Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
1
ÄT:o 92.
Af herr C. J. F. Ljunggren, om höjning af anslaget till be¬
främjande i allmänhet af slöjderna.
Till understöd åt sådana idkare af handtverk och annan mindre in¬
dustri, hvilka bedrifva sin verksamhet i den omfattning, att de i allmän¬
het icke själfva deltaga i yrkesarbetet, och som önska att genom inhäm¬
tande i främmande länder af nya arbetsmetoder m. in. förvärfva ytterligare
insikter och erfarenhet, har Riksdagen år 1902 anvisat ett ordinarie anslag
af 5,000 kronor, som oförändradt utgått under de två sistförflutna åren.
I min motion n:o 158 vid sistlidna riksdag gjorde jag framställning
om detta anslags höjande till 10,000 kronor, alldenstund det redan första
året visat sig, att anslaget var, alltför knappt tillmätt.
Statsutskottets utlåtande med anledning af min motion var af föl¬
jande lydelse:
»Till sådana understöd, hvarom i motionen förmäles, har Riksdagen
år 1902 på ordinarie stat uppfört ett anslag af 5,000 kronor, hvilket be¬
lopp, enligt hvad af den då förebragta utredningen framgår, kommers¬
kollegium ansett lämpligen kunna under dåvarande förhållanden för ända¬
målet anslås. Äfven om utskottet icke kan bestrida, att höjning af
anslaget kan komma att visa sig behöflig, synes likväl tillräcklig erfaren¬
het härutinnan ännu icke hafva kunnat förvärfvas. På grund häraf och
då i hvarje fall någon förhöjning af anslaget icke synes böra vidtagas,
med mindre behofvet af en sådan åtgärd blifvit genom utredning af ve¬
derbörande myndigheter ådagalagdt, får utskottet hemställa, att herr
Ljunggrens förevarande motion icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Bill. till Itiksd. Prof. 1905. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 26 Höft. (Näs 92—97.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med statsutskottets hem¬
ställan. Då i föreliggande statsverksproposition ofvannämnda anslag under
den ordinarie titeln »Befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförts till
oförändradt belopp 5,000 kronor och samma skäl fortfarande tinnes för
anslagets ökning, som jag i min förra motion tillät mig anföra, vågar jag
ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet på den allmänna fördel å haridt-
verkeriernas och den mindre industriens område, som skulle vinnas däri¬
genom, att staten med tillräckliga medel understödde handtverksmästarnes
stipendieresor.
Att det nuvarande anslaget 5,000 kronor är för knappt, har sist-
lidne höst ådagalagts genom kommerskollegii här nedan intagna underdå¬
niga utlåtande med anledning af remiss af följande framställning till
Kung!. Maj:t från centralstyrelsen för Sveriges industri- och handtverks-
organisation.
Nämnda under sistlidne september aflåtna underdåniga framställning
var af följande lydelse:
0 »Till Konungen.
Åt sådana idkare af handtverk och annan mindre industri, hvilka
i allmänhet icke själfva deltaga i yrkesarbetet, ha på Eders Kungl. Maj:ts
nådiga proposition de senare årens Riksdagar beviljat ett årligt anslag af
5,000 kr. för att bereda tillfälle till studier i främmande länder af nyare
arbetsmetoder och dymedelst förvärfvandet af ökade insikter i tekniskt
och kommersiellt hänseende o. s. v.
Centralstyrelsen för Sveriges industri- och handtverksorganisation,
som på sin tid gjorde framställning hos Eders Kungl. Maj:t i ofvanberörda
syfte och sedermera fått sig anförtrodt att afgifva förberedande yttrande
om de sökande, har kunnat konstatera det stora intresse, hvarmed denna
sak omfattats i de kretsar, som däraf berörts, och vågar på grund af
vunnen erfarenhet säga, att utbytet af hittills företagna stipendieresor för
de orter och grenar af industri och handtverk, hvilka nåtts af resultaten
af dessa studier och impulser, visat sig godt och för framtiden löftes-
bringande.
Med tacksamt erkännande häraf beslöt centralorganisationens för
Sveriges industri och handtverk årsmöte i juli månad innevarande år att
hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om ett ökadt anslag
för detta ändamål — detta under betonande af att, om vår inhemska in¬
dustri skall kunna tillfredsställa nutidens högt uppdrifna fordringar, måste
dess utöfvare hämta ingifvelser från de stora industricentra. Vidare ansåg
årsmötet det alldeles otvifvelaktigt, att de erfarenheter, som själfständiga
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
3
yrkesutöfvare äro i tillfälle att inhämta utomlands, bäst komma den svenska
industrien till godo, då de med säkerhet återkomma till fäderneslandet och
där göra sina erfarenheter fruktbärande genom att inplanta dem hos sina
arbetare.
Centralstyrelsen, som nu går att fullgöra årsmötets uppdrag, erinrar
sig därvid det ganska gynnsamma mottagande en enskild motionärs yr¬
kande i denna riktning rönte af statsutskottet vid detta års riksdag, och
då exempelvis i vårt broderland Norge motsvarande önskemål tillgodo-
setts på ett långt frikostigare sätt, än hvad hittills skett i vårt land,
vågar centralstyrelsen hoppas på ett välvilligt tillmötesgående af årsmötets
underdåniga anhållan, det Eders Kungl. Maj:t behagade till 1905 års Riks¬
dag göra nådig framställning om ett anslag af 25,000 kr. för ofvan sagda
ändamål.
Underdånigst
Centralstyrelsen för Sveriges industri- och handtverksorganisation
C. J. F. LJUNGGREN,
Ordförande.
K. J. Welinder,
Sekreterare.»
Kommerskollegii underdåniga utlåtande med anledning af förestående
framställning är afgifvet den 11 oktober 1904 och lydde sålunda:
»Sedan Riksdagen, med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t uti nådig
proposition den 14 januari 1902 angående statsverkets tillstånd och behof
föreslagit, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna» till
understöd åt sådana idkare af handtverk och annan mindre industri, hvilka
bedrefve sin verksamhet i en omfattning, att de i allmänhet icke själfva
deltoge i yrkesarbetet, och som önskade genom inhämtande i främmande
länder af nya arbetsmetoder in. m. förvärfva ytterligare insikter och er¬
farenhet, uppfört ett särskildt anslag af 5,000 kr., samt Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref till kommerskollegium den 31 december 1902
uppdragit åt kollegium att årligen ej mindre på lämpligt sätt meddela all¬
mänheten underrättelse om anslaget med föreläggande af viss tid, inom
hvilken de, som önskade komma i åtnjutande af ifrågavarande understöd,
skulle till kollegium ingifva ansökning därom samt med tillkännagifvande
om de uppgifter, sådan ansökning borde innehålla, och om de intyg,
hvaraf densamma borde vara åtföljd, än äfven därefter, sedan kollegium
inhämtat yttrande från centralstyrelsen för Sveriges handtverks- och indu¬
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
striföreningar, eller, som denna styrelse nu benämnes, centralstyrelsen för
Sveriges industri- och handtverksorganisation, till Eders Kungl* Maj:t öf¬
vers runa de inkomna ansökningarna med underdånigt förslag å dem, som
företrädesvis böra komma i åtanke vid anslagsbeloppets fördelning, har i
en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift centralstyrelsen för Sveriges
industri- och handtverksorganisation efter uppdrag af centralorganisatio¬
nens för Sveriges industri- och handtverk årsmöte innevarande år i'under¬
dånighet anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1905 års Riksdag
göra nådig framställning om höjning af ifrågavarande anslag till 25,000
kronor, till stöd för hvilken ansökning anförts hufvudsakligen, att central¬
styrelsen på grund af vunnen erfarenhet vågade uttala, att utbytet af
hittills företagna stipendieresor visat sig godt och för framtiden löftes-
bringande, att, om vår inhemska industri skulle kunna tillfredsställa nu¬
tidens högt uppdrifna fordringar, deras utöfvare måste inhämta ingifvelser
från de störa industricentra, samt att det vore otvifvelaktigt, att de er¬
farenheter, som själfständiga yrkesutöfvare vore i tillfälle att inhämta
utomlands, komme den svenska industrien till godo, enär ifrågavarande
understödstagare med säkerhet återkomme till fäderneslandet och där
gjorde sina erfarenheter fruktbärande genom att inplanta dem hos sina
arbetare.
Kommerskollegium, som genom nådig remiss fått sig anbefalldt att
i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande, får i sådant afseende med
återställande af remissakten i underdånighet anföra följande.
Antalet af de för erhållande af understöd från anslaget i fråga till
kollegium inkomna ansökningarna' hafva år 1903 — eller det första år,
för bvilket anslaget utgått — uppgått till 70 och under innevarande år
utgjort 39; och har anslaget fördelats sålunda, att reseunderstöd beviljats
år 1903 åt 12 personer och år 1904 åt 11 med belopp växlande från
300 kr. till och med 550 kr., därvid i fråga om reseunderstödens belopp
hänsyn tagits till bland annat resornas längd och lefnadskostnaderna i de
länder, där vederbörande sökande skulle uppehålla sig.
Då med anslagsbeloppets nuvarande begränsning icke alla de sö¬
kande, hvilka visat sig kompetenta, kunnat erhålla reseunderstöd från
ifrågavarande anslag, finner kollegium, med hänsyn härtill samt med af¬
seende å hvad i förevarande framställning anförts särskildt beträffande de
goda resultaten åt de med understöd från anslaget hittills företagna re¬
sorna, i likhet med centralstyrelsen en förhöjning af anslaget af omstän¬
digheterna påkallad.
Beträffande beloppet af den ifrågasatta förhöjningen synes kollegium
emellertid anledning för närvarande icke föreligga att i sådant afseende
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
5
föreslå mer än 5,000 kr., en förhöjning, som i allt fall innebär en för¬
dubbling af det nuvarande anslagsbeloppet.
Kollegium får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärd att ifrågavarande, med 5,000 kr. nu utgående
anslag till reseunderstöd åt sådana idkare af handtverk och annan mindre
industri, hvilka bedrefve sin verksamhet i den omfattning, att de i all¬
mänhet icke själfva deltoge i yrkesarbetet, må varda höjdt med 5,000 kr.
och sålunda för framtiden tills vidare komma att utgå och å ordinarie
stat uppföras med belopp af 10,000 kronor.
I anseende till detta gynnsamma uttalande af kommerskollegium och
med stöd af statsutskottets här ofvan intagna utlåtande vid förliden riks¬
dag hade man ju anledning att göra sig förhoppning, att Kungl. Maj:t
skulle hafva beslutat göra framställning till Riksdagen om nämnda ordi¬
narie anslags ökning till det belopp, kommerskollegium föreslagit, eller
just samma belopp, hvarom min motion sistliden riksdag rörde sig. Då
nu så icke skett, har jag vågat ånyo motionera i frågan med bibehållande
af samma anslagsyritande som förlidet år. Det kunde för frågans bedö¬
mande hafva sitt särskilda intresse att taga i betraktande, huru pass om¬
fattande landets handtverksmästarekår i själfva verket är. Enligt senaste
statistik funnos år 1902 icke mindre än 51,089 själfständiga handtverks-
idkare i riket. Detta är ju ett högst respektabelt antal, som i och för
sig borde kunna vitsorda behofvet af större anslag för resestipendier än
det nuvarande obetydliga beloppet af allenast 5,000 kronor, hvilket belopp
också enligt kommerskollegii åsikt är otillräckligt för att komma alla
kompetenta sökande till del. Och det förhåller sig tyvärr också på det
sättet, att man icke ens för den närmaste framtiden kan se någon möj¬
lighet att med ett otillräckligt stipendieanslag tillfredsställa ens de mest
kompetenta sökande, då för det första vid upprepade ansökningar en viss
ordningsföljd alltid måste komma att tillämpas, som måhända stundom
sätter många meriterade tillbaka ett eller annat år för andra lika berät¬
tigade, och för det andra det knappast kan vara att förvänta, att veder¬
börande skola under en följd af år vilja upprepa sina ansökningar om
stipendier, till hvilkas erhållande sådan ringa sannolikhet förefinnes, om
än meriterna kunna vara aldrig så utmärkta.
A andra sidan kan det icke vara tänkbart, att man genom minsk¬
ning af beloppet för studieresorna skulle kunna vinna något beträffande
ökadt antal stipendier, ty de hittills utgifna beloppen äro visst icke för
höga, snarare motsatsen.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
Jämför man det för handtverksmästares stipendieresor afsedda be¬
loppet 5,000 kronor med det för arbetares i de särskilda näringsyrkena
i riksstaten uppförda beloppet 35,000 kronor, torde den bristande öfver-
ensstämmelsen dem emellan oförtydbart framgå icke allenast därutinnan,
att det gifvetvis bland landets handtverksmästare förefinnes ett relativt
större antal personer, som kunna anses lämpliga för åtnjutande af statens
reseunderstöd, än yrkesarbetarnes klass omfattar, utan äfven därutinnan,
såsom också af kommerskollegium vitsordats, att handtverksmästarestipen-
diaterna med all säkerhet återkomma till fäderneslandet och där göra sina
erfarenheter fruktbärande genom att inplanta dem hos sina arbetare, vid
hvilket förhållande sålunda mångdubbelt gagn skulle kunna vinnas af
mästarnes stipendieresor.
Statistiken för år 1902 utvisade, att näringsarbetarne kunde fördelas
sålunda:
handtverksarbetare.........45,319 st.
fabriksarbetare........... 263,244 »
bergsbruksarbetare......... 30,750 »
hvartill kunde läggas mejeriarbetare . . 5,500 »
Summa 344,813 näringsarbetare.
Af detta stora antal arbetare — som numera får taxeras till cirka
350.000 — lärer man nu kunna frånräkna en stor del, som såsom icke
varande »fackarbetare» knappast kunna komma att reflektera på sökande
af resestipendier. Blott med approximativ beräkning kan man emellertid
komma till något resultat härutinnan, och torde det sålunda få antagas
tillnärmelsevis riktigt, att antalet fackarbetare utgör cirka 250,000. För
dessas vidkommande är emellertid 35,000 kronor anvisadt till stipendie¬
resor, under det att för långt öfver 50,000 handtverksmästare blott utgår
5.000 kronor.
För min del behjärtar jag fullt och inser fördelen af tillräckligt
anslag för fackarbetares studieresor och hoppas, att det nu utgående an¬
slaget måtte vinna ökning i mån af näringarnas utveckling, så mycket
snarare som näringarna själfva vinna gagn af arbetarnes ökade insikt i
yrkena. Jämförelsen, som jag här gjort, har emellertid tillkommit för att
ådagalägga behofvet af att mästarnes stipendieanslag måtte komma i bättre
öfverensstämmelse med det mycket äldre anslaget för fackarbetarnes sti¬
pendieresor.
Då år 1903 mästarestipendier för första gången skulle utdelas, väckte
saken det lifligaste intresse öfverallt i landets handtverkskretsar.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
7
70 sökande anmälde sig, och fördelade sig dessa å 32 yrken och 46
olika platser i riket.
Resultatet blef, att af dessa 70 sökande kunde blott 12 erhålla sti¬
pendier, växlande mellan 300 och 500 kronor, för det mesta dock 400 kr.
Stipendierna tillkommo följande yrken:
bagare, bildhuggare, bokbindare, fotokemigraf, färgare, körsnär, me¬
tallfabrikör, målare, skomakare, skräddare, snickare och vagnmakare, d. v. s.
en representant för hvardera af dessa yrken.
Andra året, som stipendier utdelades, funnos emellertid blott 39
sökande. Att minskning inträda hade sin giltiga förklaring dels däri, att
det under tiden blifvit bekant i landet angående anslagets obetydlighet
och om den ringa sannolikheten, som funnes att utfå resestipendium, dels
ock i den helt naturliga obenägenheten hos sökandena att utsätta sig för
upprepadt afslag, som gifvetvis hos konkurrenter i yrket skulle kunna
framkalla obehagliga reflexioner.
De 11 sökande, som 1904 undfingo stipendier, fördela sig på föl¬
jande lika många yrken:
byggmästare, fotograf, formmakare, förgyllare, guldsmed, målare,
smidesfabrikant, svarfvare, snörmakare, tenngjutare och mindre mekanisk
fabrikant.
Stipendiebeloppen blefvo 400—550 kr., mest dock det lägre beloppet.
Då man betänker, att det finnes cirka 60 olika yrken bland handt¬
verk och mindre industri, och att, såsom ofvan anförts, dessa yrkens re¬
presentanter uppgå till öfver 51,000 personer, lärer det vara uppenbart,
att dessa näringsidkare för det närvarande icke i anförda hänseende uppmärk¬
sammas på sådant sätt, som man kan säga det är statens plikt att göra.
Statsutskottet yttrade förlidet år, att någon förhöjning af anslaget
icke synes böra vidtagas, med mindre behofvet af en sådan åtgärd blifvit
genom utredning af vederbörande myndigheter ådagalagdt. Då, såsom
här ofvan anförts, kommerskollegium lifligt förordat ökning af stipendie-
anslaget från nuvarande 5,000 kronor till 10,000 kronor, torde det af stats¬
utskottet önskade officiella vitsordandet af behofvet af förevarande åtgärd
nu förefinnas.
Näringarna äro i behof af all den hjälp och uppmuntran, som stats¬
intresset kan gifva, och därvid bör då icke förbises den klass närings¬
idkare, som mera än någon annan behöfver det allmännas understöd till
vinnande af framsteg och ökade insikter i yrket. Särskildt torde denna statens
medverkan vara nyttig under en tid, då den större industrien söker att
inkräkta på handtverkeriernas område, därvid beklagligen understödd af
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 92.
den tilltagande utländska konkurrensen och den sedan länge inrotade
smaken för allt utländskt.
På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag hemställa,
det Riksdagen måtte besluta, att det i årets stats-
verksproposition under sjunde hufvudtitelns ordinarie
utgifter uppförda anslaget till »befrämjande i allmänhet
af slöjderna» skall för år 1906 ökas med 5,000 kronor
till understöd åt sådana idkare af handtverk och annan
mindre industri, hvilka bedrifva sin verksamhet i den
omfattning, att de själfva i allmänhet icke deltaga i
yrkesarbetet, och som önska att genom inhämtande i
främmande länder af nya arbetsmetoder in. in. förvärfva
ytterligare insikter och erfarenhet.
Stockholm den 28 januari 1905.
C. J. F. Ljunggren.