Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.
21
IS-:© 81.
Af herr J. Bromée i Bilista ra. fl., om ett anslag af 25,000
kronor till vice häradshöfding en G. E. Fadder anis.
Med hänsyn till den påtagliga betydelsen för en kommande lagstift¬
ning af den skriftställareverksamhet, v. häradshöfdingen G. Fahlcrantz sedan
mera än tjugu år utöfva! på rättsväsendets område, och med kännedom
om de stora kostnader och uppoffringar, som varit för honom med denna
verksamhet förenade, hafva undertecknade ansett det vara riktigt, att
genom ett statsanslag honom måtte beredas ett erkännande och ett under¬
stöd. Något hvar vet, att det som herr Fahlcrantz’ sträfvanden utgått på,
är att i rättsskipningen åt den verkliga rätten bereda den framgång, som
.nu alltför ofta är förbehållen åt formalismen, samt att han, med fram¬
hållande, att vårt rättsväsende i denna stund vore i antydda hänseende
kommet på villovägar, sökt visa, att vi måste återgå till grundtankarna
i vår gamla nationella ordning.
Härvid hafva vi funnit lämpligt att gifva herr Fahlcrantz tillfälle att
själf framhålla det, som han ansåge mest af vikt med afseende å före¬
liggande fråga, och han har i anledning däraf lämnat följande uppsats:
»Det torde vara få i vårt land, som icke kafva ett intryck af att vårt rätta-
väsende verkar besynnerligt.
En fäster sig vid dess långsamhet, som gör, att i särskilda fall, äfven vid lyck¬
lig utgång af målet, rätten blir värdelös för sakägaren. En iakttager, att i små saker
kostnaderna bli så oproportionerligt stora, att det förbjuder sig själf att däri anlita
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o SI.
rättvisan. En, att verkliga sanningen så ofta blir förbisedd. En, att formerna i så
många fall betyda mera än verkliga rätten. En, att allt beror på uteslutande jurist¬
uppfattning, och att lekmännen intet hafva att säga. Men de allra flesta stanna till
sist därvid, att rätten nu en gång för alla är »sådan». De tro rent af, att man ej
kan vänta verklig eller fullt praktisk hjälp af rättsskipningen, att ordningen hos oss alltid
varit ungefär likadan, och att det i andra länder går till ungefär på samma sätt.
Uppenbarligen är det allra mest härpå, eller på bristande kännedom hos allmänheten om
hvad rätten är eller Jean vara och duger till, som det beror, att man i vårt land nöjt
sig med det närvarande och med att få en del minimala anspråk tillfredsställda, eller
att man nöjt sig med partiella förändringar, under hvilka öfverhufvud allt blifvit vid
det invanda systemet. Och formalismen uti den Boströmska filosofien har här verkat
som den vetenskapliga hämskon,
År det sagda sant, som det tvifvelsutan är — och det bekräftas af ett helt år¬
hundrades ofruktbara lagstiftningsarbete — så kan den erforderliga lefvande kraften i
ett nödvändigt reformarbete icke vinnas annorledes än med en utbredd kunskap om
rätt och rättsväsende i högre former och med ett rikare innehåll. Vår egen gamla
rättshistoria erbjuder oss därutinnan skatter, så mycket mer ovärderliga, som de grund¬
satser, hvarpå vår forna rätt var byggd, ägde kraft att gifva icke allenast åt rätten själ!',
utan åt hela samhället, stat som folk, en styrka och karaktär, som mer än allt annat
förklarar, hvad vårt land förr varit. Och ställas därmed tillsammans rätt och rätts¬
väsende i särskilda yttringar uti andra länder af våra dagar, utvisande hurusom allt
det viktigaste i vår gamla rättegångsordning nu är upplifvadt i dessa länder eller där
utveckladt i än kraftigare former, obestridligt främjande det som med rätten bör åsyf¬
tas, så kan det ej fela, att just därmed bäst gifvas de uppslag och initiativ, af hvilka
vårt reformarbete är i så stort behof. Men det fordras, att framställningarna af dessa
ämnen komma i många händer och särskild! deras, hvilka som ledamöter af Riksdagen
eller som domare eller i annan ställning kunna utöfva inflytande på utvecklingen, samt
jämväl, att formen af framställningarna är sådan, att de genom lefvande åskådlighet,
tämligen lätt kunna tillgodogöras af läsaren.
Det är från en sådan synpukt jag utgått under en skriftställareverksamhet, hvar¬
till jag började förarbetena redan de första åren af 1880-talet, och hvarom Riksdagens
ledamöter vid särskilda tillfällen fått en erinran genom öfversända exemplar af nya ar¬
beten. Att jag — som förr minst af allt tänkt, att jag skulle komma att göra böc¬
ker — öfverhufvud taget ägnade mig åt dylik verksamhet, berodde uteslutande därpå,
att jag vid denna tid led så utomordentligt af att se, huru vårt rättsväsende verkade,
art jag troligen blifvit sjuk, om jag ej fått göra något för att hjälpa saken. Jag måste
ovillkorligen ut för att se, om rätten på andra håll vore något så oefterrättligt som hos
oss; och så måste jag ju beskrifva det jag såg. Frånsedd en broschyr med anmärk¬
ningar vid vart rättegångsväsende, var min första bok den om »Rättegångsväsendet i
England med svenska paralleller», färdigtryckt 1885. För dess fullbordande hade jag
tillbragt nära ett år i engelska domstolar; och det är under denna tid, som rätten blif¬
vit för mig någonting, som man kan lefva för. För min del här jag gjort det så mycket
hellre, som grundstämningen i det rättssystem, som jag såg framför mig, och som jag
måste i afla delar på det djupaste beundra, är densamma som i vårt gamla, sådant jag
något senare under mina arkivforskningar lärt känna det.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.
23
Men blott så mycket mer måste jag ifra för eu reform af vårt nuvarande, från
hvilket egentligen allt utaf det gamla goda är försvunnet — ungefär lika fullständigt
som t. ex. den fria och naturliga sanningsforskningen, med nämnden som hjälpmedel,
är försvunnen, eller lika fullständigt som t. ex. den svenske domarens forna egenskap
af hjälpare åt de svagare eller lidande är försvunnen.
Efter nämnda arbete utgå! jag år 1886 en skrift, »Om behofvet af handels¬
domstolar», byggd väsentligen på forskningar under några månader i de franska han¬
delsdomstolarna. 1887 följde »En vördsam gensaga till nya lagberedningen i frågan
om jury och nämnd», samt, efter en lång mellanliggande period af forskningar i våra
gamla arkiv och andra förberedande studier, under år 1898 »Yår nämnd och vårt rätts¬
väsende förr och nu» samt »Våra hofrätter och de rättssökande förr och nu». Under
år 1899 framkom en broschyf med titel »En för vårt folk förlorad kraft, ett upprop
om skydd om vår nämnd och vårt gamla rättsväsende». Dessa i slutet af 1890-talet
utgrina skrifter utgjorde på förhand färdiga kapitel af ett mycket större arbete, hvilket
dock för sitt afslutande förutsatte jämförande undersökningar, på den praktiska verklig¬
hetens grund, i våra grannländers nu gällande rätt. Efter vistelse omkring ett år i
Tyskland, fem månader i Danmark och några månader i Norge samt efter ett kort be¬
sök i Finland utkom år 1903 detta arbete under namn af »Rättfärdighet i rättsskip¬
ning, en historisk och jämförande framställning af några hufvudpunkter i vårt rätte¬
gångsväsende». Detta verk torde få erkännas som en i tämligen stör skala hållen kom¬
parativ studie på processrättens område; och i vår tid är man åtminstone utanför Sverige
ense om vikten af dylika arbeten som förberedelser till omfattande reformer. Att i
arbetet eu hel del af nya upplysningar och utredningar af praktisk betydelse äro inne¬
hållna, lärer ingen bestrida. Hela den svensk-historiska delen, upptagande inemot två
tredjedelar af bokens 1,000 sidor, är ju, såsom grundadt på förut olästa arkivhandlingar,
obetingadt nj’; och vikten af denna del torde knappast kunna af någon förnekas, då
exempelvis en hvar lärer se, att därest blott den i sagda del ingående autentiska
skildringen af våra hofrätters tidigare verksamhetsformer varit känd för nya lagbered¬
ningens ledamöter, desse omöjligen kunnat, såsom en rimlig förbättring af det nuvarande,
se en sådan form af hofrättssystemet, som den lagt till grund för 1884 års förslag,
utan däremot måst fota sitt förslag på en helt annan basis. Och huru många af våra
jurister hafva t. ex. ens förut känt skiljaktigheterna emellan konungamaktens och lek¬
männens ställning till rättsskipningen i Norge och Danmark samt det motsvarande i
Sverige i denna stund? Jag har icke lyckats någonstädes finna en skildring häraf, och
jag tänker i verkligheten, att enbart en kännedom om dessa skiljaktigheter måst väcka
mycket starka betänkligheter vid en ordning sådan som den nya lagberedningen tänkt
sig. Om arbetet i sin helhet gäller att, om ock Upsala juridiska fakultet — hvars
hela grundåskådning på processens område det angriper — visat sig högst missbelåten
med arbetets slutsatser, en jämngod auktoritet, Lunds juridiska fakultet, gifvit arbetet
ett mycket vänligt erkännande, emedan ingen granskare angifvit en enda punkt af
framställningen, däri någon saklig oriktighet förekomme.
Gentemot den delvisa ovänligheten i de första uttalandena om arbetet har jag
emellertid varit lycklig nog att kunna med någon hoppfullhet ställa en särskild tröste¬
grund. Sedan min bok om Englands rättsväsende utkommit, rönte densamma ett myc¬
ket snäft mottagande från svenskt håll, just efter uppslag från en bemärkt representant
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 81,
för den förstnämnda skolan. Men något senare framkommo uttalanden af obestridligt
kompetenta utländska kritiker, tydligen seende ämnena från en annan horisont än vår
Uppsalafilosofis; och bland dessa lydde det af en högst framstående norsk jurist, att bo¬
ken vore »särdeles lärorik och utmärkt af stor klarhet och energi i framställningen»,
medan en mycket framstående dansk domare, gammal ledamot af den stora danska lag¬
kommissionen och notoriskt Danmarks främste kännare af engelsk rätt, förklarade, att
min bok skildrade engelsk civilprocess »bättre än något för mig (den danske domaren)
kändt verk», samt meddelade, att mera än en dansk jurist, däribland kolleger till honom,
alldeles instämde i hans dom om boken. Detta är det bästa jag kunnat önska mig
sagdt om denna min bok; och på samma gång jag, med dylika uttalanden framför mig,
vågat se de uppsaliensiska professorernas som möjligen något ensidiga, har jag också
vågat tänka, att om jag blott på något så när tillfredsställande sätt utfört en, erkändt,
så svår uppgift som skildringen af engelskt rättsväsende, så bör jag verkligen, efter
mångdubbelt större mödor, hafva kunnat på ett, billiga anspråk motsvarande sätt, lösa
den uppgift, som låg för mig i skildringen af vårt eget rättsväsendes utveckling och
dess jämförande med grannländernas. Men eu hvar ledamot af Riksdagen har haft
godt tillfälle att öfvertyga sig om arbetets beskaffenhet och möjliga värde därigenom,
att jag tillställt en hvar ett exemplar däraf. Att ett ej alldeles värdelöst erkännande
däraf ligger i den sista juridiska världskongressens inbjudning till mig att där hålla
ett föredrag i processrätt torde icke vara förmätet att framhålla. En dylik vänlighet
lär ej kommit någon annan skandinavisk jurist till del.
Vågar jag så antaga, att alla arbetena äro i det hela tämligen riktigt utförda, sä
torde det verkligen vara sant, som det numera af många »vederbörande» sagts mig, att
dessa arbeten vid kommande lagstiftning på domstolsorganisationens och processens om¬
råden ej kunna blifva förbisedda; och detta lärer ock betyda, att arbetena måste hafva
en nytta med sig, hvilken bredvid de många hundra tusen kronor, som våra lagbered¬
ningar kostat landet, bör kunna skattas till något belopp. Men kan det nu vara all¬
deles obehörigt att hoppas, det hänsyn må tagas till en sådan det allmänna gjord nytta,
oaktadt jag icke haft lyckan att få efter uppdrag utföra mina arbeten och sålunda ej
på förhand tillförsäkrats en lön? Att jag verkligen därutinnan lefvat på en förhopp¬
ning, torde ej strängt förebrås mig, om också det kunnat, från en annan sida och med
fog, förebrås mig, att jag, stödd blott af en sådan förhoppning, offrat alltför mycket
och i verkligheten säkert mer än i vår tid någon svensk jurist offrat på en uppgift
hörande till hans område.
Skall jag här angifva belopp, så ligger svårigheten i sättet att beräkna dem.
En grund må vara, att det är vida mer än hälften af de sista 22 åren jag ägnat
åt en uppgift, som ingen inkomst gaf, men som, med bland annat tre års vistelse i ut¬
landet och inemot fem års arkivforskningar, hvarunder möjligheten till inkomst af min
enskilda verksamhet var betydligt reducerad, uppenbarligen måst orsaka mig mycket
stora kostnader, direkta och indirekta. Dessa kostnader gå mig säkert till vida mer
än 50,000 kr., äfven med beräknande däraf, att jag fick mottaga: af Kungl. Maj:t
2,000 kr. strax efter utgifvande af boken om Englands rättegångsväsende samt af tre
mecenater 12,000 kr. till betäckande af en del af kostnaderna för det sista stora
arbetet.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 81.
25
Men härförutom har det gällt för mig den nästan lika stora uppoffringen att, sär¬
skilt för möjliggörande af så mångåriga utrikes vistelser och arkivforskningar, nödiga
för ändamålet, jag måst från början afstå från den juridiska ämbetsmannabanans för¬
måner.
Att jag med allt satt mig i ej ringa ekonomiskt trångmål, är något som ej lärer
kunna väcka stor förvåning, men som möjligen må ses som en bevekande omständighet.
Som speciella omständigheter må nämnas, att jag, för att få arbetena i rätta per¬
soners händer, gratis utdelat en stor del af alla upplagorna och af det sista arbetet
nära 1,400 exemplar, som efter ett boklådspris af 15 kronor gör ett nominelt belopp
af åtskilligt öfver 20,000 kronor, fraktkostnader oafsedda.
Må allt detta anses öfverdådigt. Det har varit nödvändigt för ett mål, som jag-
ansett stort, och hvilket mål jag fullföljt i fast tro på rättvisan såsom högre än formen.
Stockholm den 24 januari 1905.
Gustaf Edw. Fahlcranlz.
Det är med anledning af de stora uppoffringar herr Fahlcrantz gjort
för sina forskningar i vår rättshistoria, sina studier i utlandet och sina af
trycket utgifna lärorika arbeten, som vi anse honom vara väl förtjänt af
någon ersättning för eu del af de betydande kostnader, denna verksam¬
het medfört.
Med anledning häraf få vi föreslå,
att Riksdagen ville åt v. häradshöfdingen G. E.
Fahlcrantz bevilja ett anslag af 25,000 kronor.
Stockholm den 26 januari 1905.
J. Bromée.
Karl Karlsson.
Q. Kronlund.
J. Persson i Arboga.
A. Hedin.
Ad. Wiklund.
E. Åkerlund.
Ollas A. Ericsson.
Jok. Nydal.
Carl Carlson Bonde.
And. Olsson i Mårdäng.
J. Andersson.
Bih. till Riksd. Prof. 1908.
1 Sami. 2 Afcl. 2 Band. 28 Iläft.
4