af gällande aflöningsreglemente icke skyldig att
afstå mera än sina tjänstgöringspenningar. Dessa uppginge till endast
300 kronor om året, för h vilket belopp det icke läte sig göra att skaffa
vikarie. Fyllnadsarfvode borde i sådant fall lämpligast beredas från
anslaget till arfvoden till extra ordinarie vaktbetjänte.
Genom nådigt bref den 16 februari 1903 hade fastställts grunder
för aflönande af, bland andra, extra vaktmästare hos telegrafstyrelsen.
Då emellertid icke något anslag därtill nu funnes, kunde någon extra
vaktmästare icke anställas. Telegrafstyrelsen hade i stället användt
telegrambärare från Stockholms station såsom extra ordinarie vakt¬
betjänte och ersatt dem från anslaget till gratifikationer. Det syntes
styrelsen, som om ändring borde ske därutinnan.
Vid det under styrelsen direkt stående hufvudförrådet vore, för¬
utom den å ordinarie stat uppförde förrådsvaktaren, ständigt anställda
en förman och 4 extra förrådsvaktare. Dessa hade full sysselsättning
året om, då omsättningen vid hufvudförrådet belöpte sig till ett värde
af mellan 2 och 3 miljoner kronor årligen. Det vore af vikt att där¬
till användes bepröfvade och ordentliga personer, då värdefull materiel
ginge genom deras händer. Då det saknats möjlighet att bereda dem
arfvoden från anslaget till arfvoden till e. o. vaktbetjänte, hade de sedan
Bill. Ull Riksd. Prat. 1905. 1 Sami 1 Afl. 1 Häft. 7
[4-]
50
Sjätte liufyudtiteln.
4.] lång tid tillbaka aflönats med dagspenning, som utgått från anslaget
till frakt- och transportkostnader. Styrelsen hölle före, att denna af¬
löning, tillhopa uppgående till ett årligt belopp af 5,138 kronor, och
hvilken icke lämpligen borde utgå från sistnämnda anslag, i stället borde
upptagas bland arfvoden till e. o. vaktbetjänte hos styrelsen.
På grund af hvad sålunda anförts och efter beräkning af behofvet
för år 1906, hvarvid afdrag gjorts för nu utgående arfvoden till 5 sor¬
terare i Göteborg, hvilka föreslagits att öfverföras å ordinarie stat, hade
telegrafstyrelsen i förslaget till aflöningsstat under rubriken arfvoden
till extra ordinarie vaktbetjänte, vikariatsersättning m. m. upptagit för¬
slagsvis 210,000 kronor, sålunda fördelade:
vid styrelsen...........................
» distriktsförvaltningarna
» stationerna.......................
7,000
30,000
173,000
Då till arfvoden till e. o. vaktbetjänte i 1905 års stat upptagits
ett belopp af 188,500 kronor, utvisade den nu föreslagna summan en
höjning af 21,500 kronor.
Uti öfriga å senast fastställda aflöningsstat uppförda anslag anser
sig telegrafstyrelsen icke böra för närvarande ifrågasätta någon ändring.
Telegrafstyrelsens förslag att uppföra ytterligare 5 vaktbetjänte af
2:a lönegraden på ordinarie stat finner jag på de af telegrafstyrelsen
anförda skäl vara befogadt.
Hvad beträffar den föreslagna höjningen och uppdelningen af an¬
slaget till arfvoden till extra ordinarie vaktbetjänte m. m., synes mig,
i hvad höjningen betingas af ändamålet att bereda vaktbetjänte någon
tids ledighet utan afstående af löneförmåner, för bifall därtill tala såväl
billighet mot denna personal som ock likställighet med motsvarande
personal inom de andra kommunikationsverken. Den utgift, som däri¬
genom skulle förorsakas statsverket, är ock mycket ringa. Mot bestäm¬
mandet af ifrågavarande anslag på det sätt, telegrafstyrelsen föreslagit,
synes ej heller i öfrigt vara något att erinra.
Den af mig sålunda förordade anordningen i afseende på vakt-
bet jämtes rätt till ledighet under viss tid med löneförmånernas bibehål¬
lande föranleder ändring af 2, 3 och 4 §§ i gällande aflöningsregle-
mente, och anhåller jag att längre fram, vid min slutliga hemställan i
anledning af telegrafstyrelsens föreliggande statförslag i dess helhet,
få afgifva förslag till sådan ändring.
På grund häraf, och då hvad telegrafstyrelsen i öfrigt anfört
rörande anslagen under aflöningsstaten icke föranleder någon anmärk-
Sjätte hufvudtiteln.
51
ning, anser jag mig böra förorda de af styrelsen föreslagna föl-höj¬
ningarna i nämnda stat.
Anslagen å
Pensions- och nnderstödsstaterna
uppgå för år 1905 till ett belopp af 272,980 kronor.
Telegrafstyrelsen har under denna titel af utgiftsförslaget infört
ett nytt årligt understöd å 500 kronor till extra biträdet hos styrelsen
Fredrika Charlotta Eugenia Hjelm. Telegrafstyrelsen anför med anled¬
ning häraf följande.
Hjelm, som enligt af pastor i S:t Nicolai församling i Stockholm
utfärdadt betyg vore född den 13 oktober 1837 och således nu
öfver 67 år gammal samt ogift, hade, efter att förut såsom renskrif-
verska hafva biträdt dispachören i Stockholm samt under två års tid
kammarrätten, i februari månad 1874 af telegrafstyrelsen antagits såsom
extra biträde för renskrifning, i hvilken egenskap Hjelm allt. sedan sitt
antagande oafbrutet tjänstgjort och ännu tjänstgjorde hos styrelsen.
Hjelm, som utom det egentliga renskrifningsarbetet äfven biträdt med
kollationering samt vid expedieringen af telegrafstyrelsens mycket vid¬
lyftiga post och försändning af telegrafverkets cirkulär och andra tryck¬
alster, hade städse visat sig synnerligen nitisk, samvetsgrann och plikt¬
trogen samt omsorgsfullt och noggrannt fullgjort sina åligganden.
För sitt arbete hade Hjelm af telegrafverket uppburit ersättning
under år 1874 dels i form af dagarfvode och dels genom gratifikatio¬
ner å tillhopa 500 kronor. Från och med år 1875 hade Hjelm åtnju¬
tit fast arfvode, utgående år 1875 med 600 kronor, åren 1876—1878
med 720 kronor, åren 1879—1885 med 800 kronor, åren 1886—1890
med 900 kronor, åren 1891—1902 med 960 kronor samt åren 1903—1904
med 1,080 kronor. Sistnämnda arfvode öfverstege med 80 kronor
aflöningen enligt stat jämte ålderstilläggen för telegrafverkets lägsta
kvinnliga ordinarie tjänsteman, nämligen interurbantelefonist af 2:a
lönegraden, hvilken efter sammanlagda 95 lefnads- och tjänstår vore
tillförsäkrad en pension af 750 kronor årligen.
Hjelm kunde räkna nära 98 eller, om arbetet hos kammarrätten
medräknades, 100 sammanlagda lefnads- och tjänstår. Vid hög ålder
och mycket nedsatta arbetskrafter kunde Hjelm icke påräkna att
ytterligare kvarstanna i telegrafverkets tjänst under någon afsevärd.
tid. Hå Hjelm, enligt hvad telegrafstyrelsen inhämtat, icke hade medel
hvarmed hon kunde efter afskedstagande! uppehålla sig mera än för
en kort tid, och hon saknade anförvanter, som skulle kunna bispringa
52
Sjätte hufvudtiteln.
henne, samt föga antagligt vore, att Hjelm kunde å annat håll genom
arbete i någon afsevärd grad bidraga till sitt uppehälle, hade telegraf¬
styrelsen ansett det vara en bjudande plikt att hos Eders Kungl. Maj: t
och Riksdagen söka utverka åt Hjelm ett nödtorftigt uppehälle för hen¬
nes återstående lifstid, ehuru, telegrafstyrelsen veterligen, icke förut
någon dylik framställning beträffande . en kvinna i Hjelms ställning
blifvit hos Riksdagen gjord.
Telegrafstyrelsen anhölle dock, med erinran att 1904 års Riksdag'
beviljat pension åt renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet .0. W.
Helin, att få åberopa hvad rörande Helins ansökning i ärendet af stats¬
kontoret anförts om statens skyldighet, att, när arbetskraften hos den,
hvars krafter staten under lång tid tagit i anspråk, blifvit uttömd, be¬
reda arbetaren ett understöd, som vore i stånd att skydda honom för
nöd, hvarvid arbetsart och anställningens större eller mindre fasthet
vore af jämförelsevis mera underordnad betydelse.
Vidare anför styrelsen vid dessa stater följande.
Bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning utginge dels med fem
procent af portoinkomsten af telegrafmedel och dels med ett fast
tilläggsbelopp. Då telegrafstyrelsen icke ansett, att någon ändring borde
vidtagas i det för år 1905 beräknade beloppet af inkomsten af tele¬
gramportot, hade icke heller förslagsbidragets belopp ändrats.
Ehuru den begärda öfverflyttningen af 5 sorterare i Göteborg
från extra till ordinarie stat bort föranleda framställning om en mindre
ökning i det fasta tilläggsbeloppet, hade telegrafstyrelsen dock ansett,
att därmed kunde, i likhet med hvad förut i liknande fall ägt rum,
uppskjutas ett år i afvaktan på Riksdagens beslut i hufvudfrågan; och
hade styrelsen fördenskull uppfört tilläggsbeloppet utan ändring till
siffran.
För åstadkommande af större tydlighet hade förslagsanslaget och
det fasta tilläggsbeloppet åtskilts inom linjen.
Till fyllnadspensioner vore enligt 1905 års stat förslagsvis anslagna
61,000 kronor. Inom telegrafstyrelsen hade verkställts beräkning öfver
de fyllnadspensioner, hvilka kunde antagas komma att beviljas till och
med år 1906, och summan af hvad däraf skulle utgå under sistnämnda
år hade lagts till nu utgående pensioner, hvarvid visat sig, att det för
ändamålet erforderliga förslagsanslaget borde upptagas till 65,000 kro¬
nor eller 4,000 kronor högre än i 1905 års stat.
Då jag till fullo instämmer uti hvad telegrafstyrelsen anfört om
beredande af pension åt extra biträdet Hjelm, får jag med anledning
53
Sjätte liufvu(Ititeln.
äfven af livad telegrafstyrelsen i öfrigt upplyst förorda, att pensions- [4.]
och understödsstaternas belopp höjes med 4,500 kronor.
De å
Omkostnadsstaten
förekommande anslagen, hvilka samtliga äro förslagsanslag, uppgå för
år 1905 till 2,393,720 kronor.
Häraf äro under titeln stationers och linjers underhåll upptagna Höjning af an-
1.445.000 kronor. Samma anslag beräknades i 1903 års stater till s,aget tU1 s‘a‘
1.200.000 kronor och i 1904 års stater till 1,370,000 kronor. linjers under*
Telegrafstyrelsen meddelar, att enligt 1903 års räkenskaper från häIL
denna anslagstitel utgått omkring 1,480,000 kronor och att de beräk¬
ningar, som inom telegrafstyrelsen gjorts med ledning af utgifterna
under år 1903 och de nio första månaderna år 1904, gifvit vid handen,
att för hela sistnämnda år denna omkostnadspost troligen lcomme att
uppgå till mera än 1,500,000 kronor. Då mängden af de materialier
och linjeförbrukningsartiklar, som under årets lopp toges i användning-
för underhållet, icke kunde uppgifvas, förr än linjedistriktsbyråernas
räkenskap för året afslutats, samt stora oberäkneliga utgifter kunde
uppstå till följd af linjers och ledningars nedrasande vid snöstormar,
isbarkbeläggning å trådarna m. m., saknade styrelsen emellertid säkert
stöd för denna beräkning. För år 1906 hade telegrafstyrelsen ansett
sig böra upptaga detta anslag, som borde växa alltefter som telefon¬
näten utvidgades, till 1,580,000 kronor eller således 135,000 kronor
högre än i 1905 års stat.
Under anslagstiteln blanketter, telefonkataloger, skrifmaterialier, böcker, Höjning af
renskrifning m. m. är i 1905 års stat upptaget ett belopp af 175,000 anslaget tm
kronor. Efter hvad telegrafstyrelsen upplyser, hade utgifterna under m. m.
denna titel år 1903 uppgått till omkring 229,000 kronor och syntes
enligt nu gjorda beräkningar för år 1904 komma att medtaga om¬
kring 235,000 kronor. För den närmaste framtiden syntes emeller¬
tid dessa utgifter icke komma att blifva så höga, som de nämnda
båda åren varit fallet. En stor del af det blankettryck, såsom liggare,
räkenskapsböcker m. m., hvilket måst anskaffas med anledning af de af
telegrafstyrelsen i sammanhang med verkets omorganisation fastställda,
högst väsentligt ändrade uppbörds-, redovisnings- och inspektionssätt,
vore afsedd att räcka under flera års tid. Instruktioner och reeiemen-
O
ten, som under åren 1903 och 1904 fullständigt omarbetats och ny¬
tryckts, kunde äfven antagas räcka under ett flertal år. Telegrafsty-
[4-]
Höjning af
anslaget till
hyror.
Höjning af
anslaget till
■eldning m. m.
Höjning af
anslaget till
postporto.
Höjning af
anslaget till
beklädnad.
54 Sjätte hufvudtiteln.
relsen hade därför ansett sig kunna upptaga detta anslag för år 1906
till endast 190,000 kronor eller 15,000 kronor högre än hvad 1905
års stat utvisade.
Hyror upptogos i staterna år 1903 till 124,000 kronor, år 1904
till 135,000 kronor och år 1905 till 160,000 kronor. Telegrafstyrelsen
anmäler, att de verkliga utgifterna under år 1903 varit omkring 134,000
kronor och enligt inom styrelsen gjorda beräkningar syntes för år 1904
blifva omkring 146,000 kronor. Utgifterna under denna titel ökades
årligen ganska väsentligt, dels till följd däraf att de ständigt växande
telefonnäten på det ena stället efter det andra kräfde utvidgade stations-
lokaler, dels cck på den grund att telegrafverket nödgades, då tiden
för hyresaftal utginge, i de flesta fall betala höjd hyra för sina stations-
lokaler. För år 1906 behöfde fördenskull detta anslag ytterligare ökas,
hvilken ökning dock, därest föreslaget inköp af stationshus i Gäfle bi-
fölles, kunde inskränkas till 10,000 kronor. Telegrafstyrelsen hade
därför uppfört detta anslag med ett belopp af 170,000 kronor.
Eldning, belysning och städning hafva ansetts draga en kostnad
enligt 1903 års stater af 158,000 kronor samt enligt 1904 och 1905
års stater af 174,000 kronor. Den verkliga kostnaden hade, enligt
telegrafstyrelsens uppgift, år 1903 utgjort ett belopp af omkring 146,000
kronor och syntes för år 1904 komma att uppgå till 170,000 kronor.
Med afseende å de alljämt ökade kostnader, som särskildt de större
stationslokalerna medförde, syntes utgifterna under denna titel för år
1906 icke kunna beräknas till lägre belopp än 200,000 kronor, hvarför
telegrafstyrelsen såsom anslag för sistnämnda år upptagit detta, med
26,000 kronor öfver 1905 års beräkning höjda belopp.
Telegrafstyrelsen meddelar, att för postporto under år 1903 utgifvits
omkring 37,000 kronor. Då under år 1904 järnvägsfrakt, såsom bil¬
ligare, börjat användas för en del tyngre försändelser mellan redo¬
görarna och styrelsen, hvilka försändelser förut befordrats med post,
kunde utgifterna under denna titel under år 1904 beräknas till ungefär
samma belopp som det, hvilket utgått för år 1903. För år 1906 borde
någon ökning kunna med säkerhet antagas, hvarför telegrafstyrelsen i
1906 års statförslag upptagit detta anslag till 40,000 kronor, hvilket
belopp vore 5,000 kronor högre än det i 1905 års stat fastställda.
De under titeln beklädnad utgående utgifterna hade, enligt hvad
telegrafstyrelsen uppgifver, år 1903 belöpt sig till omkring 86,000
Sjätte hufvudtiteln.
55
kronor. Med ledning af hvad som vore kändt om dessa utgifter för [4.]
år 1904, jämfördt med 1903 års siffror, hade det beräknats, att
1904 års beklädnadsomkostnader skulle uppgå till 93,000 kronor.
Ehuru ökningen under de båda närmaste åren kunde antagas blifva
mindre än hvad skillnaden mellan åren 1903 och 1904 utvisade
såsom ökning för år 1904, syntes dock beträffande år 1906 icke kunna
antagas, att kostnaden för beklädnad skulle understiga 100,000 kronor,
hvarför telegrafstyrelsen upptagit detta belopp såsom anslag för år
1906. Å anslaget, som för år 1905 fastställts till 84,000 kronor, hade
sålunda föreslagits en höjning af 16,000 kronor.
Till inköp och underhåll af inventarier, verktyg m. m. bar för år 1905 Höjning af
anslagits 75,000 kronor. Enligt telegrafstyrelsens uppgift hade utgif- iXs^och™
terna under denna titel emellertid under år 1903 uppgått till omkring derhän af in-
94.000 kronor och syntes, enligt af telegrafstyrelsen gjorda beräkningar, vJ^tn,tg1^r’m
år 1904 komma att ökas till 110,000 kronor. Till detta sistnämnda
belopp antoges dock ej, att dessa utgifter skulle uppgå för närmaste
framtiden, hvarför telegrafstyrelsen trott sig kunna för år 1906 före¬
slå anslaget till endast 100,000 kronor; utgörande dock detta be¬
lopp en böjning af 25,000 kronor från den i 1905 års stat intagna
summa.
I frakt och transportkostnader hade, meddelar telegrafstyrelsen, under Höjning af
år 1903 utbetalats omkring 46,000 kronor och för de 9 första må- a“slaeet tm
naderna af år 1904 omkring 48,000 kronor, hvilket belopp, ökadt med sportkostna-
en tredjedel för årets 3 sista månader, gåfve en utgiftssumma för detta der'
år af 64,000 kronor. En så stark ökning syntes dock icke för fram¬
tiden vara att emotse, bland annat af det skäl, som under titeln post¬
porto anförts för utgifternas under denna titel år 1904 nästan oför¬
ändrade belopp. Bifölles hvad telegrafstyrelsen förut föreslagit angående
aflöningen af förmän och extra förrådsvakter vid bufvudförrådet, min¬
skades därjämte de kända utgifterna under denna anslagstitel med om¬
kring 5,000 kronor. Telegrafstyrelsen både därför trott sig kunna, vid
uppförandet af ifrågavarande anslag i 1906 års förslag till stat, åtnöja
sig med att öka det för år 1905 beviljade anslaget 67,000 kronor med
3.000 kronor till 70,000 kronor.
Sveriges bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern Höjning af
bar, enligt telegrafstyrelsens uppgift, år 1903 utbetalats med 1,839
kronor, till hvilket belopp bidraget syntes komma att ungefär uppgå för telegrafbyrån i
Bern.
[4-]
Höjning af
anslaget till
diverse ut¬
gifter.
Ofriga anslag.
56 Sjätte imfyudtiteln.
år 1904. Det i 1905 års stat till 1,500 kronor upptagna anslaget kade
därför ansetts skäligen böra upptagas till 2,000 kronor för år 1906
d. v. s. med en höjning af 500 kronor.
Det under titeln diverse utgifter i 1905 års stat uppförda anslag af
73,720 kronor synes telegrafstyrelsen böra i 1906 års stat endast under¬
kastas sådan jämkning, att slutsumman af telegrafverkets sammanlagda
utgiftsstater kunde uppföras med ett till jämnt tusental afrundadt belopp.
Telegrafstyrelsen liar fördenskull upptagit detta anslag till 74,120 kro¬
nor eller 400 kronor högre än i 1905 års stat.
Telegrafst}u-elsen har ansett, att öfriga i 1905 års omkostnads-
stat uppförda anslag borde upptagas i 1906 års stat med oförändrade
belopp.
Icke heller mot de af telegrafstyrelsen i anslagen under denna stat
begärda förhöjningar har jag något att erinra.
Under rubriken
Ränta oeli amortering
är i 1905 års stat uppfördt ett förslagsanslag af 1,581,200 kronor.
Telegrafstyrelsen erinrar härvid att, under förutsättning att telegraf¬
styrelsen erhölle nådigt bemyndigande att från riksgäldskontoret lyfta
det lån, hvarom särskild framställning den 18 november 1904 till Eders
Kungl. Maj:t aflåtits, samt att verkställa det fastighetsköp, hvilket
längre fram omförmäldes, telegrafstyrelsen beräknat det belopp, som
för år 1906 borde upptagas till betalning af ränta och amortering
å telegrafverkets lån, till 1,594,400 kronor. Detta belopp, utvisande
en förhöjning af motsvarande post i 1905 års stat af 13,200 kronor,
hade telegrafstyrelsen infört under nu ifrågavarande rubrik i 1906
års stat.
Hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört, synes mig icke föranleda
någon anmärkning. Jag tillåter mig endast erinra, att Eders Kungl. Maj:t,
på framställning af telegrafstyrelsen, den 31 december 1904 beslutit
föreslå Riksdagen bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla tele¬
grafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende i af¬
seende å lokala telefonnät med förbindelseledningar ett lånebelopp för
år 1905 af 2,000,000 kronor.
Sjätte hufvudtiteln.
57
Under rubriken
Fastigheter
uppfördes bland utgiftsstaterna för år 1905 anslag å tillhopa 150,000
kronor.
Häraf beräknades 28,000 kronor till afbetalning under år 1905 å
köpeskillingen för en tomt i staden Hälsingborg, hvilken, enligt Riks¬
dagens medgifvande, skulle få inköpas för ett pris af 47,000 kronor
för att användas för uppförande af ett stationshus i nämnda stad. Då
enligt det angående berörda tomt afslutade köpeaftalet, på sätt i den
till 1904 års Riksdag afgifna nådiga propositionen om statsverkets till¬
stånd och behof antydts, återstoden af köpeskillingen, eller 19,000
kronor, skall betalas den 1 april 1906, har telegrafstyrelsen nu inbe¬
räknat nämnda belopp i det under rubriken fastigheter i nu ifråga¬
varande förslag till stater uppförda anslag för år 1906.
[4-]
I förberörda proposition hade Eders Kungl. Maj:t jämväl före- Anslag tm
slagit Riksdagen medgifva, att för telegrafverkets behof finge, för “taiMTsåfle!
en med ägaren under villkor af Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens
bifall öfverenskommen köpeskilling af 350,000 kronor, inköpas en
i Gäfle midt emot järnvägsstationen mellan Centralplanen och Cen¬
tralgatan belägen tomt under n:r 12 i tredje kvarteret med därå upp¬
förd byggnad, inom hvilken för verkets behof förhyrts, utom en mindre
verkstadslokal, utmärkt lämpliga lägenheter för linjedistriktsbyrån, för
telegrafstationen och för telefonstationen.
Jag tillåter mig här erinra om de skäl, som i enlighet med telegraf¬
styrelsens i ärendet gjorda framställning då åberopades.
Den årliga hyran, som telegrafverket hade att erlägga för före-
nämnda lägenheter, utgjorde tillsammans 4,200 kronor. Inom staden
Gäfle hade under de senare åren med betydande kostnader anlagts
ett vidt utgrenadt jordkabelnät, hvilket vid telefonstationens eventuella
flyttning måste genomgå en dyrbar ombyggnad. För indragning af
ledningarna till stationen hade, på grund af de lokala förhållandena,
med stor kostnad särskilda anordningar måst vidtagas, i det att de
cementblock, uti hvilka jordkablarna vore inlagda, vore framdragna
under husets källare, hvarifrån kablarna genom trappspindeln förts upp
till det under telefontornet belägna öfverkopplingsrummet.
Antalet telefonledningar, ingående till stationen, hade, ända sedan
telegrafverket år 1893 öfvertagit telefonnätet i Gäfle, varit i hastigt
Bih. till Rikad. Prot. 1005. 1 Sami. 1 Afil. 1 Häft. 8
58
Sjätte hufyudtiteln.
[4.] stigande, såsom framginge af följande uppgifter öfver de i telefonnätet
i Gäfle med omnejd inkopplade apparater, hvilka stode i direkt förbin¬
delse med Gäfle centraltelefonstation:
vid
|
slutet
|
af år
|
1894
|
funnos
|
686
|
apparater,
|
|
»
|
»
|
»
|
1895
|
»
|
767
|
»
|
)>
|
|
|
|
1896
|
»
|
892
|
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1897
|
»
|
993
|
»
|
»
|
:»
|
y>
|
»
|
1898
|
»
|
1,162
|
:»
|
»
|
))
|
)>
|
))
|
1899
|
))
|
1,342
|
))
|
»
|
)»
|
)i
|
»
|
1900
|
»
|
1,480
|
»
|
)>
|
»
|
»
|
»
|
1901
|
»
|
1,682
|
»
|
»
|
)>
|
»
|
»
|
1902
|
»
|
1,821
|
):>
|
De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna vid sta¬
tionen hade utgjort:
år 1894
>» 1895
» 1896
» 1897
» 1898
» 1899
» 1900
» 1901
» 1902
kronor
»
i»
»
:»
)>
»
»
))
66,087:
74,107:
89,240:
101,264:
115,880:
133,536:
146,441:
168,861:
174,602:
86
18
96
19
70
92
02
58
38
Det läge i öppen dag af hvad sålunda anförts, hvilka kostnader
och svårigheter en flyttning af stationen i Gäfle med däraf följande
förändringar af jordkabelnätet skulle medföra. Ivostnadsbeloppet läte
sig dock icke uträkna, då icke någon viss fastighet vore bestämd, till
hvilken flyttningen skulle ske, men det framginge vid jämförelse med
förut skedda stationsflyttningar, att det måste blifva högst betydligt och
sannolikt icke komme att mycket understiga 100,000 kronor. Det vore
därför af stor ekonomisk betydelse för telegrafverket att för framtiden vara
försäkradt om att icke nödgas flytta sin station i Gäfle. Då det bolag,
som ägde stationsbyggnaden, emellertid beslutat sig för en försäljning
af sin fastighet, kunde det likväl befaras, att telegrafverket kunde
blifva nödgadt att underkasta sig en flyttning af stationen. Telegraf¬
styrelsen hade därför ansett det med klok beräkning öfverensstäm-
59
Sjätte hufvudtiteln.
mande att, då det kunde ske till ett skäligt pris, för telegrafverkets
räkning förvärfva äganderätten till stationsbyggnaden.
Det af säljaren, efter underhandling med telegrafstyrelsen, fordrade
priset för hus och tomt utgjorde 350,000 kronor. Utom de åt telegraf¬
verket uthyrda lägenheterna inrymde ifrågavarande fastighet äfven
lokaler för postverket, som för dessa erlade i årlig hyra 3,750 kronor.
Öfriga uthyrda delar af fastigheten inbringade i årlig hyra 12,450 kro¬
nor. Lades därtill det hyresbelopp, 4,200 kronor, hvilket telegraf¬
verket, såsom förut nämnts, betalade, befunnes årshyran i sin helhet
utgöra 20,400 kronor. De för fastigheten sålunda inflytande hyresbe¬
loppen, hvilka, i jämförelse med de för liknande lägenheter på platsen
utgående hyror, måste anses snarare låga än höga, utgjorde 5,8 % af
den ifrågasatta köpesumman. Huset vore i städernas allmänna brand¬
stodsbolag försäkradt för det af brandstodskommittén den 17 september
1901 uppskattade värdet af 300,000 kronor. Därtill komme värdet af
tomten, som hade ett ytinnehåll af 1,332,4 kvadratmeter. Genom verk¬
ställd undersökning af byggnaden och jämförelse med de pris, som
betalts för andra fastigheter i Gäfle med motsvarande läge, hade tele¬
grafstyrelsen utrönt, att fastigheten kunde i värde fullt uppskattas till
den fordrade köpesumman. Denna måste därför anses såsom mycket
skälig.
Telegrafstyrelsen, som ansett att det tillfälle, som erbjudits att för
350,000 kronor förvärfva denna fastighet åt telegrafverket, borde be¬
gagnas för att åt telegrafverket trygga äganderätten af stationsbygg¬
naden, hade fördenskull, under förbehåll att Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens medgifvande erhölles, med fastighetsägaren slutit preliminärt
aftal om egendomens öfverlåtande för detta pris till telegrafverket.
I köpesumman inginge 210,000 kronor i fastigheten intecknad gäld,
hvilken skulle af telegrafverket öfvertagas, med rätt för telegrafverket
att när som helst uppsäga gälden till återbetalning. Af återstoden
skulle 100,000 kronor betalas år 1905. Detta senare belopp hade tele¬
grafstyrelsen inberäknat i det anslag, som föreslagits att i 1905 års
stat utgå under rubriken fastigheter.
Riksdagen ansåg sig emellertid icke kunna bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag. Hvad i ärendet blifvit anfördt syntes nämligen Riks¬
dagen icke lämna tillräcklig ledning för bedömande af den till inköp
föreslagna byggnadens beskaffenhet och möjligheten att inom den¬
samma för framtiden bereda fullt ändamålsenliga lokaler för både
telegraf- och postverket. Då dessutom inköpspriset för fastigheten
syntes vara väl högt, borde, enligt Riksdagens åsikt, tagas i öfver-
[4-]
60
Sjätte hufrudtitelii.
vägande, huruvida icke behofvet af telegraf- och postlokaler i Gäfle
snarare borde tillgodoses genom inköp af annan tomt och uppfö¬
rande därstädes af ny byggnad för telegraf- och postverkens behof,
hvarigenom tvifvelsutan större säkerhet skulle vinnas för lokalernas
lämplighet för deras ändamål. Då emellertid, vare sig den ena eller
andra af dessa utvägar komme att, efter frågans grundligare utred¬
ning, väljas, anslag tvifvelsutan vore behöflig!, hade Riksdagen ansett
lämpligt, att det för år 1905 begärda beloppet, 100,000 kronor, finge
reserveras för beredande af lokaler i Gäfle för telegrafverkets behof,
hvarför Riksdagen medgaf, att för anskaffande af lokaler i nämnda-
stad för telegrafverkets behof finge reserveras ett belopp af 100,000
kronor.
Genom nådigt bref den 17 juni 1904 anbefallde Eders Kungl. Maj:t
telegrafstyrelsen att, med anledning af hvad Riksdagen anfört angående
ifrågasatt inköp för telegrafverkets behof af en fastighet i Gäfle, in¬
komma med ny utredning rörande anskaffande af för telegrafverket
erforderliga lokaler i nämnda stad.
Till åtlydnad af den sålunda lämnade nådiga befallningen har tele¬
grafstyrelsen verkställt ny utredning i ärendet och meddelar i sin nu
föreliggande underdåniga skrifvelse resultatet däraf.
Utredningen hade omfattat såväl inköp och omändring af den
fastighet, som till 1904 års riksdag föreslagits till inköp, som äfven
uppförande å annan tomt, som kunde för ändamålet blifva inköpt, af
ny byggnad, afsedd för både telegrafverkets och postverkets behof.
Hvad först beträffade den förut till inköp föreslagna fastigheten
under n:r 12 i tredje kvarteret, hade telegrafstyrelsen, med anledning
af Riksdagens gjorda uttalande, att det begärda priset för fastigheten
syntes vara väl högt, inledt förnyade underhandlingar med fastighetens
ägare med påyrkande af en betydlig nedsättning i den föreslagna köpe¬
skillingens belopp. Efter långvariga underhandlingar hade det slut¬
ligen lyckats telegrafstyrelsen att få detta bestämdt till endast 300,000
kronor; och hade styrelsen under förbehåll af Riksdagens bifall träffat
nytt aftal med fastighetsägaren.
Vid beräknande af nuvarande värdet af fastigheten, hvilken vore
byggd år 1892, förtjänade att tagas i betraktande, att, sedan det under
år 1903 träffade aftalet upprättats, hade för beredande af rymligare
och lämpligare lokaler för det i huset inrymda postkontoret på nuva¬
rande ägarens bekostnad en rätt betydande omändring af husets första
våning skett, hvarför kostnaden skulle uppgått till öfver 5,000 kronor.
61
Sjätte liufvudtiteln.
För samtliga i egendomen upplåtna postlokaler erlades numera af post¬
verket en årlig hyra af 6,000 kronor. De för närvarande kontraherade
hyrorna af fastigheten uppginge till 21,100 kronor per år. Huset vore
i behof af någon renovering med afseende på målning, snickeriarbeten
m. m., och skulle kostnaden för samtliga reparationer, enligt ett af arki¬
tektfirman Ullrich & Hallquisth — hvilken firma telegrafstyrelsen
anlitat såsom biträde vid den verkställda utredningen angående stations-
lokaler i Gäfle — uppgjordt kostnadsförslag, belöpa sig till omkring
8,000 kronor. I denna summa inginge äfven kostnaden för gårdsfasa-
dens putsning och affärgning i ljus ton för beredande af bättre dager i
de åt gårdssidan liggande lokalerna.
Af de nu åt statsverket uthyrda lägenheterna vore de åt telegraf¬
verket upplåtna lokalerna för närvarande för sitt ändamål tillräckliga
och, efter den förut omförmälda utvidgningen af postlokalen, vore för¬
hållandet detsamma med de åt postverket upplåtna lägenheterna.
I den närmare framtiden ■—• 5 eller 10 år härefter — syntes för
telegrafverkets behof en utvidgning af telefonstationen blifva nödvän¬
dig. Denna kunde vinnas därigenom, att nuvarande lokalen för linje-
distriktsbyrån afstodes för utvidgning af telefonstationens lokalexpedition
och för inrymmande af interurbanexpeditionen, medan sistnämnda expe¬
ditions nuvarande lokal inreddes till kapprum, toalettrum och frukost¬
rum samt linjedistriktsbyrån flyttades ned till våningen under dess nuva¬
rande lokal, hvilken nu vore uthyrd till enskild person. Kostnaden
för dessa förändringar vore beräknad till 6,000 kronor.
För postverkets behof syntes, efter de under år 1904 företagna
utvidgningar, ytterligare utrymme icke blifva under de närmaste åren
behöfligt. Efter några års förlopp kunde emellertid en afsevärd till¬
ökning anses vara erforderlig. För utvidgning af postverkets loka¬
ler funnes emellertid i den åt Kyrkogatan belägna flygeln, som nu vore
inredd till tryckerilokaler, tillräckligt utrymme att i mån af behof för
ändamålet genom ombyggnad tillgodogöras. Enligt det uppgjorda för¬
slaget skulle den för nämnda utvidgning erforderliga ombyggnaden
utföras efter följande plan.
I källaren under flygelbyggnaden inreddes förrådskällare för post¬
kontorets behof. Nuvarande ingången från torget bibehölles såsom huf-
vudingång, men en större, inre vestibul anordnades, från hvilken dör¬
rar ledde till postkontorets in- och utlämningsexpeditioner, paketexpe¬
ditionen, postexpeditörens rum och till hufvudtrappan.
Postverket skulle komma att disponera bottenvåningarna och vå¬
ningarna en trappa upp i den del af liufvudbyggnaden, som vore belägen
62
Sjiitte huvudtiteln.
söder om hufvudentrén, äfvensom i flygeln. För paketexpeditionen
anordnades en särskild utbyggnad på gården, försedd med riklig tak¬
belysning, förutom belysning genom sidofönster. Mellan våningarna
anordnades två kommunikationstrappor, äfvensom hiss för ankommande
poster. Postkontorets nuvarande lokal i bottenvåningen för expeditio¬
nen af den ankommande posten inreddes till kontorslokaler, afsedda
att uthyras.
Telegrafstationens nuvarande lokal i våningen en trappa upp skulle
läggas till det af postverket disponerade området, så att postverkets
lokaler blefve så koncentrerade som möjligt. Förbindelse dem emellan
kunde erhållas medelst inom lokalerna anordnade kommunikationstrap¬
por. I stället skulle telegrafstationen inrymmas i den norr om hufvud-
trappan belägna våningen, som nu användes till tidningsexpedition,
brefbärarexpedition m. m.
Två trappor upp skulle linjedistriktsbyrån inrymmas i den norra
våningen, hvilken bibehölles oförändrad. Den södra våningen, som
skulle uthyras, gjordes mera tidsenlig och utvidgades med en del af
nuvarande tryckerilokalen i flygeln. Öfriga delen af sistnämnda lokal
vore afsedd att uthyras till verkstad eller dylikt.
De i våningen tre trappor upp anordnade lokalerna för interurbana
och lokala telefonexpeditionerna skulle bibehållas oförändrade.
Kostnaden för nämnda ombyggnad vore beräknad till 107,000 kronor.
När i en aflägsnare framtid abonnentantalet i Gäfle ökats, så att
den lokala expeditionen erfordrade ytterligare utrymme, skulle flygeln
åt Kyrkogatan påbyggas med en våning, i hvilken en större, med tak¬
belysning försedd telefonsal skulle inredas. Nuvarande utrymmena för
lokalexpeditionen skulle då användas till interurbanexpedition och linje¬
distriktsbyrån skulle uppflyttas i våningen tre trappor upp, hvarefter
byråns förutvarande lokal i våningen två trappor upp kunde uthyras.
Kostnaden för påbyggnaden vore beräknad till 34,000 kronor.
Efter nu angifna plan för utvidgningen af telegrafverkets och post¬
verkets lokaler skulle anskaffningskostnaden för och afkastningen af
egendomen blifva följande:
a) Vid tiden för inköpet:
Inköpssumma..........................................................
Reparation af målningen, snickeriarbete m.
.............. kr. 300,000: —
.............. » 8,000: —
Summa kr. 308,000: —
63
Sjätte Imfvudtiteln.
.............. kr. 4,200: —
.............. » 6,000: —
............. » 10,900: —
Summa kr. 21,100: —
Om man från nämnda hyressumma droge kostnaden för egendo¬
mens underhåll, gaturenhållningen m. m., hvilken kostnad af arkitekt¬
firman Ullrich & Hallquisth beräknats till 2,100 kronor, återstode en
nettobehållning af 19,000 kronor, utgörande omkring 6,2 % af det å
egendomen nedlagda kapitalet 308,000 kronor.
b) Efter de ombyggnader, som enligt den uppgjorda planen skulle
behöfva verkställas under den närmare framtiden:
Förut å egendomen nedlagdt kapital.................................... kr. 308,000: —
Utvidgning af telegrafverkets lokaler................................... » 6,000: —
» » postverkets » » 107,000: —
Summa kr. 421,000: —
Beräknade hyresbelopp:
från telegrafverket..................................................................... kr. 6,550: _
» postverket............................................................................ » 11,000: —
» öfriga hyresgäster ........................................................... » 6,800: —
Summa kr. 24,350: —.
Om därifrån droges kostnaden för egendomens underhåll m. m.
2,500 kronor, återstode en nettobehållning af 21,850 kronor, utgörande
omkring^ 5,2 % af det å egendomen nedlagda kapitalet 421,000 kronor.
c) Efter den under en aflägsnare framtid beräknade påbyggnaden
af flygeln åt Kyrkogatan:
Beräknade hyresbelopp:
från telegrafverket .................
» postverket .......................
)) öfriga hyresgäster ........
Förut å egendomen nedlagdt kapital .......
|
....................... kr.
|
421,000
|
_
|
Kostnad för påbyggnaden...............................
|
........................ »
|
34,000
|
—
|
Beräknade hyresbelopp:
|
Summa kr.
|
455,000
|
—
|
från telegrafverket ............................................
|
........................ kr.
|
7,600
|
_
|
» postverket...................................................
|
........................ »
|
11,000
|
_
|
» öfriga hyresgäster ................................
|
..................... »
|
7,600
|
—
|
|
Summa kr.
|
26,200
|
--.
|
64
Sjätte hufvudtiteln.
Om därifrån droges kostnaden för egendomens underhåll m. m.
2,500 kronor, återstode en nettobehållning af 23,700 kronor, utgörande
omkring 5,2 % af det å egendomen nedlagda kapitalet 455,000 kronor.
De i förestående beräkningar angifna hyresbeloppen vore mycket
lågt upptagna. För de åt postverket för närvarande i egendomen upp¬
låtna lokaler erlades enligt nu gällande hyreskontrakt en årlig hyra
af 11 kronor 78 öre per kvadratmeter golfyta. Efter de tillämnade
om- och påbyggnadernas fullbordande skulle enligt angifna hyresbelopp
den årliga hyran per kvadratmeter golfyta komma att utgöra för post¬
verkets lokaler omkring 11 kronor 67 öre och för telegrafverkets loka¬
ler omkring 8 kronor 42 öre.
Telegrafstyrelsen hade, såsom förut omförmälts, jämväl latit verk¬
ställa utredning angående kostnaden för inköp af lämplig tomt och
uppförande därå af nybyggnad för telegrafverkets och postverkets
behof. ,
En tomt af erforderlig storlek, som hade ett för telegrafstation
och postkontor lämpligt läge, syntes, enligt hvad vid de åt telegraf¬
styrelsen igångsatta särskilda underhandlingar utrönts, kunna beräknas
betinga en inköpskostnad af 70,000 å 80,000 kronor. Visserligen måste
man anse, att detta pris äfven för en välbelägen tomt i .Gäfle af den
storlek, som erfordrades, vore högt, men uti en i så kraftig utveckling
stadd stad som Gäfle vore det svart att erhålla någon lämpligt, belä¬
gen större tomt utan byggnader. Byggnaderna betingade vid. rifning
obetydligt pris, medan likväl säljaren beräknade sitt försäljningspris
med hänsyn jämväl till den afkastning, byggnaderna lämnade. Erfaren¬
heten hade äfven visat, att, då staten uppträdde såsom köpare, fastig¬
hetsägarna i allmänhet ökade sina fordringar, så att det icke vore möj¬
ligt att nedbringa priset till hvad egendomen vid försäljning till en¬
skild man skulle betingat. Telegrafstyrelsen, som fortfarande under¬
handlade om tomtköp, hoppades visserligen att, om köp .komme till
stånd, kunna nedbringa kostnaden för tomten under nu angifna belopp,
men ansåge sig dock vid beräkningarnas uppgörande icke våga upptaga
tomten till lägre pris än 80,000 kronor.
Enligt de af arkitektfirman Ullricli & Hallquisth, efter anvisningar,
som erhållits från telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen, uppgjorda
ritningar till nybyggnad för telegraf- och postlokaler i Gäfle, skulle
den föreslagna bvggnaden uppföras i tva vaningar och erhålla fasader åt
tre gator. 1 bottenvåningen skulle inrymmas telegrafstationen och tele¬
grafkommissariens expedition, äfvensom expeditioner för ankommande och
afgående post, paketexpedition, brefbärarexpedition samt rum för första
65
Sjätte hufvudtitein.
postexpeditör, landtbrefbärare och breflådtömmare. I denna våning
funnes äfven fyra till uthyrning afsedda kontorslokaler, afsedda att fram¬
deles användas vid erforderlig utvidgning af telegrafverkets lokaler.
Våningen en trappa upp innehölle lokaler för interurbana och lokala
telefonexpeditioner samt linjedistriktsbyrå, äfvensom lokaler för tid-
ningsexpedition samt rum för postmästaren, dennes biträde, arkiv m. m.
Äfven i denna våning funnes till uthyrning afsedda lokaler, nämligen
fem kontorslokaler, hvilka vid behof kunde användas för telegrafverkets
räkning. Till samtliga lokaler funnes erforderliga kapprum, toalettrum,
frukostrum m. m.
I källarvåningen funnes rum för reparatörer, öfverkopplingsrum,
förrådsrum m. m., äfvensom kapp- och toalettrum för brefbärare.
Byggnaden innehölle äfven smärre bostadslägenheter för maskinist,
vaktmästare och städerska.
Genom påbyggnad af ena flygelbyggnaden i en aflägsnare framtid
kunde erforderlig utvidgning af postverkets lokaler erhållas.
Kostnaden för ifrågavarande nybyggnad vore beräknad till 300,000
kronor och för nyssberörda påbyggnad för postverkets behof till 20,000
kronor.
Enligt uppgjordt arbetsförslag skulle kostnaden för telegraf- och
telefonstationernas flyttning till den nya byggnaden draga en kostnad
af 121,000 kronor.
Om byggnaden utfördes enligt förut angifna plan, skulle anskaff¬
ningskostnaden för och afkastningen af egendomen blifva följande:
a) Vid tiden för inflyttningen:
Inköp af tomt.......................................................... kr. 80,000
Byggnad ................................................................... » 300,000
Flyttning af telegraf- och telefonstationerna » 121,000
Summa kr. 501,000
Beräknade hyresbelopp:
från telegrafverket.................................................... kr. 7,000
» postverket............................................................ » 12,000
)) öfriga hyresgäster ......................................... j> 3,550
Summa kr. 22,550.
Om därifrån droges kostnader för byggnadens underhåll m. m. 2,050
kronor, återstode en nettobehållning af 20,500 kronor, utgörande om¬
kring 4,1 % af det nedlagda kapitalet 501,000 kronor.
Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft.
9
66
Sjätte hufvudtiteln.
Då telegrafverkets lokaler i den nya byggnaden icke kunde sägas
blifva bättre eller ändamålsenligare än de nuvarande, hade telegraf¬
styrelsen vid hyresbeloppens beräkning utgått från samma hyra per
kvadratmeter — 8 kronor 42 öre — som efter förut anförda kalkyl
beräknats för de utvidgade lokalerna i den till inköp föreslagna bygg¬
naden, sedan påbyggnaden för telefonstationens utvidgning skett. Då
lägenheterna, som vore afsedda för postverkets lokaler, vore rymligare
än de skulle blifva i det nuvarande huset, hade däremot en höjning i
hyran från 11,000 kronor till 12,000 kronor ansetts skälig.
b) Efter skedd påbyggnad af ena flygelbyggnaden:
Förut nedlagdt kapital ......................................... kr. 501,000
Kostnad för påbyggnad ..................................... » 20,000
Summa kr. 521,000
Beräknade hyresbelopp:
från telegrafverket ................................................. kr. 8,500
» postverket........................................................ » 18,500
» ökriga hyresgäster......................... » 2,050
Summa kr. 24,050.
Om därifrån droges kostnader för byggnadens underhåll m. m.
2,050 kronor, återstode en nettobehållning af 22,000 kronor, utgörande
omkring 4,2 % af det nedlagda kapitalet 521,000 kronor.
Vid uppskattning af hyresbeloppen hade telegrafstyrelsen beräknat
en årlig hyra per kvadratmeter af 8 kronor 42 öre för telegrafverkets
lokaler, äfvensom ansett, att ett hyresbelopp af 13,500 kronor, d. v. s.
11 kronor 67 öre per kvadratmeter, syntes kunna påräknas för post¬
verkets lokaler.
Slutligen borde, för att kunna jämföra de två olika förslagen, om-
förmälas, att, enligt de uppgjorda planerna och ritningarna, skulle den
disponibla arealen för telegraf- och telefonlokaler samt postlokaler blifva
följande:
uti egendomen n:r 12 i 3:e kvarteret:
under närmaste framtiden:
telegrafverkets lokaler ..................... 762 kv.-meter
postverkets )) .......................... 509 »
67
Sjätte hufvudtiteln.
under eu senare framtid:
telegrafverkets lokaler .......................... 903 kv.-meter
postverkets » ......................... 942 »
uti nybyggd egendom:
under närmaste framtiden
telegrafverkets lokaler .............
postverkets )>
under en senare, framtid:
telegrafverkets lokaler.......................... 1,006 kv.-meter
postverkets » ........................... 1,156 )>
Telegrafstyrelsen hade delgifvit de alternativa förslagen åt general-
poststyrelsen, som i ärendet meddelat följande.
Uen från den 1 oktober 1892 för postkontoret i Gäfle förhyrda
lägenhet i det nu till inköp för telegrafverkets räkning ifrågasatta huset
hade på grund af poströrelsens stegring gång efter annan måst ut¬
vidgas och nu senast liade generalpoststyrelsen nödgats att från den 1
oktober 1904 förhyra en ytterligare lokal å nedra botten af samma
hus till inlämningsexpedition för allmänheten m. m. Efter denna ut¬
vidgning bestode postlokalen numera af elfva rum med en sammanlagd
golfyta af 509 kvadratmeter och syntes, såvidt nu kunde bedömas,
blifva fullt tillräcklig åtminstone för de närmaste fyra eller fem åren.
För denna lokal erlade postverket eu hyra af 6,000 kronor per år.
För närvarande erfordrades således icke någon ombyggnad af
nämnda hus för postverkets behof.
Skulle emellertid posttrafikens i Gäfle utveckling allt framgent
fortgå i samma skala, som under de senare åren ägt rum, syntes det
efter nämnda tidsperiod befinnas nödigt att för postkontoret därstädes
bereda större lokal, och om det då gällde att välja mellan de båda
nu ifrågasatta lokalerna, sådana de enligt ritningarna skulle anordnas,
syntes båda vara för postverket i hufvudsak tillfredsställande. Enligt
det företedda förslaget till ombyggnad af det nuvarande huset, skulle
postkontoret kunna erhålla en fullt tillfredsställande, i ett sammanhang
belägen lokal, som innehölle en golfyta af 942 kvadratmeter och säker¬
ligen för en lång framtid blefve tillräcklig. Mot denna lokal syntes
icke kunna anmärkas något annat, än att den för allmänheten afsedda
832 kv.-meter
960 »
68
Sjätte hufYudtiteln.
[4.] hufvu dingången från centralplanen, hvilken ingång samtliga post- och
telegraftrafikanter komme att passera, blefve något för trång, samt att
de i bottenvåningen belägna postlokalerna icke läge i samma plan,
hvilket medförde någon olägenhet för förbindelsen mellan postkontorets
särskilda afdelningar. Onskligt vore visserligen, att dessa olägenheter
knnde undanrödjas, men de vore dock icke af den beskaffenhet, att de
borde tillmätas någon afgörande betydelse. Därtill komme, att denna
lokal skulle enligt telegrafstyrelsens beräkning kunna till postverket
upplåtas mot lägre byra än lokalen i ett nyuppfördt bus å annan ifråga¬
satt tomt, äfvensom att postkontorets förläggande till den senare lokalen
möjligen medförde en något ökad kostnad för posternas transport till
och från järnvägscentralstationen. Å andra sidan kunde genom post¬
kontorets inrymmande i ett nyuppfördt bus lokalerna redan från början
anordnas på ändamålsenligaste sätt, hvarjämte ett erforderligt öfver-
liggningsrum för järnvägspostpersonal kunde beredas, hvilket icke syntes
kunna ske inom den ombyggda lokalen. Någon svårighet antoges dock
icke möta att på annat båll anskaffa detta rum.
Båda alternativen vore således ur postal synpunkt så pass likvär¬
diga, att generalpoststyrelsen ej både något att erinra mot hvilketdera
slutligen valdes.
På grund af generalpoststyrelsens nu anförda yttrande i ärendet
både telegrafstyrelsen ansett sig kunna vid valet mellan hvilket af de
båda föreliggande alternativen, som borde förordas, icke behöfva taga
hänsyn till annat än telegrafverkets intresse.
Då ur trafiksynpunkt de båda alternativen, enligt telegrafstyrelsens
förmenande, vore jämngoda med hvarandra, hade styrelsen funnit sig
böra hufvudsakligen jämföra dem ur ekonomisk synpunkt, särskild t
hvad beträffade förhållandena under den närmare framtiden, hvilka
vore mera beräknelig^, än hvad den aflägsnare framtiden kunde innebära.
Hvad då först beträffade det kapital, som behöfde användas för de
båda affärerna, utgjorde detta, om fastigheten n:r 12 i tredje kvarteret
inköptes och påbyggdes:
köpeskilling .............................
reparation .................................
ändringar för telegrafverket.
» » postverket......
.................. kr.
|
300,000: —
|
.................. »
|
8,000: —
|
.................. »
|
6,000: —
|
................ »
|
107,000: —
|
Summa kr.
|
421,000: —
|
69
Sjätte hufvudtiteln.
Därifrån borde dragas ränta å kostna¬
den för ändringen för postverket,
hvilken kunde uppskjutas omkring
5 år ......................................................... kr. 21,000: —
Summa kr. 400,000: —.
För nybyggnadsförslaget erfordrades:
tomtpris...................................................
|
kr.
|
80,000: —
|
byggnad ......................................................
|
»
|
300,000: —
|
flyttning af telegrafverkets station ...
|
»
|
121,000: —
|
Summa
|
kr.
|
501,000: —
|
Däraf framginge, att en kapitalbesparing af omkring 100,000 kronor
uppstode, om inköp af det nuvarande stationshuset valdes.
För den aflägsnare framtiden måste visserligen å detta nedläggas,
enligt beräkning, 34,000 kronor, under det att nybyggnaden då antoges
icke komma att erfordra mera än 20,000 kronors ökade byggnadskost-
nader, men skillnaden mellan dessa belopp förryckte dock ej i nämn¬
värd mån det tidigare fastslagna förhållandet, att nybyggnaden skulle
kosta^ en fjärdedel mera än förvärfvandet af det redan färdiga huset.
Äfven beträffande räntabiliteten af de belopp, som komme att ned¬
läggas, syntes husköpet hafva företräde framför nybyggnaden. Enligt
här förut gjorda beräkningar skulle nettobehållningen på afkastningen
af egendomen n:r 12 i tredje kvarteret såväl i den närmare som den
aflägsnare framtiden blifva något öfver 5 %, under det att motsvarande
behållning beträffande en eventuell nybyggnad icke kunde beräknas
högre än till något öfver 4 %.
Telegrafstyrelsen kunde fördenskull icke annat än för sin del för¬
orda inköp af den egendom, hvari telegrafverkets lokaler nu vore in¬
rymda, framför nybyggnad å därför inköpt tomt.
Därest den framställning, som telegrafstyrelsen komme att göra
i öfverensstämmelse med sin sålunda uttalade åsikt, blefve af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen bifallen, skulle, enligt telegrafstyrelsens
mening, för köpets fullbordande, utom de 100,000 kronor, som för ända¬
målet skulle reserveras af 1905 års vinstmedel och af hvilka 90,000
kronor erfordrades för att kontant utbetalas till säljaren samt 8,000
kronor vore behöfliga till här förut omförmälda reparation å målning
m. m., ett belopp af 100,000 kronor vara erforderligt under år 1906,
att användas till afbetalning å den skuld, som vore i fastigheten in-
70
Sjätte hufvudtiteln.
[4.] tecknad. Återstoden af köpeskillingens belopp syntes utan olägenhet
kunna kvarstå såsom lån till år 1907.
Telegrafstyrelsen hade fördenskull vid bestämmandet af det belopp,
som skulle under rubriken fastigheter upptagas i förslaget till utgifts-
stater för år 1906, beräknat ett belopp af 100,000 kronor för nu ifrå¬
gavarande ändamål.
Anslag tm ut- Vidare har telegrafstyrelsen gjort framställning om reserverande af
teiegråfver- medel för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm och därvid
kets lokaler i anfört följande.
stockhoim. År i870 hade från öfverintendentsämbetet till telegrafverket för
kostnadsfritt begagnande öfverlämnats de tre nedra våningarna af då¬
varande byggnad å den statsverket tillhöriga tomten n:r 1 i kvarteret
Aeolus, med adress u:r 2 vid Skeppsbron i Stockholm, hvari då inrymts
såväl telegrafstyrelsens som telegrafstationens lokaler. Denna byggnad
hade i början af 1880-talet i sin helhet ställts till telegrafstyrelsens för¬
fogande.
Till följd af såväl ökningen af telegrafadministrationens personal
som telegrafrörelsens starka utveckling och telefonrörelsens snabba till¬
växt efter det telegrafverket erhållit bemyndigande, första gången
genom nådigt bref den 10 juni 1881, att bedrifva sådan rörelse, hade de
åt telegrafverket upplåtna utrymmena blifvit för små för behofvet, så att
telegrafstyrelsen år 1891 måst gå i författning om förhyrande i en bredvid
liggande fastighet, n:r 2 och 3 i nämnda kvarter med adressnummer 8
Slottsbacken och 1 Österlånggatan, hvilken fastighet för ändamålet
inköpts af telegrafverkets pensionsinrättning, af en större våning, hvari
inrymts en del af administrativa byråns lokaler. Telegrafstyrelsen hade
därefter varit nödsakad att i allt högre grad fylla behofvet af ökadt
utrymme genom ytterligare förhyrande af lokaler i pensionsinrättningens
tillgränsande fastigheter, så att telegrafverket numera innehade i nämnda
fastigheter lokaler med sammanlagdt 1,474,8 kv.-meter golfyta, för
hvilka lokaler hyresbeloppet utgjorde tillhopa 16,350 kronor årligen.
Därjämte hade på annat ställe i hufvudstaden lokal måst anskaffas för
telegrafinspektionen i östra telegrafinspektionsdistriktet mot en särskild
årlig hyra af 900 kronor.
Under tiden hade äfven det till telegrafstyrelsens disposition ställda
huset vid Skeppsbron utvidgats. Enligt nådigt bref den 9 april 1897
hade öfverintendentsämbetet ålagts att för en kostnad, ej öfverskjutan-
de 113,730 kronor, utföra en tillbyggnad till nämnda hus, för hvilket
ändamål 1897 års Riksdag anvisat anslag. Tillika hade genom berörda
71
Sjätte liufvudtiteln.
nådiga bref förordnats att, sedan tillbyggnadsarbetet blifvit afslutadt,
telegrafstyrelsen skulle öfvertaga vården och underhållet af det ifråga¬
varande liuset, hvilket i likhet med andra telegrafverket tillhöriga bygg¬
nader skulle i verkets räkenskaper uppföras bland verkets tillgångar.
1 enlighet med nådigt bref den 26 maj 1899 hade därefter verkställts
en påbyggnad af telegrafverkets hus vid Skeppsbron, för hvilket ända¬
mål 1899 års Riksdag anvisat ett anslag af 27,000 kronor äfvensom
medgifvit, att ett odisponeradt belopp af 7,036 kronor 27 öre af nyss¬
nämnda tillbyggnadsanslag finge därtill användas.
Inom telegrafverkets hus och de förhyrda lokalerna användes för
telegrafstyrelsen samt distrikts- och lokalförvaltningarna för närvarande
följande utrymmen:
för telegrafstyrelsen
i telegrafverkets hus
|
en
|
golfyta
|
af.........
|
........ 659,3
|
kv.-meter
|
i förhyrda lokaler
|
»
|
»
|
» ........
|
........ 946,9
|
|
för telegrafstationen
|
|
|
|
|
|
i telegrafverkets hus
|
»
|
»
|
» ..........
|
........ 956
|
»
|
för telefonstationen
|
|
|
|
|
|
i telegrafverkets hus
|
»
|
»
|
» .........
|
...... 870,1
|
»
|
i förhyrda lokaler
|
)>
|
»
|
x ..........
|
........ 157,1
|
)>
|
för linjedistriktsbyrån
|
|
|
|
|
|
i telegrafverkets hus
|
»
|
»
|
» ..........
|
........ 402,8
|
))
|
i förhyrda lokaler
|
»
|
»
|
» ..........
|
........ 370,8
|
»
|
för telegrafinspektionen
|
|
|
|
|
i förhyrda lokaler
|
D
|
»
|
» .........
|
..... 60,1
|
»
|
Uti dessa utrymmen vore äfven medräknade de till distriktsförråd
använda källarlokaler och vindslägenheter.
I större eller mindre grad blefve samtliga här angifna lokaler
under de närmaste åren i behof af ökadt utrymme. De af telegraf¬
styrelsen för egen del använda lokalerna vore redan nu alldeles otill¬
räckliga för sitt ändamål. Till tjänsterum hade måst tagas i anspråk
en mängd utrymmen, som vore för sådant ändamål synnerligen olämp¬
liga och i flera fall redan af sanitära skäl icke kunde i längden därtill
anlitas. Äfven hade till stort hinder för det ostörda arbetet, beträffan-
72 Sjätte Imfvudtitela.
de åtskilliga fall, alltför många tjänstemän måst sammanföras i samma
arbetsrum.
Telegrafstationens lokaler vore för närvarande tillräckliga, men en
utvidgning af desamma syntes möjligen redan inom få år blifva af be-
liofvet påkallad för fyllande af korrespondensens ökade kraf.
Telefonstationen vore för närvarande inredd på sådant sätt, att den
kunde för de närmaste åren mottaga det beräknade antalet nytillkom¬
mande abonnenter äfvensom de nya linjer, hvilka blefve behöfliga dels
till kringliggande orter och dels till aflägsnare platser. För närvarande
inginge till stationen direkta abonnentledningar till ett antal af omkring
8,300, förbindelseledningar till kringliggande orter till ett antal af 93
och interurbanlinjer till ett antal af 40. Ökningen i direkta abonnent¬
ledningar hade under de senare åren varit följande:
1899 ökning
1900 »
1901 )>
1902 »
1903 »
514 st.
504 »
302 »
344 »
1,109 »
Ökningen antoges äfven för år 1904 komma att öfverskrida 1,000-
talet. Förbindelse 1 edningarna kunde antagas behöfva en ökning i antal
med i medeltal 9 om året och interurbanlinjernas antal en ökning med
4 om året. De nuvarande lokalerna lämnade tillfälle till en utvidg¬
ning med omkring 4,700 abonnentledningar, hvarefter de nu åt för¬
bindelseledningar eller den s. k. landslinjeexpeditionen upplåtna rum
behöfde tagas i bruk för ytterligare utvidning af lokalexpeditionen och
således nytt utrymme måste beredas åt landslinjeexpeditionen. För en
tid af ytterligare 4 eller 5 år kunde således den nuvarande telefon¬
lokalen anses komma att motsvara behofvet.
De nu åt linjedistriktsbyrån i IV linjedistriktet upplåtna lokaler
motsvarade någorlunda det nuvarande behofvet för nämnda byrå.
Såsom af nu lämnade redogörelse framginge, måste telegrafstyrelsen
vara betänkt på att inom en icke aflägsen framtid anskaffa betydligt
utvidgade lokaler i Stockholm.
För telegrafstyrelsens eget, mest trängande behof kunde detta
senast från 1906 års höst låta sig göra genom förhyrande af de lokaler
i pensionsinrättningens hus, som ännu vore åt enskilda personer upp¬
låtna. Beträffande åter särskildt telefonstationen vore detta omöjligt,
utan måste antingen närliggande fastigheter ombyggas och förenas med
73
Sjätte hufyudtiteln.
telegrafverkets nuvarande hus eller också ett helt och hållet nytt hus [4.]
uppföras å tomt, som för ändamålet kunde förvärfvas å annan plats i
hufvudstaden, om telefonrörelsen därstädes skulle kunna utvecklas, ut¬
öfver hvad förut sagts.
Vare sig emellertid den ena eller den andra utvägen komme att
anlitas, blefve dock kostnaden så betydlig, att det syntes vara ound¬
gängligt att för ändamålet anlita telegrafverkets vinstmedel från flera
statsregleringsperioder. Det syntes telegrafstyrelsen därför nödvändigt,
att, ehuru telegrafstyrelsen ännu icke vore beredd att afgifva förslag
till de för ifrågavarande behof lämpligaste anordningarna, redan af 1906
års vinstmedel från rörelsen finge, i likhet med hvad som enligt Riks¬
dagens år 1896 fattade beslut hade skett för anskaffande af medel för
uppförande af ett nytt posthus i Stockholm, för utvidgning af telegraf¬
verkets lokaler i hufvudstaden reserveras så stort belopp, som lämpligen
kunde för ändamålet disponeras.
På grund af hvad sålunda anförts, hade telegrafstyrelsen för nu
ifrågavarande ändamål inberäknat ett belopp af 100,000 kronor i det under
rubriken fastigheter i förslaget till 1906 års stater uppförda anslag.
Därjämte har telegrafstyrelsen föreslagit, att medel måtte reser- Anslag till
veras för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof. anskaffande
Telegrafstyrelsen erinrar därvid till en början om de skäl, som för- LVdforten.1
anledt styrelsen att i staten för år 1905 under rubriken fastigheter före¬
slå uppförande af ett anslag till inköp af egendomar i städerna Gäfle,
Hälsingborg och Falköping. Styrelsen hade nämligen framhållit, att
med den ständigt fortgående ökningen af antalet telefonabonnenter
inom rikstelefonnätet blefve äfven anordningarna för ledningarnas in-
indragande till stationerna alltmera omfattande. När flyttning af
centraltelefonstation från en lokal till en annan blefve nödvändig, åsam¬
kades i följd däraf telegrafverket allt större utgifter. De rådande
förhållandena gjorde, att sådana flyttningar alltför ofta blefve ound¬
vikliga. Anledningarna därtill vore flera. Sålunda vore telegrafsty¬
relsen, så länge styrelsen vore hänvisad att på de flesta orter af
enskilda personer förhyra stationslokaler, liksom hvarje annan hyresgäst
underkastad, att ägaren till den fastighet, i hvilken stationslokal blifvit
förhyrd, disponerade sin egendom för annat ändamål, sedan den tid
gatt till ända, för hvilken hyresaftal kunnat ernås eller vore lagligen
bindande. Vidare kunde det förekomma, att en fastighetsägare för
förnyandet af hyresaftalet fordrade en ersättning, som öfverstege det
skäligas gränser, men som fastighetsägaren i medvetande af de stora
Bih till Rihd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft. 10
74
Sjätte liufvndtiteln.
4.] flyttningskostnaderna för telegrafverket, dock ansåge sig kunna påyrka.
Slutligen vore de enskilda lokaler, som stode till buds vid förhyrandet
af en station, äfven om de för närmaste tiden vore tillräckliga, dock
ofta icke så beskaffade, att de lämnade tillfälle till nödig utvidgning
af stationen, i mån som antalet ledningar ökades, eller att sådan
utvidgning kunde ske utan särdeles stora svårigheter och kostnader.
Efter att hafva angifvit kostnadsbeloppen för en del af de flytt¬
ningar, som under de senare åren måst verkställas, och exempel på de
stora utgifter, telegrafverket stundom fått vidkännas för att undvika
flyttning af stationslokal, hade styrelsen ytterligare andragit följande.
Visserligen hade det varit möjligt att på en del ställen undvika kost¬
nader af angifna slag därigenom, att lokaler för stationerna kunnat
förhyras af riksbanken på de ställen, där denna uppfört fastigheter,
eller af andra allmänna eller lokala institutioner, såsom sparbanker och
dylikt, men på en mängd orter funnes icke denna möjlighet. Det vore
till undvikande af berörda betydande kostnader, som till stor del vore
fullständigt improduktiva, i hög grad önskvärdt för telegrafverket att å
de större och medelstora telefonstationsorterna erhålla egna fastigheter,
där inredningen kunde verkställas med tanke på den framtida utveck¬
lingen och sålunda kostnaden för utvidgningarna kunde i möjligaste
mån nedbringas. Äfven kunde härigenom ofta vinnas en betydande
besparing i själfva anläggningskostnaden för telefonnäten, då telegraf¬
styrelsen, om styrelsen vore i tillfälle att själf förskaffa sig fastighet,
hade vida lättare att kunna finna en central och äfven i andra hänseenden
lämplig plats för stationen, än när styrelsen vore hänvisad att hyra
en redan befintlig våning, som kunde bereda nödigt utrymme för tele¬
grafverkets behof. Telegrafverket hade också redan tillförene af olika
anledningar förvärfvat äganderätten till sina stationsbyggnader å liera
platser.
I sin nu förevarande underdåniga framställning tillägger styrelsen
härefter följande.
Äfven under år 1904 hade olägenheten för telegrafverket af att
icke äga egna lokaler gjort sig på åtskilliga orter mycket kännbar. Ett
afsevärdt antal flyttningar af telefonstationer hade måst utföras eller
till utförande beslutas. Kostnaden för dessa flyttningar öfverstege
175,000 kronor, hvaruti kostnaden för samtidigt med flyttningen ske¬
ende utvidgning och förbättring af telefonnäten dock inberäknats.
Å de orter, där tiden för hyreskontraktens giltighet tilländalupit,
men telegrafstyrelsen ansett sig böra bibehålla den förhyrda lokalen,
hade telegrafstyrelsen för kontraktens förnyande måst underkasta sig
Sjätte hufvudtiteln.
75
en större eller mindre höjning af hyresbeloppet. Sålunda hade på ett
ställe det årliga hyresbeloppet ökats från 600 kronor till 1,000 kronor och
på ett annat från 600 kronor till 1,200 kronor. Äfven då höjningen
hållit sig inom trängre gränser, hade telegrafstyrelsen dock flerstädes
måst finna sig i en betydligare ökning af hyresbeloppet, än som kunde
anses berättigad af den normala stegring i hyror, som samhällenas ut¬
veckling medförde.
De viktiga skäl, som i allmänhet talade för anskaffandet på en
stor del platser af egna fastigheter för telegrafverkets behof, finge
ännu större betydelse, sedan, i enlighet med beslut af 1904 års Riksdag,
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 11 mars 1904 förklarat,
att den vissa städer åliggande skyldigheten, bland annat, att kostnads¬
fritt upplåta lokal för telegrafstation skulle upphöra att gälla från och
med den 1 oktober 1906. Därefter kunde telegrafstyrelsen nämligen
endast i ytterst ringa grad påräkna att få sina lokaler inrymda i
fastigheter, tillhörande städerna, då de befintliga kommunala byggnaderna
i allt större utsträckning blefve behöfliga för städernas egna förvalt¬
ningar. Telegrafstyrelsen blefve sålunda ännu mera än förut hänvisad
till träffande af aftal med enskilda husägare för vinnande af lämpliga
lokaler.
Telegrafstyrelsen måste redan under de närmaste åren vara all¬
varligt betänkt på anskaffande af egna stationsbyggnader, förutom på
de platser, som förut omförmälts, jämväl på åtskilliga andra ställen i
landsorten, bland hvilka Härnösand och Jönköping vore de, i hvilka
det vore mest brådskande att förvärfva tomter för uppförande af sta¬
tionshus. Underhandlingar i sådant syfte hade redan blifvit inledda,
ehuru de icke ännu ledt till afslutande af förberedande köpeaftal, som
kunde föreläggas Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen till pröfning.
Såväl vid dessa underhandlingar, som vid de köp, hvilka under år
1903 uppgjorts angående fastigheter, som erfordrats för telegrafverket,
hade det visat sig ur flera afseenden olägligt, jämväl hvad beloppet
af köpeskillingen anginge, att det villkorliga aftalet måste träffas så
lång tid, eller omkring 1 Va år, innan köpeskillingen eller ens en mera
afsevärd del däraf kunde erläggas. Omtänksamheten om statens medel
gjorde det därför synnerligen eftersträfvansvärdt, att telegrafstyrelsen
för anskaffande för telegrafverkets behof af fast egendom äfven å andra
orter än Stockholm ägde särskilda reserverade medel att, efter Eders
Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning, i hvarje särskildt fall anlita.
Telegrafstyrelsen kunde då inom några få månader efter det villkorliga
aftalets träffande icke blott hafva fått köpet fastställdt af Eders Kungl.
76
Sjätte hufvudtiteln.
[4.] Maj:t och Riksdagen utan äfven hafva erlagt den del af köpeskillingen,
hvars öfverlämnande till säljaren inom kort tid ofta nog vore ound¬
gängligt villkor för köpets afslutande till lägsta möjliga pris. Genom
tillgången på särskilda reserverade medel skulle styrelsen äfven sättas
i bättre tillfälle att ordna anskaffningen af egna fastigheter efter genom¬
gående plan med hänsyn till den tid, då gällande hyreskontrakt an¬
gående förhyrda lokaler utlöpte.
Under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall
till telegrafstyrelsens framställning att få reservera medel för anskaf¬
fande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof, hade telegraf¬
styrelsen därför beräknat ett belopp af 100,000 kronor vid bestäm¬
mandet af det anslag, som upptagits under rubriken fastigheter i för¬
slaget till stater för år 1906.
Den af telegrafstyrelsen lämnade utredningen i frågan om bere¬
dande af lokaler i Gäfle för telegrafverket och postverket synes mig
vara särdeles fullständig. Af densamma framgår, att den till inköp
föreslagna byggnaden å fastigheten under n:r 12 i tredje kvarteret,
som endast är i behof af en till omkring 8,000 kronor beräknad reno¬
vering, för närvarande erbjuder fullt tillräckliga och lämpliga lokaler
åt de båda verken. Likaledes finnes inom byggnaden tillfälle att
utan någon svårighet genom anordnande af ytterligare lokaler utvidga
de nuvarande till en omfattning, som skulle för en afsevärd framtid
väl tillgodose verkens behof i detta afseende.
Hvad den ekonomiska sidan beträffar, har frågan genom den
betydliga nedsättning i den förut fordrade köpeskillingen, som det
efter Riksdagens uttalande lyckats styrelsen att åstadkomma, kom¬
mit i ett ännu fördelaktigare läge, än då den sist var före. Den i
detta afseende lämnade utredningen gifver ock vid handen, att inköpet
af den fastighet, där telegraf- och postverken nu äro inrymda, till
därför nu betingadt pris måste betraktas såsom en synnerligen god affär.
Den med hänsyn till den ifrågasatta nybyggnaden af styrelsen gjorda
jämförande beräkningen, hvaremot något ej synes vara att erinra, visar
dessutom, att det föreslagna inköpet med framdeles erforderliga om-
ändringar kommer att erbjuda telegrafverket större ekonomiska fördelar
än uppförandet af nybyggnad å annan lämplig tomt. Dessutom skulle,
såsom generalpoststyrelsen särskildt framhåller, postverkets kvarstan-
nande för postverket betinga lägre hyra än öfverflyttande till ett ny-
uppfördt hus, hvarjämte postkontorets förläggande dit komme att öka
kostnaderna för posternas transport.
77
Sjätte hufyudtiteln.
Då således till följd af den till inköp föreslagna byggnadens be¬
skaffenhet och möjligheten att inom densamma för framtiden bereda
post- och telegrafverken fullt ändamålsenliga lokaler skäl icke före¬
finnas för en flyttning af dessa båda verks lokaler till annan plats samt
själfva köpet af ifrågavarande fastighet till nu ifrågasatt pris är en
ekonomiskt förmånligare anordning äfven för framtiden än uppförande
af en särskild byggnad å därför anskaffad tomt, ansluter jag mig till
telegrafstyrelsens förslag härutinnan.
Af hvad telegrafstyrelsen meddelat rörande de för telegrafverkets
räkning nu disponerade lokalerna i Stockholm framgår otvetydigt, att
dessa inom kort blifva alldeles otillräckliga. Icke heller kan det anses
lämpligt att i den grad, som nu sker, fylla telegrafverkets behof af
utrymme genom förhyrande af lokaler i verket ej tillhöriga byggnader.
Då det i betraktande däraf synes mig synnerligen angeläget, att inom
den närmaste tiden åtgärder vidtagas för att afhjälpa detta missför¬
hållande, finner jag telegrafstyrelsens förslag, att en del af telegraf¬
verkets öfverskottsmedel måtte reserveras för utvidgning af dess lokaler
i hufvudstaden, vara värdt allt beaktande. Då behofvet icke heller
kan afvisas, bjuder nödig förtänksamhet att i tid börja med en dylik
afsättning af medel, så att ej statsverket må på en gång betungas med
allt för dryga utgifter för ändamålet. Vid sådant förhållande lärer den
omständigheten, att telegrafstyrelsen ännu icke kunnat afgifva förslag
till den för ändamålets vinnande lämpligaste anordningen, icke böra
utgöra hinder för förslaget om medlens reserverande. Jag anser mig
därför böra hos Eders Ivungl. Maj:t förorda telegrafstyrelsens ifråga¬
varande förslag.
I nära samband härmed står äfven telegrafstyrelsens förslag om
reserverande af medel till anskaffande af egna lokaler äfven i lands¬
orten, hvilket jag på de skäl, styrelsen därför andragit, finner vara lika
välbetänkt och värdt nådigt afseende.
Telegraflinjebyggnader.
Äfven för år 1906 har telegrafstyrelsen ansett sig böra göra fram¬
ställning om anvisande af anslag under denna titel och anför därvid
följande.
78
Sjätte hufvu (Ititeln.
1. Telegrafkabel Hälsingborg—Hälsingör.
För upprätthållande af telegraf- och telefonförbindelsen mellan
Sverige och Danmark hade på gemensam bekostnad af de båda länderna
i Öresund nedlagts följande fyrtrådiga kablar, nämligen en kabel år
1863 från Hildesborg, norr om Landskrona, öfver ön Hven till Vedbmk,
å danska sidan, en år 1883 likaledes från Hildesborg öfver Hven till
Vedbmk, en år 1898 från Hildesborg endast till Hven, en år 1899 från
Hildesborg direkt till Vedbmk samt en år 1902 från Hälsingborg till
Hälsingör.
Förenämnda år 1863 nedlagda kabel vore för profning ilandtagen
på Hven. Då sträckan Hildesborg—Hven å denna kabel under flera
års tid vid upprepade tillfällen varit oanvändbar, hade man måst upp¬
gifva att använda den och i stället för de däri intagna telegraflednin¬
garna hade reservledningar uti öfriga svensk-danska kablar blifvit in¬
kopplade för telegraftrafiken.
Erfarenheten hade visat, att 1863 års kabel mellan Hildesborg och
Hven mycket oftare än öfriga kablar mellan Sverige och Danmark
blifvit utsatt för afbrott. Detta förhållande hade antagits bero på,
förutom kabelns ålder, de ogynnsamma bottenförhållandena just å det
ställe, der denna kabel läge. Det vore således att befara, att, om ka¬
beln ånyo reparerades, den snart åter skulle blifva felaktig. Från dan¬
ska telegrafförvaltningens sida hade därför gjorts framställning till den
svenska, att, i stället för vidtagande af reparation utaf den gamla
kabeln mellan Hildesborg och Hven medelst reservkabel, som funnes i
förråd för ändamålet, reservkabeln skulle nedläggas såsom själfständig
kabel mellan Helsingborg och Helsingör. Då kostnaden skulle blifva
ungefär densamma för hvilketdera sättet som valdes, men genom flytt¬
ningen af kabeln fyra nya ledningar skulle erhållas mellan Sverige och
Danmark, under det att genom reparation af 1863 års kabel mellan
Hildesborg och Hven endast två ledningar kunde komma till använd¬
ning af den orsak, att blott två ledningar funnes i reserv i kablarna
mellan Hven och Vedbmk, hade telegrafstyrelsen beslutit bifalla danska
telegrafiförvaltningens förslag till flyttning; och hade denna genom sist¬
nämnda förvaltnings försorg ägt rum under sommaren år 1904.
Sedermera hade danska telegrafdirektoratet meddelat, att sträckan
Hven—Vedbeek af 1863 års kabel allt sedan den 29 juni 1904 varit af¬
bruten. Försök hade blifvit gjorda att reparera kabeln, men misslyckats.
Kabeln befunne sig nämligen i ett så dåligt skick, att det icke lönade
sig att offra arbete och materialier på dess iståndsättande. Telegraf-
79
Sjätte hufvudtiteln.
direktoratet hade därför föreslagit, att begagnandet af denna kabel
skulle upphöra samt att för erhållande af erforderliga telegrafledningar
mellan Sverige och Danmark under 1905 års sommar skulle nedläggas
en ny fyrtrådig kabel mellan Hälsingborg och Hälsingör. På den före¬
slagna kabeln skulle inkopplas de nu öfver Hildesborg—Vedbsek ledda
telegrafförbindelserna mellan Köpenhamn och Göteborg samt mellan
Köpenhamn och Kristiania. Därigenom skulle erforderliga reservled¬
ningar erhållas såväl å sträckningen Hildesborg—Vedbrnk som sträck¬
ningen Hälsingborg— Plälsingör, nämligen två för hvardera. En ganska
stor reserv funnes i behåll af den år 1902 å sistnämnda sträckning ut¬
lagda fyrtrådiga kabeln. Telegrafdirektoratet hade därför föreslagit,
att endast 3 kilometer ny kabel af samma slag som reservkabeln skulle
inköpas och för öfrigt reservkabel användas för den nya kabelförbin¬
delsen, som skulle få en längd af 5,4 kilometer.
Telegrafstyrelsen, som ansåge anläggningen af den utaf danska
telegrafdirektoratet föreslagna kabelförbindelsen såväl nödvändig som
brådskande — enär de för skador lätt utsatta kablarna i Öresund måste
för trafikens uppehållande vara försedda med erforderliga reservlednin¬
gar — men som saknade disponibla medel att betala den svenska
andelen, hade fördenskull upptagit den beräknade kostnaden där¬
för i förslaget till 1906 års utgiftsstater. Därest detta godkändes af
Riksdagen, hade telegrafstyrelsen för afsikt att under år 1905 förskotts¬
vis ersätta danska telegrafdirektoratet, hvad detsamma försköte af Sve¬
riges andel af kostnaden lör denna kabel.
Denna kostnad hade af danska telegrafdirektoratet i sin helhet be¬
räknats till 21,600 kronor, mot hvilken beräkning anledning icke före¬
kommit till anmärkning. Sveriges andel däri skulle sålunda uppgå till
10,800 kronor. Därtill komme svenska telegrafverkets särskilda kost¬
nad för anordnande af luftledningar från kabelhuset på svenska sidan
till Hälsingborgs telegrafstation och desammas inledande därstädes, be¬
räknad till 200 kronor. Beloppet för Sveriges hela kostnad blefve så¬
lunda 11,000 kronor.
2. Telegrafledning Göteborg—Halmstad.
Å sträckan Göteborg—Plälsingborg disponerade telegrafverket för
närvarande fem telegrafledningar. Af dessa vore emellertid numera
fyra helt och hållet upptagna, dels af den internationella korrespon¬
densen i båda riktningarna mellan Sverige och Norge via Göteborg,
dels ock af den genomgående trafiken mellan Göteborg, å ena sidan,
samt Malmö och Hälsingborg, å den andra. För Halmstads, Falken-
[4-]
80
Sjätte hufvudtiteln.
[4.] bergs och Varbergs telegrafkorrespondens i båda riktningarna funnes
sålunda endast en enda telegrafledning disponibel. Det vore särskildt
trafiken från nämnda orter norrut, som däraf rönte stora olägenheter, i
det erfarenheten visat, att telegrammen å denna väg allt för ofta
blefve afsevärdt försenade.
Mellan Göteborg och Hälsingborg hade sedan år 1894, då en led¬
ning Göteborg—Hälsingborg samt en ledning Göteborg—Falkenberg
byggts, nya telegrafförbindelser icke anordnats utom år 1897, då sist¬
nämnda ledning utsträckts till Hälsingborg. Sedan dess hade såväl
den internationella som den genomgående telegraftrafiken på denna
sträcka i väsentlig mån stigit, och detsamma hade varit förhållandet
med den mellan nämnda städer inbördes utväxlade korrespondensen å
ifrågavarande ledningar. I hvad mån denna senare trafik ökats, fram-
ginge af följande uppgifter rörande totala antalet telegram — tele¬
fonerade telegram ej inberäknade — å stationerna:
|
år 1894.
|
år 1903.
|
Halmstad........................
|
................................... 37,074
|
63,060
|
Yarberg .........................
|
................................... 8,834
|
11,170
|
Falkenberg ...................
|
................................... 5,194
|
8,612
|
|
Summa 51,102
|
82,842.
|
En ny telegrafledning mellan Göteborg och Halmstad måste där¬
för anses vara synnerligen af behofvet påkallad. Denna ledning skulle
äfven medföra stor lättnad i trafikförhållandena för Falkenberg och
Yarberg, af hvilka stationer särskildt den senare vore i stort behof af
ökadt tidsutrymme å telegrafledningarna under badsäsongen samt vid
tiden för sillfisket.
Kostnaden för den föreslagna nya telegrafledningen belöpte sig
till 8,750 kronor, hvilket belopp telegrafstyrelsen ansett böra för ända¬
målet upptagas i förslaget till stat.
Sammanlagda kostnaden för ifrågavarande två nya telegrafförbindelser
skulle sålunda uppgå till:
för kabeln Hälsingborg—Hälsingör ..................... 11,000 kronor,
» ledningen Göteborg—Halmstad ..................... 8,750 »
eller tillsammans 19,750 kronor,
hvilket belopp, utgörande en ökning af 12,550 kronor utöfver det be¬
lopp, som under titeln telegraflinjebyggnader fastställts i 1905 års stat,
vore under samma titel i de för år 1906 föreslagna staterna upptaget.
Till telegrafstyrelsens förslag i denna del får jag på de af styrelsen
anförda skäl tillstyrka nådigt bifall.
81
Sjätte liufvuötiteln.
Om telegrafstyrelsens förslag rörande telegrafverkets utgiftsstater
för år 1906 vinner godkännande, komma staternas särskilda hufvud-
summor och slutsumma, äfvensom ökningen i dessa siffror från dem,
hvilka i 1905 års utgiftsstater angifvas, att utgöra de belopp, följande
tabell utvisar:
|
Belopp för
år 1906.
Kronor.
|
Ökning från
år 1905.
Kronor.
|
A. Aflöningsstat ..................
|
3,059,750
|
104,850
|
B. Pensions- och understödsstater ............
|
277,480
|
4,500
|
C. Omkostnadsstat .................................
|
2,629,620
|
235,900
|
D. Ränta och amortering ........................
|
1.594,400
|
13,200
|
E. Fastigheter...........................:..............
|
319,000
|
169,000
|
F. Telegraflinjebyggnader ............,............
|
19,750
|
12,550
|
Summa
|
7.900,000
|
540,000
|
Då telegrafverkets inkomster för år 1906 beräknats till 8,000,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med
100,000 kronor.
Med anledning af hvad jag nu i underdånighet anfört, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, med hänsyn till hvad jag förut i
fråga om höjning af anslaget till arfvoden åt extra ordinarie vaktbe-
tjänte m. m. anfört rörande beredande åt dessa af viss tids ledighet
utan afstående af löneförmåner,
föreslå Riksdagen godkänna följande förslag till ändrad lydelse af
2, 3 och 4 §§ i det af Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse
den 6 juni 1902 fastställda aflöningsreglemente för tjänstemän och
betjänte vid telegrafverket, nämligen:
§ 2-
För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och därtill hörande
förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning gälla föl¬
jande allmänna bestämmelser:
för tjänstemän och betjänte i telegrafstyrelsen:
att tjänsteman eller betjänt skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möj¬
ligen inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
Bih. till Ri/csd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Aftl. 1 Haft. 11
[4-]
82
Sjätte liufvudtiteln.
hänseende vara förpliktad att, med bibehållande af den tjänstegrad och
aflöning, han innehar, efter förändrad arbetsordning sköta de med be¬
fattningen förenade göromål;
att med befattning i styrelsen icke må förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefatt¬
ning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af
tjänstgöringen i styrelsen;
att tjänsteman i lägsta lönegraden är skyldig att hos styrelsen
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där styrelsen, till
befordrande af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller —
beträffande valdbetjänt — sådan kostnadsfri ledighet, som i 3 § omförmäles,
men skola för den tid, befattningens innehafvare eljest varit från tjänst¬
göring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller från
tjänstgöring i behörig ordning afstänges, eller eljest är lagligen för¬
hindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras till följd af tjänste¬
resor eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i styrelsen,
densamma, emot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar men eljest af däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att emellertid, därest byråchef till följd af tjänsteresa eller för
handläggning af särskilda ärenden är under allenast några få dagar
hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman af lägre grad skall vara
pliktig att utan särskild ersättning sköta de till byråchefsbefattningen
hörande löpande göromål;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord be-
stridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,
83
Sjätte liufvudtiteln.
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller — beträffande vaktbetjänt — sådan kostnadsfri ledighet, som
i 3 § omförmäles, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor,
under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra förhöj¬
ningen angår, däraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller förordnande i följd af frågan om verkets omorganisa¬
tion i anledning af telefon väsendets tillkomst; samt
att tjänsteman eller betjänt i styrelsen skall, då han uppnått 65
lefnads- och minst 35 tjänstår vara förpliktad att med oafkortad lön
såsom pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller telegraf¬
styrelsen, om det tillkommer styrelsen att afskedet utfärda, dock obe¬
taget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensions-
berättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma kvarstå;
skolande pensionen utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning
enligt det för denna inrättning gällande reglemente, dels ock med er¬
forderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel;
för tjänstemän och betjänte vid distriktsförvaltningarna och
stationerna:
att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast den utvidgade
eller förändrade tjänstgöring, utan ock — med undantag för telegraf¬
direktör och telefondirektör — den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning af motsvarande tjänstegrad och med enahanda
aflöning å stat, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, samt
vaktbetjänt vara pliktig underkasta sig den förändring i tjänstgöring
och den förflyttning till annan tjänstgöringsort, som honom i behörig
ordning ålägges;
att med befattning af ifrågavarande slag icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänste¬
befattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för full¬
görandet af tjänstgöringen i verket;
att tjänstgöringspenningar och sportler få uppbäras endast för den
tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester
[4-]
84
Sjätte hufvudtiteln.
[4]. eller — beträffande vaktbetjänt — sådan kostnadsfri ledighet, som i 4 §
omförmäles, men skola för den tid, befattnings innehafvare eljest varit
från tjänstgöring befriad, utgå till den, som uppehållit befattningen;
att, därest ledighet på grund af sjukdom åtnjutes under högst tre
månader af ett och samma kalenderår, den tjänstledige äger uppbära
hela lönen eller i de fall, där aflöningen är fördelad i arfvode och
tjänstgöringspenningar, hela arfvodet, men att under ledighet, som på
grund af sjukdom åtnjutes utöfver nämnda tid, det ankommer på sty¬
relsen att bestämma, huruvida, jämte tjänstgöringspenningar och sportler,
äfven någon del af lönen eller arfvodet, dock ej mera än tredjedelen
däraf, bör af den tjänstledige afstås;
att under ledighet, som åtnjutes för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, under afstängning från tjänst¬
göring eller under eljest förekommande lagligt tjänsteförhinder, den
tjänstledige kan af styrelsen förpliktas att, utöfver tjänstgöringspen¬
ningar och sportler, afstå så mycket af lönen eller arfvodet, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att, därest emellertid tjänsteman eller betjänt i följd af kropps¬
skada, ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till
tjänstgöring, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflö¬
ningen å stat kunna, efter styrelsens bepröfvande, till honom utgå
oafkortad under högst sex månader; ankommande däremot på pröfning
af Kungl. Maj:t till huru stor del aflöning kan böra till den skadade
utgå efter omförmälda tid af sex månader;
att vid sjukdomsförfall eller, när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han för¬
ordnas till högre befattning vid distriktsförvaltning eller station, den¬
samma bestrida, dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår; ägande han, om förordnandet erfordras till
följd af sjukdomsförfall, åtnjuta, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
de med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar,
men, då förordnandet erfordras för beredande af semester, allenast den
honom eljest tillkommande aflöning;
att, i fråga om rätt till förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst, tjänstemännen skola anses tillhöra följande fyra
grupper, nämligen.-
första gruppen: telegraf-, telefon- och linjedirektörer äfvensom
kommissarier af l:a klass;
andra gruppen: kommissarier af 2:a och 3:e klass, linjeingenjörer,
kontrollörer, kommissarier af 4:e klass och kassörer;
tredje gruppen: assistenter och manliga bokhållare;
85
Sjätte Imfvudtiteln.
fjärde gruppen: telegrafister, kvinnliga bokhållare och vaktföre-
ståndare samt interurbantelefonister;
att tidpunkten, då tjänsteman kan komma i åtnjutande af första
förhöjningen, skall inträda fem år och tidpunkten, då han kan komma
i åtnjutande af andra förhöjningen, tio år, sedan han tillträdt innehaf¬
vande tjänst eller tjänst, tillhörande samma grupp;
att tjänsteman, som före 1902 års utgång tillträdt tjänst af ifråga¬
varande slag, skall, beträffande rätt till förhöjning af lönen efter nyss¬
nämnda tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflönings-
grupp, som befattningen från 1903 års början tillhör;
att för öfrigt, hvad hvar och en af de omförmälda löneförhöjnin¬
garna angår, skall iakttagas: att tjänsteman under mera än fyra femte¬
delar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna dylik förhöjning,
med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han
åtnjutit semester, samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller förordnande i följd af frågan om verkets omorgani¬
sation i anledning af telefonväsendets tillkomst; och länder särskildt
till efterrättelse, att kommissarie af första klass bör tillgodoräknas den
tid, som förflutit från hans tillträde till kommissariebefattning af l:a
klass enligt hittillsvarande stat;
att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för er¬
hållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma för¬
höjning tillträda;
att en hvar, som med eller efter 1903 års ingång tillträder befatt¬
ning såsom tjänsteman vid telegrafverkets distriktsförvaltningar eller
stationer, skall vara pliktig att underkasta sig nu gifna villkor och
bestämmelser;
att till de nuvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka före
den 1 mars 1903 förklara, att de icke vilja underkasta sig nämnda års
aflöningsstat samt dessa villkor och bestämmelser och som icke lag¬
ligen kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola utgå enligt för
dem nu gällande grunder;
att vaktbetjänte må tillträda medgifvet aflöningstillägg respektive
fem och tio år efter det de tillträdt ordinarie vaktbetjäntbefattning vid
telegrafverket;
86
Sjätte hufvudtiteln.
att för öfrigt, hvad hvart och ett af de nyss omförmälda tilläggen
angår, skall iakttagas: att vaktbetjänt under mera än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna rätt till tillägget, med
godt vitsord bestridt innehafvande tjänst, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid han åtnjutit sådan kostnadsfri ledighet, som i 4 §
omförmäles, samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänste-
åldern blifvit uppnådd;
att likväl vaktbetjänt, som, då han intjänat stadgad tid för erhåll-
lande af aflöningstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma till-
lägg tillträda;
att, om vaktbetjänt i l:a graden, hvilken intjänat ett eller båda
aflöningstilläggen, förflyttas till 2:a graden, aflöningstillägg skola till
honom utgå med de lägre belopp, som för sistberörda grad bestämts,
men att däremot till vaktbetjänt, som uppflyttats till l:a från 2:a gra¬
den, aflöningstillägg skola utgå med de för l:a graden bestämda högre
belopp; samt
att tjänsteman eller betjänt vid distriktsförvaltning eller station skall
efter uppnådda sammanlagda 95 lefnads- och tjänstår vara förpliktad
att med oafkortad lön såsom pension från befattningen afgå, Kungl.
Maj:t eller telegrafstyrelsen, om det tillkommer styrelsen att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett till¬
fredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i den¬
samma kvarstå; skolande pensionen utgå dels från telegrafverkets pen-
sionsinrättning enligt det för denna inrättning gällande reglemente,
dels ock med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel, och
skall jämväl iakttagas, att, om betjänt enligt reglementet för pensions-
inrättningen är berättigad till högre pension än lönens belopp, den
högre pensionen må till honom utgå.
§ ä.
Tjänstemännen i telegrafstyrelsen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester gene¬
raldirektören, byråcheferna och tjänstemännen af 2:a lönegraden en
hvar under en och en half månad samt tjänstemännen af lägsta löne¬
graden en hvar under en månad.
Hos telegrafstyrelsen anställd vaktbetjänt må kunna tilldelas ledighet
under högst femton dagar under ett och samma kalenderår med bibehål¬
lande af sin aflöning.
87
Sjätte hufvudtiteln.
§ 4.
Semester af eu månad årligen må af tjänsteman vid distriktsför- [4.]
vältning eller station åtnjutas, i den mån sådant pröfvas kunna ske
utan hinder för göromålens gång.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å upp¬
börd, . är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade
myndighet bestämmes, begagna sig af semester.
Vid distrikt.sförvältning eller station anställd vaktbetjänt må kunna
tilldelas ledighet under högst femton dagar under ett och samma kalenderår
med bibehållande af sin aflöning.
äfvensom föreslå Riksdagen
dels medgifva,
att extra biträdet hos telegrafstyrelsen Fredrika Charlotta Eugenia
Hjelm må från och med månaden näst efter den, under hvilken Hjelm
erhåller entledigande från sin anställning hos telegrafstyrelsen, under
sin återstående lifstid af telegrafverkets medel uppbära ett årligt under¬
stöd till belopp af 500 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller
lör fyllnadspensioner från telegrafverket;
att för telegrafverkets behof för ett pris af 300,000 kronor må
inköpas förut omförmälda fastighet i Gäfle, hvari telegrafverket nu har
förhyrda lokaler;
att för utvidgning af telegrafverkets lokaler i Stockholm må re¬
serveras ett belopp af 100,000 kronor; samt
att för anskaffande af lokaler i landsorten för telegrafverkets behof
må reserveras ett belopp af 100,000 kronor;
dels ock, med godkännande af de af mig nu tillstyrkta ändringarna
i telegrafverkets stater, för år 1906 bestämma telegrafverkets anslag,
förslagsvis beräknadt till 7,900,000 kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.
Bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård.
I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts i ärendet afgifna förslag fast- [5.]
ställde 1890 års Riksdag aflöningsstat för provinsialläkarstaten med be- Semester för
stämmande tillika af vissa villkor för åtnjutande af de i staten omför- pira™1_
mälda aflöningsförmåner. Bland dessa villkor förekom, att semester
finge, när sådant utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande kunde
ske, af medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning, beviljas ordi-
88
Sjätte hufvudtiteln.
narie provinsialläkare efter tio års tjänstgöring såsom sådan under an¬
tingen en månad årligen eller två månader hvartannat år, med skyldig¬
het för provinsialläkare att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för
vikarien. I sammanhang därmed blef till första provinsialläkarnas rese-
och traktamentskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare
samt till aflönande af vikarier åt provinsialläkare under semester det å
ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till
farsoters och smittosamma sjukdomars botande, för det dåvarande ut¬
görande 100,000 kronor, med titelns ändring till: anslag till bestridande
af kostnader för allmän hälso- och sjukvård, al Riksdagen höjdt med
ett belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor.
Vid 1900 års Riksdag öfverflyttades ifrågavarande anslag med oför¬
ändrad natur af förslagsanslag och med samma belopp som förut till
sjätte hufvudtiteln.
Uti en till Eders Kungl. Maj :t ställd skrift har svenska provinsialläkar-
föreningen genom dess styrelse väckt förslag om viss ändring i be¬
stämmelserna rörande provinsialläkares semester och i detta hänseende
anfört följande.
I den motivering, som den af Eders Kungl. Maj:t den 6 november
1885 tillsatta kommitté för granskning af uppgjordt förslag till instruk¬
tion för provinsialläkare m. fl. läkare äfvensom för utredande af åtskil¬
liga andra i samband därmed stående frågor afgifvit vid sitt den 5
april 1887 dagtecknade underdåniga betänkande, sades, beträffande se¬
mester, att behofvet för .provinsialläkaren af semester för att dels kunna
åtnjuta någon tids hvila från ansträngningar och dels äga tillfälle att ge¬
nom besök på sjukhus och bevistande af kliniker vidga sin blick och
sina kunskaper, hade synts kommitterade så trängande, att kommitte-
rade funnit denna förmån med långt mindre skäl kunna förvägras pro¬
vinsialläkare än andra statens ämbets- och tjänstemän, hvilka numera
allmänt åtnjöte semester, men, fortsatte kommitterade, enär för pro-
vinsialläkartjänstens uppehållande under semester icke funnes att tillgå
andra läkare, som vore skyldiga att endast mot åtnjutande af motsva¬
rande andel af tjänstgöringspenningarna bestrida tjänsten, och följakt¬
ligen större kostnader för statsverket än eljest vore förenade med sådan
semester, hade kommitterade inskränkt rätten därtill till de provinsial¬
läkare, hvilka sedan tio år innehaft sådan tjänst och således hunnit
den ålder, då någon hvila från arbetet icke kunde utan men för hälsan
undvaras.
Då kommitténs betänkande och förslag inlämnades, funnes af rikets
137 provinsialläkare 62, som, enligt semesterförslaget, skulle vara be-
89
Sjätte hufvudtiteln.
rättigade till denna förmån. Riksdagens beslut beträffande kommitténs
förslag såväl i dess helhet som ifråga om semester hade med tack¬
samhet och belåtenhet mottagits af rikets provinsialläkare. Men
förhållandena hade sedan dess väsentligen förändrats. Då vid tiden
för kommitténs afgifna betänkande nyss legitimiterade läkare snart
nog eller inom några år kunnat få en provinsialläkartjänst, om de så
önskade, och det till och med funnits en eller annan provinsialläkar¬
tjänst obesatt af brist på sökande, och sålunda läkare vid jämförelsevis
ringa år kunnat blifva ordinarie provinsialläkare, behöfdes det numera
genom den ökade tillgången på läkare och inrättandet af extra provin-
sialläkartjänster minst 13 tjänstår för att kunna få ordinarie provinsialläkar¬
tjänst. Enligt under år 1903 gjord beräkning hade af rikets 139 provin¬
sialläkare 67 nått semesterrätt och af hela antalet erhölle endast 41 % rätt
till semester före 50 års ålder. Sämre ställde sig dock villkoren för nu¬
varande extra och biträdande provinsialläkare. Under förutsättning att
dessa läkare beböfde en tjänstetid af 13 år — en tid, som erfarenheten
visat snarare vara för låg än för hög — för att blifva ordinarie pro¬
vinsialläkare och under förutsättning, att alla 183 nuvarande extra och
biträdande provinsialläkare sökte och erhölle ordinarie provinsialläkar¬
tjänst, skulle enligt samma beräkning rätt till semester erhållas af
endast 18 % före 55 år och 82 % efter 55 år, och af dessa senare 28 %
först efter 60 år. Då civila läkare numera behöfde, såsom nyss
anförts, minst 13 tjänstår för att erhålla provinsialläkartjänst och
under dessa tjänstår ej varit berättigade till någon ledighet vare sig
för välbehöflig hvila eller för sin ytterligare utbildning, utan varit
bundna vid sin tjänst alla dagar året om och äfven under nätterna,
syntes det sökandena, som om det vore rättvist och synnerligen välbe-
höfligt, att de redan från början af ordinarie tjänst erhölle rätt till se¬
mester. Den för statsverket ökade kostnaden, om provinsialläkare i likhet
med andra ordinarie tjänstemän finge rätt till semester från och med
tillträdet till tjänsten, beräknades till omkring 15,000 kronor, hvilken
summa syntes vara måttlig i betraktande af den större nytta, som all¬
mänheten skulle hafva af en arbetskraftig och duglig tjänsteman. I
öfrigt hade erfarenhet visat, att, af ekonomiska eller andra skäl, ej
alla till semester berättigade provinsialläkare alltid kunnat begagna sig
af sin rätt därtill.
På grund af hvad sålunda anförts, hade sökandena i underdånighet
anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder vidtaga åtgärder till
sådan förändring i nu gällande bestämmelser rörande provinsialläkares
rätt till semester, att provinsialläkaren i likhet med alla andra tjänste-
Bih. till Riksd. Prat. 1905. I /Sami. 1 A/d. 1 Haft. 12
90
Sjätte liufvudtiteln.
män berättigades till semester från och med året efter det, de erhållit
ordinarie tjänst, med en månad hvarje år eller 2 månader hvart annat
år och på de villkor, som förut vore föreskrifna.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 30 september
1904 uti detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört,
att den tjänstålder, som erfordrades för att uppnå rum å förslag till
provinsialläkartjänst, för hvilket jämlikt 19 § 2 mom. i nådiga läkar-
instruktionen den 31 oktober 1890 endast tjänstetiden läge till grund,
hade, såsom de sökande framhållit, under senare åren stigit betydligt.
Att någon befordrats till ordinarie provinsialläkare utan att äga minst
10 tjänstår, hade icke på lång tid förekommit. Äfven till sådan be¬
fattning i öfra Norrland — där för omkring 20 år sedan en och annan
provinsialläkartjänst tidtals stått obesatt af brist på sökande — bru¬
kade numera sökande med jämförelsevis lång tjänstetid anmäla sig.
Under sådana förhållanden kunde det icke förnekas, att föreliggande
ansökning hade fog för sig, och att billigheten syntes kräfva, att vid
densamma fästes afseende. För läkaren på landsbygden mer än för
annan läkare behöfdes framför allt full arbetskraft och rörlighet. En
under en lång följd af år oafbrutet fortgående så ansträngande tjänst¬
göring som den civila tjänsteläkarens i allmänhet och särskildt pro¬
vinsialläkarens måste gifvetvis föra med sig trötthet och minskad arbets¬
duglighet, en omständighet, som för visso icke vore likgiltig för en
rätt skötsel af de synnerligen maktpåliggande göromål, som tillhörde
dessa läkare.
Under de sistförflutna fem åren hade i medeltal 75 provinsialläkare
varit berättigade till semester och af dessa hade omkring ett trettiotal
om året erhållit semester antingen en månad för hvarje år eller två
månader för hvartannat. Det vore alltså .ungefär 40 procent af hela
antalet semesterberättigade, som begagnat sig af sin rätt till dylik
ledighet.
I berörda kommittés motivering rörande förslaget till semester
åt provinsialläkare hade kostnaden för hvarje provinsialläkarsemester
beräknats till 255 kronor om året (6 kronor i dagtraktamente för 30
dagar jämte resekostnadsersättning, upptagen till i medeltal 75 kronor
för hvarje vikarie). I verkligheten blefve emellertid kostnaden mindre,
då i många fall resekostnadsersättningen bortfölle, därigenom att annan
å platsen boende läkare vidtalades att uppehålla provinsialläkarbefatt-
ningen. Skulle samtliga 139 provinsialläkarna i riket från och med
tillträdet till tjänsten få rätt till semester, skulle kostnaden kunna efter
255 kronor för hvarje provinsialläkarsemester beräknas uppgå högst till
91
Sjätte hufvudtiteln.
en summa af omkring 35,000 kronor. Men toge man i betraktande, att
semester skulle erhållas först året efter tjänstens tillträdande, att helt
säkert särdeles ofta ingen resekostnadsersättning skulle erfordras, och
att det äfven i framtiden vore att förvänta, att ett stort antal provin¬
sialläkare af en eller annan anledning icke alltid kunde tillgodogöra
sig sin semesterrättighet, syntes det kunna antagas, att kostnaden
för ifrågavarande ändamål komme att ganska mycket understiga beräk¬
nade beloppet. Det vore i sådant hänseende ganska belysande, att,
enligt en i medicinalstyrelsen uppgjord beräkning, i semesterarfvoden
för provinsialläkare under år 1903 utgifvits ungefärligen 6,500 kronor
eller icke ens hälften af i kommittébetänkandet för ändamålet förslagsvis
beräknade 15,810 kronor för år.
På grund af hvad sålunda anförts hade medicinalstyrelsen till den
underdåniga ansökningen tillstyrkt nådigt bifall.
Den af svenska provinsialläkarföreningen sålunda gjorda framställ¬
ning synes mig mycket behjärtansvärd. Genom alltmera försenad be¬
fordran blifver, såsom af det anförda framgår, med nu gällande bestäm¬
melser för många provinsialläkare möjligheten att erhålla den för deras
oftast ansträngande yrke välbehöfliga förmånen af semester framskjuten
till en alltför hög ålder, som icke heller var beräknad vid bestäm¬
mandet af semesterförmånens nuvarande begränsning.
Ej heller ur ekonomisk synpunkt torde någon betänklighet böra uppstå
mot bifall till provinsialläkarnas framställning, hvarigenom dessa skulle
blifva mera likställda med öfriga statens tjänstemän.
Med hänsyn till hvad medicinalstyrelsen upplyst, särskildt om 1903
års utgifter för beredande af semester för då därtill berättigade pro¬
vinsialläkare, synes man nämligen kunna antaga, att den nu ifrågasatta
utsträckningen af rätt till semester icke heller skulle föranleda till ut¬
betalande af hela det till högst 35,000 kronor beräknade utgiftsbeloppet.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva sådan
ändring af nu gällande bestämmelser för åtnjutande af de i aflönings-
staten för provinsialläkare fastställda aflöningsförmåner, att. semester
må, när sådant utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande kan
ske, af medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning, beviljas ordi¬
narie provinsialläkare, från och med året näst efter det, hvarunder han
blifvit till provinsialläkare utnämnd och tjänsten tillträdt, under antingen
en 'månad årligen eller två månader hvart annat år, med skyldighet
för provinsialläkaren att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för vikarien.
92
Sjätte hufvudtiteln.
[6.]
Anslagets
upphörande.
[7-]
Höjning af
anslaget till
hospitals
underhåll.
Ortopediska institutet.
Till gymnastiskt-ortopediska institutet utgår för närvarande ett
ordinarie anslag af 8,250 kronor, mot det att institutet uppfyller vissa
vid anslaget fastade villkor. Med anledning af väckt fråga om in¬
rättande vid karolinska mediko-kirurgiska institutet af en professur i
medicinsk gymnastik och ortopedi har emellertid direktionen för gym¬
nastiskt-ortopediska institutet förklarat sig, därest nämnda professur
komme till stånd, vilja under vissa villkor afstå från ifrågavarande till
institutet nu utgående anslag.
Efter hvad chefen för ecklesiastikdepartementet meddelat mig,
kommer på grund häraf vid föredragning af de till åttonde hufvudtiteln
hörande anslagsfrågor hemställan att göras om framställning till Riks¬
dagen angående upprättande af en professur i medicinsk gymnastik och
ortopedi vid karolinska institutet.
Under förutsättning att denna hemställan af Eders Kungl. Maj:t
godkännes, får jag därför tillstyrka, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, vid bifall till nyss anförda framställning, med¬
gifva,
att det såsom bidrag till gymnastiskt-ortopediska institutet för när¬
varande under sjätte hufvudtiteln uppförda anslag af 8,250 kronor må
ur riksstaten uteslutas.
Hospitals underhåll.
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1905
anmälde jag, att å ifrågavarande förslagsanslag, som af 1891 års Riks¬
dag höjts med 300,000 kronor till sitt dåvarande belopp 900,000 kronor,
hade sedan dess, med undantag af två år, utgifterna öfverskridit an-
slagsbeloppet, samt att enligt medicinalstyrelsens beräkning skulle vid
1904 års utgång det erforderliga statsbidraget utgöra 1,603,756 kronor.
I enlighet med min hemställan föreslog Eders Kungl. Maj:t 1904
års Riksdag att höja anslaget till 1,450,000 kronor, hvilket äfven af
Riksdagen bifölls.
93
Sjätte liufvudtiteln.
En från medicinalstyrelsen mig tillhandakommen tablå visar emel¬
lertid följande stegring af utgifterna under femårsperioden 1899—1903:
År.
|
Antal sjuk¬
platser vid
årets slut.
|
Summa utgifter
för hospitalens
underhåll.
|
Summa inkom¬
ster genom
patientafgifter
m. m. vid
hospitalen.
|
Erforderligt
bidrag af
statsmedel.
|
1899 ..........................................
|
4,287
|
2,505,876
|
58
|
1,059,746
|
23
|
1,446,130
|
35
|
1900 ..........................................
|
5,016
|
2,718,847
|
—
|
1,102,405
|
66
|
1,616,441
|
34
|
1901 ..........................................
|
5,016
|
2,681,930
|
12
|
1,155,828
|
94
|
1,526,101
|
18
|
1902 ..........................................
|
5,022
|
2,782,526
|
89
|
1,190,511
|
32
|
1,592,015
|
57
|
1903 .........................................
|
5,063
|
2,805,814
|
07
|
1,214,870
|
61
|
1,590,943
|
46
|
Enär, såsom af denna tablå framgår, medeltalet sjukplatser och
erforderligt statsbidrag under denna period varit 4,881 platser och
1,554,326 kronor 38 öre, synes hvarje belagd sjukplats numera kräfva ett
årligt statsbidrag af omkring 318 kronor.
Sjukplatsernas antal, som vid 1903 års slut var 5,063, beräknas,
enligt medicinalstyrelsens uppgift, till 1905 års slut hafva ökats med
1,159 och sålunda vid sistnämnda års utgång uppgå till 6,222. Efter
nämnda beräkningsgrund eller 318 kronor för hvarje plats skulle
vid nämnda tidpunkt det erforderliga statsbidraget således utgöra
1,978,596 kronor.
Då denna siffra betydligt öfverstiger anslagsbeloppet och kommer
att efter anläggningen af de nya hospital, som antagligen inom den när¬
mare framtiden blifva byggda, ännu mera stiga, synes ifrågavarande
anslag lämpligen nu böra ytterligare höjas med 500,000 kronor.
Jag får på den grund hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget »hospitals underhåll» med 500,000 kronor
eller från 1,450,000 kronor till 1,950,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 30 september 1904 har medicinal¬
styrelsen gjort framställning angående dels nya tjänster samt förbätt¬
ringar af nu utgående löneförmåner till vissa förutvarande tjänstemän
vid Växjö hospital, dels ökade läkarkrafter vid Lunds och Uppsala hos¬
pital, dels förhöjning af hospitalsbokhållarnas aflöningsförmåner, dels
ock den till biträdande läkaren vid Härnösands hospital utgående kosten.
94
Sjätte hufrudtiteln.
Yäxjö hospital.
Genom nådigt bref den 5 juni 1885 har Eders Knngl. Maj:t fast¬
ställt aflöningsstater för åtskilliga hospital, och finnas i enlighet därmed
vid Växjö hospital upptagna följande tjänstemän och löneförmåner:
ÖlVerlä karen...................................................................................
jämte boställsvåning och ved;
Biträdande läkaren.........................................................................
jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;
Sysslomannen ....................................................................................
jämte boställsvåning och ved;
Predikanten, arfvode........................................................................
jämte, om han är boende vid hospitalet, bostad, lyse,
ved och kost efter första klassens utspisning;
Sekreteraren, arfvode ...................................................................
Dessutom äger öfverläkaren, jämlikt nådigt bref den 10 juni 1903,
att för tillsyn och ledning af Korsberga koloni för vård i enskilda hem
af sinnessjuka, tillhörande Växjö hospital, uppbära ett årligt arfvode af
500 kronor.
Vidare tillåter jag mig erinra därom att, sedan Riksdagen beviljat
därför erforderliga anslag, Eders Kungl. Maj:t dels genom nådigt bref
den 6 juni 1902 förordnat om utförande af vissa nyanläggningar vid
Växjö hospital, dels genom nådiga bref den 10 juni 1903 uppdragit åt
medicinalstyrelsen att låta vid samma hospital å af styrelsen föreslagen
plats uppföra en s. k. kolonibyggnad, afsedd för fri vård af 29 manliga
patienter, och i sammanhang därmed upplåtit till hospitalet för att dis¬
poneras för dess räkning indragna hospitalshemmanet SU mantal Växjö
hospitalsgård med undantag af vissa lägenheter och ägofigurer, äfvensom
bemyndigat medicinalstyrelsen att låta vid nämnda hospital å af styrelsen
föreslagen plats uppföra en nybyggnad för inrymmande af kriminal¬
patienter.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse anför medicinalstyrelsen
följande.
Paviljongen för kriminalpatienter skulle enligt med entreprenörerna
afslutade kontrakt vara till alla delar färdig senast den 1 januari 1906,
6,000: —
2,500: —
2,800: —■
800: —
500: —
95
Sjätte hufvudtiteln.
hvadan vid denna tid erfordrades tjänstemän att handhafva förvaltnin¬
gen och sjukvården vid paviljongen. På medicinalstyrelsens anmodan
hade direktionen för Växjö hospital den 10 september 1904 afgifvit
förslag ej mindre till de nya tjänster, som med anledning af kriminal-
afdelningens tillkomst kunde anses behöfliga, samt angående aflönings-
förmåner för dessa, än äfven beträffande förhöjningar i några redan nu
anställda tjänstemäns aflöning. Direktionen hade därvid hemställt om
anställandet af l:o) en asylläkare, som, under förutsättning att han jämte
ansvarighet för sjukvården å anstalten erhölle till åliggande att afgifva
rättsmedicinska utlåtanden rörande där intagna undersökningspatienter,
skulle åtnjuta lön af 4,500 kronor jämte öfriga för asylläkare vanliga
förmåner; 2:o) en underläkare, om och när behofvet af en sådan gjorde
sig gällande, samt 3:o) en bokhållare, vid hvars anställande nu i utgifts-
staten för hospitalet upptaget anslag 400 kronor till skrifbiträde å sysslo-
manskontoret skulle bortfalla. För dessa båda senare tjänstemän före¬
sloges samma aflöningsförmåner, som för närvarande utginge till mot¬
svarande tjänstemän vid rikets öfriga anstalter för sinnessjuka. Beträf¬
fande vid hospitalet redan förut anställda tjänstemän hade direktionen
funnit med rättvisa och billighet öfverensstämmande, dels att öfverläka-
rens lön höjdes från 6,000 kronor till 6,500 kronor i följd af det särskildt
med en kriminalanstalt stegrade ansvaret äfvensom ökade administrations-
göromål med mera, dels att sysslomannens lön höjdes från 2,800 kronor till
3,200 kronor, då hans arbete i betydlig grad komme att förökas såväl
genom utvidgningen af det egentliga hospitalet som genom tillkomsten
af kriminalpaviljongen, ökadt jordbruk med mera, hvarigenom Växjö
hospital komme att blifva jämställdt med de större anstalter, vid h vilka
sysslomännen enligt lönestaten den 5 juni 1885 tillerkänts 3,200 kronor,
nämligen: Stockholms, Uppsala, Vadstena och Lunds hospital.
Med anledning af detta direktionens förslag anförde medicinalsty¬
relsen för egen del följande. Den nu ifrågavarande nya paviljongen
vore afsedd att mottaga manliga så kallade kriminalpatienter till ett
antal af 100. Genom sitt läge omedelbart intill Växjö hospital komme
den att utgöra en del af denna anstalt. Så blefve också fallet med den
nya, på rätt stort afstånd från de äldre hospitalsbyggnaderna belägna,
likaledes under byggnad varande så kallade kolonivillan för 29 sängar.
Båda de nya afdelningarna tillsammans ökade sängantalet från nuva¬
rande 220 till 349, således med 59 procent. Såväl därigenom som på
grund af sin säregna beskaffenhet komme de nya afdelningarna gifvet-
vis att af vissa bland hospitalets tjänstemän kräfva en betydlig tillök-
96 Sjätte hufvudtiteln.
ning i deras arbete, och syntes dessa därför böra tillerkännas någon
ersättning.
Hvad först öfverläkaren beträffade borde han hafva samma ansvar
för kriminalpaviljongens ordentliga skötsel, som tillkomme öfverläkarna
vid hospitalen i Lund och Uppsala angående de vid dessa anstalter be¬
lägna asylerna. Han skulle sålunda bestämma om de sjukas intagning
och utskrifning enligt därför bestämda grunder, genom besök å krimi-
nalafdelningen ägna tillsyn åt och utöfva kontroll öfver de sjukas be¬
handling och vård samt i direktionen föredraga alla ärenden rörande
denna afdelning. Öfverläkaren i Lund åtnjöte för motsvarande arbete
vid Lunds asyl enligt nådigt bref af den 6 juni 1890 ett årligt arfvode
af 1,200 kronor. Då till öfverläkaren vid Uppsala hospital begärdes
enahanda arfvode för vården af Uppsala asyl, hade enligt nådigt bref
den 19 maj 1899 Riksdagen intet att i öfrigt erinra mot beloppet, men
bestämde, att arfvodet skulle, så länge öfverläkaren åtnjöte lön som extra
ordinarie professor vid Uppsala universitet, utgå med endast 500 kronor.
Å de förenade öfverläkar- och extra ordinarie professorstjänsterna upp-
bure öfverläkaren vid Uppsala hospital i aflöning 8,500 kronor. Visser¬
ligen vore det beräknade antalet sjukplatser vid kriminalpaviljongen vid
Växjö hospital betydligt mindre än vid asylerna i Lund och Uppsala
med omkring 800 sjukplatser vid hvardera; men arten af de å kriminal¬
paviljongen vårdade sjuka, hvilka till största del komme att utgöras af
samhällsvådliga, lömska och på flera sätt svårhandterliga personer, gjorde,
att vården af dessa komme att ställa stora kraf på chefläkarens om¬
döme och urskillning. Lades därtill, att kolonivillan skulle af öfver¬
läkaren skötas på samma sätt som hospitalets nuvarande afdelningar och
att en länsafdelning på 40 sinnessjuka sannolikt komme att anläggas
vid hospitalet, så funne medicinalstyrelsen den höjning i öfverläkarens
löneförmåner med 500 kronor, som af direktionen föreslagits, synner¬
ligen måttligt tilltagen. Medicinalstyrelsen tillstyrkte således i under¬
dånighet bifall till detta förslag och biträdde äfven direktionens mening,
att ökningen borde utgå i form af lönens höjning. Växjö hospital skulle
nämligen dädanefter som dittills blifva en enhetlig anstalt, icke delad
i »hospital och asyl» såsom anstalterna vid Uppsala och Lund, och något
skäl syntes då icke finnas att gifva denna löneförhöjning en provi¬
sorisk karaktär. Aflöningen skulle således, utom arfvodet för skötseln
af Korsberga-kolonien, bestämmas till 6,500 kronor, hvaraf 2/s lön och
Vs tjänstgöringspenningar.
Hvad anginge sysslomannen, komme på grund af pågående föränd¬
ringar vid Växjö hospital, såsom förut erinrats, antalet sjukplatser att
97
Sjätte Irafvudtiteln.
höjas från nuvarande 220 till 349. Dessutom tillhörde de å Korsberga-
kolonien vårdade sjuka, beräknade till ett antal af högst 100, Växjö
hospital. Antalet sjuka, tillhörande Växjö hospital, komme alltså att
uppgå till omkring 450, hvartill komme, att Kronobergs och Blekinge
län genom nådigt bref den 3 juni 1904 erhållit tillstånd att å Växjö
hospital uppföra en upptagningsanstalt för 40 sjuka, hvilka skulle vårdas
tillsammans med hospitalets öfriga sjuka. Anstaltens ekonomiska för¬
valtning komme naturligtvis att genom denna stora tillökning af sjuk¬
platser kräfva större omsorg och mera arbete från sysslomannens sida,
hvadan en förhöjning af hans löneförmåner måste anses skälig och fullt
befogad. Genom nådigt bref den 5 juni 1885 hade sysslomännen
vid sjukvårdsanstalterna i Stockholm, Uppsala, Vadstena och Lund till¬
erkänts en kontant aflöning af 3,200 kronor. Antalet sjukplatser vid
dessa anstalter hade vid 1884 års slut varit följande: Stockholm 265,
Uppsala 310, Vadstena 360 och Lund 354. Vid ingen af dessa anstalter
hade sålunda antalet sjukplatser då varit så stort, som det, då Kors-
berga-kolonien toges med i beräkningen, blefve vid Växjö hospital
efter pågående utrednings fullbordande. Hospitalets område hade
under senaste åren utvidgats med större delen af hemmanet Växjö hos-
pitalsgård för att bereda de sjuka tillfälle till arbeten med trädgård och
jordbruk, ett förhållande, som likaledes toge sysslomannens tid och om¬
sorg i ökadt anspråk. Den af direktionen föreslagna tillökningen af
sysslomannens lön med 400 kronor syntes medicinalstyrelsen således
vara skälig. Därigenom skulle hans löneförmåner endast blifva desamma,
som allt fortfarande gällde vid Stockholms hospital och som äfven vore
bestämda för sysslomannen vid Piteå hospital och asyl.
Alldeles nya Uikarkrafter behöfdes dessutom för den dagliga sjuk¬
vårdens bestridande vid kriminalafdelningen. Redan i sin underdåniga
skrifvelse den 30 september 1901 angående utvidgning af Växjö hos¬
pital hade medicinalstyrelsen antydt, att en läkare med samma förmå¬
ner och ställning till öfverläkaren som en asylläkare borde anställas,
och till bostad för en sådan läkare hade uti planen för utvidgningen
afsetts nuvarande arrendatorns af Växjö hospitalsgård lägenhet. En
så kvalificerad läkare föresloge nu också hospitalsdirektionen. För att
närmare motivera sin mening rörande denna tjänst ville medicinalsty¬
relsen emellertid ytterligare tillägga följande. Man kunde med full
säkerhet förutse, att denna läkartjänst ej komme att blifva särskildt
lockande, i synnerhet som de former af sinnessjukdom, hvilka där
blefve mest representerade, vore af kronisk art och alltså i stort sedt
Bih. till Eilcsd, Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13
98
Sjätte Imfmdtiteln.
förlorat sitt väsentliga intresse från psykiatrisk synpunkt. Emellertid
måste stora kraf ställas på läkarens urskillning och på hans förmåga
att handleda och intressera sjukvårdsbetjäningen för dess, hvad sådana
patienter beträffade, synnerligen svåra uppgift. Lönen för den läkare,
som närmast under öfverläkaren skulle bära ansvaret för sjukvården,
måste alltså sättas så hög, att den kunde till platsen locka personer,
hvilka genom föregående tjänstgöring som biträdande läkare vid an¬
stalt för sinnessjuka vore väl förfarna i sinnessjukvård. Detta blefve
desto mer af nöden, som öfverläkaren för vården och tillsynen af de å
Korsberga-kolonien befintliga sinnessjuka måste under 2 å 3 dagar
månatligen vara borta från anstalten. Den nu omskrifna läkaren borde
äfven äga tillräcklig erfarenhet att såväl därvid som vid öfverläkarens
semester och tillfälliga förfall för honom handhafva de till öfverläkar-
tjänsten hörande göromålen. Därtill komme äfven en annan omstän¬
dighet. Det hade ofta klagats öfver, att undersökning och observation
af för groft brott tilltalade personer hade behöft ske å hospitalen,
hvilkas öfriga sjuka varit obehagligt berörda af umgänget med och
grannskapet af sådana personer, och äfven de sjukas anhöriga hade i
många fall likaledes uttalat sin missbelåtenhet därmed. Nutidens sträf-
vanden att få hospitalen betraktade som vanliga sjukhus motverkades
af sådana observationspatienters intagning därstädes. I sin underdå¬
niga skrifvelse den 13 maj 1901 angående förfaringssättet med häk¬
tade och för brott tilltalade personer, hvilka förklarats otillräkneliga
på grund af sinnessjukdom, hade medicinalstyrelsen också framhållit,
att den nya kriminalafdelningen borde mottaga, bland andra, äfven så¬
dana för brott tilltalade personer, hvilkas sinnesbeskaffenhet pröfvades
kräfva noggrannare observation. Sådan undersökning kunde emellertid
svårligen verkställas af annan läkare än den, som hade den dagliga
sjukvården om hand, och, då detta ej kunde medhinnas af öfverläkaren,
erhölle därigenom kriminalafdelningens särskilda läkare en uppgift, som
förutsatte en ganska stor specialutbildning och erfarenhet. Läkaren
vid kriminalafdelningen syntes sålunda böra, likasom asylläkarna i Upp¬
sala och Lund, tillerkännas 4,500 kronors lön med två ålderstillägg å
oOO kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års tjänst samt bostad
med bränsle och lyse.
Med anledning af direktionens förslag om anställande af en under¬
läkare, livilket behof medicinalstyrelsen likväl ansett vara endast af
tillfällig natur, har styrelsen hemställt om en anordning, som emeller¬
tid icke nu påkallar någon åtgärd, och som jag därför kommer att
framdeles underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
99
Sjätte hufvtidtiteln.
Direktionen hade vidare föreslagit anställandet af en bokhållare. Som
förut visats, komme göromålen å sysslomanskontoret dels genom tillkom¬
sten af Korsberga-kolonien och pågående utvidgningar af hospitalet dels ge¬
nom jordområdets tillökning att blifva i väsentlig mån ökade. För närva¬
rande vore i hospitalets utgiftsstat en summa af 400 kronor anvisad till
aflöning af skrifbiträde åt sysslomannen, men det hade mött svårighet
att för denna summa erhålla fullt lämplig person, hvilken olägenhet
vore desto större, som sysslomannen någon gång behöfde besöka Kors¬
berga-kolonien, hvarunder ingen tjänsteman för löpande göromålen å
hospitalskontoret funnes. Blefve en bokhållartjänst inrättad, vore det nu
utgående anslaget till skrifbiträde onödigt. Medicinalstyrelsen hemställde
därför, att en bokhållare med kontant arfvode af 600 kronor jämte
naturaförmåner måtte vid Växjö hospital få anställas. Angående för
detta ändamål nödig ökning af det anslag, från hvilket bokhållararfvo-
den utginge, åberopade styrelsen hvad i en senare del af skrifvelsen
komme att anföras.
Lunds och Uppsala hospital.
Enligt gällande genom förenämnda nådiga bref den 5 juni 1885
fastställda aflomagsstater finnas följande läkartjänster med löneförmåner
vid Lunds hospital:
Öfverläkaren ................................................................................... kr. 6,500: —
jämte boställsvåning och ved;
Biträdande läkaren ..................................................................... » 2,500: —
jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;
Amanuensen, arfvode................................................................... » 1,000: —
jämte enahanda naturaförmåner som biträdande
läkaren;
samt vid Uppsala hospital:
Öfverläkaren, .................................................................................. » 6,000: —
jämte boställsvåning och ved;
Två biträdande läkare, hvardera 2,500 kronor..................... » 5,000: —
jämte för hvardei a enahanda naturaförmåner som
biträdande läkaren vid Lunds hospital.
100
Sjätte hufvudtiteln.
Dessutom har Eders Kungl. Maj:t förordnat, dels genom nådigt
bref den 5 september 1890 att öfverläkaren vid Lunds hospital tills
vidare skulle vara öfverläkare äfven vid asylen därstädes och därför
äga åtnjuta ett årligt arfvode af 1,200 kronor, dels ock genom nådigt
bref den 19 maj 1899 att öfverläkaren vid Uppsala hospital tills vidare
skulle vara öfverläkare äfven vid asylen därstädes och för tjänstgöring
i sådan egenskap, så länge han uppbure aflöning såsom e. o. professor
vid Uppsala universitet, äga åtnjuta ett årligt arfvode af 500 kronor.
Såsom e. o. professor åtnjuter han ett årligt arfvode af 2,500
kronor.
Medicinalstyrelsen anför i sin nu föreliggande underdåniga skrif¬
velse följande.
Direktionen för Lunds hospital och asyl hade till medicinalstyrelsen
öfverlämnat en från anstaltens öfverläkare professorn T. Ner an der till
direktionen ingifven skrifvelse med anhållan på anförda grunder, att
direktionen måtte hos medicinalstyrelsen göra hemställan om under¬
dånig skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t med begäran om anslag till
ytterligare en biträdande läkare vid Lunds hospital, hvarjämte direk¬
tionen, som för sin del ansåge öfverläkarens ifrågavarande framställning
i hög grad behjärtansvärd, på det lifligaste förordat bifall till den¬
samma.
Öfverläkaren Neranders skrifvelse innehölle hufvudsakligen, att å
hospitalet, hvarest för närvarande utom öfverläkaren vore anställda en
biträdande läkare och en amanuens för ett antal af 388 sjuka, behof-
vet af ökade läkar krafter länge gjort sig gällande och på de sista åren
blifvit alldeles särskildt kännbart. Orsakerna därtill vore, enligt hvad
öfverläkaren Nerander i berörda skrifvelse anfört, flera. Alltifrån till¬
komsten 1890 af Lunds asyl och dess förening med hospitalet under
samma ledning hade den för båda anstalterna gemensamma öfver¬
läkarens tid tagits i anspråk för det stora hela i så betydlig grad,
att hans åligganden som öfverläkare vid hospitalet måst mera begränsas.
Visserligen handhades den direkta och omedelbara sjukvården vid
asylen af de därstädes anställda läkarna och närmast under asyl¬
läkarens ansvar, men med en så stor anstalt som asylen med 836
patienter och ett stort antal betjäning inträffade nästan dagligen hän¬
delser och förhållanden, som kräfde handläggning af öfverläkaren, och
ganska ofta förelåge ärenden af invecklad administrativ natur, med
hvilka han hade att taga befattning. Antalet ärenden vid direktionens
sammanträden vöre genom asylens tillkomst betydligt ökadt, och be-
1.01
Sjätte hiifvudtiteln.
redningen af dessa kräfde ofta mycken tidspillan och möda. Dagligen
hade öfverläkaren att mottaga och besvara flera ämbetsskrifvelser, hvil-
kas expedierande toge ej ringa del af hans tid i anspråk. En om¬
fattande korrespondens måste föras rörande de sjuka med dessas an¬
höriga, hvilka helt naturligt önskade underrättelser angående de sjukas
förhållanden, utsikterna till förbättring, hälsa och så vidare. Denna
mycket besvärande och tidsödande korrespondens, som ökats under sista
åren genom patientsiffrans höjning och länspaviljongernas tillkomst,
ombesörjdes vid hospitalet af öfverläkaren. Omfattningen af densamma
syntes bäst belysas genom att hänvisa till patientnumerären, 388, af
hvilka 30 tillhörde första betalningsklassen, och vore dessa i berörda
hänseende ofta alldeles särskild! kräfvande. Ofverläkarens tid upptoges
således högst betydligt mer än förr genom ledningen af det stora
hela, ett sakförhållande, som hade till följd, att han ej som före asylens
tillkomst kunde, såsom önskligt vore, räcka till att öfvervaka en del
detaljer, som stode i samband med hospitalets sjukvård. Det skulle
nu kunna ifrågasättas, huruvida icke en aflastning af ofverläkarens hopade
arbete skulle kunna ske, därigenom att biträdande läkaren och amanu¬
ensen vid hospitalet finge ökade arbetsförpliktelser sig ålagda. Detta
läte sig emellertid icke göra, enär de redan nu vore tagna i anspråk
i så stor omfattning, som rimligen kunde begäras. Därtill komme, att
amanuenstjänsten på grund af den låga aflöningen alltför ofta bytte
innehafvare, hvarigenom nödig kontinuitet ej uppehölles. En annan
omständighet, hvarigenom behofvet af ökade läkarkrafter vid hospitalet
på sistone än mera framträdt, vore den behandling och omvårdnad om
de sjuka, som först på allra sista åren i allt högre grad kännetecknat
sinnessjukvården, och som synnerligen förmånligt återverkade på och
dämpade de ofta mycket alarmerande sjukdomssymtomen. Ett uttryck
för denna modernare prägel af sinnessjukvården vore upprättandet
äfven vid Lunds hospital af öfvervakningsafdelningar. För att dylika
afdelningar skulle behörigen motsvara sitt viktiga syfte, fordrades
emellertid från läkarnas sida betydligt ökadt arbete. Såsom ett viktigt
moment i dessa afdelningars funktionerande inginge ett noggrannt in¬
struerande af sjukvårdspersonalen och öfvervakande af dess verksamhet,
utan hvilket ej den ofta förkastliga isoleringen af sjuka hade kunnat
bringas ur världen. Vidare vore att erinra därom, att krafven på sjuk-
domsanalysen numera vore helt andra än förr, att metodiken vid un¬
dersökningarna vore mångsidigare och betydligt mera invecklad, om
hvilket förhållande sjukjournalerna bure vittne. Genom läkarnas be¬
tungande arbete vid hospitalet under nuvarande förhållanden betoges
102
Sjätte imfvudtiteln.
[8.] dem, enligt hvad öfverläkaren vidare anfört, nästan hvarje möjlighet
att följa med facklitteraturen inom psykiatrien och göra vetenskapliga
undersökningar med tillhjälp af det tillbuds stående värderika materialet.
Och likväl syntes det ej kunna förnekas, att en dylik vetenskaplig
bearbetning hade sin stora betydelse och borde möjliggöras vid ett
hospital som Lunds, där undervisning i psykiatri gåfves för medicine
kandidater. I detta sammanhang borde också erinras därom, att hospi-
talsläkarens verksamhet vore i hög grad för sinnet uppöfvande och
kräfvande. Då det möjligen kunde invändas, att behofvet af ökade
läkar krafter vid hospitalet kunde blifva tillgodosedt genom en under-
läkar- eller amanuensbefattning, hade öfverläkaren framhållit, att hvar¬
dera afdelningen (mans- och kvinnoafdelningen) vid hospitalet nödvän¬
digt behöfde sin särskilda biträdande läkare. Genom att för den ena
afdelningen endast hafva lägre aflönade läkare, såsom underläkare och
amanuens, undginge man ej de ofta skeende personalombytena, hvilka
återverkade ogynnsamt på sjukvårdens lugna och säkra gång. Därtill
komme, att de lägre aflöningarna vore så föga lockande, att det ofta
visat sig vara svårt att till de platser, med hvilka de vore förenade,
finna väl kvalificerade sökande. Men vid en anstalt af det betydande
omfång som Lunds hospital och asyl måste det anses vara af behofvet
påkalladt, att de stora sjukafdelningarna vid hospitalet leddes närmast
under öfverläkaren, hvilken ibland vore tillfälligt hindrad att sköta sin
tjänst, af mer erfarna läkare. Slutligen hade öfverläkaren fäst upp¬
märksamheten därpå, att, om man för vinnande af jämförelse vände
sina blickar till Tyskland, som äfven beträffande hospitalsförhållandena
gåfve goda förebilder, funne man, att antalet hospitalsläkare i förhål¬
lande till patientnumerären vore afsevärdt högre än i Sverige. Sålunda
hade den stora Berliner-anstalten Herzberge med omkring 1,100 patien¬
ter år 1900 12 läkare, nämligen en chefläkare, 2 öfverläkare, 7 assistent¬
läkare och 2 volontärläkare. Vid den stora anstalten Uchtspringe (prov.
Sachsen) med en patientnumerär af 1,150 vore under år 1902 anställda-
en chefläkare, 3 öfverläkare,- 2 andra läkare (hvilka sistnämnda fem
hade familjevåning) samt 5 assistentläkare, tillhopa 11 läkare. Också
plägade i Tyskland 1 läkare på 100 patienter angifvas motsvara be¬
hofvet.
Med anledning af öfverläkarens vid Lunds hospital och asyl nu
omförmälda framställning hade medicinalstyrelsen uppdragit åt öfver-
inspektören för sinnessjukvården i riket, medicinalrådet Georg Schuldheis
och t. f. medicinalrådet Richard Stenbeck att, då behofvet af ökade
läkarkrafter äfven vid Uppsala hospital vore mycket kännbart och
103
Sjätte hufvndtiteln.
iiågan om anställande af ytterligare en läkare därstädes lämpligast
borde behandlas i samband med nu afhandlade fråga, till medicinal¬
styrelsen inkomma med förslag angående lämpligaste sättet för till¬
godoseende af det ökade behofvet af läkarkrafter vid Lunds och
Uppsala hospital. ^ I skrifvelse den 22 augusti 1904 hade Schuldheis
och Stenbeck angående denna fråga yttrat i hufvudsak följande.
Behofvet af ^ ytterligare en biträdande läkare vid Lunds hospital
funne ^ de vara ådagalagdt, genom hvad öfverläkaren Nerander anfört
och på grund af den kännedom, de i öfrigt ägde om förhållandena vid
Lunds hospital.. Beträffande Uppsala hospital hade detsamma för när¬
varande plats för 270 manliga patienter, hvaraf 30 å första klass, samt
1 '0 kvinliga, således tillsammans 440. Genom en under byggnad
varande, Uppsala läns landsting tillhörig’ paviljong komme utrymmet
att ökas med 24 platser, hvarigenom beläggningssiffran komme att
uppgå till 464, således 76 mer än å Lunds hospital. Kvinnoafdel-
ningen, hvartill nämnda länspaviljong komme att höra, blefve efter
denna paviljongs fullbordan fördelad på 4 olika paviljonger. De tre
äldre af dessa "vore till största delen otidsenligt inredda, hvarigenom
sjukvården och kontrollen öfver betjäningen med mera där utan tvifvel
vore svårare och mer betungande än å andra afdelningar af motsvarande
omfattning. Uppsala asjd vore i det allra närmaste lika stor som den
^ Lund. Den förra hade utrymme för 800 patienter och den senare för
836.. De för hela anstalten gemensamma ekonomilokalerna vore hufvud¬
sakligen förlagda vid asylen och på ett afstånd af omkring en kilometer
från öfverläkarens och sysslomannens bostads- och expeditionsrum, men
en del ekonomilokaler vore dessutom kringspridda på olika platser å
det störa området. . I följd af nu anförda omständigheter vore Uppsala
hospital och asyl i och för sig synnerligen svårskött såväl från sjuk-
vårdssynpunkt som i all synnerhet i administrativt hänseende. Den
vore dessutom den största af alla svenska anstalter af detta slag.
Anspråken å öfverläkarens arbetskraft måste därför ställa sig mycket
höga och särskildt högre än i Lund, hvarom också uttalanden af läkare,
som haft sin verksamhet å båda dessa anstalter, bure vittne. Hvad
öfverläkaren Nerander anfört beträffande förhållandena i Lund hade
alltså sin fulla tillämpning å Uppsala hospital, blott i ännu högre grad,
och äfven vid sistnämnda anstalt gällde det, att de underordnade läkarna
å hospitalet - två biträdande läkare — redan nu hade så stor arbets¬
börda, att en ökning däraf utan tvifvel skulle föranleda till öfveran¬
strängning eller ock till en väsentligt försämrad arbetsprodukt. Ivvinno-
afdelningen blefve efter den blifvande utvidgningen i och för sig väl
[8.]
104
Sjätte hufvudtiteln.
stor för en biträdande läkare med det arbete, som sjukvården numera
kräfde af dessa tjänstemän, och den vore dessutom, som förut nämnts,
svårskött på grund af lokala förhållanden. Mansafdelningen omfattade,
som nämnts, 270 platser, hvaraf 30 i första klass. Särskildt i betrak¬
tande af de synnerligen tidsödande och icke minst i psykiskt hänseende
upprifvande omsorgerna om patienterna af sistnämnda klass, måste
denna afdelning betecknas såsom mycket för stor för en biträdande
läkare. En jämförelse med andra anstalter för sinnessjuka utvisade
väl, att antalet patienter på hvarje underordnad läkare flerstädes vore
större än i Uppsala och Lund, men förstnämnda anstalter vore dels
enbart eller öfvervägande asyler dels saknade de öfvervakningsafdel-
ningar, respektive första klass afdelningar, i samma omfattning som
hospitalen i Uppsala och Lund. Vidare kunde öfverläkarna å ifråga¬
varande anstalter mera ägna sig åt den egentliga sjukvården, hvari¬
genom de underordnades arbete underlättades, och slutligen hade vid
hospitalen i Uppsala och Lund, hvarest klinisk undervisning meddelades,
helt naturligt vissa anspråk på en noggrannare bearbetning af sjuk-
materielet — om man så finge säga — sedan gammalt gjort sig gäl¬
lande, anspråk, hvilka gifvetvis icke borde reduceras, äfven om pro¬
fessuren i Uppsala blefve skild från öfverläkarbefattningen. För under¬
lättande af såväl öfverläkarens som de underordnade läkarnas arbete
vid Uppsala hospital syntes således anställandet där af ytterligare en
läkare oundgängligen nödvändigt. Med afseende å de för hospitalen i
Lund och Uppsala sålunda föreslagna nya läkares löneförmåner, borde
dessa icke sättas lägre än de nu för biträdande läkare gällande. Då
öfverläkaren Nerander ansett sig kunna reda sig med två biträdande
läkare och en amanuens, kunde emellertid ifrågasättas, om icke en ny
amanuensbefattning vid Uppsala hospital vore tillräcklig att af hjälpa
läkarbristen därstädes, hvarigenom läkarförhållandena där blefve de¬
samma som vid Lunds hospital. Därvid måste emellertid framhållas, att
öfverläkaren i Uppsala utan tvifvel vore i behof af en större reduktion
af sin arbetsbörda än öfverläkaren i Lund, samt att patientantalet vid
Uppsala hospital under år 1905 komme att uppgå till 464 patienter, således
76 mer än vid hospitalet i Lund, hvarest platsantalet, om länspaviljon-
gen medräknades, vore 388. Då man, som öfverläkaren Nerander med rätta
framhållit, icke till en amanuensbefattning kunde med någon grad af
sannolikhet påräkna fullt lämpliga och kompetenta sökande, som kunde
väntas kvarstanna afsevärd tid, skulle med inrättande vid Uppsala
hospital af en sådan befattning det afsedda ändamålet med den ifråga¬
satta nya läkartjänsten icke till fullo vinnas. Slutligen borde i detta
105
Sjätte hufvudtiteln.
hänseende anföras, att det äfven från en annan synpunkt ieke syntes
rådlig-t att ytterligare öka antalet af de svagast aflönade läkartjänsterna
vid statens anstalter för sinnessjuka. Dessa, amanuens- och under¬
läkartjänster, för hvilka senare den kontanta aflöningen utginge med
2,000 kronor, vore för närvarande sju till antalet och blefve, när Väners¬
borgs hospital och asyl öppnades, nio. De hade sin betydelse som
öfvergångsplatser för yngre läkare, hvilkas fallenhet och lämplighet för
fortsatt tjänstgöring inom den offentliga sinnessjukvården behöfde pröf-
vas; men blefve de relativt talrikare än dittills, vore det fara värdt,
att befordran till biträdande läkare alltför länge läte vänta på sig, hvari¬
genom å ena sidan dugliga ämnessvenner lätteligen kunde finna utsik¬
terna till en bättre ekonomisk ställning vid den offentliga sinnessjuk¬
vården alltför små och därför snart öfvergåfve hospitalstjänsten, och å
andra sidan amanuens- och underläkarplatser i allt för stor utsträckning-
kunde blifva besatta med äldre eller eljest för hospitalsläkarens svåra
och ansvarsfulla kall mindre lämpliga personer, som hade svårt att på
andra områden vinna sin utkomst. 1 själfva verket hade missförhållan¬
den af sist antydd art redan yppat, sig, hvarför — med hänsyn till
angelägenheten af att äfven för framtiden tillförsäkra de offentliga
sinnessjukvårdsanstalterna goda läkarkrafter, särskildt å de alltmera
kräfvande chefsplatserna — inrättande af flera knappt aflönade läkar¬
tjänster vid hospitalen och asylerna för närvarande icke vore att till¬
råda. På grund af det sålunda anförda hade Schuldheis och Stenbeck
föreslagit, att medicinalstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t måtte göra
underdånig hemställan om nådig proposition till 1905 års riksdag med
begäran om anställande af ytterligare en biträdande läkare vid hvart-
dera af Lunds och Uppsala hospital med samma aflöningsförmåner, som
dittills varit gällande för tjänster af detta slag.
Öfver detta förslag hade direktionen för Uppsala hospital och
asyl anmodats att afgifva yttrande, och hade med anledning däraf
direktionen uti skrifvelse den 14 september 1904 såsom eget utlåtande
åberopat ett sagda skrifvelse bilagdt, af öfverläkaren professorn Frey
Svenson afgifvet yttrande i ärendet. Uti detta yttrande anförde
Svenson, bland annat, att det kunde, utan att skattas åt någon öfver¬
drift, sägas, att det för alla läkarna vid Uppsala hospital vore en omöj¬
lighet att på ett sätt, som den samvetsgranne önskade, sköta alla sina
åligganden, om till åligganden äfven räknades ett vetenskapligt arbete inom
facket. Gällde detta alla läkarna, så hade det dock en särskild giltig¬
het beträffande öfverläkaren, som vid sidan af sitt kall som läkare och
administratör hade undervisningen att sköta. Den lägsta ställning, en
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 14
[8.]
106
Sjätte hufvudtiteln.
ny läkare vid Uppsala hospital borde hafva, vore biträdande läkarens,
och till följd däraf tillstyrkte Svenson på det lifligaste bifall till förslaget
om anställande af ytterligare en biträdande läkare vid Uppsala hospital.
För egen del ansåge medicinalstyrelsen behofvet af ökad läkar-
kraft, på sätt som föreslagits, vid Lunds och Uppsala sinnessjukvårds-
anstalter vara ådagalagdt. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, huru¬
vida det icke vore lämpligt att i stället för en biträdande läkare an¬
ställa en amanuens vid Uppsala hospital, hvarigenom läkarpersonalen där¬
städes blefve icke blott till antal utan äfven till tjänstegrad densamma
som vid Lunds hospital. Till hvad Schuldheis och Stenbeck mot en sådan
anordning anfört ville medicinalstyrelsen emellertid lägga, att Uppsala
hospital vore en betydligt mer svårskött anstalt, beroende på dels det
stora antalet patienter därstädes dels också de lokala förhållandena, hvadan
den aflastning af isynnerhet öfverläkarens arbetsbörda, som med anstäl¬
landet af ytterligare en biträdande läkare afsåges, icke på ett tillfreds¬
ställande sätt kunde vinnas genom inrättandet af en amanuenstjänst.
Såsom sökande till sådana tjänster anmälde sig i allmänhet endast
medicine kandidater, hvilka vore alldeles oöfvade och ovana vid sinnes¬
sjukvård. Det åtginge därför lång tid, innan man kunde åt dem öfver-
lämna någon väsentlig del af läkarvården. Medicinalstyrelsen ville så¬
lunda på det lifligaste tillstyrka förslaget om anställande af ytterligare
en biträdande läkare vid såväl Uppsala som Lunds hospital.
Hvad löneförmånerna till de nya biträdande läkarna beträffade
borde desamma utgå med samma belopp och på samma villkor som
löneförmånerna till nuvarande biträdande läkare vid hospitalen.
Åt den föreslagna läkaren vid Uppsala hospital kunde beredas bostad i
hufvudbyggnaden för manliga patienter. Svårare blefve detta vid Lunds
hospital. Den där varande administrationsbyggnaden hade redan länge
visat sig vara för sitt ändamål mycket trång, och särskildt hade sysslo-
manskontoret, som vore förlagd t i två små rum, varit i stort behof af
utvidgning för arkiv med mera. Den där belägna bostaden för upp-
syningsmannen vore äfvenledes så trång, att den ej lämpligen kunde
användas till familjebostad, som dock för denna funktionär numera
måste anses oundgängligen nödvändig. Äfven om frågan om bostad
för en ny läkare vid Lunds hospital icke uppkommit, skulle styrelsen
därför nödgats i den närmaste framtiden föreslå åtgärder för vinnande
af ökadt utrymme inom sagda administrationsbyggnad. I sammanhang
därmed kunde det nu uppkomna nya bostadsbehofvet fyllas. Under
första tiden och intill dess bättre bostadsförhållanden kunde åstad¬
kommas, syntes emellertid provisorisk bostad åt den föreslagne läkaren
kunna beredas vid anstalten.
Sjätte hufyudtiteln.
107
Förhöjning af hospitalsbohhållarnas aflöningsförmåner.
Från det belopp, som Riksdagen anvisat från förslagsanslaget till [8.
hospitals underhåll till aflöning åt de tjänstemän vid hospitalen, som
ej äro i den Riksdagen underställda lönestaten upptagna, utgå arfvoden
till amanuenser, bokhållare, sekreterare och predikanter. Härtill an¬
visade 1885 års Riksdag ett belopp af högst 16,000 kronor, hvilket tid
efter annan af Riksdagen ökats, på det att Eders Kungl. Maj:t måtte
komma i tillfälle att tillgodose nya aflöningsbehof. Senast vid 1904
års riksdag blef anslaget ökadt till dess nuvarande belopp 23,600
kronor.
Jag anser mig emellertid böra härvid erinra, att Eders Kungl. Maj: t
föreslog 1902 års Riksdag att, på det Eders Kungl. Maj:t måtte komma
i tillfälle att lämna arfvoden åt en bokhållare vid Kristinehamns hospital
med 600 kronor och åt ytterligare en bokhållare vid Uppsala hospital
och asyl med 1,000 kronor samt bereda höjning, bland annat, af då ut¬
gående arfvoden — 600 kronor — till 1,000 kronor åt en bokhållare vid
hvardera af sinnessjukvårdsanstalterna i Vadstena och Lund, ifrågavarande
anslag finge höjas med 3,000 kronor till högst 24,300 kronor. Vid
denna tid funnos nämligen anställda två bokhållare vid Lunds hospital
och asyl, två vid Vadstena hospital och asyl samt en vid Uppsala ho¬
spital och asyl. I den af medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse
af den 25 september 1901 gjorda framställning, som föranledde Eders
Kungl. Maj:t att framlägga nyssnämnda förslag, hade medicinalstyrelsen
anfört, att bokhållarnas kontanta aflöning utgjorde 600 kronor för år
räknadt. Med naturaförmåner syntes således en bokhållares inkomst
kunna beräknas uppgå till omkring 1,200 kronor. En sådan inkomst
vore, såsom erfarenheten visat, tillräcklig att locka ett vanligen ganska
stort antal kompetenta sökande vid inträffande ledighet af någon bok-
hållartjänst. De med denna tjänst förenade göromålen vore ej heller
i och för sig af den beskaffenhet, att någon förhöjning utaf aflönings-
förmånerna fördenskull kunde anses skäligen påkallad. Å andra sidan
syntes dock hänsyn böra tagas därtill, att befordringsmöjligheterna för
hospitalsbokhållarna vore synnerligen små, i det att de i allmänhet icke
kunde beräkna vinna befordran på det område, hvarmed de närmast
vore förtrogna, förrän vid 35—40 års ålder. Utsikten att ännu vid
sådan ålder vara hänvisad till en inkomst af blott 1,200 kronor kunde
icke vara ägnad att på hospitalsbanan kvarhålla dugligare krafter.
Äfven från en annan synpunkt syntes en löneförbättring vara af behofvet
108
Sjätte hufvudtiteln.
[8.] påkallad. Bokhållarnas, göromål vore visserligen, såsom förut antydts,
i regeln af skäligen enkel beskaffenhet, men en bokhållare vore äfven
sysslomannens närmaste man och kunde vid förfall för denna plötsligen
blifva nödgad att öfvertaga närmaste ansvaret för en stor anstalts vid¬
lyftiga och komplicerade ekonomiska drift. Med hänsyn till dessa sist¬
nämnda omständigheter ansåge styrelsen det vara af vikt, att bokhållar¬
nas ekonomiska ställning och framtidsutsikter förbättrades. Styrelsen
ville dock åtminstone ej för det dåvarande förorda en allmän löneför¬
höjning för ifrågavarande tjänstemän. Förenämnda mål syntes näm¬
ligen kunna, åtminstone i någon mån, vinnas därigenom att, såsom
direktionen för Uppsala hospital och asyl föreslagit, vid de hospital,
hvarest två bokhållare vore eller blefve anställda, en högre lönegrad
inrättades för den ena af dem såsom »första bokhållare», hvilkens kon¬
tanta aflöning lämpligen syntes kunna bestämmas till 1,000 kronor för
år. På sådant sätt skulle också ändamålet med det begärda ålders-
tillägget i hufvudsak kunna vinnas. En första bokhållartjänst skulle
således inrättas, utom i Uppsala, vid anstalterna i Vadstena och Lund.
Riksdagen fann det emellertid icke vara utredt, att för dessa bok¬
hållare erfordrades högre kontant aflöning än det för innehafvare af dylika
tjänster då fastställda belopp af 600 kronor, hvartill komme natura¬
förmåner till af medicinalstyrelsen beräknadt värde af omkring 600
kronor, hvarför Riksdagen endast medgaf inrättandet vid Uppsala hos¬
pital och asyl samt vid Kristinehamns hospital af en bokhållartjänst
med sist nämnda aflöningsförmåner.
Af anslaget utgå således för närvarande ai-fvoden till två bokhållare
vid Lunds hospital och asyl, två vid Uppsala hospital och asyl, två
vid Vadstena hospital och asyl samt en vid Kristinehamns hospital med
600 kronor om året för enhvar af dem. Därjämte tillkommer dessa
tjänstemän bostad med möbler och sängkläder, lyse, bränsle, tvätt och
kost.
Medicinalstyrelsen meddelar nu, att samtliga bokhållare vid rikets
anstalter för sinnessjuka till medicinalstyrelsen öfverlämnat en skrif¬
velse, innehållande en sammanfattning af de synpunkter och förhål¬
landen, som enligt deras mening talade för en förbättring af deras
nuvarande kontanta aflöning, och hvari anfördes i hufvudsak följande.
Det arfvode af 600 kronor, som för närvarande utgjorde hospitals-
bokhållarnas kontanta aflöningsförmåner, hade ursprungligen blifvit till
sitt belopp fastställdt genom nådigt bref af den 5 juni 1885. Två
decennier hade således i det närmaste förflutit, utan att denna då såsom
skälig ansedda aflöning undergått någon förändring. Däremot kunde
109
Sjätte hufvudtiteln.
icke förnekas, att alla lefnadsomkostnader under samma tid afsevärdt
stigit. Det kontanta aflöningsbelopp, som väl vore afsedt till bestri¬
dande af de utgifter, hvilka utöfver naturaförmånerna måste göras, och
som därför, så att säga, skulle komplettera dessa, kunde numera icke
fylla nämnda ändamål. Nödvändiga utbetalningar såsom för kläder,
skodon med mera vore vida större än förr och jämväl utskylderna till
stat och kommun hade betydligt vuxit. I samband därmed framhölles
de svårigheter, som vanligen mötte vid anskaffande af lämplig vikarie
under tjänstledighet, då kompetent person icke ville nöja sig med
den ringa ersättning, som kunde erbjudas. De stora anstalter för
de sinnessjukas vård, som under de senare åren tillkommit, kräfde
ökadt arbete och större kvalifikationer hos kontorspersonalen. Bok¬
hållaren måste vara förtrogen med räkenskapers uppläggande, förande
och afslutande, besitta godt omdöme och öppen blick för det prak¬
tiska lifvets värf. Vid semester eller tillfälligt förfall för sysslo¬
mannen ålåge det honom, såvida icke annorledes förordnades, att
förrätta dennes tjänsteåligganden. En jämförelse med uppsynings-
män och förestånderskor med flera bland hospitalsbetjäningen gåfve
vid handen, att dessa hade lika stor eller större inkomst af tjän¬
sten än bokhållarna. Äfven en jämförelse med de tjänstemän inom
andra statens verk, som närmast torde vara jämnbördiga med bokhål¬
larna vid hospitalen, såsom postexpeditörer, telegrafassistenter, kontors-
och kassaskrifvare i riksbanken med flera, utföile till nackdel för bok¬
hållarna. Vidare framhölles, att principen om rätt till ålderstillägg
icke på bokhållarnas löneförhållanden erhållit tillämpning, och att till¬
fälle till biförtjänster nästan omöjliggjordes dels på grund af det myckna
arbete, som bokhållarbefattningarna kräfde, och dels på grund af sin-
nessjukvårdsanstalternas läge utanför städerna, där extra inkomster
hufvudsakligen kunde påräknas. Dessutom torde utsikterna till be¬
fordran på hospitalsbanan vara relativt små på grund af sysslomans-
tjänsternas fåtal.
Medicinalstyrelsen, som ansåge förenämnda framställning om löne¬
förbättring från de lägst aflönade af hospitalens alla tjänstemän sär¬
deles behjärtansvärd, hade, ehuru en framställning i samma syfte ny¬
ligen af Riksdagen afslagits, dock icke velat undandraga sig att med
lifligt tillstyrkande öfverlämna berörda framställning till Eders Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning. Medicinalstyrelsen hyste nämligen fortfarande
den öfvertygelsen, att bokhållarnas aflöningsförmåner vore för små, och
ville styrelsen såsom skäl för denna sin uppfattning, utom hvad sty¬
relsen i förenämnda underdåniga skrifvelse den 25 september 1901 och
110
Sjätte hufvudtiteln.
hvad bokhållarna i sin förberörda skrifvelse framhållit, endast anföra,
att, sedan sysslomannen vid statens anstalter för sinnessjuka genom
Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut tilldelats en månads semester
årligen, hvarunder bokhållare vore skyldig att upprätthålla sysslomans-
befattningen, det ansvar, som hvilade på bokhållaren såsom tillförordnad
syssloman beträffande anstaltens ofta mycket stora ekonomi, icke stode
i rimligt förhållande till hans små aflöningsförmåner. Styrelsen ville
emellertid icke heller nu föreslå en allmän löneförhöjning för ifråga¬
varande tjänstemän. Inrättandet af en högre lönegrad syntes fort¬
farande vara den bästa lösningen af denna aflöningsfråga. Denna högre
lön, hvilken borde bestämmas till 1,000 kronor eller samma belopp,
styrelsen förra gången föreslog, skulle emellertid ej, såsom då ifråga¬
satts, vara fästad vid någon eller några särskilda anstalter utan utgå i
följande ordning. Om medicinalstyrelsens underdåniga förslag om an¬
ställande af en bokhållare vid Växjö hospital vunne Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens bifall, blefve antalet vid rikets sinuessjukvårdsanstalter
anställda bokhållare 8, fördelade sålunda, att vid hvar och en af anstal¬
terna i Uppsala, Lund och Vadstena funnes två samt vid Kristinehamns
och Växjö hospital en på hvartdera stället. Af dessa åtta skulle de
fyra till tjänståldern äldsta bokhållarna, oberoende af hvilken anstalt de
tillhörde, vara första bokhållare med en årlig lön af 1,000 kronor hvar.
De fyra andra bokhållarna skulle däremot fortfarande åtnjutna den nu
utgående lönen 600 kronor. Därigenom skulle man förekomma flyttning
af bokhållarna från en anstalt med lägre bokhållarlöu till annan anstalt
med högre sådan, och skulle i stället bokhållare vid den anstalt, där han
börjat tjänstgöra, kunna komma upp i högre lönegrad, hvilket måste
anses verka förmånligt för anstalterna.
För beredande af lön åt en bokhållare vid Växjö hospital, hvarom
förut nämnts, samt till den nu föreslagna förhöjningen i löner åt fyra
bokhållare med 400 kronor eller från 600 kronor till 1,000 kronor åt
hvar och en skulle erfordras en höjning af samma anslag med 2,200
kronor eller från 23,600 till 25,800 kronor.
Förändrad kost till biträdande läkaren vid Härnösands hospital.
Enligt den genom förstnämnda nådiga bref den 5 juni 1885 för
Härnösands hospital fastställda aflöningsstaten utgår till biträdande
läkaren bland andra naturaförmåner första klassens kost.
Medicinalstyrelsen har i afseende härå meddelat, att de vid tiden
för lönens bestämmande befintliga första klassens afdelningar blifvit
Sjätte hufvudtiteln. 111
förändrade till vård af allmänna klassens patienter, och att anstalten
numera ej kunde bereda vård för första klassens patienter. Det vål¬
lade därföi olägenhet att halla biträdande läkaren kost på angifvei sätt,
hvadan han borde tillerkännas samma kost, som utginge till biträdande
läkare vid anstalter, där första klass ej funnes anordnad, eller all¬
männa klassens kost samt 200 kronor i kostförbättringspenningar.
Med öfverlämnande af en förklaring från nuvarande biträdande
läkaren vid Härnösands hospital Georg Lundberg, att han emot en
sådan förändring icke hade något att invända, hade direktionen för
Härnösands hospital uti skrifvelse till medicinalstyrelsen jämväl för sin
del förklarat sig icke hafva något att emot förslaget erinra,
Mot medicinalstyrelsens framställning angående ändrade aflönings-
stater för Växjö hospital, Lunds hospital och asyl samt Uppsala hospi¬
tal och asyl äfvensom rörande biträdande läkarens vid Härnösands
hospital naturaförmåner har jag intet att erinra.
Därest densamma vinner bifall, skulle efter de sålunda föreslagna
lönestaternas tillämpande öfverläkarnas och sysslomännens löneförmåner,
patientantalet och dettas förhållande till läkarkrafterna vid rikets hos¬
pital förhålla sig på sätt följande tablå utvisar:
!
|
|
|
|
|
|
|
|
Antalet
|
|
Antal
|
|
Öfverläkarens
|
Sysslomannens
|
sjnkplat-
|
|
sjuk¬
platser.
|
läkare.
|
kontanta af¬
löning.
|
kontanta af¬
löning.
|
ser förde¬
lade på
antalet
läkare.
UV* ” }
|
Göteborgs hospital .
|
230
|
2
|
5,500
|
|
2,800
|
|
115
|
Härnösands »
|
245
|
2
|
6,000
|
_ '
|
2,800
|
|
122
|
Kristinehamns »
|
336
|
3
|
6,000
|
|
2,800
|
|
112
|
Lunds hospital och asyl
|
1.224
|
7
|
7,700
|
_
|
4,200
|
|
175
|
Malmö asyl ,
|
124
|
1
|
3,600
|
_
|
2,000
|
|
124
|
Nyköpings hospital .....
|
181
|
2
|
5,000
|
_
|
2,300
|
|
90
|
Piteå hospital och asyl ...
|
306
|
2
|
6,000
|
__
|
3,200
|
|
153
|
Stockholms hospital
|
250
|
3
|
*) 4.000
|
_
|
3,200
|
|
83
|
Uppsala hospital och asvl
|
1,264
|
7
|
**) 6,500
|
__
|
4,200
|
|
180
|
Vadstena » » »
|
800
|
3
|
7,300
|
|
3,700
|
|
266
|
Visby hospital
|
72
|
1
|
4,500
|
__
|
1,800
|
|
72
|
Växjö » med Korsberga-kolonien
|
490
|
3
|
7,000
|
—
|
3,200
|
—
|
163
|
olrUt0ra SäS°m *• °- P1'0feSSOr en ärlig afl5nillg af 4’000 krmor ett ålderstillägg efter 5 är
Dessutom såsom e. o. professor ett årligt arfvode af 2,500 kronor.
112
Sjätte hufvudtiteln.
I fråga om den af medicinalstyrelsen föreslagna förhöjningen i arf-
vodena åt bokhållarna vid statens sinnessjukvårdsanstalter är jag af
samma åsikt som medicinalstyrelsen därutinnan, att någon förhöjning
i dessa tjänstemäns kontanta aflöning är af förhållandena påkallad.
Sedan år 1885, då nu gällande aflöningsförmåner bestämdes, har
inträdt en väsentlig prisstegring i afseende på de förnödenheter, för
hvilka dessa tjänstemäns kontanta aflöning är afsedd, och därjämte har
genom bestämmelsen om semester för hospitalssysslomännen en vid¬
sträcktare tjänstgöring med ett ganska afsevärdt ekonomiskt ansvar
ålagts bokållarna. Den af medicinalstyrelsen föreslagna formen med
inrättandet af en högre lönegrad för endast ett visst antal af dem
synes mig dock ej vara rätt lämplig. Jag anser det nämligen vara
riktigare, att bokhållarna efter en viss tids tjänstgöring erhålla lönetill-
ökning genom att arfvodesförhöjning dem beredas. Den efter min åsikt
synnerligen behöfliga förbättringen i bokhållarnas aflöning torde i så
fall böra beredas dem genom att tilldela enhvar af dem efter 5 års väl
vitsordad tjänstgöring en arfvodesförhöjning af 200 kronor och efter
ytterligare 5 års väl vitsordad tjänstgöring en andra arfvodesförhöjning
af 200 kronor. Enligt af mig införskaffade uppgifter har af de nu be¬
fintliga sju hospitalsbokhållarna endast en innehaft sin befattning under
fem år, ' två tjänster äro vakanta, och af de öfriga bokhållarna har
ingen tillträdt sin befattning tidigare än år 1901.
Enär dessa arfvodesförhöjningar icke kunna med säkerhet på för¬
hand beräknas, synes det mig ej vara lämpligt att låta dem utgå af
förenämnda från förslagsanslaget till hospitals underhåll anvisade till
siffran bestämda belopp, hvarifrån arfvodena till bokhållarna utbetalas,
utan torde hvad som erfordras för ändamålet böra utgå direkt från
nyssnämnda förslagsanslag.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag i underdånig¬
het, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att för Yäxjö hospital godkänna följande aflöningsstat:
öfverläkaren....................................................•................................... kr. 6,500
jämte ett arfvode af 500 kronor för tillsyn af Kors-
berga-kolonien, boställsvåning med ved och elektrisk
belysning;
läkaren vid avdelningen för kriminalpatienter.............................. » 4,500
jämte boställsvåning med bränsle och lyse samt där¬
jämte ett första ålderstillägg af 500 kronor efter fem års
och ett andra ålderstillägg af 500 kronor likaledes efter
ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring, med rättig¬
het dessutom till sex veckors semester årligen;
Sjätte hufvudtiteln.
113
biträdande läkaren .............................................................................. kr. 2,500
järnte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;
sysslomannen .................................................................................... » 3,200
jämte boställsvåning, ved och elektrisk belysning;
dels beträffande denna stats tillämpning jämväl besluta, att två
tredjedelar af den kontanta aflöningen skola utgöra lön och en tredje¬
del tjänstgöringspenningar; att biträdande läkare, som är medicine
licentiat och boende vid hospitalet, äger utöfver den i staten bestämda
aflöning bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att lian icke
med befattningen såsom biträdande läkare förenar annan tjänst samt
att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen
i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan någon
rätt till naturaförmåner;
dels medgifva, att i aflöningsstaterna för Lunds hospital och asyl
samt Uppsala hospital och asyl för hvardera anstalten åt ytterligare en
biträdande läkare vid hospitalet upptages ett kontant aflöningsbelopp
af 2,500 kronor jämte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved
och tvätt samt första klassens kost, därvid bör föreskrifvas, att två
tredjedelar af den kontanta aflöningen skola utgöra lön och en tredje¬
del tjänstgö ringspenningar; att biträdande läkare, som är medicine
licentiat och boende vid hospitalet, äger utöfver den i staten bestämda
aflöningen bekomma årligen 1,000 kronor, under villkor att han icke
med befattningen såsom biträdande läkare förenar annan tjänst; och
att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen
i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan någon
rätt till naturaförmåner;
dels medgifva, att i aflöningsstaten för Härnösands hospital den
till biträdande läkaren utgående första klassens kost utbytes mot »kost
lika med allmänna afdelningen samt såsom kostförbättringspenningar
200 kronor»;
dels medgifva att, på det Eders Kung!. Maj:t måtte komma i till¬
fälle att lämna arfvode åt en bokhållare vid Växjö hospital, det belopp
af högst 23,600 kronor, som af Riksdagen beviljats till arfvoden åt
tjänstemän, hvilka ej äro i hospitalens och asylernas lönestater upp¬
tagna, höjes med 60Ö kronor till högst 24,200 kronor;
dels medgifva, att de vid statens sinnessjukvårdsanstalter anställda
bokhållare må förklaras berättigade att erhålla en första arfvodesförhöj-
ning af 200 kronor efter fem års och en andra arfvodesförhöjning å
likaledes 200 kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjänstgöring;
Bill. till Riksd. Prof. W05. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft. 15
114 Sjätte hufvudtitelii.
[8.] dels ock medgifva, att hvad som erfordras för beredande af
ifrågavarande aflöningsförmåner skall utgå af förslagsanslaget till hospi¬
tals underhåll med undantag af ålderstilläggen för läkaren vid Växjö
hospitals afdelning för kriminal patienter, hvillca böra påföras sjätte
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Statens järnvägstrafik.
[9.] 1 underdånig skrifvelse den 28 november 1904 har järn vägsstyr el-
inrättande a! sen gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
Tia Statens rörande inrättande af nya tjänstebefattningar med fast arfvode vid sta-
jämvägar, tens järnvägar.
i. Notariehe■ 1 sådant hänseende hemställer styrelsen till en början om anstäl-
flrrTdliyrån. lande af en notarie å förrådsbyrån vid maskinafdelningen.
Innan jag öfvergår till att redogöra för järnvägsstyrelsens förslag
härom, tillåter jag mig erinra därom, att enligt den af Eders Kungl.
Maj:t den 15 oktober 1897 för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar utfärdade instruktion lydde under maskinafdelningen
två byråer, nämligen
maskinbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör, en byrå¬
ingenjör, en notarie, hvilken tillika tjänstgjorde jämväl å förrådsbyrån,
ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje
år fastställdes, samt
förrådsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör och en
byråingenjör samt kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten
för hvarje år fastställdes.
De maskinbyrån tillkommande göromål voro: att tillhandagå öfver-
direktören vid beredningen af ärenden, som rörde maskinväsendet och
verkstädernas enhetliga förvaltning; att utföra ritningar och beräkningar
för den rullande materielens konstruktion; att med afseende å proto-
kollsföring samt uppsättning och expediering af skrifvelser i maskin¬
ärenden fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i fråga
om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar, ritningar,
modeller och böcker, som enligt arbetsordningen skulle å byrån förvaras;
att kontrollera tillverkningen af all rullande materiel för statens järn¬
vägars räkning äfvensom enligt styrelsens bestämmande närmast utöfva
den tillsyn öfver de enskilda järnvägarnas rullande materiel, som ålåge
115
Sjätte liufyudtiteln.'
styrelsen; samt att granska alla till byrån inkommande tjänsterapporter
och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande anmärkningar.
Förrådsbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som rörde förrådsväsendet; att med afseende å protokolls-
föring samt uppsättning och expediering af skrifvelser i förrådsärenden
fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i fråga om
banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar, modeller
och profver, som enligt arbetsordningen skulle å byrån förvaras; att
granska alla till byrån inkommande rapporter och hos öfverdirektören
anmäla därvid förekommande anmärkningar; att verkställa fördelningen
distrikten emellan af de förrådsartiklar, som af styrelsen upphandlades;
att enligt styrelsens bestämmande verkställa inventeringar af distriktens
såväl hufvud- som filialförråd; samt att hafva tillsyn öfver de i styrel¬
sens lokaler befintliga inventarier.
I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts af 1900 års Riksdag godkända
förslag blef maskinbyrån med 1901 års ingång delad i två byråer,
nämligen:
maskinbyrån med samma tjänstemän som förut, med för den där
anställda notarien ökad skyldighet att tjänstgöra jämväl å maskinin-
spektionsbyrån, samt
maskininspektionsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör
samt ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i* arf vodes staten för
hvarje år fastställdes.
Göromålen mellan dessa båda byråer fördelades sålunda, att
maskinbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som rörde maskinväsendet och verkstädernas enhetliga för¬
valtning och icke tillhörde maskininspektionsbyrån; att utföra ritningar
och beräkningar för den rullande materielens konstruktion; att med af¬
seende å protokollsföring samt uppsättning och expediering af skrifvel¬
ser i maskinärenden fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme
banbyrån i fråga om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra
handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen
skulle å byrån förvaras; samt att granska alla till byrån inkommande
tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande
anmärkningar, samt
maskininspektörsbyrån: att tillhandagå öfverdirektören vid bered¬
ningen af ärenden, som rörde inspektionen af rullande materiel; att
kontrollera tillverkningen af sådan materiel för statens järnvägars räk¬
ning; att enligt styrelsens bestämmande närmast utöfva den tillsyn
öfver de enskilda järnvägarnas rullande materiel, som ålåge styrelsen;
[9.]
[9.]
116 Sjätte lmfvudtiteln.
att med afseende å protokollsföring samt uppsättning och expediering
af skrivelser i maskininspektionsärenden fullgöra motsvarande funktio¬
ner, som tillkomme banbyrån i fråga om banärenden; samt att vårda
alla handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsord¬
ningen skulle å byrån förvaras.
Järnvägsstyrelsen har nu meddelat, att, ehuru den å maskinbyrån
anställda notarien jämväl skulle tjänstgöra å maskininspektions- och
förråd sbyråerna, den ökning af göromålen inom järnvägsstyrelsens
maskinafdelning, som under senare åren uppstått, föranledt, att nota¬
riens å maskinbyrån verksamhet uteslutande tagits i anspråk för maskin¬
byråns och maskininspektionsbyråns räkning, under det att notariegöro-
målen å förrådsbyrån måst uppdelas mellan därstädes anställda byrå¬
ingenjören och bokhållaren. Emellertid hade göromålen särskildt å
förrådsbyrån i högst väsentlig grad ökats, beroende på dels utvidgning
af statsbanenätet och dels en koncentrering till förrådsbyrån af alla
upphandlingar, som kräfde likformig behandling för alla distrikt och
alla afdelningar, hvilket haft till följd, att dessa upphandlingar ökats i
värde från fyra miljoner kronor år 1897 till nio miljoner kronor år
1903. Dessutom hade med hvarje år antalet leverantörer och antalet
handlande och industriidkare, som önskade åtaga sig leveranser, blifvit
allt större, hvilket medfört en betydlig ökning i korrespondens, hvar¬
förutom tjänstemännens å förrådsbyrån tid därigenom alltmer tagits i
anspråk för mottagande af besökande, som önskade upplysningar i upp-
handlingsfrågor.
Den stora ökning i förrådsbyråns göromål med protokollsföring,
skrifvelsers uppsättande o. d., som af sagda anledningar blifvit en följd,
framginge af det förhållandet, att antalet från förrådsbyrån expedierade
skrifvelser och meddelanden år 1898 utgjort omkring 1,300 och år
1904 syntes komma att uppgå till 2,700. Antalet till förrådsbyrån in¬
gående handlingar och skrifvelser, oberäknadt sedvanliga rapporter, an¬
mälningar och rekvisitioner från distrikten, syntes under år 1904 komma
att uppgå till öfver 3,000.
Men äfven på annat sätt, än hvad antalet expeditioner utvisade,
hade göromålen å förrådsbyrån ökats, i det att utredningar af viktiga
förrådsärenden måste företagas och sammanställningar göras af upp-
handlingsmängder och priser till ledning vid framdeles ifrågakommande
beräkningar i och för inköp.
Då en ökning af arbetskrafterna å förrådsbyrån således nu måste
anses vara nödvändig, hade järnvägsstyrelsen ansett det vara af vikt,
att en sådan fördelning af arbetena å nämnda byrå gjordes, att de
117
Sjätte liufyudtiteln.
göromål, som vore af bokföringsnatur, komme att skötas af den å byrån [9.]
anställda bokhållaren, under det att notariegöromålen anförtroddes åt
en notarie, som särskild! anställdes för arbetena å förrådsbyrån, genom
hvilken anordning äfven byråingenjörens tid icke behöfde tagas i an¬
språk för göromål, som vore för hans befattning främmande.
Denna af järnvägsstyrelsen gjorda framställning finner jag mig
kunna biträda. Genom de i styrelsens skrifvelse angifna sakförhållan¬
den, såsom den af statsbanenätets utvidgning föranledda ökningen af
förrådsbyråns göromål, upphandlingarnas koncentrering till samma byrå,
utredningar af viktigare förrådsärenden m. m., anser jag ådagalagdt,
att den föreslagna nya befattningen är af behofvet påkallad.
Järnvägsstyrelsen har vidare hemställt om inrättande af en notarie¬
befattning å en ifrågasatt militärbyrå inom styrelsen.
I afseende härå tillåter jag mig erinra, hurusom järnvägssty¬
relsen i underdånig skrifvelse den 4 mars 1904 framlagt förslag om
anställande af militära biträden i distriktsförvaltningarna samt inrättande
af en militärbyrå inom styrelsen.
Enligt hvad styrelsen i denna och sin förberörda underdåniga
skrifvelse af den 28 november 1904 meddelat, blef, i syfte att åstad¬
komma samarbete mellan järn vägsförvaltningen och generalstaben, den
24 december 1890 en officer beordrad att i enlighet med en af chefen
för generalstabens kommunikationsafdelning utarbetad plan tjänstgöra
vid statens järnvägar från början af år 1891. Sedan dess och intill år
1901 har hvarje år en officer beordrats till dylik tjänstgöring, och då
denna tjänstgöring vanligen räckt två år för hvarje officer, däri inräk¬
nad den tid de hafva att göra trupptjänst, hafva sålunda i regeln två
officerare årligen tjänstgjort vid statens järnvägar. Med ingången af
år 1901 har antalet af de beordrade officerarna ökats och numera
utgör det årliga antalet samtidigt tjänstgörande officerare fyra. Dess¬
utom finnes för närvarande såsom e. o. tjänsteman hos styrelsen tills
vidare anställd en officer för handläggning af ärenden rörande militära
transporter, tidtabeller m. m. Tjänstgöringen består af dels s. k. allmän
järnvägstjänst, dels tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader, dels
handläggande af militära transportärenden inom styrelsen.
Den allmänna järnvägstjänsten, som i allmänhet plägar föregå
tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader, fullgöres vid distriktens
trafik-, ban- och maskinafdelningar samt omfattar i regeln en tid af
12 månader. Under denna tid skall officeren inhämta grunderna för
2. Notariebe¬
fattning å en
s. k. militär¬
byrå.
118 Sjätte hufvudtiteln.
den praktiska linjetjänsten med särskild hänsyn till de militära trans¬
porternas behof.
Tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader omfattar i regeln
två månader samt afser att bibringa vederbörande kännedom om grun¬
derna för järnvägars anläggande med därtill börande provisoriska anord¬
ningar för tillfällig trafiks upprätthållande såsom uppförande af lastkajer,
utläggande af mötesspår, öfverbroande af vattendrag m. m.
Handläggningen af militära transportärenden inom styrelsen försig¬
går å styrelsens trafikafdelning och omfattar en tid af minst fem
månader. Denna tjänstgöring afser såväl deltagande i de allmänna
tidtabells- m. fl. arbeten, hvilka förekomma inom trafikbyrån, som i
synnerhet biträde vid de militära transportärendenas handläggande å
trafikafdelningen. Till arbeten af sistnämnda slag bör ock biträde
vid förberedelserna för ifrågakommande större fälttjänstöfningar.
Erforderliga detaljbestämmelser för officerarnas tjänstgöring läm¬
nas dels af vederbörande järnvägsbefäl, dels af chefen för general¬
stabens kommunikationsafdelning.
Ersättning till sålunda kommenderad officer utgår, enligt från
arméförvaltningen lämnad uppgift, på följande sätt:
lön
dagajlöning
inkvartering
traktamente
traktamente
A. Tid garnisonerade trupper:
) från vederbörande truppförbands aflönings- och in-
j kvarteringsmedel
samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands för¬
läggningsort från anslaget till rese- och traktaments-
penningar,
efter resereglementet under de första 8 dagarna samt
därefter
efter aflöningsreglementets tariff bil. A.
B. Tid icke garnisonerade trupper:
lön
half dagajlöning
inkvartering
traktamente
traktamente
| från vederbörande truppförbands aflönings- och
j inkvarteringsmedel
samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands
tjänstgöringsområde från anslaget till rese- och
traktamentspenningar,
efter resereglementet under de första 8 dagarna
samt därefter
efter aflöningsreglementets tariff bil. A.
119
Sjätte frafvudtiteln.
Enligt nämnda tariff utgör detta traktamente för löjtnant, hvarom
här är fråga, 3 kronor.
_ Dessutom har af järnvägsmedel utgått 3 kronor om dagen vid tjänst¬
göring i styrelsen samt 2 kronor om dagen vid tjänstgöring å linjen
och vid byggnaderna.
Förutnämnda såsom e. o. tjänsteman anställda officer har därför,
likaledes af järnvägsmedel, uppburit ett årligt arfvode af 2,400 kronor.
Af den redogörelse, som järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrif¬
velse den 4 mars 1904 lämnat angående uppkomsten af det däri fram¬
lagda förslaget om anställande af militära biträden i distrikts förvalt¬
ningarna samt inrättande - af en militärbyrå inom styrelsen, inhämtas
följande.
Efter framställning af chefen för generalstaben hade under tiden
6 februari—7 mars 1901 en af tjänstemän vid statens järnvägar och
generalstabsofficerare sammansatt kommitté sammanträdt för att granska
och uttala sig angående ett inom generalstabens kommunikationsafdel-
ning utarbetadt förslag, som, bland annat, åsyftat att, utöfver hvad
dittills ägt rum, utveckla samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och gene¬
ralstaben. Kommitténs betänkande, som från chefen för generalstaben
öfverlämnats till chefen för järnvägsstyrelsen, hade innehållit, bland
annat, ett motiveradt uttalande till förmån för inrättande af en militär¬
byrå inom järnvägsstyrelsen.
Kommitterade hade därvid framhållit nödvändigheten af en del
rent järnvägstekniska arbeten, som ej vore af den tillfälliga beskaffenhet
eller ringa omfattning, att utförandet kunde ske af en kommitté eller
lämpligen paläggas någon af de dåvarande byråerna inom järnvägs¬
styrelsen. Då ifrågavarande arbeten fordrade noggrann sakkännedom
samt på grund af sin natur icke borde öfverlämnas åt andra än för
ändamålet särskildt lämpliga personer, hade kommitterade såsom ett af
de mest brännande och viktiga spörsmål, som underställts deras pröf-
T|ing',_ upptagit frågan om inrättande för ifrågavarande ändamål af ett
särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, i all synnerhet som ett sådant
organ vore en ovillkorlig förutsättning för genomförandet af flertalet
af kommitterade förordade organisationsåtgärder och arbeten. Kommit¬
terade uttalade därför på det kraftigaste såsom samtligas enhälliga och
bestämda åsikt,
att, därest mobilisering, strategisk uppmarsch och koncentrering
skulle, såsom sannolikt blefve fallet, komma att följa hastigt efter hvar
andra, järnvägarna icke vore tillräckligt förberedda för att på ett till-
[9.]
120
Sjiitte liufvucltiteln.
[9.] fredsställande sätt kunna fylla de kraf, som i ock för tillvaratagandet
af landets intressen af krigsledningen på dem måste ställas; samt
att de förberedelser, som för järnvägarna i berörda syfte erfor¬
drades, hufvudsakligen bestode i organisatorisk och systematiskt ord¬
nande verksamhet, hvars omfång och art med nödvändighet fordrade
inrättandet af ett särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, förslagsvis
benämndt militär byrå.
I skrifvelse den 28 maj 1902 hade järnvägsstyrelsens chef besva¬
rat generalstabschefens skrifvelse och därvid framhållit, att, ehuru han för
det dåvarande ansett sig icke kunna, i hvad på honom ankomme, biträda
förslaget om inrättande af en militärbyrå enligt kommitténs förslag,
han likväl vore villig att befrämja vidtagandet af andra anordningar,
som skulle kunna aflägsna de svårigheter, hvilka järnvägsförvaltningen
obestridligen hade att bekämpa ifråga om utförande af militära transporter.
Sedermera upptog chefen för generalstaben i skrifvelse den 28
december 1903 ånyo frågan och anhöll, att järnvägsstyrelsen ville taga
under ompröfning ett i skrifvelsen framställdt förslag till genomförande
af ett dylikt samarbete.
Detta förslag afsåg, att dels hvardera af de fem distriktsförvalt-
ningarna skulle förses med en i fred anställd militärassistent, hvilken
skulle vara officer af subalternofficers grad och för handläggning af
militära transportärenden beordras till tjänstgöring i vederbörande för¬
valtning, dels och under järnvägsstyrelsens trafikafdelning skulle för bered¬
ning och behandling af militära transportärenden inrättas en militär¬
byrå, bestående af en första militärassistent med byrådirektörs be¬
fogenhet, som skulle vara kapten vid generalstaben, en andra militär¬
assistent, en notarie eller aktuarie samt kontorsskrifvare till erfor¬
derligt antal.
I skrifvelse den 4 mars 1904 biträdde järnvägsstyrelsen i hufvud¬
sak detta förslag och åberopade därvid, bland annat, följande.
Då vissa delar af arbetet inom generalstabens kommunikations-
afdelning visat sig förutsätta den speciella kännedom om lokomo¬
tivens användning och personalens tjänstgöringsförhållanden m. m.,
som endast kunde förefinnas inom de lokala linjeförvaltning-arna, hade
under år 1903 hos järnvägsstyrelsen gjorts framställning under hand
af chefen för kommunikationsafdelningen om medgifvande, att vissa af
de till uppmarschtransporterna hörande handlingar i fråga om lokomotiv-
och personalturer finge utarbetas med biträde af distriktsförvaltningarna
vid andra, tredje, fjärde och femte distrikten. Denna framställning
hade bifallits, och arbetet utförts i Göteborg, Malmö, Östersund och
121
Sjätte hufyudtiteln.
Luleå. Därvid liade konstaterats, ej mindre att ifrågavarande hand¬
lingar vore af den art, att de med nödvändighet kräfde en på såväl
person- som lokalkännedom grundad teknisk bearbetning inom veder¬
börande trafikdistrikt, än ock att distriktsförvaltningarna vore lämpliga
för lämnande af biträde vid dylikt arbete.
Likaledes hade vissa omständigheter inträffat, som vore af den
natur, att frågan om inrättande af ett särskildt organ inom stats¬
banornas centralförvaltning för tillgodoseende af de militära trans¬
porternas kraf syntes styrelsen böra ånyo tagas under ompröfning.
Sålunda hade Riksdagen beviljat anslag, som satte krigsstyrelsen i
stånd att årligen anordna större fälttjänstöfningar förutom de äfven¬
ledes årligen inom arméfördelningarna förekommande. Denna omstän¬
dighet komme gifvetvis att medföra en afsevärd ökning i de af sty¬
relsen handlagda militära transportärendena. Vidare hade från ingån¬
gen af år 1903 börjat tillämpas en ny mobiliseringsplan med förkor¬
tade mobiliseringstider, på grund hvaraf svårigheten att utföra trans¬
porterna såväl under mobiliserings- som uppmarschtiden blifvit skärpt
och därigenom en fullständigare och mera planmässig bearbetning af
transportplanerna nödvändiggjorts. Därtill komme slutligen, att större
omarbetningar af transportplanerna förestode under öfvergångsåren
först 1905 och sedan 1907, och syntes jämväl dessa arbeten påkalla
inrättandet af en för ändamålet med erforderligt antal sakkunniga ar¬
betskrafter utrustad särskild byrå inom styrelsen.
Beträffande de kostnader, som skulle drabba statens järnvägar på
grund af anställandet af militärassistenter vid distriktsförvaltningarna,
hade chefen för generalstaben beräknat dessa till 400 kronor om året
för hvarje dylik assistent eller sammanlagdt till 2,000 kronor om året
för fem assistenter.
Lön, dagaflöning och inkvartering skulle nämligen fortfarande till
officerarna ifråga utgå från fjärde bufvudtiteln, och nyssnämnda belopp
skulle utgöra den rese- och traktamentsersättning, som generalstabs-
chefen ansett böra af järnvägen utbetalas för militärassistents resor
från Stockholm, hvarest hans tjänstgöringsområde skulle vara förlagdt,
till vederbörande distriktsförvaltnings hufvudort och åter till Stock¬
holm.
Kostnaderna för den föreslagna militärbyrån hade af chefen för
generalstaben i genomsnitt för år beräknats sålunda:
Bih. Ull Ri/csd. Prot. 1905. 1 Sami 1 Afä. 1 Häft.
16
122
Sjätte hufvudtiteln.
första militär assistenten:
lön.....................................................
dagaflöning, i genomsnitt pr år
inkvartering ......................................
rese- och traktamentsersättning,
|
..... kr.
|
3,400
|
310 dagar å 4 kr.....
|
.... »
|
1,240
|
|
.... »
|
500
|
förslagsvis ...................
|
.... »
|
600
|
andra militärassistenten:
lön......................................................................................................... kr. 1,500: —
half dagaflöning, i genomsnitt pr år 260 dagar å kr. 1: 50 » 390: —
arfvode, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar » 390: —
inkvartering ....................................................................................... » 400: —
rese- och traktamentsersättning (arfvode), förslagsvis ...... » 600: —
notarie eller aktuarie, lön .................
|
.................................. ))
|
3,000: —
|
skrifbiträde och expenser .................
|
.................................. y>
|
1,840: —
|
|
Summa kr.
|
13,860: —
|
Beträffande dagaflöningen hade beräknats, att första militärassisten¬
ten skulle under sin treåriga kommendering som sådan beordras till
trupptjänst en gång för en tid af omkring fem månader, samt att
andra militärassistenten under sin likaledes treåriga kommendering
skulle beordras till trupptjänst två gånger, d. v. s. under samman-
lagdt omkring tio månader.
Af sammanlagda kostnaden för byrån skulle följande utgiftsposter
utgå af järnvägsmedel, nämligen:
rese-och traktamentsersättning för första militärassistenten kr. 600: —
arfvode, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar
för andra militärassistenten ................................................
rese- och traktamentsersättning för densamma.....................
lön åt notarien eller aktuarien...................................................
kostnad för sk rif bi träde m. m....................................................
390
600
3,000
1,840
Summa kr. 6,430
Jag tillåter mig här påpeka, att beräkningen, hvad militärbyrån
beträffar, grundar sig på den förutsättningen, att andra militärassisten¬
ten skulle innehafva löjtnants af första klassen grad och tillhöra icke
garnisonerad trupp. Skulle officer af annan grad beordras till dylik
tjänst, blefve lönen ändrad i förhållande därtill, likasom, ifall lian till-
123
Sjätte Imfvudtiteln.
liörde garnisonerad trupp, hel dagaflöniug komme att, i likhet med för
första militärassistenten, utgå från fjärde hufvudtitelns anslag.
Mot beräkningen och fördelningen af kostnaderna hade järnvägs¬
styrelsen intet annat att erinra än att upptagna belopp i rese- och
traktamentsersättning samt arfvode, motsvarande half dagaflöning under
260 dagar, åt andra militärassistenten icke syntes komma att utgå
förrän i samband med upphörandet af den tjänstgöring, som för när¬
varande förrättades af den vid trafikbyrån i egenskap af e. o. tjänste¬
man anställda officer.
Enär den notarietjänst, som skulle inrättas å militärbyrån, vore
förenad med s. k. fast arfvode och dess upptagande på ordinarie stat
förty icke kunde ske, förrän Riksdagen därom beslutat, syntes befatt¬
ningen, intill dess detta kunde ske, kunna uppehållas på extra stat.
Öfriga omkostnader för statens järnvägar ifråga om såväl militär¬
byråns anordnande som distriktsförvaltningarnas förseende med militär¬
assistenter vore af natur, att desamma kunde af Eders Kungl. Maj:t
beviljas att utgå af järn vägsmedel.
På grund däraf hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes förklara,
beträffande militära biträden i distriktsförv ältning ar na,
att för handläggning af militära transportärenden vid de olika
distriktsförvaltningarna skulle, i den mån lör ändamålet lämpliga office¬
rare vore att tillgå, anställas officerare af subalternofficers grad, i sin
egenskap af militära biträden i förvaltningarna benämnda militärassisten¬
ter, en för hvarje förvaltning,
att militärassistent i distriktsförvaltning skulle tills vidare af Eders
Kungl. Maj:t beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för
generalstaben, afgåfves af styrelsen,
att dylik militärassistent, som emellertid endast vid tillfällen, då
hans biträde ansåges erforderligt, skulle tjänstgöra i förvaltningen,
skulle af styrelsen efter anmälan hos chefen för generalstaben inkallas
till dylik tjänstgöring, samt
att det ålåge militärassistent, som sålunda inkallats till tjänstgöring:
att biträda distriktschefen vid beredandet af de ärenden, som an-
ginge järnvägarnas inom distriktet trafikerande och användande för
militära ändamål såväl i fred som i krig; att biträda distriktschefen vid
bearbetandet af de militära transportplaner och öfriga militära transport¬
handlingar, som från styrelsen öfverlämnades till distriktsförvaltningen;
samt att, enligt anvisning af distriktschefen, lämna tjänstemän vid
124
Sjätte lmfVudtiteln.
[9.J distriktet erforderliga upplysningar angående uppmarschtransporterna,
samt
beträffande militärbyrå inom järnvägsstyrelsen;
att för handläggning af militära transportärenden inom järnvägs¬
styrelsen skulle upprättas en militärbyrå, hvilken det skulle åligga:
att tillhandagå öfverdirektören vid trafikafdelningen vid beredningen
af ärenden, som anginge järnvägarnas trafikerande och användande för
militära ändamål såväl i fred som i krig; att förvara och vårda de mili¬
tära transportplaner och transporthandlingar, som från generalstaben
till styrelsen öfverlämnades eller inom byrån utarbetades; att under¬
kasta dessa planer erforderlig bearbetning; samt att årligen, enligt
styrelsens bestämmande, revidera de i distriktsförvaltningarna förvarade
mobiliserings- och öfriga militära transporthandlingar,
att vid militärbyrån skulle tjänstgöra
en kapten vid generalstaben såsom första militärassistent med byrå¬
direktörs befogenhet,
en annan officer på stat såsom andra militärassistent och första
militärassistentens närmaste man,
att såväl första som andra militärassistenten skulle af Eders Kungl.
Maj:t tillsvidare beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för
generalstaben, afgäfves af styrelsen,
att vid förfall för första militärassistenten andra militärassistenten
skulle, där ej styrelsen annorlunda förordnade, inträda såsom vikarie,
att militärassistent skulle åtnjuta semester såsom för officer på stat
vore stadgadt,
att vid militärbyrån skulle i öfrigt på extra stat anställas
en notarie och aktuarie samt
kontorsskrifvare till erforderligt antal,
att militärbyrån skulle träda i verksamhet den 1 maj 1904,
att med beordrandet af andra militärassistent emellertid skulle anstå
intill utgången af förberörda såsom e. o. tjänsteman anställda officers
nuvarande tjänstgöring i styrelsen;
hvarjämte styrelsen tillika anhållit om bemyndigande att af trafik¬
medel få bestrida för ändamålet uppkommande kostnader.
Efter nådig remiss har chefen för generalstaben den 28 mars 1904
häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, enär de af järn¬
vägsstyrelsen framställda förslagen såväl till anställande af militärassi¬
stenter i distriktförvaltningarna som till inrättande af en militärbyrå i
styrelsen i sakligt hänseende till fullo öfverensstämde med af general-
stabschefen till styrelsen i skrifvelse den 28 december 1903 gjorda
Sjätte hufvudtiteln.
125
framställningar jamte kostnadsberäkningar, tillstyrkt genomförandet af
de föreslagna organisationerna, hvilka syntes väl ägnade att åstadkomma
erforderligt samarbete mellan generalstaben och järn vägsmyndigheterna
samt sålunda tillmötesgå de stegrade krafven på härens krigsberedskap.
1 sm nu föreliggande underdåniga skrifvelse den 28 november 1904
har järnvägsstyrelsen framhållit, att, enär den föreslagna militärbyråns
verksamhet i afsevard grad komme att omfatta utarbetande af försko’
till reglementen och andra författningar rörande militära transporter, den
blifvande notarien syntes böra vara en för den formella bearbetningen
af dessa forfattnings förslag fullt kvalificerad, helst juridiskt bildad person,
kura styrelsen emellertid icke ansåge sig böra uppställa besittandet
af juridisk bildning som ett formligt villkor för ifrågavarande befatt¬
nings erhållande, komme styrelsen, att, därest befattningen ifråga blefve
mrattad, vid dess tillsättande taga vederbörlig hänsyn till de'sökandes
kvalifikationer i nu förevarande afseende.
ld beaktande af hvad sålunda förekommit synes det mig icke
unna förnekas, att det samarbete mellan järnvägsstyrelsen och general-
staben, som erfordras för de militära transporternas planläggande och
utförande jamte därmed sammanhängande frågors behandling, behöfver
en något fastare organisation än hvad de hittillsvarande förhållandena
innebära. Det förslag, hvarom nämnda båda myndigheter enat sig,
synes mig ej heller lämna anledning till några befogade anmärkningar.
Hvad sarskildt angar den föreslagna byrån för handläggning af de mili¬
tära transportärendena inom styrelsen synes inrättande af en sådan
byra vara af ett för båda de med dessa ärenden sysselsatta myndig¬
heterna länge kändt behof påkalladt och därför böra med det snaraste
upprattas. Dess föreslagna sammansättning förefaller mig äfven vara för
andarna et val anpassad. De arbeten, som skulle komma att utföras af
cienna byra äfvensom af de föreslagna militärassistentema i distrikts-
torvaftmngarna, äro uppenbarligen af största vikt ej blott för ett ända¬
målsenligt ordnande af de numera ofta mycket störa militärtranspor¬
terna i fredstid utan än mer för att hålla järnvägarna beredda för
den utomordentligt betydelsefulla uppgift, som i händelse af krip-
kommer att åligga dem. ö
. 1)6 tv.å unlitärassistentbefattningarna, liksom militärassistentbefatt-
nmgarna i distriktsförvaltningarna, skulle emellertid icke uppföras å
järnvägsstyrelsens ordinarie stat. Af järnvägsmedlen skulle till dessa
befattnmgshafvande utgå ersättning allenast med dels rese- och trakta-
mentsersattnmg dels eventuellt arfvode, motsvarande half dagaflöning
O O
126
Sjätte liufyudtiteln,
f9 j imder eu del af året, för andra militärassistenten. Emot denna anord¬
ning har jag icke heller något att erinra, och hvad som harfor erfor¬
dras lärer' af Eders Kungl. Maj:t utanordnas af trafikmedlen. Af chefen
för landtförsvarsdepartementet, som förklarat sig benägen att under¬
stödja järnvägsstyrelsens förslag, har jag^ inhämtat, att af de under
fjärde hufvudtiteln anvisade anslag medel finnas tillgängliga for bestri¬
dande af de för ändamålet i öfrigt erforderliga kostnader.
Fråo-an om beredande af medel för bestridande af berörda uppdrag
torde således icke för närvarande och i detta sammanhang föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd. . • u r ++
Detta är däremot förhållandet med den föreslagna notarie befatt¬
ningen, som skulle uppföras bland järnvägsstyrelsens öfnga ordinarie
tjänster Den ifrågasatta militärbyråns verksamhet kommer, såsom
järnvägsstyrelsen äfven angifvit, att i ganska afsevärd grad kräfva bi¬
träde af en tjänsteman, som besitter nödiga egenskaper för ärendenas
formella bearbetning och behandling. Jag anser mig. darfor hora biträda
järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande hemställan om inrättande af denna
befattning. Då det torde vara af vikt, att den föreslagna militärbyran
får träda°i verksamhet redan under innevarande år, lärer det böra före¬
slås, att den notarie, som är afsedd för denna byrå, må anstaifas redan
samma år. „ ... ,, „
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statensi järn vagar
må uppföras arfvoden till ytterligare två notarier, samt att den ena af
dessa tjänstemän må anställas redan under år 1905.
nm I sin förenämnda underdåniga skrifvelse af den 28 november 1904
Beklädnad åt har järnvägsstyrelsen jämväl anmält, att de vid statsbanornas förra
material- anställda materialvakter hos styrelsen gjort framställning om erhållande
vakter‘ af beklädnadsförmån, för hvilken framställning styrelsen ansage syn¬
nerligen giltiga skäl förefinnas. Det syntes nämligen styrelsen vara af
vikt, att dessa betjänte, hvilka utöfvade förmanskap för de vid forraden
anställda arbetare, genom uniform skulle kunna åtskiljas från dessa
såväl vid de tillfällen, då materialvakterna hade att af varuleverantörer
eller deras biträden mottaga varor till förråden, som ock vid den be¬
röring hvari material vakterna komme med andra järn vägs betjänte samt
arbetare från lokomotivstall och reparationsverkstäder vid utlämnande
af förrådseffekter. Särskildt i sistnämnda fall bidroge uniformen att åt
127
Sjätte tafvudtiteln.
deias tjänsteställning' gifva den betydelse, som vore nödvändig för upp- TIO]
rätthållande af ordning och skick inom förrådets lokaler.
Kostnaden för tillhandahållandet af uniform till materialvakterna
kundo beräknas till omkring 4,300 kronor om året.
På grund af hvad järnvägsstyrelsen sålunda anfört får iag hem¬
ställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att materialvakt må berättigas erhålla uniformspersedlar in natura
eller ock beklädningsersättning till visst årligt belopp, allt enligt regle¬
mente, som af styrelsen fastställes.
I skrifvelse den 9 mars 1904 har Riksdagen, jämte det Riksdagen Til 1
anmalt sitt beslut i anledning af Eders Kungl. Maj:ts i nådiga propo- utLJde
sitionen angående statsverkets tillstånd och behof gjorda framställning ur stateu af
om inrättande af nya tjänster vid statens järnvägar, anfört, att vid be- "pekt^T
iiandling åt truga om uppflyttning af Norrköpings station från andra fBrst.aklassen»
till första klassen det ådragit sig Riksdagens uppmärksamhet, att en Statl°n
nu till törsta klassen hänförd station, nämligen Stockholms södra, hade
att uppvisa påfallande låga trafiksiffror. Efter framställd begäran hade
Riksdagen från järnvägsstyrelsen erhållit följande uppgift rörande vissa
trafikförhållanden vid sistnämnda station.
År.
|
Kesande
i medeltal
för dag.
|
Gods, emottagna
och afsända ton
i medeltal för dag.
|
Inkomster för
afsänd och
anländ trafik.
Summa kronor.
|
Personal,
medeltal an¬
vänd för
dag.
|
1894 ....................................
|
42
|
213
|
633,428
|
52
|
1895 ..........
|
47
|
227
|
729,132
|
53
|
1896 ....................................
|
49
|
224
|
697.667
|
54
|
1897 .....
|
46
|
255
|
780,582
|
54
|
1898 ....................................
|
47
|
230
|
807.085
|
57
|
1899 .........
|
54
|
264
|
953,396
|
61
|
1900 ...........
|
62
|
285
|
1,020,699
|
55
|
1901 .........
|
69
|
280
|
892,926
|
59
|
1902 ....................................
|
102
|
324
|
883,194
|
58
|
Då däraf framginge, att trafiken vid Stockholms södra station vore
åt betydligt mindre omfattning än vid någon annan af de till första
128 Sjätte hufVu dtiteln.
klassen hänförda stationerna och äfven underlägsen åtskilliga af andra
klassens, hade det synts Riksdagen böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke förstnämnda station borde nedflyttas till lägre klass,
och hade Riksdagen ansett sig böra till Eders Kungl Maj:t göra fram¬
ställning i detta syfte. På grund däraf anhölle Riksdagen, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke den för
närvarande till första klassen hänförda Stockholms södra station lämp¬
ligen borde nedflyttas till station af lägre klass.
Till följd af föreskrift i nådigt bref den 8 april 1904 har järnvägs¬
styrelsen den 29 november 1904 afgifvit underdånigt yttrande i anled¬
ning af Riksdagens omförmälda framställning och därvid meddelat föl¬
jande uppgifter å ilgods- och fraktgodstrafiken vid Stockholms södra
station från och med år 1895 till och med juni månad år 1904.
Sjätte Irafvudtiteln,
129
[11.]
Uppgift 1
å ilgodstraffken vid Stockholms södra station fr. o. m. 1896 t. o. m. juni månad 1904.
A r
|
Emottaget
|
i 1 g o d s.
|
|
A f s
|
ä n d t i 1 g
|
o d s.
|
|
Summa.
Emottaget och afsändt ilgods.
|
Vikt.
|
Frakt
|
|
Eftertraf
|
Vikt.
|
Frakt
|
Eftertraf
|
Vikt.
|
Frakt
|
Eftertraf
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
1895.........
|
186,238
|
11,307
|
13
|
9,239
|
78
|
167,282
|
15,051
|
60
|
56,903
|
06
|
353,520
|
26,358
|
73
|
66,142
|
84
|
1896.........
|
208,936
|
11,474
|
40
|
9,880
|
52
|
183,034
|
15,909
|
75
|
48,036
|
25
|
391,970
|
27,384
|
15
|
57,916
|
77
|
1897.........
|
270,125
|
14,614
|
30
|
17,942
|
85
|
200,826
|
17,911
|
—
|
56,842
|
12
|
470,951
|
32,525
|
30
|
74,78497
|
1898.........
|
276,253
|
16,503
|
40
|
35,220
|
16
|
245,249
|
21,900
|
15
|
69,701
|
16
|
521,502
|
38,403
|
55
|
104,92132
|
1899.........
|
349,659
|
17,224
|
70
|
20,635
|
49
|
263,414
|
23,170
|
75
|
71,448
|
44
|
613,073
|
40,395
|
45
|
92,08393
|
1900.........
|
544,222
|
20,068
|
35
|
12,210
|
44
|
329,948
|
27,855
|
99
|
90,212
|
75
|
874,170
|
47,924
|
34
|
102.423 19
|
1901.........
|
293,546
|
14,303
|
69
|
30,253
|
97
|
345,145
|
28,845
|
60
|
105,172
|
95
|
638,691
|
43,149
|
29
|
135,42692
|
1902.........
|
367,136
|
16,119
|
90
|
47,887
|
48
|
330,797
|
28,049
|
05
|
84,61442
|
697,933
|
44,168
|
95
|
132,501
|
90
|
1903.........
|
191,873
|
11,848
|
60
|
31,554
|
67
|
338,406
|
28,947
|
92
|
93,67703
|
530,279
|
40,796
|
52
|
125,231
|
70
|
1904*)......
|
158,628
|
7,000
|
_
|
18,244
|
39
|
186,139
|
15,942
|
22
|
56,172)81
|
344,767
|
22,942
|
22
|
74,417
|
20
|
|
Jämförelse mellan första lralfåret 1894
|
och: samma tid 1904:
|
|
|
|
181)4.........
|
60,623
|
4,218
|
30
|
4,130
|
83
|
64,013
|
5,655
|
30 20,642130
|
I 124,636
|
9,873
|
60
|
24,773
|
13
|
lina.........
|
158,628
|
7.000
|
_
|
: 1,8.244
|
39
|
186,139
|
15,942
|
22
|
| 50,172)81
|
1 344,767
|
; 22,942
|
22) 74,417)20
|
*) Januari—juni.
1 Sami t Af cl. I Käft. 1?
Bih. till Bifall Prof. 190o.
130
Sjätte hufvudtiteln,
[11.]
Uppgift
å fraktgodstrafikeu vid Stockholms södra station fr. o. m. 1895 t. o. m. juni månad 1904.
|
Emottaget fraktgods.
|
A f s ii
|
i d t fraktgods.
|
|
Summa.
Emottaget och afsändt
|
fraktgods.
|
|
|
Frakt
|
|
Efterkraf
|
|
Frakt
|
|
Efterkraf
|
|
Frakt
|
|
Efterkraf
|
|
Vigt.
|
|
|
|
|
Yikt.
|
|
|
|
|
Vikt.
|
|
|
|
|
|
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
|
kr.
|
ö-
|
kr.
|
Ö.
|
1895........
|
49,162,319
|
452,307
|
66
|
53,027
|
78
|
18,946,209
|
261,951
|
75
|
136,128
|
33
|
68,108,528
|
714,259
|
41
|
189,156
|
11
|
1896.........
|
52,204,774
|
461,936
|
50
|
60,329
|
58
|
17,130,819
|
242,893
|
55
|
154,423
|
58
|
69,335,593
|
704,830
|
05
|
214,753
|
16
|
1897.........
|
60,249,093
|
507,028
|
73
|
77,410
|
52
|
20,264,315
|
297,338
|
35
|
211,246
|
47
|
80,513,408
|
804,367
|
08
|
288,656
|
99
|
1898.........
|
51,216,892
|
521,075
|
—
|
79,960
|
49
|
21,843,607
|
324,374
|
10
|
278,997
|
46
|
73,060,499
|
845,449
|
10
|
358,957
|
95
|
1899.........
|
54,695,744
|
547,417
|
30
|
59,115
|
54
|
30,580,655
|
460,740
|
41
|
269,021
|
27
|
85,276,399
|
1,008,157
|
71
|
328,136
|
81
|
1900.........
|
56,718,517
|
556,329
|
15
|
64,197
|
78
|
35,039,521
|
521,289
|
82
|
264,175
|
25
|
91,758,038
|
1,077,618
|
97
|
328,373
|
03
|
1901.........
|
59,228,244
|
534,916
|
35
|
55,928
|
48
|
32,331,635
|
434,996
|
14
|
325,947
|
—
|
91,559,879
|
969,912
|
49
|
381,875
|
48
|
1902.........
|
59,971,965
|
532,644
|
17
|
51,757
|
53
|
33,817,702
|
423,021
|
40
|
273,375
|
—
|
93,789,667
|
955,665
|
57
|
324,832
|
53
|
1903.........
|
68,514,746
|
500,355
|
36
|
48,715
|
84
|
35,425,200
|
412,471
|
39
|
227,445
|
15
|
103,939,946
|
912,826
|
75
|
276,160
|
99
|
1904......*)
|
49,864,626
|
310,814
|
02
|
24,793
|
72
|
24,116,293
|
256,926
|
—
|
95,401
|
—
|
73,980,919
|
567,740
|
02
|
120,194
|
72
|
|
Jämförelse
|
mellan första halfåret 1894
|
och samma tid 1904:
|
|
|
|
1894.........
|
24,788,129
|
285,21185
|
28,66439
|
9,049,628
|
126,042
|
_
|
58,418
|
—
|
33,832,757
|
361,25385
|
S2,082 39
|
1904........
|
49,864,620
|
310,814)02
|
24,793
|
72)
|
24,116,293
|
256,926
|
|
95,401
|
—
|
73,980,919
|
567,740)02
|
120,194172
|
*) Januari—juni.
Sjätte hufvudtiteln,
131
[H-]
Sammandrag
af il- och fraktgodsträfiken vid Stockholms södra station fr. o. m. 1895
t. o. m. juni månad 1904.
r)
Ä ,
|
Emottaget il- och fraktgods.
|
Afsäudt il- och fraktgods.
|
Summa.
emottaget och afsändt il- och
fraktgods.
|
Vikt.
|
Frakt
|
Efterkraf
|
Vikt.
|
Frakt
|
Efterkraf
|
Vikt.
|
Frakt
|
Efterkraf
|
kr.
|
ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
kr.
|
Ö.
|
1895.........
|
49,348,557
|
463,614
|
79
|
62,267
|
56
|
19,113,491
|
277,003
|
35
|
193,031
|
39
|
68,462,048
|
740,618
|
14
|
255,298
|
95
|
1896.........
|
52,413,710
|
473,410
|
90
|
70,210
|
10
|
17,313,853
|
258,803
|
30
|
202,459
|
83
|
69,727,563
|
732,214
|
20
|
272,669
|
93
|
1897.........
|
60,519,218
|
521,643
|
03
|
95,353
|
37
|
20,465,141
|
315,249
|
35
|
268,088
|
59
|
80,984,359
|
836,892
|
38
|
363,441
|
96
|
1898 ........
|
51,493,145
|
537,578
|
40
|
115,180
|
65
|
22,088,856
|
346,274
|
25
|
348,698
|
62
|
73,582,001
|
883,852
|
65
|
463,879
|
27
|
1899.........
|
55,045,403
|
564,642
|
—
|
79,751
|
03
|
30,844,069
|
483,911
|
16
|
340,469
|
71
|
85,889,472
|
1,048,553
|
16
|
420,220
|
74
|
1900.........
|
57,262,739
|
576,397
|
50
|
76,408
|
22
|
35,369,469
|
549,145
|
81
|
354,388
|
—
|
92,632,208
|
1,125,543
|
31
|
430,796
|
22
|
1901.........
|
59,521,790
|
549,220
|
04
|
86,182
|
45
|
32,676,780
|
463,841
|
74
|
431,119
|
95
|
92,198,570
|
1,013,061
|
78
|
517,302
|
40
|
1902.........
|
60,339,101
|
548,764
|
07
|
99,645
|
01
|
34,148,499
|
451,070
|
45
|
357,689
|
42
|
94,487,600
|
999,834
|
52
|
457,334
|
43
|
1903.........
|
68,706,619
|
512,203
|
96
|
80,270
|
51
|
35,763,606
|
441,419
|
31
|
321,122
|
18
|
104,470,225
|
953,623
|
27
|
401,392
|
69
|
1904*)......
|
50,023,254
|
317,814
|
02
|
43,038
|
11
|
24,302,432
|
272,868
|
22
|
151,573
|
81
|
74,325,686
|
590,682
|
24
|
194,611
|
92
|
Jämförelse mellan första halfåret 1894 och samma tid 1904:
24,843,752: 239.43015
|
27,795122
|
9,113,641 131,69730; 79,060 30
|
33,957,393
|
371,127 45
|
106,85552
|
S 50.023 254 317,81402
|
43,03811
|
24,302,432 272,868 22! 151,57881
|
74,325,686
|
590,682 24
|
194,61192
|
*) Januari—juni.
132
Sjätte hufyudtiteln.
För egen del har järnvägsstyrelsen anfört följande.
Den af Stockholms södra station förmedlade trafiken, hvilken för
närvarande väsentligen utgjordes af godstrafik, hade, såsom af förbe¬
rörda uppgifter framginge, varit i nästan oafbrutet stigande under de
sistförflut.na tio åren. Sammanlagda vikten af vid stationen emottaget
och afsändt il- ©ch fraktgods, som år 1895 utgjorde 68,462,048 kilo¬
gram, hade år 1903 uppgått till 104,470,225 kilogram samt under förra
hälften af år 1904 till 74,325,686 kilogram eller mera än dubbelt mot
den under motsvarande tid af år 1895 vid stationen expedierade gods¬
mängden. Den för berörda godsförsändelser uppburna fraktafgiften
hade år 1895 utgjort 740,618 kronor 14 öre och under år 1903 953,623
kronor 27 öre samt under månaderna januari—juni år 1904 590,682
kronor 24 öre. Den jämförelsevis afsevärda minskning i inkomsterna
för afsändt fraktgods, som treårsperioden 1901—1903 företedde i jäm¬
förelse med de två närmast föregående åren, berodde till större delen
på den fraktnedsättning, som från och med år 1901 tillämpats för vissa
födoämnen och fodermedel vid försändning till stationer norr om Boll¬
näs. Emellertid syntes denna minskning icke komma att fortfara, då
redan af siffrorna för 1904 års förra hälft framginge, att en höjning
af inkomsterna för fraktgodset åter vore att påräkna. Då personförande
tåg till och från mera aflägsna orter icke fördes in till Stockholms
södra station samt den lokala trafiken, så vidt den förmedlades af järn¬
väg, till den väsentligaste delen ginge öfver Stockholms centralstation
och Liljeholmen, vore det påtagligt, att persontrafiken vid ifrågavarande
station skulle vara af förhållandevis ringa omfattning. Emellertid före¬
tedde jämväl denna trafik en viss ökning.
Ehuru trafiken vid Stockholms södra station sålunda företedde en
afsevärd ökning under de senare åren, vore den dock vid denna station
mindre än vid öfriga till första klassen hänförda stationer. Emellertid
syntes en utjämning därutinnan komma att ske. Med öfverflyttningen
af en större del af vagnslasttrafiken från Stockholms norra station till
Norrtull syntes nämligen ett flertal af de större trafikanterna i staden
mellan broarna och å nedra Norrmalm säkerligen finna med sin fördel
förenligt att begagna sig af södra stationen, särskild! hvad ankommande
gods beträffade. Den afsevärda ökning, trafiksiffrorna i detta hänseende
företedde för 1904 års första hälft, syntes bestyrka detta antagande.
Därtill komme, att af stadens myndigheter blifvit ifrågasatt att till
Stockholms södra och Norrtulls stationer öfverflytta den tullbehandling
af järnvägsgods, som för närvarande ägde rum vid Stadsgården och
133
Sjätte hufvudtiteln.
Skeppsbron, hvarvid södra stationen såsom minst aflägsen från stadens
affärscentrum syntes komma att föredragas. I detta sammanhang ansåge
styrelsen sig ock böra erinra därom, att af Stockholms stadsfullmäktige
förslag väckts, att vid en omgestaltning af bangårdsförhållandena i hufvud-
staden södra stationen skulle förläggas vid hufvudlinjen. Genom en
sådan anordning skulle stationens betydelse ur persontrafikens synpunkt
gifvetvis blifva högst afsevärdt större än nu.
Slutligen har järnvägsstyrelsen meddelat, att genom nedflyttning
af Stockholms södra station i andra klassen en besparing skulle vinnas
genom sänkning af stationsinspektorens arfvode samt en underinspek¬
törs- och två expeditionsföreståndarbefattningars förändring till första
stationsskrifvarbefattningar, men att någon indragning af andra tjänste¬
mannabefattningar eller någon minskning öfver hufvud taget af
stationspersonalen däremot icke utan afsevärda olägenheter kunde
vidtagas.
Styrelsen, som emellertid funne sig för närvarande icke kunna
tillstyrka den ifrågasatta nedflyttningen i klass af Stockholms södra
station, hemställde, att med denna frågas afgörande måtte få an¬
stå, till dess hufvudstadens bangårdsförhållanden blifvit slutligen
ordnade.
Enligt den år 1897 genomförda lönereglering för personalen vid
statens järnvägar äro statsbanornas stationer indelade i sju klasser, af
hvilka fem förestås af tjänstemän, stationsihspektorer, och två af be-
tjänte, stationsmästare. Stationsinspektorerna i de tre högsta klasserna
aflönas medelst fast arfvode, utgörande för stationsinspektor å första
klassens station 3,500 kronor, som efter fem år kan höjas med 500
kronor, för stationsinspektor å andra klassens station 3,000 kronor,
likaledes med ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år, samt för
stationsinspektor å tredje klassens station 2,400 kronor med två ålders¬
tillägg å 300 kronor hvartdera. Antalet stationer i hvarje af dessa tre
klasser fastställes af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt samt
utgör från och med 1905 års ingång 6 i första klassen, 32 i andra klassen
och 34 i tredje klassen. Vid hvarje station af första klassen äro tillika
anställda en underinspektör samt expeditionsföreståndare till ett antal
af fyra vid hvarje af Stockholms central, Malmö och Göteborgs, tre
vid Norrköpings och två vid hvardera af Stockholms norra och södra
stationer (för afgående och ankommande gods). Jämväl nu nämnda
tjänstemän hafva fast arfvode, uppgående till 2,100 kronor med tre
134
Sjätte htxfvudtiteln.
ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, hvilka erhållas efter resp. 3, 6
och 9 år. Å andra och tredje klassens stationer tjänstgöra närmast
under stationsinspektoren första stationsskrifvare med arfvode efter klass,
lägst 1,500 kronor, högst 2,400 kronor, samt till det antal, Eders Kungl.
Maj:t för hvarje år bestämmer. Förutom nu angifna arfvoden upp¬
bära ifrågavarande tjänstemän, därest de icke åtnjuta förmån af fri
bostad, hyresbidrag, utgörande 20 procent af arfvodet med eventuellt
ålderstillägg.
Hvad nu beträffar Stockholms södra station skulle, därest den
samma nedflyttades till andra klassen, följande årliga besparingar upp¬
komma:
skillnaden mellan arfvode till stationsinspektor å första klassens
station (3,500 å 4,000 kr.) och å andra klassens station
(3,000 å 3,500 kr.) .................................................................... 500 kronor,
skillnaden mellan arfvode till underinspektör (2,100 å
3,000 kr.) och till första stationsskrifvare (1,500 å 2,400 kr.) 600 »
samt
skillnaden mellan arfvoden till två expeditionsföre-
ståndare (med hyresbidrag: 2,520 å 3,600 kr. för hvar¬
dera) och till två första stationsskrifvare (med hyresbidrag:
1,800 å 2,880 kr. för hvardera)............................................ 1,440 »
eller tillhopa 2,540 kronor.
Då emellertid i 13 § af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga af-
löningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar
den 3 maj 1901 stadgas, att, om någon befattning indrages eller för¬
ändras och i följd däraf innehafvaren förflyttas till tjänstgöring å annan
plats med ringare aflöningsförmåner, järnvägsstyrelsen äger tilldela den
förflyttade lämplig lönefyllnad, intill dess han kan erhålla ny anställning
med aflöningsvillkor, motsvarande dem, han förut innehaft, komma
nämnda besparingar icke att göra sig gällande, förrän nuvarande be-
fattningshafvare vid stationen afgå eller förflyttas till annan tjänst med
lika eller högre aflöningsförmåner än dem de nu innehafva. I anledning
häraf tillåter jag mig meddela, att, enligt från järnvägsstyrelsen in¬
hämtad uppgift, nuvarande innehafvaren af stationsinspektorsbefattningen
vid södra stationen är, på grund af uppnådda lefnads- och tjänstår,
pliktig afgå ur tjänst den 21 februari 1906, hvaremot öfriga nu ifråga¬
varande tjänstemän vid stationen äro berättigade kvarstå i tjänst under
jämförelsevis längre tid.
185
Sjätte hufvudtiteln.
Rörande den i Riksdagens förberörda skrifvelse införda, af järn¬
vägsstyrelsen meddelade uppgift angående antal resande, ton gods,
inkomst och personal vid Stockholms södra station för åren 1894—1902
får jag erinra att, då i den officiella statistiken, hvarur, enligt hvad
från järnvägsstyrelsen meddelats, uppgiften hämtats, Stockholms södra
station och Stadsgården varit till och med år 1902 sammanförda, denna upp¬
gift icke innehåller fullt exakta siffror utan grundar sig på en approxi¬
mativ uppdelning mellan de båda stationerna. För år 1903 föreligga
däremot exakta siffror rörande trafikförhållandena vid södra stationen,
hvilka, jämförda med motsvarande siffror för öfriga stationer, tillhörande
första och andra klasserna, framgå af följande tabell:
Stationer.
|
Bosande
i medeltal
för dag.
|
Gods, afsända
och emottagna ton
i medeltal för dag.
|
Inkomster för
afsänd och
anländ trafik.
Summa kronor.
|
Personal,
medeltal an¬
vänd för !
dag.
|
a) tillhörande första klassen:
|
|
|
|
|
Stockholms central och norra ...
|
5,710
|
874
|
9,852,740
|
493
|
Stockholms södra........:...........
|
154
|
357
|
841,743
|
60
|
S. J. Göteborg (med hamnbane-
|
|
|
|
|
station) .........................
|
1,546
|
902
|
4,447,599
|
226
|
Malmö och Malmö ångfärjestation
|
3,712
|
1,096
|
3,525,959
|
291
|
Norrköping...........................
|
1,361
|
924
|
2,170,333
|
122
|
b) tillhörande andra ldassen:
|
|
|
|
|
Örobro .................................
|
853
|
221
|
1,069,941
|
91
|
Lund..................................
|
2,273
|
405
|
919,911
|
98
|
Uppsala.................................
|
995
|
190
|
1,042,415
|
70
|
Jönköping.............................
|
637
|
230
|
985,329
|
68
|
Sundsvall.............................
|
302
|
394
|
1,278,818
|
50
|
Ehuru den förebragta utredningen gifver vid handen, att trafiken
vid Stockholms södra station under de senare åren i någon mån ökats
samt antagligt är, att ytterligare ökning i densamma framdeles kommer
att inträffa såsom följd af de utaf järnvägsstyrelsen anförda omständig¬
heter, synes dock af sistberörda tabell, att å ena sidan trafiksiffrorna
för denna station i jämförelse med samma siffror för öfriga stationer
af första klassen för närvarande äro särdeles låga, under det att å
andra sidan några af andra klassens stationer förete icke obetydligt
136
Sjätte luifni(Ititeln.
[11.] högre trafiksiffror än Stockholms södra station. Då således denna station
utan olägenhet kan nedflyttas till andra klassen, får jag i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar
må, med uteslutande ur samma stat af arfvoden till en stationsinspektor
och en underinspektör å första klassens station samt till två expeditions-
föreståndare, uppföras arfvode till en stationsinspektor å andra klassens
station.
[12.] Uti en till Eders Kungl. Maj:t den 14 december 1903 inkommen
Tillfälligiöne- skrift anhöllo delegerade för banvaktarna, vagnsmörjarna, lokomotiv-
för°*d eif'lägst och vagnputsarna, kolvaktarna, pumparna, stationskarlsförmännen, sta-
aflönade be- tionskarlarna och kontorsvaktarna vid statens järnvägar i underdånighet,
persoifai. att enär nämnda järnvägspersonal tillkommande aflöniugsförmåner vore
alldeles otillräckliga samt flertalet af densamma, såsom innehafvande fri
bostad, icke kunde komma i åtnjutande af det utaf Riksdagen åt en del
tjänstemän och betjänte beviljade dyrtids tillägg, Eders Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för att, intill dess ny lönereglering genomförts, behöf-
ligt tillfälligt lönetillägg blefve dem tilldeladt eller, om detta icke kunde
beviljas, dyrtids tillägg måtte tilldelas jämväl dem af omförmälda
grupper järnvägsbetjänte, hvilka åtnjöte bostäder in natura.
Till följd af nådig remiss afgaf järnvägsstyrelsen häröfver under¬
dånigt utlåtande af den 29 december 1903, som den 11 januari 1904
till civildepartementet inkom, därvid järnvägsstyrelsen, med öfverläm-
nande af en utaf banmästarna vid statens järnvägar gjord framställning
om löneförbättring, i underdånighet hemställde, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes aflåta proposition till 1904 års Riksdag om tilldelande af en
tillfällig löneförbättring under år 1904 af 60 kronor för hela året räk-
nadt åt en hvar af de betjänte vid statens järnvägar, hvilka åtnjöte en
aflöning af 960 kronor eller därunder.
Enligt nådigt bref den 11 mars 1904 fann emellertid Eders
Kungl. Maj:t — enär Eders Kungl. Maj:t redan i den till 1904
års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och be¬
hof gjort framställning om beredande åt ifrågavarande personal af
dyrtidstillägg för år 1904 att utgå enligt dittills följda grunder, och
det icke syntes böra föreslås Riksdagen att därutöfver för samma år
anvisa ett särskild! lönetillägg att utgå efter andra grunder — omför¬
mälda framställningar och styrelsens därå grundade hemställan icke
föranleda annan åtgärd, än att Eders Kungl. Maj:t anbefallde styrelsen
] 37
Sjätte lmfvudtiteln.
att verkställa utredning och i god tid före 1905 års Riksdag in¬
komma med yttrande, däri styrelsen hade att, med angifvande för
hvarje grupp af den ifrågavarande personalen af samtliga de förmåner,
af hvilka den enligt gällande lönestat vore i åtnjutande, i ett samman¬
hang afgifva förslag, huruvida och i hvad mån extra tillägg därutöfver
borde tillkomma samma personal, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t före-
skref, att styrelsen vid afgifvande af detta yttrande skulle, med sär¬
skild hänsyn till hvad i ärendet förekommit angående det olika värde,
hvartill den vissa af personalen tillkommande förmån af fri bostad och
vedbrand å olika orter borde uppskattas ej mindre i och för sig än
äfven i förhållande till det den öfriga personalen tillkommande in¬
kvarterings bidrag,* taga i öfvervägande, huruvida icke det lönetillägg,
som kunde ifrågakomma, borde sättas till olika belopp för olika orter.
Eders Kungl. Maj:t fann äfven godt förklara, att styrelsen ägde att,
i den mån så ansåges nödvändigt, för beredande redan under år 1904
af löneförbättring åt de svagast aflönade af den ifrågavarande perso¬
nalen, göra framställning om sådan personals uppflyttning i högre
löneklass, såvidt sådan uppflyttning vore med de af Riksdagen god¬
kända aflöningsbestämmelser förenlig.
På grund af nämnda bemyndigande ingick styrelsen den 20 maj
1904 till Eders Kungl. Maj:t med underdånig framställning om upp¬
flyttning i högre löneklass af viss personal vid statens järnvägar;
och fann Eders Kungl. Maj:t, med bifall till styrelsens sålunda gjorda
framställning, genom nådigt bref den 22 juni 1904 godt medgifva
sådan ändring i de för år 1904 fastställda arfvodes- och kostnadsstater
vid statens järnvägar och för Örebro—Svartå järnväg, att den personal
vid dessa järnvägar, som enligt nämnda stater eljest skolat under år
1904 åtnjuta arfvode efter 17:de och 16:de klasserna, äfvensom de
stationskarlar å I—III klassens stationer och å öfriga stationer norr
om’ Krjdbo samt de i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom norr
om Krylbo stationerade banvakter, lokomotivputsare, vagnputsare,
pumpare och kolvakter, hvilka eljest skolat under år 1904 åtnjuta arf¬
vode efter 15:de klassen, finge, räknadt från och med den 1 januari
1904, uppflyttas i närmast högre löneklass.
Till åtlydnad af Eders Kungl. Maj:ts i nådiga brefvet den 11 mars
1904 meddelade befallning har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 28 november 1904 afgifvit utredning och förslag i fråga om till¬
delande af extra lönetillägg åt den i samma nådiga bref angifha personal.
Innan jag redogör för styrelsens hemställan därutinnan, tillåter jag
mig beträffande den reglering af aflöningsförmånerna, som för ifråga-
Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Smal. 1 Af cl. 1 Höft. 18
138 Sjätte Imfvmltiteln.
varande grupper järnvägsbetjänte under den senaste tiden förekommit,
erinra följande.
Jämlikt förnyade nådiga aflöningsreglementet för ämbets- och
tjänstemän samt betjänte vid statens järnvägstrafik den 23 oktober
1874 utgick aflöningen för år till
vid .styrelsen
vaktmästare.......................................... med lägst 540 kr. och högst 900 kr.
samt vid distrikten
öfverkonduktör och konduktör...
|
med
|
lägst
|
720
|
kr.
|
och
|
högst
|
1,500
|
kr,
|
stationsmästare ..............................
|
)>
|
»
|
720
|
|
»
|
»
|
1,500
|
'»
|
materialvakt...................................
|
><
|
»
|
600
|
|
))
|
»
|
900
|
»
|
vagnförman ....................................
|
:»
|
»
|
600
|
»
|
|
»
|
1,080
900
|
»
|
banmästare......................................
|
)>
|
»
|
600
|
»
|
»
|
))
|
»
|
eldare ...............................................
|
j)
|
)>
|
720
|
X
|
»
|
»
|
1,080
|
»
|
packmästare ..................................
|
|
»
|
600
|
|
|
»
|
900
|
|
stationskarlsförman........................
|
»
|
;»
|
240
|
»
|
»
|
j>
|
900
|
»
|
portvakt vid hufvud station.........
|
»
|
»
|
600
|
»
|
»
|
»
|
960
|
»
|
vaktmästare...........<?........................
|
»
|
>>
|
240
|
))
|
»
|
»
|
900
|
»
|
vagnsmörjare ................................
|
|
|
240
|
»
|
|
»
|
660
|
»
|
lokomotivputsare...........................
|
:»
|
»
|
240
|
))
|
»
|
v
|
720
|
»
|
vagnputsare ...................................
|
»
|
))
|
240
|
))
|
»
|
:»
|
720
|
:»
|
pumpare ..........................................
|
»
|
■»
|
240
|
))
|
■»
|
»
|
720
|
»
|
kolvakt.............................................
|
»
|
)>
|
240
|
»
|
»
|
)>
|
720
|
»
|
portvakt .........................................
|
>i
|
ii
|
240
|
»
|
|
|
900
|
»
|
stationskarl.......................................
|
»
|
»
|
240
|
))
|
|
»
|
660
|
)>
|
ban-, bro- eller grindvakt .........
|
)>
|
)>
|
240
|
:»
|
»
|
»
|
540
|
»
|
kontorsvakt ....................................
|
»
|
|
240
|
»
|
»
|
;»
|
600
|
»
|
Arfvodet till ban-, bro- eller grindvakt, hvilka samtliga benäm¬
ningar sedermera vid löneregleringen år 1897 sammanfattades i benäm¬
ningen banvakt, kunde för vakt vid rörliga broar under seglationstiden
ökas med ett tilläggsarfvode af högst 20 kronor i månaden.
Sedan Eders Kung!. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1891,
med afseende å de förändrade förhållanden, som inträdt sedan gällande
aflöningsreglemente fastställts, anbefallt järnvägsstyrelsen att inkomma
med förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens
järnvägar, afgaf styrelsen i underdånig skrifvelse den 26 november
1892 dylikt förslag, hvari styrelsen af uppgifna orsaker hemställde om
139
Sjätte liufvudtiteln.
vissa förbättringar i förberörda gruppers aflöningsförhållanden äfvensom
om upptagande af några nya grupper.
Styrelsens hemställan vann jämväl till väsentligaste del tillslutning
från 1893 års järn vägskommittés sida, och i den af Eders Kungl. Maj:t
till 1897 års Riksdag aflåtna proposition angående lönereglering för
personalen vid statens järnvägar upptogs kommitténs förslag beträffande
nu ifrågavarande betjäntes aflöningsbelopp oförändradt.
Enligt detta förslag borttogos de förutvarande tre lägsta arfvodes-
klasserna, 240—360 kronor, såsom omöjliga att dåmera tillämpa. Vidare
ansågos kontorsvakter, banvakter och stationskarlar böra tilldelas ett
begynnelsearfvode af 480 kronor d. v. s. näst lägsta klassen. I likhet
med kontorsvakterna föreslogos banvakterna till erhållande af ett slut-
arfvode å 600 kronor, hvarjämte banvakt under förut nämnd förutsätt¬
ning skulle kunna erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å 120 kronor för
år. Berörda slutarfvode å 600 kronor hade banvakt redan förut fått
i vissa fall uppbära. Med anledning af därom utaf Eders Kungl. Maj:t
gjord framställning medgaf nämligen 1892 års Riksdag, att af järn¬
vägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge under det
kommande året, efter trafikstyrelsens bepröfvande, användas till för¬
höjning i vissa fall af de vid statens järnvägstrafik anställda banvak¬
ters löneförmåner utöfver det då medgifna högsta arfvodesbeloppet,
med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme
i åtnjutande. Detta Riksdagens medgifvande förnyades sedermera
hvarje år till och med år 1896.
För kolvakter, pumpare, vagn- och lokomotivputsare äfvensom
vagnsmörjare föreslogs såsom lägsta aflöning 540 kronor, hvarjämte
vagnsmörjares maximiarfvode ansågs böra sättas till 780 kronor.
Minimiarfvodet för vaktmästare vid styrelsen föreslogs till 780 kronor
och för vaktmästare vid distrikten till 600 kronor, hvarjämte sistnämnda
vaktmästares högsta arfvode ansågs böra utgå med allenast 840 kronor.
Dessutom upptogs en första vaktmästare i styrelsen med fast arfvode,
utgående med 800 kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspen-
ningar, därvid, liksom för öfriga vaktmästare i styrelsen, för åtnjutande
af fri bostad lönen skulle minskas med 150 kronor.
För portvakt, som vore anställd vid första klassens station eller
verkstad, sattes högsta arfvodet till 960 kronor och lägsta arfvodet till
660 kronor, hvaremot för öfriga portvakter arfvodet föreslogs till lägst
540 och högst 720 kronor.
Hvad beträffar stationskarlsförmän föreslogs lägsta arfvodet till 660
kronor och högsta arfvodet till 960 kronor. Därjämte hemställde Eders
140
Sjätte hufvudtiteln.
[12.] Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad 1893 års järnvägskommitté förordat,
att stationskarlsförmän och stationskarlar skulle under vissa förhållanden
erhålla tilläggsarfvode, de förra efter 60 å 180 kronor och de senare
efter högst 60 kronor för år.
Eackmästares arfvode ansågs böra höjas till lägst 720 och högst
960 kronor för att ej blifva för lågt i förhållande till konduktörernas.
I eldarnas aflöningsförhållanden vidtogs ingen förändring, hvaremot
för banmästare minimiarfvodet föreslogs till 780 kronor och maximi-
arfvodet till 1,080 kronor.
För vagnförmän och materialvakter ansågs minimiarfvodet böra
höjas till 840 kronor, hvarjämte maximiarfvodet föreslogs för de förra
till 1,080 kronor och för de senare till 1,200 kronor.
Med materialvakt likställdes maskinister och trädgårdsmästare.
I fråga om stations mästarna föreslogs, att minimiarfvodet skulle
höjas för station smästare å sjunde klassens station till 780 kronor och
för stationsmästare å sjätte klassens station till 960 kronor, men att
däremot maximiarfvodet skulle sänkas för de förra till 960 kronor och
för de senare till 1,200 kronor.
Ofverkonduktörer och konduktörer ansågos böra, med bibehållande
af förut bestämd slutafiöning å 1,500 kronor, tilldelas ett begynnelse-
arfvode af 840 kronor.
För öfverbanmästare, hvilken befattning, efter det Riksdagen bi¬
fallit därom aflåten proposition, inrättades genom nådigt bref den 1
juni 1877 med ett minimiarfvode af 720 kronor och ett maximiarfvode
af 1,500 kronor, ansågs aflöningen böra utgå med lägst 900 kronor
och högst 1,800 kronor.
Kontorsbiträdesbefattningarna, som utbrutits ur de lägre aflönade
stationsskrifvarnas klass, inrättades genom nådigt bref den 30 december
1885, då deras arfvoden bestämdes till minst 600 och högst 1,080
kronor. 1 fråga om arfvodena åt de manliga kontorsbiträdena föreslogs
den ändring, att desamma inom styrelsen, med bibehållande af begyn-
nelsearfvode af 600 kronor, skulle erhålla ett förhöjdt maximiarfvode
af 1,200 kronor. Därjämte upptogos i 1897 års förslag kvinnliga kon-
torsbiträden med en aflöning af lägst 540 kronor och högst 840 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan om lönereglering för
personalen vid statens järnvägar bifölls i nu förevarande delar af Riks¬
dagen, dock med den ändring att Riksdagen, med anledning af väckt
motion i ämnet, bestämde banvakternas högsta arfvode till 660 kronor
i stället för föreslagna 600 kronor, hvarvid Riksdagen dock tillika
biföll förslaget om tilläggsarfvode åt banvakt.
Sjiitte hufvudtiteln. 141
Enligt det af Eders Kungl. Maj:t sedermera den 15 oktober 1897
utfärdade aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens
järnvägar utgick alltså aflöningen för år med belopp i öfverensstäm¬
melse med nu angifna bestämmelser.
Därjämte förklarades samtliga betjänte vid distrikten berättigade att
erhålla fri bostad jämte den därmed förenade förmånen af fri vedbrand
eller ock att uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent af arfvodet.
Hvad vidkommer uppflyttningen i löneklass har järnvägsstyrelsen, på
befallning af Eders Kungl. Maj:t, fastställt allmänna grunder, efter hvilka
uppflyttningen af styrelsen i underdånighet föreslås och hvilka grunder
iämväl af Eders Kungl. Maj:t i hvarje fall lämnats utan anmärkning.
Med anledning, bland annat, af förut omförmälda af Riksdagen
vidtagna förhöjning af högsta arfvodet för banvakter, föreslog seder¬
mera järnvägsstyrelsen, att högsta arfvodet för stationskarl skulle utgå
med 720 kronor. Denna framställning blef bifallen af såväl Eders
Kungl. Maj:t som 1898 års Riksdag.
Vid det förhållande att alltså, på sätt förut nämnts, de stora
grupperna af lägre ban- och trafikbetjäning erhållit förhöjning med en
löneklass utöfver hvad ursprungligen ifrågasatts, föreslog Eders Kungl.
Maj:t, på framställning af järnvägsstyrelsen, 1899 års Riksdag, att samma
förmån måtte beviljas äfven den lägre maskinbetjäningen, nämligen
lokomotiv- och vagnputsare, pumpare och kolvakter, så att maximi-
arfvodet för dessa betjänte komme att utgå med 780 kronor; och
vann denna framställning Riksdagens bifall.
De för närvarande gällande bestämmelser angående ifrågavarande
med arfvode efter klass aflönade betjäningsgruppers löneförmåner finnas
upptagna i det af Eders Kungl. Maj:t den 3 maj 1901 fastställda förnya¬
de aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar. I
I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 28 november 1904 har
nu järnvägsstyrelsen anfört följande.
Enligt det af styrelsen i underdånig skrifvelse den 23 november
1904 afgifna förslag till arfvodesstat för statens järnvägar för år 1905
uppginge antalet betjäningspersonal med arfvode af 960 kronor och
därunder till ett sammanlagdt antal af 7,782, fördeladt på de olika
befattningskategorierna och aflöningsklasserna på sätt närmare utvisades
af följande tabell I. Därjämte lämnades äfven uppgift å antalet af den
personal, som på grund af nådiga brefvet den 22 juni 1904 uppflyttats
i högre löneklass och icke heller för år 1905 varit, enligt eljest till-
lämpade grunder, berättigad till dylik uppflyttning. Berörda antal
utgjorde 1,390.
[12.]
142
Sjätte hufyudtiteln,
[12.]
Tabell
|
|
|
|
Antal befattningshafvare med
|
bostad eller
|
Befattningshafvare.
|
960
|
950
|
900
|
840
|
780
|
750
|
720
|
|
Bostad.
|
Hyres¬
bidrag.
|
Bostad.
|
O1 hr-
P CD
<jq ot
|
Bostad.
|
H yres¬
bidrag.
|
Bostad, j
|
Hyres¬
bidrag.
|
Bostad.
|
er
jä d
crq “
|
Bostad.
|
i Hyrcs-
I bidrag.
|
Bostad.
|
Hyres¬
bidrag.
|
Styrelsen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kontorsbiträden......................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
*3
|
l:e Vaktmästare......................................
|
—
|
—
|
i i
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
|
Vaktmästare..........................................
|
—
|
—
|
—
|
-
|
3
|
—
|
i
|
|
—
|
**2
|
i
|
—
|
—
|
|
Summa
|
|
—
|
i
|
—
|
3
|
—
|
i
|
2
|
—
|
2
|
i
|
—
|
—
|
3
|
Distrikten.
Administrativa af delningen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kontorsbiträden......................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
__
|
_
|
_
|
Vaktmästare..................................
|
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
i
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
Summa
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
|
i
|
1
|
—
|
|
_
|
—
|
i
|
—
|
Sanafdelning en:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Öfverbanmästare....................
|
i
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Trädgårdsmästare....................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Banmästare....................
|
i
|
—
|
—
|
—
|
34
|
2
|
25
|
—
|
32
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Kontorsbiträden: manliga........
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
D:o kvinnliga....................
|
—
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
1
|
—
|
—
|
—
|
_
|
Portvakter...........................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
_
|
Banvakter...................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
- j
|
Summa
|
o
|
—
|
—
|
—
|
34
|
2
|
26
|
1
|
32
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
Maskinafdelning en:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Maskinister............................................
|
2
|
i
|
—
|
—
|
—
|
i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Materialvakter.............
|
2
|
3
|
—
|
—
|
1
|
5
|
1
|
10
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
Vagnförmän...........................................j
|
8
|
6
|
—
|
—
|
-
|
3
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
Transport |
|
-
|
—
|
_
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
- !
|
—
|
—
|
— 1
|
- 1
|
—
|
Sjätte hufyudtiteln,
143
[12.]
I.
kontanta hyrosbidrag i do olika löneklasserna.
j 690
|
660
|
600
|
540 •
|
480
|
GG
: c
|
Summa
|
Anmärkningar.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tö
| O
|
£ K
p,*-i
|
tö
o
|
-5?
|
Cd
o
in
r-f-
|
CT H-
r4 ^
|
tö
o
cn
|
c" te!
M. hH
Mr ^
|
cd
O
CO
e+*
|
g w
r1 c*
|
3
3
5a
|
antal.
|
|
i p*
|
ep m
|
p
|
OQ oa
|
P
|
ep m
|
P-
|
oq co
|
P
|
ep ra
|
|
|
|
|
|
|
*2
|
|
|
|
|
|
|
7
|
|
/ * Kontorsbiträdena åtnjuta hvarken
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i
|
|
^ fri bostad eller inkvarteringsbidrag.
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10
|
|
** Åtnjuta icke hyresbidrag.
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
18
|
18
|
|
'
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
|
—
|
—
|
—
|
1
5
|
|
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
-
|
—
|
—
|
—
|
6
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
94
1
1
1
1,918
|
|
j
|
—
|
—
|
1,143
|
3
|
650
|
9
|
98
|
5
|
9
|
1
|
|
|
—
|
—
|
1,143
|
3
|
650
|
9
|
98
|
5
|
9
|
1
|
2,017
|
2,017
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4
|
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
22
18
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|