12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
N:o 54.
Af herr P. JÖ0SS011 i Färeköp, om skrifvelse till Kungl. Maj:t
rörande ändring af 11 § lagen angående sparbanker.
Lag angående sparbanker den 29 juli 1892 § 11 stadgar bland
annat: Lämnas lån mot borgen eller pant af skuldebref med borgen,
skall, där icke gäldenären utfäster sig att inom tre månader återgälda
lånet, sparbankens styrelse förbehålla sig rätt att, om den så finner nödigt,
uppsäga detsamma till återbetalning inom tre månader.
Utöfver tio år må icke lån, hvarom nu är sagdt, utestå; skolande
å lån af ifrågavarande beskaffenhet, som utestår längre tid än ett år, af¬
betalning årligen göras med belopp, som i förhållande till den tid, för
hvilken lånet beviljats, blifvit i skuldebrefvet bestämdt, där icke styrelsen
begagnat sin rätt att uppsäga lånet till betalning på en gång. Så länge
lanet. kvarstår, skall styrelsen årligen underkasta detsamma förnyad
pröfning.
Denna lagbestämmelse har lämnat rum för Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande^ . ombud att gorå anmärkning mot det, att stående lån af
sparbank beviljats mot förbindelse med säkerhet af borgen och inteck¬
ningar . öfverskridande hälften af taxeringsvärdet å de fastigheter, hvari
inteckningarna meddelats, oaktadt sparbanksstyrelsen vid noggrann om¬
pröfning funnit säkerheten betryggande, hvadan inga skäl förelåge att
använda sin rätt att uppsäga lånet till betalning på en gång, så mycket
mindre, då ingen förlust för banken visats å dylika lån.
Af den utbredning sparbanksrörelsen tagit å vissa orter på landet
framgår tydligtvis, att berörda lånesätt, att få stående lån med säkerhet
i jordbruksfastighet utöfver halfva taxeringsvärdet då inteckningarna jäm¬
väl förses med borgen, må anses vara af ingripande värde för mindre
jordbrukare. Låntagare vända sig naturligtvis till närmaste bank i lands¬
orten, där styrelsen också har nära kännedom om erbjudna säkerhetens
beskaffenhet.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
13
Då dylika säkerheter — inteckningar öfver halfva taxeringsvärdet,
förstärkta med borgen — äro för sparbankerna lätta att åtkomma, hvilket
däremot icke är fallet med inteckningar liggande under halfva taxerings¬
värdet, skulle det för sparbankerna innebära en afgjord fördel, om möjlig¬
heten för dem underlättades att i dylika säkerheter placera en del af
sina kapital.
För småbrukare är det af vikt att kunna förbättra sina hemman,
men icke allom gifvet att kunna amortera nämnvärdt på närmaste tiden,
utan de måste till en tid anlita stående lån och såsom hypotek använda
inteckning utöfver halfva taxeringsvärdet. Därför är det en fördel jämväl
för jordbruket och dess idkare, om genom en väl afvägd anordning till¬
fälle lämnas för behöfvande låntagare i orten att på ett sundt sätt under
skäliga villkor erhålla lån af tillgängliga medel och dymedelst undgå nöd¬
vändigheten att annars anlita de enskilda bankerna i städerna med korta
papper och det för småfolket till ruin ledande växelsystemet. Och må
det för sparbank vara af vikt att begagna tillfälle till utlåning, då pröfvad
säkerhet erbjudes, hellre än att insätta medlen på deposition mot lägre
ränta i enskild bank.
Med hänsyn härtill må det vara rimligt, att lagstiftningen i möjlig
mån underlättar låneförhållandena för nuvarande innehafvare af egna hem,
då detta kan åstadkommas utan någons uppoffring, och enär sistlidne Riks¬
dag visade ett så behjärtansvärdt tillmötesgående vid förslag till bildandet
af nya egna hem som att lämna stående lån intill 5/6 af hela värdet, så må
det icke vara mer än följdriktigt, att sparbank må bevilja stående lån
mot en pröfvad säkerhet af inteckning inom taxeringsvärdet, då därjämte
finnes borgen, helst som sparbank sstyrelsen har uppsägningsrätt i even¬
tuella fall.
Af hvad sålunda anförts, vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utarbetande af förslag till sådan ändring af
§ 11 mom. 3 i gällande lag angående sparbanker, att
lån mot säkerhet af borgen jämte inteckningar inom
taxeringsvärdet icke inbegripas under de lån, som inom
10 år måste vara inbetalda.
Stockholm den 24 januari 1905.
Per Jönsson.